Skatteutskottets betänkande
1991/92:SKU10

Skattepolitik för tillväxt

Innehåll

1991/92
SkU10

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet de förslag som regeringen
lagt fram i proposition 1991/92:60 om skattepolitik för tillväxt
och avstyrker väckta motioner.
Vid betänkandet fogas 26 reservationer.

Proposition 1991/92:60

Regeringen (finansdepartementet) hemställer i proposition
1991/92:60 att riksdagen antar de i propositionen framlagda
förslagen till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt,
6. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,
7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
8. lag om ändring i lagen (1991:1040) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
9. lag om ändring i lagen (1991:588) om ändring i lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
10. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
11. lag om ändring i lagen (1991:1050) om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter,
12. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter och allmän löneavgift,
13. lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för
allemanssparande och ungdomsbosparande,
14. lag om ändring i lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv,
15. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster,
16. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel,
17. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
18. lag om upphävande av lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,
19. lag om upphävande av lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt,
20. lag om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning av
skatt i vissa fall,
21. lag om upphävande av lagen (1982:423) om allmän
löneavgift,
22. lag om upphävande av lagen (1990:1454) om höjning av den
allmänna löneavgiften intill utgången av juni 1991,
23. lag om upphävande av lagen (1991:703) om sänkning av den
allmänna löneavgiften intill utgången av december 1992.
STÅENDE TEXT se prop. s. 1-2.
Proposition 1991/92:48 i viss del
I proposition 1991/92:48 har regeringen föreslagit att
skattereduktionen för fackföreningsavgift avskaffas fr.o.m. 1993
års taxering. Förslaget förutsätter ändringar i 20 §
kommunalskattelagen och i 12 § lagen om sjömansskatt. Utskottet
(bet. 1991/92:SkU8) har tillstyrkt proposition 1991/92:48 i
denna del, men den författningsmässiga regleringen har fått
anstå för att samordning skall kunna ske med de ändringar i de
nämnda lagrummen som föreslås i proposition 1991/92:60.
Lagförslagen
Med de redaktionella justeringar som föranleds av samordning
av vissa lagförslag i propositionerna 1991/92:48 och 1991/92:60
har de vid proposition 1991/92:60 fogade lagförslagen -- efter
rättelse av vissa felskrivningar -- följande lydelse.
STÅENDE TEXT se det satta

Motionerna

1991/92:Sk21 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetet med utvärderingen av
skattereformen,
2. att riksdagen beslutar att indexeringen av gränsen för
statlig inkomstskatt för 1992 överensstämmer med indexeringen av
basbeloppet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förmögenhetsbeskattningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arvs- och gåvobeskattningen,
5. att riksdagen med undantag av förslaget angående
skadeförsäkringsföretag avslår proposition 1991/92:60.
1991/92:Sk22 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition 1991/92:60 hos
regeringen begär förslag till en parlamentarisk beredning med
uppgift att föreslå justeringar av skatteomläggningen i enlighet
med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående riktlinjerna för reformering av
förmögenhetsbeskattningen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad
förmögenhetsskatt på arbetande kapital enligt vad i motionen
anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående riktlinjerna för reformering av
arvs- och gåvobeskattningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående riktlinjerna för reformering av
kapitalinkomstbeskattningen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående riktlinjerna för reformering av
företagsbeskattningen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopade
skogsvårdsavgifter enligt vad i motionen anförts,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrad
skatteskala enligt vad i motionen anförts,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny
beräkningsgrund för grundavdraget enligt vad i motionen anförts,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopat
grundavdrag för inkomster över brytpunkten enligt vad i motionen
anförts,
11. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 9, 10 och 11, hos
regeringen begär förslag om slopande av den 2 % extra
indexeringen av 1992 års skatteskala,
12. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens
förslag att slopa det översta skiktet i skatteskalan för
förmögenhetsskatten,
13. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens
förslag att sänka procentsatsen för det spärrbelopp som
begränsar det sammanlagda uttaget av inkomst- och
förmögenhetsskatt från 75 % till 55 %,
14. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens
förslag att sänka skatteskalorna för arvs- och
gåvobeskattningen,
15. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens
förslag att sänka reavinstbeskattningen på aktier och andelar i
handelsbolag,
16. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens
förslag att sänka skattesatsen för avkastning på
kapitalförsäkringar och värdepappersfonder,
17. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens
förslag att sänka skatten för avkastning på privat
pensionsförsäkring från 15 % till 10 %,
18. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens
förslag att slopa ränteavdragsbegränsningen,
19. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens
förslag vad gäller förändrade regler för beskattning av delägare
i fåmansföretag,
20. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens
förslag att avskaffa den allmänna löneavgiften,
21. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens
förslag att slopa uttaget av socialavgifter på vinstandelsmedel.
1991/92:Sk23 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (nyd) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar upphäva lagen om särskild löneskatt
för levande och döda pensionärer,
2. att riksdagen beslutar upphäva lagen om avkastningsskatt på
pensionsmedel.
1991/92:Fi15 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas -- i denna
del --
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrad
skatteskala för 1992 enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny
beräkningsgrund för grundavdraget enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopat
grundavdrag för inkomster över brytpunkten enligt vad i motionen
anförts,
5. att riksdagen under förutsättning av avslag på yrkande 4
hos regeringen begär förslag om slopande av den 2 % extra
indexeringen av 1992 års skatteskala.
1991/92:N12 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas -- i denna
del --
2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om småföretagspolitik.
1991/92:N16 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (nyd) vari
yrkas -- i denna del --
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kvittning av tjänsteinkomst och eventuellt
underskott i näringsverksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av nuvärdesavskrivning för att
stimulera investeringarna i småföretag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avdragsrätt för satsning i eget företag.
Yttranden från andra utskott
Jordbruksutskottet och bostadsutskottet har yttrat sig över
vissa delar av proposition 1991/92:60 och väckta motioner i
motsvarande delar. Yttrandena (1991/92:JoU3y och 1991/92:BoU3y)
fogas till detta betänkande som bilaga 1 och bilaga 2.

