Socialpolitik -- inriktning och anslag



<div class="sidhuvud_publikation">Socialutskottets betänkande</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">1991/92:SOU15</div>
<h1>Socialpolitik -- inriktning och anslag</h1>
<hr class="sidhuvud_linje">
<h2>Innehåll</h2>
<ul><li class="innehall_lista"><a href="#bsam">Sammanfattning</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bprop">Proposition 1991/92:100 bil. 6</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bmot">Motioner</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#btext">Utskottet</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bhemst">Hemställan</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bres">Reservationer</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#binh">Innehållsförteckning</li></a></ul>
<pre>1991/92</pre>
<pre></pre>
<pre>
SoU15</pre>
<a name="bsam"></a><h2>Sammanfattning</h2><pre>I betänkandets första del behandlas frågor om inriktningen av
socialpolitiken mot bakgrund av uttalanden i budgetpropositionen
och olika motionsyrkanden väckta under den allmänna
motionstiden. I betänkandets andra del behandlas samtliga
anslagsyrkanden och andra yrkanden i budgetpropositionen inom
socialutskottets beredningsområde samt ett stort antal motioner
från allmänna motionstiden som rör anslagen för budgetåret
1992/93. Totalt behandlas 324 motionsyrkanden. Anslagen E 15--16
behandlas av försvarsutskottet i dess betänkande 1991/92:FöU12.</pre>
<pre>Utskottet ställer sig helt bakom den inriktning av
socialpolitiken som redovisas i budgetpropositionen.
Socialdemokraterna har i motioner lagt fram förslag till
socialpolitiska åtgärder med en annan inriktning. Dessa motioner
avstyrks av utskottet.</pre>
<pre>Utskottet ställer sig också bakom regeringens anslagsförslag
och de förslag till lagändringar som läggs fram i propositionen
samt avstyrker samtliga motioner som rör de olika sakområdena.</pre>
<pre>Socialdemokraterna och Vänsterpartiet redovisar i olika
reservationer resp. i en meningsyttring sin syn på inriktningen
av socialpolitiken.</pre>
<pre>I fråga om anslagen har anmälts 26 reservationer från
Socialdemokraterna och en meningsyttring från Vänsterpartiet.</pre>
<pre>Av innehållsförteckningen på betänkandets sista sidor framgår
hur reservationerna och meningsyttringen fördelar sig på olika
områden.</pre>
<pre>
FEMTE HUVUDTITELN</pre>
<a name="bprop"></a><h2>Proposition 1991/92:100 bil. 6</h2><pre>Regeringen har under anslagen A 1--A 7 (s. 16--24) föreslagit</pre>
<pre>A 1 att riksdagen till Socialdepartementet för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 47 862 000 kr.</pre>
<pre>A 2 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93
anvisar ett reservationsanslag på 30 905 000 kr.</pre>
<pre>A 3 att riksdagen till Uppföljning, utvärdering m.m. för
budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 25 870 000
kr.</pre>
<pre>A 4 att riksdagen till Internationell samverkan för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 39 162 000 kr.</pre>
<pre>A 5 att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet för
budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 79 175 000
kr.</pre>
<pre>A 6 att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret
1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 192 720 000 kr.</pre>
<pre>A 7 att riksdagen till Avvecklingskostnader för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 35 000 000 kr.</pre>
<pre>Regeringen har under anslagen C 1 (s. 43--46), C 5 (s. 52--53)
och C7--C 8 (s. 54--55) föreslagit</pre>
<pre>C 1</pre>
<pre>dels att riksdagen antar de i propositionen framlagda
förslagen till</pre>
<pre>1. lag om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen
(1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,</pre>
<pre>2. lag om ändring i lagen (1991:1940) om ändring i lagen
(1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag,</pre>
<pre>3. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,</pre>
<pre>dels att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 17 645 000 000 kr.</pre>
<pre>C 5</pre>
<pre>dels att riksdagen antar de i propositionen framlagda
förslagen till</pre>
<pre>1. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,</pre>
<pre>2. lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt
bidragsförskott för studerande,</pre>
<pre>dels att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 3 085 000 000 kr.</pre>
<pre>
C 7</pre>
<pre>dels att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till
lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till
vissa adoptivbarn,</pre>
<pre>dels att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa
adoptivbarn för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på
8 250 000 kr.</pre>
<pre>C 8 att riksdagen till Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 22 000 000 kr.</pre>
<pre>Regeringen har under anslagen E 1--14 och E 17--19 (s.
109--146) föreslagit</pre>
<pre>E 1 att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag på 205 744 000 kr.</pre>
<pre>E 2 att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.</pre>
<pre>E 3 att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret
1992/93 anvisar ett ramanslag på 161 444 000 kr.</pre>
<pre>E 4 att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för
budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 12 692 000 kr.</pre>
<pre>E 5 att riksdagen till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 2479000 kr.</pre>
<pre>E 6 att riksdagen till Statens institut för psykosocial
miljömedicin för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag
på 5 741 000 kr.</pre>
<pre>E 7 att riksdagen till Statens bakteriologiska laboratorium:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.</pre>
<pre>E 8 att riksdagen till Statens bakteriologiska laboratorium:
Centrallaboratorieuppgifter för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 46 222 000 kr.</pre>
<pre>E 9 att riksdagen till Statens bakteriologiska laboratorium:
Försvarsmedicinsk verksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 4 938 000 kr.</pre>
<pre>E 10 att riksdagen till Statens bakteriologiska laboratorium:
Utrustning för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag
på 2 584 000 kr.</pre>
<pre>E 11 att riksdagen till Epidemiberedskap m.m. för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 16 036 000 kr.</pre>
<pre>E 12 att riksdagen till Bidrag till Sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut för
budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 30 375 000 kr.</pre>
<pre>E 13 att riksdagen till Bidrag till allmän sjukvård m.m. för
budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 3 495 682 000
kr.</pre>
<pre>E 14 att riksdagen till Specialistutbildning av läkare m.m.
för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på
30443000 kr.</pre>
<pre>E 17 att riksdagen till Statens folkhälsoinstitut för
budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 106 883 000
kr.</pre>
<pre>E 18 att riksdagen till Särskilt statsbidrag för viss
vårdgaranti för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 250 000 000 kr.</pre>
<pre>E 19</pre>
<pre>dels att riksdagen godkänner att statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik ombildas till en fristående
myndighet med de uppgifter som angetts i propositionen,</pre>
<pre>dels att riksdagen till Statens beredning för utvärdering
av medicinsk metodik för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 11 408 000 kr.</pre>
<pre>Regeringen har under anslagen F 1--4 (s. 153--161) föreslagit</pre>
<pre>F 1 att riksdagen till Bidrag till barnomsorg för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 13 690 000 000 kr.</pre>
<pre>F 2 att riksdagen till Bidrag till invandrar- och flyktingbarn
i förskolan för budgetåret 1992/93 anvisar ett anslag på
40000000 kr.</pre>
<pre>F 3 att riksdagen till Barnmiljörådet för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag på 5 199 000 kr.</pre>
<pre>F 4</pre>
<pre>dels att riksdagen godkänner att verksamheten inom NIA:s
ansvarsområde skall ha den övergripande målsättning som
förordats i avsnittet Slutsatser i propositionen,</pre>
<pre>dels att riksdagen till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på
5 828 000 kr.</pre>
<pre>Regeringen har under anslagen G 1--15 (s. 170--191) föreslagit</pre>
<pre>
G 1 att riksdagen till Bidrag till service och vård för
budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 7 976 000 000
kr.</pre>
<pre>G 2 att riksdagen till Bidrag till färdtjänst, servicelinjer
m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på
797000000 kr.</pre>
<pre>G 3 att riksdagen till Kostnader för viss omsorg om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl. för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 45 521 000 kr.</pre>
<pre>G 4 att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 122 328 000 kr.</pre>
<pre>G 5 att riksdagen till Ersättning för texttelefoner för
budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 74 600 000 kr.</pre>
<pre>G 6 att riksdagen till Ersättning till postverket för
befordran av blindskriftsförsändelser för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag på 46 169 000 kr.</pre>
<pre>G 7 att riksdagen till Kostnader för viss verksamhet för
handikappade för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 56 260 000 kr.</pre>
<pre>G 8 att riksdagen till Statens hundskola för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.</pre>
<pre>G 9 att riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 5 955 000 kr.</pre>
<pre>G 10 att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer
för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på
129248000 kr.</pre>
<pre>G 11 att riksdagen till Bilstöd till handikappade för
budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 206 000 000
kr.</pre>
<pre>G 12 att riksdagen till Bidrag till byggande av gruppbostäder
och andra alternativa boendeformer anvisar ett
reservationsanslag på 400 000 000 kr.</pre>
<pre>G 13 att riksdagen till Bidrag för viss ombyggnad av sjukhem
m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på
200 000 000 kr.</pre>
<pre>G 14 att riksdagen till Bidrag till kommunerna för medicinskt
färdigbehandlade för budgetåret 1992/93 anvisar ett anslag på
700 000 000 kr.</pre>
<pre>G 15 att riksdagen till Utvecklingsmedel m.m. för budgetåret
1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 11 946 000 kr.</pre>
<pre>
Regeringen har under anslagen H 1--4 (s. 209--214) föreslagit</pre>
<pre>H 1 att riksdagen till Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning, CAN, för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 7 964 000 kr.</pre>
<pre>H 2 att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och
ungdomsvård för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på
950 000 000 kr.</pre>
<pre>H 3 att riksdagen till Bidrag till organisationer för
budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 28 755 000
kr.</pre>
<pre>H 4 att riksdagen till Utvecklings- och försöksverksamhet för
budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 29 003 000
kr.</pre>
<a name="bmot"></a><h2>Motioner</h2><pre>1991/92:So202 av Kurt Ove Johansson och Anita Modin (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sänkning av åldern vid alla inköp av
alkoholhaltiga drycker från 20 år till 18 år.</pre>
<pre>1991/92:So203 av Knut Billing (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att ändra lagen om handel med rusdrycker så att de
fasta teatrarna kan ges tillstånd att servera öl och vin under
paus i pågående föreställning.</pre>
<pre>1991/92:So205 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för
att beräkna omfattningen av den oregistrerade
alkoholkonsumtionen och med uppgift att föreslå åtgärder för att
minska denna konsumtion.</pre>
<pre>1991/92:So206 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om insatser för att förebygga och minska
förekomsten av spelberoende,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om finansiering av insatser mot spelberoende,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det planerade folkhälsoinstitutets roll i
arbetet med att förebygga och minska förekomsten av
spelberoende.</pre>
<pre>1991/92:So207 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att begreppet "väsentliga
förflyttningssvårigheter" i reglerna om bilstöd till
handikappade ges en vidare tolkning,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den s.k. 49-årsgränsen tas bort,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att bilstödet inte skall påverka
handikappersättningens storlek,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behov av bilstöd också till
fosterföräldrar.</pre>
<pre>1991/92:So208 av Bo Nilsson och Lena Öhrsvik (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om frågor som bör tas med i den utredning som
pågår i riksförsäkringsverket,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
eventuella förslag till förbättringar i anledning av motionen
föreläggs snarast.</pre>
<pre>1991/92:So211 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen beslutar avskaffa de regleringar som
begränsar Systembolagets öppettider,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Systembolagets affärsetablering och
försäljningsformer,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Systembolagets skyldighet att bedriva
alkoholpolitisk upplysning.</pre>
<pre>1991/92:So214 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar avskaffa lördagsstängningen på Systembolaget.</pre>
<pre>1991/92:So215 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att omgående starta en försöksverksamhet med
möjlighet för livsmedelshandlarna i Stockholmsområdet att
saluföra lättviner och motsvarande alkoholsvaga drycker.</pre>
<pre>1991/92:So219 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om överförande av beslut om
serveringstillstånd från länsstyrelserna till kommunerna.</pre>
<pre>1991/92:So220 av Ingrid Andersson och Gunnar Thollander (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att effekterna av ökade
"självrisker" och andra avgifter analyseras från
fördelningspolitisk synpunkt och redovisas.</pre>
<pre>1991/92:So221 av Bo Arvidson och Jan Backman (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tydligare regler för antalet boende i
gruppboende.</pre>
<pre>1991/92:So222 av Sonia Karlsson och Berit Löfstedt (s) vari
yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den som bor tillsammans med en förälder under äktenskapsliknande
förhållanden bör likställas med förälder vid tillämpning av
bestämmelserna om bilstöd till handikappade,</pre>
<pre>2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna att möjlighet till dispens från gällande
bestämmelser om bilstöd för handikappade bör skapas för
samboende.</pre>
<pre>1991/92:So223 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att i den aviserade alkoholutredningen
lyfta fram situationen för barnen till alkoholmissbrukande
föräldrar,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om projektet Alkohol, Länssjukvård och
Primärvård, ALP-projektet,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om projektet Föräldrar och Alkohol,
FA-projektet.</pre>
<pre>1991/92:So224 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den generella välfärdspolitikens betydelse
för människor med funktionshinder,</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om möjligheterna för handikappade att delta i
fritids- och kulturaktiviteter,</pre>
<pre>7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av insatser för familjer med
handikappade barn och för gruppen föräldrar med funktionshinder,</pre>
<pre>8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om färdtjänstens betydelse för människor med
funktionshinder,</pre>
<pre>9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av förbättringar av bilstödet,</pre>
<pre>10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den nya teknikens möjligheter för
handikappade,</pre>
<pre>11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om handikapporganisationernas betydelse i det
europeiska integrationsarbetet,</pre>
<pre>12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en utvidgad rättighetslag för
människor med stora funktionshinder,</pre>
<pre>13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att tydliggöra landstingens
ansvar för habilitering och rehabilitering,
hjälpmedelsförsörjning och tolkverksamhet.</pre>
<pre>1991/92:So225 av Ingvar Björk och Börje Nilsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om färdtjänsten.</pre>
<pre>1991/92:So226 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen beslutar ändra lagen (1977:293) om handel med
drycker i enlighet med vad som i motionen anförts,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder mot alkoholmissbruket.</pre>
<pre>1991/92:So227 av Inger René och Karin Falkmer (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätt till bilstöd för handikappade barn med
familjehemsplacering.</pre>
<pre>1991/92:So229 av Jan Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kooperativa lösningars betydelse för
handikappade.</pre>
<pre>1991/92:So230 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om på vilket sätt föräldrar
kan garanteras ersättning om man tvingas avstå från
förvärvsarbete på grund av att barnomsorgen tillfälligtvis inte
fungerar.</pre>
<pre>1991/92:So232 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen av socialpolitiken,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om principerna för rättvisa, kvalitet och
valfrihet i barnomsorgen,</pre>
<pre>3. att riksdagen hos regeringen begär förslag på hur alla
barns rätt till förskola skall lagfästas,</pre>
<pre>4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket
lagstöd som krävs för att garantera rättssäkerhet, sekretess,
lika behandlingsprinciper, uppföljning och kvalitetskontroll när
kommuner lämnar över verksamhet till andra huvudmän, genom
tilläggsdirektiv till socialtjänstkommittén,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rättvise- och kvalitetskrav på olika
områden inom socialtjänsten,</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en ombudsman för barn och unga,</pre>
<pre>8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen av familjepolitiken så att
alla barn ges goda och likvärdiga uppväxtvillkor,</pre>
<pre>9. att riksdagen beslutar om en höjning av barnbidraget till
10 020 kr. per barn och år fr.o.m. den 1 juli 1992,</pre>
<pre>11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fullföljande av Ädel-reformen enligt
riksdagens beslut,</pre>
<pre>12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av stöd till handikappade och
deras organisationer.</pre>
<pre>1991/92:So234 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar anpassa minimiåldern för inköp på
Systembolaget till myndighetsåldern.</pre>
<pre>1991/92:So235 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om EG och alkoholpolitiken.</pre>
<pre>1991/92:So237 av Olle Schmidt (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om analys och studier av ett system med s.k. Gentjänst.</pre>
<pre>1991/92:So239 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av ytterligare medel för framställning
av teckenspråksmaterial och framtagning av ett teckenlexikon.</pre>
<pre>1991/92:So240 av Gunhild Bolander och Stina Gustavsson (c)
vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av översyn av regelverket för
indragning av tillstånd för alkoholservering då given
lagstiftning inte efterlevs,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tilläggsdirektiv till alkoholkommissionen.</pre>
<pre>1991/92:So242 av Alwa Wennerlund m.fl. (kds) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändring av omsorgslagen så att vårdhemmen
för psykiskt handikappade patienter kan finnas kvar,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de psykiskt handikappade patienterna
ges valfrihet i fråga om boende,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de psykiskt handikappade patienterna
ges adekvat medicinsk vård och behandling.</pre>
<pre>1991/92:So243 av Harald Bergström m.fl. (kds) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om motiv för införande av varningstexter på
vin- och spritflaskor,</pre>
<pre>2. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får
i uppdrag att utarbeta sådan varningstext.</pre>
<pre>1991/92:So244 av Per Stenmarck m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar sänka åldersgränsen för inköp och införsel av
alkohol till 18 år.</pre>
<pre>1991/92:So246 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kooperativa alternativ i vården av äldre
invandrare.</pre>
<pre>1991/92:So248 av Maja Bäckström (s) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att socialstyrelsen åläggs vidta åtgärder,
t.ex. på utbildningsområdet, syftande till att personalen inom
hemtjänsten bättre skall kunna bedöma och hantera
misshandelsfall av den art som redovisas i motionen.</pre>
<pre>1991/92:So249 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen beslutar att det snarast blir lagligt att
sälja vin och starköl i vanliga livsmedelsbutiker m.m.,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
det statliga försäljningsmonopolet av alkoholhaltiga drycker
upphör före år 1995,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lördagsöppet på systemet,</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en massiv upplysningskampanj om
alkoholens skador och kostnader för samhället bör startas i
skolor och media,</pre>
<pre>8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att åldern för inköp av alkoholhaltiga
drycker bör sänkas till 18 år,</pre>
<pre>9. att riksdagen beslutar om sådan lagändring att försäljning
av alkoholhaltiga drycker inte förutsätter matförsäljning på
restauranger m.m.,</pre>
<pre>10. att riksdagen beslutar om sådan lagändring att
öppettiderna för restauranger inte regleras av myndigheter,</pre>
<pre>11. att riksdagen beslutar om sådan lagändring att ansökan om
tillstånd att servera alkohol generellt alltid skall ges om inte
synnerliga skäl talar däremot,</pre>
<pre>12. att riksdagen beslutar att kommunerna skall vara
tillståndsmyndighet,</pre>
<pre>13. att riksdagen beslutar att indragning av tillstånd för
restauranger och andra utskänkningslokaler skall vara
tidsbegränsad till högst två månader, dock skall möjlighet
finnas att vid upprepad överträdelse dra in tillståndet
permanent.</pre>
<pre>1991/92:So250 av Johan Brohult och Ian Wachtmeister (nyd) vari
yrkas</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att man omgående börjar bygga ålderdomshem
i offentlig regi,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att fri etablering av privata ålderdomshem
tillåts och uppmuntras under förutsättning av att fri konkurrens
råder och att lokaler och verksamhet godkänts av en oberoende
organisation,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det dubbla huvudmannaskapet för
omvårdnad mellan landsting och kommun avskaffas, en huvudman
skall ha det totala omvårdnadsansvaret,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att patientomvårdnaden skall vara
producentoberoende, vilket innebär att ansvaret för produktion
och finansiering skiljs åt och att alltså pengarna följer
patienten,</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en nationell omvårdnadsförsäkring
omfattande alla medborgare införs där finansieringen sker
solidariskt, dvs. efter ekonomisk förmåga hos individerna,</pre>
<pre>7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att försäkringen administreras av
riksförsäkringsverket eller av privata försäkringsbolag som
verksamhetsmässigt kontrolleras av en oberoende organisation.</pre>
<pre>1991/92:So251 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet
av ett särskilt EG-kontor i Bryssel för handikapprörelsen.</pre>
<pre>1991/92:So253 av Lennart Nilsson och Nils T Svensson (s) vari
yrkas att riksdagen beslutar att 46 § lagen (1977:293) om handel
med drycker utgår.</pre>
<pre>1991/92:So254 av Charlotte Branting och Kenth Skårvik (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om statsbidragsbestämmelserna för
färdtjänst.</pre>
<pre>1991/92:So256 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förändring av lagen om handel med drycker.</pre>
<pre>1991/92:So259 av Lahja Exner och Arne Kjörnsberg (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om komplettering av bilstödet för
handikappade.</pre>
<pre>1991/92:So260 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stimulera kommunerna att snabbt börja
bygga ålderdomshem.</pre>
<pre>1991/92:So262 av Maud Ekendahl och Bo Arvidson (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att alkoholservering skall tillåtas i
kombinerad butiks- och serveringslokal.</pre>
<pre>1991/92:So263 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försöksverksamhet med försäljning av vin och
öl i livsmedelsbutiker.</pre>
<pre>1991/92:So264 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stöd till bokklubb för
punktskriftsläsare.</pre>
<pre>1991/92:So265 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att tillåta den nya utskänkningsformen.</pre>
<pre>1991/92:So266 av Richard Ulfvengren m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om krav på möjlighet att på inrikesflyget få
samma alkoholregler och utskänkningstillstånd som på
inrikeståget.</pre>
<pre>1991/92:So267 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär 5 000 000 kr. ur allmänna
arvsfonden till en FUB-kampanj i förenings- och arbetslivet som
enligt vad i motionen anförts kan öka förståelsen, toleransen
och möjligheterna att helt delta i samhällslivet.</pre>
<pre>1991/92:So269 av Torgny Larsson och Berndt Ekholm (s) vari
yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett kommande medlemskap inte får
hindra oss som nation att föra en självständig alkoholpolitik,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det anslås stora resurser till
utbildning och information för att upprätthålla och förbättra
vårt folks medvetande om alkoholens och andra drogers
skadeverkningar.</pre>
<pre>1991/92:So270 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>6. att riksdagen för budgetåret 1992/93 anvisar 1 milj.kr. för
utarbetande av språklexikon på punktskrift,</pre>
<pre>8. att riksdagen för budgetåret 1992/93 anvisar 30 milj.kr.
till stimulansbidrag för utveckling och utbyggnad av
ungdomsmottagningar.</pre>
<pre>1991/92:So271 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen hos regeringen begär att alkoholpolitiska
kommissionen får tilläggsdirektiv om att utarbeta en
beredskapsplan vid ev. inträde i EG,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om registrering vid inköp av alkohol,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett epidemiologiskt centrum skall
placeras på folkhälsoinstitutet,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att folkhälsoinstitutet skall ha ansvar
för utarbetandet av folkhälsorapporter,</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Systembolagets ansvar för information
kring alkohol,</pre>
<pre>7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om folkhälsoinstitutets ansvar för kontakter
med folkrörelser,</pre>
<pre>13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bättre lagefterlevnad när det gäller lagen
om handel med drycker (LHD),</pre>
<pre>14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att 30 000 000 kr. bör avsättas årligen
under fem år från allmänna arvsfonden till inrättande och drift
av alkoholfria nöjesställen för ungdom,</pre>
<pre>15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som
förbjuder bryggerinäringen att idka partihandel med öl enligt
vad i motionen anförts om symbiosen mellan bryggeri- och
restaurangnäringen.</pre>
<pre>1991/92:So273 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utvecklingen och förnyelsen av den
offentliga sektorn måste vila på den generella
välfärdspolitikens grund, sådan den beskrivs i motionen,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att förnyelsen av den offentliga
sektorn utgår ifrån behovet av att stärka medborgarnas direkta
inflytande över den sociala omvårdnaden och servicen,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om konkurrensneutralitet när det gäller den
kommunala ersättningsnivån till kooperativt respektive kommunalt
driven social omsorg.</pre>
<pre>1991/92:So274 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av översyn av regelverket för
tillstånd för alkoholservering.</pre>
<pre>1991/92:So275 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av lagstiftningen rörande förbud
mot alkoholreklam.</pre>
<pre>1991/92:So279 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av verksamheten med
internationella adoptioner.</pre>
<pre>1991/92:So283 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ändring av reglerna för att ge fosterföräldrar till
handikappade barn möjlighet att erhålla bilstöd.</pre>
<pre>1991/92:So284 av Lahja Exner m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om intensifiering av arbetet med äldreomsorg
för invandrare.</pre>
<pre>1991/92:So285 av Lahja Exner m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att en handikappombudsman
tillsätts.</pre>
<pre>1991/92:So287 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om alkoholpolitikens inriktning i syfte att
uppnå WHO:s mål.</pre>
<pre>1991/92:So288 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om monopolet.</pre>
<pre>1991/92:So289 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om alkoholkommissionen och nödvändiga
alkoholpolitiska insatser,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om punktnykterhetens betydelse,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om alkoholmonopolen.</pre>
<pre>1991/92:So290 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om målen för utvecklings- och
förnyelsearbetet i välfärdspolitiken.</pre>
<pre>1991/92:So291 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds) vari
yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att förhindra alkoholmissbruk
bland kvinnor,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd till organisationer som arbetar med
kvinnor och alkohol,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Systembolagets öppethållandetider.</pre>
<pre>1991/92:So401 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om åtgärder mot nickelallergins spridning.</pre>
<pre>1991/92:So402 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om whiplash-skadades rätt till adekvat
medicinsk vård,</pre>
<pre>2. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen ges
direktiv i syfte att få snabbare diagnostiseringar av
whiplash-skador, av betydelse vid fastställande av
invaliditetsgrad.</pre>
<pre>1991/92:So404 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökad forskning kring sjukdomen plötslig
spädbarnsdöd,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sjukvårdens behov av information om
sjukdomen.</pre>
<pre>1991/92:So406 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av förbättrad vård av barn med reumatiska sjukdomar.</pre>
<pre>1991/92:So407 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
preparat som ges i prestationshöjande syfte.</pre>
<pre>1991/92:So408 av Lena Öhrsvik och Bo Nilsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av åtgärder för ökad säkerhet och
trygghet för personer med epilepsi.</pre>
<pre>1991/92:So410 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar om underrättelseskyldighet vid rättsmedicinsk
obduktion, fullständig dödsorsaksundersökning och enkel
dödsorsaksundersökning, motsvarande den skyldighet som gäller
enligt 4 § obduktionslagen.</pre>
<pre>1991/92:So411 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om återinförande av statliga subventioner
gällande preventivmedel,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökade resurser till upplysningsverksamhet
och preventivmedelsrådgivning.</pre>
<pre>1991/92:So414 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om porfyridiagnostiken.</pre>
<pre>1991/92:So415 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kartläggning och behandling av "sektsjuka".</pre>
<pre>1991/92:So417 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om rekryteringsbefrämjande åtgärder för läkare till landsorten.</pre>
<pre>1991/92:So418 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Europarådets rekommendationer om
behandling av hivpositiva,</pre>
<pre>2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i smittskyddslagen att hivinfekterade inte omfattas av
denna lag,</pre>
<pre>3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
patientjournallagen så att hivtest kan göras med garanterad
anonymitet,</pre>
<pre>4. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen
utarbetar råd och anvisningar för hur hivspårning kan utföras på
frivillig grund.</pre>
<pre>1991/92:So419 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag
att utreda förutsättningarna för allmänna hälsokontroller för
tidig upptäckt av sköldkörtelsjukdom hos kvinnor över 50 år.</pre>
<pre>1991/92:So425 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalisering av folkhälsoinstitutet, eller
delar därav, till Skövde.</pre>
<pre>1991/92:So426 av Rinaldo Karlsson och Carin Lundberg (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ökad forskning kring sjukdomen
familjär amyloidos.</pre>
<pre>1991/92:So427 av Ingela Thalén (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förbud mot reklam för tobaksvaror.</pre>
<pre>1991/92:So428 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om översyn av det normsystem som
reglerar tvångsisolering av hivinfekterade.</pre>
<pre>1991/92:So429 av Roland Lében (kds) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om principer för utlokaliseringsbeslut med
avseende på Folkhälsoinstitutets verksamhetsoperativa del,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Värmland, med alternativen Karlstad och
Kristinehamn, som lämplig region för utlokalisering av den
verksamhetsoperativa delen av Folkhälsoinstitutet.</pre>
<pre>1991/92:So430 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökad status och ökat stöd till
föräldrautbildning inom mödra- och barnhälsovården,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om föräldrautbildning inom barnomsorg och
skola,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om mödra- och barnhälsovårdens verksamhet och
organisation i ett system med husläkare.</pre>
<pre>1991/92:So431 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en lokalisering av
folkhälsoinstitutet till Helsingborg.</pre>
<pre>1991/92:So432 av Jarl Lander och Bo Finnkvist (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av styrmetoder för att trygga
glesbygdernas behov av läkartjänster.</pre>
<pre>1991/92:So433 av Ann-Cathrine Haglund (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tandvårdslagen bör ses över i syfte att
underlätta entreprenadlösningar av tandvården för barn och
ungdom.</pre>
<pre>1991/92:So434 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ledningsansvaret inom de psykiatriska verksamheterna.</pre>
<pre>1991/92:So435 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att amalgam skall förbjudas som
tandlagningsmedel,</pre>
<pre>2. att riksdagen hos regeringen begär att forskningen för att
ta fram alternativa tandlagningsmedel intensifieras under en
avvecklingsperiod på tre år.</pre>
<pre>1991/92:So436 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om informationskampanj till unga gravida
kvinnor gällande rökningens skadeverkningar.</pre>
<pre>1991/92:So437 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av ett center för diagnostik och
rehabilitering av patienter med svåra skall/hjärnskador.</pre>
<pre>1991/92:So438 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvecklingen av hälso- och sjukvården
under 1990-talet,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvecklingen av statistik inom hälso- och
sjukvården,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bättre nyttjande av våra gemensamma
resurser,</pre>
<pre>4. att riksdagen till SBU för budgetåret 1992/93 anvisar 2
milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således
13408000 kr.,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillsättandet av en arbetsgrupp med
uppgift att utveckla riktlinjer för etik och prioriteringar inom
hälso- och sjukvård,</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om livskvalitet i vården,</pre>
<pre>7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om forskning, utbildning och utveckling inom
omvårdnad och långtidsvård,</pre>
<pre>8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om familjeläkar/husläkarsystemet och
primärvård,</pre>
<pre>9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om "den nya psykiatrin",</pre>
<pre>10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att tillförsäkra alla barn en
god barnhälsovård,</pre>
<pre>11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det goda arbetet i vården,</pre>
<pre>14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om amalgam,</pre>
<pre>15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om AIDS-delegationen,</pre>
<pre>16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om smittskyddslagen,</pre>
<pre>17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en mer aktiv alkoholpolitik,</pre>
<pre>18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förslag till tobakslag,</pre>
<pre>19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hälsohemmen,</pre>
<pre>20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om alternativ medicin.</pre>
<pre>1991/92:So439 av Ian Wachtmeister och Leif Bergdahl (nyd) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
frågan om prestationsersättning inom sjukvården snarast utreds.</pre>
<pre>1991/92:So440 av Ian Wachtmeister och Leif Bergdahl (nyd) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
vårdgarantin bör omfatta alla hjärtsjukdomar som kräver
kirurgisk behandling och att väntetiden för utredning och
behandling maximalt får vara tre månader från det tillfälle som
behovet uppstått.</pre>
<pre>1991/92:So441 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om alternativ medicin.</pre>
<pre>1991/92:So442 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en redovisning av insatser och en
tidplan för ett fullföljande av riksdagens beslut om att ersätta
amalgam med annat tandfyllningsmaterial.</pre>
<pre>1991/92:So444 av Margitta Edgren och Bertil Persson (fp, m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om folkhälsoinstitutets förläggning
till Malmö.</pre>
<pre>1991/92:So445 av Ann-Cathrine Haglund (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att nuvarande hinder för tandhygienisters
etablering som fria företagare skall tas bort.</pre>
<pre>1991/92:So446 av Karin Falkmer och Inger René (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en landsomfattande kampanj för att öka
tillgången på transplantationsorgan.</pre>
<pre>1991/92:So447 av Lena Boström och Carin Lundberg (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om distriktssköterskornas roll i framtiden.</pre>
<pre>1991/92:So449 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att folkhälsoinstitutet bör lokaliseras till
Umeå.</pre>
<pre>1991/92:So450 av Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att sjukvårdskompetensen
inte får försämras i samband med ÄDEL-reformen.</pre>
<pre>1991/92:So451 av Chatrine Pålsson (kds) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nationell
strategi vad det gäller kvalitetssäkring i svensk sjukvård,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av satsningar för säkerställande av
god kvalitet i vården och omsorgen för alla.</pre>
<pre>1991/92:So453 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, fp, c, kds) vari
yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att sjuksköterskans och barnmorskans
professionella kompetens bör tillvaratas i folkhälsoarbetet,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om försöksverksamheten med
receptförskrivningsrätt för distriktssköterskor,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att barnmorskorna bör ges ett utvidgat
yrkesansvar,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att reglementen och instruktioner bör
omarbetas så att de överensstämmer med den utveckling som skett
inom sjuksköterskans och barnmorskans yrkesområde.</pre>
<pre>1991/92:So455 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en livsbefrämjande grundhållning för
mänskligt liv i enlighet med Genèvedeklarationen,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av åtgärder i syfte att kunna
minska antalet aborter.</pre>
<pre>1991/92:So456 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om anorexia- och bulimiavården mot
bakgrund av vad i motionen anförts.</pre>
<pre>1991/92:So457 av Chris Heister (m) vari yrkas</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utförsäljning av Apoteksbolaget,</pre>
<pre>1991/92:So460 av Kenneth Attefors (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skyndsamt låta utreda förutsättningarna
för att tillåta kvicksilver i mänskliga munnar.</pre>
<pre>1991/92:So461 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen beslutar att ge Stiftelsen Noaks ark ett eget
bidrag över statsbudgeten,</pre>
<pre>2. att riksdagen till Bidrag till organisationer för
budgetåret 1992/93 till Stiftelsen Noaks ark anslår 6 000 000
kr. utöver vad regeringen har föreslagit,</pre>
<pre>3. att riksdagen, vid bifall till yrkande 2, till
aidsdelegationen anvisar 188 720 000 kr. eller således 4 000 000
kr. mindre än regeringen har föreslagit.</pre>
<pre>1991/92:So464 av Inga-Britt Johansson och Berit Löfstedt (s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
behovet av professionell psykologisk behandling efter utträde ur
sekter.</pre>
<pre>1991/92:So465 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om statliga insatser för
stöd till människor med psykisk ohälsa.</pre>
<pre>1991/92:So466 av Ulla-Britt Åbark m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av åtgärder för att slutligt
eliminera användandet av amalgam.</pre>
<pre>1991/92:So467 av Ulla-Britt Åbark och Anita Johansson (s) vari
yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvärdering av barnhälsovården,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avgiftsbeläggning av barnhälsovården.</pre>
<pre>1991/92:So468 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokaliseringen av folkhälsoinstitutet och
dess programverksamhet.</pre>
<pre>1991/92:So469 av Börje Nilsson och Bo Nilsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskaffandet av de s.k. nolldirektiven för
merkostnadskommittén och psykiatriutredningen.</pre>
<pre>1991/92:So470 av Jerzy Einhorn m.fl. (kds) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om huvudstadsregionens särskilda villkor och
krav vad gäller vård, omsorg, trafik och annan service,</pre>
<pre>2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning
med uppgift att bedöma landstingets och kommunernas möjligheter
att inom befintliga ekonomiska ramar tillgodose invånarnas och
de besökandes servicebehov inom huvudstadsregionen.</pre>
<pre>1991/92:So471 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalisering av folkhälsoinstitutet till
Malmö.</pre>
<pre>1991/92:So472 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om konsekvenserna av den genomförda ändringen
i HSL avseende ett samlat ledningsansvar,</pre>
<pre>2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan
om psykologers ansvar enligt vad i motionen anförts om
förhållande till detta samlade ledningsansvar och till
patientansvarig läkare inom främst de psykiatriska
verksamheterna.</pre>
<pre>1991/92:So474 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om amalgamfria kliniker.</pre>
<pre>1991/92:So475 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tillsättande av en parlamentarisk utredning rörande
amalgamfrågan.</pre>
<pre>1991/92:So476 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att folkhälsoinstitutet bör förläggas till Huddinge
sjukhus/Novum i Huddinge kommun.</pre>
<pre>1991/92:So479 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalisering av folkhälsoinstitutet.</pre>
<pre>1991/92:So480 av Chatrine Pålsson (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Oskarshamn som lämplig plats för
utlokalisering av den verksamhetsoperativa delen av
folkhälsoinstitutet.</pre>
<pre>1991/92:So482 av Jerzy Einhorn och Elisabeth Fleetwood (kds,
m) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att i den kommande tobakspropositionen
skall inkluderas förbud mot tobaksreklam,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av saklig och vetenskapligt väl
underbyggd hälsoinformation i radio och TV.</pre>
<pre>1991/92:So483 av Jerzy Einhorn och My Persson (kds, m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en genomgripande översyn av
hälso- och sjukvården med beaktande av det ökade antalet äldre i
höga åldrar.</pre>
<pre>1991/92:So484 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en fortsatt självständig
ställning för IPM direkt under socialdepartementet.</pre>
<pre>1991/92:So486 av Gullan Lindblad och Birger Hagård (m) vari
yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en samlad redovisning av
åtgärder rörande biverkningar av amalgam som
tandfyllnadsmaterial,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av fortsatt forskning på området.</pre>
<pre>1991/92:So488 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ökade samhällsinsatser på
epilepsikirurgins område,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en satsning på ny apparatur vid
kirurgisk behandling av epilepsi (magnetencefalograf),</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en specialistgrupp för barn med
svårbehandlad epilepsi.</pre>
<pre>1991/92:So489 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den psykiatriska vården av grova
brottslingar.</pre>
<pre>1991/92:So491 av Inger René och Maud Ekendahl (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barnmorskors rätt att förskriva
preventivmedel.</pre>
<pre>1991/92:So492 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för tortyrskadade flyktingbarn.</pre>
<pre>1991/92:So493 av Kent Carlsson och Ulrica Messing (s) vari
yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om borttagande av hiv-infektion ur
smittskyddslagen,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anonymitet vid hiv-testning,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kontaktspårning vid hiv-smitta,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om återtagande av den svenska reservationen
mot Europarådets rekommendation nr 14/89.</pre>
<pre>1991/92:So494 av Sten Andersson i Malmö och Wiggo Komstedt (m)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning av
möjlighet till juridiskt bindande "livstestamente".</pre>
<pre>1991/92:So495 av Sten Andersson i Malmö och Wiggo Komstedt (m)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om
rätten till dödshjälp med beaktande av medicinska, juridiska,
etiska och allmänmänskliga synpunkter.</pre>
<pre>1991/92:So496 av Ulrica Messing (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att förbjuda utdelningen av fria sprutor till missbrukare.</pre>
<pre>1991/92:So497 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att utbilda personal som vårdar
tonåringar på sjukhus,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att det inom sjukhusen, utöver
adekvat medicinsk behandling, ges stöd som värnar om fortsatt
god utveckling för den unga människan.</pre>
<pre>1991/92:So499 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att 35 § andra stycket LPT ges följande tillägg:
Länsrätten får förlänga denna tid, om det behövs ytterligare
utredning eller om muntlig förhandling skall hållas i målet
eller om någon annan särskild omständighet gör det nödvändigt.</pre>
<pre>1991/92:So500 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om omedelbart införande av socialstyrelsens
nya, större varningstexter.</pre>
<pre>1991/92:So501 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, c, kds) vari
yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om abortförebyggande åtgärder,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sexuellt överförbara sjukdomar,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om livmoderframfall och inkontinens,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bröstcancer,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rökning.</pre>
<pre>1991/92:So502 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds, v)
vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en åldersgräns på 16 år för inköp av
tobaksvaror,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bestämmelser om rökfria lokaler där
icke-rökare vistas,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om reklamförbud inkl. förbud mot smygreklam
för tobaksvaror,</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en maximihalt av 15 mg tjära per cigarett
fr.o.m. 1993 och 12 mg fr.o.m. 1998,</pre>
<pre>7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en tobaksproposition våren 1992.</pre>
<pre>1991/92:So503 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) vari
yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om information om tobakens skadeverkningar i
samband med graviditet och barnafödsel.</pre>
<pre>1991/92:So504 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en enhet på nationell och övergripande
nivå för det abortförebyggande arbetet,</pre>
<pre>4. att riksdagen hos regeringen begär att lämplig instans ges
uppdraget att genomföra en ny svensk sexualvaneundersökning.</pre>
<pre>1991/92:So506 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Örebro är en lämplig lokaliseringsplats för
folkhälsoinstitutet.</pre>
<pre>1991/92:So507 av Britta Bjelle och Ulla Orring (fp) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att underlätta rekryteringen
av läkare i bristområden,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbildning om olika invandrargruppers
kulturer.</pre>
<pre>1991/92:So508 av Margitta Edgren m.fl. (fp, s, m, c, kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om upphävande av bestämmelserna i hälso- och
sjukvårdslagens 14 § om det samlade ledningsansvaret.</pre>
<pre>1991/92:So509 av Pontus Wiklund och Dan Ericsson i Kolmården
(kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av initiativ för
införande av kvalitetsgransknings- och kvalitetssäkringssystem i
sjukvården, omfattande tillgänglighetsanalyser av
befolkningsansvarsmodell.</pre>
<pre>1991/92:So510 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vid transplantation enbart principen
om obligatoriskt aktivt samtycke skall gälla,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om donationskort.</pre>
<pre>1991/92:So511 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att utarbeta och genomföra ett heltäckande handlingsprogram i
syfte att ge alla barn en rökfri uppväxt och att inspirera barn
och ungdom att aldrig börja röka.</pre>
<pre>1991/92:So512 av Tuve Skånberg och Harald Bergström (kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en förnyad undersökning av varför kvinnor
väljer abort, i avsikt att klarlägga hur samhället bäst kan
stödja kvinnor att välja att föda barnet.</pre>
<pre>1991/92:So513 av Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Örebro som lokaliseringsort för
folkhälsoinstitutet.</pre>
<pre>1991/92:So515 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd) vari
yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen för budgetåret 1992/93 beslutar minska de
statliga bidragen till landstingen för sjukvårdsändamål med
sammanlagt 3000000000 kr.,</pre>
<pre>2. att riksdagen, om yrkande 1 bifalls och om det befinns
nödvändigt, hos regeringen begär ett utarbetat förslag till
minskade anslag för i punkt 1 angivna ändamål i så god tid att
det kan börja gälla redan fr.o.m. den 1 juli 1992.</pre>
<pre>1991/92:So516 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om omedelbara åtgärder för att förebygga och
behandla kvicksilverförgiftning,</pre>
<pre>2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
parlamentarisk utredning angående kvicksilverförgiftning.</pre>
<pre>1991/92:So518 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att folkhälsoinstitutet bör
lokaliseras till Skövde.</pre>
<pre>1991/92:So521 av Margareta Winberg och Hans Göran Franck (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en ny
sexualvaneundersökning.</pre>
<pre>1991/92:So522 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en helhetssyn på individen och
utformandet av en friskvårdsstrategi, som tar hänsyn till
sambandet mellan hälsa och miljö.</pre>
<pre>1991/92:So523 av Karin Starrin m.fl. (c, s, m, fp, kds, nyd,
v) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
lokaliseringsort för folkhälsoinstitutet prövas i enlighet med
riksdagens tidigare beslut,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
lokaliseringsort blir Gävle.</pre>
<pre>1991/92:So524 av Birger Rosqvist och Sven-Gösta Signell (s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär handlingsprogram
mot tobak i Sverige.</pre>
<pre>1991/92:So525 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det angelägna i att initiera en ny nationell
sexualvaneundersökning.</pre>
<pre>1991/92:So526 av Johan Brohult och Max Montalvo (nyd) vari
yrkas</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett bättre omhändertagande av personer med
långvariga sjukdomstillstånd och om möjligheterna att förhindra
att ett långvarigt sjukdomstillstånd uppkommer.</pre>
<pre>1991/92:So527 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en produktkontroll inkl. biverkningsregister snarast bör
upprättas för samtliga tandvårdsmaterial med läkemedelsverket
alternativt kemikalieinspektionen som tillsynsmyndighet,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
fortbildning av verksamma tandläkare bör anordnas i enlighet med
vad som anförts i yrkande 3,</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
landstingen bör anordna fortbildning av primärvårdens personal
om symptom som kan orsakas av tungmetaller, särskilt kvicksilver
från amalgam, samt andra symptom som kan ha sitt ursprung i
munhålan.</pre>
<pre>1991/92:So601 av Maja Bäckström och Leo Persson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om dagbarnvårdarnas möjlighet att starta
personalkooperativ inom barnomsorgen.</pre>
<pre>1991/92:So602 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillsättande av barnombudsman.</pre>
<pre>1991/92:So603 av Anita Jönsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna behovet av ändring av
statsbidragen till kooperativa daghem i enlighet med vad som
anförts i motionen.</pre>
<pre>1991/92:So604 av Roland Lében (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en utredning i syfte att klarlägga förutsättningarna för, och
konsekvenserna av, behovsprövat barnbidrag.</pre>
<pre>1991/92:So605 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att
utarbeta ett system med inkomstprövade barnbidrag.</pre>
<pre>1991/92:So606 av Maj-Inger Klingvall och Ewa Hedkvist Petersen
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inrättande av en ombudsman för
barn och ungdom.</pre>
<pre>1991/92:So607 av Inger René och Karin Falkmer (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om begränsning i yrkesarbete för
dagbarnvårdarna.</pre>
<pre>1991/92:So608 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd) vari
yrkas att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 16 445 000 000 kr.</pre>
<pre>1991/92:So609 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att den skolförberedande förskolan skall ha skolan som huvudman
och ingå i den kommunala skolplanen.</pre>
<pre>1991/92:So610 av Ewa Hedkvist Petersen (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av 4 §
andra stycket barnbidragslagen (1947:529) som föreslagits i
motionen.</pre>
<pre>1991/92:So611 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag av 16 445 000 000 kr. (Femte
huvudtiteln).</pre>
<pre>1991/92:So612 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de negativa sidorna av ett vårdnadsbidrag,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en ökad föräldrautbildning,</pre>
<pre>4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som ger
alla barn rätt till barnomsorg,</pre>
<pre>5. att riksdagen beslutar att barnomsorgen skall vara fullt
utbyggd till den 1 januari 1994 enligt vad i motionen anförts om
full behovstäckning av förskoleplatser,</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om resurser till kommunernas utbyggnad av
barnomsorgen,</pre>
<pre>7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett
regelsystem för privat barnomsorg enligt vad i motionen anförts
om kravet på trygghet och kvalitet i barnomsorgen,</pre>
<pre>8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om barnomsorg i glesbygd,</pre>
<pre>9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av utbildning av kommunernas
barnstugepersonal,</pre>
<pre>10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av särskilda medel till
vidareutbildning inom barnomsorgen,</pre>
<pre>11. att riksdagen hos regeringen begär en utredning över
hemspråksundervisningen enligt vad som i motionen anförts,</pre>
<pre>12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att arbetsgivarnas bidrag till
barnomsorgen skall användas till barntillsynen,</pre>
<pre>13. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
kommunernas avgiftssystem för barnomsorgen enligt vad som i
motionen anförts,</pre>
<pre>14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om personalinflytande och brukardemokrati,</pre>
<pre>15. att riksdagen begär att regeringen ger socialstyrelsen i
uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggnad av
barnvårdarorganisationen,</pre>
<pre>21. att riksdagen hos regeringen begär att det snarast
inrättas en tjänst som barnombudsman,</pre>
<pre>1991/92:So613 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om statsbidrag för dagbarnvårdarnas egna barn.</pre>
<pre>1991/92:So614 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att barnomsorgen skall bygga på kristna och humanistiska
grundvärderingar.</pre>
<pre>1991/92:K423 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den förebyggande barnhälsovårdens roll som
informatör.</pre>
<pre>1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>22. att riksdagen beslutar att barn- och studiebidragen höjs
från den 1 juli 1992 enligt vad i motionen anförts.</pre>
<pre>1991/92:Sk656 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift
att modernisera och kraftigt förenkla alkohollagstiftningen.</pre>
<pre>1991/92:Ju806 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillsättande av barnombudsmän i landsting
och kommuner,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om satsning på föräldrautbildning.</pre>
<pre>1991/92:Sf255 av Johan Brohult och Ian Wachtmeister (nyd) vari
yrkas</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att landstingens monopol inom sjukvården
upphävs,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att privata bolag eller enskilda mot
betalning till sjukhusen tillåts använda sjukhusens resurser för
produktion av sjukvård,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de sålunda engagerade privata
sjukvårdsproducenterna får ersättning i relation till hur många
patienter de tar hand om.</pre>
<pre>1991/92:Sf256 av Ian Wachtmeister och Johan Brohult (nyd) vari
yrkas</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det dubbla och ibland tredubbla
huvudmannaskapet för sjukvårdens utövande avskaffas, en huvudman
skall ha det totala ansvaret,</pre>
<pre>8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det holländska sjukvårdssystemet bör
studeras av våra sjukvårdspolitiker.</pre>
<pre>
1991/92:Ub474 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sjukvårdens behov av information om
sjukdomen och behovet av ekonomiskt stöd till anhörigföreningar.</pre>
<pre>1991/92:Ub810 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att barnomsorgen bör överföras från
socialtjänstlagen till skollagen,</pre>
<pre>8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att barnomsorgen bör tillhöra skolverkets
ansvarsområde.</pre>
<pre>1991/92:T908 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om översyn av reglerna för bilstöd.</pre>
<pre>1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari
yrkas</pre>
<pre>19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts rörande forskning och behandling av kvinnors
sjukdomar,</pre>
<pre>20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förstärkning av mödravårdens resurser.</pre>
<pre>1991/92:A817 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen på familjepolitiken.</pre>
<pre>
Inriktningen av socialpolitiken</pre>
<pre>Budgetpropositionen</pre>
<pre>I budgetpropositionen 1991/92:100 bil. 6 redovisar regeringen
sin syn på inriktningen av välfärdspolitiken. Där understryks
att välfärdsstatens grundläggande ideologi -- att alla har rätt
till välfärdsstatens förmåner -- skall vara vägledande också i
framtiden. Alternativet skulle vara ett selektivt system, som
siktar in sig på att stödja bara dem som har de sämsta
förutsättningarna. Ett selektivt system har många nackdelar,
framhålls det i propositionen. Det förutsätter mer av prövning
och kontroll och skapar också marginaleffekter.</pre>
<pre>Enligt propositionen måste staten ha det yttersta ansvaret för
att alla medborgare ges en grundläggande trygghet vid
arbetslöshet, sjukdom, ålderdom och handikapp. Dessa insatser
måste även i framtiden till den alldeles övervägande delen
finansieras gemensamt och efter förmåga, heter det. Regeringen
kommer utifrån synen på alla människors lika värde att utveckla
välfärdspolitiken så att speciellt de mest utsatta människornas
och gruppernas livssituation förbättras.</pre>
<pre>I propositionen erinras särskilt om de människor som lever i
"det glömda Sverige" -- utsatta barn, handikappade, gamla och
sjuka som genom politiska beslut skulle kunna få sin situation
förbättrad, men som ännu inte har fått en tillräcklig del av
välståndet. Regeringen anser det vara en central uppgift att
lyfta fram dessa människors behov i ljuset och att försöka
tillgodose dem.</pre>
<pre>I propositionen påpekas vidare att Sveriges ekonomi är i kris
och att detta innebär ett hot mot välfärdsstaten. Ett samhälle
där ekonomin inte växer har till slut inte råd med en väl
utbyggd välfärd. Enligt finansplanen, bilaga 1 till
budgetpropositionen, lägger regeringen stor vikt vid en rättvis
fördelning. Bara ekonomisk tillväxt gör det i längden möjligt
att bedriva en effektiv fördelningspolitik. Därför måste de
ekonomiska problemen angripas med kraft. Eftersom de sociala
utgifterna motsvarar närmare en tredjedel av BNP måste en stor
del av anpassningen ske inom det sociala området. Dessutom har
vissa offentliga system under de senaste decennierna utvecklats
utan tillräcklig kontroll. I propositionen uppges att regeringen
avser att bearbeta de strukturella problem som finns inom
socialförsäkringssektorn. Det är viktigt att de sociala
transfereringarna ändras så att de motverkar utslagning och
stimulerar till arbete och sparande, heter det. Det
statsfinansiella läget gör det vidare nödvändigt att prioritera
de sociala behov som är störst och att skära ned en del av de
mindre angelägna utgifterna för att skapa utrymme för åtgärder
som är viktiga för att få fart på den svenska ekonomin. En
vägledande princip bör därvid vara att socialförsäkringen skall
täcka större delen av, men inte hela, inkomstbortfallet. En
annan bör vara att också på andra sätt hävda arbetslinjen, både
inom socialförsäkringssystemet och inom övriga delar av
samhället.</pre>
<pre>För att människor skall känna trygghet och vara beredda att
bidra till finansieringen av välfärdsstaten är det enligt
propositionen viktigt att de känner att de får valuta för sina
skattepengar. Därför måste de offentliga verksamheterna bli ännu
bättre. Genom en "inre reformation" måste den offentliga
sektorns arbetsformer förnyas och kommuner och landsting sporras
till effektivare resursanvändning. Vidare måste de som är
verksamma inom olika sociala områden själva få möjlighet att
driva verksamhet i konkurrens med kommuner och landsting. På så
sätt kan bättre och billigare tjänster skapas. Denna förnyelse
kommer att ge inte minst tusentals kvinnor större inflytande och
ansvar på arbetet och därmed ta till vara deras kompetens och
erfarenhet på ett bättre sätt. I propositionen betonas också det
ideella engagemangets betydelse när det gäller att täppa till
hålen i välfärdsstatens skyddsnät och ta vara på människors
vilja att hjälpa varandra.</pre>
<pre>En uppgift som i propositionen framhålls som mycket viktig är
förnyelsen av välfärdsstaten genom vad som kallas en
valfrihetsrevolution. Traditionellt har den enskilde haft mycket
svårt att påverka innehållet i den vård, omsorg och utbildning
som kommun och landsting tillhandahåller, heter det i
propositionen. Nu är det regeringens avsikt att ge den enskilda
individen ökade möjligheter att bestämma vilken läkare han eller
hon vill anlita, hur barnomsorgen skall ordnas och äldreboendet
utformas osv. -- en valmöjlighet som hittills bara den redan
resursstarke haft. Välfärdsstaten skall utvecklas så att den
inte bara ger trygghet till alla utan också valfrihet till alla.</pre>
<pre>Beträffande budgetförslagens huvudinriktning anförs bl.a.
följande.</pre>
<pre>Samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna
utgörs främst av allmänna barnbidrag inkl. flerbarnstillägg,
bostadsbidrag, föräldraförsäkring, bidragsförskott,
barnpensioner samt statsbidrag för handikappade barn. Det
ekonomiska familjestödet syftar till att omfördela resurser över
livscykeln genom att inkomsttagare som inte är
försörjningsansvariga för barn bidrar till att stödja
barnfamiljerna under den period deras ekonomiska behov är som
störst.</pre>
<pre>Det sammanlagda direkta stödet till barnfamiljerna år 1992
beräknas till 45 miljarder kronor. Till detta kommer statens
bidrag till barnomsorgen med 13,7 miljarder kronor.</pre>
<pre>Regeringen kommer enligt propositionen att lägga fram förslag
om ett nytt familjestöd. Det är regeringens strävan att utforma
det som ett vårdnadsbidrag, lika för alla barn. Den
statsfinansiella utvecklingen är av avgörande betydelse för i
vilken takt detta stöd byggs ut.</pre>
<pre>Från socialförsäkringssystemet utgår förmåner som kan
hänföras  till två olika huvudändamål -- försäkring vid sjukdom
och handikapp och försäkring vid ålderdom.</pre>
<pre>Förmåner som utgår i samband med sjukdom och handikapp är
sjukpenning, sjuklön från arbetsgivare, ersättningar i samband
med rehabilitering, ersättningar till sjukvårdshuvudmännen,
läkemedelsförmåner, tandvårdsersättning, förtidspensioner,
arbetsskadeersättning, handikappersättningar och ersättning vid
närståendevård. Därtill kommer att förtidspensionärer kan ha
rätt till kommunalt bostadstillägg.</pre>
<pre>De socialförsäkringsförmåner som är hänförliga till ålderdom
är ålderspensioner i form av folkpension och allmän
tilläggspension, kommunalt bostadstillägg till folkpension,
delpension och särskilt pensionstillägg till föräldrar som
vårdat sjukt eller handikappat barn. Till denna kategori hänförs
även efterlevandepensioner till vuxna. Ålderspensionärer kan
vidare ha rätt till handikappersättning.</pre>
<pre>I regeringens långsiktiga strategi för att bryta den
ekonomiska stagnationen och lägga grunden för en ny period av
tillväxt ingår att minska de offentliga utgifternas andel av
BNP. För socialförsäkringens del innebär detta, enligt
propositionen, en inriktning på att öka inslaget av självrisk
för olika förmåner, bl.a. genom att den andel som konsumenten
betalar justeras upp från nuvarande nivåer. Om försäkringarna
inte täcker 100 % av ett inkomstbortfall leder det sannolikt
till ett mindre utnyttjande, heter det i propositionen. Vidare
är det enligt regeringen väsentligt att på olika sätt öka
sambanden mellan de avgifter som finansierar förmånerna och de
förmåner som kommer individerna till del. De förändringar inom
socialförsäkringen som föreslås i budgetpropositionen omfattar
ett antal åtgärder som sägs innebära utgiftsminskningar, dels
till följd av ökad avgiftsfinansiering resp. sänkta
kompensationsnivåer, dels till följd av de volymminskningar som
följer av de förändrade förmånsreglerna.</pre>
<pre>I propositionen aviseras att två karensdagar införs i
sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1993. I samband med detta
höjs sjuklönen den tredje dagen från 75 % till 90 % av
inkomsten. Arbetsskadeförsäkringen skall ses över, varvid i
första hand skall prövas möjligheten att införa en obligatorisk
arbetsskadeförsäkring som tecknas i privata försäkringsbolag.</pre>
<pre>En parlamentarisk arbetsgrupp har fått i uppgift att utarbeta
förslag till ett nytt system för den allmänna pensioneringen.
Samtidigt är det enligt propositionen viktigt att uppmärksamma
behovet av åtgärder med syfte att förbättra förhållandena för de
sämst ställda pensionärerna. Möjligheterna till en höjd
grundpension liksom riktade åtgärder till dem som har det sämst
ställt kommer att utredas i särskild ordning.</pre>
<pre>Av samhällsekonomiska skäl föreslås att delpensionen avskaffas
under våren 1992. Tandvårdsförsäkringen ändras så att
patienternas andel av tandvårdskostnaderna ökar. Egenavgiften
vid köp av receptbelagda läkemedel kommer att höjas vid köp av
mer än ett läkemedel, och ett referensprissystem för läkemedel
avses att införas den 1 januari 1993, vilket innebär att
ersättningen för läkemedel från den allmänna försäkringen
baseras på det billigaste alternativet när flera likvärdiga
läkemedel förekommer.</pre>
<pre>I propositionen uppges att samhällets utgifter för
ersättningar vid sjukdom och nedsatt arbetsförmåga har ökat i
oroväckande takt under det senaste decenniet. Det s.k.
ohälsotalet, som utgör ett mått på frånvaro från arbetsmarknaden
till följd av sjukdom, arbetsskada eller förtidspension, har
under den senaste tioårsperioden stigit med omkring 20 %, vilket
i sin tur resulterat i en kraftig ökning av försäkringens
kostnader. Dessa kostnadsökningar har enligt propositionen
inneburit en kraftig påfrestning på samhällsekonomin.</pre>
<pre>Ohälsotalet nådde sitt maximum under år 1989. Därefter har
ohälsotalet sjunkit, främst beroende på en nedgång av antalet
ersatta sjukpenningdagar. Regeringen framhåller att det är ett
viktigt välfärdsmål att få ned ohälsotalet ytterligare. En
minskning av ohälsotalet innebär dessutom ett minskat
finansiellt tryck på socialförsäkringssystemet.</pre>
<pre>Målet för hälso- och sjukvården i Sverige är enligt
propositionen en god hälsa och en vård på lika villkor för hela
befolkningen. Detta gäller för alla oavsett ålder och kön,
sociala förhållanden, inkomst eller bostadsort. Utmaningen för
svensk sjukvård under första hälften av 1990-talet är enligt
propositionen att klara detta mål utan att nya resurser tillförs
vårdområdet i den takt som gällt under det senaste årtiondet.
Det kräver effektivisering, vilket kan uppnås genom att
patienternas fria val av vårdgivare styr resurstilldelningen och
genom att olika vårdgivare tillåts att konkurrera med varandra.</pre>
<pre>Regeringen kommer under år 1992 att föreslå förbättrade
förutsättningar för ett husläkarsystem. Reformen införs stegvis
och beräknas vara genomförd senast under år 1995.</pre>
<pre>Husläkarsystemet leder enligt propositionen till en
effektivisering av sjukvårdens organisation genom att vården kan
erbjudas på rätt vårdnivå. Därtill kommer en successivt vidgad
etableringsfrihet för läkare att skapa en konkurrenssituation
som förhoppningsvis kan ge ytterligare effektivitetsvinster.</pre>
<pre>Även om svensk sjukvård och äldreomsorg i många avseenden
präglas av hög professionalism och kvalitet är regeringen starkt
medveten om de växande problemen inom dessa områden. Att
förbättra och förändra vården blir en av välfärdspolitikens
viktigaste uppgifter framöver, heter det i propositionen.</pre>
<pre>En utredning kommer att tillsättas med uppgift att pröva olika
modeller för sjukvårdens framtida organisation och finansiering,
däribland en obligatorisk sjukvårdsförsäkring. Enligt de
direktiv för utredningen som nyligen utfärdats skall utredningen
dels analysera och bedöma hälso- och sjukvårdens resursbehov
fram till år 2000, dels överväga hur sjukvården bör finansieras
och organiseras på den övergripande samhällsnivån. (Beträffande
det närmare innehållet i direktiven, se nedan s. 49.)</pre>
<pre>Vidare har, enligt vad som aviserats i budgetpropositionen, en
parlamentarisk utredning tillsatts med uppdrag att bl.a.
överväga hälso- och sjukvårdens uppgift i det moderna
välfärdssamhället och lämna förslag till vilka etiska principer
som bör ligga till grund för prioriteringar inom hälso- och
sjukvården.</pre>
<pre>Regeringen aviserar att den under våren 1992 kommer att
föreslå riksdagen att en lokal försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan sjukvården och socialförsäkringen påbörjas
snarast.</pre>
<pre>Äldreomsorgen och psykiatrin är två områden där det enligt
propositionen fortfarande råder stora brister. Det är
regeringens ambition att medverka till nya lösningar på dessa
områden. Beträffande äldrevården anförs i propositionen att den
s.k. Ädelreformen innebär en kraftig omstrukturering och
förhoppningsvis en kvalitetshöjning, dels genom de
samordningsvinster som bör uppkomma, dels genom de särskilda
satsningar på bl.a. gruppboende och eget rum som sker inom ramen
för reformen.</pre>
<pre>Vården och omsorgen av psykiskt störda är föremål för en
statlig utredning som skall redovisas till sommaren.</pre>
<pre>Det nya folkhälsoinstitutet kommer att starta sin verksamhet
den 1 juli 1992. Meningen är att detta skall få ett övergripande
ansvar att följa och driva hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande arbete. Frågor som utöver alkohol,
narkotika och tobak kan komma att ingå i ansvarsområdet är
olycksfallsskador, sex och samlevnad, kost, allergier och aids.
Dessutom kan institutet driva program för särskilda grupper,
t.ex. för barn och ungdomar samt dem med de största
hälsoriskerna.</pre>
<pre>Under 1980-talet ökade de totala driftkostnaderna för den
offentliga hälso- och sjukvården med 19,2 % i fasta priser. Mer
än hälften av denna ökning (10,3 %) kan emellertid hänföras till
befolkningsförändringarna under perioden, medan återstoden
(8,9%) återspeglar utrymmet för serviceförändringar, dvs. en
nettoökning motsvarande knappt 1% per år.</pre>
<pre>Skillnaderna i vårdresurser och vårdkonsumtion mellan olika
delar av landet och mellan olika delar av befolkningen var dock
betydande. Driftkostnaderna varierade år 1989 mellan drygt
8600 kr. och knappt 11800 kr. per invånare mellan olika
sjukvårdshuvudmän. I propositionen uppges att dessa och andra
skillnader vad gäller vårdens omfattning och inriktning bara
till en mindre del kan förklaras av skillnader i hälsosituation
eller av demografiska eller epidemiologiska förhållanden.</pre>
<pre>Även om skillnaderna vad gäller de totala driftkostnaderna per
invånare utjämnades något under 1980-talet är de fortfarande
stora, vilket enligt propositionen tyder på att det finns
utrymme för ytterligare effektiviseringar.</pre>
<pre>Driftkostnadernas andel av BNP för den offentliga sjukvården
har varit i det närmaste oförändrad från år 1980 till år 1989,
7,6 % resp. 7,5 %. Om man inbegriper kostnaderna för läkemedel
och privat meddelad hälso- och sjukvård men inte räknar in
kostnaderna för omsorgerna, har den samlade vårdens andel av BNP
dock minskat och uppgick år 1989 till 8,5 %, varav 7,9 % kan
hänföras till kostnader som bestrids av sjukvårdshuvudmännen.
Den huvudsakliga finansieringskällan för sistnämnda kostnader är
den egna skatten. Statsbidragen täcker numera ca en femtedel av
kostnaderna, vilket innebär att staten minskat sin andel av
kostnadstäckningen under 1980-talet.</pre>
<pre>I propositionen anförs vidare att handikappolitiken är ett
prioriterat område för regeringen. Samhället har ett ansvar för
att människor med funktionshinder skall få möjligheter till ett
liv på samma villkor som övriga medborgare. Ekonomisk trygghet,
inflytande över den egna situationen och ett samhälle som
utformas med hänsyn tagen till människor med funktionshinder är
enligt propositionen viktiga mål för handikappolitiken.</pre>
<pre>Vårdbidraget som utgår till familjer med barn med handikapp
kommer att höjas fr.o.m. den 1 juli 1992. Det särskilda
pensionstillägget kommer att få fler förmånsnivåer. Samtidigt
kommer vårdrekvisitet, dvs. villkoren för att få tillgodoräkna
sig vårdår, att mildras. Dessa förändringar är avsedda att
införas med retroaktiv verkan fr.o.m. den 1 januari 1991.</pre>
<pre>Vidare ökar stödet till handikapporganisationerna med 29
milj.kr. Hösten 1992 avser regeringen att lägga fram ett förslag
till ett ökat stöd för personer med handikapp grundat på
förslagen från handikapputredningen.</pre>
<pre>Det av riksdagen år 1985 uttalade målet för
barnomsorgsutbyggnaden, full behovstäckning,
ligger fast. Enligt propositionen måste det målet nås, och
föräldrarnas frihet att välja mellan olika former av barnomsorg
måste bli verklighet. Skall barnomsorgsutbyggnaden klaras trots
kommunernas kärva ekonomiska läge krävs det flexibilitet och
nytänkande. Utvecklingen i kommunerna kommer att följas noga och
effekterna av att driva barnomsorg i olika former utvärderas.</pre>
<pre>I propositionen understryks att familjepolitiken skall
underlätta för föräldrarna att välja den vård och fostran av
barnen som passar dem och barnen bäst. Det sägs innebära att
familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet
mellan kvinnor och män. Som ett första steg i den omläggning av
familjepolitiken som nu har påbörjats, har tidigare hinder för
fri etablering och fritt utnyttjande av olika former av
barnomsorg tagits bort. Som ett andra steg kommer regeringen att
under mandatperioden lägga fram förslag om ett nytt familjestöd,
utformat som ett vårdnadsbidrag.</pre>
<pre>När det gäller ungdomsvård och missbrukarvård erinras
i propositionen om riksdagens principbeslut att de särskilda
ungdomshemmen skall föras över till statligt huvudmannaskap
under år 1992. I det sammanhanget kommer hänsyn att tas till den
allra senaste utvecklingen i kommunerna på området och det
nytänkande som finns tas till vara.</pre>
<pre>Frågan om hur det framtida stödet till missbrukarvården skall
utformas övervägs också. En särskild utredare kommer att
redovisa sina förslag i början av år 1992. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen med en proposition i frågan senare
under år 1992.</pre>
<pre>Vidare uppges att en kommitté under justitiedepartementet
utvärderar nuvarande regler beträffande unga lagöverträdare.
Kommittén skall lämna förslag till i vilka former och på vilket
sätt samhället i framtiden bör ingripa när ungdomar som fyllt 15
år begår brott. I sammanhanget kommer socialtjänstens betydelse
att utvärderas.</pre>
<pre>Den av regeringen tillkallade alkoholkommissionen (se vidare
nedan) skall även behandla vården av alkoholmissbrukare och
missbrukets familjesociala konsekvenser.</pre>
<pre>Statens stöd till folkrörelsernas förebyggande insatser inom
alkohol- och drogområdet bör enligt propositionen förstärkas
inom ramen för de medel som folkhälsoinstitutet kommer att
förfoga över.</pre>
<pre>Enligt propositionen måste samhället uppmärksamma de utsatta
barnens situation bättre än i dag. Socialstyrelsen skall
senast den 1 september 1992 redovisa ett uppdrag angående ett
åtgärdsprogram för att öka kompetensen i arbetet med barn inom
individ- och familjeomsorgen. Att utveckla arbetet med utsatta
barn anses av regeringen vara så betydelsefullt att
socialstyrelsen föreslås få disponera minst 8 milj.kr. för detta
ändamål även för kommande budgetår.</pre>
<pre>Vid FN:s barntoppmöte i september 1990 antogs en deklaration
om barns överlevnad, skydd och utveckling samt ett
handlingsprogram för att förverkliga deklarationen. Enligt
propositionen pågår ett arbete inom regeringskansliet med att
utforma en nationell handlingsplan, som kommer att redovisas
till FN i början av år 1992.</pre>
<pre>Kvinnojourerna bedriver ett omfattande och angeläget
ideellt arbete för att skydda och hjälpa kvinnor som utsatts för
misshandel och sexuella övergrepp. Regeringen föreslår att
stödet till kvinnojourerna mer än fördubblas.</pre>
<pre>När det gäller alkoholpolitik erinras i propositionen om
riksdagens beslut med anledning av proposition 1990/91:175 om
vissa folkhälsofrågor. Riksdagen slog då fast att målet för
den svenska alkoholpolitiken även fortsättningsvis skall vara
att minska den totala alkoholkonsumtionen för att därigenom
begränsa alkoholens skadeverkningar. Detta kan bl.a. ske genom
en aktiv prispolitik och genom att det restriktionssystem som
kringgärdar hanteringen av alkoholdrycker upprätthålls. Avsevärt
större vikt än tidigare skall läggas vid förebyggande insatser
utifrån ett folkhälsoperspektiv.</pre>
<pre>Regeringen har tillkallat en parlamentarisk kommission med
bred sammansättning med främsta uppgift att formulera en
strategi för att uppfylla målet att minska den totala
alkoholkonsumtionen och att begränsa alkoholens skadeverkningar.</pre>
<pre>Det alkohol- och drogpreventiva arbetet kommer att bli det
mest omfattande ansvarsområdet för det folkhälsoinstitut
riksdagen beslutat inrätta.</pre>
<pre>I propositionen anförs vidare att det yttersta målet för den
svenska narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt
samhälle. Det är också den nya regeringens mål.
Narkotikapolitiken behöver emellertid stärkas i vissa avseenden,
anförs det. Det förebyggande arbete som tidigare bedrevs av den
s.k. ATHENA-gruppen bör utvecklas ytterligare och fortsätta inom
ramen för det folkhälsoinstitut riksdagen beslutat om.
Regeringen har i regeringsförklaringen framhållit att
straffskalan vid ringa narkotikabrott bör skärpas. I
propositionen uppges att den närmare regleringen av denna fråga
för närvarande ses över inom regeringskansliet.</pre>
<pre>Regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor, SAMNARK, har
en betydelsefull roll när det gäller att ytterligare stärka den
negativa hållningen mot narkotika inom narkotikapolitikens alla
områden, heter det vidare i propositionen. Det kommer bl.a. att
ske genom en uppföljning av de insatser som initierades av
Aktionsgruppen mot narkotika, som avslutade sitt arbete sommaren
1991.</pre>
<pre>På det internationella planet spelar Sverige en aktiv roll i
samarbetet mot narkotika. I propositionen understryks att det
europeiska samarbetet mot narkotika är utomordentligt
betydelsefullt, inte minst mot bakgrund av den pågående
europeiska integrationen och de genomgripande förändringarna i
Central- och Östeuropa. Regeringen har för avsikt att
ytterligare stärka Sveriges roll i detta samarbete.</pre>
<pre>De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och
kommunernas utgifter för sjukvård, barnomsorg, äldre- och
handikappomsorg och andra sociala insatser beräknas år 1992
uppgå till drygt 430 miljarder kronor. Detta motsvarar ca 29%
av BNP.</pre>
<pre>Ca 250 miljarder kronor eller nästan 58% av de samlade
sociala utgifterna utgörs av transfereringar till hushållen.
Staten och socialförsäkringssektorn svarar för drygt 95% av
dessa transfereringsutgifter.</pre>
<pre>Statens utgifter inom den sociala sektorn ökar med drygt 14
miljarder kronor eller 5% från innevarande budgetår till nästa
budgetår.</pre>
<pre>
Motionsförslag om socialpolitikens inriktning</pre>
<pre>Den generella välfärdspolitiken</pre>
<pre>I motion 1991/92:So232 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
hemställs att regeringen ges till känna vad i motionen anförts
om inriktningen av socialpolitiken (yrkande 1).</pre>
<pre>Motionärerna framhåller inledningsvis att socialpolitiken är
en viktig del i välfärdssamhället. Den svenska välfärdspolitiken
är utformad utifrån övertygelsen att alla människor har ett lika
värde och att alla människor har samma grundläggande behov av
social trygghet, vård, omsorg och utbildning. För att garantera
en välfärd för alla tillkom den gemensamma sektorn. En
offentligt finansierad och demokratiskt styrd verksamhet skall
enligt motionärerna garantera tillräckligt med resurser,
rättvist fördelade. För att kunna upprätthålla en generell
välfärdspolitik krävs ordentliga skatteinkomster och en
offentlig sektor, anför motionärerna och understryker att de två
målen förutsätter en stark uppslutning bland löntagarna.</pre>
<pre>En viktig del i välfärdspolitiken är enligt motionärerna de
trygghetssystem som omfördelar resurser mellan olika grupper och
skeden i livet. Genom den offentligt finansierade
socialpolitiken utjämnas skillnaderna i sociala och ekonomiska
villkor mellan barnfamiljer och familjer utan barn, mellan gamla
människor och folk i arbete, medan arbetsföra och handikappade,
mellan friska och sjuka människor.</pre>
<pre>Välfärdsmålen kan enligt motionärerna förverkligas genom en
kombination av kommunal självstyrelse och centrala beslut. Den
viktigaste förutsättningen för en framgångsrik välfärdspolitik
är en stark ekonomi med god tillväxt, stabila priser, hög
sysselsättning och goda offentliga finanser. Motionärerna
framhåller också att arbete är grunden för välfärd och trygghet.
Det sägs gälla både den enskilda människan och välfärdssystemens
finansiering. Hög sysselsättning bidrar till att det sociala
skyddsnätet kan hållas intakt. En hög arbetslöshet däremot ökar
trycket på de sociala kostnaderna samtidigt som samhällets
skatteinkomster minskar, heter det i motionen.</pre>
<pre>Motionärerna pekar också på att det besvärliga
arbetsmarknadsläget, kopplat till den djupa lågkonjunkturen och
det kommunala skattestoppet, nu försätter flera kommuner i en
besvärlig situation. Risken är att välfärdsmålen inte uppnås
genom den svåra situation som den borgerliga regeringens politik
skapar, anför motionärerna.</pre>
<pre>I motion 1991/92:So220 av Ingrid Andersson och Gunnar
Thollander (båda s) diskuteras innebörden av begreppet
"generell välfärdspolitik". Motionärerna påpekar att generell
välfärdspolitik numera verkar vara ett begrepp som de flesta
politiska partier ansluter sig till, men att man verkar
definiera begreppet på de mest skilda sätt. Sålunda fastslår
regeringen i budgetpropositionen att den generella
välfärdspolitiken skall bestå, samtidigt som man inför ökad
"självrisk", dvs. anbefaller höjda avgifter. Gentemot kommuner
och landsting uttalas att inriktningen skall vara fortsatt
skattestopp, och man anvisar möjligheter till "alternativa
finansieringskällor", dvs. höjda avgifter. Motionärerna menar
att den bild som framträder är tydlig. Mindre av offentlig
sektor skall finansieras genom skatter och mer genom avgifter.
Per definition innebär detta en dålig fördelningspolitik, anför
motionärerna. I stället för att vi alla är med och betalar t.ex.
sjukvården, får de sjuka och handikappade själva bära en större
börda. Motionärerna hemställer att regeringen ges till känna att
effekterna av ökade "självrisker" och andra avgifter analyseras
noggrant från fördelningspolitisk synpunkt och redovisas tydligt
i varje års budget.</pre>
<pre>I motion 1991/92:So224 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om den generella
välfärdspolitikens betydelse för människor med funktionshinder
(yrkande 1).</pre>
<pre>Motionärerna understryker att med en generell välfärdspolitik
har alla rätt till insatserna utan behovsprövning och alla
bidrar till finansieringen efter förmåga. Den generella
välfärdspolitiken bygger på ett väl utbyggt
socialförsäkringssystem, en barnomsorg och en skola öppen för
alla, en bostadspolitik som ger bostäder tillgängliga för alla
och som ger ekonomiskt stöd till boendet. Generell
välfärdspolitik bygger också på att ingen medborgargrupp får
diskrimineras, påpekar motionärerna. Den som med offentliga
medel bedriver barnomsorg eller äldreomsorg får således inte
genom intagningsregler eller annat välja bort människor med
särskilda behov.</pre>
<pre>Enligt motionärerna har den borgerliga regeringen nu klart
signalerat att den generella välfärdspolitiken skall luckras
upp. Införandet av karensdagar drabbar människor med
funktionsnedsättningar särskilt hårt, anser motionärerna.
Neddragningen av statsbidragen till kommuner får till följd att
de människor som är i behov av sjukvård, hemtjänst, färdtjänst
m.m. drabbas extra hårt. Bostadspolitiken, som i stort sett
innebär byggstopp, minskar möjligheterna till en förbättrad
tillgänglighet i bostäder och offentliga lokaler. Denna nya
inriktning av politiken ökar enligt motionärerna behovet av
riktade, behovsprövade insatser och strider alltså mot den
generella välfärdspolitikens principer.</pre>
<pre>I motion 1991/92:So273 av Roland Sundgren m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om att utvecklingen och
förnyelsen av den offentliga sektorn måste vila på den generella
välfärdspolitikens grund, sådan den beskrivs i motionen
(yrkande 1). Den generella välfärdspolitikens grundprinciper
innebär, enligt motionärerna, att den offentliga sektorns
service i allt väsentligt skall betalas solidariskt och
gemensamt och därmed ge alla, inte bara några, lika tillgång
till omsorg, omvårdnad och utbildning. Motionärerna anser att
starka politiska och andra krafter försöker använda kraven på
brukarinflytande och minskad byråkrati som en hävstång för att
driva fram segregering, klassklyftor och orättvisor. Detta är
mycket allvarligt, eftersom det riskerar att omintetgöra den
nödvändiga förnyelsen av den offentliga sektorn.</pre>
<pre>I motion 1991/92:So290 av Karin Israelsson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i
motionen anförts om målen för utvecklings- och förnyelsearbetet
i välfärdspolitiken (yrkande 1). Motionärerna anser att
utvecklings- och förnyelsearbetet inom den offentliga sektorn
bör bedrivas enligt följande riktlinjer: Verksamheten bör
organiseras i mindre resultatenheter med eget budgetansvar.
Mål- och resultatstyrning bör ersätta regelstyrning. De
anställda bör ges mer individuellt ansvar och antalet centralt
fastlagda regler minskas. Ökat brukarinflytande måste
främjas i den kommunala verksamheten och mer utåtriktad
information om den offentliga verksamheten tillhandahållas. Mer
uppföljning och utvärdering av uppnådda resultat bör
genomföras för att öka effektiviteten. Förstärkta resurser kan
inte tillföras den offentliga sektorn genom en vidgad totalram
för den offentliga sektorn utan bör tillskapas genom
omfördelning inom den befintliga ramen och genom ett
effektivitets- och produktivitetshöjande arbete. Samhället måste
uppmuntra mångfald och stödja alternativ i frågor om
produktion av välfärdstjänsterna. Kooperativ, folkrörelser och
ideella föreningar, kyrkorna och de enskilda alternativen måste
ges ekonomiska villkor likvärdiga med den offentligt bedrivna
verksamhetens. När vård och omsorg liksom social service kommer
att bedrivas i allt fler privata verksamhetsformer finns ett
behov av att genom ökad kontroll och tillsyn säkerställa
kvaliteten och säkerheten. Lex Maria skall numera gälla även
sjukvårdspersonal i privat vård, påpekar motionärerna, som anser
att tillsynsverksamheten bör ses över även på socialtjänstens
område.</pre>
<pre>
Hälso- och sjukvård</pre>
<pre>I motion 1991/92:So438 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om utvecklingen av hälso- och sjukvården under 1990-talet
(yrkande 1). Motionärerna understryker att hälso- och
sjukvården är en viktig del av välfärdspolitiken.</pre>
<pre>Socialdemokraterna vill enligt motionärerna minska
klasskillnaderna i ohälsa och anser att solidaritet och rättvisa
skall styra också den kommande hälso- och sjukvårdspolitiken.
Följande viktiga principer skall enligt motionärerna gälla för
förändringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården under
1990-talet.</pre>
<pre>Hälso- och sjukvården skall betalas solidariskt och vara i
huvudsak skattefinansierad.
Hälso- och sjukvården med dess forskning och utbildning skall
styras demokratiskt i en öppen beslutsprocess.
Inom hälso- och sjukvården skall den gemensamma sektorn, genom
kommuner och landsting, även i framtiden ha ett övergripande
ansvar för att tillhandahålla hälso- och sjukvård.</pre>
<pre>Detta innebär enligt motionärerna att vi kommer att ha vård i
offentlig regi kompletterad med vård som ges inom ramen för
kooperativ, stiftelser eller av andra enskilda vårdgivare.</pre>
<pre>Hälso- och sjukvård skall ges efter behov och då den behövs.
Inom hälso- och sjukvård skall det finnas tillgång till en god
utbildning och goda arbetsmiljöer med en arbetsorganisation som
kan kombinera det goda arbetet med kvalitet och effektivitet.
Detta för att sjukvårdens personal skall klara hög vårdkvalitet
och god service.
Arbetet med bättre utnyttjande av våra gemensamma resurser
inom hälso- och sjukvård och socialförsäkring genom att samordna
samhällets insatser vid vård och rehabilitering måste
fullföljas. Förutsättningar måste skapas för effektivitet inom
vård- och socialförsäkringssektorn som resulterar i en god
samhällsekonomi.
Arbetet med kvalitet och utvärdering för att ge hela hälso-
och sjukvården bra beslutsunderlag skall utvecklas.</pre>
<pre>I samma motion (s) begärs också ett tillkännagivande till
regeringen om det goda arbetet i vården (yrkande 11). Det är
enligt socialdemokraterna nu nödvändigt att ta generella
krafttag i syfte att ändra dagens arbetssätt och
ersättningssystem inom sjukvården. Personaltätheten i
sjukvårdsorganisationen styrs i dag inte av verksamhetens behov
utan av schematekniska skäl. Det är emellertid möjligt att
kombinera stora förändringar i sjukvårdens arbetssätt med stor
frihet för individen att själv reglera sin arbetstid, påverka
sin lön och samtidigt få ett personalbesparande system, heter
det i motionen.</pre>
<pre>Motionärerna hänvisar till ett försök med en effektivare
sjukvårdsorganisation som bedrivs vid regionsjukhuset i Umeå och
som går ut på att "70 personer utför vad tidigare 100 gjort, men
till 90 personers kostnad". Här förenas enligt motionärerna
förslag om det goda arbetet med utvecklad kvalitet och till tio
procents lägre sjukvårdskostnad. Motionärerna anser att liknande
goda exempel visar att socialdemokratins mål om det goda arbetet
kan förenas med en effektivare sjukvårdsorganisation. Försöken
bör följas, anser motionärerna, och vid lyckat utfall bör
lösningen i Umeå tillämpas generellt i berörd sjukhusvård.</pre>
<pre>I motion 1991/92:Sf255 av Johan Brohult och Ian Wachtmeister
(båda nyd), om ett effektivare utnyttjande av sjukhusens
resurser, föreslås att sjukhusens resurser vad gäller
operationssalar, mottagningslokaler för patientbesök,
behandlingslokaler m.m. utnyttjas mycket mer än vad som i dag är
fallet. Detta förutsätter, enligt motionärerna, att
Dagmarreformen avskaffas och att fri etablering för läkare
tillåts. (Yrkanden härom har hänvisats till
socialförsäkringsutskottet.) Andra förutsättningar är att
landstingens monopol då det gäller sjukhusvård avskaffas
(yrkande 3), att privata bolag eller enskilda mot betalning
till sjukhusen tillåts använda sjukhusens resurser för
produktion av sjukvård (yrkande 4) och att de sålunda
engagerade privata sjukvårdsproducenterna får ersättning i
relation till hur många patienter de tar hand om (yrkande
5).</pre>
<pre>Motionärerna påpekar att på de flesta sjukhus i Sverige
utnyttjas operationssalar, läkarmottagningslokaler och
behandlingslokaler mindre än hälften av den tid som skulle vara
möjlig. Ofta ligger utnyttjandegraden endast på omkring en
tredjedel. Samtidigt växer köerna till operationer av höftleder,
grå starr och kranskärl. På sjukhusen finns enligt motionärerna
många läkare som gärna skulle ställa upp på sin fritid, men
detta förhindras av Dagmarreformen och av att landstingen har
monopol på sjukhusens vårdproduktion. Enligt motionärerna får
inte privata bolag hyra sjukhuslokaler för att producera
sjukvård. Motionärerna konstaterar att planhushållningen med
alla regleringar resulterat i att en brist uppkommit, trots att
det finns gott om resurser.</pre>
<pre>I motion 1991/92:Sf256 av samma motionärer (nyd) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om att det dubbla och
ibland tredubbla huvudmannaskapet för sjukvårdens utövande
avskaffas och att en huvudman skall ha det totala ansvaret
(yrkande 6). Enligt motionärerna är det ett stort problem
inom sjukvården att nationens samlade kostnader för sjukvård i
dag delas upp mellan försäkringsfinansierad budget (sjukpenning,
sjukpension, arbetsskadeförsäkring m.m.) och skattefinansierad
budget för sjukvård där ansvaret delas mellan landsting
(sjukvård, primärvård) och kommuner (hemsjukvård, äldreomsorg).
Detta delade huvudmannaskap innebär enligt motionärerna dels att
överblicken av den totala ekonomiska situationen blir svår, dels
att intresset för en optimering av totalkostnaderna bortfaller
eller åtminstone minskas avsevärt.</pre>
<pre>Det dubbla huvudmannaskapet mellan landsting och kommuner
skapar också problem som värst drabbar de äldre med ett blandat
socialt och medicinskt betingat vårdbehov. Det är enligt
motionärerna mycket lätt för landstinget att hävda att patienten
inte behöver vårdas på sjukhus, eftersom patienten är obotligt
sjuk och därmed socialt handikappad. Kommunen å sin sida, som
skall sköta om hemsjukvård och social service, kan tycka att det
är de medicinska problemen som står i förgrunden och att
patienten därför borde hamna på sjukvårdsinrättning.</pre>
<pre>I samma motion (nyd) begärs också ett tillkännagivande
till regeringen om att det holländska sjukvårdssystemet bör
studeras av våra sjukvårdspolitiker (yrkande 8). I Holland
har man efter decennier av planhushållning inom sjukvården
nyligen övergått till marknadsekonomi och en producentoberoende
sjukvård, uppger motionärerna. Modellen har enligt flera
rapporter, bl.a. från Institutet för hälso- och
sjukvårdsekonomi, visat sig vara effektiv och ändamålsenlig.
