I betänkandet behandlas regeringens proposition 1991/92:65 om
valfrihet i barnomsorgen och 13 motionsyrkanden som väckts med
anledning av propositionen. I betänkandet behandlas också ett
femtiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1991 om
olika barnomsorgsfrågor.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner regeringens
förslag till riktlinjer för statsbidrag till barnomsorg i form
av daghem och fritidshem som drivs av annan än en kommun.
Med anledning av två motioner (m) om statsbidrag till
deltidsförskolor uttalar utskottet att regeringen snarast bör
återkomma till riksdagen med förslag om hur bidraget kan
utformas så att det inte ensidigt gynnar långa vistelsetider
utan görs mer flexibelt i förhållande till öppettiderna. Övriga
motioner avstyrks.
Utskottets s-ledamöter reserverar sig till förmån för
motionsyrkanden om bl.a. avslag på propositionen, om rättvisa,
kvalitet och valfrihet i barnomsorgen, om lagfäst rätt till
barnomsorg samt om en översyn för att garantera rättssäkerheten
i den enskilda barnomsorgen. Till betänkandet har fogats nio
reservationer (s) och en meningsyttring (v).
Propositionen
I proposition 1991/92:65 har regeringen (socialdepartementet)
föreslagit att riksdagen godkänner de riktlinjer som angivits
för statsbidrag till barnomsorg i form av daghem och fritidshem
som drivs av annan än en kommun.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1991/92:So7 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:65,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om principerna för rättvisa, kvalitet och
valfrihet i barnomsorgen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag på hur alla
barns rätt till förskola skall lagfästas,
4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket
lagstöd som krävs för att garantera barnens rättssäkerhet när
kommuner lämnar över barnomsorgsverksamhet till andra huvudmän.
1991/92:So8 av Gustaf von Essen (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om statsbidrag till deltidsförskolor.
1991/92:So9 av Johan Brohult (nyd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att den angelägna reformen om statsbidrag till
dagbarnvårdares egna barn bör genomföras snarast.
1991/92:So10 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om översyn av de enskilda huvudmännens
rättsstatus inom den alternativa barnomsorgen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kooperativ barnomsorg.
1991/92:So11 av Lennart Hedquist m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
statsbidrag skall utgå även till dagbarnvårdares egna barn, som
är inskrivna i kommunal barnomsorg, i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1991/92:So12 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1991/92:65 om
valfrihet i barnomsorgen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om personalinflytande och brukardemokrati.
1991/92:So13 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ett omedelbart införande av statsbidrag för dagbarnvårdarnas
egna barn.
1991/92:So14 av Harry Staaf (kds) vari yrkas att riksdagen
beslutar att statsbidrag skall kunna utgå till kommunerna för
dagbarnvårdarens egna barn när de är inskrivna i kommunal
barnomsorg på samma grunder och efter samma regler som övriga
barn i kommunens barnomsorg.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991
1990/91:So226 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
när det gäller barnomsorg är det barnens rätt till barnomsorg
som skall tillgodoses,
1990/91:So308 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om dagbarnvårdare åt sitt eget barn,
1990/91:So312 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den framtida inriktningen av
barnomsorgspolitiken,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A766.
1990/91:So333 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om möjligheten till barnpassning för att
invandrarkvinnor skall kunna delta i svenskundervisningen,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf646.
1990/91:So525 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ändrade statsbidragsregler för
att kunna få till stånd alternativa lösningar inom vård och
omsorg,
1990/91:So602 av förste vice talman Ingegerd Troedsson m.fl.
(m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att svenska kyrkans deltidsförskolor
och andra deltidsförskolor som drivs av annan huvudman än
kommunen skall få samma statsbidrag som de kommunala
deltidsförskolorna,
2. att riksdagen beslutar att även svenska kyrkans
heltidsförskolor skall få samma statsbidrag som de kommunala
heltidsförskolorna.
1990/91:So603 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av träning och stimulans i svenska språket för
invandrar- och flyktingbarn i förskolan.
1990/91:So605 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om företagsdaghem i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1990/91:So607 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om långsiktiga mål och teknikprojekt för
flickor.
1990/91:So608 av Anita Stenberg och Gösta Lyngå (mp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
flexibelt system för barnomsorg enligt vad som anförts i
motionen.
1990/91:So609 av Berith Eriksson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samernas rätt att själva ta ansvar för
barnomsorgen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om medel till sameskolstyrelsernas verksamhet
med samisk barnomsorg.
1990/91:So610 av Rosa Östh och Ulla Tillander (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändring av gällande statsbidragsförordning.
1990/91:So613 av Ingegerd Wärnersson och Anita Jönsson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändring av riktlinjerna för
statsbidragen till kooperativa daghem.
1990/91:So617 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag på åtgärder för att öka
ensamföräldrars tillgång till barnvårdare.
1990/91:So618 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär ett förslag till nya statsbidragsregler med
en sådan inriktning som anges i motionen.
1990/91:So619 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om dagbarnvårdares rätt till barnomsorg för sina barn.
1990/91:So620 av Roland Larsson och Lola Björkquist (c, fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändring av förordningen 1987:860
om statsbidrag till kommunerna för barnomsorg.
1990/91:So621 av Carl Bildt m.fl. (m, fp, c) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att
kommunerna åläggs att utbetala statsbidrag till alla
omsorgsformer oavsett huvudman, vilka uppfyller grundläggande
kvalitetskrav.
1990/91:So622 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till en
föräldrautbildning genom studieorganisationerna,
1990/91:So623 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till barnomsorgsstöd
som är oberoende av barnomsorgsform.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A809.
1990/91:So625 av Maja Bäckström och Leo Persson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att även dagbarnvårdare med lång erfarenhet
av barnomsorg skall kunna starta personalkooperativ med rätt
till statsbidrag.
1990/91:So627 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av kommunal barnomsorg,
2. att riksdagen beslutar om en ny plan för full
behovstäckning av kommunal barnomsorg,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
rätten till barnomsorg,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbildning av personal inom barnomsorgen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd till barn med särskilda behov,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att arbetsgivaravgiften till barnomsorg
också skall användas till detta ändamål,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om personal- och brukarinflytande för att få
en effektivare barnomsorg.
1990/91:So629 av Göran Engström m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att klargöra de civil-, skatte-
och offentligrättsliga effekterna av nu gällande regler för
personalkooperativa daghem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att statsbidrag bör utbetalas till all
barnomsorg som uppfyller grundläggande kvalitetskrav.
1990/91:So631 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
föräldrar skall kunna välja tillsynsform inom barnomsorgen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
trefamiljssystem ingår som barnomsorgsform med rätt till
statsbidrag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vikten av att män anställs inom barnomsorgen,
1990/91:So632 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statsbidrag för vård av barn till
dagbarnvårdare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av alternativ i barnomsorgen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statsbidrag till personalkooperativ,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om personalsituationen inom barnomsorgen,
1990/91:So633 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ansvaret för barnomsorgen bör föras
från socialtjänstlagen till skollagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att barnomsorgen bör tillhöra det nya
skolverkets ansvarsområde.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ub313.
1990/91:So634 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om benämningarna barnomsorg och skola.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ub315.
1990/91:So635 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till
sådan ändring av socialtjänstlagen att där klart framgår att
vård av egna barn skall betraktas som jämbördigt med motsvarande
förvärvsarbete,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
statsbidragsregler för barnomsorgen i enlighet med vad som i
motionen anförts.
1990/91:So636 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag som
garanterar alla barn rätt till barnomsorg samt beslutar att
statsbidrag fr.o.m. den 1 juli 1991 via kommunerna skall utges
till all barnomsorg som uppfyller fastställda kvalitetskrav,
oavsett huvudman,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätt till barnomsorg för barn under 18
månader.
1990/91:So637 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en lagstiftning som ger alla barn
från 1,5 år rätt till en plats i förskolan.
1990/91:So638 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari
yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utbyggd
föräldrautbildning i enlighet med vad som anförts i motionen,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A812.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om alternativa barnomsorgsformer,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A812.
Utskottet
Bakgrund
Riksdagen beslutade år 1985 om principerna för att förverkliga
en rätt för alla barn att delta i kommunal barnomsorgsverksamhet
från ett och ett halvt års ålder till dess de börjar skolan
(prop. 1984/85:209, SoU 1985/86:5, rskr. 27).
För varje barn vars vårdnadshavare förvärvsarbetar eller
studerar skall rätten avse plats i kommunalt daghem,
föräldrakooperativ eller familjedaghem. För barn som är i
familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande skall rätten
gälla deltagande i öppen förskola eller plats i deltidsgrupp.
Den angivna målsättningen skall främjas genom en planmässig
utbyggnad som innebär att barnomsorgen för alla barn inom
åldersgruppen är fullt utbyggd senast år 1991.
Våren 1987 beslutade riksdagen om nya statsbidragsregler för
barnomsorgen, vilka trädde i kraft den 1 januari 1988 (prop.
1986/87:117, SoU 35, rskr. 336).
Enligt det nya systemet utgår statsbidrag till daghem,
fritidshem och deltidsgrupper med en enhetlig summa för varje
femtontal barn som är inskrivna. Som inskrivna barn i daghem
medräknas endast de barn som skrivits in i institutioner som är
öppna minst åtta timmar varje vardag under hela året. I
avdelnings-/enhetsbidraget ingår medel för insatser för barn med
särskilda behov och medel för fortbildningsinsatser för
personalen. Utöver grundbidraget per avdelning/enhet utgår ett
särskilt bidrag för varje nattöppen avdelning på daghem. Bidrag
utgår också för öppen förskola.
Fr.o.m. år 1990 lämnas ett särskilt statsbidrag för
daghemsavdelningar med förlängt öppethållande. Bidraget utgår
vid ett dagligt öppethållande som är tre timmar längre än det
normala. Ett motsvarande bidrag lämnas för daghemsavdelningar
som är öppna minst sju timmar varje lördag och söndag.
För barn som är inskrivna i familjedaghem utgår ett bidrag per
inskrivet barn. Beloppet varierar beroende på omsorgstidens
längd.
Statsbidrag för kommunal barnomsorg utgår från den 1 januari
1988 enligt förordningen (1987:860) (ändrad senast 1991:237) om
statsbidrag till kommunerna för barnomsorg för inskrivna barn i
följande omsorgsformer och fr.o.m. år 1990 med följande belopp.
Daghem
För varje femtontal inskrivna barn 475 000
- varav för barn med behov av
särskilt stöd 20 000
- varav för fortbildning av anställda i:
* daghem 15 000
* familjedaghem 10 000
* deltidsförskola/öppen förskola 5 000
Därutöver för varje nattöppen avdelning 150 000
Därutöver för varje avdelning med förlängt
öppethållande 75 000
Fritidshem
För varje femtontal inskrivna barn 210 000
- varav för öppen fritidsverksamhet 25 000
- varav för barn med behov av särskilt
stöd 20 000
- varav för fortbildning av anställda i
fritidshem/öppet fritidshem 10 000
Deltidsgrupp
För varje femtontal inskrivna barn 50 000
Öppen förskola
För varje enhet som hålls öppen minst
tre dagar per vecka 50 000
Familjedaghem
För barn inskrivna minst 7 tim./dag 18 000
För barn inskrivna mindre än 7 tim./dag 8 000
Statsbidrag till alternativa daghem och fritidshem lämnas till
kommunen enligt samma regler som för kommunalt driven
verksamhet. De delar som avser insatser för barn med behov av
särskilt stöd resp. fortbildning förmedlas av kommunen till den
som driver barnomsorgen endast i den mån denna har kostnader för
den verksamhet som avses. Förutsättningen för att statsbidrag
skall lämnas till alternativa barnomsorgsformer är att dessa
finns upptagna i kommunens barnomsorgsplan och att den som
driver sådant daghem eller fritidshem är en sammanslutning av
föräldrar som gemensamt tar ansvaret för sina barn
(föräldrakooperativ), en sammanslutning som har anknytning till
en ideell organisation, erbjuder en speciell form av pedagogik
eller arbetar på liknande ideella grunder. Hösten 1990 beslutade
riksdagen (prop. 1990/91:38, SoU8, rskr. 49) att statsbidrag
skall lämnas även för barnomsorg i form av daghem och fritidshem
som ägs och drivs av personal (personalkooperativ).
Personalkooperativ kan drivas antingen av en ekonomisk förening
eller ett handelsbolag. Statsbidrag lämnas däremot inte till
barnomsorgsverksamhet som drivs i aktiebolagsform. Fr.o.m. år
1991 lämnas statsbidrag till kommunerna även för daghem och
fritidshem som drivs av församlingar inom svenska kyrkan.
Statsbidrag utgår inte till deltidsförskolor, öppna förskolor,
familjedaghem eller trefamiljssystem som inte drivs i kommunal
regi.
Inom ramen för statsbidraget till barnomsorgen avsätts årligen
medel för lokalt utvecklings- och förnyelsearbete. Dessa medel
fördelas efter beslut av regeringen.
Bidragssystemet finansieras genom en socialavgift. Avgiften är
2,2 % av avgiftsunderlaget.
Socialstyrelsen har utkommit med ett pedagogiskt program för
förskolan (Allmänna råd från socialstyrelsen 1987:3) och med
skriften Kommunala familjedaghem (Allmänna råd från
socialstyrelsen 1988:4). Programmet har följts upp i kommunerna
som utarbetat kommunala riktlinjer för den pedagogiska
verksamheten. Styrelsen har också utarbetat ett pedagogiskt
program för fritidshem (Allmänna råd från socialstyrelsen
1988:7). Vidare har styrelsen i skriften Lära i förskolan
utvecklat förskolans innehåll för de äldre förskolebarnen
(Allmänna råd från socialstyrelsen 1990:4).
Riksdagen beslutade i våras att alla barn skall ha rätt att
börja sin skolgång det år de fyller sex år. Det bör ytterst
ankomma på barnets vårdare att avgöra om barnet är moget för den
utbildning som skolväsendet kan erbjuda (prop. 1990/91:115,
UbU17, rskr. 357).
Den s.k. läroplanskommittén (dir. 1991:9) har i uppgift
att ta fram ett gemensamt måldokument för barnomsorg och skola.
Den kommunalekonomiska kommittén (dir. 1990:20) utreder
för närvarande frågan hur de specialdestinerade statsbidragen
till kommunerna kan generaliseras.
Propositionen i huvuddrag
Villkoren för statsbidrag till kommunerna för barnomsorg
föreslås ändras så att verksamhet i form av daghem och
fritidshem som drivs av annan än en kommun underlättas. Förutom
vissa generella krav för bidrag -- att verksamheten bedrivs
fortlöpande, att barnen är inskrivna och att det finns en
överenskommelse med föräldrarna om barnens vistelsetider --
skall enligt propositionen följande förutsättningar gälla.
1. Tillstånd att inrätta daghemmet eller fritidshemmet skall
finnas enligt 69 § socialtjänstlagen.
2. Kommunen skall ha beslutat att verksamheten skall ingå i
kommunens barnomsorgsplan.
3. Den personal som arbetar med barnen i den alternativa
barnomsorgen skall ha sådan utbildning eller erfarenhet att
barnens behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan
tillgodoses.
4. Nivån på föräldraavgifterna får inte oskäligt överstiga de
avgifter som gäller i den kommunala barnomsorgen.
