I betänkandet behandlas ett trettiofemtal motionsyrkanden som
väckts under den allmänna motionstiden 1991 och som rör olika
frågor om äldre.
I regeringsförklaringen sägs bl.a. att arbetet med att skapa
värdiga villkor för gamla och sjuka måste intensifieras. Ett
viktigt mål är att öka valfriheten för patienter och äldre.
Samtliga motioner avstyrks främst med hänvisning till att
riksdagen inte bör föregripa behandlingen av regeringens
kommande förslag inom äldreomsorgen.
Motionerna
1990/91:So206 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklingen av
vården och omsorgen om de äldre som angetts i motionen,
3. att riksdagen i avvaktan på införandet av en allmän
obligatorisk sjukvårdsförsäkring hos regeringen begär förslag
syftande till att alternativ äldreomsorg och äldrevård som
uppfyller rimliga kvalitetskrav ges rätt till samma stöd från
det allmänna som motsvarande offentligt bedrivna verksamhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nödvändigheten av valfrihet och
flexibilitet i hemtjänsten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stimulans av enskilda vård- och sjukhem,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nödvändigheten av att den svenska hälso-
och sjukvårdspolitiken bättre anpassas till de ålderssjukas
behov,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
taxor för social hemhjälp inte bör inkomstprövas,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av länsvisa, för diagnostik och
utredning av ålderssjukdomar och demensliknande tillstånd
ansvariga, utredningsavdelningar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ökade forskningsinsatser i
fråga om demenssjukdomar och demensliknande tillstånd.
1990/91:So208 av Ingegerd Anderlund och Margit Sandéhn (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den sociala hemtjänstens
verksamhet bör ingå i den kommunala förtroendenämndens
ansvarsområde.
1990/91:So221 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att ekonomisk ersättning ges till
barnkooperativa föräldrahem enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vid vård av anhörig skall ekonomisk
kompensation motsvarande anställning inom hemtjänsten utges som
ersättning för inkomstbortfallet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att behovet av anhörigvård prövas enligt
samma principer som behovet av hemtjänst.
1990/91:So265 av Nils T Svensson och Bengt Silfverstrand (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om äldre invandrares speciella
omsorgsbehov.
1990/91:So271 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i socialtjänstlagen att äldres och sjukas rätt till vård
stärks enligt vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i socialtjänstlagen att äldre garanteras förtursrätt
till serviceboende i den egna kommunen/kommundelen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om villkor för att ta ut
helinackorderingsavgifter i äldreomsorgen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att hemtjänsttaxorna bör vara lika i
kommunerna.
1990/91:So305 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om statliga lånegarantier för
nyetablering av alternativa sjukhem, gruppboende etc.
1990/91:So333 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om äldre invandrare.
1990/91:So335 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om frivilliga sociala insatser (avsnitt 2.1),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de äldres hälsa (avsnitt 5).
1990/91:So441 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tidigare försök med mobila
pensionärsbostäder bör utvärderas och eventuellt utvidgas.
1990/91:So443 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att åsikten att människor mår bäst av att
få vistas i sina egna hem inte får bli ett argument för att
minska och försämra institutionsvården,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att all vård av äldre sker under värdiga
former,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att alla som så önskar bör få sluta sina
dagar hemma eller i annan hemlik miljö.
1990/91:So446 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av alternativa boendeformer för
äldre och de äldres inflytande över sina boendevillkor,
6. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning med
uppgift att analysera och planera behovet av närståendeinsatser
i vården tillsätts i enlighet med vad i motionen anförts,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av de kommunala reglerna för
anhörigvården,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en översyn av reglerna för
byggande av gruppbostäder,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en översyn av reglerna för
enskilda vårdhem att få statsbidrag vid om- och nybyggnad.
1990/91:So527 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om enskildas, kyrkans och organisationernas
insatser i vård av och omsorg om de Alzheimer- och demenssjuka,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att sådan verksamhet bör stödjas även
ekonomiskt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av kuratorer för demenssjuka,
särskilt i större kommuner och tätorter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nödvändigheten av privata byggföretags och
försäkringsbolags insatser för att åstadkomma valfrihet i vård
och boende för de äldre.
Utskottet
Omsorg och boende
Valfrihet och självbestämmande i omsorgen
Motioner
I motion 1990/91:So206 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklingen av vården
och omsorgen om de äldre som angetts i motionen (yrkande 1).
Motionärerna anför att en av de allra viktigaste uppgifterna
under detta decennium är att avreglera den monopoliserade
sociala tjänstesektorn. Med utgångspunkt i ett system med
gemensam finansiering bör pengarna i stor utsträckning följa de
val som den enskilde själv träffar. Motionärerna föreslår därför
bl.a. att valfriheten skrivs in i hälso- och sjukvårdslagen
resp. socialtjänstlagen. Vidare yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nödvändigheten av valfrihet och flexibilitet i hemtjänsten
(yrkande 4). Motionärerna anser att den enskilde
vårdmottagaren måste få ett större inflytande över utformningen
och tiden för hemtjänstens arbete och likaså över vem som skall
hjälpa till hemma. För att detta skall vara möjligt krävs att
kommunen medverkar till flexibla lösningar. Det skall också vara
möjligt att anställa en granne eller en anhörig efter samma taxa
som gäller i övrigt inom hemtjänsten. Privata alternativ måste
ges möjlighet att verka på samma villkor som de kommunala.
I motion 1990/91:So443 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att all vård av äldre sker under värdiga
former (yrkande 6) samt vad i motionen anförts om att alla
som så önskar bör få sluta sina dagar hemma eller i annan hemlik
miljö (yrkande 7).
