Betänkandet behandlar regeringens skrivelse 1990/91:163 om den
svenska krigsmaterielexporten samt motioner som väckts dels under
allmänna motionstiden 1991, dels med anledning av nämnda skrivelse.
Skrivelsen
Regeringen har med skrivelse 1990/91:163 lämnat riksdagen en
redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten under 1990. I
skrivelsen redovisas inledningsvis vilka regler som gäller för
tillverkning och export av krigsmateriel och vilken roll
krigsmaterielinspektören (KMI) har.
I skrivelsen konstateras att den svenska tillverkningen,
försäljningen och exporten av krigsmateriel kontrolleras av
statsmakterna.
Tillverkning och tillhandahållande regleras genom lagen (1983:1034)
om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.
(tillverkningslagen, ändrad senast SFS 1989:504) och förordningen
(SFS 1983:1036, ändrad senast 1989:565) i samma ämne.
I Sverige råder sedan länge ett generellt förbud mot export av
krigsmateriel. Regeringen kan enligt skrivelsen dock medge undantag
från förbudet. Att en utförsel på detta sätt tillåts har sin grund i
vår säkerhetspolitik och den därav betingade nödvändigheten att kunna
upprätthålla en hög självförsörjningsgrad avseende krigsmateriel.
Enligt utförsellagen krävs tillstånd till utförsel av varor som
utgör krigsmateriel. Tillstånd krävs vidare för att till någon utom
riket upplåta eller överlåta tillverkningsrätt avseende krigsmateriel
samt att utveckla krigsmateriel åt någon i utlandet. Bestämmelser om
vad som avses med krigsmateriel finns i den nyssnämnda förordningen.
Beslut i ärenden rörande dispens från utförselförbudet fattas av
regeringen. Regeringsärendena bereds av KMI. Nära samråd sker därvid
med utrikesdepartementets politiska avdelning, försvarsdepartementet
och i vissa fall med industridepartementet. Utrikeshandelsministern
har bemyndigats att pröva utförselärenden som inte avser utförsel i
större omfattning eller i övrigt inte är av större vikt.
Riksdagen fastställde år 1971 (prop. 1971:146, UU21, rskr.343) de
riktlinjer som skall ligga till grund för tillståndsprövningen.
Riktlinjerna har sedermera bekräftats genom godkännandet av
proposition med förslag till lag om förbud mot utförsel av
krigsmateriel, m.m. år 1982 (prop. 1981/82:196, UU26, rskr. 345).
Det är enligt skrivelsen inte möjligt att utforma riktlinjer för
tillståndsprövningen så att alla svårigheter i tillämpningen kan
undanröjas. Det är därför naturligt att prövningen av de enskilda
tillståndsärendena tillmäts särskild betydelse. Enligt 10kap. 6§
regeringsformen skall regeringen i utrikesärenden av större vikt
överlägga med utrikesnämnden före avgörandet, om så kan ske. Vissa
utförselärenden rörande krigsmateriel är av den arten att
överläggning med nämnden skall äga rum. Även om sådana överläggningar
inte bedöms erforderliga, har det likväl ansetts önskvärt att
prövningen av vissa enskilda dispensärenden ges en bredare
förankring. Riksdagen beslutade år 1984 på grundval av propositionen
(1984/85:82) om ökad insyn och samråd i frågor som rör
krigsmaterielexport att en rådgivande nämnd i
krigsmaterielexportfrågor skulle inrättas (UU 1984/85:5, rskr. 61).
Nämnden, som består av sex ledamöter tillsatta på parlamentarisk
grund, inledde sin verksamhet i februari 1985. Den höll år 1990 tio
sammanträden. Nämnden har till uppgift att lämna råd i enskilda
krigsmaterielexportfrågor.
Alla principiellt viktiga ärenden görs till föremål för samråd inom
nämnden. Dess månatliga sammanträden ger ledamöterna en fortlöpande
insyn i regeringens handläggning av krigsmaterielexportärendena.
Nämnden ersätter dock inte utrikesnämnden i sådana ärenden som
regeringen enligt regeringsformen har att överlägga med
utrikesnämnden om.
För att bistå krigsmaterielinspektören med beredning av ärenden
rörande klassificering av krigsmateriel inrättades år 1984 ett
särskilt tekniskt-vetenskapligt råd med företrädare för flera olika
institutioner, som äger kunskap om teknologins tillämpning på civila
resp. militära områden. Under år 1990 höll rådet sex sammanträden.
I nyss nämnda proposition (1984/85:82) uttalade regeringen sin
avsikt att varje år lämna riksdagen en redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten. Härigenom skulle riksdagen förses med en
samlad information om krigsmaterielexporten samtidigt som underlag
skulle ges för en bredare allmän debatt.
I enlighet härmed har regeringen sedan år 1985 förelagt riksdagen
en årlig skrivelse med redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten.
I en bilaga till skrivelsen lämnas statistik för
krigsmaterielexporten under 1990. Av redovisningen framgår bl.a. att
utförseltillstånd för försåld krigsmateriel under år 1990 lämnats
till ett värde av 2980 milj.kr. jämfört med 7247 milj.kr. under
år 1989. Detta innebär räknat i 1968 års priser en minskning med
60%. År 1989 skedde i motsats härtill en ökning med 6,5% och år
1988 med 14,4%, allt räknat i 1968 års priser.