Som skäl för förslaget anförs i propositionen att en fri
etableringsrätt inom barnomsorgen är angelägen för att ge en
ökad valfrihet för småbarnsfamiljerna. Den ger föräldrarna ökade
möjligheter att välja mellan olika barnomsorgsformer, och den
ökar också personalens frihet att välja under vilka former de
vill arbeta. En fri etableringsrätt kan enligt propositionen
också förväntas bidra positivt till utvecklingen av såväl
kvalitet som kostnadseffektivitet inom all barnomsorg. En fri
etableringsrätt blir därför en viktig del i en strategi för att
klara full behovstäckning inom barnomsorgen, anförs det i
propositionen.
Enligt propositionen är det regeringens mål att statsbidrag
skall lämnas också för privata familjedaghem, deltidsgrupper och
öppna förskolor. En sådan vidgning av statsbidragsgivningen
förutsätter dock ytterligare överväganden, heter det i
propositionen. Förutsättningarna kan också komma att förändras
av vad som kommer fram av det arbete som bedrivs i den
kommunalekonomiska kommittén. Socialministern uppger att han
avser att återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang.
När det gäller statsbidrag för dagbarnvårdares vård av egna barn
anser socialministern att bidrag bör utgå på samma villkor som
gäller för andra yrkesarbetandes barn. En sådan reform skulle
emellertid kosta 455 milj.kr. per år för staten, och
socialministern är i nuvarande samhällsekonomiska läge inte
beredd att föreslå ett genomförande av reformen (se även nedan
s. 16).
Kompletterande föreskrifter om statsbidragsvillkoren avses bli
intagna i förordningen om statsbidrag till kommunerna för
barnomsorg. De nya föreskrifterna bör enligt propositionen träda
i kraft den 1 januari 1992.
Statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m.
I motion So7 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att
riksdagen avslår propositionen (yrkande 1, delvis).
Motionärerna anser att det är bra att det finns komplement till
den kommunala barnomsorgen i form av alternativ verksamhet men
påpekar att SCBs årliga barnomsorgsundersökning 1991 visat att
majoriteten av svenska föräldrar vill ha kommunal barnomsorg.
Motionärerna är vidare kritiska mot att propositionen talar om
fri etableringsrätt, effektivitet och vinst men inte säger något
om barnens behov och villkor.
Motionärerna anser också att barnomsorgen bör finnas
tillgänglig i det område där man bor och intagning därför ske
från den kommunala barnomsorgskön. Enligt motionärerna innebär
vidare ett system med fri avgiftssättning en begränsning i
valfriheten och en risk för segregation. Föräldraavgifterna i de
alternativa verksamheterna måste därför ligga i nivå med de
avgifter som gäller i den kommunala barnomsorgen. Vad som i
motionen anförts om rättvisa, kvalitet och valfrihet i
barnomsorgen bör ges regeringen till känna (yrkande 2,
delvis).
Även i motion So12 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag
på propositionen (yrkande 1). Vänsterpartiet anser
sammanfattningsvis att barnomsorgen skall stå under demokratisk
kontroll vad gäller planering, riktlinjer, mål, avgifter och
planeringar. Vidare skall enligt vänsterpartiet sociala
verksamheter i huvudsak skattefinansieras -- daghem skall inte
drivas i vinstsyfte och vinstdrivande verksamhet inte drivas med
statliga bidrag. Motionärerna anser också att valfrihet i
barnomsorgen förutsätter full behovstäckning.
I flera motioner från den allmänna motionstiden 1991 begärs
att statsbidragsreglerna ändras så att statsbidrag utgår till
alla barnomsorgsformer, oavsett huvudman.
I motion 1990/91:So525 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av
ändrade statsbidragsregler för att kunna få till stånd
alternativa lösningar inom vård och omsorg (yrkande 1). I
motion 1990/91:So605 av Bertil Persson (m) begärs förslag om
att statsbidrag skall kunna utgå till företagsdaghem, även i
andra former än kooperativ. I motion 1990/91:So629 av Göran
Engström m.fl. (c) yrkas att statsbidrag utbetalas till all
barnomsorg som uppfyller grundläggande kvalitetskrav (yrkande
2). Motionärerna anser bl.a. att det är dags att skrota den
s.k. Lex Pysslingen, som hindrar företagsdriven barnomsorg. I
motion 1990/91:So631 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) begärs
tillkännagivande till regeringen om att föräldrar skall kunna
välja tillsynsform inom barnomsorgen (yrkande 1) och om att
trefamiljssystemet bör ingå som barnomsorgsform med rätt till
statsbidrag (yrkande 2). Motionärerna anser att
statsbidragen bör utformas så att de stimulerar ett rikare utbud
av alternativa barnomsorgsformer. I motion 1990/91:So632 av
Ulla Tillander m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om
behovet av alternativ i barnomsorgen (yrkande 2). Det är
enligt motionärerna viktigt att samhället underlättar för och
uppmuntrar till andra driftsformer för barnomsorgen än den
kommunala. Kommunerna bör vidare vara skyldiga att i
barnomsorgsplanerna uppta alla alternativa barnomsorgsformer,
som uppfyller de kvalitetskrav som måste ställas. I motion
1990/91:So635 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs förslag till
ändrade statsbidragsregler för barnomsorgen (yrkande 4). Så
länge de specialdestinerade statsbidragen till barnomsorgen
finns kvar, måste de enligt motionärerna ges en rättvis, icke
styrande utformning. Bl.a. måste Lex Pysslingen skyndsamt
upphöra. I motion 1990/91:So636 av Daniel Tarschys m.fl.
(fp) begärs att riksdagen beslutar att statsbidrag fr.o.m. den
1 juli 1991 via kommunerna skall utges till all barnomsorg som
uppfyller fastställda kvalitetskrav, oavsett huvudman (yrkande
1, delvis). I motion 1990/91:So638 av Gunilla André och
Karin Starrin (c), yrkande 3, betonas vikten av att det finns
olika alternativa former av barnomsorg, så att föräldrarna
själva kan välja vilken form som passar bäst för just deras
barn. Alla alternativ i barnomsorgen bör därför underlättas.
(Motiveringen till motionen finns i motion 1990/91:A812.)
I motion 1990/91:So226 av Inger Schörling m.fl. (mp),
yrkande 3, begärs ett tillkännagivande till regeringen om att
det är barnens rätt till barnomsorg som skall tillgodoses när
det gäller barnomsorg.
I motion 1990/91:So627 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om behovet av kommunal barnomsorg (yrkande 1). Den stora
efterfrågan på kommunal barnomsorg tyder enligt motionärerna på
att den kommunala barnomsorgen, med välutbildad och motiverad
personal, pedagogisk verksamhet och god omsorg, är den
omsorgsform som bäst svarar mot barns och föräldrars behov.
Vissa föräldrakooperativ kan fungera som bra alternativ till
kommunala daghem. Familjedaghem och påtvingade
föräldrakooperativ anser vänsterpartiet vara övergångsformer på
vägen till full behovstäckning. Motionärerna anser också att
riksdagen bör besluta om en ny plan för full behovstäckning av
kommunal barnomsorg (yrkande 2) och att statens inkomst av
barnomsorgsavgiften i dess helhet skall budgeteras för
barnomsorgen (yrkande 7).
Utskottet gör följande bedömning.
I propositionen föreslås att villkoren för statsbidrag ändras
så att verksamhet i form av daghem och fritidshem som drivs av
annan än en kommun underlättas genom att bl.a. tidigare
restriktioner beträffande organisationsformer, intagningsregler
och föräldraavgifter tas bort. Utskottet delar regeringens
uppfattning att det är angeläget att införa en fri
etableringsrätt med statsbidrag inom barnomsorgen så att
barnfamiljernas och även personalens valfrihet ökar och
förutsättningarna samtidigt förbättras för att nå full
behovstäckning. Propositionens förslag beträffande statsbidrag
till daghem och fritidshem är en första etapp i utvecklingen mot
ökad valfrihet inom barnomsorgen. Utskottet tillstyrker
propositionens förslag till statsbidragsvillkor såvitt nu är i
fråga och avstyrker således motionerna So7 (s) yrkandena 1,
delvis och 2, delvis samt So12 (v) yrkande 1. När det gäller
motion So7 yrkande 2, delvis vill utskottet erinra om att det
inte är fråga om att införa fri avgiftssättning i den
alternativa barnomsorgen. Som förutsättning för bidrag skall
enligt propositionen gälla att avgifterna inte oskäligt avviker
från dem som gäller i den kommunala barnomsorgen. Utskottet
avstyrker också motion 1990/91:So627 (v) yrkandena 1 och 2 om
behovet av kommunal barnomsorg och om en plan för utbyggnaden av
kommunal barnomsorg. Utskottet behandlar i följande avsnitt
propositionens förslag beträffande personalens utbildning och
erfarenhet.
Genom utskottets ställningstagande till propositionen
tillgodoses syftet med motionerna 1990/91:So525 (fp) yrkande 1,
1990/91:So605 (m), 1990/91:So629 (c) yrkande 2, 1990/91:So631
(mp) yrkandena 1 och 2, 1990/91:So632 (c) yrkande 2,
1990/91:So635 (m) yrkande 4, 1990/91:So636 (fp) yrkande 1,
delvis, 1990/91:So638 (c) yrkande 3 och 1990/91:So226 (mp)
yrkande 3. Även de nu nämnda motionerna avstyrks därför.
I motion 1990/91:So627 (v) yrkande 7 begärs att statens
inkomst av barnomsorgsavgiften i dess helhet budgeteras för
barnomsorgen.
Barnomsorgsavgifterna förs till staten för finansiering av
statsbidrag till barnomsorgen (5 § lagen 1981:691 om
socialavgifter). Anslaget F 1. Bidrag till kommunal barnomsorg,
i statsbudgeten, femte huvudtiteln, är ett förslagsanslag, som
får överskridas. Hur mycket av anslaget som används är beroende
av i vilken utsträckning barnomsorgen byggs ut. Socialstyrelsen
beräknar medelsbehovet utifrån styrelsens statistik över
utbetalda statsbidrag, kommunernas barnomsorgsplaner och SCBs
barnomsorgsundersökning. Enligt utskottets uppfattning
påkallar motionen ingen åtgärd av riksdagen, utan avstyrks.
Personalen i förskolan
I motion So7 (s) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad som i motionen anförts om principerna för
rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen (yrkande 2,
delvis). Motionärerna understryker att kvaliteten i
verksamheten måste vara hög för att kraven på god barnomsorg
skall kunna tillgodoses. Den personal som arbetar med barnen
måste ha sådan utbildning och erfarenhet att barnens behov
av omsorg och god pedagogisk erfarenhet kan tillgodoses.
I motion So12 (v) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad som i motionen sägs om personalinflytande och
brukardemokrati (yrkande 2). Enligt motionen strävar
vänsterpartiet efter valfrihet, småskalighet, personalinflytande
och brukardemokrati. Inom den kommunala barnomsorgen vill
motionärerna ha självstyrande enheter med ett övergripande
kommunalt ansvar. Den enskilda institutionen skall ledas av en
styrelse, bestående av personal och föräldrar, som skall ges
verklig möjlighet att vara med och besluta om hur de medel som
politikerna fördelar skall användas. Detta kan enligt
motionärerna åstadkommas genom att sociallagstiftningen stärks
och kommunernas barnomsorgsplaner förtydligas.
Ett motsvarande yrkande framförs i motion 1990/91:So627 (v),
yrkande 8, från den allmänna motionstiden 1991.
I samma motion begärs också ett tillkännagivande till
regeringen om vad som i motionen anförts om utbildning av
personal inom barnomsorgen (yrkande 4). Motionärerna
framhåller vikten av att all personal har pedagogisk kompetens
och goda kunskaper om barns utveckling och anser därför att
barnskötare och obehörig personal bör erbjudas vidareutbildning
för att man på sikt skall få en enhetlig personalkategori.
Motionärerna anför vidare att det är mycket otillfredsställande
att kommunerna inte har använt tilldelade medel för fortbildning
och föreslår att kommunerna, efter ansökan och redovisning av
fortbildningsplaner till socialstyrelsen, skall få
fortbildningsmedlen inom den anvisade budgetramen.
I motion 1990/91:So632 (c) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad som i motionen anförts om
personalsituationen inom barnomsorgen (yrkande 4).
Förhållandet att barnomsorgspersonal slutar och väljer annat
arbete med större möjligheter till delaktighet och personlig
utveckling måste brytas, heter det i motionen. Personalen måste
få återkommande fortbildning och stöd i sin yrkesroll, anser
motionärerna och den outbildade personalen som anställs måste få
vidareutbildning. Om äldre ges större möjlighet att medverka i
det dagliga arbetet kan personalbristen delvis lösas.
I Allmänna råd från socialstyrelsen 1987:3, Pedagogiskt
program för förskolan, anges att förskolan bör ledas av
förskolepedagogiskt utbildad personal med såväl teoretisk som
praktisk kompetens.
I den nu aktuella propositionen (s. 4) uppställs som krav för
statsbidrag att den personal som arbetar med barnen i den
alternativa barnomsorgen skall ha sådan utbildning eller
erfarenhet att barnens behov av omsorg och god pedagogisk
verksamhet kan tillgodoses. Enligt propositionen innebär detta
att samma krav på utbildning eller erfarenhet bör gälla som för
övrig i barnomsorgsplanen upptagen verksamhet (s. 5).
Motioner (v) om vidareutbildning av barnskötare och outbildad
personal för att uppnå en enhetlig yrkeskår har tidigare
avstyrkts av utskottet med hänvisning till att det skulle strida
mot kommunernas frihet att ordna barnomsorgen om riksdagen
skulle fatta beslut om särskilda behörighetsregler eller om att
viss andel av personalen skulle ha genomgått visst slag av
utbildning (se bl.a. 1983/84:18 s. 20). Vid behandlingen av ett
motsvarande yrkande hösten 1990 vidhöll utskottet sin tidigare
inställning (1990/91:SoU2 s. 35) (res. v).
Aktionsgruppen för barnomsorg, som tillsattes i mars 1990,
har i sin slutrapport Förskola för alla barn 1991 -- hur blir
det? föreslagit kommunerna att överväga att genomföra en stegvis
personalutbildning, främst i kommuner med en hög andel outbildad
personal.
Riksdagen har hemställt hos regeringen om en uppföljning av
kommunernas användning av de särskilda fortbildningsmedel som
avdelats inom statsbidragets ram och vilka åtgärder som
erfordras (1988/89:SoU18, rskr. 166).
Som en följd av detta har Svenska kommunförbundet erhållit
medel för ett projekt om personalutveckling inom barnomsorgen.
Den första delen i projektet har bestått i en kartläggning av
fortbildnings- och personalutvecklingsinsatserna i kommunerna.
Denna visar bl.a. att av kommuner med över 200 000 invånare
erbjuder ca 50 % personalen mer än 30 timmars fortbildning. Av
kommuner med 75 000--200 000 invånare erbjuder ca 25 %
personalen mer än 30 timmars fortbildning. Av kommuner med 25
000--75 000 invånare erbjuder ca 50 % personalen mer än 30
timmars fortbildning, undantaget dagbarnvårdarna. Av kommuner
med färre än 25 000 invånare erbjuder 37 % personalen mer än 30
timmars fortbildning.
Vid en jämförelse med en undersökning, som gjordes år 1985 på
socialstyrelsens uppdrag, visar det sig att fortbildningens
omfattning inte har ökat nämnvärt under de senaste fem åren.
Personalgrupper, som var eftersatta då, är också eftersatta nu.
Fortfarande är det bara ca hälften av landets kommuner som ger
sin barnomsorgspersonal minst 30 timmars fortbildning om året. I
planerna för 90-talet har dock många kommuner uttalade
ambitioner att öka omfattningen av fortbildningen (1991 års
budgetprop., bil. 7 s. 131).
