I detta betänkande behandlas
dels proposition 1990/91:183 om ändrad träfiberprövning
(industridepartementet),
dels de sju motioner som har väckts med anledning av denna
proposition,
dels -- helt eller delvis -- åtta motioner från allmänna
motionstiden 1990,
dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning
av proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor,
dels -- helt eller delvis -- sju motioner från allmänna
motionstiden 1991.
Skrivelser i ärendet har inkommit från Föreningen
Skogsindustrierna, Svenska träskivor, Sågverkens riksförbund och
Rottneros Bruk AB.
Sammanfattning
Regeringen har föreslagit att regleringen av
träfiberanvändning skall avskaffas när det gäller
skogsindustriella anläggningar. Beträffande spån för
eldningsändamål föreslås prövningsplikten bibehållas, med
motivet att råvaruförsörjningen för skivindustrin annars anses
komma i fara.
Utskottet ställer sig bakom det första förslaget. Vad gäller
prövningsplikten för spån för eldningsändamål anser utskottet
att också denna kan avskaffas. I likhet med vad som anförs i
flera motioner (m, fp, c) menar utskottet att skogsindustrins
råvaruförsörjning bäst tillgodoses på en fri marknad. Med hänsyn
till de omställningsproblem skivindustrin kan komma att ställas
inför föreslår utskottet dock en viss övergångsperiod -- fram
till den 1 juli 1993 -- under vilken den i propositionen
föreslagna ändrade träfiberlagen skall gälla.
I en reservation (s) förordas, såsom i propositionen, att
prövningsplikten för spån för eldningsändamål skall bibehållas
tills vidare. En kortare övergångsperiod anses inte tillräcklig
för att skivindustrin skall kunna ställa om sig till ändrade
marknadsförutsättningar.
Med hänvisning till pågående berednings- och utredningsarbete
avstyrker utskottet dels två motioner (c) med krav på en översyn
av prisbildningen och konkurrensförhållandena på marknaden för
skogsråvara, dels två motioner (mp) med yrkanden om vedråvarans
användning.
Propositionen
Förslag
I proposition 1990/91:183 föreslår regeringen -- efter
föredragning av industriminister Rune Molin -- att riksdagen
antar förslag till lag om ändring i lagen (1987:588) om
träfiberråvara. Lagförslaget återges i bilaga (s. 18).
Huvudsakligt innehåll
Den föreslagna ändringen i lagen (1987:588) om träfiberråvara
innebär vissa inskränkningar i den prövningsplikt som föreskrivs
i lagen. Kravet på tillstånd för att använda träfiberråvara i
skogsindustriella anläggningar upphävs helt. Lagen skall i
fortsättningen endast avse prövning av användningen av såg- och
kutterspån för eldningsändamål med syfte att motverka
råvarubrist inom träskiveindustrin.
Motionerna
De motioner som har väckts med anledning av proposition
1990/91:183 är följande:
1990/91:N117 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skivindustrins tillgång till vedråvara.
1990/91:N118 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen
1. beslutar upphäva träfiberlagen (1987:588),
2. som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka
för införande av koldioxidskatt i alla länder,
3. som sin mening ger regeringen till känna att ett
restitutionssystem skall utarbetas för att kompensera
träskiveindustrin för de merkostnader som koldioxidskatten
förorsakar, på sätt som i motionen anförts.
1990/91:N119 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen
1. med avslag på proposition 1990/91:183 upphäver lagen
(1987:588) om träfiberråvara,
2. hos regeringen begär förslag om restitution till
träskiveindustrin.
1990/91:N120 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att den av regeringen föreslagna lagen om ändring av
lagen (1987:588) om träfiberråvara skall gälla från den 1 juli
1991 till den 30 juni 1993 och att lagen om träfiberråvara
därefter upphävs.
1990/91:N121 av Sten-Ove Sundström (s) och Monica Öhman (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändringar i träfiberlagen.
1990/91:N122 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att den av regeringen föreslagna lagen om
ändring i lagen (1987:588) om träfiberråvara skall gälla från
den 1 juli 1991 till den 30 juni 1993 samt att lagen (1987:588)
om träfiberråvara därefter upphävs.
1990/91:N123 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att lagen om träfiberråvara skall vara
avvecklad till den 31 december 1992.
De motioner från allmänna motionstiden år 1990 som
behandlas här är följande:
1989/90:N224 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandet (3 delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ASSI:s produktval och om
användning av fiberråvara,
1989/90:N252 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen
upphäver lagen (1987:588) om träfiberråvara.
1989/90:N253 av Göran Engström m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen
1. avskaffar träfiberlagen,
2. om yrkande under 1 inte bifalles, beslutar om sådan ändring
i träfiberlagen att utnyttjande av träfiberråvara för
energiändamål får ske utan särskilt tillstånd.
