I betänkandet behandlar utskottet regeringsförslag om
vägväsende i årets budgetproposition och ett 90-tal
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden i år.
Regeringsförslagen avser bl.a. medelsanvisningar för olika
vägändamål under nästa budgetår. Utskottet tillstyrker dessa
förslag, som innebär medelsanvisningar enligt följande.
Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. 8,9 milj.kr.
Drift och underhåll av statliga vägar 5 908,3 milj.kr.
Byggande av riksvägar 1 556,5 milj.kr.
Byggande av länstrafikanläggningar 1 037,4 milj.kr.
Bidrag till drift och underhåll
av statskommunvägar 835,7 milj.kr.
Bidrag till drift och byggande
av enskilda vägar 648,5 milj.kr.
Vägverket: Särskilda bärighetshöjande
åtgärder 707,3 milj.kr
Summa 10 702,6 milj.kr.
Vidare tillstyrker utskottet ett regeringsförslag om att
vägplaneringen skall inriktas mot utbyggnad av ett
stamvägnät, innebärande ett rikstäckande, sammanhängande och
robust nät av riksvägar med hög och jämn standard. Investeringar
i riksvägar och länsvägar som inte ingår i stamvägnätet skall
inriktas på att vidmakthålla och förbättra standarden.
Utskottet tillstyrker också regeringsförslag som avser
vägverkets organisation. Förslagen innebär bl.a. att en enhet
för förvaltning av vägverkets aktiebolag skapas, att Vägverkets
Investerings AB Väginvest omvandlas till ett holdingbolag för
vägverkets övriga bolag och att verket -- inom en viss
finansiell ram -- får bilda helägda bolag för
avgiftsfinansierade vägprojekt.
Slutligen tillstyrker utskottet ett regeringsförslag om att
Sverige skall tillträda 1975 års Europavägsöverenskommelse, som
ersätter en överenskommelse av år 1950 i ämnet. Den nya
överenskommelsen innebär omnumrering av vissa Europavägar i
Sverige, dock inte E4, E6 och E18.
En inte obetydlig del av betänkandet ägnas motionsledes väckta
frågor om finansiering av vägväsendet vid sidan av de ordinarie
väganslagen. Utskottet erinrar om att avgiftsfinansiering av
vägar möjliggjorts på senare år och om den planeringsram på 20
miljarder kronor för investeringar i trafikens infrastruktur som
tillkom genom ett riksdagsbeslut förra året. Resurserna är ändå
otillräckliga -- betonar utskottet -- för att de vägpolitiska
målen skall kunna nås och för att kompensera den
konkurrensnackdel som Sveriges perifera läge i förhållande till
våra viktigaste marknader på kontinenten innebär. I sammanhanget
föreslår utskottet, med anledning av en motion av Ny demokrati,
att regeringen uppdrar åt vägverket att utreda möjligheten att
låta ett privat konsortium genomföra en utbyggnad av E 6 som
motorväg genom Bohuslän.
Till betänkandet är fogat åtta reservationer och en
meningsyttring av v-suppleanten, avseende 14 moment i utskottets
hemställan.
SJÄTTE HUVUDTITELN
Propositionen
B. Vägväsende m.m.
Regeringen föreslår i proposition 1991/92:100 bilaga 7
(kommunikationsdepartementet) under avsnitt B. Vägväsende m.m.
(s. 29--60)
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om
ändringar i bolagsordningen för Vägverkets Investerings AB
Väginvest i enlighet med vad i propositionen anförts (s.48),
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna att
vägverket i samarbete med Gotlands kommun får bilda ett särskilt
produktionsbolag i enlighet med vad i propositionen anförts
(s.48),
3. att riksdagen godkänner att en enhet för förvaltning av
vägverkets aktiebolag inrättas i vägverket i enlighet med vad i
propositionen anförts (s.48),
4. att riksdagen godkänner att Sverige ratificerar 1975 års
överenskommelse European Agreement on Main International Traffic
Arteries (AGR) (s.48),
5. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
att bilda helägda bolag för avgiftsfinansierade vägprojekt
(s.48),
6. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om en
ny bro över Svinesund (s.48),
7. att riksdagen till Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m.
för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 8921000
kr. (punkt B1, s. 49--50),
8. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar
för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på
5908300000 kr. (punkt B2, s. 50--54),
9. att riksdagen godkänner att jämkning mellan drift- och
byggandeanslagen för den statliga väghållningen får ske i
enlighet med vad i propositionen anförts (punkt B2, s.
50--54),
10. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
användning av anslaget för anskaffning av utrustning för
hastighetsövervakning (punkt B2, s. 50--54),
11. att riksdagen medger att regeringen vid behov när allmän
väg, för vilken staten är väghållare, övergår till enskild
väghållning, får låta vägverket överföra medel motsvarande
gällande statsbidrag mellan detta anslag och anslag B6. Bidrag
till drift och byggande av enskilda vägar (punkt B2, s.
50--54),
12. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
finansieringen av reparationen av motorvägsbron i Södertälje
(punkt B2, s. 50--54),
13. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
en ändring av högsta tillåtna växel- och boggietryck till 11,5
resp. 19 ton (punkt B2, s. 50--54),
14. att riksdagen godkänner en höjning av vägverkets låneram
i riksgäldskontoret till högst 2000000000 kr. (punkt B2,
s. 50--54)
15. att riksdagen medger att regeringen vid ändringar i
väghållningsansvaret får överföra medel mellan detta anslag och
anslag B5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar
(punkt B2, s. 50--54),
16. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
användningen av anslaget för tilläggsbidrag till drift av
kommunala vägar och gator (punkt B2, s. 50--54),
17. att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om
slopandet av dubbdäcksförbudet för tunga fordon (punkt B3, s.
50--54),
18. att riksdagen till Byggande av riksvägar för budgetåret
1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 1556500000 kr.
(punkt B3, s. 54--55),
19. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
användningen av anslaget för att täcka kapitalkostnader för
utbyggnader av väg E6 till motorväg på delen
Stenungsund--Ljungskile (punkt B3, s. 54--55),
20. att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar
för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på
1037400000 kr. (punkt B4, s. 56--57),
21. att riksdagen till Bidrag till drift och underhåll av
statskommunvägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 835700000 kr. (punkt B5, s. 57--58),
22. att riksdagen till Bidrag till drift och byggande av
enskilda vägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 648500000 kr. (punkt B6, s. 58--59),
23. att riksdagen till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande
åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag
på 707300 000 kr. (punkt B7, s. 59--60).
Investeringsplanering
Vidare föreslår regeringen i avsnittet Särskilda frågor under
denna rubrik (s. 178--184), mom. 1, att riksdagen godkänner de
preciseringar av inriktningen av investeringsplaneringen som i
propositionen har förordats innebärande att planeringen inriktas
mot att ett rikstäckande vägnät av riksvägar av särskild
betydelse (stamvägnätet) byggs ut till ett sammanhängande,
robust nät med hög och jämn standard och att investeringarna på
riksvägar och länsvägar som inte ingår i stamvägnätet inriktas
på att vidmakthålla och förbättra standarden.
Motionerna
1991/92:T211 av Berit Andnor och Nils-Olof Gustafsson (båda s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en regionalpolitisk prioritering vid
väganslagens fördelning över landet.
1991/92:T212 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen till anslaget B2. Drift och underhåll av
statliga vägar för budgetåret 1992/93 anvisar
a) 1 250 milj.kr. utöver regeringens förslag,
b) 100 milj.kr. utöver regeringens förslag, att användas för
upprustning av väg 45 norr om Karlstad,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om likvärdig standard för vägar med
likvärdigt trafikarbete,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning om finansiering av
vägunderhåll,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ökad prioritering av det
lågtrafikerade vägnätet och grusvägnätet i
investeringsplaneringen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en omfördelning av medel inom anslaget
B4 till förmån för byggande av cykelleder.
1991/92:T214 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär att den snarast till
riksdagen redovisar hur nya finansieringskällor i enlighet med
vad i motionen anförts kan tas i anspråk för att finansiera en
kraftig utbyggnad av infrastrukturen.
1991/92:T217 av Max Montalvo m.fl. (nyd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av kringfartsleder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om säkrare motorvägar.
1991/92:T218 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
7. (delvis) att riksdagen beslutar att landets järnvägs- och
vägkapital inte får fortsätta att minska,
8. att riksdagen beslutar att anslaget till
länstrafikanläggningar delas på väg- resp. järnvägsanslag,
9. att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar
(B4) för budgetåret 1992/93 anvisar 400000000 kr. utöver
vad regeringen har föreslagit eller således 1437400000
kr.,
12. att riksdagen beslutar avskaffa anslaget till Särskilda
bärighetshöjande åtgärder (B7),
13. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar
(B2) för budgetåret 1992/93 anvisar 700000000 kr. utöver
vad regeringen har föreslagit eller således 6608300000
kr.,
14. att riksdagen till Bidrag till drift och underhåll av
statskommunvägar (B5) för budgetåret 1992/93 anvisar
200000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således
1035700000 kr.,
15. att riksdagen till Drift och byggande av enskilda vägar
(B6) för budgetåret 1992/93 anvisar 150000000 kr. utöver
vad regeringen föreslagit eller således 798500000 kr.,
16. att riksdagen till Byggande av riksvägar (B3) för
budgetåret 1992/93 anvisar 500000000 kr. mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 1056500000 kr.
1991/92:T219 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär att beräknad
nyttoavkastning av vägobjekt skall vara styrande för ordningen
över landet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en fast andel av från länen
inbetalda fordons- och bensinskatter bör återföras till resp.
län som ytterligare väganslag, och att ett klarare samband
mellan bilskatter och väginvesteringar skapas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att brukaravgifter successivt skall
avlösa bensin- och fordonsskatter.
1991/92:T220 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att s.k. flaskhalsar prioriteras vid
förbättring av vägar.
1991/92:T301 av Lars Stjernkvist och Maj-Inger Klingvall (båda
s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare
stimulansåtgärder för att möjliggöra en utbyggnad av spårvägen i
Norrköping m.fl. likartade satsningar.
1991/92:T308 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnaden av Europaväg 6 genom
Bohuslän till motorvägsstandard fram till riksgränsen
Sverige/Norge,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snar igångsättning av delprojekt genom
Ljungskile samhälle och att medel beviljas härför,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om byggstart för etapp 2 Ljungskile
norr--Sunningesund--Torp, innebärande bro eller tunnel vid
passagen av Byfjorden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det sysselsättningspolitiska läget i
Bohuslän.
1991/92:T316 av Fredrik Reinfeldt (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att verksamheten med automatisk hastighetsövervakning
avbryts.
1991/92:T317 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Österledens hot mot Stockholms kungsådra.
1991/92:T319 av Stig Grauers m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inom ramen för infrastrukturella
satsningar inrymma en fortsatt utbyggnad av E6.
1991/92:T320 av Göran Lennmarker (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om numrering av vägavfarter.
1991/92:T321 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att ge riksväg 45 stamvägstatus
och Europavägstatus för sträckan Göteborg--Karesuando--Nordkap.
1991/92:T323 av Bruno Poromaa och Åke Selberg (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en vägförbindelse för Talma sameby.
1991/92:T326 av Ian Wachtmeister och Kenneth Attefors (båda
nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vägverkets
planeringsförutsättningar skall inriktas mot ett förverkligande
av motorvägstriangeln och fullföljande av E6 som motorväg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att E6 i Bohuslän snarast bör
överlåtas på ett privat konsortium att finansiera, bygga och
driva,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de budgeterade och planerade
investeringsmedlen som avsatts till motorvägsbyggen, men som ej
används av vägverket till motorvägsbyggen på grund av
vägavgifter, skall användas till det sekundära vägnätet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att när företagsekonomiskt
finansierade vägbyggen är betalda skall dessa återgå till staten
utan ersättning.
1991/92:T327 av Bertil Danielsson m.fl. (m,nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tidigareläggning och finansiering av
väginvesteringar på E66,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om alternativ investeringsform för
vägbyggen.
1991/92:T329 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bättre villkor för cykeltrafik.
1991/92:T331 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
säkerheten för personalen vid vägarbete.
1991/92:T332 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen til känna vad i motionen anförts
om utbyggnad av spårvägen i Norrköping.
1991/92:T333 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att riksdagens tidigare beslut om infrastruktursatsningar på
trafikens område om en satsning i Norrlands inland, Dalarna,
Värmland, norra Dalsland och sydöstra Sverige även framdeles bör
beaktas.
1991/92:T335 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att statsbidrag till enskilda vägar skall vara
specialdestinerade.
1991/92:T339 av Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
avbrytande av projektet Höga kusten-bron.
1991/92:T340 av Lars-Ove Hagberg och Bertil Måbrink (båda v)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att några statliga resurser till
Bergslagsdiagonalen inte kan komma i fråga.
1991/92:T341 av Stina Eliasson (c) vari yrkas
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
vägverket vid förskottering från kommun eller företag av kostnad
för väg- eller broprojekt inom stödområdet också skall medge att
ersättning för räntekostnaden utgår fram till att projektet
inlöses,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda brofonder.
1991/92:T347 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att vägsalt skall användas endast på stora genomfartsvägar.
1991/92:T520 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (båda
nyd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en omprioritering av redan avsatta
medel skall disponeras för en ombyggnad av E4 mellan Söderhamn
och Hudiksvall.
1991/92:T629 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär att vägverket må
beakta vad i motionen anförts om inlemmande av Gotland i det
svenska trafiknätet.
Vissa motionsyrkanden om flerårs- och fördelningsplaner m.m.
1991/92:T201 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunikationer i skogslänen
beträffande vägar.
1991/92:T208 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att Värmland får utökade
resurser vid fördelningen av väganslagen.
1991/92:T219 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Stockholms län skall tilldelas sin
rättmätiga andel av väganslagen.
1991/92:T227 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (båda fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnaden av vägar på Södertörn.
1991/92:T228 av Lennart Brunander (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättringar av riksvägarna 41 och
27,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att mer medel av väganslag och
resurser mot arbetslöshet används för att förbättra vägnätet i
Sjuhäradsbygden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beläggning av grusvägar.
1991/92:T302 av Martin Nilsson och Nils Nordh (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av förverkligande av förbifarterna
på riksväg 26 genom Gislaved och Smålandsstenar.
1991/92:T303 av Karin Falkmer och Birgit Henriksson (båda m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om upprustning och modernisering av
vägnätet i Västmanland.
1991/92:T304 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bro mellan Fotö och Hönö.
1991/92:T305 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att snabbt fullfölja upprustningen av
vägförbindelsen Norrköping--Västerås--Gävle, den s.k. räta
linjen.
1991/92:T306 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om det angelägna i att prioritera upprustningen av vägnätet i
Västmanland.
1991/92:T307 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Västmanlands län skall ges hög prioritet vid fördelning
av tillgängliga och tillkommande medel.
1991/92:T309 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en upprustning av vägnätet i Bohuslän.
1991/92:T310 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillskapande av Dackeleden som
genomfartsled i inre Småland genom uppklassning och upprustning
av riksväg 23-138-34,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prioritering av investeringsmedel för
ombyggnad och upprustning av Dackeleden.