Motionärerna anser därför att den holländska modellen borde
studeras närmare av Sveriges sjukvårdspolitiker.</pre>
<pre>I motion 1991/92:So439 av Ian Wachtmeister och Leif Bergdahl
(nyd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att
frågan om prestationsersättning inom sjukvården snarast utreds.
Fram till den 1 januari 1970 arbetade landets provinsialläkare
och sjukhusläkare med prestationsersättning. Detta system
innebar enligt motionärerna att läkarens lön, förutom en
relativt låg fast grundlön, var avhängig av vad denne presterade
på sin mottagning. Den 1 januari 1970 genomfördes den s.k.
sjukronorsreformen, vilket innebar att prestationsersättningen
inom den offentliga sjukvården avskaffades. Detta var enligt
motionärerna en katastrof för sjukvården, eftersom antalet
behandlade patienter per mottagning kraftigt minskade. Man har
därefter försökt kompensera produktionsbortfallet med att utöka
antalet läkartjänster, och resultatet har blivit en dyr och
ineffektiv sjukvård. Motionärerna uppger att i de länder där
prestationsersättningen finns kvar behandlar läkarna många fler
patienter per dag än i Sverige. Så är fallet i t.ex. Japan,
Frankrike, Schweiz och Tyskland, där antalet behandlade
patienter per läkare och dag ofta är tre till fyra gånger så
många som i Sverige. Motionärerna hänvisar slutligen till ett
försök med prestationsersättning som gjorts vid thoraxkirurgiska
kliniken på Karolinska sjukhuset. Genom att personalen försökte
effektivisera arbetet lyckades man öka antalet operationer under
år 1991 med 211 från ca 1 000. Personalen vid kliniken fick en
bonuslön på 5 % av grundlönen eller 3 milj.kr., och besparingen
för landstinget blev tre gånger så stor.</pre>
<pre>Den s.k. sjukronorsreformen trädde i kraft, som ovan nämnts,
den 1 januari 1970. I propositionen med förslag till det nya
ersättningssystemet erinrade dåvarande socialministern Sven
Aspling om att förslaget tillkommit bl.a. mot bakgrunden av att
efterfrågan på sjukvård i alltför hög grad kommit att inrikta
sig på sluten vård, som allmänt sett är mera resurskrävande än
den öppna. Enligt propositionen måste en av orsakerna till denna
inriktning antas ha varit att den slutna vården, trots att den
var dyrare att tillhandahålla, ställde sig billigare för den
vårdsökande än den öppna vården (prop. 1969:125 s. 11). Systemet
med sjukronorsavgiften innebar vidare att läkaren i
fortsättningen fick hela ersättningen för sitt arbete från
huvudmannen i stället för som tidigare en del av sin inkomst
från patientarvoden. Enligt propositionen (s. 38) hade den
omreglering av formerna för ersättningen till läkaren för
vården, som blev en följd av det nya systemet, karaktären av en
avtalsfråga som det ankom på läkarnas och huvudmännens
organisationer att lösa. Enligt dåvarande socialministern
hindrade naturligtvis ingenting att det inrymdes moment av
prestationsersättning i det avlöningssystem som skulle
tillämpas.</pre>
<pre>
Familjepolitik</pre>
<pre>I motion 1991/92:So232 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen
anförts om inriktningen av familjepolitiken, så att alla barn
ges goda och likvärdiga uppväxtvillkor (yrkande 8). Målen
för den socialdemokratiska familjepolitiken kan enligt
motionärerna beskrivas i några meningar. Ge alla barn goda och
likvärdiga uppväxtvillkor. Utforma barnomsorgen och skolan så
att barnen utvecklas till fria och självständiga människor, som
verkar i gemenskap och solidaritet med varandra. Ge barn och
föräldrar mer tid tillsammans. Förverkliga jämställdheten mellan
kvinnor och män både i hemmet och i arbets- och samhällslivet.</pre>
<pre>I konkreta åtgärder handlar det enligt motionärerna bl.a. om
barnbidrag, bostadsbidrag, föräldraförsäkring och förskola för
alla barn. Motionärernas yrkanden om en höjning av barnbidraget
till 10020 kr. per barn och år och om en lagfäst rätt till
barnomsorg för alla barn behandlas senare i detta betänkande
(s.71 och s.155). Ett yrkande i motionen om en utbyggnad av
föräldraförsäkringen till 18 månader, vilket uppges vara
socialdemokraternas högst prioriterade reform, har hänvisats
till socialförsäkringsutskottet.</pre>
<pre>I motion 1991/92:So612 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om de negativa sidorna av ett vårdnadsbidrag (yrkande 2).</pre>
<pre>Vänsterpartiet anser inte att vårdnadsbidrag är ett bra
alternativ. Ett vårdnadsbidrag skulle motverka jämlikheten
mellan män och kvinnor och konservera de segregerade
könsrollerna med ett hushållsansvar och ett försörjningsansvar.
En majoritet av kvinnorna vill ha ett arbete utanför hemmet,
hävdar motionärerna, och de skall inte behöva vara
dubbelarbetande, vilket många tvingas till med det traditionella
ansvar som kvinnorna har för barn och hem. Dubbelarbete sliter
hårt. Vårdnadsbidrag leder till lägre livslön, mindre
sjukpenning och en fattigare ålderdom, anför motionärerna, som
anser att vårdnadsbidrag är en fattigdomsfälla som kraftigt
skall avvisas.</pre>
<pre>I en motion om jämställdhet, motion A817 av Karin Pilsäter
m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad
som i motionen anförts om inriktningen av familjepolitiken
(yrkande 1). Jämställdhet mellan kvinnor och män är
oupplösligt förenad med familjepolitiken, heter det i motionen.
Det stöd samhället ger eller inte ger får oundvikligen
konsekvenser för familjernas möjligheter att forma sin vardag. I
dag diskuteras en förbättring av stödet till barnfamiljerna i
alla partier, påpekar motionärerna vidare. Utbyggd
föräldraförsäkring ställs mot vårdnadsbidrag med mer eller
mindre sänkta statsbidrag till barnomsorg. Enligt motionärerna
har såväl föräldraförsäkring som vårdnadsbidrag förtjänster, men
också nackdelar. Det gäller därför att utforma familjestödet så
att man tillvaratar fördelarna i de bägge förslagen och så långt
möjligt undviker nackdelarna.</pre>
<pre>Stödet till småbarnsfamiljerna måste enligt motionärerna
utformas så att det underlättar familjernas valmöjligheter att
fördela sin tid mellan hemarbete och förvärvsarbete. Stödet bör
därför utformas enligt följande principer:</pre>
<pre>Det skall kunna användas så flexibelt som möjligt och kunna
användas av båda föräldrarna.</pre>
<pre>Stödet måste utformas så att det lönar sig att arbeta för
småbarnsmammor men samtidigt gör det möjligt att minska
arbetstiden. Valet får inte bara stå mellan att arbeta heltid
eller inte arbeta alls.</pre>
<pre>Det måste innehålla en utbyggnad av barnomsorgen till full
behovstäckning och en stor ökning av valmöjligheterna mellan
olika former av barnomsorg. Tillgång till bra och trygg
barnomsorg är enligt motionärerna en förutsättning för att
småbarnsmammorna skall ha reell valfrihet. Det innebär att
möjlighet till barnomsorg måste finnas även när barnen är yngre
än 1,5 år.</pre>
<pre>
Socialtjänst</pre>
<pre>I motion 1991/92:So232 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen
anförts om rättvise- och kvalitetskrav på olika områden inom
socialtjänsten (yrkande 5).</pre>
<pre>Regeringens budgetproposition innebär enligt motionärerna en
direkt urholkning av de välfärdssystem som skall garantera alla
medborgare ett värdigt liv även som arbetslös, sjuk eller
gammal. Ytterst allvarlig är urholkningen av
arbetsmarknadspolitiken som drabbar fullt arbetsföra människor,
inte minst ungdomar, men också dem som alltid befunnit sig på
marginalen. Dessa grupper har nu fått det ännu svårare att ta
sig in på arbetsmarknaden.</pre>
<pre>Konsekvenserna är att kommunerna får ta ett allt större ansvar
för människors grundläggande försörjning genom socialbidrag.
Många kommuner befinner sig redan nu i en svår ekonomisk
situation, påpekar motionärerna. Om en allt större del av en
kommuns budget på det sociala området går till socialbidrag får
det givetvis återverkningar på barnomsorg, äldreomsorg och
förebyggande socialt arbete med långtgående framtida
konsekvenser.</pre>
<pre>Kommunerna har också genom socialtjänstlagen ålagts det
primära ansvaret för bostadsförsörjningen, ett ansvar som blir
allt tyngre att bära i takt med att de bostadslösa tenderar att
öka. Motionärerna anser det vara ovärdigt ett välfärdssamhälle
att människor står helt utan bostad och att det också strider
mot syftet i sociallagstiftningen.</pre>
<pre>Motionärerna är också starkt kritiska mot att regeringen avser
att dra ned statsbidraget till kommunerna med 5--10 miljarder
kronor. Vidare anser motionärerna att regeringens politik
innebär att den solidariska finansieringen bryts sönder till
förmån för individuella lösningar, egen sjukförsäkring eller
möjligen sjukpeng, barnomsorgspeng, äldrepeng. Den s.k. pengen
täcker enligt motionärerna bara en del av kostnaderna, resten
får man ta ur egen ficka. Om marknadsekonomins principer tillåts
härja fritt på de områden vi vant oss vid sköts av gemensamma
sektorn, riskerar den offentligt drivna verksamheten att
utarmas, heter det i motionen.</pre>
<pre>Socialdemokratins självklara hållning är att stå fast vid den
solidariska, offentliga finansieringen av välfärden, en rättvis
fördelning och hög kvalitet kopplat till en ökad valfrihet.
Detta kan enligt motionärerna åstadkommas med den rättighets-
och kvalitetsmodell motionärerna tagit fram när det gäller
barnomsorgen, vars principer kan överföras och anpassas till
andra delar i socialtjänsten, t.ex. ungdoms- och
missbrukarvården. Det handlar i detta fall om att precisera
kvalitetskraven och att behålla kommunen som ansvarig för
rättvis fördelning (t.ex. när det gäller avgiftsnivån) och för
uppföljning och utvärdering (kvalitetskontroll).</pre>
<pre>Till detta kommer att socialtjänstlagen måste ses över så att
inga tveksamheter råder vad gäller rättssäkerhet och sekretess
vid överflyttning av verksamhet från kommun till annan huvudman.
Med denna modell blir politikernas roll tydligare avgränsad,
anför motionärerna. Huvudmannafrågan och statsbidragens
konstruktion blir inte lika viktiga för kvalitet och rättvis
fördelning som i nuvarande system.</pre>
<pre>I motion 1991/92:So273 av Roland Sundgren m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om vikten av att förnyelsen
av den offentliga sektorn utgår ifrån behovet av att stärka
medborgarnas direkta inflytande över den sociala omvårdnaden och
servicen (yrkande 2).</pre>
<pre>Under senare år har det gjorts rader av undersökningar som
pekar på ett allt större avstånd mellan medborgarna och makten,
anför motionärerna. Människorna blir alltmer kunniga och
välutbildade. Kunniga människor är inte längre beredda att
acceptera den offentliga sektorns drag av förmynderi. Enligt
motionärerna avslöjade maktutredningen ett särskilt stort gap i
detta avseende när det gäller just en stor del av den offentligt
organiserade servicen, t.ex. barnomsorgen och skolan.
Motionärerna anser att förnyelsen av den offentliga sektorn
måste ta till vara människors förmåga och vilja till ansvar och
praktiskt inflytande. Nya lösningar måste leda till att brukarna
ges ett direkt ansvar för och inflytande över tjänsterna.</pre>
<a name="btext"></a><h2>Utskottet</h2><pre>Den generella välfärdspolitiken</pre>
<pre>Utskottet vill inledningsvis instämma i det som regeringen
anför i budgetpropositionen beträffande den grundläggande
ideologin för välfärdsstaten, nämligen att välfärdspolitiken
också i framtiden skall vara generell. En generell
välfärdspolitik innebär att alla har rätt till välfärdsstatens
förmåner och att dess insatser till den alldeles övervägande
delen finansieras gemensamt efter förmåga.</pre>
<pre>Utskottet vill också ställa sig bakom vad som sägs om behovet
av att förnya välfärdsstaten genom en valfrihetsrevolution. Det
finns enligt utskottets mening ingen anledning att produktionen
av de sociala tjänsterna alltid skall ske i offentlig regi.
Medborgarna bör i sin egenskap av konsumenter få välja mellan
enskilda och offentliga alternativ när det gäller bl.a.
sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg. Såsom understryks i
propositionen skall välfärdsstaten utvecklas så att den inte
bara ger trygghet till alla utan också valfrihet till alla.</pre>
<pre>I olika socialdemokratiska motioner framförs kritik mot
regeringens välfärdspolitik och läggs fram förslag till en annan
inriktning av socialpolitiken.</pre>
<pre>I motion So232 (s) yrkande 1 anförs att det krävs
ordentliga skatteinkomster och en offentlig sektor för att kunna
upprätthålla en generell välfärdspolitik. Samtidigt framhålls
att den viktigaste förutsättningen för en framgångsrik
välfärdspolitik är en stark ekonomi med god tillväxt, stabila
priser, hög sysselsättning och goda offentliga finanser.
Motionärerna gör gällande att regeringens politik skapat den
svåra situationen med ett besvärligt arbetsmarknadsläge kopplat
till den djupa lågkonjunkturen och det kommunala skattestoppet
och att detta riskerar välfärdsmålen.</pre>
<pre>Utskottet delar motionärernas uppfattning att den viktigaste
förutsättningen för en framgångsrik välfärdspolitik är en stark
ekonomi. Utskottet finner dock skäl att påpeka att den snabba
ökning av arbetslösheten som nu sker har sin grund i den av
Socialdemokraterna tidigare förda politikens oförmåga att
angripa de grundläggande strukturproblemen. Motionärerna tycks
inte heller vara medvetna om den konflikt som råder mellan å ena
sidan önskemålet om höga skatter och en stor offentlig sektor
och å andra sidan de långsiktiga besparingsåtgärder som enligt
utskottets mening måste vidtas för att häva stagnationen i vår
ekonomi. Motionärerna har också uppfattningen att endast den
offentliga sektorn kan garantera en välfärd för alla. Utskottet
kan, som ovan har framgått, inte instämma häri, utan vill i
stället framhålla vikten av att de som är verksamma inom olika
sociala områden själva får möjlighet att driva verksamhet på
samma villkor som kommuner och landsting. Hittills har det
offentliga monopol som rått på en stor del av det sociala
området medfört en brist på effektivitet. Såsom påpekas i
propositionen kan en konkurrens till den offentliga sektorn
skapa bättre och billigare sociala tjänster. Dessutom får den
enskilde därigenom frihet att välja mellan olika alternativ och
därmed möjlighet att påverka innehållet i verksamheten. Med
hänvisning till vad som här anförts avstyrks det förslag till
inriktning av socialpolitiken som framförs i motion So232 (s)
yrkande 1.</pre>
<pre>Motionärerna i motion So273 (s) yrkande 1 understryker att
förnyelsen av den offentliga sektorn måste vila på den generella
välfärdspolitikens grund. Det innebär enligt motionärerna att
den offentliga sektorns service i allt väsentligt skall betalas
solidariskt och gemensamt och ge alla, inte bara några, lika
tillgång till omsorg, omvårdnad och utbildning.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att motionärernas uppfattning om den
generella välfärdspolitiken stämmer väl med den syn på
välfärdspolitiken som redovisats i budgetpropositionen och som
utskottet ställt sig bakom. Motion So273 (s) yrkande 1 påkallar
således ingen åtgärd av riksdagen utan avstyrks.</pre>
<pre>I motion So220 (s) begärs att effekten av ökade
självrisker och andra avgifter analyseras noggrant från
fördelningspolitisk synpunkt och redovisas tydligt i varje års
budget. Som ovan framgått ingår det i regeringens uttalade
strategi för att bryta den ekonomiska stagnationen att minska de
offentliga utgifternas andel av BNP. Detta innebär för
socialförsäkringarnas del en inriktning på att öka inslaget av
självrisk för olika förmåner. Motionärerna vänder sig mot detta.
De anser att en ökad finansiering genom avgifter innebär en
dålig fördelningspolitik och ifrågasätter om höjda avgifter är
förenligt med en generell välfärdspolitik.</pre>
<pre>Utskottet vill framhålla att riksdag och regering inte
disponerar över obegränsade resurser. Det är nödvändigt att
prioritera mellan olika åtgärder. Enligt utskottets mening är
det viktigast att förbättra för dem i vårt samhälle som har det
svårast. I budgetpropositionen aviseras också förslag med syfte
att förbättra situationen för några av de mest utsatta
grupperna. Insatserna måste betalas av dem vars problem är
mindre. Utskottet delar således regeringens uppfattning, sådan
den kommer till uttryck i regeringsförklaringen, att det är
viktigare att genomföra särskilda insatser för de äldre och
handikappade än att slå vakt om exempelvis en mycket låg
självrisk i sjukförsäkringen. Principen vid de nödvändiga
besparingarna bör vara att huvudsakligen friska människor som
har ett arbete får avstå till de sämst ställda pensionärerna, de
arbetslösa och de svårt sjuka. Utskottet kan inte finna att ett
visst inslag av självrisk skulle innebära något avsteg från den
generella välfärdspolitiken eller innebära en dålig
fördelningspolitik. I förhållande till konsekvenserna av en
fortsatt höjd arbetslöshet och sämre ekonomisk tillväxt är
följderna av de gemensamma uppoffringarna både små och rättvist
fördelade.</pre>
<pre>Utskottet ser mot bakgrund av det anförda ingen anledning för
regeringen att återkomma i budgetpropositionen på det sätt
motionärerna begärt. Motion So220 (s) avstyrks därför.</pre>
<pre>I motion So224 (s) yrkande 1 görs gällande att regeringens
välfärdspolitik ökar behovet av riktade, behovsprövade insatser
och därför strider mot den generella välfärdspolitikens
principer. Flera av de besparingar som regeringen föreslagit
drabbar människor med funktionshinder särskilt hårt, anser
motionärerna, som begär ett tillkännagivande till regeringen om
den generella välfärdspolitikens betydelse för människor med
funktionshinder.</pre>
<pre>Målen för handikappolitiken är enligt propositionen att
tillförsäkra varje människa ekonomisk trygghet och inflytande
över sin situation samt att utforma samhället så att det, i vid
bemärkelse, blir tillgängligt för alla. Staten, kommunerna och
landstingen har tillsammans det grundläggande ansvaret för att
människor med funktionshinder skall få möjligheter till ett liv
på samma villkor som övriga medborgare. Regeringen uttalar i
propositionen att uppgiften att förbättra livsvillkoren för
människor med funktionshinder och deras anhöriga måste ses som
en av de allra viktigaste uppgifterna inom välfärdspolitiken.
Utskottet delar denna uppfattning. Sammanfattningsvis anser
utskottet att det inte behövs några åtgärder av riksdagen med
anledning av motionen. Utskottet avstyrker därför motion So224
(s) yrkande 1.</pre>
<pre>Motionärerna i motion So290 (c) begär ett tillkännagivande
till regeringen om målen för utvecklings- och förnyelsearbetet i
välfärdspolitiken (yrkande 1). Motionärerna anser bl.a. att
verksamheten inom den offentliga sektorn bör organiseras i
mindre resultatenheter med eget budgetansvar, att målstyrning
bör ersätta regelstyrning, att uppföljning och utvärdering bör
genomföras och att mångfald och alternativ bör uppmuntras när
det gäller produktionen av välfärdstjänsterna.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att motionärernas uppfattning ligger i
linje med såväl utskottets inställning som med regeringens
politik. Något behov av en särskild meningsyttring  från
riksdagens sida föreligger därför inte. Utskottet avstyrker
därför motion So290 (c) yrkande 1.</pre>
<pre>
Hälso- och sjukvård</pre>
<pre>Enligt regeringsförklaringen präglas svensk sjukvård i många
avseenden av en hög professionalism och kvalitet, vilket inte
minst beror på en kunnig och engagerad personal. Ändå fyller
inte den nuvarande organisationen de krav som måste ställas på
en fungerande sjukvård, heter det. Köerna är för långa och
sjukvårdens organisation utmärks i alltför hög grad av
centralplanering, tröghet och byråkrati. Utskottet delar denna
uppfattning och ser därför mycket positivt på att regeringen nu
dels tillsatt en utredning om prioriteringar inom hälso- och
sjukvården, dels avser att tillsätta en parlamentarisk kommitté
för att göra en större översyn av sjukvårdens organisation och
finansiering.</pre>
<pre>I motion So438 (s) yrkande 1 presenteras
Socialdemokraternas syn på utvecklingen av hälso- och sjukvården
under 1990-talet. Bl.a. följande principer skall enligt
Socialdemokraterna vara vägledande för hälso- och
sjukvårdspolitiken: Hälso- och sjukvården skall betalas
solidariskt och vara i huvudsak skattefinansierad. Den skall
styras demokratiskt i en öppen beslutsprocess. Kommuner och
landsting skall ha det övergripande ansvaret.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att motionärernas utgångspunkt
fortfarande är ett offentligt monopol med styrning uppifrån.
Ingenstans talar motionärerna om vikten av konkurrens mellan
olika vårdgivare, om stimulans till ökad produktivitet eller om
nackdelarna med en sammanblandning av producent- och
finansiärrollerna. Patientens fria val av vårdgivare är enligt
Socialdemokraterna i stort sett begränsad till en valfrihet inom
den offentliga sektorn. Enligt utskottets uppfattning innehåller
motionen inte något av nytänkande som kan bidra till att lösa
sjukvårdens problem, nämligen att klara en god hälso- och
sjukvård för alla på lika villkor. Utskottet avstyrker därför
motion So438 (s) yrkande 1.</pre>
<pre>
I samma motion (s), yrkande 11, hänvisas till försök med
en effektivare sjukvårdsorganisation som bedrivits vid
regionsjukhuset i Umeå och som går ut på att personaltätheten
inom sjukvårdsorganisationen tillåts styras av verksamhetens
behov och inte av schematekniska krav. Motionärerna ser positivt
på detta försök, som de menar förenar kvalitet med lägre
sjukvårdskostnader och anser att lösningen i Umeå bör kunna
tillämpas generellt. Detta bör enligt motionärerna ges
regeringen till känna.</pre>
<pre>Utskottet delar uppfattningen att försöket med en effektivare
sjukvårdsorganisation bör följas och vid ett positivt utfall
tillämpas på fler håll. Utskottet förutsätter att så kommer att
ske utan något initiativ från riksdagens sida. Motion So438 (s)
yrkande 11 avstyrks med hänvisning härtill.</pre>
<pre>Ny demokrati har i motion Sf255 (nyd) lagt fram förslag
som syftar till ett effektivare utnyttjande av sjukhusens
resurser. Bl.a. föreslås att landstingens monopol avskaffas
(yrkande 3), att privata intressenter mot betalning tillåts
använda sjukhusens resurser (yrkande 4) och att de privata
sjukvårdsproducenterna får ersättning i förhållande till hur
många patienter de tar hand om (yrkande 5). Ett yrkande om
prestationsersättning i sjukvården framförs också i motion
So439 (nyd). I en annan motion, Sf256 (nyd), krävs ett
avskaffande av det dubbla huvudmannaskapet för sjukvården
(yrkande 6). Motionärerna anser också att det holländska
sjukvårdssystemet med en producentoberoende sjukvård bör
studeras närmare av svenska sjukvårdspolitiker (yrkande 8).</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Som redovisats i det inledande avsnittet avser regeringen att
tillsätta en kommitté med uppgift att överväga sjukvårdens
finansiering och organisation. Enligt direktiven bör kommittén
ta ställning till vem som skall finansiera vården, vem som skall
ansvara för att vården finns tillgänglig, i vilka former
produktionen bör ske samt hur samhällets kontrollsystem bör vara
uppbyggt. Kommitténs ställningstaganden bör utgå från en analys
och värdering av i första hand tre finansierings- och
organisationsmodeller. Dessa tre modeller kan sammanfattningsvis
beskrivas enligt följande:</pre>
<pre>Reformerad landstingsmodell, som bygger på dagens system,
där landstinget och kommunerna ansvarar för finansiering och
tillhandahållande av hälso- och sjukvård.</pre>
<pre>Primärvårdsstyrd vård, som bygger på att en husläkare, som
den enskilde själv valt, vid behov köper specialist- och
slutenvård från en tänkt vårdgivare.</pre>
<pre>Obligatorisk sjukvårdsförsäkring, där resurserna för
hälso- och sjukvård samlas hos en eller flera offentliga
försäkringsgivare. Landstingens rätt att ta ut skatt för hälso-
och sjukvård upphör därmed.</pre>
<pre>Enligt direktiven bör förslagen utgå från att konkurrens
mellan olika typer av vårdproducenter, offentliga såväl som
privata, i allmänhet främjar produktiviteten. Mot den bakgrunden
bör kommittén undersöka förutsättningarna för att bl.a. överföra
vissa offentliga vårdinrättningar till stiftelser, offentliga
eller privata bolag m.m.</pre>
<pre>Vidare anförs i direktiven att kommittén bör ta del av
förhållandena i andra länder och förutsättningslöst studera för-
och nackdelar med olika finansieringssystem. Bland de länder som
anses vara särskilt intressanta att studera nämns Holland.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att innehållet i utredningsdirektiven
tillgodoser syftet med motionerna Sf255 (nyd) yrkandena 3--5 och
Sf256 (nyd) yrkandena 6 och 8. De nu nämnda motionerna påkallar
därmed ingen åtgärd av riksdagen utan avstyrks. När det gäller
frågan om prestationsersättning inom dagens sjukvård utgår
utskottet från att utredningen är oförhindrad att beröra även
denna fråga. Utskottet vill också erinra om att det finns
möjligheter för sjukvårdshuvudmännen och de anställdas fackliga
organisationer att komma överens om olika former av
prestationsersättning. Motion So439 (nyd) avstyrks med
hänvisning härtill.</pre>
<pre>
Familjepolitik</pre>
<pre>I motion So232 (s) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om inriktningen av familjepolitiken så att alla barn
ges goda och likvärdiga uppväxtvillkor (yrkande 8). När det
gäller konkreta åtgärder sägs den socialdemokratiska
familjepolitiken innebära höjt barnbidrag, bostadsbidrag,
föräldraförsäkring i 18 månader och lagfäst rätt till barnomsorg
för alla barn. Motionärerna betonar bl.a. vikten av att barn och
föräldrar får mer tid tillsammans och att jämställdhet mellan
kvinnor och män förverkligas både i hemmet och i arbets- och
samhällslivet.</pre>
<pre>I motion So612 (v) begärs ett tillkännagivande om de
negativa sidorna av ett vårdnadsbidrag (yrkande 2). Enligt
Vänsterpartiet är vårdnadsbidraget en fattigdomsfälla som
motverkar jämlikheten mellan kvinnor och män och konserverar de
segregerade könsrollerna.</pre>
<pre>I motion A817 (fp) yrkande 1 betonas att stödet till
småbarnsfamiljerna måste utformas så att det underlättar
familjernas valmöjligheter att fördela sin tid mellan hemarbete
och förvärvsarbete. Motionärerna understryker vidare att
tillgång till bra och trygg barnomsorg är en förutsättning för
att småbarnsmammorna skall ha reell valfrihet.</pre>
<pre>Utskottet gör följande överväganden.</pre>
<pre>I regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 betonades att
familjepolitiken skall underlätta för föräldrarna att själva
välja den vård och fostran av barnen och den arbetsfördelning
som passar dem och barnen bäst. Detta innebär att
familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet
mellan kvinnor och män. Den som väljer att förvärvsarbeta skall
ha ekonomiskt utbyte av detta.</pre>
<pre>Den nya familjepolitik som regeringen avser att genomföra
syftar enligt regeringsförklaringen till att ge ökad valfrihet
för småbarnsföräldrar, att ge en möjlighet för mer tid åt barnen
och att i större utsträckning skapa rättvisa villkor för alla
delar av landet. Om varje barnfamilj får möjlighet att lösa
barnomsorgen på det sätt den själv önskar skapas större
trygghet. Det innebär enligt regeringen att det måste finnas
barnomsorg utanför hemmet av god kvalitet för dem som vill ha
det och bättre ekonomiska möjligheter för dem som så önskar att
stanna hemma när barnen är små.</pre>
<pre>I budgetpropositionen aviseras att regeringen kommer att lägga
fram förslag om ett nytt familjestöd. Det är regeringens strävan
att utforma det som ett vårdnadsbidrag, lika för alla barn.</pre>
<pre>Enligt vad utskottet erfar överväger regeringen att precisera
gällande bestämmelser i socialtjänstlagen beträffande barnomsorg
i anslutning till att ett nytt system för statsbidrag till
kommunerna införs.</pre>
<pre>Utskottet ställer sig bakom regeringens familjepolitik,
eftersom den syftar till att förstärka familjernas valfrihet.
Även utskottet anser att det är angeläget att införa ett
vårdnadsbidrag, så snart den statsfinansiella utvecklingen ger
utrymme för det.</pre>
<pre>Det sagda innebär att utskottet avstyrker förslaget till
inriktning av familjepolitiken som framförs i motion So232 (s)
yrkande 8, eftersom det enligt utskottets mening inte
tillräckligt betonar föräldrarnas frihet att själva välja den
arbetsfördelning och den vård och fostran som passar just dem
och barnen bäst.</pre>
<pre>Som ovan framgått är det regeringens avsikt att utforma
familjepolitiken så att den som väljer att förvärvsarbeta skall
ha ekonomiskt utbyte av detta. Den negativa beskrivning av ett
kommande vårdnadsbidrag som görs i motion So612 (v) har alltså
ingen förankring i verkligheten. Utskottet avstyrker därför
motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 2).</pre>
<pre>Utskottet delar uppfattningen i motion A817 (fp) att
familjestödet måste utformas så att det underlättar familjernas
valmöjligheter, både när det gäller valet mellan hemarbete och
förvärvsarbete och valet mellan heltids- och deltidsarbete. Det
måste också finnas en fullt utbyggd barnomsorg, och
valmöjligheterna inom barnomsorgen måste ökas. Vad utskottet
anfört stämmer också överens med regeringens politik. Något
behov av ett särskilt uttalande från riksdagens sida föreligger
därför inte. Utskottet avstyrker således motion A817 (fp)
yrkande 1.</pre>
<pre>
Socialtjänst</pre>
<pre>I motion So232 (s) lägger Socialdemokraterna fram ett
förslag till rättighets- och kvalitetsmodell för socialtjänsten
(yrkande 5). Socialdemokraterna står fast vid en solidarisk,
offentlig finansiering av välfärden, en rättvis fördelning och
en hög kvalitet kopplat till ökad valfrihet. Kvalitetskraven bör
enligt  motionärerna preciseras, kommunen bör ansvara för en
rättvis fördelning, t.ex. när det gäller avgiftsnivå och för
uppföljning och utvärdering. Inga tveksamheter får råda när det
gäller rättssäkerhet och sekretess vid överflyttning av
verksamhet från kommun till annan huvudman.</pre>
<pre>I motion So273 (s) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vikten av att förnyelsen av den offentliga sektorn
utgår från behovet av att stärka medborgarnas direkta inflytande
över den sociala omvårdnaden och servicen (yrkande 2).
Motionärerna anser bl.a. att brukarna måste ges ett direkt
ansvar för och inflytande över den offentligt organiserade
servicen.</pre>
<pre>Utskottet gör följande överväganden.</pre>
<pre>Regeringens inställning, sådan den kommit till uttryck i bl.a.
regeringsförklaringen, är att de sociala tjänsterna även i
fortsättningen skall betalas solidariskt skattevägen. Däremot
finns det ingen anledning att själva produktionen alltid skall
ske i offentlig regi. Att skilja på offentlig kontroll och
finansiering å den ena sidan och en fri produktion med enskilda,
kooperativa och offentliga producenter å den andra blir därför,
enligt regeringen, den grundläggande principen för förnyelse av
de olika välfärdssystemen. Som tidigare framgått i detta
betänkande delar utskottet denna uppfattning.</pre>
<pre>Utskottet vill vidare påpeka att det redan i dag finns
demokratisk kontroll och tillsyn av de verksamheter som drivs i
enskild regi, t.ex. enskilda vårdhem och behandlingshem, i den
meningen att de som betalar, dvs. stat och kommun, och de som
ger tillstånd att driva verksamheten, också har ansvar för
tillsynen. Utskottet anser emellertid inte att politiska
församlingar skall besluta om detaljer i verksamheten. Alla de
som driver social verksamhet i enskild regi är också medvetna om
att det bara är om de erbjuder god kvalitet som människor köper
deras tjänster. Häri ligger en kvalitetsgaranti.</pre>
<pre>Med hänvisning till det anförda anser utskottet inte att det
behövs någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion
So232 (s) yrkande 5. Motionen avstyrks alltså.</pre>
<pre>Utskottet delar uppfattningen i motion So273 (s) yrkande 2 att
medborgarnas direkta inflytande över den sociala omvårdnaden och
servicen behöver stärkas. Detta sker dock bäst genom att
möjligheter öppnas för en fri produktion av sociala tjänster,
inte genom att stärka det s.k. brukarinflytandet inom den
offentliga sektorn. Motion So273 (s) yrkande 2 avstyrks därför.</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>Anslag m.m.</pre>
<pre>
Under detta avsnitt behandlar utskottet anslagsyrkanden och
övriga yrkanden i budgetpropositionen som rör utskottets
beredningsområde, de motionsyrkanden som väckts med anledning av
dessa yrkanden och som avser budgetåret 1992/93 samt därutöver
ett stort antal motionsyrkanden med anknytning härtill.</pre>
<pre>Anslagen E 15 och E 16 behandlas av försvarsutskottet i dess
betänkande 1991/92:FöU12.</pre>
<pre>Övriga motioner från allmänna motionstiden behandlas av
utskottet i särskilda ämnesbetänkanden.</pre>
<pre>
Socialdepartementet m.m. (A 1--7)</pre>
<pre>
Uppföljning, utvärdering m.m. (A 3)</pre>
<pre>Under anslaget har de medel för utvecklingsinsatser som
socialdepartementet tidigare disponerat under olika sakanslag nu
förts samman. Sålunda ingår i anslaget medel som tidigare
anvisats under anslagen Informationsförsörjning, Bidrag till
allmän sjukvård m.m., Bidrag till kommunal barnomsorg, Bidrag
till social hemhjälp, ålderdomshem m.m. samt Utvecklings- och
försöksverksamhet.</pre>
<pre>Socialdepartementet har ett budgetmässigt ansvar för statligt
finansierad statistik inom det sociala området, oavsett om den
produceras av statistiska centralbyrån (SCB) eller annan
myndighet. Medel för statistik inom det sociala området tas
huvudsakligen upp under SCB:s anslag på sjunde huvudtiteln
(finansdepartementet). Under anslaget A3 beräknas medel dels
för  förbättringar när det gäller samordning och utnyttjande av
statistik m.m., dels för tillfälliga insatser.</pre>
<pre>
Kvalitetssäkring och statistik inom hälso- och sjukvården</pre>
<pre>I motion 1991/92:So451 av Chatrine Pålsson (kds) begärs
förslag till nationell strategi vad gäller kvalitetssäkring i
svensk sjukvård (yrkande 1). Motionären påpekar att vi i
Sverige inte har något lagfäst, heltäckande system för
kvalitetssäkring och att det därför är sjukvårdshuvudmännen som
får ta initiativet om en kvalitetssäkring skall komma till
stånd. Enligt motionären finns det flera typer av
kvalitetssäkringssystem som kan appliceras på vårdsektorn, t.ex.
ISI 9000 och RAMO. Det senare används i USA.</pre>
<pre>I samma motion (kds) begärs också ett tillkännagivande
till regeringen om vad som i motionen anförts om vikten av
satsningar för säkerställande av god kvalitet i vården och
omsorgen för alla (yrkande 2). För en kategori patienter är
det särskilt angeläget med kvalitetssäkring, nämligen de äldre,
anför motionären. Att kartlägga konsekvenserna av icke given
medicinsk vård och av sjukvård på för låg nivå för äldre
patienter, som har vanliga men svåra sjukdomar, är ett
synnerligen angeläget kvalitetssäkringsområde, benämnt
kvalitetssäkring av befolkningsansvarsmodell, heter det i
motionen.</pre>
<pre>Även i motion 1991/92:So509 av Pontus Wiklund och Dan
Ericsson i Kolmården (båda kds) begärs att regeringen tar
initiativ till utarbetande av kvalitetssäkringssystem av
befolkningsansvarsmodell, anpassade till svenska förhållanden.
Regeringen bör enligt motionärerna se till att sådana system
införs i sjukvården, lämpligen under socialstyrelsens
överinseende. Kvalitetsgranskning av befolkningsansvarsmodell
med tillgänglighetsanalyser innebär enligt motionärerna att man
undersöker förhållandet mellan befolkningens totala behov av
vård och de resurser som erbjuds. Något sådant system finns inte
utvecklat för svenska förhållanden, anför motionärerna.</pre>
<pre>I motion 1991/92:So438 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om utvecklingen av statistik inom hälso- och sjukvården
(yrkande  2). Motionärerna anser att det inför de
förändringar som pågår inom hälso- och sjukvården krävs
ytterligare jämförelsematerial om kvalitet och service för att
uppnå effektivitet. Det som krävs är underlag för beslut på alla
nivåer, lokalt, regionalt och inför de nationella beslut som kan
komma att erfordras, heter det i motionen. Regeringen bör,
enligt motionärerna, tillsätta en arbetsgrupp vars uppgift skall
vara att fullfölja och påskynda utvecklingen inom
statistikområdet. Underlag för kvalitetssäkring, utvärdering och
mått för att mäta effektivitet bör tas fram för att tillförsäkra
hälso- och sjukvården sådant faktaunderlag. Socialstyrelsen,
landstings- och kommunförbunden,    SCB, SPRI och SBU bör enligt
motionärerna vara lämpliga som medlemmar i en sådan arbetsgrupp.
I motionen påpekas att det inom Dagmaruppgörelsen finns utrymme
för detta arbete, genom det arbete som redan påbörjats.</pre>
<pre>I socialutskottets betänkande 1991/92:SoU5 redovisas det
arbete med kvalitetsfrågor som bedrivs inom olika myndigheter
och organisationer, bl.a. av Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut, Spri, och statens
beredning för utvärdering av medicinsk metodik, SBU, och av
sjukvårdshuvudmännen. För en närmare redogörelse hänvisas till
detta betänkande.</pre>
<pre>Härutöver kan nämnas följande. Socialstyrelsen skall
enligt riksdagens beslut 1989 numera koncentrera de centrala
delarna av   sina insatser kring tillsyn och uppföljning samt
kunskapsutveckling och kunskapsförmedling.</pre>
<pre>I syfte att förstärka tillsynen har socialstyrelsen inrättat
särskilda regionala tillsynsenheter. Den regionala
organisationen har bl.a. till uppgift att med hänsyn till
patientsäkerheten bedriva en "systemtillsyn" genom att följa upp
att det finns fungerande kvalitetssäkringssystem inom samtliga
vårdenheter.</pre>
<pre>Som exempel på socialstyrelsens kvalitetssäkringsarbete kan
nämnas den riskdatabas som byggts upp vid den regionala
tillsynsenheten i Örebro. Till denna databas inrapporteras alla
olyckshändelser eller händelser som inneburit någon form av
risker. Ur databasen hämtas underlag för information i ett
särskilt informationsblad, Riskronden.</pre>
<pre>Socialstyrelsen samarbetar också med olika professionella
grupper -- Svenska läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund och
Svensk sjuksköterskeförening -- för att ta fram
kvalitetssäkringsindikatorer. Vidare håller socialstyrelsen för
närvarande på att utarbeta allmänna råd om
kvalitetsförbättrande  åtgärder i hälso- och sjukvården i syfte
att åstadkomma införandet av rutiner för kvalitetssäkring på
lokal nivå. Enligt  vad utskottet erfar avser socialstyrelsen
dock inte att ta ställning för ett visst
kvalitetssäkringssystem.</pre>
<pre>I proposition 1991/92:19, där den s.k.
Dagmaröverenskommelsen för år 1992 redovisas, uppges bl.a.
att en viktig utgångspunkt för överenskommelsen är att parterna
gemensamt formulerat den fortsatta inriktningen på det
utvecklings- och förändringsarbete som numera bedrivs inom
hälso- och sjukvården. Behovet av att kunna följa upp och
utvärdera arbetet inom hälso- och sjukvården, inte minst det
pågående intensiva utvecklings- och förändringsarbetet, har
därvid särskilt uppmärksammats. Parterna  har också redovisat
ett antal pågående eller nyligen avslutade aktiviteter som visar
att ett stort antal aktörer är engagerade i detta arbete.</pre>
<pre>Så har t.ex. som en följd av föregående års överenskommelser
om inriktningen av utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården
en nationell samrådsgrupp för kvalitet i hälso- och
sjukvården bildats. I gruppen ingår socialstyrelsen,
Landstingsförbundet, Spri och företrädare för
sjukvårdsprofessionen. Samrådsgruppen skall förutom att verka
för att samordna kvalitetssäkringsarbetet på nationell nivå
verka för att ta till vara svenska och utländska erfarenheter av
kvalitetssäkring och för att enhetliga mått och metoder
utvecklas. Vidare bereder en arbetsgrupp med representanter för
socialdepartementet och Landstingsförbundet för närvarande
frågan om hur sjukvårdshuvudmännen kan redovisa uppgifter om
prestationer i öppen och sluten vård, resurser, köer och
väntetider för vissa ingrepp, väntetider inom den öppna
primärvården, antal färdigbehandlade patienter, effekter av
vården m.m.</pre>
<pre>Parterna i Dagmaröverenskommelsen är eniga om nödvändigheten
av att stödja sådana åtgärder hos sjukvårdshuvudmännen som
syftar till en bättre informationsförsörjning på alla nivåer
inom hälso- och sjukvården. Enligt överenskommelsen avsätts
högst 20 milj.kr. under år 1992 för detta ändamål, inkl. medel
för nationella register för produktkontroll.</pre>
<pre>För att effektivisera informationsförsörjningen bl.a. med
inriktning på att förbättra folkhälsan inrättas ett
epidemiologiskt centrum vid socialstyrelsen. För år 1992 avsätts
högst 5 milj.kr. för delfinansiering av ett sådant centrum.</pre>
<pre>Härutöver kan nämnas att en arbetsgrupp inom
civildepartementet arbetar med att ta fram metoder för
uppföljning och utvärdering av kommunal verksamhet bl.a. inom
hälso- och sjukvården. En avrapportering beräknas ske under
våren 1992. Utvecklingsarbete i syfte att skapa datoriserade
informationssystem bedrivs lokalt hos flertalet
sjukvårdshuvudmän. Bl.a. görs försök med datoriserad
journalhantering.</pre>
<pre>Den s.k. informationsstrukturutredningen, INFHOS (dir.
1988:28), var ett led i arbetet med att utveckla ett bättre
informationssystem inom hälso- och sjukvården. Utredningen
överlämnade sitt betänkande (SOU 1991:18) Informationsstruktur
för hälso- och sjukvården -- en utvecklingsprocess i mars 1991.
Utredningen klargjorde och lämnade i första hand förslag till
ansvarsfördelningen mellan olika parter när det gäller arbetet
med att utveckla informationssystem inom hälso- och sjukvården.
Till följd av bl.a. informationsstrukturutredningens förslag
pågår för närvarande ett intensivt arbete vid socialstyrelsen
för att utveckla öppenvårdsstatistiken. Data om klinikfärdiga
patienter har utvecklats och samlats in av Landstingsförbundet.
Fr.o.m. år 1991 har också statistik om väntetider till vissa
operationer inhämtats och ställts samman av förbundet.</pre>
<pre>I årets budgetproposition (s. 92) anförs att arbetet med att
utveckla relevanta kvalitets- och effektmått, som kan ge
underlag för jämförelser, måste intensifieras. Om sådana mått
inte finns, föreligger risk för att en alltför stark fokusering
sker på ekonomi och kvantitet, heter det i propositionen. Detta
kan få till följd att vissa angelägna vårdbehov kanske inte
tillgodoses medan andra, ur såväl ett folkhälsoperspektiv som
patienternas vårdperspektiv, kanske mindre angelägna åtgärder
ges ett alltför stort utrymme. Vem/vilka som får vård och vilka
resultat som faktiskt uppnås med olika alternativa metoder och
system måste också diskuteras. För att en sådan diskussion skall
kunna föras krävs att de hälso- och sjukvårdspolitiska målen
konkretiseras. Målen bör anges i termer som i större
utsträckning än för närvarande är mät- och uppföljningsbara. I
propositionen hänvisas vidare till det arbete med att förbättra
informationsunderlagen som pågår och som redovisats ovan. En mer
samlad redovisning av hälso- och sjukvården förutsätts i
propositionen kunna ske successivt.</pre>
<pre>Regeringen har nyligen utfärdat direktiv för en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda hälso- och
sjukvårdens finansiering och organisation. Enligt direktiven
(dir. 1992:30) skall kommittén dels analysera och bedöma hälso-
och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur
hälso- och sjukvården bör finansieras och organiseras på den
övergripande samhällsnivån. Enligt direktiven är det avgörande
för en god hälso- och sjukvård att kvaliteten i vården kan
säkerställas. Kommittén bör därför särskilt behandla tillsynens,
uppföljningens och utvärderingens roll för att hela befolkningen
skall kunna erbjudas en god hälso- och sjukvård.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet instämmer i den uppfattning som framförs i
motionerna So451 (kds) och So509 (kds), nämligen att det behövs
rutiner som garanterar kvalitet och säkerhet i hälso- och
sjukvården. Som ovan redovisats håller socialstyrelsen på att ta
fram allmänna råd i syfte att åstadkomma rutiner och system för
kvalitetssäkring, eller kvalitetsförbättrande åtgärder, på lokal
nivå. Den kommitté som inom kort tillsätts för att utreda hälso-
och sjukvårdens finansiering och organisation skall särskilt
behandla hur kvalitetssäkring skall ske. Motion So451 (kds),
vari begärs en nationell strategi för kvalitetssäkring, får
därmed anses tillgodosedd och avstyrks i här aktuell del
(yrkande 1).</pre>
<pre>En modell för kvalitetssäkring som förordas i de nu aktuella
motionerna är kvalitetsgranskning av befolkningsansvarsmodell.
Enligt vad utskottet erfar prövas denna modell inom bl.a.
primärvården i Stenungsunds kommun. Utskottet anser emellertid
att riksdagen inte bör förorda en viss modell för
kvalitetssäkring, utan avvakta resultatet av arbetet i den
kommitté som skall utreda hälso- och sjukvårdens finansiering
och organisation. Motionerna So451 (kds) yrkande 2 och So509
(kds) avstyrks därför.</pre>
<pre>När det gäller statistiken inom hälso- och sjukvården delar
utskottet uppfattningen i motion So438 (s) att statistiken
behöver utvecklas och relevanta kvalitets- och effektivitetsmått
tas fram. Som framgått av den ovan lämnade redovisningen pågår
emellertid ett intensivt arbete --  bl.a. inom socialstyrelsen,
i den nationella samrådsgruppen och i andra arbetsgrupper -- med
att utveckla och förbättra informationsunderlagen. Utskottet
anser därför inte att motion So438 (s) påkallar någon åtgärd av
riksdagen. Motionen avstyrks, såvitt nu är i fråga (yrkande 2).</pre>
<pre>
Omvårdnadsforskning m.m.</pre>
<pre>I motion So438 (s) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om att regeringen bör återkomma med förslag om
ytterligare forskning, utbildning och utveckling inom omvårdnad
och långtidsvård (yrkande 7). Motionärerna förutsätter att
regeringen i kommande riktlinjer för prioriteringar inom vården
kommer att lägga fram förslag om hur omvårdnaden skall utvecklas
och förbättras.</pre>
<pre>Socialutskottet anordnade våren 1991 i samråd med statens
medicinsk-etiska råd en offentlig riksdagsutfrågning om
prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Socialutskottet ansåg
då att det fanns skäl till fördjupade överväganden kring vårdens
prioriteringsfrågor (1990/91:SoU22). Regeringen har nyligen
tillsatt en kommitté med uppdrag att bl.a. överväga hälso- och
sjukvårdens roll i välfärdsstaten och lyfta fram grundläggande
etiska principer som kan ge vägledning och ligga till grund för
öppna diskussioner om prioriteringar inom hälso- och sjukvården
(dir. 1992:8).</pre>
<pre>Det socialvetenskapliga forskningsrådet har ett
samordnande ansvar för forskningen om äldre med uppgift att
löpande följa och bearbeta forskningsområdet. Inom rådets
ansvarsområde har tre programområden givits särskild prioritet,
nämligen forskning om omsorgen om äldre och omvårdnadsforskning,
utvärderingsforskning samt de äldre och ekonomin. I den senaste
forskningspropositionen, 1989/90:90, föreslogs ökade resurser
för forskning om äldre under den kommande treårsperioden.
Riksdagen tillstyrkte förslagen och beslöt att inrätta tre
professurer i psykologi, sociologi och socialt arbete, samtliga
tre med inriktning på äldreproblem. Medicinska forskningsrådet
anvisades samtidigt ytterligare resurser för stöd till forskning
om demenssjukdomar.</pre>
<pre>I betänkandet 1988/89:SoU16 behandlades bl.a. en motion om
försök med omvårdnadsarbete. Utskottet uttalade att kvaliteten i
omvårdnaden är viktig samt framhöll att forsknings- och
utvecklingsarbete på området är angeläget. Utskottet
konstaterade vidare att ett omfattande arbete bedrevs såväl av
Spri som Landstingsförbundet, socialstyrelsen, enskilda
landsting och andra för att stimulera till försöksverksamheter
med utveckling av omvårdnadsarbetet och vårdorganisationen. Den
då aktuella motionen avstyrktes med hänvisning härtill.</pre>
<pre>Hösten 1991 behandlade utskottet en motion (fp) om en stärkt
organisation för omvårdnadsforskningen. Motionen avstyrktes med
hänvisning till att riksdagen inte borde föregripa behandlingen
av regeringens kommande förslag inom hälso- och sjukvårdens
område (1991/92:SoU5 s. 40).</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller inställningen att forsknings- och
utvecklingsarbete när det gäller omvårdnad är angeläget.
Omvårdnadsforskning och forskning om omsorgen om äldre har också
givits prioritet inom det socialvetenskapliga forskningsrådets
ansvarsområde. Mot bakgrund härav anser utskottet inte att det
behövs något initiativ från riksdagens sida med anledning av
motionen. Motion So438 (s) yrkande 7 avstyrks alltså.</pre>
<pre>
Undantag från de s.k. nolldirektiven för merkostnadskommittén
och psykiatriutredningen</pre>
<pre>Sedan 1984 gäller för samtliga kommittéer och särskilda
utredare vissa generella direktiv (dir. 1984:5). Dessa direktiv,
som ofta kallats nolldirektiven, innebär i princip att förslag
från kommittéer inte får öka de offentliga utgifterna eller
minska statsinkomsterna. Kommittéerna skall visa hur förslag som
innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar skall
finansieras. Detta skall ske genom att kommittéerna anger
konkreta förslag till rationaliseringar eller omprövningar som
innebär besparingar inom utredningens område eller närliggande
områden. Förslagen skall således kunna genomföras med
oförändrade eller minskade resurser. Kraven gäller oavsett om
förslagen avser staten, kommunerna eller
socialförsäkringssektorn. Enligt direktiven skall
kostnadsberäkningarna vara väl genomarbetade och ta hänsyn till
alla kostnader för olika intressenter, såväl direkta som
indirekta.</pre>
<pre>Handikapputredningen (S 1988:03) undantogs från
nolldirektiven genom riksdagens beslut hösten 1989. I samband
därmed konstaterade socialutskottet (1989/90:SoU13):</pre>
<pre>Enligt utskottets mening -- och därvid delar utskottet
uppfattningen i de aktuella motionerna -- är det helt nödvändigt
att handikappområdet kan tillföras sådana resurser att
nödvändiga åtgärder på området kan komma till stånd. Detta
förutsätter att 1989 års handikapputredning och andra
utredningar på området inte begränsas av regeringens
nolldirektiv.</pre>
<pre>I motion 1991/92:So469 av Börje Nilsson och Bo Nilsson (båda
s) föreslås att de s.k. nolldirektiven avskaffas för
merkostnadskommittén och psykiatriutredningen. Båda
utredningarna förväntas lägga fram förslag som har stor
betydelse för människor med funktionsnedsättningar, anför
motionärerna. Det är inte rimligt att dessa utredningar, trots
riksdagens bestämda uttalande, tvingas arbeta med nolldirektiv.
Nolldirektiven innebär, enligt motionärerna, att vissa
handikappade får finansiera förbättringar för andra
handikappade.</pre>
<pre>Merkostnadskommittén, eller utredningen (S 1990:04) med
uppgift att utreda det samlade förmånssystemet för försäkrade
med betydande kostnader för sjukdom och handikapp, tillsattes år
1990. Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande till
sommaren 1992.</pre>
<pre>År 1989 tillsattes utredningen om service, stöd och vård till
psykiskt störda, den s.k. psykiatriutredningen. Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande före hösten 1992.</pre>
<pre>I detta sammanhang kan erinras om att den personkrets för
vilken handikapputredningen föreslagit individinriktade åtgärder
även omfattar psykiskt störda personer. Psykiatriutredningen har
dock en vidare personkrets än handikapputredningen när det
gäller personer med psykiska störningar (se betänkandet SOU
1991:46 s. 148).</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin inställning att handikappområdet --
där såväl fysiskt som psykiskt handikappade ingår -- måste
tillföras sådana resurser att nödvändiga åtgärder på området kan
komma till stånd. Detta förutsätter, som utskottet tidigare
anfört, att utredningar på handikappområdet inte begränsas av
regeringens nolldirektiv. Vad utskottet här anfört tillgodoser
syftet med motion So469 (s), som därför avstyrks.</pre>
<pre>
Insatser mot aids (A 6)</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås 192 720 000 kr. under anslag A
6.</pre>
<pre>Från anslaget bekostas särskilda insatser för att bekämpa
spridningen av det virus, humant immunbrist virus (hiv), som kan
leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency
syndrome -- förvärvad immunbrist). Infektion av hiv hänförs
enligt smittskyddslagen (1988:1472) till de anmälningspliktiga
sjukdomar som är samhällsfarliga.</pre>
<pre>
Medelsanvisning</pre>
<pre>I motion So461 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen beslutar att ge Stiftelsen Noaks ark ett eget bidrag
över statsbudgeten (yrkande 1), att riksdagen till Bidrag
till organisationer för budgetåret 1992/93 till Stiftelsen Noaks
ark anslår 6 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit
(yrkande 2) samt att riksdagen, vid bifall till yrkande 2,
till Aids-delegationen anvisar 188 720 000 kr. eller således
4000 000 kr. mindre än vad regeringen har föreslagit
(yrkande 3). Motionärerna anför att stiftelsens verksamhet
måste stödjas mer än vad som nu görs och att stiftelsen borde få
ett eget anslag och inte behöva gå genom en prövningsinstans.</pre>
<pre>Stiftelsen Noaks ark har från aidsanslaget under de tre
senaste budgetåren erhållit ett driftsbidrag på 4 milj.kr. per
budgetår. Därutöver har stiftelsen erhållit särskilda medel för
ett projekt för blödarsjuka på ca 1 milj.kr. per år.</pre>
<pre>Vid behandlingen av regeringens budgetförslag våren 1991 i
betänkandet 1990/91:SoU12 framhöll utskottet, liksom
tidigare, att frivilligorganisationerna, där särskilt Noaks ark
nämndes, gör ett mycket förtjänstfullt arbete för hivsmittade
och aidssjuka. Frivilligorganisationerna har också stor
betydelse i det förebyggande arbetet. Utskottet konstaterade
vidare att betydande belopp under de senaste åren utgått från
aidsanslaget till dessa organisationer. Utskottet ansåg sig
kunna förutsätta att frivilligorganisationernas behov och
intressen skulle komma att beaktas vid fördelningen av medel för
insatser mot aids.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet erinrar om sin tidigare redovisade uppfattning att
frivilligorganisationerna har en betydelsefull roll dels i
informationsarbetet, dels i insatserna för hivsmittade och
aidssjuka. Utskottet konstaterar att regeringen i
budgetpropositionen anser att stödet till
intresseorganisationernas arbete bör fortsätta även under
budgetåret 1992/93. Utskottet förutsätter sålunda att Noaks ark
också under kommande budgetår kan påräkna bidrag från anslaget
för sitt informations- och stödarbete. Utskottet avstyrker
motion So461 (v).</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningen till insatser mot aids.</pre>
<pre>
Smittskyddslagen och smittskyddsarbetet</pre>
<pre>I motion So418 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
smittskyddslagen att hivinfekterade inte omfattas av denna lag
(yrkande 2). Motionärerna anför att med lagens hjälp kan
tvångisolering tillgripas mot smittbärare som vägrar att följa
de förhållningsregler som ålagts dem. Den smittade döms för de
brott som han kan tänkas begå i framtiden. Domen blir i
praktiken utan tidsbegränsning.</pre>
<pre>I motion So428 av Daniel Tarschys (fp) yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om översyn av det normsystem som
reglerar tvångsisolering av hivinfekterade. Motionären föreslår
att formerna och betingelserna för tvångsvård av hivinfekterade
omprövas. Skyddsuppgiften bör inte längre ankomma på hälso- och
sjukvården. Isolering av hivinfekterade bör förekomma endast i
yttersta undantagsfall, och samhällets skyddsbehov bör i sådana
fall täckas inom ramen för andra lagar om tvångsvård än
smittskyddslagen. Enligt motionären bör möjlighet till isolering
enligt smittskyddslagen för andra sjukdomar dock bibehållas.</pre>
<pre>I motion So438 av Bo Holmberg m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om smittskyddslagen (yrkande 16).
Motionärerna anför att smittskyddslagens hivparagrafer tillkom
för att förebygga smittspridning. Om det finns skäl att beakta
risken för minskad benägenhet för testning, färre kontakter med
sjukvården och om tilltron till den nu gällande ordningen
minskar, måste detta uppmärksammas. Regeringen bör därför,
enligt motionärerna, ge Aids-delegationen i uppdrag att redovisa
för- och nackdelar med att pröva annan lagstiftning.</pre>
<pre>I motion So493 av Kent Carlsson och Ulrica Messing (båda
s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om borttagandet av hivinfektionen
ur smittskyddslagen (yrkande 1). Motionärerna anför att den
svenska lagstiftningen utgår från en möjlighet att omhänderta
hivsmittade personer som kan antas leva på ett sådant sätt att
smittan kan föras vidare. För den enskilde innebär detta att man
i princip kan bli omhändertagen för ett beteende/brott som man
ännu inte begått. Motionärerna anför att hivinfektion därför bör
tas bort ur smittskyddslagen och att den som medvetet utsätter
andra människor för hivsmitta bör falla under brottsbalkens
bestämmelser.</pre>
<pre>För att samordna arbetet inom alla samhällsområden att
begränsa spridningen av HTLV-III-virus tillsatte regeringen den
9 maj 1985 en särskild Aids-delegation.</pre>
<pre>Aids-delegationen fann det oacceptabelt att man inte kunde
ingripa mot sådana bärare av HTLV-III-virus som visad en
uppenbar brist på hänsyn genom att inte följa föreskrifter om
sin livsföring för att minska risken för smittspridning som de
kunda ha fått av sin läkare. Bl.a. mot den bakgrunden föreslog
man att den dåvarande smittskyddslagen (1968:231) gjordes
tillämplig på infektion av HTLV-III-virus. Efter initiativ av
Aids-delegationen beslutade regeringen den 5 september 1985 att
hänföra infektion av HTLV-III-virus till de veneriska
sjukdomarna i dåvarande smittskyddskungörelsen. Ändringen trädde
i kraft den 1 november 1985.</pre>
<pre>Den nya smittskyddslagen (1988:1472) trädde i kraft den 1
juli 1989 (SmL).</pre>
<pre>Enligt 38 § skall länsrätten, på ansökan av
smittskyddsläkaren, besluta om tvångsisolering av den som för
smitta av en samhällsfarlig sjukdom, om den smittade inte
frivilligt medverkar till de åtgärder som behövs för att hindra
smittspridning. Ett sådant beslut skall också fattas om det
finns grundad anledning anta att den smittade inte följer
meddelade förhållningsregler och underlåtenheten innebär en
uppenbar risk för smittspridning. Tvångsisolering skall ske på
sjukhus som drivs av en landstingskommun. Om länsrättens beslut
om tvångsisolering inte kan avvaktas utan fara, skall
smittskyddsläkaren meddela beslut om tvångsisolering.
Smittskyddsläkarens beslut skall omedelbart underställas
länsrätten för prövning (39 §). Tvångsisolering får  pågå under
högst tre månader från den dag den smittade på grund av beslutet
om isolering togs in på sjukhus. Efter ansökan av
smittskyddsläkaren får länsrätten besluta att tvångsisoleringen
skall fortsätta utöver den angivna längsta tiden. Ett sådant
beslut får avse högst sex månader åt gången. En ansökan om
fortsatt tvångsisolering skall ha kommit in till länsrätten
innan tiden för gällande beslut om tvångsisolering har löpt ut.
När det inte längre finns skäl för tvångsisolering skall
smittskyddsläkaren ofördröjligen besluta att tvångsisoleringen
skall upphöra. Om den tvångsisolerade begär att
tvångsisoleringen   skall upphöra, är smittskyddsläkaren skyldig
att ofördröjligen besluta i frågan (40--42 §§).</pre>
<pre>Enligt 43 § SmL skall den som tvångsisoleras tas väl om hand.
Han skall få det stöd och den hjälp som behövs och motiveras att
ändra sin inställning och livsföring så att tvångsisoleringen
kan upphöra.</pre>
<pre>Utskottet behandlade regeringens proposition om ny
smittskyddslag i betänkande 1988/89:SoU9. Utskottet anförde
då i fråga om tvångsisoleringen bl.a. (s. 11):</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att skälet för ett beslut om
tvångsisolering vanligen är att en smittad inte frivilligt
medverkar till de åtgärder, som behövs för att hindra
smittspridning. Det ligger också i sakens natur att ett beslut
om tvångsisolering inte definitivt kan begränsas i tiden när
beslutet fattas. Längden på tvångsisoleringen kommer, som
framhållits i propositionen, att bli avhängig bl.a. av den
isolerades inställning till sin situation och till sin
omgivning. Tvångsisolering får inte bli ett innehållslöst
avskiljande från omvärlden, utan tiden måste användas till att
på lämpliga sätt motivera den isolerade att förändra sin
attityd.</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU20 uttalade utskottet att det är
nödvändigt att ha möjlighet att enligt smittskyddslagen
tvångsisolera den som för smitta av en samhällsfarlig sjukdom om
han inte frivilligt medverkar till de åtgärder som behövs för
att hindra smittspridning och annan tvångslagstiftning inte är
tillämplig. Utskottet avstyrkte därför en motion liknande So428.</pre>
<pre>Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) har i
en skrivelse till socialutskottet redovisat sina synpunkter på
hivinfektionens plats i smittskyddslagen.</pre>
<pre>En utvärdering av smittskyddsverksamheten och den nya lagen
som gjorts av socialstyrelsen har nyligen överlämnats till
socialdepartementet. Socialstyrelsen föreslår bl.a. att samtliga
anmälningspliktiga sjukdomar utom de sexuellt överförbara skall
anmälas med full identitet för att underlätta
smittskyddsarbetet. Vidare föreslås att lagen om vård av unga
(LVU) och lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)
kompletteras så att föreståndare vid en LVU- och LVM-institution
underrättas om att en intagen lider av en samhällsfarlig sjukdom
om det behövs med hänsyn till fara för att smitta skall spridas.
Vidare föreslås en möjlighet för socialtjänsten att underrätta
smittskyddsläkaren vid kännedom om att en person med en
samhällsfarlig sjukdom utsätter andra för smittrisk. Däremot
anser socialstyrelsen inte att det finns anledning till ändring
i möjligheterna till tvångsisolering. Socialstyrelsen har via en
enkät till smittskyddsläkarna kartlagt att smittskyddsläkare har
ansökt hos länsrätten om tvångsisolering för totalt tio
personer. Ansökningarna har gällt hivinfektion i alla fall utom
ett som gällde tuberkulos. Länsrätten beslutade om isolering av
nio personer. Styrelsen anför att smittskyddslagen syftar till
att hindra spridning av smittsamma sjukdomar bland människor.
Vid fall av samhällsfarlig sjukdom ställs krav på den
infekterade att begränsa smittrisken. Till skillnad mot vid
övriga hälsoproblem är smittskyddet inte enbart en fråga för den
enskilde.</pre>
<pre>Socialstyrelsens rapport bereds för närvarande i
regeringskansliet.</pre>
<pre>Enligt uppgift pågår viss diskussion inom Aids-delegationen om
för- och nackdelar med den nuvarande tvångslagstiftningen för
hivpositiva.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att socialstyrelsen nyligen till
socialdepartementet överlämnat en utvärdering om smittskyddet
och därvid föreslagit vissa ändringar i smittskyddslagen.
Ärendet bereds för närvarande i regeringskansliet.</pre>
<pre>Utskottet erfar att Aids-delegationen tagit upp i motionerna
berörda lagstiftningsfrågor såvitt rör hivinfektion. Någon
anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i dessa frågor
finns inte. Motionerna So418 (v) yrkande 2, So428 (fp), So438
(s) yrkande 16 och So493 (s) yrkande 1 avstyrks därmed.</pre>
<pre>
Anonymitet vid hivtest</pre>
<pre>I motion So418 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
patientjournallagen så att hivtest kan göras med garanterad
anonymitet (yrkande 3). Motionärerna anför att det finns
många som skulle vilja genomgå en hivtest men som avstår av
rädsla för de åtgärder som myndigheterna kan tillgripa om testet
visar sig vara positivt.</pre>
<pre>I motion So493 av Kent Carlsson och Ulrica Messing (båda
s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om anonymitet vid hivtestning
(yrkande 2). Motionärerna anför att för att få så många som
möjligt att hivtesta sig är det viktigt att samhället undanröjer
den rädsla som kan finnas för att ens identitet kan avslöjas om
man konstateras hivsmittad.</pre>
<pre>Frågan om anonymitet vid hivtestning har behandlats av
utskottet vid upprepade tillfällen. I betänkandet
1988/89:SoU9 ges en utförlig redovisning av såväl reglerna i
patientjournallagen (1985:562) och förordningen (1986:198) om
provtagning för infektion av hiv som utskottets tidigare
ställningstaganden i anonymitetsfrågan. Utskottet vidhöll sin
tidigare uppfattning att en fullständig anonymitet vid hivtest
skulle rubba grunderna för smittskyddslagens tillämpning. Enligt
utskottets uppfattning skulle det bli mycket svårt att försvara
en lagstiftning som innehåller möjligheter till ibland
synnerligen ingripande tvångsåtgärder, om samhället samtidigt
ger patienter möjlighet att vara anonyma även efter ett positivt
test och därigenom undandrar sig lagens åtgärder. I betänkandena
1989/90:SoU21 och 1990/91:SoU5 vidhöll utskottet denna
inställning. Utskottet behandlade frågan också i betänkandet
1991/92:SoU5 och avstyrkte även då den då aktuella motionen.</pre>
<pre>Information från Aids-delegationen visar att hivtestningen är
omfattande. Varje år genomförs drygt 900 000 tester inklusive
testning av blodgivare. Utöver möjligheten att på eget initiativ
testas erbjuds vissa grupper testning. Alla gravida erbjuds
testning. Socialstyrelsen och invandrarverket erbjuder alla
asylsökande hälsoundersökning som innefattar många sjukdomar
inklusive hiv/aidstest. 90--95 % accepterar en sådan
undersökning. Dessutom är det vanligt förekommande att det på
STD-mottagningar och liknande erbjuds test. Sedan årsskiftet
1991/92 erbjuds också alla anknytningsfall till flyktingar i
Sverige liknande undersökning.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet förutsätter att frågan om anonymitet vid hivtestning
beaktas vid regeringens beredning av socialstyrelsens
utvärdering av smittskyddslagen och avstyrker därmed motionerna
So418 (v) yrkande 3 och So493 (s) yrkande 2.</pre>
<pre>
Smittspårning</pre>
<pre>I motion So418 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen utarbetar råd
och anvisningar för hur hivspårning kan utföras på frivillig
grund (yrkande 4).</pre>
<pre>I motion So493 av Kent Carlsson och Ulrica Messing (båda
s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kontaktspårning vid hivsmitta
(yrkande 3). Motionärerna anför att kontaktspårning bygger
på ett förtroendefullt samarbete mellan läkare och patient.
Tvingande regler bidrar inte till någon bättre effektivitet i
arbetet.</pre>
<pre>Bestämmelser om smittspårning finns i 18 § smittskyddslagen
(1988:1472). Enligt dessa skall den behandlande läkaren
beträffande patienter som smittats av en samhällsfarlig sjukdom
genom att fråga den smittade försöka få veta av vad eller vem
han kan ha blivit smittad och vilka andra som kan ha blivit
smittade av samma smittkälla. Han skall också försöka få reda på
till vem den smittade kan ha fört smittan vidare.</pre>
<pre>I proposition 1988/89:5 med förslag till den nya
smittskyddslagen framhölls särskilt smittspårningens centrala
betydelse när det gäller att förhindra utbredningen av
smittsamma sjukdomar. Ju snabbare och framgångsrikare
smittspårningen kan ske, desto bättre är förutsättningarna för
att förhindra vidare smittspridning. Det framhölls som naturligt
att de läkare som först kom i kontakt med de smittade har ett
primärt ansvar för smittspårningen. Därför föreslogs också
införandet av en särskild bestämmelse i lagen om skyldighet för
läkare att bedriva smittspårning. Det framhölls vidare i
propositionen att det bör ankomma på socialstyrelsen att ge
vägledande riktlinjer för hur smittspårning bör bedrivas.
Beträffande de sexuellt överförbara infektionerna hänvisade
propositionen till den av socialstyrelsen utarbetade skriften
Kontaktspårning vid sexuellt överförbara infektioner
(Socialstyrelsen redovisar 1987:13). På det regionala planet
ansågs det vara en av smittskyddsläkarens viktigaste uppgifter
att se till att sådana arbetsmetoder utarbetas och kommer till
berörd personals kännedom.</pre>
<pre>I betänkandet 1988/89:SoU9, i vilket regeringens förslag
till ny smittskyddslag behandlades, uttalade utskottet bl.a. att
smittspårning måste ske med stor varsamhet och med hänsyn till
de berördas integritet.</pre>
<pre>I betänkande 1991/92:SoU5 behandlade utskottet senast
motioner om kontaktspårning. På s. 54--56 lämnas en utförlig
redogörelse för gällande bestämmelser, tidigare behandling,
kontaktspårningsprojekt samt socialstyrelsens och
Landstingsförbundets uppföljningar.</pre>
<pre>Socialstyrelsen har givit ut föreskrifter och allmänna råd om
tillämpningen av smittskyddslagen (SOSFS 1989:18), i vilka
bl.a. ett avsnitt om smittspårning ingår.</pre>
<pre>Styrelsen har också i serien Socialstyrelsen redovisar givit
ut en rapport om kontaktspårning (1987:13). Denna rapport är nu
under omarbetning. Resultaten av kontaktspårningsprojektet, Att
bekämpa HIV med kontaktspårning -- metoder och utvärdering, som
pågått sedan 1989 och som i dagarna avrapporterats till
socialstyrelsen kommer att ligga till grund för den nya
rapporten om kontaktspårning.</pre>
<pre>Vidare planerar styrelsen en fördjupad utbildning för personal
som arbetar med kontaktspårning.</pre>
<pre>Här kan också nämnas att socialstyrelsen har givit ut en
rapport om Smitta i vården -- psykosociala aspekter på
HIV/aids (1990:14) med råd och stöd till den vårdpersonal som
deltar i vården och omhändertagandet av hivsmittade och
aidssjuka människor. I dagarna har också kommit en ny rapport
Hiv och aids i vården II (1991:46).</pre>
<pre>Landstingsförbundet har i samverkan med representanter för
olika verksamheter som arbetar med abortförebyggande arbete och
sexuellt överförbara sjukdomar utarbetat skriften Landstingen
till offensiv mot sexsjukdomar och aborter. I skriften skisseras
bl.a. två modeller för en bättre samordning av resurser för STD-
och abortförebyggande verksamhet. När det gäller de sexuellt
överförbara sjukdomarna framhålls bl.a. kontaktspårningens
betydelse.</pre>
<pre>Utvärderingen av Stockholms läns landstings projekt Att
förebygga aids samt Göteborgs kommuns projekt Göteborg mot aids
beräknas avslutas under våren. Utvärderingen av
informationsinsatserna kring aids i de södra landstingen har
nyligen redovisats. Enligt utvärderingen bör mål och syfte för
informationsinsatserna bli tydligare.</pre>
<pre>I februari 1991 presenterades en rapport, HIV finns inte bara
i Stockholm, från besök i 21 landsting av Aids-delegationen
och socialstyrelsen. I slutomdömet i rapporten sägs bl.a.
följande:</pre>
<pre>I den välorganiserade och i ett internationellt perspektiv
kraftigt utbyggda offentliga hälso- och sjukvården har vi unika
förutsättningar att förebygga smittspridning av HIV. Inom hälso-
och sjukvården finns en god beredskap att ge HIV-smittade
patienter ett gott medicinskt omhändertagande och ett kraftigt
psykosocialt stöd. Frivilligorganisationerna kan ge ett
nödvändigt komplement till det psykosociala stödet och bidra med
värdefulla informations- och utbildningsinsatser.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>En framgångsrik smittspårning är av central betydelse när det
gäller att förhindra utbredning av smittsamma sjukdomar. Därför
infördes också en särskild bestämmelse i smittskyddslagen om
skyldighet för läkare att bedriva smittspårning. En väl
fungerande smittspårning förutsätter en förtroendefull relation
mellan patienten å ena sidan och läkare och övrig
sjukvårdspersonal å den andra och ställer också krav på
välutbildad och välinformerad personal. Utskottet konstaterar
att ett arbete redan pågår för att utveckla smittspårningen.
Något initiativ från riksdagens sida behövs inte. Motionerna
So418 (v) yrkande 4 och So493 (s) yrkande 3 avstyrks därför.</pre>
<pre>
Sveriges inställning till Europarådets rekommendation nr R
(89) 14.</pre>
<pre>I motion So418 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Europarådets rekommendationer om behandling
av hivpositiva (yrkande 1). Motionärerna anser att
Europarådets rekommendationer om frivillig hivtestning,
garanterad sekretess, frivillig grund för kontaktspårning och
avståndstagande från hivrelaterade frihetsberövanden helt är i
enlighet med deras uppfattning. Motionärerna vill mot bakgrund
av detta att regeringen återtar Sveriges reservation mot
rekommendationerna.</pre>
<pre>I motion So493 av Kent Carlsson och Ulrica Messing (båda
s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om återtagande av den svenska
reservationen mot Europarådets rekommendation nr 14/89
(yrkande 4). Motionärerna anför att Sverige som enda land
reserverade sig mot rekommendationen. Mot bakgrund av vad
motionärerna anfört om borttagande av hivinfektion ur
smittskyddslagen, garanti om anonymitet och frivillig
kontaktspårning bör Sverige kunna stödja rekommendationen.</pre>
<pre>När ministerrådet inom Europarådet den 11 oktober 1989
behandlade rekommendation R (89) 14 om etiska frågor och hiv
inom hälso- och sjukvården m.m. lade Sverige som enda land ner
sin röst. I röstförklaringen anförde Sverige att
rekommendationen innehöll vissa punkter som Sverige hade
allvarliga invändningar mot. Det gällde hivpositivas
rättigheter, hivtestningen samt karantän och isolering.
Bakgrunden är främst den att det i Sverige till skillnad mot de
flesta andra länder finns möjlighet att använda tvång mot den
som är hivpositiv i vissa situationer.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Den svenska röstförklaringen vid behandlingen av Europarådets
rekommendation om etiska frågor och hiv överensstämmer med
gällande lagstiftning, vilken är ett uttryck för Sveriges höga
ambitioner när det gäller att stävja smittspridningen.
Motionerna So418 (v) yrkande 1 och So493 (s) yrkande 4 avstyrks.</pre>
<pre>
Aids-delegationen</pre>
<pre>I motion So438 av Bo Holmberg m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Aids-delegationen (yrkande 15).
Motionärerna hänvisar till att riksdagen våren 1991 betonade
(1990/91:SoU12) att det inte fanns anledning att avveckla
Aids-delegationen eller att förändra dess arbetsuppgifter.
Utskottet förutsatte dock att delegationens arbetsuppgifter så
småningom förs över till en permanent organisation utanför
regeringskansliet. Motionärerna anför att det inte finns skäl
att nu forcera in det förebyggande hiv/aidsförebyggande arbetet
i folkhälsoinstitutet. Delegationen bör ges möjlighet att under
en längre övergångstid fullfölja sitt arbete.</pre>
<pre>I betänkande 1990/91:SoU12 (s. 55) anförde utskottet:</pre>
<pre>Vad sedan gäller AIDS-delegationens roll och arbetsuppgifter
framhålls i budgetpropositionen att en effektivare samverkan
mellan myndigheter, kommuner, landsting och
frivilligorganisationer skall eftersträvas. Utskottet delar
denna uppfattning och vill särskilt betona vikten av god
samordning mellan delegationens och socialstyrelsens insatser.
Det finns enligt utskottet inte någon anledning att redan nu
avveckla delegationen eller förändra dess arbetsuppgifter.
Utskottet förutsätter dock att delegationens arbetsuppgifter så
småningom förs över till en permanent organisation utanför
regeringskansliet.</pre>
<pre>Aids-delegationen har fr.o.m. den 1 juli 1991 ställning som
myndighet inom regeringskansliet och är knuten till
socialdepartementet.</pre>
<pre>Enligt regeringens tilläggsdirektiv (dir. 1991:96) till
organisationskommittén för folkhälsoinstitutet skall kommittén
utreda de organisatoriska förutsättningarna för att inlemma
Aids-delegationen i folkhälsoinstitutet fr.o.m. den 1 juli 1992.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet har tidigare uttalat åsikten att Aids-delegationen
på sikt bör inlemmas i en permanent organisation utanför
regeringskansliet. Utskottet konstaterar att
organisationskommittén för folkhälsoinstitutet behandlar frågan
och inom kort skall redovisa sina ställningstaganden. Utskottet
utgår från att regeringen vid sina kommande överväganden beaktar
att en avveckling av Aids-delegationen eller förändring av dess
arbetsuppgifter sker på ett sådant sätt och vid en sådan
tidpunkt att det pågående arbetet med dessa frågor inte påverkas
negativt. Motion So438 (s) yrkande 15 avstyrks därmed.</pre>
<pre>
Utdelning av fria sprutor och kanyler till
narkotikamissbrukare</pre>
<pre>I motion So496 av Ulrica Messing (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förbjuda utdelningen av fria sprutor
till missbrukare. Motionären anför att fri utdelning av sprutor
för att minska smittrisken bland missbrukarna innebär en
sanktion från samhällets sida av missbruket. Den helhetsyn som,
enligt motionären, borde finnas bakom missbruket och riskerna
för spridning av aids glöms bort.</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU5 (s. 18--20) lämnade utskottet
en omfattande redogörelse för försöksverksamheten inom hälso-
och sjukvården med utdelning av rena sprutor och kanyler till
narkotikamissbrukare. Utskottet anförde följande:</pre>
<pre>Utskottet gör nu samma bedömning som tidigare att utbyte av
sprutor och kanyler endast får förekomma i samband med en noga
kontrollerad försöksverksamhet, som har till syfte att söka
vetenskapligt stöd för metodens värde i kampen mot aids.
Utskottet vidhåller också sin tidigare uppfattning om
förutsättningarna för en sådan försöksverksamhet, bl.a. att
försöksverksamheten inte får göras mer omfattande än vad som är
absolut nödvändigt för att tillgodose kraven på vetenskaplighet.
Utskottet förutsätter liksom tidigare att regeringen eller
socialstyrelsen skyndsamt vidtar åtgärder eller att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder som kan
stoppa utbytesverksamheten, om det visar sig att utbyte sker
utanför den speciella försöksverksamheten. Utskottets
ställningstagande innebär att utskottet inte är berett att
ompröva förutsättningarna för sprututbytesprogrammet.
(Res. av fp samt av m betr. motivering.)</pre>
<pre>I betänkandet 1991/92:SoU5 redovisas att en skrivelse från
Läkare mot aids har inkommit till utskottet under våren 1991. I
skrivelsen föreslås att sprututbytesprogram med individuell
rådgivning byggs ut vid infektionsklinikerna över landet, om
möjligt i samarbete med socialtjänsten.</pre>
<pre>Medicinska forskningsrådet har i ett nyligen avgivet
yttrande till socialstyrelsen lämnat synpunkter angående
utvärderingen av hivpreventionsprojektet i Lund och Malmö
(sprututbytesprojekt). Rådet anser bl.a. att flera av de
synpunkter som rådet för fram i yttrandet måste beaktas och
rimliga kompletteringar ske innan frågan om studiens
genomförande och finansiering kan tas upp till slutlig
behandling. Dessutom anser forskningsrådet att vissa
kompletteringar i projektplanen kan övervägas för att öka
undersökningens vetenskapliga värde.</pre>
<pre>Projekttiden för sprututbytesverksamheten går ut vid utgången
av 1992, vid denna tidpunkt måste socialstyrelsen ha en
uppfattning om värdet av verksamheten. Avsikten är att en extern
utvärdering av projektet nu snabbt skall göras.</pre>
<pre>Av en WHO-rapport från 1991 framgår att flera
sprututbytesprojekt startats sedan 1988 och utvärderats.
Författarna till rapporten konstaterar att det inte finns några
bevis för att sprututbytesprogrammen ökat antalet missbrukare.
Enligt rapporten leder programmen till minskat riskbeteende i
form av delade sprutor och nålar. Programmen ger också
möjligheter till information om aids och andra hälsofrågor.</pre>
<pre>WHO:s styrelse har i januari 1992 uttalat följande:</pre>
<pre>Med tanke på de många hälsorisker och sociala konsekvenser av
vilka hivinfektionen är en, är ett huvudmål att minska
efterfrågan på psykoaktiva medel, fastän ett mer omedelbart mål
är att minska användningen av dessa medel genom injektion. En
del länder har stöttat sina hälsoupplysningskampanjer genom att
erbjuda rena nålar. Detta har minskat utnyttjandet av gemensamma
nålar utan någon mätbar ökning av drogbruket. I länder där
sprututbytesprogram inte är möjligt bör vikt läggas vid
undervisning om hur man kan rengöra redskap och garantera stabil
tillgång på desinfektionsmedel som blekningsmedel.</pre>
<pre>
Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att utbyte av
sprutor och kanyler endast får förekomma i samband med en noga
kontrollerad försöksverksamhet, som har till syfte att söka
vetenskapligt stöd för metodens värde i kampen mot aids.
Utskottet konstaterar att projekttiden för
sprututbytesprogrammet i Malmö/Lund går ut vid kommande
årsskifte och att socialstyrelsen har för avsikt att snabbt
utvärdera verksamheten. Utskottet anser att utvärderingen bör
avvaktas och att riksdagen inte nu bör göra något uttalande i
frågan. Motion So496 (s) avstyrks.</pre>
<pre>Övriga medelsanvisningar</pre>
<pre>Utskottet har inte något att erinra mot de av regeringen
föreslagna medelsanvisningarna A 1--5 och A 7, vilka inte mött
några erinringar i form av motioner.</pre>
<pre>Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. (C 1, C 5, C 7 och C 8)</pre>
<pre>Allmänna barnbidrag (C 1)</pre>
<pre>Bakgrund</pre>
<pre>Det allmänna barnbidraget lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991
med 9000 kr. per år och barn under 16 års ålder. Därutöver
lämnas flerbarnstillägg med belopp som per år räknat motsvarar
ett halvt barnbidrag för det tredje barnet, 100 % av ett helt
barnbidrag för det fjärde barnet samt 150 % av ett helt
barnbidrag till det femte barnet och varje ytterligare barn.
Även 16--19-åringar som studerar medräknas vid bedömningen av
rätt till flerbarnstillägg.</pre>
<pre>Barnbidraget betalas ut fr.o.m. månaden efter barnets födelse.
Motsvarande gäller när rätten till barnbidrag inträder av annat
skäl än födelse. Bidraget utges t.o.m. kvartalet då barnet
fyller 16 år.</pre>
<pre>Förlängt barnbidrag lämnas med samma belopp som det allmänna
barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det då barnet har fyllt 16
år, när barnet studerar vid grundskolan eller deltar i viss
annan motsvarande utbildning.</pre>
<pre>Kostnaderna för de allmänna barnbidragen täcks helt av medel
från statsbudgeten. Administrationen av barnbidragen handhas av
riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.</pre>
<pre>
Inkomstprövat barnbidrag m.m.</pre>
<pre>I motion So605 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att
utarbeta ett system med inkomstprövade barnbidrag.</pre>
<pre>I motion So604 av Roland Lében (kds) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att en utredning bör göras i
syfte att klarlägga förutsättningarna för och konsekvenserna av
behovsprövat barnbidrag.</pre>
<pre>I propositionen (1947:220) med förslag till lag om
allmänna barnbidrag, m.m. anförde departementschefen följande.</pre>
<pre>Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att det
stora flertalet barnfamiljer i vårt land befinna sig i en sådan
ekonomisk situation, att behov av ytterligare stödåtgärder av
här ifrågavarande art kan sägas föreligga. Skulle man utgå från
att endast de mest behövande borde erhålla bidrag till
barnkostnaderna av det allmänna, skulle man endast i begränsad
omfattning åstadkomma en sådan omfördelning av barnkostnaderna,
som dock här åsyftas. En behovs- eller inkomstprövning
beträffande de ytterligare stödåtgärderna måste fördenskull
göras mycket liberal, om det angivna syftet skall nås. Därmed
bortfaller emellertid ett av skälen för att införa en sådan
prövning, nämligen att man därigenom vunne en begränsning av
kostnaderna.</pre>
<pre>Däremot kvarstår alltjämt den synpunkten att en behovs- eller
inkomstprövning skulle möjliggöra en stödverksamhet som kunde
differentieras efter behovet, så att den största hjälpen kunde
lämnas åt sådana familjer som bäst behöva den. -- -- -- För min
del kan jag icke ansluta mig till densamma. I realiteten nås
detta resultat redan därigenom att de förmåner, som utgå till
familjer i de lägsta inkomstskikten, i viss omfattning komma att
belasta familjer med högre inkomster därigenom att dessa med
sina skatter få bidraga till täckande av kostnaderna för
förmånerna. Göras dessa lika stora över hela linjen, kommer
alltså nettobehållningen av förmånerna för familjerna i högre
inkomstlägen att vara mindre än för familjerna med låg inkomst.
