I samband med den skattereform som har genomförts fr.o.m. 1992
års taxering har ett problem uppkommit rörande beskattningen
av andelshus. För att undvika oskäliga effekter föreslår
utskottet en provisorisk lösning i avvaktan på en generell
prövning av bostadsbeskattningens framtida utformning.
De s.k. andelshusen är en särskild bostadsform där tre eller
flera personer tillsammans -- direkt eller genom ett
handelsbolag -- äger ett hyreshus med skilda bostäder åt minst
tre delägare. I denna bostadsform beskattas delägarna enligt
de principer som gäller för näringsfastigheter och passiva
förvärvskällor. Detta innebär i princip att delägarna vid
inkomstbeskattningen skall redovisa sin del av inkomsterna på
fastigheten i form av bostadsförmåner, hyresinkomster m.m.
efter avdrag för ränteutgifter, reparation och underhåll,
andra driftkostnader och värdeminskning. För
reparationskostnader över 10% av taxeringsvärdet medges
avdrag endast i form av värdeminskningsavdrag.
Underskott som uppkommer vid inkomstberäkningen har tidigare
fått dras av i form av s.k. allmänt avdrag. Fr.o.m. 1992 års
taxering gäller emellertid att ett underskott i en passiv
förvärvskälla endast kan utnyttjas som ett avdrag i samma
förvärvskälla följande år. För ett andelshus som under en
följd av år går med underskott leder reglerna till ett efter
hand allt större ackumulerat underskott. Om andelen avyttras
får det ackumulerade underskottet dras av vid
reavinstberäkningen (3§ 13 mom. och 25§ 11 mom. lagen om
statlig inkomstskatt). Realisationsförluster får dras av till
70% i inkomstslaget kapital. För underskott av kapital
medges skattereduktion med 30% av underskottet.
Reglerna för andelshus skiljer sig alltså i väsentliga
hänseenden från vad som gäller för bostadsrätter och villor.
En bostadsrättshavare eller en villaägare beskattas i
allmänhet inte för någon bostadsförmån, och räntan på det
kapital som har lånats för förvärvet av bostadsrätten eller
villan får dras av i inkomstslaget kapital.
Bostadsutskottet har yttrat sig i ärendet och har anfört att
det i boendet bör råda neutralitet mellan olika upplåtelse-
och ägandeformer. Enligt bostadsutskottet finns det skäl att
undanröja de olikheter som kan uppkomma i beskattningen av dem
som bor i andelshus jämfört med dem som t.ex. bor i
bostadsrätt eller fastighet med äganderätt. Bostadsutskottet
har inte gått in på den närmare utformningen av de ändringar
som för närvarande kan komma i fråga.
Skatteutskottet instämmer i bostadsutskottets uppfattning att
det finns skäl att söka undanröja olikheterna i beskattningen
av olika bostadsformer. En principiell utgångspunkt för såväl
den löpande beskattningen som för reavinstbeskattningen av
bostäder bör vara att reglerna i så hög grad som möjligt
utformas enhetligt och likformigt. Därtill kommer att det
avdragsförbud som skattereformen innebär för andelshusen i
många fall kan drabba det egna boendet med oskäliga
kostnadshöjningar.
Enligt utskottets mening är det angeläget att åstadkomma en
ändring redan fr.o.m. 1992 års taxering. Det är emellertid
inte möjligt att nu i sin helhet ta upp frågan om hur
beskattningsreglerna för andelslägenheterna skall utformas i
framtiden. Vad som för tillfället kan komma i fråga är att på
kort sikt och på ett praktiskt sätt begränsa vissa problem som
har samband med detaljutformningen av de aktuella reglerna.
Andra frågor rörande bostadsbeskattningens närmare utformning
fordrar ingående bedömningar och bör tas upp i ett större
sammanhang. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att
återkomma till denna fråga.
De justeringar som kan genomföras nu begränsar sig till
andelshus i kommunalskattelagens bemärkelse och gäller för
andelslägenheter som kan jämställas med privatbostäder enligt
denna lag (punkt 5 av anvisningarna till 23§ resp. 5§).