1991/92:T311 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning av
vägarna i Kalmar län.
1991/92:T312 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av väginvesteringar i södra Sverige.
1991/92:T313 av Anders Svärd m.fl. (c,m,fp,kds,v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att riksvägarna 50 och 60 tas in i
stamvägnätet och byggs ut som delar av en planerad inlandsväg.
1991/92:T314 av Birgitta Johansson och Håkan Strömberg (båda
s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning vad
gäller vägarna 49 och 195.
1991/92:T315 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en förbättrad vägstandard av Europa- och
riksvägarna inom Örebro län.
1991/92:T318 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att i vägverkets plan
för viktiga infrastrukturinvesteringar bör medel avsättas för
ombyggnad av riksväg 50 i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1991/92:T322 av Carl Olov Persson och Rose-Marie Frebran (båda
kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om byggnation av E18 från Köping
mot Örebro med anslutning till E4 i Götlunda.
1991/92:T324 av Isa Halvarsson och Elver Jonsson (båda fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning av
vägnätet i Värmland och Dalsland.
1991/92:T325 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbyggnad av vägnätet i Västmanland, bl.a.
Europaväg 18 på sträckan Köping--Arboga.
1991/92:T328 av Viola Furubjelke (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om prioritering av E66 dragning förbi Söderköping.
1991/92:T330 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upprustning av väg 46.
1991/92:T333 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat behov av vägmedel till Värmlands
län.
1991/92:T334 av Bengt Dalström och Christer Windén (båda nyd)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om projektering och utbyggnad av
E3 och E18 till motorvägsstandard mellan främst Örebro och
Arboga.
1991/92:T336 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen noga bör pröva
förutsättningarna att genomföra föreslagen Europavägsträckning,
Baltic Link.
1991/92:T337 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en bättre vägförbindelse mellan E3 och Landvetterflygplatsen.
1991/92:T341 av Stina Eliasson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade anslag för underhåll
och upprustning av vägnätet i Jämtlands län.
1991/92:T342 av Annika Åhnberg m.fl. (v,fp,c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att vägverket får i
uppdrag att inrymma trafikplatsen vid Södertälje Syd i sin
flerårsplan i enlighet med vad i motionen anförts.
1991/92:T343 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (båda c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om byggande av bro till Torsö.
1991/92:T344 av Lisbet Calner och Karl-Erik Svartberg (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om satsningar inom
kommunikationssektorn i Bohuslän.
1991/92:T345 av Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ett "vägpaket" för Västernorrlands
län i syfte att nå en med övriga landet jämförbar vägstandard.
1991/92:T346 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad andel av infrastruktursatsningar till
Älvsborgs län.
1991/92:A258 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att påbörja E18-sträckan
Köping--Arboga och erforderliga åtgärder längs den s.k. räta
linjen Norrköping--Västerås--Gävle.
1991/92:A437 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att upprustning av väg 62 genom
Klarälvsdalen får högsta prioritet.
1991/92:Jo676 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas
1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om infrastrukturella satsningar i
form av vägar och hamnutbyggnad inom regionen Österlen.
1991/92:Ub437 av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnad av riksväg 23 till
Europavägsstandard,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustning av väg 25.
Utskottet
1 Vägverkets uppgifter och organisation
Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om
väghållning, dvs. byggande och drift av vägar. Verkets uppgifter
är att svara för statens väghållning, planering av riksvägar,
fördelning av statsbidrag till vägar och
kollektivtrafikanläggningar m.m. samt att svara för tillsyn av
statskommunvägar och viss enskild väghållning.
Väglagen (1971:948) och vägkungörelsen (1971:954) innehåller
de grundläggande bestämmelserna om väghållningen.
År 1982 bildades ett av vägverket helägt bolag, Swedish
National Road Consulting AB (SweRoad AB). Syftet med bolaget är
att på affärsmässiga grunder bedriva exportverksamhet på
väghållningsområdet.
År 1990 -- två år efter ett riksdagsbeslut som möjliggjorde
avgiftsfinansiering av vägar -- bildades ytterligare ett av
vägverket helägt bolag, Vägverkets Investerings Aktiebolag
Väginvest (Väginvest AB), med uppgift att svara för verkets
ägarfunktion för avgiftsfinansierade vägobjekt.
Med stöd av ett riksdagsbeslut i maj 1991 har vägverket
omorganiserats med verkan fr.o.m. den 1 januari 1992 (prop.
1990/91:87, bet. TU26, rskr. 326). Den nya organisationen
innebär bl.a. att verket består av en beställardel,
väghållningsenheten, och en produktionsdel, produktionsenheten.
Väghållningsenheten är uppdelad i sju regioner med regionkontor
i Luleå, Härnösand, Stockholm, Göteborg, Eskilstuna, Jönköping
och Kristianstad. Produktionsenheten är uppdelad i fem
produktionsområden med produktionsområdeskontor i Umeå,
Östersund, Västerås, Vänersborg och Växjö.
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner
inrättandet av ytterligare en enhet, för förvaltning av
vägverkets aktiebolag. Dessa bolag är för närvarande --
förutom de redan nämnda SweRoad AB och Väginvest AB --
Stockholmsleder AB och Rödöbron AB. De båda sistnämnda är
dotterbolag till Väginvest AB. Stockholmsleder AB har bildats
till följd av det s.k. Dennispaketet och Rödöbron AB för
uppgiften att anlägga en avgiftsfinansierad broförbindelse i
Storsjön i Jämtlands län.
Verksamheten i Väginvest AB bör enligt föredragande
departementschefen renodlas så att företaget blir ett
holdingbolag, som även har viss utredningsverksamhet för
avgiftsfinansierade projekt. Regeringen föreslår att den av
riksdagen bemyndigas besluta om ändringar i bolagsordningen
för Väginvest AB samt att godkänna förändringar av
aktiekapitalet för bolaget. Vidare föreslås att riksdagen
bemyndigar regeringen att godkänna att vägverket i samarbete med
Gotlands kommun får bilda ett särskilt produktionsbolag --
Produktionsbolag Gotland AB -- samt att godkänna
bolagsordningen och ändringar av aktiekapitalet i detta bolag.
Till stöd för förslaget åberopas stora samordnings- och
rationaliseringsvinster för såväl vägverket som Gotlands kommun.
I propositionen erinras vidare om att vägverket enligt nu
gällande ordning inte har rätt att bilda helägda bolag för
avgiftsfinansierade projekt. Departementschefen finner det
angeläget att verket ges goda förutsättningar att öka antalet
avgiftsfinansierade vägar och broar. I de fall det inte är
möjligt att i samarbete med andra intressenter bilda bolag för
sådana vägar, bör därför vägverket ges rätt att efter beslut av
regeringen få bilda helägda bolag för avgiftsfinansierade
vägprojekt. Samma regler avseende byggkostnadens storlek som
gäller för delägda bolag bör gälla i dessa fall. Utskottet
återkommer till dessa regler i samband med behandling av frågor
om vägväsendets finansiering.
Regeringens sålunda återgivna förslag föranleder ingen
erinran från utskottets sida och tillstyrks följaktligen.
2 Vägnätet
Det svenska väg- och gatunätet omfattar enligt propositionen
ca 415000 km. Vägnätet består av allmänna och enskilda vägar
samt tätorternas gator. Det allmänna vägnätet omfattar omkring
104000 km. Av dessa sköter staten genom vägverket
väghållningen på omkring 98000 km statliga vägar.
Väghållningen på resterande 6000 km -- de s.k.
statskommunvägarna -- sköts av de kommuner som har förordnats
till egna väghållare.
Det allmänna vägnätet kompletteras av kommunala vägar och
gator -- omkring 36000 km -- samt av en mängd enskilda vägar
vilkas sammanlagda längd uppskattas till omkring 283000 km.
För omkring 73000 km av de enskilda vägarna utgår statliga
bidrag.
Det allmänna vägnätet är uppdelat i riksvägar och länsvägar.
Riksvägnätet omfattar för närvarande omkring 14000 km och
länsvägnätet omkring 84000 km. Vissa riksvägar är utmärkta som
Europavägar i enlighet med en internationell överenskommelse som
träffades år 1950 inom ramen för det arbete som bedrivs av FN:s
ekonomiska kommission för Europa (ECE).
Av propositionen framgår att 1950 års överenskommelse år
1975 ersattes av en ny, med en annan princip för numrering av
Europavägar. Enligt den nya överenskommelsen skall alla vägar
med i huvudsak nord--sydlig sträckning ha udda nummer och vägar
med i huvudsak öst--västlig riktning ha jämna nummer. Den nya
överenskommelsen innebar för Sveriges del en omfattande
förändring av Europavägsnumreringen. Sverige tog därför,
tillsammans med Finland och Norge, fram ett förslag till ändring
i 1975 års överenskommelse som innebär att Europavägarna E4
och E6 får behålla sina nuvarande vägnummer. Skälen för
förslaget var, för Sveriges del, dels att begreppen E4 och
E6
är väl etablerade inom landet, dels att en omnumrering av dessa
vägar kraftigt skulle öka kostnaderna för omskyltning m.m. Detta
förslag har accepterats av de länder som godkänt den nya
överenskommelsen. Departementschefen anser därför att även
Sverige bör kunna tillträda denna. Berörda Europavägar i Sverige
kommer att omnumreras under innevarande år.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att riksdagen
godkänner att Sverige ratificerar 1975 års
Europavägsöverenskommelse.
3 Vägväsendets finansiering
Byggande och drift av allmänna vägar, liksom av kommunala
vägar och gator, finansieras i princip med allmänna medel. I
budgetpropositionen fördelas förslagen till medelsanvisningar
för vägväsendet på åtta anslag. Det åttonde anslaget, Vägverket:
Försvarsuppgifter, behandlas emellertid inte här utan kommer att
behandlas av försvarsutskottet i samband med proposition
1991/92:102 om totalförsvarets utveckling. De medelsanvisningar
som föreslås under de sju första anslagen för nästa budgetår
omfattar ett totalt belopp av 10,7 miljarder kronor. Motsvarande
belopp i vägverkets anslagsframställning uppgår till 23,9
miljarder kronor.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen på senare år
uttalat att det inte är möjligt att över statsbudgeten
tillgodose de stora behov som finns inom väghållningen. 1988 års
trafikpolitiska beslut, som gjorde det möjligt att
avgiftsbelägga nya vägar, skall ses mot bakgrund av dessa
uttalanden. Utskottet återkommer i det följande till frågor som
rör avgiftsfinansiering av vägar.
Våren 1991 beslöt riksdagen att inrätta ett anslag för
investeringar i trafikens infrastruktur. Ytterligare ett anslag
för sådana investeringar tillkom genom ett riksdagsbeslut hösten
1991. De båda anslagen skall användas för bl.a. väginvesteringar
och hör sålunda hemma i en redogörelse för vägväsendets
finansiering. I detta betänkande behandlas de emellertid endast
översiktligt och först efter behandlingen av de ordinarie
väganslagen. Sakbehandling av frågor som rör de båda
infrastrukturanslagen återkommer utskottet till senare i vår i
ett betänkande om trafikpolitikens inriktning.
3.1 Finansiering via de ordinarie väganslagen B1--B7
B 1. Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m.
Från anslaget betalas vissa kostnader för central
administration, översiktlig vägplanering, fastställande av
arbetsplaner samt vägverkets internrevision.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en
medelsanvisning på 8,9 milj.kr. för nästa budgetår.
B 2. Drift och underhåll av statliga vägar
Från anslaget betalas vägverkets kostnader för drift och
underhåll av statliga vägar och verkets räntekostnader för
kredit i riksgäldskontoret för köp av vissa
omsättningstillgångar. Vidare betalas från anslaget vägverkets
räntekostnader för kredit i riksgäldskontoret för inköp av
anläggningstillgångar.
Regeringen föreslår en medelsanvisning på 5908,3
milj.kr. för nästa budgetår.
I motion T212 (s) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar
ett belopp som är 1 350 milj.kr. större än det regeringen
föreslår. Av detta belopp bör 1 250 milj.kr. fördelas jämnt över
vägverkets arbetsområden i hela landet och 100 milj.kr. användas
för upprustning av riksväg 45 norr om Karlstad.
I motion T218 (v) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar
700 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således
6,6 miljarder kronor.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
motionsyrkandena.
Under rubriken B 2. Drift och underhåll av statliga vägar
förelägger regeringen riksdagen ytterligare nio förslag, som
utskottet nu övergår till att behandla.
I syfte att effektivisera väghållningen och underlätta
planeringen bör vägverket enligt propositionen ha möjlighet att
göra mindre justeringar under ett enskilt år mellan drift- och
byggandeanslagen för väghållningen.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda
anförts om jämkning mellan drift- och byggandeanslagen för
den statliga väghållningen.
I propositionen erinras om att regeringen i 1989 års
budgetproposition redovisade sina ställningstaganden till försök
med automatisk hastighetsövervakning. Riksdagen (prop.
1988/89:100 bil. 8, s. 44, bet. TU15, rskr. 229) godtog
regeringens bedömning och anvisade medel för verksamheten.
Departementschefen anser att medel för inköp av utrustning för
automatisk hastighetsövervakning även fortsättningsvis bör
ställas till rikspolisstyrelsens förfogande. 5 milj.kr. från
anslaget beräknas för nästa budgetår.
I motion T316 (m) yrkas att riksdagen beslutar att
verksamheten med automatisk hastighetsövervakning skall upphöra.
Motionären framhåller att många juridiska tveksamheter vidlåder
vad han kallar spionkamerorna längs våra vägar.
Trafikövervakning ger -- betonar han -- bättre förebyggande
effekt, om den används till synlig bevakning.
Med hänsyn till att ifrågavarande verksamhet är av
försökskaraktär har utskottet ingen erinran mot regeringens
förslag, men förutsätter att regeringen för riksdagen senast i
nästa budgetproposition redovisar en utvärdering av
verksamheten. Regeringens förslag tillstyrks sålunda, medan
motionen avstyrks.
I samband med att statliga vägar byggs om och öppnas för
trafik förekommer ofta att vägen i den gamla sträckningen dras
in från allmänt underhåll, framhålls det i propositionen.
Väghållningen av sådana vägar får som regel övertas av enskilda.
Dessa vägar uppfyller ofta kraven för att få statsbidrag till
enskild väghållning. I de fall vägverket saknar medel under
anslaget B6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
för detta ändamål bör det även under nästa budgetår vara möjligt
för vägverket att besluta om överföring av medel motsvarande
gällande statsbidrag från anslaget B2. Drift och underhåll av
statliga vägar till anslag B6.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda
anförts om överföring av medel mellan anslagen B2. och
B6.
Vidare föreslås i propositionen att en kostnad på 185 milj.kr.
för reparationer under år 1991 på väg E4 vid Södertälje kanal
skall betalas inom ramen för föreslagna medel på anslaget B2.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda
anförts om finansieringen av reparationen av motorvägsbron i
Södertälje.