Utskottet

Inledning
I proposition 1991/92:60 föreslår regeringen ett antal
ändringar i skattesystemet som ett led i dess politik för att
bryta den ekonomiska stagnationen och lägga grunden för en ny
period av tillväxt, företagande och utveckling i Sverige.
Propositionen har anknytning till den tidigare under hösten
framlagda propositionen 1991/92:38 om inriktningen av den
ekonomiska politiken. I den propositionen, som behandlas av
finansutskottet (bet. 1991/92:FiU10), har regeringen lämnat sin
syn på det ekonomiska läget och redovisat åtgärder som skall
stärka den svenska ekonomins växtkraft. Också proposition
1991/92:51 om en ny småföretagspolitik, som bereds i
näringsutskottet (bet. 1991/92:NU14), har beröring med de frågor
som skatteutskottet behandlar i förevarande ärende. Det nära
sambandet mellan de tre nämnda propositionerna har medfört att
vissa av de motionsyrkanden som väckts med anledning av
propositionerna 1991/92:38 och 1991/92:51 har överlämnats till
skatteutskottet.
De skatteförslag regeringen har lagt fram i proposition
1991/92:60 är resultatet av en prioritering bland en rad
angelägna förändringar av skatterna i regeringens strategi för
att öka sparande och tillväxt. Åtgärder som skall stärka de
mindre och medelstora företagen och den allmänna
riskkapitalförsörjningen har fått hög prioritet.
Ett av de viktigaste förslagen gäller avveckling av
förmögenhetsskatten. Av statsfinansiella skäl föreslås att
avvecklingen sker på några års sikt. För arbetande kapital i
företag kan uttaget av förmögenhetsskatt enligt propositionen
innebära en skadlig belastning, och i detta hänseende föreslås
ett omedelbart slopande. En sänkning av skatteuttaget på
kapitalinkomster är enligt propositionen en angelägen åtgärd som
stimulerar till ett ökat hushållssparande och utgör ett första
steg i en anpassning av denna beskattning till omvärldens. På
företagsbeskattningens område anges i propositionen inriktningen
av det fortsatta arbetet och föreslås ett slopande av
skogsvårdsavgiften och den allmänna löneavgiften samt några
ytterligare åtgärder.
I motioner från socialdemokraterna och vänsterpartiet avvisas
regeringens förslag med hänvisning till bl.a. att ett fortsatt
utvärderings- och utredningsarbete rörande skatterna bör ske
innan större förändringar övervägs. Motionärerna framför även
från propositionen avvikande uppfattningar i fråga om
ändringsbehoven, och de hävdar att det saknas statsfinansiellt
utrymme för de föreslagna skattesänkningarna.
Lars Hedfors m.fl. anser i den socialdemokratiska motionen
Sk21 att den arbetsgrupp som skall utvärdera skattereformens
effekter borde ha fått slutföra sitt arbete innan förändringarna
utformades. Enligt motionens yrkande 1 är det angeläget att
påskynda det pågående arbetet med en utvärderingen av
skattereformens effekter. Det måste enligt motionen också göras
en analys av den ökande internationaliseringens effekter för den
svenska ekonomin innan genomgripande förändringar i
skattesystemet beslutas.
I vänsterpartiets motion Sk22 yrkande 1 avvisar Lars Werner
m.fl. propositionen då den enligt motionärerna är oförenlig med
fördelningspolitiska och statsfinansiella krav. Motionärerna
anser också att förslagen borde ha remissbehandlats i större
omfattning och att propositionen har brister vad gäller
konsekvensanalyser. Motionärerna vill att riksdagen skall begära
att regeringen tillsätter en parlamentarisk beredning med
uppgift att föreslå justeringar i skatteomläggningen.
Utskottet vill framhålla att den ekonomiska kris som Sverige
befinner sig i ställer krav på omedelbara åtgärder för att
landet skall få tillbaka den utvecklingskraft som behövs för en
långsiktigt hållbar tillväxt i takt med omvärldens.
Investeringarna har snabbt minskat i näringslivet.
Arbetslösheten har ökat drastiskt. Det råder oro på
kreditmarknaden. Kraftfulla åtgärder är nödvändiga för att
återvinna framtidstro och tillväxt i den svenska ekonomin.
Den skattereform som riksdagen beslutade om 1990 har redan på
olika sätt förbättrat de ekonomiska förutsättningarna för
arbete, sparande och produktion. Reformen är emellertid
otillräcklig. Skattesystemet innehåller fortfarande
tillväxthämmande regler. Inte minst gäller detta frågor som
lämnades utanför skattereformen, t.ex. beskattningen av
arbetande kapital och förmögenhetsbeskattningen över huvud
taget. En viktig del i en strategi för att vända den ekonomiska
utvecklingen är att avlägsna de tillväxthämmande inslagen i
skattesystemet och att sträva efter att uppnå internationellt
konkurrenskraftiga skatteregler. Regeringen har som ett första
steg i en omlagd skattepolitik valt ut några områden på vilka
det är särskilt angeläget med omedelbara förändringar för att
eliminera de skadeverkningar som skattereglerna ger upphov till
för företagande och tillväxt.
I fråga om vad som anförts i motionerna om statsfinansiella
konsekvenser m.m. vill utskottet framhålla att avsikten är att
fullt ut finansiera de skattesänkningar som genomförs.
Regeringen har i den tidigare nämnda propositionen 1991/92:38 om
inriktningen av den ekonomiska politiken beräknat att
ändringarna i skattesystemet medför en inkomstminskning i de
offentliga finanserna med 3 miljarder kronor. budgetåret 1991/92
och 7 miljarder kronor budgetåret 1992/93. Den varaktiga
effekten uppgår till ca 7 miljarder kronor när hänsyn tas bl.a.
till förslaget i proposition 1991/92:48 om slopad
skattereduktion för fackföreningsavgifter och motsvarande
avdragsbegränsning för arbetsgivarna. Samtidigt har regeringen i
proposition 1991/92:38  redovisat besparingar i statens budget
som på sikt beräknas uppgå till ca 9 miljarder kronor. Det
framgår också i den nämnda propositionen att regeringen i
budgetpropositionen kommer att redovisa ytterligare förslag till
utgiftsminskningar. Avsikten är att förstärka statens finanser
samtidigt som utgifts- och skattetrycket minskar. I
budgetpropositionen skall också fördelningspolitiska effekter
redovisas och beaktas.
Vad gäller betydelsen för Sveriges del av den internationella
utvecklingen, som tagits upp i den socialdemokratiska motionen,
kan utskottet konstatera att en anpassning till denna utveckling
utgör en viktig utgångspunkt för regeringens förslag rörande
skattepolitiken. I den nyss nämnda propositionen 1991/92:38 om
inriktningen av den ekonomiska politiken görs även vissa
analyser av bl.a. den svenska ekonomin och skatterna i ett
internationellt perspektiv. Det framgår av samma proposition att
regeringen också under våren återkommer till dessa frågor.
Med hänsyn till vad utskottet ovan anfört om behovet av
skyndsamma åtgärder har utskottet heller inte någon erinran mot
att en remissbehandling inte genomförts i större omfattning än
vad som skett. Något tidsmässigt utrymme har självfallet inte
funnits härför. Utskottet kan inte dela den kritik angående
remissbehandling m.m. som framförts i motion Sk22.
Av det ovan anförda framgår att skatteutskottet inte har några
erinringar mot regeringens handläggning av den nu förevarande
propositionen. Utskottet anser följaktligen att det inte finns
skäl för att biträda de i motionerna föreslagna
tillkännagivandena om utvärderingsarbetet rörande
skattereformen eller att en parlamentarisk utredning bör
tillsättas. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sk21 yrkande 1
och Sk22 yrkande 1.
Med anledning av propositionen har i de två nyss nämnda
motionerna även lagts fram förslag som gäller ändringar i
skatteskalan för 1992 års inkomster.
Lars Hedfors m.fl. (s) yrkar i motion Sk21 yrkande 2 att
indexeringen av gränsen för statlig inkomstskatt för 1992 skall
ändras till att avse endast förändringen i basbeloppet, 4,6%.
Enligt motionerna Sk22 yrkandena 8--10 och Fi15 yrkandena 2--4
av Lars Werner m.fl. (v) skall brytpunkten för uttaget av
statlig inkomstskatt justeras ned till 181 400 kr. Grundavdraget
skall räknas upp efter samma principer som gäller för
skatteskalan i övrigt och slopas över brytpunkten. Vid avslag på
detta förslag vill motionärerna enligt yrkande 11 i Sk22 och
yrkande 5 i Fi15 slopa den nuvarande uppräkningen av brytpunkten
för den statliga inkomstskatten med 2% utöver ändringen i
konsumentprisindex.
Utskottet anser att det är angeläget att nu driva ett
målmedvetet arbete för att sänka skattetrycket. Sådana inslag i
skattesystemet som medför att det inte lönar sig med en extra
arbetsinsats bör inte förstärkas. Det är enligt utskottets
mening heller inte önskvärt att gå tillbaka till den gamla
ordningen med ständigt återkommande beslut om justeringar i
skatteskalorna. Utskottet anser således att det i detta
sammanhang inte bör genomföras några förändringar i skatteskalan
för fysiska personers inkomstskatt. Utskottet avstyrker
motionerna Sk21 yrkande 2, Sk22 yrkande 8--10 och Fi15 yrkande
2--4. Utskottet avstyrker även andrahandsyrkandena i Sk22
yrkande 11 och Fi15 yrkande 5.
Förmögenhetsskatten
Avveckling av förmögenhetsskatten
I propositionen föreslås en avveckling av förmögenhetsskatten.
Av statsfinansiella skäl föreslås att avvecklingen sker på några
års sikt. Fr.o.m. 1992 års taxering slopas det översta skiktet i
förmögenhetsskatteskalan. Fr.o.m. 1993 års taxering skall
förmögenhetskatten vara proportionell och utgå med 1,5% av den
del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 800 000
kr. Förmögenhetsskatten avskaffas med verkan fr.o.m. 1995 års
taxering.
Regeringen förslår även att förmögenhetsskatten på arbetande
kapital i företag slopas med omedelbar verkan. Den frågan
behandlar utskottet i följande avsnitt.
Lars Hedfors m.fl. (s) motsätter sig i motion Sk21 att
förmögenhetsskatten avvecklas och att förmögenhetsskatteskalan
för 1992 justeras. Enligt motionen bör regeringen återkomma med
ett förslag om en reformerad förmögenhetsskatt med sänkta
skattesatser och breddad skattebas i enlighet med det
utredningsarbete som inletts av den tidigare socialdemokratiska
regeringen.
Enligt motion 1991/92:N12 av Anita Gradin m.fl. (s) finns det
förutom statsfinansiella skäl även fördelningspolitiska motiv
och likformighetsskäl som talar för någon form av bibehållen
förmögenhetsbeskattning. Motionärerna begär i likhet med
motionärerna i Sk21 att regeringen skall återkomma med förslag
till en förmögenhetsbeskattning med sänkta skattesatser och
breddad skattebas.
I motion Sk22 av Lars Werner m.fl. (v) begärs en allmän
översyn av förmögenhetsskatten med inriktning bl.a. på att
uttaget av förmögenhetsskatt minst skall återställas till den
nivå som gällde före den sänkning av skatteuttaget som
genomfördes år 1990. Motionärerna motsätter sig den i
propositionen föreslagna ändringen i förmögenhetsskatteskalan
för 1992.
Utskottet vill framhålla att den i ett internationellt
perspektiv sammantaget höga svenska kapitalbeskattningen i form
av inkomstskatt, förmögenhetsskatt och arvs- och gåvoskatt
bidrar till att göra Sverige mindre attraktivt för
kapitalinvesteringar och företagande. Enligt utskottets mening
är det nödvändigt att undanröja de skadeverkningar för den
ekonomiska utvecklingen som den höga kapitalbeskattningen
medför. Skattereglerna får inte sätta hinder i vägen för
Sveriges möjligheter att hävda sig i den ökande internationella
konkurrensen om kapital för investeringar.
Ett avskaffande av förmögenhetsskatten är enligt utskottets
mening således en av de åtgärder som måste vidtas för att uppnå
en rimligare behandling av i Sverige placerat kapital. En
sidoeffekt, som inte bör förringas, är den förenkling för de
enskilda och för skattemyndigheterna som ett slopande av
förmögenhetsskatten medför. Utskottet ställer sig bakom den
avveckling som regeringen föreslagit.
Utskottet tillstyrker följaktligen den förändring i
skatteskalan för förmögenhetsskatten vid 1992 års taxering som
föreslagits i propositionen och avstyrker därmed motionerna Sk21
yrkande 5 i denna del och Sk22 yrkande 12.
Vidare tillstyrker utskottet propositionen i vad avser de
föreslagna förändringarna för 1993 års taxering och att
förmögenhetsskatten avvecklas fr.o.m. 1995 års taxering.
Följaktligen avstyrker utskottet samtidigt motionerna Sk21
yrkandena 3 och 5 i motsvarande delar, Sk22 yrkande 2 i denna
del och N12 yrkande 2 i denna del.
Slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital
Redan vid 1992 års taxering slopas enligt regeringsförslaget
förmögenhetsskatten på arbetande kapital i företag. Av tekniska
skäl har skattefriheten länkats till nuvarande gränsdragning för
de s.k. lättnadsreglerna. Förslaget innebär att tillgångar och
skulder i näringsverksamhet som är hänförliga till annan
verksamhet än kapital- eller fastighetsförvaltning undantas från
förmögenhetsskatt, dvs. sådana i näringsverksamheten nedlagda
tillgångar och skulder är inte skattepliktiga resp.
avdragsgilla. Skatteplikten slopas även för aktier på OTC- och
O-listorna. De OTC-aktier m.fl. som vid utgången av år 1991 är
föremål för de särskilda lättnadsreglerna bör enligt förslaget
få behålla denna skattefrihet vid en inregistrering på börsen.
Enligt motion Sk21 av Lars Hedfors m.fl. (s) bör förslaget
avslås och en ändrad beskattning av arbetande kapital i företag
belysas ytterligare i samband med en allmän översyn av
förmögenhetsbeskattningen. Också i motion Sk22 av Lars Werner
m.fl. (v) begärs att frågan om beskattningen av arbetande
kapital skall ses över. Motionärerna i Sk22 är emellertid
beredda att godta att arbetande kapital som en tillfällig
lösning undantas från förmögenhetsskatt vid 1992 års taxering
under förutsättning att skattebefrielsen inte omfattar företag
som är noterade på börsen.
De mindre och medelstora företagen har stor betydelse för den
svenska ekonomiska utvecklingen. De skapar arbetstillfällen åt
en stor andel av löntagarna. De utvecklar nya produkter och
produktionsprocesser. Den utvecklingskraft som finns i dessa
företag är utomordentligt viktig för näringslivets utveckling
och framgångar. Mindre och medelstora företag är till
övervägande del familjeföretag, där familjemedlemmarna är direkt
engagerade i verksamheten. Intresset för företaget och viljan
till personligt risktagande har avgörande betydelse för
företagets utveckling och för hela näringslivet.
En av de nödvändiga åtgärderna för att främja utvecklingen av
de mindre och medelstora företagen är att avskaffa den
belastning på familjeföretagen som förmögenhetsskatten på det
arbetande kapitalet utgör. Denna beskattning hämmar företagets
investeringar och tillväxt. Skatten är inte avdragsgill för
ägaren utan måste normalt betalas genom att beskattade medel tas
ur företaget. På dessa uttag måste företagaren vanligen betala
sociala avgifter. Utskottet delar uppfattningen i propositionen
att det inte är försvarbart att behålla denna beskattning.
Utskottet kan konstatera att förståelsen för de problem som är
förenade med en beskattning av det arbetande kapitalet har ökat
och att även Lars Werner m.fl. (v) i sin motion är för ett
slopande. Utskottet anser emellertid att de begränsningar som
föreslås i motionen inte är aktuella att genomföra mot bakgrund
av att förmögenhetsskatten skall avvecklas. En begränsning till
1992 års taxering skulle även medföra att det uppkommer
osäkerhet om den framtida utformningen av reglerna och att
skattebefrielsen inte skulle få den genomslagskraft som är
avsedd.
Utskottet tillstyrker det förslag i fråga om skattebefrielse
för arbetande kapital i företag som har lagts fram i
propositionen. På en punkt har utskottet emellertid funnit behov
av att göra en komplettering till propositionen. Enligt en
särskild regel i övergångsbestämmelserna skall aktier som vid
årsskiftet 1991-1992 är noterade på OTC- eller O-listan vara
befriade från förmögenhetsskatt även efter en senare
börsregistrering. Regeln syftar till att undanröja hinder för
riskkapitalförsörjningen. Utskottet anser att övergångsregeln
(punkt 2 av övergångsbestämmelserna till upphävandelagen) bör
utvidgas till att gälla även aktier som var onoterade vid
utgången av år 1991. Den justering av övergångsbestämmelserna
som utskottet förordat framgår av utskottets hemställan.
Utskottets ställningstagande i frågan innebär att utskottet
avstyrker motionerna Sk21 yrkandena 3 och 5 i motsvarande delar
samt Sk22 yrkande 2 i denna del och 3.
Övriga förmögenhetsskattefrågor
Enligt propositionen bör den marginalskattereform som nyligen
genomförts slå igenom på beskattningen utan undantag. För att
uppnå detta föreslås beträffande den s.k. begränsningsregeln
att procentsatsen för spärrbeloppet som begränsar det
sammanlagda uttaget av inkomstskatt och förmögenhetsskatt sänks
från 75% till 55% med verkan fr.o.m. 1992 års taxering.
Begränsningsregeln blir överflödig när förmögenhetsskatten
avskaffas och bör därför upphävas med verkan fr.o.m. 1995 års
taxering.
I motion Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl. (s)
yrkas om avslag på propositionen i fråga om begränsningsregeln.
Även Lars Werner m.fl. (v) har i motion Sk22 yrkande 13 motsatt
sig förslaget. Utskottet tillstyrker propositionen även i denna
del och avstyrker motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och Sk22
yrkande 13.
Med hänsyn till att den nuvarande sambeskattningen av
familjehemsplacerade barn med fosterföräldrarna i åtskilliga
fall kan vara direkt stötande föreslår regeringen att denna form
av sambeskattning upphävs redan fr.o.m. 1992 års taxering. I
övrigt kommer sambeskattningen att utmönstras i och med att
förmögenhetsskatten avskaffas.
Lars Hedfors m.fl. (s) har i motion Sk21 yrkande 5 i denna del
yrkat om avslag på förslaget.
Enligt utskottets mening bör den fråga om sambeskattning som
tagits upp särskilt i propositionen få sin lösning omedelbart.
Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker
motion Sk21 yrkande 5 i denna del.
Arvs- och gåvobeskattningen
Som ett led i åtgärderna på kapitalbeskattningsområdet
föreslår regeringen en sänkning i uttaget av arvs- och
gåvoskatt. Förslaget innebär att skikten breddas och att
progressionen dämpas.
Förslaget innebär i fråga om skatteklasserna I och II att den
högsta skattesatsen sänks från 60% till 30% och att
skiktgränserna i alla tre klasserna ungefär fördubblas i de
lägre skikten. I klass I höjs den övre gränsen för det lägsta
skiktet, där skattesatsen är 10%, från 140 000 kr. till
300 000 kr. Skiktet där skattesatsen är 20% -- mellan 140 000
kr. och 300 000 kr. -- ändras på motsvarande sätt till att
innefatta belopp mellan 300 000 kr. och 600 000 kr. Uppgår det
skattepliktiga beloppet till 600 000 kr. eller däröver skall
skatten i skiktet vara 30% vilket ersätter skikt med
skattesatserna 30, 40, 50 och 60%.
För att värderingsreglerna rörande företagsförmögenhet skall
kunna tillämpas vid arvs- och gåvobeskattningen också när
förmögenhetsskatten upphävts föreslås vissa tekniska justeringar
i arvs- och gåvoskattelagen.
Enligt propositionen bereder finansdepartementet för
närvarande frågan om arvs- och gåvobeskattningens framtida
utformning.
Lars Hedfors m.fl (s) yrkar i motion Sk21 avslag på
regeringens förslag (yrkande 5 i denna del) och hemställer att
det utredningsarbete som nämns i propositionen skall avvaktas
innan ändringar beslutas (yrkande 4).
Också i motion Sk22 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas om avslag
på ändringarna i skatteskalorna (yrkande 14). Enligt motionen
bör frågan om justeringar anstå tills dess att en samlad
bedömning kan göras kring arvs- och gåvobeskattningen i
samordning med en översyn av förmögenhetsbeskattningen (yrkande
4).
Enligt utskottet befinner sig arvs- och gåvobeskattningen i
Sverige på en internationellt sett alltför hög nivå. Detta och
även de allmänna motiven för en sänkning av kapitalbeskattningen
talar enligt utskottets mening för en sänkning av skattesatserna
vid arv och gåva. Utskottet tillstyrker följaktligen
propositionen i denna del och och avstyrker därmed motionerna
Sk21 yrkande 5 i denna del och Sk22 yrkande 14.
Av det anförda följer att utskottet inte finner anledning till
att fatta beslut om tillkännagivande till regeringen i enlighet
med vad som yrkats i motion Sk21 yrkande 4 eller Sk22 yrkande 4.
Motionerna avstyrks därför även i denna del.
Kapitalinkomstbeskattningen
Sänkt beskattning av hushållssektorns kapitalinkomster
Regeringen föreslår att skattesatsen för fysiska personers och
dödsbons kapitalinkomster sänks från 30% till 25% fr.o.m. år
1993. Motiven till förslaget är att ge hushållen bättre
förutsättningar till sparande och att uppnå en nivå på
kapitalbeskattningen som gör att Sverige kan hävda sig
internationellt i konkurrensen om kapital för investeringar.
Enligt propositionen vore det fördelaktigt med en sänkning av
skattesatsen till 20% eller kanske till 15%. En sänkning av
skattesatsen medför emellertid att räntan efter skatt stiger,
vilket får effekt på bostadskostnaderna för belånade egnahem och
bostadsrätter. En omedelbar sänkning till 20% skulle enligt
propositionen ge en alltför snabb ökning av bostadskostnaderna
med risk för störningar på fastighetspriser och byggande.
Samtidigt bör enligt propositionen inte bostadspolitiska
hänsynstaganden avseende i första hand övergångseffekter
varaktigt förhindra en anpassning av kapitalinkomstskattesatsen
till 25%. Med en sådan skattesats uppnås enligt propositionen
inte obetydliga förbättringar, samtidigt som höjningen av
bostadskostnaderna begränsas och möjligheten kvarstår att sänka
skattesatsen ytterligare vid ett senare tillfälle. Genom att
skattesänkningen får verkan först den 1 januari 1993 minskas
risken ytterligare för oönskade övergångseffekter och ges
hushållen bättre möjligheter att anpassa sig till den sänkta
skattesatsen. En fördel med att beslutet fattas redan nu är att
de sparstimulerande effekterna kan uppnås utan tidsfördröjning.
De effekter skattesatssänkningen medför för boendekostnaderna
skall enligt propositionen beaktas i samband med den omläggning
av bostadsfinansieringen -- och med den sammanhängande
förändringar i fastighetsskatten -- som kan bli aktuell 1993.
Storleken på och tidpunkten för ytterligare förändringar i
skattesatsen får enligt propositionen avvägas vid ett senare
tillfälle med hänsyn till dels den allmänna ekonomiska
utvecklingen i Sverige, dels förändringar av skattereglerna i
omvärlden.
För att upprätthålla balansen mellan olika boendeformer bör
enligt propositionen sänkningen av kapitalinkomstskattesatsen
kombineras med en motsvarande höjning av de garanterade räntorna
för hyres- och bostadsrätter. Den garanterade räntan uppgår för
närvarande för nybyggda egnahem till 4,9% motsvarande en ränta
efter en 30-procentig skattelättnad på 3,4%, vilket
överensstämmer med den garanterade räntan för ett nybyggt
hyreshus. Avsikten är att regeringen i ett annat sammanhang
skall föreslå en sådan anpassning av de garanterade räntorna för
hyres- och bostadsrätter. Även detta skall beaktas i samband med
en omläggning av bostadsfinansieringen 1993.
I motion Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl. (s)
yrkas om avslag på förslaget. Motionärerna hänvisar till att
effekterna av nyligen genomförda förändringar, bl.a. för
boendekostnaderna, ännu inte kan bedömas, och de hävdar att den
föreslagna skattesänkningen på kapitalinkomster rubbar balansen
mellan beskattningen av arbete och kapital.
Lars Werner m.fl. (v) vill enligt motion Sk22 yrkande 5 utreda
en ny enhetlig kapitalbeskattning som motverkar skatteplanering
och inlåsningseffekter vad gäller sparande och investeringar.
Bostadsutskottet (1991/92:BoU3y) har i yttrande till
skatteutskottet tillstyrkt propositionen i nu förevarande del
och avstyrkt de nyss nämnda motionsyrkandena. Bostadsutskottet
delar uppfattningen att den föreslagna sänkningen av
kapitalinkomstskattesatsen kommer att innebära ett ökat sparande
samtidigt som boendekostnaderna begränsas. Enligt
bostadsutskottet är förslaget acceptabelt såvitt rör
boendekostnaderna.
Utskottet vill nämna att skattereformen innebär att fysiska
personers kapitalinkomster beskattas separat med en
proportionell statlig skatt på 30%. Något grundavdrag
motsvarande det vid beskattningen av arbetsinkomster finns inte
för kapitalinkomster. Skatteuttaget på förvärvsinkomster
varierar däremot vid olika inkomster och på grund av skillnader
i kommunal skattesats. Vid en kommunalskatt på 31% varierar
skatten på förvärvsinkomster från 23,25% till 51%.
I ett internationellt perspektiv är den svenska
kapitalinkomstbeskattningen hög med hänsyn till att
beskattningen omfattar alla slag av nominellt beräknade
kapitalinkomster och således även reavinster. I andra länder
förekommer både lägre och högre skattesatser, men den faktiska
beskattningen är ofta väsentligt lägre genom omfattande undantag
från beskattningen.
Skatteutskottet delar bedömningen i propositionen att en hög
beskattning av kapitalinkomster tillsammans med annan
kapitalbeskattning bidrar till att göra Sverige mindre
attraktivt för kapital. Den kan även bidra till skattefusk som
består i att tillgångar och inkomster i utlandet inte redovisas.
Utskottet anser att det föreligger starka skäl för att sänka
skattesatsen på kapitalinkomster. Denna åtgärd kommer att ge en
angelägen stimulans till ett ökat hushållssparande, vilket i sin
tur bör ge en positiv effekt på tillgången av riskvilligt
kapital och därmed förbättra förutsättningarna för
nyföretagandet. Ett ökat privat sparande ger samtidigt enskilda
människor en större ekonomisk trygghet och ökar deras
valmöjligheter.
Redan den generella sänkningen av skatten på kapitalinkomster
till 25%, som föreslås i nuläget, bör enligt utskottets mening
kunna medföra klara förbättringar, utan att detta kan anses
medföra oacceptabla återverkningar för boendet och
bostadsbyggandet. Såväl vanligt banksparande som andra typer av
sparande blir mera förmånligt, medan låntagande för
konsumtionsändamål blir mindre attraktivt. Avser låntagandet i
stället t.ex. investeringar i aktier balanseras den ökade
lånekostnaden av att skattesatsen sänks även för
aktieutdelningar och reavinster. Detta gynnar
tillväxtbefrämjande investeringar i näringslivet jämfört med
lånefinansierad konsumtion.
Det förtjänar att framhållas att en sänkning av skattesatsen
även kan bidra till att minska de inlåsningar som uppkommer
genom att försäljningar utlöser beskattning. En av många
effekter av denna typ är att det maximala skatteuttaget vid
försäljning av en permanentbostad reduceras från 9% till
7,5% av försäljningspriset när skattesatsen sänks till 25%.
Inlåsningen reduceras även för bl.a. aktieinnehav.
Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom det förslag
till sänkt kapitalskattesats som regeringen lagt fram i
propositionen. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sk21
yrkande 5 i denna del och Sk22 yrkande 5.
Sänkt reavinstskatt på aktier m.m.
I fråga om reavinster på aktier och andra finansiella
instrument som beskattas enligt aktievinstreglerna föreslås i
propositionen att en sänkning av kapitalskattesatsen till 25%
sker redan för 1992 års inkomster för fysiska personer och
dödsbon. Detsamma gäller reavinst på andelar i handelsbolag.
Detta uppnås genom en övergångsregel (punkt 3 av
övergångsbestämmelserna till lagen om statlig inkomstskatt).
Denna regel innebär att fysiska personer och dödsbon skall ta
upp 5/6 av reavinst på aktier och andra finansiella instrument
som avses i 27 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt. På
motsvarande sätt skall gälla att avdrag för reaförlust på sådana
instrument beräknas på ett underlag av 5/6 av förlusten. Genom
bestämmelsen kommer skatte- och avdragseffekten att sänkas till
25% för vinster och förluster på de nämnda instrumenten.
Om det är fråga om en förlust som inte är fullt kvittningsgill
enligt 27 § 5 mom. första stycket den nämnda lagen innebär detta
att drygt 58% (5/6 x 70%) av förlusten får dras av. Värdet
av detta avdrag bestäms enligt den allmänna regeln om
skattereduktion för underskott av kapital.
I motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl.
(s) och Sk22 yrkande 15 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
propositionen avslås även i denna del.
Som utskottet nyss redovisat bör den generella sänkningen av
kapitalskattesatsen få verkan först fr.o.m. 1993 års inkomster.
Det är emellertid för riskkapitalförsörjningen angeläget att
uppnå den lägre skattesatsen redan fr.o.m. 1992 när det gäller
försäljningar av aktier och de andra instrument som avses i
propositionen. Det är också nödvändigt för att undvika en
inlåsningseffekt på grund av den generella sänkningen av
kapitalskattesatsen fr.o.m. 1993 års inkomster.
Av det anförda följer att utskottet godtar propositionen också
i detta avseende och avstyrker motionsyrkandena. Utskottet vill
emellertid i klargörande syfte föreslå en komplettering av den
ovan nämnda punkten 3 av övergångsbestämmelserna till lagen om
statlig inkomstskatt av följande skäl. Enligt 27 § 5 mom. tredje
stycket får förlust som uppkommit genom att aktie förlorat sitt
värde till följd av att ett bolag upplösts genom likvidation
eller fusion kvittas fullt ut till den del förlusten svarar mot
utdelning som erhållits från bolaget under beskattningsåret och
året dessförinnan. Endast i den mån förlusten är större bör
begränsningen till 5/6 av förlusten gälla. Utskottet föreslår
att detta klargörs genom det tillägg till övergångsbestämmelsen
som framgår av utskottets hemställan.
Utskottet vill i sammanhanget även påpeka att vid tillämpning
av bestämmelserna i 3 § 12 mom. lagen om statlig inkomstskatt
gäller att fördelningen av reavinst mellan inkomst av tjänst
resp. inkomst av kapital skall ske med utgångspunkt från den
totala reavinsten. Av den del av reavinsten som skall beskattas
i inkomstslaget kapital skall enligt uttalande i propositionen
(s. 106) 5/6 tas upp som skattepliktig intäkt. Det bör härvid
framhållas att vid tillämpning av tredje stycket nämnda moment
skall hela den reaförlust som uppkommit till följd av att
bolaget upplösts genom likvidation eller fusion minska det
överskjutande beloppet, dvs. det belopp som skall beskattas som
inkomst av tjänst.
Utskottet vill också nämna att övergångsregeln om lägre
skattepliktig reavinst på aktier o.d. vid 1993 års taxering även
tar sikte på andelar i räntefonder. En vinst resp. förlust på
sådan andel tas således upp endast till 5/6. Det reducerade
beloppet behandlas därefter som ränteinkomst eller ränteutgift
enligt 27 § 6 mom. lagen om statlig inkomstskatt.
Kapitalförsäkringar och för värdepappersfonder
I propositionen föreslås även en sänkning av skattesatsen för
avkastning på kapitalförsäkringar och för värdepappersfonder
från 30% till 25% fr.o.m. år 1992.
I motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl.
(s) och Sk22 yrkande 16 av Lars Werner m.fl. (v) hemställs om
avslag på propositionen i denna del.
Avsikten med regeringens förslag är att balansen mellan
hushållens direkta sparande och sparande i kapitalförsäkring
skall upprätthållas. En sådan skattesänkning är enligt
propositionen också angelägen för att kapitalförsäkring i
svenska bolag skall vara konkurrenskraftig jämfört med
kapitalförsäkring i utländska bolag och för att stimulera denna
typ av privat sparande. Skattesatssänkningen föreslås ske redan
fr.o.m. år 1992, eftersom det på detta område inte finns några
särskilda skäl som talar för en tidsfördröjning.
Utskottet instämmer i vad som anförts i propositionen och
tillstyrker således förslaget angående kapitalförsäkringar.
Värdepappersfonder utgör också ett näraliggande alternativ till
hushållens direkta sparande. Liknande skäl som för sparande i
kapitalförsäkringar motiverar att skattesatsen även i detta fall
sänks till 25% fr.o.m. år 1992. Utskottet tillstyrker alltså
propositionen även i detta avseende. Följaktligen avstyrks
motionsyrkandena även i nu berörda delar.
Avkastningsskatten på pensionsmedel
Regeringen föreslår en sänkning av skatten på avkastningen av
privata pensionsförsäkringar från 15% till 10% fr.o.m. år
1992. Förslaget innebär att avkastning på pensionsförsäkringar
beskattas med 10% oavsett om det är fråga om
tjänstepensionsförsäkring eller privat pensionsförsäkring.
I motion Sk23 yrkande 3 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström
(båda nyd) hemställs att riksdagen skall upphäva lagen om
avkastningsskatt på pensionsmedel. Lars Hedfors m.fl. (s) har i
motion Sk21 yrkande 5 i denna del yrkat att förslaget skall
avslås. Detsamma yrkas i motion Sk22 yrkande 17 av Lars Werner
m.fl. (v).
Propositionen avser en justering i lagen om avkastningsskatt
på pensionsmedel för att privata pensionsförsäkringar inte skall
ha sämre skattevillkor än tjänstepensionsförsäkringr. Utskottet
anser att det i detta sammanhang inte finns anledning att ta upp
frågan om avkastningsskatten i ett vidare perspektiv. Utskottet
avstyrker följaktligen motion Sk23 yrkande 2.
Utskottet instämmer i vad som anförts i propositionen till
stöd för en sänkning av avkastningsskatten på privata
pensionsförsäkringar. Det finns inte några bärande skäl för ett
högre skatteuttag på privat pensionsförsäkring i förhållande
till tjänstepensionsförsäkring. Villkoren för de båda
försäkringsformerna liknar alltmer varandra. Skillnaden i
skattesatser skapar bara snedvridningar och orättvisor till
nackdel för privat pensionsförsäkring. En sänkning av
skattesatsen för privat pensionsförsäkring är angelägen också
för att stimulera det privata sparandet och med hänsyn till att
motsvarande försäkringar ofta är skattefria i andra länder. En
enhetlig skattesats undanröjer även komplikationer för
