I betänkandet behandlar utskottet fem motioner om det av det
danska folketinget och den svenska riksdagen godkända avtalet om
en fast förbindelse över Öresund. Detta avtal är folkrättsligt
bindande. Med hänvisning härtill och till den ingående prövning
av miljökonsekvenserna som kommer att göras avstyrker utskottet
de motioner som begär att riksdagen skall uttala att en vägbro
inte skall byggas eller att kompletterande utredningar skall
genomföras. Något särskilt uttalande från riksdagen om att
brobygget bör påskyndas, vilket begärs i två motioner, anser
utskottet inte vara erforderligt.
Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av
c-ledamoten och en meningsyttring av v-suppleanten.
Motionerna
1991/92:T904 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utöka anbudsgivningen när det gäller de
fasta förbindelserna över Öresund till att också gälla
tunnelalternativet.
1991/92:T906 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om byggandet av en Öresundsbro.
1991/92:T914 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ytterligare information om
de ekonomiska kalkylerna för den planerade fasta förbindelsen
över Öresund,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hög handlingsberedskap för att kunna
utreda alternativ till den beslutade förbindelsen.
1991/92:T915 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en fast förbindelse över Öresund
för vägtrafik ej skall byggas,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en ny utredning om
en järnvägstunnel under Öresund tillsätts i enlighet med vad som
i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljökonsekvensanalysen av
Öresundsförbindelserna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att hanteringen av
Öresundsförbindelserna skall ske i samråd med berörda
Östersjöstater,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hänsyn till olycksaspekterna och deras
kostnader vid utredandet av Öresundsförbindelserna.
1991/92:A261 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (båda nyd)
vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utan tidspillan starta upp
Öresundsbroprojektet med tidsplan för projektets genomförande.
Utskottet
Bakgrund
Riksdagen godkände den 12 juni 1991 ett avtal mellan Sveriges
regering och Danmarks regering om en fast förbindelse över
Öresund (prop. 1990/91:158, bet.TU31, rskr.379). Enligt
avtalet skall en kombinerad järnvägs- och vägbförbindelse byggas
mellan Kastrup och Limhamn. Den kombinerade bron skall bestå av
en dubbelspårig järnväg och en motorväg med fyra körfält. Den
slutliga utformningen av Öresundsförbindelsen kommer enligt
avtalet att ske med hänsyn till vad som är ekologiskt motiverat,
tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt så att skadliga
verkningar på miljön förebyggs. Vad gäller anslutningar till
Öresundsförbindelsen anges att det åligger Sverige och Danmark
att var för sig anlägga nödvändiga järnvägs- och
vägförbindelser.
I avtalet regleras bl.a. de organisatoriska och
finansieringsmässiga förutsättningarna. Öresundsförbindelserna
skall ägas av svenska och danska staten. Dessa samverkar i ett
konsortium som skall äga och svara för all verksamhet avseende
förbindelsen. Konsortiet skall i sin tur ägas av ett svenskt och
danskt bolag som är helägt av resp. stat.
Kostnaderna för projektet kommer i sin helhet att täckas av
konsortiet genom särskilda avgifter som fastställs av
konsortiet. Avgifterna skall utformas med beaktande av att
tillkomsten av fasta förbindelser syftar till att främja en
rationell och ändamålsenlig järnvägstrafik mellan länderna.
Arbetet med Öresundsförbindelsen skall inriktas mot
byggstart år 1993 så att förbindelsen kan vara öppen för trafik
vid sekelskiftet. Anläggningskostnaden beräknas till 10--12
miljarder kronor i prisnivå juli 1990.
Förutom att vara ägarbolag i konsortiet avses det svenska
bolaget få i uppgift att svara för byggandet, driften och
underhållet samt finansieringen av de svenska anslutningarna.
Anläggningskostnaden för anslutningarna skall slutligen
finansieras via överskottet från Öresundsförbindelsen. I
avvaktan på att detta överskott kommer att genereras förutsätts
att det svenska bolaget får möjlighet att med statlig garanti
låna de medel som erfordras för att kunna finansiera
anslutningarna. Kostnaderna för de svenska anslutningarna exkl.
kapitaltjänstkostnaden har beräknats till 1900milj.kr. i
prisnivå juli 1990.
