I betänkandet redovisar utskottet inledningsvis under
rubriken I Allmänt om socialförsäkringssystemet
omfattningen av det sociala trygghetssystemet, de olika
socialförsäkringsförmånerna och hur socialförsäkringarna
finansieras. Vidare behandlas den i budgetpropositionen angivna
inriktningen av förändringar i socialförsäkringssystemet och
tre motioner i denna fråga.
Under rubriken II Sjukförsäkring m.m. behandlas i
proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under
littera D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom
upptagna förslag om sjukförsäkring, dock inte i de delar
propositionen rör tandvårdsförsäkring, läkemedelsförmåner och
anslag till D 1. Bidrag till sjukförsäkringen, vilka kommer att
behandlas i utskottets betänkande 1991/92:SfU13. Under rubriken
behandlas även motioner om sjukförsäkring och sjuklön. Här
behandlas också anslaget D 5. Bidrag till ersättning vid
närståendevård och motioner i ämnet. Vidare behandlas förslag i
proposition 1991/92:106 om att rätten till ersättning och
ledighet för närståendevård skall omfatta även situationer då
den sjuke vårdas t.ex. på sjukhus eller annan
sjukvårdsinrättning och en motion i frågan. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag. Med anledning av två motioner
(s) och (v) föreslår utskottet ett tillkännagivande om att man
bör försöka finna en lösning på frågan om ersättning i de fall
en arbetstagare insjuknar under tjänstledighet för studier m.m.
Övriga motioner avstyrks av utskottet.
Under rubriken III Föräldraförsäkring m.m. behandlas de i
proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under
littera C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna
anslagen C 3. Bidrag till föräldraförsäkringen och C 4.
Vårdbidrag för handikappade barn med de ändringar i anslagen
som föreslås i proposition 1991/92:106. Här behandlas också
förslag i proposition 106 om dels att sjukpenning för tid under
vilken en försäkrad annars skulle ha uppburit föräldrapenning
skall kunna utges endast om den försäkrade är ur stånd att
vårda barnet, dels att vid vård av barn som är 240 dagar eller
äldre föräldrapenning skall kunna bytas ut mot tillfällig
föräldrapenning endast om det barn för vilket tillfällig
föräldrapenning söks vårdas på sjukhus. Vidare behandlas
förslag i proposition 106 om dels att vårdbidraget för
handikappade barn skall höjas så att helt vårdbidrag motsvarar
2,5 basbelopp med motsvarande höjning av partiell förmån, dels
en ny förmånsnivå, tre fjärdedels vårdbidrag, dels att vid helt
vårdbidrag skall i vissa fall ersättning för merkostnader som
motsvarar minst 18 % av basbeloppet kunna utbetalas utöver det
annars gällande maximibeloppet för vårdbidraget. Ett antal
motioner om föräldraförsäkrings- och vårdbidragsfrågor
behandlas också under denna rubrik. Utskottet tillstyrker
förslagen i proposition 106 och avstyrker bifall till
motionerna.
Under rubriken IV Pensioner m.m. behandlas det i
proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under
littera C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna
anslaget C 6. Barnpensioner och de under littera D. Försäkring
vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna anslagen D 2.
Förtidspensioner, D 3. Handikappersättningar, D 4. Vissa
yrkesskadeersättningar, D 6. Ålderspensioner, D 8. Bidrag till
kommunala bostadstillägg till folkpension och D 9.
Efterlevandepensioner till vuxna. Här behandlas också det under
littera D. upptagna anslaget D 7. Särskilt pensionstillägg med
den i proposition 1991/92:106 föreslagna ändringen i anslaget.
Vidare behandlas i proposition 106 föreslagna förändringar i
rätten till särskilt pensionstillägg för långvarig vård av
sjukt eller handikappat barn. Förslagen innebär dels att
kortare uppehåll i vården av barnet, som inte är av väsentlig
betydelse för föräldrars bundenhet till vårduppgiften, inte
skall utgöra hinder för rätten att tillgodoräknas vårdår, dels
att en förälder skall kunna bli berättigad till särskilt
pensionstillägg redan om denne kan tillgodoräknas sex vårdår,
dels att föräldrar födda före år 1911 skall kunna
tillgodoräknas det 65:e levnadsåret som ett vårdår. Utskottet
tillstyrker förslagen och avstyrker bifall till ett antal under
rubriken behandlade motioner om pensionsfrågor m.m.
Under rubriken V Administration behandlas de i
proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under
littera B. Administration av socialförsäkring m.m. upptagna
anslagen B 1. Riksförsäkringsverket och B 2. Allmänna
försäkringskassor samt motioner med anknytning till dessa
anslag. Här behandlas också i proposition 1991/92:106
(avsnitten 6 och 7) framlagda förslag om sammanslagning av
försäkringskassor m.m. Vidare behandlas motioner om
administrationen av socialförsäkringarna. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna.
Under rubriken VI Delpensionsförsäkringen behandlas
proposition 1991/92:100 vad avser riktlinjer för avskaffande av
delpensionsförsäkringen och proposition 1991/92:149 om
avskaffande av delpensionsförsäkringen m.m. samt motioner i
frågan. Utskottet tillstyrker förslaget i proposition 149 om
att delpensionsförsäkringen skall avskaffas fr.o.m. den 1 juni
1992 samt förslaget om övergångsbestämmelser som innebär att
den som ansöker om delpension senast under maj månad 1992 skall
kunna få delpension enligt nu gällande regler om han eller hon
fyllt 60 år senast den 31 augusti 1992 och minskar sin
arbetstid före utgången av detta år. Utskottet tillstyrker
också förslag om att en försäkrad skall ha rätt att göra
förtida eller uppskjutet uttag av en fjärdedels ålderspension.
Vidare tillstyrker utskottet förslag om att
socialavgiften till delpensionsförsäkringen skall upphöra den 1
juli 1992, då socialavgiften till arbetsskadeförsäkringen skall
höjas med motsvarande procentsats eller med 0,5 procent och
förslag om att 7 miljarder kronor får disponeras ur
delpensionsfonden för att finansiera det beräknade underskottet
för arbetsskadeförsäkringen under budgetåret 1992/93 samt bidra
till finansieringen av folkpensioneringen under samma budgetår.
Motionerna avstyrks.
Till betänkandet har fogats sju reservationer, fyra särskilda
yttranden och meningsyttring.
Propositionerna
Sjukförsäkring m.m.
Proposition 1991/92:100
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition
1991/92:100, bilaga 6 under littera D, föreslagit riksdagen
1. att anta det i propositionen (D 1) framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. att till (D 5) Bidrag till ersättning vid närståendevård
för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3000000
kr.
Proposition 1991/92:106
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition
1991/92:106 om vissa socialförsäkringsfrågor föreslagit
riksdagen att
1. anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård.
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.
Föräldraförsäkring m.m.
Proposition 1991/92:100
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition
1991/92:100, bilaga 6 under littera C 3--4, föreslagit
riksdagen
1. att, i avvaktan på en särskild proposition rörande
förändringar i föräldraförsäkringen, till (C 3) Bidrag till
föräldraförsäkringen för budgetåret 1992/93 beräkna ett
förslagsanslag på 2550000000 kr.,
2. att, i avvaktan på särskild proposition om vissa
förbättringar av vårdbidraget, till (C 4) Vårdbidrag för
handikappade barn för budgetåret 1992/93 beräkna ett
förslagsanslag på 870000000 kr.
Proposition 1991/92:106
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition
1991/92:106 om vissa socialförsäkringsfrågor föreslagit
riksdagen
2. att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (delvis),
6. att till (C 3) Bidrag till föräldraförsäkringen för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
2832000000 kr.,
7. att till (C 4) Vårdbidrag för handikappade barn för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
1200000000 kr.
Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.
Pensioner m.m.
Proposition 1991/92:100
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition
1991/92:100, bilaga 6 under littera C 6 och littera D 2--4,
D6--9 föreslagit riksdagen
1. att till (C 6) Barnpensioner för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 278000000 kr.,
2. att till (D 2) Förtidspensioner för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 13920000000 kr.,
3. att till (D 3) Handikappersättningar för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 905000000 kr.,
4. att till (D 4) Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3200000
kr.,
5. att till (D 6) Ålderspensioner för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 52880000000 kr.,
6. att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till
(D7) Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1992/93 beräkna
ett förslagsanslag på 41000000 kr.,
7. att till (D 8) Bidrag till kommunala bostadstillägg till
folkpension för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
1655000000 kr.,
8. att till (D 9) Efterlevandepensioner till vuxna för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
1730000000 kr.
Proposition 1991/92:106
I proposition 1991/92:106 om vissa socialförsäkringsfrågor
har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen
3. att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
8. att till (D 7) Särskilt pensionstillägg för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 12 000 000 kr.
Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.
Administration
Proposition 1991/92:100
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition
1991/92:100, bilaga 6 under littera B, föreslagit riksdagen
1. att till (B 1) Riksförsäkringsverket för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 442684000 kr.,
2. att till (B 2) Allmänna försäkringskassor för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 643880000 kr.
Proposition 1991/92:106
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition
1991/92:106 om vissa socialförsäkringsfrågor föreslagit
riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
(delvis),
4. lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,
5. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd.
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet
Delpensionsförsäkringen
Proposition 1991/92:100
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition
1991/92:100, bilaga 6 under littera D (avsnittet Delpension),
föreslagit att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts
för avskaffande av delpensionsförsäkringen, ändringar rörande
delpensionsavgift och arbetsskadeavgift samt användning av
behållningen i delpensionsfonden.
Proposition 1991/92:149
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition
1991/92:149 om avskaffande av delpensionsförsäkringen m.m.
föreslagit riksdagen
dels att anta de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om upphävande av lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring,
2. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
3. lag om ändring i lagen (1991:1993) om ändring i lagen
(1991:1236) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
4. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
5. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
6. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
dels att godkänna att 7 miljarder kronor disponeras ur
delpensionsfonden för att finansiera det beräknade underskottet
i arbetsskadeförsäkringen under budgetåret 1992/93 samt bidra
till finansieringen av folkpensionen under budgetåret 1992/93.
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.
Motionerna
Allmänt om socialförsäkringssystemet
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92
1991/92:Sf228 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den generella välfärdspolitiken och
rättvisa i socialförsäkringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av fortlöpande översyn av
transfereringssystemen,
1991/92:Sf262 av Torgny Larsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en snabb utredning av de
åtgärder inom bl.a. socialförsäkringarnas ram som bör vidtas
för att minska behovet av socialbidrag.
1991/92:So290 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riktlinjerna för att erhålla ett
grundtrygghetssystem inom socialförsäkringssystemet.
Sjukförsäkring m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92
1991/92:Sf203 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av
socialförsäkringssystemet för sjukpenning i vissa fall för
arbetsglasögon.
1991/92:Sf220 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om arbetsgivarinträde.
1991/92:Sf221 av Rosa Östh och Ulla Tillander (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att reglerna för anhörigvård bör ändras i
enlighet med vad som föreslås i motionen.
1991/92:Sf225 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av snabba åtgärder för att garantera sjukersättning
till den som deltar i studieverksamhet.
1991/92:Sf228 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen avvisar regeringens förslag om införande av
två karensdagar i sjukförsäkringen,
1991/92:Sf236 (delvis) av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en återgång till tidigare
gällande regler för en fjärdedels sjukpenning.
1991/92:Sf246 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förslaget om två karensdagar inte skall
införas i sjukförsäkringssystemet.
1991/92:Sf251 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sjukpenning utbetalas även till
dem som är tjänstlediga för fackliga studier eller för
tillfälliga fackliga uppdrag.
1991/92:Sf268 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om
allmän försäkring (AFL) enligt vad i motionen anförts om
möjlighet att få behålla sjukpenningnivå även efter tolv
månaders föräldraledighet.
1991/92:Sf270 av Claus Zaar m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppdelning i sjuka, rehabiliteringsbara och
missbrukare av försäkringssystemet samt om sänkning av
sjukpenningen och om definitivt överförande till sjukpension
och riktig vård.
1991/92:Sf271 av Stig Bertilsson m.fl. (m, fp, c, kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändringar i sjuklönereformen.
1991/92:Sf287 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
lagen om allmän försäkring i enlighet med vad i motionen
anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av ett kostnadsneutralt
sjuklönesystem,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
1§ lagen om sjuklön i enlighet med vad i motionen anförts,
1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att inte införa karensdagar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sjukförsäkringen,
1991/92:Sk351 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett nej till karensdagar och höjda
arbetsgivaravgifter,
1991/92:So612 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
23. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i lagen om allmän försäkring att kompensationsnivån i
sjukförsäkringen blir lägst 80 %,
24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i lagen om allmän försäkring att inkomsttaket i
sjukförsäkringen sänks från 7,5 till 5,5 basbelopp,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om karensdagar.
Motion väckt med anledning av proposition 1991/92:106
1991/92:Sf30 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ersättningen vid närståendevård.
Föräldraförsäkring m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92
1991/92:Sf208 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av gällande regler för
tillfällig föräldrapenning.
1991/92:Sf211 av Ingbritt Irhammar och Birger Andersson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att förutsättningarna för att föräldrar skall kunna vårda
egna barn och få särskild föräldrapenning då familjedaghemmet
eller daghemmet är stängt på grund av sjukdom bör utredas.
1991/92:Sf215 av Björn Samuelson och Berith Eriksson (v) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av rätten
att erhålla vårdbidrag för handikappat barn enligt vad som i
motionen anförts om samboförhållanden där den icke biologiske
föräldern nekas denna rätt.
1991/92:Sf219 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en ökad personkrets till vilken det skall vara möjligt att
överlåta den tillfälliga föräldraförsäkringen.
1991/92:Sf222 av Ulrica Messing och Widar Andersson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ge vårdnadshavare möjlighet att
överföra föräldradagar och dagar för vård av sjukt barn till
annan anhörig än pappan.
1991/92:Sf228 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vårdnadsbidrag och utbyggnad av
föräldraförsäkringen.
1991/92:Sf240 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrad föräldraförsäkring vid trilling-
och fyrlingsfödsel.
1991/92:Sf267 av Lahja Exner m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av samordning av vissa bidrag till
handikappade och närstående.
1991/92:Sf269 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätt till tillfällig föräldrapenning för
kontaktbesök oavsett barnomsorgsform.
1991/92:Sf273 av Lars Moquist och Johan Brohult (nyd) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda en ny administration av
föräldraförsäkringen.
1991/92:Sf280 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om garantidagarnas placering i
föräldraförsäkringen.
1991/92:Sf286 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förbättrad föräldraförsäkring vid trilling- och
fyrlingsfödsel.
1991/92:So232 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utbyggnad av föräldraförsäkringen
till 18 månader.
1991/92:So612 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
26. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i lagen om allmän försäkring att föräldraförsäkringen
förlängs till 390 dagar från den 1 juli 1992,
27. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i lagen om allmän försäkring att inkomsttaket i
föräldraförsäkringen sänks från 7,5 till 5,5 basbelopp,
28. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i lagen om allmän försäkring att föräldraledigheten
kvoteras enligt vad i motionen anförts om kvotering i familjer
där det finns två vårdnadshavare.
1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om föräldraförsäkringen.
1991/92:L415 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om diskriminerande regler och lagstiftning
som missgynnar homosexuella.
1991/92:K424 av Christina Linderholm (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändring av lagen om allmän pension vad
gäller efterlevandeskydd och vård av sjukt barn.
Motioner väckta med anledning av proposition 1991/92:106
1991/92:Sf26 av Kent Carlsson (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar om sådan ändring i lagen om allmän försäkring att även
homosexuell sambo kan få ersättning för vård av sjukt barn på
samma sätt som i dag gäller för heterosexuell sambo.
1991/92:Sf27 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förenklad beräkning av uttagande av föräldrapenning.
1991/92:Sf28 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
schabloniserad handläggning av vårdbidragsärenden i vissa fall.
1991/92:Sf29 av Göran Magnusson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ändrade regler i föräldraförsäkringen.
Pensioner m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92
1991/92:Sf201 av Sten-Ove Sundström och Rinaldo Karlsson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bedömningen av pensionsrätt för
äldre löntagare.
1991/92:Sf205 av Kenneth Lantz och Alwa Wennerlund (kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att änkepension får behållas vid
giftermål om den egna ålderspensionen är lägre.
1991/92:Sf216 av Anders Svärd och Ingbritt Irhammar (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av översyn av regler för
handikappersättning även efter ålderspensionering.
1991/92:Sf218 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avskaffa nuvarande diskriminering
av makar i pensionssystemet inom samma totala kostnadsram,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att 15- och 30-årsreglerna inom
ATP-systemet bör bibehållas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information om regler i länder där
makar kan fördela sitt pensionssparande,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av kompletterande
premiereserverande sparsystem,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av starka sparstimulerande
inslag i ett premiereservsystem,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett kompletterande
pensionssparsystem bör ha inslag som främjar ansvarstagande
inom familjen.
1991/92:Sf224 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en förändring av reglerna för
folkpensionsbeloppens storlek.
1991/92:Sf230 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att makar skall kunna dela ATP-poäng
intjänade under äktenskapet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utvärdering av hur änkor med liten
eller ingen ATP klarar sin försörjning efter borttagandet av
den tidigare änkepensionen.
1991/92:Sf233 av Charlotte Branting och Ulla Orring (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om delning av pensionsrättigheter.
1991/92:Sf236 (delvis) av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av en fjärdedels
sjukbidrag/förtidspension.
1991/92:Sf239 av Stefan Attefall m.fl. (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
pensionsberedningen bör ges direktiv att utreda frågan om
möjlighet till ett frivilligt sabbatsår mellan 45 och 55 år i
enlighet med vad i motionen anförts.
1991/92:Sf242 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i pensionsutbetalningarna att ingen pensionär tvingas
leva under existensminimum utan i stället tillförsäkras en
skälig levnadsnivå,
2. att riksdagen beslutar att ändringen enligt yrkande 1
skall genomföras retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 1992,
3. att riksdagen fattar beslut i ärendet redan före mars
månads utgång 1992.
1991/92:Sf243 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om pensionärernas levnadsstandard i jämförelse
med standarden för internerna på våra fångvårdsanstalter.
1991/92:Sf254 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna
för registering av vårdår i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1991/92:Sf272 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn och förändring av
reglerna vid beräkning av det särskilda bostadstillägget för
pensionärer.
1991/92:Sf275 av Lars Biörck (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att låta utreda en ändring av reglerna i ATP-systemet.
1991/92:Sf277 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i lagen
om pensionstillskott så att detta den 1 januari 1993 ökar från
54 till 70 % av ett helt basbelopp,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av en grundpension.
1991/92:Sf281 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av åtgärder för att förbättra de allra sämst ställda
pensionärernas situation.
1991/92:Sf289 av Rune Thorén m.fl. (c, m, fp, kds, v)
(delvis) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den
parlamentariska arbetsgruppen får tilläggsdirektiv i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari
yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett godtagbart pensionsskydd.
1991/92:Fi208 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett nytt pensionssystem av
försäkringskaraktär snarast bör utredas och genomföras.
1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) (delvis) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avslag på försämringar av
delpensionsförsäkringen och pensionssystemets framtid,
1991/92:Sk351 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av höjda grundpensioner för
att lösa problemen kring beskattningen av pensionärer.
Administration
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92
1991/92:Sf206 av Bo Arvidson och Inga Berggren (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn och utvärdering av
socialförsäkringsnämndernas verksamhet, organisation och
sammansättning.
1991/92:Sf212 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ett ändrat huvudmannaskap för RFV:s ADB-enhet i Sundsvall.
1991/92:Sf238 av Anita Modin och Iréne Vestlund (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att 18 kap. 1 § andra stycket
AFL ges en formulering som föreskriver att allmän
försäkringskassa inom sitt verksamhetsområde skall
tillhandahålla erforderlig service i olika former,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att krav på lokalkontor i varje kommun ej
längre bör föreligga utan att beslut om försäkringskassas
lokala organisation fattas av styrelse.
1991/92:Sf260 av Anita Modin och Iréne Vestlund (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av medel för
kompetensutveckling för försäkringskassorna.
1991/92:Sf279 av Lena Boström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsskadeförsäkringen och
försäkringskassans arbetssituation beträffande handläggningen
av arbetsskadeärenden.
1991/92:K209 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att helt inställa projektet
FAS90.
Delpensionsförsäkringen
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92
1991/92:Sf228 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen avvisar regeringens förslag om avskaffande
av delpensionsförsäkringen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om finansiering av delpensionsfond och
arbetsskadefond.
1991/92:Sf231 av Ulla-Britt Åbark och Ingegerd Sahlström (s)
vari yrkas att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag
om delpensionens avskaffande.
1991/92:Sf247 av Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström (s) vari
yrkas att riksdagen avslår förslaget om avskaffandet av
delpension i budgetpropositionen.
1991/92:Sf248 av Sten Östlund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om
delpensionens avskaffande.
1991/92:Sf259 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar att nuvarande delpensionssystems regler får
fortsätta oförändrade.
1991/92:Sf277 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till avskaffandet
av delpensionsförsäkringen.
1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) (delvis) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avslag på försämringar av
delpensionsförsäkringen och pensionssystemets framtid.
Motioner väckta med anledning av proposition 1991/92:149
1991/92:Sf22 av Gunnar Thollander (s) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1991/92:149 med förslag om
avskaffande av delpensionsförsäkringen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1991/92:Sf23 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå i proposition 1991/92:149
framlagda förslag om att avskaffa delpensionsförsäkringen m.m.,
2. att riksdagen bifaller i motionen framlagda förslag om
delpensionsfonden och socialavgifter.
1991/92:Sf24 av Leif Bergdahl (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1991/92:149,
2. att riksdagen beslutar att fr.o.m. den 1 januari 1993
reducera ersättningsnivån till 50 % och att ersättning endast
skall utbetalas på inkomster upp till 5 basbelopp,
3. att riksdagen beslutar att delpensionen börjar utbetalas
först vid fyllda 61 år 1994 samt vid fyllda 62 år 1995.
1991/92:Sf25 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen avslår regeringens proposition 1991/92:149 om
avskaffande av delpensionsförsäkringen m.m.
Utskottet
I Allmänt om socialförsäkringssystemet
Det sociala trygghetssystemet
Det sociala trygghetssystemet omfattar
ekonomiskt stöd till barnfamiljer inkl. bostadsbidrag,
föräldraförsäkring och barnomsorg
försäkring vid sjukdom, arbetsskada, handikapp och ålderdom
och i samband med rehabilitering
hälso- och sjukvård inkl. tandvård
äldreomsorg och omsorger om handikappade
socialt behandlingsarbete och alkohol- och narkotikafrågor.
De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och
kommunernas utgifter för sjukvård, barnomsorg, äldre- och
handikappomsorg och andra sociala insatser beräknas år 1992
uppgå till drygt 430 miljarder kronor. Ca 250 miljarder kronor
eller nästan 58 % av de samlade sociala utgifterna utgörs av
transfereringar till hushållen. Staten och
socialförsäkringssektorn svarar för drygt 95 % av dessa
transfereringsutgifter.
Socialförsäkringarna
Socialförsäkringarna består av den allmänna försäkringen,
delpensionsförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Den
allmänna försäkringen omfattar sjukförsäkringen (inkl.
tandvårdsförsäkringen och föräldraförsäkringen),
folkpensioneringen och tilläggspensioneringen. Till
folkpensioneringen hör också olika tilläggsförmåner såsom
handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott och
kommunala bostadstillägg. Till socialförsäkringarna kan även
räknas arbetslöshetsförsäkringen.
De statliga utgifterna för socialförsäkringarna, förutom
arbetslöshetsförsäkringen, beräknas enligt uppgifter i
budgetpropositionen avse i huvudsak följande under budgetåret
1992/93 (belopp i milj.kr.).
Till detta kan nämnas att i proposition 1991/92:106 beräknas
kostnaderna för föräldraförsäkringen till 18864 milj.kr. och
för vårdbidrag för handikappade barn till 1 200 milj.kr. I
proposition 1991/92:149 föreslås vidare att delpensionen
avskaffas fr.o.m. den 1 juni 1992, dock med vissa
övergångsbestämmelser.
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna
svarar för administrationen av huvuddelen av
socialförsäkringsförmånerna.
De olika försäkringsförmånerna
De huvudsakliga socialförsäkringsförmånerna kan kort
beskrivas enligt följande.
Sjukförsäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom
med viss del av arbetsinkomsterna upp till 7,5 gånger
basbeloppet. Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller dock att
arbetsgivaren enligt lagen (1991:1047) om sjuklön svarar för
ersättning till den anställde för de första 14 dagarna av ett
sjukfall. För tid därefter och för personer som inte omfattas
av sjuklönesystemet svarar sjukförsäkringen för ersättningen
till de försäkrade.
Inom sjukförsäkringen är kompensationsnivån 65% för de tre
första dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod. För tid
därefter t.o.m. den 90:e dagen är kompensationsnivån 80% och
för tid därefter 90 %. Sjukpenningen minskas om arbetsgivaren
betalar för hög kompensation till den anställde under
sjukperioden. Sjuklön utges med 75 % av mistade
anställningsförmåner för de första tre dagarna med sjuklön i
varje sjukperiod och med 90 % för tid därefter.
Genom sjukförsäkringen får personer, även barn, som är
bosatta i Sverige ersättning för kostnader i samband med
läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp,
sjukhusvård samt sjukresor. Tandvårdsförsäkringen omfattar
däremot endast personer som fyller minst tjugo år under det år
vården inleds. Yngre personer har i stället rätt till fri
tandvård genom folktandvården. Från sjukförsäkringen lämnas
bidrag till sjukvårdshuvudmännen för hälso- och sjukvården. För
år 1992 är ersättningen drygt 13 miljarder kronor. I beloppet
ingår allmän sjukvårdsersättning som till följd av den s.k.
äldrereformen har reducerats med 3 miljarder kronor.
Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller nya regler på
rehabiliteringsområdet. Det är i första hand arbetsgivaren
som har ansvaret för att den anställdes behov av rehabilitering
klarläggs. Försäkringskassorna har samtidigt fått en mer aktiv
roll och har ett övergripande samordningsansvar för
rehabiliteringsverksamheten. Den enskilde kan under
arbetslivsinriktad rehabilitering få rehabiliteringspenning med
100 % av SGI:n.
Genom föräldraförsäkringen får föräldrar ersättning för
inkomstförlust i samband med ledighet för vård av barn
(föräldrapenningförmåner). Som villkor gäller dock att
föräldern har varit inskriven i försäkringskassa under minst
180 dagar i följd närmast före den dag för vilken
föräldrapenning skall utbetalas. Föräldrapenning i samband med
barns födelse eller adoptivbarns ankomst utbetalas under 450
dagar. För 360 av dessa dagar betalas föräldrapenningen med
belopp motsvarande 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten
till den av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet,
dock lägst 60 kr. per dag, det s.k. garantibeloppet. Under
resterande 90 dagar utges endast garantibeloppet. För att få
ersättning med sjukpenningbelopp förutsätts att föräldern under
minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den
beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en
sjukpenning över garantinivån. En förälder som behöver avstå
från förvärvsarbete för att vårda sjukt barn har rätt till
tillfällig föräldrapenning. Sådan ersättning lämnas även i
vissa andra fall. Den tillfälliga föräldrapenningen utges med
80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för de första 14
dagarna per barn och år och 90 % för tid därefter.
Pensionsförmåner från den allmänna försäkringen utges i
form av ålderspension, förtidspension/sjukbidrag,
efterlevandepension till vuxna jämte tilläggsförmåner till
olika typer av pension (pensionstillskott, kommunalt
bostadstillägg, handikappersättning, vårdbidrag m.m.).
Berättigad till folkpension och olika folkpensionsförmåner är
svensk medborgare som är bosatt i riket. Vid bosättning utom
riket har svensk medborgare rätt till folkpension och vissa av
folkpensionsförmånerna i förhållande till det antal år för
vilka pensionspoäng tillgodoräknats. Utländsk medborgare som är
bosatt i Sverige har rätt till full folkpension och
folkpensionsförmån först efter viss tids bosättning här. Hel
folkpension i form av ålderspension eller förtidspension utgör
96 % av basbeloppet för ogift pensionär och 78,5 % av
basbeloppet för gift pensionär. Den som har låg eller ingen
tilläggspension (ATP) har även rätt till pensionstillskott med
sådant belopp att detta tillsammans med ev. ATP uppgår till 54
% av basbeloppet vid ålderspension och med 104 % av basbeloppet
vid förtidspension. Fr.o.m. den 1 januari 1991 kan den som
under längre tid vårdat sjukt eller handikappat barn och på
grund härav gått miste om förvärvsinkomster i vissa fall få ett
särskilt pensionstillägg med 25--50 % av basbeloppet.
Tilläggspensionen beräknas på den genomsnittliga
pensionspoängen för de 15 bästa inkomståren. Pensionspoängen
utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med det vid årets
ingång gällande basbeloppet. Såväl inkomst av anställning som
inkomst av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande till den
del inkomsten överstiger det vid årets ingång gällande
basbeloppet. Vid beräkningen bortses från inkomst som
överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Som inkomst
anses även sjukpenning, föräldrapenning m.m. För full ATP
erfordras att pensionsgrundande inkomst tillgodoräknats för
minst 30 år. Som år för vilket pensionspoäng tillgodoräknats
likställs s.k. vårdår. Vårdår kan tillgodoräknas förälder som
under större delen av året vårdat barn som inte har fyllt tre
år. ATP:n utgör 60 % av basbeloppet multiplicerat med
medeltalet av pensionspoängen för de 15 bästa inkomståren.
De kommunala bostadstilläggen till folkpension (KBT) är
obligatoriska för kommunerna. Fr.o.m. den 1 januari 1991 skall
KBT svara för minst 80 % av varje del av den månatliga
bostadskostnaden som ligger mellan 80 kr. och 1 900 kr. för
ogift pensionär samt mellan 80 kr. och 2 050 kr. för gift
pensionär. Kommunen får statsbidrag med 25 % av sina
KBT-kostnader i dessa intervall, men kommunen kan härutöver
bestämma generösare grunder för bostadstillägget.
Ett särskilt kommunalt bostadstillägg har utgivits under år
1991 för att kompensera de pensionärer som på grund av
hyreshöjningarna inte når upp till socialbidragsnivå.
Statsbidraget är här 40 %. Tillägget skall utges även under år
1992 i avvaktan på den pågående översynen av hela KBT-systemet.
Från folkpensioneringen utges även handikappersättning och
vårdbidrag. Handikappersättning utges till den som behöver mera
tidskrävande hjälp i sin dagliga livsföring eller hjälp för att
kunna förvärvsarbeta. Även den som har stora merutgifter på
grund av handikappet kan få ersättning. Handikappersättning
utges med 69, 53 eller 36 % av basbeloppet. Vårdbidrag kan
utges till förälder som vårdar handikappat barn. Bidraget utges
med hel, halv eller en fjärdedel av hel förtidspension jämte
pensionstillskott, och av bidraget kan viss del fastställas som
merkostnadsersättning.
Delpension kan fylla ut en viss andel av det
inkomstbortfall som följer när en förvärvsarbetande i åldern
60--65 år minskar arbetsinsatsen genom att övergå till
deltidsarbete. En förutsättning är att personen under det
senaste året haft förvärvsarbete av viss omfattning. Vidare
skall han fr.o.m. det år han fyllde 45 år ha förvärvsarbetat i
sådan utsträckning att han tillgodoräknats pensionsgrundande
inkomst för minst tio år. Kompensationsgraden inom
delpensionsförsäkringen är 65 % av inkomstbortfallet.
Arbetsskadeförsäkringen omfattar alla som förvärvsarbetar
i verksamhet här i riket. För annan förvärvsarbetande än
arbetstagare krävs att han är bosatt här. Försäkringen omfattar
även den som genomgår viss utbildning. Arbetsskadeförsäkringen
ger i princip full ersättning för inkomstbortfall till den som
drabbas av skada i sitt arbete. Arbetsskadeförsäkringen är
samordnad med den allmänna sjukförsäkringen under de första 180
dagarna sedan skadan uppkom (samordningstiden). För skada som
uppkommit före den 1 januari 1992 är samordningstiden 90 dagar.
Under samordningstiden utges ersättning i huvudsak endast från
sjukförsäkringen. Efter samordningstiden utges sjukpenning och
livränta från arbetsskadeförsäkringen.