Tidigare behandling
Med anledning av proposition 1990/91:14 om ansvaret för
service och vård till äldre och handikappade m.m. behandlade
utskottet den ändrade ansvarsfördelningen inom äldreomsorgen i
betänkandet 1990/91:SoU9, rskr. 97. Den ekonomiska
regleringen av reformen behandlades i betänkandet
1990/91:SoU25, rskr. 384. Målet för reformen har varit att
uppnå en klarare ansvarsfördelning när det gäller service och
vård till äldre och handikappade. Reformen innebär att
kommunerna ges en i socialtjänstlagen (1980:620) fastlagd
skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och
omvårdnad för de äldre som behöver det. Med särskilda
boendeformer avses bl.a. servicebostäder, gruppboende,
ålderdomshem och lokala sjukhem. Kommunerna ges även en
skyldighet att inrätta bostäder med service för handikappad.
Kommunernas ansvar för att bedriva dagverksamhet förtydligas
genom ett tillägg i socialtjänstlagen. Vidare övertar kommunerna
ansvaret för sjukhem och institutioner för långtidssjukvård.
Kommunerna får betalningsansvar för dem som får långtidssjukvård
genom landstingen liksom för de medicinskt färdigbehandlade inom
somatisk korttidssjukvård och geriatrik. Kommunerna får genom
reformen en skyldighet att bedriva sjukvård i de särskilda
boendeformerna och ges också befogenhet att ge hemsjukvård i
ordinärt boende. Reformen träder i kraft den 1 januari 1992.
(Res. m, c, v och mp.)
Riksdagen beslutade vidare bl.a. att godta de riktlinjer för
en samlad uppföljning och utvärdering av äldrereformen som
dåvarande regeringen föreslagit i propositionen.
Mot bakgrund av detta har den förutvarande regeringen
uppdragit åt socialstyrelsen att kontinuerligt följa upp samt
utvärdera äldrereformen vad avser innehåll, kvalitet, kostnader
samt genomförande. I utvärderingen ingår att värdera hur och på
vilket sätt målen för reformen uppfylls dels med avseende på
konsekvenserna för den enskilde, dels med avseende på de
samhällsekonomiska effekterna. I uppdraget ingår också att
belysa samordningen av insatser för service och vård inom
kommunen samt mellan kommun och landsting i det fortsatta
planeringssamarbetet. Uppdraget skall genomföras i nära
samarbete med Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,
socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) samt övriga
organisationer som berörs av äldrereformens konsekvenser.
Socialstyrelsen skall i samband med anslagsframställningen varje
år redovisa den kontinuerliga uppföljningen. Uppdraget i sin
helhet skall avrapporteras senast den 1 april 1996.
Frågor om valfrihet och självbestämmande inom äldreomsorg och
handikappomsorg har behandlats av utskottet vid åtskilliga
tillfällen tidigare (bl.a. 1990/91:SoU9). Utskottets
uttalanden i dessa betänkanden har alla haft samma inriktning,
nämligen att de gamla och handikappade måste ges ökade
möjligheter att själva kunna påverka sin situation. Enligt
utskottet kunde den framtida äldreomsorgen koncentreras till tre
principer av grundläggande betydelse, nämligen valfrihet,
trygghet och integritet. Valfriheten måste enligt utskottet
gälla såväl för den som trots stort vårdbehov vill bo kvar i den
egna bostaden som för den som inte längre kan eller vill bo kvar
i ordinärt boende utan vill flytta till någon särskild boende-
eller vårdform. Enligt utskottet måste valfriheten också
innebära att de äldre ges inflytande över hur servicen och
vården utformas. Det ansågs också vara en fråga om valfrihet
att gamla människor har möjlighet att bosätta sig nära sina
anhöriga. Därav ansågs följa att gamla måste få möjlighet att
t.ex. flytta till en servicebostad i en annan kommun eller vård
i ett annat landsting. Utskottet framhöll vidare de gamlas rätt
att känna trygghet oberoende av vilken boende- och vårdform de
valt. Utskottet betonade behovet av en bättre samordning av den
service och vård som ges till gamla människor och anförde att
målet borde vara ett mer sammanhållet ansvar.
I betänkandet 1990/91:SoU12 om socialpolitik behandlade
utskottet ett yrkande om att rätten till valfrihet i vården
skulle skrivas in i såväl socialtjänstlagen som hälso- och
sjukvårdslagen. Utskottet anförde att det var viktigt att öka
valfriheten inom den offentliga sektorn under förutsättning att
de sociala tjänsterna förblev tillgängliga för alla på ett
likvärdigt sätt och finansierades solidariskt. Utskottet anförde
vidare att då det gällde hälso- och sjukvården hade utskottet
tidigare uttalat den principiella uppfattningen att hälso- och
sjukvården även i fortsättningen i huvudsak måste finansieras
genom allmänna medel och väsentligen drivas i offentlig regi.
Samtidigt framhöll emellertid utskottet att privata
vårdinitiativ utgör ett bra komplement till den offentliga
vården. Med hänvisning till vad utskottet anfört om valfriheten
avstyrktes motionen.
Utveckling av boendeformerna
Motioner
I motion 1990/91:So206 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen i avvaktan på införandet av en allmän obligatorisk
sjukvårdsförsäkring hos regeringen begär förslag syftande till
att alternativ äldreomsorg och äldrevård som uppfyller rimliga
kvalitetskrav ges rätt till samma stöd från det allmänna som
motsvarande bedrivna verksamhet (yrkande 3) samt att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stimulans av enskilda vård- och sjukhem
(yrkande 5).
I motion 1990/91:So446 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av alternativa boendeformer för äldre
och de äldres inflytande över sina boendevillkor (yrkande 5)
och om behovet av en översyn av reglerna för byggande av
gruppbostäder (yrkande 8) samt behovet av en översyn av
reglerna för enskilda vårdhem att få statsbidrag vid om- och
nybyggnad (yrkande 9). Motionärerna anser att det krävs en
variation av boendeformer såsom eget boende med stöd av
hemtjänsten, serviceboende, gruppbostäder, ålderdomshem och
vårdhem. Motionärerna anser vidare att för att upprätthålla en
hög standard inom äldrevården kommer en ökad satsning på privata
och kooperativa vårdformer att behövas.
I motion 1990/91:So305 av Bertil Persson (m) begärs att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om statliga
lånegarantier för nyetablering av alternativa sjukhem,
gruppboende etc.