Naturligtvis vore det tänkbart att ytterligare markera denna
olikhet genom att lämna större bidrag åt de fattigare familjerna
och att låta bidragen sjunka efter vissa normer i samma mån som
inkomsterna stege. Ett sådant system skulle emellertid kräva en
omfattande administrativ apparat. Då det enligt min mening är
synnerligen önskvärt att samhälleliga stödåtgärder utformas
efter möjligast enkla linjer, kan jag icke förorda en
differentiering av de allmänna barnbidragen efter de synpunkter
som här antytts.</pre>
<pre>Vad härefter angår familjer med höga inkomster sammanhänger
frågan huruvida barnbidrag skola utgå givetvis med frågan om de
skattefria avdragen vid beskattningen. Därest dessa avskaffas,
såsom chefen för finansdepartementet senare i dag kommer att
föreslå, saknas uppenbarligen anledning att undantaga
barnfamiljer med höga inkomster från de förmåner som i
barnkostnadsutjämnande syfte tillerkännas barnfamiljer med lägre
inkomster.</pre>
<pre>På grund av det anförda förordar jag alltså, att de
ytterligare förmåner, som skola beredas barnfamiljerna, icke
göras beroende av någon behovs- eller inkomstprövning utan göras
lika för alla familjer, oavsett inkomstens storlek.</pre>
<pre>Ärendet behandlades i riksdagen av det sammansatta stats-
och andra lagutskottet i betänkande nr 4 år 1947. Utskottet
anförde med anledning av motioner att en gradering av
barnbidragen efter föräldrarnas inkomster var olämplig och
avstyrkte dessa motioner. Riksdagen följde utskottet (rskr.
498).</pre>
<pre>I budgetpropositionen sägs bl.a. följande om inriktningen av
socialpolitiken:</pre>
<pre>
Regeringen kommer utifrån synen på alla människors lika värde
att utveckla välfärdspolitiken så att speciellt de mest utsatta
människornas och gruppernas livssituation förbättras.</pre>
<pre>Alternativet till välfärdsstaten är ett selektivt system som
siktar in sig på att stödja bara dem som har de sämsta
förutsättningarna. Ett sådant system har många nackdelar. Det
förutsätter mer av prövning och kontroll. Någon måste då avgöra
vem som har rätt till stöd och vem som inte har det. Det leder
lätt till mer byråkrati och fler integritetsstörande
undersökningar.</pre>
<pre>Ett selektivt system skapar också marginaleffekter. Bidragen
trappas av när inkomsterna stiger. Många riskerar att fastna i
det som brukar kallas fattigdomsfällan. Välfärdsstatens
grundläggande ideologi, byggd på universalism, skall vara
vägledande också i framtiden.</pre>
<pre>
Finansutskottet uttalar i betänkandet 1991/92:FiU20 att
utskottet vill sätta i fråga Ny demokratis förslag att det
allmänna barnbidraget skall inkomstprövas. Inkomstprövningen
förutsätter emellertid registrering och kontroll av helt annan
omfattning än dagens generella barnbidragssystem. Den ger också
upphov till marginaleffekter när bidragen trappas av mot
inkomsterna. En allmän strävan i samhället har varit att minska
på myndigheternas verksamhet och kontroll. Man har också försökt
få bort olika marginaleffekter som kan verka hämmande på
arbetsviljan. Förslaget går enligt finansutskottet stick i stäv
mot dessa strävanden. Som utskottet ser det bör ambitionen vara
att åstadkomma besparingar genom i första hand förenklingar och
avregleringar och inte genom att bygga upp byråkratiska
kontroller.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Flera skäl talar enligt utskottet mot att införa ett inkomst-
eller behovsprövat barnbidrag. Barnbidraget bör ses som ett
komplement till familjebeskattningen som innebär att
inkomsttagare med barn i dag i huvudsak beskattas lika mycket
som inkomsttagare utan barn. Det allmänna barnbidraget utjämnar
skillnaderna mellan dem som har barn och dem som inte har det.
Det skulle vidare leda till ytterligare tröskel- och
marginaleffekter om ett inkomstprövat barnbidrag skulle införas
genom att hela eller delar av barnbidraget skulle falla bort vid
ökad inkomst. Barnbidraget är också med nuvarande regler mycket
enkelt och billigt att administrera. Vid en inkomstprövning
skulle det krävas en betydande administration för att bestämma
och betala ut bidraget. Myndigheterna skulle behöva gå igenom
och kontrollera uppgifter från över en miljon barnfamiljer. Med
det anförda avstyrker utskottet motion So605 (nyd).</pre>
<pre>Någon anledning att utreda förutsättningarna för och
konsekvenserna av ett behovsprövat barnbidrag föreligger inte
heller. Utskottet avstyrker motion So604 (kds).</pre>
<pre>
Barnbidragets storlek</pre>
<pre>I två motioner hemställs om en höjning av barnbidraget. I
motion So232 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs sålunda
att riksdagen beslutar om en höjning av barnbidraget till 10 020
kr. per barn och år fr.o.m. den 1 juli 1992 (yrkande 9
delvis). I motion Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) hemställs
att riksdagen beslutar att barn- och studiebidragen höjs från
den 1 juli 1992 enligt vad som sägs i motionen (yrkande 22
delvis).</pre>
<pre>I båda motionerna begärs att barnbidragshöjningen, i
v-motionen även studiebidragshöjningen, från årsskiftet 1991/92,
som riksdagen beslutade om våren 1991 och som genom beslut av
riksdagen hösten 1991 senarelades till den 1 januari 1993, skall
träda i kraft den 1 juli 1992. I v-motionen uppskattas kostnaden
härför till 1 100 000 000 kr.</pre>
<pre>Som ett led i skattereformen höjdes det allmänna barnbidraget
med 2 280 kr. den 1 januari 1991 till 9 000 kr. om året. Våren
1991 beslutade riksdagen om en ytterligare höjning av
barnbidraget med 1 020 kr. (prop. 1990/91:100 bil. 7, SoU12,
rskr. 211). På motsvarande sätt höjdes studiebidraget enligt
studiestödslagen (1973:349), som är samordnat med det allmänna
barnbidraget, till 750 kr. per månad den 1 januari 1991, och
riksdagen beslutade att höja studiebidraget till 835 kr. per
månad från den 1 januari 1992.</pre>
<pre>I proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska
politiken föreslogs emellertid mot bakgrund av att det
statsfinansiella läget snabbt hade försämrats och att det var
nödvändigt att i största möjliga utsträckning undvika andra
ökningar av statens utgifter än ökningen av de
arbetsmarknadspolitiska insatserna att barnbidrags- och
studiebidragshöjningarna skulle framflyttas till den 1 januari
1993.</pre>
<pre>Socialutskottet tillstyrkte i sitt yttrande 1991/92:SoU1y
till finansutskottet motionsförslag att avslå propositionens
förslag om att senarelägga barnbidragshöjningen (Avvikande
mening m, fp, c, kds). Finansutskottet (1991/92:FiU10) kunde
dock mot bakgrund av det statsfinansiella och ekonomiska läget
inte ställa sig bakom socialutskottets förslag, eftersom det
skulle leda till en utgiftsökning med 2,2 miljarder kronor under
1992. I dåvarande läge skulle enligt finansutskottet en sådan
försvagning av budgeten kunna få allvarliga konsekvenser för den
allmänna tilltron till Sveriges förmåga att vända den ekonomiska
utvecklingen åt rätt håll. Utskottet avstyrkte de aktuella
motionerna och förordade i stället att höjningen av det allmänna
barnbidraget, det förlängda barnbidraget och studiestödet
senarelades till den 1 januari 1993 i enlighet med regeringens
förslag (res s, men. v). Riksdagen följde finansutskottet (rskr.
108).</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Med hänsyn till det statsfinansiella och ekonomiska läget kan
utskottet inte ställa sig bakom förslagen i motionerna So232 (s)
yrkande 9 delvis och Fi209 (v) yrkande 22 delvis. Yrkandena
avstyrks.</pre>
<pre>
Barnbidrag i samband med vistelse på flyktingförläggning m.m.</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslår regeringen riksdagen att
barnbidrag inte skall lämnas för samma tid som bistånd lämnas
enligt lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl. Det ur
praktisk synpunkt bästa sättet att undvika sådana
dubbelbetalningar är enligt föredraganden att införa en regel i
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag som föreskriver att
barnbidrag inte lämnas för den tid då dagbidrag utges för
barnet. Motsvarande ändring bör göras i lagen (1986:378) om
förlängt barnbidrag.</pre>
<pre>Ändringarna bör av lagtekniska skäl beträffande allmänt
barnbidrag ske såsom ändring i dels lagen (1991:486) om ändring
i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag, dels lagen (1991:1940) om ändring i lagen (1991:486)
om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag.</pre>
<pre>De nya reglerna bör träda i kraft den 1 juli 1992.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker de i propositionen framlagda
lagförslagen.</pre>
<pre>
Barnbidrag för svenskt barn som mottagits i avvaktan på
adoption</pre>
<pre>Enligt 4 § första stycket lagen om allmänna barnbidrag gäller
bl.a. följande om rätten att uppbära allmänt barnbidrag. Barnets
moder har denna rätt om barnet står under föräldrarnas
gemensamma vårdnad. Om föräldrarna gjort anmälan om det till
allmän försäkringskassa tillkommer rätten barnets fader. Står
barnet inte under föräldrarnas gemensamma vårdnad har den som
har vårdnaden rätt att uppbära barnbidraget.</pre>
<pre>Enligt 4 § andra stycket skall i fråga om rätten att uppbära
barnbidrag likställas med föräldrar de som med socialnämndens
tillstånd tar emot ett utländskt barn för vård och fostran i
syfte att adoptera det.</pre>
<pre>I motion So610 av Ewa Hedkvist Petersen (s) begärs förslag
om den ändringen av 4 § andra stycket barnbidragslagen att ordet
"utländskt" utgår.</pre>
<pre>Motionären påpekar att enligt barnbidragslagen jämställs med
andra föräldrar, när det gäller rätten att uppbära barnbidrag,
de som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt
barn för vård och fostran i syfte att adoptera det. Denna rätt
finns inte för svenska barn i motsvarande situation, dvs. när
barnet är emottaget i ett hem i avvaktan på att det skall
adopteras och utan att fosterlön utgår. Något skäl att utesluta
dessa fåtal barn från barnbidrag finns inte enligt motionärens
mening. Motionären påpekar också att inte heller eventuellt
flerbarnstillägg utgår innan adoptionen är klar i detta fall.</pre>
<pre>Den nu aktuella frågan berördes av allt att döma inte när
rätten till barnbidrag infördes för föräldrar som tagit emot ett
utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet anser att den fråga som motionären tar upp bör
övervägas ytterligare i lämpligt sammanhang. Utskottet utgår
från att så sker utan något tillkännagivande härom till
regeringen. Motion So610 (s) får härmed anses i huvudsak
tillgodosedd och avstyrks därför.</pre>
<pre>
Medelsanvisning</pre>
<pre>Regeringen föreslår att till Allmänna barnbidrag anvisas ett
förslagsanslag på 17 645 000 000 kr.</pre>
<pre>I två motioner So608 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall
(nyd) och So611 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) hemställs
att anslaget till Allmänna barnbidrag bestäms till
16 445 000 000 kr. eftersom ett inkomstprövat barnbidrag bör
kunna träda i kraft den 1 januari 1993.</pre>
<pre>I motionerna So232 (s) yrkande 9 delvis och Fi209 (v)
yrkande 22 delvis har yrkats en höjning av det allmänna
barnbidraget fr.o.m. den 1 juli 1992. I v-motionen yrkas även
att studiebidragen höjs.</pre>
<pre>
Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet har tidigare avstyrkt en motion (nyd) med yrkande
att ett inkomstprövat barnbidrag skall införas. Utskottet har
även avstyrkt motionerna (s och v) om en höjning av
barnbidraget. Utskottet finner budgetpropositionens förslag till
medelsanvisning väl avvägt. Utskottet avstyrker sålunda
motionerna So232 (s) yrkande 9 delvis, So608 (nyd), So611 (nyd)
och Fi209 (v) yrkande 22 delvis och tillstyrker regeringens
förslag till medelsanvisning.</pre>
<pre>
Bidragsförskott (C 5)</pre>
<pre>Efter beslut av riksdagen under föregående riksmöte (prop.
1990/91:100 bil. 7, SoU12, rskr. 211) har tiden under vilken
allmänt barnbidrag kan utgå under utlandsvistelse begränsats
till sex månader. Skälet till beslutet var främst att det skall
finnas överensstämmelse mellan skattesystemets regler och
reglerna för ekonomiskt familjestöd.</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås nu att motsvarande begränsning
görs för bidragsförskott och för förlängt bidragsförskott. Det
betyder att barn som lämnar Sverige inte skall anses bosatta här
och vara berättigade till bidragsförskott eller förlängt
bidragsförskott vid utlandsvistelse som är avsedd att vara mer
än sex månader.</pre>
<pre>Förslaget förutsätter ändring i lagen (1964:143) om
bidragsförskott och i lagen (1984:1095) om förlängt
bidragsförskott för studerande. De nya reglerna föreslås träda i
kraft den 1 juli 1992.</pre>
<pre>Anslagsbehovet för nästa budgetår beräknas till 3 085 milj.kr.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen framlagda
lagförslagen.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning
till Bidragsförskott.</pre>
<pre>
Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn (C 7)</pre>
<pre>En motsvarande begränsning av bidraget i samband med
utlandsvistelse som förordas för bidragsförskott föreslås för
det särskilda bidraget för vissa adoptivbarn. Förslaget
föranleder ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till
vissa adoptivbarn.</pre>
<pre>Kostnaderna för bidraget beräknas till 8,25 milj.kr. för
budgetåret 1992/93.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker det i budgetpropositionen framlagda
lagförslaget.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning
till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn.</pre>
<pre>
Bidrag till kostnader för internationella adoptioner (C 8)</pre>
<pre>Anslagsbehovet beräknas till 22 milj.kr. Medlen föreslås
fortsättningsvis anvisas förslagsvis.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till
Bidrag till kostnader för internationella adoptioner.</pre>
<pre>
Hälso- och sjukvård m.m. (E 1--14, 17, samt 18--19)</pre>
<pre>Socialstyrelsen (E 1)</pre>
<pre>Socialstyrelsens huvudsakliga uppgift är tillsyn samt
kunskapsutveckling och kunskapsförmedling. I tillsynsuppgiften
ligger dels en kontroll av verksamheten när det gäller kvalitet,
säkerhet och den enskildes rättigheter, dels en uppföljning och
utvärdering av verksamheten gentemot statsmakternas fastställda
mål. Vad avser kunskapsområdet är huvuduppgiften att samla in
och utvärdera för verksamheten relevant kunskap och att förmedla
denna kunskap så att den bl.a. kan utgöra en grund för
utveckling, förnyelse och omstrukturering.</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till
socialstyrelsen för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 205 744 000 kr.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till
medelsanvisning till socialstyrelsen.</pre>
<pre>
Ansvarsfrågor</pre>
<pre>Flera motioner tar upp frågor kring det samlade
ledningsansvaret inom hälso- och sjukvården. Två motioner
behandlar psykologers ansvar och en motion rör det ansvar som
sjuksköterskor m.fl. liknande grupper har. Socialstyrelsens
allmänna råd (SOSFS 1990:28) om tillämpningen av 14 § hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) ifrågasätts av motionärerna.</pre>
<pre>I motion So434 av Gullan Lindblad (m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
ledningsansvaret inom de psykiatriska verksamheterna. Motionären
framhåller att ledningsfunktionen är av stor betydelse när det
gäller att utveckla inriktningen av den psykiatriska
verksamheten liksom att säkra och förbättra kvaliteten och
därvid ansvara för såväl patienters som medarbetares väl och ve.
De farhågor som vissa personalkategorier hyste, vilka tidigare
hade anförtrotts ett ledningsansvar, har nästan helt besannats.
Resultatet har blivit en betoning av den medicinsk-biologiska
kompetensen genom att enbart läkare har getts det samlade
ledningsansvaret. De relativt få men fungerande självständiga
ledarskap som tidigare utövades av t.ex. psykologer har nu ofta
övertagits av läkare. Konsekvenserna för verksamheterna är ännu
ej möjliga att överblicka, anför motionären. Klart är att
plattformen för den psykologiska vetenskapen och tillämpningen
inom psykiatrin kraftigt försvagas. Socialutskottets förhoppning
om en breddning  av kompetensen i ett samlat ledningsansvar kan
redan nu anses ha kommit på skam för psykiatrins del, anför
motionären.</pre>
<pre>I motion So472 av Gudrun Schyman m.fl. (v)  framförs
liknande synpunkter. Motionärerna begär ett tillkännagivande
till regeringen om vad i motionen anförts om konsekvenserna av
den genomförda ändringen i hälso- och sjukvårdslagen avseende
ett samlat ledningsansvar (yrkande 1) samt att frågan om
psykologers yrkesansvar i förhållande till ett samlat
ledningsansvar samt till patientansvarig läkare inom främst de
psykiatriska verksamheterna utreds (yrkande 2).</pre>
<pre>I motion So508 av Margitta Edgren m.fl. (fp, s, m, c, kds)
begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upphävande av bestämmelserna i hälso-
och sjukvårdslagens 14 § om det samlade ledningsansvaret.
Motionärerna anser att socialstyrelsen, genom uttalanden i sina
allmänna råd, låst fast huvudmännen på ett sätt som inte varit
riksdagens avsikt. Detta kolliderar med de nästan 200
sjuksköterskor m.fl. som har tjänst som klinikchef/vårdchef och
som har vidareutbildning för de administrativa uppgifterna.
Enligt motionärerna omplaceras således väl fungerande vårdchefer
av det enda skälet att de inte är läkare.</pre>
<pre>De nya bestämmelserna om ledningsansvaret trädde i kraft den 1
juli 1991. I utskottets betänkande 1990/91:SoU15 om
ledningsansvaret inom hälso- och sjukvården behandlades liknande
motioner. I betänkandet lämnas en utförlig bakgrund, till vilken
hänvisas. Utskottet uttalade sammanfattningsvis att utskottet
ansåg det angeläget att regeringen och socialstyrelsen noga
följer tillämpningen av det samlade ledningsansvaret i hälso-
och sjukvården och att en utvärdering snabbt kommer till stånd.
Motionerna ansågs åtminstone delvis tillgodosedda och
avstyrktes.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Genom beslut av riksdagen våren 1990 ändrades bestämmelserna
om ledningsansvaret i 14 § hälso- och sjukvårdslagen fr.o.m. den
1 juli 1991. Utskottet konstaterade förra året att tillämpningen
av lagbestämmelsen ligger på sjukvårdshuvudmännen samt att
allmänna råd inte är bindande utan huvudmännen står fria att
följa råden. Utskottet framhöll också att det var angeläget att
regeringen och socialstyrelsen noga följer tillämpningen av
bestämmelserna om det samlade ledningsansvaret och att en
utvärdering snabbt kommer till stånd. Utskottet anser att en
utvärdering bör ske inom ett år och avstyrker motionerna So434
(m), So472 (v) och So508 (fp, s, m, c, kds).</pre>
<pre>
Läkemedelsverket (E 2)</pre>
<pre>Läkemedelsverket ansvarar för kontroll och tillsyn på
läkemedelsområdet m.m.</pre>
<pre>Industriellt tillverkade läkemedel, s.k. farmaceutiska
specialiteter, får säljas först sedan de godkänts --
registrerats -- av läkemedelsverket. Även under utvecklingen av
ett nytt läkemedel krävs granskning av läkemedelsverket, innan
kliniska prövningar på människa får påbörjas. Om ett företag
vill ange nya användningsområden för ett redan godkänt
läkemedel, krävs likaså verkets godkännande.</pre>
<pre>Efter godkännandet kontrollerar läkemedelsverket fortlöpande
läkemedlets kvalitet och läkemedelsföretagets marknadsföring.
Vidare följs rapporterade biverkningar upp, liksom nya
vetenskapliga rön av betydelse för kontrollen.</pre>
<pre>Läkemedelsverket kontrollerar också läkemedelsnära produkter,
t.ex. naturmedel, kosmetiska och hygieniska medel samt teknisk
sprit. Samtliga kostnader för kontrollen av läkemedel m.m. skall
täckas med avgifter.</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till
Läkemedelsverket för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till
medelsanvisning till läkemedelsverket.</pre>
<pre>
Dopningsinformation</pre>
<pre>I motion So407 av Lars Sundin (fp) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
preparat som ges i prestationshöjande syfte. Motionären anser
att läkemedelsverket utöver att informera om läkemedel och
dopning samt dopningsmedlens effekt på hälsan bör ta fram
information om den flora av preparat som är mer av
naturmedelskaraktär.</pre>
<pre>I samband med inrättandet av läkemedelsverket (prop.
1989/90:99, SoU21, rskr. 270) behandlade utskottet flera
motioner om det nya verkets roll när det gäller informationen om
läkemedel. Utskottet konstaterade att den nya myndigheten skulle
få ett betydande ansvar för information till bl.a. de
myndigheter som handlägger läkemedelsfrågor, hälso- och
sjukvården och apoteksväsendet. I en motion berördes
gränsdragningen mellan Apoteksbolaget och läkemedelsverket.
Apoteksbolaget har sin informationsverksamhet inriktad på
allmänheten och apotekskunden och i någon mån personalen inom
sjukvården. Utskottet förutsatte att informationsfrågorna skulle
komma att övervägas vidare i regeringskansliet vid beredningen
av 1983 års läkemedelsutrednings förslag. Detta gav utskottet
regeringen till känna.</pre>
<pre>En proposition om ny läkemedelslagstiftning har nyligen lagts
fram.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>I den av regeringen nyligen framlagda propositionen om ny
läkemedelslag föreslås att viss skriftlig information skall
lämnas när ett läkemedel (inkl. naturmedel) tillhandahålls
konsumenten. Särskilda krav ställs, enligt förslaget, på
information som utgör ett led i marknadsföring av ett läkemedel.
Det betonas att läkemedelsinformationen måste följas noga av
läkemedelsverket i egenskap av tillsynsmyndighet. Utskottet
anser inte att det behövs något initiativ från riksdagen med
anledning av motion So407 (fp). Motionen avstyrks.</pre>
<pre>
Privatisering av Apoteksbolaget</pre>
<pre>I motion So457 av Chris Heister (m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en
utförsäljning av Apoteksbolaget (yrkande 2). Motionären
anför att Sverige är ett av de mycket få länder i västvärlden
som har ett statligt distributions- och försäljningsmonopol på
läkemedel. Enligt motionären finns det egentligen inga sakliga
skäl för att behålla denna monopolsituation utan Apoteksbolaget
bör försäljas till allmänheten.</pre>
<pre>I anledning av proposition 1991/92:69 om privatisering av
statligt ägda företag m.m. yttrade sig utskottet till
näringsutskottet i höstas såvitt propositionen och motionerna
rörde socialutskottets område. En motion rörde privatiseringen
av Apoteksbolaget, vilket inte då föreslagits av regeringen.
Socialutskottet, som inhämtat att vissa frågor om Apoteksbolaget
AB:s verksamhet var föremål för överväganden i
regeringskansliet, ansåg att riksdagen inte borde föregripa
dessa överväganden. Motionen avstyrktes (1991/92:SoU2y).
Näringsutskottet anslöt sig till förslaget och avstyrkte
motionen (1991/92:NU10). Riksdagen följde näringsutskottet.</pre>
<pre>Enligt uppgift från socialdepartementet kommer direktiv till
en utredning om läkemedelsförsörjningen i framtiden att lämnas
under våren 1992. Avtalet mellan staten och Apoteksbolaget går
ut 1995. Den kommande utredningen skall enligt uppgift överväga
bl.a. de frågor som motionären tar upp.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>En utredning om läkemedelsförsörjningen i framtiden kommer
enligt uppgift inom kort att tillsättas. Utredningen skall bl.a.
ta upp olika frågor om Apoteksbolaget. Något initiativ från
riksdagens sida behövs därför inte. Motion So457 (m) yrkande 2
avstyrks.</pre>
<pre>
Rättsmedicinalverket (E 3)</pre>
<pre>Rättsmedicinalverket (RMV) inrättades den 1 juli 1991 för de
verksamheter som statens rättsläkarstationer och statens
rättskemiska laboratorium dittills svarat för (prop. 1990/91:93,
SoU16, rskr. 328). Socialstyrelsens uppgift som chefsmyndighet
för dessa enheter upphörde därvid.</pre>
<pre>Vidare tog RMV den 1 oktober 1991 över ansvaret för den
rättspsykiatriska undersökningsverksamheten från
socialstyrelsen. De rättspsykiatriska klinikerna och stationerna
blev då avdelningar inom RMV (prop. 1990/91:120, SoU13, rskr.
329).</pre>
<pre>RMV är central förvaltningsmyndighet för rättsmedicinsk,
rättskemisk och rättsserologisk verksamhet samt rättspsykiatrisk
undersökningsverksamhet i den utsträckning sådana frågor inte
skall handläggas av någon annan statlig myndighet.</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till
Rättsmedicinalverket för budgetåret 1992/93 anvisar ett
ramanslag på 161 444 000 kr.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till
medelsanvisning till rättsmedicinalverket.</pre>
<pre>
Underrättelseskyldighet vid rättsmedicinsk undersökning</pre>
<pre>I motion So410 av Siw Persson (fp) begärs att riksdagen
beslutar om underrättelseskyldighet vid rättsmedicinsk
obduktion, fullständig dödsorsaksundersökning och enkel
dödsorsaksundersökning motsvarande den skyldighet som gäller
enligt 4 § obduktionslagen. Motionären hänvisar till ett fall
där en rättsmedicinsk undersökning företagits på ett litet barn
som avlidigt hastigt, innan båda föräldrarna haft möjlighet att
ta avsked av barnet. Motionären hänvisar också till att JO
ifrågasatt om inte en underrättelseskyldighet motsvarande den
som gäller enligt obduktionslagen bör införas även beträffande
rättsmedicinska undersökningar.</pre>
<pre>I sitt betänkande 1990/91:SoU16 om rättsmedicinsk
verksamhet m.m. behandlade utskottet en liknande motion. Efter
att ha redogjort för gällande lagstiftning samt konstaterat att
frågor om obduktionsverksamhet och rättsmedicinska
undersökningar var föremål för översyn av
transplantationsutredningen (S 1987:02) uttalade utskottet
att utskottet hade förståelse för synpunkterna att hänsyn bör
tas till de anhöriga även i samband med rättsmedicinska
undersökningar. Utskottet ansåg dock att riksdagen i avvaktan på
resultatet av det pågående utredningsarbetet borde avstå från
att göra uttalanden av den innebörd som efterlystes av
motionären.</pre>
<pre>Enligt uppgift skall transplantationsutredningen avlämna sitt
slutbetänkande under april 1992.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i denna fråga och
avstyrker därför motion So410 (fp).</pre>
<pre>
Statens institut för psykosocial miljömedicin m.m. (E 6)</pre>
<pre>Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) har till
uppgift att utveckla, värdera och förmedla kunskaper om
psykosociala risksituationer, riskgrupper och riskreaktioner.
Verksamheten omfattar målinriktad forskning samt utbildning,
dokumentation och information. Enligt föredraganden (statsrådet
Könberg) har IPM:s ställning som självständig myndighet varit
ifrågasatt sedan statskontoret år 1988 gjorde en översyn av små
myndigheter. Statskontoret föreslog att IPM skulle inordnas i
Karolinska institutet (KI) eller knytas till KI som en särskild
inrättning med egen styrelse. Förslaget avvisades av flertalet
av de remissinstanser som uttryckte någon åsikt i frågan.</pre>
<pre>IPM har inför budgetåret 1992/93 lämnat en fördjupad
anslagsframställning. Frågan bör dock enligt föredraganden
prövas  i samband med att IPM:s forsknings- och
utvecklingsverksamhet prövas inför budgetåret 1993/94 då
ställningstagande till IPM:s organisatoriska tillhörighet även
bör ske. Vilka avvägningar som bör göras med hänsyn till att ett
statligt folkhälsoinstitut skall inrättas bör då också
uppmärksammas, enligt statsrådet.</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Statens
institut för psykosocial miljömedicin m.m. för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 5 741 000 kr.</pre>
<pre>I motion So484 av Ulla Tillander m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av en fortsatt
självständig ställning för IPM direkt under socialdepartementet.
Motionärerna framhåller att riksdagen har gjort flera positiva
uttalanden om IPM samt att också föredragande statsrådet i
budgetpropositionen uttalat positiva omdömen om IPM.</pre>
<pre>Enligt tilläggsdirektiven till organisationskommittén för
folkhälsoinstitutet (dir. 1991:96) har statens institut för
psykosocial miljömedicin uttalade beröringspunkter med
folkhälsoarbete i övrigt. Mot denna bakgrund är det angeläget
att kommittén överväger möjligheterna av olika instituts och
forskningsinstitutioners samverkan med folkhälsoinstitutet samt
klargör avgränsningarna gentemot desamma.</pre>
<pre>Organisationskommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den
30 april 1992.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till
medelsanvisning till statens institut för psykosocial
miljömedicin.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att IPM gör ett
angeläget arbete. Frågan om institutets organisatoriska
tillhörighet kommer enligt uppgift att prövas inför budgetåret
1993/94. Riksdagen bör inte föregripa regeringens prövning av
frågan. Motion So484 (c) avstyrks därför.</pre>
<pre>
Bidrag till allmän sjukvård (E 13)</pre>
<pre>Från anslaget utgår det särskilda statsbidrag till den
allmänna sjukvårdsersättningen som fr.o.m. den 1 januari 1985
utgår till sjukvårdshuvudmännen från den allmänna försäkringen.
Från anslaget utgår även ersättning till sjukvårdshuvudmännen
enligt överenskommelser mellan staten och huvudmännen om deras
övertagande av statens ansvar dels för pensionskostnaderna för
den personal som övergick i sjukvårdshuvudmännens tjänst vid
övertagandet av den psykiatriska sjukvården, dels för
provinsialläkarnas pensionering (prop. 1972:50, SoU17, rskr.
169). Staten ersätter huvudmännen för deras åtaganden genom
vissa årliga bidrag t.o.m. år 1993. Vidare betalas från anslaget
vissa övergångsbidrag till Uppsala läns landsting enligt
uppgörelsen om ändrat huvudmannaskap för Akademiska sjukhuset i
Uppsala (prop. 1981/82:145, SoU40, rskr. 267). Från anslaget
bestrids numera även kostnader för bidrag till EG:s
cancerprogram.</pre>
<pre>Till följd av den s.k. äldrereformen överförs ca 21 % av
kostnaderna för hälso- och sjukvården från sjukvårdshuvudmännen
till kommunerna, varför den allmänna sjukvårdsersättningen
reduceras i förhållande till ersättningen för år 1991.</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Bidrag till
allmän sjukvård m.m. anvisar ett förslagsanslag på 3 495 682 000
kr.</pre>
<pre>Riksförsäkringsverket föreslås få disponera 3 400 000 000 kr.
som statsbidrag till den allmänna sjukvårdsersättningen.
Socialstyrelsen bör få disponera 85 682 000 kr. till vissa
pensionskostnader och provinsialläkarpensioner.</pre>
<pre>Medelsbehovet för övergångsbidraget som staten betalar till
Uppsala läns landsting beräknas uppgå till 9 milj.kr. För svensk
medverkan i EG:s cancerprogram beräknas 1 milj.kr. Sistnämnda
belopp tas upp som en särskild anslagspost till regeringens
disposition.</pre>
<pre>
Medelsanvisning</pre>
<pre>I motion So515 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (båda
nyd) hemställs att riksdagen för budgetåret 1992/93 beslutar
minska de statliga bidragen till landstingen för
sjukvårdsändamål med sammanlagt 3000000000 kr. (yrkande
1) samt att riksdagen, om yrkande 1 bifalls och om det befinns
nödvändigt, hos regeringen begär ett utarbetat förslag till
minskade anslag i så god tid att det kan börja gälla redan
fr.o.m. den 1 juli 1992 (yrkande 2). Motionärerna hänvisar
till partiets motioner om producentoberoende sjukvård,
prestationsersättning och effektivare utnyttjande av sjukhusens
resurser och anser att det finns stora vinster att göra på
rationalisering och effektivare resursutnyttjande och
besparingar inom den offentliga sjukvården. De hänvisar till
motionerna Sf255, Sf256 och So439, vilka berörs i det inledande
avsnittet om inriktningen av socialpolitiken.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att drastiska
nedskärningar kan göras i bidraget till landstingen. Utskottet
anser i stället den föreslagna medelsanvisningen till Bidrag
till allmän sjukvård välavvägd. Utskottet tillstyrker förslaget
i propositionen och avstyrker motion So515 (nyd).</pre>
<pre>
Vården och omsorgen i Stockholmsregionen</pre>
<pre>I motion So470 av Jerzy Einhorn m.fl. (kds) begärs ett
tillkännagivande till regeringen vad i motionen anförts om
huvudstadsregionens särskilda villkor och krav vad gäller vård,
omsorg, trafik och annan service (yrkande 1) samt hemställs
att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att bedöma landstingets och kommunernas möjligheter att
inom befintliga ekonomiska ramar tillgodose invånarnas och de
besökandes servicebehov inom huvudstadsregionen (yrkande 2).
Motionärerna känner stark oro för utvecklingen, främst för
vården och omsorgen under 1990-talet. De anser att
kommunalekonomiska kommittén liksom Dagmarreformen har tagit
hänsyn till vissa men inte till andra faktorer vid fördelningen
av bördor och statliga bidrag mellan olika landsting och
kommuner. Man har inte tagit hänsyn till att Stockholm har, av
landets samtliga landsting och kommuner, högsta andelen
ensamstående, hivsjuka, narkomaner, prostituerade, största antal
utländska medborgare som enligt internationella avtal har rätt
till vård och omsorg vid akut insjuknande. Över hela världen är
andelen utslagna, sociala kostnader och konsumtionen av sjukvård
per capita väsentligt högre i storstäder, sägs det i motionen.</pre>
<pre>Från anslaget A 6 Insatser mot aids lämnas för närvarande
ett extra bidrag som i huvudsak utgår till Stockholms läns
landsting, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och
Malmöhus läns landsting.</pre>
<pre>Kommunalekonomiska kommittén (Fi1990:04) har haft i
uppdrag att dels utforma ett nytt system för statens bidrag till
kommuner och landsting, dels se över den kommunala sektorns
övriga finansieringskällor. I sitt betänkande (SOU 1991:98), som
avlämnades i december 1991, föreslår kommittén bl.a. att
regering och riksdag skall fatta långsiktiga och stabila beslut
om vilken utveckling av den kommunala ekonomin som är förenlig
med samhällsekonomisk balans samt att en lag införs som innebär
att kommuner och landsting inte skall åläggas nya uppgifter utan
att de samtidigt får möjlighet att finansiera dessa med annat än
höjda skatter. Vidare föreslås att en del specialdestinerade
statsbidrag slopas. Efter sedvanlig remissbehandling bereds nu
förslaget i regeringskansliet. En proposition i frågan har
aviserats till den 24 april i år.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet förutsätter att storstädernas särskilda problem
kommer att behandlas i den proposition om kommunernas ekonomi
som aviserats till senare i vår. Riksdagen bör inte föregripa
regeringens kommande förslag i dessa frågor. Motion So470 (kds)
avstyrks därför.</pre>
<pre>
Statsbidrag till särskilda ungdomsmottagningar</pre>
<pre>I motion So270 av Lars Werner m.fl. (v) hemställs att
riksdagen för budgetåret 1992/93 anvisar 30 milj.kr. till
stimulansbidrag för utveckling och utbyggnad av
ungdomsmottagningar (yrkande 8).</pre>
<pre>I samband med budgetbehandling förra året behandlade utskottet
också motionskrav på stimulansbidrag för utveckling och
utbyggnad av ungdomsmottagningar. Utskottet redovisade sina
ställningstaganden i betänkandet 1990/91:SoU12.
Sammanfattningsvis erinrade utskottet om sina tidigare
uttalanden om de särskilda ungdomsmottagningarnas förtjänstfulla
arbete. Utskottet var dock inte berett att tillstyrka kravet på
ett särskilt stimulansbidrag för ändamålet i fråga.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i frågan och
avstyrker därmed motion So270 yrkande 8 (v).</pre>
<pre>
Husläkarsystem m.m.</pre>
<pre>
I motion So438 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om familjeläkar-/husläkarsystemet och
primärvård (yrkande 8). Motionärerna anför att en
förutsättning för att genomföra ett familjeläkar-/husläkarsystem
är att det garanterar alla medborgare tillgång till läkare. Det
är en fråga för staten att garantera ett system som gör det
möjligt för sjukvårdshuvudmännen att rekrytera läkare och därmed
klara rättvisan i systemet.</pre>
<pre>I motionen hemställs också att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för
att tillförsäkra alla barn en god barnhälsovård (yrkande
10). Motionärerna anför att förutsättningarna för arbetet inom
barnhälsovården har förändrats under senare år då primärvården
byggts ut och mödra- och barnhälsovården delvis har integrerats
däri.</pre>
<pre>Flera motioner innehåller yrkanden om utvärdering av
barnhälsovården, dess framtida status, mödra- och
barnhälsovårdens verksamhet och organisation i ett system med
husläkare, avgiftsbeläggning av barnhälsovården och den
förebyggande barnhälsovårdens roll som informatör. Sådana
yrkanden finns i motion So430 av Margareta Viklund (kds)
(yrkandena 1 och 3), motion So467 Ulla-Britt Åbark och Anita
Johansson (båda s), motion A805 av Karin Starrin  och
Ingbritt Irhammar (båda c) (yrkande 20) och motion K423 av
Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) (yrkande 6).</pre>
<pre>Ett par motioner inriktas på distriktssköterskornas roll i
framtiden. I motion So447 av Lena Boström och Carin Lundberg
(båda s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om  vad i
motionen anförts om distriktssköterskornas roll i framtiden.
Motionärerna anknyter till regeringens aviserade förslag om
husläkarsystemet och anför att det blir ett komplement men kan
inte ersätta distriktssköterskorna. Motionärerna vill att man
aktivt arbetar för att distriktssköterskor som yrkesgrupp kommer
att fungera även i ett framtida husläkarsystem. Även motion
So453 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, fp, c, kds) anknyter
till det aviserade husläkarsystemet. Motionärerna anser att det
är viktigt att diskussionen om framtidens hälso- och sjukvård
inte enbart fokuseras till hur ett system med husläkare  skall
utformas. De anser att det finns starka skäl att även se över
hur sjuksköterskornas och barnmorskornas kompetens bäst kan tas
till vara i den öppna vården för att få en så effektiv
organisation som möjligt. Motionärerna hemställer att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
sjuksköterskans och barnmorskans professionella kompetens bör
tillvaratas i folkhälsoarbetet (yrkande 1). De påpekar att
dessa grupper har en områdesbaserad kunskap som inga andra
anställda inom primärvården besitter och som det är viktigt att
slå vakt om och stärka parallellt med införandet av ett
husläkarsystem. Vidare begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om försöksverksamheten med
receptförskrivningsrätt för distriktssköterskor (yrkande 2)
samt ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om att barnmorskorna bör ges ett utvidgat yrkesansvar
(yrkande 3). En försöksverksamhet i Jämtland med viss
förskrivningsrätt har enligt motionärerna effektiviserat
distriktssköterskornas arbete och servicen till befolkningen har
ökat, något som betyder mycket i Norrlands inland, där
tillgången på läkare ofta är begränsad. Såvitt gäller
barnmorskorna skulle ett utvidgat yrkesansvar med
förskrivningsrätt inom preventivmedelsområdet men också vad
avser en del andra läkemedel effektivisera barnmorskornas
arbete. En ändring av regelsystemet härvidlag skulle enligt
motionärerna underlätta för barnmorskor att etablera sig privat.
Slutligen begär motionärerna ett tillkännagivande till
regeringen om att reglementen och instruktioner, från 1955 resp.
1957, bör omarbetas så att de överensstämmer med en utveckling
som skett inom sjuksköterskans och barnmorskans yrkesområde
(yrkande 4).</pre>
<pre>I motion So491 av Inger René och Maud Ekendahl (båda m)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om barnmorskornas rätt att förskriva preventivmedel.
Motionärerna anser att även barnmorskor som arbetar privat bör
ha rätt att förskriva preventivmedel. De anför att barnmorska
som fått förskrivningsrätt inte kan föra med sig denna om hon
övergår till privat verksamhet.</pre>
<pre>I motion So507 av Britta Bjelle och Ulla Orring (båda fp)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om utbildning om olika invandrargruppers kulturer
(yrkande 2). Motionärerna pekar på att i invandrartäta
områden kan t.ex. läkarnas bristande kunskaper om de kulturer de
möter och vilka speciella insatser som behöver göras för att
hjälpa dessa patienter leda till känslor av otillräcklighet i
arbetet. Motionärerna anser att husläkarsystemet bör kunna
medverka till att flera av dessa brister avhjälps.</pre>
<pre>I motion So526 av Johan Brohult och Max Montalvo (båda
nyd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i
motionen anförts om ett bättre omhändertagande av personer med
långvariga sjukdomstillstånd och om möjligheterna att förhindra
att ett långvarigt sjukdomstillstånd uppkommer (yrkande 2).
Motionärerna anför att om man skall lyckas med en rehabilitering
så är det viktigt att utredning och hjälpinsatser sätts in
snabbt. Här är det viktigt med läkarkontinuitet, och detta
garanteras bl.a. av ett väl fungerande husläkarsystem.</pre>
<pre>I motion So522 av Lennart Brunander (c) begärs att
regeringen ges till känna vad som anförts i motionen om behovet
av en helhetssyn på individen och utformandet av en
friskvårdsstrategi  som tar hänsyn till sambandet mellan hälsa
och miljö. Motionären menar att samhället i större utsträckning
måste ta reda på vad som är orsaken till människors sjukdomar,
missbruk och otrivsel. Därför behövs en friskvårdsstrategi som
anlägger en helhetssyn på vår livsmiljö och dess brister.</pre>
<pre>Frågan om införande av någon form av
husläkar-/familjeläkarsystem har upprepade gånger behandlats av
utskottet. I betänkandet 1990/91:SoU21 Primärkommunalt
huvudmannaskap för primärvård m.m. erinrade utskottet om sina
tidigare uttalanden om att primärvården liksom annan hälso- och
sjukvård måste utformas så att patientens valfrihet stärks och
kontinuiteten i kontakterna mellan å ena sidan den enskilde
patienten och å andra sidan läkare och annan vårdpersonal
förbättras.</pre>
<pre>Motioner om förebyggande barnhälsovård m.m. behandlades senast
av utskottet i dess betänkande 1991/92:SoU1 (s. 6 f.).
Utskottet redogjorde för pågående utrednings- och
utvärderingsarbeten samt  tidigare riksdagsbehandling. Med
hänvisning till att riksdagen ställt 8 milj.kr. till
socialstyrelsens förfogande för ett arbete med att öka
kompetensen inom socialtjänsten när det gäller utsatta barn samt
den nya regeringens kommande förslag på det socialpolitiska
området avstyrkte utskottet samtliga motioner.</pre>
<pre>Den tidigare regeringen uppdrog i mars 1991 åt socialstyrelsen
att utreda barnhälsovården. De centrala frågorna i uppdraget
gällde hur barnhälsovården utvecklats efter integreringen i
primärvården, hur den är organiserad och vilka resurser den
förfogar över samt om innehållet svarar mot barnfamiljernas
aktuella behov. Rapporten Skydda skyddsnätet! En utredning om
barnhälsovårdens funktion och uppgifter under 90-talet har
nyligen färdigställts. Enligt uppgift från socialdepartementet
planerar man att remissbehandla rapporten.</pre>
<pre>I rapportens sammanfattning sägs bl.a. följande.</pre>
<pre>En genomgång av praxis och förändringsarbete i ett
10-årsperspektiv visar att barnhälsovården endast i begränsad
utsträckning utvecklat de psykosociala dimensionerna av arbetet
och att viss uttunning skett av den specifika barnkompetensen
ifråga om både sjuksköterskor och läkare. Den barnmedicinska
läkarkompetensen i primärvården är ojämnt fördelad i landet. --
-- --</pre>
<pre>Ifråga om barnhälsovårdens kvalitet konstateras att
barnhälsovården faktiskt når praktiskt taget alla barn, men att
tidsbrist för sjuksköterskan, samt brist på metoder och effektiv
samverkan lägger hinder i vägen för bra tidiga insatser   för
grupper med mer sammansatta behov. -- -- --</pre>
<pre>Utredningen anser inte att barnhälsovården i någon mer
betydande utsträckning för närvarande förmår utjämna socialt
betingade ojämlikheter mellan barn. Skyddet för särskilt utsatta
barn som far illa eller riskerar att fara illa är ofullständigt
för att inte säga bristfälligt. Den mera traditionella
medicinska sidan av verksamheten, dvs hälsoundersökningar,
vaccinationer etc fungerar i stort tillfredsställande men
behöver moderniseras i enlighet med nyligen publicerade Allmänna
råd. --  -- --</pre>
<pre>Det psykosociala arbetet behöver preciseras och fördjupas
genom kunskaps- och metodutveckling samt tillgång på tid för
uppgifterna. Metoder och arbetsutrymme för miljöbevakning behövs
för att minska förekomsten av barnolycksfall. -- -- --</pre>
<pre>Barnhälsovårdens kärnuppgift är och bör vara att svara mot
barnfamiljernas behov av basal hälsovård och medicinsk service,
vaccinationer, allmänt stöd och hälsoupplysning. För dessa
uppgifter finns kärnkompetens. Det är viktigt att samhället slår
vakt om barnhälsovårdens möjligheter att bibehålla och utveckla
dessa väsentliga moment som är till för alla. -- -- --</pre>
<pre>Utredningen har övervägt om barnhälsovården bör överföras till
primärkommunen men stannat inför fortsatt huvudmannaskap för
landstingen. -- -- --</pre>
<pre>Socialstyrelsen bör aktivt följa verksamheten inom ramen för
sitt tillsynsansvar samt utarbeta Allmänna råd för kvalitativa
krav inom barnhälsovården. -- -- --</pre>
<pre>En särskilt viktig samverkanspart är mödrahälsovården.
Samverkan och praktiskt samarbete med mödrahälsovården
underlättas starkt om det finns gemensam psykolog för mödra- och
barnhälsovård. -- -- --</pre>
<pre>En motion om privatanställda barnmorskors förskrivningsrätt
behandlades av utskottet i betänkandet SoU 1987/88:16. Efter
en redovisning av gällande bestämmelser konstaterade utskottet
att rätten att förskriva p-piller och andra läkemedel som
används i födelsekontrollerande syfte i princip är begränsad
till barnmorskor som arbetar inom preventivmedelsrådgivningen
under läkares förmanskap. Det var enligt utskottets uppfattning
riktigt att mycket höga krav ställs på den som skall ha rätt att
förskriva läkemedel. Särskilt avseende måste fästas vid att den
som får en sådan rätt har erforderlig utbildning och erfarenhet.
Detta bör i det individuella fallet avgöras av en ansvarig
läkare. Under förutsättning att dessa säkerhetskrav är uppfyllda
fanns såvitt utskottet kunnat finna inga formella hinder för att
en barnmorska anställd hos en privat vårdgivare skall kunna
förskriva p-piller. Utskottet ansåg därför inte att det fanns
anledning till något riksdagens initiativ med anledning av den
då aktuella motionen som avstyrktes.</pre>
<pre>Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden om vissa
frågor om hälso- och sjukvård för invandrare, senast i
betänkandet 1990/91:SoU6 (s. 38 f.) då frågan om
invandrarkvinnornas situation var aktuell. Utskottet har ansett
att något initiativ från riksdagen inte har behövts utan att det
i första hand är en fråga för sjukvårdshuvudmännen men att dessa
borde ägna särskild uppmärksamhet åt frågan.</pre>
<pre>Regeringen har enligt budgetpropositionen (bil. 6 s. 102) för
avsikt att i en proposition under innevarande år lägga fram
förslag om åtgärder som är ägnade att underlätta och stimulera
inrättandet av husläkare. Det innebär att varje person eller
familj får möjlighet att registrera sig hos en fritt vald
läkare, oftast en specialist i allmänmedicin. Husläkaren har det
yttersta ansvaret för sina patienter. Målet är att alla
människor senast vid utgången av år 1995 skall ha tillgång till
husläkare. Ett husläkarsystem medför många positiva effekter
enligt föredraganden. Kontinuiteten i kontakten mellan läkare
och patient ökar. Systemet främjar också helhetssynen, vilket är
positivt för det förebyggande arbetet. Genom att systemet bl.a.
innefattar en fri etableringsrätt för den som uppfyller kraven
på en husläkare ökar också valfriheten för både patienter och
läkare. Därtill torde effektiviten främjas eftersom patienterna
i större utsträckning än för närvarande kan få behandling på
rätt nivå.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Regeringen har för avsikt att i en proposition senare under
detta år lägga fram förslag om åtgärder för att inrätta ett
husläkarsystem. Utskottet utgår från att de frågor som tas upp i
motion So438 (s) yrkande 8 kommer att övervägas i det
sammanhanget. Riksdagen bör inte föregripa regeringens
ställningstagande i dessa frågor. Yrkandet avstyrks. Även
motionerna So507 (fp) yrkande 2, So522 (c) och So526 (nyd)
yrkande 2 avstyrks.</pre>
<pre>Utskottet utgår ifrån att även de roller som andra
yrkesgrupper än läkare bör ha i framtiden, t.ex. sjuksköterskor,
distriktssköterskor och barnmorskor, kommer att övervägas när
ett system med husläkare utformas. Även frågor om behovet av
omarbetning av reglementen för dessa grupper samt frågor om
förskrivningsrätt m.m. torde då övervägas. Riksdagen bör inte
föregripa regeringens ställningstagande i dessa frågor.
Motionerna So447 (s), So453 (m, s, fp, c,  kds) och So491 (m)
avstyrks.</pre>
<pre>Barnhälsovården, och i viss mån även mödrahälsovården, har
nyligen utretts av socialstyrelsen. Utredningsrapporten skall
enligt uppgift remissbehandlas. Utskottet utgår från att
regeringen därefter kommer att överväga bl.a. de frågor som tas
upp i motionerna So430 (kds) yrkandena 1 och 3, So438 (s)
yrkande 10, So467 (s), A805 (c) yrkande 20 och K423 (s) yrkande
6. Riksdagen bör inte föregripa regeringens ställningstagande i
dessa frågor. Motionerna avstyrks.</pre>
<pre>
Statens folkhälsoinstitut (E 17)</pre>
<pre>I proposition 1990/91:175 om vissa folkhälsofrågor föreslog
den dåvarande regeringen riksdagen att godkänna att ett
folkhälsoinstitut skulle inrättas från den 1 januari 1992,
vilket riksdagen biföll (SoU23, rskr. 376). I proposition
1991/92:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1991/92 föreslog den nya regeringen att
tidpunkten för folkhälsoinstitutets inrättande skulle
senareläggs till den 1 juli 1992, men att vissa viktiga
folkhälsoinsatser skulle kunna påbörjas redan under budgetåret
1991/92. Riksdagen biföll förslaget (rskr. 82).</pre>
<pre>Folkhälsoinstitutets huvuduppgift skall vara att på nationell
nivå bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av
sektorövergripande karaktär. Arbetet avses ske genom och i nära
samarbete med kommuner, landsting, andra statliga myndigheter,
företag och frivilliga organisationer m.m.</pre>
<pre>Institutet skall arbeta i programform med dels tillfälliga,
dels permanenta program. Enligt vad som anfördes i proposition
1990/91:175 bör institutet inledningsvis arbeta med program om
alkohol och droger, tobak, olycksfallsskador samt program mot
särskilda grupper -- till att börja med barn och ungdomar samt
utsatta kvinnor.</pre>
<pre>En organisationskommitté för folkhälsoinstitutet har
tillkallats  för att utföra det förberedande arbete som krävs
(dir. 1991:77 och 96). Kommitténs förslag skall överlämnas
successivt till regeringen. Förslag som kräver regeringens
ställningstagande inför inrättandet av folkhälsoinstitutet den 1
juli 1992 skall överlämnas senast den 30 april 1992. Kommitténs
arbete i övrigt skall vara avslutat senast den 30 juni i år.</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Statens
folkhälsoinstitut för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 106 883 000 kr.</pre>
<pre>
Folkhälsoinstitutets lokalisering</pre>
<pre>I ett flertal motioner ges förslag till lokaliseringsort för
folkhälsoinstitutet och dess verksamhet.</pre>
<pre>I motion So425 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) föreslås
att institutet eller delar därav placeras i Skövde. Även i
motion So518 av Bengt Rosén (fp) föreslås Skövde som
lokaliseringsort. I motion So429 av Roland Lében (kds)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i
motionen anförts om principer för utlokaliseringsbeslut med
avseende på folkhälsoinstitutets verksamhetsoperativa del
(yrkande 1). Motionären menar att det är viktigt att finna
en lösning som tillgodoser bl.a. regionalpolitiska aspekter. I
motionen föreslås vidare Karlstad eller Kristinehamn som
lokaliseringsorter för den verksamhetsoperativa delen av
folkhälsoinstitutet (yrkande 2). I motion So431 av Jan
Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s) föreslås att
folkhälsoinstitutet placeras i Helsingborg. Malmö föreslås som
lokaliseringsort i motion So444 av Margitta Edgren (fp) och
Bertil Persson (m) och i motion So471 av Lars-Erik Lövdén
m.fl. (s). I motion So449 av Georg Andersson m.fl. (s)
föreslås att institutet placeras i Umeå. I motion So468 av
Berit Löfstedt m.fl. (s) föreslås att folkhälsoinstitutet
placeras i Linköping och att ett antal programområden förläggs
till Örebro län. I motion So476 av Karin Pilsäter (fp)
föreslås att folkhälsoinstitutet förläggs till Huddinge sjukhus
i Huddinge kommun. I motion So479 av Birgitta Carlsson (c)
föreslås att institutet förläggs till Skaraborgs län. I motion
So480 av Chatrine Pålsson (kds) föreslås att den
verksamhetsoperativa delen av folkhälsoinstitutet förläggs till
Oskarshamn. I motion So506 av Gudrun Norberg (fp) och
motion So513 av Rose-Marie Frebran (kds) föreslås att
folkhälsoinstitutet placeras i Örebro. I motion So523 av Karin
Starrin m.fl. (c, s, m, fp, kds, nyd, v), slutligen, begärs
ett tillkännagivande till regeringen om att lokaliseringsort för
folkhälsoinstitutet prövas i enlighet med riksdagens tidigare
beslut (yrkande 1). Motionärerna erinrar om
arbetsmarknadsutskottets uttalanden om att det vid lokalisering
av nya myndigheter är viktigt att pröva möjligheten att välja
annan lokaliseringsort än Stockholm. I motionen föreslås att
folkhälsoinstitutet placeras i Gävle (yrkande 2).</pre>
<pre>För den närmare motiveringen av förslagen om vart
folkhälsoinstitutet bör lokaliseras hänvisas till motionerna.</pre>
<pre>I en skrivelse till regeringen den 16 december 1991 föreslog
organisationskommittén för folkhälsoinstitutet att institutet
skall lokaliseras till Stockholmsregionen. Kommittén fäste
särskilt avseende vid den vikt som enligt förarbetena läggs vid
institutets roll som samordnare mellan olika sektorer på det
nationella planet och nödvändigheten av ett gott och nära
samarbete med olika centrala organ, framför allt
socialstyrelsen. Kommittén anförde vidare att den i sitt
fortsatta arbete avsåg att sträva efter att en väsentlig del av
institutets resurser skall användas till verksamhet utanför den
centrala organisationen, både i form av projekt och genom fast
samarbete med olika verksamheter, s.k. collaborating centers och
liknande. Om institutet förläggs till Stockholmsregionen avsåg
kommittén också att närmare pröva vilken lokalisering inom
regionen som är lämpligast och därvid även möjligheterna till
samlokalisering.</pre>
<pre>Regeringen beslutade den 30 januari 1992 att
folkhälsoinstitutet skall förläggas till Stockholmsregionen. I
beslutet uppdrog regeringen åt organisationskommittén för
folkhälsoinstitutet att pröva vilken placering inom regionen som
är lämpligast bl.a. med tanke på möjligheter till
samlokalisering med någon befintlig verksamhet. Kommittén skall
vidare pröva på vilket sätt och i vilken omfattning mindre delar
av verksamheten kan förläggas utanför den centrala
organisationen och därvid vidta nödvändiga åtgärder för en sådan
lokalisering.</pre>
<pre>I ett interpellationssvar i riksdagen den 27 februari 1992
anförde socialministern att regeringen bedömt att framför allt
behovet av samarbete med andra centrala myndigheter och andra
organisationer är så stort att en lokalisering av
folkhälsoinstitutet till Stockholmsområdet ger institutet den
största möjligheten att på ett effektivt sätt fullgöra
arbetsuppgifterna. Till detta kommer enligt socialministern att
en del av den personal som kommer att behövas bör besitta
speciell kompetens. Sådan personal bedöms framför allt kunna
rekryteras från andra myndigheter och organisationer som finns i
Stockholm och från vilka folkhälsoinstitutet övertar vissa
funktioner. Socialministern påtalade vidare att det är
regeringens uppfattning att det är viktigt att en inte
oväsentlig del av institutets arbete sker utanför Stockholm.
Organisationskommittén för folkhälsoinstitutet får enligt
socialministern pröva detta.</pre>
<pre>Den 20 mars 1992 beslutade organisationskommittén att
folkhälsoinstitutets centrala del skall förläggas till kvarteret
Garnisonen i Stockholm. Utskottet har vidare erfarit att
kommittén har beslutat att ta upp överläggningar för inrättande
av professurer och andra forskartjänster inom folkhälsoområdet
vid universiteten i Lund/Malmö och Umeå. Senare kommer också
diskussioner att tas upp om inrättande av forskartjänster på
andra håll, bl.a. en tjänst för forskning om kvinnors hälsa.
Överläggningar kommer också att inledas med Skaraborgs läns
landsting om samarbete kring ett skadeförebyggande program och
med Karolinska institutet om samarbete kring allergifrågorna.
Kommittén eftersträvar också ett samarbete om kostfrågor i
anslutning till forskarbyn Novum och Huddinge sjukhus.</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet har vid flera tillfällen under årens
lopp redogjort för sin uppfattning om lokalisering och
omlokalisering av statlig verksamhet. Beträffande lokaliseringen
av nya myndigheter har arbetsmarknadsutskottet uttalat att det
är viktigt att pröva möjligheterna att välja annan
lokaliseringsort än Stockholm (1990/91:AU3y). Utskottet har
också anfört att lokalisering av nya myndigheter bör föregås av
noggranna överväganden i skilda hänseenden. Det gäller bl.a.
förutsättningarna att behålla eller rekrytera kvalificerad
personal, behovet av kontakter med andra myndigheter,
medflyttandes möjligheter till arbete m.m. (1989/90:AU13 s. 84).</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 38) behandlade utskottet
ett stort antal motioner om folkhälsoinstitutets lokalisering.
Utskottet ansåg att riksdagen inte borde föregripa kommitténs
bedömning med något uttalande om lämplig lokaliseringsort, men
utgick från att den då ännu inte tillsatta
organisationskommittén skulle beakta arbetsmarknadsutskottets
uttalanden om lokalisering av nya myndigheter.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Det bör ankomma på regeringen och inte på riksdagen att
bestämma lokaliseringsort för folkhälsoinstitutet. Utskottet
utgår från att regeringen vid behandlingen av ärendet om
folkhälsoinstitutets lokalisering har beaktat vad riksdagen
uttalat om vilka överväganden som bör göras vid lokalisering av
en statlig verksamhet. Utskottet noterar vidare att delar av
folkhälsoinstitutets program- och projektverksamhet kommer att
förläggas utanför den centrala organisationen varigenom den
kompetens på folkhälsoområdet som byggts upp på annat håll i
landet kommer att kunna utnyttjas.</pre>
<pre>Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So425 (s),
So429 (kds), So431 (s), So444 (fp och m), So449 (s), So468 (s),
So471 (s), So476 (fp), So479 (c), So480 (kds), So506 (fp), So513
(kds), So518 (fp) och So523 (c, s, m, fp, kds, nyd och v).</pre>
<pre>
Vissa arbetsuppgifter</pre>
<pre>I motion So206 av Barbro Westerholm (fp) begärs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om insatser för att förebygga och minska
förekomsten av spelberoende (yrkande 1), om finansiering av
insatser mot spelberoende (yrkande 2) och om det planerade
folkhälsoinstitutets roll i arbetet med att förebygga och minska
förekomsten av spelberoende (yrkande 3). Enligt motionären
är spelberoende ett hälsoproblem som har stora likheter med
alkohol- och drogberoende. Motionären menar att man måste få
fram omfattningen av problemet, lära sig identifiera vilka som
är i riskzonen och få kunskap om hur man skall hjälpa dem som
blivit spelberoende. Det behövs även speciella
behandlingsplatser för denna grupp. En viss summa av
skatteintäkterna från spel bör gå till insatser mot
spelberoende. Vidare bör det planerade folkhälsoinstitutet ges
en aktiv roll i arbetet med att minska och förebygga
spelberoende, anför motionären.</pre>
<pre>I oktober 1991 bildades Riksförbundet Spelberoende, vars
syfte är att vara en länkrörelse för spelmissbrukare och
anhöriga. I förbundets arbete ingår bl.a. att informera olika
myndigheter och hälsovården om spelberoende.</pre>
<pre>Forskning om spelberoendets omfattning har bedrivits vid
bl.a. sociologiska institutionen vid Stockholms universitet och
vid socialhögskolan i Östersund. Enligt en undersökning vid det
sistnämnda lärosätet har ungefär 1 500 personer i landet
allvarliga sociala problem orsakade av sitt spelberoende. Vid
Huddinge sjukhus pågår ett projekt med 50 spelare som har till
syfte att kartlägga vad signalsubstanserna i hjärnan spelar  för
roll i missbrukssammanhang.</pre>
<pre>Behandling mot spelberoende erbjuds sedan 1985 vid
motivationshemmet Backgården i Hedemora. Ett tiotal personer
behandlas för närvarande på hemmet.</pre>
<pre>Som svar på en interpellation av Karin Israelsson (c) om
åtgärder mot spelberoende anförde socialministern i riksdagen
den 5 december 1991 att han är väl medveten om de problem som
kan uppkomma i anslutning till spelverksamhet. Socialministern
var -- med hänvisning till den pågående utredningen om
folkhälsoinstitutets inriktning och organisation -- inte beredd
att då förorda att folkhälsoinstitutet tar fram ett program för
att förebygga spelberoende, men han fann det naturligt att både
folkhälsoinstitutet och socialstyrelsen uppmärksammar frågor om
spelberoende inom ramen för sin löpande verksamhet.
Socialministern anförde vidare att det är oklart om det finns
ett behov av ett ökat antal särskilda vårdplatser för
spelberoende. Olika typer av missbruk sammanfaller ofta. Det bör
därför enligt socialministern övervägas om inte behandlingen kan
tillgodoses inom ramen för missbrukarvården och den psykiatriska
vården.</pre>
<pre>Senast i betänkandet 1990/91:FiU19 har finansutskottet
uttalat att en specialdestinering av statsinkomster för vissa
ändamål förhindrar en prioritering av utgifter på rationella
grunder mot  övriga behov och önskemål och att
specialdestinering därför bör undvikas. I betänkandet
1990/91:SoU17 behandlade utskottet bl.a. en motion (v) om
avgift på teknisk sprit för att finansiera insatser för
missbrukare. Utskottet delade finansutskottets åsikt att
specialdestinering av inkomster för vissa ändamål bör undvikas
och avstyrkte motionen.</pre>
<pre>Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner om
spelberoende. I betänkandet 1991/92:SoU2 utgick utskottet
från att problemen med spelberoende var kända för regeringen och
anförde att riksdagen inte behövde ta något initiativ i frågan.
Den då aktuella motionen (c) avstyrktes.</pre>
<pre>I motion So271 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om att ett epidemiologiskt centrum skall placeras på
folkhälsoinstitutet (yrkande 4), om att folkhälsoinstitutet
skall ha ansvar för utarbetande av folkhälsorapporter (yrkande
5) och om folkhälsoinstitutets ansvar för kontakter med
folkrörelser (yrkande 7). Motionärerna anser att det
blivande folkhälsoinstitutets uppgifter på alkoholområdet är
sådana att det epidemiologiska centrum som skall skapas bör höra
till folkhälsoinstitutet och att institutet också bör svara för
folkhälsorapporterna. Motionärerna anför vidare att de inte
motsätter sig att Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning (CAN) samordnas med folkhälsoinstitutet, men
att det är viktigt att CAN:s folkrörelseförankring bibehålls.
Folkrörelsernas ställning bör därför få en egen skrivning när
det gäller folkhälsoinstitutets arbetsuppgifter, enligt
motionärerna.</pre>
<pre>Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett rollen
och funktionen för ett epidemiologiskt centrum vid
socialstyrelsen. Uppdraget har redovisats i en promemoria till
regeringen.</pre>
<pre>Frågan om socialstyrelsens epidemiologiska enhet skall föras
över till folkhälsoinstitutet behandlades av utskottet i
betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 32). Utskottet anförde bl.a.
följande.</pre>
<pre>Det epidemiologiska centrum som byggs upp inom socialstyrelsen
behövs inte bara för att skapa grunder för epidemiologiskt
arbete inom folkhälsoområdet utan för hela den uppföljnings- och
utvärderingsuppgift som åvilar socialstyrelsen. Det medför
enligt utskottets uppfattning problem att överföra registren
till folkhälsoinstitutet, eftersom en sådan åtgärd menligt
skulle inverka på socialstyrelsens förmåga att fullgöra sina
uppgifter. Socialstyrelsen har i en skrivelse till utskottet
anfört att informationen i de epidemiologiska registren
självklart skall kunna utnyttjas också av folkhälsoinstitutet.</pre>
<pre>Med hänvisning till det anförda avstyrkte utskottet den då
aktuella motionen (fp) och anförde att det utgick ifrån att
organisationskommittén för folkhälsoinstitutet överväger hur det
epidemiologiska materialet kan göras tillgängligt för
folkhälsoinstitutet.</pre>
<pre>Socialstyrelsen har ett uppdrag från regeringen att utvärdera
folkhälsoläget och att vart tredje år redogöra för detta i en
folkhälsorapport. Den senaste, Folkhälsorapport 1991, är utgiven
som SoS-rapport 1991:11. I proposition 1990/91:175 (s. 83)
anförs att folkhälsorapporteringen bör bygga vidare på den
kompetens som utvecklats inom styrelsen och att arbetet med
tanke på folkhälsorapportens delvis sektorövergripande karaktär
bör bedrivas i nära samarbete med bl.a. folkhälsoinstitutet.</pre>
<pre>Enligt direktiven för organisationskommittén för
folkhälsoinstitutet skall institutets arbete ske i nära
samverkan med bl.a. frivilliga organisationer. I samma direktiv
anförs vidare att kommittén bör överlägga med CAN om lämplig
samordning av CAN:s och folkhälsoinstitutets verksamheter och
att en fråga som därvid skall belysas är hur
folkrörelseinflytandet i CAN reellt skall kunna bibehållas.</pre>
<pre>Vid överläggningar mellan organisationskommittén och CAN har
träffats en preliminär överenskommelse som bl.a. innebär att
uppgiften att följa drogutvecklingen och att utarbeta
vetenskapliga översikter bör övertas av folkhälsoinstitutet.
Även CAN skall emellertid kunna vara verksamt på
forskningsområdet. Detta kan ske genom att folkhälsoinstitutet
köper tjänster av CAN enligt särskilda avtal. Efter en
treårsperiod bör enligt överenskommelsen ansvarsfördelningen och
möjligheterna att åstadkomma en ytterligare samordning
utvärderas.</pre>
<pre>I motion So401 av Margitta Edgren (fp) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om åtgärder mot nickelallergins spridning. Enligt motionären bör
folkhälsoinstitutet få i uppdrag att ge förslag till initiativ
för att förhindra nickelallergi.</pre>
<pre>Allergiutredningen föreslog i sitt betänkande Att
förebygga allergi/överkänslighet (SOU 1989:76) bl.a. att ett
särskilt allergicentrum skulle inrättas. Förslaget fick ett
positivt bemötande vid remissbehandlingen, och den dåvarande
regeringen företog vissa förberedande åtgärder för att få till
stånd ett sådant centrum. Förslaget om att inrätta ett
folkhälsoinstitut hade emellertid inte väckts när
allergiutredningen lade fram sitt förslag.</pre>
<pre>I tilläggsdirektiven för organisationskommittén för
folkhälsoinstitutet anförs att eftersom allergier och
överkänslighet ökar har problemområdet kommit att bli av allt
större betydelse i folkhälsosammanhang, och att det därför är
naturligt att kommittén får i uppdrag att även pröva hur
bevakningen av dessa frågor skall kunna hanteras inom ramen för
folkhälsoinstitutet.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Problemen med spelberoende är kända för regeringen och torde
komma att uppmärksammas av bl.a. socialstyrelsen och
folkhälsoinstitutet i deras löpande verksamheter. Vad gäller
förslaget att en viss summa av skatteintäkterna från spel bör gå
till insatser mot spelberoende står utskottet fast vid sitt
tidigare uttalande om att specialdestinering av inkomster bör
undvikas. Motion So206 (fp) avstyrks därmed.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller att det epidemiologiska centret bör vara
förlagt till socialstyrelsen, som även bör ha ansvaret för de
epidemiologiska registren. Styrelsen bör även fortsättningsvis
ansvara för upprättandet av folkhälsorapporterna. När det gäller
CAN har en överenskommelse träffats mellan
organisationskommittén för folkhälsoinstitutet och CAN om en
samordning av folkhälsoinstitutets och CAN:s verksamheter. I
uppgifterna för folkhälsoinstitutet skall bl.a. ingå att arbeta
genom och i nära samarbete med bl.a. frivilliga organisationer.
Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med
anledning av motion So271 (v) yrkandena 4, 5 och 7. Yrkandena
avstyrks.</pre>
<pre>Organisationskommittén för folkhälsoinstitutet har i uppdrag
att pröva hur bevakningen av frågor om allergi och
överkänslighet skall kunna hanteras inom ramen för
folkhälsoinstitutet. Syftet med motion So401 (fp) får därmed
redan anses vara tillgodosett. Motionen avstyrks.</pre>
<pre>
Abortförebyggande åtgärder m.m.</pre>
<pre>I motion So411 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att statliga subventioner av
preventivmedel bör återinföras (yrkande 1) och att
upplysningsverksamhet och preventivmedelsrådgivning bör ges
ökade resurser (yrkande 2). Motionärerna efterlyser en bred
satsning på abortförebyggande åtgärder. En åtgärd för att minska
antalet oönskade graviditeter är enligt motionärerna att
återinföra de statliga subventionerna av p-piller. Vidare måste
upplysningsverksamheten kring sexualitet och samlevnad på ett
mer genomgripande sätt integreras i den ordinarie verksamheten i
primärvård, förskola, skola och fritidsverksamhet, anför
motionärerna.</pre>
<pre>I motion So455 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om vikten av åtgärder i syfte att minska antalet aborter
(yrkande 2). Enligt motionärerna måste en attitydförändring
komma till stånd så att det blir något positivt för alla att
värna livet. Motionärerna nämner följande exempel på åtgärder
för kvinnor för att fler graviditeter skall fullföljas; 1.
mödrahälsovården skall utgå från att graviditeten är något
positivt som skall fullföljas, 2. välutbyggd och lättillgänglig
preventivmedelsrådgivning, 3. hjälp med bostad och
bostadsbidrag, 4. hjälp med studiemedel och stödundervisning, 5.
stödfamiljer för ensamstående mödrar, 6. obligatoriska samtal
för abortsökande med läkare, kurator eller motsvarande.
Motionärerna efterlyser också en undersökning om varför kvinnor
väljer att göra abort.</pre>
<pre>I motion So501 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, c, kds)
begärs ett tillkännagivande till regeringen  om vad som anförts
i motionen om abortförebyggande åtgärder (yrkande 1) och om
sexuellt överförbara sjukdomar (yrkande 2).  Motionärerna
menar att det åter måste satsas kraftfullt på abortförebyggande
åtgärder. En viktig uppgift för det blivande folkhälsoinstitutet
är enligt motionärerna att i samarbete med landstingen,
hälsovården, skolan m.fl. initiera sådana åtgärder, som bör
kopplas till arbetet med att förebygga sexuellt överförbara
sjukdomar.</pre>
<pre>I motion So504 av Elisabeth Persson (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om en enhet på nationell och övergripande nivå för det
abortförebyggande arbetet (yrkande 2) samt att riksdagen hos
regeringen begär att lämplig instans ges uppdraget att genomföra
en ny svensk sexualvaneundersökning (yrkande 4). Motionären
menar att det behövs en särskild enhet som ansvarar för det
abortförebyggande arbetet under antingen folkhälsoinstitutet
eller socialstyrelsen. Motionären anser vidare att det behövs en
ny undersökning om svenska folkets sexualvanor. En sådan
undersökning bör inriktas på frågor om sexuellt välbefinnande,
preventivmedel, aborter och oönskade graviditeter,
homosexualitet/bisexualitet, äldres och handikappades
sexualitet, behov av rådgivning liksom sexualundervisning i
skolan samt sexualiserat våld och incest.</pre>
<pre>I motion So512 av Tuve Skånberg och Harald Bergström (båda
kds) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i
motionen anförts om en förnyad undersökning om varför kvinnor
väljer abort, i avsikt att klarlägga hur samhället bäst kan
stödja kvinnor att välja att föda barnet. Motionärerna anser att
åtgärder måste sättas in för att stödja gravida kvinnor. En
undersökning skulle kunna ge besked om vilket stöd gravida
kvinnor önskar för att orka föda sina barn.</pre>
<pre>I motion So521 av Margareta Winberg och Hans Göran Franck
(båda s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om
behovet av en ny sexualvaneundersökning. Enligt motionen behövs
förnyade kunskaper när det gäller den abortförebyggande
verksamheten, hur man skall motverka spridningen av sexuellt
överförda sjukdomar inklusive hiv/aids, skolans sex- och
samlevnadsundervisning, frekvensen av sexualbrott samt de
homosexuellas villkor.</pre>
<pre>I motion So525 av Ingela Mårtensson (fp) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om det angelägna i att initiera
en ny nationell sexualvaneundersökning. Motionären menar att en
sådan undersökning skulle ha betydelse bl.a. för att kunna
planera insatser mot hiv/aids och för att förebygga aborter. Det
är enligt motionären också angeläget att få en uppfattning om
invandrarnas sexualvanor.</pre>
<pre>En fyllig redogörelse för gällande lagstiftning, utredningar
m.m. när det gäller abort och abortförebyggande arbete finns i
betänkandet 1991/92:SoU5 (s. 44 ff.).</pre>
<pre>I betänkandet finns bl.a. en sammanfattande redogörelse för
det abortförebyggande program som socialstyrelsen presenterade
år 1990 (SoS-rapport 1990:39) och som innehåller förslag till
åtgärder på framför allt kommunal och landstingskommunal nivå
för att förebygga oönskade graviditeter.</pre>
<pre>Antalet aborter i Sverige minskade under 1991. Då utfördes
35 753 aborter mot 37 395 året dessförinnan, en minskning med
nära 5 %. Minskningen är mest markant bland de yngre kvinnorna.
Aborttalet har legat ganska konstant sedan legaliseringen 1974.
Som högst var det under 1980-talets senare hälft, då det
tangerade 38 000.</pre>
<pre>En nationell sexualvaneundersökning genomfördes år 1967 av
sexualundervisningskommittén (SOU 1969:2).</pre>
<pre>Som tidigare nämnts skall folkhälsoinstitutet upprätta
särskilda program för utsatta kvinnor samt barn och ungdom.
Enligt folkhälsopropositionen 1990/91:175 (s. 80) bör
samhällets i dag delvis splittrade resurser för barn och ungdom
samordnas mera. Förebyggande insatser genom information och goda
förebilder behövs för att stödja ungdomar och utveckla goda
vanor och beteenden vad gäller bl.a. sex och samlevnad, anförs i
propositionen.</pre>
<pre>I direktiven för organisationskommittén för
folkhälsoinstitutet framhålls att sex och samlevnad är av stor
betydelse ur abortförebyggande synpunkt och att det bör vara ett
viktigt område för institutets arbete.</pre>
<pre>Frågan om p-pillrens betydelse i det abortförebyggande arbetet
har behandlats av utskottet vid flera tillfällen, bl.a. i
betänkandena SoU 1987/88:2 och 19 samt
1988/89:SoU14. Utskottet har därvid förutsatt att regeringen
följer p-pillerförsäljningen  och att erforderliga åtgärder
vidtas om abortfrekvensen skulle öka som en följd av höga
kostnader för p-piller. Även socialförsäkringsutskottet har
behandlat frågan och därvid delat socialutskottets bedömning
(SfU 1987/88:22).</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU4 anförde utskottet bl.a.
följande om det abortförebyggande arbetet (s. 41 f.).</pre>
<pre>Utskottet har under de senaste åren med stigande oro kunnat
konstatera en årlig ökning av antalet aborter. En viss
stagnering har dock ägt rum under det senaste året. Utskottet
vill än en gång framhålla att det abortförebyggande arbetet
måste bedrivas aktivt. Kommuner och landsting måste noga
analysera behovet av åtgärder för att åstadkomma en minskning av
aborterna och avsätta resurser för detta arbete. Arbetet måste i
första hand syfta till att minska antalet oönskade graviditeter.
Detta förutsätter framför allt en väl fungerande
preventivmedelsrådgivning.</pre>
<pre>Ungdomarna är en mycket viktig grupp att nå i det
abortförebyggande arbetet. I likhet med motionärerna och [vad
socialstyrelsen anför] i det nya handlingsprogrammet vill
utskottet framhålla ungdomsmottagningarnas roll. Mottagningarna
har visat sig kunna nå ungdomarna och få dem att ta itu med
problemen. Det är viktigt att finna nya vägar i det
abortförebyggande arbetet. Alternativa rådgivningsmottagningar
håller på att växa fram. Dessa mottagningar kommer
förhoppningsvis också att kunna utveckla goda metoder för att nå
kvinnor i abortsituationer. Utskottet har inte minst i hiv- och
aidssammanhang framhållit betydelsen av sex- och
samlevnadsundervisningen i skolan. Det är viktigt att denna
undervisning kan utvecklas och nå fram till eleverna. Utskottet
har också i flera år tillstyrkt särskilda statsbidrag till
utveckling av sex- och samlevnadsundervisningen.</pre>
<pre>-- -- --</pre>
<pre>Vid sin senaste behandling av abortfrågan noterade utskottet
att socialstyrelsen arbetade med att ta fram ett särskilt
behandlingsprogram för att förebygga aborter. Detta program är
nu klart. Programmet innehåller en rad olika förslag till
åtgärder. Socialstyrelsen betonar att det lokalt förankrade
arbetet i landstingen måste förstärkas. Även landstingsförbundet
har uppmanat landstingen att verka för en bättre samordning av
resurser för SDT- och abortförebyggande verksamhet. Utskottet
anser det angeläget att socialstyrelsens handlingsprogram med
dess omfattande förslag till insatser verkligen kan föras ut i
praktiskt arbete i landstingen. Utskottet förutsätter att
regeringen snabbt prövar de förslag i socialstyrelsens
handlingsprogram som förutsätter regeringens medverkan.</pre>
<pre>Vad utskottet anfört föreslogs riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 26).</pre>
<pre>Även i betänkandet 1991/92:SoU5 behandlades ett antal
motioner om abortförebyggande åtgärder. Motionerna avstyrktes
med hänvisning till att riksdagen inte borde föregripa
behandlingen av regeringens kommande förslag.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vill ännu en gång understryka vikten av att ett
aktivt abortförebyggande arbete i enlighet med socialstyrelsens
handlingsprogram kommer till stånd och bedrivs på olika nivåer i
samhället. Folkhälsoinstitutet skall enligt föreliggande
direktiv ägna uppmärksamhet åt frågor om sex och samlevnad, som
är av stor betydelse ur abortförebyggande synpunkt. I detta
arbete har institutet möjlighet att låta utföra vetenskapliga
undersökningar om t.ex. sexualvanor, bedriva
upplysningsverksamhet och vidta andra åtgärder av det slag som
begärs i motionerna. Utskottet utgår från att
folkhälsoinstitutet gör de insatser som erfordras. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna So411 (s) yrkande 2,
So455 (kds) yrkande 2, So501 (fp, m, c, kds) yrkandena 1 och 2,
So504 (v) yrkandena 2 och 4, So512 (kds), So521 (s) och So525
(fp).</pre>
<pre>När det gäller frågan om statliga subventioner av
preventivmedel förutsätter utskottet att regeringen följer
främst p-pillerförsäljningen och vidtar erforderliga åtgärder.
Utskottet avstyrker därför motion So411 (s) yrkande 1.</pre>
<pre>
Tobaksfrågor</pre>
<pre>Som ovan nämnts godkände riksdagen uppgifter och
verksamhetsinriktning för folkhälsoinstitutet våren 1991 (prop.
1990/91:175, SoU23, rskr. 376). Bl.a. godkändes att
folkhälsoinstitutet inledningsvis skulle starta ett permanent
tobaksprogram. Folkhälsoinstitutets roll skulle, när det gäller
tobak, vara att utgöra en kunskapsbank, att följa utvecklingen
nationellt och internationellt, att sprida kunskap och metoder
samt att vara opinionsbildare.</pre>
<pre>Tobaksprogrammet borde enligt propositionen inriktas mot olika
åldersgrupper, varav barn och ungdomar var den viktigaste
gruppen. Denna del av programmet borde vara inriktad på att
ungdomar över huvud taget inte skall börja röka eller snusa.
Stöd till skolornas förebyggande arbete borde få hög prioritet.</pre>
<pre>För vuxna föreslogs arbetet i första hand inriktas på vissa
grupper, t.ex. kvinnor med kort utbildning, småbarnsföräldrar
och vissa yrkesgrupper. Framför allt ansågs det i propositionen
vara viktigt att personer som arbetar i luftförorenade miljöer
inte röker. Särskilda insatser borde riktas till grupper som
röker mycket, t.ex. i form av stöd till rökavvänjning.
Institutet föreslogs också få i uppgift att stödja forskning. I
propositionen framhölls särskilt behovet av
beteendeepidemiologisk forskning på området -- varför grupper av
exempelvis ungdomar börjar röka eller snusa och fortsätter,
trots kunskap om de stora hälsoriskerna.</pre>
<pre>Utskottet hade inga invändningar mot propositionens förslag i
denna del (betänkandet s. 32).</pre>
<pre>I folkhälsopropositionen redovisades också den dåvarande
regeringens förslag till kommande lagstiftning om restriktioner
avseende tobaksbruk och hantering av tobaksprodukter. Enligt
planerna skulle en proposition med förslag till sådan
lagstiftning föreläggas riksdagen senare under år 1991.</pre>
<pre>I sitt betänkande om folkhälsofrågor behandlade utskottet ett
trettiotal motionsyrkanden om tobaksbruk (1990/91:SoU23 s. 71
ff.).</pre>
<pre>Under den allmänna motionstiden har väckts ett femtontal
tobaksmotioner.</pre>
<pre>
En tobaksproposition</pre>
<pre>I motion 1991/92:So438 av Bo Holmberg m.fl. (s) förutsätts
att  regeringen återkommer till riksdagen med förslag om en
tobakslag (yrkande 18).  I motion 1991/92:So502 av Barbro
Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds, v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att en tobaksproposition bör
läggas fram våren 1992 (yrkande 7).</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Hälsoriskerna vid tobaksbruk är väl dokumenterade. Utskottet
anser att tobakskonsumtionen ur folkhälsosynpunkt är oroande hög
och att det därför är angeläget att bl.a. genom
lagstiftningsåtgärder ge stöd åt strävandena att minska
konsumtionen. Enligt vad utskottet erfar är arbetet med en
tobaksproposition långt framskridet inom regeringskansliet.
Avsikten är att ett omfattande förslag till tobakslagstiftning
skall föreläggas riksdagen senare i år. Motionerna So438 (s)
yrkande 18 och So502 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 7 får anses
tillgodosedda härmed och avstyrks därför.</pre>
<pre>
Tobaksreklam</pre>
<pre>I motionerna 1991/92:So427 av Ingela Thalén (s),
1991/92:So482 av Jerzy Einhorn (kds) och Elisabeth Fleetwood
(m), yrkande 1 och So502 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 5
begärs att regeringen i sitt arbete med att lagreglera frågor
kring tobak också för in ett förbud mot tobaksreklam.
Motionärerna i motion So502 vill också inkludera ett förbud mot
smygreklam för tobaksvaror. I motionerna hänvisas  bl.a. till
vetenskapliga undersökningar som visat att reklam leder till
ökat tobaksbruk och att tonåringar är en särskilt utsatt och
lätt påverkbar grupp.</pre>
<pre>Motioner om förbud mot tobaksreklam, inkl. smygreklam,
avstyrktes av utskottet i det ovan nämnda folkhälsobetänkandet.
Utskottet ansåg då inte att något förbud mot tobaksreklam borde
införas innan man inom EG nått enighet om ett motsvarande
förbud. Riksdagen följde utskottet.</pre>
<pre>Enligt vad utskottet erfar har EG-kommissionen lagt fram ett
förslag till direktiv om ett totalförbud för tobaksreklam, inkl.
indirekt reklam. Ett sådant förbud finns redan i dag
i Italien, Portugal och Frankrike. Sedan den 3 oktober 1991
råder ett förbud mot TV-sänd tobaksreklam i alla EG-länder. EG:s
ministerråd kommer att behandla frågan om tobaksreklam vid sin
nästa session i maj 1992.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Mycket talar för att ett förbud mot tobaksreklam skulle ha
positiva effekter på folkhälsan. Utskottet anser emellertid att
regeringens tobaksproposition bör avvaktas innan riksdagen
överväger sådana åtgärder som avses i motionerna. Utskottet
avstyrker därför motionerna So427 (s), So482 (kds, m) yrkande 1
och So502 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 5.</pre>
<pre>
Information om tobakens skadeverkningar</pre>
<pre>I motion 1991/92:So501 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, c,
kds) begärs en ordentlig satsning på att få unga kvinnor att
inte börja röka och på att hjälpa kvinnor som är rökare att
sluta (yrkande 5). Enligt motionärerna har
folkhälsoinstitutet här en av sina viktigaste uppgifter. I
motionerna 1991/92:So511 av Ingrid Näslund (kds) och
1991/92:So524 av Birger Rosqvist och Sven-Gösta Signell
(båda s) begärs ett handlingsprogram mot tobak, som särskilt
skall gå ut på att förmå unga människor att aldrig börja röka
eller snusa.</pre>
<pre>I motion 1991/92:So436 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s)
begärs en informationskampanj till unga gravida kvinnor om
rökningens skadeverkningar. I motion 1991/92:So503 av
Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) begärs effektiv och
målinriktad information vid mödravårdscentraler och på
BB-avdelningar (yrkande 1). I båda motionerna framhålls
tobakens skadliga effekter såväl för foster som för nyfödda
barn.</pre>
<pre>Det tobaksprogram som folkhälsoinstitutet avses bedriva skall,
som ovan nämnts, bl.a. inriktas på att förmå ungdomar att inte
börja röka eller snusa över huvud taget. När det gäller vuxna
skall särskilda insatser riktas mot grupper som röker mycket,
t.ex. i form av stöd till rökavvänjning.</pre>
<pre>Motioner om behovet av information till kvinnor i samband med
graviditet och barnafödsel behandlades av utskottet i samband
med folkhälsopropositionen. Utskottet hänvisade till att
informationen om tobakens skadeverkningar kommer att förstärkas
genom det tobaksprogram som folkhälsoinstitutet skall bedriva,
dels lokalt inom skolor, primärvård och frivilliga
organisationer, dels centralt. Utskottet framhöll vidare
betydelsen av att information ges i samband med graviditet och
barnafödsel. Syftet med de då aktuella motionerna ansågs
tillgodosett, varför de avstyrktes.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vill återigen understryka vikten av att kvinnor
informeras om tobakens skadliga effekter i samband med
graviditet och barnafödsel. Utskottet konstaterar emellertid att
syftet med de nu aktuella motionerna får anses vara tillgodosett
genom det tobaksprogram som folkhälsoinstitutet avses bedriva.