Finansieringen av socialförsäkringarna
Socialförsäkringarna finansieras i huvudsak genom lagstadgade
socialavgifter som betalas av arbetsgivare och egna företagare.
Arbetsgivaravgifterna enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter utgörs av sjukförsäkringsavgift,
folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift,
barnomsorgsavgift, arbetsskadeavgift, arbetsmarknadsavgift,
arbetarskyddsavgift, vuxenutbildningsavgift (fr.o.m. den 1 juli
1992 utbildningsavgift) och lönegarantiavgift. Avgiftsuttaget
utgör 34,83 % av avgiftsunderlaget för år 1992. Den största
delen av avgiftsuttaget hänför sig till folkpensionsavgiften
som är 7,45 %, tilläggspensionsavgiften som är 13,00 % och
sjukförsäkringsavgiften som fr.o.m. den 1 januari 1992 sänkts
till 7,80 % av avgiftsunderlaget. Egenavgifterna är något lägre
och utgör 33,85 % av avgiftsunderlaget för år 1992. För
egenföretagare är sjukförsäkringsavgiften fortfarande 9,6 %.
Underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifterna är i stora
drag summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön
i pengar eller skattepliktiga naturaförmåner. Vid bestämmande
av avgiftsunderlaget bortses från ersättning som understiger 1
000 kr. under ett år. Vidare bortses från bl.a. ersättning till
arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år.
På ersättningar till arbetstagare som vid årets ingång är 65
år eller äldre skall särskild löneskatt erläggas med 21,85 %
enligt vad som sägs i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster. Särskild löneskatt erläggs även på
vissa avgångsersättningar och försäkringsersättningar.
Förändringar i försäkringssystemet
I budgetpropositionen anges att utgångspunkten för
regeringens välfärdspolitik skall vara att den skall gynna alla
men betyda allra mest för de ensamma, de handikappade och de
sjuka och särskilt ta hänsyn till behoven för dem som inte
själva kan uppnå en rimlig standard. Staten måste ha det
yttersta ansvaret för att alla medborgare ges en grundläggande
trygghet vid arbetslöshet, sjukdom, ålderdom och handikapp.
Dessa insatser skall till övervägande del finansieras gemensamt
och medborgarna betala efter förmåga. I propositionen anges
vidare att det samtidigt är en huvuduppgift att bryta den
ekonomiska stagnationen och lägga grunden för en ny period av
tillväxt, företagande och utveckling i Sverige. Det är
nödvändigt att komma till rätta med såväl de samhällsekonomiska
som de statsfinansiella obalanserna. Det behövs därför en
systematisk och långsiktig plan för att minska de offentliga
utgifternas andel av BNP. I propositionen anges att detta för
socialförsäkringarnas del innebär en inriktning på att öka
inslaget av självrisk för olika förmåner. Vidare är det
väsentligt att på olika sätt öka sambanden mellan de avgifter
som finansierar förmånerna och de förmåner som kommer
individerna till del.
I budgetpropositionen anges att följande förändringar bör
göras i socialförsäkringssystemet:
Två karensdagar skall införas i sjukförsäkringen fr.o.m. den
1 januari 1993. I samband med detta skall sjuklönen höjas den
tredje dagen från 75 % till 90 % av inkomsten. Genom ett
högkostnadsskydd skall särskilt utsatta personer skyddas, t.ex.
personer som av olika anledningar har återkommande
sjukperioder. Arbetsgivaravgiften skall höjas i motsvarande
mån.
Delpensionsförsäkringen bör avskaffas under våren 1992.
Därvid bör delpensionsavgiften slopas och arbetsskadeavgiften
höjas. En del av delpensionsfonden bör användas för att
finansiera underskottet i arbetsskadeförsäkringen och förstärka
finansieringen av folkpensionsförsäkringen.
Administrativa förenklingar bör genomföras i
föräldraförsäkringen.
Ett referensprissystem bör införas för läkemedel. Dessutom
bör egenavgift tas ut för varje receptförskrivet läkemedel.
Fler receptfria läkemedel skall undantas från rabattsystemet.
Besparingar bör göras i tandvårdsförsäkringen, i första hand
genom en ökad självrisk.
Besparingsförslagen beräknas i budgetpropositionen till
följande belopp (i milj.kr.)
I detta betänkande behandlas inte läkemedelsförmåner och
tandvårdsförsäkringen. Här behandlas inte heller anslaget D 1.
Bidrag till sjukförsäkringen. Dessa frågor kommer att tas upp i
utskottets betänkande 1991/92:SfU17.
I proposition 1991/92:106 har därefter i besparings- och
förenklingssyfte lagts fram förslag till vissa förändringar i
föräldraförsäkringen. Besparingarna avser delvis utgifterna för
sjukpenning. De förenklingar som föreslås är dock inte lika
omfattande som de som tidigare hade planerats. I propositionen
föreslås samtidigt förbättringar av och därigenom ökade
utgifter för vårdbidrag och särskilt pensionstillägg.
Förslag om avskaffande av delpensionsförsäkringen och därmed
sammanhängande frågor har lagts fram i proposition 1991/92:149.
Även inom andra delar av socialförsäkringssystemet övervägs
förändringar. Det gäller särskilt det allmänna pensionssystemet
men även förmåner för handikappade och svårt sjuka. En
omfattande översyn av arbetsskadeförsäkringen pågår också.
Vad gäller pensionssystemet har en parlamentarisk arbetsgrupp
till uppgift att utarbeta förslag till ett nytt system för den
allmänna pensioneringen. Möjligheterna till en höjd
grundpension liksom riktade åtgärder till dem som har det sämst
ställt skall däremot utredas i särskild ordning. Den särskilda
utredning som haft i uppdrag att göra en översyn av systemet
med kommunala bostadstillägg för pensionärer har just avslutat
sitt arbete och avgivit betänkandet (SOU 1992:21) Bostadsstöd
till pensionärer.
Genom det framförhandlade EES-avtalet blir Sverige skyldigt
att tillämpa EG:s regler om internationell samordning av
socialförsäkringsförmåner för personer som flyttar till eller
tar arbete i ett annat EES- eller EG-land. Utredningen om
socialförsäkringen och EG har nyligen avgivit sitt betänkande
(SOU 1992:26) Rätten till folkpension -- kvalifikationsregler i
internationella förhållanden. De nya kvalifikationsreglerna för
folkpensionsförmåner är avsedda att träda i kraft samtidigt med
EES-avtalet.
Vidare avser regeringen att under hösten 1992 lägga fram
förslag till ökat stöd för personer med handikapp grundat på
förslag från handikapputredningen. Dessutom pågår en översyn
inom merkostnadskommittén (S 1990:04) om det samlade
förmånssystemet för försäkrade med betydande kostnader för
sjukdom och handikapp. En proposition beräknas kunna föreläggas
riksdagen tidigast i början av år 1993.
Slutligen kan nämnas att en genomgripande översyn av hela
arbetsskadeförsäkringen har inletts. I översynen skall prövas
möjligheten att införa en obligatorisk arbetsskadeförsäkring
som tecknas i privata försäkringsbolag. Även förutsättningarna
för ett avgiftsuttag som differentieras med hänsyn till
skaderiskerna bör övervägas. Utredningen skall också se över
grunderna för vad som skall betraktas som arbetsskada.
Motioner
Tre motioner från den allmänna motionstiden tar upp mer
övergripande frågor om socialförsäkringssystemet.
I motion Sf228 anför Ingvar Carlsson m.fl. (s) att det mest
utmärkande för svensk välfärdspolitik är att den omfattar alla
på lika villkor och att den finansieras solidariskt, styrs
demokratiskt och i allt väsentligt är ett samhällsansvar. Den
ger alla medborgare ekonomisk trygghet och vid behov social
service och vård. Den minskar klyftorna i levnadsstandard
mellan människorna och ger den enskilde frihet och möjlighet
till självbestämmande. Motionärerna anför att regeringen nu
avser att frånträda den generella välfärdspolitikens väg och i
stället satsa det resursutrymme som skapas på de "svagaste och
socialt mest utsatta grupperna i vårt land". De motsätter sig
en sådan utveckling. Enligt motionärerna måste förändringar ske
rättvist och utan att de grundläggande utgångspunkterna
frångås. Den samhällsekonomiska utvecklingen kan i sig kräva
omprövning av såväl regler som organisation för att hålla
kostnaderna nere och för att göra verksamheten effektivare.
Motionärerna framhåller att den socialdemokratiska regeringen
inledde ett omfattande och framsynt arbete för en fortlöpande
översyn och reformering av välfärdspolitikens huvudområden där
det hör till de viktigaste uppgifterna att utveckla
arbetslinjen. Det påbörjade arbetet måste enligt motionärerna
fullföljas med kraft, och de begär i yrkande 1 ett
tillkännagivande om vad som anförts om den generella
välfärdspolitiken och rättvisa i socialförsäkringen.
Motionärerna anför vidare att det med hänsyn till
transfereringarnas stora samhällsekonomiska betydelse och
betydelse för den enskilde är angeläget att fortlöpande följa
systemens utveckling vad gäller kostnader, fördelningseffekter
och risk för resursläckage. Ett tillkännagivande härom begärs i
yrkande 2.
I motion Sf262 anför Torgny Larsson m.fl. (s) att antalet
socialbidragstagare enligt Statistiska Centralbyrån ökat med
hela 24 % från tredje kvartalet 1990 till samma kvartal 1991.
Socialbidrag uppbärs nu av mer än en halv miljon innevånare.
Socialtjänstens bestämmelser om skälig levnadsnivå räcker
enligt motionärerna inte och det finns tendenser att
socialbidragsnormerna i vissa kommuner sänks. Motionärerna
anser därför att socialförsäkringssystemets grundnormer och
grundskydd mycket snart måste byggas ut. T.ex. är
föräldraförsäkringens garantibelopp och det kontanta
arbetsmarknadsstödet för lågt. Till dessa exempel kan läggas de
långtidsarbetslösa vars försäkring upphört. Prövningen av den
enskildes förhållanden är också alltför närgången. Motionärerna
hemställer att riksdagen begär en snabb utredning av de
åtgärder som bör vidtas för att minska behovet av socialbidrag.
I motion So290 (yrkande 2) anför Karin Israelsson m.fl. (c)
att grundtryggheten i socialförsäkringssystemet bör öka.
Basnivåerna bör höjas och maximibeloppen hållas tillbaka.
Socialbidragsnormen bör kunna gälla som en grundtrygghetsnorm.
Enligt motionärerna är en grundpension nödvändig för att skydda
de sämst ställda pensionärerna. De anser vidare att det utöver
grundtryggheten skall finnas goda förhållanden för individuellt
försäkringsskydd. Motionärerna anför att det vid de aviserade
förändringarna i sjukförsäkringssystemet är nödvändigt att
införa ett skydd för dem som oftast är sjuka. Det är även
viktigt att utvecklingen noga följs så att människor inte slås
ut av de ökade påfrestningarna. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om dessa riktlinjer för att erhålla ett
grundtrygghetssystem inom socialförsäkringen.
Utskottet
Utskottet delar regeringens uppfattning att -- när
begränsningar av statsfinansiella skäl måste göras i de
offentliga utgifterna -- de största sociala behoven skall
prioriteras och mindre angelägna utgifter skäras ned. Staten
skall dock ha det yttersta ansvaret för att alla medborgare ges
en grundläggande trygghet vid arbetslöshet, sjukdom, ålderdom
och handikapp. Detta anges också i budgetpropositionen.
Utskottet delar också regeringens uppfattning att
socialförsäkringssystemet inte bör täcka hela utan endast
större delen av ett inkomstbortfall. Genom en viss självrisk i
systemet uppmuntrar man arbete och sparande.
Enligt utskottets mening bör således den utgångspunkt för
välfärdspolitiken som regeringen redovisat i
budgetpropositionen gälla. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet bifall till motion Sf228 yrkande 1.
Även för de frågor som tas upp i motionerna Sf262 och So290
yrkande 2 gäller utgångspunkten att staten skall svara för
grundtryggheten vid arbetslöshet, sjukdom, ålderdom och
handikapp. Möjligheterna att ge de sämst ställda pensionärerna
en höjd grundpension skall dock som ovan nämnts utredas. Vidare
har aviserats förslag om ökat stöd för personer med handikapp.
Dessutom skall förslag om utformning av en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring tas fram. Utskottet vill också nämna
att en parlamentarisk kommitté skall göra en allmän översyn av
socialtjänstlagen (1980:620). I uppdraget ingår bl.a. att
närmare analysera vilka skillnader som finns vad gäller
socialbidragsnormernas konstruktion och innehåll (dir.
1991:50). Kommittén bör vidare utreda fördelar och nackdelar
med skilda normsystem samt överväga möjligheterna att
åstadkomma större enhetlighet mellan kommunernas
socialbidragsnormer och andra närliggande system.
Med anledning av det anförda anser utskottet att något
uttalande från riksdagens sida med anledning av motionerna
Sf262 och So290 yrkande 2 inte är påkallat.
Vad gäller yrkande 2 i motion Sf228 vill utskottet erinra om
att riksförsäkringsverket har till uppgift att följa
utvecklingen av de olika grenarna inom trygghetssystemet och
utvärdera trygghetsanordningarnas effekter för individ och
samhälle. I budgetpropositionen anförs dessutom att
riksförsäkringsverket har inlett ett arbete med utveckling av
resultatuppföljning och resultatanalyser. Utskottet utgår
därför från att sådan fortlöpande uppföljning som begärs i
motionen kommer till stånd utan något uttalande från riksdagens
sida.
II Sjukförsäkring m.m.
Under rubriken Sjukförsäkring m.m. behandlas i proposition
1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under littera D
Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna förslag
om sjukförsäkring, dock inte till den del propositionen rör
tandvårdsförsäkring, läkemedelsförmåner och anslag till D 1.
Bidrag till sjukförsäkringen. Under avsnittet behandlas även
motioner om sjukförsäkring och sjuklön. Här behandlas också det
i proposition 1991/92:100 upptagna anslaget D 5. Bidrag till
ersättning vid närståendevård och förslag i proposition
1991/92:106 om ändring i rätten till ersättning och ledighet
vid närståendevård samt motioner om närståendevård.
Allmänt om sjukförsäkringen
Sjukförsäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom samt
svarar för kostnader i samband med läkarvård och annan
sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård
och sjukresor. Vidare ger försäkringen vid vissa sjukdomar den
sjuke rätt till kostnadsfria läkemedel och
förbrukningsartiklar.
Sjukförsäkringen finansieras till 15% med statsbidrag och
till 85% med socialavgifter från arbetsgivare och
egenföretagare. Fr.o.m. den 1 januari 1992 utgör avgiften till
sjukförsäkringen 7,80% av avgiftsunderlaget för arbetsgivare
och 9,6% av avgiftsunderlaget för egenföretagare.
Sjukpenningförsäkringen
Den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, AFL, och bosatt i Sverige skall vara inskriven hos
allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad då han fyller 16 år.
Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomst (SGI) uppgår till minst 6000 kr.
Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i
pengar eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade
kan antas för år räknat komma att tills vidare erhålla av eget
arbete, antingen på grund av anställning eller genom annat
förvärvsarbete. För anställningsförmåner för tid som ingår i en
sjuklöneperiod enligt lagen (1991:1047) om sjuklön utges inte
sjukpenning.
Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan
med minst en fjärdedel. Saknar den försäkrade arbetsförmåga
utges hel sjukpenning. I annat fall utges tre fjärdedels, halv
eller en fjärdedels sjukpenning, beroende på graden av
nedsättning av arbetsförmågan. Fr.o.m. den 1 januari 1992 kan
en fjärdedels sjukpenning under samma sjukperiod utges för
högst 365 dagar.
Bestämmelser om rätt till sjukpenning i samband med medicinsk
rehabilitering m.m. finns fr.o.m. den 1 januari 1992 i 3 kap. 7
b § AFL.
Hel sjukpenning utgör viss andel av den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365
(kalenderdagberäknad sjukpenning). Fr.o.m. den 1 mars 1991 är
kompensationsnivån 65% för de första tre dagarna med
sjukpenning i varje sjukperiod och 80% för tid därefter
t.o.m. den 90:e dagen. Fr.o.m. den 91:a dagen utgör
ersättningen 90%. För vissa personer med återkommande
sjukdomsfall gäller särskilda bestämmelser. --De flesta
anställda har genom särskilda avtal ersättning vid sjukdom
utöver den ersättning den allmänna försäkringen ger. Sådan
avtalsersättning får dock inte utgå med mer än 10% och endast
t.o.m. den 90:e dagen. Om avtalsersättningen överstiger den
nivån minskas ersättningen från den allmänna försäkringen i
motsvarande mån.
För beräkning av ersättning från sjukpenningförsäkringen
under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall, dvs. om inte
sjuklöneperiod löper, gäller följande för försäkrade som har en
SGI som helt eller delvis grundar sig på anställning
(tim-/dagberäknad sjukpenning). Ersättningen har anpassats till
den ordinarie arbetstiden eller motsvarande normala arbetstid
då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte
blivit sjuk. Ersättning utges enbart för de dagar då den
försäkrade avstår från förvärvsarbete och fastställs med den
försäkrades SGI som utgångspunkt. Ersättningen per timme
beräknas som kvoten av 65% resp. 80% av den försäkrades SGI
och hans årsarbetstid, dvs. den ordinarie tid som den
försäkrade beräknas utföra förvärvsarbete mätt i timmar per år.
Rätten till sjuklön avser 75 % av mistade förmåner under de
tre första dagarna med sjuklön under sjukperioden och därefter
90 %.
I budgetpropositionen anförs att behovet av
utgiftsminskningar inom sjukförsäkringen och förbättrade
incitament för ett långsiktigt ökat arbetsutbud talar starkt
för ett införande av karensdagar, trots de institutionella
hinder som måste övervinnas. Regeringen har påbörjat ett arbete
med att utforma lösningar som medger införande av två
karensdagar fr.o.m. den 1 januari 1993. I samband därmed skall
sjuklönen den tredje dagen höjas från 75 % till 90 %.
Utformningen kommer att ske i samstämmighet med översynen av
arbetsskadeförsäkringen. I propositionen anges att förslagen
måste beakta behov av högkostnadsskydd bl.a. med hänsyn till
personer som har återkommande sjukperioder. Vidare anges att
vinsten av införandet av karensdagar primärt tillfaller
arbetsgivarna men att denna skall återtas genom en motsvarande
höjning av arbetsgivaravgiften.
I motion Sf228 yrkande 3 anför Ingvar Carlsson m.fl. (s) att
de förändringar i sjukförsäkringen som den socialdemokratiska
regeringen genomförde våren 1991 i syfte att dämpa
kostnadsutvecklingen är effektiva. Ett införande av två
karensdagar skulle däremot särskilt drabba låginkomsttagare och
kvinnor samt löntagare med nedsatt arbetsförmåga, tunga arbeten
och dåliga arbetsmiljöer. Motionärerna anser därför att
riksdagen bör avvisa regeringens förslag om införande av
karensdagar i sjukförsäkringen. Även Bo Finnkvist m.fl. (s)
anser i motion Sf246 att förslaget bör avvisas, och
motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
I motionerna Fi209 yrkande 7 av Lars Werner m.fl. (v) och
So612 yrkande 25 av Lars Werner m.fl. (v) anförs att två
karensdagar kommer att slå hårt mot barnfamiljerna och andra
ekonomiskt svaga grupper. Karensdagar gynnar dessutom
arbetsplatser med mycket hög korttidsfrånvaro. Motionärerna
begär tillkännagivanden om att karensdagar inte bör införas. I
motion Sk351 yrkande 12 begär Lars Werner m.fl. (v) ett
tillkännagivande om att karensdagar inte bör införas och
arbetsgivaravgifterna inte höjas.
Enligt utskottets mening måste en hel del frågor lösas innan
karensdagar kan införas. Detta framgår också av
budgetpropositionen, i vilken anges att institutionella hinder
måste övervinnas för att karensdagar skall kunna införas. I
propositionen anges vidare att man inom regeringskansliet har
påbörjat ett arbete med att utforma lösningar som medger
införande av två karensdagar. Utskottet anser att resultatet av
detta arbete bör avvaktas. Något uttalande från riksdagens sida
med anledning av motionerna Sf228 yrkande 3, Sf246, Fi209
yrkande 7, Sk351 yrkande 12 och So612 yrkande 25 bör därför
inte göras.
I motion So612 anför Lars Werner m.fl. (v) att den försämrade
kompensationen i sjukförsäkringen som genomfördes den 1 mars
1991 slår fördelningspolitiskt orättvist och innebär ett första
avsteg från ett generellt system. Kompensationsnivån måste
därför snarast återställas. Arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen bör också avskaffas främst för att den innebär
ett steg mot en privatisering av sjukförsäkringen. Motionärerna
anser att i en första etapp bör kompensationsnivån höjas till
lägst 80 % fr.o.m. den 1 juli 1992. Samtidigt bör inkomsttaket
sänkas från 7,5 till 5,5 basbelopp. Den kostnadsmässiga
nettoeffekten av dessa ändringar blir enligt motionärerna en
begränsad kostnadshöjning för arbetsgivarna. Motionärerna
hemställer i yrkandena 23 och 24 att riksdagen begär förslag i
enlighet härmed. Ett tillkännagivande om behovet av en sådan
höjning av kompensationsnivån och sänkning av inkomsttaket
begärs även i motion Fi209 yrkande 8 av Lars Werner m.fl. (v).
I motion Sf270 anför Claus Zaar m.fl. (nyd) att problemen med
långtidssjukskrivningar medför att ett annat anslagssätt bör
tillämpas. Motionärerna anser att de verkligt sjuka bör
sjukpensioneras, ges en riktig vård och avföras ur
rehabiliteringssystemet. Sjukpenningen bör sänkas till 70 % av
löneunderlaget för dem som är sjukskrivna 90 dagar och mer.
Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Syftet med den sänkta kompensationen inom sjukförsäkringen
som genomfördes den 1 mars 1991 var att snabbt komma till rätta
med kostnadsökningarna inom socialförsäkringen och därigenom
säkra möjligheterna för samhället att för framtiden ge de
försäkrade inkomsttrygghet vid sjukdom, ålderdom och handikapp.
I sitt betänkande 1990/91:SfU9 framhöll utskottet särskilt att
det av regeringen framlagda förslaget tillgodosåg ett viktigt
krav för att man skulle kunna sänka kompensationsnivåerna,
nämligen att alla så långt möjligt skulle drabbas lika av
nivåsänkningen.
Enligt statistikinformation från riksförsäkringsverket (RFV
informerar 1992:8) minskade antalet sjukanmälningar plötsligt
med ca 20 % efter den 1 mars 1991. Denna lägre nivå var sedan
bestående under resten av år 1991. Den plötsliga minskningen
torde enligt riksförsäkringsverket knappast kunna tolkas som
något annat än en effekt av reformen. Att nedgången under år
1991 beror på regelförändringen enbart är däremot osannolikt.
Det går enligt verket heller inte att säga om effekten av de
ändrade sjukpenningreglerna var temporär eller bestående över
en längre tid. Enligt riksförsäkringsverket kan senare tids
reformer inom bl.a. rehabiliteringsområdet tillsammans med de
ändrade ersättningsnivåerna inom sjukförsäkringen ha lett till
ett annorlunda synsätt på och en annorlunda användning av
sjukförsäkringen hos berörda parter. För att säga hur stor del
av den observerade nedgången i sjukfrånvaron på längre sikt som
beror på sjukförsäkringsreglerna i sig och hur mycket som skall
tillskrivas den försämrade arbetsmarknadssituationen, ett
ändrat synsätt på användningen av sjukförsäkringen eller andra
faktorer kräver enligt verket mer ingående studier.
Som nämnts var syftet med de sänkta kompensationsnivåerna att
snabbt komma till rätta med kostnadsökningarna inom
socialförsäkringen. Även om det minskade antalet
sjukanmälningar inte fullt ut kan tillskrivas de sänkta
kompensationsnivåerna anser utskottet att reformen ändå måste
anses ha fyllt sitt syfte. Utskottet anser att någon återgång
till de tidigare kompensationsnivåerna inte bör ske och
avstyrker bifall till motionerna So612 yrkandena 23 och 24 och
Fi209 yrkande 8.
Någon sådan sänkning av kompensationsnivån eller annan
förändring som åsyftas i motion Sf270 bör inte heller
genomföras, och utskottet avstyrker bifall till motionen.
I motion Sf236 anför Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) att
människor med vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar ofta
arbetar halvtid och uppbär halv pension. Om de känner att det
av hälsoskäl skulle vara möjligt att utöka sin arbetstid till
75 % blir effekten att pensionen bortfaller helt och att de får
lön med 75 %. Motionärerna anser att detta inte är särskilt
rehabiliteringsvänligt. När möjligheten till en fjärdedels
sjukpenning infördes var det enligt motionärerna ett första
steg i rätt riktning. Den möjligheten har nu tidsbegränsats.
Motionärerna begär i denna del av motionen ett tillkännagivande
om behovet av en återgång till tidigare regler för en
fjärdedels sjukpenning.
Möjligheten till en fjärdedels och tre fjärdedels sjukpenning
infördes på förslag i proposition 1989/90:62. Förslaget
grundade sig på erfarenheterna av en försöksverksamhet som
bl.a. syftade till en smidigare återgång till arbete efter lång
sjukskrivning. Fr.o.m. den 1 januari 1992 kan en fjärdedels
sjukpenning under samma sjukperiod utges för högst 365 dagar.
Skälet för denna begränsning är att den tiden torde vara
tillräcklig för att underlätta en successiv återgång i arbete.
Utskottet, som tillstyrkte ändringen i sitt betänkande
1990/91:SfU16, förutsatte därvid att regeringen noga skulle
följa utvecklingen av såväl de nya sjukpenningnivåerna som den
föreslagna tidsbegränsningen av en fjärdedels sjukpenning.
Utskottet, som erfarit att frågan om möjlighet att införa en
fjärdedels förtidspension för närvarande bereds inom
regeringskansliet, vidhåller sin tidigare inställning i frågan
om en fjärdedels sjukpenning. Motion Sf236 bör således avslås i
nu behandlad del.
I motion Sf203 framhåller Kurt Ove Johansson och Lars-Erik
Lövdén att nuvarande regler inte medger att försäkringskassan
ersätter kostnaderna för sönderslagna eller skadade glasögon.
Sjukpenning utges inte heller för den tid arbete inte kan
utföras i avvaktan på nya glasögon. Motionärerna begär att en
översyn skall göras av reglerna om sjukpenning så att en
arbetstagare som är beroende av glasögon för att kunna utföra
sitt arbete skall kunna få sjukpenning i vissa fall när
glasögonen har gått sönder.
Utskottet har tidigare och senast i betänkande 1990/91:SfU11
behandlat frågan om ersättning i samband med skadade glasögon.
Utskottet anförde därvid följande.
Riksdagen behandlade under 1980/81 års riksmöte frågan om
ersättning från arbetsskadeförsäkringen vid skada på glasögon.
I sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1980/81:9 erinrade
utskottet bl.a. om att ersättning för skadade glasögon under
vissa förutsättningar kunde utgå från TFA. Riksdagen hade under
en följd av år på förslag av utskottet avslagit motionsyrkanden
om ersättning för kostnader för glasögon antingen inom ramen
för den allmänna försäkringen eller genom att vissa grupper med
behov av glasögon skulle få ersättning för sina kostnader.
Utskottet avstyrkte med hänvisning till riksdagens tidigare
ställningstagande bifall till ett föreliggande motionsyrkande.
Utskottet anförde vidare i betänkandet 1990/91:SfU11 att de
flesta människor som är beroende av glasögon torde ha tillgång
till mer än ett par glasögon som de kan använda åtminstone
tillfälligtvis. För den som behöver glasögon endast för läsning
och liknande finns möjlighet att snabbt och för en relativt
billig penning skaffa reservglasögon. Utskottet ansåg inte
--framför allt i dåvarande statsfinansiella läge --att det
i motionen påtalade problemet borde lösas inom
sjukpenningförsäkringen.
Utskottet vidhåller denna inställning med hänsyn till
nuvarande statsfinansiella läge och avstyrker bifall till
motion Sf203.
Sjukpenninggrundande inkomst vid föräldraledighet
Inom sjukpenningförsäkringen finns regler till skydd för en
förälder som är helt eller delvis ledig för att vårda barn.
Särskilda regler finns även till skydd för en gravid kvinna.
Enligt 3 kap. 5 § lagen om allmän försäkring (AFL) får den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) inte sänkas för en gravid
kvinna som slutar förvärvsarbeta eller minskar sin arbetstid
tidigast sex månader före barnets faktiska eller beräknade
födelse. Enligt samma lagrum gäller vidare att under den tid en
förälder är helt eller delvis ledig för vård av barn får
förälderns SGI inte sänkas. Det gäller längst till dess barnet
fyller ett år. Motsvarande gäller även adoptivföräldrar vid
adoption av barn som inte fyllt tio år samt när någon tar emot
ett sådant barn i syfte att adoptera det. Då räknas
ettårsperioden fr.o.m. den dag föräldrarna får barnet i sin
vård. Om kvinnan vid ettårsperiodens utgång är gravid och
nedkomsten beräknas ske eller sker inom sex månader får SGI:n
inte sänkas enligt den förstnämnda bestämmelsen.
Riksförsäkringsverket har i allmänna råd 1989:4 rekommenderat
att en förälders SGI inte skall sänkas bl.a. när en förälder
från barnets ettårsdag i oavbruten följd är ledig från sitt
förvärvsarbete och uppbär hel föräldrapenningförmån. Samma
rekommendation gäller för förälder som i oavbruten följd har
förkortad arbetstid och uppbär föräldrapenningförmån som minst
svarar mot arbetstidens nedsättning. Vid bedömningen av om
föräldern i oavbruten följd helt eller delvis har varit ledig
med föräldrapenningförmån beaktas inte sådan ledig tid som
föräldern normalt har i sitt arbete (t.ex. lördag--söndag).
Om förälderns SGI sänks beräknas ändock föräldrapenning
enligt en särskild beräkningsgrund fram till dess barnet är två
år. Även i sådant fall finns kompletterande regler om kvinnan
åter är gravid.
I motion Sf268 anför Berith Eriksson m.fl. (v) att de som
blir sjuka under sin föräldralediga tid inte får någon
sjukpenning eftersom den sjukpenninggrundande inkomsten
försvinner när barnet fyller ett år. De är i stället tvungna
att fortsätta ta ut föräldrapenning. Det gör att pappan inte
kan ta ut föräldradagar eller ersättning för vård av barn till
följd av att den ordinarie vårdaren är sjuk. Om modern försöker
utnyttja möjligheten att bibehålla sin föräldrapenninggrundande
inkomst och få ett barn till inom två och ett halvt år löper
hon större risk än annars att under den nya graviditeten
drabbas av ryggbesvär m.m. Motionärerna hemställer i yrkande 2
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av gällande
bestämmelser och förslag till förändring av reglerna.
Utskottet har i sitt betänkande 1990/91:SfU1 behandlat en
motion om SGI för den som helt eller delvis vårdar barn.
Utskottet, som hade inhämtat yttrande över motionen från
riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet, angav
att det av yttrandena framgick att tillämpningen varierade
mellan försäkringskassorna när det gällde att fastställa SGI
för en förälder efter det barnet fyllt ett år. Med hänsyn bl.a.
härtill delade utskottet riksförsäkringsverkets uppfattning att
en översyn borde göras av ifrågavarande bestämmelser i 3 kap. 5
§ AFL. Riksförsäkringsverket avsåg dock att ta initiativ till
en sådan översyn, och någon riksdagens åtgärd var därför inte
erforderlig.
Utskottet har inhämtat att en översyn av bestämmelserna om
SGI pågår inom riksförsäkringsverket. Utskottet anser att
riksförsäkringsverkets förslag om SGI i samband med
föräldraledighet bör avvaktas, och utskottet avstyrker bifall
till motion Sf268.