Motionsförslag
I motion A261 (nyd) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att utan
tidsspillan starta Öresundsbroprojektet med tidsplan för
projektets genomförande.
I motion T906 (m) framhålls att Öresundsbron brådskar.
I motion T915 (v) yrkas att riksdagen beslutar att en fast
förbindelse över Öresund för vägtrafik ej byggs. Den totala
kostnaden för projektet är svårbedömbar. Fristående experters
bedömningar varierar starkt men uppgifter på 30 miljarder kronor
har nämnts. Risken är vidare stor att broavgifterna måste sättas
så lågt att man lockar till sig resenärer på bekostnad av
järnvägen och färjetrafiken för att få lönsamhet på bron.
Vägbron kommer enligt motionärerna inte enbart att vara ett
hinder för de rent fysikaliska flödena av vatten med olika salt-
och syrgashalter mellan Östersjön och övriga hav utan kommer
också att på ett okänt sätt påverka det biologiska samspelet
mellan havsområdena. Att äventyra Östersjöns naturliga balans --
där syre- och saltbalansen är den viktigaste -- med ett projekt
vars samhällsnytta inte ens går att beräkna och där det
vetenskapliga underlaget är oerhört bristfälligt måste med kraft
avvisas. Riksdagen bör vidare uttala att en Öresundsbro ej kan
komma i fråga på grund av de ökade luftföroreningarna en bro
skulle medföra.
I motionen framhålls att det aldrig har prövats om en
järnvägstunnel går att få företagsekonomiskt och
samhällsekonomiskt lönsam. Motionärerna anser att en
järnvägstunnel är bättre än en bro ur samhällsekonomisk
synvinkel eftersom tunnelalternativet på både kort och lång sikt
är det mest ekologiskt inriktade alternativet. De yrkar därför
att en ny utredning om en järnvägstunnel tillsätts. Ökad
färjetrafik i kombination med en borrad järnvägstunnel är en
lösning som är utmärkt från energisynpunkt. Dessa aspekter måste
väga tungt i utredningen.
Vidare framhålls i motionen att den kommande
miljökonsekvensanalysen måste bygga på ett korrekt underlag med
bl.a. en järnvägstunnels konsekvenser. Det anförs att samråd ej
har skett med berörda Östersjöstater. De som skall utföra
miljökonsekvensanalysen måste vara en grupp internationellt
kända forskare med uppdrag att ta hänsyn till alla perspektiv
och effekter.
Slutligen begärs i motionen att konsekvenserna av
olycksriskerna behandlas vid utredningen om
Öresundsförbindelsen.
I motion T904 (c) framhålls att en järnvägstunnel är det bästa
alternativet framför allt av ekonomiska och miljömässiga skäl.
Motionärerna anser att tunnelalternativet aldrig har fått en
seriös behandling från beslutsfattarnas sida trots att det
hittillsvarande utredningsmaterialet visat på järnvägstunnelns
överlägsenhet. Därför bör anbud på olika typer av tunnlar mellan
Malmö och Köpenhamn komplettera riksdagens beslut. Ett sådant
beslut underlättas av att det danska folketinget inte utesluter
en sådan möjlighet.
Med tanke på den osäkerhet som finns på såväl utgifts- som
intäktssidan vore det enligt motion T914 (kds) värdefullt om
riksdagen kan få en mer detaljerad information om de ekonomiska
kalkyler som ligger till grund för den planerade förbindelsen.
Den miljöprövning som skall göras kan komma att visa att
förbindelsen får stora negativa miljökonsekvenser. Därför anser
motionären att handlingsberedskapen bör vara hög för att utreda
alternativ (tunnel) till den beslutade förbindelsen.
Utskottets ställningstagande
Det avtal om en fast förbindelse över Öresund som har godkänts
av det danska folketinget och den svenska riksdagen innebär att
en kombinerad järnvägs- och vägförbindelse skall byggas mellan
Kastrup och Limhamn. Utskottet betonade i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1990/91:TU31 vikten av att miljöfrågorna ges
en tillfredsställande lösning. Utskottet underströk särskilt att
en fast förbindelse över Öresund inte får tillåtas förhindra
vattenutbytet mellan Östersjön och Kattegatt och att mot denna
bakgrund de tilläggsarbeten som anses nödvändiga för att uppnå
en s.k. noll-lösning skall utföras. Utskottet framhöll vidare
att regeringen för riksdagen bör redovisa hur projektet
framskrider och de insatser som planeras för att förebygga
skadliga verkningar på miljön.