Tills vidare kommer ingen årlig redogörelse att begäras för
hur statsbidragsmedlen för fortbildning använts i kommunerna.
Socialstyrelsen kommer däremot att på annat sätt följa hur
fortbildningsverksamheten utvecklas i kommunerna (se SOSFS (S)
1991:3, avsnitt 6).
I motion 1990/91:So631 (mp) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vikten av att män anställs inom barnomsorgen
(yrkande 3). Motionärerna anser bl.a. att rekrytering av män
till dagbarnvårdare bör stimuleras.
En motion (fp) om åtgärder för att bryta den sneda
könsfördelningen bland förskolans personal behandlades av
utskottet hösten 1983. Utskottet delade motionärernas
uppfattning beträffande vikten av att fler män rekryteras till
tjänster inom barnomsorgen. Utskottet avstyrkte dock motionen
med hänvisning bl.a. till den kommunala arbetsgivarens
skyldighet att enligt det kommunala medbestämmandeavtalet aktivt
främja jämställdhet i sin verksamhet och den möjlighet till
positiv särbehandling av det underrepresenterade könet vid
rekrytering till tjänster som avtalet medgav (betänkandet SoU
1983/84:12 s. 44--46).
Enligt 9 § jämställdhetslagen (1991:433) som träder i kraft
den 1 januari 1992 skall arbetsgivaren när det råder ojämn
könsfördelning på en arbetsplats, särskilt anstränga sig att få
sökande av det underrepresenterade könet och försöka se till att
andelen arbetstagare av det könet efter hand ökar.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att propositionens förslag till villkor
beträffande personalens utbildning och erfarenhet tillgodoser
grundläggande kvalitetskrav beträffande den alternativa
barnomsorgen. Utskottet tillstyrker propositionens förslag i
denna del och avstyrker alltså motionerna So7 (s) yrkande 1,
delvis och So12 (v) yrkande 1, delvis, vari yrkas avslag på
propositionen och So7 (s) yrkande 2, delvis, vari föreslås andra
villkor.
Motionerna So12 (v) yrkande 2 och 1990/91:So627 (v) yrkande 8
avstyrks med hänvisning till att de föreslagna
statsbidragsreglerna ger utrymme för många olika företags- och
organisationsformer inom barnomsorgen, bl.a. sådana där personal
och föräldrar tillsammans beslutar om verksamhetens inriktning
och om hur pengarna skall användas.
Utskottet delar uppfattningen i motionerna So627 (v) och So632
(c) om fortbildningens betydelse. En ökad satsning på
fortbildning och personalutveckling är angelägen, bl.a. för att
minska personalomsättningen inom barnomsorgen. Utskottet vill
också understryka vikten av att alla personalkategorier erbjuds
fortbildning, oavsett arbetsgivare. Med hänvisning till det
projekt om personalutveckling som Svenska kommunförbundet
genomför och till att socialstyrelsen för närvarande följer hur
fortbildningsverksamheten utvecklas i kommunerna avstyrker
utskottet emellertid motionerna 1990/91:So627 (v) yrkande 4 och
1990/91:So632 (c) yrkande 4.
Utskottet vidhåller sin inställning att det är angeläget att
åstadkomma en jämnare fördelning mellan män och kvinnor inom
barnomsorgen. Barn behöver både kvinnliga och manliga förebilder
för sin identitetsutveckling. Utskottet anser emellertid att
det bör ankomma på arbetsgivarna att försöka bryta den ojämna
könsfördelningen inom barnomsorgen och avstyrker därför motion
1990/91:So631 (mp) yrkande 3.
Statsbidrag till alternativa deltidsförskolor
I motion So8 av Gustaf von Essen (m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om statsbidrag till deltidsförskolor. Motionärerna anser att
statsbidragsreglerna bör ändras så att alternativa
deltidsförskolor får stöd i förhållande till öppethållandetiden
och en behandling likvärdig med heltidsdaghemmen. Ett
motsvarande yrkande finns i motion 1990/91:So602 av dåvarande
förste vice talman Ingegerd Troedsson m.fl. (m), yrkande
1. Motionärerna hemställer att riksdagen beslutar att svenska
kyrkans deltidsförskolor och andra deltidsförskolor som drivs av
annan huvudman än kommunerna skall få samma statsbidrag som de
kommunala deltidsförskolorna.
Utskottet gör följande bedömning.
Som framgått ovan (s. 15) är det regeringens målsättning att
statsbidrag skall lämnas också för privata deltidsgrupper. Detta
förutsätter dock, enligt propositionen, ytterligare
överväganden, bl.a. mot bakgrund av vad som kan komma fram av
den kommunalekonomiska kommitténs arbete. Socialministern uppger
(prop. s. 4) att han avser att återkomma i frågan i ett senare
sammanhang. Utskottet vill emellertid med anledning av
motionerna uttala att regeringen redan nu bör överväga hur
statsbidragssystemet kan utformas så att det inte ensidigt
gynnar långa vistelsetider utan görs mer flexibelt i förhållande
till öppettiderna och snarast återkomma till riksdagen med
förslag härom. Vad utskottet här uttalat med anledning av
motionerna So8 (m) och 1990/91:So602 (m) yrkande 1 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Dagbarnvårdares rätt att räkna in egna förskolebarn i
underlaget för anställning som dagbarnvårdare
I propositionen påpekas att dagbarnvårdarnas insats att i det
egna hemmet ta emot andras barn för vård och omsorg sedan länge
är accepterad som ett yrkesarbete och att statsbidrag lämnas för
denna barnomsorg. Hittills har emellertid statsbidraget inte
beräknats med beaktande också av den tillsyn som dagbarnvårdarna
utför avseende sina egna hemmavarande barn. Statsbidragssystemet
inbegriper för närvarande beträffande dessa barn endast besök i
den öppna förskolan och deltagande i den allmänna
förskoleverksamheten för sexåringar.
Enligt socialministerns mening bör dagbarnvårdarnas egna barn
ge rätt till statsbidrag på samma villkor som gäller för andra
yrkesarbetandes barn.
Enligt 1991 års barnomsorgsundersökning hade i januari 1991 de
kommunala dagbarnvårdarna 25 300 egna hemmavarande förskolebarn.
Om det nuvarande statsbidraget, 18 000 kr. per barn och år,
skulle lämnas även för dessa barn skulle enligt propositionen
kostnadsökningen för staten uppgå till 455 milj.kr. per år.
Även kommunerna skulle, om ersättningen för de egna barnen
följer de avtal som gäller när dagbarnvårdaren tar emot andras
barn, drabbas av kostnadsökningar av minst samma omfattning
anför socialministern. I nuvarande samhällsekonomiska läge är
socialministern därför inte beredd att föreslå ett genomförande
av denna reform.
Även denna fråga bör enligt propositionen ses i ljuset av att
kommande förslag från kommunalekonomiska kommittén kan leda till
mer generella statsbidrag och därmed ökad frihet för kommunerna.
I ett frågesvar i riksdagen den 12 november 1991 uppgav Bengt
Westerberg att han för dagen inte kunde precisera den tidpunkt
när regeringens olika åtgärder skapar ekonomiskt utrymme för att
ändra statsbidragsreglerna för barnomsorg så att bidrag utgår
även för dagbarnvårdarnas egna barn. Socialministern anförde
också att den samhällsekonomiska kostnaden för en sådan reform
skulle uppgå till 1 miljard kronor, även om man inte räknade med
någon expansion av den befintliga verksamheten (snabbprotokoll
1991/92:23 s. 20 f.).
I fyra motioner väckta med anledning av propositionen begärs
att reformen om statsbidrag för dagbarnvårdares egna barn
genomförs redan nu.
I motion So9 av Johan Brohult (nyd) anförs att regeringen
redan i samband med nästa statsbudget bör lämna förslag till
genomförande av reformen, med sikte på att reformen skall kunna
träda i kraft vid halvårsskiftet 1992, dock senast vid
årsskiftet 1992-93. Ny Demokrati kan inte förstå logiken i att
egna barn skall behandlas sämre än andras barn och kan därför
inte acceptera att en angelägen reform som syftar till ökad
valfrihet i barnomsorgen skjuts på en oviss framtid.
I motion So11 av Lennart Hedquist m.fl. (m) anförs att
bedömningen att reformen skulle kosta 455 milj.kr. för staten
grundar sig på att kommunerna omedelbart skulle utöka antalet
platser med 25 300. Motionärerna hänvisar till att varje kommun
inom sin ekonomiska ram kommer att bedöma vilken utbyggnad man
kan genomföra och att beloppet 455 milj.kr. med all sannolikhet
är en kraftig överskattning av statens kostnad.
I motion So13 av Roland Larsson (c) anförs att det ur
budgetsynpunkt sannolikt inte innebär någon skillnad mellan att
genomföra reformen redan nu eller att vänta ett par år, eftersom
huvuddelen av kostnaderna ändå kommer vid samma tidpunkt. Enligt
motionären finns det ingen anledning att anta att man kommer att
öka den planerade utbyggnadstakten av barnomsorgen, även om
dagbarnvårdarna ges rätt att ställa sina barn i barnomsorgskön.
Motionären anser därför att statsbidragsförordningen kan ändras
omedelbart utan att statsbidragsanslaget behöver höjas de
närmaste två åren.
Också i motion So14 av Harry Staaf (kds) bestrids att
kostnadsökningen för staten skulle uppgå till 455 milj.kr. om
reformen genomfördes. Enligt motionären kommer inte hela
målgruppen att bli statsbidragsberättigad om inte kommunerna
ändrar sina barnomsorgsregler. Alla dagbarnvårdare kommer inte
heller att begära barntillsyn för sina barn. Några
dagbarnvårdares barn i tillsynsålder kommer inte att fylla
kraven för heltidsplats. Sammanfattningsvis anser motionären att
den relevanta kostnadsökningen för staten med nuvarande
statsbidrag på tre års sikt torde bli ca 200 milj.kr. per år.
Även i flera motioner från den allmänna motionstiden 1991
begärs ändringar av statsbidragsreglerna så att statsbidrag
också utgår för barn som är inskrivna som dagbarn hos sina egna
föräldrar. Yrkanden med detta innehåll framförs i motionerna
1990/91:So308 av Eva Goës m.fl. (mp), yrkande 3, 1990/91:So610
av Rosa Östh och Ulla Tillander (båda c), 1990/91:So619 av
Roland Larsson (c), 1990/91:So620 av Roland Larsson (c) och
Lola Björkquist (fp) samt 1990/91:So632 av Ulla Tillander
m.fl. (c), yrkande 1.
Utskottets bedömning
Enligt propositionen är det regeringens avsikt att ändra
statsbidragsreglerna så att statsbidrag utgår för
dagbarnvårdarnas egna barn på samma villkor som gäller för andra
yrkesarbetandes barn. Utskottet vill också erinra om att
kommande förslag från den kommunalekonomiska kommittén förväntas
innebära mer generella statsbidrag som ger kommunerna större
frihet att stödja olika former av barnomsorg. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motionerna So9 (nyd), So11 (m), So13
(c), So14 (kds), 1990/91:So308 (mp) yrkande 3, 1990/91:So610
(c), 1990/91:So619 (c), 1990/91:So620 (c) och 1990/91:So632 (c)
yrkande 1.
Särskilt om statsbidrag till personalkooperativa och
föräldrakooperativa daghem och fritidshem
I motioner från den allmänna motionstiden 1991 har lagts fram
förslag som tar sikte på nu gällande statsbidragsregler för
personalkooperativa daghem och fritidshem. Statsbidrag lämnas
för närvarande enligt 10 § andra stycket 3 i
statsbidragsförordningen om den som driver daghemmet eller
fritidshemmet är en sammanslutning av personer som själva
fortlöpande arbetar i barnomsorgsverksamheten
(personalkooperativ). Som villkor gäller att verksamhetens
tillgångar ägs av sammanslutningen eller dess medlemmar, att
minst en av sammanslutningens medlemmar har utbildning med
förskole- eller fritidspedagogisk inriktning, att den avgift som
tas ut för barnomsorgen inte är högre än motsvarande avgift som
bestämts inom den kommunala barnomsorgen och att verksamheten
inte bedrivs i form av aktiebolag.
Personalkooperativ kan alltså, enligt hittills gällande
regler, drivas antingen av en ekonomisk förening eller ett
handelsbolag. Skillnaderna mellan ekonomisk förening resp.
handelsbolag är bl.a. att den ekonomiska föreningen fordrar
minst fem medlemmar medan handelsbolaget endast kräver två samt
att medlemmarna i handelsbolaget är personligen ansvariga för de
skulder som bolaget ikläder sig.
Socialstyrelsen har meddelat bindande föreskrifter (SOSFS [S]
1991:3) om statsbidrag till kommunerna för barnomsorg. Enligt
föreskrifterna bör de barn som skrivs in i personalkooperativ
barnomsorg tas ur kommuns kö enligt samma regler som för
kommunal barnomsorg. De regler som gäller i enskilda kommuner om
förtur för vissa grupper av barn bör också gälla för
personalkooperativen. Enligt socialstyrelsen bör dock undantag
från köprincipen kunna medges av kommun när det gäller
arbetsplatsdaghem.
I motion 1990/91:So625 av Maja Bäckström och Leo Persson
(båda s) yrkas att regeringen ges till känna att även
dagbarnvårdare med lång erfarenhet av barnomsorg skall kunna
starta personalkooperativ med rätt till statsbidrag.
En likalydande motion (s) behandlades av utskottet hösten 1990
i samband med propositionen om statsbidrag till
personalkooperativ barnomsorg. Utskottet avstyrkte motionen och
anförde (1990/91:SoU8 s. 6).
Personalens grundutbildning är en viktig kvalitetsfaktor för
barnomsorgsverksamheten. Utskottet anser i likhet med
socialstyrelsen att det är en fördel om all förskoleverksamhet
leds av förskolepedagogiskt utbildad personal med såväl
teoretisk som praktisk kompetens. För att ett personalkooperativ
skall vara berättigat till statsbidrag bör därför åtminstone en
av delägarna i kooperativet ha en utbildning med
förskolepedagogisk inriktning, dvs. förskollärar- eller
fritidspedagogutbildning. När det gäller de övriga delägarnas
kvalifikationer anser utskottet att det inte finns skäl att
uppställa några andra krav än dem som följer av att
verksamheten skall uppfylla grundläggande kvalitetskrav.
I den nu aktuella propositionen anförs att den personal som
arbetar med barnen i den alternativa barnomsorgen skall ha sådan
utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och god
pedagogisk verksamhet kan tillgodoses (s. 4). Samma krav på
utbildning eller erfarenhet bör gälla som för övrig i
barnomsorgsplanen upptagen verksamhet. Vidare innebär
propositionens förslag att någon skyldighet att ta barnen ur
kommunens kö inte längre skall föreligga. Kravet att den
personal som arbetar i ett personalkooperativ också bör vara
delägare i kooperativet och att därmed personalkooperativ inte
har möjlighet att anställa ytterligare personal försvinner också
med propositionens förslag. När det gäller föräldraavgiften i
personalkooperativ liksom annan alternativ barnomsorg gäller
enligt propositionen att avgifterna inte oskäligt får överstiga
de avgifter som gäller i den kommunala barnomsorgen.
I motion 1990/91:So632 (c) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om att enskilda personer som står i begrepp att
starta ett personalkooperativ själva skall kunna välja
driftsform (yrkande 3). Staten skall inte avgöra valet av
associationsform.