Sjuklön
Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (prop. 1990/91:181,
SfU18, rskr. 372), som trätt i kraft den 1 januari 1992, har en
arbetstagare rätt att under de första fjorton dagarna av ett
sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla viss andel av den lön
och av de andra anställningsförmåner som han går miste om till
följd av sjukdomen. Andelen skall normalt vara 75% under de
första tre dagarna med sjuklön och 90% under de återstående
dagarna. Arbetstagare som på grund av sjukdom kan antas komma
att vara borta från arbetet i särskilt stor omfattning skall
dock kunna få sjuklön med 90% av förlorade förmåner även för
de första tre dagarna, och arbetsgivaren skall ha rätt till
ersättning från sjukförsäkringen för kostnaderna för
arbetstagarens sjuklön. För tid då arbetsgivaren har att svara
för sjuklön föreligger inte rätt till sjukpenning enligt 3 kap.
AFL grundad på inkomsten i anställningen.
Vid tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare om rätt till
sjuklön som gäller arbetsförmågans nedsättning eller huruvida
arbetstagarförhållande föreligger skall försäkringskassan kunna
lämna ersättning från sjukförsäkringen med ett skäligt belopp
(sjuklönegaranti).
Sjuklönesystemet gäller endast dem som omfattas av ett
anställningsförhållande, således ej uppdragstagare eller
egenföretagare.
Företag med få anställda ges möjlighet att försäkra sig hos
försäkringskassan mot de sjuklönekostnader över en viss nivå
som företaget kan drabbas av.
Med hänsyn till den kostnadsminskning för sjukförsäkringen
som beräknas äga rum på grund av att arbetsgivarna övertagit
ansvaret för ersättningen för de första 14 dagarna har
arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen sänkts från 10,10 %
till 7,80 % av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1992.
I motion Sf271 anför Stig Bertilsson m.fl. (m, fp, c, kds)
att det redan finns tecken på att avgiftsnedsättningen är för
liten för att sjuklönereformen skall bli kostnadsneutral. För
att kostnadsneutralitet skall uppnås måste dels två karensdagar
införas, dels en ytterligare nedsättning av
sjukförsäkringsavgiften göras. En översyn av nivån för avgiften
bör därför ske omgående. Motionärerna begär ett
tillkännagivande härom.
Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp) begär i motion Sf287
(yrkande 2) ett tillkännagivande om vikten av att regeringen
nogsamt följer kostnadsutvecklingen för arbetsgivare och
sjukförsäkringen och att sjukförsäkringsavgiften vid behov
justeras.
Sjuklönereformen är avsedd att vara kostnadsneutral för
arbetsgivarna som grupp. Genom ett första beslut i samband med
att lagen om sjuklön antogs sänktes avgiften till 8,20 % av
avgiftsunderlaget. Riksdagen har därefter på förslag av
regeringen sänkt arbetsgivaravgiften ytterligare till 7,80 % av
avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1992. Beträffande det
senare beslutet har utskottet i sitt betänkande 1991/92:SfU5
anfört att den i proposition 1991/92:72 föreslagna ändringen av
avgiftsuttaget inte innebar någon principiell förändring av
systemet för att kompensera arbetsgivarna för kostnaderna för
sjuklön, utan enbart en anpassning av avgiftsnivån för att
åstadkomma en kostnadsmässig neutralitet enligt de nya
antaganden om sjukfrånvaron som gjorts. Med hänsyn till den
osäkerhet som alltid är för handen vid bedömningar av en
framtida utveckling förutsatte utskottet att regeringen
uppmärksamt följer kostnadsutvecklingen för arbetsgivare och
försäkringen när reformen trätt i kraft och återkommer till
riksdagen om det visar sig att en ytterligare justering av
avgiften behövs.
Med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört om att
kostnadsutvecklingen för arbetsgivare och sjukförsäkringen
uppmärksamt bör följas avstyrker utskottet bifall till
motionerna Sf271 och Sf287.
I motion Sf287 (yrkande 3) anför Marianne Andersson m.fl. (c,
m, fp) att sjuklönelagen inte omfattar uppdragstagare och
egenföretagare. En enmansföretagare som driver sin rörelse i
aktiebolagsform utan anställda är däremot fråntagen rätten till
sjukpenning från försäkringskassan under de första 14 dagarna.
Motionärerna anser att riksdagen hos regeringen bör begära
förslag till ändring i 1 § lagen om sjuklön så att en sådan
arbetstagare inte omfattas av sjuklönelagen.
Sjuklönelagen omfattar arbetstagare som är anställda men inte
den som skall anses som uppdragstagare och inte heller
egenföretagare. Utskottet är inte berett tillstyrka att
undantag skall göras även för den som är anställd av ett
aktiebolag han själv äger. Utskottet förutsätter dock att
regeringen följer sjuklönereformens effekter även i detta
avseende. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf287 yrkande
3.
I motion Sf251 anför Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) att
den som har politiska uppdrag i t.ex. kommunfullmäktige får
ersättning från försäkringskassan om han/hon blir sjuk. Däremot
får den som är anställd men tjänstledig för t.ex. tillfälligt
fackligt uppdrag ingen ersättning alls vid sjukdom.
Motionärerna anser att detta slår orättvist och att det kan bli
problem med gränsdragningen. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att sjukpenning bör betalas ut även till
dem som är tjänstlediga för fackliga studier eller för
tillfälliga fackliga uppdrag.
Frågan om sjukpenning till den som blir sjuk under en facklig
kurs tas upp även i motion Sf225 av Annika Åhnberg (v).
Motionären framhåller att bara den som har råd att själv ta
kostnaden kan anmäla sig till studier. Hon anser att regeringen
därför med förtur måste se till att sjukersättning kan
garanteras för den som deltar i studieverksamhet. Motionären
begär ett tillkännagivande härom.
Enligt 6 § sjuklönelagen utgör sjuklönen viss andel av lön
och andra anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om
till följd av nedsättningen av arbetsförmågan under
sjuklöneperioden. I specialmotiveringen till denna paragraf
angavs i proposition 1990/91:181 att sjukdom under ledighet ger
rätt till sjuklön endast i den omfattning som ledigheten är
förenad med rätt till lön, t.ex. ledighet för ett fackligt
uppdrag enligt föreskrifter därom. Sjukdom under semester
medför rätt till sjuklön endast om arbetstagaren uppbär
semesterlön och enligt semesterlagens föreskrifter begär att
sjukdag inte skall räknas som semesterdag.
Enligt det s.k. timsjukpenningsystemet inom sjukförsäkringen
skall sjukpenning under de första 14 dagarna av en sjukperiod
utges enbart för de dagar då den försäkrade avstår från
förvärvsarbete. Med förvärvsarbete jämställs härvid bl.a.
ledighet för semester om sjukdagen inte skall räknas som
semesterdag. Med förvärvsarbete jämställs även ledighet under
studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges och ledighet
under tid då den försäkrade genomgår grundutbildning för vuxna
(grundvux), vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda
(särvux) eller grundläggande svenskundervisning för invandrare
och uppbär timersättning för studierna. Med förvärvsarbete
jämställs också tid då den försäkrade uppbär
korttidsstudiestöd. -- Fr.o.m. den 1 juli 1992 inordnas den
grundläggande vuxenutbildningen i komvux.
Riksförsäkringsverket har i allmänna råd 1991:10 Nyheter inom
sjukförsäkringen m.m. fr.o.m. den 1 januari 992 under rubriken
Sjukpenning under tjänstledighet för fackliga studier med
stipendium angivit följande.
I likhet med vad som gäller för uppsägnings- och
permitteringslön enligt lagen om antällningsskydd (LAS) ger
sjukdom under ledighet rätt till sjuklön endast i den
omfattning som ledigheten är förenad med rätt till lön.
Arbetstagare som är tjänstledig utan lön för fackliga studier
med stipendium har därför inte rätt till sjuklön. Någon
sjukpenning kan inte heller utges för de första 14 dagarna i
sjukperioden, då ledighet för studier med ersättning i form av
stipendium enligt AFL inte jämställs med förvärvsarbete.
Utskottet har erfarit att man inom det statliga området
tillämpar bestämmelser om att den som beviljats tjänstledighet
för högst en månad har rätt att byta ut tjänstledigheten mot
tjänstledighet för sjukdom. Utskottet har vidare erfarit att
flertalet av de kurser som fackförbunden inom LO ger stipendier
för är på en vecka medan ett mindre antal kurser är på
tre--fyra veckor. Storleken på det skattefria stipendiet bör
enligt rekommendation från LO under år 1992 vara 2100 kr. per
vecka.
Av det ovan redovisade följer att det kan uppstå situationer
då en person som tillfälligt bedriver studier och har
ersättning i form av t.ex. fackligt stipendium inte har rätt
till vare sig sjuklön eller sjukpenning för de första 14
dagarna av ett sjukfall. Enligt utskottet är det viktigt att
man så snart som möjligt finner en lösning på dessa problem så
att den studerande som blir sjuk inte blir utan ersättning
under 14 dagar. Utskottet anser att riksdagen med anledning av
motionerna Sf251 och Sf225 bör ge regeringen detta till känna.
Vid sidan om den lagfästa sjuklönen kan också s.k.
arbetsgivarinträde förekomma. Det gäller främst inom den
offentliga sektorn men kan genom kollektivavtal även gälla inom
den privata sektorn. Vid arbetsgivarinträde betalar
arbetsgivaren ut sjuklön till den anställde och erhåller i
gengäld enligt bestämmelserna i 3 kap. 16§ AFL den
sjukpenning som tillkommer arbetstagaren till den del den inte
överstiger den utbetalda lönen. Detta gäller även om
sjukpenningen delvis motsvarar inkomst från annat arbete. Den
försäkrade kan begära undantag från arbetsgivarinträdet.
I motion Sf220 anför Ulla Orring (fp) att sjuklönesystemet
inte utesluter ett system med arbetsgivarinträde, som har många
fördelar. Hon framhåller att arbetsgivarinträde är särskilt
praktiskt inom stora företag. Eventuellt kan ett införande
föregås av en försöksverksamhet i större skala för att inhämta
erfarenheter av hur ett arbetsgivarinträde skall organiseras.
Arbetsgivarinträdet bör enligt motionären tillämpas så länge
som anställningsförhållandet varar. Motionären begär ett
tillkännagivande härom.
Enligt utskottet bör sjuklönesystemet medföra att
arbetsgivarnas intresse ökar att ta över sjukersättningen till
de anställda även för tid efter en sjuklöneperiod. Något
uttalande från riksdagens sida är emellertid inte påkallat med
anledning av motion Sf220.
Rehabiliteringsutredning
Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring (AFL) regleras närmare i den nya 22 kap. 3
§. Enligt detta lagrum skall arbetsgivaren i samråd med den
försäkrade svara för att dennes behov av rehabilitering snarast
klarläggs och för att de åtgärder vidtas som behövs för en
effektiv rehabilitering. I samma paragraf anges att
arbetsgivaren skall påbörja en rehabiliteringsutredning, om det
inte framstår som obehövligt, när en anställd har varit helt
eller delvis frånvarande från sitt arbete på grund av sjukdom
under mer än fyra veckor eller har haft stor frånvaro i form av
korta sjukdomsperioder. En rehabiliteringsutredning skall
påbörjas även när den anställde begär det.
I motion Sf287 anför Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp) att
arbetsgivare med upp till 15 anställda bör få rätt att, om de
så önskar, få rehabiliteringsutredningar utförda av
försäkringskassan. Därmed undviks risken för oklarheter och
kompetenstvister liksom faran att mindre arbetsgivare belastas
på ett sätt som ingen tjänar på. Härigenom bör man också kunna
undvika att en särskild organisation för dessa ändamål behöver
byggas upp på mindre arbetsplatser. Motionärerna anser i
yrkande 1 att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till
lagändring i enlighet härmed.
Utskottet har tidigare behandlat frågan om arbetsgivare med
upp till 15 anställda skall kunna undantas från skyldigheten
att göra rehabiliteringsutredningar. I sitt betänkande
1990/91:SfU16 anförde utskottet att utskottet hade förståelse
för att rehabiliteringsansvaret, särskilt inledningsvis, kan
medföra vissa praktiska problem för arbetsgivare med få
anställda. Utskottet erinrade om att det ansvar som åläggs
arbetsgivaren i 22 kap. 3 § AFL inte innebär att arbetsgivaren
måste göra rehabiliteringsutredningen själv. Det är i
stället naturligt att han tar företagshälsovården till hjälp,
och det fanns enligt utskottets mening anledning räkna med att
allt fler små arbetsgivare kommer att vara anslutna till sådan
hälsovård. Utskottet erinrade om att avsikten är att i enskilda
ärenden skall samarbetet mellan olika ansvariga inom området i
allt väsentligt ske genom att handläggare och andra hos de
rehabiliteringsansvariga samarbetar med varandra direkt.
Utskottet underströk också vikten av att hanteringen av
rehabiliteringsärenden vid försäkringskassorna inte
formaliseras. Enligt utskottets mening borde detta skapa goda
förutsättningar för att enskilda företagare på ett enkelt sätt
skall kunna få information och vägledning i arbetet med
rehabiliteringsutredningar. Utskottet ansåg vidare att det
fanns skäl att överväga om arbetsgivaren i de fall han inte
fullgjort vad som rimligen kan begäras av honom skall kunna
åläggas att betala kostnaden för den rehabiliteringsutredning
som försäkringskassan gör i arbetsgivarens ställe. Enligt
utskottets mening borde regeringen närmare utreda denna fråga.
Ett liknande motionsyrkande har behandlats även i utskottets
betänkande 1991/92:SfU5.
En särskild utredare har därefter tillkallats för att utreda
företagshälsovårdens organisation och finansiering (dir.
1992:17). Med utgångspunkt från en avveckling av det generella
bidraget till företagshälsovården skall utredaren överväga
andra former av stöd för att tillgodose de små företagens behov
av företagshälsovård.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker
bifall till motion Sf287.
Avgifter för sjukhusvård
T.o.m. år 1991 har gällt att en försäkrad för varje dag han
får vård på sjukhus har fått vidkännas ett avdrag på
sjukpenningen. Med anledning av sjuklönereformen har
sjukvårdshuvudmännen den 1 januari 1992 tagit över
administrationen av avgifterna för sjukhusvården. Avgiften får
vara högst 70 kr. per vårddag men sjukvårdshuvudmannen har
möjlighet att besluta om lägre avgift.
Frågan om en motsvarande överföring av administrationen av
sjukhusvårdsavgifterna för ålders- och förtidspensionärer
kommer att tas upp i anslutning till överläggningarna om
ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
för tiden efter år 1992. För närvarande gäller emellertid att
när en pensionär vårdas på sjukhus tas för varje vårddag ut en
avgift av försäkringskassan. Avgiften utgör en tredjedel av
summan av utgående ålderspension och förtidspension i form av
folkpension, ATP och pensionstillskott. Avgiften utgör dock
högst 65 kr. Individuell nedsättning av avgiften kan ske i
särskilda fall med hänsyn till pensionärens ekonomiska
förhållanden och behov av medel för att betala egen bostad
eller för särskilda rehabiliteringsinsatser.
I budgetpropositionen föreslås att vid bestämmande av en
pensionärs avgift vid sjukhusvård skall fr.o.m. den 1 juli 1992
även utgående efterlevandepension ingå i underlaget för
beräkning av sjukhusvårdsavgiften.
Förslaget, som inte har föranlett något motionsyrkande,
tillstyrks av utskottet.
Ersättning vid närståendevård
Fr.o.m. den 1 juli 1989 har en möjlighet till ledighet och
ersättning vid närståendevård införts. En närstående som vårdar
en svårt sjuk person i hemmet eller i annan enskild bostad har
rätt till ersättning motsvarande sin sjukpenning från
sjukförsäkringen och ledighet från sitt arbete under högst 30
hela arbetsdagar. Dagantalet räknas för den person som vårdas.
Kostnaderna för ersättningen finansieras enligt samma regler
som gäller för sjukförsäkringen.
I proposition 1991/92:106 föreslås att möjligheterna att
erhålla ersättning och ledighet för närståendevård utvidgas så
att ersättning skall kunna beviljas även om den sjuke inte får
sin vård i hemmet eller i annan enskild bostad.
Utskottet biträder förslaget.
Möjligheterna till ersättning vid närståendevård behandlas i
två motioner.
I den under den allmänna motionstiden väckta motionen Sf221
av Rosa Östh och Ulla Tillander (c) begärs dels att ersättning
skall kunna utges till annan än anhörig, dels att vård på
sjukhus skall ge rätt till ersättning och dels att kriteriet
"svårt sjuk" skall ges en vidare tolkning vid tillämpningen av
bestämmelserna.
Motionärernas krav att ersättning skall kunna utges vid vård
på sjukhus tillgodoses genom förslaget i proposition 106.
Kravet att ersättning skall utges till annan än anhörig är
tillgodosett genom redan gällande lagstiftning. Ersättning
utges till närstående och i detta begrepp innefattas enligt
förarbetena till lagen även goda vänner och grannar utan
släktrelationer till den sjuke. Någon utredning av huruvida den
som önskar vårda en svårt sjuk person är att anse som
närstående skall normalt inte behöva göras, utan det får som
regel förutsättas att en person som är beredd att avstå från
sitt förvärvsarbete för vård av en svårt sjuk person därigenom
har visat att han eller hon har sådana nära relationer med den
sjuke som fordras för att ersättning skall utges. Vad slutligen
avser kravet på att ersättning bör utges även i andra fall än
när den vårdade är svårt sjuk vill utskottet erinra om att
avsikten med reformen var att ledighet och ersättning endast
skulle ges i sådana situationer där det finns ett mycket starkt
behov för såväl den vårdade som den närstående vårdaren att
kunna vara tillsammans i hemmet, t.ex. i livets slutskede.
Reformen skulle däremot inte kunna användas för att avlasta
landsting och kommuner deras ansvar för att ge vård och stöd.
Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att föreslå en
utvidgning av ersättningsrätten till att avse även vård av
andra än svårt sjuka personer, och utskottet avstyrker bifall
till motion Sf221 i vad den inte redan är tillgodosedd.
I den med anledning av proposition 106 väckta motionen Sf30
av Krister Örnfjäder (s) tar motionären upp problem med att
ersättningsnivån även för närståendepenning sänkts under de tre
första dagarna som ersättning utgår. Motionären framhåller att
detta förhållande försvårar för den som vårdar en svårt sjuk
person att varva vård och förvärvsarbete och att det vore
värdefullt om reglerna kunde ändras så att också denna form av
växelvård blir möjlig utan stora inkomstbortfall.
Utskottet har förståelse för att det i vissa situationer kan
finnas ett behov av att kunna kombinera vården av en svårt sjuk
person med förvärvsarbete, i synnerhet som en möjlighet nu
införs att även få ersättning om vården ges på sjukhus eller
institution. Riksdagen har på förslag av utskottet senast i
betänkandet 1991/92:SfU5 gett regeringen till känna behovet av
en ytterligare belysning av begreppet sjukperiod inom
sjukförsäkringen och av sammanläggningsregler vid täta
sjukdomsfall. Utskottet förutsätter att regeringen i anslutning
till dessa överväganden även beaktar de problem som tagits upp
i motion Sf30, och utskottet anser att motionen därmed får
anses tillgodosedd.
Utskottet har ingen erinran mot den i proposition 1991/92:100
föreslagna medelsanvisningen till anslaget D 5. Bidrag till
närståendevård.
III Föräldraförsäkring m.m.
Under rubriken Föräldraförsäkring m.m. behandlas de i
proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under
litt C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna anslagen
C 3. Bidrag till föräldraförsäkringen och C 4. Vårdbidrag för
handikappade barn. Vidare behandlas de delar av proposition
1991/92:106 som avser ändringar i ersättningsrätten vid sjukdom
under tid då föräldrapenning utges och förbättrat vårdbidrag för
handikappade barn samt en motion väckt med anledning av
propositionen. Slutligen behandlas ett antal under den allmänna
motionstiden väckta motioner som berör föräldraförsäkrings-
och vårdbidragsfrågor.
Allmänt om föräldraförsäkringen
Föräldraförsäkringen omfattar ersättningsförmånerna
föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.
Försäkringsförmånerna har successivt byggts ut, och
föräldrapenning med anledning av barns födelse utges numera
under 450 dagar. Under 360 av dessa dagar utges föräldrapenning
med belopp på sjukpenningnivå, dock lägst med ett garantibelopp.
Under resterande 90 dagar utges ersättning med garantibeloppet.
Tillfällig föräldrapenning utges under högst 120 dagar per
barn och år till förälder som behöver avstå från förvärvsarbete
för att vårda barn under tolv år bl.a. till följd av sjukdom
eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare. För
barn som har fyllt tolv men inte sexton år kan ersättning utges
i vissa fall. Tillfällig föräldrapenning kan även utges för s.k.
kontaktdagar för barn som har fyllt fyra år t.o.m. det
kalenderår då barnet fyller tolv år. Sådan ersättning utges
under högst två dagar per barn och år. Härutöver har en far rätt
till tio ersättningsdagar i samband med barns födelse.
Föräldrapenning med anledning av barns födelse
Som tidigare nämnts utges föräldrapenning under 450 dagar med
anledning av barns födelse. Detta gäller även vid adoptivbarns
ankomst. Under 360 av dessa dagar utges föräldrapenning med 90 %
av förälderns sjukpenninggrundande inkomst delad med 365, dock
lägst med ett garantibelopp på 60 kr. per dag. Under resterande
90 dagar utges ersättning med garantibeloppet. Föräldrapenning
för de första 180 dagarna utges med belopp på sjukpenningnivån
endast om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets
födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit
försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. Modern har rätt
till föräldrapenning tidigast fr.o.m. den sextionde dagen före
den beräknade tidpunkten för barnets födelse. Ersättningen utges
efter barnets födelse till den av föräldrarna som till
huvudsaklig del vårdar barnet. Om båda föräldrarna är
vårdnadshavare har vardera föräldern alltid rätt till 90 egna
dagar med föräldrapenning. Denna rätt kan dock överlåtas på den
andra föräldern. Förälder som är ensam vårdnadshavare har rätt
till samtliga 450 dagar med föräldrapenning. Ersättningsdagarna
får tas ut längst till dess barnet fyller åtta år eller till den
senare tidpunkt då barnet har avslutat första skolåret.
Vid flerbarnsfödsel utgår föräldrapenning för varje barn
utöver det första under ytterligare 180 dagar, varav 90 dagar på
sjukpenningnivå och 90 dagar på garantinivå.
Föräldraförsäkringen har byggts ut successivt och senast
fr.o.m. den 1 juli 1989, då försäkringen byggdes ut med tre
månaders ersättning på sjukpenningnivå (prop. 1988/89:69, SfU12,
rskr. 137). Riksdagen uttalade därvid att detta var avsett som
en första etapp i en utbyggnad i tre etapper som skulle vara
klar den 1 juli 1991. I den andra etappen skulle ersättningen
under 90 dagar på garantinivå fr.o.m. den 1 juli 1990 bytas ut
mot ersättning på sjukpenningnivå. Vidare skulle i den tredje
etappen ersättningstiden förlängas fr.o.m. den 1 juli 1991 med
ytterligare tre månader till 540 dagar med ersättning på
sjukpenningnivå.
Riksdagen beslöt under riksmötet 1989/90 (1989/90:SfU11 och
SfU24, rskr. 305) att skjuta på genomförandet av etapp två av
utbyggnaden, och riksdagen upphävde sitt tidigare beslut om
riktlinjer för den fortsatta utbyggnaden. Enligt vad som
anfördes i utskottets betänkande 1989/90:SfU24 fick utbyggnaden
i stället göras så snart som de ekonomiska förutsättningarna
hade förbättrats, och utskottet underströk utbyggnadens höga
prioritet.
Ingvar Carlsson m.fl. (s) tar i två motioner Sf228 (yrkande 7)
och So232 (yrkande 10) upp frågan om en fortsatt utbyggnad av
föräldraförsäkringen. I den förstnämnda motionen framhålls att
regeringen i budgetpropositionen antyder att någon form av s.k.
vårdnadsbidrag till småbarnsfamiljer kan komma att aktualiseras
under innevarande budgetperiod om samhällsekonomin medger det.
Motionärerna anser att vårdnadsbidrag inte hör hemma i en modern
familjepolitik och dessutom har allvarliga brister ur rättvise-
och jämställdhetssynpunkt. De avfärdar därför en sådan
förändring av familjepolitiken och kommer så fort
samhällsekonomin medger det att fortsätta utbyggnaden av
föräldraförsäkringen. Motionärerna begär ett tillkännagivande
härom till regeringen. I motion So232 anför motionärerna att en
utbyggnad av föräldraförsäkringen till 18 månader är deras högst
prioriterade reform, vilket riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna.
Även i motionerna So612 (yrkandena 26 och 27) och Fi209
(yrkande 11), båda av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om en fortsatt utbyggnad av
föräldraförsäkringen. Motionärerna föreslår i ett första steg
att föräldrapenning fr.o.m. den 1 juli 1992 skall utgå på
sjukpenningnivå under 390 dagar. Målet är att föräldrapenningen
på sikt skall utgå under 450 dagar på denna nivå. Motionärerna
föreslår vidare att inkomsttaket för föräldrapenningen skall
sänkas med två basbelopp fr.o.m. den 1 juli 1992.
I regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 sägs att
familjepolitiken skall underlätta för föräldrarna att själva
välja den vård och fostran av barnen och den arbetsfördelning
som passar dem och barnen bäst. Det innebär, att
familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet
mellan kvinnor och män. Den som väljer att förvärvsarbeta skall
ha ekonomiskt utbyte av detta. Vidare sägs att omläggningen av
familjepolitiken sker i flera steg. I ett första steg tas
existerande hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av
olika former av barnomsorg bort. I ett andra steg införs ett
bättre ekonomiskt stöd som syftar till att öka
småbarnsfamiljernas valfrihet och rättvisan mellan dem och som
utformas som ett vårdnadsbidrag, lika för alla barn. Detta andra
steg påbörjas under mandatperioden. Den statsfinansiella
utvecklingen är av avgörande betydelse för i vilken takt stödet
sedan byggs ut.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda bifall
till motionerna Sf228 yrkande 7, So232 yrkande 10, So612
yrkandena 26 och 27 och Fi209 yrkande 11.
I två motioner, Sf240 av Ingvar Svensson (kds) och Sf286 av
Håkan Holmberg (fp), begärs ett tillkännagivande om en
förbättrad föräldraförsäkring vid trilling- och fyrlingsfödsel.
Motionärerna anför att arbetsbelastningen vid sådana födslar
blir för hög för en person och att det under en relativt lång
period krävs två vårdare. Föräldraförsäkringen bör därför byggas
ut i dessa fall så att antalet inkomstrelaterade
ersättningsdagar för det "tredje" barnet blir 360 dagar.
Tillskottet av dagar för det "fjärde" barnet kan då ske enligt
nuvarande regler. Motionärerna erinrar om att under år 1989
skedde endast 31 trillingfödslar och två fyrlingsfödslar, varför
de menar att kostnaderna för den föreslagna utbyggnaden blir
försumbara.
Utskottet anser att nuvarande regler för föräldrapenning ger
ett tillräckligt ekonomiskt stöd vid flerbarnsfödsel, och
utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf240 och Sf286.
I syfte att förenkla administrationen av föräldraförsäkringen
föreslås i proposition 1991/92:106 att utbyte av föräldrapenning
mot tillfällig föräldrapenning för alla barn som är 240 dagar
eller äldre endast skall kunna ske om det barn för vilket
tillfällig föräldrapenning söks vårdas på sjukhus. Vidare
föreslås att utbyte av föräldrapenning mot sjukpenning endast
skall kunna ske i den utsträckning föräldern är ur stånd att
vårda barnet på grund av sjukdom. Förslagen bygger på förslag
från riksförsäkringsverket i rapporten Administrativa
förenklingar inom föräldraförsäkringen. Den beräknade
besparingen på försäkringsutgifterna utgör 396 milj.kr. och på
administrationskostnaderna ca 18 milj.kr.
Utskottet biträder propositionens förslag som inte föranlett
några motionsyrkanden.
Margareta Israelsson m.fl. (s) anför i motion Sf280 att ett av
förslagen från riksförsäkringsverket i den nyssnämnda rapporten
innebär att dagarna med föräldrapenning på garantinivån skall
kunna tas ut först när dagarna på sjukpenningnivån är slut.
Motionärerna motsätter sig detta förslag.
Enligt propositionen kan det förslag till förenkling av
administrationen som berörts i motion Sf280 starkt kritiseras ur
jämställdhetssynpunkt och någon ändring i detta hänseende
föreslås därför inte. Motion Sf280 får därmed anses
tillgodosedd.
I ytterligare två motioner berörs frågor om förenklingar av
föräldraförsäkringens administration.
I motion Sf273 av Lars Moquist och Johan Brohult (nyd)
föreslås, för att minimera byråkrati och krångel i
föräldraförsäkringen och för att spara pengar i
administrationen, en helt ny modell för utbetalning av
föräldrapenning. Enligt denna skulle det sammanlagda belopp som
föräldrarna är berättigade till i föräldrapenning under det
första året utbetalas till ett bankkonto som disponeras av
barnets vårdnadshavare. Utbetalning av beloppet skulle endast få
ske månadsvis med en tolftedel per månad. Efter ett år utbetalas
ytterligare föräldrapenning för resterande 90 garantidagar, och
dessa medel skulle lyftas på samma sätt med en tredjedel per
månad. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att regeringen
skyndsamt skall utreda deras förslag och vilka konsekvenser det
får på statsbudgeten.
Karin Pilsäter (fp) ger i motion Sf27 en rad exempel på
administrativa svårigheter när uttaget av föräldrapenningen, i
synnerhet uttaget av delar av den, skall anpassas till
inkomstförlusten vid föräldraledighet. Motionären ger olika
förslag till förenklingar i detta syfte, men menar att den bästa
förändringen skulle vara att föräldrarna för en längre period
fick anmäla hur många veckodagar och delar därav man vill ha
utan att detta nödvändigtvis måste stämma för varje dag i
veckan. Motionären begär ett tillkännagivande om vad som anförts
i motionen om förenklad beräkning av uttag av föräldrapenning.
Även om vissa förenklingar nu genomförs till följd av
förslagen ovan i proposition 106 utgår utskottet från att
möjligheterna till fortsatta förenklingar fortlöpande följs upp
inom administrationen. Utskottet anser mot denna bakgrund att
motionerna Sf273 och Sf27 inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Lars Werner m.fl. (v) begär i motion So612 yrkande 28 ett
tillkännagivande om att tiden för föräldrapenning skall kvoteras
mellan föräldrarna när det finns två vårdnadshavare så att 60
dagar knyts till pappan utan överlåtelserätt.
Riksdagen har på förslag av utskottet vid ett flertal tidigare
tillfällen avslagit motioner om kvotering av föräldrapenningen.
I betänkande 1990/91:SfU11 hänvisade utskottet till att frågan
om att förmå papporna att i högre grad utnyttja
föräldraförsäkringen behandlades i proposition 1990/91:113 om en
ny jämställdhetslag, m.m. Enligt denna borde en utveckling av
pappaledigheten i första hand främjas genom
opinionsbildningsinsatser och liknande. I propositionen
föreslogs en bestämmelse som innebär att arbetsgivare skall
underlätta för arbetstagare att förena förvärvsarbete och
föräldraskap. Målet borde vara att, vid utgången av år 1993,
minst två tredjedelar av papporna i någon utsträckning använde
sig av möjligheten att utnyttja föräldrapenningen med anledning
av barns födelse. Om detta mål inte nås skulle ytterligare
åtgärder övervägas som kan påskynda en sådan utveckling.
Riksdagen vidhöll, på förslag av socialförsäkringsutskottet,
sin tidigare inställning att man i första hand genom
informationsinsatser borde söka förmå fäderna att i ökad
omfattning utnyttja försäkringen och var inte beredd att förorda
en kvotering av föräldrapenningen.
Utskottet vill erinra om att för budgetåren 1989/90--1991/92
har särskilda medel avsatts för informationsinsatser i syfte att
öka pappornas uttag av föräldrapenning. I årets
budgetproposition föreslås att 3,5 milj.kr. avsätts för
informationsinsatser i detta syfte under nästa budgetår.
Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare
inställning och avstyrker bifall till motion So612 yrkande 28.
Tillfällig föräldrapenning
Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som behöver
avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år bl.a.
till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets
ordinarie vårdare eller vid besök i samhällets förebyggande
barnhälsovård. Under de nämnda förutsättningarna kan tillfällig
föräldrapenning också utges för vård av ett barn som har fyllt
tolv men inte sexton år i de fall barnet på grund av sjukdom,
psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av
särskild tillsyn och då vård- eller tillsynsbehovet inte grundat
rätt till vårdbidrag. För barn under 240 dagar utges tillfällig
föräldrapenning endast om tillsynen av barnet i övrigt är
stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas på sjukhus.