skattskyldiga och skattemyndigheter.
Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen i denna del
och avstyrker också motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och
Sk22 yrkande 17.
Slopande av ränteavdragsbegränsningen
Genom skattereformen infördes särskilda regler i 3 § 2 mom.
lagen om statlig inkomstskatt om begränsningar i avdragsrätten
för räntor. Reglerna skärptes hösten 1990. En tanke bakom
reglerna är att ränteutgifter skall få kvittas mot endast
kapitalintäkter från tillgångar som inte ger några
skattekrediter, t.ex. ränta på banktillgodohavanden i svenska
kronor och likvärdiga fordringar som betalas varje år med hela
det vid beskattningsårets utgång upplupna beloppet. Förutom
begränsningen i fråga om vilka slag av kapitalintäkter som får
kvittas, innebär de särskilda reglerna att avdragsrätten
reduceras till 70% om ränteutgifterna överstiger
ränteintäkterna med mer än 100 000 kr. Vid den skattereduktion
som medges enligt reglerna i uppbördslagen begränsas värdet av
ett underskott av kapital som överstiger 100 000 kr. till (70%
x 30%=) 21% när kapitalskattesatsen som för närvarande
uppgår till 30%.
Reglerna är utomordentligt komplicerade. Särskilt
svårtillgängliga är bestämmelserna om vilka slag av
ränteintäkter som får kvittas mot ränteutgifterna och som alltså
tillåts höja ränteavdragstaket om 100 000 kr. Skälen för att
ränteavdragsbegränsningen infördes var att en fri kvittningsrätt
ansågs kunna leda till en alltför omfattande skatteplanering.
En brist i nuvarande regler är att de förhindrar kvittning av
ränteutgifter mot utdelningsintäkter. Det är heller inte möjligt
att kvitta räntorna mot reavinster. Enligt propositionen
försvårar dessa inskränkningar i kvittningsrätten för
investerare att tillskjuta kapital till företagssektorn. Därmed
begränsas utbudet av riskkapital.
I propositionen föreslås att ränteavdragsbegränsningen slopas
och att således full kvittningsrätt skall finnas mellan
ränteutgifter och alla slag av kapitalinkomster. Detta innebär
generellt sett även en avsevärd förenkling såväl för de
skattskyldiga som för skattemyndigheterna. En annan fördel är
att kontrolluppgiftslämnandet förenklas genom att det inte
längre krävs någon fördelning mellan ränteintäkter som är
kvittningsgilla och sådana som inte är det.
Ett fullständigt slopande av ränteavdragsbegränsningen med
bibehållande av övriga regler skulle dock leda till att
skattesystemet skulle kunna utnyttjas för att erhålla stora
skattekrediter utan att motsvarande fördelar uppkommer för
näringslivet. Det är enligt propositionen därför motiverat att
utforma kapitalinkomstreglerna med viss restriktivitet. Även
statsfinansiella skäl talar för en sådan begränsning. En lämplig
avvägning erhålls enligt propositionen om den nuvarande
ordningen med full resp. kvoterad avdragsrätt omvandlas och
överförs till beräkning av skattereduktion för underskottet. Den
lösningen skulle innebära att skattereduktion medges med 25%
för underskott i inkomstslaget kapital upp till 100 000 kr. För
överskjutande underskott bör skattereduktion medges med 18%.
Under år 1992, när kapitalskattesatsen ligger kvar på 30%,
kommer skattereduktionen att uppgå till 30% och 21% i resp.
skikt. Förslaget innebär att 100000-kronorsgränsen skall gälla
generellt och att de särskilda begränsningar som nu gäller för
ungdomar under 18 år och handelsbolagstaxerade dödsbon inte
skall föras över till skattereduktionsreglerna.
I motion Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl. (s)
yrkas om avslag på propositionen i denna del. Motionärerna anför
att förslaget medför ökade möjligheter till skatteplanering utan
att förslagen kommer att ge någon påtaglig ökning av
riskkapitalbildningen. Också i motion Sk22 yrkande 19 av Lars
Werner m.fl. (v) hemställs om avslag på regeringens förslag att
slopa ränteavdragsbegränsningen.
Enligt utskottets mening innebär den i propositionen
föreslagna förändringen i ränteavdragsreglerna en högst avsevärd
förenkling utan att för den skull reglerna torde kunna inbjuda
till otillbörlig skatteplanering. Utvidgningen i
kvittningsrätten anser utskottet vara viktig för viljan att
ställa riskkapital till förfogande. Utskottet tillstyrker
propositionen i denna del och avstyrker motionerna Sk21 yrkande
5 i denna del och Sk22 yrkande 18.
Utdelningsinkomster och reavinster från fåmansföretag
För att motverka effekten av att arbetsinkomster tas ut som
lägre beskattade utdelningsinkomster och reavinster från
fåmansföretag infördes genom skattereformen särskilda regler för
beskattning av delägare i sådana företag. En förutsättning för
att reglerna skall tillämpas är att delägaren -- eller någon
denne närstående -- varit verksam i bolaget i betydande
omfattning.
Enligt dessa regler beräknas schablonmässigt en normal
kapitalavkastning. Utdelning eller reavinst som överstiger det
schablonmässigt framräknade beloppet beskattas som inkomst av
tjänst. Understiger den faktiska utdelningen det belopp som
definieras som normal kapitalavkastning får skillnaden
däremellan sparas. Den sparade delen läggs följande år till
underlaget för beräkning av utrymmet för kapitalbeskattad
utdelning eller reavinst.
I ett hänseende bör enligt propositionen reglerna göras
generösare. Det gäller bestämningen av förmögenhetsmässigt
ingångsvärde för aktier som anskaffats före år 1990. För denna
typ av aktier finns inte några sparanderegler för tiden fram
till 1990. Gällande regler medger att aktiernas värde räknas upp
med hänsyn till penningvärdeförändringen under högst 20 år
tillbaka i tiden. Denna övergångsreglering är enligt
propositionen inte tillräcklig. Enligt propositionen bör
utrymmet för kapitalbeskattad utdelning och reavinst avseende
aktier och andelar i fåmansföretag som anskaffats före år 1990
alternativt få beräknas med utgångspunkt i aktiernas värde vid
utgången av år 1990.
Enligt motion Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl.
(s) utgör reglerna i den nuvarande utformningen en rimlig
avvägning, och motionärerna anser det inte vara nödvändigt med
en ytterligare uppmjukning. I motion Sk22 yrkande 19 av Lars
Werner m.fl. (v) hemställs att propositionen avslås i denna del.
Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att de
nuvarande övergångsreglerna inte är tillräckliga och anser att
den av regeringen föreslagna justeringen av reglerna bör
genomföras. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och
avstyrker motionsyrkandena såvitt nu är i fråga. Beträffande
fördelningen mellan kapitalinkomster och tjänsteinkomster vid
beräkning av reavinst för aktier fr.o.m. den 1 januari 1992 vill
utskottet hänvisa till vad som anförts tidigare i betänkandet
under rubriken Sänkt reavinstskatt på aktier m.m.
Räntebidrag
Regeringen har i proposition 1991/92:56, som bereds i
bostadsutskottet, lagt fram förslag om bostadsbyggandets
finansiering för år 1992. Förslaget innebär bl.a. att
räntebidrag kan utgå till en fastighetsägare i samband med ny-
eller ombyggnad av bostaden oavsett hur åtgärden har
finansierats.
Hittills har endast fastighetsägare med statliga bostadslån
kunnat erhålla räntebidrag. Räntebidraget har inte varit
skattepliktigt samtidigt som den del av räntekostnaden som
täckts av bidraget inte varit avdragsgill.
Eftersom räntebidrag fr.o.m. 1992 skall kunna utgå oavsett hur
finansiering skett föreslås i proposition 1991/92:60 att
räntebidraget skall vara skattepliktigt samtidigt som erlagda
räntekostnader skall få dras av även till den del de täcks av
räntebidraget. I sammanhanget föreslås en lagändring i lagen om
självdeklaration och kontrolluppgifter som syftar till att
fysisk person som uppbär räntebidrag skall kunna använda sig av
förenklad självdeklaration.
I motion Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl. (s)
yrkas om avslag på propositionen i denna del.
Den föreslagna ändringen i skattereglerna är en konsekvens av
de förändringar i räntebidragsreglerna som regeringen föreslagit
och som riksdagen behandlar i ett annat ärende (bet.
1991/92:BoU9). Utskottet tillstyrker den i förevarande
proposition föreslagna ändringen i skattereglerna och avstyrker
därmed motionsyrkandet.
I fråga om övergångsbestämmelserna till de nya reglerna om
räntebidrag vill utskottet emellertid förorda en mindre
justering såvitt gäller återbetalning av räntebidrag. Avgörande
för om äldre bestämmelser skall tillämpas vid återbetalning av
räntebidrag är inte att det ursprungliga beslutet om räntebidrag
har fattats före ikraftträdandet. Bidraget skall också ha
erhållits före ikraftträdandet. Punkt 1 av
övergångsbestämmelserna till den föreslagna ändringen i lagen om
statlig inkomstskatt bör därför få den utformning som framgår av
utskottets hemställan.
Företagsbeskattning
Allmänt
Den nyligen genomförda skattereformen innebär att
företagsbeskattningen getts en mer ändamålsenlig och
internationellt konkurrenskraftig utformning. Reformen är
emellertid i vissa delar ofullständig. Särskilt gäller detta
beskattningen av enskilda näringsidkare och handelsbolag. Enligt
propositionen är nu utredningsarbetet rörande enskild
näringsverksamhet och beskattningen av handelsbolag inne i en
slutfas och kan beräknas vara avslutat till kommande årsskifte.
Även i andra hänseenden finns det emellertid enligt
propositionen behov av förbättringar. I propositionen tas upp
möjligheterna att tillskapa nya skattestimulanser för teknik-
och innovationsföretag. Det skulle t.ex. kunna vara fråga om att
få avdrag för kapitaltillskott till riskfylld verksamhet.
Vid sidan av dessa frågor bör enligt propositionen även mer
förutsättningslöst göras en övergripande bedömning av vilka
förändringar av företagsbeskattningen som kan behövas. En
utveckling av det nuvarande systemet bör enligt propositionen ta
sikte på att få ett så enkelt, begripligt och överskådligt
system som möjligt. I det sammanhanget får enligt propositionen
också ställning tas till förslaget från utredningen om en
reformerad företagsbeskattning om nuvärdeavskrivning och
periodiseringsfonder.
Enligt propositionen bör det vara möjligt för regering och
riksdag att med början nästa år behandla frågor om fortsatta
förändringar av företagsbeskattningen.
Med anledning av propositionen har Lars Werner m.fl. (v) i
motion Sk22 yrkande 6 återkommit med de förslag angående
inriktningen på företagsbeskattningen som motionärerna framfört
i samband med skattereformen. De krav som ställs i motionen
gäller en höjning av skatteuttaget från företagssektorn,
bl.a. genom skärpt beskattning av de större börsnoterade
företagen och ett avskaffande av SURV-systemet.
Utskottet får på nytt avstyrka de förslag om en annan
inriktning på företagsbeskattningen som Lars Werner m.fl. har
återkommit med i motion Sk22 yrkande 6.
I den från näringsutskottet till skatteutskottet delvis
överlämnade motionen N12 av Anita Gradin m.fl. (s) lämnas
synpunkter på regeringens skatteförslag från näringspolitiska
utgångspunkter. Bl.a. anförs att det finns anledning till en
mycket stor tveksamhet inför effektiviteten i att använda
skattestimulanser för att öka nyföretagandet. Enligt
motionärerna leder skattesänkningarna sannolikt till växande
belastningar på statsbudgeten utan motsvarande fördelar i
företagssektorn. I motionen yrkas att riksdagen skall besluta om
ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med vad som
anförts i motionen om småföretagspolitiken.
Av vad utskottet anfört tidigare i olika avsnitt i betänkandet
framgår att de förslag regeringen lagt fram är inriktade på att
avlägsna tillväxthämmande inslag i skattesystemet och att öka
tillgången på riskkapital, bl.a. genom ett ökat privat sparande.
Denna inriktning på skattepolitiken är enligt utskottets mening
ägnad att stimulera till nyföretagande och investeringar. Detta
kan förväntas leda till ökad tillväxt i ekonomin och avlasta
statsbudgeten. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (båda nyd) har i den till
skatteutskottet i vissa delar överlämnade motionen N16
föreslagit att riksdagen skall besluta tillkännagivanden till
regeringen rörande vissa avdragsfrågor, m.m. Enligt
motionens yrkande 1 skall underskott i näringsverksamhet kunna
kvittas mot inkomst av tjänst. I yrkande 2 vill motionärerna att
nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder införs för att
stimulera investeringar i småföretag. Motionärerna vill också i
yrkande 6 att det införs en avdragsrätt för satsningar i eget
företag.
De nämnda motionsyrkandena gäller sådana frågor som f.n.
behandlas i finansdepartementet. Det finns enligt utskottets
mening inte någon anledning för riksdagen att besluta om
tillkännagivanden till regeringen i dessa frågor. Följaktligen
avstyrks motionsyrkandena.
Slopande av den allmänna löneavgiften
I propositionen föreslås att den allmänna löneavgiften slopas
vid utgången av år 1991. Denna avgift beräknas på underlaget för
arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Den infördes för att
finansiera första steget i 1982 års skattereform och utgick då
med 2%. Avgiftsnivån har ändrats vid flera tillfällen. Enligt
gällande regler är avgiftsnivån 0,16% till utgången av år
1992.
I motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl.
(s) och Sk22 yrkande 21 av Lars Werner m.fl. (v) hemställs att
förslaget avslås. I båda motionerna hänvisas bl.a. till att de
statsfinansiella effekterna av ett slopande inte är klarlagda.
Utskottet ansluter sig till bedömningen i propositionen att
den skattebelastning på arbetsinkomster som löneavgiften utgör
på företagen bör undanröjas. Beträffande de statsfinansiella
effekterna uppgår visserligen det beräknade bruttobortfallet
till ett betydande belopp, men nettobortfallet bör enligt
utskottets uppfattning bli avsevärt mycket lägre. Slopandet
innebär att ett starkt tillväxthämmande inslag i skattesystemet
försvinner. Samtidigt kommer underlaget för inkomstbeskattningen
att öka. Utskottet tillstyrker regeringens förslag att slopa den
allmänna löneavgiften och avstyrker motionsyrkandena i denna
del.
Särskild löneskatt
I propositionen föreslås att uttaget av särskilt löneskatt
på vissa förvärvsinkomster sänks från 22,2% till 21,85% med
anledning av att den allmänna löneavgiften slopas. Motsvarande
justering föreslås beträffande den särskilda löneskatten på
pensionskostnader. Enskilda näringsidkare har -- som en
kompensation för högre avkastningsskatt på privata
pensionsförsäkringar -- betalat lägre särskild löneskatt på
avgift för pensionsförsäkring. På grund av att
avkastningsskatten på privata pensionförsäkringar sänks
föreligger inte längre grund för en lägre löneskatt på
egenföretagarnas pensionsförsäkringar. Nivån på denna föreslås
därför uppjusterad till samma nivå som den särskilda löneskatten
på förvärvsinkomster.
I motion Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl.
hemställs att propositionen avslås i denna del. Enligt motion
Sk23 yrkande 1 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (båda nyd)
skall den särskilda löneskatten avskaffas på pensionärernas
inkomster.
De föreslagna ändringarna angående uttaget av särskild
löneskatt är en konsekvens av bl.a. att den allmänna
löneavgiften slopas. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
och avstyrker motionsyrkandena.
I propositionen tas även upp frågor rörande vissa andra
justeringar i den särskilda löneskatten.
Riksdagen (bet. 1990/91:SfU18) beslutade våren 1991 om en
sänkning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen från
10,1% till 8,2%. Vid riksdagsbehandlingen uppkom fråga om
justering av den särskilda löneskatten med anledning av
sänkningen. Frågan har nu tagits upp i propositionen.
Enligt propositionen bör någon justering av den särskilda
löneskatten inte ske med anledning av att den särskilda
löneskatten även för arbetsgivare baseras på de lägre
egenavgifterna. Om löneskatten i stället baserats på
arbetsgivaravgifterna borde skattesatsen bestämts till 23,9% i
stället för 22,2%. Eftersom egenavgifterna inte påverkas av
den beslutade sänkningen av arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen bör sänkningen enligt propositionen inte
föranleda någon ändring för den särskilda löneskatten. Utskottet
godtar propositionen även i denna del.
I övrigt föreslås vissa justeringar i underlaget för den
särskilda löneskatten på förvärvsinkomster. Bl.a. föreslås --
för att åstadkomma neutralitet mellan olika
arbetsgivarkategorier på det statliga och det kommunala området
-- att avgångsersättningar från arbetsgivare som tillämpar
kommunalt pensionsavtal och där kommunal borgen föreligger
omfattas av reglerna om särskild löneskatt. Det framgår av
propositionen att vissa företag med kommunal anknytning som
betalar ut avgångsersättningar inte omfattas av lagen om
särskild löneskatt och att företagen därför får erlägga fulla
socialavgifter på dessa ersättningar.
I propositionen föreslås att även avgångsersättningar från
arbetsgivare som tillämpar kommunalt pensionsavtal och där
kommunal borgen föreligger skall omfattas av reglerna om
särskild löneskatt. Med den i propositionen föreslagna
utvidgningen skulle ändå vissa kommunala arbetgivarkategorier,
bl.a. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet m.fl. i
anvisningspunkten 20 e till 23 § kommunalskattelagen uppräknade
arbetsgivare falla utanför området för den särskilda
löneskatten. Utskottet förordar att även dessa
arbetsgivarkategorier skall omfattas och föreslår den ändring i
det vid propositionen fogade förslaget till ändringen i lagen om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster som framgår av
utskottets hemställan. Med denna justering tillstyrker utskottet
propositionen i övrigt i vad den avser vissa justeringar i
underlaget för den särskilda löneskatten.
Slopande av socialavgifter på vinstandelsmedel, m.m.
I propositionen föreslås ett slopande av socialavgifter på
vinstandelsmedel. Till följd härav skall bidragen till
vinstandelsstiftelser inte heller vara pensionsgrundande för
arbetstagaren.
Enligt motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors
m.fl. (s) och Sk22 yrkande 22 av Lars Werner m.fl. (v) skall
propositionen avslås i denna del.
Vinstandelssystem i företag gör de anställda delaktiga i
företagets resultat och sprider ägandet. Systemet främjar
produktivitet och utgör ett långsiktigt sparande. Utskottet
instämmer i att detta sparande bör stimuleras ytterligare. Som
föreslås i propositionen kan detta enklast ske genom att återgå
till de förhållanden som gällde före år 1987, då
avgiftsskyldigheten infördes. Socialavgifter bör inte tas ut
vare sig när medlen lämnas till stiftelsen eller när de
anställda eller tidigare anställda erhåller sin andel från
stiftelsen. En sådan åtgärd bidrar till att vitalisera
företagandet i Sverige.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet
propositionen i denna del och avstyrker de motionsyrkanden som
väckts i frågan.
I propositionen har föreslagits vissa tekniska justeringar i
lagen om allmän försäkring med anledning av vissa nyligen
gjorda ändringar i skollagen (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, SFS
1991:1107). Utskottet tillstyrker propositionen i detta
avseende.
Slopande av skogsvårdsavgiften
Skogsvårdsavgift betalas f.n. med ett belopp som motsvarar
0,8% av en fastighets taxerade skogsbruksvärde.
I propositionen föreslås att skogsvårdsavgiften avskaffas
fr.o.m. den 1 juli 1992. För tiden januari -- juni 1992 betalas
en reducerad avgift grundad på 1991 års skogsbruksvärde. Om
skogsägaren så yrkar skall i stället 1992 års skogsbruksvärde få
läggas till grund för avgiftsberäkningen.
I motion Sk21 av Lars Hedfors m.fl. (s) erinras om att en
översyn av skogsvårdsavgiften ingår i direktiven för den
skogspolitiska utredningen. Med tanke på de redan stora
anspråken på de naturvårdande anslagen bör ett ställningstagande
till skogsvårdsavgiftens framtida utformning enligt motionen
anstå till dess utredningen har presenterat sitt förslag, och
regeringens förslag bör avslås enligt motionen (yrkande 5 i
denna del). Enligt motion Sk22 av Lars Werner m.fl. (v) talar
övervägande näringspolitiska skäl liksom likformighets- och
regionalpolitiska skäl för att skogsvårdsavgifterna slopas, dock
under förbehållet att medel i annan ordning reserveras för att
täcka vissa naturvårdande insatser. Riksdagen bör enligt
motionen begära att regeringen återkommer med förslag i enlighet
därmed (yrkande 7).
Systemet med skogsvårdsavgift för att finansiera diverse
åtgärder på skogsbruksområdet har under senare tid utsatts för
en allt större kritik från skogsägarna. Skogsvårdsavgiften anses
medföra en omotiverat hög skattebelastning. Avgiftens starkt
negativa effekter för ett långsiktigt och rationellt skogsbruk
har framhållits. Frågan om att slopa skogsvårdsavgifterna har
tagits upp i riksdagen vid upprepade tillfällen.
Vid den senaste behandlingen av frågan i riksdagen stannade en
majoritet för att avvakta resultatet av den i juni 1990
tillsatta skogspolitiska kommitténs arbete. Detta arbete är dock
inte slutfört förrän under nästa år.
Skatteutskottet har i denna fråga inhämtat yttrande från
jordbruksutskottet. Av jordbruksutskottets redovisning
(1991/92:JoU4y, se bilaga 1) framgår bl.a. omfattningen av olika
skogliga bidrag m.m. som bekostas av skogsvårdsavgiften. Det
framgår vidare av yttrandet att regeringen den 28 november i år
har beslutat att ge tilläggsdirektiv till den skogspolitiska
kommittén med hänsyn till bl.a. regeringens förslag om att
skogsvårdsavgiften skall slopas år 1992. Beroende på de ändrade
förutsättningarna har tiden för uppdragets redovisning
utsträckts till den 1 september 1992.
Enligt tilläggsdirektiven måste kommitténs bedömningar och
förslag i fråga om de statliga medlen och den statliga
skogsvårdsorganisationen utgå från det förhållandet att en
väsentlig del av finansieringen nu bortfaller. Om kommittén
finner att verksamheter som nu finansieras med
skogsvårdsavgiften skall finnas kvar även i fortsättningen bör
därför förslag till annan finansiering lämnas. Därvid bör
kommittén särskilt uppmärksamma den grundläggande princip som
präglar regeringens politik, nämligen ett ökat praktiskt och
ekonomiskt ansvarstagande från näringslivets sida i utbyte mot
minskade ekonomiska och administrativa pålagor. Kommittén bör
slutligen enligt tilläggsdirektiven beakta de förslag till
förändringar som regeringen kommer att lämna i
budgetpropositionen 1992.
Jordbruksutskottet har i yttrandet ställt sig bakom
föredragande statsrådets bedömning att skogsvårdsavgiften medför
en omotiverat hög skattebelastning och att den har negativa
verkningar för ett långsiktigt och rationellt skogsbruk.
Skogsägarna själva är de som bäst kan avgöra vilka investeringar
som behövs. Övervägande skäl talar enligt jordbruksutskottet
därför för att beslut om avskaffande av avgiften tas redan nu.
Förslaget innebär, som framgår av jordbruksutskottets
redovisning, inte att de bidrag och övriga åtgärder som
finansieras genom avgifterna kommer att upphöra omedelbart. Den
föreslagna konstruktionen innebär att en successiv nedtrappning
kan äga rum och att möjligheterna att utnyttja avgiftsmedel för
finansiering av åtgärder i skogsbruket helt upphör först den 1
juli 1994. Riksdagen bör fatta det principiella
avvecklingsbeslutet redan nu. Ytterligare beslut kommer att
fattas vid riksdagsbehandlingen av 1992/93 års budget. Den
skogspolitiska kommitténs fortsatta arbete kommer därigenom att
kunna bedrivas inom en fast ram enligt de tilläggsdirektiv som
redovisats i det föregående. Jordbruksutskottet anser sålunda
att det inte finns någon anledning till att avvisa regeringens
förslag i enlighet med vad som yrkats i motion Sk21. Ett
fullföljande av kommitténs ursprungliga uppdrag att först i
mitten av 1992 lämna förslag till eventuella förändringar av
skogsvårdsavgiften skulle enligt jordbruksutskottet allvarligt
försena den skogspolitiska reformen.
Vad jordbruksutskottet anfört om skogsägarnas investeringar
innebär icke att de krav på ett naturvårdande och ekologiskt
riktigt skogsbruk, som jordbruksutskottet i olika sammanhang
ställt, får eftersättas. Jordbruksutskottet instämmer således i
föredragandens mening att vissa naturvårdande insatser som
hittills finansierats inom ramen för skogsvårdsmedlen kan
inrymmas under andra anslag. Samtidigt finns det enligt
jordbruksutskottet anledning att erinra om vad som anförs i
tilläggsdirektiven till den skogspolitiska kommittén om ett
"ökat praktiskt och ekonomiskt ansvarstagande från näringslivets
sida i utbyte mot minskade ekonomiska och administrativa
pålagor". Jordbruksutskottet har i tidigare sammanhang -- senast
i det miljöpolitiska betänkandet våren 1991 -- pekat på de stora
behov av naturskydd som föreligger i de svenska skogarna. Att
skogsbruket drivs som mångbruk och enligt naturens
förutsättningar på varje ståndort samt att stor hänsyn därvid
tas till att den biologiska mångfalden icke minskar måste enligt
jordbruksutskottets mening vara utgångspunkten för varje
skogsägare.
Det anförda har föranlett jordbruksutskottet att inte biträda
vänsterpartiets yrkande om avslag på regeringens förslag och
begäran om nytt förslag.
Skatteutskottet konstaterar med tillfredsställelse att den i
riksdagen vid åtskilliga tidigare tillfällen behandlade frågan
om skogsvårdsavgiftens slopande äntligen får sin lösning.
Skatteutskottet får med hänvisning till vad jordbruksutskottet
har anfört rörande bidrag m.m. på det skogliga området
tillstyrka förslaget i propositionen att skogsvårdsavgiften
avvecklas. Utskottet har inte någon erinran mot den
avvecklingsplan regeringen föreslagit. Av detta följer att
utskottet avstyrker motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och
Sk22 yrkande 7.
Räntefördelning, m.m.
I avvaktan på det fortsatta utredningsarbetet om beskattningen
av enskilda näringsidkare och handelsbolag föreslås i
propositionen att tillämpningen av reglerna om
räntefördelning skall uppskjutas.
I motion Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl. (s)
hemställs om avslag på propositionen i denna del. Motionärerna
anser att det pågående utredningsarbetet angående enskild
näringsverksamhet bör avvaktas innan reglerna ges en ny
tillämpning.
Utskottet anser att tillämpningen av reglerna om
räntefördelning lämpligen bör skjutas upp i avvaktan på det
kommande förslaget om beskattning av enskild näringsverksamhet
och handelsbolag. Utskottet tillstyrker propositionen i denna
del och avstyrker motionsyrkandet.
I propositionen föreslås att statliga räntebidrag i
näringsverksamhet för bostadsändamål görs skattepliktiga.
Avdrag medges för hela räntekostnaden även till den del
räntekostnaden finansieras med räntebidrag.
I motion Sk21 yrkande 5 i denna del av Lars Hedfors m.fl. (s)
hemställs om avslag på propositionen i denna del. Med hänvisning
till att utskottet tidigare godtagit förslaget angående
räntebidrag utanför näringsverksamhet får utskottet tillstyrka
propositionen även i nu förevarande del och avstyrka
motionsyrkandet.
Skadeförsäkringsföretag
Riksdagen har tidigare uppmärksammat
skadeförsäkringsföretagens konkurrenssituation i samband med
övergången till det nya skattesystemet. I våras beslöt riksdagen
om ett tillkännagivande till regeringen med anledning av ett
antal motioner med förslag om att konkurrensneutralitet skulle
föreligga mellan ömsesidiga bolag och aktiebolag i samband med
genomförandet av skattereformen (bet. 1990/91:SkU30, rskr.
1990/91:313).
I propositionen föreslås -- som en lösning i avvaktan på
ytterligare prövning av frågan -- att särskilda regler skall
gälla vid 1992 års taxering. Säkerhetsreserven räknas som skuld
vid beräkning av underlaget till SURV endast till den del
reserven överstiger 70% av säkerhetsreserven i bokslut till
ledning för 1991 års taxering. Enligt propositionen innebär
förslaget att någon avskattning av reserver inte bör uppkomma
vid 1992 års taxering.
Utskottet har inte någon erinran mot den tillfälliga lösning
som regeringen förordar och tillstyrker följaktligen
propositionen i denna del.
Övriga frågor
Som utskottet har nämnt inledningsvis samordnas i detta
sammanhang den författningsmässiga regleringen av vissa förslag
i den tidigare av utskottet behandlade propositionen 1991/92:48
med de lagförslag i berörda delar som behandlas i det nu
förevarande betänkandet. I det föregående har utskottet även
föreslagit vissa justeringar i några av de i propositionen
framlagda lagförslagen. Härutöver bör de redaktionella
justeringar och rättelser göras som framgår av utskottets
hemställan angående lagförslagen nedan. Med de ändringar som
utskottet sålunda föreslagit tillstyrker utskottet de vid
propositionen fogade lagförslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande fortsatt utvärderings- och utredningsarbete
rörande skatterna
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 1 och
1991/92:Sk22 yrkande 1,
res. 1 (s)
2. beträffande inkomstskatteskalan för 1992
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 2,
1991/92:Sk22 yrkande 8--11 och 1991/92:Fi15 yrkande 2--5,
res. 2 (s)
3. beträffande förmögenhetsskatten vid 1992 års taxering
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och
1991/92:Sk22 yrkande 12,
res. 3 (s)
4. beträffande förmögenhetsskatten fr.o.m. 1993 års
taxering och avveckling fr.o.m. 1995 års taxering
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 3 i denna del och 5 i
denna del, 1991/92:Sk22 yrkande 2 i denna del och 1991/92:N12
yrkande 2 i denna del,
res. 4 (s)
5. beträffande förmögenhetsskatten på arbetande kapital
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 3 i denna del och 5 i
denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 2 i denna del och 3,
res. 5 (s)
6. beträffande begränsningsregeln
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 3 i denna del och 5 i
denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 13,
res. 6 (s)
7. beträffande sambeskattningen
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del,
res. 7 (s)
8. beträffande skatteskalorna vid arvs- och
gåvobeskattningen, m.m.
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och
1991/92:Sk22 yrkande 14,
res. 8 (s)
9. beträffande tillkännagivande angående arvs- och
gåvobeskattningen i framtiden
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 4 och
1991/92:Sk22 yrkande 4,
res. 9 (s)
10. beträffande sänkt beskattning av hushållssektorns
kapitalinkomster
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och
1991/92:Sk22 yrkande 5,
res. 10 (s)
11. beträffande sänkt reavinstskatt på aktier m.m.
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och
1991/92:Sk22 yrkande 15,
res. 11 (s)
12. beträffande kapitalförsäkringar och
värdepappersfonder
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och
1991/92:Sk22 yrkande 16,
res. 12 (s)
13. beträffande avkastningsskatten på pensionsmedel
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del,
1991/92:Sk22 yrkande 17 och 1991/92:Sk23 yrkande 2,
res. 13 (s)
res. 14 (nyd)
14. beträffande slopande av ränteavdragsbegränsningen
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och
1991/92:Sk22 yrkande 18,
res. 15 (s)
15. beträffande utdelningsinkomster och reavinster från
fåmansföretag
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och
1991/92:Sk22 yrkande 19,
res. 16 (s)
16. beträffande räntebidrag
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del,
res. 17 (s)
17. beträffande skatteuttaget från företagssektorn
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sk22 yrkande 6,
18. beträffande skattestimulanser för att öka
nyföretagandet
att riksdagen avslår motion 1991/92:N12 yrkande 2 i denna
del,
res. 18 (s)
19. beträffande vissa avdragsfrågor m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:N16 yrkande 1, 2 och 6,
res. 19 (nyd)
20. beträffande slopande av den allmänna löneavgiften
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och
1991/92:Sk22 yrkande 20,
res. 20 (s)
21. beträffande uttaget av särskild löneskatt
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och
1991/92:Sk23 yrkande 1,
res. 21 (s)
res. 22 (nyd)
22. beträffande vissa andra justeringar av den särskilda
löneskatten
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:60 i denna
del godtar vad utskottet föreslagit,
23. beträffande slopande av socialavgifter på
vinstandelsmedel
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och
1991/92:Sk22 yrkande 21,
res. 23 (s)
24. beträffande vissa tekniska justeringar i lagen om
allmän försäkring
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del,
25. beträffande skogsvårdsavgiften
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och
1991/92:Sk22 yrkande 7,
res. 24 (s)
26. beträffande räntefördelning
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del,
res. 25 (s)
27. beträffande räntebidrag i näringsverksamhet
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del och
avslår motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del,
res. 26 (s)
28. beträffande skadeförsäkringsföretag
att riksdagen bifaller proposition 1991/92:60 i denna del,
29. beträffande lagförslagen
att riksdagen med anledning av propositionerna 1991/92:48 i
denna del och 1991/92:60 i denna del antar de på s. 5 -- 61 i
detta betänkande återgivna förslagen till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
med den ändringen att övergångsbestämmelserna får följande
som utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag                     Utskottets förslag