I motion So10 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om kooperativ barnomsorg (yrkande 2). Motionärerna anser att
de föräldrakooperativa daghemmen tills vidare är den alternativa
form av barnomsorg som bäst synes uppfylla de höga krav som
måste ställas. I kooperativen finns möjlighet att inte bara
påverka utan att vara med och skapa. Det är därför enligt
motionärerna angeläget att man innan alla frågetecken
beträffande de enskilda huvudmännens rättsstatus rätats ut
fortsätter att uppmuntra det föräldrakooperativa alternativet.
I motion 1990/91:So613 av Ingegerd Wärnersson och Anita
Jönsson (båda s) begärs en ändring av riktlinjerna för
statsbidragen till föräldrakooperativa daghem. Motionärerna
anser att även föräldrakooperativa daghem bör åläggas att ta
barn ur kommunens kö, i likhet med vad som gäller för
personalkooperativen.
Ett motsvarande yrkande av samma motionärer behandlades och
avstyrktes av utskottet hösten 1990. Utskottet hänvisade till
sin tidigare uppfattning att sådana villkor för statsbidrag som
motionärerna ställt upp avsevärt skulle minska möjligheterna att
driva verksamhet i form av föräldrakooperativ och att
segregeringen inom barnomsorgen i första hand måste angripas med
andra medel än dem som föreslagits i den då aktuella motionen
(bet. 1990/91:SoU2 s. 39).
Utskottets bedömning
Utskottet har ovan (s. 14) tillstyrkt propositionens förslag
att när det gäller personalen i den alternativa barnomsorgen
samma krav på utbildning eller erfarenhet bör gälla som för
övrig i barnomsorgsplanen upptagen verksamhet. Utskottet kan
därför inte ställa sig bakom motionärernas krav att
dagbarnvårdare utan teoretisk utbildning generellt skulle ges
rätt att driva personalkooperativ med rätt till statsbidrag.
Motion So625 (s) om dagbarnvårdares rätt att starta
personalkooperativ avstyrks därför. Utskottet vill dock erinra
om att med propositionens förslag till villkor för statsbidrag,
som utskottet alltså ställt sig bakom, det blir möjligt för
dagbarnvårdarna att anställa utbildad personal i sitt
personalkooperativ och därigenom uppfylla kraven för
statsbidrag.
Motion So632 (c) är tillgodosedd genom det förslag som
regeringen nu lagt fram och som utskottet ställt sig bakom.
Motionen avstyrks därför såvitt nu är i fråga (yrkande 3).
Enligt utskottets uppfattning bör statsbidragen till
barnomsorgen utformas så att barnfamiljerna ges möjlighet att
välja den barnomsorgsform de anser passar dem och barnen bäst.
Det innebär att statsbidraget bör vara neutralt gentemot alla
omsorgsformer oavsett huvudman. Utskottet avstyrker motion So10
(s) yrkande 2 med hänvisning härtill.
Som ovan nämnts (s. 19) innebär propositionens förslag att
någon skyldighet för personalkooperativen att ta barnen ur
kommunens kö inte längre skall föreligga. Med hänvisning härtill
och till de skäl utskottet anförde hösten 1990 avstyrks motion
So613 (s).
Barnomsorg i svenska kyrkans regi
Sedan den 1 juli 1991 lämnas statsbidrag för barnomsorg i form
av daghem eller fritidshem som drivs av en församling inom
svenska kyrkan (prop. 1990/91:100 bil. 7, SoU12, rskr. 211).
Bestämmelsen tillämpas redan från och med den 1 januari 1991.
I motion 1990/91:So602 (m) från den allmänna motionstiden
1991 hemställs att riksdagen beslutar att svenska kyrkans
heltidsförskolor skall få samma statsbidrag som de kommunala
heltidsförskolorna (yrkande 2).
Numera utgår statsbidrag för daghem och fritidshem som drivs
av en församling inom svenska kyrkan. Motion So602 (m) är alltså
tillgodosedd och avstyrks därför (yrkande 2).
En lag om rätt till barnomsorg
I motion So7 (s) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag om hur alla barns rätt till förskola skall
lagfästas (yrkande 3). En lagfäst rätt till barnomsorg för
alla barn är enligt motionärerna närmast en konsekvens av de
överväganden som skedde i samband med beslutet om förskola för
alla barn 1985. Lika självklart som att man har en allmän
grundskola för alla barn i Sverige måste det vara med en bra
barnomsorg för alla förskolebarn.
I motion 1990/91:So627 (v) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lag om rätten till barnomsorg
(yrkande 3). Enligt motionärerna kommer det beslut som
riksdagen tog år 1985 om en fullt utbyggd barnomsorg fram till
år 1991 inte att kunna infrias. Riksdagen måste därför ta sitt
ansvar genom att lagstifta om rätten till barnomsorg.
I motion 1990/91:So636 (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en lag som garanterar alla barn
rätt till barnomsorg (yrkande 1, delvis) och att regeringen
ges till känna vad som i motionen anförts om rätt till
barnomsorg för barn under 18 månader (yrkande 2). För att
utbyggnaden av barnomsorgen inte skall stagnera är det enligt
motionärerna viktigt att markera att målet om barnomsorg till
alla som vill ha det ligger fast. Ett sätt att göra detta är
enligt motionärerna att exempelvis fr.o.m. den 1 januari 1993
införa en lagstadgad rätt till barnomsorg där kommunerna ges det
yttersta ansvaret för att det finns plats i barnomsorgen för dem
som vill ha. En sådan lagstiftning kan genomföras bara under
förutsättning att kommunerna får fria händer att lösa
utbyggnadsfrågorna och att föräldrarnas inflytande ökar. I allt
fler kommuner säger man nu att man inte tar emot barn som är
under 18 månader i barnomsorgen. I propositionen (1984/85:209)
om förskola för alla barn underströks dock att kommunerna inte
befriades från sitt ansvar för barn under 18 månader. Om
kommunerna på detta vis fortsätter att feltolka barnomsorgsmålet
bör det enligt motionärerna omformuleras så att det tydligt
framgår att föräldrarna har rätt till barnomsorg också för yngre
barn.
I motion 1990/91:So637 av Margareta Winberg m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i
motionen anförts om behovet av en lagstiftning som ger alla barn
från 1,5 år rätt till en plats i förskolan. Rätten till en
förskoleplats är enligt motionärerna principiellt en så viktig
rätt att den bör omfatta all barn. Utan en lagfäst rätt kan barn
komma att ställas utan förskola.
Enligt SCBs barnomsorgsundersökning 1991 (s. 9) var
efterfrågan på nya platser, dvs. det ej tillgodosedda behovet,
56 000 platser i kommunal omsorg och 5 000 i alternativa daghem.
Utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen har under sista året
till 1991 varit större än efterfrågeökningen, och för första
gången på tre år har "kön" minskat (s. 9).
Utskottet gör följande bedömning.
Genom propositionens förslag till ändrade statsbidragsvillkor
för alternativa daghem och fritidshem och genom de förslag från
regeringen om ytterligare vidgning av statsbidragsgivningen som
aviserats i propositionen kommer trycket på den kommunala
barnomsorgen att minska. Kommunerna får därigenom väsentligt
bättre möjligheter att tillgodose efterfrågan från familjer som
föredrar kommunal barnomsorg. Något behov av en lagstadgad rätt
till kommunal barnomsorg finns därmed inte. Utskottet avstyrker
därför motionerna So7 (s) yrkande 3, 1990/91:So627 (v) yrkande
3, 1990/91:So636 (fp) yrkande 1 delvis och 2 och 1990/91:So637
(s).
Rättssäkerhet m.m. inom barnomsorg i enskild regi
Motionerna
I motion So7 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket lagstöd som
krävs för att garantera barnens rättssäkerhet när kommunerna
lämnar över barnomsorgsverksamhet till andra huvudmän (yrkande
4). Motionärerna anser att det nu är mest angeläget att lägga
fast kvalitetskraven inom barnomsorgen. Till dessa hör garantier
om rättssäkerhet, regler för sekretess och om
lika-behandlingsprincipen samt möjligheter till insyn och
kvalitetsbedömning av verksamheten. Dessa frågor behöver enligt
motionärerna belysas och lagstiftningen ses över i syfte att
undersöka hur rättssäkerheten för barnen kan garanteras.
I motion So10 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) begärs en
översyn av de enskilda huvudmännens rättsstatus inom den
alternativa barnomsorgen (yrkande 1). Enligt motionärerna
har det visat sig att många kommuner avstår från att teckna
avtal med enskilda huvudmän. Det är heller inte ovanligt att
rutiner för tillsyn saknas. Detta beror enligt motionärernas
mening bl.a. på att de enskilda huvudmännens rättsstatus
gentemot myndigheterna är oklar. Motionärerna anser vidare att
föräldrarnas möjligheter till inflytande är osäkra om
huvudmannen är en sammanslutning som inte är demokratiskt styrd.
Motionärerna finner det också angeläget att utreda de
skattemässiga konsekvenserna av de företagsformer som kan komma
i fråga.
I motion 1990/91:So629 (c) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vikten av att klargöra de civil-, skatte- och
offentligrättsliga effekterna av nu gällande regler för
personalkooperativa daghem (yrkande 1). Enligt motionärerna
har det inte, vare sig i propositionen om personalkooperativ
eller under riksdagsbehandlingen, klarlagts om ett
personalkooperativ skall anses driva sin verksamhet på uppdrag
av kommunen eller på uppdrag av de föräldrar som har barn i
kooperativets förskola. De båda alternativen medför nämligen,
enligt motionärerna, helt olika formella relationer mellan de
inblandade parterna, vilket i sin tur har betydelse för de
civilrättsliga, skatterättsliga och offentligrättsliga
konsekvenserna av verksamheten. Motionärerna påpekar att den
bindande föreskriften om att de barn som placeras hos
personalkooperativets förskola skall tas ur kommunens kö i
praktiken innebär att kommunen förfogar över platserna i
kooperativet. Det talar för att kooperativets verksamhet utförs
på uppdrag av kommunen. Oförenligt härmed är dock att
föräldraavgiften inte ansetts vara en kommunal angelägenhet,
utan kan fastställas i särskilda överenskommelser mellan
kooperativet och föräldrarna. Motionärerna föreslår att
regeringen ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med
förslag som klargör de civil-, skatte- och offentligrättsliga
konsekvenserna av personalägda daghem.
Gällande bestämmelser m.m.
Enskilda daghem, deltidsgrupper och fritidshem -- oavsett i
vilken form de bedrivs -- räknas som hem för vård eller boende
enligt socialtjänstlagen. Undantag är institution som drivs med
svenska kyrkans församlingar som huvudman. I 69 §
socialtjänstlagen (SoL) anges att en enskild person eller
sammanslutning som vill inrätta ett hem för vård eller boende
skall söka tillstånd hos länsstyrelsen. Inom ramen för det s.k.
frikommunförsöket har tillståndsfrågan i stället kunnat avgöras
av en kommun, lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal
tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende enligt
SoL. Riksdagen har nyligen beslutat att dels förlänga lagens
giltighetstid till utgången av år 1993, dels låta alla kommuner
som åtar sig detta att delta i verksamheten (prop. 1991/92:13,
KU6).
Socialstyrelsen har utfärdat bindande föreskrifter samt
allmänna råd om enskilda förskolor och fritidshem (SOSFS
1990:2). Föreskrifterna reglerar vilka som kan få tillstånd att
bedriva förskole- och fritidshemsverksamhet. I föreskrifterna
understryks att barnomsorg utanför barnets eget hem i första
hand är ett offentligt ansvar. Detta innebär för kommunen att
den skall svara för att barnomsorg finns i tillräcklig
omfattning och med god kvalitet. Enskilda institutioner skall
enligt socialstyrelsen ses som komplement till, inte som
ersättning för, de offentligt drivna institutionerna. De får
inte inrättas utan offentlig kontroll (socialtjänstpropositionen
1979/80:1, s. 352). Någon begränsning för enskilda initiativ
inom socialtjänsten finns dock inte, enligt socialstyrelsen.
Kommunen ansvarar för utbyggnad och utformning av förskole-
och fritidshemsverksamheten. I kommunens barnomsorgsplan (17 §
SoL) skall anges dels behovet av förskole- och
fritidshemsverksamhet inom kommunen, dels på vilket sätt detta
behov skall tillgodoses (4 § SoF). Enskilda förskolor och
fritidshem som accepteras av kommunen skall tas med i kommunens
barnomsorgsplan.
I kommunens ansvar ligger även att se till att barnomsorgen
får tillräckliga resurser och att styra dessa så att de som bäst
behöver barnomsorg får del av den. Det är kommunens uppgift att
se till, att fördelningen på olika verksamhetsformer motsvarar
det behov som barnen och deras föräldrar har av omsorg och
pedagogisk verksamhet. Barngruppens storlek,
personaldimensionering, resurser för barn med behov av särskilt
stöd, lokalutformning, kost, öppethållande m.m. är enligt
socialstyrelsen viktiga delar av det kommunala ansvaret (SOSFS
1990:2 s. 2).
Socialnämnden skall genom uppsökande verksamhet ta reda på
vilka barn som behöver särskilt stöd och kunna erbjuda dem plats
i förskola eller fritidshem (15 § SoL). Detta gäller såväl barn
med olika handikapp och barn med sociala och känslomässiga
problem som barn från invandrar- och flyktinggrupper samt
inhemska etniska minoritetsgrupper, t.ex. samer. Enligt
socialstyrelsen kan kommunen inte genom att t.ex. hänvisa till
andra verksamheter än sina egna frånsäga sig det lagstadgade
ansvaret att anvisa plats i förskola för barn som behöver
särskilt stöd. Socialstyrelsen anser att enskilda förskolor och
fritidshem även bör vara öppna för barn som behöver särskilt
stöd och att det är viktigt att kommunerna reglerar bl.a. denna
typ av frågor i sina mellanhavanden med enskilda anordnare.
Enligt de bindande föreskrifterna skall verksamheten i privata
förskolor och fritidshem planeras och genomföras i nära
samarbete mellan personal och föräldrar och erbjuda barnen en
god, trygg och kärleksfull omsorg och gemenskap. De skall få
stöd för att utveckla sin personlighet och kompetens, få vidgade
kunskaper om sig själva och sin omvärld och lära sig
demokratiska värderingar.
Vidare skall enligt föreskrifterna den privata förskolan och
fritidshemmet ha de lokaler och den utrustning som krävs för att
barnen i en trygg, säker och hälsosam miljö skall kunna få en
god omsorg och en pedagogisk verksamhet av god kvalitet.
Verksamheten i den privata förskolan/fritidshemmet skall
enligt socialstyrelsen bedrivas i fortlöpande samarbete med den
socialnämnd där institutionen är belägen.
Huvudmannen för en enskild förskola eller fritidshem skall
enligt föreskrifterna bereda tillsynsmyndighet tillträde till
sina lokaler, på begäran av socialnämnden i ett tillsynsärende
tillgång till daghemmets/fritidshemmets journaler samt möjlighet
att följa verksamheten.
I 70 § SoL utsägs att om något missförhållande råder vid ett
hem för vård eller boende, skall länsstyrelsen förelägga
ledningen för hemmet att avhjälpa missförhållandet. Om
missförhållandet är allvarligt och länsstyrelsens föreläggande
inte efterkoms, får länsstyrelsen förbjuda fortsatt verksamhet.
För varje barn som har plats i den privata
förskolan/fritidshemmet skall föras journal med uppgift om
barnets föräldrar/vårdnadshavare, deras adress och telefon samt
var de finns tillgängliga då barnet är i
förskolan/fritidshemmet. Journalen skall även innehålla sådana
uppgifter om barnets hälsotillstånd som har betydelse för dess
omsorg och skötsel.
För personal vid hem för vård eller boende som drivs av
enskilda gäller en särskild regel om tystnadsplikt i 69 § SoL.