Svenska tillverkares faktiska krigsmaterielexport under år 1990
uppgick enligt skrivelsen till 3327 milj.kr. mot 6006milj.kr.
under år 1989. I 1968 års priser motsvarar detta en minskning med
46,5 %. Värdet av krigsmaterielexporten för år 1990 ligger därmed på
samma nivå som under början av 1980-talet. Det framgår vidare av
redovisningen att krigsmaterielens andel av Sveriges totala
varuexport för år 1990 uppgår till 0,98 % mot 1,81 % för år 1989.
I bilagan ges även redogörelser bl.a. för krigsmaterielexportens
fördelning på produkthuvudområden och fördelningen av exporten på
regionala och enskilda länder.
En inhemsk försvarsindustri har enligt skrivelsen fördelar från
beredskaps- och underhållssynpunkt och är av värde när det gäller att
tillhandahålla vapensystem och avancerad militärteknologi som är väl
anpassade till svenska villkor. Härom råder enligt skrivelsen bred
enighet. Det svenska försvaret har emellertid hittills inte ansetts
vara en tillräcklig avnämare för att upprätthålla kapaciteten hos
svensk försvarsindustri. Det svenska försvarets beställningar kommer
med ibland långa och oregelbundna mellanrum. En viss export har
därför bedömts som nödvändig för att svensk försvarsindustri skall
kunna behålla sin utvecklingskraft och tekniska kompetens. Regeringen
tillsatte i juni 1988 en parlamentarisk utredning för att närmare
belysa dessa förhållanden, utredningen om krigsmaterielexporten (dir.
1988:41). Utredningen har haft i uppdrag att analysera sambandet
mellan den svenska försvarsindustrins förmåga att tillgodose kravet
på en ur neutralitetspolitisk synvinkel acceptabel självförsörjning
av krigsmateriel och denna industris beroende av exportmöjligheter.
Den skulle även utreda konsekvenserna av och villkoren för
försvarsindustriellt samarbete med utlandet samt pröva behovet av
ändringar i nu gällande riktlinjer för krigsmaterielexporten och i
förekommande fall formulera förslag till sådana ändringar.
Utredningen avgav i februari 1990 sitt betänkande Utlandssamverkan på
krigsmaterielområdet (SOU 1989:102). Betänkandet har
remissbehandlats.
I juni 1988 fick även en särskild utredare i uppdrag att se över
krigsmaterielbegreppet, utredningen om krigsmaterielbegreppet (dir.
1988:42). Översynen avsåg dels nuvarande krigsmaterielförteckning,
dels principerna för klassificeringen. Utredaren avgav i oktober 1989
sitt betänkande Begreppet krigsmateriel (SOU 1989:66). Även detta
betänkande har remissbehandlats.
Regeringen avser att under nästa riksmöte återkomma i frågan om ny
lagstiftning på krigsmaterielområdet på grundval av bl.a. dessa
utredningar.
I slutet av mars 1990 hölls i Stockholm en konferens till vilken
samtliga krigsmaterieltillverkare inbjöds. Under denna gavs en
orientering till försvarsindustrin och krigsmaterielpolitiken samt om
de nyss nämnda utredningarna.
En särskild handbok utgavs av KMI i december 1988 till ledning för
dem inom försvarsindustrin och hos statliga myndigheter som har
befattning med ärenden rörande tillverkning och utförsel av
krigsmateriel. Handboken redovisar nu gällande regelverk och
handläggningsordning för tillståndsärenden.
Motionerna
1990/91:U18 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
länder som brutit mot svenska vapenexportregler för en bestämd
tidsperiod skall uteslutas som mottagarland av svensk krigsmateriel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
lagförslaget rörande krigsmateriel bör läggas under hösten 1991.
1990/91:U402 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att regeringen tar initiativ till och tillsätter en nordisk
kommission för utvärdering av det övergripande samhällsansvaret i
samband med de nordiska vapensmugglingsaffärerna enligt de i motionen
framförda principerna,
2. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om totalt förbud
för export av krigsmateriel och en plan för avveckling av svensk
krigsmaterielexport på fem år,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
samtliga riksdagspartier skall vara representerade i kommande
utredningar om krigsmaterielexporten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
fredsrörelsen bör vara företrädd i rådgivande nämnden för
krigsmaterielfrågor i första hand direkt genom att
fredsrörelseföreträdare utses, i andra hand indirekt genom att också
riksdagspartier med negativ syn på vapenexport ges representation i
nämnden,
5. att riksdagen beslutar att riktlinjer för svensk vapenexport,
inkl. licensförsäljning och samarbetsavtal, skall fastställas i lag,
6. att riksdagen beslutar att militär materiel av svenskt ursprung
inte kan försäljas till stater som befinner sig i eller kan befaras
komma i väpnad konflikt, inom eller utom landet, eller stater som är
engagerade i stridshandling utanför det egna territoriet eller som
hålls kvar där, efter att striderna upphört, undantaget om närvaron
är en följd av beslut i Förenta nationerna,
7. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag rörande
krigsmateriel under våren 1991,
8. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om
exportrestriktioner av produkter som kan användas vid framställning
av kemiska vapen, under våren 1991,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att helt avbryta
svensk vapenexport, enligt direktiv 1988:41 och utrikesutskottets
betänkande 1990/91:UU1.
1990/91:U414 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att försvarsmaterielindustrins exportregler
fastställs.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Fö202.
1990/91:U420 av Torgny Larsson och Margareta Winberg (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpning av lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel
m.m.