Tillfällig föräldrapenning kan sedan den 1 juli 1990 utges under
högst 120 dagar per barn och år. Om skälet till att föräldern
behöver avstå från förvärvsarbete är sjukdom hos barnets
ordinarie vårdare kan dock ersättning utges under högst 60
dagar. Tillfällig föräldrapenning utges fr.o.m. den 1 mars 1991
med 80% av den sjukpenninggrundande inkomsten delad med
årsarbetstiden. Efter det att förmånen utgivits för 14 dagar för
samma barn under ett år utges ersättning med 90 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten beräknad på samma sätt.
Tillfällig föräldrapenning utges också till föräldrar till
barn som fyllt fyra år t.o.m. det kalenderår under vilket barnet
fyller tolv år, när föräldern avstår från förvärvsarbete i
samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola eller
besök i förskola eller fritidshemsverksamhet inom samhällets
barnomsorg i vilken barnet deltar. För sådana s.k. kontaktdagar
utges ersättning under två dagar per barn och år.
Härutöver har en far rätt till tillfällig föräldrapenning
under sammanlagt tio dagar i samband med barns födelse, s.k.
pappadagar.
Ingbritt Irhammar och Birger Andersson (c) begär i motion
Sf211 en utredning om tillfällig föräldrapenning då
dagbarnvårdares egna barn blir sjuka och då daghemmet är stängt
på grund av sjukdom.
Utskottet har senast i betänkandet 1990/91:SfU11 behandlat
motioner med samma syfte som den förevarande. Utskottet erinrade
därvid om att rätten till föräldrapenning för förälder som
behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom hos ett
barn eller barnets ordinarie vårdare infördes den 1 januari 1977
och att med ordinarie vårdare enligt förarbetena till
lagändringen kan förstås antingen hemarbetande förälder eller
någon tredje person, exempelvis dagbarnvårdare, barnpraktikant
eller någon nära släkting.
Utskottet erinrade vidare om att frågan om rätt till
tillfällig föräldrapenning för förälder som avstår från
förvärvsarbete för att vårda barn som på grund av sjukdom eller
smitta hos ordinarie vårdares barn inte kan vistas hos den
ordinarie vårdaren hade tagits upp av
föräldraförsäkringsutredningen i dess betänkande (SOU 1982:36)
Enklare föräldraförsäkring. Enligt utredningen torde en
utvidgning av bestämmelserna så att föräldrapenning skall kunna
utges på grund av sjukdom eller smitta hos ordinarie vårdares
barn komma att medföra en betydande utökning av försäkringen.
Utredningen framhöll att om dagmammans barn insjuknade skulle
detta, liksom vid ordinarie vårdares sjukdom, kunna medföra rätt
till föräldrapenning för flera barn samtidigt, som normalt
vårdades hos henne. Även om det kunde finnas skäl att ge rätt
till föräldrapenning i den nämnda situationen var utredningen
därför inte beredd att föreslå någon förändring på denna punkt
bl.a. med hänsyn till de kostnader för försäkringen som en sådan
ändring skulle kunna komma att medföra.
Vid behandlingen av frågan under 1989/90 års riksmöte
inhämtade socialförsäkringsutskottet yttrande från
socialutskottet. Socialutskottet betonade att det i första hand
måste eftersträvas att barnomsorgen hålls öppen på överenskomna
tider och att det är kommunerna som ansvarar för att ersättare
finns tillgängliga i de situationer som avsågs i motionerna.
Socialutskottet ansåg att de föräldrar som drabbas av
tillfälliga eller oförutsedda stängningar av barnomsorgen bör
hållas ekonomiskt skadeslösa, och utskottet ansåg därför att
frågan om ersättning för förlorad arbetsförtjänst för föräldrar
som inte kan förvärvsarbeta på grund av tillfälliga stängningar
av barnomsorgen borde utredas.
Socialförsäkringsutskottet delade i betänkandet 1989/90:SfU11
socialutskottets uppfattning om betydelsen av att barnomsorgen
hölls öppen på överenskomna tider och om kommunens ansvar för
att ersättare fanns tillgängliga i de situationer som avsågs i
motionerna. Socialförsäkringsutskottet hade inte några
invändningar mot ett vidgat ekonomiskt ansvar för kommunerna vid
utebliven barnomsorg. Utskottet, som erinrade om att rätten till
tillfällig föräldrapenning vid sjukdom hos ordinarie vårdare
infördes vid en tidpunkt då det var vanligare än nu att den
ordinarie vårdaren var en hemarbetande förälder eller att vården
ändå skedde i barnets och föräldrarnas hem, ville däremot med
bestämdhet avvisa tanken på att ersättning skulle utges från
föräldraförsäkringen i de situationer som avsågs i motionerna.
Utskottet vidhöll i betänkandet 1990/91:SfU11 sin tidigare
bedömning i frågan och utskottet vidhåller fortfarande denna
bedömning. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf211.
I motion Sf269 av Charlotte Cederschiöld (m) erinras om att
kontaktdagar för besök i barnomsorgen endast kan tas ut av
föräldrar som har sitt barn inom samhällets barnomsorg.
Motionären begär att föräldrarna skall ha rätt till kontaktdagar
oavsett i vilken barnomsorgsform barnet vistas. Eftersom detta
skulle medföra ökade kostnader föreslår motionären att antalet
kontaktdagar för detta ändamål minskas till en per barn och år.
Motionären begär ett tillkännagivande i frågan.
Utskottet vill erinra om att riksdagen under innevarande
riksmöte (prop. 1991/92:65, SoU12, rskr. 85) beslutat att ändra
villkoren för statsbidrag till kommunerna så att verksamhet i
form av daghem eller fritidshem som drivs av annan än kommun
underlättas. En av förutsättningarna för statsbidrag i dessa
fall är att kommunen beslutat att verksamheten skall ingå i
kommunens barnomsorgsplan. Genom detta beslut har en viss
utvidgning av möjligheterna att erhålla kontaktdagar skett. I
proposition 1991/92:65 anförs att regeringens mål är att bidrag
skall lämnas också för privata familjedaghem, daghem,
deltidsgrupper och öppna förskolor, men att en sådan utvidgning
av statsbidragsgivningen förutsätter ytterligare överväganden.
Förutsättningarna kan enligt propositionen komma att förändras
av vad som kommer fram av det arbete som bedrivs i den
kommunalekonomiska kommittén. Om bidragen till kommunerna blir
mer generella kommer statens roll i framtiden att bli en annan.
Departementschefen anför att han avser att återkomma till dessa
frågor i ett senare sammanhang.
Utskottet utgår från att man vid de fortsatta övervägandena om
valfrihet i barnomsorgen också uppmärksammar föräldrarnas
möjligheter att utnyttja kontaktdagarna inom
föräldraförsäkringen, och utskottet anser därför med anledning
av motion Sf269 att någon riksdagens åtgärd inte för närvarande
är påkallad.
Lisbeth Staaf-Igelström (s) begär i motion Sf208 en översyn av
gällande regler så att det blir möjligt att inom ramen för den
tillfälliga föräldrapenningen ersätta en förälder som efter en
skilsmässa flyttat till annan ort men vill upprätthålla
kontakten med sina barn och behöver ta ledigt från arbetet för
detta.
Utskottet har vid de två senaste riksmötena behandlat liknande
motionsyrkanden (se senast 1990/91:SfU11). Utskottet har därvid
uttalat förståelse för det problem som tagits upp i motionerna,
men ansett att det knappast kunde lösas inom
föräldraförsäkringen.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall
till motion Sf208.
Åldersgränsen 16 år för rätt till tillfällig föräldrapenning
kritiseras i motion Sf29 av Göran Magnusson (s). Motionären
begär att reglerna skall ändras så att även förälder som vårdar
sjukt eller handikappat barn som fyllt 16 år skall få rätt till
ersättning.
Utskottet har vid tidigare behandling av frågan om tillfällig
föräldrapenning vid vård av vuxna handikappade barn (se senast
1990/91:SfU11) hänvisat till att ersättning från den allmänna
försäkringen till handikappade personer som är 16 år eller äldre
utges i form av handikappersättning och förtidspension. I
speciella situationer kan även ersättning för anhörigvård utges.
Utskottet har ansett att vårdbehovet för vuxna personer inte bör
lösas inom föräldraförsäkringens ram. Utskottet har också
erinrat om att 1989 års handikapputredning (S 1988:03) har i
uppdrag att kartlägga och analysera de insatser för
funktionshindrade som görs inom socialtjänsten samt
habiliteringen och rehabiliteringen.
Handikapputredningen har nyligen lämnat förslag om ökade
insatser för funktionshindrade personer i betänkandet SOU
1991:46 Handikapp Välfärd Rättvisa, och betänkandet bereds inom
regeringskansliet.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det aktuella
vårdbehovet inte skall lösas genom en utvidgad
föräldraförsäkring och avstyrker bifall till motion Sf29.
Föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen
Rätt till föräldrapenning tillkommer förälder. Med förälder
likställs rättslig vårdnadshavare, blivande adoptivförälder och
den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har
eller har haft barn, om de varaktigt bor tillsammans. Vad gäller
tillfällig föräldrapenning likställs med förälder även den som
en förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande
förhållanden samt fosterföräldrar.
Några motioner behandlar föräldrabegreppet inom
föräldraförsäkringen. Ulrica Messing och Widar Andersson (s)
begär i motion Sf222 ett tillkännagivande om att en förälder
skall ha möjlighet att överföra rätten till såväl
föräldrapenning som tillfällig föräldrapenning till annan
anhörig. Även Ulla Orring (fp) begär i motion Sf219 att rätten
till tillfällig föräldrapenning skall kunna överlåtas till annan
anhörig.
Utskottet har senast i sitt betänkande 1990/91:SfU11 behandlat
frågan om möjlighet att överlåta rätten till tillfällig
föräldrapenning till annan person. I betänkandet redovisades
bl.a. riksförsäkringsverkets rapport (RFV anser 1989:2) Vissa
frågor inom den tillfälliga föräldrapenningen och en
kartläggning som socialstyrelsen gjort av ensamföräldrarnas
utnyttjande av de kommunala barnvårdarresurserna.
Av socialstyrelsens kartläggning framgår att
barnvårdarverksamheten minskat successivt i kommunerna under
1980-talet i takt med att föräldraförsäkringen byggts ut.
Riksförsäkringsverket anser i sin rapport att den enda
praktiska lösningen -- om man vill införa rätten till
överlåtelse av tillfällig föräldrapenning -- torde vara att låta
alla föräldrar få sådan rätt och att någon särskild prövning av
anknytningen mellan den närstående och föräldern inte bör komma
i fråga. Verket anför vidare att, om försäkringsreglerna ändras
så att ersättningsrätten kan överlåtas till vem som helst, en
förälder kan känna sig pressad att avstå från möjligheten att
själv stanna hemma hos sitt sjuka barn och att denna olägenhet
skulle vara mest besvärande för en ensamstående förälder. Om
rätten till tillfällig föräldrapenning skall kunna överlåtas
till annan person än förälder, innebär detta enligt
riksförsäkringsverket att kopplingen till familjen upphör och
att försäkringen genomgår en principiell förändring i riktning
mot en allmän barntillsynsförsäkring. En sådan förändring är
enligt verket tveksam. Verket erinrar om att, både när rätten
till föräldrapenning för tillfällig vård av barn infördes och
när den senare har utvidgats, statsmakterna med skärpa har
framhållit att dessa åtgärder inte fick innebära att kommunerna
minskade sin utbyggnad av barnvårdarverksamheten.
Föräldrapenningen fick inte tas som ett alternativ till en
utbyggnad av de kommunala barnomsorgsinsatserna.
Riksförsäkringsverket beräknade att en rätt att överlåta den
tillfälliga föräldrapenningen skulle medföra en kostnadsökning
med 105--110 milj.kr. för ett år. En sådan rätt endast för
ensamstående föräldrar skulle ge en kostnadsökning med 75--80
milj.kr. Till detta kom enligt verket ett ökat resursbehov hos
försäkringskassorna med ca 25 resp. 20 årsarbetare.
Utskottet uttalade senast i betänkandet 1990/91:SfU11 att en
möjlighet att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning
kunde befaras medföra att kommunerna ytterligare minskade sin
utbyggnad av barnvårdarverksamheten och att socialförsäkringen
således fick ta över kommunernas ansvar. Farhågorna hade också
stärkts av socialstyrelsens kartläggning. En sådan möjlighet
kunde också anses innebära en principiell förändring av
föräldraförsäkringen i riktning mot en allmän
barntillsynsförsäkring, och rätten till tillfällig
föräldrapenning borde inte ses som ett alternativ till en
utbyggnad av de kommunala barnomsorgsinsatserna.
Utskottet vidhåller denna inställning och anser att de angivna
förhållandena i lika hög grad talar mot en rätt att överlåta
föräldrapenning som utgår med anledning av barns födelse.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Sf219 och
Sf222.
Homosexuella samboendes möjligheter att få rätt till samma
socialförsäkringsförmåner som tillkommer heterosexuella
sammanboende tas upp i motionerna L415 av Lars Werner m.fl. (v)
yrkande 2, K424 av Christina Linderholm (c) yrkande 4 och Sf26
av Kent Carlsson (s). I samtliga motioner berörs den tillfälliga
föräldrapenningen och i de två förstnämnda motionerna även
efterlevandeförmåner.
Som framgår ovan likställs med en förälder vid rätt till
tillfällig föräldrapenning den som föräldern sammanbor med under
äktenskapsliknande förhållanden. Av förarbetena till denna
bestämmelse framgår att bestämmelsen avser heterosexuella
samboförhållanden. Efterlevandepension i form av
omställningspension och särskild efterlevandepension kan förutom
till efterlevande make också utgå till den som, utan att vara
gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift man eller
kvinna vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller
har eller har haft eller då väntade barn med denne.
Utredningen om registrerat partnerskap, m.m. (dir. 1991:6) har
till uppgift att utvärdera lagen om homosexuella sambor. I
direktiven nämns att socialstyrelsen i en skrivelse till
regeringen föreslagit en lagstiftning om registrerat partnerskap
som med vissa undantag skall få samma rättsverkningar som ett
äktenskap har. Enligt direktiven kan det vara lämpligt att inom
ramen för utvärderingen av sambolagen också överväga behovet av
en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap. Det blir därvid
en viktig uppgift för kommittén att inventera äktenskapets olika
rättsverkningar för att man skall kunna bedöma vilka undantag
som med en sådan utgångspunkt ter sig påkallade. I direktiven
räknas olika områden upp som vid en sådan genomgång torde komma
i blickpunkten. Bl.a. nämns det att i
socialförsäkringslagstiftningen finns ett stort antal regler
som tar sikte på äktenskaplig samlevnad och som alltså behöver
övervägas i förevarande sammanhang.
Utskottet, som erfarit att en genomgång av bl.a.
socialförsäkringslagstiftningens regler pågår inom den
nämnda utredningen, anser att resultatet av det pågående
utredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till
motionerna L415 yrkande 2, K424 yrkande 4 och Sf26.
Vårdbidrag för handikappade barn
Höjda vårdbidragsbelopp
Vårdbidrag utges till förälder som vårdar barn under 16 års
ålder som behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom
eller handikapp. Även merkostnader på grund av sjukdomen eller
handikappet skall beaktas. Vårdbidraget utges med belopp
motsvarande hel, halv eller fjärdedels förtidspension till
ensamstående jämte pensionstillskott (200, 100 resp. 50 % av
basbeloppet). Vårdbidraget är skattepliktig och
pensionsgrundande inkomst för föräldern. Av vårdbidraget kan
dock en viss del bestämmas som ersättning för merkostnader.
Merkostnadsersättningen är skattefri, och denna ersättning
grundar inte någon rätt till pension. Merkostnadsersättningen
har fyra nivåer (18, 36, 53 resp. 69% av basbeloppet). Vårdar
föräldern flera handikappade barn som inte fyllt 16 år grundas
bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet
av tillsyn och vård samt merkostnadernas omfattning.
I proposition 1991/92:106 föreslås betydande förbättringar av
vårdbidraget. Vårdbidragets belopp föreslås höjt så att helt
vårdbidrag motsvarar 2,5 basbelopp med motsvarande
beloppshöjningar vid partiella förmåner. Vårdbidraget föreslås
även kunna utges på en ny förmånsnivå, tre fjärdedels
vårdbidrag. Även möjligheten att få merkostnadsersättning
förbättras i de fall enbart tillsyns- och vårdbehovet för ett
barn uppfyller kravet för att helt vårdbidrag skall kunna utges.
Om merkostnaderna i sådana fall motsvarar minst 18% av
basbeloppet utbetalas ersättning med 18, 36, 53 eller 69% för
merkostnader utöver annars gällande maximibelopp för
vårdbidraget.
Utskottet biträder förslagen, som inte föranlett något
motionsyrkande.
Vårdbidragets föräldrabegrepp
Vårdbidrag utges till förälder. I vårdbidragets
föräldrabegrepp innefattas, förutom biologiska föräldrar och
adoptivföräldrar, även den med vilken förälder är eller varit
gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande
sammanbor. Med förälder likställs även den som med
socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för
vård och fostran i syfte att adoptera det. Om föräldrarna lever
åtskilda kan utbetalningen av vårdbidraget göras med hälften
till envar av dem om båda tar del i vården om barnet.
I motion Sf215 av Björn Samuelson och Berith Eriksson (v)
begärs ett tillkännagivande om att även den som sammanbor med en
förälder till ett handikappat barn skall ha rätt att erhålla
vårdbidrag.
Utskottet har under föregående riksmöte behandlat denna fråga
i de båda av riksdagen godkända betänkandena 1990/91:SfU1 och
1990/91:SfU11. Vid den förstnämnda behandlingen hade utskottet
inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.
Riksförsäkringsverket anförde att vid bedömning av rätten till
vårdbidrag utgår man från barnets vård- och tillsynsbehov och
inte från vem som faktiskt vårdar barnet. Vårdbidrag kunde
således utges även i de fall en samboende person vårdade barnet,
men vårdbidraget beviljades då föräldern. Verket anförde vidare
att det föräldrabegrepp som gäller inom vårdbidraget i princip
är detsamma inom hela socialförsäkrings- och
skattelagstiftningen. Det måste därför enligt
riksförsäkringsverket finnas mycket starka skäl för att bryta ut
vårdbidraget ur detta komplex. En utvidgning skulle också kunna
tas till intäkt för att samtliga personer som bor tillsammans
med föräldern och barnet borde kunna uppbära vårdbidrag för
barnet. Verket angav att beträffande tillfällig föräldrapenning
gällde att den som bor ihop med en förälder under
äktenskapsliknande förhållanden likställs med förälder, men att
som skäl härför hade anförts att den tillfälliga
föräldrapenningen är en tidsbegränsad förmån som avser
inkomstförlust vid vård av barn i akuta situationer. En utökning
av kretsen för vårdbidraget skulle enligt riksförsäkringsverket
leda till krav att ytterligare grupper borde vara
ersättningsberättigade. Riksförsäkringsverket ansåg därför att
det inte fanns tillräckliga skäl att frångå det föräldrabegrepp
som för närvarande gäller beträffande vårdbidraget.
Utskottet, som i de båda betänkandena erinrade om vilka
regler som gällde för rätt till föräldrapenning m.m., uttalade
en förståelse för att det av skatte- och pensionsskäl kunde vara
av intresse att vårdbidrag skall kunna tillerkännas den som utan
äktenskap eller gemensamma barn sammanbor med en förälder.
Utskottet ansåg emellertid att det inte fanns tillräckligt
starka skäl för att vårdbidrag, som till skillnad från den
tillfälliga föräldrapenningen är avsett för mer varaktiga
vårdsituationer, även skall kunna utges till sammanboende med
förälder utan att äktenskap eller gemensamma barn föreligger,
och utskottet avstyrkte motionsyrkanden härom.
Utskottet anser att riksdagen skall vidhålla sina tidigare
beslut i frågan och avstyrker bifall till motion Sf215.
Förenklad handläggning
I motion Sf28 av Lena Öhrsvik (s) framhålls att det mot
bakgrund av nya medicinska rön, administrativa
rationaliseringsbehov och en välutvecklad praxis kan finnas skäl
att för vissa speciella diagnosgrupper överväga en
schabloniserad tillämpning i vårdbidragsärenden första gången de
prövas. Vid ett senare tillfälle kunde man i stället göra en mer
djupgående prövning. Motionären framhåller också att
vårdbidragsärendena kräver kvalificerade kunskaper om
försäkringen samt om handikappets innebörd för barns utveckling
och att personalutbildningen på området bör ökas.
Utskottet behandlade i sitt nyssnämnda betänkande 1990/91:SfU1
en motion om behovet av att merkostnadsdelen av vårdbidrag fick
bedömas efter schablonmässiga normer. Utskottet inhämtade
yttrande över motionen från riksförsäkringsverket och
Försäkringskasseförbundet.
Riksförsäkringsverket framhöll i sitt yttrande att en
förutsättning för att en del av vårdbidraget skall vara
skattefri är att merkostnadsdelen nära ansluter till de faktiska
merkostnaderna för det handikappade barnet. Med nuvarande
regelkonstruktion skall bedömningen av rätten till vårdbidrag
grundas på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt
merkostnadernas omfattning. Med hänsyn härtill och då
merkostnaderna inom samma sjukdomsgrupp varierar kraftigt är det
nödvändigt att göra en individuell bedömning inte bara vad avser
förälderns merarbete på grund av barnets sjukdom eller handikapp
utan också avseende merkostnadernas storlek.
Riksförsäkringsverket uppgav att verket skulle göra en mera
djupgående utvärdering av försäkringskassornas tillämpning av
vårdbidragsreglerna och merkostnadsbedömningarna. Om det visade
sig att stora svårigheter kvarstod att rättvist tillämpa
reglerna, skulle riksförsäkringsverket pröva frågan om
erforderliga regelförändringar.
Försäkringskasseförbundet anförde att en bedömning efter
schablonmässiga normer skulle innebära en avsevärd förenkling
men enligt förbundets mening var det -- främst från
rättvisesynpunkt -- inte en tillfredsställande lösning på de
svårigheter som kunde finnas. Förbundet ansåg i stället att
ytterligare insatser kunde göras på utbildningsområdet för att
förbättra och underlätta handläggningen av och besluten i dessa
ärenden.
Utskottet framhöll i betänkandet 1990/91:SfU1 och senare även
i betänkandet 1990/91:SfU11 att hanteringen av
vårdbidragsärendena tycktes vara tidskrävande och innefatta
svåra bedömningar för försäkringskassorna. Utskottet ansåg det
därför lämpligt att riksförsäkringsverket gjorde en fördjupad
utvärdering av försäkringskassornas tillämpning av
vårdbidragsärenden. Frågan huruvida beräkningen av
merkostnadsdelen borde schabloniseras eller kunde underlättas på
annat sätt borde därför anstå i avvaktan på denna utvärdering.
Utskottet delar motionärens uppfattning att det vore önskvärt
med en viss schablonisering av handläggningen av
vårdbidragsärenden. Det är också av största vikt att ärendena
handläggs av personal som är välutbildad inom detta område. Med
hänsyn till den utvärdering som pågår inom riksförsäkringsverket
utgår emellertid utskottet från att de synpunkter på
handläggningen av vårdbidragsärenden som motionären fört fram
kommer att övervägas inom verket. Någon åtgärd från riksdagens
sida med anledning av motion Sf28 är därför inte påkallad.
Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion Sf267 av
Lahja Exner m.fl. (s). Motionärerna begär i motionen ett
tillkännagivande om en bättre samordning av vissa bidrag till
handikappade och närstående. Som exempel på bristande samordning
nämner motionärerna att personer som får vårdbidrag eller
handikappersättning även får kommunala hemsjukvårdsbidrag.
Beroende på i vilken ordning dessa bidrag sökes kan, anför
motionärerna, summan av bidragen från försäkringskassan och
kommunen bli olika, eftersom försäkringskassan tar hänsyn till
om annat samhällsstöd utgår, medan hemsjukvårdsbidragets storlek
bedöms utifrån vårdtagarens medicinska behov och vårdgivarens
insats.
I samband med handikapputredningens förslag om ökade insatser
för funktionshindrade personer har också samordningsfrågor
beträffande insatser från kommunerna och från den allmänna
försäkringen berörts. Utskottet utgår därför från att sådana
frågor kommer att bli fortsatt uppmärksammade i den beredning av
handikapputredningens betänkande SOU 1991:46 som nu pågår inom
regeringskansliet. Någon åtgärd från riksdagens sida med
anledning av motion Sf267 är därför inte påkallad.
Medelsanvisning
Regeringen har i proposition 1991/92:106 till anslaget C 3.
Bidrag till föräldraförsäkringen föreslagit ett förslagsanslag
på 2832000000 kr. och till anslaget C 4. Vårdbidrag för
handikappade barn föreslagit ett förslagsanslag på 1200000
kr. Utskottet har ingen erinran mot förslagen.
IV Pensioner m.m.
Under rubriken Pensioner m.m. behandlas det i proposition
1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under littera C.
Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna anslaget C 6.
Barnpensioner och de under littera D. Försäkring vid sjukdom,
handikapp och ålderdom upptagna anslagen D 2. Förtidspensioner,
D 3. Handikappersättningar, D 4. Vissa yrkesskadeersättningar,
D 6. Ålderspensioner, D 8. Bidrag till kommunala bostadstillägg
till folkpension och D 9. Efterlevandepensioner till vuxna.
Vidare behandlas det under littera D. upptagna anslaget D 7.
Särskilt pensionstillägg med de i proposition 1991/92:106
föreslagna förändringarna i anslaget och lagändringar vad avser
rätten till särskilt pensionstillägg till folkpension för
långvarig vård av sjukt eller handikappat barn. Utskottet
behandlar under detta avsnitt också ett antal under den allmänna
motionstiden väckta motioner med anknytning till anslagen.
Allmänt om pensioner
Folkpension utges i form av ålderspension, förtidspension
eller familjepension. Som särskild folkpensionsförmån finns även
handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott, särskilt
pensionstillägg, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg.
Folkpensionerna finansieras över budgeten genom en socialavgift,
folkpensionsavgiften, och genom skatter.
Utöver det generella grundskydd som ges genom folkpensionen
ger den allmänna tilläggspensionen (ATP) ett pensionsskydd som
är knutet till den försäkrades tidigare förvärvsinkomster. ATP
finansieras i sin helhet utanför budgeten genom socialavgifter
och avkastning på fonderade medel.
Den 1 januari 1990 ersattes den tidigare änkepensionen med
omställningspension och särskild efterlevandepension som utgår
efter samma regler för män och kvinnor. De nya reglerna är
försedda med omfattande övergångsbestämmelser.
Pensionerna, såväl från folk- som tilläggspensioneringen, är
liksom en del andra sociala förmåner knutna till basbeloppet
inom den allmänna försäkringen. Bestämmelserna om basbeloppet,
som fastställs av regeringen varje år, återfinns i 1 kap. 6 §
AFL.
Basbeloppet utgör 29 700 kr. multiplicerat med det tal
(jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna
prisläget i oktober året före det som basbeloppet avser och
prisläget i oktober 1989. Därvid skall bortses från de
prisförändringar som följer av ändringar av den statliga
fastighetsskatten, av indirekta skatter och av räntebidrag inom
bostadsbidragssystemet, allt i den mån åtgärderna vidtagits för
att finansiera den sänkning av den statliga inkomstskatten som
genomförts åren 1990 och 1991. Basbeloppet uppgår för år 1992
till 33700 kr.
Folkpensionens grundbelopp och pensionstillskott
Folkpension utges med 96 % av basbeloppet till ogift pensionär
och med 78,5 % till gift pensionär. Pensionstillskottet utges
till pensionär med låg eller ingen ATP med 54 % av basbeloppet
till ålderspensionär och med 104 % av basbeloppet till
förtidspensionär. Pensionstillskottet avräknas mot utgående ATP.
Vid sidan härav utges efter inkomstprövning kommunalt
bostadstillägg (KBT). Pensionärer beskattas också enligt
särskilda skatteregler som innebär att skatt ej erläggs av en
ålderspensionär som endast uppbär folkpensionens grundbelopp och
pensionstillskott.
Två motioner syftar till att samma folkpensionsbelopp skall
utges oberoende av civilstånd. Charlotte Cederschiöld (m)
framhåller i motion Sf218 att det nuvarande förhållandet att
gift pensionär erhåller lägre folkpension än annan pensionär
inte längre är i överensstämmelse med moderna människors syn. På
sikt bör därför pensionerna jämnas ut inom samma totalram så att
de utges med samma belopp oavsett civilstånd, och i yrkande 1 i
motionen begärs ett tillkännagivande om detta till regeringen.
Hans Stenberg m.fl. (s) anför i motion Sf224 att varje pensionär
bör ses som en individ, utan hänsyn till civilstånd och att
folkpensionen därför bör utgå lika för alla. Motionärerna begär
ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en förändring
av reglerna för folkpensionsbeloppens storlek.
Pensionsberedningen behandlade i sitt huvudbetänkande (SOU
1990:76) bl.a. frågor om möjligheten att slå samman folk- och
tilläggspensioneringen. Beredningen arbetade med olika
alternativa modeller. En av modellerna (A:1) innebar att en
grundpension skulle utges som är lika för alla. Beredningen
konstaterade emellertid att ett genomförande härav skulle leda
till oacceptabla kostnadsökningar för pensionssystemet till
följd av att alla pensionstagare skulle omfattas av den höjda
grundpensionen. Framför allt en del gifta pensionstagare skulle
få väsentligt högre pension än enligt nuvarande system.
Utskottet beräknar att kostnaderna för att inom nuvarande
system höja folkpensionens grundbelopp för gifta pensionärer
till den nivå som gäller för ensamstående rör sig i
storleksordningen 5 miljarder kronor per år. Om man å andra
sidan, såsom föreslagits i motion Sf218 yrkande 1, skulle
utjämna pensionsbeloppen mellan ensamstående och gifta
pensionärer inom nuvarande totalram, skulle detta innebära en
kännbar reduktion av folkpensionens grundbelopp för
ensamstående.
En av regeringen tillkallad parlamentarisk arbetsgrupp (dir.
1991:102) skall, mot bakgrund av pensionsberedningens
huvudbetänkande och de inkomna remissvaren över detta, utarbeta
förslag till ändringar i systemet för den allmänna
pensioneringen.
Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen i avvaktan på
resultatet av det pågående utredningsarbetet inte göra några
uttalanden med anledning av motionerna Sf218 yrkande 1 och
Sf224.
En rad motioner tar upp frågor som rör pensionärernas
levnadsstandard och behovet av att införa en grundpension. I
motion Sf277 av Lars Werner m.fl. (v) begärs i yrkande 1 att
pensionstillskotten skall höjas fr.o.m. den 1 januari 1993 från
nuvarande 54 % till 70 % av basbeloppet. Motionärerna vill ge
ett bättre stöd till gruppen låginkomstpensionärer och anser att
målsättningen bör vara att man under en treårsperiod höjer
pensionstillskottet till ett helt basbelopp. I yrkande 2 begär
motionärerna ett tillkännagivande till regeringen om att på sikt
ett system med grundpension skall införas, som inte behöver
kompletteras med pensionstillskott och bostadsbidrag.
Motsvarande yrkande framförs i motion Fi209 yrkande 14 i denna
del av Lars Werner m.fl.
Lars Werner m.fl. pekar i motion Sk351 yrkande 57 också på att
det finns problem med att många pensionärer har så låg pension
att det krävs särskilda skatteregler för att de inte skall få en
orimligt låg disponibel inkomst. Motionärerna anser att även
detta problem kan lösas genom höjda grundpensioner och begär ett
tillkännagivande härom till regeringen.
Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vill i motion A805
yrkande 15 i denna del att en grundpension införs i vilken ingår
folkpension, KBT, pensionstillskott och en lägsta ATP. Samtidigt
skall skattereglerna förändras. Motionärerna begär ett
tillkännagivande härom.
Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begär i motion Sf242 yrkande 1
förslag till sådan ändring av pensionsbeloppen att ingen
pensionär tvingas leva under existensminimum. I yrkande 2 begärs
att den föreslagna ändringen skall gälla retroaktivt fr.o.m. den
1 januari 1992 och i yrkande 3 att beslut härom skall fattas av
riksdagen före mars månads utgång 1992. I motion Sf243 begär Ian
Wachtmeister m.fl. ett tillkännagivande till regeringen om
pensionärernas levnadsstandard i jämförelse med standarden för
intagna på fångvårdsanstalter.
I regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 aviserades att
samtidigt med att en bred parlamentarisk arbetsgrupp tillsattes
för att behandla ATP-systemets framtid och frågor i anslutning
till detta skulle en bred kartläggning ske av
pensionärernas levnadsvillkor i syfte att ge underlag för att
förbättra situationen för de sämst ställda pensionärerna. I det
sammanhanget skulle möjligheterna med en höjd grundpension
utredas liksom med riktade insatser till dem som har det sämst
ställt. Förslag skulle läggas fram i så god tid att de kan träda
i kraft fr.o.m. 1993.
Kartläggningen har påbörjats och baseras på ett material från
statistiska centralbyrån som omfattar ca 150 000 pensionärer.
I direktiven för den tillsatta arbetsgruppen med uppgift att
utarbeta förslag till förändringar i systemet för den allmänna
pensioneringen erinras om den pågående utredningen om kommunala
bostadsbidrag, den pågående kartläggningen och den särskilda
utredningen av möjligheten till en höjd grundpension liksom
riktade åtgärder till dem som har det sämst ställt.
Med hänvisning till pågående kartläggnings- och
utredningsarbete avstyrker utskottet bifall till motionerna
Sf277 yrkandena 1 och 2, Sk351 yrkande 57, A805 yrkande 15 i
denna del, Sf242 och Sf243.
Ulla Tillander (c) anför i motion Sf281 att det finns en liten
grupp människor som lever på folkpensionens grundbelopp även
efter det att problemen för de s.k. undantagandepensionärerna
lösts. Denna grupp bör enligt motionären vara berättigade till
pensionstillskott, och motionären begär ett tillkännagivande
härom till regeringen.
Tidigare gällande regler om att undantagande från ATP
påverkade storleken av pensionstillskott och KBT upphörde
fr.o.m. den 1 juli 1990. Den grupp som motionären synes åsyfta
är personer som debiterats ATP-avgifter, men som inte betalt
dessa.
ATP finansieras genom avgifter från arbetsgivare och
egenavgifter från försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete
än anställning. Egenavgiften i form av tilläggspensionsavgift
grundas på den försäkrades taxering. I den mån den
pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat
förvärvsarbete får pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade
endast om tilläggspensionsavgift för året erlagts inom
föreskriven tid. Vid bestämmande av rätten till
pensionstillskott skall, om pensionspoäng inte tillgodoräknats
den försäkrade på grund av utebliven avgiftsbetalning, hänsyn
tas till den tilläggspension som skulle ha utgivits om avgift
erlagts. Detta förhållande påverkar även rätten till KBT.
Utskottet behandlade en motion om denna fråga i betänkande.
1990/91:SfU11 och konstaterade att en rätt att behålla
pensionstillskott vid underlåten avgiftsinbetalning skulle
beröra även dagens och framtidens förvärvsverksamma. Möjligheten
att få KBT för den grupp som här avses har behandlats av
KBT-utredningen i betänkande (SOU 1992:21), Bostadsstöd till
pensionärer.
Utskottet utgår från att situationen för de pensionärer som
nämns i motion Sf281 även kommer att belysas i det pågående
kartläggningsarbetet rörande de sämst ställda pensionärerna.
Med hänsyn härtill anser utskottet att något uttalande från
riksdagen med anledning av motion Sf281 inte är påkallat.
Översyn av pensionssystemet m.m.
ATP är ett s.k. fördelningssystem som i princip
innebär att utgående förmåner betalas av de samtidigt inflytande
avgifterna. Inom ATP finns dock en betydande fond.
Rätten till ATP grundas på inkomst av förvärvsarbete.
Pensionsgrundande är den del av inkomsten som överstiger det vid
årets ingång gällande basbeloppet men understiger 7,5 basbelopp
(ATP-taket).
Pensionsgrundande inkomst fastställs för varje år från det år
den försäkrade fyller 16 år t.o.m. det år han fyller 64 år. För
de år före 65 års ålder under vilka den försäkrade under hela
året uppburit hel ålderspension fastställs ingen
pensionsgrundande inkomst.
För varje år pensionsgrundande inkomst fastställts omräknas
denna till pensionspoäng som tillgodoräknas den försäkrade.
För att den försäkrade skall ha rätt till full pension från ATP
krävs 30 poängår, och pensionen beräknas utifrån den
genomsnittliga pensionspoängen under de 15 år under vilka
poängen var högst.
Den som under större delen av ett år vårdat ett barn som inte
fyllt tre år och inte för året kan tillgodoräknas pensionspoäng
kan tillgodoräkna sig detta år som ett vårdår. Vårdåret
jämställs med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats.
Finansieringen av ATP sker kollektivt med socialavgifter.
Sambandet mellan den försäkrades förmåner från ATP och de
avgifter som betalats in till systemet på grundval av
arbetsinkomsterna är svagt. Detta sammanhänger med en rad
förhållanden av vilka kan nämnas:
avgiftsunderlaget omfattar inkomster såväl under ett
basbelopp som över ATP-taket som
inte ger rätt till pension
för rätt till full pension krävs endast pensionspoäng under
30 av de 49 år som är möjliga
medelpoängen beräknas för de 15 åren med högst poäng
vissa ersättningar inom det sociala trygghetssystemet räknas
som inkomst av arbete utan att
belastas med avgift
vårdår räknas som intjänandeår
utgående ATP reducerar pensionstillskott och kommunalt
bostadstillägg
Dessa förhållanden ger upphov till omfördelningar inom
pensionärskollektivet.
I ett system med krav på fler poängår än 30 år för rätt till
full pension och medelpoäng beräknad utifrån ett högre antal
poängår än 15 år skulle omfördelningseffekterna bli lägre och
ett mera direkt samband mellan avgifter och förmåner skulle
uppkomma. Om pensionen beror på den totala arbetsinkomsten under
den yrkesverksamma tiden skulle ett sådant system kunna sägas
vara fördelningsmässigt neutralt.
Försäkringssystem, antingen de är fördelningsmässigt neutrala
eller ej, kan vara i olika grad fonderade. I ett system som
utformas som ett premiereservsystem används premierna för att
bygga upp en fond, som -- med hänsyn till ränteavkastningen på
fonderade medel och till de försäkrades dödlighet -- skall räcka
till för att täcka de framtida kostnaderna. Standardsäkringen av
pensionerna beror i ett renodlat premiereservsystem på
tillgängliga medel för återbäring. Hur stora dessa medel blir
beror på möjligheterna att få avkastning av fonderade medel och
därmed ytterst på den allmänna ekonomiska utvecklingen.
Ekonomisk omfördelning mellan olika grupper försäkrade kan
även ske i ett premiereservsystem genom att premierna för vissa
grupper eller i vissa situationer betalas med skattemedel.
Flertalet av de ovan berörda förhållandena finns utförligt
behandlade i pensionsberedningens slutbetänkande.
I flera motioner behandlas behovet av ett nytt pensionssystem.
Charlotte Cederschiöld (m) framhåller i motion Sf218 att
ATP-systemet inte långsiktigt kommer att kunna tillgodose de
ekonomiska behoven för de äldre om inte Sverige kommer att
uppleva en tillväxtexplosion. Det gäller därför nu, anför
motionären, att förbereda övergången till ett mera hållbart
system. Motionären anser att skattesystemet gör att båda
föräldrarna måste förvärvsarbeta och att detta kräver
barntillsyn. Med hänsyn till bl.a. den beräknade platsbristen på
daghemmen är det enligt motionären nödvändigt att behålla 15-
och 30-årsreglerna inom ATP-systemet. I motionen anförs vidare
att enskilt pensionssparande i premiereservsystem skall gynnas
eftersom möjligheten att ta svenskarna ur ett från början
felaktigt system då underlättas. Motionären anser vidare att det
är orimligt att bibehålla ett system som inte ens ger möjlighet
för de familjer som så vill att rättvist fördela sitt
pensionssparande. Mot bl.a. denna bakgrund begär motionären i
yrkande 2 ett tillkännagivande till regeringen om att 15- och
30-årsreglerna inom ATP-systemet bör bibehållas, i yrkande 7
ett tillkännagivande om behovet av kompletterande
premiereserverande sparsystem, i yrkande 8 ett tillkännagivande
om behovet av starka sparstimulerande inslag i ett
premiereservsystem och i yrkande 9 ett tillkännagivande om att
ett kompletterande pensionssparsystem bör ha inslag som främjar
ansvarstagande inom familjen.
Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) begär i motion A805
yrkande 15 i denna del ett tillkännagivande om att man vid
utformningen av ett nytt pensionssystem beaktar kvinnors
möjlighet till ett godtagbart pensionsskydd. Motionärerna vill
behålla nuvarande intjänanderegler med en utökning av
möjligheten att räkna vårdår inom ATP.
I motion Fi208 begär Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i yrkande 11
ett tillkännagivande till regeringen om att ett nytt
pensionssystem
av försäkringskaraktär bör utredas och genomföras.
Som framgår av den tidigare beskrivningen kan exempelvis
önskemål om försäkringsmässiga system, som
leder tanken till de på marknaden existerande privata
försäkringarna, och önskemål om ett förmånligt pensionsskydd
för ekonomiskt svagare grupper stå i motsatsställning till
varandra. Dessa skilda önskemål kan troligtvis uppfyllas inom
ramen för ett flerdelat system med grundskydd och kollektiva och
individuella inkomst- och/eller behovsrelaterade
kompletteringsordningar.
I direktiven till den av regeringen tillsatta arbetsgruppen
med uppgift att utarbeta förslag till förändring i systemet för
den allmänna pensioneringen anförs bl.a. följande:
De utgångspunkter om ett reformerat pensionssystem som
återfinns i 1991 års finansplaner och i regeringens proposition
1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken bör vara
vägledande för gruppens arbete. Enligt dessa riktlinjer är en
utgångspunkt för beslut rörande pensionssystemet att dessa är
långsiktiga och präglas av stabilitet. En annan viktig
utgångspunkt inför det fortsatta reformarbetet på
pensionsområdet är behovet av ett högre långsiktigt sparande.
Förändringarna skall också stimulera till ökat arbete. Därmed
ökar den ekonomiska tillväxt som är nödvändig bl.a. för att
finansiera pensionerna. De förändringar som vidtas bör slutligen
bidra till ett starkare samband mellan avgifter och förmåner så
att det faktiska skattetrycket sänks och arbetsutbudet ökar.
Med hänsyn till arbetsgruppens mycket breda direktiv anser
utskottet att resultatet av det pågående utredningsarbetet bör
avvaktas och att det inte finns anledning till något
tillkännagivande med anledning av motionerna Sf218 yrkandena 2
och 7--9, Fi208 yrkande 11 och A805 yrkande 15 i denna del.
Registrering av vårdår
För att tillgodoräknas ett vårdår skall föräldern hos den
allmänna försäkringskassa han tillhör göra en skriftlig ansökan
senast ett år efter utgången av det år som skall tillgodoräknas.
Bestämmelserna om vårdår återfinns i 11 kap. 6 § AFL.
I två motioner, Sf254 av Charlotte Cederschiöld (m) och Sf289
av Rune Thorén m.fl. (c, m, fp, kds, v) i denna del, begärs att
tillgodoräknande av vårdår skall kunna ske automatiskt utan den
försäkrades egen anmälan. I den förstnämnda motionen begärs ett
förslag från regeringen härom och i den senare motionen att den
parlamentariska arbetsgruppen som har till uppgift att utarbeta
förslag till förändringar i systemet för den allmänna
pensioneringen skall få tilläggsdirektiv i frågan.
Motionsyrkande om en automatisk registrering av vårdår
avstyrktes senast av utskottet i det av riksdagen godkända
betänkandet 1990/91:SfU11. Utskottet pekade därvid på att
riksförsäkringsverket föreslagit regeringen vissa ändringar i
reglerna om vårdår (RFV anser 1989:8). Riksförsäkringsverket
ansåg att informationen om vårdår borde förbättras och att
ansökningstiden borde förlängas till två år efter utgången av
det år som skall tillgodoräknas. Däremot hade verket funnit att
det inte var lämpligt att automatiskt tillgodoräkna någon ett
vårdår.
Utskottet anser att den sittande pensionsarbetsgruppens
överväganden om vårdår och beredningen av riksförsäkringsverkets
förslag bör avvaktas och avstyrker bifall till motionerna Sf254
och Sf289 i denna del.
Delning av pensionsrättigheter
I motion Sf218 yrkande 3 framhåller Charlotte Cederschiöld (m)
att kvinnorna generellt sett har ett sämre pensionsläge än
männen, trots att de har en längre total arbetstid. Eftersom
samhället är helt beroende av den arbetsinsats kvinnorna lägger
ner på de nya uppväxande pensionsbetalarna bör kvinnorna ha rätt
till delaktighet i familjens samlade pension. Motionären anser
att en faktasammanställning som visar de möjligheter som finns i
Belgien, Tyskland och Canada att rättvist fördela sitt
pensionssparande bör tas fram för att kunna utgöra ett underlag
i diskussionen härom, och motionären begär ett tillkännagivande
i frågan.
Margareta Viklund (kds) anför i motion Sf230 yrkande 1 att det
är ett rättvisekrav att makar skall kunna dela de ATP-poäng som
intjänats under äktenskapet. Mannens i regel högre intjänade
pensionspoäng är enligt motionären ofta en följd av en
arbetsfördelning som man kommit överens om inom familjen. Vid en
eventuell skilsmässa drabbas kvinnan som stått för familjens
service och omvårdnad hårt, eftersom hon inte kan tillgodoräkna
sig mannens intjänade ATP-poäng. Motionären begär ett
tillkännagivande om att makar skall kunna dela ATP-poäng
intjänade under äktenskapet.
Charlotte Branting och Ulla Orring (fp) anför i motion Sf233
att under överblickbar tid kommer en av makarna -- hittills i
det helt dominerande antalet fall kvinnan -- att ha kortare
arbetstid under den tid då barnen är små. Motionärerna anser att
det då ter sig naturligt att konsekvenserna för detta i
pensionssammanhang bärs av makarna gemensamt. I avvaktan på en
slutlig lösning på denna fråga bör därför makar frivilligt kunna
avtala att de samlade pensionsrättigheterna som tjänats in under
äktenskapet skall kunna delas. Motionärerna begär ett
tillkännagivande härom.
Lars Biörck (m) anför i motion Sf275 att gifta personer och
personer som lever i samboförhållande har ett gemensamt sparande
som vid en eventuell skilsmässa delas lika. Undantag kan göras
genom en civilrättslig överenskommelse, t.ex. äktenskapsförord
eller bodelning. Motionären pekar på att det pensionssparande
som finns inom ATP är individuellt och sålunda utgör ett
undantag från regeln om gemensamt sparande. Motionären anser att
det borde vara möjligt att få ett snabbare genomslag för en
ändring i pensionsreglerna baserad på frivilliga
överenskommelser om delning av pensionspoäng mellan parterna och
begär ett tillkännagivande om att denna fråga skall utredas.
Utskottet behandlade vid föregående riksmöte i sitt av
riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU11 motioner med samma
syften som de ovan återgivna och hänvisade då till att
pensionsberedningen prövat möjligheterna att dela pensionsrätt
mellan makar och redogjort för regler härom i andra länder.
Utskottet erinrade också om att beredningen ansåg att det finns
såväl principiella som tekniska och ekonomiska aspekter som
talar mot ett system med obligatorisk delning av pensionsrätt.
Bl.a. skulle det innebära en markant brytning med principen om
ATP såsom ett pensionssystem med pensioner relaterade till
tidigare arbetsinkomster. Vidare skulle en poängdelning, som i
ett obligatoriskt system endast kunde omfatta de personer som
ingått äktenskap efter det att de nya reglerna trätt i kraft,
bli utan verkan för de kvinnor som i dag är äldre och
medelålders och som skulle ha störst utbyte av förändringen.
Utskottet hänvisade vidare till att pensionsberedningen även
tagit upp frågan om möjligheterna till en frivillig delning av
pensionsrättigheter mellan makar. En framkomlig väg skulle,
enligt beredningen, kunna vara en utvidgning av jämkningsregeln
i 10 kap. 3 § tredje stycket äktenskapsbalken. Enligt denna kan
rätt till vissa former av pensionsförsäkring helt eller delvis
ingå i en bodelning om det med hänsyn till äktenskapets längd,
makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheter i övrigt
skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten från
bodelningen. Beredningen ansåg att denna regel i modifierad form
skulle kunna utsträckas till att gälla även pensionsrätt inom
ATP och avtalsreglerade tjänstepensionsordningar. Regeln kunde
då begränsas så till vida att hänsyn kunde tas till sådana
tillgångar som en make kan ha i form av intjänade
pensionsrättigheter vid fördelning mellan makarna av sådan
egendom som ingår i bodelningen. Beredningen framhöll vikten av
att det skisserade alternativet prövas i något härför mer
lämpligt sammanhang än inom ramen för en utredning på den
allmänna försäkringens område.
Utskottet ansåg att beredningen inom regeringskansliet av
pensionsberedningens betänkande och kommande förslag till
förändringar i ATP-systemet borde avvaktas innan utskottet
gjorde några uttalanden i de frågor som tagits upp i motionerna.
Utskottet anser med hänsyn till det arbete om ATP-frågor som
pågår i den parlamentariska pensionsarbetsgruppen även i denna
fråga att riksdagen bör vidhålla sitt tidigare ställningstagande
och avslå motionerna Sf218 yrkande 3, Sf230 yrkande 1, Sf233 och
Sf275.
Sabbatsår
Den allmänna pensionsåldern är 65 år och ålderspension
utbetalas fr.o.m. den månad den försäkrade fyller 65 år. Den
försäkrade har emellertid möjlighet att ta ut sin pension i
förtid eller att uppskjuta uttaget. Förtida uttag kan ske
tidigast fr.o.m. den månad då den försäkrade fyller 60 år.
Pensionsbeloppet reduceras då livsvarigt med 0,5 % för varje
månad pensionen tas ut före den månad den försäkrade fyller 65
år. På motsvarande sätt höjs pensionsbeloppet med 0,7 % för
varje månad som den försäkrade skjuter upp sitt uttag av
ålderspension. Hänsyn tas dock inte till tid efter ingången av
den månad under vilken den försäkrade fyller 70 år.
I motion Sf239 anför Stefan Attefall m.fl. (kds) att det finns
behov av en ökad flexibilitet inom pensionssystemet på så sätt
att den försäkrade skulle kunna ta ett sabbatsår i
åldersintervallet 45--55 år med ett samtidigt uttag av pension
under detta år. På samma sätt som vid nu gällande förtida uttag
skulle därvid den framtida ålderspensionen reduceras livsvarigt
efter aktuariella grunder. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att pensionsarbetsgruppen bör ges direktiv
att utreda frågan om möjlighet till ett frivilligt sabbatsår
mellan 45 och 55 år.
Utskottet noterar att införandet av en möjlighet till ett
sabbatsår med uttag av pension kan komma att innebära momentant
ökade kostnader för pensionssystemet eftersom återbetalningen av
den i förtid uttagna pensionen sker genom en reducering av den
framtida pensionen över en lång period. Pensionsberedningen
framhöll i sitt betänkande (SOU 1989:101) Förtidspension och
rörlig pensionsålder att de syften som ligger bakom det
nuvarande systemet för rörlig pensionsålder i stora delar har
blivit uppfyllda. Beredningen fann det inte påkallat att lägga
fram förslag till några mer genomgripande förändringar av det
nuvarande systemet för rörlig pensionsålder. Den nu sittande
pensionsarbetsgruppen överväger enligt uppgift på nytt dessa
frågor.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet bifall till motion
Sf239.
Förtidspension
I motion Sf210 anför Sten-Ove Sundström och Rinaldo Karlsson
(s) att det nu pågår stora strukturförändringar och
nedläggningar inom basindustrierna i de nordligaste länen. Detta
ökar risken för att den äldre arbetskraften slås ut. I denna
utveckling är det enligt motionärerna särskilt viktigt att
större hänsyn tas till arbetsmarknadsskälen vid
förtidpensionering av äldre löntagare, och de begär ett
tillkännagivande härom.
Utskottet har senast i sitt av riksdagen godkända betänkande
1990/91:SfU16 behandlat den fråga motionärerna tagit upp.
Utskottet erinrade då om att utskottet i betänkande
1989/90:SfU12, i vilket regeringens förslag om upphävande av
bestämmelserna om rätt till förtidspension av arbetsmarknadsskäl
behandlades, underströk vikten av att kraftiga
arbetsmarknadspolitiska åtgärder sätts in för äldre arbetstagare
som blir arbetslösa och har sin arbetsförmåga kvar. Utskottet
anförde vidare i detta sammanhang att det enligt de s.k.
äldrereglerna inte kan krävas att äldre förvärvsarbetande
genomgår omskolning eller annan utbildning eller flyttar till
annan ort. Inte heller kan det fordras att de underkastar sig
försök med arbetsplacering eller medicinska
rehabiliteringsåtgärder. Om det föreligger en medicinsk grund
skall förtidspension således kunna beviljas den försäkrade när
arbetsmarknadsmyndigheterna inte tämligen omedelbart kan bereda
honom ett lämpligt arbete.
Utskottet anser att dessa tidigare uttalanden från riksdagens
sida tillgodoser syftet med motion Sf201.
Om en försäkrads arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att
intet eller endast en ringa del av arbetsförmågan återstår,
utges helt sjukbidrag eller hel förtidspension. Är
arbetsförmågan nedsatt i mindre grad, men med avsevärt mer än
hälften utges två tredjedels sjukbidrag/förtidspension. I övriga
fall då arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften utges halvt
sjukbidrag eller halv förtidspension.
Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) begär i motion Sf236 (delvis)
ett tillkännagivande om att en fjärdedels
sjukbidrag/förtidspension skall kunna utges.
Rehabiliteringsberedningen föreslog i sitt betänkande (SOU
1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering att hel, tre
fjärdedels, halv och en fjärdedels förtidspension skulle kunna
utges som en konsekvens av beredningens samtidiga förslag till
motsvarande sjukpenningnivåer. Beredningens motiv för att
föreslå kvartsnivåer även inom förtidspensioneringen var bl.a.
att förhindra att den dyrare ersättningen i form av tre
fjärdedels sjukpenning kunde utgå under längre tid.
Under år 1986 bedrevs inom tre försäkringskassor en
försöksverksamhet med möjlighet till även en fjärdedels och tre
fjärdedels sjukpenning. Syftet med försöket var i första hand
att förbättra förutsättningarna för yrkesinriktad rehabilitering
och för en smidigare återgång till arbete efter lång
sjukskrivning. I proposition 1989/90:62 framhöll dåvarande
departementschefen att erfarenheterna av försöksverksamheten var
goda och att de nya ersättningsnivåerna använts så som det var
tänkt. Den större flexibiliteten hade visat sig vara ett bra
medel i strävandena att förbättra rehabiliteringen så att den
som är sjukskriven kan återvända till arbetet snabbare än vad
som annars var fallet. Mot bl.a. denna bakgrund föreslogs i
propositionen två nya ersättningsnivåer inom
sjukpenningförsäkringen, en fjärdedels och tre fjärdedels
sjukpenning. Utskottet biträdde lagförslagen (1989/90:SfU12).
I proposition 1990/91:141 om rehabilitering och
rehabiliteringsersättning m.m. föreslogs att en fjärdedels
sjukpenning skulle få utges för högst 365 dagar.
Utskottet tillstyrkte förslaget men fann med anledning av en
motion i frågan inte skäl att föreslå att möjlighet till en
fjärdedels pension skulle införas. Utskottet hänvisade därvid
till att utskottet kort dessförinnan i betänkandet 1990/91:SfU11
ansett att rehabiliteringsberedningens motiv för att föreslå att
kvartsnivåer inom förtidspensioneringen skulle införas föll
bort, om tiden för kvarts sjukpenning begränsades till ett år.
I sitt svar den 24 mars 1992 på fråga 1991/92:521 om ändrade
regler för förtidspension anförde statsrådet Bo Könberg att
frågan om att införa en kvarts förtidspension för närvarande
bereds i socialdepartementet och att han avser att återkomma med
ett förslag i den riktningen. Med hänsyn härtill anser utskottet
att någon åtgärd med anledning av motion Sf236 i denna del inte
är påkallad.
Efterlevandeförmåner
Fr.o.m. den 1 januari 1990 utgår efterlevandeförmåner till
efterlevande make i form av omställningspension och särskild
efterlevandepension. Efterlevandeförmån utgår till såväl män som
kvinnor som inte fyllt 65 år.
Omställningspension utges under ett år efter dödsfallet eller
under längre tid om den efterlevande har barn under tolv år.
Särskild efterlevandepension kan utbetalas till den som vid
omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget
förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension. De nya
reglerna om efterlevandepension gäller inte den som blivit änka
före den l januari 1990. Dessutom kan kvinnor födda 1944 eller
tidigare och som blir änkor efter den nämnda tidpunkten genom
övergångsbestämmelserna till den nya lagstiftningen få
änkepension enligt de gamla reglerna. Kvinnor som är födda
mellan åren 1930 och 1944 och som får tilläggspension i form av
ålderspension får änkepensionen endast i den mån den överstiger
den egna ålderspensionen, dock med vissa förbehåll för högre
belopp.
Enligt de nuvarande bestämmelserna om efterlevandeförmåner
upphör rätten till omställningspension resp. särskild
efterlevandepension (såväl folkpensions- som ATP-del) om den
efterlevande ingår äktenskap. Detsamma gäller om den
efterlevande stadigvarande sammanbor med någon som han har varit
gift med eller har eller har haft barn med.
De äldre bestämmelserna innebär bl.a. att änkepensionen skall
dras in om änkan ingår äktenskap eller -- för folkpensionsdelen
-- stadigvarande sammanbor med man, med vilken hon varit gift
eller har eller har haft barn. Upplöses äktenskapet innan det
bestått i fem år eller upphör samboendet inom tid som nu sagts,
skall pensionen åter börja utgå om förutsättningarna i övrigt
för rätt till pension föreligger.
I övergångsbestämmelserna p. 10 ges ett förlängt skydd för den
som vid ikraftträdandet förlorat sin änkepension på grund av
äktenskap. I sådant fall skall änkepensionen på nytt utges om
äktenskapet upplöses även efter att ha bestått i fem år eller
mer, om mannen vid äktenskapets ingående hade fyllt 60 år.
Kenneth Lantz och Alwa Wennerlund (kds) begär i motion Sf205
ett tillkännagivande om att änkepension skall få behållas vid
nytt giftermål om den egna ålderspensionen är lägre.
En särskild pensionsform för änkor tillskapades inom
folkpensioneringen år 1946. Efterlevandeförmånen omfattade änkor
som fyllt 55 år och var i sin helhet inkomstprövad.
En mer omfattande änkepension, som svarar mot de numera
övergångsvis gällande reglerna för änkepension, tillkom år 1960.
I 1958 års socialförsäkringskommittés betänkande Förbättrade
familjeförmåner från folkpensioneringen m.m. behandlades frågan
om indragning av änkepension vid omgifte. Kommittén anförde i
denna del följande:
Det skäl som skulle kunna anföras till stöd för att låta
änkepension utgå -- helt eller delvis -- även efter det att
änkan ingått nytt äktenskap vore att en indragning av pensionen
motverkar vederbörandes intresse av att legalisera en eventuell
ny förbindelse genom vigsel. I fråga om de nuvarande
änkepensionerna, som ju endast utgår till änkor över 55 år,
spelar denna omständighet mindre roll. Genom att rätten till
änkepension utsträckes till allt yngre änkor med minderåriga
barn i hemmet får frågan långt större praktisk betydelse.
Att låta pension utgå även till kvinnor, som ingått nytt
äktenskap, torde emellertid framstå som främmande för den
allmänna rättsuppfattningen. Då det är fråga om en änka med
minderåriga barn, är det egentligen barnens fortsatta
pensionsförmåner efter det nya äktenskapets ingående som bör bli
föremål för övervägande. Detta spörsmål kommer att behandlas i
samband med barnpensionerna.
Frågan om indragning av änkepension (efterlevandepension) har
senare behandlats av såväl pensionskommittén i betänkandet (SOU
1981:61) Familjepension som av pensionsberedningen i betänkandet
(SOU 1987:55) Efterlevandepension. Pensionsberedningens förslag
överensstämmer med den lagstiftning som nu finns såväl inom det
nya systemet för efterlevandepensioner som, enligt
övergångsregler, för änkepensionerna som fortfarande utgår
enligt äldre regler.
Med hänsyn till de ställningstaganden som riksdagen nyligen
gjort i fråga om rätten att behålla änke- eller
omställningspension vid ingående av nytt äktenskap anser
utskottet att riksdagen bör avslå motion Sf205.
I motion Sf230 yrkande 4 begär Margareta Viklund (kds) ett
tillkännagivande om att en utvärdering bör ske av hur änkor med
liten eller ingen ATP klarar sin försörjning efter borttagandet
av den tidigare änkepensionen.
Som framgår ovan gäller de gamla änkepensionsreglerna
fortfarande för en stor grupp kvinnor. Yngre kvinnor som blir
änkor och som fått omställningspension under ett år eller -- om
de har barn -- under längre tid kan därefter få
efterlevandepension om de vid omställningsperiodens slut inte
kan försörja sig genom eget förvärvsarbete och inte har rätt
till förtidspension.
Utskottet behandlade i betänkandet 1987/88:SfU29 frågan om
uppföljning och utvärdering av tillämpningen av den nya
efterlevandepensioneringen. Utskottet anförde att det är
angeläget med en uppföljning av effekterna av den nya
lagstiftningen. Av särskilt intresse kommer därvid att vara hur
tillämpningen av den särskilda efterlevandepensionen skett.
Utskottet förutsatte dock att i första hand
riksförsäkringsverket som tillsynsmyndighet över
försäkringskassorna noga kommer att följa tillämpningen och
utvärdera effekterna av den nya lagstiftningen.
Utskottet anser mot denna bakgrund att motion Sf230 yrkande 4
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Handikappersättning
Handikappersättning utgår till den som, innan han fyllt 65 år,
fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han
i sin dagliga livsföring behöver mer tidskrävande hjälp än
annars, för att kunna förvärvsarbeta behöver hjälp av annan,
eller eljest behöver vidkännas betydande merutgifter.
Anders Svärd och Ingbritt Irhammar (c) begär i motion Sf216
ett tillkännagivande om behovet av en översyn av reglerna för
handikappersättning för den som drabbas av ett handikapp eller
sjukdom efter 65 års ålder.
Riksdagen har senast vid föregående riksmöte på förslag av
utskottet i betänkande 1990/91:SfU11 avstyrkt ett motsvarande
motionsyrkande. Utskottet har därvid framhållit att syftet med
handikappersättning är att ge kompensation för hjälpbehov som
uppkommit på grund av sjukdom eller skada, medan de hjälpbehov
som hänför sig till åldrandet inte bör ersättas genom
handikappersättning. Utskottet erinrade i det nämnda betänkandet
om att frågan om stöd till äldre handikappade ryms inom ramen
för pågående arbete inom ramen för utredningen om det samlade
förmånssystemet för försäkrade med betydande kostnader för
sjukdom och handikapp (S 1990:04, dir. 1990:34).
Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sitt tidigare
ställningstagande och avstyrker bifall till motion Sf216.
Särskilt kommunalt bostadstillägg
Till den som uppbär kommunalt bostadstillägg (KBT) skall
kommunen utge ett särskilt kommunalt bostadstillägg (SKBT) om
den pensionsberättigades inkomster efter avdrag för skälig
bostadskostnad understiger kommunens socialbidragsnorm eller det
högre belopp som följer av socialstyrelsens allmänna råd om
vägledande socialbidragsnorm. Tillägget utgör skillnadsbeloppet.
Statsbidrag utgår med 40 % av kommunens kostnader.
Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) anför i motion Sf272
att pensionärer med folkpension och låg ATP eller annan
kompletterande pension kan komma under "skälig levnadsnivå"
eftersom de betalar skatt på sin pension. Enligt motionärerna
tar försäkringskassan vid sin beräkning av behovet av särskilt
bostadstillägg upp inkomsten före skatt. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om en översyn och förändring av reglerna vid
beräkning av det särskilda bostadstillägget för pensionärer.
Utskottet vill framhålla att vid beräkningen av rätten till
SKBT tas hänsyn till att pensionären i vissa fall betalar skatt
på sin inkomst (prop. 1990/91:119, RFV Allmänna råd 1991:5).
Detta sker genom att den årsinkomst som fastställts vid
beräkningen av KBT minskas med 50 %. Denna schablonberäkning av
skatt som skall erläggas av pensionären grundar sig på
överväganden om att inkomster som överstiger det särskilda
grundavdraget ger marginalskatteeffekter som härrör från
kommunalskatt och reduktion av det särskilda grundavdraget. Vid
en kommunalskatt på 30 % och avtrappning av grundavdraget blir
ett genomsnittligt vägt värde på marginaleffekten 50 %.
Utskottet avstyrker på grund av det anförda bifall till motion
Sf272.
Särskilt pensionstillägg
Fr.o.m. år 1991 kan föräldrar, som på grund av vård av ett
sjukt eller handikappat barn under lång tid gått miste om
förvärvsinkomster, erhålla ett särskilt skattefritt
pensionstillägg till folkpension i form av ålderspension.
För att få förmånen skall föräldern ha vårdat barnet under
minst tio år. Pensionstillägget utges då med 25 % av basbeloppet
per kalenderår. Har vårdtiden överstigit tio år ökas beloppet
med 5 % av basbeloppet per vårdår upp till en vårdtid av 15 år.
För att få rätt till vårdår krävs vidare att barnet under större
delen av vårdåret skall ha fått hel förtidspension eller helt
sjukbidrag jämte handikappersättning. Det rör sig sålunda i
dessa fall om barn som är äldre än 16 år. Enligt särskilda
övergångsregler skall dock med vårdår likställas varje
kalenderår, fr.o.m. år 1964 t.o.m. år 1973, under vilket
föräldern vårdat sjukt eller handikappat barn som inte uppnått
16 års ålder och barnet fått vårdbidrag i form av
invaliditetsersättning. Motivet för dessa särskilda regler är
att invaliditetsersättningen, till skillnad från vad som är
fallet med vårdbidrag, inte varit ATP-grundande. Förälder får
tillgodoräknas vårdår t.o.m. 64 års ålder eller, om föräldern är
född under något av åren 1911--1927, t.o.m. 65 års ålder.
I proposition 1991/92:106 om vissa socialförsäkringsfrågor
föreslås att villkoren för rätt till det särskilda
pensionstillägget mildras i vissa hänseenden. Det lägsta antalet
vårdår som skall berättiga till tillägget ändras till sex år och
särskilt pensionstillägg skall utgå med 5, 10, 15 resp. 20 % för
sex, sju, åtta resp. nio vårdår. Vidare skall även föräldrar
födda före år 1911 kunna tillgodoräkna sig det 65:e levnadsåret
som vårdår. Slutligen mildras vårdrekvisitet, så att kortare
uppehåll i vården av barnet inte skall utgöra ett hinder för
rätt till vårdår.
Utskottet har ingen erinran mot förslagen som inte föranlett
något motionsyrkande.
Anslagsfrågor
Utskottet har ingen erinran mot de av regeringen under littera
C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. och littera D.
Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom framlagda
förslagen till medelstilldelning för budgetåret 1992/93 dels i
proposition 1991/92:100 såvitt avser anslagen C 6, D 2--4, D 6,
och D 8--9, dels i proposition 1991/92:106 såvitt avser anslaget
D 7.
V Administration
Under rubriken Administration behandlas de i proposition
1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under littera B.
Administration av socialförsäkring m.m. upptagna anslagen B 1.
Riksförsäkringsverket och B 2. Allmänna försäkringskassor samt
motioner med anknytning till dessa anslag. Här behandlas också i
proposition 1991/92:106 (avsnitten 6 och 8) framlagda förslag om
sammanslagning av försäkringskassor m.m.
Allmänt om socialförsäkringsadministrationen
Den allmänna försäkringen handhas enligt 1kap. 2§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring, AFL, av riksförsäkringsverket,
de allmänna försäkringskassorna och de lokala organ som
regeringen bestämmer.
Bestämmelser om allmänna försäkringskassor finns i 18kap.
AFL. Enligt 1 § skall det finnas en allmän försäkringskassa för
varje landsting och varje kommun som inte tillhör landsting. De
allmänna försäkringskassorna är offentligrättsliga organ med
egna styrelser. Försäkringskassornas huvudsakliga uppgift är att
handlägga enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och
bidragsområdet.
Huvuddelen av den verksamhet inom försäkringskassorna som
innebär kontakt med de försäkrade i form av ansökningar angående
olika försäkringsförmåner, information etc. bedrivs vid
kassornas lokalkontor samt vid filialexpeditioner/servicekontor
som finns knutna till vissa lokalkontor. Ett omfattande
decentraliseringsarbete har pågått inom försäkringskassorna
under senare år och målet är att i princip all individinriktad
handläggning av försäkringsärenden efter budgetåret 1991/92
skall ske vid lokalkontoren. Hos försäkringskassorna finns för
närvarande omkring 14700 årsarbetare, varav ca 80 % arbetar
vid lokalkontoren.
Riksförsäkringsverket utövar enligt 18kap. 2§ AFL tillsyn
över försäkringskassorna och är enligt förordningen (1988:1204)
med instruktion för riksförsäkringsverket central
förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande
bidragssystem. Verket skall särskilt svara för den centrala
ledningen och för tillsynen av försäkringskassornas verksamhet,
verka för att socialförsäkrings- och bidragssystemet tillämpas
likformigt och rättvist samt följa utvecklingen av de olika
grenarna inom trygghetssystemet och utvärdera
trygghetsanordningarnas effekter för individ och samhälle.
Verket svarar dessutom för handläggning av vissa ärenden, främst
ärenden enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och motsvarande
äldre författningar.
I budgetpropositionen anförs att
socialförsäkringsadministrationen har genomgått stora
förändringar de senaste åren. Förutom att ge ersättning enligt
socialförsäkrings- och bidragssystemen skall arbetet inriktas på
att upptäcka orsaker till och vidta åtgärder för att reducera
behovet av långa sjukskrivningar, förtidspensioneringar och
arbetsskadeersättningar. Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller nya
regler på rehabiliteringsområdet. Samtidigt har nya regler trätt
i kraft enligt vilka en arbetsgivare skall betala ut sjuklön
till sina anställda under de första 14 dagarna av varje
sjukdomsfall. Vidare har huvudmannaskapet för sjukresorna
överförts från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen.
Genom de nya reglerna frigörs betydande administrativa resurser
genom att en stor del av den rutinmässiga sjukfallshanteringen
upphör. Försäkringskassorna får därmed förbättrade möjligheter
att aktivt arbeta med de långa sjukfallen och att initiera och
stödja rehabiliteringsinsatser. I propositionen förutsätts att
ytterligare förändringar av såväl regler som verksamhet inom
socialförsäkringen sker under de närmaste åren.
I budgetpropositionen anförs vidare att riksförsäkringsverket
har inlett ett arbete med utveckling av resultatuppföljning och
resultatanalyser. Inriktningen skall vara att resultatansvaret
skall föras ut så nära verksamheten som möjligt och att verkets
tillsyn av försäkringen i högre grad bör inriktas mot
utvärdering av regionala resultat.
I proposition 1991/92:106 anförs att det under vissa
förhållanden kan vara lämpligt att en försäkringskassa omfattar
mer än ett landsting eller en landstingsfri kommun, bl.a. för
att i ett sammanhängande tätortsområde medge en väl fungerande
uppläggning av arbetet med den aktiva rehabiliteringen.
Särskilt nämns att uppdelningen av Malmöområdet på två
försäkringskassor är mindre gynnsam för en rationellt
fungerande verksamhet. I propositionen föreslås därför att
regeringen bör ha möjlighet att besluta om ett utvidgat
verksamhetsområde. I propositionen föreslås vidare att för en
kassa med ett sådant utvidgat verksamhetsområde bör styrelsen
bestå av åtta ledamöter. Det bör ankomma på regeringen att
förordna om antalet ledamöter som skall utses av vartdera
landstinget resp. av landstinget och kommunen. Motsvarande skall
gälla för ledamöter i socialförsäkringsnämnd som väljs av
landstinget/kommunfullmäktige.
Regeringens förslag har inte föranlett något motionsyrkande,
och utskottet tillstyrker den föreslagna ändringen av 18 kap. 1,
7 och 20 §§ AFL, som avses träda i kraft den 1 juli 1992.
Utskottet tillstyrker också att ordet årsberättelse i 18 kap. 14
§ AFL byts ut mot årsredovisning samt de lagtekniska ändringarna
i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265)
om statligt personskadeskydd.
Lokalkontorsnätet
I 18 kap. 1 § AFL anges att allmän försäkringskassa skall
inrätta lokalkontor i den mån så prövas erforderligt. Enligt
riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1987:6) om
organisationen av de allmänna försäkringskassorna skall en
försäkringskassa ha minst ett lokalkontor i varje kommun.
Antalet lokalkontor uppgår för närvarande till drygt 400
(inkl. ett fyrtiotal kontor med lägre servicegrad). Som nämnts
sker huvuddelen av den verksamhet som innebär kontakt med de
försäkrade vid lokalkontoren, och i princip all individinriktad
handläggning av försäkringsärenden skall efter innevarande
budgetår ske vid lokalkontoren.
I motion Sf238 anför Anita Modin och Iréne Vestlund (s)
att behovet av lokalkontor eller annan form av service förändras
över tiden i takt med förändringar av förmånssystemet. Behoven
är även olika inom glesbygd och storstadsområden. Motionärerna
anser att nuvarande centralt utformade krav på lokalkontor i
varje kommun försvårar en nödvändig anpassning till bl.a.
ekonomiska krav. Enligt motionärerna torde det ligga inom ramen
för försäkringskassans styrelse att bedöma och besluta om
lokalkontorsnätet. Där finns den lokala kännedomen och
överblicken om specifika förhållanden, särskilda behov,
befolkningssammansättning, avstånd och inte minst kunskap om
efterfrågan på försäkringskassans tjänster på orten. Kassans
styrelse kan även bedöma vilken grad av serviceinsats som är
bäst avvägd i form av traditionellt kontor, servicepunkt eller
liknande. Motionärerna begär i yrkande 2 ett tillkännagivande
härom. Motionärerna begär vidare i yrkande 1 ett
tillkännagivande om att i 18 kap. 1 § AFL bör anges att
försäkringskassa inom sitt verksamhetsområde skall
tillhandahålla erforderlig service i olika former.
Utskottet har tidigare uttalat sig om utformningen av
försäkringskassornas lokalkontorsnät. Senast detta skedde var i
det av riksdagen godkända betänkandet 1988/89:SfU10. Utskottet
framhöll därvid att den lokala förankringen, som är utmärkande
för försäkringskassorna, är av stor betydelse för
socialförsäkringsadministrationen. Det är därför viktigt att
försäkringskassornas väl utbyggda lokalkontorsnät bibehålls. För
att ett lokalkontor skall fylla sin funktion måste det dock ha
förutsättningar att kunna erbjuda en god service. Utskottet
ville därför inte utesluta att det kan förekomma att ett kontor
inte har de förutsättningar som krävs. En indragning av kontoret
bör dock inte komma till stånd förrän olika alternativa
lösningar noga har övervägts, t.ex. om samverkan kan ske med
andra offentliga inrättningar. Utskottet ansåg i likhet med vad
som hade anförts i 1989 års budgetproposition att det är
vederbörande försäkringskassas styrelse som i det enskilda
fallet får ta ställning till lokalkontorsnätets omfattning. Som
angavs i propositionen skall därvid särskild hänsyn tas i
glesbygder, och utskottet ansåg att sådan hänsyn borde tas även
när det gäller övriga lokalkontor.
I årets budgetproposition anges att principen att det skall
finnas ett lokalkontor i varje kommun bör ligga fast men att
riksförsäkringsverket i samband med planering av
resursneddragningar skall kunna överväga vissa uppmjukningar i
synnerhet för storstadsområden.
Utskottet vill på nytt understryka vikten av att
försäkringskassorna har ett väl förgrenat lokalkontorsnät, något
som kommer att bli än mer betydelsefullt genom den nya roll
försäkringskassorna fått på rehabiliteringsområdet. Utskottet
anser i likhet med vad som anförs i budgetpropositionen att den
principen fortfarande bör gälla att varje kommun, i vart fall
utanför storstadsområdena, skall ha ett lokalkontor.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf238.
Socialförsäkringsnämnd
Enligt 18 kap. 6 § AFL skall varje försäkringskassa ha en
eller flera socialförsäkringsnämnder. Enligt 18 kap. 20 § skall
nämnden bestå av sju ledamöter med var sin suppleant.
Ordföranden utses av regeringen, tre ledamöter utses av
riksförsäkringsverket efter förslag av organisationer på
arbetsmarknaden och tre väljs av landstinget. Ett ärende avgörs
efter föredragning av en tjänsteman hos försäkringskassan.
Regeringen beslutar hur många socialförsäkringsnämnder som
skall finnas i riket (för närvarande 167 nämnder).
Riksförsäkringsverket beslutar däremot om antalet nämnder för
varje kassa. Föreskrifter härom och om det geografiska område
som nämndernas verksamhet skall omfatta finns i
riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1986:15) om
socialförsäkringsnämnder i de allmänna försäkringskassorna.
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) har beslutat att SAF inte
skall företrädas i vissa myndighetsstyrelser efter årsskiftet
1991/92. Med anledning härav kommer någon SAF-ledamot inte att
ingå i socialförsäkringsnämnderna fr.o.m. nästa mandatperiod som
inleds den 1 juli 1992. En översyn har nyligen inletts om
förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. (dir. 1992:10). I
direktiven anges att den fråga som väckts av SAF om att
intresseorganisationer inte bör representeras i beslutande
myndighetsstyrelser skall behandlas särskilt under våren 1992. I
proposition 1991/92:123 föreslås i avvaktan på resultatet av den
allmänna översynen av verksledningsfrågorna bl.a. en ändring av
bestämmelserna i AFL om hur ledamöter i
socialförsäkringsnämnderna skall utses.
I motion Sf206 påpekar Bo Arvidson och Inga Berggren (m) att
socialförsäkringsnämnderna nu har verkat i över fem år. De anser
att det därför finns skäl att göra en utvärdering av nämndernas
verksamhet, som bör belysa bl.a. om nämnderna motsvarat
förväntningarna om ökat förtroendemannainflytande och om
systemet lett till bättre beslut för de medborgare som berörs.
Även frågan om kostnaderna står i rimlig proportion till nyttan
för försäkringskassan och medborgarna bör belysas. Vidare bör
utvärderingen omfatta nämndernas sammansättning. Motionärerna
anför att fr.o.m. i år har kommunerna också tagit över
sjukhemsvården m.m. från landstingen. Några kommuner har också
på försök tagit över ansvaret för hela primärvården. Enligt
motionärerna kan det därför vara naturligt att varje kommun får
en egen socialförsäkringsnämnd som kommunfullmäktige själv
utser. Även denna fråga bör belysas. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om vad sålunda anförts.
Socialförsäkringsnämnderna infördes den 1 januari 1987 (prop.
1985/86:73, SfU 12, rskr. 142) för att öka
förtroendemannainflytandet i försäkringskassorna. Inflytandet
skulle koncentreras till frågor av stor ekonomisk betydelse för
den enskilde och med betydande inslag av skälighetsbedömning.
Ärenden som skall avgöras av socialförsäkringsnämnd är bl.a.
frågor om rätt till förtidspension, handikappersättning och
vårdbidrag samt flertalet beslut i arbetsskadeärenden. Vidare
skall omprövningsbeslut i sjukpenning- och
rehabiliteringsärenden fattas av nämnd.
Som ovan nämnts har frågan om förändringar i
socialföräkringsnämndernas sammansättning redan aktualiserats
och vissa ändringar torde komma att ske redan den 1 juli 1992.
Utskottet har vidare erfarit att riksförsäkringsverket avser att
se över vissa frågor som rör socialförsäkringsnämnderna, bl.a.
nämndernas geografiska områden och antalet nämnder. Verket avser
också att ge ut allmänna råd om socialförsäkringsnämndernas
verksamhet. Utskottet vill också nämna att i budgetpropositionen
aviseras under våren 1992 en översyn av kassastyrelsernas roll
och sammansättning till följd av att regelförändringar och
satsningen på en mer aktiv rehabilitering ställer krav på
försäkringskassornas organisation. Det är enligt utskottet
möjligt att resultatet av denna översyn kan få betydelse även
för socialförsäkringsnämndernas verksamhet. Utskottet anser
därför att resultatet av aviserat och pågående utredningsarbete
bör avvaktas, och utskottet avstyrker bifall till motion Sf206.
ADB-verksamhet
Till stöd för administrationen av socialförsäkringen finns i
dag en central dataanläggning vid riksförsäkringsverkets
ADB-avdelning i Sundsvall. I det centrala systemet finns
rikstäckande register för bl.a. sjukförsäkrings-, pensions- och
bidragsärenden. Försäkringskassorna är anslutna till den
centrala dataanläggningen via det gemensamma
kommunikationsnätet. På kassorna finns terminaler av
persondatortyp hopkopplade i lokala nätverk.
Riksförsäkringsverket är huvudman för det centrala ADB-systemet
och försäkringskassorna betalar en schablonmässig avgift för
driften av systemet.
Datasystem fick sin nuvarande utformning i början av
1970-talet. År 1988 lade den s.k. FAS 90-utredningen inom
riksförsäkringsverket efter flera års utredande fram ett förslag
som bl.a. innebar att grundinformationen för sjuk- och
föräldraförsäkringen skulle lagras i lokala register, medan
lagring av register där betydande stordriftsfördelar fanns i
första hand skulle ske centralt. -- Inom ramen för FAS
90-projektet bedriver verket och försäkringskassorna ett
utvecklingsarbete med inriktning mot en struktur där
registerhanteringen inom sjukförsäkringen förläggs lokalt.
I 1991 års budgetproposition uttalade föredragande statsrådet
att hon i princip delade riksförsäkringsverkets uppfattning om
uppbyggnaden av ett kraftfullt lokalt datorstöd vid
försäkringskassorna för att möjliggöra rationell
ärendehandläggning, tidig bevakning och uppföljning av sjukfall
och sammanställning av mer systematisk information om
sjukfrånvaron och dess orsaker. Datorstödet skulle enligt
statsrådet komma att vara av stor betydelse för effektiviteten i
försäkringskassornas arbete. En förutsättning för det slutliga
ställningstagandet till utformning och innehåll av de lokala
registren var emellertid att riksdagen tagit ställning till
regleringen av de ADB-baserade personregister som var aktuella i
sammanhanget.
Även i årets budgetproposition anges att ett modernt datastöd
behövs för att försäkringskassorna skall klara de ökade krav som
ställs på dem. Det är härvid av mycket stor vikt att skyddet för
den personliga integriteten tillgodoses. Utredningen om
socialförsäkringsregisterlag, SFRL-utredningen, har avgivit sitt
delbetänkande (SOU 1991:9) Lokala sjukförsäkringsregister. I
propositionen anges att utredningen har remissbehandlats och att
förslagen för närvarande övervägs inom regeringskansliet.
I motion K209 yrkande 2 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) anförs
att den enskildes frihet, rättigheter och integritet måste ges
mycket större utrymme. Motionärerna begär att riksdagen beslutar
att helt inställa projektet FAS 90.
Utskottet har i sitt betänkande 1990/91:SfU11 behandlat
motioner med integritetsaspekter på försäkringskassornas
dataregister. Utskottet uttalade därvid frågorna om
sjukförsäkringsregister med hjälp av automatisk databehandling
rör utomordentligt känsliga integritetsintressen. Det obehag som
enskilda upplever inför vetskapen om att känsliga uppgifter om
dem lagras med hjälp av ADB och de risker som är förknippade
därmed måste enligt utskottets uppfattning tas på allvar.
Samtidigt går det inte att bortse från behovet av en rationell
ärendehantering inom socialförsäkringsadministrationen.
Utskottet anförde vidare att SFRL-utredningen bedömt att lokala
sjukförsäkringsregister kommer att behöva föras med hjälp av ADB
även sedan en arbetsgivarperiod införts och att sådana register
behövs för försäkringskassornas arbete med rehabilitering.
Utskottet ansåg att vid utformningen av utredningens förslag har
stor hänsyn tagits till behovet av restriktivitet i fråga om
känsliga register. Utskottet angav att utredningen har bedömt
behovet av lokala sjukförsäkringsregister i förhållande till de
ändamål som registren skall användas till, och användningen av
uppgifter begränsas i princip till de ändamål som de insamlats
för. Utredningen har också övervägt frågorna om sekretess och
gallring. Utskottet ansåg att resultatet av remissbehandlingen
och övrig beredning i regeringskansliet i sedvanlig ordning
borde avvaktas. -- De behandlade motionerna avslogs av riksdagen
(rskr. 1990/91:200).
Också liknande motioner som väckts med anledning av 1991 års
kompletteringsproposition har avslagits (1990/91:FiU37, rskr.
390).
I budgetpropositionen anges att de 58,5 milj.kr. som beräknas
för vissa ersättnings- och kompletteringsanskaffningar för ADB
behövs oavsett om lokala sjukförsäkringsregister inrättas eller
inte. Utskottet vidhåller därför att beredningen i
regeringskansliet av integritetsfrågorna bör avvaktas, och
utskottet avstyrker bifall till motion K209 yrkande 2.
ADB-systemet tas upp även i motion Sf212 av Sigge Godin (fp).
Motionären anför att när sjuklön införts för de första 14
dagarna av varje sjukfall kommer utdatamängden vid
riksförsäkringsverkets ADB-avdelning att minska med 20 %.
Organisationen måste dock dimensioneras efter den toppbelastning
som förekommer vid pensionsutbetalningarna under en vecka varje
månad. Enligt motionären är det därför önskvärt att
ADB-avdelningen tillförs ytterligare arbetsuppgifter för övriga
veckor. I motionen nämns att en överföring av SPV:s och CSN:s
dataverksamhet till riksförsäkringsverket skulle ge betydande
rationaliseringseffekter. Motionären anser emellertid att det
med nuvarande huvudmannaskap saknas möjlighet att effektivt
erbjuda dataavdelningens tjänster till den övriga marknaden.
Möjligheten bör därför prövas att göra om ADB-avdelningen till
en generell servicebyrå och regeringen bör få i uppdrag att
pröva frågan om en bolagisering av ADB-avdelningen. Motionären
begär ett tillkännagivande om ett sålunda ändrat huvudmannaskap.
Utskottet anser att det är positivt att frågan utreds om
riksförsäkringsverket genom samverkan med andra myndigheter
skulle kunna utnyttja överkapacitet inom ADB-systemet. Detta
förutsätter dock inte något uttalande från riksdagens sida. Med
det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf212.
Medelsanvisning
Såväl riksförsäkringsverket som försäkringskassorna tillhör
den grupp myndigheter som ingår i budgetcykel 1 med planerad
treårig budgetram fr.o.m. innevarande budgetår. Med hänsyn till
omfattande regelförändringar och därmed omställning av
socialförsäkringsadministrationen beräknades i föregående års
budgetproposition för riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna medel endast för budgetåret 1991/92.
I budgetpropositionen anger föredragande statsrådet att enligt
hans bedömning bör en neddragning av förvaltningsresurserna
kunna genomföras som en konsekvens av de beslut om omfattande
regelförändringar som fattats eller kommer att föreslås under
innevarande budgetår. Han utgår därvid från den plan för
omställning och minskning av den statliga administrationen som
presenterades i kompletteringspropositionen (prop. 1990/91:150,
del II) och som har godkänts av riksdagen (1990/91:FiU37, rskr.
390). För de närmaste två budgetåren beräknas en minskning av
försäkringskassornas förvaltningsresurser med 200 milj.kr. för
budgetåret 1992/93 och 168 milj.kr. för budgetåret 1993/94.
Förslaget innebär i stort sett att de resurser som frigörs genom
införandet av sjuklön tills vidare får behållas och sättas in i
kampen mot ohälsan. Resursneddragningarna kan dock inte klaras
utan uppsägning av viss personal. De avvecklingskostnader som
uppkommer skall få belasta ett särskilt anslag för
avvecklingskostnader som föreslås bli inrättat under
socialdepartementets huvudtitel. Vidare anges att det är
angeläget att kompetensutveckling används som ett medel för att
underlätta omställningen till nya arbetsuppgifter och
genomförandet av ett nytt arbetssätt.
Beträffande riksförsäkringsverket beräknas i
budgetpropositionen att resurserna för förvaltningskostnader för
tiden fram till den 1 juli 1994 skall kunna minska med
sammanlagt 22 milj.kr., varav 4,5 milj.kr. för budgetåret
1992/93 och 7,9 milj.kr för budgetåret 1993/94. För budgetåret
1992/93 föreslås ett förslagsanslag på 442684000 kr.
Utskottet noterar att regeringen i proposition 1991/92:102 om
totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt
anslag för budgetåret 1992/93 föreslår ytterligare ca 4,2
milj.kr. till riksförsäkringsverket för beredskapsåtgärder.
Kostnaderna för försäkringskassornas administration
finansieras till 15% över ett förslagsanslag i statsbudgeten.
Resterande 85% av kostnaderna finansieras med
arbetsgivaravgifter och egenavgifter från inkomsttitel på
statsbudgeten. Anvisade medel fördelas av riksförsäkringsverket
mellan de olika försäkringskassorna. Till de allmänna
försäkringskassorna föreslås i budgetpropositionen att för
budgetåret 1992/93 skall anvisas ett förslagsanslag på
643880000 kr.
Utskottet konstaterar att de resursneddragningar som enligt
förslaget bör ske på försäkringskassorna förutsätter vissa
regelförändringar som ännu inte helt genomförts eller beslutats.
Vad gäller föräldraförsäkringen ger de administrativa
regelförenklingar som föreslås i proposition 106 knappt hälften
av de administrativa besparingar som tidigare beräknats.
Utskottet förutsätter emellertid att man från
riksförsäkringsverkets men även från regeringens sida noga
följer försäkringskassornas arbetssituation. Mot denna bakgrund
godtar utskottet regeringens förslag till resursneddragning för
försäkringskassorna och riksförsäkringsverket.
Anita Modin och Iréne Vestlund (s) anför i motion Sf260 att de
förändringar som socialförsäkringsadministrationen nu är inne i
innebär att ett mycket stort antal anställda kommer att behöva
övergå till nya arbetsuppgifter inom försäkringskassan eller
till annan verksamhet utanför kassan. För att klara denna
omställning krävs mycket stora satsningar på personal- och
kompetensutveckling. Motionärerna anser att de medel som
regeringen föreslår för detta ändamål är otillräckliga.
Motionärerna anser att en fördubbling av engångsanvisningen till
60 milj.kr. per budgetår är nödvändig och begär ett
tillkännagivande härom.
I budgetpropositionen anges att regeringen tillmäter
personalutveckling stor vikt i omvandlingen av den offentliga
sektorn. De resurser som direkt kan disponeras för
personalutveckling är dels de resurser som försäkringskassorna
under de senaste åren har frigjort genom rationaliseringar (167
milj.kr), dels 30 milj.kr. som under anslaget B 2 beräknas för
detta ändamål. I propositionen anges vidare att ytterligare
utrymme för kompetensutveckling får finansieras genom
omprioriteringar inom planeringsramen.
Utskottet vill understryka betydelsen av att
försäkringskassorna inför de stora omställningar som måste ske
inom socialförsäkringsadministrationen satsar på
kompetensutveckling av personalen. Utskottet finner dock för
närvarande inte skäl att föreslå att ytterligare medel anvisas
för detta ändamål. Enligt utskottet är det dock viktigt att
omställningsprocessen inom socialförsäkringsadministrationen
noga följs, förutom av försäkringskassorna själva, av såväl
riksförsäkringsverket som regeringen. Med detta avstyrker
utskottet bifall till motion Sf260.
I motion Sf279 föreslår Lena Boström m.fl. (s) att de
försäkringskassor som har stora balanser av oavgjorda
arbetsskadeärenden bör få möjlighet att genom ett engångsanslag
utnyttja övertalig personal för att arbeta av balanserna.
Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Med hänsyn till den förlängda samordningstid inom
arbetsskadeförsäkringen som gäller för skador som inträffar
fr.o.m. den 1 januari 1992 och till den pågående
arbetsskadeutredningen anser utskottet att ytterligare medel för
handläggningen av arbetsskadeärenden inte bör anslås. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion Sf279.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag till
medelsanvisning till riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna.
VI Delpensionsförsäkringen
Under rubriken Delpensionsförsäkringen behandlas proposition
1991/92:100 vad avser riktlinjer för avskaffande av
delpensionsförsäkringen och proposition 1991/92:149 om
avskaffande av delpensionsförsäkringen m.m. samt motioner i
frågan.
Inledning
Delpensionsförsäkringen infördes den 1 juli 1976 för att göra
det möjligt för personer som fyllt 60 år att trappa ned sin
arbetsinsats inför den ordinarie ålderspensioneringen.
Försäkringen, som från början endast omfattade anställda,
utvidgades den 1 januari 1980 till att omfatta även
egenföretagare och uppdragstagare.
Delpensionsförsäkringen ingår som en del i det allmänna
systemet för en rörlig pensionsålder mellan 60 och 70 års ålder.
Utöver möjligheten till delpension kan den försäkrade göra ett
förtida eller uppskjutet uttag av ålderspensionen. En tidigare
möjlighet att få förtidspension av enbart arbetsmarknadsskäl
avskaffades vid 1989/90 års riksmöte (prop. 1989/90:62, SfU12,
rskr. 185.) Fortfarande gäller emellertid för personer som fyllt
60 år lindrigare krav vid bedömning av i vad mån arbetsförmågan
är nedsatt. För den försäkrade kan denna s.k. äldreregel verka i
samma riktning som reglerna för rörlig pensionsålder.
Bestämmelser om delpension finns i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring. För rätt till delpension krävs bosättning
i Sverige och att den försäkrade under en ramtid på ett år före
pensioneringen har förvärvsarbetat minst 75 dagar fördelade på
minst 4 månader. Vidare krävs att den försäkrade fr.o.m. det år
då han fyllde 45 år har tillgodoräknats pensionsgrundande
inkomst inom ATP för minst tio år. Delpension kan tas ut fr.o.m.
den månad under vilken den försäkrade fyller 60 år. Efter
reduktion av arbetstiden skall den försäkrade i genomsnitt
arbeta minst 17 och högst 35 timmar per arbetsvecka.
Delpensionen motsvarar 65 procent av den försäkrades
pensionsunderlag.
Delpensionen finansieras genom en socialavgift som förs till
en särskild fond utanför budgeten, delpensionsfonden, och genom
avkastningen från delpensionsfonden. Delpensionsavgiften utgör
0,50 % av avgiftsunderlaget. Delpensionsfonden beräknades i
december 1991 uppgå till ca 11,8 miljarder kronor.
I december månad 1991 utbetalades delpension till drygt 35 000
anställda och uppdragstagare med A-inkomst. Av dessa var 60 %
män och 40 % kvinnor. Omkring 60 % av dem hade arbetsinkomster
överstigande fem basbelopp före arbetstidsminskningen. Bland
anställda och uppdragstagare med A-inkomst arbetade 73 % 40
timmar per vecka före arbetstidsminskningen och 91 % hade en
arbetstid som låg i intervallet 35--44 timmar. Omkring 37 %
minskade sin arbetstid med 20 timmar och 64 % minskade den med
11--20 timmar. Delpensionärerna fördelade sig relativt
jämnt över åldrarna 60--64 år med en något lägre andel, 14 %, i
åldern 60 år.
Försäkrade har som ovan nämnts också rätt att i förtid ta ut
eller skjuta upp sitt uttag av ålderspension från
folkpensioneringen och ATP. Förtida uttag kan ske vid valfri
tidpunkt från och med den månad då den försäkrade fyller 60 år.
Uttaget kan avse hel eller halv pension. Vid ett helt förtida
uttag reduceras pensionen livsvarigt med fem tiondels procent
för varje månad som uttaget skett före 65 års ålder. Ett helt
förtida uttag av ålderspension vid 60 års ålder reducerar
pensionen livsvarigt med 30 %.