Inom stora delar av Västeuropa tillåts nu 11,5 tons
drivaxeltryck och 19 tons boggitryck för internationell
trafik, framhålls det i propositionen. Denna fråga har bl.a.
genom EES-avtalet fått stor betydelse för anpassningen av den
svenska transportmarknaden till EG. Enligt en redovisning av
vägverket medför en upplåtelse av delar av vägnätet för 11,5
tons drivaxeltryck och 19 tons boggitryck en ökad kostnad för
det årliga underhållet med ca 180 milj.kr. Överläggningar i
frågan pågår för närvarande mellan vägverket och berörda
intressenter och organisationer. Departementschefen ser för sin
del inte längre några väsentliga skäl till att inte föreslå en
höjning av de högsta tillåtna drivaxel- och boggitrycken för
internationell trafik. I vilken omfattning och vid vilken
tidpunkt denna ändring bör äga rum bör regeringen ta ställning
till sedan vägverket redovisat hur överläggningarna med berörda
intressenter utfallit. Reformen bör finansieras genom att medel
från anslaget till drift och underhåll av statliga vägar används
till detta ändamål.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda
anförts.
Riksdagen beslutade våren 1990 att vägverket skulle ges rätt
att inom en total låneram i riksgäldskontoret få låna medel till
investeringar i anläggningstillgångar (prop. 1989/90:88 bil. 2,
bet. TU27, rskr. 325). Låneramen fastställdes till 1305
milj.kr. Regeringen föreslår att låneramen vidgas till 2000
milj. kr. under budgetåret 1992/93. Som skäl åberopas bl.a.
ändrade redovisningsprinciper och överföring av lån från
statskontoret för ADB-utrustning.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner den föreslagna
höjningen av vägverkets låneram i riksgäldskontoret.
I propositionen framhålls att vägverket på regeringens uppdrag
gjort en översyn av väghållningsansvaret för stat och kommun.
Översynen har inneburit att antalet väghållande kommuner har
ökat från 110 vid årsskiftet 1989/90 till ca 200 vid årsskiftet
1990/91. Då det även under budgetåret 1992/93 är svårt att fullt
ut förutse omfattningen av ändringar i väghållningsansvaret bör
riksdagen bemyndiga regeringen att få överföra medel mellan
anslaget B2. Drift och underhåll av statliga vägar och
anslaget B5. Bidrag till drift och underhåll av
statskommunvägar.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda
anförts om överföring av medel mellan anslagen B2. och
B5.
I propositionen framhålls vidare att det även under budgetåret
1992/93 bör vara möjligt att använda anslag B2. Drift och
underhåll av statliga vägar vid utbetalning av tilläggsbidrag
enligt förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa vägar
och kollektivtrafikanläggningar m.m. till de kommuner som blir
väghållare efter den 1 januari 1992.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda
anförts om tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och
gator.
I propositionen lämnas också en redogörelse för en utredning
som vägverket och trafiksäkerhetsverket utfört på regeringens
uppdrag om möjligheterna att reducera dubbdäckens slitage på
vägbeläggningen. Departementschefen gör samma bedömning som de
båda verken att nuvarande dubbdäcksförbud för tunga fordon bör
kunna slopas.
Utskottet gör för sin del ingen annan bedömning och föreslår
att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförs om
slopandet av dubbdäcksförbudet för tunga fordon.
B 3. Byggande av riksvägar
Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av
riksvägar samt lämnas bidrag till byggande av sådana
statskommunvägar som är riksvägar.
Regeringen föreslår en medelsanvisning på 1556,5
milj.kr. för nästa budgetår.
I motion T218 (v) yrkas att riksdagen anvisar ett 500 milj.kr.
lägre belopp än vad regeringen föreslagit, dvs. 1056,5
milj.kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
motionsyrkandet.
Departementschefen erinrar om att riksdagen i maj 1987
godkände att en kredit inrättades i riksgäldskontoret för
finansiering av utbyggnaden av väg E6 till motorväg på delen
Stenungsund--Ljungskile och att kapitalkostnaden år 1987 fick
belasta anslaget. Kapitalkostnaden för krediten beräknas under
år 1992 uppgå till 120 milj.kr. och bör enligt propositionen få
belasta anslaget för nästa budgetår. I propositionen har
felaktigt angivits att kapitalkostnaden avser år 1993. På
motsvarande sätt angavs i 1991 års budgetproposition felaktigt
att en kapitalkostnad för kalenderåret 1992 skulle bestridas med
medel anvisade under anslaget för budgetåret 1991/92. Det
kalenderår som regeringen då avsåg var 1991. Även den
felaktigheten bör nu korrigeras.
Utskottet har ingen erinran mot att ifrågavarande
kapitalkostnader belastar anslaget för byggande av riksvägar
med de korrigeringar som utskottet angivit.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
B 4. Byggande av länstrafikanläggningar
Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av
länsvägar och banverkets kostnader för investeringar i
länsjärnvägar. Vidare lämnas från anslaget bidrag till byggande
av sådana statskommunvägar som inte är riksvägar, till väg- och
gatuanläggningar samt till spåranläggningar för kollektiv
persontrafik och cykelleder. Från anslaget lämnas också bidrag
till kollektivtrafikåtgärder som främjar miljö,
energieffektivitet och samordning.
Regeringen föreslår en medelsanvisning på 1037,4
milj.kr. för nästa budgetår.
Departementschefen anger hur medelsförbrukningen under
anslaget i stort beräknas fördela sig för år 1993 enligt
följande sammanställning och framhåller att det är en uppgift
för regeringen att göra den slutliga fördelningen.
Investeringar i länstrafikanläggningar 947,4 milj.kr.
Bidrag till investeringar i trafikmedel m.m. 70,0 milj.kr.
Bidrag till byggande av cykelleder 20,0 milj.kr.
I motion T218 (v) yrkas att riksdagen anvisar ett
400milj.kr. högre belopp än vad regeringen föreslagit, dvs.
1437,4 milj.kr.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag, varför
detta tillstyrks och motionsyrkandet avstyrks.
I motion T212 (s) framhålls att utbyggnaden av cykelleder
är en viktig trafiksäkerhetsfråga och att det är angeläget att
utbyggnadstakten kan ökas i förhållande till de senaste åren.
Det belopp som regeringen avser att använda för ändamålet för
nästa budgetår, 20 milj.kr., innebär emellertid en real
minskning i förhållande till innevarande budgetår. Beloppet bör
därför höjas till 30 milj.kr.
Även i motion T329 (s) uttalas önskemål om ökade medel för
byggande av cykelleder. Vidare vill motionärerna ha en ändring
av reglerna om statsbidrag för ändamålet. De erinrar om att
statsbidrag kan utgå med 50% av anläggningskostnaden och
föreslår att det skall stå varje län fritt att bestämma
bidragsnivån. Det finns säkerligen -- betonas det i motionen --
cykelleder som skulle komma till utförande även med ett lägre
bidrag. Andra angelägna projekt kan behöva högre bidrag för att
sättas i gång. Med en högre flexibilitet i bidragsgivningen
skulle sannolikt de anslagna medlen ge ett bättre resultat än
vad som hittills varit fallet. Motionärerna vill också ha till
stånd någon form av allmänna föreskrifter i syfte att underlätta
för cyklister att medföra sina cyklar på allmänna färdmedel
såsom flyg, tåg, bussar och båtar.
Utskottet finner för sin del den av regeringen angivna
preliminära fördelningen av anslagsmedlen väl avvägd och kan
därför inte tillstyrka någon sådan omfördelning som föreslås i
motion T212 (s). Utskottet är inte heller berett att förorda den
ändring av reglerna om bidrag till cykelleder som begärs i
motion T329 (s). Vidare anser utskottet att det ankommer på
berörda transportföretag att överväga vad som kan göras för att
tillmötesgå önskemålet om förbättrade möjligheter att medföra
cyklar på allmänna färdmedel. Med det sagda avstyrks
motionsyrkandena.
I motion T218 (v) förordas en uppdelning av LTA-anslaget,
dvs. anslaget för byggande av länstrafikanläggningar, på två
anslag, ett för länsvägar och ett för länsjärnvägar. Ansvaret
för fördelning av medel från anslaget bör enligt motionärerna
överföras från vägverket till ett sekretariat inom
kommunikationsdepartementet.
1988 års trafikpolitiska beslut innebar bl.a. att den sedan
många år välutvecklade och decentraliserade planeringsprocessen
för byggande av allmänna vägar utvidgades till att omfatta även
investeringar i länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar
(prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU20, rskr. 297). Utskottet
fann de olika ändamål som anslaget avser i viss mån utbytbara
och att investeringar i länsvägar, länsjärnvägar och
kollektivtrafikanläggningar borde samordnas och prioriteras på
länsnivå. Utskottet finner inte skäl frångå denna bedömning och
avstyrker därför motionsyrkandet.
B 5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar
Från anslaget lämnas driftbidrag till statskommunvägar samt
väg- och gatuanläggningar för kollektiv persontrafik.
Regeringen föreslår en medelsanvisning på 835,7 milj.kr.
för nästa budgetår.
I motion T218 (v) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar
1035,7 milj.kr., vilket innebär en ökning med 200 milj.kr. i
förhållande till regeringens förslag.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
motionsyrkandet.
B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
Regeringen föreslår en medelsanvisning på 648,5 milj.kr.
för nästa budgetår.
I motion T218 (v) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar
798,5 milj.kr., vilket innebär en ökning med 150 milj.kr. i
förhållande till regeringens förslag.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
motionsyrkandet.
I motion T335 (c) framhålls att nuvarande specialdestination
av statsbidrag till enskilda vägar bör behållas. Motionären
har noterat ett uttalande av departementschefen om att anslaget
kan komma att ändras sedan regeringen tagit ställning till
kommunalekonomiska kommitténs betänkande (SOU 1991:98) Kommunal
ekonomi i samhällsekonomisk balans -- statsbidrag för ökat
handlingsutrymme och nya samarbetsformer. Motionären säger sig
tolka departementschefens uttalande så att bidraget skall
inordnas i det generella statsbidrag till kommunerna som
utredningen förordar.
I avvaktan på regeringens förslag med anledning av
utredningsbetänkandet i fråga är utskottet för sin del inte
berett att förorda något sådant riksdagens uttalande som
motionärerna föreslår. Motionen avstyrks följaktligen.
B 7. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder
Riksdagen beslutade år 1987 om ett tioårigt
investeringsprogram för bärighetshöjningar på vissa delar av
vägnätet i syfte att så långt som möjligt anpassa detta till den
standard som gäller inom EG (prop. 1986/87:100 bil. 8, bet.
TU19, rskr. 235). En sådan anpassning bedömdes vara av stor
betydelse för svenskt näringsliv, inte minst för den industri
som utnyttjar skogsråvaror. Kostnaden för programmet beräknades
till 5750 milj.kr. -- utöver ordinarie vägbyggnadsmedel -- i
1988 års prisnivå. För finansieringen beslutade riksdagen bl.a.
i april 1987 om en höjning av fordonsskatten för vissa lastbilar
och släpvagnar (prop. 1986/87:82, bet. SkU35, rskr. 194).
Åtgärderna enligt programmet skulle inriktas på huvudvägnätet --
riksvägar och länsvägar -- samt dessutom på övriga länsvägar i
de s.k. skogslänen, dvs. Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
Departementschefens i det föregående återgivna uttalanden om att
upplåta delar av vägnätet för 11,5 tons drivaxeltryck och 19
tons boggitryck skall ses mot bakgrund av de bärighetshöjande
åtgärder som möjliggjorts bl.a. med medel från detta anslag.
Regeringen föreslår en medelsanvisning på 707,3 milj.kr.
för nästa budgetår.
I motion T218 (v) framhålls att användningen av dessa
anslagsmedel bidrar till att öka antalet mycket tunga
vägtransporter. Därmed ökar också slitaget på miljön och på
vägarna liksom antalet trafikolyckor. Anslaget bör därför
avskaffas.
Utskottet ser för sin del ingen anledning att ompröva 1987
års riksdagsbeslut. Regeringens anslagsberäkning har inte heller
givit utskottet anledning till erinran, varför den i
propositionen föreslagna medelsanvisningen tillstyrks, medan
motionsyrkandet avstyrks.
3.2 Finansiering vid sidan av de ordinarie väganslagen
B1--B7
Som utskottet framhållit i det föregående beslutade riksdagen
våren 1988 -- mot bakgrund av de växande svårigheterna att över
statsbudgeten tillgodose de stora behoven inom väghållningen --
att göra det möjligt att avgiftsbelägga vägar. Beslutet gällde
endast nya vägar, dvs. vägar byggda efter den 1 juli 1988.
Dessutom skapades möjlighet för intressenter, t.ex. kommuner och
företag, att via förskottering av medel bidra till att genomföra
vägobjekt som eljest inte skulle kunna förverkligas inom rimlig
tid. De förskotterade medlen skall betalas tillbaka när medel
finns tillgängliga inom de ordinarie anslagen.
För att underlätta tillkomsten av avgiftsbelagda vägar och
stimulera privat medfinansiering av väghållningen beslutade
riksdagen våren 1990 att ge vägverket rätt att ta upp lån i
riksgäldskontoret för finansiering av objekt vars byggkostnad
understiger 100 milj.kr. eller att ställa borgen för delägda
bolag (prop. 1989/90:88 bil. 2, bet. TU27, rskr. 325). Krediten
skall återbetalas med de avgifter som uppbärs från objektet.
Vidare bemyndigades regeringen att, efter ansökan från
vägverket, låta verket finansiera krediten med anslagen till
statlig väghållning. Om ett särskilt bolag bildas för ett sådant
objekt,
får vägverket gå in som delägare i bolaget samt använda
anslagsmedel för att teckna aktier och ställa ut garantier. Det
sammanlagda åtagandet i form av lån eller borgen för
avgiftsbelagda vägar får inte överstiga 500 milj.kr. För objekt
vars byggkostnad understiger 100 milj.kr. får regeringen fatta
beslut i varje särskilt fall. I fråga om objekt vars byggkostnad
understiger 30 milj.kr. får regeringen delegera sin
beslutanderätt till vägverket. För objekt vars byggkostnad
överstiger 100 milj.kr. skall beslutet underställas riksdagens
prövning. Sådana objekt omfattas inte av den angivna låneramen
på 500 milj.kr.
Våren 1991 fattade riksdagen ett principbeslut (prop.
1990/91:87, bet. TU26, rskr. 326) som gör det möjligt för
vägverket att ta ut avgift även på gamla vägar, dvs. sådana som
byggts före den 1 juli 1988. För detta krävs emellertid
riksdagens medgivande i varje särskilt fall.
I propositionen framhålls att vägverket tillsammans med
norska myndigheter arbetar med projektering av en ny bro över
Svinesund. Utgångspunkten är att avgifter tas ut för
trafikering av den gamla förbindelsen i avvaktan på att en ny
färdigställs. Avgiftsnivån behöver då inte bli orimligt hög på
den nya bron. Ett genomförande av investeringen i enlighet
härmed kräver emellertid ändringar av väglagen, framhåller
departementschefen. Han avser att efter samråd med sin norska
kollega senare för regeringen redovisa sina överväganden i
frågan. Därefter kan det bli aktuellt för regeringen att
förelägga riksdagen förslag till författningsändringar.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad sålunda anförts
om en ny bro över Svinesund.