Motionerna So436 (s), So501 (fp, m, c, kds) yrkande 5, So503 (m,
fp, c) yrkande 1, So511 (kds) och So524 (s) avstyrks därför.</pre>
<pre>
Varningstexter på cigarettpaket</pre>
<pre>I motion 1991/92:So500 av Tuve Skånberg (kds) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att socialstyrelsens nya,
större varningstexter på tobaksprodukter omedelbart bör införas
(yrkande 1).  I januari 1991 presenterade socialstyrelsen
ett förslag till nya varningstexter som, enligt motionären,
skulle ha placerat Sverige främst i världen när det gäller
varningstexternas storlek på cigarettprodukter. På grund av fyra
tobaksbolags överklaganden har de nya varningstexterna inte
trätt i kraft, uppger motionären. Enligt motionen är det av
största vikt att de nya texterna snarast införs, eftersom
Sverige vid ett ingående i  EG har mycket lättare att få behålla
de varningstexter som redan brukas.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Enligt uppgift kommer gemensamma varningstexter att före årets
slut vara införda på alla cigarettförpackningar som säljs inom
EG. I väntan på att EG:s varningstexter blir klara har
regeringen upphävt socialstyrelsens beslut om en ny typ av
varningstexter. Tills vidare kommer de nuvarande
varningstexterna att finnas kvar på de svenska cigarettpaketen.
Utskottet avstyrker motion So500 (kds) yrkande 1 med hänvisning
till det anförda.</pre>
<pre>
Åldersgräns för inköp av tobak</pre>
<pre>I motion 1991/92:So502 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 1
föreslås också att en åldersgräns på 16 år införs för inköp av
tobak, med hänvisning till att tobaksrökning medför större
risker ju tidigare rökdebuten sker. En åldersgräns skulle också
vara ett stöd för de ungdomar som i dag av grupptrycket tvingas
börja röka.</pre>
<pre>Frågan om en åldersgräns för inköp av tobak togs upp   av
flera motionärer i samband med riksdagens behandling av
folkhälsopropositionen. Den dåvarande regeringen hade i
folkhälsopropositionen anfört att den inte avsåg att föreslå
någon åldersgräns för inköp av tobaksvaror. Även om det var i
hög grad önskvärt att förskjuta rökdebuten till högre åldrar
bedömde regeringen att en åldersgräns kunde få en motsatt verkan
för vissa grupper i förhållande till vad som avsetts.</pre>
<pre>Enligt propositionen skulle tobaksbruk genom en åldersgräns
kunna förknippas med en vana som betraktas som "vuxen", något
som många ungdomar eftersträvar. Åldersgräns för inköp skulle i
sig också kunna ses som ett hinder man vill besegra. Tobak
skulle på det sättet bli attraktivt. Den dåvarande regeringen
bedömde vidare att förslaget om att införa åldersgräns skulle
medföra betydande svårigheter i form av kontroll av
efterlevnaden. Regeringen hade också erfarit att man inom EG
gjort en liknande bedömning och inte hade för avsikt att lägga
fram något förslag om åldersgräns för inköp av tobaksprodukter,
vilket tidigare diskuterats.</pre>
<pre>Utskottet ansåg, av samma skäl som anförts i propositionen,
att någon åldersgräns för inköp av tobak inte borde införas. De
då aktuella motionerna avstyrktes därför.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet anser inte att riksdagen bör föregripa sitt kommande
ställningstagande till tobakspropositionen med något uttalande
om en åldersgräns för tobaksinköp. Utskottet avstyrker därför
motion So502 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 1.</pre>
<pre>
Rökfria miljöer</pre>
<pre>I motion So502 (fp, s, m, c, kds, v) krävs bestämmelser om
rökfria lokaler där icke-rökare vistas (yrkande 2). Ett
rökförbud där flera vistas är också ett stöd för rökarna,
påpekar motionärerna. De flesta rökare vill sluta, och ett
förbud minskar tillfällena till tobaksrökning.</pre>
<pre>WHO har rekommenderat regeringar och hälsovårdsmyndigheter att
vidta åtgärder för att få till stånd rökfria miljöer. Många
länder har också lagstiftat om sådana. Även i Sverige har
åtgärder vidtagits men hittills har lagstiftning av detta slag
inte beslutats. På arbetsplatser, såväl offentliga som privata,
har rökning i viss utsträckning begränsats genom frivilliga
överenskommelser. Även inom skolan har ansträngningar gjorts för
att tillskapa rökfria miljöer. Många landsting har också infört
regler om rökfritt inom egna lokaler, vilket bl.a. innebär att
hälso- och sjukvården i dessa områden kommit att omfattas av
sådana regler. Att man inte kan röka fritt på allmänna
kommunikationsmedel har länge varit självklart.</pre>
<pre>Den dåvarande regeringen anförde i folkhälsopropositionen att
även om mycket gjorts i syfte att åstadkomma rökfria miljöer
kunde frivilliga bestämmelser inte ersätta lagregler. Regeringen
ansåg därför att det fanns skäl att införa lagbestämmelser om
rökfria miljöer. Vilka bestämmelser som skulle komma att
föreslås för olika typer av lokaler skulle preciseras i det
kommande förslaget om lagstiftning avseende tobak.</pre>
<pre>Motioner med krav på bestämmelser om rökfria miljöer
avstyrktes av utskottet i samband med behandlingen av
folkhälsopropositionen (1990/91:SoU23 s. 72--74). Utskottet
erinrade inledningsvis om sin vid flera tidigare tillfällen
redovisade principiella inställning att ingen mot sin vilja
skall behöva utsättas för tobaksrök och att rökning inte bör
förekomma i offentliga lokaler och andra lokaler för gemensamt
bruk. Även om inte något formellt förslag om rökfria miljöer
lades fram i folkhälsopropositionen, ville utskottet därför ändå
instämma i det som i stora drag redovisats om rökfria miljöer i
propositionen. Utskottet ansåg emellertid att regeringens
beredning av tobakspropositionen borde avvaktas innan riksdagen
övervägde sådana åtgärder som avsågs i de då aktuella
motionerna.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Som tidigare nämnts har regeringen för avsikt att senare i år
förelägga riksdagen en tobaksproposition. Utskottet vidhåller
sin inställning att propositionen bör avvaktas innan riksdagen
överväger att införa bestämmelser om rökfria miljöer. Motion
So502 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 2 avstyrks därför.</pre>
<pre>
Gränsvärden för tjärhalt i cigaretter</pre>
<pre>I motion So502 (fp, s, m, c, kds, v) begärs också ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om en maximihalt av 15 mg tjära per cigarett fr.o.m. 1993 och 12
mg fr.o.m. 1998 (yrkande 6). Motionärerna anser att Sverige
bör följa EG:s bestämmelser på detta område.</pre>
<pre>I folkhälsopropositionen anförde den dåvarande regeringen att
den borde få rätt att föreskriva gränsvärden för vissa skadliga
beståndsdelar i tobak, för att på det sättet minska riskerna för
skador vid ett fortsatt tobaksbruk (s. 145). Regeringen fann det
önskvärt att Sverige i detta avseende införde bestämmelser i
enlighet med EG, vilket innebar att högsta tillåtna tjärmängd i
cigaretter borde bli 15 mg per cigarett fr.o.m. år 1993 och 12
mg fr.o.m. år 1998.</pre>
<pre>Utskottet delade uppfattningen att regeringen borde ha rätt
att föreskriva gränsvärden, i första hand för högsta tillåtna
tjärhalt i cigarettrök, och ansåg att de då aktuella motionerna
om maximihalter för tjära blev tillgodosedda utan någon vidare
åtgärd av riksdagen.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Enligt vad utskottet erfar kommer regeringen att antingen i
den kommande tobakspropositionen eller i annat sammanhang
föreslå bestämmelser som ger möjligheter att besluta om
maximihalter för tjära i cigaretter som ansluter till EG:s
bestämmelser på området. Syftet med motion So502 (fp, s, m, c,
kds, v) yrkande 6 är därmed tillgodosett. Motionen avstyrks
därför.</pre>
<pre>
Hälsoinformation i radio och TV</pre>
<pre>I motion So482 (kds, m) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vikten av saklig och vetenskapligt väl underbyggd
hälsoinformation i radio och TV (yrkande 2). Enligt
motionärerna hör Sverige till det fåtal länder där det är
särskilt svårt att nå allmänheten med hälsoinformation genom
media. Basen i ett tobaksförebyggande arbete måste i dagens
kunskapsläge vara brett  upplagd och vetenskapligt väl förankrad
hälsoinformation för att påverka kunskaper, attityder och
beteenden. I detta arbete bör, enligt motionärerna, våra media
medverka, kanske främst TV.</pre>
<pre>I avtalet mellan staten och bolagen i Sveriges Radio-koncernen
finns en föreskrift om att programbolag på begäran av statlig
myndighet skall sända meddelande som är av vikt för allmänheten.
Denna möjlighet har utnyttjats bl.a. av socialstyrelsen i dess
upplysningsverksamhet. Sålunda har socialstyrelsen i TV:s
"Anslagstavlan" informerat om bl.a. nya varningstexter på
cigarettpaket. Fr.o.m. den 1 juli 1992 kommer
folkhälsoinstitutet att överta denna form av
upplysningsverksamhet från socialstyrelsen.</pre>
<pre>Kulturutskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner
med begäran om information om alkohol i riksradion och
televisionen, se bl.a. 1989/90:KrU25 s. 26. Kulturutskottet har
då dels erinrat om innehållet i avtalen med de sändande bolagen,
dels understrukit att radions och televisionens genomslagskraft
medför att ett stort ansvar vilar på programföretagen och att
man i programverksamheten bör iaktta varsamhet vid speglingen av
bruket av olika gifter. Kulturutskottet har också framhållit att
det under senare tid sänts program i såväl TV som radio med
upplysning om effekter av narkotikabruk och spritmissbruk.</pre>
<pre>Som framgått av den här lämnade redovisningen har statliga
myndigheter möjlighet att utnyttja radio och TV i
upplysningsverksamhet.</pre>
<pre>Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att motion So482
(kds, m) yrkande 2 inte påkallar någon åtgärd av riksdagen och
avstyrker därför motionen.</pre>
<pre>
Alkoholfrågor</pre>
<pre>Grunddragen i den svenska alkoholpolitiken slogs fast av
riksdagen år 1977 (prop. 1976/77:108, SkU40, rskr. 231). Härvid
antogs också det regelsystem som omgärdar hanteringen av
alkohol. Riksdagens beslut innebär bl.a. att samhället måste
vidta åtgärder på en mängd områden i syfte att minska
alkoholkonsumtionen och därmed alkoholskadorna.</pre>
<pre>Sverige har ställt sig bakom WHO:s hälsopolitiska
strategi, i vilken bl.a. ingår att minska alkoholkonsumtionen
med minst 25 % under perioden 1980--2000.</pre>
<pre>Systembolaget spelar en viktig roll i den svenska
alkoholpolitiken. Ansvaret för bolaget inom regeringskansliet
har efter regeringsskiftet förts över från finans- till
socialdepartementet.</pre>
<pre>Som tidigare framgått skall Statens folkhälsoinstitut få
en framträdande roll när det gäller alkoholprevention och
alkoholens roll för folkhälsan. Institutet skall enligt
direktiven för organisationskommittén bygga upp program för
området alkohol och droger. Vidare skall organisationskommittén
överlägga med centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning (CAN) om en lämplig samordning av CAN:s och
folkhälsoinstitutets verksamheter.</pre>
<pre>I folkhälsopropositionen 1990/91:175 redogörs närmare för
alkoholprogrammets inriktning och innehåll (s. 110 ff).
Programmet skall enligt propositionen inriktas på
alkoholprevention samt information och opinionsbildning. Teman
som bör få hög prioritet i institutets alkoholpreventiva arbete
är enligt propositionen följande. Ingen alkohol under
uppväxttiden eller i arbetslivet, motverka langning, hembränning
och annan illegal alkoholhantering samt stöd till alkoholfria
miljöer och umgängesformer. Inom ramen för sitt arbete bör
institutet vidare följa alkoholutvecklingen samt stödja
forskningsinsatser på alkoholområdet varvid
folkhälsoperspektivet bör lyftas fram.</pre>
<pre>I anledning av folkhälsopropositionen 1990/91:175 uttalade
utskottet i betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 41) i likhet med
dåvarande regeringen att målet för den svenska alkoholpolitiken
även fortsättningsvis skall vara att minska den totala
alkoholkonsumtionen för att därigenom begränsa alkoholens
skadeverkningar. Detta sades bl.a. kunna ske genom en aktiv
prispolitik och genom att det restriktionsprogram som
kringgärdar hanteringen av alkoholdrycker upprätthålls. Enligt
utskottets uppfattning förefaller det inte omöjligt att nå
25-procentsmålet inom ramen för den förda alkoholpolitiken. Det
finns därför knappast skäl för vare sig en drastisk skärpning
eller liberalisering av den svenska alkoholpolitiken, ansåg
utskottet.</pre>
<pre>Regeringen beslöt i december 1991 att tillsätta en
parlamentarisk alkoholpolitisk kommission (Dir. 1991:124).
Kommissionens främsta uppgift är enligt direktiven att formulera
en strategi för att nå målen att minska den totala
alkoholkonsumtionen och att begränsa alkoholens skadeverkningar.</pre>
<pre>Kommissionen bör jämföra den svenska alkoholpolitikens mål och
medel med den politik som andra jämförbara länder för på detta
område. I kommissionens uppgift ingår även att beskriva
skillnader i konsumtions- och skadenivåer mellan länderna och
att analysera effekterna av ländernas politik.</pre>
<pre>I den mån kommissionen finner att delar av det svenska
regelsystemet behöver förändras, med hänsyn till EG:s regelverk
eller av andra skäl, bör kommissionen lägga fram förslag till
sådan reviderad lagstiftning.</pre>
<pre>Kommissionen bör vidare kartlägga och redovisa de ökade
svårigheter att uppfylla de alkoholpolitiska målen som en svensk
anpassning till EG kan inrymma. Kommissionen skall presentera
förslag till insatser som medför att de alkoholpolitiska målen
kan uppfyllas, även inom ramen för EG-integrationen.
Kommissionen bör vidare överväga hur det opinionsbildande och
attitydpåverkande arbetet inom området kan förstärkas och bedöma
hur såväl de primär- som sekundärpreventiva insatserna kan
utvecklas ytterligare.</pre>
<pre>I kommissionens uppdrag ingår också att göra en översyn av
vården av alkoholmissbrukare och bedöma behoven av förändringar
av vårdformer och vårdinnehåll. De kvinnliga missbrukarnas
vårdbehov skall därvid uppmärksammas särskilt.</pre>
<pre>Slutligen skall kommissionen även behandla frågor som gäller
missbrukets familjesociala konsekvenser.</pre>
<pre>Kommissionen skall enligt direktiven avsluta sitt arbete före
utgången av 1993.</pre>
<pre>
En aktivare alkoholpolitik</pre>
<pre>I motion So289 av Göran Magnusson m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om alkoholkommissionen och nödvändiga alkoholpolitiska insatser
(yrkande 1). Motionärerna kritiserar beslutet att tillsätta
en alkoholkommission och menar att vi har kunskap om vilka
verksamma metoder som finns för att minska alkoholkonsumtionen i
enlighet med WHO:s målsättning. Risken är nu enligt motionen
uppenbar att effektiva åtgärder såsom exempelvis prishöjningar
uteblir i avvaktan på kommissionens arbete, och att tempo därmed
tappas i alkoholpolitiken.</pre>
<pre>I motion So438 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om en mer aktiv alkoholpolitik (yrkande 17). Motionärerna
anför att regeringens beslut att tillsätta en alkoholkommission
innebär att tid förloras när det gäller att föra den aktiva
alkoholpolitik som riksdagen uttalat sig för. Motionärernas
uppfattning är att alkoholpolitiken skall utvecklas inom ramen
för en aktivare folkhälsopolitik. Förebyggande arbete och en
restriktiv alkoholpolitik behöver gå hand i hand med ökad
kunskap och bättre informationsinsatser. Enligt motionärerna bör
ungdomar särskilt uppmärksammas.</pre>
<pre>I regeringsförklaringen anförde statsministern att
alkoholmissbruket är vårt största sociala problem och att den
nya regeringen avser att föra en aktiv alkoholpolitik som syftar
till minskad konsumtion och minskade alkoholskador (snabbprot.
1991/92:6).</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet har vid upprepade tillfällen uttalat sitt stöd för
en fortsatt aktiv svensk alkoholpolitik, som bl.a. innebär att
en avsevärt större vikt än tidigare skall läggas vid
förebyggande insatser utifrån ett folkhälsoperspektiv. Utskottet
vidhåller sin grundläggande inställning på detta område.
Regeringens beslut att tillsätta en parlamentarisk
alkoholpolitisk kommission är enligt utskottets mening ett
viktigt led i det alkoholpolitiska arbetet, som måste bedrivas
långsiktigt och med beaktande av förändrade attityder och
umgängesmönster, närmandet till EG och annat som kan inverka på
alkoholkonsumtionen i landet. Att en kommission tillsatts får
självfallet inte innebära att de nuvarande ansträngningarna i
samhället för att minska alkoholkonsumtionen och på alla sätt
begänsa alkoholens skadeverkningar avtar i intensitet. Den
aktiva alkoholpolitiken måste vara en pågående process, och inte
minst folkhälsoinstitutet kommer att få en betydelsefull roll
som initiativtagare och pådrivare i det fortsatta arbetet på
detta område. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
So438 (s) yrkande 17 och So289 (s) yrkande 1.</pre>
<pre>
Alkoholpolitiken och EG</pre>
<pre>I motion So235 av Britta Sundin m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om EG och alkoholpolitiken. Enligt motionen måste den svenska
alkoholpolitiken upprätthållas under EG-förhandlingarna. Det
gäller framför allt den svenska "högprislinjen",
försäljningsmonopolet, den reglerade gränshandeln samt den
sociala dimensionen, dvs. hälsoaspekten vid alkoholkonsumtion.</pre>
<pre>I motion So269 av Torgny Larsson och Berndt Ekholm (båda
s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att Sverige
i sitt agerande i medlemsförhandlingarna med EG slår vakt om den
nordiska alkoholpolitiken (yrkande 1). Enligt motionärerna
bör Sverige som medlem i EG ha möjlighet att, med hänvisning
till folkhälsa och samhällsekonomi, föra en självständig och
restriktiv alkoholpolitik.</pre>
<pre>I motion So271 av Lars Werner m.fl. (v) begärs att
alkoholkommissionen får tilläggsdirektiv om att utarbeta en
beredskapsplan vid eventuellt inträde i EG (yrkande 1).
Motionärerna menar att ett svenskt medlemskap i EG utgör ett hot
mot den svenska alkoholpolitiken och att alkoholkommissionen bör
göra upp en plan för hur Sverige skall kunna hålla stånd mot
EG-ländernas mindre restriktiva alkoholkultur.</pre>
<pre>Redogörelser för vad ett svenskt närmande till EG kan få för
konsekvenser på alkoholområdet finns bl.a. i CAN:s rapport
nr    14, Sverige, EG och alkoholpolitiken.</pre>
<pre>Alkoholkommissionen bör enligt sina direktiv överväga om
det svenska regelsystemet på alkoholområdet behöver förändras
med hänsyn till EG:s regelverk. Kommissionen bör vidare
kartlägga och redovisa de ökade svårigheter att uppfylla de
alkoholpolitiska målen som en svensk anpassning till EG kan
inrymma. Kommissionen skall också presentera förslag till
insatser som medför att de alkoholpolitiska målen kan uppnås
även inom ramen för EG-integrationen.</pre>
<pre>Frågan om den svenska alkoholpolitikens förhållande till EG:s
regelverk behandlades i folkhälsopropositionen 1990/91:175
(s. 107 ff).</pre>
<pre>I anledning härav uttalade utskottet i betänkandet
1990/91:SoU23 (s. 45) att utskottet så sent som i april 1991
understrukit att det europeiska integrationsarbetet från svensk
sida inte får bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik
försvåras (1990/91:SoU4y). Utskottet vidhöll denna inställning
som enligt utskottet måste anses vara ett förtydligande av vad
som uttalas i propositionen om att grunderna för den svenska
alkoholpolitiken skall hävdas inför de fortsatta
överläggningarna om ett svenskt närmande till de europeiska
gemenskaperna. Vad utskottet sålunda anförde om alkoholpolitiken
och det europeiska integrationsarbetet gavs regeringen till
känna. En motion (v) om att riksdagen vid en EG-ansökan
villkorar den svenska alkoholpolitiken avstyrktes av  utskottet.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet står fast vid sin uppfattning att det europeiska
integrationsarbetet från svensk sida inte får bedrivas så att en
effektiv svensk alkoholpolitik försvåras. Denna inställning har
riksdagen redan tidigare givit regeringen till känna.
Alkoholkommissionen gör nu en bred översyn av den svenska
alkoholpolitiken med utgångspunkt i bl.a. det pågående närmandet
till EG. Det saknas skäl för riksdagen att nu ta något initiativ
i anledning av motionerna So235 (s), So269 (s) yrkande 1 och
So271 (v) yrkande 1. Motionerna avstyrks i motsvarande delar.</pre>
<pre>
Information</pre>
<pre>Allmänt om information och upplysning</pre>
<pre>I motion So226 av Knut Billing m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om åtgärder mot alkoholmissbruket (yrkande 2). Motionärerna
pekar bl.a. på hur viktigt det är med upplysning för att minska
alkoholmissbruket. Enligt motionärerna bör upplysningen särskilt
riktas till ungdomar för att rekryteringen till missbruk skall
minska och alkoholdebuten senareläggas.</pre>
<pre>I motion So249 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om att en massiv upplysningskampanj om alkoholens skador och
kostnader för samhället bör starta i skolor och media
(yrkande 6). Genom att upplysa om vad alkoholen orsakar
för skador och vad den kostar samhället går det enligt
motionärerna att göra alkoholen mer lättillgänglig och samtidigt
få en mindre och "mjukare" konsumtion.</pre>
<pre>I motion So269 av Torgny Larsson och Berndt Ekholm (s)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i
motionen om att det anslås stora resurser till utbildning och
information för att upprätthålla och förbättra vårt folks
medvetande om alkoholens och andra drogers skadeverkningar
(yrkande 3). Enligt motionen är det inför ett svenskt
medlemskap i EG viktigt med utbildning och information om
alkoholens skadeverkningar vid missbruk. Regering och riksdag
bör därför ges stora resurser till informationsinsatser på lokal
och central nivå de närmaste åren.</pre>
<pre>I motion So287 av Fanny Rizell m.fl. (kds) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om alkoholpolitikens inriktning i syfte att uppnå WHO:s mål
(yrkandet delvis). Motionärerna pekar på behovet av
information och fostran för att målsättningen att fram till år
2000 minska alkoholkonsumtionen med 25 % i förhållande till 1980
års nivå skall kunna uppfyllas. Övriga delar av motionsyrkandet
behandlas  nedan under rubrikerna Systembolagets försäljning
samt Kvinnor, barn och ungdom.</pre>
<pre>I folkhälsopropositionen 1990/91:175 anförs att
information, opinionsbildning och andra förebyggande åtgärder i
framtiden bör ges en mer framträdande roll i den svenska
alkoholpolitiken (s. 110). I propositionen redogörs närmare för
inriktning och innehåll för folkhälsoinstitutets alkohol- och
narkotikapreventiva program. När det gäller information och
opinionsbildning framhålls som angeläget att sprida kännedom om
lagstiftningen om alkohol och narkotika och motiven bakom denna
i syfte att skapa förståelse för de restriktioner som omger
alkohol och narkotika i vårt samhälle. Ytterligare ett viktigt
område för den allmänna upplysningsverksamheten är enligt
propositionen den s.k. riskinformationen. Denna bör inte
domineras av ett ensidigt skadeperspektiv utan vara saklig och
ge kunskap om alkoholens fysiologiska och psykologiska
verkningar. Ett viktigt mål för riskinformationen bör vara att
förebygga beroende och olika former av skador. Vidare bör
informationen betona vikten av att helt avhålla sig från alkohol
under uppväxtåren, under graviditet, i arbetslivet samt i vissa
situationer såsom i trafik till lands och sjöss, anförs det i
propositionen.</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 50 f.) i anledning av den
ovannämnda propositionen anförde utskottet att information och
upplysning om alkoholens skadeverkningar är en mycket viktig del
av den svenska alkoholpolitiken och att utskottet vid upprepade
tillfällen har understrukit värdet härav. Alkohol- och
droginformation borde enligt utskottets uppfattning framför allt
utgöra led i olika reguljära verksamheter, bl.a. i
skolundervisningen och övrig utbildning. Med vissa mellanrum kan
dock behövas centrala kampanjer för att dra allmänhetens
uppmärksamhet till alkoholfrågan eller för att lyfta fram
aktuella problem, anfördes i betänkandet. Vad utskottet anfört
gav riksdagen regeringen till känna (rskr. 376).</pre>
<pre>Alkoholkommissionen bör enligt sina direktiv bl.a.
överväga hur det opinionsbildande och attitydpåverkande arbetet
på alkoholområdet kan förstärkas.</pre>
<pre>
Systembolagets informationsskyldighet</pre>
<pre>I motion So211 av Knut Billing m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om Systembolagets skyldighet att bedriva alkoholpolitisk
upplysning (yrkande 3). Motionärerna menar att Systembolaget
inte bör vara skyldigt att svara för alkoholpolitisk information
utan att detta bör vara en uppgift för folkhälsoinstitutet.</pre>
<pre>I motion So271 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om Systembolagets ansvar för information kring alkohol
(yrkande 6). Enligt motionärerna är det angeläget att
Systembolaget också  i framtiden bedriver ett eget aktivt
informationsarbete om alkohol. Systembolaget skall därför ha
egna pengar till sådan verksamhet, menar motionärerna.</pre>
<pre>Enligt 7 § lagen om handel med drycker, LHD, är
Systembolaget ålagt att sköta försäljningen av alkoholdrycker på
ett sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras. I 1977
års alkoholpolitiska beslut underströks bl.a. att
alkoholinformationen bör komma från flera olika håll med hänsyn
till de olika informationsgivarnas olika bakgrund och roll i
samhället. Vikten av samordning betonades.</pre>
<pre>I proposition 1977/78:178 med förslag till lag om
marknadsföring  av alkoholdrycker ansågs Systembolagets
riskinformation stå i god överensstämmelse med den av det
allmänna förda alkoholpolitiken (s. 41).</pre>
<pre>I folkhälsopropositionen 1990/91:175 (s. 111) föreslogs
att viss allmän information om alkoholpolitiken och dess
regelsystem, liksom den riskinformation som folkhälsoinstitutet
skall framställa, skall tillhandahållas i systembutikerna.
Uppgiften att producera riskinformationen skulle dock enligt
propositionen uteslutande åvila folkhälsoinstitutet.</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 37) ansåg utskottet det
vara en stor fördel om alkoholinformationen kommer från flera
håll eftersom det ger större trovärdighet åt innehållet.
Utskottet betonade vikten av att Systembolaget har möjlighet att
självt utforma en allsidig information om sina produkter. I en
sådan allsidig information måste givetvis ingå saklig upplysning
om alkoholens skadeverkningar. Utskottet delade därför flera
motionärers uppfattning att Systembolaget även i fortsättningen
bör producera egen riskinformation. Detta gav riksdagen
regeringen till känna (rskr. 376).</pre>
<pre>
Varningstexter på alkoholförpackningar</pre>
<pre>I motion So243 av Harald Bergström m.fl. (kds) begärs att
regeringen ges till känna vad som i motionen anförts som motiv
för införande av varningstexter på vin- och spritflaskor
(yrkande 1) och att socialstyrelsen ges i uppdrag att
utarbeta sådana varningstexter (yrkande 2). Motionärerna
hänvisar till regeringsförklaringens formulering om
alkoholmissbruket som vår  tids största sociala problem. För att
minska alkoholkonsumtionen och dess skadeverkningar bör enligt
motionärerna införas varningstexter på vin- och spritflaskor i
likhet med vad som redan gäller beträffande tobaksförpackningar.
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utforma sådana
varningstexter.</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 51) behandlades två
motioner (fp och mp) om varningstexter på alkoholförpackningar.
Utskottet anförde att vin, sprit och maltdrycker räknas som
livsmedel enligt livsmedelslagen (1971:511) och att de därmed i
princip omfattas av de märkningsbestämmelser som gäller andra
livsmedel (13§). Livsmedelsverket har dock meddelat dispens från
flera av märkningsbestämmelserna. I fråga om vin och
spritdrycker deklareras därför endast alkoholhalten i
volymprocent. Uppgifter om färgämnen och konserveringsmedel i
vissa viner och spritdrycker återfinns i Systembolagets
prislista. I den riskinformation som Systembolaget producerar
ingår information om alkoholens skadeverkningar. Mot bakgrund av
det anförda ansåg utskottet inte att varningstexter borde
införas på alkoholförpackningar utan avstyrkte de aktuella
motionerna (res. mp).</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet delar uppfattningen i flera motioner att information
och opinionsbildning är en mycket viktig del av den svenska
alkoholpolitiken och av avgörande betydelse för att
alkoholkonsumtionen skall kunna minskas. Riksdagen har också
redan tidigare gett regeringen detta till känna. En av
folkhälsoinstitutets huvuduppgifter kommer att bli fortsatta
insatser på detta område. Vidare skall alkoholkommissionen bl.a.
överväga hur det opinionsbildande och attitydpåverkande arbetet
kring alkohol kan förstärkas. Det behövs mot denna bakgrund inte
något initiativ av riksdagen i anledning av motionerna So226 (m)
yrkande 2, So249 (nyd) yrkande 6, So269 (s) yrkande 3 samt So287
(kds) yrkandet delvis. Motionerna avstyrks i motsvarande delar.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin inställning att Systembolaget även i
framtiden bör framställa egen riskinformation. Motion So211 (m)
yrkande 3 avstyrks således. Även motion So271 (v) yrkande 6
avstyrks.</pre>
<pre>Utskottet står också fast vid att varningstexer på
alkoholförpackningar inte bör införas och avstyrker därför
motion So243 (kds).</pre>
<pre>
Inköpsregistrering m.m.</pre>
<pre>I motion So271 av Lars Werner m.fl. (v) förordas införande
av registrering vid inköp av alkohol (yrkande 3).
Motionärerna menar att någon form av inköpsregistrering kan ha
en hämmande effekt på alkoholkonsumtionen.</pre>
<pre>I motion So287 av Fanny Rizell m.fl. (kds) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om alkoholpolitikens inriktning i syfte att uppnå WHO:s mål
(yrkandet delvis). Enligt motionärerna bör ett treårigt
försök med inköpsbegränsningar genomföras som ett led i arbetet
med att minska alkoholkonsumtionen.</pre>
<pre>I betänkandet 1989/90:SoU2 om en aktiv alkoholpolitik (s.
41) uttalade utskottet som sin uppfattning att alkoholpolitiken
måste ses som en gemensam strävan, grundad på en väl belagd
medicinsk och social erfarenhet, och att den inte får upplevas
som krångel och onödig kontroll. I nuläget är det därför i
första hand andra åtgärder än inköpsrestriktioner som bör komma
till användning, anförde utskottet. Frågan om
inköpsrestriktioner får dock prövas om utvecklingen mer
påtagligt skulle försämras, särskilt vad gäller ungdomens
alkoholvanor, ansåg utskottet. Det borde under sådana
förhållanden enligt utskottet finnas förutsättningar för att
genom en målmedveten opinionsbildning skapa förståelse för
sådana åtgärder.</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 47) vidhöll utskottet sin
inställning och fann vidare att det inte, såsom hade begärts i
motioner, fanns behov av någon utredning om inköpsregistrering.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning</pre>
<pre>Utskottet vill inte stödja förslag som skulle innebära en
påtaglig skärpning av den förda alkoholpolitiken. Utskottet har
tidigare bl.a. uttalat att alkoholpolitiken måste ses som en
gemensam strävan, grundad på en väl belagd medicinsk erfarenhet,
och att den inte får upplevas som krångel och onödig kontroll.
Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motionerna So271
yrkande 3 och So287 yrkandet delvis.</pre>
<pre>
Systembolagets försäljning</pre>
<pre>Åldersgränsen för inköp</pre>
<pre>I flera motioner föreslås att åldersgränsen för inköp på
Systembolaget sänks från 20 till 18 år. Sådana yrkanden framförs
i motionerna So202 av Kurt Ove Johanssson och Anita Modin
(båda s), So234 av Sten Andersson i Malmö (m), So244 av Per
Stenmarck m.fl. (m) och So249 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)
yrkande 8. Motionärerna anser bl.a. att det är inkonsekvent
att en person som är myndig inte har rätt att göra inköp av
alkoholdrycker på Systembolaget.</pre>
<pre>Forskningsresultat om inköpsålderns betydelse för
alkoholkonsumtion och skador har nyligen sammanställts i
CAN:s rapport Nr 19, Effekter av ändrad inköpsålder på
alkoholkonsumtion och skador.</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU23 anförde utskottet (s. 62) att
det tidigare uttalat att en sänkt inköpsålder skulle motverka de
alkoholpolitiska strävandena att begränsa ungdomars tillgång
till alkohol. Utskottet vidhöll denna inställning och avstyrkte
de då aktuella motionerna.</pre>
<pre>
Systembolagets öppettider</pre>
<pre>I motion So211 av Knut Billing m.fl. (m) begärs att
riksdagen beslutar avskaffa de regleringar som begränsar
Systembolagets öppettider (yrkande 1). I motion So214 av
Bertil Persson (m) begärs att riksdagen beslutar avskaffa
lördagsstängningen på Systembolaget. I motion So249 av Ian
Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslås att Systembolaget åter
tillåts ha lördagsöppna butiker (yrkande 3).</pre>
<pre>Gemensamt för motionärerna är att de anser att de nuvarande
öppettiderna onödigt försvårar inköpen för vanliga människor.
Vidare påtalas att det begränsade öppethållandet leder till
samhällsekonomiska förluster genom att inköpen ofta måste ske på
arbetstid och föregås av långvarigt köande.</pre>
<pre>I motion So291 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om att Systembolaget
även fortsättningsvis skall vara lördagsstängt (yrkande 3).
Lördagsstängda systembutiker har enligt motionen varit till stor
nytta för många familjer. Det har bl.a. också lett till att
andelen misshandelsfall minskat under lördagskvällar och
-nätter.</pre>
<pre>I sitt alkoholpolitiska beslut år 1977 (SkU 1976/77:40, rskr.
231) uttalade riksdagen att det bör anförtros åt Systembolaget
att självt bestämma när butikerna skall vara öppna. Därvid
förutsattes att några påtagliga förändringar av då gällande
öppethållandetider inte skulle inträffa.</pre>
<pre>Lördagsstängningar av systembutikerna ansågs innebära en så
påtaglig förändring att riksdagen hördes i frågan, både
beträffande den permanenta lördagsstängningen och försöken med
sådan (prop. 1980/81:179 och 1981/82:143). Att hålla
systembutikerna kvällsöppna och öppna tidiga morgnar anses dock
Systembolaget självt kunna besluta om.</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 47 f) uttalade utskottet
med anledning av en motion (m) att, om lördagsöppet skulle
återinföras, det måste anses innebära en så påtaglig förändring
av öppettiderna att riksdagen bör besluta i frågan. Utskottet
ansåg inte att det är lämpligt att återinföra lördagsöppna
systembutiker. Utskottet konstaterade vidare att Systembolaget i
övrigt har stor frihet att självt bestämma vilka öppettider som
bäst tillgodoser konsumenternas servicebehov. Med hänvisning
till det anförda avstyrkte utskottet den aktuella motionen.</pre>
<pre>
Nya butiker och försäljningsformer</pre>
<pre>I motion So211 av Knut Billing m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om Systembolagets affärsetableringar och försäljningsformer
(yrkande 2). Motionärerna föreslår att Systembolaget skall
få rätt att etablera nya butiker och att utforma dessa efter
konsumenternas behov, exempelvis genom att utöka antalet
självbetjäningsbutiker.</pre>
<pre>Genom det s.k. tilläggsavtalet mellan staten och
Systembolaget den 18 maj 1989 regleras bolagets etablering av
nya butiker. Enligt avtalet skall Systembolagets beslut om att
etablera nya butiker grundas på en samlad bedömning av
företagsekonomiska, servicemässiga och alkoholpolitiska
förhållanden. Avstånd till närmaste butik, befolkningsunderlag
och möjligheten att skapa god arbetsmiljö bör enligt avtalet
också ingå i bedömningen. Systembutik bör enligt avtalet
förläggas centralt i så nära anslutning som möjligt till annan
handel på orten. Därvid skall iakttagas att etableringen
genomförs på ett sådant sätt att såväl alkoholpolitiska som
sociala olägenheter i möjligaste mån undviks. Avtalet ålägger
vidare Systembolaget att inför ett beslut om nyetablering
inhämta yttranden från olika myndigheter.</pre>
<pre>Systembolaget har tolkat avtalet med staten så, att
nyetablering bör ske med 3--5 butiker per år.</pre>
<pre>Systembolaget bestämmer självt om försäljningen i butikerna
skall ske över disk eller på annat sätt. Utskottet har erfarit
att Systembolagets styrelse vid ett sammanträde den 13 februari
i år fattat beslut om att fler självbetjäningsbutiker skall
öppnas.</pre>
<pre>
Systembolagets detaljhandelsmonopol m.m.</pre>
<pre>I tre motioner förespråkas försäljning av vin m.m. i
livsmedelsbutiker.</pre>
<pre>I motion So215 av Charlotte Cederschiöld (m) föreslås en
försöksverksamhet med möjlighet för livsmedelshandlarna i
Stockholmsområdet att saluföra lättviner och motsvarande
alkoholsvaga drycker. Motionären menar att man sannolikt inte
motarbetar spritmissbruk genom att försvåra inköp av alkohol för
dem som har en mer normal konsumtion. Det behövs ett mer
naturligt förhållningssätt till alkohol, och missbruket måste
motarbetas med andra metoder än genom restriktiv försäljning via
monopol, anför motionären.</pre>
<pre>I motion So249 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs att
riksdagen beslutar att det snarast blir lagligt att sälja vin
och starköl i livsmedelsbutiker (yrkande 1) och att
regeringen ges till känna att det statliga försäljningsmonopolet
upphör före år 1995 (yrkande 2). Motionärerna anser att
Systembolagets monopol innebär ett förmynderi som inte är
anpassat till verkligheten och kommande tider med EG-medlemskap
och öppna gränser m.m. Det bör därför snarast upphöra.</pre>
<pre>I motion So263 av Mikael Odenberg m.fl. (m) föreslås en
försöksverksamhet med försäljning av vin och öl i
livsmedelsbutiker. Motionärerna ifrågasätter Systembolagets
försäljningsmonopol, som enligt dem upplevs som kränkande av
allt fler, och menar att det är möjligt att luckra upp monopolet
i en tid då umgängesmönster förändras och kopplingen mellan
alkoholintag och berusning har blivit svagare. Motionärerna
hänvisar bl.a. till ett försök med friare försäljningsregler i
Quebec i Kanada som enligt dem har slagit väl ut.</pre>
<pre>I två motioner försvaras den nuvarande ordningen med ett
statligt försäljningsmonopol.</pre>
<pre>I motion So288 av Gunnar Thollander m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om monopolet (yrkande 2). Enligt motionärerna är
monopolsystemet  för hantering av alkoholdrycker en hörnsten i
den svenska alkoholpolitiken och en garanti för att konkurrens
och privata vinstintressen hålls tillbaka. Motionärerna menar
emellertid att Vin & Sprit AB under senare tid haft för starka
kommersiella intressen och att det vore bäst om monopolfrågorna
hanterades i ett bolag.</pre>
<pre>Även i motion So289 av Göran Magnusson m.fl. (s)
förespråkas att alkoholmonopolet skall bevaras (yrkande 4).
Enligt motionärerna skulle alkoholkonsumtionen ofelbart stiga om
marknadskrafterna fick härja fritt på detta område.</pre>
<pre>Handeln med rusdrycker i Sverige är uppdelad på två statliga
monopolföretag. Vin & Sprit AB svarar för partihandel av vin,
sprit och utländskt starköl och har även tillverkningsmonopol
för spritdrycker. Det andra företaget, Systembolaget AB, har
monopol på detaljhandeln. Bolaget sköter också partihandeln av
vin, sprit och utländskt starköl till restaurangerna. Svenskt
starköl säljs direkt till restaurangerna från de svenska
bryggerierna.</pre>
<pre>Flera undersökningar av vad som händer när antalet
försäljningsställen ökar har gjorts i Sverige och i Norden i
övrigt. Alkoholpolitiska utredningen initierade bl.a. försök med
starkölsförsäljning i bl.a. livsmedelsbutiker i Göteborgs och
Bohus län och i Värmland.</pre>
<pre>I Göteborgs och Bohus län ökade försäljningen från 1,8 till
15,3 liter per innevånare och i Värmland från 0,7 till 10,6
liter. Försöket avbröts i förtid på grund av rapporter om
"överdriven och olämplig starkölskonsumtion inom försökslänen,
inte minst bland ungdom" (SOU 1971:77).</pre>
<pre>Mellanölet introducerades i oktober 1965 och fick då säljas i
livsmedelsbutikerna. Alkoholpolitiska utredningen konstaterade i
sitt s.k. mellanölsbetänkande (SOU 1971:66) att den totala
alkoholkonsumtionen räknat per innevånare över 15 år hade stigit
kraftigt till följd av ökad ölförsäljning. Man konstaterade
också att det förelåg ett stort antal rapporter om
storkonsumtion och missbruk av mellanöl bland ungdomar i landet
och att utvecklingen gått mot en tidigare debut och tidigare
etablering av regelbundna alkoholvanor. Tillverkning och
försäljning av mellanöl förbjöds av riksdagen med verkan från
den 1 juli 1977.</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 70) konstaterade utskottet
att försök med försäljning av starköl och mellanöl i
livsmedelsbutiker har gjorts i Sverige med nedslående resultat.
Det hindrar emellertid inte att internationella erfarenheter av
en förändrad alkoholpolitik bör studeras, anförde utskottet och
menade att detta är en uppgift för folkhälsoinstitutet i dess
arbete med att följa och utvärdera aktuell forskning. Utskottet
fann vidare (s. 59) att det mot bakgrund av erfarenheterna från
mellanölsförsäljningen saknas anledning att införa en
försöksverksamhet med vin- och starkölsförsäljning i
livsmedelsbutiker såsom hade begärts i en motion (m).</pre>
<pre>Frågan om en sammanslagning av Systembolaget och Vin & Sprit
AB behandlades senast av skatteutskottet i betänkandet SkU
1987/88:5 (s. 14) med anledning av en motion (s) med en liknande
motivering som i den nu aktuella. Utskottet fann inte de
invändningar som då riktades mot Vin & Sprits verksamhet
bärande. Om riksdagen vill ändra Vin & Sprits tillverknings- och
försäljningspolitik är möjligheterna härtill lika stora även
utan en sammanslagning med Systembolaget, anförde utskottet. Med
hänsyn bl.a. härtill avstyrktes den då föreliggande motionen.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>I ett flertal motioner föreslås åtgärder för att göra
alkoholdrycker mera lättillgängliga i detaljhandeln. Motionerna
gäller åldersgränsen för inköp på Systembolaget, bolagets
öppettider samt möjligheten att köpa alkoholdrycker i
livsmedelsbutiker. Var och en av de åtgärder som föreslås skulle
enligt utskottets mening resultera i en ökning av den totala
alkoholkonsumtionen. En sådan utveckling skulle stå i strid med
riksdagens vid upprepade tillfällen uttalade alkoholpolitiska
målsättning att få till stånd en varaktig minskning av
alkoholkonsumtionen. En sänkning av åldersgränsen för inköp på
Systembolaget skulle dessutom allvarligt motverka strävandena
att begränsa ungdomars tillgång till alkohol. Utskottet kan
därför inte ställa sig bakom de olika förslag om en friare och
utvidgad detaljhandel som läggs fram i motionerna.</pre>
<pre>Det saknas skäl för riksdagen att ta något initiativ med
anledning av de motioner som gäller frågor om ett fortsatt
statligt detaljhandelsmonopol, om att Systembolaget även
fortsättningsvis skall ha lördagsstängt samt om Systembolagets
affärsetableringar och försäljningsformer.</pre>
<pre>Utskottet vill i sammanhanget erinra om vad det tidigare i
detta betänkande uttalat om att alkoholpolitiken självfallet
måste anpassas till en föränderlig verklighet. Inte minst den
svenska europeiska integrationen kan komma att ställa krav på
vissa ändringar av lagstiftningen kring alkohol.
Alkoholkommissionen har i uppdrag att se över den svenska
alkoholpolitiken utifrån bl.a. denna utgångspunkt.</pre>
<pre>Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So202 (s),
So211 (m) yrkandena 1 och 2, So214 (m), So215 (m), So234 (m),
So244 (m), So249 (nyd) yrkandena 1--3 och 8, So263 (m), So288
(s) yrkande 2, So289 (s) yrkande 4 och So291 (c, s, fp, kds)
yrkande 3.</pre>
<pre></pre>
<pre>Bryggeriernas rätt till partihandel</pre>
<pre>I motion So256 av Torgny Larsson (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om förändring av lagen om handel med drycker (yrkandet
delvis). Mot bakgrund av den ökade försäljningen av starköl är
det enligt motionen angeläget att bryggerierna fråntas rätten
att bedriva partihandel med denna vara. Den del av
motionsyrkandet som gäller reglerna för serveringstillstånd
behandlas nedan under rubriken Formerna för tillståndsgivningen
m.m.</pre>
<pre>I motion So271 av Lars Werner m.fl. (v) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär lagförslag som förbjuder
bryggerinäringen att idka partihandel med öl (yrkande 15).
Motionärerna menar att bryggeriernas rätt att idka partihandel
med starköl har lett till att de i ökad utsträckning har
engagerat sig finansiellt i restaurangerna. Detta står enligt
motionärerna i strid med en princip i svensk alkoholpolitik om
att tillverknings- och serveringsleden skall hållas åtskilda
från varandra.</pre>
<pre>Anledningen till att 23 § LHD ändrades så att tillverkare av
starköl gavs rätt att sälja öl direkt till restaurangerna var
att den tidigare ordningen ansågs innebära en onödig
administrativ omgång. Bryggerierna levererade nämligen starkölet
direkt till restaurangerna medan försäljningen bokföringsmässigt
skedde via Systembolaget (prop. 1976/77:108).</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 68) anförde utskottet med
anledning av en motion (v) att det inte såg något skäl att
återgå till den ordning som rådde före 1977 och avstyrkte därför
motionen (res. v).</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare inställning. Motionerna So256
(s) yrkandet delvis och 271 (v) yrkande 15 avstyrks.</pre>
<pre>
Servering av alkoholdrycker</pre>
<pre>Mattvång och tidsgränser</pre>
<pre>I motion So226 av Knut Billing m.fl. (m) begärs att
riksdagen beslutar att ändra lagen om handel med drycker i
enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1 delvis).
Motionärerna menar att det borde vara möjligt att få tillstånd
att servera alkoholdrycker i en rörelse även om inte mat
serveras och att tidsbegränsningarna för alkoholservering bör
tas bort. Motionsyrkandet i övrigt behandlas nedan under
rubriken Formerna för tillståndsgivningen.</pre>
<pre>Även i motion So249 av Ian Wachtmeister (nyd) begärs en
sådan lagändring att utskänkning av alkoholhaltiga drycker i en
rörelse inte skall förutsätta matförsäljning (yrkande 9). I
samma motion begärs en sådan lagändring att öppettiderna för
restauranger inte regleras av myndigheter (yrkande 10).</pre>
<pre>I motion So253 av Lennart Nilsson och Nils T Svensson (båda
s) föreslås att lagen om handel med drycker ändras på så sätt
att de tidsgränser som finns för när alkohol får serveras tas
bort. Tidsgränserna skapar enligt motionärerna misstro och
främjar inte kampen mot alkoholmissbruk.</pre>
<pre>I 41 § LHD stadgas att tillstånd till servering får
meddelas endast om det kan antagas att tillhandahållande av
lagad mat kommer att utgöra en betydande del av rörelsen.
Tillstånd till servering av öl får dock meddelas om lagad mat
finns att tillgå eller i annat fall om särskilda skäl
föreligger.</pre>
<pre>I 48 § LHD anges att vid servering av spritdrycker, vin och
starköl skall lagad mat finnas att tillgå.</pre>
<pre>Av 46 § LHD framgår att servering av öl får påbörjas tidigast
klockan 07.00 och servering av andra alkoholdrycker tidigast
klockan 12.00. Servering av alkoholdrycker skall avslutas senast
klockan 01.00. Tillståndsmyndigheten får dock förordna om andra
tider för serveringens bedrivande.</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 23) behandlades en motion
(m) om  bl.a. alkoholservering utan servering av lagad mat.
Enligt utskottet skulle motionsförslagen motverka en sänkning av
den totala alkoholkonsumtionen. Motionen avstyrktes därför.</pre>
<pre>
Alkoholservering i kombinerade butiks- och serveringslokaler</pre>
<pre>I motion So262 av Maud Ekendahl och Bo Arvidson (båda m)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om att
alkoholservering skall tillåtas i kombinerad butiks- och
serveringslokal. Motionärerna anför att den butiksinnehavare som
utvidgar verksamheten med bordsservering för enklare rätter inte
får tillstånd till alkoholservering och att detta är en form av
onödigt krångel som alkoholkommissionen bör se över.</pre>
<pre>I socialstyrelsens allmänna råd rörande LHD (SOSFS
1979:71) anförs att vid tillståndsprövningen skall beaktas att
serveringsrörelse inte enligt praxis kan kombineras med
butiksrörelse eller annan detaljhandel.</pre>
<pre>
"Bring your own"</pre>
<pre>I motion So265 av Jan Sandberg (m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om att tillåta den  nya utskänkningsformen. Det borde enligt
motionären vara möjligt för restaurangbesökare att själva ta med
sig sina alkoholdrycker på samma sätt som sker i exempelvis
vissa engelskspråkiga länder under epitetet "BYO", dvs. "bring
your own".</pre>
<pre>I 56 § LHD stadgas att på serveringsställe, för vilket
tillstånd till servering av alkoholdrycker gäller, får ej någon
dricka eller tillåtas dricka andra alkoholdrycker än som har
serverats i enlighet med tillståndet. Ej heller får någon dricka
eller tillåtas dricka alkoholdrycker på serveringsställe där
alkoholdrycker ej får serveras eller i lokal, som yrkesmässigt
upplåtes för anordnande av sammankomster i slutna sällskap vid
vilka mat eller dryck tillhandahålls av innehavaren genom dennes
försorg och där servering av alkoholdrycker ej är tillåten.</pre>
<pre>
Alkoholservering på teatrar</pre>
<pre>I motion So203 av Knut Billing (m) begärs att riksdagen
beslutar att ändra lagen om handel med drycker så att de fasta
teatrarna kan ges tillstånd att servera öl och vin under paus i
pågående föreställning. Motionären konstaterar att
försöksverksamhet med utskänkning i teaterfoajéer har genomförts
utan att det uppstod några problem och menar att en sådan
utskänkning inte skulle leda till en ens mätbar förändring av
konsumtionsstatistiken. Det borde därför vara möjligt att kunna
ta ett glas vin i pausen på en teaterföreställning.</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 59) anförde utskottet att
den alkoholpolitiska utredningen (APU) bedrev försöksverksamhet
med utskänkning i de fasta teatrarnas foajéer i pauserna under
föreställningarna och att denna försöksverksamhet inte ansågs
vålla några problem. Mot bakgrund av riksdagens uttalanden och
den då aktuella propositionen (prop. 1990/91:175) om vikten av
att sänka totalkonsumtionen ansåg utskottet emellertid liksom
tidigare att det skulle vara inkonsekvent av riksdagen att nu
tillåta alkoholservering i tidigare alkoholfria miljöer.</pre>
<pre>
Alkoholservering på inrikesflyget</pre>
<pre>I motion So266 av Richard Ulfvengren m.fl. (nyd)
efterlyses möjligheten att på inrikesflyget få samma
alkoholregler och utskänkningstillstånd som på inrikeståget.
Motionären frågar sig om det är logiskt att som nu ha skilda
utskänkningsregler för flyg och tåg.</pre>
<pre>Av LHD framgår att tillstånd till servering av
alkoholdrycker på luftfartyg, fartyg eller järnvägståg i inrikes
trafik (trafikservering) meddelas av länsstyrelsen i det län,
där det företag som vill bedriva serveringen har sitt säte.
Tillstånd till trafikservering får avse vin, starköl eller öl
eller, om särskilda skäl föreligger, alla slag av
alkoholdrycker. För trafikservering gäller inga
tidsbegränsningar. I övrigt gäller samma regler för
trafikservering som för annan servering av alkohol.</pre>
<pre>Utskottet har inhämtat att flygbolaget SAS har
serveringstillstånd för inrikes flygningar där lagad mat
serveras. Detta tillstånd utnyttjas för närvarande inte. SAS
söker och erhåller ibland särskilda serveringstillstånd för
enstaka inrikes charterflygningar.</pre>
<pre>Linjeflyg har enligt uppgift för närvarande inget
serveringstillstånd. Överläggningar pågår med länsstyrelsen i
Stockholms län och socialstyrelsen om sådant tillstånd.</pre>
<pre>
Formerna för tillståndsgivningen m.m.</pre>
<pre>I motion So219 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand
(båda s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om
vad som i motionen anförts om överförande av beslut om
serveringstillstånd  från länsstyrelserna till kommunerna.
Motionärerna anser att kommunerna bör besluta om
serveringstillstånd, eftersom det är dessa som har kännedom om
lokala förhållanden och ett samlat ansvar för fritidsfrågor och
alkoholpolitik.</pre>
<pre>I motion So226 av Knut Billing m.fl. (m) begärs att
riksdagen beslutar att ändra lagen om handel med drycker i
enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1 delvis).
Enligt motionärerna borde tillstånd för alkoholservering
generellt alltid ges. Endast sökandens lämplighet borde bedömas.
Vidare borde tillståndsprövningen utföras av kommunerna.</pre>
<pre>I motion So240 av Gunhild Bolander och Stina Gustavsson
(båda c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad
som anförts i motionen om behovet av översyn av regelverket för
indragning av tillstånd för alkoholservering då given
lagstiftning inte efterlevs (yrkande 1) och om vad som
anförts i motionen om tilläggsdirektiv till alkoholkommissionen
(yrkande 2). Motionärerna menar att det finns restauranger
som inte följer reglerna för servering av alkohol och att det
behövs en sanering av branschen. För att detta skall kunna ske
krävs en översyn av bestämmelserna för indragning av
serveringstillstånd. Alkoholkommissionen bör få i uppdrag att se
över dessa bestämmelser.</pre>
<pre>I motion So249 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs att
riksdagen beslutar om en sådan lagändring att ansökan om
tillstånd att servera alkohol generellt alltid skall ges, om
inte synnerliga skäl talar däremot (yrkande 11), att
riksdagen beslutar att kommunerna skall vara tillståndsmyndighet
(yrkande 12) och att riksdagen beslutar att indragning av
tillstånd för restauranger och andra utskänkningslokaler skall
vara tidsbegränsad till högst två månader, dock skall möjlighet
finnas att vid upprepade  överträdelser dra in tillståndet
permanent (yrkande 13).</pre>
<pre>I motion So256 av Torgny Larsson (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om förändring av lagen om handel med drycker (yrkandet
delvis). Motionären vill att kommunerna skall besluta om
serveringstillstånd och att man bör överväga att ta ut en avgift
för tillstånden samt att kommunerna bör få möjlighet att för
viss tid återkalla ett serveringstillstånd och att ompröva
serveringstillstånd till slutna sällskap med jämna
tidsintervall. Vidare bör enligt motionären restauranger med
serveringstillstånd lämna kvitton till gästerna.</pre>
<pre>I motion So271 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om vad som i motionen anförts om bättre
efterlevnad när det gäller lagen om handel med drycker
(yrkande 13). Enligt motionärerna har det inom
restaurangbranschen skett en förskjutning från
restaurangverksamhet till dryckes- och nöjesverksamhet för
ungdom. Utvecklingen har enligt motionärerna skett i strid med
gällande rätt, och det är därför dags att se till att branschen
följer de lagar och förordningar som finns.</pre>
<pre>I motion So274 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om behovet av en översyn av regelverket för tillstånd för
alkoholservering. Enligt motionen kräver en minskning av
alkoholkonsumtionen att antalet serveringstillstånd minskas. Det
behövs därför en översyn av bestämmelserna på detta område.
Även formerna för tillståndsgivningen och för indragning av
serveringstillstånd bör ses över. Alkoholkommissionen bör få i
uppdrag att se över dessa bestämmelser, menar motionärerna.</pre>
<pre>I motion Sk656 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs en
utredning med uppgift att modernisera och kraftigt förenkla
alkohollagstiftningen (yrkande 1). Enligt motionärerna är
alkohollagstiftningen onödigt krånglig och obekväm för dem som
driver krogar och för kroggästerna och bör därför ses över -- om
den alls behövs.</pre>
<pre>Det ingår i uppdraget för alkoholkommissionen att särskilt
uppmärksamma reglerna om tillstånd till servering av
alkoholdrycker enligt LHD, liksom bestämmelserna om serveringens
bedrivande och andra frågor som gäller alkoholserveringen.
Kommissionen skall även analysera hur denna lagstiftning
tillämpas i praktiken.</pre>
<pre>Enligt vad utskottet har inhämtat pågår inom
socialdepartementet en översyn av organisationen för
tillsynen av efterlevnaden av LHD. Vidare övervägs direktiv för
en utredare som bl.a. skall undersöka förutsättningarna för att
överföra tillståndsgivningen enligt LHD till kommunerna.</pre>
<pre>Frågor om tillståndsgivning och tillsyn enligt LHD behandlades
av dåvarande regeringen i folkhälsopropositionen 1990/91:175
(s. 116 ff. och 121 f.). Enligt regeringen borde
tillsynsmyndigheterna inom ramen för tillgängliga resurser kunna
intensifiera tillsynsverksamheten. Regeringen anförde vidare att
det finns flera skäl som talar för en överföring av
tillståndsgivningen enligt LHD till kommunerna. Regeringen
aviserade att den avsåg att utreda och analysera
förutsättningarna för och konsekvenserna av en sådan överföring.</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 64) anförde utskottet att
det delade regeringens uppfattning att det finns flera skäl som
talar för att överföra tillståndsgivningen enligt LHD till
kommunerna. Utskottet såg positivt på att regeringen hade
uttalat att den avsåg att utreda förutsättningarna härför.
Utskottet uttalade vidare (s. 61) att det är mycket angeläget
att tillsynen enligt LHD skärps.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>I flera motioner föreslås en liberalisering av reglerna för
servering av alkoholdrycker. Motionerna gäller mattvång och
tidsgränser, alkoholservering i kombinerade butiks- och
serveringslokaler, möjligheten att ta med egna alkoholdrycker på
restaurang samt alkoholservering på teatrar och inrikesflyg. Mot
bakgrund främst av vad utskottet tidigare har uttalat om den
svenska alkoholpolitikens mål att varaktigt sänka
alkoholkonsumtionen och att begränsa ungdomars tillgång till
alkohol är utskottet inte berett att tillstyrka någon av dessa
motioner.</pre>
<pre>Ett stort antal motioner gäller formerna för
tillståndsgivningen enligt LHD. Det är utskottets uppfattning
att servering av alkoholdrycker är en verksamhet som måste vara
underkastad viss reglering och att serveringstillstånd inte kan
ges generellt till den som så önskar utan en närmare prövning i
skilda hänseenden. Som utskottet tidigare har anfört finns det
emellertid skäl som talar för att tillståndsgivningen enligt LHD
överförs till kommunerna.</pre>
<pre>Den närmare utformningen av bestämmelserna om servering av
alkoholdrycker är föremål för översyn dels inom
regeringskansliet, dels av alkoholkommissionen. Med hänsyn
härtill och till vad utskottet i övrigt nu har anfört avstyrks
motionerna So203 (m), So219 (s), So226 (m) yrkande 1, So240 (c),
So249 (nyd) yrkandena 9--13, So253 (s), So256 (s) yrkandet
delvis, So262 (m), So265 (m), So266 (nyd), So274 (s) och Sk656
(nyd) yrkande 1.</pre>
<pre>Utskottet avstyrker också motion So271 (v) yrkande 13.</pre>
<pre>
Den oregistrerade alkoholkonsumtionen</pre>
<pre>I motion So205 av Lennart Brunander (c) begärs att en
utredning tillsätts för att beräkna omfattningen av den
oregistrerade alkoholkonsumtionen och föreslå åtgärder för att
minska denna konsumtion. Enligt motionären måste arbetet på att
minska alkoholkonsumtionen inriktas på att minska också den
oregistrerade konsumtionen av alkohol som införts från utlandet
eller är hembränd. En utredning bör tillsättas för att se över
detta.</pre>
<pre>Det har gjorts olika uppskattningar av den oregistrerade
alkoholkonsumtionen. En studie av IAS, Information center
Alcohol Sweden finns redovisad i bl.a. Bryggeritidningen nr 6
1990. Enligt IAS studie var den verkliga alkoholkonsumtionen i
Sverige 1989 9,41 liter ren alkohol per invånare att jämföra med
den registrerade konsumtionen om 6,55 liter. Av den
oregistrerade alkoholen var enligt uppskattningen 1,10 liter
hembränd, 0,53 liter hemtillverkat vin, 0,23 liter konsumerad
utrikes, 1,01 liter införd från utlandet och -0,01 liter
konsumerad av utlänningar i Sverige.</pre>
<pre>Den finske alkoholforskaren Esa Österberg har vid ett möte i
Oslo 1988 med ICAA, International Council on Alcohol and
Addiction, uppskattat att den oregistrerade alkoholkonsumtionen
i Sverige utgör minst 30 % av den verkliga konsumtionen.</pre>
<pre>Alkoholkommissionens översyn av den svenska
alkoholpolitiken skall ske med beaktande av bl.a. den europeiska
integrationen med en friare handel och minskade gränskontroller
som följd och vad detta kan komma att betyda för Sverige.</pre>
<pre>I folkhälsopropositionen 1990/91:175 (s. 113) angavs att
en av folkhälsoinstitutets uppgifter måste bli att motverka
hembränning och annan illegal hantering av alkohol. Det kan
enligt propositionen ske bl.a. genom opinionsbildning för att
avglorifiera och förändra attityderna till denna form av
alkoholhantering.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Arbetet med att minska den totala alkoholkonsumtionen i landet
måste inriktas även mot drickandet av hemtillverkad alkohol och
alkohol som införts från utlandet. Såväl alkoholkommissionen som
folkhälsoinstitutet skall uppmärksamma dessa frågor. Utskottet
anser inte att det finns behov av en särskild utredning om den
oregistrerade alkoholkonsumtionen. Motion So205 (c) avstyrks
därför.</pre>
<pre>
Alkoholfria miljöer och umgängesformer</pre>
<pre>I motion So289 av Göran Magnusson m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om punktnykterhetens betydelse (yrkande 2). Av stor
betydelse för att begränsa alkoholkonsumtionen och de skador som
kan följa av denna är enligt motionärerna nykterhet bland ungdom
och gravida kvinnor, under arbetstid samt i trafiken.</pre>
<pre>I motion So271 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att 30 000 000 kr. årligen
bör avsättas under fem år från allmänna arvsfonden till
inrättande och drift av alkoholfria nöjesställen för ungdom
(yrkande 14). Motionärerna menar att samhället måste möta
utvecklingen mot dryckes- och nöjesverksamhet med inriktning på
ungdom inom restaurangbranschen. I detta syfte föreslår
motionärerna att stimulansbidrag finansierade via allmänna
arvsfonden införs för igångsättande av alkoholfria
ungdomsställen.</pre>
<pre>I lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden finns
bestämmelser om utdelning av understöd ur fonden. Det ankommer
på regeringen att pröva frågor om sådant understöd, se bl.a.
utskottets uttalande i betänkandet 1990/91:SoU4 (s. 42). Av
regeringens skrivelse 1990/91:137 med redovisning för
fördelningen av medel från allmänna arvsfonden framgår bl.a. att
Barn- och ungdomsdelegationen under budgetåret 1989/90 erhöll
nära 42 milj.kr. för stöd till fostran av ungdom. Regeringen
anvisar årligen 25 % av de medel som är tillgängliga för
utdelning till detta ändamål. Enligt regeringen är ny teknik,
fritid och rekreation områden som bör prioriteras.</pre>
<pre>I betänkandet 1989/90:SoU2 (s. 43) anförde utskottet att
det måste finnas attraktiva alkoholfria alternativ, inte minst
inom de delar av fritids- och nöjessektorn som vänder sig till
ungdomar. Utskottet ansåg att regeringen borde pröva hur
framväxten av alkoholfria miljöer kan stimuleras. Detta gavs
regeringen till känna (rskr. 14).</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU23 noterade utskottet att enligt
folkhälsopropositionen 1990/91:175 (s. 113) kommer arbetet med
att befrämja alkoholfria umgängesformer för såväl vuxna som
ungdomar att prioriteras i folkhälsoinstitutets alkoholprogram.
Utskottet såg positivt härpå.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Vid olika tillfällen har utskottet påtalat betydelsen av att
det finns alkoholfria miljöer och umgängesformer för inte minst
ungdomar. Enligt utskottet behövs inte något tillkännagivande
till regeringen i denna fråga. Motion So289 (s) yrkande 2
avstyrks.</pre>
<pre>Det ankommer på regeringen att pröva frågor om understöd ur
allmänna arvsfonden. Utskottet anser inte att riksdagen i detta
sammanhang bör uttala sig om hur fondens medel skall användas.
Motion So271 (v) yrkande 14 avstyrks.</pre>
<pre>
Alkoholreklam</pre>
<pre>I motion So275 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp) begärs
en översyn av lagstiftningen rörande förbud mot alkoholreklam.
Enligt motionärerna visar konsumentverkets och radionämndens
handläggning eller brist på handläggning av ärenden som gäller
otillåten alkoholreklam att myndigheterna antingen saknar
tillräcklig kunskap eller att lagstiftningen på området är
oklar. Riksdagen bör därför föranstalta om en översyn av denna
lagstiftning.</pre>
<pre>Regler om alkoholreklam finns i lagen (1978:763) om vissa
bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker. I denna
lags 2 § stadgas att med hänsyn till de hälsorisker som är
förbundna med bruk av alkohol skall särskild måttfullhet iakttas
vid marknadsföring av alkoholdryck. Därvid gäller särskilt att
reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte företas som är
påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av
alkohol. Vid marknadsföring av alkoholdryck får inte användas
kommersiell annons i ljudradio- eller televisionsprogram eller i
tidskrifter av närmare angivna slag. Handling som strider mot
2§ skall enligt 3 § i samma lag vid tillämpning av
marknadsföringslagen anses vara otillbörlig mot konsumenter.</pre>
<pre>I marknadsföringslagen (1975:1418) finns bestämmelser om
konsumentombudsmannens tillsyn och möjligheter att ingripa mot
otillbörlig reklam.</pre>
<pre>Om radionämndens granskning finns bestämmelser i
radiolagen (1966:755).</pre>
<pre>I lagen om handel med drycker finns vissa bestämmelser om
bl.a. marknadsföring av Systembolaget och Vin & Sprit AB.</pre>
<pre>Den dåvarande regeringen tillsatte i augusti 1991 en utredare
med uppgift att göra en översyn av marknadsföringslagen. Enligt
utredningens direktiv (dir. 1991:70) bör utredaren bl.a. beakta
behovet av samordning mellan marknadsföringslagen och den
lagstiftning som reglerar alkoholreklamen. Utredaren skall
redovisa sina överväganden och förslag som rör
EG-harmoniseringen av de svenska marknadsföringsreglerna den 25
mars 1992 samt uppdraget i övrigt senast den 31 december 1992.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Resultatet av den pågående översynen av den svenska
lagstiftningen om marknadsföring bör enligt utskottets mening
avvaktas innan riksdagen överväger något initiativ i fråga om
alkoholreklamen. Motion So275 (c, s, fp) avstyrks därför.</pre>
<pre>
Kvinnor, barn och ungdom</pre>
<pre>I motion So291 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds)
begärs tillkännagivanden till regeringen om vad som anförts i
motionen om åtgärder för att förhindra alkoholmissbruk bland
kvinnor (yrkande 1) och om stöd till organisationer som
arbetar med kvinnor och alkohol (yrkande 2). I avvaktan på
alkoholkommissionens överväganden när det gäller
alkoholmissbrukande kvinnor måste enligt motionärerna aktiva
förebyggande insatser i form av information och forskning liksom
vård få samhällets stöd. Motionärerna nämner särskilt de
frivilliginsatser som utförs av KSAN (Kvinnoorganisationernas
samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor), Kvinnoforum, Vita
bandet, De kristna samfundens nykterhetsrörele med RIA-byråerna
(Rådgivning i alkoholfrågor) och menar att det är ekonomiskt
fördelaktigt att stödja dessa organisationer.</pre>
<pre>I direktiven för alkoholkommissionen framhålls kvinnors
missbruk som ett problemområde som kräver särskild belysning.
Missbruket bland kvinnor har ökat, anförs i direktiven. Mycket
tyder på att kvinnor som missbrukar snabbare blir utslagna och
att de också fortare får såväl medicinska som sociala skador av
sitt missbruk. Att nå dem med stöd eller vårdinsatser är därför
särskilt viktigt. I direktiven påtalas också att kunskapen om de
särskilda vårdbehov som kvinnliga missbrukare har är
otillräcklig. En särskild fråga som kommissionen bör
uppmärksamma är enligt direktiven gravida kvinnors alkoholvanor.</pre>
<pre>Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att analysera
effekterna av gjorda insatser och bedöma vilka ytterligare
åtgärder som behöver vidtas när det gäller kvinnors missbruk.
I december 1991 redovisade socialstyrelsen uppdraget i rapporten
Kvinnor och missbruk.</pre>
<pre>Enligt rapporten behöver insatserna för unga flickor
intensifieras. Detta bör kunna ske genom att kompetensen utökas
på bl.a. ungdomsmottagningarna. Socialstyrelsen har ett pågående
projekt, Unga flickor i riskzon, som gäller denna fråga. När det
gäller vuxna kvinnor påtalas särskilt behovet av kunskaps- och
metodutveckling och ett mer utvecklat samarbete mellan
socialtjänsten, sjukvården och företagshälsovården. Även när det
gäller vården av kvinnliga missbrukare framhålls behovet av
fortsatt kompetensutveckling. För gravida kvinnor finns enligt
rapporten behov av särskilda insatser. Socialstyrelsen avser att
under våren kartlägga detta område.</pre>
<pre>Socialstyrelsens rapport har av regeringen överlämnats till
alkoholkommissionen som underlag för dess utredningsarbete.</pre>
<pre>Som tidigare nämnts kommer folkhälsoinstitutets program om
alkohol och droger att bli institutets mest omfattande (prop.
1990/91:175 s. 79). Institutet skall även upprätta program
inriktade mot särskilda grupper, bl.a. utsatta kvinnor. Inom
ramen för dessa program skall institutet ägna sig åt
alkoholförebyggande arbete med utgångspunkt från ett
folkhälsoperspektiv. Information och opinionsbildning skall ingå
som ett led i detta arbete liksom forsknings- och
utvecklingsinsatser inom alkohol- och drogområdet.</pre>
<pre>Nykterhetsrörelsen och vissa andra organisationer får
organisationsstöd för sin centrala verksamhet via anslaget E 17.
I budgetpropositionen beräknas för budgetåret 1992/93 17,8
milj.kr. för detta ändamål. Medlen fördelas av samarbetsnämnden
för fördelning av statsbidrag till vissa
nykterhetsorganisationer m.fl. Härutöver beräknas 400 000 kr.
som bidrag till nykterhetsrörelsens landsförbund. Vidare
beräknas i budgetpropositionen 19 milj.kr. som
folkhälsoinstitutet skulle få disponera som särskilda projekt-
och utvecklingsmedel till organisationerna och övriga
intressenter som bedriver drogförebyggande verksamhet inom
prioriterade områden. Enligt propositionen bör finnas
förutsättningar för att organisationernas insatser inom området
ytterligare kan förstärkas inom ramen för de medel som
institutet i övrigt kommer att förfoga över.</pre>
<pre>Till detta kan nämnas att bidrag som i huvudsak avser stöd-
och vårdinsatser och som ligger kvar inom socialstyrelsens
verksamhetsområde utgår via anslaget H 3. Bidrag till
organisationer. Den största anslagsposten här är bidrag till
sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare m.fl., som för
budgetåret 1992/93 beräknas till 19 569 000 kr.</pre>
<pre>I motion So223 av Margareta Viklund (kds) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om att i den aviserade alkoholutredningen lyfta fram situationen
för barnen till alkoholmissbrukande föräldrar (yrkande 1).
Motionären påtalar de problem som drabbar barn till missbrukande
föräldrar och anför att det är viktigt att dessa barns situation
lyfts fram av alkoholkommissionen.</pre>
<pre>I motion So287 av Fanny Ritzell m.fl. (kds) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om alkoholpolitikens inriktning i syfte att uppnå WHO:s mål
(yrkandet delvis). Motionärerna noterar att i
alkoholkommissionens direktiv ingår att göra en kartläggning av
de familjesociala konsekvenserna av missbruk. De menar att en
vetenskaplig undersökning bör göras av situationen för barnen i
familjer där alkoholmissbruk föreligger.</pre>
<pre>Folkhälsoinstitutet skall enligt föreliggande direktiv
bygga upp program för bl.a. alkohol och droger samt barn och
ungdom.
Enligt folkhälsopropositionen 1990/91:175 (s. 77) skall
alkoholfrågorna spela en väsentlig roll i institutets arbete
liksom insatser för utsatta barn och ungdomar. Institutet skall
bl.a. följa och utvärdera aktuell forskning och utveckling inom
alkoholområdet, initiera vissa forsknings- och
utvecklingsprojekt inom de olika programmen samt bedriva visst
eget forsknings- och utvecklingsarbete.</pre>
<pre>Av direktiven för alkoholkommissionen framgår att
kommissionen bl.a. skall klartlägga och analysera missbrukets
konsekvenser för missbrukarnas familjer och bedöma vilka
insatser som behöver göras för att möta de anhörigas, särskilt
barnens, behov av stöd.</pre>
<pre>Inom socialstyrelsen pågår projektet Barn i fokus, i
vilket insatser för barn till missbrukare ingår som en viktig
del.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet anser det vara mycket angeläget med fortsatta
insatser för de särskilt utsatta grupper som vissa kvinnor samt
barn och ungdom utgör i missbrukssammanhang. Detta är en fråga
som skall behandlas av av såväl alkoholkommissionen som
organisationskommittén för folkhälsoinstitutet. Vidare bedriver
socialstyrelsen verksamhet på området. I budgetpropositionen
föreslås betydande medel för kampen mot alkoholmissbruket.
Utskottet utgår från att dessa medel kommer att användas bl.a.
för olika insatser för kvinnor samt barn och ungdom. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna So223 (kds) yrkande 1,
So287 (kds) yrkandet delvis och So291 (c, s, fp, kds) yrkandena
1 och 2.</pre>
<pre>
Vissa stöd- och vårdprojekt</pre>
<pre>I motion So223 av Margareta Viklund (kds) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om projektet Alkohol, länssjukvård och primärvård, ALP-projektet
(yrkande 3) och projektet Föräldrar och alkohol,
FA-projektet (yrkande 4). Motionären menar att dessa
projekt, som Landstingsförbundet genomfört i samarbete med vissa
landsting,  kan ligga till grund för ett alkoholförebyggande och
omhändertagande arbete inom såväl primärvård som länssjukvård.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Arbetet med att bekämpa alkoholmissbruk måste bedrivas på alla
nivåer i samhället. Landstingen med sitt ansvar för hälso- och
sjukvård och sina betydande resurser har självfallet en viktig
uppgift i detta sammanhang. Utskottet ser därför positivt på att
landstingen bedriver olika projekt inriktade mot
alkoholmissbruket. Det finns dock inte skäl för riksdagen att
uttala sig särskilt om de projekt som nämns i motion So223 (kds)
yrkandena 3 och 4. Yrkandena avstyrks.</pre>
<pre>
Medelsanvisning</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningen till Statens folkhälsoinstitut (E 17), vilken
inte mött någon erinran i form av motionsyrkanden.</pre>
<pre>
Särskilt statsbidrag för viss vårdgaranti (E 18)</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Särskilt
statsbidrag för viss vårdgaranti för budgetåret 1992/93 anvisar
ett reservationsanslag på 250 000 000 kr.</pre>
<pre>Från anslaget utgår särskilt statsbidrag för viss vårdgaranti
till huvudmännen för hälso- och sjukvården enligt en
överenskommelse den 9 april 1991 mellan staten och
Landstingsförbundet om statligt bidrag för införande av en
vårdgaranti fr.o.m. år 1992. Förslag härom har godtagits av
riksdagen (prop. 1990/91:150 bil. I:3, SoU25, rskr. 384).
Landstingsförbundet har bl.a. rekommenderat sjukvårdshuvudmännen
att införa en sådan vårdgaranti fr.o.m. år 1992 för vissa
operationer och andra medicinska insatser.</pre>
<pre>Enligt överenskommelsen skall den patient som omfattas av
vårdgarantin bli behandlad inom tre månader från det att
patienten har satts upp på vårdplaneringslista. Om patienten
inte skulle kunna bli behandlad inom denna tid på den egna
kliniken, skall patienten erbjudas vård vid annan klinik inom
sjukvårdsområdet, hos annan sjukvårdshuvudman eller hos privat
vårdgivare. Vidare anges i överenskommelsen att vårdgarantin
skall gälla för ett tiotal typer av behandlingar.</pre>
<pre>Representanter för staten och Landstingsförbundet har den 21
november 1991 träffat en överenskommelse om komplettering av
överenskommelsen, varigenom bl.a. har preciserats att följande
behandlingar/insatser omfattas av vårdgarantin, nämligen
utredning och behandling av kranskärlssjukdom, total ledplastik
i höft- och knäled, operation av gråstarr, operation av
gallstenssjukdom, operation av ljumskbråck, operation av
godartad prostataförstoring, kirurgisk behandling av
urininkontinens hos kvinnor, kirurgisk behandling av prolaps
(framfall) samt utprovning av hörapparat.</pre>
<pre>Parterna enades också om att socialstyrelsens allmänna råd
skall vara vägledande för bedömningen av vilka patienter som
omfattas av vårdgarantin. Vidare är parterna överens om att
effekterna av vårdgarantin måste följas upp vad gäller
produktion, väntetider, indikationer och konsekvenser för andra
patientgrupper m.m. Detta arbete bedrivs gemensamt av
socialstyrelsen och Landstingsförbundet.</pre>
<pre>Statligt bidrag skall enligt överenskommelsen lämnas
engångsvis med sammanlagt 500 milj.kr. för år 1992 till berörda
sjukvårdshuvudmän.</pre>
<pre>I Allmänna råd från socialstyrelsen 1991:11 God vård i rätt
tid anger styrelsen riktlinjerna för vilka indikationer som
skall bilda underlag för läkarnas bedömning. De allmänna råden
skall medverka till att människor bedöms på samma medicinska
grunder.</pre>
<pre>I motion So440 av Ian Wachtmeister och Leif Bergdahl (båda
nyd) begärs ett tillkännagivande till regeringen att
vårdgarantin bör omfatta alla hjärtsjukdomar som kräver
kirurgisk behandling och att väntetiden för utredning och
behandling maximalt får vara tre månader från det tillfälle då
behovet uppstått. Motionärerna anför att väntetiden för andra
hjärtoperationer än de som omfattas av vårdgarantin har ökat
kraftigt.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>För att öka tillgängligheten till vissa behandlingar med
köproblem har en överenskommelse träffats mellan regeringen och
Landstingsförbundet om en central vårdgaranti fr.o.m. år 1992.
Vårdgarantin är ett viktigt medel för att utjämna väntetiderna i
landet för vissa angelägna operationer och behandlingar.
Effekterna av vårdgarantin vad gäller produktion, väntetider,
indikationer och konsekvenser för andra patientgrupper m.m.
skall följas upp. Riksdagen har inte anledning att nu överväga
någon förändring av vårdgarantin. Motion So440 (nyd) avstyrks
därför.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till
medelsanvisning för viss vårdgaranti.</pre>
<pre>
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (E 19)</pre>
<pre>Anslaget är nytt. Medel har tidigare anvisats under anslaget
A 2 Utredningar m.m. I budgetpropositionen föreslås riksdagen
1. dels godkänna att statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik ombildas till en fristående myndighet med de
uppgifter som föredraganden anger,
2. dels till Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på
11 408 000 kr.</pre>
<pre>Regeringen beslutade i juni 1987 att inrätta en beredning med
uppgift att utvärdera såväl ny som befintlig medicinsk metodik.
Utvärderingen skulle beakta medicinska, psyko-sociala, etiska
och ekonomiska aspekter. Verksamheten bedömdes bli av värde ur
generell samhällsekonomisk synpunkt då de metoder som tillämpas
inom hälso- och sjukvården har stor betydelse även för andra
samhällssektorer bl.a. ur ekonomisk aspekt.</pre>
<pre>Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU)
leds av en styrelse med nio ledamöter med tre års mandattid.
Till beredningen är också en referensgrupp knuten, vars experter
utses på ett år. SBU:s kansli består av sex personer. Därutöver
anlitas ett stort antal experter för olika projektuppdrag.</pre>
<pre>En utvärdering av SBU:s verksamhet som gjorts på uppdrag av
regeringen överlämnades i november 1990. Utredningsmannen fann
att utvärdering av medicinsk metodik är en verksamhet med
betydande utvecklingspotential, som bör betraktas som ett av
flera strategiska styrmedel för den svenska hälso- och
sjukvården. I fråga om organisation och arbetsformer ansåg
utredaren att SBU bör ha en neutral ställning och organiseras
som en fristående myndighet under socialdepartementet.</pre>
<pre>I budgetpropositionen sägs att någon utvidgning av
verksamhetsområdet inte är aktuell. Liksom hittills bör SBU
koncentrera sina insatser till det medicinska fältet och
konsolidera sin verksamhet.</pre>
<pre>I motion So438 av Bo Holmberg m.fl. (s) hemställs att
riksdagen till SBU för budgetåret 1992/93 anvisar 2 milj.kr.
utöver vad regeringen föreslagit eller således 13 408 000 kr.
(yrkande 4).  Motionärerna begär också ett tillkännagivande
till regeringen om vad i motionen anförts om bättre utnyttjande
av våra resurser (yrkande 3). Enligt motionärerna har de
senaste årens utvecklingsarbete visat att nuvarande
sektorsbudgetering i vården, i sjukvårdsförsäkringar m.m. inte
leder till en bra hushållning i samhällsekonomin. Försök och
utveckling pågår nu för att finna lösningar över
sektorsgränserna när det gäller rehabiliteringen. SBU:s arbete
Ont i ryggen visar på behoven att se arbetsmiljön, försäkringen
och sjukvården gemensamt. Här kan pengar sparas och vården
förbättras. Motionärerna vill se utvärderingen av sjukvårdens
vård och behandlingsmetoder som ett av de instrument som krävs
för att få bättre beslutsunderlag. Med små resurser har SBU
gjort banbrytande insatser.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker att statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik ombildas till en fristående myndighet med de
uppgifter som föredraganden anger i propositionen.</pre>
<pre>Frågan om hur utvärderingen av medicinsk metodik får genomslag
i vården är av stor betydelse för sjukvårdens förändring och
utveckling. SBU:s arbete är inriktat på utvärdering i vid mening
och skall belysa de samlade medicinska, ekonomiska, sociala och
etiska konsekvenserna av såväl etablerade som nya teknologier.
Syftet med verksamheten är att den skall ge underlag för beslut
på statlig, landstingskommunal eller medicinskt professionell
nivå och leda till god och effektiv vård i hela landet.</pre>
<pre>Utskottet anser att den verksamhet som SBU hittills har
bedrivit har utfallit mycket väl. Det är angeläget att
resultaten av gjorda utvärderingar får omfattande spridning och
även utnyttjas i vården. Något initiativ från riksdagens sida
behövs dock inte. Utskottet avstyrker därför motion So438 (s)
yrkande 3. Utskottet tillstyrker vidare budgetpropositionens
förslag till medelsanvisning till myndigheten och avstyrker
samtidigt motion So438 (s) yrkande 4.</pre>
<pre>
Övriga medelsanvisningar till Hälso- och sjukvård</pre>
<pre>Förslagen till medelsanvisningar för E 4--E 5, E 7--E 12 och E
14 har inte föranlett några erinringar i form av motioner.
Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag i
dessa delar.</pre>
<pre>
Övriga motioner om hälso- och sjukvård</pre>
<pre>Läkarförsörjningen</pre>
<pre>I motion So417 av Kjell Ericsson (c) hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om
rekryteringsfrämjande åtgärder för läkare till landsorten. Det
behövs enligt motionären förutom en ökad läkarutbildning nya
grepp och konstruktiva förslag, som gör läkartjänsterna i
landsorten mer attraktiva att söka. Några åtgärder och förslag,
som enligt hans uppfattning bör främja det löpande
rekryteringsarbetet i de landsting som har konstant läkarbrist,
är följande. Läkartjänster i bristområden, som motiverar en högt
prioriterad rekrytering, bör öronmärkas. Dessa färdiga
läkarspecialister kontraktsanställs under ett bestämt antal år.
En årlig minskning av studieskulden borde kunna göra dessa
läkartjänster attraktiva. Om anställningskontraktet bryts av
icke godtagbara skäl skall återbetalning givetvis komma i fråga.</pre>
<pre>I motion So432 av Jarl Lander och Bo Finnkvist (s)
hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av styrmetoder för att trygga glesbygdernas
behov av läkartjänster. Ett mer verksamt sätt att upprätthålla
läkartjänster i glesbygd än att enbart öka utbildningen eller
locka med olika ekonomiska förmåner vore därför att finna någon
form av styrmekanism som gör att läkare i sin tjänstgöring eller
utbildning måste tjänstgöra ett antal år på orter i glesbygd.
Läkare som en gång har jobbat ute på små läkarstationer eller
inom öppenvård ute i landet har större förutsättningar att bli
kvar i sådan tjänst, anför motionärerna.</pre>
<pre>Även i motion So507 av Britta Bjelle och Ulla Orring (fp)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om åtgärder för att underlätta rekryteringen av läkare i
bristområden (yrkande 1). Motionärerna pekar på den
läkarbrist som råder i Norrland. De föreslår att olika
stimulansåtgärder vidtas och nämner bl.a. följande:
familjesociala åtgärder, stimulans i form av högre lön och
bättre pensionsvillkor, översyn av arbetstider och
tjänstgöringsförhållanden, möjligheter till forskning och
utvecklingsarbete.</pre>
<pre>I betänkandet 1989/90:SoU9 (rskr. 16) med anledning av
proposition 1988/89:138 om riktlinjer för
specialiseringstjänstgöring för läkare m.m. och ett antal
motioner behandlade utskottet frågan ingående. Utskottet
erinrade om sina tidigare uttalanden om att samhället inte kan
acceptera den brist på läkare som råder i vissa delar av landet
och inom vissa prioriterade specialiteter. Utskottet hade vid
flera tillfällen efterlyst en samlad redovisning från
regeringens sida för hur regeringen såg på problemen med
läkarförsörjningen. Även om vissa förhoppningar nu kunde knytas
till ett förändrat system för planering och fördelning av
läkarresurserna tillgodosågs inte vad som anfördes i
propositionen om kraven på en sådan samlad redovisning.