I motion 1990/91:So527 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts
om nödvändigheten av privata byggföretags och försäkringsbolags
insatser för att åstadkomma valfrihet i vård och boende för de
äldre (yrkande 4).
I motion 1990/91:So443 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åsikten att människor mår bäst av att få
vistas i sina egna hem inte får bli ett argument för att minska
och försämra institutionsvården (yrkande 5).
I motion 1990/91:So271 av Margó Ingvardsson m.fl. (v)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i socialtjänstlagen att äldre garanteras förtursrätt
till serviceboende i den egna kommunen/kommundelen (yrkande
2).
I motion 1990/91:So441 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
tidigare försök med mobila pensionärsbostäder bör utvärderas och
eventuellt utvidgas (yrkande 3). Motionärerna hänvisar till
försök som gjorts bl.a. inom Borgholms kommun med flyttbara
pensionärsbostäder. Bostäderna ställdes upp på gården eller
tomten hos någon anförvant till den som hjälpligt kunde klara
sig själv, men som ändå behövde viss tillsyn. När den mobila
bostaden inte längre behövdes, flyttades den till någon annan
behövande.
Bakgrund
Enligt 3 § socialtjänstlagen (1980:620) har kommunen det
yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd
och den hjälp som behövs. Det är den enskildes behov av stöd som
skall vara styrande för den hjälp som erbjuds.
Tidigare behandling m.m.
I samband med riksdagens behandling av äldrereformen
(1990/91:SoU9, 1990/91:SoU25) framhöll utskottet att enskilda
alternativ är av stort värde inom vård och omsorg. Om servicen
till medborgarna skall kunna förbättras och effektiviteten inom
vård och omsorg för äldre och handikappade ökas behövs, anförde
utskottet, en större flexibilitet än för närvarande i fråga om
verksamhetsformer och arbetssätt. Det är angeläget att ansvar
kan delegeras och verksamheter decentraliseras. Utskottet menade
att det inte var nödvändigt att förena ett kommunalt
planeringsansvar med drift av verksamheten i enbart offentlig
regi. Utskottet framhöll att i fråga om kvalitet och statsbidrag
bör samma regler gälla för enskild som för offentlig verksamhet.
Riksdagen beslutade samtidigt om tillfälliga statsbidrag för
att stimulera utbyggnaden av gruppbostäder och andra alternativa
boendeformer för åldersdementa och andra äldre långtidssjuka,
fysiskt handikappade, psykiskt sjuka och personer som omfattas
av lagen om särskilda omsorger för psykiskt utvecklingsstörda
m.fl. Ett stimulansbidrag på totalt 2 miljarder kronor skall
utgå under en femårsperiod för utbyggnad av gruppbostäder och
andra alternativa boendeformer för åldersdementa,
utvecklingsstörda, fysiskt handikappade och psykiskt sjuka.
Ytterligare 1 miljard kronor utgår för ombyggnad och förbättring
av den fysiska miljön vid lokala sjukhem och andra institutioner
samt för nybyggnad av särskilda boendeformer för service och
omvårdnad.
I betänkandet 1990/91:SoU9 behandlades även en motion om
bl.a. statlig lånegaranti för att landstingsanställda eller
andra med yrkesmässig kompetens skulle kunna bilda kooperativa
föreningar, aktiebolag m.fl. företag med mål att ta över
ansvaret för driften av lokala sjukhem, gruppboende,
dagverksamheter m.m. Utskottet hänvisade till att det tidigare
uttalat att det är både angeläget och nödvändigt att enskilda
initiativ stimuleras inom det hälso- och sjukvårdande arbetet.
Det fanns dock, enligt utskottets mening, inte anledning för
riksdagen att ta något initiativ med anledning av
motionsyrkandena. Yrkandena avstyrktes.
Den förutvarande regeringen har nyligen beslutat om
utformningen av statsbidragen till gruppbostäder och andra
alternativa boendeformer samt till ombyggnad av sjukhem m.m.
Bidraget kommer att handläggas av socialstyrelsen. I båda fallen
kommer bidrag att ges till den som driver verksamheten.
Den förutvarande regeringen har vidare uppdragit åt
socialstyrelsen att bl.a. följa upp och beskriva dels hur de nya
statliga stimulansbidragen utnyttjas, dels på vilket sätt
särskilda boendeformer utformas och utvecklas. Uppdraget skall
genomföras i samarbete med boverket. Samråd skall ske med
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet samt de
organisationer som berörs av frågor om boende för äldre och
handikappade. Fortlöpande rapportering skall ske i samband med
anslagsframställan. Uppdraget skall slutredovisas senast i maj
1993.
Utskottet behandlade ett motionsyrkande om mobila
pensionärsbostäder i betänkandet 1990/91:SoU11. Utskottet
anförde därvid att det var medvetet om att många äldre, när
hälsan sviktar, vill ha möjlighet att bo nära sina anförvanter.
Utskottet var dock inte berett att ställa sig bakom kraven på en
utvärdering och en eventuellt utökad användning av mobila
pensionärsbostäder. Motionsyrkandet avstyrktes. (Res. mp.)
Utskottets bedömning
I regeringsförklaringen framhåller den nya regeringen bl.a.
följande.
Arbetet med att skapa värdiga villkor för gamla och sjuka
måste nu intensifieras. Det gäller bland annat tillskapandet av
ålderdomshem och andra trygga boendealternativ för våra äldre,
dagvård och gruppbostäder för dementa och rätten till ett eget
rum för dem som lever på institution.
Ett viktigt mål är att öka valfriheten för patienter och
äldre. Bättre förutsättningar skapas för att nya former av vård
och omsorg snabbt kan växa upp.
Riksdagen bör, enligt utskottet, inte föregripa behandlingen
av regeringens kommande förslag inom äldreomsorgen. Motionerna
So206 (m) yrkandena 1, 3, 4 och 5, So271 (v) yrkande 2, So305
(m), So441 (mp) yrkande 3, So443 (mp) yrkandena 5, 6 och 7,
So446 (c) yrkandena 5, 8 och 9 och So527 (m) yrkande 4 avstyrks
därför.