                                        Denna lag träder i kraft
                                        den 1 januari 1992 och
                                        tillämpas första
                                        gången vid 1993 års
                                        taxering i den mån inte
                                        annat följer av punkterna
                                        1--5 nedan.


1. Äldre bestämmelser i                 1. Äldre bestämmelser i
3 § 4 mom. första                       3 § 4 mom. första
stycket tillämpas                       stycket tillämpas
alltjämt om det                         alltjämt om bidraget
ursprungliga beslutet om                uppburits före
räntebidrag fattats före                ikraftträdandet.
den 1 januari 1992.


2. Bestämmelserna i 3 § 12 mom. tillämpas första gången vid
1992 års taxering.


3. Vid 1993 års taxering                3. Vid 1993 års taxering
gäller för fysiska                      gäller för fysiska
personer och dödsbon                    personer och dödsbon
följande. Av                            följande. Av
realisationsvinst på                    realisationsvinst på
sådana finansiella                      sådana finansiella
instrument som avses i 27 §             instrument som avses i 27 §
1 mom. skall som skattepliktig          1 mom. skall som skattepliktig
intäkt tas upp fem                      intäkt tas upp fem
sjättedelar. Avdrag för                 sjättedelar. Avdrag för
realisationsförlust på                  realisationsförlust på
sådana instrument skall                 sådana instrument skall
grundas på fem                          grundas på fem
sjättedelar av                          sjättedelar av
förlusten. Vad nu sagts                 förlusten. Vad nu sagts
gäller på motsvarande                   gäller på motsvarande
sätt realisationsvinst och              sätt realisationsvinst och
realisationsförlust på                  realisationsförlust på
andel i handelsbolag.                   andel i handelsbolag.


                                        Första stycket gäller
                                        inte sådan
                                        realisationsförlust som
                                        avses i 27 § 5 mom. tredje
                                        stycket till den del
                                        förlusten svarar mot
                                        utdelning från bolaget
                                        under beskattningsåret och
                                        närmast föregående
                                        beskattningsår.


4. Bestämmelserna i 10 § tredje stycket tillämpas första
gången vid 1994 års taxering.


5. Äldre bestämmelser i 10 a § tillämpas för beskattningsår
som påbörjats före ikraftträdandet.




3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,


4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),


5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt,


6. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,


7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,


8. lag om ändring i lagen (1991:1040) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,


9. lag om ändring i lagen (1991:588) om ändring i lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring,


10. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,


11. lag om ändring i lagen (1991:1050) om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter,


12. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter och allmän löneavgift med den ändringen att
övergångsbestämmelserna får följande som
utskottets förslag betecknade lydelse:


Regeringens förslag                     Utskottets förslag Denna
                                        lag träder i kraft den 1
                                        januari 1992. Lagen
                                        tillämpas fortfarande i
                                        fråga om förhållanden
                                        som hänför sig till
                                        tiden före den 1 januari
                                        1992.


                                        Denna lag träder i kraft
                                        den 1 januari 1992. Äldre
                                        bestämmelser tillämpas
                                        fortfarande i fråga om
                                        förhållanden som
                                        hänför sig till tiden
                                        före den 1 januari 1992.




13. lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för
allemanssparande och ungdomsbosparande,


14. lag om ändring i lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv,


15. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster med den ändringen att 1 § får
följande som utskottets förslag betecknade lydelse:


Regeringens förslag                     Utskottets förslag


                                1 §


Särskild löneskatt -- -- -- -- -- -- -- -- för arbetstagare,


3. avgångsersättning som                3. avgångsersättning som
annorledes än på grund                  annorledes än på grund
av kollektivavtalsgrundad               av kollektivavtalsgrundad
avgångsbidragsförsäkring                avgångsbidragsförsäkring
utbetalas av staten eller               utbetalas av staten, kommun
kommun som arbetsgivare eller           eller kommunalförbund som
av annan arbetsgivare, under            arbetsgivare eller av Svenska
förutsättning att                       kommunförbundet,
arbetsgivaren tillämpar                 Landstingsförbundet,
kommunalt pensionsavtal och             Svenska kyrkans
att borgen tecknats i enlighet          församlings- och
med vad som angetts i punkt 20          pastoratsförbund,
e första stycket b av                   Kommunernas pensionsanstalt
anvisningarna till 23 §                 eller Sjukvårdens och
kommunalskattelagen                     socialvårdens planerings-
(1928:370),                             och rationaliseringsinstitut,
                                        under förutsättning att
                                        arbetsgivaren tillämpar
                                        kommunalt pensionsavtal eller
                                        av annan arbetsgivare, under
                                        förutsättning att
                                        arbetsgivaren tillämpar
                                        kommunalt pensionsavtal och
                                        att borgen tecknats i enlighet
                                        med vad som angetts i punkt 20
                                        e första stycket b av
                                        anvisningarna till 23 §
                                        kommunalskattelagen
                                        (1928:370),


4. avgångsersättning som -- -- -- --  första stycket 2 och 13.




16. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel,


17. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,


18. lag om upphävande av lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,


19. lag om upphävande av lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt med den ändringen att punkt 2 av
övergångsbestämmelserna får följande som utskottets förslag
betecknade lydelse:


Regeringens förslag                     Utskottets förslag


                                        2. Aktier som avses i punkt 5
                                        andra stycket av anvisningarna
                                        till 3 och 4 §§ är
                                        inte skattepliktiga. Detsamma
                                        gäller för aktier som
                                        vid utgången av år 1991
                                        omfattades av
                                        bestämmelserna i nämnda
                                        stycke.


                                        2. Aktier som avses i punkt 5
                                        andra stycket av anvisningarna
                                        till 3 och 4 §§ är
                                        inte skattepliktiga. Detsamma
                                        gäller för aktier som
                                        är inregistrerade vid
                                        Stockholms fondbörs om
                                        aktierna vid utgången av
                                        år 1991 omfattades av
                                        bestämmelserna i andra
                                        eller femte stycket nämnda
                                        anvisningspunkt.