Utskottet ansåg därför att regeringen borde återkomma till
riksdagen med en redovisning och en analys beträffande den
geografiska och verksamhetsmässiga fördelningen av läkarna.
Effekterna av de olika förslag som lagts fram i utredningar och
rapporter men även i motioner till riksdagen behövde belysas.
Regeringen borde göra en förutsättningslös prövning av vilka
åtgärder som lämpligen borde företas för att målsättningen om en
rättvis fördelning av vårdresurserna skall uppnås. Utskottet
delade den uppfattning som kommit till uttryck vid en av
utskottet anordnad utfrågning att det behövdes en större
flexibilitet när det gällde fördelningen av utbildningsplatser
till bristområden. Utskottet ansåg därför att även de framtida
utbildningsbehoven borde belysas i sammanhanget. Vad utskottet
anförde bl.a. med anledning av vissa motioner (fp, m och c)
föreslogs riksdagen ge regeringen till känna. Riksdagen följde
utskottet.</pre>
<pre>Med anledning av en motion (fp) anförde utskottet också att
allmänmedicinen enligt utskottets uppfattning även i framtiden
kommer att vara den läkarspecialitet som är central för
verksamheten vid vårdcentralerna i primärvården. Utskottet
delade motionärernas uppfattning att det är mycket angeläget att
tillgången på allmänläkare tryggas för framtiden. Utskottet
förutsatte emellertid att ansvariga myndigheter beaktade dessa
frågor utan något särskilt uttalande från riksdagens sida.
Utskottet avstyrkte därför motionen.</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU4 redovisade utskottet ingående
den fortsatta utvecklingen och anförde vidare. Riksdagen gav
förra året regeringen till känna sin uppfattning i fråga om
problemen med den verksamhetsmässiga och geografiska
snedfördelningen av läkarresurserna. Denna uppfattning gör sig
fortfarande starkt gällande. Utskottet förutsätter att
regeringen utan onödigt dröjsmål återkommer till riksdagen med
den redovisning och analys av situationen som riksdagen begärt.
Mot denna bakgrund avstyrkte utskottet motionerna.</pre>
<pre>Frågan om läkarförsörjningen behandlades även av utskottet i
betänkandet 1991/92:SoU6. Utskottet förutsatte då
sammanfattningsvis att den nya regeringen skulle komma att
överväga frågan om läkarförsörjningen.</pre>
<pre>Utskottet har nyligen i ett yttrande 1991/92:SoU3y till
utbildningsutskottet rörande dimensioneringen av
läkarutbildningen i Umeå anfört att den rådande läkarbristen i
norra sjukvårdsregionen är oacceptabel samt att en utökning av
grundutbildningen av läkare i Umeå därför måste ges hög
prioritet.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Riksdagen förutsatte redan hösten 1990 att regeringen
ofördröjligen skulle återkomma till riksdagen med den
redovisning och analys av läkarförsörjningssituationen som
riksdagen tidigare begärt. Hösten 1991 behandlade utskottet
återigen motionsyrkanden med begäran om insatser för att
förbättra tillgången på läkare generellt eller inom vissa
geografiska områden. Utskottet hänvisade till vad det uttalat
tidigare samt förutsatte att den nya regeringen skulle komma att
överväga dessa frågor.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i dessa frågor
och utgår ifrån att den nya regeringen skyndsamt återkommer till
riksdagen. Något tillkännagivande behövs dock inte. Motionerna
So417 (c), So432 (s) och So507 (fp) yrkande 1 avstyrks därför.</pre>
<pre>
Prioriteringar, etik m.m. i sjukvården</pre>
<pre>I motion So438 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
tillsättandet av en arbetsgrupp med uppgift att utveckla
riktlinjer för etik och prioriteringar inom hälso- och sjukvård
(yrkande 5). Motionärerna begär också ett tillkännagivande
till regeringen om vad i motionen anförts om livskvalitet i
vården (yrkande 6). Motionärerna anför att livskvaliteten i
vården främst berör dels omvårdnaden av alla patienter, dels
vård i livets slut. De förutsätter att regeringen i kommande
riktlinjer för prioriteringar inom vården kommer att lägga
förslag om hur omvårdnaden skall utvecklas och förbättras.</pre>
<pre>I motion So455 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en
livsbefrämjande grundhållning för mänskligt liv (yrkande 1).
Motionärerna hänvisar till Genèvedeklarationen från år 1948
enligt vilken läkaren skall förpliktiga sig till den "yttersta
respekt för mänskligt liv alltifrån konceptionen till döden".</pre>
<pre>I motion So494 av Sten Andersson i Malmö och Wiggo Komstedt
(båda m) hemställs att riksdagen begär att regeringen skall
utreda möjligheten till juridiskt bindande "livstestamente". I
motion So495 av samma motionärer hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning om rätten till dödshjälp med
beaktande av medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga
synpunkter.</pre>
<pre>I sitt betänkande 1990/91:SoU22 behandlade utskottet
prioriteringar i hälso- och sjukvården. Utskottet anförde att
det finns anledning att intensifiera ansträngningarna att ge
bättre vägledning för framtidens sjukhuspersonal och politiker.
Utskottet ansåg därför att det finns skäl till fördjupade
överväganden kring vårdens prioriteringsfrågor. Ett projekt med
denna inriktning borde komma till stånd. Det borde ankomma på
regeringen att närmare överväga formerna för det föreslagna
arbetet. Utskottet ville emellertid erinra om den värdefulla
expertis som finns hos flera sektorsorgan med anknytning till
hälso- och sjukvården. I statens medicinsk-etiska råd finns
olika kunskaper och perspektiv företrädda. Värdefulla bidrag bör
kunna ges av t.ex. socialstyrelsen, Spri och SBU. Angeläget är
vidare att företrädare för olika professionella grupper med
anknytning till hälso- och sjukvården (såsom läkare,
sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden) ges tillfälle att delta i
arbetet. Med tanke på vårdens resursmässiga restriktioner är det
också viktigt att hälsoekonomisk expertis anlitas. Vad utskottet
anförde om behovet av fördjupade överväganden kring hälso- och
sjukvårdens prioriteringsfrågor borde riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet (rskr.
363).</pre>
<pre>Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat frågan
om skriftliga deklarationer med förbud mot livsförlängande
behandling. I betänkandet SoU 1982/83:7 sade sig utskottet
inte kunna acceptera att en skriftlig viljeförklaring generellt
skulle ges avgörande betydelse för bedömningen av vilken
behandling som skall ges en patient. Utskottet anförde att det
är genom förbättrad vård av döende, inrymmande bl.a. en god
smärtlindring och psykologiskt stöd, som hälso- och sjukvården
skall försöka bistå den döende. I betänkandet SoU 1986/87:25
anknöt utskottet till det nyss sagda och anförde vidare att
utgångspunkten måste vara att hälso- och sjukvården ger all
behandling som är påkallad med hänsyn till vetenskap och
beprövad erfarenhet om inte patienten själv avböjer
behandlingen. Det är av väsentlig betydelse för förtroendet för
hälso- och sjukvården att inte denna princip urholkas. Utskottet
vill också framhålla att införandet av hjärnrelaterade
dödskriterier innebär att medicinska insatser skall avbrytas
när total hjärninfarkt konstateras, vilket för närvarande
visserligen är tillåtet men inte obligatoriskt.</pre>
<pre>Frågor om livstestamente behandlades senast i betänkandet
1991/92:SoU5 tillsammans med ett antal andra etiska frågor.
Motionsyrkanden liknande dem i So494 och So495 samt övriga
motioner avstyrktes med hänvisning till att regeringens kommande
förslag inte borde föregripas.</pre>
<pre>Under våren 1991 presenterade socialstyrelsen förslag till
allmänna råd om "Att avstå från eller avbryta livsuppehållande
behandling". Efter remissbehandling under hösten arbetar nu
styrelsen med ett nytt utkast.</pre>
<pre>Statens medicinsk-etiska råd har i en nyligen publicerad
debattskrift "Det svårfångade människovärdet" berört en del av
de frågeställningar som motionärerna tagit upp.</pre>
<pre>Regeringen har i regeringsförklaringen anfört att den
snabba utvecklingen inom den medicinska och biologiska
forskningen ständigt reser nya och svåra etiska problem. Denna
utveckling ställer krav på en sammanhållen och etiskt förankrad
politik där utgångspunkten alltid skall vara den syn på
människan och människolivets helgd som har sin förankring i den
kristna etiken  och den västerländska humanismen.</pre>
<pre>Regeringen har tillsatt en parlamentarisk utredning med
uppdrag att bl.a. överväga hälso- och sjukvårdens uppgift i det
moderna välfärdssamhället och lämna förslag till vilka etiska
principer som bör ligga till grund för prioriteringar inom
hälso- och sjukvården. I direktiven (Dir. 1992:8) anges bl.a.
följande:</pre>
<pre>
Det finns en stark koppling mellan frågan om prioriteringar
och de etiska perspektiven. Bakom de val som görs inom
sjukvården finns värderingar som bör göras tydliga och
diskuteras öppet. Ambitionen måste vara att åstadkomma ett
etiskt försvarbart hushållande med resurserna inom hälso- och
sjukvården. -- -- --</pre>
<pre>Prioriteringar inom vården har etiska dimensioner. De etiska
värderingarna av vad som är ont och gott, rätt och fel spelar en
avgörande roll vid prioriteringar. Utgångspunkten för
prioriteringar är den syn på människan som har sin förankring i
den kristna etiken och den västerländska humanismen. Det innebär
att varje människa ses som unik och okränkbar och ger henne ett
absolut och lika värde. Denna människovärdesprincip finns också
uttryckt i hälso- och sjukvårdslagen, HSL. Några grundläggande
principer och värderingar som de flesta demokratiska, humanitära
och religiösa  ideal och filosofier är överens om är rättvisa,
självbestämmande, att göra gott och att inte skada. Det är även
viktigt att nyttoprincipen beaktas, men detta bör inte ske på
ett sätt som strider mot människovärdesprincipen. Dessa
principer bör också ligga till grund för
prioriteringsdiskussionen.</pre>
<pre>
Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Riksdagen gav våren 1991 regeringen till känna att det fanns
skäl till fördjupade överväganden kring vårdens
prioriteringsfrågor samt att det torde ankomma på regeringen att
närmare överväga formerna för ett sådant arbete. Regeringen har
nyligen tillsatt en parlamentarisk utredning om prioriteringar
inom hälso- och sjukvården.</pre>
<pre>Enligt utskottets mening behöver riksdagen således inte nu
överväga något initiativ med anledning av motionerna So438 (s)
yrkandena 5--6 och So455 (kds) yrkande 1. Yrkandena avstyrks.
Utskottet vidhåller sin inställning om livstestamente och
avstyrker därför motionerna So494 (m) och So495 (m).</pre>
<pre>
Transplantationsfrågor</pre>
<pre>I motion So446 av Karin Falkmer och Inger René (båda m)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om en landsomfattande kampanj för att öka tillgången på
transplantationsorgan. Motionärerna anför att det är angeläget
att allmänheten görs uppmärksam på transplantationsverksamhetens
värde och behovet av organ och givare. Lång väntan på organ för
transplantation innebär att patientens tillstånd försvagas och
möjligheterna att nå ett gott transplantationsresultat
försämras. Motionärerna anser att socialstyrelsen i samverkan
med t.ex. Röda Korset och Svenska kyrkan bör genomföra en
kampanj för att medvetandegöra medborgarna om vikten av deras
aktiva samtycke för att öka tillgången på transplantationsorgan.</pre>
<pre>I motion So510 av Margareta Viklund (kds) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vid transplantation enbart principen om
obligatoriskt aktivt samtycke skall gälla (yrkande 1).
Motionären anför att en människa under sin livstid kan vara
angelägen om att hennes kropp efter en total hjärninfarkt inte
kommer att utsättas för ingrepp. Detta kan inte garanteras om
inte hennes vilja gäller i denna fråga. Motionären anför vidare
att det kan vara lämpligt att donatorn bär på sig
donationsbeviset, ett donationskort, men att de som nu finns
tillgängliga på apotek inte är tillräckliga för att ta ställning
om man vill bli organdonator. Fylligare information behövs.
Motionären begär ett tillkännagivande om vad som anförts om
donationskort (yrkande 2).</pre>
<pre>Den 1 januari 1988 skärptes bestämmelserna om
transplantationsingrepp på avlidna. I de fall det råder oklarhet
om den avlidnes inställning till organdonation är presumtionen
numera mot transplantation, medan den enligt tidigare regler
var för transplantation. Transplantationsutredningen (S
1987:02) har i uppdrag att se över transplantationslagen m.m.
I två betänkanden SOU 1989:98-99 har utredningen redogjort för
etiska, medicinska, rättsliga och psykologiska aspekter på
transplantation. Utredningen har hittills bl.a. behandlat
informations- och utbildningsfrågor samt informationsvägar.
Utredningen har också behandlat frågan om donationskort. De
donationskort som nu förekommer på en del apotek lär emellertid
ha tillkommit på privat initiativ. Betänkandena har
remissbehandlats. Transplantationsutredningen har fortsatt sitt
arbete och överlämnar i april 1992 sitt slutbetänkande i vilket
bl.a. samtyckesregler vid obduktion behandlas.</pre>
<pre>Regeringen beslutade i augusti 1991 om stöd ur allmänna
arvsfonden till Riksförbundet för Njursjuka, Svenska
Diabetesförbundet, Riksförbundet för Hjärt- och Lungsjuka och
Riksförbundet Cystisk Fibros för en förstudie för ett
informationsprojekt om organdonation. Målsättningen med
projektet är att få merparten av den breda allmänheten att ta
ställning i frågan om de vill eller inte vill donera något/några
av sina organ efter sin död.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Transplantationsutredningens uppdrag omfattar bl.a. de
frågeställningar som motionärerna tar upp. Utredningens hittills
avgivna förslag bereds nu i regeringskansliet. Ett
slutbetänkande från utredningen skall överlämnas senare i vår.</pre>
<pre>Utskottet anser att regeringens förslag i dessa frågor bör
avvaktas, innan riksdagen överväger något initiativ. Utskottet
avstyrker därför motionerna So446 (m) och So510 (kds).</pre>
<pre>
Psykologisk behandling i samband med engagemang i sekter</pre>
<pre>I motion So415 av Barbro Westerholm (fp) och i motion
So464 av Inga-Britt Johansson och Berit Löfstedt (båda s)
begärs tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen
anförts om kartläggning och behandling av "sektsjuka".
Motionärerna syftar på behovet av professionell psykologisk
behandling efter utträde ur sekter. Inom hälso- och sjukvården
resp. socialtjänsten råder brist på kunskap om hur man bäst
hjälper dessa patienter, enligt motionärerna.</pre>
<pre>I betänkandet 1991/92:SoU1 behandlades en motion om
psykologisk behandling i samband med engagemang i sekter
liknande den nu aktuella motionen So464. Utskottet hänvisade
till tidigare uttalanden innebärande bl.a. att utöver samhällets
hälso- och sjukvård även kyrkor och andra frivilliga
organisationer arbetar med dessa frågor och vidhöll sin
uppfattning att kvalificerad psykologisk behandling finns att
tillgå inom samhällets hälso- och sjukvård för den som behöver
sådan till följd av sin anslutning till religiösa och andra
sekter och avstyrkte den då aktuella motionen.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker
därför motionerna So415 (fp) och So464 (s).</pre>
<pre>
Psykiatrisk tvångsvård</pre>
<pre>I motion So489 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
den psykiatriska vården av grova brottslingar. Motionärerna
anför bl.a. att det är angeläget att i behandlingen av denna
trots allt lilla grupp av grova brottslingar som dömts till
psykiatrisk vård, prioritera allmänhetens skydd. Motionärerna
anser t.ex. att så länge den dömde inte är fri från drogmissbruk
bör stor restriktivitet råda beträffande permissioner.</pre>
<pre>I motion So499 av Rosa Östh (c) hemställs om en ändring av
35 § andra stycket lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.
Motionären anför att länsrätterna stöter på praktiska problem
vid tillämpningen av de nya bestämmelserna såvitt gäller
tidsfristen "inom åtta dagar" för att ta upp ett mål till
avgörande. Länsrätten får förlänga denna tid, om det behövs
ytterligare utredning eller om någon annan särskild omständighet
gör det nödvändigt. Enligt motionären är det emellertid så att
länsrätterna -- i vart fall beträffande de större sjukhusen -- i
förväg bestämt en viss dag i veckan när länsrätten kommer till
sjukhuset, detta av praktiska skäl och av resurshänsyn. För
patienter och personal är det också en ändamålsenlig lösning.
Enligt motionären har det nu visat sig att om en patient någon
dag före förhandlingsdagen på sjukhuset kommer in med ett ärende
till länsrätten är det som regel inte möjligt att hinna utreda
och bereda så att målet kan tas upp inom någon dag, utan målet
får tas upp den kommande "ordinarie" förhandlingsdagen, vilket
dock ligger bortom åttadagarsfristen.</pre>
<pre>
En ny lagstiftning om psykiatrisk tvångsvård gäller från
och med den 1 januari 1992. Två lagar reglerar nu detta område:
lagen  (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk tvångsvård. Den som begått brott
under påverkan  av en allvarlig psykisk störning får enligt 31
kap. 3 § brottsbalken inte dömas till fängelse utan skall
överlämnas till rättspsykiatrisk vård vilken är förenad med
frihetsberövande och annat tvång. Domstolen kan likaså besluta
att vården skall vara förenad med s.k. särskild
utskrivningsprövning. Förutsättningarna för särskild
utskrivningsprövning är att brottet har begåtts under påverkan
av en allvarlig psykisk störning och att det till följd av denna
finns risk för återfall i brottslighet av allvarlig art. Dessa
särbestämmelser har sin grund i strävanden att stärka
omgivningsskyddet.</pre>
<pre>När chefsöverläkaren bedömer att patientens tillstånd är
sådant att det är lämpligt att ge patienten tillstånd att vistas
utanför sjukvårdsinrättningens område under en viss del av
vårdtiden får chefsöverläkaren ansöka hos länsrätten om
permission. Patienten kan också ansöka om permission hos
länsrätten. Tillståndet kan ges för återstoden av vårdtiden, om
det finns skäl att anta, att åtgärden är angelägen för att
förbereda att tvångsvården upphör. Ett tillstånd att vistas
utanför sjukvårdsinrättningens område får förenas med särskilda
villkor. I princip är patienten att anse som intagen för
rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning under
permissionstiden.</pre>
<pre>Länsrätten kan efter ansökan av chefsöverläkaren överlämna åt
denne att besluta om permission för en viss tid. När det finns
skäl, t.ex. tidigare misskött permission, kan länsrätten återta
chefsöverläkarens befogenhet att besluta om permission.
Länsrätten är, när den tar ställning till ansökan om permission,
beroende av chefsöverläkarens bedömning av patientens
hälsotillstånd, risken för återfall och verkan av den vård och
behandling som patienten fått. Vederbörande åklagare skall ges
tillfälle att yttra sig i tillståndsfrågan om det inte är
uppenbart obehövligt. Åklagaren har i dessa fall rätt att
överklaga ett beslut om att patienten får vistas utanför
sjukvårdsinrättningens område eller ett beslut att överlämna åt
chefsöverläkaren att besluta om tillstånd till sådan vistelse
för patienten. Om målsägaren, t.ex. brottsoffret, har uttalat
önskemål om att bli underrättad, har chefsöverläkaren skyldighet
att låta honom få veta när permission eller utskrivning skall
beslutas för en patient som är föremål för rättspsykiatrisk vård
med särskild utskrivningsprövning. Målsäganden har även rätt att
få underrättelse av chefsöverläkaren om en sådan patient har
avvikit.</pre>
<pre>När utskottet behandlade följdlagstiftningen med anledning av
den nya lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård i höstas
(1991/92:SoU10) uttalade utskottet att det var medvetet om
att det vid införandet av en omfattande ny lagstiftning som den
nu aktuella kunde uppkomma tillämpningsproblem. Utskottet utgick
från att regeringen och berörda myndigheter noga följer
tillämpningen av de nya bestämmelserna och vidtar de åtgärder
som kan visa sig behövliga.</pre>
<pre>Från domstolsverket och länsrätten i Stockholm har
upplysningar inhämtats vad gäller länsrätternas eventuella
problem att klara av tidsfristen åtta dagar för att ta upp ett
mål till avgörande. Företrädare för dessa myndigheter har
upplyst om att övergången till den nya lagstiftningen av olika
skäl har kommit att belasta länsrätterna ojämnt. I april 1992
planeras uppföljningsdagar om bl.a. dessa frågor i regi av
socialstyrelsen och domstolsverket. Det är enligt dessa
företrädare för tidigt att dra några slutsatser om den nya
lagstiftningen. Ytterligare tid bör enligt dem gå innan
ändringar övervägs.</pre>
<pre>Justitieministern svarade den 25 februari 1992 på en fråga
(1991/92:391) om brottslingar som överlämnas till sluten
psykiatrisk vård. Frågan gällde vilka åtgärder hon avser att
vidta för att minska antalet våldsbrott som begås av
våldsbrottslingar som skrivits ut från sluten psykiatrisk vård.
Justitieministern anser att erfarenheterna av den ändrade
lagstiftningen bör avvaktas. Hon har för avsikt att noga följa
utvecklingen.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Den nya lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård trädde i
kraft den 1 januari 1992. Den har således tillämpats endast
några månader. Utskottet vidhåller sin inställning att
regeringen och berörda myndigheter noga måste följa
tillämpningen av den nya lagstiftningen och vidta de åtgärder
som kan visa sig behövliga sedan tillräckliga erfarenheter
vunnits. Utskottet noterar att justitieministern nyligen har
givit uttryck för en liknande uppfattning såvitt gäller
tillämpningen av lagen om rättspsykiatrisk tvångsvård. Riksdagen
bör inte nu ta något initiativ med anledning av motionerna So489
(s) och So499 (c). Motionerna avstyrks.</pre>
<pre>
Den nya psykiatrin</pre>
<pre>I motion So438 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
"den nya psykiatrin" (yrkande 9). Motionärerna anknyter till
psykiatriutredningens (S1989:01) uppdrag och framhåller att
den psykiatriska vården genomgick en stor förändring under
1980-talet, då bl.a. de stora mentalsjukhusen avvecklades och
den slutna vården reducerades. Motionärerna anför att under
1990-talet krävs en total översyn av samhällets resurser till
patienterna och deras omgivning. Det finns skäl att anta att det
inte i första hand är ytterligare resurser utan en bättre
samordning mellan resurserna som erfordras. Den nya psykiatrin
bygger på ett gemensamt ansvar när en allt större del av vården
klaras ute i samhället. Nu förestår, enligt motionärerna, att
utveckla en fungerande samverkan mellan vård, boende och fritid,
socialtjänst, socialförsäkring och arbetsliv.</pre>
<pre>I motion So465 av Jan Fransson m.fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om statliga insatser för
stöd till människor med psykisk ohälsa. Motionärerna framhåller
att psykiatriutredningens rapporter fäster uppmärksamheten på
flera stora olösta problem för psykiskt störda människor.</pre>
<pre>Psykiatriutredningen (S 1989:01) har avgett tre
delbetänkanden under 1991: SOU 1991:47 På väg -- exempel på
förändringsarbeten inom verksamheten för psykiskt störda, SOU
1991:78 Krav på förändringar -- synpunkter från psykiskt störda
och anhöriga, SOU 1991:88 Stöd och samordning kring psykiskt
störda -- ett kunskapsunderlag. Under 1992 har hittills avgivits
SOU 1992:3 Psykiskt stördas situation i kommunerna -- en
probleminventering   ur socialtjänstens perspektiv och SOU
1992:4 Psykiatri i Norden -- ett jämförande perspektiv.
Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under sommaren
1992. Kommitténs uppdrag är att utreda frågor om service, stöd
och vård till psykiskt störda.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Psykiatriutredningen befinner sig i slutskedet av sitt
utredningsarbete. Utskottet anser att resultatet av utredningen
bör avvaktas innan riksdagen överväger något initiativ i denna
fråga. Motionerna So438 yrkande 9 (s) och So465 (s) avstyrks.</pre>
<pre>
Alternativmedicin</pre>
<pre>I motion So438 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs
tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anförts om
hälsohemmen (yrkande 19) och om alternativ medicin
(yrkande 20). Motionärerna anser bl.a. att auktoriserade
hälsohem bör kunna utgöra remissunderlag på i princip de
sjukdomar som redovisades av alternativmedicinkommittén.
Motionärerna förutsätter att regeringen återkommer till
riksdagen med en författningsreglering av hälsohemmen.
Socialdemokratin är, enligt motionärerna, öppen för seriösa
alternativ inom alternativmedicinen och anser att regeringen
skall redovisa sin syn på alternativmedicinen till riksdagen.</pre>
<pre>I motion So441 av Sven Lundberg m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om alternativmedicin. Motionärerna anser att regeringen bör
bereda alternativmedicinkommitténs betänkande och framlägga
förslag till riksdagen.</pre>
<pre>I utskottets betänkande 1990/91:SoU23 om folkhälsofrågor i
anledning av regeringens proposition 1990/91:175 behandlades
vissa frågor rörande hälsovårdhem och hälsohem. Utskottet
redogjorde på s. 38 i betänkandet för den verksamhet som bedrivs
vid hälsohem och för regeringens avsikt att uppdra åt
tillsynsutredningen (S 1987:03) att bereda frågan om att
särskilja hälsovårdshem, dvs. de hälsohem som bedriver vård och
behandling, från annan hälsohemsverksamhet. Tillsynsutredningen
har i sitt i augusti 1991 avlämnade slutbetänkande (SOU 1991:63)
föreslagit att all enskild hälso- och sjukvårdsverksamhet skall
omfattas av hälso- och sjukvårdslagen. Remissförfarandet har
nyligen avslutats.</pre>
<pre>I sitt betänkande 1991/92:SoU5 behandlade utskottet senast
motioner inom alternativmedicinens område. I avvaktan på
regeringens förslag med anledning av alternativmedicinkommitténs
förslag (SOU 1989:60--63) ansåg utskottet att riksdagen inte
borde göra några uttalanden i de då aktuella frågorna.
Motionerna avstyrktes.</pre>
<pre>Frågan bereds fortfarande i regeringskansliet. Någon
proposition är inte aviserad.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>I avvaktan på att beredningen slutförs av
alternativmedicinkommitténs och tillsynsutredningens förslag bör
riksdagen inte göra några uttalanden i dessa frågor. Utskottet
avstyrker därför motionerna So438 yrkandena 19 och 20 (s) och
So441 (s).</pre>
<pre>
Plötslig spädbarnsdöd</pre>
<pre>I motion So404 av Kenth Skårvik (fp) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om dels ökad forskning kring
plötslig spädbarnsdöd (yrkande 1), dels information till
sjukvårdens personal om plötslig spädbarnsdöd (yrkande 2).
Motionären anför att för drabbade anhöriga är plötslig
spädbarnsdöd en tragedi och en gåta. Man ställer sitt hopp till
forskningen, vilken dock behöver förstärkning om sjukdomens
orsaker skall kunna spåras inom rimlig tid. I motion Ub474 av
Eva Zetterberg m.fl. (v) finns också en begäran om
tillkännagivande till regeringen om sjukvårdens behov av
information om sjukdomen och behovet av ekonomiskt stöd till
anhörigföreningar (yrkande 4). (Yrkandena 1--3 i motionen om
ökade forskningsanslag till Medicinska forskningsrådet behandlas
av utbildningsutskottet.)</pre>
<pre>Socialstyrelsen har i en rapport, Plötslig spädbarnsdöd i
Sverige 1985--1990, redovisat visst statistiskt material och en
del slutsatser. Slutredovisningen av materialet kommer att
innefatta också år 1991, varefter studien direkt skall gå över i
en nordisk treårsstudie av plötslig spädbarnsdöd.</pre>
<pre>Socialstyrelsen har 1991 givit ut en informationsskrift
som förmedlar fakta kring plötslig spädbarnsdöd till drabbade
föräldrar. Skriften behandlar också känslomässiga reaktioner och
praktiska frågor kring dödsfallet.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet delar uppfattningen att det är viktigt med
information och stöd till anhöriga i samband med plötslig
spädbarnsdöd. Socialstyrelsen har nyligen givit ut en
informationsskrift i dessa frågor, och ytterligare arbete pågår
för att följa utvecklingen av och söka orsaken till plötslig
spädbarnsdöd. Riksdagen bör emellertid inte prioritera mellan
olika forskningsprojekt utan detta bör göras av de
anslagsbeviljande myndigheterna. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna So404 (fp) och Ub474 (v) yrkande 4.</pre>
<pre>
Reumatism hos barn</pre>
<pre>I motion So406 av Lars Sundin (fp) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
behovet av förbättrad vård av barn med reumatiska sjukdomar. I
motionen anförs att det behövs ett nationellt centrum för
barnreumatologi. Dessutom krävs enligt motionären särskilda
insatser för barnreumatologin på regional nivå och på länsnivå
eftersom bristerna är stora både organisatoriskt och
resursmässigt.</pre>
<pre>Utskottet har flera gånger tidigare behandlat motioner om
reumatiska sjukdomar. I utskottets betänkande 1991/92:SoU5
(s. 25) finns en utförlig redogörelse vartill hänvisas. I
betänkandet 1991/92:SoU4 (s.73) uttalade utskottet
sammanfattningsvis att hur vården för olika sjukdomar skall
organiseras är en fråga för huvudmännen inom hälso- och
sjukvården och inte riksdagen. En motion liknande den nu
aktuella avstyrktes.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller uppfattningen att frågan hur vården för
olika sjukdomar skall organiseras är en fråga för
sjukvårdshuvudmännen och inte för riksdagen. Med hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet motion So406 (fp).</pre>
<pre>
Anorexi och bulimi</pre>
<pre>I motion So456 av Margitta Edgren (fp) hemställs att
riksdagen ger regeringen förslag om anorexia- och bulimivården
mot bakgrund av vad i motionen anförs. Motionären anför att
föräldrar upplever sig helt utlämnade och ensamma utan stöd
eller hjälp från samhället. De har kanske fått besked att det
inte finns plats på sjukhus eller någon behandling att ge för
deras sjuka tonårsbarn. Motionären anser att sjukdomen måste
hanteras med större insatser än hittills. Patienterna borde inte
delas mellan barnpsykiatri och vuxenpsykiatri.</pre>
<pre>I sitt betänkande 1990/91:SoU4 (s. 70) behandlade
utskottet senast en motion om vården av patienter med
ätsjukdomar vartill hänvisas. Sammanfattningsvis delade
utskottet motionärens uppfattning att de som drabbas av anorexia
och bulimi måste få en god vård. Utskottet uttalade att det inte
ankommer på riksdagen att pröva frågor om organisationen av
anorexia- och bulimivården och vilka insatser som kan behövas
inom vården. Utskottet ansåg att resultatet av
psykiatriutredningens arbete borde avvaktas innan riksdagen
överväger initiativ i frågan.</pre>
<pre>Psykiatriutredningen (S 1989:01), som kommer med sitt
slutbetänkande sommaren 1992, kommer enligt uppgift att behandla
bl.a. frågan om bristande vårdresurser för patienter med
ätstörningar. Utredningen har i sitt betänkande På väg --
exempel på förändringsarbeten inom verksamheten för psykiskt
störda (SOU 1991:47) -- redovisat verksamhetsbeskrivningar för
olika specialiserade delområden som måste täckas in om psykiskt
stördas samlade behov av service, stöd och vård skall kunna
tillgodoses. Här beskrivs bl.a. Anorexienheten vid Akademiska
sjukhuset i Uppsala (s. 27). Enheten tar emot patienter från
hela landet och fungerar som en mobil resurs. De patienter som
rekryteras till behandlingen är -- enligt beskrivningen --
starkt motiverade eftersom de har stått på väntelista ca tre år
och deras problem inte har kunnat avhjälpas i hemlandstingen.</pre>
<pre>Vid Huddinge sjukhus har nyligen startats ett anorexicentrum
som kommer att kunna ta emot 20--25 patienter.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin inställning i denna fråga och
avstyrker därför motion So456 (fp).</pre>
<pre>
Vård av tonåringar på sjukhus</pre>
<pre>I motion So497 av Monica Öhman m.fl. (s) begärs
tillkännagivande till regeringen dels om vad i motionen anförts
om behovet av att utbilda personal som vårdar tonåringar på
sjukhus (yrkande 1), dels om vad i motionen anförts om
behovet av att det inom sjukhusen, utöver adekvat medicinsk
behandling, ges  stöd som värnar om fortsatt god utveckling för
den unga människan
(yrkande 2). Motionären anför att barn upp till 12 års ålder
har rätt till förskole- och fritidshemsaktiviteter i form av
lekterapi när de vistas på sjukhus (18 § socialtjänstlagen). För
tonåringar finns emellertid ingen sådan laglig rätt till
aktiviteter som slår vakt om deras fortsatta utveckling.
Motionärerna anför att det händer att ungdomar hamnar på en
långvårdsavdelning efter t.ex. en trafikolycka som har lett till
en förlamning. De anser att det är på tiden att det också i
Sverige utvecklas en kompetens att på bästa sätt vårda ungdomar
på sjukhus med hänsyn tagen till såväl den medicinska särarten
som till att förebygga sociala, psykologiska och andra
utvecklingsskador hos den unga människan.</pre>
<pre>Numera finns fem barnmedicinska specialiteter, nämligen barn-
och ungdomsmedicin, barn- och ungdomsallergologi, barn- och
ungdomsneurologi med habilitering, barn- och ungdomskardiologi
samt neonatologi. Socialstyrelsen utarbetar för närvarande
målbeskrivningar för de olika specialiteterna.</pre>
<pre>Enligt uppgift från socialstyrelsens föredragande läkare i
barn- och ungdomsmedicin har lekterapiavdelningarna på sjukhus
under senare år anpassats också till tonåringars behov. På barn-
och ungdomsklinikerna på sjukhus vårdas vanligen barn upp till
18 års ålder och i vissa fall upp till 20 års ålder om patienten
har en kronisk sjukdom och har vårdats på kliniken tidigare.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet anser att det är viktigt att ungdomar som vårdas
långa perioder på sjukhus förutom en god vård och behandling får
ett gott allmänt omhändertagande. De barnmedicinska
specialiteterna omfattar inte bara barn utan också ungdomar.
Barn- och ungdomsklinikerna på sjukhus anpassas också alltmer
till ungdomars behov. Det ankommer dock inte på riksdagen att
pröva frågor om hur vården skall organiseras eller utföras.
Motion So497 avstyrks därför.</pre>
<pre>
Familjär amyloidos ("Skelleftesjukan")</pre>
<pre>I motion So426 av Rinaldo Karlsson och Carin Lundberg (båda
s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i
motionen anförts om behovet av ökad forskning kring sjukdomen
familjär amyloidos. Motionärerna anför att det för närvarande
saknas långsiktiga ekonomiska resurser för att kunna bekämpa och
lindra sjukdomen men att det är viktigt att sådan forskning
intensifieras.</pre>
<pre>Familjär amyloidos med polyneuropati (internationell
förkortning FAP) kallas också Skelleftesjukan. FAP är en nedärvd
sjukdom som leder till inlagring av amyloid (stärkelse) i olika
organ och vävnader vilket leder till en svår polyneuropati,
mag-tarmbesvär, ledningshinder i hjärtat och synnedsättning på
grund av inlagring i ögats glaskropp. Det första svenska fallet
diagnostiserades i Umeå år 1965. Efter hand har FAP
diagnostiserats i ca 250 fall, de flesta bosatta i
Skellefteå--Piteåområdet. Sjukdomen är dubbelt så vanlig bland
män som bland kvinnor. (Källa: Överläkaren Gösta Holmgren,
avdelningen för klinisk genetik, regionssjukhuset i Umeå m.fl. i
Läkartidningen 1988 nr 44.)</pre>
<pre>Utbildningsutskottet behandlade förra året ett liknande
motionsyrkande i sitt betänkande 1990/91:UbU13 (s. 35) och
framhöll då att riksdagen inte bör göra uttalanden om bidrag
från forskningsråd när det gäller särskilda forskningsprojekt.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Socialutskottet instämmer i utbildningsutskottets bedömning
att riksdagen inte bör uttala sig om bidrag från forskningsråd
för särskilda forskningsprojekt. Motion So426 (s) avstyrks
därför.</pre>
<pre>
Centrum för svårt hjärnskadade</pre>
<pre>I motion So437 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om inrättande av ett center för
diagnostik och rehabilitering av patienter med svåra
skall-/hjärnskador. Motionärerna anför att det akuta
omhändertagandet av skadade är tillfredsställande i Sverige,
medan den initiala eftervården och rehabiliteringen är
eftersatta områden. Genom koncentration av resurser kan både
prognos och fortsatt vård bestämmas. Forskning och utbildning
bör också ske vid ett sådant center.</pre>
<pre>Flera gånger tidigare har liknande motionsyrkanden behandlats.
För en utförlig redovisning hänvisas till utskottets betänkande
1990/91:SoU12 (s. 70--72). Utskottet erinrade förra året om
sina tidigare uttalanden att detta var ett eftersatt vårdområde
samt att det var angeläget att omhändertagandet och
rehabiliteringen av denna patientgrupp utvecklas och förbättras.
Motionerna avstyrktes dock (res. fp).</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i frågan och
avstyrker därför motion So437 (s).</pre>
<pre></pre>
<pre>Behandling av tortyrskadade flyktingbarn</pre>
<pre>I motion So492 av Georg Andersson m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
insatser för tortyrskadade flyktingbarn. Motionärerna anser att
större uppmärksamhet måste ägnas åt förekomsten av tortyrskador,
särskilt beträffande barnen. De mycket begränsade
behandlingsresurserna som finns idag är helt otillräckliga.
Motionärerna anser det angeläget att ett åtgärdsprogram
utarbetas för att kartlägga och på ett tidigt stadium ge adekvat
behandling av tortyrskadade barn.</pre>
<pre>Utskottet har senast behandlat en motion med ett krav på ett
center för tortyroffer i sitt betänkande 1991/92:SoU5 (s.
38), där utskottet noterade att frågan var föremål för
överväganden i psykiatriutredningen. Regeringen hade nämligen
överlämnat en riksdagsskrivelse med ett tillkännagivande till
utredningen.</pre>
<pre>På uppdrag av regeringen har socialstyrelsen inhämtat
aktuell kunskap om hälsoläget hos flyktingbarn och
flyktingungdomar samt skilda verksamheter för dem. I en
huvudrapport och nio delrapporter, bl.a. en om flyktingbarn i
hälso- och sjukvården, har styrelsen i april 1991 redovisat sin
bedömning av tillgångar och brister. Rapporten innehåller
förslag om vad som kan göras för att åstadkomma ett bättre
mottagande och en bättre  omsorg. Avsikten är att rapporten
(inkl. delrapporterna) skall utgöra underlag för regeringens,
landstingens, kommunernas samt olika myndigheters och
organisationers fortsatta utvecklingsarbete med flyktingbarn i
fokus.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet erinrar om sitt tidigare tillkännagivande om att
regeringen borde överväga hur staten kan stödja en uppbyggnad av
stödverksamheter för flyktingar och invandrare med svåra
psykiska och fysiska skador. Socialstyrelsen har därefter
utarbetat en rapport om hälsoläget hos flyktingbarn och
flyktingungdomar. Det pågår nu beredningsarbete inom
regeringskansliet med anledning av rapporten. Utskottet
förutsätter att dessa frågor beaktas i den interdepartementala
arbetsgrupp som följer tillämpningen av barnkonventionen i
Sverige och skall avge rapport till FN i september 1992. Motion
So492 (s) avstyrks därför.</pre>
<pre>
Kvinnosjukvård</pre>
<pre>I motion So501 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, c, kds)
anförs inledningsvis att hälsoproblem som är typiska för kvinnor
inte alltid får den uppmärksamhet inom forskning, hälso- och
sjukvård och politik som motsvarande mer manliga sjukdomar.
Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen vad i
motionen anförts om livmoderframfall och inkontinens (yrkande
3). De anför att det är viktigt att kunskapen om nyare och
effektivare behandlingsmetoder, såväl kirurgiska som icke
kirurgiska för inkontinensbehandling sprids ut i sjukvården så
att dessa tillstånd kan behandlas utan orimliga väntetider.
Motionärerna begär också ett tillkännagivande till regeringen om
vad som anförts i motionen om bröstcancer (yrkande 4). De
anser att det föreligger brister i eftervården för
bröstcanceropererade kvinnor såvitt gäller omvårdnad och
psykiskt stöd.</pre>
<pre>I motion A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (båda
c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som
anförts i motionen om forskning och behandling av kvinnors
sjukdomar (yrkande 19). Motionärerna anser att kvinnors
problem för närvarande inte tas på allvar inom sjukvården. Det
finns inga vårdgarantier på dessa diagnosgrupper. De anser att
resurser och  forskning i högre grad skall inriktas på sjukdomar
som drabbar kvinnor mest. I läkarutbildningen bör kvinnors
sjukdom och bakgrund även tas med i ökad utsträckning, enligt
motionärerna.</pre>
<pre>I motion So419 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att
socialstyrelsen får i uppdrag att utreda förutsättningarna för
allmänna hälsokontroller för tidig upptäckt av
sköldkörtelsjukdom hos kvinnor över 50 år.</pre>
<pre>Utskottet har tidigare behandlat olika motionsyrkanden om
kvinnosjukvård liknande de nu aktuella, bl.a. i betänkandena
1990/91:SoU4 (s. 42 f.) och 1991/92:SoU5 (s. 33 f.)
vartill hänvisas. I det förra betänkandet konstaterade utskottet
att ett kvinnomedicinskt forskningscentrum inrättats vid
Karolinska institutet samt att ett särskilt regeringsuppdrag som
berörde kvinnors hälsa hade lämnats till socialstyrelsen.
Socialstyrelsen överlämnade den 12 april 1991 en rapport över
uppdraget till socialdepartementet. I rapporten anfördes bl.a.
följande:</pre>
<pre>
Olika forsknings- och andra undersökningsresultat visar att
sjukdomsmönstret förändrats och att särskilt ryggbesvär och
annan värk ökat särskilt bland kvinnor. Livsstilssjukdomar
(cancer, hjärt- och kärlsjukdomar) har också ökat bland
kvinnorna. På senare tid har ett nytt begrepp, de s.k.
frustrationssjukdomarna, uppmärksammats.</pre>
<pre>När det gäller skadeverkningar av tobak och alkohol är kvinnor
också mer utsatta än män. Kvinnor har t.ex. en mycket lägre
toleransgräns än män, innan skadeverkningar inträder vid bruk av
tobak och alkohol.</pre>
<pre>Det är således så att kvinnors sjukdomar, symtom och skador
ofta är förorsakade av ett samspel av betingelser som
arbetsbelastning, omsorgsansvar, förslitningseffekter, låga
löner, långa arbetsdagar, monotona jobb och lågt inflytande.
Kvinnors totala livsvillkor har dock varit förhållandevis lite
uppmärksammade när det gällt att söka förklaringar till kvinnors
ohälsa och sjukdomar.</pre>
<pre>Mot denna bakgrund är det väsentligt att djupare belysa hur
dagens levnadsförhållanden påverkar kvinnorna i syfte att
förebygga hälsoproblem. Vidare är det viktigt att utveckla
insatserna för tidig rehabilitering. Stor uppmärksamhet bör
riktas mot de psykologiska, emotionella och sociala aspekterna.</pre>
<pre>Socialstyrelsen planerar nu för en konferens kring kvinnors
ohälsa sedd i brett socialt och medicinskt perspektiv.
Styrelsens avsikt är att inbjuda föreläsare som företräder
medicinska, psykologiska, arbetsmiljö- och folkhälsopolitiska
ståndpunkter. Konferensen skall dokumenteras och materialet
spridas till berörda för att medverka till kunskapsutveckling
och kunskapsuppbyggnaden kring dessa frågor.</pre>
<pre>Socialstyrelsen kommer också att inom ramarna för ett
folkhälsoarbete följa och utvärdera hälsoläget beträffande
kvinnor.</pre>
<pre>
Regeringen beslutade den 6 juni 1991 att lägga
socialstyrelsens rapport till handlingarna.</pre>
<pre>I det senare betänkandet (1991/92:SoU5) ansåg utskottet att
riksdagen inte borde föregripa den nya regeringens förslag inom
hälso- och sjukvårdens område. Enligt uppgift planerar
socialstyrelsen att anordna en konferens om kvinnors hälsa
till hösten 1992.</pre>
<pre>Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut, Spri, har givit ut en rapport om
kvinnosjukvård inom Dagmar 50-projektet (Spri-rapport 310).
Projektet är gemensamt för staten och Landstingsförbundet och
det syftar till att öka tillgänglighet och kapacitet i vården.
Arbetets inriktning fastställdes i samband med den s.k.
Dagmaröverenskommelsen om vissa ersättningar från
sjukförsäkringen för år 1990. Kvinnosjukvården är ett av sex
medicinska verksamhetsområden som ledningsgruppen för Dagmar har
beslutat att uppmärksamma särskilt. I rapporten redovisas
resurserna och deras användning på kliniknivå. Syftet är att
stimulera till diskussion om hur man kan organisera och
producera sjukvård.</pre>
<pre>Kirurgisk behandling av urininkontinens hos kvinnor och
kirurgisk behandling av prolaps (framfall) är två verksamheter
som omfattas av 1992 års vårdgaranti (se Allmänna råd från
socialstyrelsen 1991:11).</pre>
<pre>När det gäller bröstcanceropererade kvinnor har utskottet
tidigare uttalat att det behövs en god eftervård som bör
inkludera rehabilitering i form av hjälpmedel och stödinsatser.
Även det kurativa stödet för de bröstopererade kvinnorna är
viktigt. Frågan om hur eftervården av bröstopererade skall
bedrivas och hur den bör organiseras var emellertid, enligt
utskottet, frågor som det inte ankommer på riksdagen att pröva
(1990/91:SoU4 s. 49).</pre>
<pre>Frågan om hälsokontroller för tidig upptäckt av
sköldkörtelsjukdom hos kvinnor över 50 år har också den
behandlats tidigare, senast i utskottets betänkande
1991/92:SoU5 (s. 35) vartill hänvisas. Sammanfattningsvis
anförde utskottet att den dominerande uppfattningen om
regelbundna undersökningar av personer utan symtom -- s.k.
hälsokontroller -- är att sådana kontroller har ett begränsat
värde, bl.a. i förhållande till de höga kostnaderna.</pre>
<pre>Folkhälsoinstitutet som inrättas den 1 juli 1992 (prop.
1990/91:175, SoU23, rskr. 376, dir. 1991:77 och dir. 1991:96)
skall omsätta hälsopolitiska initiativ i programarbete eller
verka för att så sker inom andra organisationer. Inledningsvis
skall institutet bygga upp program för områdena alkohol och
droger, tobak och olycksfallsskador samt program för särskilda
grupper -- till att börja med för barn och ungdom samt utsatta
kvinnor. I propositionen (s. 16--17, s. 80--81) anges bl.a.
att livsvillkoren för män och kvinnor är mycket olika. Kvinnors
sjukdomar, symtom och skador orsakas av ett samspel av
betingelser som arbetsbelastning med förslitningseffekter, låg
lön, långa arbetsdagar, monotona jobb, litet inflytande och
omsorgsansvar. Kvinnornas sjukfrånvaro har under 1980-talet ökat
mer än männens. Alkohol- och tobakskonsumtion har ökat bland
kvinnor.</pre>
<pre>Programutskottet Kvinnors hälsa har nyligen givit sina
synpunkter till organisationskommittén för Folkhälsoinstitutet
på hur arbetet inom sagda område skall bedrivas inom institutet.
Programutskottet ser många angelägna uppgifter för
Folkhälsoinstitutet för att förebygga ohälsa hos kvinnor.
Institutet behöver driva ett offensivt jämställdhetsarbete inom
området Kvinnors hälsa. Den kunskap som finns om strukturella
och andra förhållanden som påverkar kvinnors hälsa måste
omsättas i praktisk handling enligt programutskottet. Institutet
behöver initiera och utvärdera utvecklingsarbete och vara
samordnare för lokala och regionala insatser på området. Det
finns behov av flervetenskaplig forskning ur kvinnoperspektiv på
många områden. Institutets uppgift bör vara att initiera,
finansiera, driva, sammanställa och sprida kunskap från sådan
forskning. Det kommer att behövas insatser på området Kvinnors
hälsa inom överskådlig tid innan män och kvinnor är jämställda
vad gäller hälsans villkor, anför vidare programutskottet.</pre>
<pre>Forskningsrådsnämnden har nyligen utlyst medel för stöd
till kvinno- och jämställdhetsforskning under budgetåret
1992/93. Det gäller stöd till forskningsprojekt, bidrag till
seminarier, konferenser och andra former av samverkan inom
området. Nämnden säger sig särskilt vilja uppmuntra
forskningsidéer som breddar kvinno- och jämställdhetsforskningen
mot medicinsk kvinnoforskning och teknik. Inom medicinen gäller
det därvid, enligt nämnden, att synliggöra förhållandet mellan
kvinnors villkor i samhället och kvinnors hälsa.</pre>
<pre>Även Institutet för framtidsstudier har en särskild
inriktning på kvinnohälsa i sitt "Liv- och hälsaprojekt".</pre>
<pre>
Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att kvinnosjukvården är eftersatt och
att kvinnors särskilda hälsoproblem inte fått tillräcklig
uppmärksamhet. Utskottet ser det angeläget att dessa frågor
uppmärksammas ytterligare i framtiden. Folkhälsoinstitutet har
här en viktig uppgift. Utskottet noterar vidare att
Forskningsrådsnämnden och Institutet för framtidsstudier gör
särskilda satsningar på projekt med inriktning mot kvinnors
hälsa. Socialstyrelsen planerar en konferens kring kvinnors
ohälsa sett i ett brett socialt och medicinskt perspektiv.
Utskottet utgår från att regeringen utan något initiativ från
riksdagens sida noga följer utvecklingen. Motionerna So501 (fp,
m, c, kds) yrkande 3 och A805 (c) yrkande 19 avstyrks därför.</pre>
<pre>När det gäller eftervården av bröstcanceropererade kvinnor
vidhåller utskottet sin tidigare uppfattning och avstyrker
motion So501 (fp, m, c, kds) yrkande 4.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller också sin tidigare inställning i frågan om
införandet av allmänna hälsokontroller för tidig upptäckt av
sköldkörtelsjukdom hos kvinnor. Utskottet avstyrker motion So419
(v).</pre>
<pre>
Whiplashskador</pre>
<pre>I motion So402 av Kenth Skårvik (fp) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
whiplashskadades rätt till adekvat medicinsk vård (yrkande
1). Motionären anför att whiplashskador ofta visar sig först
flera år efter t.ex. en trafikolycka. Patienten behandlas kanske
av  en ortoped när det snarare rör sig om neurologiska problem.
Vidare hemställs att riksdagen hos regeringen begär att
socialstyrelsen ges direktiv i syfte att få snabbare
diagnostiseringar av whiplashskador, av betydelse vid
fastställande av invaliditetsgrad (yrkande 2).</pre>
<pre>Utskottet har tidigare behandlat olika motionsyrkanden rörande
olika aspekter på whiplashskador. Bl.a. kan hänvisas till
utskottets betänkande 1991/92:SoU5 (s. 30). Motionsyrkandena
har avstyrkts med hänvisning till att riksdagen inte bör
prioritera mellan olika forskningsprojekt resp. inte uttala sig
om behovet av resurser inom sjukvården för bl.a. denna
patientgrupp.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin inställning i frågan och avstyrker
motion So402 (fp).</pre>
<pre>
Porfyridiagnostik</pre>
<pre>I motion So414 av Barbro Westerholm (fp) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
porfyridiagnostiken. Motionären anför bl.a. följande. I Sverige
finns omkring två tusen personer som är bärare av anlaget för
den ärftliga sjukdomen porfyri. Det är en förrädisk sjukdom som
kan förlöpa symtomfritt men plötsligt bryta ut i svåra
smärttillstånd, förlamningar och psykiska symtom. Utlösande
faktorer kan vara intag av alkohol, fasta eller försök till
bantning, arbete med lösningsmedel, intag av vissa läkemedel
inkl. p-piller, lokalbedövning, narkos eller en period  av
psykisk påfrestning. Tidig diagnos och rådgivning är av vital
betydelse för den som fötts med ett sådant anlag. Det finns i
dag endast ett speciallaboratorium för porfyridiagnostik i hela
landet -- porfyrilaboratoriet vid S:t Görans sjukhus i
Stockholm. Förberedande laboratorieundersökningar görs på andra
laboratorier i landet men alla avancerade undersökningar
remitteras till S:t Görans sjukhus. Man gör utredningar av alla
typer av sjukdomen genom ett 30-tal olika metoder, däribland
gendiagnostik. Under förra året gjordes ca 1 000 analyser.
Kostnaden för en utredning beräknas idag till ca 3 100 kr.
Hittills har verksamheten kunnat subventioneras av andra
utredningar och kostnaderna har kunnat stanna vid 600 kr.
Speciallaboratoriet fungerar också som ett högspecialiserat
kunskapscentrum för porfyrisjukdomar och står för
kunskapsspridning om sjukdomen ut i landet. Från och med 1992
skall all verksamhet inom Stockholms läns landsting bära sig
själv. De olika enheterna skall konkurrera sinsemellan och köpa
och sälja tjänster till varandra. För porfyrilaboratoriet
innebär det att man måste debitera alla, också andra landsting,
den verkliga kostnaden för porfyriutredningarna. Eftersom
porfyridiagnostiken är en verksamhet som med de metoder som
finns i dag bör bedrivas vid en riksklinik, anser motionären att
regeringen, i samband med kommande förhandlingar med
landstingsförbundet, bör försäkra sig om att landstingen av
kostnadsskäl inte avstår från att utföra adekvata
porfyriutredningar av patienter som kan misstänkas vara bärare
av porfyrianlaget.</pre>
<pre>
Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>I socialstyrelsens tillsynsansvar ligger bl.a. att följa upp
behovet av förebyggande insatser och ge förslag på för vilka
sjukdomar det kan behövas t.ex. screening eller andra åtgärder
för att tidigt upptäcka anlag för sjukdomar. Hur vården skall
organiseras och vilka resurser som skall ges olika verksamheter
bör bestämmas av  landstingen och inte av riksdagen. Motion
So414 (fp) avstyrks därför.</pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre></pre>
<pre>Epilepsi</pre>
<pre>I motion So488 av Bo Nilsson m.fl. (s) begärs
tillkännagivanden till regeringen om vad som anförts om behovet
av ökade samhällsinsatser på epilepsikirurgins område (yrkande
1). Motionärerna hänvisar till att i två vetenskapliga
rapporter av medicinska forskningsrådet resp. statens beredning
för utvärdering av medicinsk metodik har påtalats den stora
underdimensioneringen av epilepsikirurgi i Sverige. Motionärerna
anser att både kostnaderna och effekterna av vård och behandling
bör klarläggas. Den utredning som måste föregå en eventuell
operation är mycket tids- och resurskrävande. I motionen begärs
vidare ett tillkännagivande till regeringen beträffande behov av
inköp av en magnetencefalograf till Karolinska sjukhuset. Enligt
motionärerna bör inköp av en magnetencefalograf delvis
finansieras med statliga medel. Hela investeringen beräknas
kosta cirka 25 milj.kr. (yrkande 2).
Magnetencefalografen är en apparat som gör att man kan
lokalisera epilepsicentrum med mycket stor precision. Detta
möjliggör ett alternativ till den konventionella
operationsmetoden på så sätt att operationen kan genomföras med
s.k. strålkniv utan narkos och oblodigt. Slutligen hemställs att
riksdagen hos regeringen tillkännager att det krävs en
specialistgrupp för barn med svårbehandlad epilepsi (yrkande
3). Motionärerna föreslår att en överregional specialistgrupp
bildas med särskilt ansvar för dessa barn.</pre>
<pre>Utskottet har tidigare behandlat motioner om brister i
epilepsivården bl.a. i betänkandet 1990/91:SoU4 och senast i
betänkandet 1991/92:SoU5 (s. 27) vartill hänvisas. Utskottet
konstaterade då att statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik (SBU) kommit med en rapport om
epilepsikirurgi (preliminär upplaga). Också statens medicinska
forskningsråd hade under 1991 publicerat en
kunskapssammanställning i samma ämne. Socialstyrelsen
planerade en rapport om epilepsivården senare under hösten 1991.</pre>
<pre>SBU har senare under 1991 publicerat en slutlig version av sin
rapport. Socialstyrelsens rapport blir, enligt uppgift,
förhoppningsvis färdig under sommaren 1992.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet, som förutsätter att pågående utredningsarbete
kommer  att leda till förbättringar av epilepsivården,
konstaterar att utredningsarbete på området fortfarande pågår.
Utskottet anser att resultatet av utredningsarbetet, vilket
beräknas bli färdigt under innevarande år, bör avvaktas. Något
uttalande från riksdagen behövs inte. Motion So488 (s) avstyrks
därför.</pre>
<pre>
Amalgam m.m.</pre>
<pre>I motion So475 av Siw Persson (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts
om amalgam. En sådan utredning bör, enligt motionären, snabbt
sammanfatta de olika aspekter som finns på amalgamfrågan. Ett
liknande yrkande finns i motion So516 av Marianne Andersson
m.fl. (c) yrkande 2.</pre>
<pre>I motion So435 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att
riksdagen ger regeringen till känna att amalgam skall förbjudas
som tandlagningsmedel (yrkande 1). Samma motionärer begär
att forskningen för att ta fram alternativa tandlagningsmaterial
skall intensifieras under en avvecklingsperiod på tre år
(yrkande 2). Flera motionärer framställer motionsyrkanden om
att riksdagen hos regeringen begär en tidplan för ett
fullföljande av riksdagens beslut om att ersätta amalgam med
annat tandfyllningsmaterial. Sådana yrkanden finns i motionerna
So438 (yrkande 14) av Bo Holmberg m.fl. (s), So442 av Sven
Lundberg m.fl. (s), So466 av Ulla-Britt Åbark m.fl. (s) och
So460 Kenneth Attefors (nyd). Motionärerna säger sig vara
medvetna om att socialstyrelsen har i uppdrag att föreslå en
avvecklingsplan för amalgam mot bakgrund av när alternativa
tandersättningsmaterial bedöms finnas tillgängliga, men
motionärerna betonar att detta arbete bör påskyndas.</pre>
<pre>I motion So486 av Gullan Lindblad och Birger Hagård (båda
m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som
anförts i motionen om behovet av en samlad redovisning av
åtgärder rörande biverkningar av amalgam som
tandfyllningsmaterial (yrkande 1). Motionärerna anser att
det fortfarande finns många frågetecken kring begreppet
"biverkningar av amalgam". I motion So527 av Margareta Winberg
m.fl.(s) hemställs att en produktkontroll inklusive
biverkningsregister snarast bör upprättas för samtliga
tandvårdsmaterial med läkemedelsverket alternativt
kemikalieinspektionen som tillsynsmyndighet (yrkande 2).</pre>
<pre>I motion So486 (m) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om behovet av fortsatt forskning på amalgamområdet
(yrkande 2). Motionärerna framhåller att det behövs fortsatt
fri forskning. De anför som skäl för detta att det i en nyligen
presenterad forskningsrapport anförs att amalgam inte ger några
mätbara biverkningar medan andra har motsatta uppfattningar. I
motion So516 av Marianne Andersson m.fl.(c) ställs frågan
varför så litet görs för att klara ut sambandet mellan flera så
kallade diffusa symtom och kvicksilverförgiftning. De framhåller
att allt fler forskare och läkare anser att det finns ett
samband. Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen
om omedelbara åtgärder för att förebygga och behandla
kvicksilverförgiftning (yrkande1).</pre>
<pre>I motion So527 av Margareta Winberg m.fl. (s) hemställs
att fortbildning om alternativa tandlagningsmaterial samt
amalgamets hälsorisker skall ordnas för verksamma tandläkare
(yrkande 4). Motionärerna hemställer också att landstingen
bör ordna fortbildning av primärvårdens personal om symptom som
kan orsakas av tungmetaller, särskilt kvicksilver från amalgam,
samt andra symtom som kan ha sitt ursprung i munhålan (yrkande
6).</pre>
<pre>I motion So474 av Siw Persson m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att amalgamfria kliniker bör
inrättas. Motionärerna anför bl.a. att det hos många patienter
finns en så allvarlig överkänslighetsreaktion redan vid enkla
åtgärder utan särskild skyddsutrustning att det borde inrättas
särskilda specialkliniker regionalt.</pre>
<pre>
Frågan om riskerna vid användningen av amalgam inom tandvården
och näraliggande frågor har behandlats av utskottet flera gånger
tidigare. I samband med att motionsyrkanden om förbud mot
användning av amalgam behandlades anordnade socialutskottet en
offentlig utfrågning i oktober 1988 (1988/89:SoU7). Utskottet
föreslog att regeringen skulle ges till känna vad utskottet
anfört om behovet av utveckling av alternativa
tandfyllningsmaterial och forskning för att öka kunskaperna om
hälsorisker med amalgam. Vid sin behandling av frågan hänvisade
utskottet till socialstyrelsens uppgift att som central
expertmyndighet på hälso- och sjukvårdens samt tandvårdens
områden lämna råd och föreskrifter i enlighet med vetenskap och
beprövad erfarenhet och till de nya allmänna råden om bl.a.
användningen av amalgam. Utskottet konstaterade att
socialstyrelsen funnit att amalgam fortfarande kan användas som
tandersättningsmaterial i avvaktan på att andra bättre material
blir tillgängliga som generell ersättning för amalgam. Utskottet
ansåg sig inte kunna förorda något initiativ från riksdagens
sida som syftade till förbud helt eller delvis mot användning av
amalgam. Införandet av ett förbud innan det finns fullgoda
ersättningsmaterial skulle enligt utskottet kunna medföra
konsekvenser av allvarlig natur. I stället ansåg utskottet att
socialstyrelsens allmänna råd bör styra materialvalet. Utskottet
erinrade samtidigt om att tandläkare alltid bör informera
patienten om tänkbara alternativ och beakta hans rätt att avböja
viss behandling. Utskottet framhöll slutligen att
ställningstagandet till amalgamanvändning fortlöpande måste
omprövas med nya vetenskapliga rön som underlag. Utskottet
avstyrkte de då aktuella motionsyrkandena. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 42).</pre>
<pre>Utskottet konstaterade i höstas i betänkandet 1991/92:SoU5
bl.a. att socialstyrelsen under våren 1991 givit ut allmänna råd
(SOSFS 1991:6) om utredning av patienter som sätter sina symtom
i samband med kvicksilver från amalgam. De ersätter
socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1988:9). De allmänna råden
inriktas dels på utredning av patienter, dels på allmänna
rekommendationer om användning av amalgam.</pre>
<pre>Vidare konstaterade utskottet att regeringen genom beslut den
2 maj 1991 uppdragit åt socialstyrelsen att utreda vissa frågor
rörande amalgam som tandfyllningsmaterial. Samråd bör ske med
bl.a. naturvårdsverket och kemikalieinspektionen. Uppdraget
innebär bl.a. att socialstyrelsen bör redovisa i vilken
utsträckning nya tandfyllningsmaterial redan finns eller när
sådana material, som är tekniskt och biologiskt
tillfredsställande, beräknas ha utvecklats och kommer att finnas
tillgängliga för generell användning. Vidare bör socialstyrelsen
bedöma hur snabbt en avveckling av användningen av amalgam kan
ske mot bakgrund av när alternativa tandersättningsmaterial
bedöms finnas tillgängliga. Ytterligare en utgångspunkt för
socialstyrelsens bedömning av avvecklingstakten bör vara att
nuvarande personella resurser inom tandvården inte förutsätts
öka. Vidare bör den pågående utvecklingen mot en ökad satsning
på individuellt avvägda förebyggande åtgärder kunna fortsätta.
Socialstyrelsen bör mot denna bakgrund lämna förslag till hur en
avvecklingsplan för användningen av dentala amalgam skulle kunna
utformas. Utredningsarbetet bör avslutas senast den 1 maj 1992.</pre>
<pre>Slutligen konstaterade utskottet att omkring årsskiftet
1991/92 förväntades en rapport från socialstyrelsen från
styrelsens och läkemedelsverkets då pågående försöksverksamhet
med registrering av biverkningar från dentala material.</pre>
<pre>Sammanfattningsvis ansåg utskottet i höstas att redovisningen
av dessa verksamheter, vilket beräknades ske inom det närmaste
halvåret, skulle avvaktas. Utskottet avstyrkte samtliga
motioner.</pre>
<pre>Riksdagen följde utskottet.</pre>
<pre>
Socialstyrelsens  försöksverksamhet med registrering av
biverkningar från dentala material är numera avslutad "på
fältet" men materialet har inte sammanställts. Detta beräknas
kunna ske under mars månad i år.</pre>
<pre>I Uppsala har nyligen inletts ett brett tvärvetenskapligt
samarbete mellan tretton olika forskningsinstitutioner med
inriktning på miljö- och giftforskning, Tungmetallcentrum.
En av de viktigaste uppgifterna för detta centrum blir enligt
uppgift att försöka utreda riskerna med kvicksilver i amalgam.</pre>
<pre>Medicinska forskningsrådet skall i april 1992 hålla en
tvådagarskonferens i ämnet "Potential Biological Consequences of
Mercury Released from Dental Amalgam". (Biologiska konsekvenser
av från dentalt amalgam frigjort kvicksilver).</pre>
<pre>Regeringsuppdraget till socialstyrelsen att utreda vissa
frågor rörande amalgam som tandfyllningsmaterial som skulle
redovisas den 1 maj 1992 blir enligt uppgift något försenat
beroende på problem med att få fram vissa statistiska uppgifter
om amalgamanvändningen.</pre>
<pre>I Nordiska rådets rekommendation nr 27/1990 angående
forskningssamarbete om amalgam rekommenderade rådet Nordiska
ministerrådet att genom Nordiska nämnden för odontologisk
materialprovning (NIOM), inom ramen för dess ordinarie budget i
samarbete med nordiska forskningsinstitutioner och medicinsk
expertis, utföra ett forskningsprojekt om amalgam och andra
tandfyllningsmaterial.</pre>
<pre>Nordiska rådets socialutskott har i ett betänkande den 30
januari 1992 noterat att Nordiska institutet för odontologisk
materialprovning (NIOM) har företagit ett antal studier om olika
tandfyllningsmaterial och patienternas symptom men anser sig
inte ha funnit de sökta sambanden vad gäller amalgamets
skadlighet. NIOM utreder ett system för registrering av
biverkningar av tandläkarbehandling. Utskottet fann mot bakgrund
härav att ytterligare åtgärder med anledning av rekommendationen
från rådets sida ej var påkallade.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att resultaten av socialstyrelsens
försöksverksamhet med registrering av biverkningar från dentala
material och styrelsens uppdrag att utreda vissa frågor rörande
amalgam som tandfyllningsmaterial ännu inte redovisats.
Utskottet anser att beredningen av dessa frågor bör avvaktas.
Utskottet utgår även ifrån att frågor som rör forskning om
amalgam kommer att övervägas i samband med den kommande
beredningen. Utskottet avstyrker därmed motionerna So435 (v),
So438 (s) yrkande 14, So442 (s), So460 (nyd), So466 (s), So486
(m), So516 (c) yrkande 1 och So527 (s) yrkandena 2, 4 och 6.
Utskottet avstyrker motionerna So475 (fp) och So516 (c) yrkande
2 om en parlamentarisk utredning om amalgam. Utskottet avstyrker
också motion So474 (fp).</pre>
<pre>
Barn- och ungdomstandvård</pre>
<pre>I motion So433 av Ann-Cathrine Haglund (m) hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna att tandvårdslagen bör ses
över i syfte att underlätta entreprenadlösningar av tandvården
för barn och ungdom. Motionären anser att privata tandläkare
skall kunna ge barn och ungdom tandvård på samma villkor som
folktandvården.</pre>
<pre>
I tandvårdslagen (1985:125) anges att varje landstingskommun
skall erbjuda en god tandvård åt dem som är bosatta inom
landstingskommunen. Även i övrigt skall landstinget verka för en
god tandhälsa hos befolkningen. I lagen anges vidare att
folktandvården -- den tandvård som landstinget självt bedriver
-- skall svara för dels regelbunden och fullständig tandvård för
barn och ungdomar t.o.m. det år då de fyller 19 år, dels
specialisttandvård för vuxna, dels övrig tandvård för vuxna i
den omfattning som landstinget bedömer lämpligt. Sedan några år
tillbaka är barn- och ungdomstandvården fullt utbyggd. Den
omfattas inte av tandvårdsförsäkringen men är avgiftsfri för
patienten. Fr.o.m. den 1 juli 1991 finns inom barn- och
ungdomstandvården dock möjlighet att ta ut avgift av patient som
uteblivit från ett avtalat tandvårdsbesök.</pre>
<pre>Socialförsäkringsutskottet behandlade i höstas i betänkandet
1991/92:SfU2 ett antal motioner som väckts under den
allmänna motionstiden 1991 och som bl.a. rörde frågor om
möjlighet för barn och ungdomar att anlita privatpraktiserande
tandläkare. Socialförsäkringsutskottet uttalade bl.a. följande
(s. 5).</pre>
<pre>Utskottet anser det viktigt att konkurrensen inom tandvården
ökar. Detta bör ske bl.a. genom att de nuvarande
etableringsbegränsningarna för privatpraktiserande tandläkare
slopas. Folktandvårdens monopol vad gäller barn- och
ungdomstandvård måste även upphöra. En ökad konkurrens kommer
att leda till ökad effektivitet men även till ökad valfrihet för
patienterna. -- -- -- Utskottet förutsätter med anledning härav
att man inom regeringskansliet överväger förändringar inom
tandvården och tandvårdsförsäkringen som omfattar
etableringsbegränsningsreglerna och villkoren för barn- och
ungdomstandvården samt att regeringen så snart som möjligt
lägger fram förslag om ändringar i detta system.</pre>
<pre>Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Enligt regeringsförklaringen skall den grundläggande principen
för förnyelsen av de olika välfärdssystemen vara att skilja på
offentlig kontroll och finansiering å den ena sidan och
produktion genom enskilda, kooperativa eller offentliga
producenter å andra sidan. I regeringsförklaringen sägs också
att valfriheten för den enskilde måste öka. Utskottet utgår från
att även den fråga som motionären tar upp kommer att övervägas i
sammanhanget. Utskottet anser att något uttalande från
riksdagens sida inte behövs med anledning av motion So433 (m).
Motionen avstyrks.</pre>
<pre>
Tandhygienister som fria företagare</pre>
<pre>I motion So445 av samma motionär (m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att nuvarande hinder för
tandhygienisters etablering som fria företagare skall tas bort.
Motionären anför som exempel att tandhygienister inte får ha
eget kostnadsställe hos försäkringskassan utan samlingsräkningar
måste gå genom en tandläkare. Vidare får en tandhygienist inte
inneha röntgenutrustning -- ett självklart hjälpmedel vid
behandlingen  -- och inte heller inköpa receptbelagda varor som
de behöver vid sin behandling av patienterna.</pre>
<pre>
I proposition 1990/91:138 om vissa tandvårdsfrågor föreslogs
bl.a. att tandhygienister som genomgått fastställd utbildning
för yrket eller som på annat sätt förvärvat motsvarande
kompetens skulle kunna få legitimation för yrket. Den nya
regleringen föreslogs träda i kraft den 1 juli 1991. Vidare
föreslogs att den prisnedsättning eller kostnadsbefrielse för
läkemedel som en patient får enligt lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader m.m. även skall gälla
läkemedel som legitimerade tandhygienister kunde komma att
förskriva (fluorpreparat eller annat som läkemedelsverkets och
socialstyrelsens föreskrifter skulle kunna utvidgas till).
Ändringen föreslogs träda i kraft den 1 januari 1992.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrkte propositionen i dessa delar (SoU18.)
Riksdagen följde utskottet (rskr. 364).</pre>
<pre>En motion om anslutning av tandhygienister till
försäkringskassan kommer att behandlas av
socialförsäkringsutskottet hösten 1992 (Sf266 kds).</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>I samband med att riksdagen våren 1991 beslutade att
tandhygienister skulle kunna få legitimation för yrket beslutade
riksdagen också att den prisnedsättning eller kostnadsbefrielse
för läkemedel som en patient kan få under vissa förutsättningar
även skulle gälla läkemedel som förskrivs av legitimerade
tandhygienister. Utskottet utgick också ifrån att
socialstyrelsen skulle följa tillämpningen av  de nya
bestämmelserna.</pre>
<pre>Utskottet anser att mer erfarenhet av de nya bestämmelserna
behövs innan riksdagen överväger någon ändring. Motion So445
avstyrks därmed.</pre>
<pre>
Omsorg om barn och ungdom (F 1--4)</pre>
<pre>Bidrag till barnomsorg (F 1)</pre>
<pre>Barnomsorg utanför hemmet omfattar verksamhet för barn i
åldern 0--12 år. Denna barnomsorg bedrivs i form av daghem,
familjedaghem, deltidsgrupp, öppen förskola, fritidshem och
öppen fritidsverksamhet. Den offentliga barnomsorgen är en
kommunal uppgift.</pre>
<pre>Riksdagen fattade år 1985 ett principbeslut om att alla barn
över 1 1/2 års ålder senast år 1991 skall få delta i en
organiserad förskoleverksamhet (prop. 1984/85:209, SoU
1985/86:5, rskr. 27).</pre>
<pre>Barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar skall
erbjudas plats i daghem eller familjedaghem. Barn som är i
familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande skall
erbjudas möjlighet att delta i öppen förskola eller få plats i
deltidsgrupp. Behovet när det gäller daghem kan fyllas av
kommunal såväl som privat driven barnomsorg.</pre>
<pre>I propositionen underströks också att detta inte innebar att
kommunerna befriades från sitt ansvar att erbjuda barnomsorg
till barn under 18 månader.</pre>
<pre>Statsbidrag för kommunal barnomsorg utgår från den 1 januari
1988 enligt förordningen (1987:860) om statsbidrag till
kommunerna för barnomsorg (ändrad senast 1992:113) för inskrivna
barn i följande omsorgsformer och fr.o.m. år 1990 med följande
belopp.</pre>
<pre></pre>
<pre>Daghem
För varje femtontal inskrivna barn                       475 000
- varav för barn med behov av
särskilt stöd                                           20 000
- varav för fortbildning av anställda i:
* daghem                                                15 000
* familjedaghem                                         10 000
* deltidsförskola/öppen förskola                         5 000
Därutöver för varje nattöppen avdelning                  150 000
Därutöver för varje avdelning med förlängt
öppethållande                                             75 000</pre>
<pre>Fritidshem
För varje femtontal inskrivna barn                       210 000
- varav för öppen fritidsverksamhet                       25 000
- varav för barn med behov av särskilt
stöd                                                    20 000
- varav för fortbildning av anställda i
fritidshem/öppet fritidshem                             10 000</pre>
<pre>Deltidsgrupp
För varje femtontal inskrivna barn                        50 000</pre>
<pre>Öppen förskola
För varje enhet som hålls öppen minst
tre dagar per vecka                                       50 000</pre>
<pre>Familjedaghem
För barn inskrivna minst 7 tim./dag                       18 000
För barn inskrivna mindre än 7 tim./dag                    8 000</pre>
<pre>
Statsbidragen till alternativa daghem och fritidshem beräknas
enligt samma regler som för kommunalt driven verksamhet. De
delar som avser insatser för barn med behov av särskilt stöd
resp. fortbildning förmedlas av kommunen till den som driver
barnomsorgen endast i den mån denne har kostnader för den
verksamhet som avses.</pre>
<pre>Statsbidragen beviljas och betalas ut av socialstyrelsen.
Förskott lämnas med 75 % av statsbidraget för året före
bidragsåret. Förskottet betalas ut med en fjärdedel i vardera
april, juli och oktober under bidragsåret samt i januari året
efter bidragsåret. Slutavräkning sker i april året efter
bidragsåret.</pre>
<pre>Statsbidraget till barnomsorgen finansieras över statsbudgeten
som tillförs en särskild socialavgift från arbetsgivare och
egenföretagare. Avgiften uppgår till 2,2 % av avgiftsunderlaget.</pre>
<pre>I budgetpropositionen framhåller socialministern att
familjedaghemsverksamheten i många fall kan bedrivas på ett
bättre och rationellare sätt om dagbarnvårdaren eller flera
dagbarnvårdare tillsammans förhyr en särskild lokal för sin
verksamhet. Han anser därför att statsbidrag till familjedaghem
skall kunna lämnas även i de fall en eller flera dagbarnvårdare
gemensamt bedriver familjedaghemsverksamhet i lokaler utanför
det egna hemmet. Detta bör gälla fr.o.m. kalenderåret 1992.
Socialministern förutsätter att socialstyrelsen kan vidta den
ändring som behövs i sina föreskrifter om statsbidrag till
kommunerna för barnomsorg (SOSFS 1991:3).</pre>
<pre>
En lag om rätt till barnomsorg m.m.</pre>
<pre>I motion So232 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag på hur alla barns rätt
till förskola skall lagfästas (yrkande 3). I motionen
framhålls bl.a. att målet en fullt utbyggd barnomsorg nu är
nära, varför rättigheten bör lagfästas. Utan denna rätt kan barn
komma att ställas utan barnomsorg.</pre>
<pre>Samma yrkande återfinns i motion So612 av Lars Werner
m.fl. (v) yrkande 4. I motionen hemställer motionärerna
också att riksdagen beslutar att barnomsorgen skall vara fullt
utbyggd till den 1 januari 1994 enligt vad som anförs om full
behovstäckning av förskoleplatser (yrkande 5). Motionärerna
framhåller:</pre>
<pre>En utbyggd barnomsorg är i dag en absolut förutsättning för
jämställdhet mellan män och kvinnor. Den är också en
förutsättning för att föräldrarna skall kunna förvärvsarbeta i
trygg förvissning om att deras barn får en god omvårdnad. Men
framför allt är god omsorg, stöd och stimulans en förutsättning
för att barnen skall kunna bygga upp en beredskap för skolan och
vuxenlivet.</pre>
<pre>
Aktionsgruppen för barnomsorg föreslog i sitt betänkande
(1990:80) Förskola för alla barn 1991 att det införs en
lagstiftad rätt till plats i daghem eller familjedaghem för alla
barn från 18 månaders ålder till skolåldern med
förvärvsarbetande eller studerande föräldrar. Barn i behov av
särskilt stöd skall enligt aktionsgruppen även fortsättningsvis
med förtur anvisas plats i förskola. Denna lagstiftade rätt
föreslogs träda i kraft senast den 1 januari 1993.</pre>
<pre>Aktionsgruppen föreslog också att den allmänna förskolan
skulle utvidgas till att gälla för 5-åringar från och med
höstterminen 1993 och för 4-åringar från och med höstterminen
1994. Den senare tidpunkten gällde också för införandet av en
öppen förskoleverksamhet för barn under 4 års ålder som inte
finns i daghem.</pre>
<pre>Lagstiftningsfrågan borde enligt aktionsgruppen lösas genom en
ändring i socialtjänstlagen.</pre>
<pre>Utskottet har flera gånger behandlat motioner med liknande
innehåll. Senast skedde detta i betänkandet 1991/92:SoU12.
Där påpekades bl.a. att enligt SCB:s barnomsorgsundersökning
1991 (s. 9) var efterfrågan på nya platser, dvs. det ej
tillgodosedda  behovet, 56 000 platser i kommunal omsorg och
5 000 i alternativa daghem. Utbyggnaden av den kommunala
barnomsorgen hade under sista året till 1991 varit större än
efterfrågeökningen, och för första gången på tre år hade "kön"
minskat.</pre>
<pre>Utskottet gjorde följande bedömning:</pre>
<pre>
Genom propositionens förslag till ändrade statsbidragsvillkor
för alternativa daghem och fritidshem och genom de förslag från
regeringen om ytterligare vidgning av statsbidragsgivningen som
aviserats i propositionen kommer trycket på den kommunala
barnomsorgen att minska. Kommunerna får därigenom väsentligt
bättre möjligheter att tillgodose efterfrågan från familjer som
föredrar kommunal barnomsorg. Något behov av en lagstadgad rätt
till kommunal barnomsorg finns därmed inte.</pre>
<pre>
Utskottet avstyrkte de då aktuella motionerna. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 85).</pre>
<pre>I budgetpropositionen (s. 154) framhålls att utbyggnaden
av barnomsorgen fortgår. Avsikten är att alla förskolebarn från
ett och ett halvt års ålder skall få delta i någon form av
förskoleverksamhet. Deltagandet innebär att plats erbjuds i
daghem, familjedaghem, deltidsgrupp eller att barn erbjuds att
delta i öppen förskoleverksamhet beroende på föräldrarnas
förvärvsarbete eller studier och barnens behov.</pre>
<pre>I ett svar på en muntlig fråga i riksdagen den 20 februari
1992 framhöll socialministern att om den kommunalekonomiska
kommitténs förslag genomförs är det nödvändigt att överväga en
lagstiftning om barnomsorg för att säkerställa att kommunerna
fullgör sina skyldigheter mot barnfamiljerna (prot. 1991/92:67
s. 25 och 26).</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Genom de nyligen ändrade statsbidragsvillkoren för alternativa
daghem kommer trycket på den kommunala barnomsorgen att minska.
Kommunerna får därigenom bättre möjligheter att tillgodose
efterfrågan från familjer som föredrar kommunal barnomsorg.</pre>
<pre>Utskottet erfar att frågan om lagstiftning och dess framtida
utformning kommer att övervägas inom regeringskansliet i samband
med den aviserade propositionen angående den kommunala ekonomin.</pre>
<pre>Utskottet avstyrker motionerna So232 (s) yrkande 3 och So612
(v) yrkande 4. Även yrkande 5 i den senare motionen avstyrks.</pre>
<pre>
Resurser till barnomsorgen m.m.</pre>
<pre>I motion So612 (v) begärs ett tillkännagivande om resurser
till kommunernas utbyggnad av barnomsorgen (yrkande 6) och
om att arbetsgivarnas bidrag -- barnomsorgsavgifterna -- fullt
ut skall användas till barnomsorgen (yrkande 12).</pre>
<pre>Motionärerna framhåller att barnomsorgen år 1980 till 43 %
finansierades av statsbidrag. År 1989 var andelen nere i 36 %.
Detta är enligt motionärerna pengar som behövs i kommunerna.
Regeringen vill för år 1993 minska statsbidragen till kommunerna
med 7,5 miljarder kronor. Vänsterpartiet motsätter sig detta och
anser att kommunerna behöver dessa pengar bl.a. till utbyggnad
av barnomsorgen. Barnomsorgsavgift tas ut av alla arbetsgivare
och egenföretagare. Staten beräknar att ta ut 14,5 miljarder
kronor, men av detta går enligt budgeten bara 13 miljarder till
barnen och 1,5 miljarder till annat än barnomsorg. Enligt en
beräkning som gjorts av Svenska kommunaltjänstemannaförbundet
(SKTF) är den summa som staten undanhållit barnomsorgen nu uppe
i mellan 25 och 30 miljarder. Motionärerna anser att de pengar
som arbetsgivarna betalar i barnomsorgsavgifter skall gå till
landets barnomsorg.</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU12 behandlade utskottet förra
våren en motion från Vänsterpartiet om att öka statsbidraget för
barnomsorg med 1100 000 000. Utskottet ansåg då att det inte
fanns utrymme för den höjning som föreslogs och avstyrkte därför
motionen. I sammanhanget konstaterades att statsbidraget till
barnomsorgen höjdes den 1 januari 1990 men att någon uppgift om
de faktiska kostnaderna för detta år inte då fanns tillgänglig.</pre>
<pre>Frågan om användningen av barnomsorgsavgifterna behandlade
utskottet senast i betänkandet 1991/92:SoU12. Utskottet
framhöll att barnomsorgsavgifterna förs till staten för
finansiering av statsbidrag till barnomsorgen (5 § lagen
1981:691 om socialavgifter). Anslaget F 1. Bidrag till kommunal
barnomsorg i statsbudgeten, femte huvudtiteln, är ett
förslagsanslag som får överskridas. Hur mycket av anslaget som
används är beroende av i vilken utsträckning barnomsorgen byggs
ut. Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet utifrån styrelsens
statistik över utbetalda statsbidrag, kommunernas
barnomsorgsplaner och SCB:s barnomsorgsundersökning. Enligt
utskottets uppfattning påkallade motionen ingen åtgärd av
riksdagen utan avstyrktes.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet anser att det inte finns utrymme för någon höjning
av statsbidraget till barnomsorg. I fråga om användningen av
barnomsorgsavgiften vidhåller utskottet sin tidigare uppfattning
och anser inte att motionen i den delen påkallar någon åtgärd.
Motion So612 (v) yrkandena 6 och 12 avstyrks.</pre>
<pre>
Statsbidrag för dagbarnvårdares egna barn m.m.</pre>
<pre>I motion So613 av Roland Larsson (c) yrkas ett
tillkännagivande om statsbidrag för dagbarnvårdarnas egna barn.
Motionären antar att regeringen av samhällsekonomiska skäl inte
lagt fram något förslag som tillgodoser motionären. Detta är
beklagligt särskilt som regeringens beräkningar av kostnaderna
för ett genomförande av förslaget i motionen bygger på delvis
felaktiga förutsättningar och uppskattas till ett alldeles för
högt belopp. Det blir fråga om ett successivt genomförande på
några års sikt. Några ökade anslag i budgeten för 1992/93 behövs
inte enligt motionären.</pre>
<pre>I motion So607 av Inger René och Karin Falkmer (m) begärs
ett tillkännagivande om begränsning i yrkesförbudet för
dagbarnvårdarna. Enligt motionärerna bestämmer varje kommun hur
många barn en dagbarnvårdare kan ta emot. Det är beroende av
barnens vistelsetid, barnens åldrar och också beroende på hur
många egna barn som vistas i hemmet. För varje eget barn
dagbarnvårdaren får måste hon därför minska sin yrkesarbetstid.
Då minskar givetvis också lön, sjukersättning och ATP-poäng. Det
naturliga är att skipa rättvisa genom att låta dagbarnvårdarens
barn stå i barnomsorgskö som alla andra barn. När de är framme i
kön placeras de i det egna hemmet. Föräldrarna betalar den
kommunala barnomsorgstaxan och dagbarnvårdaren, dvs. mamman
eller pappan, får lön där samtliga barn räknas in. Då
diskrimineras inte längre dagbarnvårdarna, och näringsförbudet
är upphävt, framhåller motionärerna.</pre>
<pre>Frågan om statsbidrag för dagbarnvårdares egna barn
behandlades av utskottet senast i betänkandet 1991/92:SoU12.