1990/91:U424 av Ulla-Britt Åbark m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
krigsmaterielexporten.
1990/91:U426 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag till en
femårig avvecklingsplan för vapenexporten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
staten inte bör acceptera samarbetsavtal (joint venture-avtal) mellan
svensk försvarsindustri och utländska vapenindustrier.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N312.
1990/91:U427 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om totalt förbud
mot export av krigsmateriel, samt att en plan för avveckling av
krigsmaterielexporten inom en femårsperiod tas fram,
2. att riksdagen begär att regeringen skall planera och förbereda
stöd till regioner, företag och enskilda som drabbas vid
nedläggningar och omstruktureringar av svensk krigsindustri,
3. att riksdagen begär att regeringen till dess att
krigsmaterielexporten är avvecklad skall föreslå skärpt lagstiftning
så
a) att riktlinjerna för krigsmaterielexport skärps,
b) att export vid samarbetsavtal mellan svensk och utländsk
krigsindustri underställs de svenska exportreglerna,
c) att riktlinjerna utökas så att krigsmateriel inte skall kunna
säljas till "stat med militära styrkor, som är engagerad i
stridshandling utanför det egna territoriet, eller som hålls kvar där
efter det att striderna upphört",
d) att inte reglerna om export av "följdleveranser" får urholkas i
enlighet med vad som beskrivs i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
stater som brutit mot gällande regler för svensk vapenexport inte får
komma i fråga för ytterligare inköp av svenska vapen under de
följande tio åren,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
öppenheten i redovisningen av den svenska krigsmaterielexporten
utökas på det sätt som anges i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige måste verka internationellt för
begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln.
1990/91:U433 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige verkar för begränsning och kontroll
av den internationella vapenhandeln.
1990/91:U602 av Eva Goes m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i enlighet med socialdemokratiska kongressens
beslut avbryta all export av krigsmateriel till Indonesien.
1990/91:U629 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige omedelbart bör avbryta sin
vapenexport till Indonesien.
1990/91:U637 av Sylvia Pettersson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att exporten av krigsmateriel till Indonesien
skall upphöra helt till dess att Östtimors rätt till självbestämmande
säkrats.
1990/91:U642 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avvecklandet av den internationella vapenhandeln.
1990/91:U668 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige omgående skall stoppa all utförsel av krigsmateriel till de
krigförande parterna,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige skall ta förnyade initiativ till bindande regler under
FN-kontroll som förbjuder eller begränsar handeln med krigsmateriel
och substanser och komponenter som kan användas för tillverkning av
ABC-stridsmedel.
Utskottet
Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse om
krigsmaterielexportens utveckling under 1990. Tidigare i betänkandet
återges en sammanfattning av regeringens skrivelse.
Utskottet konstaterar att svenska tillverkares krigsmaterielexport
räknat i fasta priser minskat med nära 50% jämfört med 1989 och att
värdet av exporten under 1990 ligger på samma nivå som i början av
1980-talet.
I två motioner, U424 (s) och U427 (v), framförs synpunkter på den
offentliga redovisningen av krigsmaterielexporten. I båda motionerna
anförs att det krävs en större öppenhet om svensk vapenexport,
exempelvis beträffande vilken typ av materiel som har sålts till
olika stater. Sverige bör enligt motionerna bidra till öppenhet,
vilket gynnar avspänning. Vidare föreslås att regeringen redovisar
hur stor del av exporten som regleras av slutanvändarintyg resp.
intyg om egen tillverkning. Regeringen bör enligt motionerna också
redovisa hur många samarbetsavtal med rätt till vidareexport till
stater förbjudna för svensk vapenexport som tecknats.
Utskottet delar uppfattningen att den offentliga redovisningen av
krigsmaterielexporten bör vara så öppen som möjligt. Utskottet finner
att de redogörelser för krigsmaterielexporten som lämnas genom
regeringens årliga skrivelse i ärendet uppfyller de krav som kan
ställas. Enligt vad utskottet erfarit är regeringens redovisning av
svensk krigsmaterielexport mer öppen jämfört med vad som gäller i
flertalet övriga europeiska länder. Regeringen bör fortsatt
efterkomma önskemålet om att ta med alla uppgifter som det inte finns
skäl att hemlighålla. En gräns utgörs dock av hänsyn till berättigade
krav på sekretess som motparten i ett avtalsförhållande kan ha.
Utskottet noterar att regeringen i årets skrivelse är mer utförlig
än tidigare år i sin redovisning på vissa punkter, bl.a. beträffande
krigsmaterielexportens uppdelning på kategorier av vapenslag.
Som framgår av regeringens skrivelse och som redogörs för senare i
betänkandet har frågorna kring utlandssamverkan på
krigsmaterielområdet behandlats i en utredning (SOU 1989:102).
Förslag därom kommer att avhandlas i den proposition om ny
krigsmateriellag som regeringen avser förelägga riksdagen 1991/92.
Det kan då finnas anledning att återkomma till frågan om öppenhet i
redovisningen om svensk krigsmaterielexport.
Med det ovan anförda får motion U424 (s), berörd del och yrkande 5
i motion U427 (v) anses besvarade.
Med vad som ovan anförts om regeringens skrivelse får utskottet
föreslå att riksdagen lägger den till handlingarna utan erinran.