Utskottet vill med anledning av detta förslag erinra om att
riksdagens nämnda principbeslut våren 1991 kompletterades med
ett beslut varigenom riksdagen antog ett i proposition
1990/91:87 framlagt förslag till principer för byggande av en ny
bro över Svinesund. Dessa principer innebar att avgifter på den
befintliga bron skulle få tas ut redan fr.o.m. det att arbetet
på den nya bron inleddes. Riksdagen synes sålunda redan ha
fattat ett beslut med den innebörd som regeringen avser med det
nu föreliggande förslaget. Utskottet medverkar dock gärna till
att undanröja varje tvekan som kan råda om innebörden av
fjolårets riksdagsbeslut och tillstyrker därför, i avvaktan på
det aviserade förslaget till författningsändringar, regeringens
nu framlagda förslag.
Våren 1991 beslutade riksdagen också att inrätta ett särskilt
anslag för större infrastrukturinvesteringar med beteckningen
Investeringar i trafikens infrastruktur (prop. 1990/91:87, bet.
TU24, rskr. 286). Riksdagen anslog för detta ändamål 5 miljarder
kronor på tilläggsbudget för budgetåret 1990/91 och 5 miljarder
kronor för innevarande budgetår i form av engångsanvisningar.
Enligt beslutet skall ytterligare 10 miljarder kronor tillföras
anslaget. En planeringsram på totalt 20 miljarder kronor har
därmed beviljats av riksdagen. Medlen skall användas utöver
ordinarie anslag för vägar, kollektivtrafikanläggningar och
järnvägar och avse genomförandet av främst större strategiska
infrastrukturprojekt till gagn för den ekonomiska tillväxten och
miljön.
Hösten 1991 beslutade riksdagen att inrätta ytterligare ett
anslag för investeringar i trafikens infrastruktur med
beteckningen Vissa produktivitets- och sysselsättningsfrämjande
åtgärder inom kommunikationsdepartementets område (prop.
1991/92:25 bil. 5, bet. TU5, rskr. 88). Medelsanvisningen
omfattade 1,5 miljard kronor, varav 984 milj.kr. avsåg
vägprojekt.
Frågor som gäller finansiering av vägväsendet vid sidan av de
ordinarie väganslagen behandlas i ett flertal motioner.
Utskottet vill med anledning härav erinra om sin i flera
sammanhang uttalade uppfattning att ökade ekonomiska resurser
för investeringar och underhåll måste tillföras trafikens
infrastruktur. Utskottets önskemål har, såvitt avser
vägväsendet, i viss mån tillgodosetts genom de möjligheter till
finansiering vid sidan av de ordinarie väganslagen som enligt
redogörelsen ovan tillkommit på senare år. Trots dessa nya
möjligheter framstår det ändå för utskottet som uppenbart att
resurserna är otillräckliga för att de vägpolitiska målen skall
kunna nås och för att kompensera den konkurrensnackdel som
Sveriges perifera läge i förhållande till våra viktigaste
marknader på kontinenten innebär. Ytterligare
finansieringsmöjligheter bör därför enligt utskottets mening
prövas.
Utskottet har noterat att regeringen i två propositioner,
1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken och
1991/92:69 om privatisering av statligt ägda företag, framhållit
att investeringar i infrastruktur, som skapar förutsättningar
för tillväxt, kan finansieras via inkomster från försäljningen
av statligt ägda företag. I den allmänna debatten, liksom i de
motioner som nu är i fråga, har förts fram ett flertal förslag
om hur ytterligare medel skall kunna tillföras vägväsendet.
I motion T326 (nyd) framhålls (yrkande2) att en fortsatt
utbyggnad av E6 genom Bohuslän som motorväg bör åstadkommas
genom att ett privat konsortium finansierar, bygger och driver
vägen. Budgeterade och planerade investeringsmedel som avsatts
till motorvägsbyggen, men som inte används till sådana byggen på
grund av vägavgifter, bör enligt motionärerna (yrkande3)
användas till kompletterande finansiering av det sekundära
vägnätet. Vidare framhåller motionärerna (yrkande4) att när
företagsekonomiskt finansierade vägbyggen är betalda skall
dessa återgå till staten utan ersättning.
Utskottet ser gärna att privata lösningar av frågan om en
fortsatt utbyggnad till motorväg av E6 genom Bohuslän
allvarligt övervägs. Det är, som utskottet just framhållit,
nödvändigt att finna alternativa finansieringsformer om
väginvesteringarna och vägunderhållet skall kunna öka i
tillräcklig omfattning.
Innan ett beslut om den av motionärerna förordade
konsortielösningen kan fattas, måste dock vissa frågor
klarläggas. Det gäller bl.a. om utbyggnaden av E6 genom
Bohuslän är företagsekonomiskt lönsam eller, om så inte är
fallet, hur stora statsbidrag som krävs. Det gäller också frågan
hur vägavgifterna skall utformas för att förmå lokala
trafikanter att välja den snabbare och säkrare motorvägen
framför långsammare och mindre trafiksäkra, men avgiftsfria,
vägar i Bohuslän.
Utskottet anser att regeringen bör uppdra åt vägverket att
skyndsamt utreda möjligheten att genomföra en utbyggnad av E6
genom Bohuslän på det sätt som föreslås i motion T326 (nyd).
Även andra lösningar bör naturligtvis kunna övervägas i
sammanhanget.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med
motionsyrkandena torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Även syftet med motion T327 (m, nyd) om uppdrag åt ett
privat byggföretag att bygga och finansiera ett avsnitt av E 66
torde genom utskottets ställningstagande få anses tillgodosett.
I motion T212 (s) framhålls att andra finansieringskällor än
statsbudgeten på lång sikt torde behövas för att åstadkomma ett
positivt trendbrott för det eftersläpande vägunderhållet. Från
flera håll har framförts förslag -- säger motionärerna -- om ett
"rakt rör" mellan delar av trafikanternas avgifter och
vägverkets budget. Erfarenheterna från andra
infrastrukturområden som finansieras direkt av konsumenterna --
t.ex. el och tele -- är goda. Sannolikt står inte valet mellan
långsiktigt ökade resurser till vägarna via ordinarie
budgetmedel eller via ett "rakt rör". Valet är snarare ökade
resurser via det "raka röret" eller inga nya resurser alls. I
motionen framhålls vidare att det särskilda programmet för
bärighetshöjande åtgärder har tillkommit i samarbete med den
tunga trafikens organisationer och att investeringarna i sådana
åtgärder finansieras med en tillfälligt förhöjd skatt för de
tunga fordonen. På motsvarande sätt skulle det kunna vara
möjligt att åtgärda de allvarligaste bristerna på hela vägnätet.
Genom utökade resurser under t.ex. fem år skulle vägverket kunna
"reparera ifatt" de allvarligaste skadorna på vägnätet.
Regeringen bör förelägga riksdagen ett förslag om finansiering
av förbättrat vägunderhåll i enlighet med de angivna
riktlinjerna.
I motion T219 (m) framhålls att en fast andel av de från
länen inbetalda fordons- och bensinskatterna bör återföras till
resp. län som ytterligare väganslag. Vidare framhålls att dessa
skatter successivt bör avlösas av brukaravgifter.
Utskottet vill för sin del inte utesluta möjligheten att till
en del finansiera statens väghållning genom någon form av
brukaravgift som tillförs vägverket. I s-motionen pekas på
sambandet mellan prestation och motprestation genom taxor i
fråga om t.ex. televerkets tjänster. Ett sådant samband synes
utskottet väsentligt i en marknadsekonomi. Utskottet förutsätter
att regeringen -- i samband med sina överväganden om alternativa
finansieringsmöjligheter för infrastrukturinvesteringar och
underhållsinsatser -- även beaktar möjligheten att införa
brukaravgifter. Något initiativ från riksdagens sida med
anledning av motionsyrkandena torde inte vara erforderligt.
Dessa avstyrks följaktligen.
Genom 1988 års trafikpolitiska beslut skapades, som nämnts,
möjlighet för intressenter, t.ex. kommuner och företag, att via
förskottering av medel bidra till att genomföra vägobjekt som
eljest inte skulle kunna förverkligas inom rimlig tid. Frågan om
ränta på förskotterade medel för väginvesteringar behandlas
i motion T341 (c). Motionären vill att vägverket, vid
förskottering från kommun eller företag av kostnad för väg-
eller broprojekt inom stödområdet, skall betala ersättning för
räntekostnaden fram till dess projektet inlöses. Om en sådan
ersättning inte beviljas, innebär det enligt motionären en risk
för en fortsatt koncentration av vägbyggen till områden utanför
stödområdet.
Som framhölls i det trafikpolitiska beslutet år 1988 bör
förskottsfinansiering endast kunna komma i fråga när den som
förskotterar har så stor nytta av vägobjektets tillkomst att
någon förräntning på insatt kapital normalt inte erfordras. En
ordning med ränteutbetalningar skulle i motsvarande mån minska
de medel som finns tillgängliga för vägväsendet som helhet,
något som utskottet för sin del inte vill rekommendera.
Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
I motion T214 (s) framhålls att regeringen för riksdagen bör
redovisa hur nya finansieringskällor för utbyggnad av
infrastrukturen kan tas i anspråk. Som exempel på sådana
finansieringskällor nämner motionärerna bilavgifter vid infart
till Göteborgs centrum, vägavgifter vid utbyggnad av vägar med
hög trafikstandard samt miljöavgifter/skatter. Motionärerna
säger sig också kunna acceptera lånefinansiering av särskilt
angelägna objekt.
Frågan om bilavgifter behandlas inom ramen för de s.k.
storstadsförhandlingarna. I propositionen upplyser
departementschefen att han tänker återkomma till riksdagen med
en redogörelse för dessa förhandlingar. Som framgår av vad
utskottet anfört ovan finns redan möjligheter att låne- och
avgiftsfinansiera vägar. Något riksdagens uttalande med
anledning av motionsyrkandet synes sålunda inte påkallat, varför
motionsyrkandet avstyrks.
I motion T341 (c) föreslås att särskilda brofonder skall
bildas för finansiering av brobyggen över Vallsundet och
Rödösundet i Storsjön i Jämtland. Motionären framhåller att
färjorna över de båda sunden behöver repareras och inom kort
förnyas. Medel som vägverket avsätter för reparationerna och för
att skaffa nya färjor bör i stället avsättas till de föreslagna
fonderna.
Som utskottet framhållit inledningsvis i detta betänkande
har ett företag med namnet Rödöbron AB bildats för uppgiften att
anlägga en avgiftsfinansierad bro över Rödösundet. I det avtal
om projektet som vägverket träffat med berörda intressenter
berörs även möjligheterna att i en framtid kunna uppföra en bro
över Vallsundet. Med det sagda finner utskottet syftet med
motionsyrkandet i huvudsak tillgodosett, varför ett bifall till
detsamma avstyrks.
4 Målen för vägpolitiken och investeringsplaneringens
inriktning
Fördelningen av de medel som riksdagen anvisar för byggande av
riksvägar och av länstrafikanläggningar, dvs. bl.a. länsvägar,
styrs av flerårsplaner som vägverket resp. länsstyrelserna
upprättar. Grunden för dessa planer utgörs av de mål för
vägpolitiken som riksdagen fastställde i det trafikpolitiska
beslutet år 1988 (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU13, rskr.
159). I beslutet framhålls till en början att vägpolitiken skall
syfta till att förverkliga det övergripande trafikpolitiska
målet att "erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika
delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig
trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnad." För att möjliggöra detta lade riksdagen fast följande
sex delmål.
Ansvaret för väghållningen skall vara lämpligt avgränsat.
Detta är en förutsättning för att de framtida kraven på en
effektiv och rättvis vägpolitik skall kunna mötas. Staten bör
därvid ha ett avgörande ansvar för den övergripande
vägplaneringen, medan kommunerna och trafikhuvudmännen bör svara
för lokala och i viss mån även regionala bedömningar.
Vägkapitalet skall säkras. Vägarna representerar betydande
värden som inte får minska genom eftersatt underhåll och för låg
investeringstakt i förhållande till trafiktillväxten. De medel
som anvisas till väghållningen skall så långt som möjligt
användas till att upprätthålla standarden på vägnätet.
En god miljö skall eftersträvas. Därför skall miljöintressena
beaktas på ett tidigt stadium av planerings- och
projekteringsprocessen.
Trafiksäkerheten skall förbättras. Bra vägar är ett verksamt
sätt att begränsa antalet olyckor i trafiken.
Vägnätet skall bidra till ett effektivt resursutnyttjande.
Goda kommunikationer har en strategisk betydelse för
näringslivets utveckling i en ort eller region.
En tillfredsställande vägstandard i landets alla delar, även
på det lågtrafikerade vägnätet, skall säkerställas. För den
regionala utvecklingen och förnyelsen är vägplaneringen ett
viktigt instrument.
Riksdagen beslutade våren 1991, på förslag av regeringen, om
vissa förändringar av investeringsplaneringen för vägar (prop.
1990/91:87, bet. TU26, rskr. 326). Förändringarna innebar i
huvudsak följande.
Ett särskilt gemensamt nationellt vägnät skall pekas ut och
ges en särställning vid det framtida arbetet med planering.
Det rikspolitiska inflytandet i planeringssystemet för
riksvägar skall stärkas samtidigt som länsstyrelserna
tillförsäkras en fortsatt aktiv roll i planeringen.
Regionala program på systemnivå skall utarbetas.
Ansvaret för det statskommunala och enskilda vägnätet bör
överföras till kommunerna så snart detta är praktiskt
genomförbart.
Av propositionen framgår att regeringen, på grundval
av detta riksdagsbeslut, utfärdat planeringsdirektiv för den
långsiktiga planeringen för vägverkets verksamhetsområde för
perioden 1994--2003.
I ett annat av riksdagen godkänt betänkande våren 1991 med
anledning av den nämnda propositionen 1990/91:87 (bet. TU24,
rskr. 286) framhöll utskottet att det politiska inflytandet över
planeringsprocessen för infrastrukturinvesteringar, dvs. bl.a.
väginvesteringar, borde stärkas och att regeringen borde
underställa riksdagen övergripande riktlinjer för hur
infrastrukturen skall utvecklas inom bl.a. vägsektorn. Sådana
riktlinjer kan avse -- angav utskottet -- t.ex. den geografiska
inriktningen av investeringarna och underhållet, frågor om
infrastrukturens kvalitet samt hur olika nationella och
internationella intressen skall kunna tillgodoses. När riksdagen
har tagit ställning till dessa övergripande riktlinjer och mål
bör regeringen bemyndigas att utfärda planeringsdirektiv till
de olika verken som ligger i linje med riksdagsbeslutet,
framhöll utskottet.