Utskottet framhöll:</pre>
<pre>Enligt propositionen är det regeringens avsikt att ändra
statsbidragsreglerna så att statsbidrag utgår för
dagbarnvårdarnas egna barn på samma villkor som gäller för andra
yrkesarbetandes barn. Utskottet vill också erinra om att
kommande förslag från den kommunalekonomiska kommittén förväntas
innebära mer generella statsbidrag som ger kommunerna större
frihet att stödja olika former av barnomsorg.</pre>
<pre>
Med hänvisning härtill avstyrkte utskottet de då aktuella
motionerna.</pre>
<pre>I ett frågesvar den 12 november 1991 framhöll
socialministern att han då inte kunde precisera tidpunkten när
regeringens olika åtgärder kunde skapa ekonomiskt utrymme för
denna reform (prot. 1991/92:23 s. 20).</pre>
<pre>I 1992 års budgetproposition finns inga förslag i denna
del.</pre>
<pre>Kommunalekonomiska kommittén har föreslagit att detta
anslag skall inordnas i ett nytt generellt statsbidragssystem
(SOU 1991:98). En proposition i frågan avses lämnas till
riksdagen våren 1992.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>När det gäller statsbidrag till dagbarnvårdares egna barn
erinrar utskottet om att regeringen förklarat sig ha för avsikt
att ändra statsbidragsreglerna så att statsbidrag utgår för
dagbarnvårdarnas egna barn på samma villkor som gäller för andra
yrkesarbetandes barn. Den kommunalekonomiska kommitténs förslag
innebär dock att statsbidraget till barnomsorg inordnas i ett
generellt statsbidragssystem, vilket ger kommunerna större
frihet att stödja olika former av barnomsorg. Förslaget bereds i
regeringskansliet, och en proposition har aviserats till senare
i vår. Utskottet utgår från att regeringen i samband med denna
proposition eller vid annat lämpligt tillfälle återkommer till
riksdagen med förslag som möjliggör ifrågavarande reform. Motion
So613 (c) avstyrks därmed. Även motion So607 (m) avstyrks.</pre>
<pre>
Kvalitet i barnomsorgen m.m.</pre>
<pre>I motion So232 (s) begärs ett tillkännagivande om
principerna för rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen
(yrkande 2). Motionärerna anför bl.a.:</pre>
<pre>Förskolan har byggts ut kraftigt under 1980-talet, kvaliteten
har höjts och valfriheten ökat. Mot bakgrund av detta anser
motionärerna att det nu är angeläget att lägga fast
kvalitetskraven för all barnomsorg oavsett huvudman.</pre>
<pre>Sociala och pedagogiska mål med utgångspunkt i 1 §
socialtjänstlagen skall enligt dem styra innehållet i all
barnomsorg. Den personal som arbetar med barnen måste ha sådan
utbildning och erfarenhet att barnens behov av omsorg och
pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Lokalstandarden och
utemiljön måste vara goda. Barngruppernas sammansättning och
storlek måste vara väl avvägda. Barnomsorgen bör finnas
tillgänglig i det område där man bor. Intagning till förskolan
bör ske från den kommunala barnomsorgskön. Föräldraavgifterna i
de alternativa verksamheterna måste ligga i nivå med de avgifter
som gäller i den kommunala barnomsorgen. En förutsättning för
att statsbidrag skall utgå till alternativ verksamhet är att den
finns upptagen i kommunens barnomsorgsplan. Kommunen skall också
ha ett ansvar för att verksamheten håller samma kvalitet som
jämförbar kommunal verksamhet. Det planerade institutet för
kvalitetskontroll inom socialtjänsten kan vara en hjälp för
kommunerna i detta arbete, framhåller motionärerna. I
budgetpropositionen läggs förslag om att ge statsbidrag till
familjedaghemsverksamhet, som bedrivs i för ändamålet förhyrd
lokal. Detta är enligt motionärerna inte vad som avses med
familjedaghem, där omsorgen om barnen skall ske i
dagbarnvårdarens hem kompletterad med öppen förskola och
deltidsförskola. Föräldrar väljer denna form av barnomsorg just
för dessa speciella kvaliteters skull. I stället är regeringen
på väg att tillskapa någon form av "lågprisvariant" av daghem
utan ledning av pedagogiskt utbildad personal, en hybrid som
varken är familjedaghem eller daghem. Bland Socialdemokraternas
viktiga kvalitetskrav återfinns kravet på att personalen skall
ha både utbildning och erfarenhet, varför motionärerna inte kan
acceptera förslaget i budgetpropositionen.</pre>
<pre>I samma motion finns också ett yrkande om en översyn av vilket
lagstöd som krävs för att garantera rättssäkerhet, sekretess,
lika-behandling-principen, uppföljning och kvalitetskontroll när
kommuner lämnar över verksamhet till andra huvudmän, genom
tilläggsdirektiv till socialtjänstkommittén (yrkande 4).</pre>
<pre>I motion So612 (v) begärs förslag till ett regelsystem för
privat barnomsorg i fråga om kravet på trygghet och kvalitet i
barnomsorgen (yrkande 7). Motionärerna kräver en
parlamentarisk utredning av de juridiska och andra regler som
behövs för att garantera kvaliteten inom förskoleverksamheten.</pre>
<pre>I motion So603 av Anita Jönsson (s) begärs ett
tillkännagivande om behovet av ändring av statsbidragen till
kooperativa daghem i enlighet med vad som anförs i motionen.
Motionären framhåller att ett kooperativt daghem när det blir en
ledig plats skall erbjuda den till någon i den kommunala
barnomsorgskön. Daghem som erhåller statsbidrag skall vara
berett att ta emot alla barn oavsett fysiska eller psykiska
handikapp. När ett sådant daghem startar skall dock de föräldrar
som medverkar till att kooperativet kommer till stånd ha förtur
för sina barn. Den som accepterar en plats på kooperativt dagis
måste vara skyldig att fullfölja stadgarna och målsättningen för
kooperativet.</pre>
<pre>I motion So601 av Maja Bäckström och Leo Persson (s)
begärs ett tillkännagivande om dagbarnvårdarnas möjlighet att
starta personalkooperativ inom barnomsorgen. Dagbarnvårdare med
lång erfarenhet bör enligt motionärerna likställas med personal
som har teoretisk utbildning vad gäller möjligheten att starta
och driva personalkooperativ.</pre>
<pre>
I betänkandet 1990/91:SoU2 framhöll utskottet att det stod
fast vid sin tidigare bedömning att barnomsorgsverksamheten inte
borde bindas av detaljerade föreskrifter som fastslagits av
statsmakterna samt att detta innebar att ett stort ansvar lagts
på kommunerna då det gäller kvalitetskraven på barnomsorgen och
att borttagande av vissa statliga regler inte fick leda till en
kvalitativ utarmning av förskolan.</pre>
<pre>I betänkandet 1991/92:SoU12 ställde sig utskottet bakom de
riktlinjer för statsbidrag till alternativa dag- och fritidshem
som föreslagits i proposition 1991/92:65, innebärande bl.a.:
1. Tillstånd att inrätta daghemmet eller fritidshemmet skall
finnas enligt 69 § socialtjänstlagen.
2. Kommunen skall ha beslutat att verksamheten skall ingå i
kommunens barnomsorgsplan.
3. Den personal som arbetar med barnen i den alternativa
barnomsorgen skall ha sådan utbildning eller erfarenhet att
barnens behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan
tillgodoses.
4. Nivån på föräldraavgifterna får inte oskäligt överstiga de
avgifter som gäller i den kommunala barnomsorgen.</pre>
<pre>Yrkanden liknande de nu aktuella i motionerna So232 och So612
behandlades också av utskottet. Utskottet lämnade en ingående
redogörelse för gällande bestämmelser m.m. och gjorde vidare
följande bedömning:</pre>
<pre>Som framgått av den här lämnade redovisningen står
verksamheten vid enskilda förskolor och fritidshem under
offentlig kontroll och omfattas av bestämmelser i
socialtjänstlagen och med stöd därav i socialtjänstförordningen
och socialstyrelsens bindande föreskrifter på området.
Socialtjänstkommittén har i uppdrag att se över bl.a.
tillstånds- och tillsynsfrågor som rör enskild barnomsorg.
Konkurrenskommittén uppmärksammar kommunala entreprenader på
bl.a. barnomsorgens område. Beskattningen av ideella föreningar
ses över av stiftelse- och föreningsskattekommittén. Utskottet,
som förutsätter att även frågor angående sekretess och
individens rättssäkerhet tas upp till bedömning i
socialtjänstkommittén, anser inte att någon ytterligare översyn
av lagstiftningen när det gäller enskild barnomsorg för
närvarande är motiverad. Motionerna avstyrks alltså.</pre>
<pre>Frågan om ett kooperativt daghem skall vara skyldigt att
erbjuda lediga platser till den kommunala barnomsorgskön eller
inte behandlade utskottet hösten 1990 i betänkandet
1990/91:SoU2. Utskottet hänvisade till sin tidigare
uppfattning att sådana villkor för statsbidrag som motionärerna
ställt upp avsevärt skulle minska möjligheterna att driva
verksamhet i form av föräldakooperativ och vidhöll sin
inställning att segregering inom barnomsorgen i första hand
måste angripas med andra medel än dem som föreslagits i den då
aktuella motionen. Motionen avstyrktes.</pre>
<pre>När frågan på nytt behandlades i betänkandet 1991/92:SoU12
erinrade utskottet om att förslagen i den då aktuella
propositionen (prop. 1991/92:65) innebar att någon skyldighet
för personalkooperativen att ta barnen ur kommunens kö inte
längre skulle föreligga. Med hänvisning härtill och till de skäl
utskottet anförde hösten 1990 avstyrktes den då aktuella
motionen.</pre>
<pre>De krav på personalens utbildning i personalkooperativ, som
aktualiseras i motion So601, behandlades av utskottet i samma
betänkande. Utskottet framhöll:</pre>
<pre>Utskottet har tillstyrkt propositionens förslag (prop.
1991/92:65) att när det gäller personalen i den alternativa
barnomsorgen samma krav på utbildning eller erfarenhet bör gälla
som för övrig i barnomsorgsplanen upptagen verksamhet. Utskottet
kan därför inte ställa sig bakom motionärernas krav att
dagbarnvårdare utan teoretisk utbildning generellt skulle ges
rätt att driva personalkooperativ med rätt till statsbidrag.
Motionen om dagbarnvårdares rätt att starta personalkooperativ
avstyrks därför. Utskottet vill dock erinra om att med
propositionens förslag till villkor för statsbidrag, som
utskottet alltså ställt sig bakom, det blir möjligt för
dagbarnvårdarna att anställa utbildad personal i sitt
personalkooperativ och därigenom uppfylla kraven för
statsbidrag.
Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare inställning när det gäller
frågan om kvalitet i barnomsorgen och avstyrker motionerna So232
(s) yrkandena 2 och 4 samt So612 (v) yrkande 7.</pre>
<pre>I fråga om huruvida kooperativa daghem skall vara skyldiga att
erbjuda lediga platser till den kommunala barnomsorgskön
vidhåller utskottet sin tidigare inställning och avstyrker
därför motion So603 (s). Även när det gäller kraven på
personalens utbildning i personalkooperativ vidhåller utskottet
sin tidigare inställning och avstyrker därför motion So601 (s).</pre>
<pre>
Personalen i barnomsorgen</pre>
<pre>I motion So612 (v) begärs ett tillkännagivande om
personalinflytande och brukardemokrati (yrkande 14). I samma
motion begärs också tillkännagivanden om vad som anförts i
motionen dels om behovet av utbildning av kommunernas
barnstugepersonal (yrkande 9), dels om behovet av särskilda
medel till vidareutbildning inom barnomsorgen (yrkande 10).
Motionärerna anför:</pre>
<pre>
Vänsterpartiet strävar efter valfrihet, småskalighet,
personalinflytande och brukardemokrati. Vi vill ha självstyrande
enheter med ett övergripande kommunalt ansvar. Den enskilda
institutionen skall ledas av en styrelse bestående av personal
och föräldrar. Brukarinflytande kan bara åstadkommas genom att
brukarna ges verklig möjlighet att vara med och besluta om hur
de medel, som politikerna fördelar, skall användas.</pre>
<pre>Att stärka medborgarnas inflytande över kommunens verksamhet i
stort och brukarnas inflytande över den enskilda institutionen
är en angelägen och brådskande uppgift. Därför behövs exempelvis
för barnomsorgen klara politiska besked om personalens och
föräldrars rätt att delta i beslutsprocessen. Detta kan göras
genom att stärka sociallagstiftningen vilket sedan kan
förtydligas i kommunernas barnomsorgsplaner.</pre>
<pre>Arbetet i förskolan är ett lagarbete där varje situation i
vardagen är ett tillfälle för barnen till utveckling och
inlärning. Därför är det så viktigt att all personal har
pedagogisk kompetens och goda kunskaper om barns utveckling. Vår
uppfattning är därför att barnskötare och obehörig personal bör
erbjudas vidareutbildning.</pre>
<pre>En ändamålsenlig fortbildning är en viktig faktor för att
locka till sig ny personal och behålla den erfarna, därför är
det mycket otillfredsställande att kommunerna inte har använt de
tilldelade medlen för fortbildning. Vi vill att kommunerna,
efter ansökan och redovisning av fortbildningsplaner till
socialstyrelsen, skall kunna få särskilt anvisade medel för
sådan verksamhet.</pre>
<pre>
Denna fråga behandlades utförligt av utskottet förra hösten i
betänkandet 1991/92:SoU12 s. 12 ff. vid behandlingen av
proposition 1991/92:65 om valfrihet i barnomsorgen.
Motionsyrkande om personalinflytande och brukardemokrati
avstyrktes med hänvisning till att de då föreslagna
statsbidragsreglerna ger utrymme för många olika företags- och
organisationsformer inom barnomsorgen, bl.a. sådana där personal
och föräldrar tillsammans beslutar om verksamhetens inriktning
och om hur pengarna skall användas. Utskottet delade
uppfattningen i motioner om fortbildningens betydelse. En ökad
satsning på fortbildning och personalutveckling var enligt
utskottet angelägen, bl.a. för att minska personalomsättningen
inom barnomsorgen. Utskottet ville också understryka vikten av
att alla personalkategorier erbjuds fortbildning, oavsett
arbetsgivare. Med hänvisning till det projekt om
personalutveckling som Svenska kommunförbundet genomför och till
att socialstyrelsen för närvarande följer hur
fortbildningsverksamheten utvecklas i kommunerna avstyrkte
utskottet emellertid motionerna.</pre>
<pre>I betänkandet (SOU 1991:54) Skola--skolbarnsomsorg en
helhet av skolbarnsomsorgskommittén behandlas bl.a. frågor om
grundutbildning och fortbildning för barnomsorgspersonal.</pre>
<pre>I budgetpropositionen bilaga 9 s. 28 framhåller statsrådet
Ask att regeringen avser att återkomma till riksdagen med en
särproposition om lärarutbildning m.m. I samband med denna
proposition kommer de frågor i skolbarnsomsorgskommitténs
betänkande som berör utbildnings- och personalfrågor att
behandlas.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att statsbidragsbestämmelserna ger
utrymme för många olika företags- och organisationsformer inom
barnomsorgen, bl.a. sådana där personal och föräldrar
tillsammans beslutar om verksamhetens inriktning och om hur
pengarna skall användas. Motion So612 (v) yrkande 14 avstyrks
därför.</pre>
<pre>Utskottet delar uppfattningen i samma motion om betydelsen av
väl utbildad personal för att tillgodose grundläggande
kvalitetskrav beträffande barnomsorgen. Nya utbildningsplaner
har nyligen fastställts för förskollärar- och
fritidspedagoglinjerna. Det är enligt utskottet viktigt att
behovet av vidareutbildning av skilda slag kan tillgodoses. En
ökad satsning på fortbildning och personalutveckling är också
angelägen. Utskottet vill vidare understryka vikten av att alla
personalkategorier erbjuds fortbildning, oavsett arbetsgivare.
Med hänvisning till det anförda och till det projekt om
personalutveckling som Svenska kommunförbundet genomför och till
att socialstyrelsen för närvarande följer hur
fortbildningsverksamheten utvecklas i kommunerna avstyrker
utskottet motionen även i dessa delar, yrkandena 9 och 10.</pre>
<pre>
Barnomsorg i glesbygd</pre>
<pre>I motion So612 (v) begärs ett tillkännagivande om
barnomsorg i glesbygd (yrkande 8). Motionärerna framhåller
att barnomsorg måste finnas också i glesbygd. Det behövs enligt
motionärerna flexibilitet för att klara glesbygdens barnomsorg,
men skördedagis och kombinerat skola/dagis enligt en modell som
prövats i Nordmalings kommun är tänkbara vägar. Motionärerna
föreslår att varje nyuppförd sådan plats initialt stimuleras med
25 000 kr.</pre>
<pre>I socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 1991:3) om
statsbidrag till kommunerna för barnomsorg sägs bl.a. följande
om periodiskt anordnad barnomsorg:</pre>
<pre>
Socialdepartementet gjorde i december 1987 i samverkan med
Svenska kommunförbundet en enkät till kommunerna om behovet av
periodisk barnomsorg. Enkäten visade, att behov av barnomsorg
under vissa tider på året finns inte bara för föräldrar som
arbetar inom jordbrukssektorn utan också i flera andra
yrkesgrupper, exempelvis hos anställda inom turistnäringen och
sjukvården.</pre>
<pre>För att stimulera kommunerna att mer generellt tillgodose
behov av periodisk barnomsorg ändras statsbidragsreglerna för
sådan verksamhet. För barn, som får omsorg under kortare tid än
sex månader och som inte är inskrivna i barnomsorgen vid något
av mättillfällena 1 april resp. 1 oktober, ges från och med 1989
ett bidrag per faktisk omsorgsvecka, vilket motsvarar bidraget i
resp. omsorgsform räknat per vecka.</pre>
<pre>I årets budgetproposition framhåller socialministern
följande (bilaga 6 s. 152):</pre>
<pre>
Inom utbildningsdepartementet och i samverkan med
socialdepartementet tillsattes år 1989 en kommitté för att
följa, stimulera och påskynda en utveckling i riktning mot en
organisatoriskt och pedagogiskt samlad verksamhet för skola och
skolbarnsomsorg. Kommitténs betänkande överlämnades i juni 1991
(SOU 1991:54).</pre>
<pre>I direktiven framhölls att kommitténs arbete skulle ha som mål
att från en helhetssyn på verksamheten i skolan och
skolbarnsomsorgen stimulera utvecklingen i riktning mot en god
heldagsomsorg av hög kvalitet i en ekonomiskt rationell
organisation.</pre>
<pre>Kommittén har följt det pågående utvecklingsarbetet i
kommunerna samt initierat en rad utvecklingsprojekt som kan
tjäna som förebilder för kommunerna. Kommittén har också utrett
behovet av ändringar i de regler som gäller för skolan och
skolbarnsomsorgen för att skapa förutsättningar för en
utveckling och samverkan. Även frågan om utbildning av personal
har behandlats.</pre>
<pre>Åtta exempel i skolbarnsomsorgskommitténs betänkande visar
vilka ekonomiska effekter olika former av samarbete får avseende
lokal- och personalanvändning. Analysen innehåller vissa
osäkerheter men visar dock att de samlade kostnaderna för en
elev som går i skola och skolbarnsomsorg var lägre i de
integrerade lösningarna jämfört med de traditionella, dvs. skola
och fritidshem separerade. De besparingar som redovisas berör i
första hand personalkostnader.</pre>
<pre>
Här hänvisas också till det ovan intagna anförandet om skola
och barnomsorg i årets budgetproposition av statsrådet Ask.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet delar inställningen i motion So612 (v) att det kan
krävas särskilda lösningar för att klara barnomsorgen i
glesbygden. En förutsättning därför är att
statsbidragsbestämmelserna har en viss flexibilitet. Utskottet
anser att gällande bestämmelser tillgodoser glesbygdens behov i
denna del. Den kommunalekonomiska kommitténs förslag innebär att
statsbidraget till barnomsorg inordnas i ett generellt
statsbidragssystem. Enligt förslaget skall vid fördelningen av
statsbidraget beaktas bl.a. glesbygdsgraden. En proposition på
grundval av kommitténs betänkande har aviserats till senare i
vår. Utskottet kan inte tillstyrka motionärernas förslag att ett
särskilt statsbidrag skall utgå till nyuppförda
barnomsorgsplatser i glesbygd. Motion So612 (v) yrkande 8
avstyrks.</pre>
<pre>
Den pedagogiska inriktningen av förskolan</pre>
<pre>I motion So614 av Ingrid Näslund (kds) yrkas ett
tillkännagivande att barnomsorgen skall byggas på kristna och
humanistiska grundvärderingar. Motionären anför:</pre>
<pre>Regeringens direktiv till läroplanskommittén är tydlig och
klar när det gäller bestämningen av skolans ideologiska grund.
"Skolans verksamhet är inte och skall inte vara
värderingsmässigt neutral. Den bör liksom tidigare bygga på de
etiska normer, såsom människolivets okränkbarhet, individens
frihet, solidaritet med svaga och utsatta, respekt för den
enskilda människans särart och integritet och allas lika värde
vilka genom kristen etik och västerländsk humanism har en djup
förankring i vårt land. Detta är värderingar som de flesta
människor i Sverige, utifrån olika utgångspunkter och kulturell
bakgrund, kan acceptera." Även om inte barnomsorgen omfattas av
dessa direktiv, så är det naturligt och önskvärt att vi fick en
klart uttalad kristen grund även för barnomsorgen.</pre>
<pre>
Frågor om den pedagogiska inriktningen av förskolan har
behandlats av utskottet vid upprepade tillfällen. I betänkandet
SoU 1985/86:5 behandlade utskottet proposition 1984/85:209
om förskola för alla barn. Med anledning av en motion av Alf
Svensson (c) liknande den nu aktuella motionen anförde utskottet
följande:</pre>
<pre>Utskottet har tidigare uttalat att det framstår som naturligt
att som ett moment i omvärldsorienteringen ägna uppmärksamhet
bl.a. åt de stora religiösa högtiderna.</pre>
<pre>I den nu aktuella propositionen framhålls att en av
barnomsorgens uppgifter är att förmedla ett kulturarv (s. 8)
samt att verksamheter som knyter an till kulturarv och
traditioner ger barn förankring och trygghet i den miljö de
växer upp i (s. 12). Utskottet instämmer i detta. Det är sålunda
naturligt att ägna uppmärksamhet åt bl.a. de stora religiösa
högtider som firas i vårt land, liksom åt andra religiöst
grundade sedvänjor som barnen möter i sin omvärld. Samtidigt
måste konstateras att vi numera lever i ett pluralistiskt
samhälle där människor i större utsträckning än tidigare har
skilda uppfattningar i religiösa och andra livsåskådningsfrågor.
Grundläggande för förskolans behandling av religiösa frågor
måste därför vara en öppen och accepterande hållning gentemot
olika åskådningar och syftet att på objektiv grund ge barnen
insikt i och respekt för olika religiösa livsmönster. Med
hänvisning till det anförda avstyrks motionen.</pre>
<pre>
Senast i betänkandet 1990/91:SoU2 behandlade utskottet
frågor om den pedagogiska inriktningen m.m. för förskolan.
Utskottet avstyrkte de då aktuella motionerna med hänvisning
bl.a. till att socialstyrelsen år 1987 efter uppdrag från
regeringen utformat ett pedagogiskt program för förskolan
(Allmänna råd 1987:3). Socialstyrelsen hade då nyligen också
utgivit ett kompletterande material till det pedagogiska
programmet för förskolan för de äldre förskolebarnen (Allmänna
råd 1990:4). År 1988 kom ett pedagogiskt program för fritidshem
(1988:7). Socialstyrelsen hade vidare utarbetat Allmänna råd för
familjedaghemmen (1988:4).</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet delar motionärens inställning att all barnomsorg bör
bygga på etiska normer, såsom människolivets okränkbarhet,
individens frihet, solidaritet med svaga och utsatta, respekt
för den enskilda människans särart och integritet och allas lika
värde, vilka genom kristen etik och västerländsk humanism har en
djup förankring i vårt land. Detta överensstämmer väl med andan
i regeringsförklaringen och stämmer enligt utskottet också väl
överens med den pedagogiska inriktningen av dagens barnomsorg.
Statsbidragsbestämmelserna har också nyligen ändrats så att
ökade möjligheter nu kommer att finnas för den som så önskar att
välja alternativ barnomsorg med kristen inriktning. Statsbidrag
utgår numera till barnomsorg i svenska kyrkans regi. Något
initiativ från riksdagens sida med anledning av motion So614
(kds) behövs inte. Motionen avstyrks därför.</pre>
<pre>
Huvudman för barnomsorgen m.m.</pre>
<pre>I två motioner tas upp frågor om vem som bör vara huvudman för
barnomsorgen m.m.</pre>
<pre>I motion So609 av Göte Jonsson (m) begärs ett
tillkännagivande om att den skolförberedande förskolan skall ha
skolan som huvudman och ingå i den kommunala skolplanen.
Motionären föreslår att alla barn året före skolstarten skall
erbjudas en klart skolförberedande förskola. Därmed kan barnens
övergång från förskola till skola underlättas. Denna förskola
skall enligt motionären ses som grund i skolsystemet och ge en
målmedveten förberedelse för skolan. Förskolan -- i ordets
egentliga mening -- skall ha skolan som huvudman och skolan
skall ange dess mål och innehåll. Skolan skall således ha det
övergripande ansvaret för det pedagogiska programmet i den
skolföreberedande förskolan som också skall ingå i den kommunala
skolplanen. Enligt motionären skall förskolan vara ett
frivilligt erbjudande till föräldrarna men en skyldighet för
kommunerna.</pre>
<pre>I motion Ub810 av Lars Werner m.fl. (v) begärs
tillkännagivanden om att barnomsorgen bör föras över från
socialtjänstlagen till skollagen (yrkande 7) och om att
barnomsorgen bör tillhöra skolverkets ansvarsområde (yrkande
8).</pre>
<pre>Dessa frågor behandlades av utskottet i betänkandet
1991/92:SoU12. Utskottet anförde då följande:</pre>
<pre>
Den tidigare regeringen redovisade i en skrivelse till
riksdagen (1990/91:50) det pågående arbetet vad gäller
barnomsorg och skola samt flexibel skolstartsålder.</pre>
<pre>I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 10) togs
frågan om gemensamt ansvar för barnomsorg och skola åter upp. I
propositionen (s. 49 f.) underströks vikten av en gemensam lokal
organisation för skola och barnomsorg. Enligt den dåvarande
skolministern pekade utvecklingen mot att gränserna mellan
förskola och skola suddas ut alltmer. Regeringen erinrade vidare
om riksdagens beslut om den ändring i socialtjänstlagen (bet.
1990/91:SoU9, rskr. 97) som innebär att det fr.o.m. den 1
januari 1992 skall stå kommunerna fritt att utforma sin
nämndorganisation på det sätt som passar de lokala
förhållandena, t.ex. att organisera skola och barnomsorg i en
gemensam kommunal nämnd.</pre>
<pre>Den s.k. läroplanskommittén (dir. 1991:9) tillkallades i
februari 1991 för att bl.a. lämna förslag till mål och
riktlinjer för barnomsorgen samt det offentliga skolväsendet.
Enligt direktiven skall kommittén utforma ett gemensamt
måldokument för barnomsorgen och grundskolan, alternativt hela
det offentliga skolväsendet. Arbetet skall bedrivas så att
kommittén kan lägga fram förslag till mål och riktlinjer för
barnomsorgen och samtliga skolformer senast den 1 september
1992. I måldokumentet är det enligt direktiven viktigt att ange
hur skola och barnomsorg kan stödja varandra. I direktiven
framhålls vidare vikten av att utgå från en helhetssyn på
barnets utveckling. Mål och riktlinjer skall utfärdas av
regeringen sedan riksdagen fått möjlighet att ta ställning till
de grundläggande principerna i dessa.</pre>
<pre>Utskottet gjorde följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet anser att resultatet av läroplanskommitténs arbete
först bör avvaktas innan riksdagen tar ställning till förslag
att föra över ansvaret för barnomsorgen till skolans område.
Motionen avstyrks därför.</pre>
<pre>
I årets budgetproposition (bilaga 9 s. 26 f.) anför
statsrådet Ask följande:</pre>
<pre>
Av remissvaren på skolbarnsomsorgskommitténs betänkande
framgår att kommunerna kommit långt när det gäller att i olika
former och modeller samordna skola och barnomsorg. Kommunerna är
överlag mycket positiva till det synsätt som speglas i
betänkandet och till de förslag som läggs fram. Jag ser stora
fördelar i en ökad samordning och samverkan mellan skola och
barnomsorg och har inga invändningar mot det arbete som nu pågår
i kommunerna.</pre>
<pre>I en mål- och resultatstyrd skolverksamhet är det dessutom
entydigt en kommunal uppgift att driva verksamheten på bästa
sätt i enlighet med de mål och riktlinjer som regering och
riksdag anger. Det är således helt riktigt att kommunerna nu
själva bestämmer även i samordnings- och samverkansfrågor.</pre>
<pre>För min del vill jag emellertid framhålla vikten av att det i
de statliga styrsystemen görs en mycket klar beskrivning av
skolans resp. barnomsorgens mål och uppdrag och en mycket tydlig
gränsdragning mellan skolans och barnomsorgens roll och
uppgifter. Med barnomsorg avser jag här daghem, deltidsdaghem
och fritidshem. I likhet med en rad remissinstanser anser jag
också att det är olämpligt att förena den obligatoriska
skolverksamheten med den frivilliga barnomsorgsverksamheten.
Regeringen har därför i de nya direktiv (dir. 1991:117) som har
utfärdats till läroplanskommittén angivit att uppdraget inte
längre omfattar mål och riktlinjer för barnomsorgen. Däremot
skall läroplanskommittén formulera utgångspunkterna för den
skolförberedande verksamheten, så att ett närmande mellan denna
verksamhet och grundskolan underlättas i kommunerna.</pre>
<pre>Jag vill således behålla den boskillnad mellan skola och
barnomsorg som finns i dag och som framför allt manifesterar sig
i att skolfrågorna regleras i skollagen och förskole- och
fritidshemsfrågor regleras i socialtjänstlagen.</pre>
<pre>
Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet anser att resultatet av läroplanskommitténs arbete
bör avvaktas innan utskottet överväger något initiativ i dessa
frågor. Motion So609 (m) och Ub810 (v) yrkandena 7 och 8
avstyrks därför.</pre>
<pre>
Den kommunala ersättningsnivån till kooperativt resp.
kommunalt driven social omsorg m.m.</pre>
<pre>I motion So273 av Roland Sundgren m.fl. (s) hemställs om
ett tillkännagivande om vad som anförts i motionen om
konkurrensneutralitet när det gäller den kommunala
ersättningsnivån till kooperativt resp. kommunalt driven social
omsorg (yrkande 3).</pre>
<pre>Motionärerna anför bl.a. att sedan länge statsbidragen för
föräldrakooperativa daghem är likställda med dem som går till
kommunalt drivna förskolor. Detta är en bra och nödvändig grund
för en kvalitativt god omsorg -- oavsett driftsform. Problemet
består i att ersättningsnivån i landets kommuner varierar mycket
kraftigt. I en undersökning som serviceföreningen Vårat Dagis
genomförde under år 1991 visade det sig att ersättningen kunde
skilja mellan 7 000 kr. och 40 000 kr./barn och år. Någon
motsvarande differens mellan de faktiska kostnaderna för den
kommunala verksamheten i dessa kommuner fanns inte.</pre>
<pre>Detta understryker enligt motionärerna ånyo faran i att
kooperativa driftsformer stimuleras i första hand för att spara
pengar. Om inte kooperativen ges motsvarande ersättning som de
kommunala förskolorna (självfallet parat med samma ansvar
beträffande barn med särskilda behov etc.) blir de kooperativa
driftsformerna inte ett alternativ för alla utan endast för
några av dem som önskar välja detta alternativ.</pre>
<pre>Det är enligt motionärerna nödvändigt att regeringen
omedelbart vidtar erforderliga åtgärder för att garantera att
landets kommuner ger kooperativa driftsformer ekonomiska och
andra förutsättningar som är likvärdiga med dem som gäller för
kommunal drift.</pre>
<pre>I motion So612 (v) begärs en översyn av kommunernas
avgiftssystem för barnomsorgen (yrkande 13). Motionärerna
anför:</pre>
<pre>Att avgiftsfinansiera sociala tjänster strider mot den
generella välfärdspolitiken, eftersom det slår hårdast mot
låginkomsttagarna. De undersökningar av barnomsorgstaxorna som
gjordes för något år sedan visade bl.a. en oacceptabelt hög
variation mellan olika kommuner. Det finns anledning att anta
att detta förhållande inte har förbättrats och att många
föräldrar på grund av höga avgifter inte anser sig ha råd att
efterfråga den barnomsorg som de skulle behöva. Vänsterpartiet
anser att barnomsorgstaxorna skall vara någorlunda lika över
hela landet. Vi vill ha en översyn av och förslag till
förändringar så att olikheterna i avgiftssystemet upphör.</pre>
<pre>
Utskottet behandlade den sistnämnda frågan senast i
betänkandet 1990/91:SoU2. Utskottet framhöll bl.a.</pre>
<pre>Socialstyrelsens uppdrag angående den sociala snedfördelningen
inom den kommunala barnomsorgen är nu avslutat och har
redovisats i rapporten 1989:20. Enligt rapporten är avgiften för
barnomsorgsplatsen ofta en stor post i hushållsekonomin för den
enskilda familjen. Avgiftssystemet påverkar också föräldrarnas
val av omsorgsform och styr barn från olika sociala grupper till
olika delar av den offentliga barnomsorgen.</pre>
<pre>Det är givet att hur taxesystemen konstrueras och hur mycket
föräldrarna får betala för barnomsorgen är en viktig fråga inför
1991, då alla barn skall ha rätt till förskola, heter det i
rapporten. Denna rätt kan enligt socialstyrelsen komma att
urholkas om inte de materiella betingelserna för att nyttja
barnomsorgen läggs till rätta. En enligt rapporten viktigare
orsak till den sociala snedfördelningen inom den kommunala
barnomsorgen är bristen på barnomsorg på obekväm tid.</pre>
<pre>Riksrevisionsverket (RRV) fick den 24 mars 1988 regeringens
uppdrag att belysa vissa frågor angående de kommunala avgifterna
inom bl.a. barnomsorgen. RRV har i en rapport (Dnr 1988:219)
från mars 1989 redovisat uppdraget. RRV föreslår olika åtgärder
mot avgiftsvariationer i kommunerna, t.ex. indraget eller
reducerat statsbidrag för de kommuner som avviker från en
rekommenderad taxa.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin inställning att en större enhetlighet
i barnomsorgsavgifterna bör eftersträvas. Socialstyrelsens och
RRV:s uppdrag att analysera bl.a. avgiftsfrågan är nu avslutade.
Aktionsgruppen för barnomsorg har nyligen lagt fram ett förslag
om lagstiftad rätt till plats i barnomsorgen m.m. Utskottet
utgår från att regeringen vid beredningen av aktionsgruppens
förslag även uppmärksammar utformningen av barnomsorgstaxorna.</pre>
<pre>
Den då aktuella motionen avstyrktes med hänvisning härtill.</pre>
<pre>Frågan bereds fortfarande i regeringskansliet.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet har förståelse för att stora skillnader i den
kommunala ersättningen till kooperativt respektive kommunalt
driven barnomsorg kan vålla problem. Det är emellertid en fråga
som enligt utskottet bör avgöras av den enskilda kommunen och
inte av riksdagen. Motion So273 (s) yrkande 3 avstyrks därför.</pre>
<pre>Frågan om kommunernas avgiftssystem för barnomsorgen bereds
fortfarande i regeringskansliet. Utskottet vidhåller
uppfattningen att en större enhetlighet i barnomsorgsavgifterna
bör eftersträvas. Riksdagen bör enligt utskottets mening inte
föregripa regeringens kommande ställningstagande i frågan.
Utskottet avstyrker därför motion So612 (v) yrkande 13.</pre>
<pre>
Ersättning till föräldrar som tvingas avstå från
förvärvsarbete när barnomsorgen inte fungerar</pre>
<pre>I motion So230 av Hans Karlsson (s) begärs en utredning om
på vilket sätt föräldrar kan garanteras ersättning om man
tvingas avstå från förvärvsarbete på grund av att barnomsorgen
tillfälligtvis inte fungerar. Motionären pekar på att möjlighet
finns för föräldrar att få ersättning om den ordinarie vårdaren
är sjuk eller drabbats av smitta. I andra fall saknas rätt till
ersättning, t.ex. om barnets ordinarie vårdare är förhindrad av
annan orsak än egen sjukdom, t.ex. egna barns sjukdom. Andra
situationer då barnomsorgen inte fungerar kan vara när ett
privat daghem tillfälligtvis tvingas stänga verksamheten eller
vikariesystemet för dagbarnvårdare inte räcker till.</pre>
<pre>Socialförsäkringsutskottet har vid flera tillfällen behandlat
liknande motionsyrkanden, senast i betänkandet
1990/91:SfU11. Utskottet anförde då följande:</pre>
<pre>Utskottet har tidigare vid flera tillfällen och senast i
betänkandet 1989/90:SfU11 behandlat motioner med samma syfte som
de förevarande. Utskottet erinrade därvid om att rätten till
föräldrapenning för förälder som behöver avstå från
förvärvsarbete i samband med sjukdom hos ett barn eller barnets
ordinarie vårdare infördes den 1 januari 1977 och att med
ordinarie vårdare enligt förarbetena till lagändringen kan
förstås antingen hemarbetande förälder eller någon tredje
person, exempelvis dagbarnvårdare, barnpraktikant eller någon
nära släkting.</pre>
<pre>Utskottet erinrade vidare om att frågan om rätt till
tillfällig föräldrapenning för förälder som avstår från
förvärvsarbete för att vårda barn som på grund av sjukdom eller
smitta hos ordinarie vårdares barn inte kan vistas hos den
ordinarie vårdaren har tagits upp av
föräldraförsäkringsutredningen i dess betänkande (SOU 1982:36)
Enklare föräldraförsäkring. Enligt utredningen torde en
utvidgning av bestämmelserna så att föräldrapenning skall kunna
utges på grund av sjukdom eller smitta hos ordinarie vårdares
barn komma att medföra en betydande utökning av försäkringen.
Utredningen framhöll att om dagmammans barn insjuknade skulle
detta, liksom vid ordinarie vårdares sjukdom, kunna medföra rätt
till föräldrapenning för flera barn samtidigt, som normalt
vårdades hos henne. Även om det kunde finnas skäl att ge rätt
till föräldrapenning i den nämnda situationen var utredningen
därför inte beredd att föreslå någon förändring på denna punkt
bl.a. med hänsyn till de kostnader för försäkringen som en sådan
ändring skulle kunna komma att medföra.</pre>
<pre>Vid behandlingen av frågan under 1989/90 års riksmöte
inhämtade socialförsäkringsutskottet yttrande från
socialutskottet. Socialutskottet betonade att det i första hand
måste eftersträvas att barnomsorgen hålls öppen på överenskomna
tider och att det är kommunerna som ansvarar för att ersättare
finns tillgängliga i de situationer som avsågs i motionerna.
Socialutskottet ansåg att de föräldrar som drabbas av
tillfälliga eller oförutsedda stängningar av barnomsorgen bör
hållas ekonomiskt skadeslösa, och utskottet ansåg därför att
frågan om ersättning för förlorad arbetsförtjänst för föräldrar
som inte kan förvärvsarbeta på grund av tillfälliga stängningar
av barnomsorgen borde utredas.</pre>
<pre>Socialförsäkringsutskottet delade socialutskottets uppfattning
om betydelsen av att barnomsorgen hölls öppen på överenskomna
tider och om kommunens ansvar för att ersättare fanns
tillgängliga i de situationer som avsågs i motionerna.
Socialförsäkringsutskottet hade inte några invändningar mot ett
vidgat ekonomiskt ansvar för kommunerna vid utebliven
barnomsorg. Utskottet, som erinrade om att rätten till
tillfällig föräldrapenning vid sjukdom hos ordinarie vårdare
infördes vid en tidpunkt då det var vanligare än nu att den
ordinarie vårdaren var en hemarbetande förälder eller att vården
ändå skedde i barnets och föräldrarnas hem, ville däremot med
bestämdhet avvisa tanken på att ersättning skulle utges från
föräldraförsäkringen i de situationer som avsågs i motionerna.</pre>
<pre>
Socialförsäkringsutskottet vidhöll sin tidigare bedömning i
frågan och avstyrkte bifall till den då aktuella motionen.</pre>
<pre>Rätt till tillfällig föräldrapenning föreligger sålunda när
förälder måste avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom
hos barnet eller dess ordinarie vårdare. I övriga situationer,
då en förälder måste avstå från förvärvsarbete eftersom den
ordinarie barnomsorgen inte fungerar, föreligger däremot ingen
rätt till tillfällig föräldrapenning.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Inledningsvis vill utskottet framhålla att det i första hand
måste eftersträvas att barnomsorgen fungerar på överenskommna
tider och att ersättare finns tillgänglig i de situationer då
barnomsorgen ändå inte fungerar. Om ersättning skall utges när
inte heller ersättare finns att tillgå är detta enligt utskottet
en fråga för kommunen och inte för den allmänna försäkringen.
Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med
anledning av motion So230 (s). Motionen avstyrks.</pre>
<pre>
Barnvårdarorganisationen</pre>
<pre>I motion So612 (v) hemställer motionärerna att riksdagen
begär att regeringen ger socialstyrelsen i uppdrag att upprätta
en plan för återuppbyggnad av barnvårdarorganisationen
(yrkande 15). Motionärerna framhåller följande:</pre>
<pre>Antalet barnvårdartjänster har minskat i kommunerna och
socialstyrelsen har, på regeringens uppdrag, gjort en
kartläggning av ensamföräldrars utnyttjande av de kommunala
barnvårdarresurserna.</pre>
<pre>Rapporten visar på stora brister och att detta är en
verksamhet som försummas i kommunerna när de tvingas prioritera.
Det är sämre beställt än på 1970-talet. Det behövs en ökad
beredskap i kommunerna för att ställa upp för ensamföräldrar,
föräldrar med bristande socialt nätverk eller familjer som
drabbas av sjukdom, eller av andra skäl råkar in i en
krissituation. Det är viktigt för barnet, att en pedagogiskt
kunnig och välbekant person kan komma hem, om inte mamma eller
pappa har möjlighet att stanna hemma med sitt sjuka barn.</pre>
<pre>Barnvårdarna fyller ofta också ett stort antal funktioner
förutom att vårda sjuka barn i hemmet. De stöttar
dagbarnvårdarna vid sjukdom, ledighet och fortbildning.
Barnvårdare fungerar som extra stöd i hemmet hos familjer som
behöver sådant stöd. Vänsterpartiet anser att uppbyggnaden av
barnvårdarsystem är en viktig fråga och vi önskar en plan för
denna verksamhets återuppbyggnad.</pre>
<pre>
Socialutskottet behandlade frågan i betänkandet
1991/92:SoU12.
Utskottet gjorde följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet delar socialstyrelsens uppfattning att
barnvårdarverksamheten är ett nödvändigt komplement till
barnomsorgen. En särskilt viktig funktion fyller barnvårdare för
ensamföräldrar och för föräldrar till handikappade barn. Det
utgår emellertid statsbidrag till kommunernas kostnader för
barnvårdare, och det bör ankomma på den enskilda kommunen att
avgöra vilken omfattning barnvårdarverksamheten skall ha. Med
hänvisning till det anförda avstyrktes motionen.</pre>
<pre>
Statsbidrag till kommunens kostnader för barnvårdare utgick
tidigare enligt förordningen (1983:944) om statsbidrag till
kommunerna för stöd och hjälp i boendet. Förordningen upphävdes
som ett led i äldrereformen.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller uppfattningen att barnvårdarverksamheten
är ett nödvändigt komplement till barnomsorgen. Det bör dock
ankomma på den enskilda kommunen att avgöra vilken omfattning
barnvårdarverksamheten skall ha. Utskottet avstyrker därför
motion So612 (v) yrkande 15.</pre>
<pre>
Medelsanvisning</pre>
<pre>Regeringen föreslår att till Bidrag till barnomsorg anvisas
ett förslagsanslag på 13 690 000 000 kr.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning
till Bidrag till barnomsorg.</pre>
<pre>
Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan (F 2)</pre>
<pre>Statsbidrag för invandrar- och flyktingbarn lämnas enligt
förordningen (1991:708) om statsbidrag till invandrar- och
flyktingbarn i förskolan. Denna förordning trädde i kraft den 1
juli 1991. Genom förordningen upphävdes förordningen (1977:628)
om statsbidrag till hemsspråksträning i förskolan. Medlen är
avsedda för en fri resursanvändning anpassad till olika behov,
t.ex. hemspråksträning, tvåspråkig personalförstärkning,
föräldrautbildning, kunskaps- och metodutveckling.</pre>
<pre>Medlen fördelas av socialstyrelsen efter ansökan från
kommunerna och beräknas på grundval av antalet inskrivna
invandrar- och flyktingbarn i barnomsorgen i resp. kommun.</pre>
<pre>Anslagsbehovet för nästa budgetår beräknas till oförändrat
40 milj.kr.</pre>
<pre>I motion So612 (v) begärs en utredning över
hemspråksundervisningen (yrkande 11). Motionärerna anför:</pre>
<pre>Invandrar- och flyktingbarn behöver stöd i form av bl.a.
modersmålsträning. Under de senaste åren har antalet barn med
annat hemspråk än svenska ökat med ca 3 000 barn per år. I fjol
minskade staten bidragen och gjorde en ny konstruktion för
utbetalning av dessa bidrag. Vi anser att bidragsanslagen skall
överensstämma med barnstugornas behov. Vi tror inte att så är
fallet. Det finns ett större behov av hemspråksundervisning i
förskolan än vad bidragssystemet ger utrymme för. Det behövs en
utredning som ser över bidragskonstruktionen.</pre>
<pre>
Utskottet behandlade i höstas i betänkandet 1991/92:SoU12
bl.a. en motion från Vänsterpartiet med motsvarande yrkande.
Utskottet ansåg att de nya reglerna för statsbidrag till
invandrar- och flyktingbarn i förskolan gav kommunerna
möjligheter till en friare resursanvändning än tidigare.
Utskottet förutsatte att kommunerna uppmärksammar invandrar- och
flyktingbarnens behov av språkträning. Med hänvisning härtill
avstyrkte utskottet motionen.</pre>
<pre>Kommunalekonomiska kommittén har föreslagit att även detta
anslag inordnas i ett nytt generellt statsbidragssystem. En
proposition har aviserats till senare i vår.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet anser att regeringens ställningstagande till den
kommunalekonomiska kommitténs förslag bör avvaktas. Motion So612
(v) yrkande 11 avstyrks därför.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning
till Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan.</pre>
<pre>
Barnmiljörådet (F 3)</pre>
<pre>Regeringen föreslår att 5 199 000 kr. förslagsvis anvisas till
barnmiljörådet.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning
till Barnmiljörådet.</pre>
<pre>
Barnombudsman</pre>
<pre>I ett flertal motioner tas upp frågan om inrättande av
barnombudsman m.m.</pre>
<pre>I motion So232 (s) begärs sålunda ett tillkännagivande om
en ombudsman för barn och unga (yrkande 6). Motionärerna
anför följande:</pre>
<pre>Det finns nu ett utredningsförslag om en barnombudsman. Vi
delar utredningens uppfattning när det gäller arbetsuppgifterna
för en barnombudsman: upprätthålla ett barnperspektiv på
bevakningen av samhällsutvecklingen, aktivt delta i
opinionsbildningen i barnfrågor samt speciellt uppmärksamma de
utsatta barnens situation.</pre>
<pre>Ombudsmannen skall således arbeta både för och med barn och
unga och vara opinionsbildande och attitydförändrande.
Barnombudet kan därmed bli en viktig komplettering i samhällets
insatser för att bevaka om rätt saker görs utifrån barnens och
ungdomarnas faktiska önskemål och behov och utifrån ambitionen
att förbättra barns villkor.</pre>
<pre>Barnombudsmannens arbetssätt och verksamhetsområde skall
komplettera, inte ersätta övrigt arbete med barn- och
ungdomsfrågor inom andra myndigheter och organisationer, t.ex.
Barnmiljörådet och Rädda Barnen. Inte minst i besparingstider
blir samhällets åtgärder för barn och ungdom speciellt viktiga
att slå vakt om.</pre>
<pre>
Även i motionerna So602 av Kaj Larsson m.fl. (s), So606 av
Maj-Inger Klingvall och Ewa Hedkvist Petersen (s) och So612 (v)
yrkande 21 begärs tillkännagivanden om tillsättande av
barnombudsman.</pre>
<pre>I motion Ju806 av Margareta Viklund (kds) begärs ett
tillkännagivande om tillsättande av barnombudsmän i landsting
och kommuner (yrkande 4).</pre>
<pre>År 1990 beslutade regeringen att tillkalla en särskild
utredningsman för att i enlighet med riksdagens hemställan
(betänkandet 1989/90:SoU17) utreda de närmare förutsättningarna
för och behovet av en statligt utsedd barnombudsman. Utredningen
har nu lagt fram sitt betänkande Ombudsman för barn och ungdom,
SOU 1991:70. I betänkandet lämnas förslag till en lag om
ombudsman för barn och ungdom. Lagen skall ha till ändamål att
ta till vara och främja barns och ungdomars rättigheter, behov
och intressen i samhället. Regeringen föreslås utse en ombudsman
för barn och ungdom som skall verka för att lagens ändamål
uppfylls. Barnombudsmannen skall också företräda barn och
ungdomar i den allmänna debatten och verka för att de ges
möjlighet att själva delta i denna och påverka
samhällsutvecklingen.</pre>
<pre>Utskottet behandlade dessa frågor senast i betänkandet
1991/92:SoU1. Utskottet konstaterade att betänkandet om en
ombudsman för barn och ungdom remissbehandlats. Utskottet ansåg
att den fortsatta beredningen av betänkandet borde avvaktas
innan riksdagen tog ställning till inrättandet av en statlig
barnombudsman eller av kommunala barnombud. De då aktuella
motionerna avstyrktes.</pre>
<pre>I budgetpropositionen framhåller socialministern att han
avser att efter ytterligare beredning, som också skall innefatta
frågan om barnmiljörådets framtida uppgifter, föreslå regeringen
att återkomma till riksdagen i denna fråga.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i frågan och
avstyrker därmed motionerna So232 (s) yrkande 6, So602 (s),
So606 (s) och So612 (v) yrkande 21. Motion Ju806 (kds) yrkande 4
avstyrks också.</pre>
<pre>
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (F 4)</pre>
<pre>Regeringen föreslår att riksdagen anvisar ett ramanslag på
5 828 000 kr. till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor (NIA).</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning
till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor.</pre>
<pre>Socialministern framhåller följande i budgetpropositionen.</pre>
<pre>
Den nu gällande lagstiftningen om internationell
adoptionshjälp trädde i kraft den 1 juli 1979. NIA har i en
skrivelse hemställt om en översyn av lagstiftningen. NIA
framhåller att lagstiftningen nu varit i kraft så länge att det
är naturligt med en översyn som bl.a. bör omfatta reglerna för
s.k. privata adoptioner, NIA:s ställning och utformningen av
statsbidraget till adoptionsorganisationerna.</pre>
<pre>
En översyn av adoptionslagstiftningen har genomförts av
förmynderskapsutredningen (Ju 1984:07). I slutbetänkandet (SOU
1989:100) Adoptionsfrågor har utredningen lagt fram förslag om
vissa ändringar i reglerna om adoption. Betänkandet har
remissbehandlats och förslagen övervägs nu i
justitiedepartementet. Vilken utformning adoptionsreglerna
skall få är emellertid enligt socialministern också beroende av
ett arbete på en internationell överenskommelse om
adoptionsregler som för närvarande pågår inom ramen för
konferensen om internationell privaträtt i Haag. Det arbetet kan
beräknas bli avslutat under år 1993.</pre>
<pre>Socialministern drar mot bakgrund av den fördjupade prövning
som gjorts av verksamheten följande slutsatser i
budgetpropositionen.</pre>
<pre>Det övergripande målet för NIA:s verksamhet att underlätta
adoptioner i Sverige av utländska barn bör ligga fast. Dessutom
visar min bedömning av verksamheten att nämnden bör ge ökad
tyngd åt arbetet med att följa den internationella utvecklingen
på området och därvid samla information i frågor som rör
adoption av utländska barn. Också i övrigt bör NIA:s
informationsverksamhet ökas.</pre>
<pre>Uppgiften att följa den internationella utvecklingen på
adoptionsområdet har skurits ned i samband med NIA:s
omfördelning av resurser. Denna del av NIA:s verksamhet är
viktig för att upprätthålla förtroendet för svensk
adoptionsverksamhet i barnens ursprungsländer och för att samla
information i frågor som rör adoption av utländska barn.</pre>
<pre>En viktig uppgift för NIA är att ge socialnämnderna råd och
information samt ge dem och allmänheten en bild av den svenska
synen på adoptioner. Andelen privata adoptioner har ökat under
den senaste perioden vilket medfört att kraven på kunskap hos
socialsekreterarna har ökat.</pre>
<pre>Vid sidan härav kan det finnas skäl att göra en viss
utvärdering av verksamheten inom NIA. Jag kommer inom kort att
ta initiativ till att detta sker.</pre>
<pre>
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner att verksamheten
inom NIA:s ansvarsområde skall ha den övergripande målsättning
som förordats.</pre>
<pre>I motion So279 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp)
begärs ett tillkännagivande om en översyn av verksamheten med
internationella adoptioner.</pre>
<pre>En översyn med anledning av NIA:s skrivelse till regeringen
måste enligt motionärens mening behandla samtliga de frågor NIA
tagit upp i sin skrivelse. Motionären ser översynen som ett
nödvändigt led i arbetet på att upprätthålla en verksamhet med
korrekta internationella adoptioner på en etisk hög nivå till
barnens bästa och till rimliga kostnader.</pre>
<pre>Det är viktigt att det finns möjlighet att adoptera vid sidan
av adoptionsorganisationerna. Erfarenheterna visar enligt
motionärerna att NIA:s roll därför behöver stärkas. NIA visar
också att tillsynsansvaret är splittrat och att det svenska
systemet för internationella adoptioner är svårt att förstå för
svenskar och än mer utomlands. Det framgår vidare att stödet
till adoptionsorganisationerna kan behöva förbättras, att
villkoren för deras verksamhet behöver ses över och att
möjligheterna att begränsa kostnadsutvecklingen bör undersökas.</pre>
<pre>NIA har i en skrivelse den 29 maj 1991 till regeringen
hemställt om en översyn av verksamheten med internationella
adoptioner. NIA anför i stort sett samma skäl som motionären.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner att verksamheten
inom NIA:s anslagsområde skall ha den övergripande målsättning
som förordats i propositionen.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att en utvärdering av NIA:s verksamhet
inom kort torde initieras av regeringen. Utskottet utgår från
att de frågor som tas upp av motionären övervägs i det
sammanhanget. Något initiativ från riksdagens sida behövs därför
inte. Motion So279 (fp) avstyrks.</pre>
<pre>
Föräldrautbildning</pre>
<pre>I tre motioner tas behovet av föräldrautbildning upp.</pre>
<pre>I motion So612 (v) begärs ett tillkännagivande om behovet
av en ökad föräldrautbildning (yrkande 3). Motionärerna
framhåller att föräldrautbildning i tillräcklig omfattning
fortfarande saknas. Det råder stora brister på detta område.
Landets studieorganisationer bör ges ekonomisk möjlighet att
prioritera denna verksamhet. Det behövs även ökad utbildning för
yrkeskategorier som arbetar med barn i skilsmässosituationer.
Vänsterpartiet anser att studieförbund som satsar på
föräldrautbildning skall ges extra statligt stöd till denna
verksamhet.</pre>
<pre>I motion So430 av Margareta Viklund (kds) yrkande 2 begärs
ett tillkännagivande om föräldrautbildning inom barnomsorg och
skola. Motionären anför:</pre>
<pre>Många föräldrar känner sig utsatta inför alla de krav som
ställs på föräldraskap genom tradition, socialt tryck och av
samhället. De flesta föräldrar har ambitionen att vara goda
föräldrar och är det också. Trots detta har många föräldrar
genom brist på socialt nätverk behov av utbyte av erfarenheter
och kunskaper med andra föräldrar. Det har visat sig att genom
föräldragrupper har det sociala nätverket stärkts och föräldrar,
som kommit i kontakt med varandra har skapat nya gemenskaper.
Det är viktigt att föräldrautbildningen får status och ett
sanktionerat utrymme inom framför allt mödra- och
barnhälsovårdens ram.</pre>
<pre>Föräldrar med barn inom barnomsorg, oavsett om den är privat
eller offentlig, och i skolan måste också ges möjlighet att
träffas till föräldrautbildning med den målsättning som
riksdagen tidigare beslutat om.</pre>
<pre>
Även i motion Ju806 yrkande 5 av samma motionär framförs
förslag om satsning på föräldrautbildning.</pre>
<pre>Den förra regeringen gav i mars 1991 socialstyrelsen i
uppdrag att kartlägga och beskriva de förändringar som har skett
inom barnhälsovården under senare år, bl.a. till följd av
verksamhetens integrering i primärvården. I uppdraget ingår
också att i fråga om utveckling, omfattning och innehåll
redovisa den del av föräldrautbildningen som är kopplad till
barnhälsovården.</pre>
<pre>Regeringen har vidare delat ut medel från allmänna
arvsfonden till Arbetarnas bildningsförbund, ABF, till
utvecklande av förbundets föräldrautbildningsverksamhet.</pre>
<pre>Förslag om en utbyggd föräldrautbildning har flera gånger
tidigare behandlats av utskottet, bl.a.i betänkandet
1990/91:SoU2 (s. 42 f.) med anledning av motioner liknande
de nu aktuella. Utskottet anförde följande.</pre>
<pre>Utskottet, som vid upprepade tillfällen påtalat vikten av
insatser när det gäller föräldrautbildningen, konstaterar att
regeringen ännu inte tagit något initiativ i saken. Utskottet
vidhåller emellertid sin inställning att det måste skapas
förutsättningar för en föräldrautbildning för föräldrar till
barn som passerat spädbarnstiden. En sådan föräldrautbildning
skall vara frivillig för föräldrarna, men genomföras så att alla
föräldrar får praktiska möjligheter att delta. Utbildningen bör
bedrivas via barnhälsovård, barnomsorg och skola och
kompletteras med insatser från frivilligorganisationer, såsom
barn- och ungdomsorganisationer och studieförbund.
Föräldrautbildningens syfte bör vara dels att ge ökade kunskaper
om barns utveckling, dels att skapa möjlighet till kontakt och
gemenskap med andra föräldrar och med barnomsorgs- och
skolpersonal. Regeringen bör med utgångspunkt dels i vad
utskottet här skisserat, dels i resultaten från det bedrivna
förnyelsearbetet om föräldrautbildning lägga fram förslag till
hur en  föräldrautbildning under förskole- och skolår kan
utvecklas och stimuleras.</pre>
<pre>
Vad utskottet anfört om föräldrautbildning gav riksdagen
regeringen till känna (rskr. 5).</pre>
<pre>I betänkandet 1991/92:SoU12 behandlade utskottet också
liknande motioner. Utskottet anförde följande:</pre>
<pre>Riksdagen gav förra hösten regeringen till känna vad utskottet
anfört om behovet av en föräldrautbildning för föräldrar till
förskole- och skolbarn. Därvid uttalades att regeringen borde
lägga fram förslag till hur en sådan föräldrautbildning kunde
utvecklas och stimuleras. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Utskottet utgår från att regeringen, så snart socialstyrelsen
redovisat sitt uppdrag om barnhälsovården och den del av
föräldrautbildningen som är kopplad till denna, återkommer till
riksdagen med ett förslag om föräldrautbildning i enlighet med
utskottets tidigare tillkännagivande. Motionerna påkallar därmed
ingen åtgärd av riksdagen utan avstyrks.</pre>
<pre>
Enligt uppgift kommer socialstyrelsens redovisning först i
december 1992.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i denna fråga och
avstyrker därför motionerna So430 (kds) yrkande 2, So612 (v)
yrkande 3 och Ju806 (kds) yrkande 5.</pre>
<pre>
Omsorg om äldre och handikappade (G 1--15)</pre>
<pre>Bidrag till service och vård (G 1)</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås 7 976 000 000 kr. under
anslaget G 1.</pre>
<pre>Som en del i äldrereformen sker fr.o.m. år 1992 en förändring
av statsbidraget till kommunerna. Medlen fördelas nu efter
behovskriterier och inte som tidigare efter antalet årsarbetare
inom hemtjänsten och antalet ålderdomshemsplatser. Samtidigt med
att ökade uppgifter förts till kommunerna beslutades att
överföra en viss del av den allmänna sjukvårdsersättningen från
sjukvårdshuvudmännen till kommunerna, vilket inneburit nära nog
en fördubbling av statsbidraget.</pre>
<pre>Den kommunalekonomiska kommittén har föreslagit att bl.a.
detta anslag skall inordnas i ett nytt generellt
statsbidragssystem (SOU 1991:98). En proposition i ämnet skall
lämnas till riksdagen under våren 1992.</pre>
<pre>I motion So232 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fullföljandet av Ädelreformen enligt
riksdagens beslut (yrkande 11). Motionärerna pekar på att
riksdagen anslog 5,5 miljarder kronor till genomförandet av
Ädelreformen. Motionärerna anför att det är synnerligen
angeläget att byggandet av gruppboende till dementa och
handikappade verkligen sker så att inte kommunerna, med
anledning av de aviserade neddragningarna av statsbidraget,
underlåter att fullfölja riksdagens beslut.</pre>
<pre>I motion So250 av Johan Brohult m.fl. (nyd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att man omgående börjar bygga ålderdomshem i
offentlig regi (yrkande 2), att fri etablering av privata
ålderdomshem tillåts och uppmuntras under förutsättning av att
fri konkurrens råder och att lokaler och verksamhet godkänts av
en oberoende organisation (yrkande 3), att det dubbla
huvudmannaskapet för omvårdnad mellan landsting och kommun
avskaffas, en huvudman skall ha det totala omvårdnadsansvaret
(yrkande 4) samt att patientomvårdnaden skall vara
producentoberoende, vilket innebär att ansvaret för produktion
och finansiering skiljs åt och att alltså pengarna följer
patienten (yrkande 5).  Vidare yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
en nationell omvårdnadsförsäkring omfattande alla medborgare
införs där finansiering sker solidariskt efter ekonomisk förmåga
hos individerna (yrkande 6) och att försäkringen
administreras av riksförsäkringsverket eller av privata
försäkringsbolag som verksamhetsmässigt kontrolleras av en
oberoende organisation (yrkande 7).</pre>
<pre>I motion So260 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stimulera kommunerna att snabbt börja
bygga ålderdomshem.</pre>
<pre>I motion So450 av Ulf Melin (m) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att sjukvårdskompetensen
inte får försämras i samband med Ädelreformen.</pre>
<pre>I motion So483 av Jerzy Einhorn och My Persson (kds, m)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en genomgripande översyn av
hälso- och sjukvården med beaktande av det ökande antalet äldre
i höga åldrar. Motionärerna anför att tack vare medicinska
framsteg har man lyckats skjuta upp åldrandet och debuten av
vissa kroniska ålderssjukdomar. Men samtidigt som vi betraktar
detta som något positivt kommer effekten -- den s.k.
åldersparadoxen -- att bli att allt fler kommer att drabbas av
kroniska ålderssjukdomar och att allt fler kommer att dö den
"långsamma döden". Motionärerna anför att det därför är
angeläget att vi skyndsamt söker långsiktiga samlade lösningar
på problemen som är förenade med den snabba ökningen av antalet
mycket gamla i vårt samhälle.</pre>
<pre>
Enligt 3 § socialtjänstlagen (1980:620) har kommunerna det
yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd
och den hjälp som behövs. Det är den enskildes behov av hjälp
och stöd som skall vara styrande för den hjälp som erbjuds.
Enligt 10 § bör socialnämnden genom hjälp i hemmet, färdtjänst
eller annan service samt dagverksamhet underlätta för den
enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra. I 20 § anges
att socialnämnden skall verka för att äldre människor får goda
bostäder och att kommunen skall inrätta särskilda boendeformer
för service och omvårdnad för äldre människor med behov av
särskilt stöd.</pre>
<pre>I samband med beslutet om äldrereformen uttalade utskottet i
betänkande 1990/91:SoU9 (s. 24) följande:</pre>
<pre>Utskottet har i det föregående uttalat att det är angeläget
med en klarare ansvarsfördelning när det gäller service och vård
till äldre och handikappade. Enligt utskottet är det viktigt att
kommunen nu åläggs en skyldighet att inrätta särskilda
boendeformer för service och omvårdnad för dem som behöver det.
I kommunernas skyldighet bör sålunda ingå att tillhandahålla
servicebostäder, gruppboende, ålderdomshem och lokala sjukhem.
Kommunernas ansvar utesluter inte att verksamheter av detta slag
kan drivas även i enskild regi. Den vidgade kommunala
skyldigheten bör även komma till uttryck genom ändringar i
socialtjänstlagen. Utskottet har ingen erinran mot
propositionens förslag till lydelse av 20 och 21 §§
socialtjänstlagen.</pre>
<pre>Vidare gjordes ett klarläggande av kommunens skyldighet att
tillhandahålla dagverksamheter genom ett tillägg i 10 §
socialtjänstlagen.</pre>
<pre>I betänkandet refereras också utskottets tidigare
ställningstagande till riktlinjer för äldreomsorgen inför
1990-talet med anledning av proposition 1987/88:176 (betänkande
1988/89:SoU6). Utskottet betonade då frågan om valfrihet,
trygghet och integritet. Valfriheten måste enligt utskottet
gälla såväl för den som trots stort vårdbehov vill bo kvar i den
egna bostaden som för den som inte längre kan eller vill bo kvar
i ordinärt boende utan vill flytta till någon särskild boende-
eller vårdform. Utskottet ansåg också att valfriheten måste
innebära att de äldre ges inflytande över hur servicen och
vården utformas.</pre>
<pre>Utskottet fastslog i betänkandet 1990/91:SoU9 att det
behövdes en kraftig utbyggnad av alternativa boendeformer inte
bara för de äldre utan i stor utsträckning även för människor
med handikapp av olika slag såsom rörelsehindrade och psykiskt
utvecklingsstörda. Att få till stånd en kombination av ett stöd
som omfattar alla berörda grupper och ett enhetligare
huvudmannaskap för de olika boendeformerna var enligt utskottet
angeläget.</pre>
<pre>Äldrereformen innebar en klarare ansvarsfördelning när det
gäller service och vård till äldre och handikappade. Kommunen
fick huvudansvaret för äldreomsorgen och övertog bl.a. även
ansvaret för sjukhemmen för somatisk långtidssjukvård. Kommunen
fick samtidigt ansvar för att bedriva sjukvård i de särskilda
boendeformerna och bostäderna och befogenhet att bedriva
hemsjukvård. Sjukvården omfattar dock inte insatser av läkare.</pre>
<pre>För att reformen skulle få avsedd effekt ansågs det nödvändigt
att föreslå ett obligatoriskt betalningsansvar som även
innefattade vården av medicinskt färdigbehandlade patienter inom
akutsjukvården.</pre>
<pre>För att stimulera den nödvändiga utbyggnaden av olika
boendeformer för äldre och handikappade infördes särskilda
stimulansbidrag från staten under en femårsperiod. I
budgetpropositionen är stimulansbidragen anvisade under anslagen
G 12--14.</pre>
<pre>Utskottet har tidigare, i bl.a. ett yttrande till
bostadsutskottet (SoU1986/87:5y), uttalat den principiella
ståndpunkten att den omsorgsform som ålderdomshemmen
representerar (servicehus med helinackordering) även
fortsättningsvis behövs som boendeform mellan eget
boende/serviceboende och vård inom långtidssjukvården. Detta
innebär dock inte ett bevarande av gamla institutioner med dålig
standard. Boendet bör vara självständigt och permanent.
Tendensen att allt fler äldre bor kvar allt längre i sin
ursprungliga bostad kan medföra att de äldre som ändå måste
flytta därifrån då har ett mycket stort omsorgsbehov, dock utan
att nödvändigtvis vara i behov av egentlig sjukvård. En
kollektiv boendeform med fast anställd personal tillgodoser de
gamlas behov av trygg social och känslomässig kontakt och deras
behov av omvårdnad.</pre>
<pre>Vid behandlingen av äldrereformen i betänkandet
1990/91:SoU9 uttalade utskottet att de sjukhem som
kommunerna enligt förslaget skulle ta över kunde behöva byggas
om eller rustas upp. Detta föreslogs då kunna ske med stöd av
bostadslån och räntebidrag för ombyggnad. I propositionen
föreslogs att samma möjligheter till avsteg från kravet på
fullvärdig bostad som redan tidigare fått göras i fråga om
bostadslån för ny- eller ombyggnad av ålderdomshem skulle få
göras när det gällde bostadslån för ombyggnad av sjukhem och
andra vårdinrättningar som förts över till kommunen. Förslaget
innebar att bostäderna i färdigt skick skulle bestå av minst ett
rum och kokskåp, toalett och dusch samt entréutrymme och vara av
en sådan storlek att den kunde användas av en rullstolsbunden
person.</pre>
<pre>Från den 1 januari 1992 gäller nya bestämmelser för erhållande
av statligt räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder, SFS
1991:1933. Av de nya bestämmelserna framgår att fortfarande
gäller för särskilda boendeformer för äldre att bidrag utgår om
bostaden omfattar endast ett rum förutsatt att lägenheten är
försedd med kokskåp och att det finns särskilt hygienutrymme med
toalett och dusch samt entréutrymme och att bostaden är av sådan
storlek att den kan användas av en rullstolsbunden person.</pre>
<pre>Utskottet behandlade i betänkandet 1990/91:SoU9 även en
motion om införande av en allmän obligatorisk
sjukvårdsförsäkring. Utskottet uttalade i detta sammanhang sin
uppfattning att en solidarisk och skattefinansierad hälso- och
sjukvård och äldreomsorg var en nödvändig förutsättning för att
de mål för vården och omsorgen om de äldre som ställts upp av
riksdagen skulle kunna uppnås.</pre>
<pre>Utskottet diskuterade även ansvaret för primärvården och
konstaterade bl.a. (s. 76):</pre>
<pre>Sverige har idag en stor andel äldre människor. Andelen
"äldre-äldre" kommer att öka ytterligare, vilket kommer att
ställa ökade krav på hälso- och sjukvården. För att möta dessa
ökande krav på vård och service till äldre och handikappade
måste det ges ett större utrymme för lokala och regionala
lösningar i kommuner och landsting.</pre>
<pre>Utskottet anser inte att den i propositionen föreslagna
reformen på ett tillräckligt sätt tillgodoser dessa krav. Enligt
utskottets mening bör en reform av äldreomsorgen öppna
möjligheter för såväl en mindre som en mer omfattande förändring
av huvudmännens ansvarsområden.</pre>
<pre>I proposition 1990/91:44 om ytterligare försöksverksamhet för
den offentliga sektorn föreslås, som ovan nämnts, utvidgade
möjligheter för kommuner att bedriva primärvård.</pre>
<pre>Enligt utskottet kan frågan om ett allmänt primärkommunalt
huvudmannaskap för primärvården bedömas först efter genomförd
försöksverksamhet.
I årets budgetproposition redovisar regeringen att den har
för avsikt att snarast tillsätta en utredning med uppgift att
genomföra en översyn av hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering och därvid överväga olika modeller. I detta
sammanhang skall bl.a. frågan om en obligatorisk
sjukvårdsförsäkring prövas.</pre>
<pre>Regeringen har vidare aviserat en proposition under våren 1992
om försöksverksamhet med finansiell samordning mellan hälso- och
sjukvården och socialförsäkring.</pre>
<pre>Regeringen har nyligen meddelat direktiv för en kommitté om
prioriteringar inom hälso- och sjukvården (dir. 1992:8). I
direktiven anförs att kraven på sjukvården har ökat och att
ambitionen måste vara att åstadkomma ett etiskt försvarbart
hushållande med resurserna inom hälso- och sjukvården.
Utredningen skall, enligt direktiven, diskutera vad som bör vara
hälso- och sjukvårdens ansvarsområde. Därvid bör utredningen
också bl. a. överväga och lämna förslag till vad den gemensamt
finansierade hälso- och sjukvården skall stå för och vad den
enskilde patienten själv bör betala. En av utredningens
huvuduppgifter är att överväga och lämna förslag till vilka
principer som skall ligga till grund för prioriteringar inom
vården. En annan angelägen uppgift är att analysera hur olika
former av systemförändringar kan påverka prioriteringar inom
vården. Utredningen skall arbeta utåtriktat och ge grund för
fördjupade fortsatta diskussioner av prioriteringsfrågan.
Delrapport skall lämnas senast den 1 april 1993 och
slutbetänkande senast den 31 december 1994.</pre>
<pre>Regeringen har också meddelat direktiv för en parlamentarisk
utredning om hälso- och sjukvårdens finansiering och
organisation (dir. 1992:30). Av direktiven framgår att kommittén
skall analysera och bedöma hälso- och sjukvårdens resursbehov
samt hur dessa skall kunna tillgodoses fram till år 2000 inom
ramen för en samhällsekonomi i balans. Utgångspunkten bör vara
att hela befolkningen skall erbjudas en god hälso- och sjukvård
på lika villkor. Kommittén bör, enligt direktiven, särskilt
beakta de möjligheter till kostnadsminskningar som finns genom
t.ex. strukturomvandling och medicinsk rationalisering, nya
organisationsformer, ökad konkurrens och höjd produktivitet.
Möjligheterna till kostnadsminskningar bör vägas mot de ökade
behov av resurser som blir följden av ett ökat antal äldre i
befolkningen och mot otillfredsställda behov av sjukvård,
omvårdnad, omsorg och medicinsk rehabilitering. Kommittén bör i
första hand analysera tre finansierings- och
organisationsmodeller, en reformerad landstingsmodell, en
primärvårdsstyrd vård och en obligatorisk sjukvårdsförsäkring.
Arbetet skall vara slutfört senast den 1 mars 1994.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Ett syfte med äldrereformen är att skapa en klarare
ansvarsfördelning när det gäller service och vård till äldre och
handikappade. Reformen innebär också att kommunerna åläggs en
skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och
omvårdnad för dem som behöver det. För att stimulera en
utbyggnad av omsorgen om äldre och handikappade anvisade
riksdagen särskilda medel för byggande av gruppbostäder och
andra alternativa boendeformer och för ombyggnad av sjukhem m.m.
Medel avsattes även för personalutbildning och information.</pre>
<pre>Det är ännu för tidigt att uttala sig om effekterna av
reformen. Genomförandet kommer dock att följas noga och
utvärderas av socialstyrelsen. Styrelsen kommer bl.a.
tillsammans med boverket att följa upp och beskriva utvecklingen
avseende de särskilda boendeformerna. Regeringen har vidare
tillsatt en kommitté med uppgift att följa tillämpningen och
effekterna av det kommunala betalningsansvaret inom hälso- och
sjukvården. En särskild delegation har tillsatts för att
överväga behovet av korrigeringar i den ekonomiska regleringen
enligt äldrereformen.</pre>
<pre>Av ansökningarna till socialstyrelsen att döma finns det i dag
ett stort intresse i kommunerna för byggande och ombyggande av
olika boendeformer för äldre och handikappade. Även privata
intressenter har visat intresse för detta.</pre>
<pre>Regeringen har i regeringsförklaringen bl.a. framhållit att
den är starkt medveten om de växande problemen inom sjukvården
och äldreomsorgen. Att förbättra och förändra vården är en av
regeringens viktigaste uppgifter när det gäller
välfärdspolitiken. Arbetet med att skapa värdiga villkor för
gamla och sjuka måste intensifieras. Det gäller bl.a.
tillskapandet av ålderdomshem och andra trygga boendealternativ
för våra äldre, dagvård och gruppbostäder för dementa och rätten
till ett eget rum för dem som lever på institution.</pre>
<pre>Ett viktigt mål är, enligt regeringen, att öka valfriheten för
patienter och äldre. Bättre förutsättningar skall skapas för att
nya former av vård och omsorg snabbt skall kunna växa fram.</pre>
<pre>Mot denna bakgrund anser utskottet inte att det behövs något
initiativ från riksdagens sida med anledning av motion So232 (s)
yrkande 11.</pre>
<pre>Vad avser kompetensen inom den primärkommunala sjukvården
delar utskottet motionärens uppfattning i motion So450 (m) om
behovet av hög kompetens. Utskottet förutsätter att
socialstyrelsen inom ramen för sin tillsynsverksamhet även
beaktar kompetensfrågan inom den primärkommunala sjukvården.
Yrkandet avstyrks därför.</pre>
<pre>De frågor som tas upp i motionerna So250 (nyd) och So260 (nyd)
behandlades av riksdagen i samband med den äldrereform som nu
genomförs. Någon anledning för riksdagen att ta något initiativ
med anledning av motionerna finns inte. Motionerna avstyrks i nu
aktuella delar.</pre>
<pre>Utskottet utgår från att frågan om de äldres behov av sjukvård
kommer att behandlas av de aviserade kommittéerna om
prioriteringar inom hälso- och sjukvården och sjukvårdens
finansiering och organisation som tillsätts i dagarna. Något
initiativ från riksdagens sida behövs inte enligt utskottet.
Motion So483 (kds, m) avstyrks.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna
medelsanvisningen till bidrag till service och vård.</pre>
<pre>
Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m. (G 2)</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås 797 000 000 kr. under
anslaget G 2.</pre>
<pre>Från anslaget betalas statsbidrag till landsting och kommuner
för färdtjänst och särskilt anpassad kollektivtrafik.
Bidragsbestämmelserna finns i förordning (1990:489) om
statsbidrag till färdtjänst och särskilt anpassad
kollektivtrafik. Bidraget utgår med 35 % av bruttokostnaderna.
Det får dock inte öka med mer än ett belopp som står i visst
förhållande till antalet personer som är 65 år och äldre samt
utvecklingen av konsumentprisindex.</pre>
<pre>Kommunalekonomiska kommittén har föreslaget att det särskilda
statsbidraget skall inordnas i ett nytt generellt
statsbidragssystem.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna
medelsanvisningen till Bidrag till färdtjänst, servicelinjer
m.m.</pre>
<pre>
Taxor m.m.</pre>
<pre>I motion So224 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om färdtjänstens betydelse för människor
med funktionshinder (yrkande 8). Motionärerna anför att
färdtjänsten skall ses som ett komplement till kollektivtrafiken
och bör ha samma taxa som övrig kollektivtrafik.
Tillgängligheten under dygnets olika delar och när det gäller
antalet resor för den enskilde bör, enligt motionärerna, inte
avvika från övrig kollektivtrafik. Motionärerna anför vidare att
länstrafiken i Östergötlands län och i Stockholms län borde
kunna stå som förebilder för andra delar av landet.</pre>
<pre>I motion So225 av Ingvar Björk och Börje Nilsson (båda s)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om färdtjänsten. Motionärerna anför att
färdtjänstavgiften bör vara lika med kostnaden för utnyttjande
av kollektivtrafiken. Vidare anser motionärerna att
statsbidraget till kommunerna bör vara förbundet med vissa
kvalitetskrav.</pre>
<pre>I huvudbetänkandet SOU 1991:46 av 1989 års
handikapputredning  diskuteras målen för färdtjänsten och den
enskildes resande. Utredningen anför (s. 382 f.):</pre>
<pre>Färdtjänsten skall vara en trafikform som kompletterar
kollektiva trafikmedel och möjligheter att gå, cykla osv.</pre>
<pre>När det gäller resors längd inom färdtjänsten anser vi att
resor skall kunna ske i såväl kommunen som inom länet.
resenärerna skall alltså ha tillgång till en länsfärdtjänst.</pre>
<pre>Något högsta tak i antal resor skall i princip inte förekomma,
men resevolymen skall vara skälig i förhållande till andra
medborgares resemöjligheter i kommunen och inom länet.</pre>
<pre>När det gäller resornas tidpunkt menar vi att begränsningar i
resor under dygnet i princip inte skall förekomma.</pre>
<pre>Egenavgiften för resenärerna skall inte överskrida
kollektivtrafiktaxan i lokal- och länstrafiken.</pre>
<pre>Utskottet behandlade frågan om färdtjänsten senast i
betänkande 1991/92:SoU4. Utskottet konstaterade då att 1989
års handikapputredning hade lagt fram förslag om förbättringar i
färdtjänsten och att betänkandet remissbehandlades. Utskottet
ansåg sig inte vilja föregripa behandlingen av regeringens
kommande förslag på handikappområdet och avstyrkte därmed då
aktuella motioner.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att 1989 års handikapputredning i sitt
huvudbetänkande har lagt fram förslag om förbättringar i
färdtjänsten. Betänkandet har remissbehandlats.
Handikapputredningen kommer att överlämna sitt slutbetänkande
under våren. Regeringen planerar att förelägga riksdagen en
proposition med förslag på det handikappolitiska området hösten
1992. De frågor som tas upp av motionärerna övervägs sålunda
redan i regeringskansliet. Även förslagen från den
kommunalekonomiska kommittén bereds i regeringskansliet och en
proposition har aviserats till våren 1992. Något initiativ från
riksdagens sida behövs därmed inte. Motionerna So224 (s) yrkande
8 och So225 (s) avstyrks.</pre>
<pre>
Förhållandet mellan färdtjänst och bilstöd</pre>
<pre>I motion So254 av Charlotte Branting och Kenth Skårvik (båda
fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om statsbidragsbestämmelserna för
färdtjänst. Motionärerna anför att leasingbil i vissa lägen
skulle kunna vara ett bättre och billigare alternativ än
färdtjänst såväl för den handikappade som för kommunen. Enligt
motionärerna bör kommunen därför få rätt att av
statsbidragsmedel till färdtjänsten bidra till leasingkostnaden
motsvarande kostnaden för bilresor till och från arbetet.</pre>
<pre>I betänkandet  Ds S 1986:11 om bilstöd åt handikappade
anförde utredningsmannen (s. 52 f.) att i diskussioner med de
sakkunniga hade dessa ansett att leasing är en dyr och dålig
lösning, särskilt om det behövs omfattande anpassning av bilen
på grund av funktionshinder. En fördel var dock att föraren
kunde slippa ekonomiska bekymmer med reparationer och underhåll.</pre>
<pre>Såvitt utredaren hade inhämtat gick det att få smärre
ändringar på en leasingbil, men om det behövdes stora ingrepp
kunde det bli svårare. Eftersom bilen skall återställas i
ursprungligt skick, när leasingen upphör, kunde den handikappade
få stora kostnader, om ändringarna på bilen hade varit
omfattande.</pre>
<pre>En motion med samma innebörd behandlades i betänkandet SoU
1987/88:20. Utskottet konstaterade då att det nya bilstödet
gjorde det förmånligare för den enskilde att köpa bil än att
hyra. Om bilen måste anpassas efter den enskildes
funktionshinder framstod leasing som ett än sämre alternativ.
Motionen avstyrktes därmed. I betänkande 1988/89:SoU19
behandlades frågan åter. Utskottet konstaterade då att frågan
inte tillförts något som föranledde en ändrad bedömning från
utskottets sida. Motionen avstyrktes därmed.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i frågan och
avstyrker därför motion So254 (fp).</pre>
<pre>
Kostnader för viss verksamhet för handikappade (G 7)</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås 56 260 000 kr. under
anslaget G 7.</pre>
<pre>Från anslaget får Synskadades riksförbund (SRF) bidrag till
SRF Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med
ledarhundar samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges
dövblinda (FSDB) erhåller bidrag för tidningsutgivning för
dövblinda och Sveriges dövas riksförbund (SDR) för sin
teckenspråksavdelning. Under anslaget utges vidare bidrag till
rikstolktjänst, palynologiska laboratoriet vid naturhistoriska
riksmuseet, De handikappades riksförbund, Synskadades
riksförbunds och Riksförbundets för rörelsehindrade barn och
ungdomar rekreationsanläggningar samt till Föreningen
Rekryteringsgruppen.</pre>
<pre>
Teckenspråksmaterial</pre>
<pre>I motion So239 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av ytterligare medel för framställning
av teckenspråksmaterial och framtagning av ett teckenlexikon.
Motionären anför att Sveriges dövas riksförbund (SDR) 1989
erhöll medel ur allmänna arvsfonden för ett tvåårigt
projektarbete med framställning av ett teckenlexikon. För detta
arbete behövs dock medel för många år framöver. Arbetet med
teckenlexikonet måste därför permanentas.</pre>
<pre>Utskottet behandlade våren 1991 två motioner om teckenlexikon
i betänkande 1990/91:SoU12. Utskottet konstaterade då att
teckenspråket ständigt behöver utvecklas för att de döva skall
kunna kommunicera med andra människor och vara delaktiga i
samhället. Ett bidrag till denna utveckling är bl.a. det
teckenlexikon som SDR framställer. Utskottet ansåg dock att
förslaget till medelsanvisning i 1991 års budgetproposition var
väl avvägt. Utskottet framhöll att det var viktigt att medlen i
denna del användes till de verksamheter som är mest angelägna
för de döva. Utskottet ansåg inte att det behövdes något
initiativ från riksdagens sida. Motionerna avstyrktes därmed.</pre>
<pre>Sveriges dövas riksförbund (SDR) har tidigare erhållit
projektmedel ur allmänna arvsfonden för framställning av ett
teckenlexikon. Regeringen beviljade i augusti 1991 SDR
ytterligare medel ur allmänna arvsfonden med 1 milj.kr. för
första året av en treårig projekttid.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vill på nytt framhålla vikten av att teckenspråket
ständigt utvecklas så att de döva kan kommunicera med andra
människor och vara delaktiga i samhällslivet. Det teckenlexikon
som SDR framställer är ett bidrag till denna utveckling.
Utskottet konstaterar samtidigt att regeringen hösten 1991 på
nytt beslutat bevilja SDR medel ur allmänna arvsfonden med 1
milj.kr. för första året i en treårig projekttid för
framställning av ett teckenlexikon. Mot denna bakgrund avstyrks
motion So239 (s).</pre>
<pre>
Bokklubb för punktskriftsläsare</pre>
<pre>I motion So264 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand
(båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stöd till bokklubb för
punktskriftsläsare. I motionen framhålls att Synskadades
riksförbunds (SRF) försöksverksamhet med en bokklubb för
synskadade visat på ett stort behov hos och intresse från den
lilla grupp som kan läsa punktskrift. Motionärerna anser att SFR
behöver ett särskilt anslag på 1,8 milj.kr. för att kunna
fortsätta med bokklubben.</pre>
<pre>Försäljning av punktskriftsböcker bedrivs sedan budgetåret
1984/85 i talboks- och punktskriftsbibliotekets regi. Medel för
detta ändamål föreslås i kulturdepartementets budget (prop.
1991/92:100 bil. 12, C 17, s. 142). Ett komplement till denna
försäljning är den bokklubb för punktskriftsläsare som
Synskadades riksförbund startade våren 1990. Klubben erbjuder i
huvudsak lättare skönlitteratur. De bägge försäljningskanalerna
tillfredsställer olika läsbehov.</pre>
<pre>Utskottet behandlade flera motioner om stöd för SFR:s
punktskriftsbokklubb i betänkande 1990/91:SoU12. Utskottet
konstaterade att endast en mindre grupp av de synskadade kan
punktskrift. Punktskriften är emellertid de synskadades enda
skriftspråk. Utskottet delade motionärernas uppfattning om
värdet av att de synskadade har tillgång till litteratur på
punktskrift. Enligt utskottet var dock den föreslagna
medelsanvisningen till SFR väl avvägd. Utskottet framhöll vikten
av att medlen i denna del fördelades på det för de synskadade
mest ändamålsenliga sättet. Motionerna avstyrktes därmed.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet delar motionärernas uppfattning om värdet av att
synskadade som kan läsa punktskrift också har tillgång till
litteratur på punktskrift. I kulturdepartementets budget
föreslås medel till tal- och punktskriftsbiblioteket. Enligt
utskottet är den nu föreslagna medelsanvisningen till SFR väl
avvägd och innebär även vissa reformmedel för verksamheten. Det
är som utskottet tidigare framhållit angeläget att medlen av SFR
används till de verksamheter som är mest angelägna för de
synskadade. Motion So264 (s) avstyrks därmed.</pre>
<pre>
Språklexikon på punktskrift</pre>
<pre>I motion So270 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
riksdagen för budgetåret 1992/93 anvisar 1 milj.kr. för
utarbetande av språklexikon på punktskrift (yrkande 6).