I ett antal motionsyrkanden framförs förslag som syftar till en
avveckling av svensk krigsmaterielexport. I yrkande 2 i motion U402
(mp), yrkande 1 i motion U426 (mp) och yrkande 1 i motion U427 (v)
föreslås en femårig avvecklingsplan för vapenexporten och i yrkande 9
i motion U402 (mp) anförs att förslag om att helt avbryta svensk
vapenexport bör framläggas för riksdagen.
Vidare framförs i en rad yrkanden förslag om skärpning av gällande
regler och riktlinjer för svensk krigmaterielexport. I motion U402
(mp) yrkande 5 anförs att riktlinjer för svensk vapenexport, inkl.
licensförsäljning och samarbetsavtal, skall fastställas i lag. Samma
motions yrkande 7 samt i motion U18 (mp) yrkande 2 anförs att
regeringen dröjt med att avlämna förslag till ny lag på området, och
lagförslag bör framläggas under våren 1991.
I motion U420 (s) föreslås att lagen om utförsel av krigsmateriel
bör skärpas i två avseenden. Dels bör begreppet krigsmaterielexport
ersättas med militär export för att understryka att det är
mottagarens användning som är avgörande, dels bör enligt motionen
samma villkor beträffande slutanvändning m.m. gälla för
samarbetsavtal, licensförsäljning och exportavtal. Enligt motionen
bör stater som befinner sig i eller kan befaras komma i väpnad
konflikt -- inom eller utom landet -- inte få köpa vapen från
Sverige. Det bör heller inte stater som undertrycker de mänskliga
rättigheterna få. I de båda motionerna samt också i motion U402 (mp)
yrkande 6 anförs att länder med militära styrkor som är engagerade i
stridshandlingar utanför det egna territoriet, eller som hålls kvar
där efter det att striderna upphört, såvida inte stationeringen är en
följd av beslut i FN, inte heller bör få komma i fråga som köpare av
svenska vapen. Dessa villkor bör enligt motionen lagfästas som
ovillkorliga hinder för export av militär materiel.
I motion U424 (s), berörd del och motion U427 (v) yrkande 3
framförs liknande förslag, dvs. att riktlinjerna för vapenexport bör
lagfästas och utökas med ett förbud att sälja krigsmateriel till stat
med militära styrkor som är eller har varit engagerade i strider
utanför det egna territoriet, med undantag för styrkor med
FN-uppdrag. Motionärerna kräver en skärpt skrivning av riktlinjerna
vad gäller mänskliga rättigheter. I motionerna yrkas vidare på att
förslag om att liberalisera den svenska vapenexportpolitiken med
avseende på följdleveranser bör avvisas. Härutöver yrkas på att alla
former av svensk krigsmaterielexport till stater som är stängda för
direkt svensk export bör avvisas. Samma regler bör gälla vid
samarbetsavtal som vid "vanlig" krigsmaterielexport, dvs. exporten
skall godkännas av Sveriges regering utifrån de av Sveriges riksdag
beslutade och lagfästa riktlinjerna.
Samarbetsavtal berörs också i yrkande 2 i motion U426 (mp) vari
yrkas att staten inte bör acceptera samarbetsavtal mellan svensk
försvarsindustri och utländska vapenindustrier.
I motion U414 (m) anges att rimliga regler för
krigsmaterielexporten är en förutsättning för en livskraftig
försvarsindustri, vilken i sin tur är en förutsättning för att
försvaret skall kunna få tillgång till de resurser man behöver.
Motionärerna konstaterar att utredningarna Begreppet krigsmateriel
(SOU 1989:66) och Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet
(SOU1989:102) ännu inte lett till förslag från regeringen. Detta är
enligt motionen olyckligt, och regeringen bör snarast lämna förslag
till riksdagen i denna fråga.
Med anledning av yrkandena rörande riktlinjer och lagstiftning om
svensk krigsmaterielexport samt frågan om avveckling vill utskottet
framföra följande. Regeringen tillsatte den 22 juni 1988 en utredning
om krigsmaterielexporten och en om krigsmaterielbegreppet. Såväl
krigsmaterielexportutredningen, KMU, (SOU 1989:102) som
krigsmaterielbegreppsutredningen (SOU1989:66) har avlämnat sina
betänkanden till regeringen, och remissbehandlingen är avslutad. KMU
har haft till uppgift att analysera sambandet mellan en fortsatt
livskraftig svensk försvarsindustri och denna industris export, att
utreda konsekvenserna av och villkoren för försvarsindustriellt
samarbete med utlandet och prova behovet av ändringar i nu gällande
regler. Vidare hade utredningen till uppgift att göra en bedömning av
möjligheterna att ytterligare begränsa eller helt avbryta den svenska
krigsmaterielexporten.
Utskottet konstaterar att arbetet med en proposition om
krigsmaterielexporten som avses täcka in båda de nämnda
utredningarnas förslag för närvarande pågår inom regeringskansliet.
Det är inom ramen för propositionsarbetet också bl.a. fråga om vissa
kompletterande utredningar beträffande neutralitetsreglerna, den
konstitutionella arbetsfördelningen mellan riksdag och regering och
beträffande vissa förvaltningstekniska frågor. Såsom tillkännagivits
av utrikeshandelsminister Gradin i riksdagen planerar regeringen att
lägga fram en proposition för riksdagen under riksmötet 1991/92.