Äldres hälsa
Motioner
I motion 1990/91:So335 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de äldres hälsa (yrkande 2).
Motionärerna anför att det är viktigt att äldre erbjuds
information om hur man kan sköta sin hälsa och förebygga krämpor
och olycksfall. Motionärerna anser vidare att det kan finnas
skäl att erbjuda äldre allmänna hälsokontroller. Erfarenheten
visar att man hittar fler sjukdomar hos äldre än yngre vid
allmänna hälsokontroller. Tidig upptäckt kan vara viktigare på
äldre dar, så att behandling kan sättas in i ett tidigt skede.
I motion 1990/91:So271 av Margó Ingvardsson m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om en sådan ändring
i socialtjänstlagen att äldres och sjukas rätt till vård stärks
enligt vad som anförts i motionen (yrkande 1).
Bakgrund
I proposition 1987/88:176 om äldreomsorgen inför 90-talet
anförs att de mål som lagts fast för socialtjänsten och för
hälso- och sjukvården skall vara vägledande även i framtiden för
samhällets insatser. Häri ligger bl.a. att äldre människor har
samma rätt till hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens
resurser som yngre människor. Föredragande statsråd anförde
vidare att häri ligger att behoven inom äldreomsorgen måste
vägas in vid planering och resursavvägning mellan olika
samhällssektorer.
Tidigare behandling
Vid utskottets behandling av propositionen i betänkandet
1988/89:SoU6 framhöll utskottet att kommuner och landsting
måste dimensionera sjukvård och sociala insatser så att de
äldres faktiska behov kan tillgodoses.
Utskottet behandlade i betänkandet SoU 1985/86:16
motionsyrkanden som tog upp frågan om hälsokontroller för äldre.
Utskottet uttalade att det är både naturligt och självklart att
en hälsovårdsservice i någon form också bör erbjudas de äldre.
Den viktigaste åtgärden för att åstadkomma det är, anförde
utskottet, en utbyggd och lättillgänglig primärvård. En
regelbunden läkarkontakt är, anförde utskottet vidare, ofta den
bästa garantin för att sjukliga förändringar hos en äldre
människa skall uppmärksammas i tid och få en riktig bedömning.
Utskottet konstaterade att det i första hand åvilar hälso- och
sjukvårdshuvudmännen att utifrån lokala förutsättningar och
behov utveckla arbetet med hälsovård för äldre. Utskottet
hänvisade också till pågående utvecklingsarbete och
försöksverksamheter.
Utskottet har i betänkandena SoU 1986/87:27 och
1987/88:SoU22 även behandlat frågan om screeningsverksamhet
bland äldre män för spårning av prostatacancer. Utskottet
underströk då betydelsen av att äldre har tillgång till en
lättillgänglig och kontinuerlig sjukvårdskontakt inom ramen
för primärvården. Utskottet ansåg dock inte att det vid dessa
tillfällen fanns underlag för ett beslut om en allmän
screeningsverksamhet.
Utskottet har i olika sammanhang behandlat motioner om kostens
betydelse när det gäller att förebygga ohälsa. För en
sammanfattning av det arbete som pågår hos myndigheter,
landsting och kommuner m.fl. hänvisas till betänkandet
1990/91:SoU4 s. 31. I betänkandet 1989/90:SoU13
framhöll utskottet kostfrågornas stora betydelse i vården.
Utskottet ansåg det viktigt att vårdpersonalen i grund-, fort-
och vidareutbildning bibringades kunskaper om detta. Som en
viktig grupp i det sammanhanget nämndes särskilt hemtjänstens
personal. Utskottet erinrade också om den utveckling som äger
rum i många kommuner med matdistribution till äldre i deras
bostäder och att äldre på många håll också erbjuds att inta
dagens huvudmål i t.ex. servicehus och ålderdomshem. Sådana
aktiviteter ansågs också ägnade att förbättra kosthållet för
gamla. Utskottet ansåg inte att det mot den beskrivna bakgrunden
behövdes något initiativ från riksdagens sida. Den då aktuella
motionen avstyrktes. (Res. c, mp.)
Utskottets bedömning
Utskottet vill erinra om sitt tidigare uttalande om kostens
stora betydelse för att förebygga ohälsa. Många kommuner
erbjuder i dag service i form av matdistribution till äldre i
deras bostäder eller möjlighet för äldre som bor i eget boende
att äta på servicehus eller ålderdomshem.
Utskottet anser att det är både naturligt och självklart att
en hälsokontroll i lämplig form också erbjuds de äldre. I första
hand åvilar det hälso- och sjukvårdshuvudmännen att utifrån
lokala förutsättningar och behov utveckla arbetet med hälsovård
för äldre.
Något tillkännagivande till regeringen om detta behövs dock
inte. Motionerna So271 (v) yrkande 1 och So335 (fp) yrkande 2
avstyrks därför.
Närståendevård
Motioner
I motion 1990/91:So446 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att en utredning med uppgift
att analysera och planera behovet av närståendeinsatser i vården
tillsätts i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 6).
Motionärerna anför att de närståendes dagliga omsorg måste
uppvärderas, bl.a. vad avser ersättningsnivån. Den s.k.
Tierpstudien visar att 75 % av hemvården ges av närstående.
Andra studier visar att den informella omsorg som anhörig ger är
två till tre gånger större än samhällets insatser. Motionärerna
anser att studierna visar på behovet av en långsiktig analys och
planering av de närståendes vårdinsatser inför framtiden.
Motionärerna yrkar vidare att riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av de
kommunala reglerna för anhörigvård (yrkande 7). Enligt
motionärerna bör kommunernas anställningsvillkor vad gäller
närståendevården ses över i syfte att få till stånd mer
likartade och generösa anställningsförhållanden.