I det sistnämnda betänkandet förordade utskottet också
inrättandet av det anslag för Investeringar i trafikens
infrastruktur och tillkomsten av den planeringsram på 20
miljarder kronor för sådana investeringar som nämnts i det
föregående. Medlen borde -- betonade utskottet -- främst
användas för att möjliggöra en kraftsamling till större
sammanhållna projekt av nationell betydelse som gagnar
tillväxten och miljön. För att uppnå de trafikpolitiska målen
och skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt var det enligt
utskottet nödvändigt att skapa ett väl fungerande vägnät i hela
landet. Som exempel angavs att Europavägarna bör ges en hög
internationell standard. Anslaget skulle således få användas för
väginvesteringar, men inte för vägunderhåll, för att den
erforderliga kraftsamlingen till vissa större projekt skulle
kunna åstadkommas. Utskottet fann det dock angeläget att
vägunderhållet kraftigt ökades för att framkomligheten på
vägarna för näringslivet, kollektivtrafiken och enskilda
trafikanter inte skulle försvåras. Regeringen borde därför i
nästa budgetproposition föreslå en ökning av anslagen för
vägunderhåll. Inriktningen av det nya anslaget för
infrastrukturinvesteringar på större sammanhållna projekt av
nationell betydelse som gagnar tillväxten och miljön innebar --
framhöll utskottet -- att vissa regioner i landet inte skulle få
direkt del av medlen under anslaget. Dessa regioner var
Norrlands inland, Dalarna, Värmland, norra Dalsland och sydöstra
Sverige. Utskottet fann det därför angeläget att en större del
av ordinarie anslag tillfördes dessa regioner och att regeringen
beaktade detta då direktiven för nästa planeringsomgång skulle
fastställas. Vidare skulle samfinansieringslösningar genom
användning av t.ex. arbetsmarknadspolitiska medel, ordinarie
anslag eller regionala bidrag eftersträvas.
Av propositionen framgår att den förutvarande regeringen
under år 1991 fattade beslut om finansiering av vissa väg- och
järnvägsprojekt med medel från det nya anslaget för
infrastrukturinvesteringar till en sammanlagd kostnad av ca 11
miljarder kronor. Den 12 mars 1992 beslutade den nya regeringen
att ta i anspråk ytterligare fyra miljarder kronor inom den av
riksdagen beslutade planeringsramen på totalt 20 miljarder
kronor. Av dessa 4 miljarder kronor avser 2,5 miljarder kronor
vägobjekt.
Inriktningen av investeringsplaneringen samt riksdagens,
regeringens och de olika trafikverkens medverkan i denna
behandlas i ett avsnitt av propositionen med rubriken Särskilda
frågor B. Investeringsplanering. De förslag om
investeringsplanering som regeringen underställer riksdagen
gäller främst vägar och järnvägar. Regeringens förslag omfattar
emellertid också luftfartsverkets och sjöfartsverkets medverkan
i planeringsprocessen. Utskottet tar i detta betänkande
ställning endast till det förslag som gäller vägplanering.
Järnvägsplaneringen avser utskottet att behandla senare i vår i
ett betänkande om järnvägar. Övergripande synpunkter på
investeringsplaneringen kommer att behandlas i betänkandet om
trafikpolitikens inriktning. I sistnämnda betänkande avser
utskottet även att behandla luftfartsverkets och sjöfartsverkets
medverkan i planeringsprocessen.
Under rubriken Planeringsprocessen framhåller
departementschefen att han vid sin bedömning bl.a utgått från
riksdagens beslut om ett stärkt nationellt perspektiv i
planeringen. En annan utgångspunkt är att beslut om större
investeringsobjekt numera skall föregås av en bred
miljökonsekvensbeskrivning enligt lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser (naturresurslagen). Riksdagen bör, efter
förslag av regeringen, besluta om planeringsprocessens
inriktning. Med utgångspunkt i riksdagens beslut utformar
regeringen myndighetsspecifika planeringsdirektiv i samband med
regleringsbreven. För vägverkets del kommer planeringsdirektiven
att utgöra en komplettering till de direktiv som regeringen
utfärdade på grundval av riksdagens beslut enligt betänkandet
1990/91:TU26. Det slutgiltiga resultatet av vägverkets
planeringsarbete, planen, redovisas av regeringen i den
budgetproposition som föreläggs riksdagen det tredje året efter
dess beslut om planeringsprocessens inriktning. Samtidigt
förelägger regeringen riksdagen förslag om inriktning av
investeringarna och om medelsfördelning.
Under rubriken Inriktning av planeringen erinrar
departementschefen om att det åligger regeringen att utfärda
direktiv för planeringen. En av utgångspunkterna för hans
förslag till inriktning av planeringen utgörs av riksdagens
ställningstaganden år 1991 angående trafikens infrastruktur.
Vidare erinrar departementschefen om att regeringen i
propositionen om inriktning av den ekonomiska politiken
föreslagit att som grund för investeringar i bl.a. vägar i
första hand bör ligga den analys som den statliga
produktivitetsdelegationen presenterat, med de fördjupningar som
kan erfordras (prop. 1991/92:38, bet. FiU10, rskr. 108). Enligt
ett referat i propositionen av delegationens slutbetänkande
betonar detta infrastrukturens betydelse för ekonomisk tillväxt.
Delegationen anser att den för produktiviteten viktigaste
uppgiften är en allmän förbättring av framkomligheten i
vägnätet, framför allt runt de större städerna.
Departementschefens förslag till inriktning av
vägplaneringen är att ett rikstäckande vägnät av riksvägar av
särskild betydelse (stamvägnätet) skall byggas ut till ett
sammanhängande, robust nät med hög och jämn standard. Det
innebär bl.a. motorvägskvalitet mellan Stockholm, Göteborg,
Malmö och Sundsvall. Vad gäller riksvägar och länsvägar som inte
ingår i stamvägnätet är departementschefens förslag att
investeringar och underhåll bör inriktas på att vidmakthålla och
förbättra standarden på vägnätet.
Utskottet vill understryka att regeringens förslag om
investeringsplaneringens inriktning inte omfattar investeringar
som sker med medel från anslaget Investeringar i trafikens
infrastruktur. Sådana investeringar planeras och beslutas av
regeringen i enlighet med de riktlinjer som riksdagen
fastställde genom sitt beslut våren 1991 på grundval av det
nämnda utskottsbetänkandet 1990/91:TU24. Som beredningsorgan åt
regeringen fungerar en i juni 1991 tillsatt kommitté
(K1991:04) benämnd delegationen för
infrastrukturinvesteringar. Genom det nämnda riksdagsbeslutet
regleras också regeringens skyldighet att till riksdagen
rapportera om användningen av infrastrukturanslaget.
I motion T218 (v) framhåller motionärerna att
budgetpropositionen innebär att vägarna får en ogin behandling.
Motionärerna vill se rejäla satsningar och framhåller att snålt
tilltagna medelsanvisningar gör att kostnaderna stiger för att
nå tillbaka till den nivå på kapitalet som en gång fanns,
eftersom skadorna blir alltmer omfattande och därmed dyrare att
reparera. Riksdagen bör enligt motionärerna som sin mening ge
regeringen till känna att vägkapitalet inte får fortsätta
att minska.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är
angeläget att vägkapitalet behålls intakt. Som framgår av
utskottets redogörelse i det föregående är det också ett av
riksdagen fastlagt mål för vägpolitiken att vägkapitalet skall
säkras. Något ytterligare riksdagens uttalande i frågan torde
därför inte erfordras, varför yrkandet härom avstyrks.
I motion T333 (s) föreslås (yrkande 2) att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna att vad riksdagen uttalat
om infrastruktursatsningar i Norrlands inland, Dalarna,
Värmland, norra Dalsland och sydöstra Sverige även framdeles bör
beaktas.
I motion T212 (s) framhålls (yrkande 4) att vägverket nu
utvecklar en modell för att maximera nyttan av
trafikinvesteringar. Detta innebär ett delvis nytt sätt att
prioritera olika väginvesteringar, som delvis strider mot det
traditionella länsvisa synsättet som hittills präglat
trafikpolitiken. Vidare framhåller motionärerna att riksdagen i
sitt beslut våren 1991 gjorde en klar markering av hur anslaget
Investeringar i trafikens infrastruktur skulle användas. I
beslutet förutsattes att alla delar av landet skall få
tillgodogöra sig de totala investeringsmedel som finns till
förfogande. Kompensation skulle utgå, inom ramen för de framtida
ordinarie medlen, till de delar av landet som inte gynnades
genom de extra medel som infrastrukturanslaget innebär.
Motionärerna finner det positivt att vägverket utvecklar
modeller som förbättrar dess förmåga att prioritera olika
investeringar. Investeringsbesluten får dock inte ha maximal
nationell ekonomisk tillväxt som enda målvariabel. Andra
faktorer, såsom miljöbelastning, regional fördelning m.m., skall
också beaktas i den helhetssyn som måste prägla trafikpolitiken.
Som grund för bedömningen av hur vägnätet skall utvecklas måste
ligga att vägar med likvärdigt trafikarbete skall hålla en
likvärdig standard, oavsett var i landet de är belägna.
I motion T212 (s) framhålls vidare (yrkande 6) att det under
många år skett en viss förskjutning av investeringar och
underhåll från det lågtrafikerade vägnätet till mer trafikerade
och därmed belastade vägar i Syd- och Mellansverige. Samtidigt
som medelstilldelningen varit otillräcklig har målen ökad
tillgänglighet och god miljö prioriterats före regional
utveckling. I de samhällsekonomiska kalkylerna har underhåll av
det lågtrafikerade vägnätet svårt att hävda sig. Eftersom
regionalpolitiken, bl.a. på grund av närmandet till EG, troligen
måste förändras, är det dags att förändra synen på fördelningen
av medel över landet. Det lågtrafikerade vägnätet och
grusvägnätet bör därför ges en ökad prioritet. På så vis kan
transporter mellan landsbygd och tätorter underlättas.
I motion T211 (s), som behandlar olika kommunikationsfrågor
i Jämtlands län, framhålls (yrkande1) att regionalpolitiken
genom åren fått en större tyngd vid vägverkets fördelning av
pengar över landet. Den utvecklingen måste fortsätta, betonar
motionärerna. Bland de trafikpolitiska målen tillgänglighet, god
miljö och regional balans bör det sistnämnda prioriteras.
I motion T308 (fp) framhåller motionären att väg E6 genom
Bohuslän bör byggas ut till motorvägsstandard i de delar så
inte redan skett. I fråga om vägens sträckning anser motionären
att en bro bör anläggas över Sunningesund inom Uddevalla kommun.
Om ingreppen i miljö och natur blir mindre med en tunnel och
kostnaderna likvärdiga eller mindre, bör dock vägmyndigheten
överväga en tunnel. Vidare finner motionären det angeläget att
ett delprojekt av E 6 genom Ljungskile samhälle snarast sätts i
gång. Slutligen framhåller motionären att Göteborgs och
Bohuslän är en av de regioner som är värst drabbade av
arbetslöshet och betonar betydelsen av ett stort vägbygge för
sysselsättningen inom en region.
I motion T319 (m) framhålls att regeringen bör pröva
möjligheten att inom ramen för satsningar på infrastruktur rymma
en utbyggnad av E6 genom Bohuslän till motorväg.
I motion T326 (nyd) framhålls (yrkande 1) att vägverkets
planeringsförutsättningar bör inriktas på ett förverkligande av
motorvägstriangeln Stockholm--Göteborg--Malmö--Stockholm och ett
fullföljande av E6 som motorväg.
I motion T219 (m), som behandlar olika kommunikationsfrågor
i Stockholmsområdet, föreslås (yrkande 2) att riksdagen hos
regeringen begär att beräknad nyttoavkastning skall vara
styrande för ordningen över landet.
Utskottet vill med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden
till en början fästa uppmärksamheten på departementschefens
uttalande att en utgångspunkt för investeringsplaneringen bör
vara riksdagens ställningstaganden år 1991 angående trafikens
infrastruktur. Ett av dessa ställningstaganden var -- som
framgår av redogörelsen ovan -- att vissa närmare angivna
regioner i landet, som inte skulle få del av medel från det nya
infrastrukturanslaget, i stället skulle få en större del av
ordinarie anslag. Regeringen borde beakta detta -- uttalade
riksdagen -- inför fastställandet av direktiv för nästa
planeringsomgång. Så har också skett enligt en skrivelse från
regeringen till vägverket den 27 juni 1991, som utskottet tagit
del av. Utskottet finner ingen anledning ändra sitt tidigare
ställningstagande. Därmed torde syftet med yrkande 2 i motion
T333 (s) få anses tillgodosett. Detsamma gäller -- till en del
-- yrkande 4 i motion T212 (s).
Utskottet anser att man i princip bör eftersträva en
likvärdig standard på vägar med likartat trafikarbete, oavsett
vägarnas geografiska belägenhet. Principen kan dock behöva
modifieras i vissa fall, med hänsyn t.ex. till exceptionellt
höga anläggningskostnader för ett visst vägavsnitt eller till
önskemål om en enhetlig standard på en väg med varierande
trafikarbete för olika avsnitt.
Beträffande kraven i motion T212 (s) enligt yrkande 4 på att
investeringsbesluten inte får ha maximal ekonomisk tillväxt som
enda målvariabel, enligt yrkande 6 på ökad prioritering av det
lågtrafikerade vägnätet och grusvägnätet i
investeringsplaneringen och kravet i motion T211 (s) på en
regionalpolitisk prioritering vid väganslagens fördelning över
landet, vill utskottet erinra om riksdagens beslut förra året
att ett särskilt gemensamt vägnät borde pekas ut och ges en
särställning vid det framtida arbetet med planering. Den exakta
utbredningen och avgränsningen av detta vägnät var den dåvarande
regeringen inte beredd att ta ställning till, men det framhölls
att bl.a. riksvägarna E3, E4 och E6 enligt vägverkets
bedömning borde ingå i det särställda vägnätet. Det bör vara en
uppgift för vägverket -- betonades det -- att efter ytterligare
studier och överväganden för regeringen föreslå de vägar som
borde ingå i det särställda vägnätet. Det vitsordades vidare att
bl.a. riksvägarna E3, E4 och E6 var av särskild betydelse
för tillväxten i landet, samtidigt som det betonades att 1988
års trafikpolitiska beslut innefattar flera delmål än bara den
ekonomiska tillväxten. Det särskilda gemensamma vägnätet kunde
därför behöva kompletteras med stråk och förbindelser som är av
betydelse för att öka landsdelars tillgänglighet till andra
marknader och regioner. Utskottet ställde sig som nämnts bakom
dessa uttalanden och vill särskilt understryka att det inte
finner skäl till annan bedömning nu. Vidare vill utskottet
betona att det vägpolitiska mål som syftar till en
tillfredsställande vägstandard i landets alla delar, även på det
lågtrafikerade vägnätet, ligger fast.
Genom utskottets sålunda redovisade ställningstaganden torde
syftet med yrkande 1 i motion T211 (s) samt med yrkandena 4, i
sin helhet, och 6 i motion T212 (s) få anses tillgodosett.
Utskottet har ingen erinran mot att den fortsatta
planeringen, i enlighet med regeringens förslag, inriktas på
att ett rikstäckande vägnät av riksvägar (stamvägnätet) av
särskild betydelse byggs ut till ett sammanhängande, robust nät
med hög
och jämn standard och mot att investeringarna på riksvägar och
länsvägar som inte ingår i stamvägnätet inriktas på att
vidmakthålla och förbättra standarden.