Beträffande de ekonomiska kosekvenserna av projektet som
tas upp i några av motionerna vill utskottet erinra om att det i
sitt betänkande 1990/91:TU31 förutsatte att regeringen för
riksdagen årligen skulle redovisa hur projektet framskrider.
Som redovisats i det föregående skall enligt avtalet ett
svensk-danskt konsortium bildas som skall äga och svara för all
verksamhet avseende förbindelsen. Detta konsortium har numera
bildats. Det nybildade konsortiet kommer att utforma en ansökan
om byggandet av den fasta förbindelsen som skall innehålla en
beskrivning av miljökonsekvenserna. Denna ansökan kommer i
Sverige att miljöprövas enligt naturresurslagen,
miljöskyddslagen och vattenlagen. Innan denna prövning sker
kommer konsortiets ansökan att bli föremål för en omfattande
remissbehandling.
Miljö- och naturresursdepartementet har till det svenska
bolaget (Svensk-Danska Broförbindelsen AB) översänt en
promemoria med exemplifiering av uppgifter som kan utgöra
underlag för prövningen enligt naturresurslagen. Av promemorian
framgår att prövningen bl.a. kommer att avse en fast
förbindelses regionala påverkan och effekter på Östersjön.
Avgörande vid denna bedömning kommer att vara att den s.k.
nollösningen vad gäller vattengenomströmningen mellan Östersjön
och Kattegatt kan säkerställas.
Konsekvenserna av ett alternativ med enbart fortsatt
färjetrafik bör redovisas. Det står den sökande fritt att
redovisa även andra alternativ som är intressanta från
ekonomisk, miljömässig eller kommunikationsteknisk synpunkt.
Vidare framhålls i promemorian att en av förutsättningarna för
att regeringens prövning enligt naturresurslagen inte skall
fördröjas är att det från miljösynpunkt gynnsammaste
alternativet är tillfredsställande behandlat.
Bland de uppgifter som konsortiet enligt promemorian bör
redovisa kan också nämnas prognoser avseende den förväntade
trafiken dels vid den tidpunkt då förbindelsen öppnas för
trafik, dels vid en senare tidpunkt i syfte att ange den
långsiktiga trafikutvecklingen och dess konsekvenser för miljön
såväl lokalt som regionalt. Konsortiet bör också redovisa
åtgärder för att minska olycksrisker och för att reducera
effekterna av utsläpp vid en eventuell olycka samt förebyggande
åtgärder mot trafik- och järnvägsolyckor.
Beträffande frågan om internationell medverkan vid
miljöprövningen har utskottet erfarit att regeringen har för
avsikt att ge Östersjöstaterna möjlighet att utse experter som
skall vara rådgivande vid bedömningen av projektet.
Avtalet om en fast förbindelse över Öresund är
folkrättsligt bindande. Utskottet anser det självklart att
avtalet skall följas av Sverige. Härav följer att utskottet
avstyrker yrkande 1 i motion T915 (v) som begär att riksdagen
uttalar att en fast förbindelse över Öresund för vägtrafik ej
skall byggas.
Av den tidigare framställningen framgår att en ingående
prövning av miljökonsekvenserna av projektet skall göras enligt
naturresurslagen, miljöskyddslagen och vattenlagen innan det
påbörjas. Det svensk-danska konsortiet skall utforma en ansökan
om den avtalade förbindelsen som ger förutsättningar för
remissbehandling och efterföljande prövning. Det står den
sökande fritt att redovisa även andra alternativ. Med
hänvisning härtill och till vad utskottet i övrigt anfört om
bl.a. Östersjöstaternas medverkan vid miljöprövningen synes
syftet med övriga yrkanden i motion T915 (v) liksom yrkandena i
motionerna T904 (c) och T914 (kds) till väsentlig del kunna
tillgodoses. De påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens
sida, varför de avstyrks av utskottet.