Den som är eller har varit verksam i ett sådant hem får inte
obehörigen röja vad han/hon därvid erfarit om enskildas
personliga förhållanden.
I skattehänseende gäller att enskilda förskolor och fritidshem
som drivs i form av aktiebolag eller handelsbolag beskattas
enligt samma regler som andra aktiebolag och handelsbolag. Det
innebär att eventuellt överskott av verksamheten beskattas som
inkomst av näringsverksamhet och att statliga och kommunala
bidrag beskattas som näringsbidrag.
Ett föräldrakooperativ som drivs i form av ekonomisk förening
har enligt ett av skatterättsnämnden nyligen meddelat
förhandsbesked ansetts bedriva rörelse enligt 27 §
kommunalskattelagen (avgörandet gällde 1991 års taxering), och
statliga och kommunala bidrag har behandlats som näringsbidrag.
Föräldrakooperativ drivs i stor utsträckning i form av ideella
föreningar. Ideella föreningar är befriade från inkomstskatt om
de har till huvudsakligt syfte att -- utan begränsningar till
vissa bestämda personers ekonomiska intressen -- främja t.ex.
sociala ändamål. Stiftelse- och föreningsskattekommittén (Fi
1988:03) har till uppgift att se över beskattningen av
stiftelser och ideella föreningar (dir. 1988:6 och 1989:45).
Kommittén avvaktar för närvarande den nya civilrättsliga
stiftelselagstiftningen som skall ligga till grund för
kommitténs överväganden om skattereglernas utformning.
Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50) har tillkallats för
att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen. Föredragande
statsrådet anför att det markanta inslaget av privata vårdgivare
inom vården av barn, ungdomar och missbrukare enligt hans
uppfattning motiverar bl.a. en översyn av de regler som finns
för tillstånd och tillsyn av verksamheten. Enligt direktiven bör
kommittén bl.a. överväga innehållet i och formerna för tillsynen
av såväl den kommunala socialtjänsten som de privata
vårdgivarnas verksamhet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt
frågan om vilka villkor som bör vara förenade med tillstånd att
driva hem för vård eller boende och hur tillsynen över hemmen
bör vara utformad. Kommittén bör vidare överväga vilken
uppföljning och utvärdering som bör ske och hur detta arbete kan
underlättas och stärkas. I dessa delar bör kommittén inhämta
synpunkter från socialstyrelsens pågående arbete med tillsyns-,
uppföljnings- och utvärderingsfrågorna (dir. s. 25).
I kommitténs uppdrag ingår också att överväga hur
bestämmelserna om anmälningsskyldighet i 71 § socialtjänstlagen
bör vara utformade. Riksdagen har vid behandlingen av
propositionen (1989/90:28) om vård i vissa fall av barn och
ungdomar framfört som sin mening att när det gäller den
anmälningsskyldiga kretsen det bör övervägas -- särskilt
beträffande privatpraktiserande yrkesutövare -- om inte kretsen
bör utvidgas (1989/90:SoU15, rskr. 112). En motionär (s) hade
bl.a. ansett att det i SoL borde tas in bestämmelser om
anmälningsskyldighet för privata och kooperativa verksamheter
som angår barn.
Här kan nämnas att konkurrenskommittén (C 1989:03) i
tilläggsdirektiv (dir. 1991:41) fått i uppdrag att närmare
överväga vissa frågor om förstärkt konkurrens i kommunal
verksamhet. Som ett första resultat av arbetet om konkurrens
inom det kommunala området har kommittén presenterat rapporten
(SOU 1991:26) Kommunala entreprenader -- Vad är möjligt? I
rapporten behandlas bl.a. privat verksamhet på barnomsorgens
område. Ett slutbetänkande om konkurrens inom det kommunala
området väntas i slutet av år 1991.
Utskottets bedömning
Som framgått av den här lämnade redovisningen står
verksamheten vid enskilda förskolor och fritidshem under
offentlig kontroll och omfattas av bestämmelser i
socialtjänstlagen och med stöd därav i socialtjänstförordningen
och socialstyrelsens bindande föreskrifter på området.
Socialtjänstkommittén har i uppdrag att se över bl.a.
tillstånds- och tillsynsfrågor som rör enskild barnomsorg.
Konkurrenskommittén uppmärksammar kommunala entreprenader på
bl.a. barnomsorgens område. Beskattningen av ideella föreningar
ses över av stiftelse- och föreningsskattekommittén. Utskottet,
som förutsätter att även frågor angående sekretess och
individens rättssäkerhet tas upp till bedömning i
socialtjänstkommittén, anser inte att någon ytterligare översyn
av lagstiftningen när det gäller enskild barnomsorg för
närvarande är motiverad. Motionerna So7 (s) yrkande 4, So10 (s)
yrkande 1 och 1990/91:So629 (c) yrkande 1 avstyrks alltså.
Förslag till nya statsbidragssystem för barnomsorgen
I ett antal motioner läggs fram förslag om en helt annan
uppbyggnad av statsbidragssystemet för barnomsorgen.
I motion 1990/91:So312 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om den framtida
inriktningen av barnomsorgspolitiken, (yrkande 1).
(Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A766.) Enligt
motionärerna skulle en mångfald inom barnomsorgen i Stockholm
snabbt kunna bli verklighet om ett vårdnadsbidrag infördes.
Företagsdaghem, föräldrakooperativ, personalägda daghem och
daghem som drivs av kyrkor, invandrarföreningar eller ideella
föreningar skulle snabbt kunna växa fram.
I motion 1990/91:So608 av Anita Stenberg och Gösta Lyngå
(båda mp) begärs förslag om ett flexibelt system för
barnomsorg. Motionärerna anför att kommunerna satsar för litet
på familjedaghem och trefamiljssystem eftersom statsbidragen
missgynnar dessa typer av omsorg. Statsbidragen styr i stället
socialnämndernas beslut både pedagogiskt och samhällsekonomiskt
till förmån för daghem. Motionärerna anser att en kommitté bör
tillsättas för att ta fram ett bättre system med varierande
barnomsorg och med ett statsbidragssystem som inte i sig självt
styr kommunernas val av omsorgsbeslut.
I motion 1990/91:So621 av Carl Bildt m.fl. (m, fp, c)
begärs förslag innebärande att kommunerna åläggs att utarbeta
statsbidrag till alla omsorgsformer oavsett huvudman, vilka
uppfyller grundläggande kvalitetskrav (yrkande 2). Yrkandet
ingår som en del i motionärernas förslag om familjepolitik för
ökad valfrihet. Motionärerna föreslår införandet av ett
skattepliktigt vårdnadsbidrag, införande av avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader, ATP-poäng för vård av egna barn
och minskade statsbidrag till barnomsorgen. (Denna del av
förslaget har behandlats i betänkandet 1990/91:SoU12.)
Statsbidragen till kommunerna skall enligt motionärernas förslag
utgå så att kommunerna i princip får samma resurser som i dag
till verksamheten. Statsbidragen föreslås minskas med
vårdnadsbidragets storlek per förskolebarn. Samtidigt förutsätts
att kommunerna höjer egenavgiften i barnomsorgsverksamheten. Den
stimulerande konkurrensen och andra positiva följder som
vårdnadsbidraget leder till bör enligt motionärerna medföra att
avgiften kan höjas med lägre belopp än de bortfallande
statsbidragen.
I motion 1990/91:So623 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m)
begärs förslag till barnomsorgsstöd som är oberoende av
barnomsorgsform. (Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A809.)
Valfriheten att själv välja att vårda sina barn är mer begränsad
i Sverige än i många andra europeiska länder, anför
motionärerna. För att bättre möjliggöra reell valfrihet i
Sverige bör snarast avdrag för barntillsynskostnader införas,
samtidigt som stödet till barnomsorgen görs oberoende av
vårdform.
I motion 1990/91:So618 av Roland Larsson (c) begärs
förslag till nya statsbidragsregler med en sådan inriktning som
anges i motionen. Motionären anser att familjedaghemmen utgör en
resurs som borde kunna utnyttjas bättre och i större omfattning
än för närvarande. Nuvarande statsbidragsregler hämmar
kommunernas rekrytering av familjedaghem, eftersom bidragen inte
har någon anknytning till den faktiska kostnaden för
verksamheten. Skillnaden i bruttokostnader för kommunen mellan
en daghemsplats och en familjedaghemsplats är över 10 000
kr./år. Nettokostnadsskillnaden efter statsbidrag och avgifter
är i genomsnitt inte mer än 6 000 kr./år. Statsbidragen bör
därför ändras så att de står i bättre relation till de faktiska
kostnaderna.
I den nu aktuella propositionen (s. 2) anförs att regeringens
omläggning av familjepolitiken kommer att ske i flera steg. I
ett första steg tas existerande hinder för fri etablering och
fritt utnyttjande av olika former av barnomsorg bort.
Barnomsorgsbidraget skall följa det val föräldrarna träffar.
Statsbidrag kommer att utgå till fler alternativ. I ett andra
steg kommer att införas ett bättre ekonomiskt stöd som syftar
till att öka småbarnsfamiljernas valfrihet och rättvisan mellan
dem. Den statsfinansiella utvecklingen är enligt propositionen
av avgörande betydelse för i vilken takt detta stöd sedan byggs
ut.
I propositionen erinras också om att kommande förslag från den
kommunalekonomiska kommittén (Fi 1990:04) kan leda till mer
generella statsbidrag och därmed till ökad frihet för kommunerna
(s. 6).
Enligt vad utskottet erfar har ett arbete nu inletts i
kanslihuset med att utarbeta förslag till ekonomiskt stöd till
småbarnsfamiljer i enlighet med vad som aviserats i
propositionen. Syftet med motionerna 1990/91:So312 (m) yrkande
1, 1990/91:So608 (mp), 1990/91:So618 (c), 1990/91:So621 (m, fp,
c) yrkande 2 och 1990/91:So623 (m) är därmed tillgodosett. De nu
nämnda motionerna avstyrks därför.
Relationen mellan barnomsorgen och skolan, m.m.
I motion 1990/91:So633 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om dels att
ansvaret för barnomsorgen bör föras från socialtjänstlagen till
skollagen (yrkande 1), dels att barnomsorgen bör tillhöra
det nya skolverkets ansvarsområde (yrkande 2). (Motiveringen
återfinns i motion 1990/91:Ub313.)
Vänsterpartiet anser att barnomsorg och skola bör omfattas av
ett gemensamt måldokument. Motionärerna tror att en gemensam
lokal organisation för barnomsorg och skola kommer att
underlätta samverkan mellan barnomsorg och skola, men anser att
det också krävs en samordning på central nivå. När ett gemensamt
måldokument föreligger blir det enligt motionärerna naturligt
att skolverkets arbetsuppgifter även innefattar barnomsorgen.
Det finns dock betydande nackdelar med att vänta tills
måldokumentet finns färdigt, heter det i motionen. För att
undvika att barnomsorgen i framtiden blir en "bisyssla" i det
nya skolverkets organisation bör barnomsorgen redan från början
finnas med som en naturlig del av verkets ansvarsområde.
Den tidigare regeringen redovisade i en skrivelse till
riksdagen (1990/91:50) det pågående arbetet vad gäller
barnomsorg och skola samt flexibel skolstartsålder.
I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 10) togs
frågan om gemensamt ansvar för barnomsorg och skola åter upp. I
propositionen (s. 49 f.) underströks vikten av en gemensam lokal
organisation för skola och barnomsorg. Enligt den dåvarande
skolministern pekade utvecklingen mot att gränserna mellan
förskola och skola suddas ut alltmer. Regeringen erinrade vidare
om riksdagens beslut om den ändring i socialtjänstlagen (bet.
1990/91:SoU9, rskr. 97) som innebär att det fr.o.m. den 1
januari 1992 skall stå kommunerna fritt att utforma sin
nämndorganisation på det sätt som passar de lokala
förhållandena, t.ex. att organisera skola och barnomsorg i en
gemensam kommunal nämnd.
Den s.k. läroplanskommittén (dir. 1991:9) tillkallades i
februari 1991 för att bl.a. lämna förslag till mål och
riktlinjer för barnomsorgen samt det offentliga skolväsendet.
Enligt direktiven skall kommittén utforma ett gemensamt
måldokument för barnomsorgen och grundskolan, alternativt hela
det offentliga skolväsendet. Arbetet skall bedrivas så att
kommittén kan lägga fram förslag till mål och riktlinjer för
barnomsorgen och samtliga skolformer senast den 1 september
1992. I måldokumentet är det enligt direktiven viktigt att ange
hur skola och barnomsorg kan stödja varandra. I direktiven
framhålls vidare vikten av att utgå från en helhetssyn på
barnets utveckling. Mål och riktlinjer skall utfärdas av
regeringen sedan riksdagen fått möjlighet att ta ställning till
de grundläggande principerna i dessa.
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet anser att resultatet av läroplanskommitténs arbete
först bör avvaktas innan riksdagen tar ställning till förslag
att föra över ansvaret för barnomsorgen till skolans område.
Motion 1990/91:So633 (v) avstyrks därför (yrkandena 1 och 2).
I motion 1990/91:So634 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)
hemställs att regeringen ges till känna vad som i motionen
anförts om benämningarna barnomsorg och skola. (Motiveringen
återfinns i motion 1990/91:Ub315.) I Sverige används ordet
"förskola" om all barnomsorg i daghem, t.o.m. daghem för
spädbarn, trots att denna typ av barnomsorg knappast kan vara
förskola i egentlig mening, anför motionärerna. Enligt
motionärernas mening bör begreppet barnomsorg användas för
daghem, familjedaghem och annan barnomsorgsverksamhet.
Benämningen förskola bör användas endast för en skolförberedande
verksamhet.
I socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om enskilda
förskolor och fritidshem, SOSFS 1990:2, bilaga 2, redovisas
definitioner och begrepp för barnomsorgen och dess olika
verksamhetsformer enligt följande. Barnomsorg omfattar
enligt socialstyrelsen verksamhetsformerna förskola, öppen
förskola, fritidshem, familjedaghem inkl. trefamiljssystem,
barnvårdare och lekterapi för barn på sjukhus. Förskola är
enligt föreskrifterna ett gemensamt namn för pedagogisk
gruppverksamhet i daghem och deltidsgrupp.
Utskottet gör följande bedömning.
Möjligheter har nu öppnats för en gemensam lokal organisation
för barnomsorg och skola. Riksdagen har vidare beslutat om en
flexibel skolstart från sex år, och ett arbete med att ta fram
ett gemensamt måldokument för barnomsorg och skola pågår. I
vissa kommuner inrättas särskilda sexårsklasser, i andra
integreras förskolan för sexåringar och grundskolans
lågstadium. Utvecklingen går därmed mot att gränserna mellan
barnomsorg och skola blir mer flytande. Mot den nu angivna
bakgrunden anser utskottet inte att riksdagen bör uttala sig för
en viss benämning på den skolförberedande verksamheten. Motion
1990/91:So634 (m) avstyrks därför.
Teknik för flickor i förskolan
I motion 1990/91:So607 av Birgitta Johansson m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i
motionen anförts om långsiktiga mål och teknikprojekt för
flickor. För att bryta den snäva arbetsmarknad som kvinnor i dag
har bör man, enligt motionärerna, redan i förskolan förändra
attityderna. Olika teknikprojekt inom förskolan bör inrättas,
där flickor i egna grupper får möjlighet att pröva olika
teknikområden. Detta bör enligt motionärerna leda fram till att
flickor får en större säkerhet när yrkesvalet inom
gymnasieskolan görs.