Vid helt uppskjutet uttag ökas pensionen med sju tiondels
procent för varje månad som förflutit mellan den månad den
försäkrade fyllde 65 år och den månad då pensionen börjar utgå,
dock längst till den månad då den försäkrade fyller 70 år.
När uttaget av ålderspensionen uppskjuts till 70 års ålder höjs
ålderspensionen livsvarigt med 42 %.
För den som har en arbetsinkomst av heltidsarbete motsvarande
fem basbelopp och minskar sin arbetstid till hälften blir den
sammanlagda inkomsten av delpensionen och arbetsinkomsten efter
minskningen 82,5 % av tidigare inkomst. Väljer den försäkrade i
stället att göra ett förtida uttag från 60 års ålder blir
kompensationen 73,7 %. Ålderspensionen, som normalt skulle uppgå
till 67,2 % av tidigare inkomst, kommer för den som valt det
förtida uttaget att livsvarigt reduceras till 57,1 % av tidigare
inkomst.
Den som under samma inkomstantagande uppbär halv
förtidspension och arbetar halvtid uppnår en kompensationsnivå
på 83,6 %.
Arbetsskadeförsäkringen finansieras utanför budgeten med
socialavgifter som förs till en särskild fond,
arbetsskadefonden. Arbetsskadeavgiften utgör 0,90 % av
avgiftsunderlaget. Det ackumulerade underskottet i
arbetsskadefonden beräknades vid utgången av år 1991 uppgå till
ca 20,2 miljarder kronor. Enligt ett regeringsbeslut den 10
september 1987 används medel från statsbudgeten för att
finansiera underskottet i arbetsskadeförsäkringen.
Propositionerna
I proposition 1991/92:100 begärdes riksdagens godkännande av i
propositionen föreslagna riktlinjer för avskaffande av
delpensionsförsäkringen, ändringar rörande delpensionsavgift och
arbetsskadeavgift samt användning av behållningen i
delpensionsfonden. I proposition 1991/92:149 följs dessa förslag
upp. Sålunda föreslås att delpensionsförsäkringen avskaffas
fr.o.m. den 1 juni 1992. Den som redan är delpensionär får
behålla sin pension enligt nuvarande regelsystem. Den som ansökt
om delpension före maj månads utgång 1992 och som fyller 60 år
senast den 31 augusti 1992 föreslås enligt särskilda
övergångsbestämmelser följa nuvarande regler. Förutsättningen är
att arbetstidsminskningen sker före utgången av år 1992.
Vidare föreslås att det skall bli möjligt att göra ett förtida
eller uppskjutet uttag av en fjärdedels ålderspension.
Socialavgiften till delpensionsförsäkringen föreslås slopad
fr.o.m. den 1 juli 1992 samtidigt som avgiften till
arbetsskadeförsäkringen höjs med motsvarande procentsats till
1,4 % av avgiftsunderlaget. Enligt beräkningar utförda inom
socialdepartementet torde ett belopp motsvarande 7 miljarder
kronor kunna disponeras ur delpensionsfonden för andra ändamål
om delpensionsförsäkringen avskaffas. Sammanlagt 7 miljarder
kronor ur delpensionsfonden föreslås därför bli disponerade för
att finansiera det beräknade underskottet för
arbetsskadeförsäkringen under budgetåret 1992/93 samt som bidrag
till statsbudgeten för finansiering av folkpensionsförmånerna
under samma budgetår.
I propositionen anförs inledningsvis att utgångspunkten för
regeringens välfärdspolitik är att den skall gynna alla men
betyda mest för de ensamma, de handikappade och de sjuka.
Särskild hänsyn skall tas till dem som inte själva kan uppnå en
rimlig standard. Staten måste ha det yttersta ansvaret för
medborgarnas grundläggande trygghet vid sjukdom, handikapp och
ålderdom. Samtidigt är det viktigt att bryta den ekonomiska
stagnationen och lägga grunden för en ny period av tillväxt och
utveckling i landet. Enligt propositionen är det nödvändigt att
se över reglerna för socialförsäkringssystemet och överväga inom
vilka delar av socialförsäkringen besparingar kan göras.
Delpensionsförsäkringen innebär en betydande utgift för
socialförsäkringssystemet, och den enskildes beslut att ansöka
om delpension är en frivillig åtgärd som inte behöver föranledas
av någon minskning av arbetsförmågan.
Som närmare skäl för förslaget att slopa
delpensionsförsäkringen anförs bl.a. att delpensionssystemet har
en annan karaktär än systemet med förtida och uppskjutet uttag
av pension. Pensionen reduceras inte för den som tar ut
delpension. I stället är även den del av inkomsten som utgörs av
delpension pensionsgrundande. Den som tar ut delpension gör ett
frivilligt val, som inte styrs av bristande arbetsförmåga utan i
stället av en önskan att få en mjukare övergång till en tillvaro
som ålderspensionär. Delpensionsförsäkringen är således en
försäkringsform som måste ifrågasättas när samhällets
kostnader för socialförsäkringen övervägs. Den socialavgift som
tas ut för att finansiera delpensionsförsäkringen skulle kunna
användas på ett bättre sätt, och avgiftsinkomsterna behövs för
att stärka ekonomin för övriga delar av socialförsäkringen. De
erfarenheter som gjorts beträffande utnyttjandet av
delpensionsförsäkringen tyder enligt propositionen på att
försäkringen framför allt nyttjas av tjänstemannagrupperna och i
synnerhet inom den offentliga sektorn. Ca hälften av det totala
antalet delpensionärer tillhör tjänstemannagrupperna varför
delpensionsförsäkringen knappast kan sägas vara en
försäkringsform som utnyttjas på ett likartat sätt av olika
grupper i samhället.
I propositionen anförs vidare att förslaget att avskaffa
delpensionsförsäkringen naturligtvis innebär försämrade
möjligheter för den som önskar trappa ned sin arbetsinsats före
ordinarie ålderspensionering. Eftersom förslaget att avskaffa
delpensionsförsäkringen framför allt motiveras av behovet att
minska socialförsäkringens utgifter och eftersom en utvidgning
av möjligheten att göra förtida uttag, enligt propositionen,
inte innebär någon ekonomisk påfrestning för
socialförsäkringssystemet föreslås att en möjlighet till förtida
och uppskjutet uttag av en fjärdedels ålderspension införs.
Motionerna
I flera motioner yrkas avslag på förslaget att
delpensionsförsäkringen skall avskaffas.
I motion Sf23 anför Ingvar Carlsson m.fl. (s) att det
grundläggande syftet med delpensioneringen är att göra det
möjligt för den som behöver det att trappa ned arbetsinsatsen
under de sista yrkesverksamma åren och att på så sätt få en mjuk
övergång från arbete till ålderspension. Pensionstidpunkt och
pensionsgrad kan väljas efter egna önskemål och efter
förändringar i arbetsförmåga och hälsotillstånd. En kvarvarande
arbetsförmåga kan därigenom användas under ytterligare några år.
Delpensionen har med andra ord främjat arbetslinjen. För de
flesta människor skulle annars långtidssjukskrivning och
förtidspension utgjort det enda ekonomiskt rimliga alternativet.
Enligt motionärerna innebär förslaget att systemet med rörlig
pensionsålder i praktiken avskaffas. Samtidigt medför det
kraftigt ökade kostnader för långtidssjukskrivning och
förtidspension. Motionärerna anför vidare att delpensionen
upplevs som mycket positiv av såväl löntagare och egenföretagare
som arbetsgivare. Därtill kommer att kostnadsökningen i
delpensioneringen är måttlig och att de som får delpension
själva bidrar till finansieringen genom sin arbetsinsats.
Motionärerna kritiserar att regeringen inte har redovisat några
besparingseffekter eller ekonomiska konsekvensberäkningar av ett
avskaffande av delpensioneringen. Motionärerna begär i yrkande 1
att förslaget avslås. Även i motion Sf228 yrkande 4 motsätter
sig Ingvar Carlsson m.fl. att delpensioneringen avskaffas.
Lars Werner m.fl. (v) anför i motion Sf25 att deltidspensionen
är en ventil som motverkar utslagning och utbrändhet. Den har
gjort det möjligt för äldre att trappa ner yrkesverksamheten
och kanske släppa in ungdomar i arbetslivet. Motionärerna ser
förslaget som ett led i regeringens nedmontering av det
generella välfärdssystemet. Det som regeringen föreslår i
stället för delpension -- ett delat förtida uttag av
ålderspension -- är orealistiskt för låg- och
medelinkomsttagaren då det ger ett för stort ekonomiskt avbräck.
Vad gäller kostnadsutvecklingen för delpensioneringen anför
motionärerna att antalet deltidspensionerade under de senaste
åren varit konstant. Försäkringen är också självfinansierad, och
det överskott som finns i fonden har kunnat uppstå genom att
arbetstagarna har avstått från att årligen ta ut ett löneutrymme
på en halv procent. Mot denna bakgrund kan regeringens förslag
ses som en manipulation med fondmedel och indirekt som en
konfiskering av löntagarnas pengar. Motionärerna anser att
pensionsarbetsgruppens förslag bör inväntas och ligga till grund
för ställningstagande även i frågan om delpensionerna.
Motionärerna begär att riksdagen avslår propositionen. Även i
motion Sf277 yrkande 3 av Lars Werner m.fl. och Fi209 yrkande 14
(delvis) av Lars Werner m.fl. motsätter sig motionärerna att
delpensioneringen avskaffas.
Avslag på förslaget att avskaffa delpensioneringen begärs
vidare i motion Sf22 av Gunnar Thollander (s). I motionerna
Sf231 av Ulla-Britt Åbark och Ingegerd Sahlström (s), Sf247 av
Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström (s), Sf248 av Sten Östlund
m.fl. (s) och Sf259 av Anita Modin m.fl. (s) motsätter sig
motionärerna att delpensioneringen avskaffas.
Även i motion Sf24 av Leif Bergdahl (nyd) begärs i yrkande 1
avslag på förslaget att upphäva delpensionslagen. I stället
begär motionären i yrkandena 2 och 3 att ersättningsnivån inom
en bibehållen delpensionsförsäkring skall reduceras till 50 %
och att endast inkomster upp till fem basbelopp skall
kompenseras fr.o.m. den 1 januari 1992. Vidare begär han att
delpension fr.o.m. år 1994 skall börja utbetalas först vid
fyllda 61 år och fr.o.m. år 1995 vid fyllda 62 år. Motionären
framhåller att om möjligheten till delpension försvinner kommer
försäkrade som inte orkar arbeta fullt ut till 65 år att få en
ökad sjukfrånvaro och för många kommer förtidspension att bli
enda alternativet. Förtida uttag är nämligen enligt motionären
inte något realistiskt alternativ för många. Förtidspension för
med sig en för många störande sjukstämpel och leder kanske till
att man lämnar arbetslivet för gott. Motionären betonar också
vikten av stabila spelregler för dem som nu närmar sig 60 år och
kanske sedan länge planerat en delpension. Motionären är
slutligen tveksam till om ett avskaffande av delpensionen i
nuvarande arbetslöshetsläge över huvud taget ger någon nämnvärd
vinst.
Såvitt gäller åtgärderna för att stärka finansieringen av
arbetsskadeförsäkringen föreslår Ingvar Carlsson m.fl. i yrkande
2 i motion Sf23 att avgiften till delpensionsförsäkringen skall
sänkas till 0,2 %, att avgiften till arbetsskadeförsäkringen
skall höjas till 1,2 % samt att 8,3 miljarder kronor skall föras
över från delpensionsfonden till statsbudgetens inkomstsida.
Motionärerna anför i denna del att även om
delpensionsförsäkringen behålls med nuvarande regler finns det
utrymme för korrigering av avgiftssatserna och även utrymme för
alternativ användning av en del av fondkapitalet. Motionärerna
anser att det är angeläget att reducera det ackumulerade
underskottet i arbetsskadeförsäkringens finansiering. Frågan om
finansiering av arbetsskadeförsäkringen med medel från
delpensionsförsäkringen behandlas även i motion Sf228 yrkande 5
av Ingvar Carlsson m.fl.
Utskottet
Som framgår av den tidigare redovisningen är
delpensionsförsäkringen en försäkring som -- till skillnad mot
ett förtida uttag av ålderspension -- gör det möjligt för den
försäkrade att under gynnsamma ekonomiska villkor trappa ned
sitt förvärvsarbete. Delpensionsförsäkringen har kommit att
utnyttjas i relativt stor omfattning främst av tjänstemän i
högre inkomstlägen, medan möjligheten att göra ett halvt förtida
uttag kombinerat med deltidsarbete endast utnyttjats i mycket
ringa omfattning. Utskottet anser därför att
delpensionsförsäkringen måste ifrågasättas när samhällsekonomin
utsätts för kraftiga påfrestningar och till följd därav
socialförsäkringssystemets utgifter måste prövas noga. Det
tyngsta skälet för att nu avskaffa delpensionsförsäkringen är
att underskottet i arbetsskadefonden, som vid årsskiftet 1991/92
uppgick till ca 20,3 miljarder kronor, fortsätter att öka och
att underskottet måste täckas med budgetmedel. I ett sådant
läge är det rimligt att de medel som fonderats inom
delpensionsförsäkringen liksom avgiftsmedel som motsvarar
delpensionsavgiften i stället används för att i första hand
förstärka arbetsskadefonden men även statsbudgeten. Genom att en
rätt till en fjärdedels förtida uttag samtidigt införs får de
försäkrade, i synnerhet i högre inkomstlägen, en betydligt
bättre möjlighet än för närvarande att utan alltför stora
uppoffringar minska sin arbetstid under några år före
65-årsåldern. Även om detta på kort sikt kommer att föranleda
ökade utgifter för folk- och tilläggspensionerna jämnar det på
längre sikt ut sig genom att lägre pensionsbelopp behöver
utbetalas.
Eftersom avsikten med att avskaffa delpensioneringen är att
främst på lång sikt åstadkomma en behövlig ekonomisk
förstärkning av andra delar av socialförsäkringssystemet, och
delpensionsförsäkringen också bör upphävas utifrån ett
principiellt ställningstagande till delpensionsförsäkringen som
försäkringsform, anser utskottet inte heller att ett
bibehållande av delpensionsförsäkringen med de ändrade villkor
för rätt till delpension som föreslås i motion Sf24 utgör något
godtagbart alternativ till regeringens förslag. Utskottet
tillstyrker med det anförda propositionens förslag och avstyrker
bifall till samtliga motioner.
Hemställan
Utskottet hemställer
I Allmänt om socialförsäkringssystemet
1. beträffande välfärdspolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf228 yrkandena 1 och
2, 1991/92:Sf262 och 1991/92:So290 yrkande 2,
res. 1 (s)
II Sjukförsäkring m.m.
2. beträffande karensdagar
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf228 yrkande 3,
1991/92:Sf246, 1991/92:Fi209 yrkande 7, 1991/92:So612 yrkande 25
och 1991/92:Sk351 yrkande 12,
res. 2 (s)
3. beträffande höjning av kompensationsnivån
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So612 yrkandena 23 och
24 och 1991/92:Fi209 yrkande 8,
men. (v)
4. beträffande sänkning av kompensationsnivån
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf270,
5. beträffande en fjärdedels sjukpenning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf236 i denna del,
6. beträffande sjukpenning för trasiga glasögon
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf203,
7. beträffande SGI vid föräldraledighet
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf268 yrkande 2,
8. beträffande sjukförsäkringsavgiften
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf271 och
1991/92:Sf287 yrkande 2,
9. beträffande sjuklön till enmansföretagare
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf287 yrkande 3,
10. beträffande sjukersättning under studietid
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Sf225 och
1991/92:Sf251 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om ersättning i de fall en arbetstagare
insjuknar under tjänstledighet för studier m.m.,
11. beträffande arbetsgivarinträde
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf220,
12. beträffande rehabiliteringsutredning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf287 yrkande 1,
13. beträffande avgifter för sjukhusvård
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 antar
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
14. beträffande utvidgad närståendevård
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:106 och med
anledning av motion 1991/92:Sf221 antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för närståendevård,
15. beträffande kompensationsnivån för närståendepenningen
att riksdagen avslår motion
1991/92:Sf30,
16. beträffande anslag till ersättning vid närståendevård
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:100 Bidrag till ersättning vid
närståendevård för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 3000000 kr.,
III Föräldraförsäkring m.m.
17. beträffande utbyggnad av
föräldraförsäkringen
att riksdagen avslår motionerna
1991/92:Sf228 yrkande 7, 1991/92:So232 yrkande 10, 1991/92:So612
yrkandena 26 och 27 och 1991/92:Fi209 yrkande 11,
res. 3 (s)
men. (v)
18. beträffande förenklingar i
föräldraförsäkringen
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:106 antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 3 kap. 8 § och 4 kap. 10, 11 och 13 §§
samt punkt 2 i övergångsbestämmelserna,
19. beträffande ytterligare
förenklingar i föräldraförsäkringen
att riksdagen avslår motionerna
1991/92:Sf273, 1991/92:Sf280 och 1991/92:Sf27,
20. beträffande föräldrapenning vid
trilling- och fyrlingsfödsel
att riksdagen avslår motionerna
1991/92:Sf240 och 1991/92:Sf286,
22. beträffande tillfällig
föräldrapenning när daghem m.m. är stängt
att riksdagen avslår motion
1991/92:Sf211,
23. beträffande överlåtelse av
föräldrapenning
att riksdagen avslår motionerna
1991/92:Sf219 och 1991/92:Sf222,
24. beträffande föräldrapenning m.m.
till homosexuella
att riksdagen avslår motionerna
1991/92:K424 yrkande 4, 1991/92:L415 yrkande 2 och 1991/92:Sf26,
25. beträffande tillfällig
föräldrapenning till barn över 16 år
att riksdagen avslår motion
1991/92:Sf29,
26. beträffande kontaktdagar för
frånskild förälder
att riksdagen avslår motion
1991/92:Sf208,
27. beträffande kontaktdagar vid
privat barnomsorg
att riksdagen avslår motion
1991/92:Sf269,
28. beträffande förbättrat
vårdbidrag
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:106 antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 9 kap. 4 och 4 a §§ samt punkt 3 i
övergångsbestämmelserna,
29. beträffande schabloniserad
handläggning av vårdbidrag
att riksdagen avslår motion
1991/92:Sf28,
30. beträffande sambos rätt till
vårdbidrag
att riksdagen avslår motion
1991/92:Sf215,
men. (v)
31. beträffande samordning av
bidrag
att riksdagen avslår motion
1991/92:Sf267,
32. beträffande anslag till
föräldraförsäkringen
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:106 och med anledning av proposition
1991/92:100 till Bidrag till föräldraförsäkringen för
budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på
2832000000 kr.,
33. beträffande anslag till
vårdbidrag för handikappade barn
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:106 och med anledning av proposition
1991/92:100 till Vårdbidrag för handikappade barn för
budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på
1200000000 kr.,
IV Pensioner m.m.
34. beträffande folkpensionens grundbelopp
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf218 yrkande 1 och
1991/92:Sf224,
36. beträffande grundpension
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf277 yrkande 2,
1991/92:Fi209 yrkande 14 i denna del, 1991/92:Sk351 yrkande 57
och 1991/92:A805 yrkande 15 i denna del,
men. (v)
37. beträffande pensionärernas levnadsstandard
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf242 och
1991/92:Sf243,
res. 4 (nyd)
38. beträffande rätten till pensionstillskott
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf281,
39. beträffande nytt pensionssystem
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf218 yrkandena 2 och
7--9, 1991/92:Fi208 yrkande 11 och 1991/92:A805 yrkande 15 i
denna del,
40. beträffande automatisk registrering av vårdår
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf254 och
1991/92:Sf289 i denna del,
men. (v)
41. beträffande delade pensionsrättigheter
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf218 yrkande 3,
1991/92:Sf230 yrkande 1, 1991/92:Sf233 och 1991/92:Sf275,
42. beträffande sabbatsår
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf239,
43. beträffande förtidspension till äldre arbetstagare
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf201,
44. beträffande en fjärdedels förtidspension
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf236 i denna del,
45. beträffande änkepension vid nytt giftermål
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf205,
46. beträffande änkors ekonomiska standard
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf230 yrkande 4,
47. beträffande handikappersättning efter 65 års ålder
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf216,
48. beträffande särskilt kommunalt bostadstillägg
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf272,
49. beträffande särskilt pensionstillägg
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:106 antar
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension
för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
50. beträffande anslag till barnpensioner
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till
Barnpensioner för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 278000000 kr.,
51. beträffande anslag till förtidspensioner
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till
Förtidspensioner för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 13920000000 kr.,
52. beträffande anslag till handikappersättningar
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till
Handikappersättningar för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 905 000 000 kr.,
53. beträffande anslag till vissa yrkesskadeersättningar
m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till
Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag på 3 200 000 kr.,
54. beträffande anslag till ålderspensioner
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till
Ålderspensioner för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 52880000000 kr.,
55. beträffande anslag till särskilt pensionstillägg
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:106 och med
anledning av proposition 1991/92:100 till Särskilt
pensionstillägg för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 12000000 kr.,
56. beträffande anslag till KBT
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till
Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension
för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på
1655000000 kr.,
57. beträffande anslag till efterlevandepensioner till
vuxna
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till
Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag på 1 730 000 000 kr.,
V Administration
58. beträffande lokalkontorsnätet
att riksdagen avslår motion
1991/92:Sf238,
59. beträffande socialförsäkringsnämndernas verksamhet
att riksdagen avslår motion
1991/92:Sf206,
61. beträffande huvudmannaskap för ADB-avdelningen
att riksdagen avslår motion
1991/92:Sf212,
62. beträffande anslag till riksförsäkringsverket
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till
Riksförsäkringsverket för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 442684000 kr.,
63. beträffande anslag till allmänna
försäkringskassor
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 och med
avslag på motionerna 1991/92:Sf260 och 1991/92:Sf279 till
Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1992/93 anvisar
ett förslagsanslag på 643880000 kr.,
64. beträffande lagförslagen i proposition 1991/92:106 i
övrigt
att riksdagen antar de i
proposition 1991/92:106 framlagda förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring till
den del det inte berörts under mom. 18 och 28,
b) lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
c) lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd,
VI Delpensionsförsäkringen
65. beträffande
delpensionsförsäkring
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:149 och med anledning av proposition
1991/92:100 samt med avslag på motionerna 1991/92:Sf22,
1991/92:Sf23 yrkande 1, 1991/92:Sf24, 1991/92:Sf25 i denna del,
1991/92:Sf228 yrkande 4, 1991/92:Sf231, 1991/92:Sf247,
1991/92:Sf248, 1991/92:Sf259, 1991/92:Sf277 yrkande 3 och
1991/92:Fi209 yrkande 14 i denna del antar det i proposition
1991/92:149 framlagda förslaget till lag om upphävande av lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring,
res. 6 (s)
res. 7 (nyd)
66. beträffande socialavgifter m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:149
och med anledning av motionerna 1991/92:Sf23 yrkande 2 i denna
del och 1991/92:Sf228 yrkande 5 i denna del samt med avslag på
motion 1991/92:Sf25 i denna del antar de i propositionen
framlagda förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, utom
såvitt avser p. 4 i övergångsbestämmelserna,
b) lag om ändring i lagen (1991:1993) om ändring i lagen
(1991:1236) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
res. 6 (s) -- villk.
men. (v)
67. beträffande förtida och
uppskjutet uttag av ålderspension
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:149 antar de i propositionen framlagda
förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
b) lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
c) lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
68. beträffande delpensionsfonden
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:149 och med anledning av motionerna
1991/92:Sf23 yrkande 2 i denna del och 1991/92:Sf228 yrkande 5 i
denna del samt med avslag på motion 1991/92:Sf25 i denna del
antar p. 4 i övergångsbestämmelserna till det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter och därmed godkänner att 7 miljarder kronor
disponeras ur delpensionsfonden för att finansiera det beräknade
underskottet i arbetsskadeförsäkringen under budgetåret 1992/93
samt bidra till finansieringen av folkpensionen under budgetåret
1992/93.
res. 6 (s) -- villk.
men. (v)
Stockholm den 9 april 1992
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Margit
Gennser (m), Birgitta Dahl (s), Sigge Godin (fp), Börje Nilsson
(s), Karin Israelsson (c), Nils-Olof Gustafsson (s), Pontus
Wiklund (kds), Leif Bergdahl (nyd), Gustaf von Essen (m),
Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Anita Johansson (s) och
Yngve Wernersson (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Välfärdspolitiken (mom. 1)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar
Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "riksdagens sida."
bort ha följande lydelse:
Regeringen frånträder den generella välfärdspolitik som
utgjort grunden för svensk socialpolitik under socialdemokratisk
ledning. Resurserna för insatser skärs drastiskt ner. Denna
politik drabbar framför allt svaga och utsatta grupper.
Utskottet motsätter sig en sådan utveckling. Utskottet anser att
den svenska välfärdspolitiken även fortsättningsvis skall
omfatta alla på lika villkor och finansieras solidariskt. Den
skall ge alla medborgare ekonomisk trygghet och vid behov social
service och vård. De förändringar som behöver vidtas för att
hålla kostnaderna nere och för att göra verksamheten effektivare
måste slå rättvist. Enligt utskottets mening skall det
reformarbete som den socialdemokratiska regeringen inledde
fullföljas med kraft. Det är vidare angeläget att systemens
utveckling vad gäller kostnader, fördelningseffekter och risk
för resursläckage fortlöpande följs.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf228
yrkandena 1 och 2 och med anledning av motion Sf262 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande välfärdspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf228 yrkandena 1
och 2 och med anledning av motion 1991/92:Sf262 samt med avslag
på motion 1991/92:So290 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
2. Karensdagar (mom.2)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar
Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "inte göras." bort
ha följande lydelse:
I budgetpropositionen aviserar regeringen att ett system med
två karensdagar skall införas fr.o.m. år 1993. Utskottet vill
med anledning härav framhålla att ett införande av två
karensdagar skulle särskilt drabba barnfamiljer,
låginkomsttagare och kvinnor. Även löntagare som har nedsatt
arbetsförmåga, tunga arbeten och som arbetar i dåliga
arbetsmiljöer skulle drabbas hårt.
Utskottet motsätter sig därför att karensdagar införs och
anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till
känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
2. beträffande karensdagar
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sf228 yrkande
3, 1991/92:Sf246, 1991/92:Fi209 yrkande 7, 1991/92:So612 yrkande
25 och 1991/92:Sk351 yrkande 12 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
3. Utbyggnad av föräldraförsäkringen (mom. 17)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar
Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37
börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "yrkande 11."
bort ha följande lydelse:
Föräldraförsäkringen som genomfördes år 1974 har stegvis
byggts ut och omfattar nu tolv månader med ersättning enligt
inkomstbortfallsprincipen och tre månader med ersättning enligt
garantinivån. Försäkringen ingår som en central beståndsdel i
den socialdemokratiska familjepolitiken.
Kvinnornas förvärvsfrekvens har ökat mycket kraftigt under
1970- och 1980-talen och deras arbetsinsatser inom näringsliv
och samhällsservice är av stort värde för landet. För familjerna
medför kvinnornas förvärvsarbete en höjd ekonomisk standard. För
kvinnorna innebär förvärvsarbetet möjligheter till personlig
utveckling och större delaktighet i samhällslivet. För männen
innebär jämställdheten och föräldraförsäkringen en möjlighet att
ta aktiv del i barnens fostran och familjens liv.
Enligt utskottets uppfattning måste familjepolitiken utformas
mot bakgrund av hur kvinnornas förvärvsfrekvens förändrats och
utifrån de behov dagens familjer har av trygghet för sig och
sina barn. För både föräldrarna och barnen är det viktigt att de
kan vara tillsammans under barnens första levnadsår för att en
nära och stabil relation skall kunna byggas upp mellan dem och
att samhället därefter står som garant för en god barnomsorg.
Föräldraförsäkringen ger i dag föräldrarna möjlighet att stanna
hemma under det första året efter ett barns födelse med
bibehållen ekonomisk standard. Det är angeläget att denna
trygghet kan finnas kvar och att den ytterligare förstärks genom
att man bygger ut föräldraförsäkringen så att den ger ersättning
för inkomstbortfallet under 540 dagar. Av naturliga skäl är det
i allmänhet mamman som stannar hemma under den första tiden
efter barnets födelse. En utbyggnad av föräldraförsäkringen ökar
pappornas möjligheter att utnyttja försäkringen när
amningsperioden är över, vilket är bra för barnen, föräldrarna
och jämställdheten. En utbyggnad ökar också flexibiliteten i
försäkringen och underlättar för föräldrarna att spara tid med
föräldrapenning för särskilda behov.
Regeringen har såväl i sin regeringsförklaring som i
budgetpropositionen förutskickat att någon form av s.k.
vårdnadsbidrag skall införas under innevarande mandatperiod.
Någon utbyggnad av föräldraförsäkringen förutskickas däremot
inte.
Utskottet anser inte att ett vårdnadsbidrag hör hemma i en
modern familjepolitik med den höga förvärvsfrekvens som finns
även hos småbarnsföräldrar. För många familjer, i synnerhet
ensamföräldrarna, är det ur ekonomisk synpunkt inte möjligt att
stanna hemma och vårda barnen själv under någon längre tid med
en ersättning på de nivåer som förekommit i debatten om ett
vårdnadsbidrag. Utskottet anser därför att ett vårdnadsbidrag
har allvarliga brister ur valfrihets-, rättvise- och
jämställdhetssynpunkt. I stället finns det som framgår ovan ett
behov av att bygga ut föräldraförsäkringen så att den ger
ersättning under 18 månader enligt inkomstbortfallsprincipen.
När det samhällsekonomiska läget tillåter nya reformer bör en
sådan utbyggnad vara högst prioriterad.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
17. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen
att riksdagen med
bifall till motionerna 1991/92:Sf228 yrkande 7 och 1991/92:So232
yrkande 10 och med avslag på motionerna 1991/92:So612 yrkandena
26 och 27 och 1991/92:Fi209 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Pensionärernas levnadsstandard (mom. 37)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 som
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "och Sf243." bort ha
följande lydelse:
Pensionärerna har utlovats en säker och trygg ålderdom men det
finns i dag gamla människor som tvingas leva under
existensminimum. I regeringsförklaringen den 4 oktober 1991
aviserades att en bred kartläggning skulle ske av pensionärernas
levnadsvillkor i syfte att ge underlag för att förbättra
situationen för de sämst ställda pensionärerna. I det
sammanhanget skulle möjligheterna med en höjd grundpension
utredas liksom med riktade insatser till dem som har det sämst
ställt. Förslag skulle läggas fram i så god tid att de kan träda
i kraft fr.o.m. år 1993.
Utskottet anser emellertid att det behövs omedelbara åtgärder
så att de pensionsbelopp som utbetalas blir tillräckliga för de
sämst ställda pensionärerna. Riksdagen bör därför begära att
regeringen snarast lägger fram förslag som tillförsäkrar
pensionärerna en skälig levnadsnivå. De förbättringar i
pensionsförmånerna som därvid föreslås bör tillkomma
pensionärerna retroaktivt från den 1 januari 1992.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf242 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
37. beträffande pensionärernas levnadsstandard
att riksdagen med
bifall till motion 1991/92:Sf242 och med anledning av motion
1991/92:Sf243 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. FAS 90-projektet (mom.60)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67
börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 2."
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att FAS-90 projektet, som innebär bl.a.
förekomst av lokala sjukförsäkringsregister vid
försäkringskassorna, inte skall genomföras. Såväl lokala som
centrala register inom sjukförsäkringen kommer att medföra att
integritetskänsliga uppgifter lättare kan komma till
utomståendes kännedom. Särskilt gäller detta om registren får
tillföras uppgift om diagnos eller sjukdomsorsak. Utskottet
anser därför att riksdagen med anledning av motion K209 yrkande
2 som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet
anfört.
dels att moment 60 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
60. beträffande FAS 90-projektet
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K209 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Delpensionsförsäkring, socialavgifter och delpensionsfonden
(mom. 65, 66 och 68)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar
Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74
börjar med "Som framgår" och på s. 75 slutar med "samtliga
motioner." bort ha följande lydelse:
Arbetslivet har förändrats under de senaste decennierna.