Som utskottet just har framhållit -- med betonande av sin
redan förra året intagna ståndpunkt -- måste bl.a. riksvägarna
E3, E4 och E6 anses vara av särskild betydelse för
tillväxten i landet. Departementschefen framhåller att
regeringens förslag till inriktning av den fortsatta planeringen
bland annat (kurs. här) innebär motorvägsstandard mellan
Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. Regeringens i det
föregående nämnda beslut den 12 mars 1992 om
infrastrukturinvesteringar på 4 miljarder kronor omfattar bl.a.
en genomfart för Ljungskile på E 6. Med det sagda och i avvaktan
på vägverkets förslag till stamvägnät finner utskottet syftet
med motionerna T308 (fp), T319 (m) och T326 (nyd) yrkande 1 till
väsentlig del tillgodosett.
Yrkande 2 i motion T219 (m) syftar till att
Stockholmsområdet skall få en större del av väganslagen.
Utskottet vill med anledning härav framhålla att målen för
vägpolitiken enligt 1988 års trafikpolitiska beslut innebär att
en avvägning måste göras mellan olika mål. Fjolårets
riksdagsbeslut och regeringens nu föreliggande förslag om
investeringsplaneringens inriktning utgör enligt utskottets
mening en lämpligt avvägd precisering och komplettering av de
vägpolitiska målen. Någon sådan ytterligare justering av målen
som motionärernas förslag innebär är emellertid utskottet inte
för sin del berett att förorda. I sammanhanget förtjänar erinras
om att ett belopp på högst 3,5 miljarder kronor från anslaget
för investeringar i trafikens infrastruktur, under vissa
förutsättningar, skall kunna disponeras för trafikinvesteringar
i Stockholmsregionen.
Sammanfattningsvis finner utskottet inte någon riksdagens
åtgärd påkallad med anledning av de motionsyrkanden som nu är i
fråga. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna T211 (s)
yrkande 1, T212 (s) yrkandena 4 och 6, T219 (m) yrkande 2, T308
(fp), T319 (m), T326 (nyd) yrkande 1 och T333 (s) yrkande 2.
Regeringens förslag om investeringsplaneringens inriktning,
såvitt gäller vägväsendet, tillstyrks.
I motion T217 (nyd) betonas (yrkande 3) vikten -- från
trafiksäkerhets- och miljösynpunkt -- av att man bygger
kringfartsleder med planskilda korsningar runt de större
städerna. Vidare framhåller motionärerna (yrkande 4) att det
är angeläget att man anlägger stötupptagande staket i
mittsträngen på alla motorvägar.
I motion T220 (nyd) framhåller motionären att trafikens
flaskhalsar, dvs. broar och dåliga vägsträckor som inte klarar
den tunga trafiken, bör prioriteras för snabbast möjliga
ombyggnad.
Utskottet erinrar om de vägpolitiska målsättningar som innebär
att en förbättrad trafiksäkerhet, en god miljö och ett effektivt
resursutnyttjande skall eftersträvas. Målsättningarna tjänar,
som utskottet framhållit, till ledning för vägverkets och
länsstyrelsernas flerårsplaner för riksvägar resp.
länstrafikanläggningar. Vidare erinrar utskottet om det nämnda
riksdagsbeslutet med anledning av proposition 1991/92:38 (bet.
FiU10, rskr. 108) att som grund för beslut om investeringar i
bl.a. vägar bör ligga den analys som
produktivitetsdelegationen presenterat. Som också nämnts
anser delegationen att den för produktiviteten viktigaste
uppgiften är en allmän förbättring av framkomligheten i
vägnätet, framför allt runt de större städerna. Med det anförda
finner utskottet syftet med de tre motionsyrkanden som nu är i
fråga tillgodosett. Någon riksdagens åtgärd synes därför inte
erforderlig, varför motionsyrkandena avstyrks.
I motion T321 (s) framhålls att man bör ge stamvägsstatus
för riksväg 45 och Europavägsstatus för sträckan
Göteborg--Karesuando--Nordkap.
Den inriktning av investeringsplaneringen för vägväsendet
som regeringen föreslår och som utskottet tillstyrkt innebär
bl.a. att vägverket har att ta fram ett förslag till stamvägnät.
Utskottet anser att detta förslag bör avvaktas. En
Europavägsstatus för riksväg 45 förutsätter en ändring i 1975
års Europavägsöverenskommelse. En sådan ändring synes inte böra
aktualiseras innan frågan om stamvägsstatus avgjorts. Med det
sagda avstyrker utskottet motionen.
I motion T339 (v) framhålls att man bör överge planerna på en
ny bro över Ångermanälven i samband med en ny sträckning för
väg E4 i anslutning till älven. Motionären betonar att Höga
Kusten är riksintressant med unika naturmiljöer. Ingrepp i
området av den karaktär som nya vägdragningar innebär måste
avvisas. Det alternativ till förbättring av nuvarande sträckning
som presenterats är att föredra ur alla synvinklar.
Av propositionen framgår att arbete pågår med tre stora
väginvesteringar som är tänkta att delvis finansieras med
vägavgifter. En av dessa investeringar avser ombyggnad av väg
E4 över och i anslutning till Ångermanälven. Det förslag till
ombyggnad som vägverket har förordat och som bl.a. innebär att
väg E4 ges en ny sträckning och att en ny bro byggs över älven
har kostnadsberäknats till 2000 milj.kr. i 1990 års prisnivå.
Av dessa beräknas 170 milj.kr. kunna finansieras med
trafikantavgifter och resterande del ur anslaget för
investeringar i trafikens infrastruktur. En alternativ
sträckning som utretts innebär att väg E4 i huvudsak behåller
sin nuvarande sträckning men byggs om på vissa avsnitt och att
nuvarande Sandöbron breddas och förstärks. Den totala kostnaden
för alternativförslaget är ungefär lika stor som kostnaden för
det förordade alternativet.
Som utskottet framhållit är det regeringen som har att
besluta om användningen av ifrågavarande anslag enligt de
riktlinjer som riksdagen angivit. Det av vägverket förordade
alternativet synes stå i överensstämmelse med dessa riktlinjer.
Utskottet erinrar om kravet på att investeringar i större
vägbyggnadsobjekt skall föregås av en bred
miljökonsekvensbeskrivning enligt naturresurslagen. Av en sådan
skall de övergripande miljöaspekterna framgå samt hur projektet
infogas i den kommunala och regionala planeringen. Med det sagda
avstyrker utskottet motionen.
I motion T340 (v) framhålls att Bergslagsdiagonalen är en
tänkt ny stamväg mellan Norrlandskusten och Sydvästsverige. Den
avses gå från E 4 söder om Hudiksvall till Falun/Borlänge för
att sedan fortsätta via nuvarande riksväg 60 till Örebro.
Motionärerna motsätter sig ett förverkligande av en sådan väg.
I avvaktan på det nämnda förslaget till stamvägnät avstyrker
utskottet motionen.
I motion T317 (c) framhålls att planerna på den s.k.
Österleden genom Stockholm innebär ett hot mot stadens
kungsådra. Det talande uttrycket "kungsådra" fanns -- säger
motionären -- med i svensk lagstiftning till rätt nyligen och
innebar den del av en älv, en ström eller ett sund som skulle
hållas öppen och inte fick stängas till eller byggas igen.
Stockholms viktigaste kungsådra är naturligtvis stora segelleden
mot Saltsjön. Inget hinder har hittills fått hejda dess
vattenflöde. Nu vill dock förespråkarna av Österleden att en
sådan led skall byggas i form av ett betongrör genom vattnet,
ungefär halvvägs ned från vattenytan. Röret skulle ha en höjd av
drygt fem meter och vila på ett stort antal pålar, nedslagna i
den dyiga bottenävjan. Ett genomförande av förslaget skulle
skapa allvarliga miljöproblem.
Som utskottet framhållit skall investeringar i större
vägbyggnadsobjekt föregås av en bred miljökonsekvensbeskrivning
enligt naturresurslagen. På ett vattenföretag av den art som
motionen avser synes vidare vattenlagen (1983:291) vara
tillämplig, vilket innebär att tillstånd genom vattendom krävs
för att företaget skall kunna genomföras. Vattenlagens
grundläggande bestämmelse, som återfinns i 1 kap. 1§, är att
vatten skall skyddas och vårdas som en gemensam naturtillgång.
Något riksdagens uttalande i frågan synes mot bakgrund av det
anförda inte erforderligt, varför motionen avstyrks.
I motion T323 (s) framhålls att Talma sameby inom Kiruna
kommun i Norrbottens län med centralviste i Kattuvuoma, öster om
Torneträsk, sedan årtionden strävat efter att få en
vägförbindelse, eftersom en sådan är av avgörande betydelse från
renskötselsynpunkt. Problemet är att det område som berörs
ligger inom obrutet fjällområde och att det följaktligen
innefattar stora naturvärden. Inom de obrutna fjällområdena får
inga nya vägar komma till stånd, om dessa inte behövs för
rennäringen. Motionärerna anser att vägobjektet är nödvändigt
för rennäringen, varför riksdagen bör uttala sitt gillande över
det och regeringen ta initiativ till ett förverkligande av en
vägförbindelse för Talma sameby.
Av ett regeringsbeslut den 31 maj 1990, som utskottet tagit
del av, framgår att regeringen prövat frågan om anläggande av en
väg för Talma sameby som skulle sträcka sig igenom
Påkkentanjaure naturreservat och samtidigt leda in i Rostu
obrutna fjällområde. Regeringen säger sig dela samebyns och
Kiruna kommuns uppfattning att en väg skulle underlätta samebyns
transporter både till bosättningen norr om Torneträsk och vid
höstslakten. Regeringen konstaterar dock att den i ärendet har
att tillämpa naturresurslagens bestämmelser om markens
användning och finner vid en samlad bedömning att anläggandet
och utnyttjandet av Talmavägen påtagligt skulle skada
naturreservatets naturvärden. Vägen bör därför, konkluderar
regeringen, inte komma till stånd.
Regeringens sålunda återgivna beslut har fattats med
tillämpning av en av riksdagen stiftad lag och i den ordning
lagen anvisar. Till grund för beslutet ligger även
framställningar från lokala intressenter, naturvårdsverket,
lantbruksstyrelsen och Svenska Naturskyddsföreningen. Utskottet
anser att vägen från trafikpolitisk synpunkt är angelägen för
samebyn och förutsätter att regeringen följer frågan. Mot
bakgrund av det anförda finner utskottet att någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionen inte bör komma i fråga, varför
densamma avstyrks.
I motion T320 (m) framhålls att begränsade försök med
numrering av vägavfarter bör komma till stånd.
Enligt vad utskottet erfarit har vägverket genomfört sådana
försök. Dessa utsattes dock för stark kritik från trafikanterna,
varför verket i stället inriktar sig på att namnge trafikplatser
till vilka på- och avfarter ansluter. Därmed torde syftet med
motionen tillgodoses och någon riksdagens åtgärd inte vara
erforderlig. Motionen avstyrks därför.
I motion T629 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att
vägverket må beakta vad i motionen anförts om inlemmande av
Gotland i det svenska trafiknätet. Motionären framhåller att
riksväg 73 upphör i Nynäshamn och utgör en viktig beståndsdel
för det transportflöde som går till och från Gotland. För att
markera Gotlands tillhörighet till landet i övrigt bör denna väg
klassificeras som en länk i det gemensamma vägnätet. För att
ytterligare inlemma Gotland i de nationella trafiksystemen bör
riksväg 73 och riksväg 23 Växjö--Oskarshamn "förlängas" till
Visby enligt det mönster som t.ex. väg E3 tillhandahåller för
sjösträckan Kapellskär--Åbo.
Vad först gäller frågan huruvida riksväg 73 bör ingå i
stamvägnätet anser utskottet att vägverkets förslag till ett
sådant nät bör avvaktas. Beträffande spörsmålet om "förlängning"
av fastlandsvägar till Gotland förutsätter utskottet att
sjöfartsverket inom ramen för sin pågående översyn av
färjetrafiken på Gotland överväger olika åtgärder i syfte att
främja turismen på ön, däribland motionärens förslag. Någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet kan utskottet
inte förorda, varför detsamma avstyrks.
5 Vissa motionsyrkanden om flerårs- och fördelningsplaner m.m.
Under rubriken ovan behandlar utskottet varje år ett mycket
stort antal motionsyrkanden, som alla har det gemensamt att de
innehåller krav på åtgärder vilkas genomförande sker inom ramen
för den investeringsplanering, vars huvudsakliga inriktning
utskottet behandlat i det föregående.
Den närmare utformningen av vägplaneringen framgår av en
förordning (1991:1809) om rikstäckande väghållningsplan,
regionala väghållningsplaner och planer för
länstrafikanläggningar som regeringen utfärdade i december 1991
med stöd av fjolårets riksdagsbeslut enligt betänkandet
1990/91:TU26. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1992, då
förordningen (1988:1015) om riksvägplan och planer för
länstrafikanläggningar upphörde att gälla utom vad avser planer
som skall gälla t.o.m. år 1993. Den nya förordningen skall
tillämpas första gången på de planer som upprättas samt
fastställs och godkänns för åren 1994--2003.
I förordningen föreskrivs till en början att till ledning
vid fördelning av medel för byggande och drift av statliga vägar
skall det upprättas en rikstäckande väghållningsplan för hela
landet och en regional väghållningsplan för varje
väghållningsregion. För byggande av allmänna vägar, vissa gator
och trafikanläggningar skall det för varje län av länsstyrelsen
upprättas en plan för länstrafikanläggningar. Planerna skall
avse tio år och i princip förnyas vart tredje år. Den
rikstäckande planen skall upprättas främst utifrån övergripande
behov för hela landet. De regionala planerna skall upprättas
främst utifrån regionala behov. Planerna för
länstrafikanläggningar upprättas utifrån regionala och lokala
behov.
Den rikstäckande planen upprättas av vägverket. Planen skall
omfatta
1. angivandet av ett rikstäckande vägnät av riksvägar av
särskild betydelse (stamvägnätet) och av mål för standard på
detta vägnät,
2. den inriktning av byggande och drift på stamvägnätet som
är nödvändig för att nå målen,
3. förutsättningar, ramar och mål för regionala planer,
4. övergripande avvägning mellan olika väghållningsåtgärder
i den rikstäckande planen och de regionala planerna,
5. förslag till fördelning av anslag till olika
väghållningsåtgärder och andra finansiella förutsättningar, och
6. beskrivning av konsekvenser av planens genomförande,
bl.a. genom upprättande av en miljökonsekvensbeskrivning.
Innan den rikstäckande planen upprättas skall vägverket hämta
in synpunkter på utbyggnad och drift av stamvägnätet från
länsstyrelserna, kommunerna och andra som kan ha ett väsentligt
intresse av planen. Vidare skall verket hämta in yttranden över
den upprättade planen från länsstyrelserna, banverket, boverket,
statens naturvårdsverk, överbefälhavaren, överstyrelsen för
civil beredskap och närings- och teknikutvecklingsverket samt ge
kommunerna tillfälle att lämna synpunkter på planen. Den
rikstäckande planen skall godkännas av regeringen.