20. lag om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning av
skatt i vissa fall,


21. lag om upphävande av lagen (1982:423) om allmän
löneavgift,


22. lag om upphävande av lagen (1990:1454) om höjning av den
allmänna löneavgiften intill utgången av juni 1991,


23. lag om upphävande av lagen (1991:703) om sänkning av den
allmänna löneavgiften intill utgången av december 1992.




Stockholm den 11 december 1991


På skatteutskottets vägnar


Knut Wachtmeister


I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars
Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell
Johansson (fp), Anita Johansson (s), Ivar Franzén (c), Bruno
Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s),
Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl
Fredrik Graf (m) och Sverre Palm (s).


Reservationer
1. Fortsatt utvärderings- och utredningsarbete rörande
skatterna (mom. 1)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65
börjar med "Utskottet vill" och på s. 66 slutar med "yrkande 1"
bort ha följande lydelse:


Skattereformen är en av de viktigaste strukturella reformer
som genomförts i Sverige under 1900-talet. Den innebär ökad
rättvisa, bättre tillväxt i ekonomin och en effektivare
finansiering av och ökat förtroende för välfärdspolitiken.


Genom skattereformen har en viktig grund lagts för att
skattesystemet skall kunna fungera som ett instrument i
fördelningspolitiken. Förutsättningarna för en långsiktig
tillväxt i ekonomin förbättras genom en effektivare användning
av arbete och kapital. Generellt gynnar reformen sparande, medan
hushållens skuldsättning och spekulation i olika former
motverkas. Även detta förbättrar ekonomins funktionssätt.


En grundläggande målsättning för skattereformen är att den
skall tjäna till att finansiera den gemensamma välfärden. Den
har även till syfte att påverka resursanvändningen på ett
samhällsekonomiskt effektivt sätt. Av avgörande betydelse är
också att skattereformen har till uppgift att påverka
fördelningen av disponibel inkomst på ett utjämnande och
rättvist sätt.


En mer likformig och neutral beskattning har gjort det möjligt
att kraftigt minska inkomstskatten samt kraftigt sänka
skattesatserna på kapital och företag. En mer likformig
beskattning har undanröjt den viktigaste orsaken till den
tidigare omfattande skatteplaneringen.


Med mer likformiga skatter har statsskatten kunnat avskaffas
för huvuddelen (ca 85%) av skattebetalarna. Dessa betalar
numera endast kommunalskatt (genomsnittligt 31,15%). I
inkomstskikten ca 60000--95000 kr. betalar man inte ens hela
kommunalskatten genom tillkomsten av det särskilda
grundavdraget. Var sjunde skattebetalare betalar dessutom 20%
i statsskatt på inkomster över ca 180000 kr. per år. Härigenom
bibehålls ett progressivt inslag i inkomstbeskattningen för de
högsta inkomsttagarna.


Behovet av fasta spelregler inom ekonomin brukar ofta betonas
av näringslivet. Men sådana är också viktiga för hushållen för
att de på ett rimligt sätt skall kunna planera långsiktigt. För
att så långt som möjligt skapa förutsättningar för en över lång
tid bestående skattereform gjordes en överenskommelse över
blockgränserna mellan socialdemokraterna och folkpartiet
liberalerna.


De förändringar i skattesystemet som regeringen nu föreslår
innebär att man rubbar den viktiga skattemässiga balansen mellan
arbets- och kapitalinkomster. Ett viktigt fördelningspolitiskt
mål för skattereformen var att höginkomsttagare skulle betala
sina egna skattesänkningar. Efter regeringens förslag och med
oförändrad skatteskala uppfylls inte längre denna förutsättning.


Förslagen om sänkt kapitalbeskattning, uppskjuten
barnbidragshöjning, utvidgade kvittningsmöjligheter för
kapitalinkomster, slopat ränteavdragstak, utvidgade möjligheter
för ägare av fåmansbolag att ta ut lågbeskattade
kapitalinkomster samt sänkningen av investeringsbidragen till
bostadsbyggandet är exempel på regelrätta brott mot
skatteöverenskommelsens grundprinciper.


Någon analys av på vilket sätt förslagen leder till tillväxt
eller innebär en internationell anpassning av de svenska
skatterna ges inte. Huvudsakligen präglas förslagen av
förhoppningar om ökad tillväxt. Syftet verkar vara att ensidigt
gynna kapitalägarintressena.


Inför skattereformen gjordes omfattande ekonomiska studier och
analyser av de samhällsekonomiska effekter som kan bli
resultatet av olika förändringar av skattesystemet, t.ex. av
sänkta skattesatser eller mera likformiga skatter. Hittills
gjorda analyser (se bl.a. SOU 1989:33 och prop. 1989/90:110)
visar på relativt måttliga s.k. utbudseffekter av olika
skattesänkningar.


Regeringens förslag innebär att kapitalägarna skall få stora
förmåner för att arbeta och åstadkomma mer. Vanliga löntagare
skall uppenbarligen uppnå motsvarande resultat genom att drabbas
av kraftiga försämringar. Det är en politik som leder till ökade
orättvisor, skärper motsättningarna och skapar kompensationskrav
hos stora grupper. Det är en politik som är samhällsekonomiskt
ineffektiv och som undergräver finansieringen av den gemensamma
välfärden.


Många av regeringens förslag minskar i stället för att öka
tillväxten. Finansieringen av skattesänkningarna försämrar
hushållens köpkraft. Flera av förslagen, t.ex. försämringarna
för boendet, försvagar ytterligare konjunkturläget inom
byggsektorn.
Effekterna av regeringens olika skatteförslag kan sammanfattas
sålunda. Förslagen innebär att den totala produktionen minskar,
bl.a. genom förslagen om dyrare bostadsbyggande och högre
boendekostnader. Flera av förslagen är därtill regressiva till
sin effekt. De gynnar kraftigt höginkomsttagare med stort
sparande och betydande förmögenheter. Samtidigt minskar
hushållens och företagens möjligheter att planera sin ekonomi
och verksamhet långsiktigt. Förslagen innebär vidare att
skattesystemet förändras utan att en grundlig utvärdering ännu
hunnit göras av skattereformens effekter i olika avseenden.


Det är anmärkningsvärt att regeringen nu vill genomföra
fundamentala förändringar av skattereformen innan den
utvärderingsgrupp som tidigare tillsatts har slutfört sitt
arbete. Det är angeläget att arbetet med utvärderingen av
skattereformen påskyndas för att utröna om reformen har fått
avsedda effekter, bl.a. vad gäller inkomst- och
förmögenhetsfördelningen.


Regeringens förslag saknar också en nödvändig analys av den
ökande internationaliseringens effekter för den svenska ekonomin
och skattepolitiken. Det är anmärkningsvärt eftersom ett stort
antal av regeringens skatteförslag motiveras av anpassningskrav
gentemot EG. Det mesta talar för att Sverige, även vid en
EG-anslutning, bör kunna behålla en betydande handlingsfrihet
inom skattepolitiken. En sådan analys måste genomföras och
redovisas innan genomgripande förändringar görs i det svenska
skattesystemet.


Genom nu redovisade och aviserade skattesänkningsförslag
kommer regeringens politik att undergräva finansieringen av den
gemensamma välfärden. Även i detta avseende bryter regeringen på
ett avgörande sätt upp den överenskommelse som ligger till grund
för skattereformen.


De förslag på skatteområdet som regeringen redovisar i sin
proposition om skattepolitik kommer att påtagligt försämra
statsfinanserna. I motion Sk21 görs bedömningen att
budgetunderskottet ökar med en och en halv miljard kronor
1991/92, med sex och en halv miljarder kronor 1992/93 och med
närmare åtta miljarder kronor när förslagen är helt genomförda.


Till detta kommer förslag i andra propositioner om att
avskaffa omsättningsskatten på handel med aktier m.m. redan i
år, att sänka mervärdeskatten 1992 mer än enligt riksdagens
tidigare ställningstaganden etc.


Dessa skattesänkningar kommer att leda till en högre räntenivå
i Sverige, vilket kommer att utgöra en broms på tillväxten. I
ett senare skede kommer de att framtvinga ingrepp i välfärden
med negativa och oacceptabla konsekvenser för inkomst- och
förmögenhetsfördelningen. Regeringens förslag är inte förenliga
med en ansvarsfull finanspolitik.


I den socialdemokratiska motionen Sk21 avvisas de förslag om
skattesänkningar som regeringen lagt fram i stor hast. En
ansvarsfull ekonomisk politik förutsätter att stora förändringar
inte genomförs utan att konsekvenserna först noga övervägts. Ett
minimikrav är att det utvärderingsarbete som pågår angående
skattereformens effekter måste få slutföras. Därtill är det
nödvändigt att ytterligare analysera bl.a. utvecklingen i
omvärlden för att det skall vara möjligt att ta ställning till
vilka anpassningsbehov som kan finnas. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen till känna vad som anförts i motion Sk21
rörande utvärdering av skattereformens effekter och behovet av
analyser i fråga om konsekvenserna för Sveriges del av den
ökande internationaliseringen.


dels att utskottet under moment 1 bort hemställa:


1. beträffande fortsatt utvärderings- och
utredningsarbete rörande skatterna


att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 1
och med anledning av proposition 1991/92:60 och motion
1991/92:Sk22 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1991/92:Sk21 anförts angående utvärdering av
skattereformens effekter och behovet av analyser i fråga om
konsekvenserna för Sveriges del av den ökande
internationaliseringen.




2. Inkomstskatteskalan för 1992 (mom. 2 och mom. 29 i
motsvarande del)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 5" bort ha
följande lydelse:


Nästa år skall enligt riksdagens beslut inkomstskatteskalan
för arbetsinkomster justeras automatiskt. Gränsen för statlig
inkomstskatt, den s.k. brytpunkten, skall justeras med hänsyn
till konsumentprisernas utveckling (KPI) oktober 1990--oktober
1991 med tillägg av 2%.


Sedan mitten av 1970-talet har denna typ av justeringar gjorts
i stort sett varje år för att undvika en ökad skatt på nominella
löneökningar. Skillnaden nu är att denna justering skall ske
automatiskt utan krav på riksdagsbeslut.


Uppgörelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet
liberalerna om skattereformen är nu bruten. I detta läge
föreligger inte längre något hinder att föreslå förändringar i
denna reform i syfte främst att återställa den
fördelningspolitiska balansen i reformen.


En utgångspunkt för skattereformen har varit att den skall
vara fördelningspolitiskt neutral. Kravet innebär att
höginkomsttagarna genom reformens finansiering skall betala sina
egna skattesänkningar. Det är av fördelningspolitiska skäl
motiverat att justera brytpunkten med enbart den s.k.
underliggande inflationen, dvs. KPI-höjningen minskad med den
prishöjning som är en följd av skattereformen.


Sammantaget innebär denna förändring, i förhållande till
nuvarande regler, att brytpunkten nästa år räknas upp med samma
procenttal som används för uppräkning av basbeloppet, nämligen
4,6% för beskattningsåret 1992. Eftersom lönerna ökar
långsammare (Rehnbergavtalen) än 4,6% mellan 1991 och 1992
kommer antalet personer som betalar statlig skatt ändå att
minska för 1992.


En sådan justering innebär ökade statsinkomster med ca 2,3
miljarder kronor. Som visas i motion Sk21 har de föreslagna
åtgärderna en bra fördelningsprofil när hänsyn tas till nästa
års löneutveckling såsom den är bestämd enligt de s.k.
Rehnbergavtalen. Nettolönen efter skatt kommer enligt det
socialdemokratiska förslaget att öka mest vid lägre inkomster.
Med gällande regler får höginkomsttagarna däremot en större
nettolöneökning än mellanskiktet. Det socialdemokratiska
förslaget innebär att ökningen blir i stort sett densamma från
en årsinkomst på ca 150000 kr. och uppåt.


Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion
Sk21 yrkande 2 och avstyrker motionerna Sk22 yrkandena 8--11 och
Fi15 yrkandena 2--5.


dels att utskottet under moment 2 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


2. beträffande inkomstskatteskalan för 1992


att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 2
och med avslag på motionerna 1991/92:Sk22 yrkandena 8--11 och
1991/92:Fi15 yrkandena 2--5 beslutar om en ändrad skatteskala i
enlighet med motion 1991/92:Sk21 yrkande 2,


29. beträffande lagförslagen i fråga om 10 § andra
stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan antar
följande som Reservanternas förslag betecknade förslag till
ändring i 10 § andra stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.


Nuvarande lydelse                       Reservanternas förslag


                                10 §
Skatt på                                Skatt på
förvärvsinkomst utgör                   förvärvsinkomst utgör
100 kronor samt 20 procent av           vid 1993 års taxering 100
den del av den                          kronor samt 20 procent av den
beskattningsbara                        del av den beskattningsbara
förvärvsinkomsten som                   förvärvsinkomsten som
överstiger en skiktgräns                överstiger en skiktgräns
på 170 000 kronor vid 1992              på 177 800 kronor.
års taxering. Vid
följande taxeringar
uppgår skiktgränsen till
skiktgränsen för
föregående
taxeringsår multiplicerad
med det jämförelsetal,
uttryckt i procent, som anger
förhållandet mellan det
allmänna prisläget i
oktober andra året före
taxeringsåret och
prisläget i oktober tredje
året före
taxeringsåret med
tillägg av två
procentenheter.
Skiktgränsen fastställs
av regeringen före
utgången av andra året
före taxeringsåret och
avrundas nedåt till helt
hundratal kronor.


3. Förmögenhetsskatten vid 1992 års taxering (mom.3)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67
börjar med "Utskottet vill" och på s. 68 slutar med "yrkande 12"
bort ha följande lydelse:


Regeringens förslag att sänka förmögenhetsskatten på stora
förmögenheter med verkan redan fr.o.m. innevarande
beskattningsår bör inte accepteras av fördelningspolitiska skäl.
Utskottet tillstyrker motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och
Sk22 yrkande 12 om avslag på förslaget.


dels att utskottet under moment 3 bort hemställa:


3. beträffande förmögenhetsskatten vid 1992 års taxering


att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande
5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 12 i denna del avslår
proposition 1991/92:60 i denna del.




4. Förmögenhetsskatten fr.o.m. 1993 års taxering och
avveckling fr.o.m. 1995 års taxering (mom. 4 och mom. 29 i
motsvarande del)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68
börjar med "Vidare tillstyrker" och slutar med "denna del" bort
ha följande lydelse:


Den nuvarande förmögenhetsbeskattningen har allvarliga
brister. Det gäller de alltför höga skattesatserna men i lika
hög grad den splittrade behandlingen av olika slags tillgångar.
Vissa tillgångar beskattas medan andra inte beskattas alls.


Det var av olika skäl inte möjligt att samtidigt med
skattereformen genomföra en stor och motiverad omläggning av
förmögenhetsskatten. Ett utredningsförslag har utarbetats inom
finansdepartementet och remissbehandlats men har ännu inte lett
till något konkret förslag till riksdagen.


Det finns dock av såväl fördelningspolitiska skäl som
likformighetsskäl anledning att behålla förmögenhetsskatten.
Starka fördelningspolitiska skäl motiverar att ägare av stora
förmögenheter betalar skatt som ett resultat av den extra
bärkraft som stora förmögenheter skapar. Även statsfinansiella
skäl talar för att avvisa förslaget att slopa
förmögenhetsskatten.


Regeringen motiverar bl.a. sitt förslag med hänsyn till
förhållanden i vår omvärld. Faktum är att ungefär hälften av
OECDs medlemsländer, inkl. de nordiska, i dag har en
förmögenhetsskatt. I likhet med förslagen i den ovan nämnda
utredningen är förmögenhetsskatten proportionell och varierar i
grova drag mellan en halv och en procent av den beskattningsbara
förmögenheten.


Det finns inga beslut inom EG som skulle kräva att
förmögenhetsskatten slopas i Sverige. Inget talar heller för
att förmögenhetsskatten skulle ha haft någon betydelse för
svenska direktinvesteringar i och utflyttning av kapital till
våra konkurrentländer. Däremot kan den ha haft betydelse för
vissa förmögna personers beslut att flytta utomlands. Det
betyder dock inte nödvändigtvis att investeringarna i Sverige
behöver påverkas.


Det är angeläget att även förmögenhetsskatten förändras i den
riktning som har utstakats genom skattereformen, dvs. mot sänkta
skattesatser och bredare skattebaser. En sänkning av
skattesatserna förutsätter en mer likformig behandling av olika
tillgångar och skulder.


Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion
Sk21 yrkande 5 i denna del om avslag på regeringens förslag att
avveckla förmögenhetsskatten. I enlighet med yrkande 3 i denna
del i samma motion bör riksdagen begära att regeringen lägger
fram ett förslag till reformerad förmögenhetsskatt i enlighet
med vad som anförts i motionen.


dels att utskottet under moment 4 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


4. beträffande förmögenhetsskatten fr.o.m. 1993 års
taxering och avveckling fr.o.m. 1995 års taxering


att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande
3 i denna del och yrkande 5 i denna del och 1991/92:N12 yrkande
2 i denna del och med avslag på proposition 1991/92:60 i denna
del och motion 1991/92:Sk22 yrkande 2 i denna del hos regeringen
begär förslag till en reformerad förmögenhetsbeskattning i
enlighet med vad utskottet anfört,


29. beträffande lagförslagen i fråga om lagen om upphävande
av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår
det vid proposition 1991/92:60 fogade förslaget till lag om
upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.




5. Förmögenhetsskatten på arbetande kapital (mom.5)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68
börjar med "De mindre" och på s. 69 slutar med "och 3" bort ha
följande lydelse:


Regeringen föreslår att förmögenhetsskatten för ägare av
mindre och medelstora företag slopas. Detta förslag bör inte
genomföras av följande skäl. För det första överdriver
regeringen skattens negativa betydelse för småföretagen. Gjorda
beräkningar visar att skatten är mycket låg för flertalet
företagare. Endast omkring en tredjedel av dessa betalar någon
förmögenhetsskatt. I genomsnitt är skatten för dessa ca 2000
kr. person.


Skattefrihet för dessa förmögenheter skulle utan tvekan
kraftigt öka möjligheterna till skatteplanering och bidra till
inlåsningseffekter. Vi anser också att det finns skäl att
ifrågasätta de näringspolitiska effekterna av lägre skatt på
kapital i aktuella företag. I princip innebär denna typ av
skattesubventioner att lönsamhetskraven sänks på investeringar i
dessa företag. Att inte låta kapital konkurrera på lika villkor
leder i regel till en ineffektiv kapitalanvändning och att
ineffektiva och olönsamma verksamheter drivs vidare trots att
dessa inte klarar sig av egen kraft, med andra ord är
företagsekonomiskt olönsamma.


Det finns brister i förmögenhetsbeskattningen som det är
angeläget att avlägsna. Därvid bör också förmögenhetsskatten för
arbetande kapital i företag belysas ytterligare. Det är dock
viktigt att en sådan översyn tar hänsyn till de förändringar som
redan skett av inkomst-, kapital- och företagsbeskattningen.


Utformningen av den framtida förmögenhetsbeskattningen måste
ske genom en avvägning mellan en rad viktiga och delvis
motstridiga intressen. Därvid bör särskilt beaktas kravet på
internationellt konkurrenskraftiga regler, som skapar gynnsamma
betingelser för näringsverksamhet, inte minst för
småföretagarna. Samtidigt bör strävan vara att åstadkomma enkla
och likformiga regler som minimerar möjligheterna till
skatteplanering.


Med hänsyn till ovanstående tillstyrker utskottet motion Sk21
yrkandena 3 och 5 i motsvarande delar och avstyrker
propositionen och motion Sk22 yrkande 2 i denna del och yrkande
3. I stället bör det reformarbete som inletts av den tidigare
socialdemokratiska regeringen fullföljas. Regeringen bör
återkomma med förslag om förmögenhetsskatten på arbetande
kapital i det sammanhanget.


dels att utskottet under moment 5 bort hemställa:


5. beträffande förmögenhetsskatten på arbetande kapital


att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 3 i
denna del och yrkande 5 i denna del och med avslag på
proposition 1991/92:60 i denna del och motion 1991/92:Sk22
yrkande 2 i denna del och yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om
förmögenhetsbeskattningen på arbetande kapital i företag.