Motionärerna anför att det finns få lexikon på punktskrift av de
vanligaste skolspråken och att av dem som finns är många mycket
gamla. Enligt motionärerna måste det vara möjligt för
punktskriftsläsare att kunna köpa ett lexikon precis som för
alla andra människor.</pre>
<pre>Utbildningsutskottet behandlade föregående år i betänkandet
1990/91:UbU6 en motion med begäran om medel för ett
språklexikon för punktskriftsläsare  Utskottet ansåg att det
ankom på berörd myndighet (Statens institut för handikappfrågor
i skolan) att prioritera olika projekt inom ramen för
anslagsbeloppet och avstyrkte motionen.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet delar utbildningsutskottets inställning och
avstyrker därmed motion So270 (v) yrkande 6.</pre>
<pre>
Medelsanvisning</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningen till Kostnader för viss verksamhet för
handikappade.</pre>
<pre>
Bidrag till handikapporganisationerna (G 10)</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås 129 248 000 kr. under
anslaget G 10.</pre>
<pre>Från anslaget erhåller handikapporganisationerna bidrag till
sin verksamhet. Regeringen beslutar om fördelningen av
anslagsbeloppet mellan organisationerna efter förslag av statens
handikappråd. 37 organisationer har fått bidrag under
innevarande budgetår.</pre>
<pre>I motion So232 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av stöd till handikappade och deras
organisationer (yrkande 12). Motionärerna anför att
handikapporganisationerna har spelat en stor roll när
handikappinsatserna i Sverige har utformats. Därför är det
viktigt med ett ordentligt stöd till organisationerna också i
fortsättningen.</pre>
<pre>I motion So224 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om handikapporganisationernas betydelse i det
europeiska integrationsarbetet (yrkande 11).</pre>
<pre>I motion So251 av Jan Andersson och Bo Nilsson (båda s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av ett särskilt EG-kontor i Bryssel för
handikapprörelsen.</pre>
<pre>Utskottet behandlade frågan om bidrag till
handikapporganisationerna senast i betänkande 1990/91:SoU12.
Utskottet konstaterade då att förstärkningar av statsbidraget
till handikapporganisationer gjorts under en följd av år och att
regeringen för budgetåret 1991/92 föreslagit en kraftig
förstärkning. Ett av regeringens skäl till ett förstärkt
statsbidrag var handikapporganisationernas ökande engagemang och
utökade verksamhet när det gällde internationella
handikappfrågor.</pre>
<pre>I budgetpropositionen (s. 186--187) anförs att bidraget
till handikapporganisationerna även inför det kommande
budgetåret bör vara ett prioriterat område. Föredragande
statsråd anför bl.a. som skäl för att statsbidraget bör höjas de
höga merkostnader för verksamheten som organisationerna har
genom att många av dem som organiserar sig har omfattande
funktionsnedsättningar. Detta ställer särskilda krav på
informationsmaterial, tillgång till tolkar och väl avpassade
lokaler och arrangemang i övrigt vid sammankomster med hänsyn
till olika funktionsnedsättningar hos deltagarna. Föredraganden
anför vidare att Sverige under många år har spelat en aktiv roll
i det internationella handikapparbetet. De senaste årens
utveckling inom Europa har ställt ytterligare anspråk på
handikapporganisationernas medverkan och engagemang i olika
projekt. Den föreslagna förstärkningen bör, enligt
föredraganden, ge organisationerna möjligheter att genom t.ex.
uppsökande verksamhet söka integrera nya handikappgrupper i den
ordinarie verksamheten.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Handikapporganisationernas verksamhet har haft en avgörande
betydelse för dagens handikappolitik. Organisationerna bedriver
centralt, regionalt och lokalt intressepolitisk verksamhet,
anlitas som remissinstanser och är företrädda i olika
utredningar. En viktig aktivitet utöver medlemsstöd är
information om handikapp till olika målgrupper. Utskottet delar
uppfattningen i budgetpropositionen att stödet till
handikapporganisationerna även budgetåret 1992/93 bör vara ett
prioriterat område. En kraftig uppräkning av stödet till
handikapporganisationerna föreslås också i propositionen även
för budgetåret 1992/93. Motion So232 (s) yrkande 12 får därför i
huvudsak anses tillgodosedd. Yrkandet avstyrks.</pre>
<pre>Utskottet delar inställningen i propositionen och motionerna
att handikapporganisationerna bör ha goda möjligheter att delta
i det internationella arbetet bl.a. på europeisk nivå. Något
tillkännagivande behövs dock inte med anledning av motion So224
(s) yrkande 11. Motionen avstyrks därmed. Det bör enligt
utskottet ankomma på handikapporganisationerna själva att inom
ramen för tillgängliga medel bestämma formerna för sin medverkan
i det europeiska integrationsarbetet. Motion So251 (s) avstyrks
därmed.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningen till Bidrag till handikapporganisationerna.</pre>
<pre>
Bilstöd till handikappade (G 11)</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås 206 000 000 kr. under anslaget
G 11.</pre>
<pre>I motion So207 av Bo Nilsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
dels om att begreppet "väsentliga förflyttningssvårigheter" i
reglerna om bilstöd till handikappade ges en vidare tolkning
(yrkande 1), dels att den s.k. 49-årsgränsen tas bort
(yrkande 2). Motionärerna anser att personer som inte har
möjlighet att arbeta och som inte tidigare fått bilstöd skall
kunna få detta även efter fyllda 50 år. Vidare yrkar
motionärerna att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att bilstödet inte skall påverka handikappersättningens
storlek (yrkande 3). Slutligen yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov
av bilstöd också till fosterföräldrar (yrkande 4).</pre>
<pre>I motion So208 av Bo Nilsson och Lena Öhrsvik (båda s)
yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frågor som bör tas med i den utredning som pågår i
riksförsäkringsverket (yrkande 1) samt att eventuella
förslag till förbättringar i anledning av motionen föreläggs
snarast (yrkande 2). Motionärerna konstaterar att
riksförsäkringsverket nyligen gjort en uppföljning av bilstödet
och har aviserat att en mer djupgående utvärdering skall göras.
Enligt motionärerna bör riksdagen peka på områden som bör
analyseras.</pre>
<pre>I motion So222 av Sonia Karlsson och Berit Löfstedt (båda
s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att den som bor tillsammans med en förälder under
äktenskapsliknande förhållanden bör likställas med förälder vid
tillämpning av bestämmelserna om bilstöd till handikappade
(yrkande 1), och att riksdagen vid avslag av yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna att möjlighet till dispens
från gällande bestämmelser om bilstöd för handikappade bör
skapas för samboende (yrkande 2).</pre>
<pre>I motion So224 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av förbättringar av bilstödet
(yrkande 9). Motionärerna anför att trots att bilstödet
efter hand förbättrats kvarstår en del brister. Motionärerna
påminnner om att riksdagen har givit regeringen till känna
behovet av en förändring av 49-årsgränsen.</pre>
<pre>I motion So227 av Inger René och Karin Falkmer (båda m)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätt till bilstöd för handikappade barn
med familjehemsplacering. Motionärerna anför att det är barnets
behov som bör utgöra motivet för bilstödet. Bilstöd till svårt
handikappade barn bör därför följa barnet, och rätten till
bilstöd bör omfatta även familjehemsplacerade barn.</pre>
<pre>I motion So259 av Lahja Exner och Arne Kjörnsberg (s)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om komplettering av bilstödet för
handikappade. Motionärerna anför att det är nödvändigt att
komplettera bilstödet så att de som efter prövning beviljats
stöd för inköp av bil också ges ekonomiska möjligheter att
använda bilen. Detta kan, enligt motionärerna, göras genom att
kostnader för drift och underhåll av i övrigt bilstödsberättigad
bil tas med i underlaget för beräkning av handikappersättningen.</pre>
<pre>I motion So283 av Erling Bager (fp) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ändring av reglerna för att ge fosterföräldrar till
handikappade barn möjlighet att erhålla bilstöd. Motionären
anför att reglerna bör ändras så att även fosterföräldrar som
bedöms att under lång tid vårda ett handikappat barn kommer i
åtnjutande av bilstödet. För övriga fosterföräldrar anser
motionären att kommunen måste ge ett erforderligt stöd vid
bilanskaffningen.</pre>
<pre>I motion T908 av Charlotte Branting (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av reglerna för bilstödet (yrkande
3). Motionären anför som exempel att det är väsentligt att man
närmare definierar vad  som menas med funktionshinder.
Armamputerade, personer som är armsvaga, och kortvuxna får i
vissa fall avslag på sina ansökningar med motiveringen att deras
funktionshinder inte är tillräckligt förflyttningshämmande.
Motionären menar att även andra skäl kan motivera en översyn av
reglerna för erhållande av bilstödet.</pre>
<pre>
Från anslaget betalas bilstöd till handikappade och föräldrar
med handikappade barn till anskaffning och anpassning av
motorfordon m.m. Bilstödet kan lämnas till fem olika grupper och
kan numera också lämnas till föräldrar med hemmaboende vuxna
barn med väsentliga förflyttningssvårigheter. Stödet omfattar
grundbidrag, anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Stödet
administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. Bestämmelser om bilstödet finns i lagen
(1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till
handikappade och i förordningen (1988:890, senast ändrad
1991:709) om bilstöd till handikappade.</pre>
<pre>Grundbidraget är högst 60 000 kr. Helt eller halvt grundbidrag
utgår beroende på vilken grupp det gäller. Grundbidrag lämnas
vid anskaffning av fordon oavsett inkomst. Bilstödet kan utgå
vart sjunde år.</pre>
<pre>Handikappersättningen är en särskild folkpensionsförmån som
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) kan utgå till
en försäkrad som har fyllt 16 år och som, innan han fyllt 65 år,
har fått sin funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid så att
han behöver hjälp av någon annan person för att klara sin
dagliga livsföring, för att kunna förvärvsarbeta eller studera
eller har betydande merutgifter. Handikappersättningen är i
princip en merkostnadsersättning. Vid bedömningen av rätt till
handikappersättning vägs den handikappades hjälpbehov samman med
hans merutgifter till följd av handikappet. En förändring av den
handikappades merkostnader påverkar således ersättningsnivån.
Enligt AFL kan handikappersättning beviljas med 69, 53 eller 36
% av basbeloppet beroende på hjälpbehovets och merutgifternas
storlek.</pre>
<pre>Den handikappades merkostnader för resor vägs in vid
bedömningen av merutgifterna. Riksförsäkringsverket
rekommenderar i sina allmänna råd (1991:4) att merutgifter
för bilresor, som inte anses täckta av bilstödet, beaktas vid
prövning av rätt till handikappersättning.</pre>
<pre>I budgetpropositionen (s. 188) redovisas att sedan det nya
bilstödet infördes den 1 oktober 1988 har drygt 12 000 personer
beviljats bilstöd. I förhållande till de regler som gällde före
oktober 1988 innebär det nya bilstödet väsentliga förbättringar.
Under innevarande budgetår har grundbidraget och det
inkomstprövade anskaffningsbidraget höjts. Inkomstgränserna vid
fastställande av anskaffningsbidraget har justerats uppåt.
Därmed har värdebeständigheten i stödet säkrats.</pre>
<pre>Enligt nu gällande regler kan handikappade över 49 år, som
saknar anknytning till arbetslivet eller som inte genomgår
yrkesinriktad utbildning eller yrkesinriktad rehabilitering, ej
erhålla bilstöd.</pre>
<pre>I proposition 1987/88:99 om förbättrat bilstöd till
handikappade (s. 16) konstaterades att det statsfinansiella
läget inte gjorde det möjligt att då lägga fram ett förslag som
innebar att alla förflyttningshandikappade -- oavsett ålder --
fick del av bilstödet. En utvidgning av bilstödet till att
generellt omfatta alla förtidspensionärer med
förflyttningssvårigheter i åldern 50--64 år skulle enligt
propositionen medföra ökade kostnader för staten i
storleksordningen 300 milj.kr.</pre>
<pre>I betänkandet SfU 1987/88:23 (s. 8) med anledning av
proposition 1987/88:99 om förbättrat bilstöd till handikappade
anförde socialförsäkringsutskottet att i likhet med föredragande
statsråd ansåg det att ett förslag om utvidgning av
personkretsen -- ur strikt handikappolitisk synvinkel -- borde
innefatta alla förflyttningshandikappade oavsett ålder.
Kostnaden för ett sådant bilstöd skulle dock bli mycket
omfattande, och i dåvarande statsfinansiella läge var en sådan
utvidgning enligt socialförsäkringsutskottets mening helt
omöjlig. Denna fråga fick enligt utskottet prövas när
erfarenheter av det nya bilstödet föreligger och ekonomiska
förutsättningar finns. Riksdagen följde utskottet.</pre>
<pre>Socialutskottet har behandlat frågan om bilstöd vid ett
flertal tillfällen. Utskottet anförde i betänkande
1990/91:SoU1 att det ur strikt handikappolitisk synvinkel
var klart att bilstödet borde omfatta även dem som är över 50
år. Utskottet delade uppfattningen att den s.k. 49-årsgränsen
för bilstöd var snäv. Utskottet ansåg att regeringen i lämpligt
sammanhang borde överväga möjligheterna till en utvidgning av
personkretsen. Vad utskottet anfört borde riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet
(rskr. 4).</pre>
<pre>Till följd av riksdagens beslut uppdrog den förutvarande
regeringen åt riksförsäkringsverket (RFV) att utreda
konsekvenserna av ett borttagande av 49-årsgränsen. Uppdraget
har nyligen redovisats till riksdagen. RFV anför att ett
borttagande av 49-årsgränsen skulle kosta 1,2 miljarder kronor
under en sjuårsperiod.</pre>
<pre>Enligt uppgift från riksförsäkringsverket beräknas den
fördjupade uppföljningen att bilstödet, som verket initierat,
vara klar under hösten 1992.</pre>
<pre>I betänkandet 1991/92:SoU4 behandlades senast frågor om
bilstödet, såsom bl.a. definitionen av "väsentliga
förflyttningssvårigheter", kravet på körkort, möjligheten för
fosterföräldrar att erhålla bilstöd, uppräkning av bidragsnivån
och möjligheten att utforma anpassningsbidraget som ett eget
stöd med särskilda kriterier.</pre>
<pre>Utskottet konstaterade att bidragsnivån för bilstödet höjdes
den 1 juli 1991. Vidare konstaterades att riksförsäkringsverket
(RFV) höll på att genomföra en fördjupad uppföljning av det nya
bilstödet och också, på regeringens uppdrag, utredde
konsekvenserna av borttagandet av 49-årsgränsen. I avvaktan på
resultaten av dessa överväganden borde riksdagen, enligt
utskottets mening, inte ta något initiativ med anledning av då
aktuella motioner.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att riksförsäkringsverket i dagarna till
regeringen redovisat sitt uppdrag att utreda konsekvenserna av
borttagandet av 49-årsgränsen. Verket fortsätter uppföljningen
av användningen av bilstödet. I avvaktan på regeringens
beredning av dessa frågor bör riksdagen enligt utskottets mening
avstå från att göra uttalanden. Motionerna So207 (s), So208 (s),
So222 (s), So224 (s) yrkande 9, So227 (m), So259 (s), So283 (fp)
och T908 (fp) yrkande 3 avstyrks därmed.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningen till bilstöd till handikappade.</pre>
<pre>
Bidrag till byggande av gruppbostäder och andra alternativa
boendeformer (G 12)</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås 400 000 000 kr. under
anslaget G 12. Riksdagen beslutade med anledning av förslag
rörande den ekonomiska regleringen av äldrereformen (prop.
1990/91:150 bil. I:3, SoU25, rskr. 384) att ett stimulansbidrag
om sammanlagt 2 miljarder kronor under en femårsperiod skall
utgå för utbyggnad av gruppbostäder och andra alternativa
boendeformer för åldersdementa, utvecklingsstörda, fysiskt
handikappade och psykiskt sjuka.</pre>
<pre>Från anslaget utbetalas bidrag med 500 000 kr. per
gruppboendeenhet som färdigställs under år 1992. Bidraget utges
enligt förordningen (1991:1280) om tillfälligt statsbidrag till
anordnande av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer.</pre>
<pre>I motion So221 av Bo Arvidson och Jan Backman (båda m)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tydligare regler för antalet boende i
gruppboende. Motionärerna anför att bristen på tydliga regler
har skapat problem ibland. Detta gäller, enligt motionärerna,
inte minst när det gäller enskilda sökande. Ett antal om fyra
boende har av såväl omsorgskommittén som departementschefen
angivits som riktmärke och att det måste finnas utrymme för
flexibilitet. Vid riksdagsbehandlingen tolkades dessa uttalanden
så att riktmärket skulle vara fyra till sex personer (SoU
1984/85:27 s. 9). Utskottets tolkning behöver, enligt
motionärerna, måhända förtydligas ytterligare för att undvika
problem.</pre>
<pre>I proposition 1984/85:176 om ny omsorgslag anförs att (s.
33):</pre>
<pre>När psykiskt utvecklingsstörda växer upp bör de alltså ges
möjlighet att som andra flytta hemifrån. Små gruppbostäder i den
vanliga bostadsmiljön, här kallade grupphem, är då ett bra
alternativ -- -- -- Vuxna bör, likaväl som barn och ungdomar, i
största möjliga utsträckning bo i mindre grupper integrerade i
samhället. Samma riktmärke för gruppstorlek skall gälla för
dessa som för elevhem men de bör alltså kallas grupphem.</pre>
<pre>I avsnittet om elevhem anfördes i betänkandet  att det av
omsorgskommittén angivna antalet fyra därvid kunde tjäna som
riktmärke. Detta borde dock inte ses som ett absolut krav utan
det måste, enligt det föredragande statsrådet, finnas utrymme
för flexibilitet.</pre>
<pre>I utskottets betänkande SoU 1984/85:27 som behandlade
propositionen om ny omsorgslag angavs att grupphem bör utgöra
bostad för fyra till sex vuxna.</pre>
<pre>Utskottet uttalade i betänkandet 1990/91:SoU9 att det
behövs en kraftig utbyggnad av alternativa boendeformer inte
bara för de äldre utan i stor utsträckning även för människor
med handikapp av olika slag såsom rörelsehindrade och psykiskt
utvecklingsstörda. Utskottet ansåg det därför nödvändigt att
prioritera utbyggnaden av gruppbostäder. De ansvariga
huvudmännen, kommuner och landsting, borde på ett helt annat
sätt än tidigare prioritera utbyggnaden av sådana boendeformer.
När det gällde villkoren för lån och stimulansbidrag till
gruppbostäder delade utskottet uppfattningen om nödvändigheten
av att kommuner och landsting får frihet att utifrån lokala
förhållanden finna goda lösningar för boendet. Det kunde enligt
utskottet finnas skäl att skapa större frihet i vad avser
antalet platser som kan medges inom en och samma gruppbostad.
Även möjligheterna till samlokalisering av olika gruppbostäder
kunde behöva vidgas. Även när det gällde gruppbostäder för
psykiskt utvecklingsstörda måste det finnas utrymme för lokala
bedömningar så att en nödvändig utbyggnad av gruppbostäder inte
motverkas av olika statliga bestämmelser. Att det i detta fall
rörde sig om långvarigt boende för människor som i många fall är
yngre eller medelålders ställde dock särskilda krav på
bostadsstandard. Vad utskottet anfört borde ges regeringen till
känna. Regeringen följde utskottet (rskr. 97).</pre>
<pre>Regeringen har uppdragit åt socialstyrelsen att följa och
beskriva utvecklingen av de särskilda boendeformerna för äldre
och handikappade. I samband med den årliga
anslagsframställningen skall styrelsen bl.a. beskriva hur
stimulansbidragen utnyttjas och fördelas.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen av
olika boendeformer för äldre och handikappade. Något initiativ
från riksdagens sida behövs inte. Motion So221 (m) avstyrks.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.</pre>
<pre>
Övriga medelsanvisningar under G</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningarna till Kostnader för viss omsorg om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl. (G 3), Nämnden för vårdartjänst (G 4),
Ersättning för texttelefoner (G 5), Ersättning till postverket
för befordran av blindskriftsförsändelser (G 6), Statens
hundskola (G 8), Statens handikappråd (G 9), Bidrag för viss
ombyggnad av sjukhem m.m. (G 13), Bidrag till kommunerna för
medicinskt färdigbehandlade (G 14) och Utvecklingsmedel m.m. (G
15), vilka inte mött någon erinran i form av motioner.</pre>
<pre>
Frågan om en parlamentarisk utredning inom hjälpmedelsområdet</pre>
<pre>Vid socialutskottets behandling av propositionen om ansvaret
för service och vård för äldre och handikappade (prop.
1990/91:14, SoU9, rskr. 97) behandlade utskottet bl.a. frågan om
det framtida ansvaret för tillhandahållande av tekniska
hjälpmedel. Utskottet konstaterade att skyldigheten att
tillhandahålla tekniska hjälpmedel följer av ansvaret att
tillhandahålla hälso- och sjukvård. Införandet av en skyldighet
för kommunerna att tillhandahålla hälso- och sjukvård för därmed
med sig en skyldighet för kommunerna att tillhandahålla tekniska
hjälpmedel. I regeringens proposition föreslogs att kommunerna
skulla ha ansvar för enklare tekniska hjälpmedel medan
landstingen borde ansvara för mera avancerade hjälpmedel som det
krävs specialiserad kompetens för att prova ut, anpassa och
förskriva. Enligt utskottet var detta en praktisk lösning när
det gällde tillhandahållandet av tekniska hjälpmedel inom de
särskilda boendeformerna och bostäderna med särskild service.
Samtidigt varnade utskottet för den uppsplittring av ansvaret
som följer av att både landstingen och kommunerna får en
skyldighet att tillhandahålla handikapphjälpmedel. Utskottet
föreslog att en parlamentarisk utredning borde få i uppdrag att
överväga vilka åtgärder som behövde vidtas på
hjälpmedelsområdet. Riksdagen följde utskottet.</pre>
<pre>Regeringen påpekar i budgetpropositionen att
handikapputredningen har behandlat frågan sedan socialutskottet
gjorde sitt uttalande om behovet av en parlamentarisk utredning
inom hjälpmedelsområdet.</pre>
<pre>Vidare har regeringen i september 1991 uppdragit åt
socialstyrelsen att följa upp och utvärdera äldrereformen. I
uppdraget ingår att beskriva hur den kommunala
hjälpmedelsverksamheten utformas med avseende på organisation,
tillgänglighet för den enskilde och kostnader samt hur
samordning sker mellan den primärkommunala och den
landstingskommunala hjälpmedelsverksamheten. I november 1991
uppdrog regeringen åt Handikappinstitutet att inom ramen för ett
samlat projekt utveckla och sprida information om hjälpmedel.
Uppdraget skall göras i samråd med socialstyrelsen.</pre>
<pre>Regeringen anser mot denna bakgrund att de önskemål som ligger
bakom riksdagens begäran om en parlamentarisk utredning torde
vara uppfyllda genom vad som redan förevarit. En särskild
parlamentarisk utredning i hjälpmedelsfrågan bör därför inte
tillkallas.</pre>
<pre>Utskottet har ingen erinran mot vad som anförts i
propositionen om en parlamentarisk utredning beträffande
tekniska hjälpmedel inom hälso- och sjukvården. Utskottet
föreslår att regeringens uttalande i denna del inte skall
föranleda något uttalande från riksdagens sida.</pre>
<pre>
Övriga motioner om äldre- och handikappomsorg</pre>
<pre>Rättighetslag</pre>
<pre>I motion So224 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en utvidgad rättighetslag för
människor med stora funktionshinder (yrkande 12).
Motionärerna anför att en generell välfärdspolitik som omfattar
alla minskar behovet av individinriktade insatser. Allra bäst
hade det varit om befintliga lagar som socialtjänstlagen och
hälso- och sjukvårdslagen hade kunnat tillförsäkra alla
människor det stöd de behöver. Så är det inte. Motionärerna
anför vidare att i omsorgslagen finns en rätt för den enskilde
till en gruppbostad.  Denna rätt har varit betydelsefull för
många. I vissa fall har emellertid gruppbostad inte varit det
bästa alternativet sett från den enskildes synpunkt. Därför bör,
enligt motionärerna, en utvidgad rättighetslag som omfattar fler
grupper utgå från att det är den enskildes behov av boendeform
som skall vara det avgörande.</pre>
<pre>1989 års handikapputredning har i sitt huvudbetänkande (SOU
1991:46) föreslagit en ny lag om stöd och service till vissa
funktionshindrade som skall ersätta nuvarande omsorgslag.
Enligt utredningens förslag skall personkretsen när det gäller
riktade insatser omfatta människor som till följd av stora
funktionshinder har betydande svårigheter i den dagliga
livsföringen och därmed omfattande stödbehov.</pre>
<pre>De särskilda insatserna omfattar rådgivning och annat
personligt stöd, biträde av personlig assistent, tidsbunden
hemtjänst, biträde av kontaktperson, daglig verksamhet för
personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och som
inte utbildar sig, korttidstillsyn för skolungdom över 12 år,
korttidsvistelse utanför det egna hemmet och avlösarservice i
hemmet, boende i familjehem eller elevhem för barn och ungdom
som behöver bo utanför föräldrahemmet och bostad med särskild
service för vuxna.</pre>
<pre>För andra individuella insatser föreslår utredningen
nödvändiga förstärkningar. Det gäller exempelvis
habilitering/rehabilitering, hjälpmedel och färdtjänst.
Utredningens slutbetänkande lämnas under våren.</pre>
<pre>Regeringen har, enligt budgetpropositionen, för avsikt att med
utredningen som grund lägga fram en proposition med förslag på
handikappområdet för riksdagen under 1992.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att 1989 års handikapputredning
föreslagit en rättighetslag för handikappade. Utredningens
huvudbetänkande har remissbehandlats och ärendet bereds för
närvarande i regeringskansliet. Regeringen har aviserat en
proposition på grundval av utredningsförslagen under hösten
1992. Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa
regeringens kommande förslag i denna fråga. Motion So224 (s)
yrkande 12 avstyrks därför.</pre>
<pre>
Fritid och kultur</pre>
<pre>I motion So224 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheterna för handikappade att delta i
fritids- och kulturaktiviter (yrkande 6). Motionärerna anför
att möjligheterna till en aktiv fritid för personer med
funktionshinder är starkt begränsade. En belysning av kulturens
tillgänglighet för funktionshindrade bör, enligt motionärerna,
genomföras, både med sikte på ökat deltagande i befintligt
kulturutbud i vid bemärkelse och på ökad egen kulturaktivitet
inom såväl amatörverksamhet som professionell produktion.</pre>
<pre>Utskottet behandlade frågor om de handikappades möjligheter
till fritids- och kulturaktiviteter senast i betänkandet
1991/92:SoU4 och konstaterade då att 1989 års
handikapputredning lagt fram förslag om insatser som skall
stärka enskildas möjligheter att delta i fritids- och
kulturverksamhet.  Enligt utskottets mening borde riksdagen inte
föregripa behandlingen av regeringens förslag på
handikappområdet. De då aktuella motionerna avstyrktes därför.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i denna fråga och
avstyrker därmed motion So224 (s) yrkande 6.</pre>
<pre>
Stöd till föräldrar med handikappade barn och till föräldrar
med funktionshinder</pre>
<pre>I motion So224 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av insatser för familjer med
handikappade barn och för gruppen föräldrar med funktionshinder
(yrkande 7). Motionärerna anför att samhällets stöd till
familjer med barn har förstärkts under 1980-talet. Motionärerna
välkomnar regeringens förslag om förbättringar av vårdbidraget,
men pekar också på behovet av en utvidgning av systemet med
kontaktdagar inom föräldraförsäkringen och behovet av bättre
avlastningsmöjligheter för familjerna. Motionärerna anför att
föräldrar med funktionshinder är en bortglömd grupp som behöver
bättre stöd för att kunna uppfylla sitt föräldraskap.</pre>
<pre>Utskottet behandlade två likartade motioner i betänkandet
1991/92:SoU4. Utskottet vidhöll sin tidigare uppfattning att
det är av största vikt att föräldrar med funktionshinder ges det
stöd och den hjälp de behöver för att kunna fullgöra sitt
föräldraskap. Utskottet konstaterade att handikapputredningen
lagt fram förslag som innebär ett förstärkt skydd för
funktionshindrade. Även föräldrar med handikappade barn måste
ges ökat stöd. Enligt utredningen skall avlösarservice vara en
rättighet enligt den föreslagna lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade. Riksdagen borde inte föregripa
behandlingen av regeringens kommande förslag på
handikappområdet.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i denna fråga och
avstyrker därmed motion So224 (s) yrkande 7.</pre>
<pre>
Ny teknik</pre>
<pre>I motion So224 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den nya teknikens möjligheter för
handikappade (yrkande 10). Motionärerna konstaterar att
handikappforskningen i flera avseenden förstärkts under senare
år. Motionärerna anför att det är viktigt att den snabba
tekniska utveckling som pågår på flera centrala områden, t.ex.
inom telekommunikationsområdet kommer de handikappade till del
så att deras möjligheter att utnyttja den nya tekniken tas till
vara.</pre>
<pre>I budgetpropositionen påpekas att socialstyrelsen och
handikappinstitutet i februari 1991 fick i uppdrag att göra en
utredning om verksamheten med texttelefoner och
förmedlingstjänsten. Syftet med utredningen var att lämna
förslag om hur verksamheten bättre kan anpassas till dagens
situation för att dra nytta av ny teknik och möjligheter till
rationaliseringar och förbättringar som den erbjuder. Ett annat
syfte var att undersöka om brukarnas behov kan tillgodoses på
ett bättre sätt.</pre>
<pre>Föredraganden föreslår vissa förändringar i
texttelefonverksamheten med anledning av socialstyrelsens och
handikappinstitutets utredning. Förslaget innebär att
socialstyrelsen också fortsättningsvis administrerar och
utbetalar den del av anslaget som avser inköp av texttelefoner.
Ersättning för de texttelefoner som ordineras av
sjukvårdshuvudmännen skall däremot inte enbart kunna lämnas till
televerket utan också till andra leverantörer. Detta system gör,
enligt föredraganden, det lättare för nya produkter att komma in
på marknaden.</pre>
<pre>Föredraganden föreslår, i enlighet med utredningens förslag,
att anhöriga skall kunna få texttelefon för att därigenom ge
möjlighet till direktkontakt utan inblandning av tredje part.
Ersättning för texttelefon till anhöriga bör endast gälla en
telefon per texttelefonberättigad.</pre>
<pre>Regeringen fattade den 5 september 1991 beslut om att stödja
projektet Ett oberoende och självständigt liv med ny teknik.
Projektet beräknas pågå under tre år och inriktas mot att vinna
ny teknik för handikappade. Projektet beräknas kosta ca 20
milj.kr. per år och finansieras med medel ur allmänna
arvsfonden.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning</pre>
<pre>Utskottet anser det angeläget att insatser vidtas för att
säkerställa att ny teknik utnyttjas för att underlätta för
handikappade att leva ett självständigt liv. Utskottet
konstaterar samtidigt att regeringen i budgetpropositionen
(under anslaget G 5) föreslår vissa förändringar vad gäller
texttelefoner för att bättre tillgodose handikappades behov av
kommunikationer. Utskottet konstaterar vidare att regeringen
hösten 1991 beslutat att med medel från allmänna arvsfonden
stödja ett projekt för att vinna ny teknik för handikappade.
Något tillkännagivande till regeringen i denna fråga behövs
inte. Motion So224 (s) yrkande 10 avstyrks därmed.</pre>
<pre>
Habilitering och rehabilitering, hjälpmedel och tolkar</pre>
<pre>I motion So224 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att tydliggöra landstingens
ansvar för habilitering och rehabilitering,
hjälpmedelsförsörjning och tolkverksamhet (yrkande 13).</pre>
<pre>1989 års handikapputredning har i sitt huvudbetänkande
föreslagit att sjukvårdshuvudmannen genom tillägg i hälso- och
sjukvårdslagen får en skyldighet att organisera och finansiera
habilitering och rehabilitering i allsidig bemärkelse  och efter
olika gruppers behov. Sjukvårdshuvudmannen skall upprätta en
organisationsplan som utvisar var enskilda med olika
funktionshinder kan få tillgång till habilitering och
rehabilitering. Sjukvårdshuvudmannen skall vidare i samverkan
med den enskilde upprätta en individuell plan över dennes behov
av habilitering och rehabilitering.</pre>
<pre>Vidare föreslår utredningen att landstingen likaledes genom
ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen blir skyldiga att
tillhandahålla och finansiera hjälpmedel för den dagliga
livsföringen och för vård och behandling för alla
funktionshindrade på ett individuellt och likvärdigt sätt.</pre>
<pre>I betänkandet SOU 1991:97 En väg till delaktighet och
inflytande föreslår handikapputredningen att landstingen blir
ansvariga för att organisera, finansiera och tillhandahålla
tolktjänst. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Som
tidigare nämnts väntas en proposition om handikappolitiken under
hösten 1992.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>1989 års handikapputredning har behandlat de frågor som
motionärerna tar upp. Som tidigare nämnts avser regeringen att
på grundval av förslagen i handikapputredningens huvudbetänkande
lägga fram en proposition under hösten 1992. I avvaktan på
regeringens förslag bör utskottet avstå från uttalanden i dessa
frågor. Motion So224 (s) yrkande 13 avstyrks därmed.</pre>
<pre>
Personlig assistent</pre>
<pre>I motion So229 av Jan Andersson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kooperativa lösningars betydelse för handikappade. Motionärerna
anför att i det utvecklingsarbete som pågår i landet för att öka
den enskildes möjligheter att få den vård och omsorg som just
han/hon önskar är en förnyelse inom den gemensamma sektorn
viktig, men också kooperativa lösningar där medlemmar tar ett
eget ansvar för verksamheten är av stor betydelse. Motionärerna
hänvisar till STIL-projektet i Stockholm som ett bra exempel och
anför att människor med funktionshinder skall ha det avgörande
inflytandet över innehållet i sina vardagsliv. Kooperativa
lösningar skapar förutsättningar för att detta skall bli
möjligt.</pre>
<pre>Utskottet har vid flera tillfällen betonat vikten av att gamla
och handikappade måste ges ökade möjligheter att själva påverka
sin situation (se bl.a. 1989/90:SoU13, 1990/91:SoU1,
1990/91:SoU9, 1990/91:SoU11 och 1991/92:SoU4). I betänkande
1991/92:SoU4 konstaterade utskottet att 1989 års
handikapputredning i sitt huvudbetänkande har lagt förslag om
möjligheten för den handikappade att själv anställa vårdare.
Utskottet ansåg att riksdagen inte borde föregripa behandlingen
av regeringens kommande förslag på handikappområdet. Riksdagen
följde utskottet.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att gamla och
handikappade måste ges ökade möjligheter att själva påverka sin
situation.</pre>
<pre>1989 års handikapputredning har lagt fram förslag bl.a. om
möjligheten för den handikappade att själv anställa vårdare.
Regeringen har aviserat en proposition på grundval av
utredningens förslag till hösten 1992. Utskottet förutsätter att
regeringen därvid beaktar de positiva erfarenheter som finns
från försöksverksamheter på olika håll i landet. Något initiativ
från riksdagens sida med anledning av motion So229 (s) behövs
inte. Motionen avstyrks därför.</pre>
<pre>
Psykiskt utvecklingsstörda</pre>
<pre>I motion So242 av Alwa Wennerlund m.fl. (kds) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändring av omsorgslagen så att vårdhem för
psykiskt handikappade patienter kan finnas kvar (yrkande 1),
att de psykiskt handikappade patienterna ges valfrihet i fråga
om boendet (yrkande 2) och att de psykiskt handikappade
patienterna ges adekvat medicinsk vård och behandling (yrkande
3). Motionärerna anför att avvecklingen av vårdhem med fler än
fyra intagna för de minst störda patienterna har inneburit en
bättre livskvalitet eftersom deras egen kapacitet har kommit
mera till sin rätt. Motionärerna menar dock att förändringen för
de övriga har betytt ensamhet, otrygghet, avsaknad av
sysselsättning och brist på sociala kontakter. Vräkningar av
denna patientkategori har också blivit ett problem. Det är
därför, enligt motionärerna, nödvändigt att omsorgslagen ändras
så att vårdhemmen kan finnas kvar. Motionärerna anför vidare att
denna grupp har rätt till specialistvård, dvs. läkare och
sjuksköterskor med speciella kunskaper i oligofreni (läran om
utvecklingsstörning), och därför inte bör hänvisas till
vårdcentral och hemtjänst.</pre>
<pre>I betänkandet SoU 1984/85:27 behandlades regeringens
förslag till  ny omsorgslag (prop. 1984/85:176). Beträffande
avvecklingen av vårdhem och specialsjukhus anförde utskottet (s.
14 f.):</pre>
<pre>I propositionen föreslås att specialsjukhusen och vårdhemmen
avvecklas. Socialministern framhåller att avvecklingsperiodens
längd kommer att bestämmas av flera faktorer, såsom
möjligheterna att genom olika åtgärder förhindra nyintagningar
och påskynda utskrivningar genom att bygga bostäder, ordna
service och daglig verksamhet. Då det gäller barn och ungdom kan
enligt propositionen ett vårdhem inte vara en lämplig
uppväxtmiljö. Socialministern framhåller att många psykiskt
utvecklingsstörda under mycket lång tid har bott på vårdhem, som
är det enda hem de känner till. Det är därför väsentligt att en
utflyttning från vårdhemmen sker med varsamhet och med
hänsynstagande till och efter samråd med varje enskild individ.</pre>
<pre>Målet för omsorgsverksamheten är normalisering och
integrering. Att bo på ett vårdhem är som framhållits i
propositionen ofta att leva helt utanför det vanliga samhället.
Vårdhemmen varken ser ut eller fungerar som ett hem och de
intagna har svårt att delta i samhällets gemenskap. Utskottet
delar därför socialministerns uppfattning att vårdhem och
specialsjukhus efter hand bör avvecklas. Då det gäller vårdhem
för barn bör detta kunna ske skyndsamt. Då det gäller vårdhem
för vuxna vill utskottet understryka socialministerns ord att
utflyttningen från vårdhemmen måste ske med varsamhet och med
hänsynstagande till och efter samråd med varje enskild individ.
Det får inte bli så att utvecklingsstörda mot sin vilja tvingas
flytta från sin invanda miljö till en ny och kanske skrämmande
omgivning.</pre>
<pre>I betänkandet SoU 1985/86:19 behandlades en motion med
förslag om att behålla ett antal vårdplatser för de mest
vårdbehövande.
Utskottet erinrade om sitt tidigare uttalande om normalisering
och integrering och att det i propositionen angavs att den
principiella utgångspunkten var att omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda skall anpassas och utformas efter varje
individs särskilda behov av stöd och hjälp. Utskottet hänvisade
också till bestämmelserna i 5 § i omsorgslagen som anger en
inriktning för kvalitetsnivån på de särskilda omsorgerna, vilket
skall tillförsäkra utvecklingsstörda goda levnadsvillkor.
Utskottet anför vidare (s. 5--6):</pre>
<pre>Avvecklingen får inte leda till att de människor som bott på
vårdhemmen tvingas flytta till en bostad som inte uppfyller den
nya lagens kvalitetskrav. En förändring som inte är till fördel
för den psykiskt utvecklingsstörde själv kan inte stödjas på den
nya omsorgslagen, som vill garantera psykiskt utvecklingsstörda
goda levnadsvillkor. Behov av behandling och habilitering måste
enligt utskottets mening även i fortsättningen tillgodoses för
att man skall kunna tala om goda levnadsvillkor för psykiskt
utvecklingsstörda. Detta följer av att omsorgen skall anpassas
och utformas efter varje individs särskilda behov av stöd och
hjälp.</pre>
<pre>I betänkandet 1989/90:SoU25 (s. 6) med anledning av
proposition 1989/90:132 om vissa ändringar i
omsorgslagstiftningen framhöll utskottet bl.a. att andra vård-
och boendeformer måste byggas ut i tillräcklig utsträckning och
att avvecklingen av vårdhemmen inte får ske snabbare än
utbyggnaden av platser i andra vård- och boendeformer medger.
Utflyttningen måste ske med varsamhet och med hänsynstagande
till och efter samråd med varje enskild individ. Utskottet fann
inte anledning tillstyrka någon ändring av reglerna om intagning
av vuxna psykiskt utvecklingsstörda på vårdhem (res. m).</pre>
<pre>Enligt uppgifter från socialstyrelsen fanns i december 1985 ca
6 000 personer på vårdhem för utvecklingsstörda och 4 600
personer år 1990. Landstingens planer tyder på att ca 1 600
personer kommer att finnas på vårdhem vid utgången av 1995.
Styrelsen har utfärdat allmänna råd för avvecklingen av
vårdhemmen (1990:11) Institutionsavveckling -- Utvecklingsstörda
personers flyttning från vårdhem.</pre>
<pre>1989 års handikapputredning räknar i sitt huvudbetänkande med
att vårdhemmen skall vara fullt avvecklade 1998.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet vill inledningsvis erinra om att målet för
omsorgsverksamheten är normalisering och integrering. Detta
innebär rätt till bostad, arbete eller daglig sysselsättning och
fritid. Dessa principer gäller oavsett handikappets grad.</pre>
<pre>Utskottet vill också erinra om sina tidigare uttalanden om att
avvecklingen av vårdhemmen för de utvecklingsstörda måste ske i
takt med utbyggnaden av alternativa vård- och boendeformer. Vad
gäller avvecklingen av vårdhemmen för vuxna vill utskottet
understryka vad socialministern framhöll i proposition
1984/85:176, nämligen att stor hänsyn måste tas till att många
psykiskt utvecklingsstörda under mycket lång tid har bott på
vårdhem, som är det enda hem de känner till. Det är därför
väsentligt att en utflyttning från vårdhemmen sker med varsamhet
och med hänsynstagande till och efter samråd med varje enskild
individ. En förändring som inte är till fördel för den psykiskt
utvecklingsstörde själv kan inte stödjas på omsorgslagen, som
vill garantera psykiskt utvecklingsstörda goda levnadsvillkor.
Behov av behandling och rehabilitering måste enligt utskottets
mening även i fortsättningen tillgodoses för att man skall kunna
tala om goda levnadsvillkor för psykiskt utvecklingsstörda.
Boendet skall kompletteras med möjlighet till arbete eller
daglig sysselsättning. En grundläggande förutsättning är därför
att utbyggnaden av platser för arbete och daglig sysselsättning
följer utflyttningsplanerna. Socialstyrelsen följer enligt
uppgift noga avvecklingen av vårdhemmen.</pre>
<pre>Mot denna bakgrund finner utskottet inte anledning till något
initiativ från riksdagens sida med anledning av motion So242
(kds). Motionen avstyrks.</pre>
<pre>
Medel till ny kampanj för fler kontaktpersoner</pre>
<pre>I motion So267 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär 5 000 000 kr. ur allmänna
arvsfonden till en FUB-kampanj i förenings- och arbetsliv som
kan öka förståelsen, toleransen och möjligheterna att helt
delta i samhällslivet. Motionärerna  menar att den kampanj som
FUB drev tillsammans med Landstingsförbundet för att få fler
kontaktpersoner var mycket framgångsrik. Inte bara genom att man
fått 6 000 personer som förklarat sig intresserade av att åta
sig ett kontaktmannaskap, utan också genom den medvetenhet om de
förståndshandikappades situation som kampanjen skapat. FUB bör
därför, enligt motionärerna, få resurser till en ny kampanj.</pre>
<pre>
Närmare bestämmelser om ändamålet för arvsfonden och
förvaltningen av fondens medel finns i lagen (1928:281) om
allmänna arvsfonden. Enligt 2 § utdelas stöd ur fonden av
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet delar motionärernas uppfattning att FUB:s och
Landstingsförbundets tidigare kampanj för att rekrytera
kontaktpersoner åt utvecklingsstörda varit mycket framgångsrik,
även när det gäller att skapa medvetenhet om de
förståndshandikappades situation. FUB har givetvis möjlighet att
på nytt ansöka om stöd ur allmänna arvsfonden för en kampanj.
Det ankommer på regeringen och inte på riksdagen att pröva
frågan om understöd ur allmänna arvsfonden. Motion So267 (v)
avstyrks därmed.</pre>
<pre>
Handikappombudsman</pre>
<pre>I motion So285 av Lahja Exner m.fl. (s) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att en handikappombudsman
tillsätts. Motionärerna anför att många handikappade har svårt
att göra sin stämma hörd. Någon behöver därför, enligt
motionärerna, ta till vara deras speciella frågor.</pre>
<pre>Utskottet behandlade en liknande motion i betänkande
1991/92:SoU4. Utskottet konstaterade då att frågan om
handikappombudsman då övervägdes av 1989 års handikapputredning.
Utskottet ansåg att utredningens förslag borde avvaktas. Det
aktuella motionsyrkandet avstyrktes därmed.
Riksdagen följde utskottet.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att 1989 års handikapputredning skall
behandla frågan om handikappombudsman i sitt slutbetänkande som
skall avlämnas under våren 1992. Enligt utskottet bör det
pågående utredningsarbetet avvaktas innan riksdagen överväger
att göra något uttalande i frågan. Motion So285 (s) avstyrks
därmed.</pre>
<pre>
Misshandel av äldre</pre>
<pre>I motion So248 av Maja Bäckström (s) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att socialstyrelsen åläggs att vidta
åtgärder, t.ex. på utbildningsområdet, syftande till att
personalen inom hemtjänsten bättre skall kunna bedöma och
hantera misshandelsfall av den art som redovisas i motionen.
Motionären anför att bristerna i omvårdnaden måste undanröjas,
så att den som är i behov av omvårdnad inte blir beroende av en
närståendes insatser på grund av att kommunen inte ger det
bistånd som vårdtagaren har rätt till enligt socialtjänstlagen.
Motionären anför vidare att anhöriga i de flesta fall gör stora
insatser med en omsorgsfull omvårdnad. Undantag finns emellertid
och det är på dessa fall uppmärksamheten måste inriktas. Därför
bör kommunerna åläggas att ge information och utbildning till
vårdbiträden om hur man kan ge vårdtagaren stöd i en sådan svår
situation.</pre>
<pre>Utskottet har behandlat likartade motioner tidigare, senast i
betänkandet 1990/91:SoU11. Då konstaterades att riksdagen i
samband med beslutet om huvudmannaskapsförändringarna inom
äldreomsorgen (prop. 1990/91:14, bet. SoU9, rskr. 97)
beslutade om ett statligt stöd på 500 milj.kr. till
utbildningsinsatser i samband med genomförandet av reformen.
Utskottet anförde att det delade motionärernas uppfattning att
frågan om misshandel av äldre i hemmet måste ägnas större
uppmärksamhet. Regeringen borde därför enligt utskottet uppdra
åt socialstyrelsen att återuppta sitt arbete med
äldremisshandelsfrågorna. Utskottet ansåg det också nödvändigt
att utbildningen för hemtjänstpersonalen förstärktes inom
detta område. Vad utskottet anfört borde ges regeringen till
känna (rskr. 115).</pre>
<pre>Regeringen redovisar i årets budgetproposition att ett uppdrag
i mars 1991 lämnats till socialstyrelsen att kartlägga och
beskriva de äldres situation i hemmet med särskild uppmärksamhet
på de grupper som kan antas vara utsatta för olika former av
våldshandlingar. Socialstyrelsen har nyligen avrapporterat sitt
uppdrag. Styrelsen pekar bl.a. på behovet av förebyggande
insatser i form av utbildning för personal inom hemtjänsten,
behov av stöd och avlastning för anhöriga och utökade
boendeformer för äldre. Vidare pekas på behov av krisgrupper för
äldre och av jourplatser. Ärendet bereds för närvarande i
regeringskansliet.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att socialstyrelsen i dagarna till
socialdepartementet redovisat uppdraget att kartlägga och
beskriva de äldres situation i hemmen. Ärendet bereds nu i
departementet. Utskottet anser att riksdagen i avvaktan på
regeringens ställningstagande i frågan bör avstå från
uttalanden. Motion So248 (s) avstyrks därför.</pre>
<pre>
Äldre invandrare</pre>
<pre>I motion So246 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kooperativa alternativ i vården av äldre
invandrare. Motionären anser att kooperativ kan vara en väg att
bryta den isolering många invandrare lever i. För mindre
språkgrupper kan kooperativ vara en väg att hjälpa de äldre till
en meningsfull vardag. Motionären menar att civildepartementet
genom Kooperativa rådet bör ta de initiativ som behövs för att
information skall nå de berörda grupperna.</pre>
<pre>I motion So284 av Lahja Exner m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om intensifiering av arbetet med äldreomsorg
för invandrare. Socialstyrelsens och invandrarverkets
kartläggning av situationen för invandrarna i äldreomsorgen
visar att ytterst lite har gjorts för de äldre invandrarna.
Motionärerna anför att staten har det övergripande ansvaret för
integreringen av invandrarfrågorna i det löpande arbetet och
olika projekt. Ansträngningarna måste nu fortsätta och
intensifieras så att äldreomsorgen för invandrare blir en god
och från början väl integrerad del av äldreomsorgen. Regeringen
bör vidare, enligt motionärerna, ge de berörda myndigheterna i
uppdrag att regelbundet redovisa utvecklingen.</pre>
<pre>Socialstyrelsen och invandrarverket redovisade under hösten
1991 rapporten En mångkulturell äldreomsorg med förslag till
insatser för äldre invandrare. Samtidigt publicerade
socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet en idéskrift om
äldre invandrares situation, Moderna pionjärer. I båda
rapporterna konstateras att mycket lite ännu har gjorts för de
äldre invandrarna. Goda exempel lyfts dock fram. Socialstyrelsen
och Svenska kommunförbundet genomför under våren 1992 ett antal
konferenser för att stimulera kommunerna till insatser för de
äldre invandrarna. Även under socialtjänstmässan i vår kommer
seminarier att arrangeras kring äldre invandrares situation.</pre>
<pre>Regeringen framhåller i budgetpropositionen att det finns skäl
att i fortsättningen följa denna grupps behov av omsorg och
övrigt stöd. Socialstyrelsen bör därvid spela en aktiv roll.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att flera insatser nu görs för att
uppmärksamma de äldre invandrarnas situation. Utskottet utgår
från att socialstyrelsen fortsätter att noga följa utvecklingen.
Mot denna bakgrund behövs enligt utskottet inte något initiativ
från riksdagens sida med anledning av motionerna So246 (s) och
So284 (s). Motionerna avstyrks därför.</pre>
<pre>
Frivilliga insatser inom äldreomsorgen</pre>
<pre>I motion So237 av Olle Schmidt (fp) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om analys och studier av ett system med s.k. Gentjänst. Skilda
undersökningar visar att den absoluta huvuddelen av omsorgen av
våra gamla utförs av anhöriga. Motionären menar att ideella och
frivilliga insatser inom äldreomsorgen såsom s.k. väntjänst av
olika slag också behöver få ytterligare stöd. Motionären
hänvisar till gentjänstprojekt i USA som bygger på ett utbyte av
tjänster. För varje timme en person hjälper en annan person får
man en "credit". När man själv behöver hjälp har man möjlighet
att få motsvarande tid tillbaka.</pre>
<pre>Ett gentjänstprojekt i enlighet med motionärernas förslag
pågår för närvarande i Lidingö kommun. Projektet bedrivs i
samarbete mellan Lidingö kommun och Kommunförbundets
länsavdelning. Projektet kommer att utvärderas vid
socialhögskolan i Stockholm. Socialstyrelsen har stött projektet
ekonomiskt.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet delar motionärens uppfattning om värdet av
frivilliginsatser inom äldreomsorgen. Utskottet har också vid
flera tillfällen uttalat att engagemang och omtanke hos grannar,
vänner och andra frivilliga måste tas till vara inom
äldreomsorgen och att äldre kan göra viktiga insatser för andra
äldre. Motsvarande gäller för olika frivilligorganisationer.
Ett s.k. gentjänstprojekt av den typ, som motionären skissat,
genomförs nu på Lidingö i samverkan mellan kommunen och
Kommunförbundets länsavdelning. Projektet kommer enligt uppgift
att utvärderas och erfarenheterna att spridas. Något initiativ
från riksdagens sida behövs inte. Utskottet avstyrker motion
So237 (fp).</pre>
<pre>
Epilepsi</pre>
<pre>I motion So408 av Lena Öhrsvik och Bo Nilsson (båda s)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av åtgärder för ökad säkerhet och
trygghet för personer med epilepsi.</pre>
<pre>Enligt 3 § i socialtjänstlagen (1980:620) har kommunerna
det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det
stöd och den hjälp som behövs. Enligt 10 § skall socialnämnden
genom hjälp i hemmet, färdtjänst eller annan service underlätta
för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra. I 21 §
sägs att socialnämnden skall verka för att människor som av
fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i
sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap
och att leva som andra. Det sägs vidare att socialnämnden skall
medverka till att den enskilde får bo på ett sätt som är
avpassat efter hans behov av särskilt stöd.</pre>
<pre>Handikapputredningens förslag om en ny lag om stöd och
service  till vissa funktionshindrade innebär en utvidgning av
den krets som erbjuds särskilt stöd. Personkretsen föreslås
omfatta personer med stora funktionshinder som har betydande
svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande
stödbehov.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Enligt socialtjänstlagen skall socialnämnden verka för att
handikappade får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och
att leva som andra samt får bo på ett sätt som är anpassat efter
behoven av särskilt stöd. Skyldigheten omfattar även vissa
personer med epilepsi. 1989 års handikapputredning föreslår en
ny lag om stöd och service till vissa funktionshindrade som
ytterligare skall stärka den enskildes rätt till stöd.
Regeringen har aviserat en proposition på grundval av
utredningens förslag under hösten 1992. Något initiativ från
riksdagens sida behövs inte. Motion So408 (s) avstyrks därför.</pre>
<pre>
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik (H
1--H 4)</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningarna under anslagen H 1--H 4, vilka inte mött
någon erinran i form av motioner.</pre>
<a name="bhemst"></a><h2>Hemställan</h2><pre>Utskottet hemställer
Inriktningen av socialpolitiken</pre>
<pre>1. beträffande inriktningen av socialpolitiken
att riksdagen avslår motion 1991/92:So232 yrkande 1,
res. 1 (s) - delvis
2. beträffande innebörden av en generell välfärdspolitik
att riksdagen avslår motion 1991/92:So273 yrkande 1,
res. 1 (s) - delvis
3. beträffande effekten av ökade självrisker
att riksdagen avslår motion 1991/92:So220,
res. 1 (s) - delvis
4. beträffande välfärdspolitik för människor med
funktionshinder
att riksdagen avslår motion 1991/92:So224 yrkande 1,
res. 1 (s) - delvis
5. beträffande utvecklings- och förnyelsearbete i
välfärdspolitiken
att riksdagen avslår motion 1991/92:So290 yrkande 1,
res. 1 (s) - delvis - motiv.
6. beträffande utvecklingen av hälso- och sjukvården
att riksdagen avslår motion 1991/92:So438 yrkande 1,
res. 2 (s) - delvis
7. beträffande försök med effektivare
sjukvårdsorganisation
att riksdagen avslår motion 1991/92:So438 yrkande 11,
res. 2 (s) - delvis
8. beträffande avskaffande av landstingens monopol
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf255 yrkande 3,
res. 2 (s) - delvis - motiv.
9. beträffande privat användning av sjukhusens resurser
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf255 yrkandena 4 och 5,
res. 2 (s) - delvis - motiv.
10. beträffande sjukvårdens dubbla huvudmannaskap
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf256 yrkande 6,
res. 2 (s) - delvis - motiv
11. beträffande det holländska sjukvårdssystemet
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf256 yrkande 8,
res. 2 (s) - delvis - motiv.
12. beträffande prestationsersättning i sjukvården
att riksdagen avslår motion 1991/92:So439,
res. 2 (s) - delvis - motiv.
13. beträffande inriktningen av familjepolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So232 yrkande 8 och
1991/92:A817 yrkande 1,
res. 3 (s) - delvis
14. beträffande de negativa sidorna av ett vårdnadsbidrag
att riksdagen avslår motion 1991/92:So612 yrkande 2,
res. 3 (s) - delvis
15. beträffande rättvise- och kvalitetskrav inom
socialtjänsten
att riksdagen avslår motion 1991/92:So232 yrkande 5,
res. 4 (s) - delvis
16. beträffande stärkt medborgarinflytande inom den
offentliga sektorn
att riksdagen avslår motion 1991/92:So273 yrkande 2,
res. 4 (s) - delvis</pre>
<pre>
Anslag</pre>
<pre>A. Socialdepartementet m.m.</pre>
<pre>17. beträffande en nationell strategi för
kvalitetssäkring
att riksdagen avslår motion 1991/92:So451 yrkande 1,
18. beträffande kvalitetssäkringssystem av
befolkningsansvarsmodell
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So451 yrkande 2 och
1991/92:So509,
19. beträffande statistik inom hälso- och sjukvården
att riksdagen avslår motion 1991/92:So438 yrkande 2,
20. beträffande omvårdnadsforskning m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:So438 yrkande 7,
21. beträffande undantag från nolldirektiven
att riksdagen avslår motion 1991/92:So469,
22. beträffande medelsanvisningen till Insatser mot
aids
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1991/92:So461 till Insatser mot aids för budgetåret
1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 192720000 kr.,
men. (v) - delvis
23. beträffande smittskyddslagen
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So418 yrkande 2,
1991/92:So428, 1991/92:So438 yrkande 16 och 1991/92:So493
yrkande 1,
res. 5 (s)
men. (v) - delvis
24. beträffande anonymitet vid hivtest
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So418 yrkande 3 och
1991/92:So493 yrkande 2,
men. (v) - delvis
25. beträffande smittspårning
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So418 yrkande 4 och
1991/92:So493 yrkande 3,
men. (v) - delvis
26. beträffande Europarådets rekommendation
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So418 yrkande 1 och
1991/92:So493 yrkande 4,
men. (v) - delvis
27. beträffande Aidsdelegationen
att riksdagen avslår motion 1991/92:So438 yrkande 15,
res. 6 (s)
28. beträffande utbyte av sprutor
att riksdagen avslår motion 1991/92:So496
29. beträffande övriga medelsanvisningar under A
att riksdagen för budgetåret 1992/93 anvisar
a) till Socialdepartementet ett förslagsanslag på
47862000kr.,
b) till Utredningar m.m. ett reservationsanslag på
30905000kr.,
c) till Uppföljning, utvärdering m.m. ett
reservationsanslag på 25870000kr.,
d) till Internationell samverkan ett förslagsanslag på
39162000kr.,
e) till Socialvetenskapliga forskningsrådet ett
reservationsanslag på 79175000kr.,
f) till Avvecklingskostnader ett förslagsanslag på
35000000kr.,</pre>
<pre>
C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer</pre>
<pre>30. beträffande ett system med inkomstprövat barnbidrag
att riksdagen avslår motion 1991/92:So605,
31. beträffande förutsättningarna för ett behovsprövat
barnbidrag
att riksdagen avslår motion 1991/92:So604,
32. beträffande barnbidragets storlek
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So232 yrkande 9 delvis
och 1991/92:Fi209 yrkande 22 delvis,
res. 7 (s)
33. beträffande ändring i barnbidragslagstiftningen
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen
till
a) lag om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen
(1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
b) lag om ändring i lagen (1991:1940) om ändring i lagen
(1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag,
c)   lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
34. beträffande barnbidrag i avvaktan på adoption
att riksdagen avslår motion 1991/92:So610,
res. 8 (s)
35. beträffande medelsanvisningen till Allmänna
barnbidrag
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1991/92:So232 yrkande 9 delvis, 1991/92:So608,
1991/92:So611 och 1991/92:Fi209 yrkande 22 delvis till Allmänna
barnbidrag för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på
17645000000 kr.,
res. 9 (s) - villk. 7
36. beträffande ändring i bidragsförskottslagstiftningen
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen
till
a) lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,
b) lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt
bidragsförskott för studerande,
37. beträffande medelsanvisningen till Bidragsförskott
att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag på 3 085 000 000 kr.,
38. beträffande lagen om särskilt bidrag till vissa
adoptivföräldrar
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till
vissa adoptivbarn,
39. beträffande medelsanvisningen till Särskilt bidrag för
vissa adoptivbarn
att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn
för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 8 250 000
kr.,
40. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
kostnader för internationella adoptioner
att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag
på 22000000 kr.,</pre>
<pre>
E. Hälso- och sjukvård m.m.</pre>
<pre>41. beträffande medelsanvisningen till Socialstyrelsen
att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag på 205 744 000 kr.,
42. beträffande ansvarsfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So434, 1991/92:So472
och 1991/92:So508,
43. beträffande medelsanvisningen till Läkemedelsverket
att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,
44. beträffande dopningsinformation
att riksdagen avslår motion 1991/92:So407,
45. beträffande privatisering av Apoteksbolaget
att riksdagen avslår motion 1991/92:So457 yrkande 2,
46. beträffande medelsanvisningen till
Rättsmedicinalverket
att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret
1992/93 anvisar ett ramanslag på 161 444 000 kr.,
47. beträffande underrättelseskyldighet vid rättsmedicinsk
undersökning m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:So410,
48. beträffande medelsanvisningen till Statens institut
för psykosocial miljömedicin
att riksdagen till Statens institut för psykosocial
miljömedicin för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag
på 5 741 000 kr.,
49. beträffande IPM:s ställning
att riksdagen avslår motion 1991/92:So484,
50. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
allmän sjukvård
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1991/92:So515 till Bidrag till allmän sjukvård för
budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 3495682
000 kr.,
51. beträffande vården och omsorgen i Stockholmsregionen
att riksdagen avslår motion 1991/92:So470,
52. beträffande statsbidrag till särskilda
ungdomsmottagningar
att riksdagen avslår motion 1991/92:So270 yrkande 8,
men. (v) - delvis
53. beträffande husläkarsystem
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So438 yrkande 8,
1991/92:So507 yrkande 2, 1991/92:So522 och 1991/92:So526 yrkande
2,
res. 10 (s)
54. beträffande andra yrkesgruppers roll i ett
husläkarsystem
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So447, 1991/92:So453
och 1991/92:So491,
res. 11 (s)
55. beträffande barnhälsovården
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So430 yrkandena 1 och
3, 1991/92:So438 yrkande 10, 1991/92:So467, 1991/92:A805 yrkande
20 och 1991/92:K423 yrkande 6,
res. 12 (s)
56. beträffande folkhälsoinstitutets lokalisering
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So425, 1991/92:So429,
1991/92:So431, 1991/92:So444, 1991/92:So449, 119/92:So468,
1991/92:So471, 1991/92:So476, 1991/92:So479, 1991/92:So480,
1991/92:So506, 1991/92:So513, 1991/92:So518 och 1991/92:So523,
res. 13 (s) - motiv.
57. beträffande folkhälsoinstitutets arbetsuppgifter
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So206, 1991/92:So271
yrkandena 4, 5 och 7 och 1991/92:So401,
men. (v) - delvis
58. beträffande abortförebyggande åtgärder m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So411, 1991/92:So455
yrkande 2, 1991/92:So501 yrkandena 1 och 2,
1991/92:So504 yrkandena 2 och 4, 1991/92:So512, 1991/92:So521
och 1991/92:So525,
men. (v) - delvis
59. beträffande en tobaksproposition
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So438 yrkande 18 och
1991/92:So502 yrkande 7,
res. 14 (s)
60. beträffande tobaksreklam
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So427, 1991/92:So482
yrkande 1 och 1991/92:So502 yrkande 5,
men. (v) - delvis
61. beträffande förebyggande åtgärder och rökavvänjning
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So501 yrkande 5,
1991/92:So511 och 1991/92:So524,
62. beträffande tobaksinformation till gravida m.fl.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So436 och
1991/92:So503 yrkande 1,
63. beträffande varningstexter på cigarettpaket
att riksdagen avslår motion 1991/92:So500 yrkande 1,
64. beträffande åldersgräns för inköp av tobak
att riksdagen avslår motion 1991/92:So502 yrkande 1,
men. (v) - delvis
65. beträffande rökfria miljöer
att riksdagen avslår motion 1991/92:So502 yrkande 2,
men. (v) - delvis
66. beträffande gränsvärden för tjärhalt i cigaretter
att riksdagen avslår motion 1991/92:So502 yrkande 6,
men. (v) - delvis
67. beträffande hälsoinformation i radio och TV
att riksdagen avslår motion 1991/92:So482 yrkande 2,
68. beträffande en aktivare alkoholpolitik
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So289 yrkande 1 och
1991/92:So438 yrkande 17,
res. 15 (s)
69. beträffande alkoholpolitiken och EG
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So235, 1991/92:So269
yrkande 1 och 1991/92:So271 yrkande 1,
70. beträffande information
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So211 yrkande 3,
1991/92:So226 yrkande 2, 1991/92:So243, 1991/92:So249 yrkande 6,
1991/92:So269 yrkande 3, 1991/92:So271 yrkande 6 och
1991/92:So287 yrkandet delvis,
71. beträffande inköpsregistrering m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So271 yrkande 3 och
1991/92:So287 yrkandet delvis,
men. (v) - delvis
72. beträffande Systembolagets försäljning
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So202, 1991/92:So211
yrkandena 1 och 2, 1991/92:So214, 1991/92:So215,
1991/92:So234,
1991/92:So244, 1991/92:249 yrkandena 1--3 och 8,
1991/92:So263,
1991/92:So288 yrkande 2, 1991/92:So289 yrkande 4 och
1991/92:So291 yrkande 3,
73. beträffande bryggeriernas rätt till partihandel
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So256 yrkandet delvis
och 1991/92:So271 yrkande 15,
men. (v) - delvis
74. beträffande servering av alkoholdrycker
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So203, 1991/92:So219,
1991/92:So226 yrkande 1, 1991/92:So240, 1991/92:So249 yrkandena
9--13, 1991/92:So253, 1991/92:So256 yrkandet delvis,
1991/92:So262, 1991/92:So265, 1991/92:So266, 1991/92:So274 och
1991/92:Sk656 yrkande 1,
75. beträffande efterlevnaden av lagen om handel med
drycker
att riksdagen avslår motion 1991/92:So271 yrkande 13,
men. (v) - delvis
76. beträffande den oregistrerade alkoholkonsumtionen
att riksdagen avslår motion 1991/92:So205,
77. beträffande alkoholfria miljöer och umgängesformer
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So271 yrkande 14 och
1991/92:So289 yrkande 2,
men. (v) - delvis
78. beträffande alkoholreklam
att riksdagen avslår motion 1991/92:So275,
79. beträffande kvinnor, barn och ungdom
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So223 yrkande 1,
1991/92:So287 yrkandet delvis och 1991/92:So291 yrkandena 1 och
2,
80. beträffande vissa stöd- och vårdprojekt
att riksdagen avslår motion 1991/92:So223 yrkandena 3 och 4,
81. beträffande medelsanvisningen till Statens
folkhälsoinstitut
att riksdagen med bifall till propositionen till Statens
folkhälsoinstitut för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 106883000 kr.,
82. beträffande medelsanvisningen till Särskilt statsbidrag
för viss vårdgaranti
att riksdagen till Särskilt statsbidrag för viss
vårdgaranti för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 250 000 000 kr.,
83. beträffande omfattningen av vårdgarantin
att riksdagen avslår motion 1991/92:So440,
84. beträffande Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik
att riksdagen godkänner att statens beredning för utvärdering
av medicinsk metodik ombildas till en fristående myndighet med
de uppgifter som angetts i propositionen,
85. beträffande medelsanvisningen till Statens beredning
för utvärdering av medicinsk metodik
att riksdagen för budgetåret 1992/93 med bifall till
propositionen och med avslag på motion 1991/92:So438 yrkande 4
till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
anvisar ett reservationsanslag på 11408000 kr.,
res. 16 (s) - delvis
86. beträffande bättre nyttjande av gemensamma resurser
att riksdagen avslår motion 1991/92:So438 yrkande 3,
res. 16 (s) - delvis
87. beträffande övriga medelsanvisningar under E
att riksdagen för budgetåret 1992/93 anvisar
a) till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ett
förslagsanslag på 12 692 000 kr.,
b) till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar ett förslagsanslag på 2
479 000 kr.,
c) till Statens bakteriologiska laboratorium:
Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag på 1 000 kr.,
d) till Statens bakteriologiska laboratorium:
Centrallaboratorieuppgifter ett förslagsanslag på 46 222 000
kr.,
e) till Statens bakteriologiska laboratorium:
Försvarsmedicinsk verksamhet ett förslagsanslag på 4 938 000
kr.,
f) till Statens bakteriologiska laboratorium:
Utrustning ett reservationsanslag på 2 584 000 kr.,
g) till Epidemiberedskap m.m. ett förslagsanslag på
16036000 kr.,
h) till Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut ett förslagsanslag på
30 375 000 kr.,
i) till Specialistutbildning av läkare m.m. ett
reservationsanslag på 30 443 000 kr.,
88. beträffande läkarförsörjningen
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So417, 1991/92:So432
och 1991/92:So507 yrkande 1,
89. beträffande prioriteringar i sjukvården m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So438 yrkandena 5 och
6, 1991/92:So455 yrkande 1, 1991/92:So494 och 1991/92:So495,
90. beträffande transplantationsfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So446 och
1991/92:So510,
91. beträffande psykologisk behandling i samband med
engagemang i sekter
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So415 och
1991/92:So464,
92. beträffande psykiatrisk tvångsvård
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So489 och
1991/92:So499,
93. beträffande den nya psykiatrin
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So438 yrkande 9 och
1991/92:So465,
res. 17 (s)
94. beträffande alternativmedicin
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So438 yrkandena 19 och
20 samt 1991/92:So441,
res. 18 (s)
95. beträffande plötslig spädbarnsdöd
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So404 och
1991/92:Ub474 yrkande 4,
men. (v) - delvis
96. beträffande organisationen av den reumatologiska
vården
att riksdagen avslår motion 1991/92:So406,
97. beträffande anorexi och bulimi
att riksdagen avslår motion 1991/92:So456,
98. beträffande vård av tonåringar på sjukhus
att riksdagen avslår motion 1991/92:So497,
99. beträffande familjär amyloidos
att riksdagen avslår motion 1991/92:So426,
100. beträffande centrum för svårt hjärnskadade
att riksdagen avslår motion 1991/92:So437,
101. beträffande insatser för tortyrskadade flyktingbarn
att riksdagen avslår motion 1991/92:So492,
102. beträffande satsning på kvinnosjukvård
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So501 yrkande 3 och
1991/92:A805 yrkande 19,
103. beträffande eftervården för bröstcanceropererade
att riksdagen avslår motion 1991/92:So501 yrkande 4,
104. beträffande sköldkörtelsjukdom hos kvinnor
att riksdagen avslår motion 1991/92:So419,
105. beträffande whiplashskador
att riksdagen avslår motion 1991/92:So402,
106. beträffande porfyridiagnostik
att riksdagen avslår motion 1991/92:So414,
107. beträffande epilepsivård
att riksdagen avslår motion 1991/92:So488,
108. beträffande amalgam som tandlagningsmaterial
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So435, 1991/92:So438
yrkande 14, 1991/92:So442, 1991/92:So460, 1991/92:So466,
1991/92:So486, 1991/92:So516 yrkande 1 och 1991/92:So527
yrkandena 2, 4 och 6,
res. 19 (s)
109. beträffande parlamentarisk utredning om amalgam
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So475 och
1991/92:So516 yrkande 2,
110. beträffande amalgamfria kliniker
att riksdagen avslår motion 1991/92:So474,
111. beträffande barn- och ungdomstandvård
att riksdagen avslår motion 1991/92:So433,
res. 20 (s) - motiv.
112. beträffande hinder för tandhygienisternas etablering
som fria företagare
att riksdagen avslår motion 1991/92:So445,</pre>
<pre>
F. Omsorg om barn och ungdom</pre>
<pre>113. beträffande lag om rätt till barnomsorg
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So232 yrkande 3 och
1991/92:So612 yrkande 4,
res. 21 (s)
114. beträffande full behovstäckning av förskoleplatser
att riksdagen avslår motion 1991/92:So612 yrkande 5,
men. (v) - delvis
115. beträffande resurser till barnomsorgen m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:So612 yrkandena 6 och 12,
men. (v) - delvis
116. beträffande statsbidrag till dagbarnvårdares barn
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So607 och
1991/92:So613,
res. 22 (s) - motiv.
117. beträffande kvalitet i barnomsorgen
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So232 yrkandena 2 och
4 samt 1991/92:So612 yrkande 7,
res. 23 (s) - delvis
men. (v) - delvis
118. beträffande kooperativa daghem
att riksdagen avslår motion 1991/92:So603,
res. 23 (s) - delvis - motiv.
119. beträffande personalens utbildning i
personalkooperativ
att riksdagen avslår motion 1991/92:So601,
res. 23 (s) - delvis - motiv.
120. beträffande personalinflytande
att riksdagen avslår motion 1991/92:So612 yrkande 9,
res. 23 (s) - delvis - motiv.
men. (v) - delvis
121. beträffande vidareutbildning m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:So612 yrkandena 10 och 14,
men. (v) - delvis
122. beträffande barnomsorgen i glesbygd
att riksdagen avslår motion 1991/92:So612 yrkande 8,
men. (v) - delvis
123. beträffande den pedagogiska inriktningen
att riksdagen avslår motion 1991/92:So614,
res. 24 (s) - motiv.
124. beträffande huvudman för barnomsorgen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So609 och
1991/92:Ub810 yrkandena 7 och 8,
men. (v) - delvis
125. beträffande den kommunala ersättningsnivån
att riksdagen avslår motion 1991/92:So273 yrkande 3,
126. beträffande kommunernas avgiftssystem
att riksdagen avslår motion 1991/92:So612 yrkande 13,
men. (v) - delvis
127. beträffande ersättning till föräldrar
att riksdagen avslår motion 1991/92:So230,
128. beträffande barnvårdarorganisationen
att riksdagen avslår motion 1991/92:So612 yrkande 15,
men. (v) - delvis
129. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
barnomsorg
att riksdagen till Bidrag till barnomsorg för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 13 690 000 000 kr.,
130. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
invandrar- och flyktingbarn i förskolan
att riksdagen till Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i
förskolan för budgetåret 1992/93 anvisar ett anslag på
40000000 kr.,
131. beträffande en utredning om
hemspråksundervisningen
att riksdagen avslår motion 1991/92:So612 yrkande 11,
men. (v) - delvis
132. beträffande medelsanvisningen till Barnmiljörådet
att riksdagen till Barnmiljörådet för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag på 5 199 000 kr.,
133. beträffande en statlig barnombudsman
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So232 yrkande 6,
1991/92:So602, 1991/92:So606 och 1991/92:So612 yrkande 21,
res. 25 (s)
134. beträffande barnombudsman i landsting och kommuner
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju806 yrkande 4,
135. beträffande godkännande av målsättning för
verksamheten inom nämnden för internationella adoptionsfrågor
att riksdagen godkänner att verksamheten inom Nämnden för
internationella adoptionsfrågor skall ha den övergripande
målsättning som förordats i avsnittet Slutsatser i
propositionen,
136. beträffande medelsanvisningen till Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor
att riksdagen till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag
på 5 828 000 kr.,
137. beträffande en översyn av verksamheten med
internationella adoptioner
att riksdagen avslår motion 1991/92:So279,
138. beträffande föräldrautbildning
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So430 yrkande 2,
1991/92:So612 yrkande 3 och 1991/92:Ju806 yrkande 5,
men. (v) - delvis</pre>
<pre>
G. Omsorg om äldre och handikappade</pre>
<pre>139. beträffande fullföljande av äldrereformen
att riksdagen avslår motion 1991/92:So232 yrkande 11,
res. 26 (s)
140. beträffande sjukvårdskompetensen
att riksdagen avslår motion 1991/92:So450,
141. beträffande byggande av ålderdomshem m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So250 yrkandena 2--7
och 1991/92:So260,
142. beträffande översyn av hälso- och sjukvården för
äldre
att riksdagen avslår motion 1991/92:So483,
143. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till service
och vård
att riksdagen med bifall till propositionen till Bidrag till
service och vård för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 7976000000 kr.,
144. beträffande taxor för färdtjänst m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So224 yrkande 8 och
1991/92:So225,
res. 27 (s)
145. beträffande leasing av bil
att riksdagen avslår motion 1991/92:So254,
146. beträffande medelsanvisning till färdtjänst,
servicelinjer m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen till Bidrag till
färdtjänst, servicelinjer m.m. för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag på 797 000 000 kr.,
147. beträffande teckenspråksmaterial
att riksdagen avslår motion 1991/92:So239,
148. beträffande bokklubb för punktskriftsläsare
att riksdagen avslår motion 1991/92:So264,
149. beträffande språklexikon på punktskrift
att riksdagen avslår motion 1991/92:So270 yrkande 6,
men. (v) - delvis
150. beträffande medelsanvisningen till Kostnader för viss
verksamhet för handikappade
att riksdagen med bifall till propositionen till Kostnader
för viss verksamhet för handikappade för budgetåret 1992/93
anvisar ett reservationsanslag på 56 260 000 kr.,
151. beträffande stöd till handikapporganisationerna
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So232 yrkande 12,
152. beträffande handikapporganisationernas internationella
verksamhet
att riksdagen avslår motion 1991/92:So224 yrkande 11,
res. 28 (s)
153. beträffande EG-kontor för handikapprörelsen
att riksdagen avslår motion 1991/92:So251,
154. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
handikapporganisationer
att riksdagen  med bifall till propositionen till Bidrag
till handikapporganisationer för budgetåret 1992/93 anvisar
ett reservationsanslag på 129 248 000 kr.,
155. beträffande reglerna för bilstöd
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So207, 1991/92:So208,
1991/92:So222, 1991/92:So224 yrkande 9, 1991/92:So227,
1991/92:So259, 1991/92:So283 och 1991/92:T908 yrkande 3,
res. 29 (s)
156. beträffande medelsanvisning till Bilstöd för
handikappade
att riksdagen med bifall till propositionen till Bilstöd
till handikappade för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 206 000 000 kr.,
157. beträffande regler för antalet boende i gruppboende
att riksdagen avslår motion 1991/92:So221,
158. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
byggande av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer
att riksdagen med bifall till propositionen till Bidrag till
byggande av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer
för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 400 000
000 kr.,
159. beträffande övriga medelsanvisningar under G
att riksdagen med bifall till propositionen för budgetåret
1992/93 anvisar
a) till Kostnader för viss omsorg om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl. ett reservationsanslag på 45 521 000
kr.,
b) till Nämnden för vårdartjänst ett förslagsanslag på
122328000 kr.,
c) till Ersättning för texttelefoner ett förslagsanslag
på 74600000 kr.,
d) till Ersättning till postverket för befordran av
blindskriftsförsändelser ett förslagsanslag på 46 169 000 kr.,
e) till Statens hundskola ett förslagsanslag på 1 000
kr.,
f) till Statens handikappråd ett förslagsanslag på
5955000 kr.,
g) till Bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. ett
reservationsanslag på 200 000 000 kr.,
h) till Bidrag till kommunerna för medicinskt
färdigbehandlade ett anslag på 700 000 000 kr.,
i) till Utvecklingsmedel m.m. ett reservationsanslag på
11946000 kr.,
160. beträffande ny parlamentarisk utredning inom
hjälpmedelsområdet
att riksdagen beslutar att vad i propositionen anförts om en
parlamentarisk utredning beträffande tekniska hjälpmedel inom
hälso- och sjukvården inte skall föranleda något riksdagens
uttalande,
161. beträffande rättighetslag
att riksdagen avslår motion 1991/92:So224 yrkande 12,
res. 30 (s) - delvis</pre>
<pre>162. beträffande fritid och kultur
att riksdagen avslår motion 1991/92:So224 yrkande 6,
res. 30 (s) - delvis
163. beträffande stöd till föräldrar med handikappade barn
m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:So224 yrkande 7,
res. 30 (s) - delvis
164. beträffande ny teknik
att riksdagen avslår motion 1991/92:So224 yrkande 10,
165. beträffande habilitering -- rehabilitering m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:So224 yrkande 13,
res. 30 (s) - delvis
166. beträffande personlig assistent
att riksdagen avslår motion 1991/92:So229,
res. 30 (s) - delvis
167. beträffande psykiskt utvecklingsstörda
att riksdagen avslår motion 1991/92:So242,
168. beträffande medel till kampanj för fler
kontaktpersoner
att riksdagen avslår motion 1991/92:So267,
169. beträffande handikappombudsman
att riksdagen avslår motion 1991/92:So285,
170. beträffande misshandel av äldre
att riksdagen avslår motion 1991/92:So248,
171. beträffande äldre invandrare
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So246 och
1991/92:So284,
res. 30 (s) - delvis
172. beträffande frivilliga insatser inom äldreomsorgen
att riksdagen avslår motion 1991/92:So237,
173. beträffande epilepsi
att riksdagen avslår motion 1991/92:So408,</pre>
<pre>
H. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik</pre>
<pre>174. beträffande medelsanvisningarna under H
att riksdagen med bifall till propositionen till Socialt
behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik för
budgetåret
1992/93 anvisar
a) till Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning, CAN, ett
reservationsanslag på 7 964 000 kr.,
b) till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård ett
förslagsanslag på 950 000 000 kr.,
c) till Bidrag till organisationer ett reservationsanslag
på 28 755 000 kr.,
d) till Utvecklings- och försöksverksamhet ett
reservationsanslag på 29 003 000 kr.</pre>
<pre>
Stockholm den 31 mars 1992
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg</pre>
<pre>
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp),
Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s),
Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds),
Johan Brohult (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m)
och Hans Karlsson (s).</pre>
<pre>
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Gudrun Schyman (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.</pre>
<a name="bres"></a><h2>Reservationer</h2><pre>1. En generell välfärdspolitik (mom. 1--4 och motiveringen
till mom. 5)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 45 börjar med
"Utskottet vill inledningsvis" och på s. 47 slutar med "So290
(c) yrkande 1" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Socialpolitiken är en viktig del i välfärdssamhället. Den
svenska välfärdspolitiken är utformad utifrån övertygelsen att
alla människor har ett lika värde och att alla människor har
samma grundläggande behov av social trygghet, vård, omsorg och
utbildning. För att garantera en välfärd för alla tillkom den
gemensamma sektorn. I likhet med motionärerna i motion So232 (s)
yrkande 1 anser utskottet att det skall finnas en offentligt
finansierad och demokratiskt styrd verksamhet som skall
garantera tillräckligt med resurser och att dessa skall vara
rättvist fördelade. Utgångspunkterna är demokratin och det lika
människovärdet.</pre>
<pre>En viktig del i välfärdspolitiken är de trygghetssystem som
omfördelar resurser mellan olika grupper och skeden i livet.
Genom den offentligt finansierade socialpolitiken utjämnas
skillnaderna i sociala och ekonomiska villkor mellan
barnfamiljer och familjer utan barn, mellan gamla människor och
folk i arbete, mellan människor med funktionshinder och
människor utan funktionshinder, mellan friska och sjuka
människor.</pre>
<pre>Genom en kombination av kommunal självstyrelse och centrala
beslut kan välfärdsmålen förverkligas. Den viktigaste
förutsättningen för en framgångsrik välfärdspolitik är en stark
ekonomi med god tillväxt, stabila priser, hög sysselsättning och
goda offentliga finanser. Arbete är grunden för välfärd och
trygghet. Det gäller både den enskilda människan och
välfärdssystemens finansiering. Hög sysselsättning bidrar till
att det sociala skyddsnätet kan hållas intakt. En hög
arbetslöshet däremot ökar trycket på de sociala kostnaderna
samtidigt som samhällets skatteinkomster minskar.</pre>
<pre>Regeringen utnyttjar inte heller den kapacitet som finns i
dagens ekonomi för att pressa ned arbetslösheten. Det besvärliga
arbetsmarknadsläget och det kommunala skattestoppet försätter nu
flera kommuner i en mycket besvärlig situation. Utskottet delar
motionärernas farhågor att välfärdsmålen inte uppnås på grund av
den svåra situation som regeringens politik skapat.</pre>
<pre>Regeringen fastslår i budgetpropositionen att
välfärdspolitiken skall läggas om. Det resursutrymme som skapas
skall inte längre satsas på generella välfärdspolitiska
åtgärder, utan till stöd åt de "svagaste och socialt mest
utsatta grupperna i vårt land" (finansplanen s. 3). Utskottet
vill i likhet med motionärerna i motion So273 (s) understryka
att utvecklingen och förnyelsen av den offentliga sektorn måste
vila på den generella välfärdspolitikens grund. Detta innebär i
korthet att den offentliga sektorns utbud av social service och
omvårdnad i allt väsentligt skall betalas solidariskt och
gemensamt och därmed ge alla, inte bara några, lika tillgång
till omsorg, omvårdnad och utbildning. Såsom påpekas i motion
So220 (s), försvårar en avgiftsfinansierad offentlig sektor
möjligheterna att bedriva en aktiv fördelningspolitik. I stället
för att vi alla är med och betalar t.ex. sjukvården, får de
sjuka och handikappade själva bära en större börda. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att ett minimikrav är att
effekterna av ökade "självrisker" och andra avgifter analyseras
från fördelningspolitisk synpunkt och redovisas.</pre>
<pre>Såsom understryks i motion So224 (s) har den generella
välfärdspolitiken en särskild betydelse för människor med
funktionshinder. Generell välfärdspolitik bygger på att ingen
medborgargrupp får diskrimineras. Den som med offentliga medel
bedriver barnomsorg eller äldreomsorg får således inte genom
intagningsregler eller annat välja bort människor med särskilda
behov.</pre>
<pre>Den nuvarande regeringen har nu klart signalerat att den
generella välfärdspolitiken skall luckras upp. Införandet av
karensdagar drabbar människor med funktionsnedsättningar
särskilt hårt. Neddragningen av statsbidragen till kommuner får
till följd att de människor som är i behov av sjukvård,
hemtjänst, färdtjänst m.m. drabbas extra hårt. Bostadspolitiken,
som i stort sett innebär byggstopp, minskar möjligheterna till
en förbättrad tillgänglighet i bostäder och offentliga lokaler.
Denna nya inriktning av politiken ökar behovet av riktade,
behovsprövade insatser. Det innebär alltså ett välfärdssystem av
mer selektiv art. Erfarenheter från andra länder med en sådan
typ av välfärdssystem manar inte till efterföljd.</pre>
<pre>Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna So232 (s)
yrkande 1, So273 (s) yrkande 1, So220 (s) och So224 (s) yrkande
1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.</pre>
<pre>Motionärerna i motion So290 (c) anser bl.a. att verksamheten
inom den offentliga sektorn bör organiseras i mindre
resultatenheter med eget budgetansvar, att målstyrning bör
ersätta regelstyrning, att uppföljning och utvärdering bör
genomföras och att mångfald och alternativ bör uppmuntras när
det gäller produktionen av välfärdstjänsterna.</pre>
<pre>Utskottet anser att det är viktigt att föra ut ansvar och
befogenheter till personer som verkar nära den enskilde.
Möjligheterna att ta hänsyn till varje enskild individs behov
och önskemål blir större. Man måste dock vara observant på små
gruppers behov. Om personalen i en organisation mycket sällan
träffar på personer med ovanliga handikapp uttunnas också
kunskapen om vilka åtgärder som behövs för personer med dessa
ovanliga funktionshinder. Behovet av kunskap ökar med andra ord
i en decentraliserad organisation.</pre>
<pre>Det är också viktigt att det demokratiska inflytandet inte
minskar. Skall t.ex. personer med handikapp få sina behov
tillgodosedda fordras en aktiv fördelningspolitik. Det behövs
därför politisk styrning. De mål som ställs upp för olika
verksamheter skall vara tydliga och ha en klar
fördelningspolitisk profil. De skall vara möjliga att följa upp
och utvärdera.</pre>
<pre>Utvecklingen under senare år har inneburit att ansvaret för
allt fler av samhällets insatser har lagts på kommuner och
landsting. Närheten till medborgarna och möjligheterna till
flexibla lösningar har varit ledstjärnorna i denna utveckling.