Mot bakgrund av att de förslag som framförs i de olika
motionsyrkandena är föremål för ett nu pågående utrednings- och
propositionsarbete finner utskottet inte anledning att göra några
närmare uttalanden om förslagen. Utskottet konstaterar att frågorna
om regler och riktlinjer för svensk krigsmaterielexport inkl. frågan
om samarbetsavtal kommer att behandlas i riksdagen i anslutning till
behandlingen av den planerade propositionen.
Med det ovan anförda avstyrks yrkandena 2, 5, 6, 7 och 9 i motion
U402 (mp), motionerna U420 (s) och U424 (s), berörd del, yrkandena 1
och 2 i motion U426, yrkandena 1 och 3 i motion U427 (v) och yrkande
2 i motion U18 (mp). Motion U414 (m) angående vikten av att
försvarsmaterielindustrins exportregler fastställs får anses besvarad
med vad utskottet anfört.
I motion U427 (v) yrkande 2 begärs att regeringen skall planera och
förbereda stöd till regioner, företag och enskilda som drabbas vid
nedläggningar och omstruktureringar av svensk krigsindustri.
I utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU1 angavs att ökade krav
kommer att ställas på försvarsindustrin när det gäller
strukturrationalisering och formatanpassning. Vidare ansåg utskottet
att åtgärder från offentlig sida för att underlätta
strukturomvandling och omställning till civil produktion liksom
sysselsättningsskapande åtgärder kan komma att aktualiseras. Denna
uppfattning kvarstår.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att frågorna om
försvarsindustrins omstrukturering bl.a. behandlas i den ovannämnda
krigsmaterielexportutredningen, KMU, (SOU 1989:102) och i
försvarsutskottets betänkande 1990/91:FöU8. Utredningen, KMU, ansåg
att man i omstruktureringsarbetet borde använda traditionella medel
genom arbetsmarknads-, utbildnings-, industri- och regionalpolitik.
Utredningen tog avstånd från omställning av försvarsindustrin på
administrativ väg, t.ex. genom omställningsfonder. Samtidigt angav
utredningen att staten som dominerande beställare och köpare av
svensk krigsmateriel och som tillståndsgivare vid utlandssamverkan
har ett särskilt ansvar för utvecklingen inom försvarsindustrin,
varför staten måste ha en god beredskap att gå in med olika
utbildnings- och regionalpolitiska åtgärder om sysselsättningsproblem
skulle uppstå. I försvarsutskottets betänkande 1990/91:FöU8 redovisas
bl.a. den av riksdagen uttryckta hållningen att det i första hand är
en uppgift för de berörda företagen att själva strukturera sin
verksamhet utifrån marknadens villkor.
Ett exempel på den omstrukturering som för närvarande pågår är
sammanslagningen av de två största krigsmaterieltillverkande
företagen i Sverige, AB Bofors och FFV Ordnance.
Utskottet har inte anledning att erinra mot vad som framförts i
försvarsutskottets betänkande. Med hänvisning till att
krigsmaterielexportutredningens förslag är föremål för beredning i
regeringskansliet finner utskottet inte anledning att nu kommentera
utredningen i denna del.
Med det ovan anförda anser utskottet att yrkande 2 i motion U427
(v) är besvarat.
I yrkande 2 i motion U602 (mp), yrkande 1 i motion U629 (v) och
yrkande 2 i motion U637 (s) förordas att Sveriges export av
krigsmateriel till Indonesien avbryts, mot bakgrund av Indonesiens
politik vad gäller Östtimor.
I utskottets betänkande 1990/91:UU1 konstaterades att den utförsel
av krigsmateriel som skett till Indonesien under senare år endast
avsett reservdelar och liknande utrustning. Utförseln ansågs ha skett
i enlighet med gällande riktlinjer. Utskottet noterar nu att någon
ändring av karaktären av den krigsmaterielexport som sker till
Indonesien inte ägt rum. Utskottet noterar att enligt den statistik
över krigsmaterielexporten som återges i skrivelsen 1990/91:163 har
ingen export av krigsmateriel till Indonesien ägt rum under 1990. När
det gäller framtida ställningstaganden beträffande tillstånd till
export av krigsmateriel är det regeringen som enligt gällande lagar
har att lämna tillstånd. Till ledning för regeringens avgöranden
finns, som framgår bl.a. av regeringens skrivelse, de riktlinjer som
godkänts av riksdagen.
Utskottet finner inte anledning göra några ytterligare uttalanden
beträffande krigmaterielexport till Indonesien utan avstyrker yrkande
2 i motion U602 (mp), yrkande 1 i motion U629 (v) och yrkande 2 i
motion U637 (s).
Yrkande 12 i motion U668 (mp) berör den svenska
krigsmaterielexporten i anslutning till kriget i Persiska viken. I
motionen anges att Sverige skall stoppa all utförsel av krigsmateriel
till de krigförande parterna.
Frågan om utförsel av svensk krigsmateriel till krigförande länder
vid Persiska viken har berörts bl.a. i en offentlig utfrågning den 19
mars 1991 i konstitutionsutskottet av krigsmaterielinspektören Sven
Hirdman samt i svar den 5 mars 1991 i riksdagen av
utrikeshandelsminister Anita Gradin på frågor om detta ämne.