I förordningen meddelas vidare föreskrifter om vad de
regionala planerna, som upprättas av vägverkets
väghållningsregioner, och planerna för länstrafikanläggningar
skall omfatta. Innan en regional väghållningsplan upprättas
skall vägverkets väghållningsregion hämta in synpunkter från
berörda länsstyrelser och kommuner samt andra intressenter.
Berörda länsstyrelser skall yttra sig över den upprättade planen
och därvid ge berörda kommuner tillfälle att lämna synpunkter på
planen. En regional väghållningsplan skall godkännas av
vägverket.
Innan en plan för länstrafikanläggningar upprättas, skall
länsstyrelsen begära in förslag från banverket, vägverkets
väghållningsregion, trafikhuvudmannen, kommunerna i länet samt
andra intressenter.
Utskottet har valt att på detta relativt utförliga sätt återge
de bestämmelser som reglerar planeringsprocessen för vägväsendet
m.m. för att teckna en bakgrund till kraven i den stora mängd
motioner som utskottet nu har att behandla på att riksdagen
skall uttala sig till förmån för åtgärder i fråga om vägar eller
broar i en kommun, ett län eller en region. Sådana åtgärder
innebär i allmänhet att vissa väg- eller broprojekt inom området
i fråga skall komma till stånd tidigare än vad som förutses i
planerna eller att detta område skall tillföras ytterligare
medel från de ordinarie väganslagen, genom omfördelning eller på
annat sätt. I vissa fall uttalas också önskemål att en viss väg
skall ingå i det stamvägnät, som vägverket har att lämna förslag
om. I flera fall fäster motionärerna uppmärksamheten på den
ytterligare finansieringskälla som det under fjolåret tillkomna
anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur innebär.
Till stöd för yrkandena, av samtliga kategorier, åberopas
marknadsmässiga samt trafik-, miljö-, regional- och
arbetsmarknadspolitiska överväganden.
Utskottet anser att riksdagens roll i planeringen av
trafikens infrastruktur bör stärkas, men vidhåller sin år efter
år uttalade uppfattning att det inte ankommer på riksdagen att
ta ställning till krav av det slag som de nu aktuella motionerna
avser. Den närmare planeringen av olika vägobjekt och
fördelningen av medel för dessa är en uppgift som kräver ett
omfattande berednings- och samrådsförfarande på nationell,
regional och lokal nivå. Den mångfald av beslut som erfordras
för denna planering och dess genomförande, till främjande av den
övergripande målinriktning som riksdagen fastställer, måste
fattas av därtill kompetenta organ och varken kan eller bör
fattas av riksdagen själv. Vad gäller motionskraven på medel
från anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur
erinrar utskottet om att det ankommer på regeringen att besluta
om anslagets användning i enlighet med de riktlinjer som
riksdagen angivit.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga de
motionsyrkanden som förtecknats under rubriken Vissa
motionsyrkanden om flerårs- och fördelningsplaner m.m. på s.
8--11 i detta betänkande.
Av vad utskottet nu anfört följer att det även avstyrker
motionerna T301 (s) och T332 (v) med krav på statliga medel och
tidigareläggning av åtgärder till förmån för spårvägen i
Norrköping. Utskottet hänvisar till den planeringsprocess som
gäller för länstrafikanläggningar.
Vidare avstyrker utskottet motion T520 (nyd) yrkande 2 om att
en omprioritering av redan avsatta medel skall disponeras för en
ombyggnad av E 4 mellan Söderhamn och Hudiksvall. Utskottet
hänvisar till den planeringsprocess som gäller för riksvägar.
6 Övriga frågor
Vägarbetares säkerhet behandlas i motion T331 (c).
Motionärerna framhåller att ansvarig arbetsledning måste ges
rätt att avgöra vilka metoder som bör användas vid olika slag av
arbeten för att t.ex. nedbringa passerande fordons hastighet.
Enligt vad utskottet erfarit har vägverket givit ut
anvisningar i frågan som är ägnade att tillgodose motionärens
önskemål. Något riksdagens uttalande med anledning av motionen
synes sålunda inte erforderligt, varför densamma avstyrks.
I motion T347 (fp) framhålls att användning av vägsalt är
förenad med en rad olägenheter och bör inskränkas till att
omfatta endast stora genomfartsvägar, där saltning vid halt
väglag torde vara ofrånkomlig.
Enligt vad utskottet erfarit finns det för närvarande inget
bra och billigt alternativ till saltning för halkbekämpning på
vintervägar. Vägverket har bedrivit en försöksverksamhet i några
län, där salt inte använts på vissa vägar. Försöken visade att
antalet trafikolyckor ökade, utom i Gotlands län. Utskottet
förutsätter att verket fortsätter sina ansträngningar att finna
ett bra alternativ till saltningen och att denna sker i en
omfattning som medför minsta möjliga olägenheter av det slag som
motionären avser, utan att trafiksäkerheten försämras. Med det
sagda avstyrker utskottet motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
Vägverkets uppgifter och organisation
1. beträffande förvaltning av vägverkets aktiebolag
att riksdagen godkänner att en enhet för förvaltning av
vägverkets aktiebolag inrättas i vägverket i enlighet med vad
som anförs i propositionen,
2. beträffande ändringar i bolagsordningen för Väginvest
AB
att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om ändringar i
bolagsordningen för Vägverkets Investerings AB Väginvest i
enlighet med vad som anförs i propositionen,
3. beträffande Produktionsbolag Gotland AB
att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna att vägverket
i samarbete med Gotlands kommun får bilda ett särskilt
produktionsbolag i enlighet med vad som anförs i propositionen,
4. beträffande helägda bolag för avgiftsfinansierade
vägprojekt
att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen om att
bilda helägda bolag för avgiftsfinansierade vägprojekt,
Vägnätet
5. beträffande 1975 års Europavägsöverenskommelse
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner
att Sverige ratificerar 1975 års överenskommelse European
Agreement on Main International Traffic Arteries (AGR),
Vägväsendets finansiering
6. beträffande medelsanvisning för ämbetsverksuppgifter
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag på 8921000 kr.,
7. beträffande medelsanvisning för drift och underhåll av
statliga vägar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med
avslag på motionerna 1991/92:T212 yrkande 1 och 1991/92:T218
yrkande 13 till Drift och underhåll av statliga vägar för
budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på
5908300000 kr.,
res. 1 (s)
men. (v) - delvis
8. beträffande jämkning mellan drift- och
byggandeanslagen
att riksdagen godkänner att jämkning mellan drift- och
byggandeanslagen för den statliga väghållningen får ske i
enlighet med vad som anförs i propositionen,
9. beträffande automatisk hastighetsövervakning
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:T316 godkänner vad
som anförs i propositionen om användning av anslaget B2. Drift
och underhåll av statliga vägar för anskaffning av utrustning
för hastighetsövervakning,
res. 2 (nyd)
10. beträffande överföring av medel mellan anslagen
B2och B6
att riksdagen med bifall till regeringens förslag medger att
regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten är
väghållare, övergår till enskild väghållning, får låta vägverket
överföra medel motsvarande gällande statsbidrag mellan anslaget
B2. Drift och underhåll av statliga vägar och anslaget B6.
Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,
11. beträffande finansieringen av reparationen av
motorvägsbron i Södertälje
att riksdagen godkänner vad som därom anförs i propositionen,
12. beträffande drivaxel- och boggitryck
att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen
om en ändring av högsta tillåtna drivaxel- och boggietryck till
11,5 resp. 19 ton,
men. (v) - delvis
13. beträffande vägverkets låneram i riksgäldskontoret
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner en
höjning av vägverkets låneram i riksgäldskontoret till högst
2000000000 kr.,
14. beträffande överföring av medel mellan anslagen
B2och B5
att riksdagen med bifall till regeringens förslag medger att
regeringen vid ändringar i väghållningsansvaret får överföra
medel mellan anslaget B2. Drift och underhåll av statliga
vägar och anslaget B5. Bidrag till drift och underhåll av
statskommunvägar,
15. beträffande tilläggsbidrag till drift av vissa
kommunala vägar och gator
att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen om
användningen av anslaget B2. Drift och underhåll av statliga
vägar för tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och
gator,
16. beträffande slopandet av dubbdäcksförbudet för tunga
fordon
att riksdagen lämnar utan erinran vad som därom anförs i
propositionen,
17. beträffande medelsanvisning för byggande av
riksvägar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1991/92:T218 yrkande 16 till Byggande av
riksvägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 1556500000 kr.,
men. (v) - delvis
18. beträffande vissa kapitalkostnader som belastar
anslaget för byggande av riksvägar
att riksdagen med anledning av regeringens förslag om
användningen av anslaget B3. Byggande av riksvägar för att
täcka kapitalkostnader för utbyggnaden av väg E6 till motorväg
på delen Stenungsund--Ljungskile som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
19. beträffande medelsanvisning för byggande av
länstrafikanläggningar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1991/92:T218 yrkande 9 till Byggande av
länstrafikanläggningar för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 1037400000 kr.,
men. (v) - delvis
20. beträffande utbyggnaden av cykelleder
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T212 yrkande 7 och
1991/92:T329,
res. 3 (s)
21. beträffande uppdelning av LTA-anslaget
att riksdagen avslår motion 1991/92:T218 yrkande 8,
men. (v) - delvis
22. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och
underhåll av statskommunvägar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1991/92:T218 yrkande 14 till Bidrag till
drift och underhåll av statskommunvägar för budgetåret 1992/93
anvisar ett reservationsanslag på 835700000 kr.,
men. (v) - delvis
23. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och
byggande av enskilda vägar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1991/92:T218 yrkande 15 till Bidrag till
drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1992/93
anvisar ett reservationsanslag på 648500000 kr.,
men. (v) - delvis
24. beträffande specialdestination av statsbidrag till
enskilda vägar
att riksdagen avslår motion 1991/92:T335,
25. beträffande medelsanvisning för särskilda
bärighetshöjande åtgärder
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1991/92:T218 yrkande 12 till Vägverket:
Särskilda bärighetshöjande åtgärder för budgetåret 1992/93
anvisar ett reservationsanslag på 707300000 kr.,
men. (v) - delvis
26. beträffande ny bro över Svinesund
att riksdagen godkänner vad som anförs därom i propositionen,
27. beträffande finansiering av fortsatt utbyggnad av E6
genom Bohuslän som motorväg m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:T326
yrkandena 2--4 och 1991/92:T327 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
res. 4 (s)
28. beträffande brukaravgift
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T212 yrkande 5 samt
1991/92:T219 yrkandena 3 och 5,
res. 5 (s)
29. beträffande ränta på förskotterade medel för
väginvesteringar
att riksdagen avslår motion 1991/92:T341 yrkande 2,
30. beträffande bilavgifter vid infart till Göteborgs
centrum m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:T214 yrkande 2,
31. beträffande brofonder
att riksdagen avslår motion 1991/92:T341 yrkande 3,
Målen för vägpolitiken och investeringsplaneringens
inriktning
32. beträffande vägkapitalet
att riksdagen avslår motion 1991/92:T218 yrkande 7 i denna
del,
men. (v) - delvis
33. beträffande investeringsplaneringens inriktning
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:T211 yrkande 1,
1991/92:T212 yrkandena 4 och 6, 1991/92:T219 yrkande 2,
1991/92:T308, 1991/92:T319, 1991/92:T326 yrkande 1 och
1991/92:T333 yrkande 2 godkänner den precisering av
investeringsplaneringens inriktning som förordas i
propositionen och som innebär att planeringen inriktas mot att
ett rikstäckande vägnät av riksvägar av särskild betydelse
(stamvägnätet) byggs ut till ett sammanhängande, robust nät med
hög och jämn standard och att investeringarna på riksvägar och
länsvägar som inte ingår i stamvägnätet inriktas på att
vidmakthålla och förbättra standarden,
res. 6 (s)
34. beträffande kringfartsleder och trafikens flaskhalsar
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T217 yrkandena 3 och 4
och 1991/92:T220 yrkande 1,
res. 7 (nyd)
35. beträffande stamvägsstatus för riksväg 45 m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:T321,
36. beträffande ny bro över Ångermanälven
att riksdagen avslår motion 1991/92:T339,
men. (v) - delvis
37. beträffande Bergslagsdiagonalen
att riksdagen avslår motion 1991/92:T340,
men. (v) - delvis
38. beträffande Stockholms kungsådra
att riksdagen avslår motion 1991/92:T317,
39. beträffande vägförbindelse för Talma sameby
att riksdagen avslår motion 1991/92:T323,
40. beträffande numrering av vägavfarter
att riksdagen avslår motion 1991/92:T320,
41. beträffande inlemmande av Gotland i det svenska
trafiknätet
att riksdagen avslår motion 1991/92:T629 yrkande 2,
42. beträffande vissa motionsyrkanden om flerårs- och
fördelningsplaner m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T201 yrkande 1,
1991/92:T208 yrkande 1, 1991/92:T219 yrkande 1, 1991/92:T227
yrkande 1, 1991/92:T228 yrkandena 2--4, 1991/92:T302,
1991/92:T303, 1991/92:T304, 1991/92:T305, 1991/92:T306,
1991/92:T307, 1991/92:T309, 1991/92:T310, 1991/92:T311,
1991/92:T312, 1991/92:T313, 1991/92:T314, 1991/92:T315,
1991/92:T318, 1991/92:T322, 1991/92:T324, 1991/92:T325,
1991/92:T328, 1991/92:T330, 1991/92:T333 yrkande 1,
1991/92:T334, 1991/92:T336, 1991/92:T337, 1991/92:T341 yrkande
1, 1991/92:T342 yrkande 1, 1991/92:T343, 1991/92:T344,
1991/92:T345, 1991/92:T346, 1991/92:A258 yrkande 2, 1991/92:A437
yrkande 2, 1991/92:Jo676 yrkande 1 i denna del och 1991/92:Ub437
yrkandena 10 och 11,
43. beträffande spårvägen i Norrköping
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T301 och 1991/92:T332,
men. (v) - delvis
44. beträffande ombyggnad av E4 mellan Söderhamn och
Hudiksvall
att riksdagen avslår motion 1991/92:T520 yrkande 2,
res. 8 (nyd)
Övriga frågor
45. beträffande vägarbetares säkerhet
att riksdagen avslår motion 1991/92:T331,
46. beträffande vägsalt
att riksdagen avslår motion 1991/92:T347.
Stockholm den 7 april 1992
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sten Andersson i Malmö (m),
Sven-Gösta Signell (s), Kenth Skårvik (fp), Håkan Strömberg (s),
Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m),
Kenneth Attefors (nyd), Bo Nilsson (s), Lars Björkman (m), Anita
Jönsson (s), Lars Biörck (m), Jarl Lander (s), Ines Uusmann (s)
och Kenneth Lantz (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Medelsanvisning för drift och underhåll av statliga vägar
(mom.7)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo
Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Utskottet tillstyrker regeringens" och slutar med
"avstyrker motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till s-motionens uppfattning att
1 350 milj.kr. utöver det belopp som regeringen föreslagit bör
anvisas till drift och underhåll av statliga vägar. Av detta
belopp bör 1250 milj.kr. fördelas jämnt över vägverkets
produktionsområden i hela landet och 100 milj.kr. användas för
upprustning av riksväg 45 norr om Karlstad.