Man bör givetvis inte heller nu öppna nya avdragsmöjligheter
för annat än vad som kan hänföras till den egna privata
bostaden. Reglerna för andelshus innebär -- i motsats till vad
som normalt gäller i fråga om bostadsrätter och villor --
bl.a. att avdrag medges för reparation och underhåll m.m. och
inte enbart för räntekostnader. Med tanke också på de fördelar
i övrigt som en tidigareläggning av avdragsrätten nu kan
medföra förordar utskottet som en tillfällig lösning på
problemen att underskottet får behandlas på samma sätt som
gäller för realisationsförluster. En sådan regel innebär
enligt utskottets uppfattning ett förhållandevis litet
principiellt ingrepp och en skälig avvägning av olika
synpunkter som kan anläggas på denna fråga.
Reglerna bör vidare utformas så att den skattskyldige får
välja mellan att det aktuella underskottet, helt eller delvis,
antingen behandlas som en reaförlust enligt de regler som
utskottet nu föreslår eller att det dras av följande år enligt
den nuvarande huvudregeln.
Av vad utskottet redan anfört framgår att reglerna bör träda i
kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1992
års taxering.
Det måste beklagas att utskottets förslag kommer så sent att
riksskatteverket inte har möjlighet att beakta de nya reglerna
i deklarationsblanketterna och i det allmänna
informationsmaterial som medföljer blanketterna. Det är
givetvis av vikt att man på annat sätt söker nå fram med
information till dem som berörs och att frågan uppmärksammas
inom skatteförvaltningen så att ett korrekt
beskattningsresultat kan uppnås i de enskilda fallen. I
sammanhanget vill utskottet anföra att önskemålet att
undanröja oskäliga kostnadshöjningar för ett icke obetydligt
antal skattebetalare har fått väga tyngre än de svårigheter
som betingas av att ändringarna genomförs kort tid före
deklarationstidpunkten.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen antar följande
1 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att 26§ kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
26§
Uppkommer underskott -- -- -- -- följande beskattningsår.
Avdrag enligt första Avdrag enligt första
stycket medges inte i den stycket medges inte i den
mån avdrag har medgetts mån avdrag har medgetts
enligt 25§ 11 mom. lagen enligt 3§ 13 mom. tredje
(1947:576) om statlig stycket, 25§ 11 mom. eller
inkomstskatt, 26§ 9 mom. 26§ 9 mom. lagen (1947:576)
nämnda lag eller 33§ 3 om statlig inkomstskatt eller
mom. denna lag. enligt 33§ 3 mom. denna
lag.
Beträffande underskott -- -- -- statlig inkomstskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas
första gången vid 1992 års taxering.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs att 3§ 13 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.
Delägare i sådant
andelshus som avses i punkt 5
av anvisningarna till 23§
kommunalskattelagen (1928:370)
har efter yrkande rätt till
avdrag såsom för
realisationsförlust för
underskott av
förvärvskälla i
vilken fastigheten ingår, i
den mån underskottet
belöper på sådan
bostadslägenhet som skulle
ha utgjort privatbostad för
honom om han innehaft den med
bostadsrätt.
Avdrag enligt tredje stycket
medges inte i den mån
avdrag har medgetts enligt
25§ 11 mom. eller 26§ 9
mom. eller enligt 33§ 3
mom. kommunalskattelagen.
Bestämmelserna i Bestämmelserna i
anvisningarna till 26§ anvisningarna till 26§
kommunalskattelagen (1928:370) kommunalskattelagen
tillämpas också i fall tillämpas också i fall
som avses i första stycket. som avses i första och
tredje styckena.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas
första gången vid 1992 års taxering.
Stockholm den 5 december 1991
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars
Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell
Johansson (fp), Anita Johansson (s), Ivar Franzén (c), Bruno
Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Harry Staaf (kds), Peter
Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m), Karl
Hagström (s) och Inger Lundberg (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.