Utrikeshandelsminister Gradin anförde sammanfattningsvis att de
sanktionsåtgärder som FNs säkerhetsråd beslutat om gentemot Irak
föranleddes av ett mycket grovt folkrättsbrott. De permanenta
säkerhetsrådsmedlemmarna har varit eniga eller -- vad gäller Kina --
inte motsatt sig FN-besluten. Sverige är inte neutralt i denna
konflikt och har stött säkerhetsrådets samtliga resolutioner
beträffande Iraks invasion i Kuwait. De utrikes- och
säkerhetspolitiska skälen mot export gör sig därför inte gällande på
samma sätt i fråga om fortsatt tillståndsgivning till våra
traditionella mottagarländer. Efter samråd med de partier som är
företrädda i utrikesnämnden har regeringen medgett att vapenexporten
till Sveriges traditionella mottagarländer bland de stater som ingår
i FN-koalitionen får fortsätta, men varje ärende skall som tidigare
prövas för sig.
Vidare angav utrikeshandelsministern att Sverige genom
FN-medlemskapet är skyldigt att följa de beslut som FNs säkerhetsråd
fattar rörande internationell fred och säkerhet. Säkerhetsrådets
resolution 678 den 29 november 1990 är här direkt tillämplig. I denna
resolution bemyndigar säkerhetsrådet de stater som samarbetar med
Kuwaits regering att använda alla nödvändiga åtgärder för att förmå
Irak att lämna Kuwait samt uppmanar alla medlemsstater att lämna
lämpligt stöd till dessa stater. Regeringen har funnit att fortsatt
tillståndsgivning till traditionella mottagarländer av svensk
krigsmaterielexport står i överensstämmelse med denna resolution.
Däremot har Sverige inte sänt väpnade truppstyrkor till Persiska
viken.
Krigsmaterielinspektör Sven Hirdman gav i utfrågningen i
konstitutionsutskottet besked om att Sveriges vapenexport till
traditionella mottagarländer bland de stater som ingår i
FN-koalitionen får fortsätta samt angav en motivering som
principiellt överensstämmer med den utrikehandelsministern angett.
Utskottet har ingen erinran mot den svenska hållningen som den
återges ovan beträffande krigsmaterielexporten i anslutning till
Gulfkriget. Härmed avstyrks yrkande 12 i motion U668 (mp).
I yrkande 1 i motion U402 (mp) anges att regeringen skall tillsätta
en nordisk kommission för utvärdering av det övergripande
samhällsansvaret i samband med de nordiska vapensmugglingsaffärerna.
I motionen förordas bl.a. att kommissionen bör göra en övergripande
samhällsmoralisk utvärdering av vapenaffärerna.
Utskottet konstaterar att medborgarkommissionens rapport om svensk
vapenexport framlades 1988 (SOU 1988:15). Enligt direktiven skulle
kommissionen bl.a. "i ett sammanhang skapa största möjliga klarhet
kring de händelser, som sedan år 1970 gett upphov till uppgifterna om
olaglig svensk vapenexport" samt redovisa i vilket skede och med
vilkas medverkan som avsteg från givna regler skett. Kommissionen
hade även "möjlighet att ta upp varje fråga eller aspekt som den
anser bör belysas för fullgörandet av sitt uppdrag, bl.a.
beslutsordning och kontrollprinciper".
Den tidigare i betänkandet nämnda krigsmaterielexportutredningen,
KMU, har haft medborgarkommissionens rapport som ett viktigt element
i utarbetandet av det betänkande som för närvarande är föremål för
bearbetning inför att proposition skall framläggas för riksdagen.
Utskottet konstaterar att alla brott mot svensk lagstiftning skall
bli föremål för rättslig prövning. Det finns flera exempel på att
rättsprocesser mot enskilda personer inletts under senare tid med
anledning av misstanke mot brott mot reglerna för
krigsmaterielexport.
Utskottet anser inte att några ytterligare omständigheter
tillkommit under senare tid som skulle motivera inrättandet av en ny
undersökningskommission av det slag som angivits i motion U402.
Med det ovan anförda avstyrks yrkande 1 i motion U402 (mp).
I yrkande 4 i motion U427 (v) föreslås att stater som brutit mot
gällande regler för svensk vapenexport inte får komma i fråga för
ytterligare inköp under de följande tio åren. I yrkande 1 i motion
U18 (mp) förordas att länder som brutit mot svenska vapenexportregler
för en bestämd tidsperiod skall uteslutas som mottagarland av svensk
krigsmateriel.
Utskottet vill med anledning härav erinra om principen att ett land
vars regering tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareexport av
svensk krigsmateriel inte längre skall komma i fråga för export av
krigsmateriel från Sverige (prop.1987/88:154, UU1987/88:30).
Gällande regler kan således sägas vara strängare än den tioårsgräns
som föreslagits i ett av de nämnda yrkandena.
Med det ovan anförda föreslår utskottet att yrkande 4 i motion
U427 (v) och yrkande 1 i motion U18 (mp) avstyrks.
I yrkande 3 i motion U402 (mp) föreslås att samtliga
riksdagspartier skall vara representerade i kommande utredningar om
krigsmaterielexporten.
Utskottet behandlade ett likalydande yrkande i betänkande
1990/91:UU1. Utskottet uttalade då att utskottet för sin del inte har
någon invändning att så blir fallet men anser inte att riksdagen i
förväg bör uttala sig om sammansättningen av kommande
regeringsutredningar. Denna bedömning, som utskottet anser baseras på
att det är regeringen som tillsätter och utser vilka som skall ingå i
utredningar av denna typ, kvarstår.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet yrkande 3 i motion U402
(mp).