I motion 1990/91:So221 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp)
hemställs att riksdagen beslutar att ekonomisk ersättning ges
till barnkooperativa föräldrahem (yrkande 1). Många
människor med gamla föräldrar skulle vara beredda och ha
möjlighet att avsätta viss tid regelbundet för att hjälpa till
att ta hand om sina föräldrar. Motionärerna anser att det bör
skapas möjligheter att bilda barnkooperativa föräldrahem. Samma
statsbidrag bör utgå för denna vårdform som för ålderdomshem
eller servicehus. I motionen begärs också tillkännagivande till
regeringen om att vid vård av anhörig ekonomisk kompensation
motsvarande anställning inom hemtjänsten skall utges som
ersättning för inkomstbortfallet (yrkande 2) och om att
behovet av anhörigvård skall prövas enligt samma principer som
behovet av hemtjänst (yrkande 3).
I motion 1990/91:So335 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frivilliga sociala insatser (yrkande 1).
Motionärerna anför att frivilliga, ideella insatser har en given
plats som komplement i det svenska samhället. Däremot saknas
ofta en gemensam uppfattning om rollfördelningen i samarbetet
mellan professionella och frivilliga krafter. Det är viktigt att
snabbt hitta lösningar hur det frivilliga arbetet skall
organiseras.
I motion 1990/91:So527 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om enskildas, kyrkans och organisationernas
insatser i vård och omsorg om de Alzheimer- och demenssjuka
(yrkande 1) samt vad i motionen anförts om att sådan
verksamhet bör stödjas även ekonomiskt (yrkande 2).
Motionärerna vill peka på värdet av organisationers och
enskildas insatser i vården av Alzheimer- och demenssjuka och
att statligt stöd bör ges till sådan verksamhet även i
fortsättningen.
Bakgrund
Propositionen (1987/88:176) om äldreomsorgen inför
90-talet (s. 94) behandlade ingående stödet till närstående
vårdare. I propositionen uttalades att kommuner och landsting
bör anställa de närstående i yrkesaktiv ålder som frivilligt
vill göra en vårdinsats under längre tid. Till de
närståendevårdare som är ålders- eller förtidspensionärer
rekommenderades i stället för anställning ett kontantbidrag från
kommunen eller landstinget.
1989 års handikapputredning har behandlat frågan om
handikappades möjlighet att välja vårdare m.m.
Tidigare behandling
Utskottet har tidigare behandlat frågan om anhörigvårdares
situation. I betänkandet 1990/91:SoU1 konstaterade utskottet
att 1989 års handikapputredning behandlar frågan om de
handikappades möjlighet att välja vårdare m.m. Senast
behandlades frågan i betänkandet 1990/91:SoU11. Utskottet
konstaterade då att socialtjänsten inte lägger hinder i vägen
för kommunerna att anställa anhörigvårdare. Utskottet framhöll
också vikten av att de anhörigas insatser tas till vara och att
de anhöriga får samhällets stöd genom ersättning för arbetet och
samma sociala trygghet som andra. När det gäller ersättningen
till äldre som gör väntjänster erinrade utskottet om sitt
tidigare uttalande om att deras engagemang och omtanke måste tas
till vara och att äldre kan göra viktiga insatser för andra
äldre.
I betänkandet SoU 1987/88:15 framhöll utskottet att både
socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen understryker
vikten av att kommuner och landsting samverkar med andra
samhällsorgan, organisationer och enskilda. På många håll i
landet söker de båda huvudmännen stimulera de frivilliga
organisationernas arbete. Utskottet framhöll att av rapporten
Frivilliga insatser för de äldre (Socialstyrelsen redovisar
1986:1) framgår att en omfattande frivillig verksamhet
förekommer där pensionärer stödjer andra pensionärer.
Medarbetarna i den frivilliga verksamheten får i allmänhet ingen
ersättning för sitt arbete. Däremot ersätts ibland löpande
kostnader för t.ex. resor. Utskottet anförde att engagemanget
och omtanken hos grannar, vänner eller andra frivilliga måste
tas till vara inom äldreomsorgen. Äldre kan, anförde utskottet,
göra viktiga insatser för andra äldre. Detsamma ansåg utskottet
gällde i fråga om organisationers verksamhet.
Utskottets bedömning
Utskottet har vid ett flertal olika tillfällen framhållit
vikten av att de anhörigas insatser tas till vara och att
anhöriga får samhällets stöd genom ersättning för arbetet och
samma sociala trygghet som andra. Utskottet vill också erinra om
sitt uttalande att engagemanget och omtanken hos grannar, vänner
och andra frivilliga måste tas till vara inom äldreomsorgen.
Utskottet konstaterar att 1989 års handikapputredning har
behandlat frågan om handikappades möjlighet att välja vårdare
m.m. Riksdagen bör, enligt utskottets mening, inte föregripa
regeringens kommande förslag i frågan om närståendevård.
Motionerna So221 (mp) yrkandena 1--3, So335 (fp) yrkande 1,
So446 (c) yrkandena 6 och 7 och So527 yrkandena 1 och 2 avstyrks
därmed.
Demenssjukvård
Motioner
I motion 1990/91:So206 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts
om nödvändigheten av att den svenska hälso- och
sjukvårdspolitiken bättre anpassas till de ålderssjukas behov
(yrkande 6) samt vad som anförts om behovet av länsvisa, för
diagnostik och utredning av ålderssjukdomar och
demensliknande tillstånd ansvariga, utredningsavdelningar
(yrkande 8). Motionärerna begär också tillkännagivande om
behovet av ökade forskningsinsatser i fråga om demenssjukdomar
och demensliknande tillstånd (yrkande 9).
I motion 1990/91:So527 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av kuratorer för demenssjuka,
särskilt i större kommuner och tätorter (yrkande 3).
