I betänkandet behandlar utskottet förslag i proposition
1991/92:131 till ändringar i lagen (1975:88) med bemyndigande
att meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer (bemyndigandelagen), i yrkestrafiklagen
(1988:263) och i lagen (1982:821) om transport av farligt gods.
Förslagen till ändringar i bemyndigandelagen och
yrkestrafiklagen har samband med den svenska anpassningen till
EG. Sålunda föreslås att regeringen bemyndigas meddela
föreskrifter om kör- och vilotider vid vägtransporter samt om
förbud mot vissa typer av beräkningar av lön till förare vid
sådana transporter. Vidare föreslås att regeringen får
bemyndigande att meddela föreskrifter om behörighet och
utbildning för förare, förarbiträden och konduktörer vid
vägtransporter av personer eller gods.
Dessutom föreslås att straffbestämmelserna i lagen om
transport av farligt gods kompletteras med en bestämmelse om
ringa brott med endast penningböter som påföljd. Detta gör det
möjligt att vid mindre förseelser använda systemet med
ordningsbot. Vidare föreslås att tulltjänstemän får rätt att
biträda vid förundersökning av brott mot lagens bestämmelser och
att själva vidta vissa förundersökningsåtgärder.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.
Utskottet tillstyrker regeringens samtliga förslag.
Till betänkandet är fogat en meningsyttring av v-suppleanten,
avseende bemyndigandelagen.
Propositionen
Regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslår i
proposition 1991/92:130 om vissa normgivningsbemyndiganden på
vägtransportområdet, m.m.
1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,
transporter och kommunikationer,
2. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i
yrkestrafiklagen (1988:263),
3. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1982:821) om transport av farligt gods.
Lagförslagen har fogats som bilaga till detta
betänkande.
Utskottet
1 Bemyndigandelagen
Enligt 8 kap. 3 § första stycket regeringsformen skall
föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna,
som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp
i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas
genom lag.
Enligt 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen kan
regeringen utan hinder av bl.a. den nämnda 3§ efter
bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om
annat än skatt, om föreskrifterna avser t.ex. (punkt1) skydd
för liv, personlig säkerhet eller hälsa och (punkt5) trafik.
Genom lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer
(bemyndigandelagen) har riksdagen givit regeringen ett sådant
bemyndigande för föreskrifter som gäller vissa i lagens 1§
första stycket i 13 punkter närmare angivna ändamål. Enligt
t.ex. punkt8 får regeringen meddela föreskrifter om trafik på
väg.
I propositionen föreslås att till 1 § första stycket fogas
en fjortonde punkt, enligt vilken regeringen bemyndigas meddela
föreskrifter som gäller kör- och vilotider vid vägtransporter
samt förbud mot vissa typer av beräkningar av lön till förare
vid sådana transporter.
Regeringen motiverar förslaget med en hänvisning till det
s.k. EES-avtalet, varigenom Sverige åtar sig att införliva
relevanta delar av EG:s existerande regelverk med svensk rätt.
Svenska bestämmelser om arbetstid och vilotid i trafiken finns i
två författningar. Kungörelsen (1972:602) om arbetstid vid
vägtransport m.m. (ATK) gäller sådana transporter på väg av
personer eller gods som i förvärvsverksamhet utförs inom landet
eller utom landet med fordon som är registrerat i Sverige. I
fråga om vissa internationella vägtransporter gäller
förordningen (1975:883) om arbetsförhållanden vid vissa
internationella vägtransporter, vilken grundar sig på en
europeisk överenskommelse om arbetsförhållanden för
fordonsbesättningar vid internationella vägtransporter (AETR).
ATK och AETR är uppbyggda utifrån skilda principer. Den förra
utgår från förarens arbetstid och den senare från förarens
körtid. Det innebär att olika regler för närvarande gäller för
nationella och internationella vägtransporter samt i förhållande
till stater som är anslutna till AETR och till stater som inte
är det.
Enligt EES-avtalet -- framhålls det vidare i propositionen
-- skall bl.a. bestämmelserna i vissa EG-förordningar om
harmonisering av viss social lagstiftning angående
vägtransporter m.m. med visst undantag införlivas i svensk rätt.
Dessa EG-förordningar utgår från förarnas körtider vid
regleringen av arbetsvillkoren vid vägtransporter. En anpassning
av svensk rätt till dessa regler kommer alltså att innebära en
övergång till körtidsprincipen även nationellt.
Med de nya EG-reglerna tillkommer -- enligt propositionen --
även en bestämmelse om att lön till förare, med visst undantag,
inte får beräknas på grundval av tillryggalagda sträckor
och/eller transporterad godsmängd. Bestämmelsen skall ses mot
bakgrund av hänsyn till trafiksäkerheten.