I skriften Lära i förskolan -- innehåll och arbetssätt för
de äldre förskolebarnen (Allmänna råd från socialstyrelsen
1990:4) utvecklas och konkretiseras förskolans innehåll och
arbetssätt för de äldre förskolebarnen utifrån de principer som
anges i socialstyrelsens pedagogiska program. Ett avsnitt (s.
78--88) behandlar teknik i förskolan. Enligt de allmänna råden
är en orsak till att man lyfter fram tekniken inom alla
utbildningar att man vill utjämna könsskillnaderna vad gäller
yrken och utbildningsvägar. Ett sätt för detta är att tidigt ge
flickorna och pojkarna liknande tekniska erfarenheter för att de
så småningom skall kunna välja utbildningsvägar utifrån egna
intressen. En medveten pedagogisk verksamhet, där barns
kompetens inom teknikområdet utvecklas oberoende av kön, kan
enligt socialstyrelsen få konsekvenser för barnens framtida
inställning och yrkesval. Personalen i förskolan uppmanas i de
allmänna råden att fundera över hur barnen bemöts ur ett
könsrollsperspektiv och hur ofta flickorna uppmanas att snickra,
laga något som gått sönder, undersöka hur dammsugaren fungerar
eller koppla lyset i dockhuset.
Utskottet gör följande bedömning.
I socialstyrelsens allmänna råd betonas vikten av att utjämna
könsskillnaderna när det gäller yrkesval och att som ett led
däri ge flickor erfarenhet av teknik redan i förskolan. Motion
1990/91:So607 (s) får därmed anses tillgodosedd och avstyrks
därför.
Invandrar- och flyktingbarn i förskolan m.m.
Fr.o.m. den 1 juli 1991 har den tidigare förordningen om
statsbidrag till hemspråksträning i förskolan ersatts med nya
regler i förordningen (1991:708) om statsbidrag till invandrar-
och flyktingbarn i förskolan. I 1991 års budgetproposition, bil.
7 (s. 135), uppgavs som skäl för att införa nya regler att
antalet inskrivna barn i förskolan med annat hemspråk än svenska
ökat med 3 000 barn per år under de senaste åren. En bidragande
orsak till detta var, enligt propositionen, att allt fler
flyktingbarn kommit in i barnomsorgen. De tidigare reglerna för
statsbidrag till hemspråksträning i förskolan ansågs ha
detaljstyrt stödet på ett sätt som kunde ha försvårat ett
effektivt resursutnyttjande. De nya reglerna medger enligt
propositionen en friare resursanvändning som väntas innebära att
fler invandrar- och flyktingbarn i förskolan får del av stödet,
anpassat till olika behov, t.ex. hemspråksträning, tvåspråkig
personalförstärkning, föräldrautbildning och kunskaps- och
metodutveckling.
Enligt socialstyrelsens föreskrifter innebär de ändrade
statsbidragsreglerna inget förändrat ställningstagande från
statsmakternas sida till barns behov av att få stöd i både sitt
modersmål och svenska som andraspråk (SOSFS [S] 1991:3, avsnitt
13).
I motion 1990/91:So603 av Lena Öhrsvik (s) hemställs att
regeringen ges till känna vad i motionen anförts om behovet av
träning och stimulans i svenska språket för invandrar- och
flyktingbarn i förskolan. Språket är nyckeln till kommunikation
och därigenom en förutsättning för delaktighet och gemenskap,
påpekar motionären. Barn som inte kan svenska så bra hamnar lätt
på efterkälken. Många gånger kompenserar man sig på annat sätt,
vilket kan leda till psykiska problem och social oro. Motionären
har främst invandrarbarnen i åtanke och anser att när en friare
resursanvändning beträffande statsbidraget till invandrar- och
flyktingbarn införs, behovet av träning och stimulans i svenska
språket särskilt bör uppmärksammas.
I motion 1990/91:So627 (v) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad som i motionen anförts om stöd till barn
med särskilda behov (yrkande 5). Barnomsorgen måste ha en
kvalitet som tillgodoser stöd och stimulans i utvecklingen för
de barn som behöver särskilt stöd, anför motionärerna.
Invandrar- och flyktingbarn behöver stöd i form av bl.a.
modersmålsträning, påpekar motionärerna vidare. Motionärerna
tror att den nya konstruktionen för utbetalning av bidrag till
invandrar- och flyktingbarn i förskolan är bra, men ifrågasätter
om anslaget överensstämmer med behoven.
I motion 1990/91:So333 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i
motionen anförts om möjligheten till barnpassning för att
invandrarkvinnor skall kunna delta i svenskundervisning
(yrkande 2). Många invandrarkvinnor blir isolerade från
kontakter utanför hemmet och kommer därför på efterkälken när
det gäller att lära sig svenska, anför motionärerna. Det är
därför viktigt att de ges möjlighet till barnpassning under de
timmar undervisningen i svenska pågår.
Enligt socialstyrelsens föreskrifter om statsbidrag till
kommunerna för barnomsorg är det i högsta grad angeläget att
kommunen anordnar barnomsorg för barn till flyktingar och
asylsökande medan föräldrarna deltar i svenskundervisning.
Statsbidrag för sådan verksamhet kan erhållas under
förutsättning att verksamheten anordnas så att reglerna för
statsbidrag till daghem, deltidsgrupp eller öppen förskola
uppfylls. I de fall kommunerna ordnar andra former av
barnomsorg, avses den schablonersättning som lämnas till
kommunerna för mottagande av flyktingar och asylsökande täcka
dessa kostnader (SOSFS 1991:3, avsnitt 14).
Utskottet gör följande bedömning.
De nya reglerna för statsbidrag till invandrar- och
flyktingbarn i förskolan ger kommunerna möjligheter till en
friare resursanvändning än tidigare. Utskottet förutsätter att
kommunerna uppmärksammar invandrar- och flyktingbarnens behov av
språkträning. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
motionerna 1990/91:So603 (s) och 1990/91:So627 (v) yrkande 5.
Utskottet avstyrker motion So333 (fp) yrkande 2 med hänvisning
till att möjligheter till statsbidrag för verksamheten finns och
till vad socialstyrelsen uttalat om det angelägna i att
kommunerna anordnar barnomsorg för barn till föräldrar som
deltar i svenskundervisning.
Samisk barnomsorg
Motionen
I motion 1990/91:So609 av Berith Eriksson (v) hemställs
att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om dels
samernas rätt att själva ta ansvar för barnomsorgen (yrkande
1), dels medel till sameskolstyrelsernas verksamhet med samisk
barnomsorg (yrkande 2). Motionären anser att samerna själva
skall kunna utforma och ta ansvar för att utveckla sitt språk
och sin kultur. För att undvika lokala friktioner och med
kännedom om den utveckling mot ökad decentralisering som pågår
föreslår motionären att sameskolstyrelsen även ges möjlighet att
anordna samisk barnomsorg genom att medlen för denna verksamhet
administreras av sameskolstyrelsen. Sameskolstyrelsen har
inskrivet i sin förordning att dess uppgift är att följa den
samiska undervisningen från förskola till vuxennivå.
Bakgrund
En särskild sakkunnig fick år 1987 i uppdrag att göra en
översyn av den samiska kulturens fortbestånd och utveckling.
Översynen redovisades i departementspromemorian Samisk kultur,
Ds 1989:38. Utredaren föreslog i promemorian dels ett särskilt
stimulansbidrag för samisk barnomsorg under en treårsperiod,
dels att medel skulle utgå för en verksamhet med en
förskolekonsulent, knuten till sameskolstyrelsen, också under
tre år.
Förslagen i utredningsrapporten har remissbehandlats och
redovisades i 1990 års budgetproposition, prop. 1989/90:100,
bil. 10, s. 88--95. Förslagen beträffande samisk barnomsorg
ledde emellertid inte till något förslag från regeringen.
Samerättsutredningen överlämnade i november 1990 sitt
slutbetänkande (SOU 1990:91) Samerätt och samiskt språk. I
oktober 1990 utgavs underlagsrapporten (SOU 1990:89) Språkbyte
och språkbevarande. I den sistnämnda rapporten anförs att det på
alla nivåer, från förskolan och uppåt, borde finnas ett helt
samiskt alternativ. I samerättsutredningens slutbetänkande
erinras om förslaget i Ds 1989:38 (se ovan) om bl.a.
stimulansbidrag till samisk förskola.
Utbildningsminister Per Unckel har i ett frågesvar i riksdagen
den 19 november 1991 uppgivit att det inom regeringskansliet
pågår ett arbete med målet att en sameproposition, i vilken
samtliga betänkanden från samerättsutredningen blir föremål för
bedömning, skall kunna presenteras för riksdagen under år 1992.
Här kan också nämnas att flera internationella konventioner
och överenskommelser tar upp frågan om språkliga minoriteters
rättigheter, t.ex. Unescokonventionen angående diskriminering i
utbildningen, FNs konvention om medborgerliga och politiska
rättigheter och ILO-konventionen om urbefolkningars rättigheter.
Minoritetsspråkens ställning har vidare ägnats stor
uppmärksamhet i Europarådet och har också blivit en angelägen
fråga inom EG. Europaparlamentet har bl.a. antagit en resolution
som rekommenderar EGs medlemsstater att lagstifta så att
minoritetsspråk kan användas vid lokala och regionala
myndigheter och förvaltningsorgan.
Tidigare behandling
Med anledning av en motion våren 1989 om modersmålsträning för
samebarn uttalade utskottet att det delade motionärens åsikt om
vikten av att de samiska barnen inte utestängdes från
möjligheten att aktivt ta del av sitt modersmål och sitt
kulturarv. Utskottet konstaterade att frågor som berör det
samiska språkets ställning i Sverige var föremål för olika
utredningar. Utskottet ansåg att resultatet av dessa utredningar
borde avvaktas och avstyrkte den då aktuella motionen
(1988/89:SoU13, s. 4, res. vpk).
Ett yrkande motsvarande det nu aktuella yrkande 2 av samma
motionärer (vpk) avstyrktes av utskottet hösten 1990 med
hänvisning till samerättsutredningens då pågående arbete
(1990/91:SoU2 s. 40) (res. v och mp).
Utskottets bedömning
Utskottet anser inte att riksdagens kommande ställningstagande
till samepropositionen bör föregripas och avstyrker därför
motion 1990/91:So609 (v) yrkandena 1 och 2.
Ökat stöd till barnvårdartjänster
Statsbidrag till kommunens kostnader för barnvårdare söks och
utgår enligt förordningen (1983:944) om statsbidrag till
kommunerna för stöd och hjälp i boendet (senaste lydelsen i SFS
1988:1203). Statsbidrag lämnas med 34 000 kr. för varje
årsarbetare. Bidraget utbetalas oavsett om barnvårdaren har sin
organisatoriska tillhörighet inom den sociala hemhjälpen eller
barnomsorgen.
Socialstyrelsen har i sina Allmänna råd om kommunernas
barnomsorgsplanering år 1988--92 (nr 1987:1) anfört följande
om barnvårdare.
Även om föräldrarna numera enligt föräldraförsäkringen har
goda möjligheter att själva vårda sina barn vid sjukdom är
barnvårdarverksamheten fortfarande ett nödvändigt komplement
till förskoleverksamheten. Vid många tillfällen är det på grund
av föräldrarnas arbets- eller studiesituation nödvändigt att de
under barnens sjukdom kan få behovet av barnomsorg tillgodosett
genom kommunernas barnvårdarorganisation. Behov av barnvårdare
finns också för att tillgodose behovet av barnomsorg på s.k.
obekväm arbetstid. Dessutom behövs barnvårdare för att avlasta
föräldrar till handikappade barn eller i familjer som av andra
skäl behöver stöd, s.k. avlösarservice.
I motion 1990/91:So617 av Maggi Mikaelsson (v) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag på åtgärder för att
öka ensamföräldrars tillgång till barnvårdare. Motionären har
bl.a. anfört följande.
Barnvårdare är normalt en person som kommer hem till barn, när
de blivit sjuka och inte kan vistas i den ordinarie
barnomsorgen. Antalet barnvårdartjänster har minskat i
kommunerna och socialstyrelsen har, på regeringens uppdrag,
gjort en kartläggning av ensamföräldrars utnyttjande av de
kommunala barnvårdarresurserna.
Under 1988 fanns kommunalt anställda barnvårdare i 70 av
landets 284 kommuner. 45 kommuner erbjöd ensamförälder hjälp i
form av hemtjänstpersonal och liknande i stället för
barnvårdare.
Det behövs en beredskap i kommunerna för ensamföräldrar,
ensamboende föräldrar, föräldrar med bristande socialt nätverk
eller familjer som drabbas av sjukdom eller av andra skäl råkar
in i en krissituation. Det är viktigt för barnet, att en
pedagogiskt kunnig och välbekant person kan komma hem, om inte
mamma eller pappa har möjlighet att stanna hemma med sitt sjuka
barn.
Barnvårdarna fyller ofta också ett stort antal funktioner
förutom att vårda sjuka barn i hemmet. De stöttar
dagbarnvårdarna vid sjukdom, ledighet och fortbildning.
Barnvårdare fungerar som extra stöd i hemmet hos familjer som
behöver sådant stöd. De sköter handikappade barn i hemmet.
För att öka möjligheten för ensamföräldrar att få tillgång
till barnvårdare behövs ökade insatser från samhällets sida.
Regeringen bör överväga på vilket sätt dessa ökade insatser
skall utformas.
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet delar socialstyrelsens uppfattning att
barnvårdarverksamheten är ett nödvändigt komplement till
barnomsorgen. En särskilt viktig funktion fyller barnvårdare för
ensamföräldrar och för föräldrar till handikappade barn. Det
utgår emellertid statsbidrag till kommunernas kostnader för
barnvårdare, och det bör ankomma på den enskilda kommunen att
avgöra vilken omfattning barnvårdarverksamheten skall ha. Med
hänvisning till det anförda avstyrks motion 1990/91:So617 (v).
Föräldrautbildning
I två motioner från den allmänna motionstiden 1991 tas upp
behovet av föräldrautbildning för föräldrar till förskole- och
skolbarn.
I motion 1990/91:So622 av Lars Werner m.fl. (v) begärs
förslag från regeringen om en föräldrautbildning genom
studieorganisationerna (yrkande 3). Vänsterpartiet anser att
det råder stora brister på föräldrautbildningens område och att
landets studieorganisationer bör ges möjlighet att prioritera
denna verksamhet.
I motion 1990/91:So638 av Gunilla André och Karin Starrin
(båda c) begärs att regeringen skyndsamt lägger fram förslag
om en utbyggd föräldrautbildning i enlighet med vad som anförts
i motionen (yrkande 2). År 1979 togs beslut om den
föräldrautbildning som nu pågår inom mödra- och barnhälsovården,
påpekar motionärerna, men någon uppföljning för föräldrar med
barn i högre åldrar har inte skett. Enligt motionärerna behöver
föräldrar -- förutom hjälp med barns sociala och psykiska
utveckling -- även gedigna kunskaper om effekterna av felaktiga
sov-, motions- och kostvanor. En utbyggd föräldrautbildning
skulle stärka föräldrarna i deras föräldraroll. Motionärerna
påpekar vidare att socialutskottet vid upprepade tillfällen
påtalat vikten av insatser när det gäller föräldrautbildningen
men att regeringen ännu inte tagit något initiativ.
(Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A812.)
Förslag om en utbyggd föräldrautbildning har flera gånger
tidigare behandlats av utskottet, senast i betänkandet
1990/91:SoU2 (s. 43 f.) med anledning av motioner liknande de nu
aktuella. Utskottet anförde då följande.