Något särskilt uttalande från riksdagen om att påskynda
brobygget vilket begärs i motionerna T906 (m) och A261 (nyd)
anser utskottet inte vara erforderligt. Även dessa
motionsyrkanden avstyrks följaktligen.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande fast förbindelse över Öresund
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T904, 1991/92:T906,
1991/92:T914, 1991/92:T915 och 1991/92:A261 yrkande 4.
men. (v)
Stockholm den 7 april 1992
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sten Andersson i Malmö (m),
Sven-Gösta Signell (s), Kenth Skårvik (fp), Håkan Strömberg (s),
Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m),
Kenneth Attefors (nyd), Bo Nilsson (s), Lars Björkman (m), Anita
Jönsson (s), Lars Biörck (m), Jarl Lander (s), Ines Uusmann (s)
och Kenneth Lantz (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Särskilt yttrande
Elving Andersson (c) anför:
Då riksdagen i juni 1991 behandlade avtalet om en fast
förbindelse över Öresund ansåg Centerpartiet att avtalet inte
skulle godkännas. Motivet till Centerpartiets ståndpunkt var
framför allt att den föreslagna kombinerade väg- och
järnvägsbron inte kunde accepteras av miljöskäl. En sådan
förbindelse skulle leda till en oacceptabel ökning av
vägtrafiken. Vidare var enligt Centerpartiets mening enbart de
allvarliga farhågor som rests från olika experter och sakkunniga
om konsekvenserna för vattengenomströmningen i Öresund nog
argument för att projektet borde avvisas. I stället borde
alternativ undersökas, såsom en tunnel för järnvägstrafiken.
Centerpartiet vidhåller självfallet sina tidigare
ståndpunkter. Med hänsyn till att riksdagen godkände avtalet
motsätter vi oss dock inte att regeringen gör en ingående
miljöprövning av projektet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
Enligt Vänsterpartiets uppfattning bör riksdagen nu besluta
att en fast förbindelse över Öresund för vägtrafik inte skall
byggas. Som framhålls i motion T915 (v) kommer vägbron inte
enbart att vara ett hinder för de rent fysikaliska flödena av
vatten med olika salt- och syrgashalter mellan Östersjön och
övriga hav utan den kommer också på ett okänt sätt att påverka
det biologiska samspelet mellan havsområdena. Att äventyra
Östersjöns naturliga balans med ett projekt vars samhällsnytta
inte ens går att beräkna och där det vetenskapliga underlaget är
oerhört bristfälligt måste med kraft avvisas.
Den totala kostnaden för projektet är svår att bedöma.
Fristående experters bedömningar varierar men uppgifter på 30
miljarder kronor har nämnts. Risken är vidare stor att
broavgifterna måste sättas så lågt att man lockar till sig
resenärer från järnvägs- och färjetrafiken för att få lönsamhet
i broprojektet.
Vägbron kommer att medföra ökad biltrafik och därmed
oacceptabla luftföroreningar. Den kommer också att medföra ökade
olycksrisker vilket inte har beaktats vid de utredningar som har
genomförts.
Det har aldrig prövats om en järnvägstunnel går att få
företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsam. Vänsterpartiet
anser att en järnvägstunnel är bättre än en bro ur
samhällsekonomisk synpunkt eftersom tunnelalternativet både på
kort och lång sikt är det mest ekologiskt inriktade
alternativet. En ny utredning om en järnvägstunnel bör därför
tillsättas. Ökad färjetrafik i kombination med en järnvägstunnel
är en lösning som också är utmärkt från energisynpunkt.
Som framhålls i v-motionen har samråd om brobygget ej skett
med berörda Östersjöstater. De som skall utföra den kommande
miljökonsekvensanalysen måste vara en grupp internationellt
kända forskare som får i uppdrag att ta hänsyn till alla
perspektiv och effekter.
Jag anser att riksdagen bör bifalla motion T915 (v).
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet borde ha
hemställt:
beträffande fast förbindelse över Öresund
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T915, med
anledning av motionerna 1991/92:T904 och 1991/92:T914, samt med
avslag på motionerna 1991/92:T906 och 1991/92:A261 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.