I yrkande 4 i motion U402 (mp) föreslås att fredsrörelsen bör vara
företrädd i rådgivande nämnden för krigsmaterielfrågor i första hand
direkt genom att fredsrörelseföreträdare utses, i andra hand indirekt
genom att också riksdagspartier med negativ syn på vapenexport ges
representation i nämnden.
Även ett yrkande med denna innebörd behandlades i betänkande
1990/91:UU1. Utskottet uttalade att rådgivande nämnden tillkom för
att regeringen skulle ha tillgång till ett forum för löpande samråd i
krigsmaterielnämnden utöver utrikesnämnden. Samma partier är
företrädda i båda organen. Folkrörelser av olika slag är inte
företrädda i nämnden.
Utskottet bedömer det inte heller i detta betänkande vara påkallat
med några ytterligare uttalanden i denna fråga utan avstyrker yrkande
4 i motion U402 (mp).
Fyra motionsyrkanden, U427 yrkande 6 (v), U433 yrkande 3 (v), U642
yrkande 6 (mp) och U668 yrkande 13 (mp) berör frågorna om begränsning
och kontroll av den internationella vapenhandeln. Motionärerna anser
samtliga att Sverige bör verka för sådan begränsning och kontroll,
bl.a. i FN. I yrkande 8 i motion U402 (mp) begärs lagförslag under
1991 om exportrestriktioner för produkter som kan användas vid
framställning av kemiska vapen. I yrkande 13 i motion U668 (mp)
föreslås också att Sverige skall ta förnyade initiativ till bindande
regler under FN-kontroll som förbjuder eller begränsar handeln med
krigsmateriel och substanser och komponenter som kan användas för
tillverkning av ABC-stridsmedel.
Utskottet noterar att frågan om kontroll av den internationella
vapenhandeln uppmärksammades mer specifikt bl.a. vid
generalförsamlingens båda extra möten om nedrustning (1978 och 1982)
och i samband med den av Inga Thorsson ledda FN-studien om
nedrustning och utveckling (1984).
Vid FNs generalförsamling hösten 1988 presenterade Sverige
tillsammans med fem andra länder ett resolutionsförslag om
internationella vapenöverföringar. FNs medlemsländer uppmanas i
resolutionen bl.a. att bidra till stärkandet av system för kontroll
och övervakning av vapenproduktion och vapentransporter och till
större öppenhet avseende internationella vapenöverföringar.
Generalförsamlingen beslöt genom att anta resolutionen att tillsätta
en studie om internationella vapenöverföringar. Ett nordiskt land --
Finland -- medverkar i denna exportstudie som skall förelägga
församlingen sin rapport hösten 1991.
Även vid 1989 och 1990 års generalförsamlingar uppmärksammades
frågan om internationella vapenöverföringar, bl.a. genom en
aide-mémoire framlagd av den dåvarande sovjetiske utrikesministern
Sjevardnadze vilken understryker behovet av fortsatta
kontrollmekanismer avseende den internationella vapenhandeln.
Utvecklingen i Persiska viken med Iraks omfattande upprustning och
angreppet på Kuwait innebar ökad uppmärksamhet på den internationella
vapenhandeln. Bland de nya förslag som väckts kan nämnas Canadas om
ett internationellt toppmöte om vapenkontroll, vapenhandel och
icke-spridning av massförstörelsevapen.
Sverige underströk vid mötet med FNs nedrustningskommission i april
1991 behovet av att upprätta ett "clearing-house" inom FN med ett
register avseende export och import av vapen och lovade att inkomma
till FN med de uppgifter om svensk vapenexport som under våren
överlämnas till riksdagen.
När det gäller begränsning av massförstörelsevapen kan nämnas att
Sverige jämte flera andra länder sedan flera år verkat för att
förhindra spridning av sådana civila kemiska substanser som kan
användas för tillverkning av kemiska stridsmedel. FNs säkerhetsråd
antog 1988 en resolution där medlemsstaterna uppmanas införa strikt
exportkontroll för kemiska produkter som kan användas för
tillverkning av kemiska vapen. I en proposition i år (1990/91:97)
föreslogs förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i
massförstörelsesyfte (missiler, kemiska prekursorer samt viss
tillverkningsutrustning). Riksdagen godkände propositionen i samband
med behandlingen av betänkande 1990/91:UU13.
Utskottet välkomnar att Sverige aktivt verkar för ökad öppenhet och
kontroll av vapenhandeln, samt de ansträngningar som görs för att
begränsa möjligheterna att massförstörelsevapen inkl. kemiska vapen
kommer till användning.