Utskottet, som vid upprepade tillfällen påtalat vikten av
insatser när det gäller föräldrautbildningen, konstaterar att
regeringen ännu inte tagit något initiativ i saken. Utskottet
vidhåller emellertid sin inställning att det måste skapas
förutsättningar för en föräldrautbildning för föräldrar till
barn som passerat spädbarnstiden. En sådan föräldrautbildning
skall vara frivillig för föräldrarna, men genomföras så att alla
föräldrar får praktiska möjligheter att delta. Utbildningen bör
bedrivas via barnhälsovård, barnomsorg och skola och
kompletteras med insatser från frivilligorganisationer, såsom
barn- och ungdomsorganisationer och studieförbund.
Föräldrautbildningens syfte bör vara dels att ge ökade kunskaper
om barns utveckling, dels att skapa möjlighet till kontakt och
gemenskap med andra föräldrar och med barnomsorgs- och
skolpersonal. Regeringen bör med utgångspunkt dels i vad
utskottet här skisserat, dels i resultaten från det bedrivna
förnyelsearbetet om föräldrautbildning lägga fram förslag till
hur en föräldrautbildning under förskole- och skolår kan
utvecklas och stimuleras.
Vad utskottet anfört om föräldrautbildning gav riksdagen
regeringen till känna (rskr. 5).
Den förra regeringen gav i mars 1991 socialstyrelsen i uppdrag
att kartlägga och beskriva de förändringar som har skett inom
barnhälsovården under senare år, bl.a. till följd av
verksamhetens integrering i primärvården. I uppdraget ingår
också att i fråga om utveckling, omfattning och innehåll
redovisa den del av föräldrautbildningen som är kopplad till
barnhälsovården. Uppdraget skall redovisas senast den 31 januari
1992.
Regeringen har vidare delat ut medel från allmänna arvsfonden
till Arbetarnas bildningsförbund, ABF, till utvecklande av
förbundets föräldrautbildningsverksamhet.
Utskottet gör följande bedömning.
Riksdagen gav förra hösten regeringen till känna vad utskottet
anfört om behovet av en föräldrautbildning för föräldrar till
förskole- och skolbarn. Därvid uttalades att regeringen borde
lägga fram förslag till hur en sådan föräldrautbildning kunde
utvecklas och stimuleras. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Utskottet utgår från att regeringen, så snart socialstyrelsen
redovisat sitt uppdrag om barnhälsovården och den del av
föräldrautbildningen som är kopplad till denna, återkommer till
riksdagen med ett förslag om föräldrautbildning i enlighet med
utskottets tidigare tillkännagivande. Motionerna 1990/91:So622
(v) yrkande 3 och 1990/91:So638 (c) yrkande 2 påkallar därmed
ingen åtgärd av riksdagen utan avstyrks.
Ändring av socialtjänstlagen
I motion 1990/91:So635 (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär skyndsamt förslag till sådan ändring av
socialtjänstlagen att där klart framgår att vård av egna barn
skall betraktas som jämbördigt med motsvarande förvärvsarbete
(yrkande 3). Enligt motionärerna visar olika utredningar att
bidragstagare med barn i allmänhet betalar mer i inkomstskatt än
de får i socialbidrag. I avvaktan på att skattetrycket sänks och
andra ågärder införs för att underlätta för barnfamiljerna att
leva på sin lön måste reglerna för socialbidrag ses över.
Motionärerna anser att det är orimligt att vård av egna småbarn
inte berättigar till socialbidrag om inkomsterna i övrigt inte
räcker till. Socialbidrag är alltid en nödlösning, men när behov
därav trots allt uppstår, bör egen vård av barn jämställas med
motsvarande förvärvsarbete. Detta bör enligt motionärerna
beaktas vid den förestående översynen av socialtjänstlagen.
Motioner om rätt till socialbidrag vid vård av egna barn har
behandlats vid flera tidigare tillfällen och avstyrkts, senast
hösten 1990 (1990/91:SoU2 s. 37 f. res. m). I ett tidigare
betänkande, SoU 1986/87:34 s. 8 f., hänvisade utskottet till
uttalanden som gjordes av riksdagen i samband med
socialtjänstlagens tillkomst, till innehållet i socialstyrelsens
allmänna råd på området samt slutligen till innehållet i en dom
år 1985 av regeringsrätten, i vilken domstolen avslog en begäran
om bistånd i form av socialbidrag i det fall plats hade anvisats
inom kommunens barnomsorg och modern därför hade varit
oförhindrad att söka arbete. Vid riksmötet 1984/85 gjorde
utskottet i sammanhanget följande uttalande (SoU 18 s. 9).
Utskottet konstaterar för sin del att riksdagens enhälliga
uttalanden i samband med socialtjänstlagens tillkomst utgår från
synen att den som själv kan försörja sig genom eget arbete inte
bör ha rätt till socialbidrag. Utskottet anser detta vara en
naturlig utgångspunkt även för bedömningen av sådana fall som
motionärerna tar upp. Den som inte har ett arbete bör således i
vart fall stå till arbetsmarknadens förfogande. Utskottet
konstaterar att regeringsrättens prejudicerande avgörande går i
samma riktning. I den mån det i ett enskilt fall finns särskilda
omständigheter som motiverar rätt till bistånd trots att den
sökande inte vill ställa sig till arbetsmarknadens förfogande
finns möjlighet att efter prövning ändå låta socialbidrag utgå.
Utskottet kan således inte acceptera synsättet att var och en
som har barn skall kunna välja att avstå från förvärvsarbete för
att -- om inkomsterna då inte räcker till -- i stället få
socialbidrag. I första hand måste den enskilda människan själv
ta ansvar för sitt liv och efter förmåga försöka försörja sig
och sin familj. Socialbidraget bör, som framhölls då
socialtjänstlagen antogs, vara en sista resurs för att trygga
den enskildes försörjning när andra möjligheter tryter.
Utskottet kan inte gå med på att socialbidraget skall användas
som ett medel för att förverkliga allmänna familjepolitiska mål,
som motionsförslaget syftar till.
När motsvarande yrkande behandlades hösten 1990 vidhöll
utskottet sin tidigare ståndpunkt (res. m).
Utskottet gör följande bedömning.
Socialtjänstkommittén skall enligt sina direktiv göra en
översyn av socialtjänstlagens regler om bl.a. rätten till
bistånd. Utskottet utgår från att den fråga motionärerna tar upp
kommer att analyseras av kommittén. Motion 1990/91:So635 (m)
yrkande 3 är därmed tillgodosedd och avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för statsbidrag till alternativa
dag- och fritidshem
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:So7 yrkande 1
delvis och yrkande 2 delvis, 1991/92:So12 yrkande 1 delvis,
1990/91:So226 yrkande 3, 1990/91:So525 yrkande 1,
1990/91:So605, 1990/91:So627 yrkande 1, 1990/91:So629 yrkande
2, 1990/91:So631 yrkandena 1 och 2, 1990/91:So632 yrkande 2,
1990/91:So635 yrkande 4, 1990/91:So636 yrkande 1 delvis och
1990/91:So638 yrkande 3 godkänner propositionens förslag till
riktlinjer i denna del för statsbidrag till daghem och
fritidshem som drivs av annan än kommun,
res. 1 (s)
men. (v) - delvis
2. beträffande en plan för utbyggnaden
att riksdagen avslår motion 1990/91:So627 yrkande 2,
men. (v) - delvis
3. beträffande barnomsorgsavgiften
att riksdagen avslår motion 1990/91:So627 yrkande 7,
men. (v) - delvis
4. beträffande personalen i förskolan
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:So7 yrkande 1
delvis och yrkande 2 delvis och 1991/92:So12 yrkande 1 delvis
godkänner propositionens förslag i denna del,
res. 2 (s) - delvis
men. (v) - delvis
5. beträffande personalinflytande och brukardemokrati
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So12 yrkande 2 och
1990/91:So627 yrkande 8,
res. 3 (s) - motiv.
men. (v) - delvis
6. beträffande fortbildning m.m. för personalen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So627 yrkande 4 och
1990/91:So632 yrkande 4,
men. (v) - delvis
7. beträffande rekrytering av män till barnomsorgen
att riksdagen avslår motion 1990/91:So631 yrkande 3,
8. beträffande statsbidrag till deltidsförskolor
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So8 och
1990/91:So602 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
res. 4 (s)
9. beträffande statsbidrag till dagbarnvårdares egna barn
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So9, 1991/92:So11,
1991/92:So13, 1991/92:So14, 1990/91:So308 yrkande 3,
1990/91:So610, 1990/91:So619, 1990/91:So620 och 1990/91:So632
yrkande 1,
res. 5 (s) - motiv.
10. beträffande dagbarnvårdares möjlighet att starta
personalkooperativ
att riksdagen avslår motion 1990/91:So625,
res. 6 (s) - motiv. - delvis
11. beträffande valet av driftsform för personalkooperativ
att riksdagen avslår motion 1990/91:So632 yrkande 3,
res. 6 (s) - motiv. - delvis
12. beträffande stöd till föräldrakooperativ
att riksdagen avslår motion 1991/92:So10 yrkande 2,
res. 6 (s) - motiv. - delvis
13. beträffande den kommunala kön
att riksdagen avslår motion 1990/91:So613,
res. 6 (s) - motiv. - delvis
14. beträffande statsbidrag till heltidsförskolor i svenska
kyrkans regi
att riksdagen avslår motion 1990/91:So602 yrkande 2,
15. beträffande lagstadgad rätt till barnomsorg
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So7 yrkande 3,
1990/91:So627 yrkande 3, 1990/91:So636 yrkande 1 delvis och
yrkande 2 och 1990/91:So637,
res. 7 (s)
men. (v) - delvis
16. beträffande rättssäkerhet m.m. inom barnomsorg i enskild
regi
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So7 yrkande 4,
1991/92:So10 yrkande 1 och 1990/91:So629 yrkande 1,
res. 8 (s)
17. beträffande godkännande av riktlinjer
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:So7 yrkande 1
delvis och 1991/92:So12 yrkande 1 delvis godkänner i
propositionen angivna riktlinjer i den mån de inte behandlats
under föregående moment,
res. 2 (s) - delvis
men. (v) - delvis
18. beträffande nytt statsbidragssystem för barnomsorgen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So312 yrkande 1,
1990/91:So608, 1990/91:So618, 1990/91:So621 yrkande 2 och
1990/91:So623,
res. 9 (s) - motiv.
19. beträffande skolverkets ansvar för barnomsorgen m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:So633,
men. (v) - delvis
20. beträffande användningen av benämningen förskola
att riksdagen avslår motion 1990/91:So634,
21. beträffande teknik för flickor i förskolan
att riksdagen avslår motion 1990/91:So607,
22. beträffande stöd till invandrar- och flyktingbarn i
barnomsorgen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So603 och
1990/91:So627 yrkande 5,
men. (v) - delvis
23. beträffande invandrarkvinnors möjlighet till
barnpassning
att riksdagen avslår motion 1990/91:So333 yrkande 2,
24. beträffande samisk barnomsorg
att riksdagen avslår motion 1990/91:So609,
men. (v) - delvis
25. beträffande kommunala barnvårdare
att riksdagen avslår motion 1990/91:So617,
26. beträffande föräldrautbildning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So622 yrkande 3 och
1990/91:So638 yrkande 2,
27. beträffande ändring av socialtjänstlagen
att riksdagen avslår motion 1990/91:So635 yrkande 3.
Stockholm den 5 december 1991
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp),
Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s),
Ingrid Hemmingsson (m), Johan Brohult (nyd), Jan Andersson (s),
Leif Carlson (m), Maj-Inger Klingvall (s), Hans Karlsson (s) och
Chatrine Pålsson (kds).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Gudrun Schyman (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Riktlinjer för statsbidrag till alternativa dag- och
fritidshem (mom. 1)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson,
(alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 11 börjar med
"I propositionen" och på s. 12 slutar med "avstyrks därför" bort
ha följande lydelse:
Utskottet kan inte ställa sig bakom propositionens förslag att
statsbidrag skall kunna utgå för barnomsorgsverksamhet som drivs
i aktiebolagsform i vinstsyfte. Förslaget i propositionen
uppfyller inte de krav som måste ställas på god barnomsorg.
Utskottet anser att barnens behov och rättigheter skall ställas
i främsta rummet. Det mest angelägna i nuläget är därför att
lägga fast kvalitetskrav på all barnomsorgsverksamhet.
Utskottet delar uppfattningen i motion So7 (s) att sociala och
pedagogiska mål med utgångspunkt från socialtjänstlagens
paragraf 1 skall styra innehållet i all barnomsorg. Förskolan
bör ligga i det område där man bor. Lokalstandarden och
utemiljön måste vara bra. Barngruppernas sammansättning och
storlek måste vara väl avvägd.
Utskottet kan inte godta den risk för segregation som det
skulle innebära med ett system med fri avgiftssättning och fri
intagning av barn utan beaktande av den kommunala
barnomsorgskön. En sammanhållen barnomsorg som är tillgänglig
för alla barn på lika villkor är särskilt viktig för gruppen
barn med behov av särskilt stöd. Utskottet delar alltså
uppfattningen i motion So7 (s) att föräldraavgifterna i de
alternativa verksamheterna måste ligga i nivå med de avgifter
som gäller i den kommunala barnomsorgen och att intagningen till
förskola bör ske från den kommunala kön.
Utskottet delar också uppfattningen i motion So7 att en första
förutsättning för att statsbidrag skall utgå till alternativ
verksamhet är att den finns upptagen i den kommunala
barnomsorgsplanen. Kommunen har därmed i praktiken en vetorätt
på området.
Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motionerna So7 (s)
yrkandena 1, delvis, och So12 yrkande 1, delvis, och avstyrker
propositionens förslag till riktlinjer i denna del. Utskottet
avstyrker också de motionsyrkanden från allmänna motionstiden
som begär statsbidrag till alla barnomsorgsformer oavsett
huvudman. Utskottet avstyrker vidare motion So 627 (v) yrkande 1
vari förordas enbart kommunal barnomsorg.
Vad utskottet här anfört om principerna för rättvisa, kvalitet
och valfrihet i barnomsorgen bör riksdagen med bifall till
motion So7 yrkande 2, delvis som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:
1. beträffande riktlinjer för statsbidrag till
alternativa dag- och fritidshem
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So7
yrkandena 1 delvis och 2 delvis samt 1991/92:So12 yrkande 1
delvis och med avslag på motionerna 1990/91:So226 yrkande 3,
1990/91:So525 yrkande 1, 1990/91:So605, 1990/91:So627 yrkande 1,
1990/91:So629 yrkande 2, 1990/91:So635 yrkande 4,
1990/91:So636 yrkande 1 delvis och 1990/91:So638 yrkande 3
samt med avslag på propositionens förslag till riktlinjer i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Personalen i förskolan och godkännande av riktlinjer (mom.
4 och mom. 17)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 14 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "andra villkor" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är personalens grundutbildning
en viktig kvalitetsfaktor för barnomsorgsverksamheten. Utskottet
anser i likhet med motionärerna i motion So7 (s) att personalen
måste ha sådan utbildning och erfarenhet att barnens behov
av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.