Tidigare behandling
I utskottets betänkande 1990/91:SoU11 behandlades en
motion om demenssjukvården. Utskottet anförde att det delade
motionärens grundläggande uppfattning att de demenssjuka tidigt
bör bli föremål för kvalificerad utredning. Utskottet erinrade
om att utskottet i olika sammanhang har betonat att det är
nödvändigt med flexibla lösningar när det gäller vård och boende
för människor med demens. Utskottet har också framhållit vikten
av samverkan mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst när det
gäller uppbyggnaden av nödvändiga resurser för vård och boende
för dementa. Utskottet vidhöll denna inställning liksom sin
tidigare uppfattning att det bör ankomma på hälso- och
sjukvårdshuvudmännen att avgöra vilken organisation som bäst kan
tillgodose kraven på tidig och kvalificerad utredning för de
demenssjuka. Utskottet förutsatte att kunskaper för utredning
och diagnostik av sådana patienter finns i varje län. Vad gäller
behovet av regionala centra för forskning m.m. vidhöll utskottet
sin tidigare uppfattning att riksdagen inte borde ta ställning
till var forskningen på detta område borde bedrivas. Utskottet
ansåg att något tillkännagivande från riksdagen till regeringen
inte behövdes. Utskottet avstyrkte motionen. (Res. m.)
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att regeringen i regeringsförklaringen
bl.a. uttalat att arbetet med att skapa värdiga villkor för
gamla och sjuka nu måste intensifieras. Bättre förutsättningar
skall, enligt regeringen, skapas för att nya former av vård och
omsorg snabbt skall kunna växa upp. Utskottet vill inte
föregripa regeringens kommande förslag på området. Motionerna
So206 (m) yrkandena 6, 8 och 9 och So527 (m) yrkande 3 avstyrks
därför.
Förtroendenämndens ansvarsområde
Motioner
I motion 1990/91:So208 av Ingegerd Anderlund och Margit
Sandéhn (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att den sociala
hemtjänstens verksamhet bör ingå i den kommunala
förtroendenämndens ansvarsområde.
Bakgrund
Sedan den 1 juli 1980 finns i varje landstingskommun på försök
en eller flera förtroendenämnder som skall förmedla information
och ge stöd och hjälp i olika former till patienterna. Om
nämnden t.ex. finner att en patient behöver vård skall den
medverka till att sådan vård lämnas. Den skall verka för att
patienternas rättigheter tas till vara och deras integritet
skyddas. Nämnden har även till uppgift att för de ansvariga
påpeka eventuella behov av resurser inom ett visst område.
Skyldigheten omfattar enbart hälso- och sjukvården enligt hälso-
och sjukvårdslagen.
I proposition 1990/91:14 om ansvaret för service och vård
till äldre och handikappade m.m. anfördes att frågan om
förtroendenämnder inom den kommunala hälso- och sjukvården borde
tas upp i anslutning till att ställning tas till frågan om
permanentning och utbyggnad av nu gällande lagstiftning om
landstingskommunala förtroendenämnder. Utskottet anförde i
betänkandet 1990/91:SoU9 att utskottet inte hade något att
erinra mot vad som anförts i propositionen.
Frågan bereds för närvarande i regeringskansliet.
Frågan om förtroendenämnder liksom frågan om patientombudsman
behandlas också i ett kommande betänkande om hälso- och
sjukvårdsfrågor.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att frågan om de landstingskommunala
förtroendenämnderna för närvarande bereds i regeringskansliet.
Utskottet vill inte föregripa regeringens kommande förslag.
Motion So208 (s) avstyrks därför.
Avgiftssystemen inom vissa delar av socialtjänsten och den
kommunala hälso- och sjukvården
Motioner
I motion 1990/91:So271 av Margó Ingvardsson m.fl. (v)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om villkor för att ta ut
helinackorderingsavgifter i äldreomsorgen (yrkande 3).
När sjukhemmen överförs till kommunerna skall det bli möjligt
för kommunerna att ta ut avgifter som vid annat boende med
helinackordering. Motionärerna anser att riksdagen bör uttala
att helinackorderingsavgift inom äldreomsorgen bara skall
tillämpas då det gäller eget boende. Motionärerna begär vidare
ett tillkännagivande till regeringen om att hemtjänsttaxorna bör
vara lika i kommunerna (yrkande 5). Motionärerna anför att
eftersom taxor och avgifter har nästan lika stor betydelse som
pensionens storlek för pensionärernas ekonomi bör avgifterna
vara lika i kommunerna. Variationerna mellan kommunerna är i
dagsläget mycket stora.
I motion 1990/91:So206 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om att taxor till social
hemtjänst inte bör inkomstprövas (yrkande 7). Motionärerna
anför att reglerna för pensionstillskott, skatt och KBT ofta ger
marginaleffekter på mellan 90 och 100 % av en pensionsökning. Är
dessutom hemhjälpstaxan differentierad kan situationen bli
orimlig. Det är vidare otillfredsställande med en stor
avgiftsvariation mellan kommunerna. En enhetstaxa är den bästa
taxeformen.
Bakgrund
Kommunernas och landstingens uttag av avgifter från enskilda
skiljer sig åt när det gäller olika former av service och vård.
För hälso- och sjukvårdens del finns den grundläggande
bestämmelsen i 17 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Den
medger sjukvårdshuvudmannen att ta ut vårdavgifter enligt
grunder som huvudmannen bestämmer, i den mån inte något annat är
föreskrivet.
I den öppna hälso- och sjukvården har det tidigare systemet
med statligt reglerade patientavgifter förändrats fr.o.m. den 1
januari 1991. Förändringen innebär att sjukvårdshuvudmännen
själva får fastställa avgiften vid öppen hälso- och sjukvård.
För personer med omfattande behov av sjukvård och läkemedel
finns ett särskilt högkostnadsskydd. Genom detta uppnås
kostnadsbefrielse för den enskilde när hans sammanlagda utgifter
för öppenvård och läkemedel under en period av tolv månader
uppgått till minst 1 500 kr. Systemet ger sjukvårdshuvudmännen
möjlighet att besluta om ett högkostnadsskydd som inträder vid
ett lägre belopp än 1 500 kr.