Med det ovan anförda får yrkande 8 i motion U402 (mp), yrkande 6 i
motion U427 (v), yrkande 3 i motion U433 (v), yrkande 6 i motion U642
(mp) och yrkande 13 i motion U668 (mp) anses besvarade.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1990/91:163 till
handlingarna,
2. beträffande regeringens redovisning av krigsmaterielexporten
att riksdagen förklarar berörd del av motion 1990/91:U424 och
yrkande 5 i motion 1990/91:U427 besvarade med vad utskottet anfört,
3. beträffande regler och riktlinjer för krigsmaterielexporten
att riksdagen avslår yrkandena 2, 5, 6, 7 och 9 i motion
1990/91:U402, motion 1990/91:U420, berörd del av motion 1990/91:U424,
yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U426, yrkandena 1 och 3 i motion
1990/91:U427 och yrkande 2 i motion 1990/91:U18 samt förklarar motion
1990/91:U414 besvarad med vad utskottet anfört,
men. 1 (v)
4. beträffande omstrukturering av försvarsindustrin
att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U427 besvarat
med vad utskottet anfört,
5. beträffande krigsmaterielexport till Indonesien
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1990/91:U602, yrkande 1 i
motion 1990/91:U629 och yrkande 2 i motion 1990/91:U637,
men 2. (v)
6. beträffande krigsmaterielexport i anslutning till kriget vid
Persiska viken
att riksdagen avslår yrkande 12 i motion 1990/91:U668,
7. beträffande åtgärder vid brott mot regler för svensk
krigsmaterielexport
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1990/91:U402, yrkande 4 i
motion 1990/91:U427 och yrkande 1 i motion 1990/91:U18,
8. beträffande sammansättningen vid kommande utredningar
att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1990/91:U402,
9. beträffande representation i rådgivande nämnden för
krigsmaterielfrågor
att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1990/91:U402,
10. beträffande den internationella vapenhandeln och
massförstörelsevapen
att riksdagen förklarar yrkande 8 i motion 1990/91:U402, yrkande 6
i motion 1990/91:U427, yrkande 3 i motion 1990/91:U433, yrkande 6 i
motion 1990/91:U642 och yrkande 13 i motion 1990/91:U668 besvarade
med vad utskottet anfört.
Stockholm den 10 oktober 1991
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori
(s), Alf Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Maj Britt Theorin (s),
Pär Granstedt (c), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta
Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Kristina
Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Bengt Silfverstrand (s) och
Barbro Sandberg (fp).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot
i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den
slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom
partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
1. Regler och riktlinjer för krigsmaterielexporten (mom. 3)
Bertil Måbrink (v) anför:
Enligt min mening borde den del av utskottets yttrande som på
s.12 börjar med "Utskottet konstaterar" och på s.13 slutar med
"vad utskottet anfört" haft följande lydelse:
Att aktivt verka för fred och avspänning är en grundläggande del i
svensk utrikespolitik. Inom ramen för Sveriges ambitioner på
nedrustningsområdet bör också strävan att aktivt verka för
begränsning och kontroll av vapenhandeln ingå. Avspänning och
nedrustning kräver också åtgärder på svensk sida för att vår hållning
skall bli trovärdig. Utvecklingen inte minst i samband med kriget i
Persiska viken har visat att vapenexporten starkt underblåser
konflikter och fredlig konfliktlösning försvåras. Härtill kommer att
det inte längre finns tillräckligt starka försvarspolitiska motiv för
att med hjälp av vapenexporten upprätthålla en stor inhemsk
krigsindustri. Mot denna bakgrund bör en omfattande nedskärning av
vapenexporten ske med syftet att vapenexporten skall vara helt
avskaffad om fem år. Under avvecklingsperioden bör en skärpning av
reglerna och riktlinjerna för tillståndsgivning för vapenexport ske.
Dessa förslag återges i vänsterpartiets motion U427. Bl.a. bör
riktlinjerna lagfästas samt utökas med ett förbud att sälja
krigsmateriel till stat med militära styrkor som är eller har varit
engagerade i stridshandlingar utanför det egna territoriet, med
undantag för styrkor som stationerats på FN-uppdrag. Vidare bör
riktlinjerna skärpas när det gäller brott mot mänskliga rättigheter.
Det bör inte vara möjligt att genom samarbetsavtal med utländsk
partner kringgå de svenska bestämmelserna och den svenska bedömningen
av möjliga mottagarländer.
Härmed tillstyrks yrkandena 2, 5 och 6 i motion U402 (mp), yrkande
1 i motion U426 samt yrkandena 1 och 3 i motion U427 (v). Yrkandena 7
och 9 i motion U402, motion U420 (s), berörd del av motion U424 (s),
yrkande 2 i motion U426 (mp) samt yrkande 2 i motion U18 (mp) får
anses besvarade. Motion U414 (m) avstyrks.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 3
borde ha hemställt :
3. beträffande regler och riktlinjer för krigsmaterielexporten
att riksdagen dels med bifall till yrkandena 2, 5 och 6 i motion
1990/91:U402, yrkande 1 i motion 1990/91:U426 samt yrkandena 1 och 3
i motion 1990/91:U427, dels med besvarande av yrkandena 7 och 9 i
motion 1990/91:U402, motion 1990/91:U420, motion 1990/91:U424
(delvis), yrkande 2 i motion 1990/91:U426 samt yrkande 2 i motion
1990/91:U18 samt med avslag på motion 1990/91:U414 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Krigsmaterielexport till Indonesien (mom. 5)
Bertil Måbrink (v) anför:
Enligt min mening borde den del av utskottets yttrande som på
s.14 börjar med "I utskottets betänkande" och på s.15 slutar med
"i motion U637 (s)" haft följande lydelse:
Indonesien bryter mot folkrätten både när det gäller de mänskliga
rättigheterna och annekteringen av Östtimor och Västpapua. Indonesien
bör även enligt nu gällande riktlinjer för tillståndsgivning för
vapenexport inte komma i fråga som mottagare av svensk vapenexport.
Utskottet anser att ingen vapenexport i någon form, således ej heller
reservdelar eller följdleveranser, bör äga rum till Indonesien.
Härmed tillstyrks yrkande 1 i motion U629 och yrkande 2 i motion
U637.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 5
borde ha hemställt:
5. beträffande krigsmaterielexport till Indonesien
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1990/91:U629 och
yrkande 2 i motion 1990/91:U637 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.