6. Begränsningsregeln (mom. 6 och mom. 29 i motsvarande del)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69
börjar med "Enligt propositionen" och på s. 70 slutar med
"yrkande 13" bort ha följande lydelse:


Frågan om eventuellt upphävande eller förändringar i
begränsningsregeln bör prövas i samband med frågan om
förmögenhetsbeskattningens framtida utformning. Utskottet
tillstyrker motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och Sk22
yrkande 13. Detta innebär att förslaget i propositionen om att
sätta ned spärrbeloppet och att upphäva begränsningsregeln
fr.o.m. 1995 års taxering avstyrks.


dels att utskottet under moment 6 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


6. beträffande begränsningsregeln


att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande
5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 13 avslår proposition
1991/92:60 i denna del,


29. beträffande lagförslagen i fråga om lagen om upphävande
av lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår
det vid propositionen fogade förslaget till lag om upphävande av
lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall.




7. Sambeskattningen (mom. 7)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70
börjar med "Med hänsyn" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:


Sambeskattningsfrågorna måste behandlas tillsammans med en
allmän reformering av förmögenhetsbeskattningen. Det finns inte
anledning att nu ta upp vissa särskilda frågor till avgörande.
Utskottet avstyrker därför propositionen i denna del och
tillstyrker därmed motion Sk21 yrkande 5 i denna del.


dels att utskottet under moment 7 bort hemställa:


7. beträffande sambeskattningen


att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i
denna del avslår proposition 1991/92:60 i denna del.




8. Skatteskalorna vid arvs- och gåvobeskattningen, m.m. (mom.
8 och mom. 29 i motsvarande del)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70
börjar med "Enligt utskottet" och på s. 71 slutar med "yrkande
14" bort ha följande lydelse:


Som yrkas i motion Sk21 bör regeringens förslag att sänka
skatteuttaget vid arvs- och gåvobeskattningen avslås. Framför
allt är de fördelningspolitiska effekterna av förslagen
oacceptabla. Det är främst stora arv och gåvor som får
skattesänkningar. Enligt regeringens förslag skulle
förändringarna ge ett inkomstbortfall för statskassan på drygt
400 milj.kr. Propositionen innehåller inte några uppgifter om
hur regeringen avser att finansiera detta skattebortfall.


dels att utskottet under moment 8 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


8. beträffande skatteskalorna vid arvs- och
gåvobeskattningen, m.m.


att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande
5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 14 avslår proposition
1991/92:60 i denna del,


29. beträffande lagförslagen i fråga om ändring i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår
det vid proposition 1991/92:60 fogade förslaget till lag om
ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.


9. Tillkännagivande angående arvs- och gåvobeskattningen i
framtiden (mom. 9)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71
börjar med "Av det anförda" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:


Med hänsyn till att ett utredningsarbete pågår avseende den
framtida arvs- och gåvobeskattningen bör resultatet av detta
avvaktas innan några förändringar görs av beskattningsreglerna.
Förändringar bör ske i överensstämmelse med de principer som
gällt för den hittills genomförda reformeringen av
skattesystemet.


Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet ett
tillkännagivande till regeringen i enlighet med motion Sk21
yrkande 4.


dels att utskottet under moment 9 bort hemställa:


9. beträffande tillkännagivande angående arvs- och
gåvobeskattningen i framtiden


att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 4
och med anledning av motion 1991/91:Sk22 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motion 1991/92:Sk21
anförts rörande ändringar i arvs- och gåvoskatten.




10. Sänkt beskattning på hushållssektorns kapitalinkomster
(mom. 10 och mom. 29 i motsvarande del)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72
börjar med "Utskottet vill" och på s. 73 slutar med "yrkande 5"
bort ha följande lydelse:


I samband med skattereformen genomfördes omfattande
förändringar avseende kapitalinkomstbeskattningen. Den innebar
att basen breddades, skattesatsen sattes till 30%,
kvittningsmöjligheterna begränsades och ett ränteavdragstak
infördes. Syftet var att stimulera sparande, motverka hushållens
lånekonsumtion och förhindra osund skatteplanering.


Regeringen föreslår i proposition 1991/92:60 ett antal
förändringar som innebär klara avsteg från
skatteöverenskommelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet
liberalerna. De innebär också viktiga avsteg från flera av
skattereformens principer. Kraftigt sänkta skatter på kapital
gynnar i högre grad hushåll med höga inkomster, vilka också har
de största möjligheterna att spara och bygga upp stora
förmögenheter.


Genom sänkningar av skatten på kapital rubbas den viktiga
balansen mellan arbete och kapital. En rubbad jämvikt i denna
balans är inte bara orättvis. Den bidrar också till en
ineffektiv resursanvändning.


I propositionen föreslår regeringen att skattesatsen sätts
till 25% fr.o.m. 1993. Målen om ett högt hushållssparande och
målet om internationellt konkurrenskraftiga regler talar enligt
regeringen för en sänkning till 15--20%. Hänvisningen till
kraven på internationell anpassning är inte ostridig. Någon
närmare analys av detta anpassningsbehov redovisas inte. Till en
sådan analys avser regeringen att återkomma senare.


Det är anmärkningsvärt att regeringen föreslår förändringar
vars effekter ännu inte har analyserats tillräckligt.
Regeringens förslag att förändra kapitalbeskattningen bör avslås
av bl.a. följande skäl.


En omfattande förändring av kapitalbeskattningen har nyligen
genomförts. Det är förändringar som i grunden påverkat
människors boendekostnader. Förändringarna har också haft viss
påverkan på t.ex. villapriserna. Det är inte klart vilka
slutliga effekter dessa förändringar får för t.ex.
bostadsmarknaden och de enskilda konsumenterna. Det är rimligt
att människor får en längre tid för den anpassning som de nya
reglerna medfört.


Det är också olyckligt att vidta den åtgärd som regeringen
föreslår samtidigt som vi har en lågkonjunktur. Åtgärden verkar
åtstramande och försämrar därigenom konjunkturen ytterligare.


Skattereformen är en helhet. En förändring av reglerna för
kapitalbeskattningen måste också ta hänsyn till reglerna för
exempelvis inkomstbeskattningen.


Det kan inte uteslutas att kapitalbeskattningen i en framtid
behöver förändras, bl.a. mot bakgrund av den fortsatta
internationaliseringens effekter för den svenska ekonomin. I det
sammanhanget bör några frågor belysas och analyseras innan
ytterligare åtgärder vidtas med avseende på
kapitalbeskattningen. Det gäller graden av det internationella
beroendet i den svenska ekonomin (integrering av marknaden
etc.). Även befintliga skillnader mellan Sveriges och andra
OECD-länders effektiva skatter på olika inkomster, sparformer
och investeringar etc. måste analyseras. Detsamma gäller
känsligheten hos olika produktionsfaktorer och ekonomiska
aktiviteter för de skillnader i beskattningen som existerar
mellan olika länder. Det måste också ingående övervägas vad
EG-medlemskapet rent faktiskt betyder för de svenska skatterna
och vilka klara krav på anpassning som i dag finns inom EG.


Med hänvisning till vad som ovan anförts tillstyrker utskottet
motion Sk21 yrkande 5 i denna del. Detta innebär att utskottet
anser att regeringens förslag om sänkning av skattesatsen för
kapitalinkomster skall avslås.


dels att utskottet under moment 10 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


10. beträffande sänkt beskattning på hushållssektorns
kapitalinkomster


att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i
denna del avslår proposition 1991/92:60 i denna del och motion
1991/92:Sk22 yrkande 5,


29. beträffande lagförslagen i fråga om 10 § tredje stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår
det vid propositionen fogade förslaget till ändring i 10 §
tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.




11. Sänkt reavinstskatt på aktier m.m. (mom. 11 och mom. 29 i
motsvarande del)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73
börjar med "Som utskottet" och på s. 74 slutar med "statlig
inkomstskatt" bort ha följande lydelse:


Då det gäller sänkt reavinstskatt på aktier m.m. föreslår
regeringen att dessa regler skall träda i kraft redan från 1992
för att reducera inlåsningseffekter. Förslaget bör inte
genomföras. Utskottet tillstyrker motionerna Sk21 yrkande 5 i
denna del och Sk22 yrkande 15. Följaktligen avstyrks
propositionen i denna del.


dels att utskottet under moment 11 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


11. beträffande sänkt reavinstskatt på aktier m.m.


att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande
5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 15 avslår proposition
1991/92:60 i denna del,


29. beträffande lagförslagen i fråga om
övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår
det vid propositionen fogade förslaget till punkt 3 av
övergångsbestämmelser till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt.




12. Kapitalförsäkringar och värdepappersfonder (mom. 12 och
mom. 29 i motsvarande del)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74
börjar med "Avsikten med " och på s. 75 slutar med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:


Regeringen föreslår att skattesatsen för avkastning på
kapitalförsäkringar och för värdepappersfonder sänks från
30% till 25% fr.o.m. 1992. Med hänvisning till vad som
anförts i motion Sk21 avstyrker utskottet förslaget.


dels att utskottet under moment 12 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


12. beträffande kapitalförsäkringar och
värdepappersfonder


att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande
5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 16 avslår proposition
1991/92:60 i denna del,


29. beträffande lagförslagen i fråga om 10 a § lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår
det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i 10
a § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.


13. Avkastningsskatten på pensionsmedel (mom. 13 och mom. 29 i
motsvarande del)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkande 17"
bort ha följande lydelse:


Med hänsyn till pensionssparandets långsiktiga karaktär och
för att stimulera sparandet i ekonomin accepterade man i
skattereformen en lägre skattesats för denna del av sparandet.
För att tillgodose kraven på skattemässig neutralitet borde
egentligen även pensionssparandet beskattas med en skattesats på
30%. De skillnader i skattesats som finns mellan privat
pensionssparande och löntagarnas tjänstepensioner motiverades av
olikheter i de båda sparformernas utformning.


I tjänstepensionssystemet får den enskilde pensionstagaren ett
pensionsbelopp enligt arbetsgivarens utfästelse (plus den
värdetillväxt som utgör värdesäkring). I detta system tillfaller
försäkringsföretagets avkastning, utöver pensionsutfästelsen,
arbetsgivaren i form av premiereduktion.


Den som däremot köper en privat pensionsförsäkring får ett
resultat som tydligare är knutet till avkastningen. Vederbörande
får nämligen ut huvuddelen av premien jämte all den avkastning
som kapitalet givit.


Att som regeringen föreslår sänka skattesatsen till 10% på
privata pensionsförsäkringar är helt oacceptabelt. Det finns
inte några principiella skäl till varför privat
pensionssparande, som även efter skattereformen är ett
skattemässigt gynnat sparande, ytterligare skall subventioneras
via skattesystemet.


Beskattningen av privata pensionsförsäkringar är i praktiken
starkt progressiv och var därför ett viktigt inslag i strävan
efter fördelningspolitisk rättvisa. En sänkning av denna skatt
innebär därför en ytterligare försvagning av skattesystemets
fördelningseffekter.


Mot denna bakgrund avstyrks regeringens förslag till sänkt
skattesats på privata pensionsförsäkringar. Detta innebär ett
tillstyrkande till motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och
Sk22 yrkande 17.


dels att utskottet under moment 13 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


13. beträffande avkastningsskatten på pensionsmedel


att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande
5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 17 avslår proposition
1991/92:60 i denna del och motion 1991/92:Sk23 yrkande 2,


29. beträffande lagförslagen i fråga om ändring i lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår
det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i
lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.




14. Avkastningsskatten på pensionsmedel (mom. 13 och mom. 29 i
motsvarande del)


Peter Kling (nyd) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkande 17"
bort ha följande lydelse:


Enligt regeringsförslaget skall lagen om avkastningsskatt på
pensionsmedel förbättras så till vida att skatten sänks från
15% till 10% även för andra pensioner än tjänstepensioner.
Att belasta pensionssparande med en särskild avkastningsskatt är
en konfiskatorisk åtgärd från statsmaktens sida som inte är
försvarbar. Denna beskattning måste slopas. Detta innebär att
utskottet tillstyrker motion Sk23 yrkande 2.


dels att utskottet under moment 13 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


13. beträffande avkastningsskatten på pensionsmedel


att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk23 yrkande 2
och med anledning av proposition 1991/92:60 i denna del och med
avslag på motionerna 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del och
1991/92:Sk22 yrkande 17 beslutar att upphäva lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel,


29. beträffande lagförslagen i fråga om lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan antar
följande


Förslag till lag om upphävande av lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel


Härigenom föreskrivs att lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1991. Lagen tillämpas dock alltjämt för
beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet.


15. Slopande av ränteavdragsbegränsningen (mom. 14 och mom. 29
i motsvarande del)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76
börjar med "Reglerna är" och på s. 77 slutar med "yrkande 18"
bort ha följande lydelse:


Regeringen föreslår att reglerna om ränteavdragsbegränsning
slopas och att den nuvarande gränsen för fullt avdragsgilla
ränteutgifter omvandlas till en ren skattereduktionsregel.
Huvudmotiven för förändringen anges vara att man därigenom
uppnår en avsevärd förenkling av skattesystemet och förbättrar
tillgången på riskkapital.


En grundtanke i det nya skattesystemet är att lånefinansierad
konsumtion inte skall främjas. Skattekrediter genom
lånefinansierade placeringar som ger en låg löpande avkastning
skall motverkas. Genom att ränteutgifter får kvittas mot
ränteintäkter och underskott upp till 100000 kr. får dras av i
sin helhet uppnås bostadspolitiska mål om rimliga
boendekostnader.


Ränteavdragsbegränsningen och gränsdragningen mellan ränta
resp. utdelning och reavinst innebär en rimlig avvägning mellan
önskemålet att förebygga skatteplanering och målen om rimliga
boendekostnader.


Genom regeringens förslag införs återigen ökade möjligheter
till skatteplanering utan att förslagen ger någon påtaglig
ökning av riskkapitaltillgången. Av dessa skäl bör regeringens
förslag avslås. Detta innebär att utskottet tillstyrker
motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och Sk22 yrkande 22.


dels att utskottet under moment 14 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


14. beträffande slopande av ränteavdragsbegränsningen


att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande
5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 18 avslår proposition
1991/92:60 i denna del,


29. beträffande lagförslagen i fråga om
ränteavdragsbegränsning


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår de
vid propositionen fogade förslagen till ändringar i


a) 3 § 2 mom. andra och tredje styckena och 3 § 4 mom. andra
stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,


b) 3 kap. 22 § andra stycket lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter,


c) 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272).




16. Utdelningsinkomster och reavinster från fåmansföretag
(mom. 15 och mom. 29 i motsvarande del)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "på aktier" bort ha
följande lydelse:


Regeringen föreslår att reglerna för bestämning av
förmögenhetsmässigt ingångsvärde för aktier som anskaffats före
1990 görs generösare vid beskattning av utdelning och reavinst
som härrör från fåmansföretag.


En fåmansföretagare kan välja mellan att ta ut sin
arbetsinkomst som lön eller som bolagsbeskattad utdelning eller
reavinst. Genom de nuvarande reglerna har man åstadkommit en
rimlig avvägning mellan kraven på korrekt skatteuttag och
önskemålet att motverka osund skatteplanering. Någon ytterligare
uppmjukning av reglerna anser vi inte nödvändiga. Regeringens
förslag bör därför avslås. Detta innebär att motionerna Sk21
yrkande 5 i denna del och Sk22 yrkande 19 tillstyrks.


dels att utskottet under moment 15 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


15. beträffande utdelningsinkomster och reavinster från
fåmansföretag


att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande
5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 19 avslår proposition
1991/92:60 i denna del,


29. beträffande lagförslagen i fråga om ändring i 3 § 12
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår
det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i 3 §
12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.




17. Räntebidrag (mom. 16 och mom. 29 i motsvarande del)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78
börjar med "Den föreslagna" och slutar med "utskottets
hemställan" bort ha följande lydelse:


Frågan om hur bostadsfinansieringssystemet skall se ut i
framtiden är ännu inte slutligt avgjord. Det är enligt
utskottets mening därför för tidigt att ta ställning till frågan
om skatteplikt för räntebidragen. Utskottet tillstyrker motion
Sk21 yrkande 5 i denna del och avstyrker propositionen i
motsvarande del.


dels att utskottet under moment 16 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


16. beträffande räntebidrag


att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i
denna del avslår proposition 1991/92:60 i denna del,


29. beträffande lagförslagen i fråga om räntebidrag


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår de
vid propositionen fogade förslagen till ändringar i


a) 3 § 1 mom. och 4 mom. första stycket lagen om statlig
inkomstskatt,


b) 2 kap. 10 § och 3 kap. 21 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter.




18. Skattestimulanser för att öka nyföretagandet (mom. 18)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79
börjar med "Av vad" och slutar med "avstyrker motionsyrkandet"
bort ha följande lydelse:


Regeringen aviserar i propositionen att den avser att
återkomma med förslag om förändringar i företagsbeskattningen.
Syftet enligt regeringen är att minska eller avskaffa sådana
skatter som "leder till störst skadeverkningar för
samhällsekonomin".


Genom skattereformen har Sverige fått en från internationell
synpunkt mycket konkurrenskraftig företagsbeskattning. Den
totala inkomstbeskattningen av aktiebolag m.fl. ligger på
ungefär samma nivå som tidigare. Breddningen av skattebasen och
motsvarande sänkning av skattesatsen har medfört en omfördelning
och utjämning av det totala skatteuttaget. De finansiella
företagen har tidigare haft en förmånligare skattebelastning
sett över en längre tid än de icke-finansiella. Nu blir
skattebelastningen på olika typer av företag mera jämnt
fördelad. En utgångspunkt måste nu vara att större förändringar
bör anstå till dess att utvärderingskommittén om skattereformens
effekter slutfört sitt arbete.


Enligt motion N12 visar jämförelser som gjorts rörande
nyföretagandet i olika länder i SINDs "Nyföretagande i fem
länder: Sverige, Danmark, Norge, Holland och Västtyskland" att
Sverige ligger väl framme trots skillnaderna i skattesystem.
Sedan undersökningen genomfördes har förändringar skett i
Sverige till företagandets fördel.


Utskottet instämmer i vad som anförts i motion N12 att det
finns anledning till en mycket stor tveksamhet inför
effektiviteten av skattestimulanser som ett medel för att öka
nyföretagandet. Sannolikt leder skattesänkningarna till växande
belastningar på statsbudgeten utan motsvarande fördelar i
företagssektorn. Utskottet anser att riksdagen som sin mening
bör ge regeringen detta till känna och bifaller motion N12
yrkande 2 i denna del.


dels att utskottet under moment 18 bort hemställa:


18. beträffande skattestimulanser för att öka
nyföretagandet


att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N12 yrkande 2 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.


19. Vissa avdragsfrågor, m.m. (mom. 19)


Peter Kling (nyd) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79
börjar med "De nämnda" och slutar med "avstyrks
motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:


De förslag som lagts fram i propositionen innebär en mängd
förbättringar för näringslivsklimatet i Sverige. Några av
åtgärderna kommer emellertid inte att få genomslag omedelbart. I
motion Sk23 har föreslagits några ytterligare åtgärder som
skulle förbättra läget för såväl små som stora företag mycket
snabbt och påtagligt.


Ett förslag som saknas i propositionen är att den som bedriver
näringsverksamhet och samtidigt uppbär lön eller andra
tjänsteinkomster skall kunna kvitta ett eventuellt underskott i
näringsverksamheten mot tjänsteinkomsten. Möjligheten kan
begränsas till en viss tid. En sådan kvittningsmöjlighet som
föreslås i motion Sk23 är särskilt viktig när ett företag
startar. Speciellt viktig är en kvittningsmöjlighet under en
lågkonjunktur när det är extra angeläget att kunna använda egna
medel för att finansiera sin egen rörelse.


En möjlighet till nuvärdeavskrivning enligt vad utredningen om
en reformerad företagsbeskattning föreslagit i betänkandet SOU
1989:34 är viktig för att stimulera till investeringar. Tanken
är att företagare i ökad utsträckning skall kunna använda egna
obeskattade vinster för investeringar i företagen. Om företagen
under ett visst antal år tillåts sätta av t.ex. hälften av
vinsten till särskilda periodiseringsfonder, som sedan får
användas när en större investering behöver genomföras, skulle
företagen själva spara ihop till investeringarna i större
utsträckning. Detta ger företagen större självständighet.