Det generella bemyndigandet för regeringen enligt 1§
första stycket punkt8 bemyndigandelagen att meddela
föreskrifter om trafik på väg och ett bemyndigande enligt
yrkestrafiklagen för regeringen att meddela föreskrifter om
yrkesmässig trafik till och från Sverige har hittills --
framhålls det i propositionen -- ansetts täcka även arbets-,
kör- och vilotider vid vägtransporter, låt vara att ATK
utfärdades innan regeringsformen trädde i kraft. Däremot kan det
ifrågasättas om lagens nuvarande bemyndiganden täcker den nämnda
bestämmelsen om förbud mot vissa beräkningar av lön till förare
vid vägtransporter. I klarhetens intresse bör därför i
bemyndigandelagen -- med stöd av 8kap. 7§ första stycket 1
och 5 regeringsformen -- införas en bestämmelse om att
regeringen får meddela föreskrifter både om kör- och vilotider
vid vägtransporter och om det nämnda förbudet.
Regeringens sålunda återgivna förslag har inte givit utskottet
anledning till erinran. Förslaget tillstyrks följaktligen.
2 Yrkestrafiklagen
EES-avtalet innebär också att EG-bestämmelser om bl.a. lägsta
ålder för förare, förarbiträden och konduktörer vid gods- och
persontransporter införlivas i svensk rätt, framhålls det i
propositionen. Detsamma gäller EG-bestämmelser om minimikrav på
utbildning för vissa förare av vägtransportfordon. Dessa
bestämmelser innebär en skärpning i förhållande till
körkortslagens (1977:477) allmänna bestämmelser om
förarbehörighet och förarprov.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att 24§
yrkestrafiklagen -- som innehåller ett bemyndigande för
regeringen att utfärda vissa föreskrifter med anknytning till
lagen -- utvidgas till att omfatta föreskrifter om behörighet
och utbildning för fordonsbesättningar vid vägtransporter.
3 Lagen om transport av farligt gods
I propositionen behandlas också en fråga, som skiljer sig från
de båda ovan behandlade bl.a. så till vida som den inte avser
något normgivningsbemyndigande och inte heller har något samband
med EG eller EES-avtalet.
Av propositionen framgår att en arbetsgrupp med företrädare
för generaltullstyrelsen, rikspolisstyrelsen och riksåklagaren i
en rapport föreslagit åtgärder för att förbättra sanktions-,
lagförings- och utredningsmöjligheterna i samband med brott mot
reglerna om transport av farligt gods.
På grundval av rapporten, som remissbehandlats, föreslår
regeringen att nuvarande straffbestämmelse i lagen om transport
av farligt gods -- med endast dagsböter eller fängelse i högst
ett år i straffskalan -- kompletteras med en bestämmelse som
medger att penningböter kan komma i fråga, om ett brott mot
lagen är att anse som ringa. Genom en dylik ändring kan systemet
med ordningsbot utnyttjas vid sådana smärre brott och förseelser
som hittills har visat sig vara ganska många och som föranlett
endast ett måttligt antal dagsböter. Ordningsbot minskar den
administrativa omgången och medför besparingar i tid och pengar
både för staten och den berörde misstänkte. Även reaktionen mot
förseelser som begås av utländska medborgare blir effektivare.
Vidare föreslås att lagen ändras så att tulltjänstemän ges
rätt att biträda vid förundersökning av brott mot lagens
bestämmelser och att själva vidta vissa
förundersökningsåtgärder.
Utskottet tillstyrker ändringsförslagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande bemyndigandelagen
att riksdagen antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande
att meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer,
men. (v) - delvis
2. beträffande yrkestrafiklagen
att riksdagen antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263),
3. beträffande lagen om transport av farligt gods
att riksdagen antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1982:821) om transport av
farligt gods.
Stockholm den 28 april 1992
På trafikutskottets vägnar
Rolf Clarkson
I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sten Andersson
i Malmö (m), Sven-Gösta Signell (s), Kenth Skårvik (fp), Håkan
Strömberg (s), Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan
Sandberg (m), Margareta Winberg (s), Lars Svensk (kds), Kenneth
Attefors (nyd), Bo Nilsson (s), Anita Jönsson (s), Lars Biörck
(m) och Jarl Lander (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
Bemyndigandelagen
Jag har ingen erinran mot att bemyndigandelagen ändras så att
regeringen uttryckligen bemyndigas meddela föreskrifter om kör-
och vilotider vid vägtransporter samt förbud mot vissa typer av
beräkningar av lön till förare vid sådana transporter. Jag har
inte heller någon erinran mot att regeringen, på grund av
förpliktelser enligt AETR eller EG-bestämmelser, meddelar
föreskrifter om kör- och vilotider som skall gälla vid
vägtransporter utanför Sveriges gränser och som utgår från
förarens körtid. Däremot motsätter jag mig att föreskrifter som
utgår från förarens körtid skall gälla för vägtransporter som
sker inom landet med fordon registrerade i Sverige. EES-avtalet
torde inte heller innebära någon skyldighet att frångå
ATK-reglerna för sådana transporter. Om ATK-reglerna upphävs
försämras arbetsvillkoren för fordonsbesättningar i avsevärd
utsträckning.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
mom.1 borde ha hemställt:
1. beträffande bemyndigandelagen
att riksdagen dels antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande
att meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer, dels som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,