Förutom faran för en uttunning av kunskaper och svårigheter för
små grupper att göra sig hörda har detta medfört att olikheterna
för exempelvis enskilda personer med funktionshinder ökar
beroende på vilken kommun man bor i. Det handlar om
tillgänglighet till färdtjänst, hur man tillämpar
byggnadslagstiftningen och om de ekonomiska villkoren.
Hemtjänsttaxorna, färdtjänsttaxorna samt det kommunala
bostadstillägget skiljer sig avsevärt mellan olika kommuner.</pre>
<pre>Utskottet delar motionärernas uppfattning att uppföljning och
utvärdering av uppnådda resultat bör genomföras för att öka
effektiviteten. Likaså vill utskottet understryka behovet av att
genom ökad kontroll och tillsyn säkerställa kvaliteten och
säkerheten när vård, omsorg och social service kommer att
bedrivas i allt fler privata verksamhetsformer.</pre>
<pre>Något behov av en särskild meningsyttring från riksdagens sida
med anledning av motionen föreligger emellertid inte. Utskottet
avstyrker därför motion So290 (c) yrkande 1.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 1--4 bort hemställa:
1--4. beträffande en generell välfärdspolitik
att riksdagen med anledning av motionerna
1991/92:So220, 1991/92:So224 yrkande 1, 1991/92:So232 yrkande 1
och 1991/92:So273 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
2. Utvecklingen av hälso- och sjukvården och försök med
effektivare sjukvårdsorganisation (mom. 6--7 och motiveringen
till mom. 8--12)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 47 börjar med
"Enligt regeringsförklaringen" och på s. 49 slutar med
"hänvisning härtill" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Enligt utskottets uppfattning skall hälso- och
sjukvårdspolitiken syfta till att främja alla människors hälsa
och skapa förutsättningar för vårdens resultat. Det handlar om
att forma en rättvis vård för alla på lika villkor och att ge en
vård med hög kvalitet där vårdpersonalen ställer upp med
kompetens och engagemang.</pre>
<pre>Politikernas uppgift är att analysera befolkningens behov och
fördela hälso- och sjukvårdsresurserna efter behovet. Vårdens
resultat skall följas upp, analyseras och  ställas i relation
till kostnaderna. Den demokratiska uppgiften är att bevaka
rättvisa, ekonomi och helhetsansvar.</pre>
<pre>Den viktiga demokratiska dimensionen i vården kan marknaden
inte ersätta. Det blir uppenbart när vi jämför vår hälsa och vår
vård med andra länders. I en FN-rapport som offentliggjordes
under förra året visas att levnadsvillkoren är bäst i Japan,
Nederländerna och Sverige. Enligt de mått som det
internationella samfundet valt att använda är Sverige bland de
tre länder där välfärden är mest utvecklad.</pre>
<pre>FN:s undersökningar ger, precis som en rad andra
uppmärksammade rapporter och inlägg i debatten, en välbehövlig
motbild mot den ensidiga och svepande kritik som under senare
tid drabbat hälso- och sjukvården i Sverige.</pre>
<pre>Trots denna generellt sett mycket positiva hälsoutveckling i
Sverige är skillnaderna i hälsoläge mellan olika sociala grupper
fortfarande alltför stora, och dess värre förefaller vissa av
dessa att vara växande. Att utjämna dessa skillnader ställer
särskilda krav på förebyggande och hälsofrämjande insatser.</pre>
<pre>I motion So438 (s) yrkande 1 lägger Socialdemokraterna fram
sin syn på utvecklingen av hälso- och sjukvården under
1990-talet. Socialdemokraterna vill minska klasskillnaderna i
ohälsa och anser att solidaritet och rättvisa skall styra också
den kommande hälso- och sjukvårdspolitiken. Utskottet delar helt
denna inställning. Utskottet ställer sig också bakom följande
principer som enligt motionärerna skall gälla för förändringen
och utvecklingen av hälso- och sjukvården under 1990-talet:</pre>
<pre>Hälso- och sjukvården skall betalas solidariskt och vara i
huvudsak skattefinansierad.
Hälso- och sjukvården med dess forskning och utbildning skall
styras demokratiskt i en öppen beslutsprocess.
Inom hälso- och sjukvården skall den gemensamma sektorn, genom
kommuner och landsting, även i framtiden ha ett övergripande
ansvar för att tillhandahålla hälso- och sjukvård. Detta innebär
att vi kommer att ha vård i offentlig regi kompletterad med vård
som ges inom ramen för kooperativ, stiftelser eller av andra
enskilda vårdgivare.
Hälso- och sjukvård skall ges efter behov och då den behövs.
Inom hälso- och sjukvård skall det finnas tillgång till en god
utbildning och goda arbetsmiljöer med en arbetsorganisation som
kan kombinera det goda arbetet med kvalitet och effektivitet.
Detta för att sjukvårdens personal skall klara hög vårdkvalitet
och god service.
Arbetet med bättre utnyttjande av våra gemensamma resurser
inom hälso- och sjukvård och socialförsäkring genom att samordna
samhällets insatser vid vård och rehabilitering måste
fullföljas. Förutsättningar måste skapas för effektivitet inom
vård- och socialförsäkringssektorn som resulterar i en god
samhällsekonomi.
Arbetet med kvalitet och utvärdering för att ge hela hälso-
och sjukvården bra beslutsunderlag skall utvecklas. Utskottet
tillstyrker alltså motion So438 (s) yrkande 1. Vad utskottet
anfört med anledning av motionen bör ges regeringen till känna.</pre>
<pre>Utskottet delar också motionärernas uppfattning att det försök
med en effektivare sjukvårdsorganisation, som bedrivs vid
regionsjukhuset i Umeå, bör följas och vid ett lyckat utfall
tillämpas generellt i berörd sjukhusvård. Vad utskottet anfört
med anledning av motion So438 (s) yrkande 11 bör ges regeringen
till känna.</pre>
<pre>Ny demokrati har i motion Sf255 (nyd) lagt fram förslag som
sägs syfta till ett effektivare utnyttjande av sjukhusens
resurser. Bl.a. föreslås att landstingens monopol avskaffas
(yrkande 3), att privata intressenter mot betalning tillåts
använda sjukhusens resurser (yrkande 4) och att de privata
sjukvårdsproducenterna får ersättning i förhållande till hur
många patienter de tar hand om (yrkande 5). Ett yrkande om
prestationsersättning i sjukvården framförs också i motion So439
(nyd). I en annan motion, Sf256 (nyd), krävs ett avskaffande av
det dubbla huvudmannaskapet för sjukvården (yrkande 6).
Motionärerna anser också att det holländska sjukvårdssystemet
med en producentoberoende sjukvård bör studeras närmare av
svenska sjukvårdspolitiker (yrkande 8).</pre>
<pre>I andra yrkanden, som hänvisats till
socialförsäkringsutskottet, har Ny demokrati bl.a. föreslagit
att en nationell sjukförsäkring införs och att landstingens rätt
att beskatta medborgarna för sjukvårdsuppgifter upphör.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet har i det föregående uttalat sig för att hälso- och
sjukvården skall betalas solidariskt och vara i huvudsak
skattefinansierad, att den skall styras demokratiskt och att
kommuner och landsting även i framtiden skall ha ett
övergripande ansvar för att tillhandahålla hälso- och sjukvård.
Ett försäkringsbaserat, prestationsrelaterat ersättningssystem
utan kostnadsdämpande inslag är dessutom enligt hittillsvarande
erfarenheter kraftigt kostnadsdrivande. Utskottet avstyrker med
hänvisning härtill motionerna Sf255 (nyd) yrkandena 3--5, Sf256
(nyd) yrkandena 6 och 8 och So439 (nyd).</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 6 och 7 bort hemställa:
6. beträffande utvecklingen av hälso- och
sjukvården
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So438
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
7. beträffande försök med effektivare
sjukvårdsorganisation
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So438
yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,</pre>
<pre>
3. Inriktningen av familjepolitiken och de negativa sidorna av
ett vårdnadsbidrag (mom. 13--14)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 49 börjar med
"I motion So232 (s)" och på s. 51 slutar med "A817 (fp) yrkande
1" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Det finns inbyggda konflikter i dagens familjemönster. Att
både vara småbarnsförälder och förvärvsarbeta ställer stora
krav. En verklighet med både kvinnor och män på arbetsmarknaden
för med sig ett behov av rejäla familjepolitiska insatser för
att kombinationen arbete och föräldraansvar skall fungera bra.</pre>
<pre>Målen för familjepolitiken bör enligt utskottets mening vara
enligt följande:</pre>
<pre>Ge alla barn goda och likvärdiga uppväxtvillkor. Utforma
barnomsorgen och skolan så att barnen utvecklas till fria och
självständiga människor, som verkar i gemenskap och solidaritet
med varandra. Ge barn och föräldrar mer tid tillsammans.
Förverkliga jämställdheten mellan kvinnor och män både i hemmet
och i arbets- och samhällslivet.</pre>
<pre>Det sagda innebär att utskottet tillstyrker den inriktning av
familjepolitiken som föreslås i motion So232 (s) yrkande 8 och
som i konkreta åtgärder bl.a. handlar om höjda barnbidrag,
bostadsbidrag, en utbyggd föräldraförsäkring och en förskola för
alla barn. Vad utskottet här anfört om inriktningen av
familjepolitiken bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.</pre>
<pre>Yrkanden i samma motion (s) om en höjning av barnbidraget till
10020 kr. per barn och år och om en lagfäst rätt till
barnomsorg för alla barn tillstyrks av utskottet senare i detta
betänkande (se res. 7 och res. 21). Ett yrkande i motionen om en
utbyggnad av föräldraförsäkringen till 18 månader, vilket
utskottet anser vara en högt prioriterad reform, har hänvisats
till socialförsäkringsutskottet.</pre>
<pre>I motion So612 (v) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad som i motionen anförts om de negativa sidorna
av ett vårdnadsbidrag. Motionärerna anser bl.a. att ett
vårdnadsbidrag skulle motverka jämlikheten mellan män och
kvinnor och konservera de segregerade könsrollerna med ett
hushållsansvar och ett försörjningsansvar.</pre>
<pre>Utskottet har vid upprepade tillfällen framhållit att en
utbyggd föräldraförsäkring är att föredra framför ett
vårdnadsbidrag. Utskottet har bl.a. anfört att vårdnadsbidraget
motverkar jämställdheten mellan föräldrarna, att det skapar
stora marginaleffekter för dem som vill övergå från hemarbete
till förvärvsarbete, att det innebär rundgång och byråkrati,
eftersom man först får ett bidrag och sedan drar av kostnaderna
för barnomsorgen samt att det äventyrar utbyggnaden av
barnomsorgen. Utskottet vidhåller denna inställning. De
invändningar utskottet riktat mot förslaget om vårdnadsbidrag
sammanfaller till stora delar med den kritik som Vänsterpartiet
framfört i sin motion. Utskottet tillstyrker därför motion So612
(v) yrkande 2 och hemställer att vad utskottet här anfört om de
negativa sidorna av ett vårdnadsbidrag ges regeringen till
känna. Utskottet avstyrker däremot det förslag till inriktning
av familjepolitiken som läggs fram i motion A817 (fp) yrkande 1,
eftersom det förutsätter någon form av vårdnadsbidrag.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 13 och 14 bort hemställa:
13. beträffande inriktningen av
familjepolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So232
yrkande 8 och med avslag på motion 1991/92:A817 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. beträffande de negativa sidorna av ett
vårdnadsbidrag
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So612
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,</pre>
<pre>
4. Rättvise- och kvalitetskrav inom socialtjänsten och stärkt
medborgarinflytande inom den offentliga sektorn (mom. 15 och 16)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 51 som börjar med
"I motion So232 (s)" och på s. 52 slutar med "avstyrks därför"
bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet delar uppfattningen i motion So232 (s) yrkande 5 att
regeringens budgetproposition innebär en direkt urholkning av de
välfärdssystem som skall garantera alla medborgare ett värdigt
liv även som arbetslös, sjuk eller gammal. Ytterst allvarlig är
urholkningen av arbetsmarknadspolitiken som drabbar fullt
arbetsföra människor, inte minst ungdomar, men också dem som
alltid befunnit sig på marginalen. Dessa grupper har nu fått det
ännu svårare att ta sig in på arbetsmarknaden.</pre>
<pre>Konsekvenserna är att kommunerna får ta ett allt större ansvar
för människors grundläggande försörjning genom socialbidrag. Om
en allt större del av en kommuns budget på det sociala området
går till socialbidrag får det givetvis återverkningar på
barnomsorg, äldreomsorg och förebyggande socialt arbete med
långtgående framtida konsekvenser.</pre>
<pre>Kommunerna har också genom socialtjänstlagen ålagts det
primära ansvaret för bostadsförsörjningen, ett ansvar som blir
allt tyngre att bära i takt med att de bostadslösa tenderar att
öka. Såsom påpekas i motionen är det ovärdigt ett
välfärdssamhälle att människor står helt utan bostad. Det
strider också mot syftet i sociallagstiftningen.</pre>
<pre>Utskottet delar också motionärernas kritik mot att regeringen
avser att dra ned statsbidraget till kommunerna med 5--10
miljarder kronor. Utskottet konstaterar att regeringens politik
innebär att den solidariska finansieringen bryts sönder till
förmån för individuella lösningar, egen sjukförsäkring eller
möjligen sjukpeng, barnomsorgspeng och äldrepeng. Om
marknadsekonomins principer tillåts härja fritt på de områden vi
vant oss vid sköts av gemensamma sektorn, riskerar den
offentligt drivna verksamheten att utarmas.</pre>
<pre>Enligt motionärerna är det socialdemokratins självklara
hållning att stå fast vid den solidariska, offentliga
finansieringen av välfärden, en rättvis fördelning och hög
kvalitet kopplat till en ökad valfrihet. Utskottet delar denna
uppfattning och anser att detta kan åstadkommas med den
rättighets- och kvalitetsmodell motionärerna tagit fram när det
gäller barnomsorgen. Principerna i den modellen kan överföras
och anpassas till andra delar i socialtjänsten, t.ex. ungdoms-
och missbrukarvården. Det handlar då om att precisera
kvalitetskraven och att behålla kommunen som ansvarig för
rättvis fördelning (t.ex. när det gäller avgiftsnivån) och för
uppföljning och utvärdering (kvalitetskontroll). Med denna
modell blir politikernas roll tydligare avgränsad.
Huvudmannafrågan och statsbidragens konstruktion blir inte lika
viktiga för kvalitet och rättvis fördelning som i nuvarande
system.</pre>
<pre>Utskottet delar också motionärernas uppfattning att
socialtjänstlagen måste ses över så att inga tveksamheter råder
vad gäller rättssäkerhet och sekretess vid överflyttning av
verksamhet från kommun till annan huvudman.</pre>
<pre>Utskottet anser vidare, i likhet med motionärerna i motion
So273 (s) yrkande 2, att förnyelsen av den offentliga sektorn
bör utgå från behovet av att stärka medborgarnas direkta
inflytande över den sociala omvårdnaden och servicen. Nya
lösningar måste leda till att brukarna ges ett direkt ansvar för
och inflytande över tjänsterna. Med det anförda tillstyrker
utskottet motionerna So232 (s) yrkande 5 och So273 (s) yrkande
2.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 15 och 16 bort hemställa:
15. beträffande rättvise- och kvalitetskrav inom
socialtjänsten
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So232
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
16. beträffande stärkt medborgarinflytande inom
den offentliga sektorn
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So273
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,</pre>
<pre>
5. Smittskyddslagen (mom. 23)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 62 som börjar med
"Någon anledning" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Smittskyddslagens bestämmelser om hiv tillkom för att
förebygga smittspridning. Om det finns risk att bestämmelserna
medför en minskad benägenhet för testning, för färre kontakter
med sjukvården och för en minskad tilltro till den gällande
ordningen så måste detta uppmärksammas. Utskottet anser i likhet
med motionärerna i motion So438 att regeringen bör ge
Aidsdelegationen i uppdrag att redovisa för- och nackdelar med
en annan lagstiftning. Detta bör ges regeringen till känna med
bifall till motion So438 (s) yrkande 16 och med anledning av
motionerna So418 (v) yrkande 2, So428 (fp) och So493 (s) yrkande
1.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa:
23. beträffande smittskyddslagen
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:So438
yrkande 16 och med anledning av motionerna 1991/92:So418 yrkande
2, 1991/92:So428 och 1991/92:So493 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
6. Aidsdelegationen (mom. 27)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 67 som börjar med
"Utskottet har tidigare" och slutar med "avstyrks därmed" bort
ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet anser att det är helt fel signal i arbetet med
hiv/aids om Aidsdelegationen läggs ner och arbetet fr.o.m. den 1
juli 1992 överförs till det kommande folkhälsoinstitutet. Den
dramatiska internationella utvecklingen som WHO nyligen påvisat
innebär att omvärldsperspektivet måste prioriteras i det
fortsatta smittförebyggande arbetet. Detta gäller också i ett
vidgat Europasamarbete med öppnare gränser för arbete och
resande. Det förebyggande smittskyddsarbetet står därmed inför
en delvis ny situation i Sverige.</pre>
<pre>Aidsdelegationens självständiga ställning och parlamentariska
sammansättning har stor betydelse för snabba och kraftfulla
åtgärder mot hiv/aids. Med tanke på omvärldsperspektivet behövs
delegationen åtminstone under innevarande mandatperiod för
riksdagen. Därefter bör delegationens framtid på nytt prövas,
och bl.a. bör det övervägas en integration med
folkhälsoinstitutet. Tidigare regerings- och riksdagsbeslut om
Aidsdelegationen bör således, enligt utskottet, fullföljas. Det
är vidare inte bra för möjligheterna att behålla kompetens och
kontinuitet hos personalen att tidigare planer och beslut ändras
med kort varsel. Med tanke på den tidspress som gäller för
tillkomsten av folkhälsoinstitutet är det helt fel att samtidigt
försöka klara en integration med Aidsdelegationens uppgifter.</pre>
<pre>Utskottet föreslår att detta bör ges regeringen till känna med
bifall till motion So438 (s) yrkande 15.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 27 bort hemställa:
27. beträffande Aidsdelegationen
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:So438
yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,</pre>
<pre>
7. Barnbidragets storlek (mom. 32)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 72 som börjar med
"Med hänsyn till" och slutar med "Yrkandena avstyrks" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla barnfamiljer
ett grundläggande ekonomiskt stöd. Som ett led i skattereformen
höjdes det allmänna barnbidraget den 1 januari 1991 med 2 280
kr. Den planerade höjningen den 1 januari 1992 har regeringen
skjutit på framtiden. Utskottet anser med bifall till motionerna
So232 (s) yrkande 9 och Fi209 (v) yrkande 22 båda i motsvarande
del att det allmänna barnbidraget bör höjas till 10 020 kr. per
barn och år fr.o.m. den 1 juli 1992.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 32 bort hemställa:
32. beträffande barnbidragets storlek
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So232 yrkande
9 och 1991/92:Fi209 yrkande 22 båda delvis antar följande såsom
Reservanternas förslag betecknade förslag till
a. lag om ändring i lagen (1991:1940) om ändring i lagen
(1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag,
b. lag om ändring i lagen (1991:1941) om ändring i lagen
(1991:234) om ändring i lagen (1983:378) om förlängt barnbidrag.</pre>
<pre>
Förslag till</pre>
<pre>Lag om ändring i lagen (1991:1940) om ändring i lagen
(1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag</pre>
<pre>Härigenom föreskrivs att lagen (1991:1940) om ändring i lagen
(1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag skall ha följande lydelse.</pre>
<pre>Nuvarande lydelse                       Reservanternas förslag</pre>
<pre>1. Denna lag träder i kraft             1. Denna lag träder i kraft
såvitt avser 1 §                        såvitt avser 1 §
första stycket den 1                    första stycket den 1 juli
januari 1993, 1 § andra                 1992, 1 § andra stycket den
stycket den 1 januari 1992 och          1 januari 1991 och i övrigt
i övrigt den 1 juli 1991.               den 1 juli 1991.</pre>
<pre>2. Äldre föreskrifter i                 2. Äldre föreskrifter i
1 § första stycket                      1 § första stycket
gäller fortfarande i                    gäller fortfarande i
fråga om bidrag som avser               fråga om bidrag som avser
tid före den 1 januari                  tid före den 1 juli 1992.
1993. Äldre föreskrifter                Äldre föreskrifter i 1
i 1 § andra stycket                     § andra stycket gäller
gäller fortfarande i                    fortfarande i fråga om
fråga om bidrag som avser               bidrag som avser tid före
tid före den 1 januari                  den 1 januari 1992. Äldre
1992. Äldre föreskrifter                föreskrifter i 1 §
i 1 § tredje stycket om var             tredje stycket om var barnet
barnet skall anses vara bosatt          skall anses vara bosatt
gäller fortfarande för                  gäller fortfarande för
barn som lämnar Sverige                 barn som lämnar Sverige
före den 1 juli 1991.                   före den 1 juli 1991.</pre>
<pre>
Förslag till</pre>
<pre>Lag om ändring i lagen (1991:1941) om ändring i lagen
(1991:234) om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag</pre>
<pre>Härigenom föreskrivs att lagen om ändring i lagen (1991:1941)
om ändring i lagen (1991:234) om ändring i lagen (1986:378) om
förlängt barnbidrag skall ha följande lydelse.</pre>
<pre>Nuvarande lydelse                       Reservanternas förslag</pre>
<pre>Denna lag träder i kraft                Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1993.                     den 1 juli 1992.</pre>
<pre>
8. Barnbidrag i avvaktan på adoption (mom. 34)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 73 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "avstyrks därför" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet delar motionärens uppfattning att rätt att uppbära
barnbidrag bör föreligga även för den som tagit emot svenskt
barn för adoption. Det rör sig här endast om ett fåtal barn.
Detta bör med anledning av motion So610 ges regeringen till
känna.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 34 bort hemställa:
34. beträffande barnbidrag i avvaktan på
adoption
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So610 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
9. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 35)</pre>
<pre>Under förutsättning av bifall till reservation 7</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt på s. 73 som börjar med "Utskottet
har" och på s. 74 slutar med "till medelsanvisning" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet har i det föregående tillstyrkt motionskrav på en
höjning av det allmänna barnbidraget och avstyrkt förslag om
införande av ett system med inkomstprövat barnbidrag. Till följd
härav bör riksdagen till anslaget Allmänna barnbidrag anvisa 1,1
miljarder kronor mer än regeringen föreslagit.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 35 bort hemställa:</pre>
<pre>35. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:So232 yrkande 9
delvis, med anledning av motion 1991/92:Fi209 yrkande 22 delvis
och propositionen samt med avslag på motionerna 1991/92:So608
och 1991/92:So611 till Allmänna barnbidrag för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 18745000000 kr.,</pre>
<pre>
10. Husläkarsystem (mom. 53)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 86 som börjar med
"Regeringen har" och slutar med "So526 (nyd) avstyrks" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet anser att staten måste garantera alla medborgare
tillgång till läkare. Primärvården har vidare uppgifter än
hitintills presenterade system med familje/husläkare. Detta
måste uppmärksammas och få sin lösning inför kommande förslag om
införande av familje/husläkare. Om den valfrihet som byggts upp
inom den svenska sjukvården skall kunna erbjudas även i
framtiden måste, enligt utskottets mening, primärvården byggas
ut och det måste finnas tillräckligt med läkare i hela landet.
Kravet på obligatoriskt remissförfarande i ett
familje/husläkarsystem står, enligt utskottet, i
motsatsförhållande till den valfrihet som råder i dag. Flera
viktiga principfrågor måste sålunda lösas  innan system med
familje/husläkarreformen kan införas i hälso- och sjukvården.
Detta bör riksdagen med anledning av motion So438 yrkande 8  ge
regeringen till känna. Härigenom tillgodoses även motionerna
So507 (fp), So522 (c) och So526 (nyd).</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 53 bort hemställa:
53. beträffande husläkarsystem
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So438
yrkande 8, 1991/92:So507 yrkande 2, 1991/92:So522 och
1991/92:So526 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
11. Andra yrkesgruppers roll i ett husläkarsystem (mom. 54)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 86 som börjar med
"Utskottet utgår" och på s. 87 slutar med "So491 (m) avstyrks"
bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet anser att ett antal yrkesgruppers ställning och
kompetens måste utredas inför införandet av ett
familje/husläkarsystem. Detta gäller bl.a. sjuksköterskor,
distriktssköterskor, barnmorskor och sjukgymnaster. Deras
ställning bör enligt utskottet stärkas och de bör få en viktig
roll i familje/husläkarsystemet. De bör ges ett utvidgat
yrkesansvar för att uppnå kvalitet och effektivitet i vården.
Detsamma gäller i hög grad inom den förebyggande vården.
Reglementen och instruktioner för dessa grupper måste snarast
ses över och tidsanpassas. Regeringen bör också redovisa
resultat av försök med läkemedelsförskrivning från
distriktssköterskor och hur det arbetet kan vidareutvecklas. Med
anledning av motionerna So447 (s) och So453 (m, s, fp, c, kds)
bör riksdagen ge regeringen detta till känna. Härigenom
tillgodoses även motion So491 (m).</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 54 bort hemställa:
54. beträffande andra yrkesgruppers roll i ett
husläkarsystem
att riksdagen med anledning av motionerna
1991/92:So447, 1991/92:So453 och 1991/92:So491 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
12. Barnhälsovården (mom. 55)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 87 som börjar med
"Barnhälsovården" och slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Barnhälsovårdens ansvar och arbetsbörda har ökat i samband med
integreringen i primärvården. Samtidigt kan konstateras vissa
brister i barnhälsovårdens förmåga att tillgodose samtliga barns
behov av insatser. Utskottet förutsätter att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag på de åtgärder som måste
vidtas för att tillförsäkra alla barn i landet en god hälsovård.
Med anledning av motion So438 (s) yrkande 10 bör riksdagen ge
regeringen detta till känna. Utskottets ställningstagande
tillgodoser även motionerna So430 (kds) yrkande 1 och 3, So467
(s), A805 (c) yrkande 20 och K423 (s) yrkande 6,</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 55 bort hemställa:
55. beträffande barnhälsovården
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So430
yrkandena 1 och 3, 1991/92:So438 yrkande 10, 1991/92:So467,
1991/92:A805 yrkande 20 och 1991/92:K423 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
13. Folkhälsoinstitutets lokalisering (motiveringen till mom.
56)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>att det avsnitt i betänkandet på s. 90 som börjar med "Det
bör" och slutar med "att utnyttjas" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet anser att vissa skäl talar för att
folkhälsoinstitutet borde ha placerats i Stockholmsregionen men
att flera skäl också talar mot en sådan placering. I
Stockholmsregionen finns redan en mycket stor koncentration av
statlig verksamhet. De statliga verk m.m. som under senare år
utlokaliserats från Stockholm har kunnat fullgöra sina
arbetsuppgifter på ett fullgott sätt. Vidare bedrivs numera på
många håll i landet ett kvalificerat folkhälsoarbete med stöd
bl.a. från hälso- och sjukvården, universitet och högskolor. Det
är således inte bara huvudstadsregionen som kan bidra med
erfarenheter och vetenskaplig kompetens på detta område. Det kan
därför enligt utskottets mening starkt ifrågasättas om
regeringen vid sitt beslut om folkhälsoinstitutets lokalisering
tillräckligt har beaktat vad riksdagen uttalat om att vid sådana
beslut pröva möjligheterna till annan lokalisering än Stockholm.
Det bör emellertid ankomma på regeringen att bestämma
lokaliseringsort för folkhälsoinstitutet. Riksdagen bör därför
inte ta något initiativ i denna fråga.</pre>
<pre>
14. En tobaksproposition (mom. 59)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 97 börjar med
"Hälsoriskerna" och på s. 98 slutar med "och avstyrks därför"
bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Hälsoriskerna vid tobaksbruk är väl dokumenterade. Utskottet
anser att tobakskonsumtionen ur folkhälsosynpunkt är oroande hög
och att det därför är angeläget att bl.a. genom
lagstiftningsåtgärder ge stöd åt strävandena att minska
konsumtionen. Regeringen bör nu följa upp folkhälsopropositionen
och återkomma till riksdagen med en tobaksproposition i så god
tid att förslaget hinner behandlas av vårriksdagen. Vad
utskottet här anfört med anledning av motionerna So438 (s)
yrkande 18 och So502 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 7 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 59 bort hemställa:
59. beträffande en tobaksproposition
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So438
yrkande 18 och 1991/92:So502 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
15. En aktivare alkoholpolitik (mom. 68)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 105 som börjar
med "Utskottet har" och slutar med "So289 (s) yrkande 1" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Riksdagen har hos regeringen hemställt om konkreta åtgärder på
en mängd områden för att få till stånd en varaktig sänkning av
den totala alkoholkonsumtionen (rskr. 1989/90:13). Regeringen
har nu valt att tillsätta en alkoholkommission. Detta innebär
enligt utskottets mening att tid förloras i arbetet med att
minska alkoholkonsumtionen och att begränsa alkoholens
skadeverkningar. Åtgärder av det slag som riksdagen har
efterlyst som ett led i en aktivare alkoholpolitik bör vidtas nu
och inte fördröjas av ett tidsödande utredningsarbete. Detta bör
riksdagen med anledning av motionerna So289 (s) yrkande 1 och
So438 yrkande 17 som sin mening ge regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottets hemställan under mom. 68 bort
hemställa:
68. beträffande en aktivare alkoholpolitik
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So289
yrkande 1 och 1991/92:So438 yrkande 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
16. Medelsanvisningen till Statens beredning för utvärdering
av medicinsk metodik samt bättre nyttjande av våra gemensamma
resurser (mom. 85 och 86)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 128 som börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "So438 (s) yrkande 4" bort
ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet anser att SBU har gjort banbrytande insatser med små
resurser och visat på behovet av en utvärdering av medicinska
terapier och en samlad syn på arbetsmiljön, socialförsäkringen
och sjukvården. Detta för att förbättra vården och samtidigt
spara pengar. Utskottet anser samtidigt att anslaget till
myndigheten bör ökas med 2 milj.kr. för budgetåret 1992/93
utöver vad regeringen föreslagit och uppgå till 13 408 000 kr.</pre>
<pre>Vad utskottet anfört med anledning av motion So438 (s)
yrkandena 3 och 4 bör riksdagen ge regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 85 bort hemställa:
85. beträffande medelsanvisningen till Statens
beredning för utvärdering av medicinsk metodik
att riksdagen för budgetåret 1992/93 med avslag på
propositionen och med anledning av motion 1991/92:So438 yrkande
4 till Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik anvisar ett reservationsanslag på 13408000kr.,</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 86 bort hemställa:
86. beträffande bättre nyttjande av gemensamma
resurser
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So438
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,</pre>
<pre>
17. Den nya psykiatrin (mom. 93)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 137 som börjar
med "Psykiatriutredningen" och slutar med "So465 (s) avstyrks"
bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet anser att det behövs en bättre samordning av
resurserna inom vård, boende, fritid, socialtjänst,
socialförsäkring och arbetsliv för att stödja människor med
psykisk ohälsa. Det krävs en översyn av samhällets totala
resurser för dessa patienter och deras omgivning. Viktiga
förändringar behöver vidtas för en sammanhållen politik för de
psykiskt störda -- en politik för tiden efter de gamla
mentalsjukhusens nedläggning. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag på insatser. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna So438 (s) yrkande 9 och So465 (s) bör
ges regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 93 bort hemställa:
93. beträffande den nya psykiatrin
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So438
yrkande 9 och 1991/92:So465 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
18. Alternativmedicin (mom. 94)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 138 som börjar
med "I avvaktan på" och slutar med "So441 (s)" bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>Utskottet anser att samhället bör ha en öppen attityd till
seriösa alternativ till konventionella vårdmetoder om dessa
visat positiva behandlingsresultat. Utskottet anser att
regeringen bör slutföra beredningen av
alternativmedicinkommitténs betänkande och återkomma till
riksdagen med sina förslag med anledning av utredningen bl.a. om
hälsohemmens verksamhet.</pre>
<pre>Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So438 (s)
yrkandena 19 och 20 samt So441 (s) bör ges regeringen till
känna.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 94 bort hemställa:
94. beträffande alternativmedicin
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So438
yrkandena 19 och 20 samt 1991/92:So441 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
19. Amalgam som tandlagningsmaterial (mom. 108)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 151 som börjar
med "Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkandena 2, 4 och
6" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet anser det angeläget att riksdagens beslut, att
amalgam skall ersättas av annat lämpligare tandfyllningsmaterial
när fullvärdigt alternativ finns att tillgå, med kraft bör
fullföljas liksom att forskningen om amalgamets skadeverkningar
och om alternativa tandfyllningsmaterial skall utökas. Enligt
utskottets mening bör regeringen snarast redovisa gjorda
forskningsresultat, utvecklingen av alternativa
tandfyllningsmaterial samt presentera resurs- och tidsplaner för
att fullfölja riksdagens beslut. Med anledning av motionerna
So435 (v), So438 (s) yrkande 14, So442 (s), So460 (nyd), So466
(s), So486 (m), So516 (c) yrkande 1 och So527 (s) yrkandena 2, 4
och 6 bör riksdagen ge regeringen till känna vad utskottet
anfört.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 108 bort hemställa:
108. beträffande amalgam som
tandlagningsmaterial
att riksdagen med anledning av motionerna
1991/92:So435, 1991/92:So438 yrkande 14, 1991/92:So442,
1991/92:So460, 1991/92:So466, 1991/92:So486, 1991/92:So516
yrkande 1 och 1991/92:So527 yrkandena 2, 4 och 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
20. Barn- och ungdomstandvård (motiveringen till mom. 111)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>att det avsnitt i betänkandet på s. 152 som börjar med "Enligt
regeringsförklaringen" och slutar med "i sammanhanget" bort utgå
ur utskottets motivering.</pre>
<pre>
21. Lag om rätt till barnomsorg (mom. 113)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 156 som börjar
med "Genom de nyligen" och slutar med "So612 yrkande 4" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>I propositionen om en förskola för alla barn (prop.
1984/85:209), som antogs av riksdagen år 1985, lades principen
om alla barns rätt till barnomsorg fast. Målet, en fullt utbyggd
barnomsorg, är nu nära och utskottet anser därför att
rättigheten bör lagfästas.</pre>
<pre>En lagfäst rätt till barnomsorg är närmast en konsekvens av de
överväganden som skedde i samband med beslutet 1985. Beslutet
innebar en rätt för alla barn från 1,5 års ålder till plats i
daghem/familjedaghem men också en rätt till pedagogisk
verksamhet i öppna förskolor och från fyra års ålder i
deltidsförskolor för barn i familjedaghem och hemmavarande barn.
Lika självklart som att vi har en allmän grundskola för alla
barn måste det vara med en bra barnomsorg för alla förskolebarn.
Föräldrarna skall bestämma när barnen skall börja, men samhället
skall ha ett ansvar för att planera för alla förskolebarn.</pre>
<pre>Utan en lagfäst rätt kan barn komma att ställas utan
barnomsorg. En lagstiftning klargör också för de kommuner som
inte uppfyllt utbyggnadsmålet att de måste prioritera denna
verksamhet.</pre>
<pre>Utskottet anser därför med bifall till motion So232 (s)
yrkande 3 och motion So612 yrkande 4 att riksdagen hos
regeringen bör begära förslag som innebär att alla barns rätt
till förskola lagfästs.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 113 bort hemställa:
113. beträffande lag om rätt till barnomsorg
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So232
yrkande 3 och 1991/92:So612 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
22. Statsbidrag till dagbarnvårdares barn m.m. (motiveringen
till mom. 116)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 158 som
börjar med "När det" och slutar med "ifrågavarande reform" bort
ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet anser inte att dagbarnvårdares tillsyn av egna barn
kan jämställas med att kommunen tillhandahåller platser inom
barnomsorgen. Statsbidrag bör därför inte utgå till
dagbarnvårdarnas egna barn. Den av motionärerna föreslagna
ändringen av statsbidragsreglerna skulle inte heller avhjälpa
platsbristen inom barnomsorgen.</pre>
<pre>
23. Kvalitet i barnomsorgen m.m. (mom. 117 och motiveringen
till mom. 118 -- 120)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 161 som börjar
med "Utskottet vidhåller" och slutar med "motion So601 (s)" bort
utgå.</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 162 som börjar
med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks därför"
bort utgå.</pre>
<pre>dels att utskottet bort anföra följande:</pre>
<pre>Förskolan har byggts ut kraftigt under 1980-talet, kvaliteten
har höjts och valfriheten har ökat. Mot bakgrund av detta anser
utskottet att det nu är angeläget att lägga fast kvalitetskraven
för all barnomsorg oavsett huvudman.</pre>
<pre>Sociala och pedagogiska mål med utgångspunkt från 1 §
socialtjänstlagen skall styra innehållet i all barnomsorg. Den
personal som arbetar med barnen måste enligt utskottet ha en
sådan utbildning och erfarenhet att barnens behov av omsorg och
pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Lokalstandarden och
utemiljön måste vara bra. Barngruppernas sammansättning och
storlek måste vara väl avvägd. Barnomsorgen bör finnas
tillgänglig i det område där man bor. Intagningen till förskolan
bör ske från den kommunala barnomsorgskön. Föräldraavgifterna i
de alternativa verksamheterna måste enligt utskottet ligga i
nivå med de avgifter som gäller i den kommunala barnomsorgen. En
förutsättning för att statsbidrag skall utgå till alternativ
verksamhet är att den finns upptagen i kommunens
barnomsorgsplan. Kommunen skall också ha ett ansvar för att
verksamheten håller samma kvalitet som jämförbar kommunal
verksamhet. Det planerade institutet för kvalitetskontroll inom
socialtjänsten kan enligt utskottet vara en hjälp för kommunerna
i detta arbete.</pre>
<pre>I budgetpropositionen läggs förslag om att ge statsbidrag till
familjedaghemsverksamhet, som bedrivs i för ändamålet förhyrd
lokal. Detta är inte vad som avses med familjedaghem, där
omsorgen om barnen skall ske i dagbarnvårdarens hem kompletterad
med öppen förskola och deltidsförskola. Föräldrar väljer denna
form av barnomsorg just för dessa speciella kvaliteters skull. I
stället är regeringen på väg att tillskapa någon form av
"lågprisvariant" av daghem utan ledning av pedagogiskt utbildad
personal, en konstruktion, som varken är familjedaghem eller
daghem. Bland viktiga kvalitetskrav återfinns kravet på att
personalen skall ha både utbildning och erfarenhet varför
utskottet inte kan acceptera förslaget i budgetpropositionen.
Till kvaliteten i barnomsorgen hör också garantier om
rättssäkerhet, regler om sekretess och likabehandlingsprincipen
samt möjligheterna till insyn och kvalitetsbedömning av
verksamheten.</pre>
<pre>Socialtjänstkommittén har i uppdrag att se över bl.a.
tillstånds- och tillsynsfrågor som rör enskild barnomsorg.
Utskottet anser att regeringen bör ge kommittén tilläggsdirektiv
att även utreda vilket lagstöd som krävs för att rättssäkerhet,
sekretess och likabehandlingsprincipen skall garanteras inom
enskilt driven verksamhet, bl.a. barnomsorg.</pre>
<pre>Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So232 (s)
yrkandena 2 och 4 samt So612 (v) yrkande 7 bör ges regeringen
till känna.</pre>
<pre>Sådana villkor för statsbidrag som motionärerna i motion So603
(s) ställer upp skulle kunna innebära problem att driva
verksamhet i form av föräldrakooperativ. Utskottet avstyrker
därför motion So603 (s).</pre>
<pre>Personalens grundutbildning är en viktig kvalitetsfaktor för
barnomsorgsverksamheten. Utskottet anser att all
förskoleverksamhet bör ledas av förskolepedagogiskt utbildad
personal med såväl teoretisk som praktisk kompetens. För att ett
personalkooperativ skall vara berättigat till statsbidrag bör
därför åtminstone en av delägarna i kooperativet ha en
utbildning med förskolepedagogisk inriktning, dvs. förskollärar-
eller fritidspedagogutbildning. När det gäller de övriga
delägarnas kvalifikationer anser utskottet att det inte finns
skäl att uppställa några andra krav än dem som följer av att
verksamheten skall uppfylla grundläggande kvalitetskrav.
Utskottet avstyrker därför motion So601 (s).</pre>
<pre>Utskottet förutsätter att föräldrainflytande är en naturlig
del i både kommunal och alternativ barnomsorg. Motion So612 (v)
yrkande 14 påkallar därför ingen åtgärd av riksdagen.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 117 bort hemställa:
117. beträffande kvalitet i barnomsorgen
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So232
yrkandena 2 och 4 samt 1991/92:So612 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
24. Den pedagogiska inriktningen av förskolan (motiveringen
till mom. 123)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 165 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "Motionen avstyrks
därför" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet delar motionärens inställning att all barnomsorg bör
bygga på etiska normer, såsom människolivets okränkbarhet,
individens frihet, solidaritet med svaga och utsatta, respekt
för den enskilda människans särart och integritet och allas lika
värde. Detta stämmer enligt utskottet väl överens med den
pedagogiska inriktningen som redan gäller för barnomsorgen.
Statsbidragsbestämmelserna har också ändrats så att ökade
möjligheter finns för den som så önskar att välja alternativ
barnomsorg med kristen inriktning. Statsbidrag  utgår numera
till barnomsorg i svenska kyrkans regi. Något initiativ från
riksdagens sida med anledning av motion So614 (kds) behövs inte.
Motionen avstyrks därför.</pre>
<pre>
25. En statlig barnombudsman (mom. 133)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 173 som börjar
med "Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 21" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet anser att en ombudsman för barn och unga bör
inrättas. Det finns nu ett utredningsförslag om en
barnombudsman. Utskottet delar utredningens uppfattning när det
gäller arbetsuppgifterna för barnombudsmannen: upprätthålla ett
barnperspektiv på bevakningen av samhällsutvecklingen, aktivt
delta i opinionsbildningen i barnfrågor samt speciellt
uppmärksamma de utsatta barnens situation.</pre>
<pre>Ombudsmannen bör således arbeta både för och med barn och unga
och vara opinionsbildande och attitydförändrande. Barnombudet
kan därmed bli en viktig komplettering i samhällets insatser för
att bevaka om rätt saker görs utifrån barnens och ungdomarnas
faktiska önskemål och behov och utifrån ambitionen att förbättra
barns villkor.</pre>
<pre>Barnombudsmannens arbetssätt och verksamhetsområde bör
komplettera, inte ersätta övrigt arbete med barn- och
ungdomsfrågor inom andra myndigheter och organisationer, t.ex.
Barnmiljörådet och Rädda barnen. Inte minst i besparingstider
blir samhällets åtgärder för barn och ungdom speciellt viktiga
att slå vakt om. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna So232 (s) yrkande 6, So602 (s), So606 (s) och So612
(v) yrkande 21 bör ges regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 133 bort hemställa:
133. beträffande en statlig barnombudsman
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So232
yrkande 6, 1991/92:So602, 1991/92:So606 och 1991/92:So612
yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,</pre>
<pre>
26. Fullföljande av äldrereformen (mom. 139)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 181 som börjar
med "Det är ännu" och slutar med "yrkande 11" bort ha följande
lydelse:</pre>
<pre>Utskottet delar dock motionärernas oro för att en generell
besparing på kommuner och landsting med 5--10 miljarder kronor
för år 1993 som avviserats i finansplanen kombinerat med en
sammanslagning av statsbidragen i ett nytt generellt
statsbidragssystem negativt påverkar kommunernas
utbyggnadsplaner inom äldreomsorgen. Att regeringen aviserat
ytterligare neddragningar av statsbidragen under kommande år
påverkar också utbyggnadsplanerna negativt. Utskottet anser det
mot denna bakgrund angeläget att uttala att äldrereformen skall
fullföljas enligt riksdagens tidigare beslut. De beslutade 5,5
miljarder kronorna till Ädelreformen bör öronmärkas och inte
omfattas av kommande beslut om generella statsbidrag till
kommunerna. Vad utskottet anfört bör med anledning av motion
So232 (s)  yrkande 11 ges regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 139 bort hemställa:
139. beträffande fullföljande av äldrereformen
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So232
yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,</pre>
<pre>
27. Taxor för färdtjänst m.m. (mom. 144)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 183 som börjar
med "Utskottet konstaterar" och slutar med "So225 (s) avstyrks"
bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet anser att färdtjänsten skall ses som ett komplement
till kollektivtrafiken och ha samma taxor som övrig
kollektivtrafik. Tillgängligheten under dygnets olika delar och
när det gäller antalet resor för den enskilde bör inte heller
avvika från övrig kollektivtrafik. Den länsfärdtjänst som växt
upp i bl.a. Östergötlands län bör därvid kunna stå som förebild
för andra delar av landet. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna med anledning av motionerna So224 (s)
yrkande 8 och So225 (s).</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 144 bort hemställa:
144. beträffande taxor för färdtjänst m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So224
yrkande 8 och 1991/92:So225 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
28. Handikapporganisationernas internationella verksamhet
(mom. 152)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 187 som börjar
med "Utskottet delar inställningen" och slutar med "Motionen
avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Sverige har under 1980-talet spelat en aktiv roll i det
internationella handikapparbetet. Det är viktigt att detta
mycket aktiva arbete på det internationella planet fortsätter
också i framtiden. Svensk handikapprörelse har mycket att
tillföra av erfarenheter och kunskaper till gagn för en framtida
handikappolitik, t.ex. i det europeiska samarbetet. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna med anledning av
motion So224 (s) yrkande 11.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 152 bort hemställa:
152. beträffande handikapporganisationernas
internationella verksamhet
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So224
yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,</pre>
<pre>
29. Reglerna om bilstöd (mom. 155)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 191 som börjar
med "I avvaktan" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att det nya bilstödet innebar en kraftig
förbättring och att bilstödet därefter successivt har
ytterligare förbättrats. Trots detta kvarstår en del brister.
Den praxis som utvecklats har inneburit att grupper som tidigare
kunde få stöd nu inte längre får det, t.ex. armamputerade och
kortvuxna. Den som bor tillsammans med en förälder under
äktenskapsliknande förhållanden likställs i dag inte med
förälder vid tillämpningen av bestämmelserna om bilstöd.
Riksdagen har redan tidigare givit regeringen till känna behovet
av en förändring av den s.k. 49-årsgränsen. Utskottet anser att
reglerna bör ses över för att undanröja dessa brister. Vad
utskottet nu anför bör ges regeringen till känna med anledning
av motionerna So207 (s) yrkandena 1 och 2, So222 (s), So224 (s)
yrkande 9 och T908 (fp) yrkande 3. Motionerna So207 (s)
yrkandena 3 och 4, So208 (s), So227 (m), So259 (s) och So283
(fp) avstyrks.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 155 bort hemställa:
155. beträffande reglerna för bilstöd
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So207
yrkandena 1 och 2, 1991/92:So222, 1991/92:So224 yrkande 9 och
T908 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1991/92:So207
yrkandena 3 och 4, 1991/92:So208, 1991/92:So227, 1991/92:So259
och 1991/92:So283 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,</pre>
<pre>
30. Rättighetslag m.m. (mom. 161--163, 165--166, 171)</pre>
<pre>Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 195 som börjar
med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks därför"
bort utgå.</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 195 som börjar
med "Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 6" bort utgå.</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 196 som börjar
med "Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 7" bort utgå.</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 197 som börjar
med "1989 års handikapputredning" och slutar med "avstyrks
därmed" bort utgå.</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 198 som börjar
med "1989 års handikapputredning" och slutar med "avstyrks
därför" bort utgå.</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 202 som börjar
med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks därför"
bort utgå.</pre>
<pre>dels att utskottet bort anföra följande:</pre>
<pre>Utskottet vill inledningsvis understryka behovet av en
utvidgad rättighetslag som omfattar fler grupper än för
närvarande och som utgår från den enskildes behov av stöd.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar vidare att möjligheterna till en aktiv
fritid för personer med funktionshinder är starkt begränsade.
Tillgången till en väl fungerande färdtjänst, ledsagarservice
och personlig assistent är centralt för att den enskilde skall
få tillgång till fritidsverksamhet. Viktigt är också att
lokalerna är tillgängliga t.ex. för rörelsehindrade, för
människor med allergi och hörselskada. Dessa mål är för
närvarande långt ifrån uppfyllda. En belysning av kulturens
tillgänglighet för funktionshindrade bör enligt utskottet
genomföras, både med sikte på ökat deltagande i befintligt
kulturutbud i vid bemärkelse och på ökad egen kulturaktivitet
inom såväl amatörverksamhet som professionell produktion.</pre>
<pre>Utskottet noterar att många av handikapprörelsens anläggningar
brottas med ekonomiska problem. Det är viktigt att verksamheten
vid anläggningarna kan fortsätta till gagn för det stora antal
människor vars enda möjlighet till en meningsfull fritid utanför
hemorten ofta är en vistelse på någon av dessa anläggningar.</pre>
<pre>Gruppen föräldrar med funktionshinder är enligt utskottet en
grupp vars problem  inte har uppmärksammats i tillräcklig grad.
Ofta är kunskapen om dessa föräldrars situation bristfällig. De
behöver bättre stöd för att kunna uppfylla sitt föräldraskap.
Föräldrar med handikappade barn behöver också ökat stöd, bl.a. i
form av rätt till avlösarservice. Utskottet anser att regeringen
bör beakta dessa gruppers problem vid utformandet av den
aviserade handikappolitiska propositionen.</pre>
<pre>Utskottet anser det vidare angeläget att landstingens ansvar
för att organisera och finansiera habilitering och
rehabilitering tydliggörs i en kommande proposition. För att
hjälpa personer med mindre kända funktionshinder kan det bli
nödvändigt att utveckla s.k. kunskapscentra.</pre>
<pre>Utskottet anser det riktigt att människor med funktionshinder
själva har det avgörande inflytandet över innehållet i sitt
vardagsliv. Personlig assistent bör bli en rättighet såsom
handikapputredningen föreslår.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar slutligen att mycket litet hittills
gjorts för äldre invandrare. Den uppmärksamhet som
socialstyrelsen och Kommunförbundet nu ger frågan för att föra
ut idéer och förslag till kommunerna om insatser för äldre
invandrare är enligt utskottet bra. Frågan måste dock ges stor
uppmärksamhet under åren framöver med hänsyn till att gruppen
äldre invandrare ökar.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 161--163, 165--166, 171 bort
hemställa:
161--163, 165--166, 171 beträffande rättighetslag
m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So224
yrkandena 6 och 7 samt 12 och 13, 1991/92:So229, 1991/92:So246
och 1991/92:So284 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.</pre>
<pre></pre>
<pre>Meningsyttring av suppleant</pre>
<pre>Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.</pre>
<pre>Gudrun Schyman (v) anför:</pre>
<pre>Inriktningen av socialpolitiken</pre>
<pre>Regeringens arbete med att rusta ned på det sociala området
pågår i allt snabbare utsträckning. Skattemedel konfiskeras för
kommunerna, mindre resurser ges till skolorna, rationaliseringar
drabbar barnomsorgen, äldreomsorgens brister blir allt
tydligare.</pre>
<pre>Vänsterpartiet vill att regeringen byter ut privatiseringen
mot en demokratisering av den offentliga sektorn. Detta skulle
ge människor en bättre barnomsorg, skola, sjukvård och annan
service som den offentliga sektorn står för. Detta är vårt svar
på de nyliberalas privatiseringssträvanden och myterna om att
köp och säljideologin skulle skapa större valfrihet.</pre>
<pre>Demokratiseringen ligger också i flertalet människors
intresse, inte minst hos många personalgrupper, just för att den
skapar resurser och att dessa anpassas till de behov som finns i
samhället. Den ger också en bättre och mer stimulerande
arbetsmiljö.</pre>
<pre>I demokratiseringsprocessen ingår även ett stort mått av
decentralisering. Det gäller att i största möjliga utsträckning
föra ut besluten till brukarna. Vänsterpartiet vill att skolor,
daghem, servicecentra m.fl. får egna styrelser. Detta ger direkt
ökat inflytande och makt åt användarna och personalen. En sådan
organisation innebär att dessa får ökad makt på basplanet inom
exempelvis barnomsorgen, äldreomsorgen och inom den kommunala
sjukvården.</pre>
<pre>I en tid när man rationaliserar bort nämnder och därmed
reducerar antalet förtroendevalda är det viktigt att inleda en
demokratiseringsprocess där olika grupper får möjlighet att
påverka inriktningar och planering av förvaltningarnas
verksamheter.</pre>
<pre>Vänsterpartiet har försvarat socialtjänstlagen. Nu visar det
sig att när det uppstår brister på det offentliga området är en
ramlagstiftning alltför skör. Socialtjänstlagen bör därför
komletteras med en rad rättighetslagar som listar den enskildes
rättigheter. Det skall vara allt från barns rätt till barnomsorg
till äldres rätt till speciellt boende.</pre>
<pre>Vänsterpartiet vill också garantera rätt till kvalitet när det
gäller tjänster, omvårdnad och vård. Kvalitetssäkring,
kvalitetskontroll och utarbetande av kvalitetsnormer för att få
fram en VDN-märkning måste därför bli ett arbete som regeringen
prioriterar.</pre>
<pre>Köp- och säljprincipen bygger på tillgång och efterfrågan.
Människor har dock inte en fri marknad att välja på. Denna
begränsas av geografiskt läge, typ av vara (t.ex. vissa varor
köper man bara en gång, t.ex. hjärtbyte, men barnomsorg fler
gånger) samt svårigheter att få tillräcklig kunskap om
alternativa varor. Vidare är det oftast en alltför stor
tidsförskjutning mellan köp och eventuellt uttryck för missnöje
med köpet. En kvalitetsmässigt dålig vara kan alltså säljas
länge innan man blir missnöjd. (En köpt höftled kan bli dålig
efter 5 år.) Detta kan resultera i felaktiga bedömningar, ibland
med allvarliga konsekvenser för köparen.</pre>
<pre>Det behövs säkert riktade undersökningar till brukarna, typ
enkäter och djupintervjuer samt statistiska analyser, för att
undvika misstag.</pre>
<pre>I olika vårdorganisationer måste en kontinuerlig diskussion om
mål, medel och produkt föras på en professionell nivå. Denna
diskussion borde vara oberoende av ekonomiska hänsyn. Helst
borde den också vara prestigefri och föras i en öppen dialog.</pre>
<pre>Kontrollfunktionen av utomstående fackmän som fritt kan dra
upp riktlinjer för hur en vara skall se ut, kvalitén etc. måste
finnas. Detta skall ske utifrån yrkesmässiga kunskaper. Här
skall även de politiska målen formuleras och stämmas av mot den
faktiska tjänsten. Vidare skall det finnas kanaler mellan
brukare och kontrollant.</pre>
<pre>Vi befinner oss nu i ett läge när socialstyrelsen håller på
att läggas ut på regionala kontor. Målet för en sådan
decentralisering måste vara att tillsynen/kontrollfunktionerna
kommer närmare användarna och producenterna.</pre>
<pre>
De negativa sidorna av ett vårdnadsbidrag</pre>
<pre>Vänsterpartiet anser inte att vårdnadsbidrag är något bra
alternativ. Ett vårdnadsbidrag skulle motverka jämlikheten
mellan kvinnor och män och konservera de segregerade
könsrollerna med ett hushållsansvar och ett försörjningsansvar.
Vårdnadsbidrag leder till lägre livslön, mindre sjukpenning och
en fattigare ålderdom. Vårdnadsbidrag är alltså en
fattigdomsfälla som kraftigt skall avvisas. Jag instämmer i vad
som anförts i reservation 3 i detta betänkande och anser att
motion So612 (v) yrkande 2 bör bifallas av riksdagen.</pre>
<pre>
Stiftelsen Noaks Ark</pre>
<pre>Jag anser att Stiftelsen Noaks Ark måste stödjas mer än vad
som nu sker och att stiftelsen borde få ett eget anslag och inte
behöva gå genom en prövningsinstans. Noaks Ark bör anvisas 6 000
000 kr. under ett särskilt anslag. Samtidigt bör anslaget till
Insatser mot aids minskas med 4 000 000 kr. jämfört med
regeringens förslag.</pre>
<pre>
Smittskyddslagen och smittskyddsarbetet</pre>
<pre>Hivinfekterade bör enligt min mening inte omfattas av
smittskyddslagen. Med smittskyddslagens hjälp kan
tvångsisolering tillgripas mot smittbärare som vägrar att följa
de förhållningsregler som ålagts dem. De smittade döms för brott
som de kan tänkas begå i framtiden. Domen blir i praktiken utan
tidsbegränsning.</pre>
<pre>Det finns hivsmittade som inte vill underkasta sig självklara
restriktioner för att begränsa smittspridningen. Denna
oansvarighet beror dock inte på hivinfektionen utan på psykisk
sjukdom eller drogmissbruk. Jag anser att dessa personer i
stället bör tas om hand av psykiatrin respektive
missbrukarvården. På dessa områden finns redan lagliga
möjligheter att ingripa för att vid behov ge lämplig tvångsvård.</pre>
<pre>
Anonymitet vid hivtest</pre>
<pre>Ändring bör enligt min mening göras i patientjournallagen så
att hivtest kan göras med garanterad anonymitet även vid ett
positivt testresultat. Det finnns många som skulle vilja genomgå
hivtest men som avstår av rädsla för de åtgärder som
myndigheterna kan tillgripa om provet visar sig vara positivt.</pre>
<pre>
Smittspårning</pre>
<pre>Smittspårning kan endast göras i ett förtroendefullt samarbete
mellan patient och läkare. Tvångsmöjligheterna inverkar
allvarligt på kontakten mellan patient och läkare och kan
försvåra spårning av ytterligare smittade. Jag anser därför att
regeringen bör uppdra åt socialstyrelsen att utarbeta
anvisningar om hur kontaktspårning kan utföras på frivillig
grund.</pre>
<pre>
Sveriges inställning till Europarådets rekommendation  nr R
(89) 14</pre>
<pre>I Europarådets rekommendation fastslogs att all hivtestning
skall vara frivillig och utföras under garanterad sekretess.
Kontaktspårning måste ske på frivillig grund. Vidare tas i
rekommendationen avstånd från frihetsberövande av hivsmittade.
Jag anser att Europarådets hållning i denna sak är riktig och
att regeringen bör återta sin reservation.</pre>
<pre>
Barnbidragets storlek m.m</pre>
<pre>Jag anser i likhet med socialdemokraterna att det allmänna
barnbidraget bör höjas till 10 020 kr. per barn och år fr.o.m.
den 1 juli 1992. Studiestödet, som är samordnat med det allmänna
barnbidraget bör samtidigt höjas till 835 kr. per månad.</pre>
<pre>
Statsbidrag till särskilda ungdomsmottagningar</pre>
<pre>Jag anser att ungdomsmottagningarnas verksamhet bör byggas ut
så att ungdomar överallt i landet kan få tillgång till en
mottagning. Enligt min mening bör staten under ett
utvecklingsskede ekonomiskt stödja en sådan utbyggnad. Medel bör
anvisas för budgetåret 1992/93. För ändamålet erfordras 30
milj.kr.</pre>
<pre>
Folkhälsoinstitutets arbetsuppgifter</pre>
<pre>Folkhälsoinstitutet kommer att få en central roll i det
framtida svenska folkhälsoarbetet och skall bl.a. initiera och
bedriva vetenskaplig forskning på detta område. Jag anser att
det mot denna bakgrund är naturligt att institutet får till
uppgift att ansvara för de epidemiologiska registren och att
upprätta folkhälsorapporterna. Det behov som socialstyrelsen kan
ha av uppgifterna i registren kan tillgodoses genom att
styrelsen bereds möjlighet att på lämpligt sätt ta del av dessa
uppgifter.</pre>
<pre>
Abortförebyggande åtgärder m.m.</pre>
<pre>Jag anser att antalet aborter kan minskas främst genom
förebyggande insatser mot oönskade graviditeter. För att sådana
insatser skall bli effektiva krävs att det tillskapas en central
enhet under antingen socialstyrelsen eller folkhälsoinstitutet
med ett nationellt övergripande ansvar för det abortförebyggande
arbetet. Ett väl fungerande folkhälsoarbete kring sex och
samlevnad liksom abortfrågan kräver dessutom aktuella kunskaper
om sexualvanorna i landet. En nationell sexualvaneundersökning
bör därför nu åter genomföras.</pre>
<pre>
Tobaksfrågor</pre>
<pre>När det gäller frågan om en tobaksproposition våren 1992
instämmer jag i vad som anförts i reservation 14 i detta
betänkande.</pre>
<pre>Jag anser att ett totalt reklamförbud är en nödvändig åtgärd
för att minska tobaksbruket. Tobaksreklamen håller myten levande
om tobaken som en harmlös produkt och en del av vår tillvaro.
Ett sådant förbud måste även omfatta smygreklam, eftersom
erfarenheten visat att tobaksbolagen annars marknadsför sitt
varumärke på kläder etc.</pre>
<pre>Många studier visar att tobaksrökning medför större risker ju
tidigare rökdebuten sker. Det är därför angeläget att
senarelägga rökdebuten. Jag anser att en åldersgräns på 16 år
för inköp av tobaksvaror bör införas i Sverige. En sådan
åldersgräns skulle också vara ett stöd för de ungdomar som i dag
av grupptrycket tvingas börja röka.</pre>
<pre>Ett rökförbud i lokaler där icke-rökare vistas bör införas.
Det är också ett stöd för rökarna, eftersom de flesta vill sluta
och ett förbud minskar tillfällena för tobaksrökning.</pre>
<pre>Tjärhalten måste minskas i tobaken. Sverige bör följa EG och
införa bestämmelser som innebär att högsta tillåtna tjärmängd i
cigaretter bör bli 15 mg per cigarett fr.o.m. år 1993 och 12 mg
fr.o.m. 1998.</pre>
<pre>
Inköpsregistrering m.m.</pre>
<pre>Det finns enligt min mening ett direkt samband mellan å ena
sidan den totala alkoholkonsumtionen i landet och å andra sidan
andelen storkonsumenter och alkoholens skadeverkningar. Inte
minst närmandet till EG kan komma att medföra en liberalisering
av alkoholpolitiken med ett ökat nyttjande av alkohol som följd.
Jag anser därför att regeringen noga bör följa
alkoholkonsumtionen och, om denna skulle visa sig öka, överväga
införandet av någon form av inköpsregistrering i
konsumtionsbegränsande syfte.</pre>
<pre>
Bryggeriernas rätt till partihandel</pre>
<pre>Sedan bryggerierna fick rätt att idka partihandel med starköl
har de i allt större utsträckning kommit att engagera sig
finansiellt i restaurangnäringen. Detta står enligt min mening i
strid med principen i svensk alkoholpolitik att tillverknings-
och serveringsleden skall hållas åtskilda från varandra i fråga
om drift och ansvar. Riksdagen bör därför hos regeringen begära
ett lagförslag som förbjuder bryggerinäringen att idka
partihandel med starköl.</pre>
<pre>
Efterlevnaden av lagen om handel med drycker</pre>
<pre>Antalet serveringsställen för alkoholdrycker har under senare
år ökat lavinartat. Samtidigt har inom restaurangbranschen skett
en förskjutning mot ren dryckes- och nöjesverksamhet med
inriktning på ungdom. Denna utveckling har i stor utsträckning
skett i strid med gällande bestämmelser. Jag anser därför att
åtgärder bör vidtas för att få restaurangbranschen att följa de
regler som finns för servering av alkoholdrycker.</pre>
<pre>
Alkoholfria miljöer och umgängesformer</pre>
<pre>Utvecklingen inom restaurangbranschen mot dryckes- och
nöjesverksamhet inriktad mot ungdom måste mötas av samhället.
Det finns bl.a. behov av alkoholfria miljöer där ungdomar kan
träffas för att umgås och roa sig på olika sätt. Jag föreslår
därför att 30 milj.kr. per år under fem år tas ur allmänna
arvsfonden och används som stimulansbidrag för att skapa
alkoholfria miljöer för ungdomar.</pre>
<pre>
Plötslig spädbarnsdöd</pre>
<pre>Jag anser att föräldra- och anhörigföreningar bedriver ett
mycket viktigt arbete när det gäller att stödja drabbade
föräldrar och att driva på forskning och vårdresurser. Samarbete
behöver etableras mellan sjukvårdens personal och sådana
föräldraföreningar.</pre>
<pre>
Amalgam som tandlagningsmaterial</pre>
<pre>Jag anser att målsättningen måste vara att all användning av
amalgam skall upphöra så snart detta är möjligt. Ett omedelbart
och långtgående förbud kan dock inte införas innan fullgoda
ersättningsmaterial finns tillgängliga. Det är därför viktigt
med ett samhälleligt forskningsstöd så att sådana alternativa
material kan tas fram så snart som möjligt. En treårig
avvecklingsperiod för amalgam kan därför vara motiverad. Jag
biträder hemställan i reservation 19 (s).</pre>
<pre>
Barnomsorg</pre>
<pre>Barnomsorgen har under många år varit föremål för en intensiv
debatt. Olika former för barnomsorgen växer fram, men det
viktiga beslut som riksdagen tog år 1985 om en fullt utbyggd
barnomsorg till 1991 har inte genomförts. Genom kraftigt höjda
avgifter har efterfrågan reducerats, men det egentliga behovet
av barnomsorg finns kvar. Jag anser att antalet platser måste
öka med minst 30--40 % för att full behovstäckning skall nås.</pre>
<pre>En utbyggd barnomsorg är i dag en absolut förutsättning för
jämställdhet mellan män och kvinnor. Den är också en
förutsättning för att föräldrarna skall kunna förvärvsarbeta i
trygg förvissning om att deras barn får en god omvårdnad. Men
framför allt är god omsorg, stöd och stimulans en förutsättning
för att barnen skall kunna bygga upp en beredskap för skolan och
vuxenlivet. Jag anser att regeringen bör lägga fram förslag till
en lag som garanterar alla barns rätt till barnomsorg och
att riksdagen också fastställer 1 januari 1994 som ett nytt
datum för när full behovstäckning skall vara nådd.</pre>
<pre>Den stora efterfrågan på kommunal barnomsorg tyder på att den
kommunala barnomsorgen, med välutbildad personal, pedagogisk
verksamhet och god omsorg är den omsorgsform som bäst svarar mot
barns och föräldrars önskemål. Trots detta satsar den borgerliga
regeringen på privata omsorgsformer. Jag anser att vissa
föräldrakooperativ fungerar som bra alternativ till kommunala
daghem, men påtvingade föräldrakooperativ är en dålig lösning
för att korta köerna inom barnomsorgen.</pre>
<pre>År 1980 finansierades barnomsorgen till 43 % av statsbidrag.
År 1989 var andelen nere i 36 %. Dessa resurser behövs i
kommunerna. Regeringen vill år 1993 minska statsbidragen till
kommunerna med 7,5 miljarder kronor. Jag motsätter mig detta och
anser att kommunerna behöver dessa pengar bl.a. till utbyggnad
av barnomsorgen.</pre>
<pre>Statsbidragen till barnomsorgen finansieras genom en särskilt
angiven barnomsorgsavgift. Denna avgift tas ut av alla
arbetsgivare och egenföretagare och utgör 2,2 % av
löneunderlaget. Staten beräknar att ta ut 14,5 miljarder kronor
men av  detta går enligt budgeten bara 13 miljarder till barnen
och 1,5 miljarder till annat än barnomsorgen. Enligt en
beräkning som gjorts av Svenska Kommunaltjänstemannaförbundet
(SKTF) är den summa som staten underhåller barnomsorgen nu uppe
i mellan 25 och 30 miljarder. Jag anser att de pengar som
arbetsgivarna betalar i barnomsorgsavgifter skall gå till
landets barnomsorg.</pre>
<pre>Regeringen har ännu inte kommit med några förslag till vilka
regler som skall gälla för den privata barnomsorgen. I stället
har man uttalat sig för att kommunerna frivilligt skall få
upprätta barnomsorgsplaner.</pre>
<pre>Jag anser att en minst lika kraftfull reglering behövs för den
privata verksamheten som för den kommunala omsorgen.</pre>
<pre>En parlamentarisk utredning bör enligt min mening tillsättas
för att lämna förslag till de juridiska och andra regler som
behövs för att garantera kvaliteten inom
förskoleverksamheten.</pre>
<pre>Vänsterpartiet strävar efter valfrihet, småskalighet,
personalinflytande och brukardemokrati och vill ha
självstyrande enheter med ett övergripande kommunalt ansvar. Den
enskilda institutionen skall ledas av en styrelse bestående av
personal och föräldrar. Brukarinflytande kan enligt min mening
bara åstadkommas genom att brukarna ges verklig möjlighet att
vara med och besluta om hur de medel, som politiker fördelar,
skall användas.</pre>
<pre>Att stärka medborgarnas inflytande över kommunens verksamhet i
stort och även brukarnas inflytande över den enskilda
institutionen är en angelägen och brådskande uppgift. Därför
behövs exempelvis för barnomsorgen klara politiska besked om
personalens och föräldrarnas rätt att delta i beslutsprocessen.
Detta kan göras genom att stärka sociallagstiftningen vilket
sedan kan förtydligas i kommunernas barnomsorgsplaner.</pre>
<pre>Förskolan i form av daghem och deltidsgrupp är den omsorgsform
som har förutsättningarna att leva upp till målsättningarna för
en utvecklad pedagogisk verksamhet. En god barnomsorg
förutsätter också en god omsorg om personalen.
Överinskrivning av barn, underbemanning och vikariebrist liksom
små möjligheter till fortbildning och vidareutbildning inom
yrket har lett till att mer än hälften av de förskollärare som
utbildades under 1980-talet har lämnat yrket. Det är viktigt att
all personal har pedagogisk kompetens och goda kunskaper om
barns utveckling. Barnskötare och obehörig personal bör därför
enligt min mening erbjudas vidareutbildning. En ändamålsenlig
fortbildning är en viktig faktor för att locka till sig ny
personal och behålla den erfarna, därför är det mycket
otillfredsställande att kommunerna  inte har använt de
tilldelade medlen för fortbildning. Jag anser att kommunerna,
efter ansökan och redovisning av fortbildningsplaner till
socialstyrelsen, skall kunna få särskilt anvisade medel för
sådan verksamhet.</pre>
<pre>Barnomsorg måste finnas också i glesbygd. Även den ingick
i riksdagens beslut om fullt utbyggd barnomsorg. Det är därför
nu hög tid att bestämma hur denna skall utformas. Under de
senaste fem åren har det runt om i landet pågått olika former av
försöksverksamhet med barnomsorg i glesbygd. Det bör vara
möjligt att finna fungerande modeller för de ca 8 000 barn på
landsbygden som är i behov av någon form av barntillsyn.</pre>
<pre>Det behövs flexibilitet för att klara glesbygdens barnomsorg
men skördedagis och kombinerat skola/dagis är tänkbara vägar.
Jag föreslår att staten anvisar medel för att utveckla dessa två
omsorgsformer i glesbygd. Jag anser att varje nyuppförd plats
initialt bör stimuleras med 25 000 kr.</pre>
<pre>Ansvaret för barnomsorgen bör föras över från
socialtjänstlagen till skollagen. Det krävs vidare en samordning
av barnomsorg och skola på central nivå, varför barnomsorgen
redan nu bör föras över till det nya skolverkets
ansvarsområde.</pre>
<pre>Att avgiftsfinansiera sociala tjänster strider mot den
generella välfärdspolitiken, eftersom det slår hårdast mot
låginkomsttagarna. De undersökningar av barnomsorgstaxorna
som gjordes för något år sedan visade bl.a. en oacceptabelt hög
variation mellan olika kommuner. Det finns enligt min mening
anledning att anta att detta förhållande inte har förbättrats
och att många föräldrar på grund av höga avgifter inte anser sig
ha råd att efterfråga barnomsorg som de skulle behöva. Jag anser
att barnomsorgstaxorna skall vara någorlunda lika över hela
landet. En översyn bör därför ske och leda till förslag till
förändringar så att olikheterna i avgiftssystemet upphör.</pre>
<pre>Antalet barnvårdartjänster har minskat i kommunerna. Det
är sämre beställt än på 1970-talet. Det behövs en ökad beredskap
i kommunerna för att ställa upp för ensamföräldrar, föräldrar
med bristande socialt nätverk eller familjer som drabbas av
sjukdom eller av andra skäl råkar in i en krissituation. Det är
viktigt för barnet att en pedagogiskt kunnig och välbekant
person kan komma hem, om inte föräldrarna har möjlighet att
stanna hemma med sitt sjuka barn. Barnvårdarna fyller ofta också
ett stort antal funktioner förutom att vårda sjuka barn i
hemmet, de stöttar dagbarnvårdarna vid sjukdom, ledighet och
fortbildning. Barnvårdare fungerar som extra stöd i hemmet hos
familjer som behöver sådant stöd. Jag anser att uppbyggnaden av
barnvårdarsystem är en viktig fråga, och att en plan behövs för
denna verksamhets återuppbyggnad.</pre>
<pre>
En utredning om hemspråksundervisningen</pre>
<pre>Invandrar- och flyktingbarn behöver stöd i form av bl.a.
modersmålsträning. Under de senaste åren har antalet barn med
annat hemspråk än svenska ökat med ca 3 000 barn per år. I fjol
minskade staten trots detta bidragen och gjorde en ny
konstruktion för utbetalning av dessa bidrag. Jag anser att
bidragsanslagen skall överensstämma med barnstugornas behov. Så
är inte fallet i dag. Det finns ett större behov av
hemspråksundervisning i förskolan än vad bidragssystemet ger
utrymme för. Det behövs en utredning som ser över
bidragskonstruktionen.</pre>
<pre>
Barnombudsman</pre>
<pre>Barn som far illa eller befinner sig i en risksituation måste
få stöd. Jag anser att det är viktigt med en ökad samverkan
mellan olika myndigheter för att dessa barn skall få sina behov
av vård och stöd tillgodosedda. Tillsättandet av en
barnombudsman bör påskyndas. Frågan är tillräckligt utredd.</pre>
<pre>
Föräldrautbildning</pre>
<pre>Fortfarande saknas föräldrautbildning i tillräcklig
omfattning. Det råder stora brister på detta område. Landets
studieorganisationer bör ges ekonomisk möjlighet att prioritera
denna verksamhet. Det behövs även ökad utbildning för
yrkeskategorier som arbetar med barn i skilsmässosituationer.
Jag anser att studieförbund som satsar på föräldrautbildning
skall ges extra statligt stöd till denna verksamhet.</pre>
<pre>
Språklexikon på punktskrift</pre>
<pre>Det finns få lexikon på punktskrift av de vanligaste
skolspråken och de som finns är mycket gamla. Jag anser att det
måste vara möjligt för punktskriftsläsare att kunna köpa ett
lexikon precis som för andra människor. Riksdagen bör därför för
budgetåret 1992/93 anvisa 1 milj.kr. för utarbetande av
språklexikon på punktskrift.</pre>
<pre>Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
momenten 22--26, 52, 57, 58, 60, 64--66, 71, 73, 75, 77, 95,
114, 115, 117, 120--122, 124, 126, 128, 131, 138 och 149 borde
ha hemställt:
22. beträffande medelsanvisningen till Insatser mot aids
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So461 och
propositionen för budgetåret 1992/93 anvisar
a) till Bidrag till Stiftelsen Noaks Ark ett
reservationsanslag på 6 000 000 kr.,
b) till Insatser mot aids ett reservationsanslag på 188
720 000 kr,
23. beträffande smittskyddslagen
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:So418 yrkande 2
och med anledning av motionerna 1991/92:So428, 1991/92:438
yrkande 16 och 1991/92:So493 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
24. beträffande anonymitet vid hivtest
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So418
yrkande 3 och 1991/92:So493 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
25. beträffande smittspårning
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So418
yrkande 4 och 1991/92:493 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
26. beträffande Europarådets rekommendation
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So418
yrkande 1 och 1991/92:So493 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
52. beträffande statsbidrag till särskilda
ungdomsmottagningar
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:So270 yrkande 8
under femte huvudtiteln, littera E, till Bidrag till särskilda
ungdomsmottagningar för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 30000000kr.,
57. beträffande folkhälsoinstitutets arbetsuppgifter
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So271 yrkande 4
och 5 och med avslag på motionerna 1991/92:So206,
1991/92:So271 yrkande 7 och 1991/92:So401 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
58. beträffande abortförebyggande åtgärder m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So504
yrkande 2 och 4, 1991/92:So521 och 1991/92:So525 och med avslag
på motionerna 1991/92:So411 yrkande 1 och 2, 1991/92:So455
yrkande 2, 1991/92:So501 yrkande 1 och 2 och 1991/92:So512 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
60. beträffande tobaksreklam
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So427,
1991/92:So482 yrkande 1 och 1991/92:So502 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
64. beträffande åldersgräns för inköp av tobak
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So502 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
65. beträffande rökfria miljöer
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So502 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
66. beträffande gränsvärden för tjärhalt i cigaretter
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So502 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
71. beträffande inköpsregistrering m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So271 yrkande 3
och med avslag på motion 1991/92:So287 yrkandet delvis som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
73. beträffande bryggeriernas rätt till partihandel
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So256
yrkandet delvis och 1991/92:So271 yrkande 15 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
75. beträffande efterlevnaden av lagen om handel med
drycker
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So271 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
77. beträffande alkoholfria miljöer och umgängesformer
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So271 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
95. beträffande plötslig spädbarnsdöd
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So404 och
1991/92:Ub474 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,
114. beträffande full behovstäckning av förskoleplatser
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So612 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
115. beträffande resurser till barnomsorgen m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So612 yrkandena
6 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
117. beträffande kvalitet i barnomsorgen
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So232
yrkandena 2 och 4 samt 1991/92:So612 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
120. beträffande personalinflytande
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So612 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
121. beträffande vidareutbildning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So612 yrkandena
10 och 14 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
122. beträffande barnomsorgen i glesbygd
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So612 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
124. beträffande huvudman för barnomsorgen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So609 och
1991/92:Ub810 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
126. beträffande kommunernas avgiftssystem
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So612 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
128. beträffande barnvårdarorganisationen
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So612 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
131. beträffande en utredning om hemspråksundervisningen
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So612 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
138. beträffande föräldrautbildning
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:So430
yrkande 2, 1991/92:So612 yrkande 3 och 1991/92:Ju806 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
149. beträffande språklexikon på punktskrift
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:So270 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.</pre>
<pre>
I propositionen framlagda lagförslag</pre>
<a name="bbil"></a><h2></h2><pre>Bilaga</pre>
<a name="binh"></a><h2>Innehållsförteckning</h2><pre>Sammanfattning 1
Proposition 1991/92:100 bil. 6 1
Motioner 5
Inriktningen av socialpolitiken 29
Budgetpropositionen 29
Motionsförslag om socialpolitikens inriktning 36
Den generella välfärdspolitiken 36
Hälso- och sjukvård 39
Familjepolitik 42
Socialtjänst 43
Utskottet 45
Den generella välfärdspolitiken 45
Hälso- och sjukvård 47
Familjepolitik 49
Socialtjänst 51
Anslag m.m. 52
Socialdepartementet m.m. (A1--7) 52
Uppföljning, utvärdering m.m. (A 3) 52
Kvalitetssäkring och statistik inom hälso- och
sjukvården 52
Omvårdnadsforskning m.m. 56
Undantag från de s.k. nolldirektiven för
merkostnadskommittén och psykiatriutredningen 57
Insatser mot aids (A 6) 59
Medelsanvisning 59
Smittskyddslagen och smittskyddsarbetet 60
Anonymitet vid hivtest 63
Smittspårning 64
Sveriges inställning till Europarådets rekommendation
nr R (89) 14 66
Aidsdelegationen 66
Utdelning av fria sprutor och kanyler till
narkotikamissbrukare 67
Övriga medelsanvisningar 69
Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. (C 1, C 5, C 7 och
C 8) 69
Allmänna barnbidrag (C 1) 69
Bakgrund 69
Inkomstprövat barnbidrag m.m. 69
Barnbidragets storlek 71
Barnbidrag i samband med vistelse på
flyktingförläggning m.m. 72
Barnbidrag för svenskt barn som mottagits i avvaktan
på adoption 73
Medelsanvisning 73
Bidragsförskott (C 5) 74
Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn (C 7) 74
Bidrag till kostnader för internationella adoptioner (C
8) 74
Hälso- och sjukvård m.m. (E 1--14, 17, samt 18--19) 75
Socialstyrelsen (E 1) 75
Ansvarsfrågor 75
Läkemedelsverket (E 2) 76
Dopningsinformation 77
Privatisering av Apoteksbolaget 77
Rättsmedicinalverket (E 3) 78
Underrättelseskyldighet vid rättsmedicinsk
undersökning 79
Statens institut för psykosocial miljömedicin m.m. (E
6) 79
Bidrag till allmän sjukvård (E 13) 80
Medelsanvisning 81
Vården och omsorgen i Stockholmsregionen 81
Statsbidrag till särskilda ungdomsmottagningar 82
Husläkarsystem m.m. 82
Statens folkhälsoinstitut (E 17) 87
Folkhälsoinstitutets lokalisering 87
Vissa arbetsuppgifter 90
Abortförebyggande åtgärder m.m. 93
Tobaksfrågor 97
En tobaksproposition 97
Tobaksreklam 98
Information om tobakens skadeverkningar. 98
Varningstexter på cigarettpaket 99
Åldersgräns för inköp av tobak 100
Rökfria miljöer 100
Gränsvärden för tjärhalt i cigaretter 101
Hälsoinformation i radio och TV 102
Alkoholfrågor 103
En aktivare alkoholpolitik 104
Alkoholpolitiken och EG 105
Information 106
Inköpsregistrering m.m. 109
Systembolagets försäljning 110
Bryggeriernas rätt till partihandel 114
Servering av alkoholdrycker 115
Den oregistrerade alkoholkonsumtionen 120
Alkoholfria miljöer och umgängesformer 121
Alkoholreklam 122
Kvinnor, barn och ungdom 123
Vissa stöd- och vårdprojekt 125
Medelsanvisning 125
Särskilt statsbidrag för viss vårdgaranti (E 18) 125
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
(E 19) 127
Övriga medelsanvisningar till Hälso- och sjukvård 128
Övriga motioner om hälso- och sjukvård 128
Läkarförsörjningen 128
Prioriteringar, etik m.m. i sjukvården 130
Transplantationsfrågor 133
Psykologisk behandling i samband med engagemang i
sekter 134
Psykiatrisk tvångsvård 134
Den nya psykiatrin 136
Alternativmedicin 137
Plötslig spädbarnsdöd 138
Reumatism hos barn 139
Anorexi och bulimi 139
Vård av tonåringar på sjukhus 140
Familjär amyloidos ("Skelleftesjukan") 141
Centrum för svårt hjärnskadade 141
Behandling av tortyrskadade flyktingbarn 142
Kvinnosjukvård 143
Whiplashskador 146
Porfyridiagnostik 146
Epilepsi 147
Amalgam m.m. 148
Barn- och ungdomstandvård 151
Tandhygienister som fria företagare 152
Omsorg om barn och ungdom (F 1--4) 153
Bidrag till barnomsorg (F 1) 153
En lag om rätt till barnomsorg m.m. 155
Resurser till barnomsorgen m.m. 156
Statsbidrag för dagbarnvårdares egna barn m.m. 157
Kvalitet i barnomsorgen m.m. 158
Personalen i barnomsorgen 161
Barnomsorg i glesbygd 163
Den pedagogiska inriktningen av förskolan 164
Huvudman för barnomsorgen m.m. 165
Den kommunala ersättningsnivån till kooperativt resp.
kommunalt driven social omsorg m.m. 167
Ersättning till föräldrar som tvingas avstå från
förvärvsarbete när barnomsorgen inte fungerar 168
Barnvårdarorganisationen 170
Medelsanvisning 171
Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan (F
2) 171
Barnmiljörådet (F 3) 172
Barnombudsman 172
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (F
4) 173
Föräldrautbildning 175
Omsorg om äldre och handikappade (G 1--15) 176
Bidrag till service och vård (G 1) 176
Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m. (G 2) 182
Taxor m.m. 182
Förhållandet mellan färdtjänst och bilstöd. 183
Kostnader för viss verksamhet för handikappade (G7)
184
Teckenspråksmaterial 184
Bokklubb för punktskriftsläsare 185
Språklexikon på punktskrift 186
Medelsanvisning 186
Bidrag till handikapporganisationerna (G 10) 186
Bilstöd till handikappade (G 11) 188
Bidrag till byggande av gruppbostäder och andra
alternativa boendeformer (G 12) 191
Övriga medelsanvisningar under G 193
Frågan om en parlamentarisk utredning inom
hjälpmedelsområdet 193
Övriga motioner om äldre- och handikappomsorg 194
Rättighetslag 194
Fritid och kultur 195
Stöd till föräldrar med handikappade barn och till
föräldrar med funktionshinder 195
Ny teknik 196
Habilitering och rehabilitering, hjälpmedel och
tolkar 197
Personlig assistent 198
Psykiskt utvecklingsstörda 198
Medel till ny kampanj för fler kontaktpersoner 201
Handikappombudsman 201
Misshandel av äldre 202
Äldre invandrare 203
Frivilliga insatser inom äldreomsorgen 204
Epilepsi 204
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
(H 1--4) 205
Hemställan 205
Inriktningen av socialpolitiken 205
Anslag 206
A. Socialdepartementet m.m. 206
C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer 207
E. Hälso- och sjukvård m.m. 208
F. Omsorg om barn och ungdom 214
G. Omsorg om äldre och handikappade 216
H. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och
narkotikapolitik 218
Reservationer 219
1. En generell välfärdspolitik (mom. 1--4 och
motiveringen till mom. 5) 219
2. Utvecklingen av hälso- och sjukvården och försök med
effektivare sjukvårdsorganisation (mom. 6--7 och motiveringen
till mom. 8--12) 222
3. Inriktningen av familjepolitiken och de negativa
sidorna av ett vårdnadsbidrag (mom. 13--14) 224
4. Rättvise- och kvalitetskrav inom socialtjänsten och
stärkt medborgarinflytande inom den offentliga sektorn (mom. 15
och 16) 225
5. Smittskyddslagen (mom. 23) 227
6. Aidsdelegationen (mom. 27) 227
7. Barnbidragets storlek (mom. 32) 228
8. Barnbidrag i avvaktan på adoption (mom. 34) 230
9. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag
(mom. 35) 230
10. Husläkarsystem (mom. 53) 231
11. Andra yrkesgruppers roll i ett husläkarsystem
(mom. 54) 231
12. Barnhälsovården (mom. 55) 232
13. Folkhälsoinstitutets lokalisering (motiveringen till
mom. 56) 232
14. En tobaksproposition (mom. 59) 233
15. En aktivare alkoholpolitik (mom. 68) 233
16. Medelsanvisningen till Statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik samt bättre nyttjande av våra
gemensamma resurser (mom. 85 och 86) 234
17. Den nya psykiatrin (mom. 93) 234
18. Alternativmedicin (mom. 94) 235
19. Amalgam som tandlagningsmaterial (mom. 108) 235
20. Barn- och ungdomstandvård (motiveringen till mom.
111 236
21. Lag om rätt till barnomsorg (mom. 113) 236
22. Statsbidrag till dagbarnvårdares barn m.m.
(motiveringen till mom. 116) 237
23. Kvalitet i barnomsorgen m.m. (mom. 117 och
motiveringen till mom. 118--120) 237
24. Den pedagogiska inriktningen av förskolan
(motiveringen till mom. 123) 238
25. En statlig barnombudsman (mom. 133) 239
26. Fullföljande av äldrereformen (mom. 139) 239
27. Taxor för färdtjänst m.m. (mom. 144) 240
28. Stöd till handikapporganisationernas internationella
verksamhet (mom. 152) 240
29. Reglerna om bilstöd (mom. 155) 241
30. Rättighetslag m.m. (mom. 161--163, 165--166, 171)
241
Meningsyttring av suppleant 243
Bilaga: I propositionen framlagda lagförslag 254</pre>


<LINK href="/debatt/dokument.css" type="text/css" rel="stylesheet">

<label id="statussida"></label><br>
<label id="div_debug" class="liten"></label>