Trots detta har många löntagare tunga och påfrestande jobb som
inte sällan leder till att de lämnar arbetslivet genom en lång
sjukskrivning eller förtidspensionering. Denna utslagning från
arbetsmarknaden beror emellertid inte enbart på hårt och fysiskt
pressande arbete. Arbetsmiljöer har förbättrats och den fysiska
belastningen har minskat, men fortfarande sker en betydande
utslagning som beror på psykisk press. Den utslagning som sker
av medicinska skäl är omfattande. I åldersgrupperna 60--64 år
hade i december 1989 33 % av de försäkrade förtidspension, varav
88 % hade hel pension. Den relativa andelen förtidspensionerade
är mycket högre bland arbetare än bland tjänstemän.
Hälsoeffekterna av psykosociala förhållanden i arbetslivet
märks allt tydligare, exempelvis genom ökade risker för hjärt-
och kärlsjukdomar i arbeten som är monotona, har lågt
beslutsutrymme och samtidigt hög kravnivå. Samtidigt med att
hälsoläget förbättrats i Sverige har, beroende bl.a. på
förhållandena i arbetslivet, den sociala ojämlikheten i ohälsans
fördelning ökat.
Hos människor i 60-årsåldern med ett långt arbetsliv bakom sig
finns det erfarenhetsmässigt många hälsoförändringar som kan
grunda rätt till förtidspension. För dessa personer gäller
dessutom lindrigare krav vid bedömningen i vad mån
arbetsförmågan är nedsatt. Äldre arbetare och tjänstemän kan ha
svårt att hänga med i de yngres arbetstakt. Det handlar här om
människor som vill och kan arbeta, men som inte anser sig orka
arbeta heltid. Möjligheten att utnyttja den resterande
arbetsförmågan och undvika förtidspensionering beror i dessa
fall på möjligheten till en individuell anpassning av
arbetsinsatsen.
Delpensionsförsäkringen infördes den 1 juli 1976 samtidigt som
den allmänna pensionsåldern sänktes till 65 år. Bakgrunden till
införandet var ett uttalat behov av att ge den enskilde ökade
möjligheter till en individuellt anpassad övergång från
förvärvsarbete till ålderspension. Möjligheten till
förtidspension eller förtida uttag med livsvarigt nedsatt
ålderspension ansågs inte ge den enskilde tillräcklig
flexibilitet och valfrihet.
Syftet med delpensionsförsäkringen är alltså att göra det
möjligt för den som behöver det att trappa ned arbetsinsatsen
under de sista yrkesverksamma åren och på så sätt få en mjuk
övergång från arbete till ålderspension. Den enskilde får en
möjlighet att efter egna önskemål och efter förändringar i
arbetsförmåga och hälsotillstånd välja pensioneringstidpunkt och
pensionsgrad och kan därigenom utnyttja sin restarbetsförmåga.
Genom denna möjlighet hävdas arbetslinjen och motverkas
utslagningen av äldre från arbetsmarknaden.
Antalet beviljade delpensioner som de första åren var i
storleksordningen 20 000 per år ökade under år 1980 till
ca 33 000 inför riksdagens beslut att på förslag av den
dåvarande borgerliga regeringen sänka kompensationsgraden inom
försäkringen från 65 till 50 % fr.o.m. den 1 januari 1981. Efter
denna förändring sjönk antalet beviljade pensioner successivt
till omkring 9 000 år 1986. Efter det att riksdagen på förslag
av den dåvarande socialdemokratiska regeringen återställt
kompensationsnivån till 65 % fr.o.m. den 1 juli 1987 har antalet
beviljade delpensioner åter ökat och uppgick till omkring
12000 år 1991.
Möjligheten att göra ett förtida uttag av ålderspension har
utnyttjats i ringa omfattning. År 1989 hade endast 2,9 % av de
försäkrade i åldrarna 60--64 år en i förtid uttagen
ålderspension. Slutsatsen av detta förhållande är att en
livsvarigt reducerad ålderspension för många knappast utgör ett
ekonomiskt acceptabelt alternativ.
Delpensionsförsäkringen har utvärderats av
riksförsäkringsverket, och bl.a. mot bakgrund av verkets rapport
anförde pensionsberedningen i betänkandet SOU 1986:47
Deltidspension (s. 75--76):
Man torde därför kunna göra den bedömningen att
delpensioneringen har motverkat de allt starkare tendenserna att
allt fler äldre tvingas lämna arbetsmarknaden definitivt. Genom
delpensioneringen har således många försäkrade kunnat vara kvar
i arbetslivet och undvikit den isolering från tidigare
arbetskamrater och känsla av onyttighet som annars skulle ha
kunnat uppkomma. Visst forskningsmaterial tyder även på att
pensioneringen inneburit gynnsamma förändringar av
delpensionärernas livsvillkor och att den kan ha minskat risken
för utslagning och hälsoproblem.
Enligt utskottets uppfattning kan inte delpensionsförsäkringen
betraktas som någon principiellt avvikande del av
pensionssystemet. Utskottet anser inte heller att det faktum att
försäkringen i stor utsträckning utnyttjas av tjänstemän i högre
inkomstlägen utgör något argument för att avskaffa
delpensionsförsäkringen. Även om en betydande andel av
LO-medlemmarna tvingas att söka förtidspension har
delpensionsmöjligheten varit av stor betydelse för tiotusentals
personer inom denna kategori försäkrade.
Delpensionsförsäkringen utgör en integrerad del i systemet för
rörlig pensionsålder. I många fall torde tillräckliga medicinska
skäl föreligga för att en delpensionär skulle kunna erhålla
förtidspension. Emellertid har den försäkrade i stället genom
den valfrihet som nu föreligger, utan att belasta läkare och
försäkringsadministrationen med några mera omfattande
utredningar, kunnat uppnå en individuell lösning med möjlighet
att utnyttja sin restarbetsförmåga på ett för den försäkrade
acceptabelt sätt.
Regeringens förslag att avskaffa delpensionsförsäkringen
innebär, om det genomförs, att systemet med rörlig pensionsålder
i praktiken avskaffas. Om delpensionsförsäkringen avskaffas
medför detta enligt utskottets uppfattning kraftigt ökade
kostnader för långtidssjukskrivning och förtidspension.
I åldersgrupperna 60--64 år uppbär 90 % av de
förtidspensionerade hel pension. Skulle hälften av dem som går
miste om delpension i stället få förtidspension betyder detta,
vid samma andel hela pensioner inom denna grupp som bland de
nuvarande förtidspensionärerna, att hela besparingen genom den
föreslagna reformen uteblir. Till detta skall läggas värdet av
bortfallet av delpensionärernas produktionsinsats. Sammantaget
leder alltså det framlagda förslaget sannolikt till påtagligt
ökade samhällskostnader.
Det av regeringen åberopade samhällsekonomiska motivet för att
avskaffa delpensionsförsäkringen har därför enligt utskottets
uppfattning ingen saklig relevans.
Den parlamentariska arbetsgrupp som tillkallats för att
utarbeta förslag till ett nytt system för den allmänna
pensioneringen överväger enligt vad som framgår på s. 56 i
betänkandet även frågor om en rörlig pensionsålder. Avsikten är
att arbetet skall bedrivas så att förslag kan föreläggas
riksdagen till hösten. Detta är enligt utskottets mening
ytterligare ett tungt vägande skäl till att riksdagen skall
avslå regeringens förslag. Eftersom delpensionen är den
väsentligaste delen i systemet med den rörliga pensionsåldern
framstår det som både ogenomtänkt och panikartat att avskaffa
försäkringen innan frågan om utformningen av den framtida
rörliga pensionsåldern övervägts av arbetsgruppen, i synnerhet
som regeringens förslag inte föregåtts av någon som helst analys
av konsekvenserna. I stället bör frågan om
delpensionsförsäkringens framtida ställning och utformning
hänskjutas till arbetsgruppen för att behandlas tillsammans med
övriga frågor om hur ett nytt pensionssystem fr.o.m. nästa år
skall utformas.
Som en konsekvens av att utskottet bestämt motsätter sig att
delpensionsförsäkringen avskaffas motsätter sig utskottet också
att avgiften till försäkringen upphör. Eftersom det nuvarande
avgiftsuttaget har lett till en icke obetydlig uppbyggnad av
delpensionsfonden anser utskottet att det finns utrymme för att
korrigera avgiftssatsen från 0,5 till 0,2 %. Mellanskillnaden,
0,3 %, bör användas för att höja avgiften till
arbetsskadeförsäkringen från 0,9 till 1,2 %.
Utskottet anser slutligen att det är angeläget att redan nu
reducera det ackumulerade underskottet i
arbetsskadeförsäkringens finansiering, och utskottet föreslår
därför att 8,3 miljarder av delpensionsfondens kapital överförs
till statsbudgetens inkomstsida.
dels att moment 65 och -- under förutsättning av bifall
till detta moment -- momenten 66 och 68 i utskottets hemställan
bort ha följande lydelse:
65. beträffande delpensionsförsäkring
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sf22,
1991/92:Sf23 yrkande 1, 1991/92:Sf24 yrkande 1 och
1991/92:Sf25 i denna del, och med anledning av motionerna
1991/92:Sf228 yrkande 4, 1991/92:Sf231, 1991/92:Sf247,
1991/92:Sf248, 1991/92:Sf259, 1991/92:Sf277 yrkande 3 och
1991/92:Fi209 yrkande 14 i denna del samt med avslag på
propositionerna 1991/92:149 och 1991/92:100 samt motion
1991/92:Sf24 yrkandena 2 och 3 avslår det i proposition
1991/92:149 framlagda förslaget till lag om upphävande av lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring,
66. beträffande socialavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf23 yrkande 2 i
denna del och med anledning av proposition 1991/92:149 och
motion 1991/92:Sf228 yrkande 5 i denna del samt med avslag på
motion 1991/92:Sf25 i denna del antar de i bilaga 4 såsom
Reservanternas förslag betecknade förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, utom
såvitt avser p. 4 i övergångsbestämmelserna,
b) lag om ändring i lagen (1991:1993) om ändring i lagen
(1991:1236) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
68. beträffande delpensionsfonden
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf23 yrkande 2 i
denna del och med anledning av proposition 1991/92:149 och
motion 1991/92:Sf228 yrkande 5 i denna del samt med avslag på
motion 1991/92:Sf25 i denna del antar p. 4 i
övergångsbestämmelserna till det i bilaga 4 som Reservanternas
förslag betecknade förslaget till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter och därmed godkänner att 8,3
miljarder kronor disponeras ur delpensionsfonden för att
finansiera det beräknade underskottet i arbetsskadeförsäkringen
under budgetåret 1992/93.
7. Delpensionsförsäkring (mom. 65)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74
börjar med "Som framgår" och på s. 75 slutar med "samtliga
motioner." bort ha följande lydelse:
Delpensionsförsäkringen infördes den 1 juli 1976 samtidigt som
den allmänna pensionsåldern sänktes till 65 år. Bakom införandet
av delpensionsförsäkringen låg ett behov av att ge en bättre
möjlighet för äldre att inför ålderspensioneringen stegvis
trappa ned sin yrkesverksamhet och på så sätt få en mjuk
övergång från aktivt arbete till en tillvaro som
ålderspensionär. Den enskilde fick genom delpensionsförsäkringen
en möjlighet att anpassa sin arbetsinsats efter förändringar i
hälsotillstånd och arbetsförmåga genom att välja
pensioneringstidpunkt och inom vida ramar även pensionsgrad.
Delpensionsförsäkringen innebär på så sätt att arbetslinjen
hävdas, och försäkringen motverkar utslagningen av de äldre från
arbetslivet.
Utskottet anser att förtida uttag av ålderspension -- genom
den åtföljande livsvariga reduktionen av pensionen -- är ett
orealistiskt alternativ till delpension. Om möjligheten till en
mjuk övergång till ålderspension under acceptabla ekonomiska
förutsättningar upphör genom att delpensionsförsäkringen slopas
kommer därför många äldre att slås ut från arbetslivet.
Alternativen blir då långvarig sjukskrivning eller
förtidspensionering. Båda dessa alternativ leder till att den
försäkrade får en sjukstämpel och kanske till att han lämnar
arbetslivet för gott. Ytterligare en aspekt som måste beaktas är
att det i nuvarande arbetsmarknadsläge måste anses som troligt
att sjukfrånvaron och förtidspensioneringen ökar vid ett
plötsligt borttagande av delpensionsförsäkringen. Sannolikt
leder därför borttagandet av försäkringen inte till några
samhällsekonomiska besparingar.
Utskottet anser också att det måste finnas stabila spelregler
inom pensionssystemet. Många av de personer som i dag närmar sig
åldern 60 år har kanske sedan länge planerat att söka
delpension, och de har inga möjligheter att på den korta tid som
nu står till buds kompensera ett bortfall av
delpensionsförsäkringen genom ett eget sparande.
Ett bättre alternativ ur besparingssynpunkt än att helt slopa
delpensionsförsäkringen är enligt utskottets uppfattning att
begränsningar införs i rätten till delpension. Dessa
begränsningar bör avse delpensionsperiodens längd,
kompensationsnivån och taket för arbetsinkomster som skall
täckas av försäkringen. Begränsningen av taket för
arbetsinkomster som skall täckas av försäkringen sammanhänger
med att de flesta som utnyttjat delpensionsförsäkringen är
relativt väl avlönade tjänstemän.
Utskottet föreslår därför att fr.o.m. den 1 januari 1993 skall
ersättningsnivån inom delpensionsförsäkringen reduceras till 50
% och ersättning endast utgå för arbetsinkomster upp till 5
basbelopp. Vidare föreslår utskottet att lägsta ålder för att
erhålla delpension skall vara 61 år fr.o.m. år 1994 och 62 år
fr.o.m. år 1995.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att
regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till
ändringar i delpensionsförsäkringen i enlighet med vad utskottet
anfört. Förslaget bör läggas fram i så god tid att ändringarna
kan träda i kraft den 1 januari 1993.
dels att moment 65 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
65. beträffande delpensionsförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf24 och med
anledning av motionerna 1991/92:Sf22, 1991/92:Sf23 yrkande 1,
1991/92:Sf25 i denna del, 1991/92:Sf228 yrkande 4,
1991/92:Sf231, 1991/92:Sf247, 1991/92:Sf248, 1991/92:Sf259,
1991/92:Sf277 yrkande 3 och 1991/92:Fi209 yrkande 14 i denna del
samt med avslag på propositionerna 1991/92:149 och 1991/92:100
dels avslår det i proposition 1991/92:149 framlagda
förslaget till lag om upphävande av lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring, dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om förslag till ändringar i
delpensionsförsäkringen.
Särskilda yttranden
1. Rehabiliteringsutredning (mom. 12)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar
Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anför:
Beträffande arbetsgivarens ansvar för att en anställds
rehabiliteringsbehov utreds hänvisas i betänkandet till att
utskottet i sitt betänkande 1990/91:SfU16 erinrade om att
arbetsgivaren inte måste göra rehabiliteringsutredningen själv.
Enligt utskottet var det i stället naturligt att han tog
företagshälsovården till hjälp, och det fanns enligt utskottets
mening anledning räkna med att allt fler små arbetsgivare skulle
komma att vara anslutna till sådan hälsovård.
Vi vill med anledning härav framhålla att denna möjlighet nu
begränsas genom att det generella bidraget till
företagshälsovården avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1993. Detta
kommer att drabba småföretagare som är de som har störst behov
av att få hjälp av företagshälsovården med
rehabiliteringsutredningar.
2. Kontaktdagar vid privat barnomsorg (mom. 27)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar
Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anför:
Vår principiella uppfattning är att samhället skall garantera
en god barnomsorg. En första förutsättning för att statsbidrag
skall utgå till alternativ verksamhet är därför att verksamheten
finns upptagen i den kommunala barnomsorgsplanen. I motion
1991/92:Sf269 föreslås att också föräldrar som besöker sina barn
i andra slag av barntillsyn skall ha rätt att få ersättning från
försäkringen och att detta skall finansieras genom att en av de
två kontaktdagarna slopas. Vi motsätter oss detta och
förutsätter att, om rätten till kontaktdagar skulle utvidgas
till att avse även annan barntillsyn än sådan som finns upptagen
i den kommunala barnomsorgsplanen, detta kommer att finansieras
genom ett större anslag till föräldraförsäkringen.
3. Rätten till pensionstillskott (mom. 38)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar
Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anför:
Vi anser att det är viktigt att upprätthålla sambandet mellan
rätten till förmåner och skyldighet att betala avgifter. En rätt
att behålla pensionstillskott vid underlåten avgiftsinbetalning
skulle som konstaterats av utskottet i betänkandet 1990/91:SfU11
beröra även dagens och framtidens förvärvsverksamma.
I betänkandet 1991/92:SfU11 anfördes i anslutning till det
ovan anförda: "I praktiken skulle detta innebära att
egenföretagare med låga inkomster skulle kunna välja att stå
utanför ATP-systemet utan att detta behövde medföra minskade
pensionsförmåner." Vi anser att även detta borde ha återgetts i
det nu förevarande betänkandet.
4. Änkepension vid nytt giftermål (mom. 45)
Pontus Wiklund (kds) anför:
Änkepensionen ger i många fall ett ekonomiskt skydd till
kvinnor som inte själva kunnat tjäna in en egen tilläggspension
eller endast en låg sådan. Bland dessa finns kvinnor som på
grund av deltidsarbete haft låg egen inkomst och hemarbetande
kvinnor.
Att helt eller delvis avstå från ett eget förvärvsarbete har i
vissa fall varit en förutsättning för att mannen skulle få
möjlighet att göra karriär, vilket för hans del resulterat i en
rätt till ATP.
Kvinnor födda före 1945 finns kvar inom det tidigare systemet
med efterlevandepension i form av änkepension. Emellertid finns
vissa svagheter i det ekonomiska skyddet för de kvinnor som
ingår nytt äktenskap. För den änka som gifter om sig faller
änkepensionen bort och hennes pensionsskydd blir
fortsättningsvis reducerat till folkpensionen med
pensionstillskott och/eller den egna intjänade
tilläggspensionen.
Det är enligt min uppfattning inte rimligt att änkepensionen
som får behållas vid ett samboförhållande dras in vid giftermål
och därigenom motverkar denna samlevnadsform. Jag anser därför
att det bör göras en kartläggning av hur många personer som
skulle beröras om reglerna ändrades så att de fick behålla sin
änkepension vid omgifte och hur stora kostnaderna skulle bli.
Eftersom änkepensionerna successivt minskar i antal torde ett
bifall till motion Sf205 endast i begränsad omfattning påverka
statens kostnader.
Jag avser återkomma i denna fråga och har för dagen inget
yrkande.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
Beträffande karensdagar (mom. 2) instämmer jag i vad som
anförts i reservation 2.
Beträffande höjning av kompensationsnivån (mom. 3) inom
sjukförsäkringen anser jag att den nivåsänkning som genomfördes
den 1 mars 1991 slår fördelningspolitiskt orättvist och innebär
ett första avsteg från ett generellt system. Kompensationsnivån
måste därför snarast återställas, och i en första etapp bör den
höjas till lägst 80 % fr.o.m. den 1 juli 1992. Samtidigt bör
inkomsttaket sänkas från 7,5 till 5,5 basbelopp. Den
kostnadsmässiga nettoeffekten av dessa ändringar torde bli en
begränsad kostnadshöjning för arbetsgivarna. Riksdagen bör
begära förslag från regeringen i enlighet härmed.
Beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen (mom. 17) delar
jag uppfattningen i reservation 3 att en utbyggnad till på sikt
18 månader har hög prioritet. En första utbyggnad bör ske från
den 1 juli 1992 med 30 dagars ersättning enligt
inkomstbortfallsprincipen. Liksom inom sjukförsäkringen föreslår
jag att inkomsttaket för ersättning från samma tidpunkt sänks
från 7,5 till 5,5 basbelopp.
Beträffande en kvotering av föräldrapenningen (mom. 21) har
kampanjer, attitydpåverkande arbete och informationsinsatser för
att förmå papporna att i större utsträckning ta hand om sina
barn när de är små pågått sedan år 1974. Ändå använder männen i
endast liten utsträckning möjligheten att stanna hemma med
föräldrapenning. Om männen kan förmås ta ansvar för barnen redan
under deras första levnadsår, kommer det att få betydelse även
för arbetsfördelningen i samhället. Jag föreslår därför att
föräldrapenningen kvoteras så att, i familjer med två
vårdnadshavare, 60 dagar skall knytas till mannen.
Beträffande sambos rätt till vårdbidrag (mom. 30) gäller att
en man eller kvinna som sammanbor med någon som har ett
handikappat barn inte själv kan få vårdbidrag om han eller hon
är villig att stanna hemma och själv vårda barnet. Däremot kan
vårdbidrag i detta fall utgå till den andra parten, barnets
förälder. Detta innebär en stor orättvisa ur såväl pensions- som
skattesynpunkt. Däremot skulle det inte öka kostnaderna för
försäkringen om i dessa fall den samboende mannen eller kvinnan
som vårdar barnet själv får uppbära vårdbidraget. Regeringen bör
därför lägga fram förslag som löser detta problem.
Beträffande höjt pensionstillskott (mom. 35) och grundpension
(mom. 36) vill jag erinra om att medel- och höginkomsttagare
fick lägre skatt genom skatteomläggningen medan låginkomsttagare
och pensionärer med låg pension drabbades. Människor som
tidigare inte hade haft kontakt med socialtjänsten tvingades dit
för att få hjälp med sin ekonomi.
Den socialdemokratiska regeringen satte i detta läge in ett
temporärt extra stöd i form av ett särskilt bostadstillägg till
pensionärer med låg pension. För att stöda
låginkomstpensionärerna vill vänsterpartiet att
pensionstillskottet skall höjas till 70 % av basbeloppet den 1
januari 1993. På fyra års sikt bör enligt vår uppfattning
pensionstillskottet höjas till ett helt basbelopp.
På längre sikt vill vi att det införs en rejäl grundpension
utan pensionstillägg och bostadstillägg. Under tiden bör staten
överta ansvaret för att utjämna pensionärernas boendekostnad.
Mot denna bakgrund anser jag att riksdagen med anledning av
motion Sf277 till vägledning för sittande utredningar bör ge
regeringen till känna vad som anförts beträffande höjt
pensionstillskott och grundpension.
Beträffande automatisk registrering av vårdår (mom. 40) har
utskottet avstyrkt motioner härom med hänvisning till att den
särskilda pensionsarbetsgruppens överväganden om vårdår och
beredningen av riksförsäkringsverkets förslag från år 1989 om
vissa ändringar i reglerna om vårdår bör avvaktas. Även om
riksförsäkringsverket tidigare funnit att det inte var lämpligt
att automatiskt tillgodoräkna någon ett vårdår och även om
pensionsarbetsgruppen skall behandla frågan är det min
uppfattning att något redan nu måste göras i denna viktiga
fråga. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Beträffande delpensionsförsäkringen (mom. 65) ansluter jag mig
till vad som anförts i reservation 6 om avslag på förslaget om
att upphäva delpensionsförsäkringen och till hemställan i
reservationen under moment 65.
Beträffande socialavgifter m.m. (mom. 66) anser jag, med
hänsyn till att pensionsarbetsgruppens förslag om rörlig
pensionsålder bör inväntas, att förslagen om en slopad eller
sänkt socialavgift till delpensionsförsäkringen är för tidigt
väckta. Förslagen om ändring i socialavgiftslagen bör därför
avslås av riksdagen.
Beträffande delpensionsfonden (mom. 68) vill jag framhålla att
antalet delpensionärer under de senaste åren har varit konstant
och att delpensionsförsäkringen är en ekonomiskt stabil
försäkring där tillgängliga medel väl täcker
pensionsutbetalningarna och även räcker till för att klara av
vissa variationer i antalet delpensionärer. Eftersom
arbetstagarna årligen avstått från ett tillgängligt löneutrymme
på en halv procent till förmån för en specialdestinerad
socialavgift till delpensionsförsäkringen anser jag att det
framlagda förslaget beträffande medlen i delpensionsfonden
indirekt innebär en konfiskering av löntagarnas pengar. Jag
anser därför att delpensionsfondens medel ej skall röras för att
täcka förluster i andra delar av socialförsäkringen. Även
förslag härom bör avslås av riksdagen.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet -- utöver
vad som hemställts i reservation 2 och i reservation 6 under
moment 65 -- under momenten 3, 17, 21, 30, 35, 36, 40, 66 och 68
borde ha hemställt:
3. beträffande höjning av kompensationsnivån
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So612
yrkandena 23 och 24 och 1991/92:Fi209 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So612
yrkandena 26 och 27 och 1991/92:Fi209 yrkande 11 och med
anledning av motionerna 1991/92:Sf228 yrkande 7 och
1991/92:So232 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
21. beträffande kvotering
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:So612 yrkande 28
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. beträffande sambos rätt till vårdbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf215 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. beträffande höjt pensionstillskott
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf277 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. beträffande grundpension
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sf277 yrkande
2 och 1991/92:Fi209 yrkande 14 i denna del och med anledning av
motionerna 1991/92:Sk351 yrkande 57 och 1991/92:A805 yrkande 15
i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
40. beträffande automatisk registrering av vårdår
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf289 i denna del
och med anledning av motion 1991/92:Sf254 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
66. beträffande socialavgifter m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf25 i denna del
och med avslag på proposition 1991/92:149 och motionerna
1991/92:Sf23 yrkande 2 i denna del och 1991/92:Sf228 yrkande 5 i
denna del avslår de i propositionen framlagda förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, utom
såvitt avser p. 4 i övergångsbestämmelserna,
b) lag om ändring i lagen (1991:1993) om ändring i lagen
(1991:1236) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
68. beträffande delpensionsfonden
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf25 i denna del
och med avslag på proposition 1991/92:149 och motionerna
1991/92:Sf23 yrkande 2 i denna del och 1991/92:Sf228 yrkande 5 i
denna del dels avslår p. 4 i övergångsbestämmelserna till
det i proposition 1991/92:149 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, dels som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts om disposition
av fondmedel.
I proposition 1991/92:100 framlagt lagförslag
Bilaga 1
I proposition 1991/92:106 framlagda lagförslag
Bilaga 2
I proposition 1991/92:149 framlagda lagförslag
Bilaga 3
I reservation 6 framlagda lagförslag
Bilaga 4
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Reservanternas förslag
3 kap.
1 §
En försäkrad som avses i En försäkrad som avses i
1 kap. 2 § skall på det 1 kap. 2 § skall på det
avgiftsunderlag som anges i avgiftsunderlag som anges i
3--5 §§ för varje 3--5 §§ för varje
år betala 1. år betala 1.
sjukförsäkringsavgift sjukförsäkringsavgift
med 9,60 procent, 2. med 9,60 procent, 2.
folkpensionsavgift med 7,45 folkpensionsavgift med 7,45
procent, 3. procent, 3.
tilläggspensionsavgift tilläggspensionsavgift
efter den procentsats som efter den procentsats som
anges i särskild lag, 4. anges i särskild lag, 4.
delpensionsavgift med 0,50 delpensionsavgift med 0,20
procent, 5. barnomsorgsavgift procent, 5. barnomsorgsavgift
med 2,20 procent, 6. med 2,20 procent, 6.
arbetsskadeavgift med 0,90 arbetsskadeavgift med 1,20
procent samt 7. procent samt 7.
arbetarskyddsavgift med 0,20 arbetarskyddsavgift med 0,20
procent. procent.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter
som avser tid före ikraftträdandet.
3. Omfattar beskattningsår tid såväl före som efter utgången
av juni 1992 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så
stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden
före utgången av juni 1992 som svarar mot förhållandet mellan
den del av beskattningsåret som infaller före utgången av juni
1992 och hela beskattningsåret.
4. Av delpensionsfondens tillgångar skall under budgetåret
1992/93 8,3 miljarder kronor användas som bidrag till
finansiering av utgifter enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.
1Lagen omtryckt 1989:633.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:1993) om ändring i lagen
(1991:1236) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter i paragrafens lydelse enligt lagen (1991:1993) om
ändring i lagen (1991:1236) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Reservanternas förslag
2 kap.
1 §
En arbetsgivare skall på En arbetsgivare skall på
det avgiftsunderlag som anges det avgiftsunderlag som anges
i 3--5 §§ för varje i 3--5 §§ för varje
år betala 1. år betala 1.
sjukförsäkringsavgift sjukförsäkringsavgift
med 7,80 procent, 2. med 7,80 procent, 2.
folkpensionsavgift med 7,45 folkpensionsavgift med 7,45
procent, 3. procent, 3.
tilläggspensionsavgift tilläggspensionsavgift
efter den procentsats som efter den procentsats som
anges i särskild lag, 4. anges i särskild lag, 4.
delpensionsavgift med 0,50 delpensionsavgift med 0,20
procent, 5. barnomsorgsavgift procent, 5. barnomsorgsavgift
med 2,20 procent, 6. med 2,20 procent, 6.
arbetsskadeavgift med 0,90 arbetsskadeavgift med 1,20
procent, 7. procent, 7.
arbetsmarknadsavgift med 2,04 arbetsmarknadsavgift med 2,04
procent, 8. procent, 8.
arbetarskyddsavgift med 0,35 arbetarskyddsavgift med 0,35
procent, 9. utbildningsavgift procent, 9. utbildningsavgift
med 0,39 procent samt 10. med 0,39 procent samt 10.
lönegarantiavgift med 0,20 lönegarantiavgift med 0,20
procent. procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock
beträffande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m
och femte stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala
endast tilläggspensionsavgift.
Staten betalar inte arbetsskadeavgift.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionerna 3
Motionerna 6
Utskottet 14
I Allmänt om socialförsäkringssystemet 14
Det sociala trygghetssystemet 14
Socialförsäkringarna 15
De olika försäkringsförmånerna 15
Finansieringen av socialförsäkringarna 18
Förändringar i försäkringssystemet 18
Motioner 20
Utskottet 22
II Sjukförsäkring m.m. 22
Allmänt om sjukförsäkringen 23
Sjukpenningförsäkringen 23
Sjukpenninggrundande inkomst vid föräldraledighet 27
Sjuklön 28
Rehabiliteringsutredning 32
Avgifter för sjukhusvård 33
Ersättning vid närståendevård 33
III Föräldraförsäkring m.m. 35
Allmänt om föräldraförsäkringen 35
Föräldrapenning med anledning av barns födelse 35
Tillfällig föräldrapenning 39
Föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen. 42
Vårdbidrag för handikappade barn 44
Höjda vårdbidragsbelopp 44
Vårdbidragets föräldrabegrepp 44
Förenklad handläggning 45
Medelsanvisning 47
IV Pensioner m.m. 47
Allmänt om pensioner 47
Folkpensionens grundbelopp och pensionstillskott 48
Översyn av pensionssystemet m.m. 51
Registrering av vårdår 53
Delning av pensionsrättigheter 54
Sabbatsår 55
Förtidspension 56
Efterlevandeförmåner 58
Handikappersättning 59
Särskilt kommunalt bostadstillägg 60
Särskilt pensionstillägg 61
Anslagsfrågor 61
V Administration 61
Allmänt om socialförsäkringsadministrationen 62
Lokalkontorsnätet 63
Socialförsäkringsnämnd 64
ADB-verksamhet 66
Medelsanvisning 68
VI Delpensionsförsäkringen 70
Inledning 70
Propositionerna 71
Motionerna 73
Utskottet 74
Hemställan 75
Reservationer81
1. Välfärdspolitiken (s) 81
2. Karensdagar (s)82
3. Utbyggnad av föräldraförsäkringen (s) 82
4. Pensionärernas levnadsstandard (nyd) 84
5. FAS 90--projektet (nyd) 84
6. Delpensionförsäkring, socialavgifter och delpensionsfonden
(s) 85
7. Delpensionförsäkring (nyd) 88
Särskilda yttranden90
1. Rehabiliteringsutredning (s) 90
2. Kontaktdagar vid privat barnomsorg (s) 90
3. Rätten till pensionstillskott (s) 90
4. Änkepension vid nytt giftermål (kds) 91
Meningsyttring (v)91
Bilaga 1 I proposition 1991/92:100 framlagt lagförslag 95
Bilaga 2 I proposition 1991/92:106 framlagda lagförslag 96
Bilaga 3 I proposition 1991/92:149 framlagda lagförslag108
Bilaga 4 I reservation 6 framlagda lagförslag 115