För många småföretagare, speciellt inom tjänste- och
servicesektorn, föreligger stora problem att få fram riskvilligt
kapital från banker och finansinstitut. Här krävs snabbt nya
grepp för att stimulera entreprenörsandan och
småföretagsamheten. En avdragsrätt för satsning i eget företag
-- fåmansbolag -- skulle på ett enkelt sätt lösa behoven av
riskvilligt kapital för många företag.


Genom de förslag som redovisats ovan skulle riskbenägenheten
och investeringsviljan öka. Detta skulle ge en välbehövlig
stimulans av tillväxten, öka sysselsättningen och möjligen vända
det ekonomiska läget. Utskottet tillstyrker motion N16 yrkande
1, 2 och 6.


dels att utskottet under moment 19 bort hemställa:


19. beträffande vissa avdragsfrågor, m.m.


att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N16 yrkandena 1,
2 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
i motionen angående kvittning av underskott i näringsverksamhet
mot tjänsteinkomster och nuvärdeavskrivning samt avdragsrätt för
satsning i eget företag.


20. Slopande av den allmänna löneavgiften (mom. 20 och mom. 29
i motsvarande del)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "denna del" bort
ha följande lydelse:


Enligt regeringen leder slopandet av den allmänna löneavgiften
till ett inkomstbortfall på ca 1 miljard kronor under 1992. För
1993 och 1994 beräknas bortfallet bli ca 2,3 miljarder kronor.
Nettobortfallet anges bli lägre genom att hushållens och
företagens skatter ökar vid ett slopande. Någon ordentlig analys
av de statsfinansiella konsekvenserna görs inte i propositionen.
Även om nettoeffekten kan antas bli något lägre än vad som
angetts ovan, anser vi att det är nödvändigt att riksdagen får
en klar redovisning av dessa effekter och av hur ett slopande av
den allmänna löneavgiften skall finansieras.


Av ovanstående skäl bör regeringens förslag om slopande av den
allmänna löneavgiften avslås. Detta innebär ett tillstyrkande
till motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och Sk22 yrkande 20.


dels att utskottet under moment 20 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


20. beträffande slopande av den allmänna löneavgiften


att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande
5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 20 avslår proposition
1991/92:60 i denna del,


29. beträffande lagförslagen i fråga om allmän löneavgift


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår de
vid propositionen fogade förslagen till


a) lag om upphävande av lagen (1982:423) om allmän
löneavgift,


b) lag om upphävande av lagen (1990:1454) om höjning av den
allmänna löneavgiften intill utgången av juni 1991,


c) lag om upphävande av lagen (1991:703) om sänkning av den
allmänna löneavgiften intill utgången av december 1992,


d) lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter och allmän löneavgift.




21. Uttaget av särskild löneskatt (mom. 21 och mom. 29 i
motsvarande del)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80
börjar med "De föreslagna" och slutar med "avstyrker
motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:


Med hänsyn till att en allmän löneavgift bör bibehållas
tillstyrker utskottet motion Sk21 yrkande 5 i vad den avser
avslag på förslaget att sänka den särskilda löneskatten.


dels att utskottet under moment 21 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


21. beträffande uttaget av särskild löneskatt


att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i
denna del avslår proposition 1991/92:60 i denna del och motion
1991/92:Sk23 yrkande 1,


29. beträffande lagförslagen i fråga om särskild
löneskatt


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår de
vid propositionen fogade förslagen till


a) lag om ändring i 1 § första stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på förvärvsinkomster såvitt den föreslagna
ändringen avser föreskriften i första meningen att skatten skall
utgå med 21,85%,


b) lag om ändring i 1 och 3 §§ lagen om särskild löneskatt på
pensionskostnader.




22. Uttaget av särskild löneskatt (mom. 21)


Peter Kling (nyd) anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80
börjar med "De föreslagna" och slutar med "avstyrker
motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:


Den särskilda löneskatten på förvärvsinkomster drabbar lön som
utbetalas till personer som fortsätter att arbeta efter
pensioneringen. En sådan särskild beskattning underlättar inte
för de pensionärer som vill fortsätta att vara yrkesaktiva efter
uppnådd pensionsålder. Utskottet tillstyrker förslaget i motion
Sk23 om att den särskilda löneskatten skall slopas för
pensionärernas inkomster. Det bör få ankomma på regeringen att
skyndsamt lägga fram ett förslag till riksdagen av denna
innebörd.


dels att utskottet under moment 21 bort hemställa:


21. beträffande uttaget av särskild löneskatt


att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk23 yrkande 1
och med anledning av proposition 1991/92:60 i denna del och med
avslag på motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i denna del begär att
regeringen skyndsamt lägger fram förslag rörande den särskilda
löneskatten i enlighet med motion 1991/92:Sk23.




23. Slopande av socialavgifter på vinstandelsmedel (mom. 23
och mom. 29 i motsvarande del)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81
börjar med "Vinstandelssystem i" och slutar med "i frågan" bort
ha följande lydelse:


Regeringen föreslår att socialavgifter på vinstandelsmedel
m.m. slopas fr.o.m. 1992. Det årliga skattebortfallet anges till
netto 90 milj.kr. per år.


En huvudprincip i skattereformen är att olika inkomster skall
beskattas lika. Olika löneformer skall från beskattningssynpunkt
behandlas lika. Att vissa löneformer skulle skattesubventioneras
strider dessutom mot grundläggande krav på ekonomisk
rationalitet. Om en viss löneform anses vara bra skall den kunna
införas utan att skattesystemet gynnar eller missgynnar denna.
Det kan också konstateras att vinstdelning inte förekommer i
alla företag. Det ligger i sakens natur att t.ex. anställda inom
den offentliga sektorn inte alls ingår i något
vinstdelningssystem. Att slopa socialavgifterna på
vinstandelsmedel skulle leda till orättvisa fördelningseffekter
mellan löntagare i olika branscher.


Av ovanstående skäl bör regeringens förslag att slopa
socialavgifterna på vinstandelsmedel m.m. avslås. Utskottet
tillstyrker därmed motionerna Sk21 yrkande 5 i denna del och
Sk22 yrkande 21.


dels att utskottet under moment 23 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


23. beträffande slopande av socialavgifter på
vinstandelsmedel


att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sk21 yrkande
5 i denna del och 1991/92:Sk22 yrkande 21 avslår proposition
1991/92:60 i denna del,


29. beträffande lagförslagen i fråga om socialavgifter på
vinstandelsmedel


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår de
vid propositionen fogade förslagen till


a) lag om ändring i 11 kap. 2 första stycket o) och 4 §§
lagen (1962:381) om allmän försäkring,


b) lag om ändring i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.


24. Skogsvårdsavgiften (mom. 25 och mom. 29 i motsvarande del)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82
börjar med "Systemet med" och på s. 84 slutar med "yrkande 7"
bort ha följande lydelse:


Skogsvårdsavgiften finansierar dels skogsvårdsorganisationen,
dels viktiga åtgärder inom både skogsnäringen och naturvården. I
de ursprungliga direktiven till den skogspolitiska kommittén
ingick att göra en översyn av skogsvårdsavgiften och att lämna
förslag i mitten av 1992.


Det är anmärkningsvärt att regeringen ingriper i det pågående
utredningsarbetet. Regeringen föreslår bl.a. att de
naturvårdsåtgärder som nu finansieras genom skogsvårdsavgiften
skall inrymmas i andra anslag. Med tanke på de redan stora
anspråken på de naturvårdande anslagen är regeringens agerande
mycket märkligt. Ett ställningstagande till skogsvårdsavgiftens
framtida utformning bör anstå till dess att utredningen har
presenterat sitt förslag.


Av ovanstående skäl måste regeringens förslag avslås.
Utskottet tillstyrker därför motion Sk21 yrkande 5 i denna del.
Följaktligen avstyrks propositionen i denna del och motion Sk22
yrkande 7.


dels att utskottet under moment 25 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


25. beträffande skogsvårdsavgiften


att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i
denna del avslår proposition 1991/92:60 i denna del och motion
1991/92:Sk22 yrkande 7,


29. beträffande lagförslagen i fråga om
skogsvårdsavgiften


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår de
vid propositionen fogade förslagen till


a) lag om upphävande av lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,


b) lag om ändring i punkt 23 första stycket av anvisningarna
till 23 § kommunalskattelagen (1928:370),


c) lag om ändring i 12 § 4 mom. andra stycket lagen
(1958:295) om sjömansskatt.




25. Räntefördelning (mom. 26 och mom. 29 i motsvarande del)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrker
motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:


Enligt utskottets uppfattning bör några förändringar inte
göras avseende räntefördelningen innan resultatet av
utredningsarbetet om beskattningen av enskilda näringsidkare och
handelsbolag föreligger. Av detta skäl tillstyrker utskottet
motion Sk21 yrkande 5 i denna del och avstyrker propositionen i
motsvarande del.


dels att utskottet under moment 26 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


26. beträffande räntefördelning


att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i
denna del avslår proposition 1991/92:60 i denna del,


29. beträffande lagförslagen i fråga om räntefördelning


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår de
vid propositionen fogade förslagen till


a) punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),


b) 4 och 8 §§ samt punkt 6 av övergångsbestämmelserna lagen
om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv.




26. Räntebidrag i näringsverksamhet (mom. 27 och mom. 29 i
motsvarande del)


Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
anser


dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84
börjar med "I motion" och slutar med "avstyrka motionsyrkandet"
bort ha följande lydelse:


Frågan om hur bostadsfinansieringssystemet skall se ut i
framtiden är ännu inte slutligt avgjord. Det är enligt
utskottets mening därför för tidigt att ta ställning till frågan
om skatteplikt för räntebidrag i näringsverksamhet. Utskottet
tillstyrker motion Sk21 yrkande 5 i denna del och avstyrker
propositionen i motsvarande del.


dels att utskottet under moment 27 och moment 29 i
motsvarande del bort hemställa:


27. beträffande räntebidrag i näringsverksamhet


att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk21 yrkande 5 i
denna del avslår proposition 1991/92:60 i denna del,
29. beträffande lagförslagen i fråga om räntebidrag i
näringsverksamhet


att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan avslår de
vid propositionen fogade förslagen till


a) ändring i 19 §, 20 § och punkt 4 av anvisningarna till 23
§ kommunalskattelagen (1928:370),


b) upphävande av punkt 3 av anvisningarna till 19 §
kommunalskattelagen (1928:370),


c) införande av en ny punkt 17 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370),


d) ändring i 2 § 7 mom. lagen (1945:576) om statlig
inkomstskatt.








Jordbruksutskottets yttrande


1991/92:JoU3y


Bilaga 1
Skogsvårdsavgiften




Till skatteutskottet


Skatteutskottet har den 12 november 1991 beslutat bereda
jordbruksutskottet tillfälle att inkomma med yttrande över
proposition 1991/92:60 om skattepolitik för tillväxt jämte
motioner. Jordbruksutskottet yttrar sig härmed över regeringens
förslag i vad avser punkt 18 i hemställan, nämligen förslag till
lag om upphävande av lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift jämte
motionerna 1991/92:Sk21 (s) yrkande5 i vad avser
skogsvårdsavgiften och 1991/92:Sk22 (v) yrkande 7.


Utskottet har i samband med behandlingen anordnat en
utfrågning av representanter för jordbruksdepartementet,
skogsstyrelsen och statens naturvårdsverk.


Propositionen


Regeringen föreslår i propositionen att skogsvårdsavgiften
avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1992. För tiden januari--juni 1992
betalas en reducerad avgift grundad på 1991 års skogsbruksvärde.
Om skogsägaren så yrkar skall i stället 1992 års skogsbruksvärde
få läggas till grund för avgiftsberäkningen.


Enligt propositionen har systemet med skogsvårdsavgift för att
finansiera diverse åtgärder på skogsbruksområdet under senare
tid utsatts för allt större kritik från skogsägarna.
Skogsvårdsavgiften anses medföra en omotiverat hög
skattebelastning. Avgiftens starkt negativa effekter för ett
långsiktigt och rationellt skogsbruk har framhållits. I
upprepade skrivelser har företrädare för det enskilda
skogsbruket hemställt att såväl skogsvårdsavgiften som de
därtill kopplade bidragen avskaffas. Detsamma har framhållits i
ett stort antal riksdagsmotioner under de senaste åren. Några
har ansett att de bidrag som är av rent regionalpolitisk
karaktär bör finnas kvar, medan övriga bidragsformer, t.ex.
bidraget till byggande av skogsbilvägar, kan avvecklas.


Den förra regeringen tillsatte i juni 1990 en skogspolitisk
kommitté. Av direktiven framgår att kommittén bl.a. skall lämna
förslag till eventuella förändringar av skogsvårdsavgiften (dir.
1990:47). Arbetet beräknas vara avslutat nästa år.


Föredragande statsrådet som i ärendet samrått med chefen för
jordbruksdepartementet framför för egen del bl.a. följande.


Jag delar bedömningen om avgiftens skadeverkningar.
Skogsägarna själva är de som bäst kan avgöra vilka investeringar
som behövs. Skogsvårdsavgiften och därmed sammanhängande bidrag
m.m. bör således avskaffas. Åtgärderna som finansieras med
skogsvårdsavgiften bör avvecklas successivt med början
budgetåret 1992/93. Samtliga åtaganden bör avvecklas den 1 juli
1994. Vissa naturvårdande insatser som hittills finansierats
inom denna ram kan komma att inrymmas under andra anslag.


Avgiften bör mot denna bakgrund slopas helt fr.o.m. den 1 juli
1992. För perioden januari--juni 1992 bör avgiftsuttaget
halveras. Skogsbruksvärdet höjs i allmänhet den 1 januari 1992
till följd av den allmänna fastighetstaxeringen av
jordbruksfastigheter under 1992. Effekterna av de nya
taxeringsvärdena bör inte slå igenom vid uttaget av
skogsvårdsavgifter. Ifrågavarande avgifter bör i stället grundas
på 1991 års skogsbruksvärden.


I propositionen anges vidare att sänkningen resp. slopandet av
skogsvårdsavgiften medför ett skattebortfall för  år 1992 på
brutto 330 milj.kr. eller 440 milj.kr. på sikt. Om hänsyn tas
till att underlaget för andra skatter ökar beräknas
skattebortfallet netto uppgå till 180 milj.kr. år 1992 och 240
milj.kr. på sikt.


Motionerna


I motion Sk21 av Lars Hedfors m.fl. (s) erinras om att en
översyn av skogsvårdsavgiften ingår i direktiven  för den
skogspolitiska utredningen. Utredningen lägger fram sitt förslag
i mitten av 1992. Med tanke på de redan stora anspråken på de
naturvårdande anslagen bör ett ställningstagande till
skogsvårdsavgiftens framtida utformning enligt motionen anstå
till dess utredningen har presenterat sitt förslag. Regeringens
förslag bör avslås (yrkande 5). Enligt motion Sk22 av Lars
Werner m.fl. (v) talar övervägande näringspolitiska skäl liksom
likformighets- och regionalpolitiska skäl för att
skogsvårdsavgifterna slopas, dock under förbehållet att medel i
annan ordning reserveras för att täcka vissa naturvårdande
insatser. Riksdagen bör begära att regeringen återkommer med
förslag i enlighet därmed (yrkande 7).


Bakgrund


Frågan om skogsvårdsavgiftens vara eller icke vara liksom dess
nivå har varit föremål för livlig debatt under det senaste
decenniet. För närvarande utgår skogsvårdsavgift med ett belopp
motsvarande 0,8% av den del av en fastighets taxeringsvärde
som utgörs av skogsbruksvärdet.


Skogsvårdsavgiften infördes år 1905 för att bidra till
finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Enligt 1979
års skogspolitiska beslut borde skogsvårdsavgiftsmedlen
huvudsakligen användas för sådana ändamål som är till nytta för
skogsbruket som sådant eller på sådant sätt att alla
skogsbrukare kan få del av dem. Därmed avsågs sådana områden som
forsknings- och utvecklingsarbete, information,
utredningsarbete, översiktliga skogsinventeringar, bidrag som är
tillgängliga för alla skogsägare m.m. Hösten 1983 anslöt sig
riksdagen till regeringens mening att medlen skulle betraktas
som skogsägarnas bidrag i vid mening till det svenska
skogsbruket (prop. 1983/84:40, SkU12).


De medel som inflöt genom skogsvårdsavgifterna höll sig länge
på en tämligen låg nivå. År 1979 beräknas avgifterna enligt
uppgift ha inbringat 16 milj.kr., och efter 1979 års beslut hade
de stigit till 60 milj.kr. Efter den senaste höjningen till 8
promille av taxeringsvärdet -- vilket i sin tur höjts
väsentligt -- beräknades avgifterna år 1986 komma att inbringa
450 milj.kr. per år. I praktiken torde de aldrig ha nått denna
nivå. Budgetåret 1990/91 beräknas statens intäkter av
skogsvårdsavgiften till 424 milj.kr.


Skogsvårdsavgiften räknas som en skatt. Någon formell
avräkning av intäkterna mot de utgifter som avgifterna är
avsedda att täcka görs inte. Det vore också mycket svårt att
göra detta för ett enskilt år eftersom avgiften för exempelvis
år 1991 betalas på grundval av 1992 års taxering. Där föreligger
således viss eftersläpning. På motsvarande sätt kan de bidrag
som beviljas under ett budgetår komma att utbetalas först under
ett följande år. Bidragsramen styr utbetalningarna och de i
budgeten angivna anslagsbeloppen är förslagsanslag som utnyttjas
efter hand som beviljade bidrag utfaller till betalning.
Däremot kan man givetvis för en följd av år upprätta en sådan
balans. Enligt de uppgifter utskottet erhållit uppgår statens
totala kostnader för skogsbruk och skogsvård till mer än vad
skogsvårdsavgifterna inbringar.


Redan för innevarande budgetår har en viss reduktion vidtagits
av bidragen till skogsvård. Det s.k. 5§3-bidraget avsett för
restaurering av glesa skogar kommer således att avvecklas helt
och endast till en mindre del ersättas med ökningar av andra
bidrag (besparing år 1991/92: 73 milj.kr.).


De skogsvårdsåtgärder som under budgetåret 1991/92 finansieras
genom skogsvårdsavgifterna är bl.a. följande. En bidragsram om
150 milj.kr. är avsatt för bidrag till skogsvård (särskilda
åtgärder inom det skogliga stödområdet 58 milj.kr., vilka avses
täcka även ersättning i sådana fall då avverkningstillstånd
förvägras i fjällnära skog, ädellövskogsbruk 15 milj.kr.,
vissa naturvårdsåtgärder 16 milj.kr. och översiktliga
skogsinventeringar ÖSI 61 milj.kr.). Inom ramen för ÖSI har
skogsstyrelsen avsatt 1,5milj.kr. till naturvårdsinriktade
skogsbruksplaner (NISP). Medlen från skogsvårdsavgifterna täcker
vidare kostnaderna för bidrag till skogsvägar (40 milj.kr.),
anslagen för tillämpad forskning (15 milj.kr.), anläggning av
skogsfröplantager (5,5 milj.kr.), trygghetsförsäkringen för
skogsbrukare (20 milj.kr.) samt vissa myndighetsåtgärder som
naturvårds- och ekologiutbildning av skogsbrukare och insatser
för ett anpassat skogsbruk i skärgårdsområden. Vidare
finansieras bl.a. anslaget Investeringar inom miljöområdet
(inköp av urskogar) under fjortonde huvudtiteln delvis med
skogsvårdsavgiftsmedel.


Skogspolitiska kommittén


1990 års skogspolitiska kommitté (Jo 1990:03) aviserades i
regeringsförklaringen den 7 mars 1990 och tillsattes den 21 juni
1990 för att utvärdera skogspolitikens mål och medel för ökad
tillväxt utifrån de förändrade krav som miljöpolitiken ställer.
Den skall enligt sina direktiv (dir. 1990:47) avsluta sitt
arbete senast den 1 juli 1992.