Dessa ytterligare medel kommer att få stor betydelse för ett
förbättrat underhåll av våra vägar i hela landet och därmed för
trafiksäkerheten. Härtill kommer att ett stort antal
meningsfulla arbetstillfällen skapas. Utskottet vill understryka
vikten av att arbetena snabbt kommer i gång. De 100 milj.kr.
till väg 45 innebär att mycket välbehövliga insatser kan göras
för bättre vägförbindelser i norra inlandet.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med
motion T212 (s) yrkande 1 torde få anses tillgodosett -- bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet även med
motion T218 (v) yrkande 13 torde få anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande medelsanvisning för drift och underhåll av
statliga vägar
att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt
motionerna 1991/92:T212 yrkande 1 och 1991/92:T218 yrkande 13
dels till Drift och underhåll av statliga vägar för
budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på
7258300000 kr., dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
2. Automatisk hastighetsövervakning (mom.9)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Med hänsyn" och slutar med "motionen avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärens uppfattning om de många
nackdelar, inte minst från bevissynpunkt, som är förenade med
användning av ifrågavarande utrustning. Trafikövervakning har
enligt utskottets mening den bästa förebyggande effekten om den
sker öppet, på ett sätt som respekteras och bejakas av
trafikanterna. Den automatiska hastighetsövervakningen bör
därför omedelbart avbrytas. De 5 milj.kr. som regeringen avser
använda för ändamålet kommer enligt utskottets mening till
bättre användning om de inte tillåts minska den
medelstilldelning som anslaget avser, nämligen drift och
underhåll av statliga vägar.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motionen
tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande automatisk hastighetsövervakning
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1991/92:T316 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
3. Utbyggnaden av cykelleder (mom.20)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo
Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Utskottet finner" och på s. 19 slutar med "avstyrks
motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att cykelleder är
betydelsefulla från trafiksäkerhetssynpunkt och att
statsbidraget till byggande av sådana leder bör öka. Det i
motion T212 (s) nämnda beloppet, 30 milj.kr., synes utskottet
väl avvägt. Vidare anser utskottet att reglerna för
bidragsgivningen bör ses över med utgångspunkt i de riktlinjer
som anges i motion T329 (s). Det ankommer på regeringen att
svara för denna översyn liksom att närmare överväga önskemålen i
övrigt enligt sistnämnda motion om åtgärder till främjande av en
ökad cykeltrafik.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att
motionsyrkandena tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande
lydelse:
20. beträffande utbyggnaden av cykelleder
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:T212 yrkande
7 och 1991/92:T329 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Finansiering av fortsatt utbyggnad av E 6 genom Bohuslän
som motorväg m.m. (mom. 27)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo
Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "anses tillgodosett"
bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om 1988 års trafikpolitiska beslut, vari
slogs fast att grundprincipen, att det allmänna skall vara
väghållare för de vägar som behövs för den allmänna samfärdseln,
skall fortsätta att gälla (prop. 1987/88:50 bil. 1, TU20, rskr.
297). Utskottet vidhåller den uppfattningen och kan därför inte
förorda att ett privat konsortium fungerar som väghållare för en
allmän väg. Vidare förutsätter utskottet att statliga
investeringsmedel inte beräknas för ett vägobjekt till den del
finansieringen kan åstadkommas på annat sätt, t.ex. genom
vägavgifter. Med det sagda avstyrker utskottet de yrkanden i
motion T326 (nyd) som nu är i fråga.
Utskottet erinrar också om att genom 1988 års
trafikpolitiska beslut skapades möjlighet för intressenter,
t.ex. kommuner och företag, att genom förskottering av medel
bidra till att genomföra vägprojekt som eljest inte skulle kunna
förverkligas inom rimlig tid. Någon riksdagens åtgärd med
anledning av motion T327 (m,nyd) är därför enligt utskottets
mening inte erforderlig, varför motionen avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande
lydelse:
27. beträffande finansiering av fortsatt utbyggnad av E 6
genom Bohuslän som motorväg m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T326 yrkandena 2--4
och 1991/92:T327,
5. Brukaravgift (mom. 28)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo
Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "avstyrks
följaktligen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion T212 (s) uttalade uppfattningen
att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om
finansiering av ett förbättrat vägunderhåll. Förslaget bör
utformas i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen. Med
det anförda tillstyrker utskottet motion T212 (s) yrkande 5.
Motion T219 (m) yrkandena 3 och 5 avstyrks.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande
lydelse:
28. beträffande brukaravgift
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T212 yrkande 5
samt med avslag på motion 1991/92:T219 yrkandena 3 och 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Investeringsplaneringens inriktning (mom.33)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo
Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "Utskottet vill" och på s. 31 slutar med
"vägväsendet, tillstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt
motion T212 (s) bör ligga till grund för bedömningar om hur
vägnätet bör utvecklas. Detta innebär -- som framhålls i
motionen -- att vägar med likvärdigt trafikarbete skall hålla en
likvärdig standard, oavsett var i landet de är belägna. Vidare
anser utskottet -- i likhet med de motionärer som står bakom
motion T212 (s) -- att nuvarande princip för fördelning av medel
till olika vägändamål bör ändras så att det lågtrafikerade
vägnätet och grusvägnätet ges ökad prioritet.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T212
(s) yrkandena 4 och 6 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med
motionerna T211 (s) yrkande 1 och T333 (s) yrkande 2 torde få
anses tillgodosett. De övriga motionsyrkanden som nu är i fråga
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande
lydelse:
33. beträffande investeringsplaneringens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T212 yrkandena 4
och 6, med anledning av regeringens förslag samt motionerna
1991/92:T211 yrkande 1 och 1991/92:T333 yrkande 2 samt med
avslag på motionerna 1991/92:T219 yrkande 2, 1991/92:T308,
1991/92:T319 och 1991/92:T326 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Kringfartsleder och trafikens flaskhalsar m.m. (mom.34)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32
börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "motionsyrkandena
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är
angeläget från trafiksäkerhets- och miljösynpunkt att man bygger
kringfartsleder med planskilda korsningar runt de större
städerna. Det är vidare -- som motionärerna framhåller --
angeläget att man anlägger stötupptagande staket i mittsträngen
på alla motorvägar. Såsom framhålls i motion T220 (nyd) bör
också sådana väghållningsinsatser prioriteras som innebär att
trafikens flaskhalsar elimineras.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motionerna
T217 (nyd) yrkandena 3 och 4 och T220 (nyd) yrkande 1 tillstyrks
-- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande
lydelse:
34. beträffande kringfartsleder och trafikens flaskhalsar
m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:T217
yrkandena 3 och 4 och 1991/92:T220 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Ombyggnad av E 4 mellan Söderhamn och Hudiksvall (mom.44)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37
börjar med "Vidare avstyrker" och slutar med "för riksvägar"
bort ha följande lydelse:
Särskilda skäl talar emellertid enligt utskottets mening för
att riksdagen uttalar sig till förmån för de
väghållningsåtgärder som påtalas i motion T520 (nyd). Utskottet
delar motionärernas uppfattning att en ombyggnad av E4 mellan
Söderhamn och Hudiksvall, som är ett mycket olycksdrabbat
vägavsnitt, bör prioriteras och genomföras snarast möjligt.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med
motionsyrkandet torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande
lydelse:
44. beträffande ombyggnad av E4 mellan Söderhamn och
Hudiksvall
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:T520 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
Medelsanvisning för drift och underhåll av statliga vägar
Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 13 bör riksdagen över
anslaget anvisa 700 milj.kr. utöver det belopp som regeringen
föreslagit eller således 6 608 300 000 kr.
Drivaxel- och boggitryck
Jag motsätter mig en höjning av högsta tillåtna drivaxel- och
boggitryck från nuvarande 10 ton resp. 16 ton. Om en sådan
höjning inte genomförs, behövs inte heller några särskilda
bärighetshöjande åtgärder.
Medelsanvisning för byggande av riksvägar
Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 16 bör riksdagen över
anslaget anvisa 500 milj.kr. mindre än det belopp som regeringen
föreslagit eller således 1 056 500 000 kr.
Medelsanvisning för byggande av länstrafikanläggningar
Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 9 bör riksdagen över
anslaget anvisa 400 milj.kr. utöver det belopp som regeringen
föreslagit eller således 1 437 400 000 kr.
Uppdelning av LTA-anslaget
Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 8 bör anslaget delas
på väg- resp. järnvägsanslag. Ansvaret för fördelningen till
respektive län bör överföras från vägverket till ett sekretariat
inom kommunikationsdepartementet.
Medelsanvisning för bidrag till drift och underhåll av
statskommunvägar
Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 14 bör riksdagen över
anslaget anvisa 200 milj.kr. utöver det belopp som regeringen
föreslagit eller således 1 035 700 000 kr.
Medelsanvisning för bidrag till drift och byggande av enskilda
vägar
Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 15 bör riksdagen över
anslaget anvisa 150 milj.kr. utöver det belopp som regeringen
föreslagit eller således 798 500 000 kr.
Medelsanvisning för särskilda bärighetshöjande åtgärder
Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 12 bör riksdagen
besluta avskaffa anslaget. Det leder liksom
just-in-time-transporter till en ytterligare ökning av mycket
tunga vägtransporter och till ökat slitage på miljön och
vägarna. Därigenom ökar också antalet trafikolyckor.
Vänsterpartiets trafikpolitik innebär att anslaget inte behövs.
Finansiering av fortsatt utbyggnad av E 6 genom Bohuslän som
motorväg m.m.
Jag biträder hemställan i reservation 4 (s).
Brukaravgift
Vägtransporter är förknippade med en rad kostnader för
samhället utöver kostnader för byggande och underhåll av vägar.
Vägtrafiken orsakar kostnader för miljöskador,
sjukvård, bullerstörningar, skador på minnesmärken,
energiförluster och tidsförluster på grund av trängseleffekter.
Det är möjligt att de vinster företagen gör med hjälp av
intensifierad transportverksamhet är större än de samhälleliga
förlusterna. Det är därför rimligt att en stor del av statens
inkomster från vägtrafiken går till andra ändamål än vägar.
Hela problemkomplexet hur vägtrafiken skall finansieras och
hur mycket behovet av transporter kan påverkas bör därför
klarläggas genom en utredning. Justering av avgifter och skatter
som belastar trafiken kan vara en väg men dessa måste då
utformas så att den regionala balansen i samhället förbättras.
Vissa delar av landet är beroende av att kostnaderna för
vägtransporter inte blir orimliga. Att nu binda sig för en
beskrivning i form av "raka rör" eller koppling av speciella
skatter eller brukaravgifter är inte lämpligt. Yrkande 5 i
motion T212 (s) och yrkandena 3 och 5 i motion T219 (m) bör
därför avstyrkas.
Vägkapitalet
Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 7 bör riksdagen uttala
att vägkapitalet inte får fortsätta att minska. De snålt
tilltagna förslagen till medelsanvisningar för vägväsendet i
propositionen innebär att kostnaderna stiger för att nå tillbaka
till den nivå på vägkapitalet som en gång fanns, eftersom
skadorna på vägarna blir alltmer omfattande och därmed allt
dyrare att reparera.
Ny bro över Ångermanälven
Som framhålls i motion T339 (v) bör man överge planerna på en
ny bro över Ångermanälven i samband med en ny sträckning för
E4 i anslutning till älven. Höga Kusten är riksintressant och
har unika naturmiljöer som inte får störas genom den planerade
bron. En förbättring av nuvarande sträckning av vägen är att
föredra ur alla synvinklar.
Bergslagsdiagonalen
Som framhålls i motion T340 (v) bör planerna på den s.k.
Bergslagsdiagonalen överges. De är ett utslag av
koncentrationstänkande som inte har med regional balans att
göra.
Spårvägen i Norrköping
Som framhålls i motion T332 (v) är det mycket betydelsefullt
av såväl miljö- som sysselsättningsskäl att regeringen vidtar
åtgärder för att stimulera kommunerna att påbörja, eller -- som
i Norrköpings fall -- att fortsätta en övergång till miljövänlig
kollektivtrafik. Detta sker självfallet bäst genom att
ytterligare medel anslås och genom att utbyggnaden av spårvägen
enligt planerna tidigareläggs.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
7, 12, 17, 19, 21--23, 25, 32, 36, 37 och 43 borde ha hemställt:
7. beträffande medelsanvisning för drift och underhåll av
statliga vägar
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 13
samt med anledning av regeringens förslag och motion
1991/92:T212 yrkande 1 till Drift och underhåll av statliga
vägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på
6608300000 kr.,
12. beträffande drivaxel- och boggitryck
att riksdagen med avslag på vad som anförs i propositionen om
en ändring av högsta tillåtna drivaxel- och boggitryck till 11,5
resp. 19 ton som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
17. beträffande medelsanvisning för byggande av
riksvägar
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 16
och med anledning av regeringens förslag till Byggande av
riksvägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 1056500000 kr.,
19. beträffande medelsanvisning för byggande av
länstrafikanläggningar
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 9
och med anledning av regeringens förslag till Byggande av
länstrafikanläggningar för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 1437400000 kr.,
21. beträffande uppdelning av LTA-anslaget
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
22. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och
underhåll av statskommunvägar
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 14
och med anledning av regeringens förslag till Bidrag till
drift och underhåll av statskommunvägar för budgetåret 1992/93
anvisar ett reservationsanslag på 1035700000 kr.,
23. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och
byggande av enskilda vägar
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 15
och med anledning av regeringens förslag till Bidrag till
drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1992/93
anvisar ett reservationsanslag på 798500000 kr.,
25. beträffande medelsanvisning för särskilda
bärighetshöjande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 12
dels avslår regeringens förslag, dels som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
32. beträffande vägkapitalet
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 7 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
36. beträffande ny bro över Ångermanälven
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T339 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
37. beträffande Bergslagsdiagonalen
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:T340 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
43. beträffande spårvägen i Norrköping
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T332 och med
anledning av motion 1991/92:T301 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Propositionen2
B. Vägväsende m.m.2
Investeringsplanering4
Motionerna4
Vissa motionsyrkanden om flerårs- och fördelnings-
planer m.m.8
Utskottet12
1 Vägverkets uppgifter och organisation12
2 Vägnätet13
3 Vägväsendets finansiering14
3.1 Finansiering via de ordinarie väganslagen
B1--B714
B 1. Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m.14
B 2. Drift och underhåll av statliga vägar14
B 3. Byggande av riksvägar17
B 4. Byggande av länstrafikanläggningar18
B 5. Bidrag till drift och underhåll
av statskommunvägar19
B 6. Bidrag till drift och byggande
av enskilda vägar19
B 7. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande
åtgärder20
3.2 Finansiering vid sidan av de ordinarie
väganslagen B1--B720
4 Målen för vägpolitiken och investeringsplaneringens
inriktning25
5 Vissa motionsyrkanden om flerårs- och fördelnings-
planer m.m.35
6 Övriga frågor37
Hemställan37
Reservationer42
Meningsyttring47