Bestämmelser om uttag av avgifter inom den slutna sjukvården
finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Enligt dessa
skall försäkringskassan, för varje dag som en person med hel
ålderspension får sjukhusvård, ta ut en avgift som utgör en
tredjedel av pensionen räknat per dag, dock högst 65 kr. för
varje vårddag. Detsamma gäller för den som har hel
förtidspension och som förtidspensionär erhållit sjukvård under
365 dagar. Den enskilde pensionären har möjlighet att helt eller
delvis befrias från avgiften om det finns särskilda skäl med
hänsyn till hans ekonomiska förhållanden och behov av medel till
bostad eller särskilda rehabiliteringsinsatser. Genom beslut av
riksdagen är sedan den 1 juli i år systemet med ett avgiftsfritt
år för förtidspensionärer avskaffat, varför även dessa omfattas
av nämnda avgiftssystem.
För försäkrade som är berättigade till sjukpenning skall
avdrag göras från sjukpenningen för varje dag med sjukhusvård
med 70 kr., dock högst en tredjedel av sjukpenningens belopp.
Av 35 § socialtjänstlagen framgår att varje kommun får ta ut
skäliga avgifter enligt de grunder kommunen själv bestämmer för
bl.a. färdtjänst, social hemhjälp, boende i servicehus och annan
liknande social tjänst. Avgifterna får dock inte överstiga
kommunens självkostnader.
Av 35 § socialtjänstlagen skall avgifter som avser
helinackordering i servicehus för äldre bestämmas så, att de
boende förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov.
Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om sådana avgifter.
I 46 § socialtjänstförordningen (1981:750) föreskrivs att
endast den enskildes egna inkomster får läggas till grund för
avgiften för helinackordering i servicehus. Det belopp som skall
förbehållas den enskilde bestäms på det sätt som anges i 47 och
48 §§. Av 47 § följer att den enskildes förbehållsbelopp skall
motsvara 30 % av folkpensionen för en ogift ålderspensionär
jämte pensionstillskottet. Enligt 48 § skall förbehållsbeloppet,
om den enskilde har inkomster som är större än det
folkpensionsbelopp som nämns i 47 §, höjas med ett belopp som
motsvarar 20 % av skillnaden mellan de sammanlagda inkomsterna
efter avdrag för skatt och det nämnda folkpensionsbeloppet.
På grundval av propositionen om ansvaret för service och vård
till äldre och handikappade m.m. har beslutats om ändringar i
bl.a. 35 § socialtjänstlagen och 46 § socialtjänstförordningen
av innebörd att begreppet servicehus fr.o.m. år 1992 utgår och
inryms under det vidare begreppet särskild boendeform för
service och omvårdnad. Regeringen har bemyndigats att meddela
föreskrifter om avgifter vid de sjukhem och andra
vårdinrättningar som enligt lagen övertas av kommunerna.
Den förutvarande regeringen har uppdragit åt en särskild
utredningsman att redovisa förslag till system som ger mer
enhetliga och rättvisa avgiftsregler inom dels de särskilda
boendeformerna för service och omvårdnad för äldre människor,
dels social hemhjälp och hemsjukvård. Inriktningen av ett
framtida avgiftssystem bör, enligt direktiven, innebära att ett
sådant kan medge att avgifterna för t.ex. boende med service och
omvårdnad skall kunna variera beroende på insatsernas kvalitet.
Utredaren bör även bedöma behovet av åtgärder för att minska
spännvidden i avgiftsuttag kommunerna emellan. Utredarens arbete
bör vara slutfört senast den 1 mars 1992.
Vidare har 1989 års handikapputredning fått i uppdrag att
analysera och bedöma vilka effekter avgiftssättningen inom
handikappområdet får för funktionshindrade med omfattande behov
av insatser. Kommunalekonomiska kommittén har fått till uppgift
att analysera de kommunala avgifternas roll som styrinstrument
och finansieringskälla. KBT-utredningen har i uppdrag att göra
en allmän översyn av systemet med kommunala bostadstillägg.
Avgiftsutredningen skall göra en samlad översyn av principerna
för avgiftsuttag inom det kommunala området. Nyligen har
socialtjänstkommittén tillsatts som har till uppgift att göra en
allmän översyn av socialtjänstlagen.
Tidigare behandling
Utskottet behandlade frågan om avgifter vid sjukhemmen i
samband med Ädelreformen i betänkandet 1990/91:SoU9.
Utskottet anförde då att ansvaret för taxesättningen vilar på
kommunerna. Det pågår även ett översynsarbete inom
regeringskansliet i fråga om avgifterna för kommunala tjänster
inom äldre- och handikappomsorgen. Utskottet avsåg att det i
avvaktan på resultatet av pågående arbete inte fanns anledning
till något riksdagsinitiativ då det gällde utformningen av
taxorna för den sociala hemhjälpen. (Res. m.)
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att det inom äldre- och
handikappomsorgen även finns ett flertal pågående utredningar
med inriktning på avgiftsområdet. Det pågående
utredningsarbetet bör enligt utskottet avvaktas. Utskottet
avstyrker därför motionerna So271 (v) yrkandena 3 och 5 och
So206 (m) yrkande 7.
Äldre invandrare
Motioner
I motion 1990/91:So265 av Nils T Svensson och Bengt
Silfverstrand (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen
om vad i motionen anförts om äldre invandrares speciella
omsorgsbehov. Motionärerna anför att antalet äldre invandrare
blir allt fler och att deras omsorgsbehov ofta kompliceras av
att deras svenska språkkunskaper är bristfälliga eller
bortglömda. Situationen skulle avsevärt förbättras om de
omsorgsbehövande betjänades av tvåspråkig personal som behärskar
deras modersmål. Detta gäller såväl inom hemtjänsten som i
särskilda boendeformer såsom gruppboende, serviceboende,
ålderdomshem och sjukhem. Ansvaret för att äldre invandrares
speciella behov tillgodoses åvilar kommunerna. Motionärerna
anför att det speciellt är den uppsökande verksamheten som
brister. Motionärerna anför vidare att det är viktigt att äldre
invandrares speciella behov uppmärksammas i såväl
grundutbildning som vidareutbildning för personal inom
äldreomsorgen.