Utskottet avstyrker propositionens förslag till riktlinjer när
det gäller kraven på personalen och tillstyrker motionerna So7
(s) yrkande 1, delvis, och So12 (v) yrkande 1, delvis, vari
yrkas avslag på propositionen.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So7 (s) yrkande
2, delvis, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Utskottet avstyrker de föreslagna riktlinjerna i övrigt.
dels att utskottet under mom. 4 och 17 bort hemställa:
4. beträffande personalen i förskolan
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So7
yrkande 1 delvis och yrkande 2 delvis samt 1991/92:So12 yrkande
1 delvis, med avslag på propositionens förslag i denna del och
med anledning av motion 1991/92:So7 yrkande 2 delvis som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. beträffande godkännande av riktlinjer
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So7
yrkande 1 delvis och 1991/92:So12 yrkande 1 delvis avslår i
propositionen angivna riktlinjer i den mån de inte behandlats
under föregående moment,
3. Personalinflytande och brukardemokrati (motiveringen till
mom. 5)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 15 som börjar
med "Motionerna So12 (v)" och slutar med "skall användas" bort
ha följande lydelse:
Utskottet förutsätter att föräldrainflytande är en naturlig
del i både kommunal och alternativ barnomsorg. Motionerna So12
(v) yrkande 2 och 1990/91:So627 (v) yrkande 8 påkallar ingen
åtgärd av riksdagen, utan avstyrks,
4. Statsbidrag till deltidsförskolor (mom. 8)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 15 börjar med
"Som framgått" och på s. 16 slutar med "till känna" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det som villkor för statsbidrag till
daghem bör gälla en undre gräns för öppethållandet. Den
nuvarande gränsen 8 timmar, som tillgodoser tillsynsbehovet för
barn till föräldrar som arbetar 6 timmar per dag, bör
bibehållas. När det i övrigt gäller statsbidrag till
deltidsförskolor som drivs av annan huvudman än kommun anser
utskottet att resultatet av den kommunalekonomiska kommitténs
arbete bör avvaktas innan riksdagen tar ställning till förslag
att utvidga statsbidragssystemet till dessa barnomsorgsformer.
Utskottet avstyrker alltså motionerna So8 (m) och So 602 (m)
yrkande 1.
dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:
8. beträffande statsbidrag till
deltidsförskolor
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So8 och
1990/91:So602 yrkande 1,
5. Statsbidrag till dagbarnvårdares egna barn (motiveringen
till mom. 9)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 17 som börjar
med "Enligt propositionen" och slutar med "1990/91:So632 (c)
yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att dagbarnvårdares tillsyn av egna barn
kan jämställas med att kommunen tillhandahåller platser inom
barnomsorgen. Statsbidrag bör därför inte utgå för
dagbarnvårdarnas egna barn.
Utskottet vill vidare framhålla att det stora flertalet
dagbarnvårdare som i dag slutar inom barnomsorgen är sådana som
inte längre har småbarn. Den av motionärerna föreslagna
ändringen av statsbidragsreglerna skulle därför inte
avhjälpa platsbristen inom barnomsorgen.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So9 (nyd), So11
(m), So13 (c), So14 (kds), So308 (mp), yrkande 3, So610 (c),
So619 (c), So620 (c) och So632 (c) yrkande 1.
6. Dagbarnvårdares möjlighet att starta föräldrakooperativ
m.m. (motiveringen till mom. 10--13)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 19 börjar med
"I den nu" och slutar med "kommunala barnomsorgen" bort utgå,
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 19 börjar med
"Utskottet har ovan" och på s. 20 slutar med "motion So613 (s)"
bort ha följande lydelse:
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning när det gäller
dagbarnvårdarnas möjligheter att starta personalkooperativ och
avstyrker alltså motion So625 (s).
När det gäller valet av driftsform för personalkooperativ
hänvisar utskottet till sitt tidigare ställningstagande (se res.
1). Motion So632 (c) avstyrks således.
Utskottet delar uppfattningen i motion So10 (s) yrkande 2 att
föräldrakooperativen fyller en viktig funktion och utgör ett
positivt inslag inom barnomsorgen. Utskottet är dock inte berett
att prioritera en form av alternativ barnomsorg framför en
annan. Motionen avstyrks därför.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning när det gäller
att ålägga föräldrakooperativen att ta barn ut kommunens kö och
avstyrker alltså motion So613 (s).
7. Lagstadgad rätt till barnomsorg (mom. 15)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 21 som börjar med
"Genom propositionens" och slutar med "1990/91:So637 (s)" bort
ha följande lydelse:
I propositionen om en förskola för alla barn (1984/85:209),
som antogs av riksdagen år 1985, lades principen om alla barns
rätt till barnomsorg fast. Målet, en fullt utbyggd barnomsorg,
är nu nära och utskottet anser därför att rättigheten bör
lagfästas. En lagfäst rätt är närmast en konsekvens av de
överväganden som skedde i samband med beslutet 1985.
Beslutet innebar en rätt för alla barn från 1,5 års ålder till
plats i daghem/familjedaghem men också en rätt till pedagogisk
verksamhet i öppna förskolor och från fyra års ålder i
deltidsförskolor för barn i familjedaghem och hemmavarande barn.
Lika självklart som att vi har en allmän grundskola för alla
barn måste det vara med en bra barnomsorg för alla förskolebarn.
Föräldrarna skall bestämma när barnen skall börja, men samhället
skall ha ett ansvar för att planera för alla förskolebarn.
Utan en lagfäst rätt kan barn komma att ställas utan
barnomsorg. En lagstiftning klargör också för de kommuner som
inte uppfyllt utbyggnadsmålet att de måste prioritera denna
verksamhet.
Utskottet anser därför, med bifall till motion So7 (s) yrkande
3 och med anledning av motionerna So637 (s), So627 (v) yrkande 3
och So636 (fp) yrkande 1, delvis, att riksdagen hos regeringen
bör begära förslag som innebär att alla barns rätt till förskola
lagfästs.
dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa:
15. beträffande lagstadgad rätt till barnomsorg
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:So7
yrkande 3 och med anledning av motionerna 1990/91:So627 yrkande
3, 1990/91:So636 yrkande 1 delvis och yrkande 2 samt
1990/91:So637 hos regeringen begär förslag som innebär att
alla barns rätt till förskola lagfästs,
8. Rättssäkerhet m.m. inom barnomsorg i enskild regi (mom. 16)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 25 börjar med
"Som framgått" och på s. 26 slutar med "avstyrks alltså" bort ha
följande lydelse:
Förskolan har byggts ut, kvaliteten har höjts och valfriheten
ökat, såväl genom mångfald i den kommunala barnomsorgen som
genom nya driftsformer. Mot bakgrund av detta anser utskottet
att det nu är angeläget att lägga fast kvalitetskraven för all
barnomsorg, oavsett huvudman. Till dessa hör garantier om
rättssäkerhet, regler om sekretess och likabehandlingsprincipen
samt möjligheterna till insyn och kvalitetsbedömning av
verksamheten. Utskottet delar uppfattningen i motionerna So7 (s)
och So10 (s) att dessa frågor behöver belysas och
lagstiftningen ses över.
Socialtjänstkommittén har i uppdrag att se över bl.a.
tillstånds- och tillsynsfrågor som rör enskild barnomsorg.
Utskottet anser att regeringen bör ge kommittén i
tilläggsdirektiv att även utreda vilket lagstöd som krävs för
att rättssäkerhet, sekretess och likabehandlingsprinciper skall
garanteras inom enskild barnomsorg.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna So7 (s)
yrkande 4 och So10 (s) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motion So629 (c) yrkande 1 påkallar ingen
åtgärd av riksdagen utan avstyrks.
dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa:
16. beträffande rättssäkerhet inom barnomsorg i
enskild regi
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So7
yrkande 4, 1991/92:So10 yrkande 1 och 1990/91:So629 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Nytt statsbidragssystem för barnomsorgen (motiveringen till
mom. 18)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 27 som börjar
med "Enligt vad" och slutar med "avstyrks därför" bort ha
följande lydelse:
Utskottet har tidigare avstyrkt förslaget om vårdnadsbidrag i
motion 1990/91:So621 (m, fp, c) (se betänkande 1990/91:SoU12).
Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker följaktligen
den del av motionen som avser statsbidrag till barnomsorgen och
som förutsätter ett vårdnadsbidrag (yrkande 2). Med samma
motivering avstyrks motion So312 (m) yrkande 1.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att det inte bör
utses någon kommitté för att ta fram ett nytt statsbidragssystem
såsom föreslås i motion So608 (mp). Även den nu nämnda motionen
avstyrks därför.
Motion So618 (c) avstyrks med hänvisning till att bidrag som
har anknytning till faktiska kostnader inte stimulerar
kommunerna att utnyttja befintliga resurser.
Utskottet avstyrker motion So623 (m), slutligen, med
hänvisning till att ett barnomsorgsstöd av det slag som föreslås
i motionen motverkar den utveckling av barnomsorgen som
utskottet förordar och i stället medför negativa konsekvenser
för möjligheterna att upprätthålla en fungerande barnomsorg för
den majoritet av småbarnsföräldrar som vill förena
föräldraskapet med en insats på arbetsmarknaden.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Gudrun Schyman (v) anför:
Riktlinjerna i propositionen
Jag anser att en social verksamhet som barnomsorg inte skall
drivas i vinstsyfte, utan att den i huvudsak skall
skattefinansieras och stå under demokratisk kontroll vad gäller
planering, riktlinjer, mål, avgifter och placeringar. Jag anser
vidare att personalen inom barnomsorgen skall vara välutbildad
och att det inte räcker med enbart erfarenhet. All personal
måste ha pedagogisk kompetens och goda kunskaper om barns
utveckling. Propositionen öppnar för en utveckling där privata
driftsformer kan hamna utanför en demokratisk kontroll och dess
förslag är otillräckligt när det gäller kraven på personalens
utbildning. Jag anser att utskottet bort avstyrka propositionen
i dess helhet.
En plan för utbyggnaden
Det kan aldrig bli valfrihet inom barnomsorgen innan
kommunerna nått full behovstäckning. Eftersom bara drygt hälften
av kommunerna klarat av sin utbyggnad upprepar jag
vänsterpartiets krav om en ny utbyggnadsplan.
Barnomsorgsavgiften
Statens inkomst av barnomsorgsavgiften har sedan 1978 varit
högre än anslaget för barnomsorgen. Jag anser att inkomsten från
barnomsorgsavgiften i dess helhet skall budgeteras för
barnomsorgen.
Personalinflytande och brukardemokrati
Att beslutsbefogenheter och pengar decentraliseras till
personal och föräldrar är viktigare än att skapa privata
alternativ. Den enskilda institutionen skall ledas av en
styrelse som består av personal och föräldrar.
Sociallagstiftningen bör ändras så att personalens och brukarnas
rätt att delta i beslutsprocessen blir möjlig.
Fortbildning m.m. för personalen
Det är viktigt att all personal har pedagogisk kompetens och
goda kunskaper om barns utveckling. Barnskötare och obehörig
personal bör erbjudas vidareutbildning för att man på sikt skall
få en enhetlig personalkategori. En ändamålsenlig fortbildning
är vidare en betydelsefull faktor för att locka ny personal och
behålla den erfarna. Det är därför mycket otillfredsställande
att kommunerna inte har använt tilldelade medel för
fortbildning. Kommunerna bör få fortbildningsmedlen först efter
ansökan och redovisning av sina fortbildningsplaner.
Lagstadgad rätt till barnomsorg
Rätten till barnomsorg bör bli en lagstadgad rättighet med
skyldighet för kommunen att bereda plats i förskoleverksamheten.
För att riksdagsbeslutet om en god barnomsorg för alla barn
skall bli verklighet krävs alltså att riksdagen tar sitt ansvar
och lagstiftar om rätten till barnomsorg.
Skolverkets ansvar för barnomsorgen m.m.
Ansvaret för barnomsorgen bör föras över från
socialtjänstlagen till skollagen. Det krävs vidare en samordning
av barnomsorg och skola på central nivå, varför barnomsorgen
redan nu bör föras över till det nya skolverkets ansvarsområde.
Stöd till invandrar- och flyktingbarn i barnomsorgen
Invandrar- och flyktingbarn behöver särskilt stöd i
barnomsorgen, bl.a. i form av modersmålsträning. Det är
angeläget att se till att statsbidragen till invandrar- och
flyktingbarn i förskolan kan tillgodose behoven.
Samisk barnomsorg
Samerna måste ges rätt att själva ta ansvar för barnomsorgen.
Sameskolstyrelsen bör ges möjlighet att anordna samisk
barnomsorg genom att medlen för barnomsorgen administreras av
sameskolstyrelsen.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
momenten 1--6, 15, 17, 19, 22 och 24 borde ha hemställt:
1. beträffande riktlinjer för statsbidrag till alternativa
dag- och fritidshem
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:So12 yrkande 1
delvis och 1991/92:So7 yrkande 1 delvis och med anledning av
motion 1990/91:So627 yrkande 1 samt med avslag på motionerna
1991/92:So7 yrkande 2 delvis, 1990/91:So226 yrkande 3,
1990/91:So525 yrkande 1, 1990/91:So605, 1990/91:So629 yrkande 2,
1990/91:So631 yrkandena 1 och 2, 1990/91:So632 yrkande 2,
1990/91:So635 yrkande 4, 1990/91:So636 yrkande 1 delvis och
1990/91:So638 yrkande 3 avslår propositionens förslag till
riktlinjer i denna del för statsbidrag till daghem och
fritidshem som drivs av annan än kommun,
2. beträffande en plan för utbyggnaden
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So627 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande barnomsorgsavgiften
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So627 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande personalen i förskolan
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So7 yrkande 1
delvis och 1991/92:So12 yrkande 1 delvis och med anledning av
motion 1991/92:So7 yrkande 2 delvis avslår propositionens
förslag i denna del,
5. beträffande personalinflytande och brukardemokrati
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So12 yrkande
2 och 1990/91:So627 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
6. beträffande fortbildning m.m. för personalen
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So627
yrkande 4 och 1990/91:So632 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. beträffande lagstadgad rätt till barnomsorg
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So7 yrkande
3, 1990/91:So627 yrkande 3, 1990/91:So636 yrkande 1 delvis och
yrkande 2 och 1990/91:So637 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
17. beträffande godkännande av riktlinjer
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So7 yrkande 1
delvis och 1991/92:So12 yrkande 1 delvis avslår i propositionen
angivna riktlinjer i den mån de inte behandlats under föregående
moment,
19. beträffande skolverkets ansvar för barnomsorgen m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So633 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. beträffande stöd till invandrar- och flyktingbarn i
barnomsorgen
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So603 och
1990/91:So627 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
24. beträffande samisk barnomsorg
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So609 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motioner 2
Motioner väckta med anledning av propositionen 2
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991 3
Utskottet 6
Bakgrund 6
Propositionen i huvuddrag 9
Statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m. 9
Personalen i förskolan 12
Utskottets bedömning 14
Statsbidrag till alternativa deltidsförskolor 15
Dagbarnvårdares rätt att räkna in egna förskolebarn i
underlaget för anställning som dagbarnvårdare 16
Utskottets bedömning 17
Särskilt om statsbidrag till personalkooperativa och
föräldrakooperativa daghem och fritidshem 18
Utskottets bedömning 19
Barnomsorg i svenska kyrkans regi 20
En lag om rätt till barnomsorg 20
Rättssäkerhet m.m. inom barnomsorg i enskild regi 22
Motionerna 22
Gällande bestämmelser m.m. 23
Utskottets bedömning 25
Förslag till nya statsbidragssystem för barnomsorgen 26
Relationen mellan barnomsorgen och skolan, m.m. 27
Teknik för flickor i förskolan 29
Invandrar- och flyktingbarn i förskolan m.m. 30
Samisk barnomsorg 31
Motionen 31
Bakgrund 32
Tidigare behandling 32
Utskottets bedömning 33
Ökat stöd till barnvårdartjänster 33
Föräldrautbildning 34
Ändring av socialtjänstlagen 35
Hemställan 36
Reservationer 39
Meningsyttring av suppleant 45