En interdepartemental arbetsgrupp har efter beslut av
riksdagen (1990/91:JoU30 s. 254, rskr. 338) tillsatts för att
utreda vissa frågor rörande intrångsersättning i samband med
ökad naturvårdshänsyn m.m. Uppdraget skall redovisas före
utgången av år 1991.


Regeringen beslöt den 28 november 1991 att ge tilläggsdirektiv
till den skogspolitiska kommittén med hänsyn till bl.a.
regeringens förslag om att skogsvårdsavgiften skall slopas år
1992. Beroende på de ändrade förutsättningarna har tiden för
uppdragets redovisning utsträckts till den 1 september 1992.


Enligt tilläggsdirektiven måste kommitténs bedömningar och
förslag i fråga om de statliga medlen och den statliga
skogsvårdsorganisationen utgå från det förhållandet att en
väsentlig del av finansieringen nu bortfaller. Om kommittén
finner att verksamheter som nu finansieras med
skogsvårdsavgiften skall finnas kvar även i fortsättningen bör
därför förslag till annan finansiering lämnas. Därvid bör
kommittén särskilt uppmärksamma den grundläggande princip som
präglar regeringens politik, nämligen ett ökat praktiskt och
ekonomiskt ansvarstagande från näringslivets sida i utbyte mot
minskade ekonomiska och administrativa pålagor. Kommittén bör
slutligen enligt tilläggsdirektiven beakta de förslag till
förändringar som regeringen kommer att lämna i
budgetpropositionen 1992.


Utskottets överväganden


Utskottet delar föredragande statsrådets bedömning att
skogsvårdsavgiften medför en omotiverat hög skattebelastning och
att den har negativa verkningar för ett långsiktigt och
rationellt skogsbruk. Skogsägarna själva är de som bäst kan
avgöra vilka investeringar som behövs. Övervägande skäl talar
därför för att beslut om avskaffande av avgiften fattas redan
nu. Som framgår av den lämnade redogörelsen medför regeringens
förslag icke att de bidrag och övriga åtgärder som finansieras
genom avgifterna kommer att upphöra omedelbart. Den föreslagna
konstruktionen innebär att en successiv nedtrappning kan äga rum
och att möjligheterna att utnyttja avgiftsmedel för finansiering
av åtgärder i skogsbruket helt upphör först den 1 juli 1994.
Riksdagen bör fatta det principiella avvecklingsbeslutet redan
nu. Ytterligare beslut kommer att fattas vid
riksdagsbehandlingen av 1992/93 års budget. Den skogspolitiska
kommitténs fortsatta arbete kommer därigenom att kunna bedrivas
inom en fast ram enligt de tilläggsdirektiv som redovisats i det
föregående. Någon anledning att som yrkas i den
socialdemokratiska motionen avvisa regeringens förslag finns
icke, enligt utskottets mening. Ett fullföljande av kommitténs
ursprungliga uppdrag att först i mitten av 1992 lämna förslag
till eventuella förändringar av skogsvårdsavgiften skulle
allvarligt försena den skogspolitiska reformen.


Vad utskottet anfört om skogsägarnas investeringar innebär
icke att de krav på ett naturvårdande och ekologiskt riktigt
skogsbruk, som utskottet i olika sammanhang ställt, får
eftersättas. Utskottet instämmer således i föredragandens mening
att vissa naturvårdande insatser som hittills finansierats inom
ramen för skogsvårdsmedlen kan inrymmas under andra anslag.
Samtidigt finns det anledning erinra om vad som anförs i
tilläggsdirektiven till den skogspolitiska kommittén om ett
"ökat praktiskt och ekonomiskt ansvarstagande från näringslivets
sida i utbyte mot minskade ekonomiska och administrativa
pålagor". Utskottet har i tidigare sammanhang -- senast i det
miljöpolitiska betänkandet våren 1991 -- pekat på de stora behov
av naturskydd som föreligger i de svenska skogarna. Att
skogsbruket drivs som mångbruk och enligt naturens
förutsättningar på varje ståndort samt att stor hänsyn därvid
tas till att den biologiska mångfalden icke minskar måste enligt
utskottets mening vara utgångspunkten för varje skogsägare.


Det anförda föranleder icke utskottet att biträda
vänsterpartiets yrkande om avslag på regeringens förslag och
begäran om nytt förslag. Även detta yrkande avstyrks således.


Stockholm den 4 december 1991


På jordbruksutskottets vägnar


Göran Persson


I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin
(m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke Selberg
(s), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m),
Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lena Klevenås (s),
Lennart Fremling (fp), Lennart Daléus (c), Carl Olov Persson
(kds) och Claus Zaar (nyd).


Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.


Avvikande mening


Göran Persson, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)
anför:


Enligt vår mening borde den del av utskottets yttrande som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "skogspolitiska
reformen" ha följande lydelse:


Utskottet erinrar om att den skogspolitiska kommittén enligt
sina ursprungliga direktiv haft att göra en översyn av
skogsvårdsavgiften och avlämna sina förslag senast den 1 juli
1992. Regeringens förslag att ingripa i det pågående
utredningsarbetet är enligt utskottets mening anmärkningsvärt.
Regeringens förslag att de naturvårdsåtgärder som nu finansieras
genom skogsvårdsavgiften skall inrymmas i andra anslag framstår
som märkligt. Redan nu ställs stora anspråk på de naturvårdande
anslagen. Utskottet biträder mot den angivna bakgrunden det
socialdemokratiska förslaget att ett ställningstagande till
skogsvårdsavgiftens framtida utformning bör anstå tills
utredningen presenterar sitt förslag i enlighet med sina
ursprungliga direktiv.


Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Annika Åhnberg (v) anför:


Enligt min mening borde den del av utskottets yttrande som
börjar med "Utskottet delar" ha följande lydelse:


Syftet med skogsvårdsavgifterna har varit att finansiera
verksamhet som är till nytta för skogsbruket. Kritik har riktats
mot att dessa verksamheter fördelats orättvist över landet och
även mot att olika skogsägare har olika möjligheter att få
tillgång till medel. Övervägande näringspolitiska skäl talar
därför för att skogsvårdsavgifterna slopas, dock under förbehåll
att medel i annan ordning reserveras för att täcka vissa
naturvårdande insatser. Utskottet biträder mot den bakgrunden
yrkandet i motion Sk22 att riksdagen hos regeringen begär
förslag till slopade skogsvårdsavgifter enligt vad i motionen
anförts.




Bostadsutskottets yttrande


1991/92:BoU3y
Bilaga 2


Skattesatsen för hushållssektorns kapitalinkomster


Till skatteutskottet


Skatteutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att
inkomma med yttrande över proposition 1991/92:60 om
skattepolitik för tillväxt jämte motioner.


Bostadsutskottet begränsar sitt yttrande till att omfatta
förslaget i propositionen och de med anledning av propositionen
väckta motionerna i den mån förslagen rör frågor om
bostadsfinansieringen.


Med denna avgränsning omfattar detta yttrande förslaget i
avsnitt 5.1 i propositionen om sänkt skattesats för
hushållssektorns kapitalinkomster (prop. s. 69--73).


De motioner som med den avgränsning som gjorts behandlas i
detta betänkande är motionerna 1991/92:Sk21 av Lars Hedfors
m.fl. (s) yrkande 5 samt 1991/92:Sk22 av Lars Werner m.fl. (v)
yrkandena 1 och 5.


I motionerna 1991/92:Sk21 (s) yrkande 5 och 1991/92:Sk22 (v)
yrkande 1 yrkas avslag på propositionen i den del den behandlas
i detta yttrande. I v-motionen hemställs i yrkande 5 att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående riktlinjerna för reformering av
kapitalinkomstbeskattningen.


Utskottet


I den del propositionen behandlas i detta yttrande innebär
regeringsförslaget att skattesatsen för fysiska personers och
dödsbons kapitalinkomster sänks från 30% till 25% fr.o.m. år
1993. Som motiv för att sänka fysiska personers kapitalinkomster
anförs i propositionen att den nuvarande skattesatsen på 30%
är  förhållandevis hög i ett internationellt perspektiv med
hänsyn till att beskattningen omfattar alla slag av nominellt
beräknade kapitalinkomster och således även reavinster. I
propositionen anförs vidare att det i andra länder förekommer
både högre och lägre skattesatser men att den faktiska
beskattningen ofta är väsentligt lägre genom omfattande undantag
från beskattningen. En hög beskattning av kapitalinkomster
bidrar enligt propositionen till att göra Sverige mindre
attraktivt för personer med kapital och entreprenöranda. En
sådan beskattning anges därmed motverka en angelägen tillväxt.


Slopad förmögenhetsskatt och sänkt arvs- och gåvoskatt är,
tillsammans med en generell sänkning av skattesatsen för
hushållens kapitalinkomster åtgärder som stimulerar sparandet.
Den viktigaste åtgärden av dessa anges vara sänkningen av
skattesatsen för hushållens kapitalinkomster.


Bland motiven för en sänkning av kapitalinkomstskattesatsen
nämns i propositionen att en sådan sänkning tillsammans med en
förändring avseende räntebidragen för ny- och ombyggnad av
bostäder ger en viss budgeteffekt, något som i sin tur anges ge
utrymme för ytterligare skattesänkningar. I propositionen
diskuteras om skattesatsen bör vara 25%, 20% eller rent av
15%. En sänkt skattesats ökar boendekostnaderna för belånade
egnahem och bostadsrätter. Bl.a. i avsikt att undvika alltför
stora boendekostnadsökningar föreslås att skattesatsen, som
framgått ovan, bestäms till 25%. Den i propositionen
föreslagna nivån anges innebära inte obetydliga förbättringar
när det gäller att få till stånd ett ökat sparande samtidigt som
en höjning av boendekostnaderna begränsas. Sänkningen av
skattesatsen föreslås ske den 1 januari 1993.


En justering av räntebidragen för hyres- och bostadsrättshus
bör enligt propositionen göras som en följd av sänkningen av
kapitalinkomstskattesatsen i avsikt att upprätthålla
neutraliteten mellan de olika upplåtelseformerna. Den
garanterade räntan för nybyggda egnahem är för närvarande 4,9%
det första året. För ett nybyggt flerbostadshus är den 70%
därav eller 3,4%. Ett upprätthållande av denna neutralitet vid
en kapitalskattesats om 25% och vid en oförändrad garanterad
ränta för egnahemmen ger en garanterad ränta det första året på
ca 3,7% för flerbostadshusen. En sänkning av räntebidragen för
sådana hus reducerar enligt propositionen de offentliga
utgifterna med 1,41 miljarder kronor.


I de två motioner som behandlas i detta yttrande -- motionerna
Sk21 (s) och Sk22 (v) -- yrkas avslag på regeringsförslaget i
den del det behandlas i detta yttrande.


I motionerna anförs att, sett ur ett övergripande perspektiv,
ett förverkligande av regeringsförslaget skulle innebära att den
skattemässiga balansen mellan arbets- och kapitalinkomster
rubbas och att förslaget från fördelningspolitisk utgångspunkt
inte är acceptabelt. Motionärerna anser att regeringsförslaget
inte bör genomföras.


I vad motionerna rör kapitalinkomstbeskattningen anförs i
s-motionen bl.a. att en sänkning av skatten på kapital är
orättvis och att den bidrar till ineffektiv resursanvändning.
Dessutom innebär förslaget ett klart brott mot
skatteöverenskommelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet
liberalerna. Det har ännu inte varit möjligt att studera de
slutliga effekterna på bostadsmarknaden av de förändringar som
skatteöverenskommelsen innebar. Det är också olyckligt att
regeringen föreslår förändringar samtidigt som vi har
lågkonjunktur. Vad nu anförts innefattas i avslagsyrkande 5 i
motionen.


Utifrån en grundläggande uppfattning om skattesystemets
utformning avstyrks regeringsförslaget i partimotionen Sk22 från
vänsterpartiet. I denna motion anförs bl.a. att skattesystemet
skall utjämna skillnader i inkomster och förmögenhet. Det skall
bl.a. innehålla regler om progressiv beskattning av
arbetsinkomster, ökad skatt på kapital, differentierade
indirekta skatter och ökad skatt på produktion. Vad rör frågan
om sänkt kapitalinkomstskatt anför motionärerna att den minskade
avdragsrätten belastar många hushåll med tämligen begränsade
inkomster och höga boendekostnader. I yrkande 1 föreslås att
riksdagen avslår propositionen. I yrkande 5 i motionen föreslås
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för en reformering av
kapitalbeskattningen. Motionärerna finner det motiverat att en
allmän översyn av kapitalbeskattningen görs i syfte att ge denna
en utformning som främjar såväl tillväxt som
fördelningspolitiska krav.


Bostadsutskottet vill anföra följande. Såvitt förslagen i
propositionen om ändring av kapitalinkomstskattenivån rör
boendekostnaderna anser utskottet att regeringsförslaget är
acceptabelt. Som anförs i propositionen bör den föreslagna
sänkningen av kapitalinkomstbeskattningen innebära ett ökat
sparande samtidigt som boendekostnadsökningarna begränsas.


Utskottet föreslår att skatteutskottet tillstyrker
propositionen i nu berörd del och avstyrker partimotionerna Sk21
(s) yrkande 5 och Sk22 (v) yrkande 1, båda motionerna i
motsvarande del.


Bostadsutskottet kan inte se att något väsentligt skulle vara
att vinna på att göra en översyn av kapitalinkomstbeskattningen
enligt de riktlinjer som föreslås i partimotion Sk22 (v) varför
även yrkande 5 i denna motion bör avstyrkas av skatteutskottet.




Stockholm den 3 december 1991


På bostadsutskottets vägnar


Agne Hansson


I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist
(s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Erling Bager (fp),
Lennart Nilsson (s), Ulf Lönnqvist (s), Mikael Odenberg (m),
Rune Evensson (s), Dan Eriksson i Stockholm (nyd), Britta Sundin
(s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Lars
Stjernkvist (s) och Harry Staaf (kds).


Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) varit
närvarande vid den slutliga behandlingen av ärendet.




Avvikande mening


Oskar Lindkvist, Lennart Nilsson, Ulf Lönnqvist, Rune
Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist
(alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Utskottet  börjar med "Bostadsutskottet vill" och
slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:


Utskottet avstyrker förslaget i propositionen om en sänkning
av kapitalinkomstskattesatsen från 30% till 25%. Det finns
inte tillräckliga skäl att så snart efter den genomgripande
skattereform som socialdemokraterna och folkpartiet liberalerna
stod bakom långtgående förändringar i skattesystemet. Ett
förverkligande av det nu framlagda regeringsförslaget kommer att
påverka människors boendekostnader på ett inte acceptabelt sätt.
Vid en oförändrad garanterad räntesats det första året om 4,9%
för egnahemmen kommer den garanterade räntan för
flerbostadshusen att höjas från 3,4% till 3,7% om det nu
diskuterade regeringsförslaget genomförs. En effekt av ett
förverkligande av förslaget kan beräknas bli att kostnaderna för
boende i flerbostadshus i en normal trerummare därmed kommer att
stiga med ca 200 kr. i månaden. Denna fördyring skall läggas
till de övriga som ett förverkligande av förslaget att inte
införa räntelån innebär. I den socialdemokratiska partimotionen
Bo2 har dessa beräknats till 1500--1700 kr./månad. Denna
fråga behandlar utskottet i betänkandet BoU9. Vidare bör
framhållas att en sänkning av kapitalskatten rubbar balansen
mellan arbete och kapital, en effekt som inte bara ger ett
orättvist utfall utan också bidrar till en ineffektiv
resursanvändning. Dessutom ökar risken för skatteplanering.


Enligt bostadsutskottets mening bör effekterna av en ändring i
kapitalinkomstbeskattningen analyseras innan eventuella
förändringar genomförs. Bl.a. bör övervägas


graden av det internationella beroendet,


effekterna av skillnaderna mellan Sveriges och andra
OECD-länders effektiva skatter på olika inkomster, investeringar
m.m.,


känsligheten hos olika produktionsfaktorer och ekonomiska
aktiviteter,


EG-medlemskapets rent faktiska betydelse för de svenska
skatterna.


Sammanfattningsvis anser bostadsutskottet att de båda
partimotionerna från socialdemokraterna och vänsterpartiet --
motionerna Sk21 yrkande 5 resp. Sk22 yrkande 1 -- om avslag på
propositionen bör tillstyrkas såvitt de behandlas i detta
betänkande.




Meningsyttring av suppleant


Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.


Eva Zetterberg (v) anför:


Avslag på propositionen i vad avser sänkning av
kapitalinkomstsatsen


Jag instämmer med vad i den avvikande meningen anförts.


Översyn av kapitalinkomstbeskattningen


Som anförs i vänsterpartiets partimotion Sk22 finns skäl att
göra en allmän översyn av kapitalbeskattningen i syfte att ge
den en utformning som främjar såväl tillväxt som
fördelningspolitiska krav. Jag föreslår att skatteutskottet med
instämmande i förslaget i motionen som sin mening ger regeringen
till känna att en utredning tillsätts med uppgift att lägga fram
förslag till en ny kapitalbeskattning. Den nu förordade
utredningen bör remissbehandlas så att riksdagen kan erhålla ett
fullgott beslutsunderlag.


Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Proposition 1991/92:60 1
Proposition 1991/92:48 i viss del 4
Lagförslagen 5
Motionerna 62
Yttranden från andra utskott 64
Utskottet 64
Inledning 64
Förmögenhetsskatten 67
Avveckling av förmögenhetsskatten 67
Slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital 68
Övriga förmögenhetsskattefrågor 69
Arvs- och gåvobeskattningen 70
Kapitalinkomstbeskattningen 71
Sänkt beskattning av hushållssektorns
kapitalinkomster 71
Sänkt reavinstskatt på aktier m.m. 73
Kapitalförsäkringar och för värdepappersfonder 74
Avkastningsskatten på pensionsmedel 75
Slopande av ränteavdragsbegränsningen 75
Utdelningsinkomster och reavinster från
fåmansföretag 77
Räntebidrag 77
Företagsbeskattning 78
Allmänt 78
Slopande av den allmänna löneavgiften 80
Särskild löneskatt 80
Slopande av socialavgifter på vinstandelsmedel,
m.m. 81
Slopande av skogsvårdsavgiften 82
Räntefördelning, m.m. 84
Skadeförsäkringsföretag 84
Övriga frågor 85
Hemställan 85
Reservationer 91
1. Fortsatt utvärderings- och utredningsarbete rörande
skatterna (s) 91
2. Inkomstskatteskalan för 1992 (s) 94
3. Förmögenhetsskatten vid 1992 års taxering (s) 95
4. Förmögenhetsskatten fr.o.m. 1993 års taxering och
avveckling fr.o.m. 1995 års taxering (s) 96
5. Förmögenhetsskatten på arbetande kapital (s) 97
6. Begränsningsregeln (s) 98
7. Sambeskattningen (s) 99
8. Skatteskalorna vid arvs- och gåvobeskattningen, m.m.
(s)
99
9. Tillkännagivande angående arvs- och
gåvobeskattningen i framtiden (s) 100
10. Sänkt beskattning på hushållssektorns
kapitalinkomster (s) 100
11. Sänkt reavinstskatt på aktier m.m. (s) 102
12. Kapitalförsäkringar och värdepappersfonder (s) 102
13. Avkastningsskatten på pensionsmedel (s) 103
14. Avkastningsskatten på pensionsmedel (nyd) 104
15. Slopande av ränteavdragsbegränsningen (s) 105
16. Utdelningsinkomster och reavinster från
fåmansföretag (s) 105
17. Räntebidrag (s) 106
18. Skattestimulanser för att öka nyföretagandet (s) 107
19. Vissa avdragsfrågor, m.m. (nyd) 108
20. Slopande av den allmänna löneavgiften (s) 109
21. Uttaget av särskild löneskatt (s) 109
22. Uttaget av särskild löneskatt (nyd) 110
23. Slopande av socialavgifter på vinstandelsmedel (s)
110
24. Skogsvårdsavgiften (s) 111
25. Räntefördelning (s) 112
26. Räntebidrag i näringsverksamhet (s) 113
Jordbruksutskottets yttrande 114
Bostadsutskottets yttrande 120