I motion 1990/91:So333 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om äldre invandrare (yrkande 3). Motionärerna anför
att äldre invandrare som drabbas av åldersdemens ofta förlorar
sin svenska språkkunskap och återgår till att bara förstå
hemspråk. Det är därför viktigt att öka valfriheten för denna
grupp. Detta innebär bl.a. att äldre invandrare skall ha
möjlighet, att om de så önskar, bo nära andra personer med samma
kulturella bakgrund på ålderdomshem, i servicehus eller sjukhem.
Kommuner och landsting bör försöka att tillmötesgå dessa
önskemål.
Bakgrund
I proposition 1987/88:176 om äldreomsorg inför 90-talet
framhölls att de äldre invandrarna måste uppmärksammas. Antalet
äldre invandrare kommer att fördubblas inom de närmaste 15--20
åren, vilket kommer att ställa nya och annorlunda krav på
samhällets äldreomsorg. Kommuner och landsting måste ta hänsyn
till olika invandrargruppers etniska, språkliga och kulturella
särdrag. Det är viktigt att hemtjänsten, där det behövs, har
personal med särskild kultur- och språkkompetens för arbetet
bland äldre personer med annan etnisk bakgrund. Det uttalades
också att det vid planering och utveckling av nya boende- och
vårdformer finns anledning att särskilt beakta behoven bland de
äldre invandrarna.
Socialstyrelsen har tillsammans med statens invandrarverk på
uppdrag av den förra regeringen kartlagt de äldre invandrarnas
behov av vård och omsorg. Rapporten En mångkulturell
äldreomsorg som just publicerats fastslår att det allra
viktigaste nu är att öka medvetenheten om de äldre invandrarnas
förhållanden och behov. I kommuner och landsting måste service,
omsorg och vård organiseras så att personalens kompetens bättre
tas till vara, inte minst genom att man använder sig av den
flerspråkiga personalen i arbete med sina landsmän.
Invandrarorganisationer och samfund är en hittills nästan
oprövad partner i äldreomsorgen. Rapporten föreslår därför att
nya former för samarbete prövas. T.ex. kan organisationerna och
de olika religiösa samfunden vara med och delta i
informationsarbete och väntjänst samt ordna olika
dagverksamheter.
Svenska kommunförbundet har publicerat en idéskrift om äldre
invandrares situation, Moderna pionjärer. I boken redovisas
exempel från olika kommuner på insatser som gjorts för äldre
invandrare.
Socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet kommer med
rapporterna som underlag att genomföra ett antal konferenser
under våren 1992 för att stimulera kommunerna till insatser för
äldre invandrare.
Tidigare behandling
Den nämnda propositionen om äldreomsorg och motioner med
anledning av denna behandlades av utskottet i betänkandet
1988/89:SoU6. Utskottet anförde att invandrarnas situation
skulle uppmärksammas och att det var av mycket stor betydelse
att de invandrarpolitiska och socialpolitiska målen kunde
uppfyllas också när det gäller äldre invandrare.
Utskottet behandlade också frågan om äldre invandrares
situation i betänkandet 1990/91:SoU9. Utskottet vidhöll då
sin tidigare uppfattning att det är angeläget att de äldre
invandrarnas situation uppmärksammas. Utskottet anförde att det
var positivt att de ansvariga myndigheterna var engagerade i
frågan och att det var angeläget att socialstyrelsens projekt
kunde leda till konkreta resultat.
Utskottets bedömning
Socialstyrelsen och invandrarverket har till regeringen
nyligen redovisat rapporten En mångkulturell äldreomsorg med
förslag till insatser för äldre invandrare. Samtidigt har
Svenska kommunförbundet publicerat en idéskrift om äldre
invandrares situation, Moderna pionjärer. Socialstyrelsen
och Svenska kommunförbundet kommer med rapporterna som underlag
att genomföra ett antal konferenser under våren 1992 för att
stimulera kommunerna till insatser för äldre invandrare.
Mot denna bakgrund bör riksdagen enligt utskottets mening inte
göra några uttalanden i frågan om äldre invandrare. Motionerna
So265 (s) och So333 (fp) yrkande 3 avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer1. beträffande valfrihet och
självbestämmande
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So206 yrkandena 1, 3,
4 och 5, 1990/91:So271 yrkande 2, 1990/91:So305, 1990/91:So441
yrkande 3, 1990/91:So443 yrkandena 5, 6 och 7, 1990/91:So446
yrkandena 5, 8 och 9 och 1990/91:So527 yrkande 4,
2. beträffande äldres hälsa
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So335 yrkande 2 och
1990/91:So271 yrkande 1,
3. beträffande närståendevård
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So446 yrkandena 6 och
7, 1990/91:So221 yrkandena 1--3, 1990/91:So335 yrkande 1 och
1990/91:So527 yrkandena 1 och 2,
4. beträffande demenssjukvård
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So206 yrkandena 6, 8
och 9 och 1990/91:So527 yrkande 3,
5. beträffande förtroendenämndens ansvarsområde
att riksdagen avslår motion 1990/91:So208,
6. beträffande avgiftssystemen inom vissa delar av
socialtjänsten och den kommunala hälso- och sjukvården
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So206 yrkande 7 och
1990/91:So271 yrkandena 3 och 5,
7. beträffande äldre invandrare
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So265 och
1990/91:So333 yrkande 3.
Stockholm den 14 november 1991
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit:
Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s),
Ingrid Hemmingsson (m), Ingela Thalén (s), Jerzy Einhorn (kds),
Johan Brohult (nyd), Jan Andersson (s), Leif Carlson (m),
Maj-Inger Klingvall (s), My Persson (m), Hans Karlsson (s),
Barbro Westerholm (fp), Birthe Sörestedt (s) och Anna
Corshammar-Bojerud (c).
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Motioner1
Utskottet4
Omsorg och boende4
Valfrihet och självbestämmande i omsorgen4
Utveckling av boendeformerna6
Äldres hälsa9
Närståendevård10
Demenssjukvård12
Förtroendenämndens ansvarsområde13
Avgiftssystemen inom vissa delar av socialtjänsten och den
kommunala hälso- och sjukvården14
Äldre invandrare17
Hemställan19