1989/90:N258 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari -- med
motivering i motion 1989/90:Jo310 -- yrkas att riksdagen
avskaffar lagen om träfiberråvara.
1989/90:N260 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandet (1) -- med motivering i motion 1989/90:Jo311 -- att
riksdagen avskaffar träfiberlagen.
1989/90:N261 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) såvitt gäller
yrkandet (1) -- med motivering i motion 1989/90:Jo312 -- att
riksdagen beslutar att träfiberlagen avskaffas fr.o.m. den 1
juli 1990.
1989/90:N282 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
upphäver lagen om träfiberråvara den 1 juli 1990.
1989/90:N304 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari -- med
motivering i motion 1989/90:Jo315 -- yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär en översyn av prisbildningen inom
marknaden för skogsråvara och tillämpningen av lagen om kartell-
och monopolbildning på denna marknad,
2. avskaffar träfiberlagen (1987:588).
Den motion som har väckts med anledning av proposition
1989/90:88 och som behandlas här är
1989/90:N58 av Lars Norberg m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet
(8) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om användning av landets träråvara.
De motioner från allmänna motionstiden år 1991 som
behandlas här är följande:
1990/91:N201 av Stina Gustavsson (c) och Kersti Johansson (c)
vari yrkas att riksdagen avskaffar träfiberlagen.
1990/91:N202 av Marianne Jönsson (c) och Agne Hansson (c) vari
yrkas att riksdagen avskaffar träfiberlagen.
1990/91:N217 av Anders G Högmark (m) och Ulf Melin (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett avskaffande av träfiberlagen.
1990/91:N232 av Sven-Olof Petersson (c) och Göran Engström (c)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring att träfiberlagen (1987:588) avskaffas.
1990/91:N252 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:Jo306 -- att
riksdagen
2. hos regeringen begär en översyn av prisbildningen inom
marknaden för skogsråvara och tillämpningen av konkurrenslagen
(1982:729) på denna marknad,
3. avskaffar träfiberlagen (1987:588).
1990/91:N313 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandet (1) -- med motivering i motion 19[C90/91:Jo311 -- att
riksdagen avskaffar träfiberlagen.
1990/91:N326 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) såvitt gäller
yrkandet (1) -- med motivering i motion 1990/91:Jo314 -- att
riksdagen avskaffar träfiberlagen.
Utskottet
Lagen om träfiberråvara
Gällande bestämmelser
Lagen (1987:588) om träfiberråvara trädde i kraft den 1 juli
1987 (prop. 1986/87:105, NU 1986/87:40). Den innehåller
bestämmelser om tillståndsprövning av skogsindustrins och
bränslesektorns träfiberanvändning. Med bränslesektorn avses här
eldningsanläggningar och anläggningar för framställning av
träfiberbränsle. Kompletterande bestämmelser finns i
förordningen (1987:589) om träfiberråvara. En liknande reglering
fanns tidigare -- sedan år 1976 -- i 136 a § byggnadslagen
(1947:385).
Lagen om träfiberråvara syftar till att motverka brister i
skogsindustrins råvaruförsörjning. Lagen innebar vissa
begränsningar av prövningspliktens omfattning jämfört med
tidigare bestämmelser. Prövningsplikten gäller (2 §) för
rundvirke och sådana råvaror som härrör från rundvirke.
Prövningsplikten avser (3 §) skogsindustriella anläggningar som
årligen förbrukar minst 200000 m3 fast mått
träfiberråvara. För bränslesektorn gäller prövningsplikten
användning av minst 10000 m3 fast mått per år. I november
1990 beslutade regeringen om en ändring i förordningen
innebärande vissa undantag från prövningsplikten (SFS
1990:1067). Därigenom undantogs bränslesektorn inom Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och
Hallands län från prövningsplikt avseende träfiberråvara, med
undantag för spån och kutterspån, under åren 1990 och 1991.
Träfiberutredningen
Regeringen beslutade i maj 1990 om direktiv för en översyn av
träfiberlagen (dir. 1990:38). Översynen borde enligt direktiven
utmynna i förslag om en avreglering eller förenklingar i den
prövning som sker med stöd av lagen. Landshövding Ingemar Öhrn
förordnades som särskild utredare. Utredningen avlämnade vid
årsskiftet 1990-1991 sitt betänkande (SOU 1991:22) Översyn av
lagstiftningen om träfiberråvara. Betänkandet har
remissbehandlats.
I betänkandet konstaterades beträffande den prövning som avser
det skogsindustriella området att denna inte har spelat någon
avgörande roll för balansen på virkesmarknaden. Prövningsplikten
ansågs därför kunna upphöra på detta område.
Beträffande prövningen inom bränslesektorn ansåg utredaren att
lagen inte är tillräckligt distinkt för att fungera väl. Han
menade dock att träfiberlagens regler avseende råvaruanvändning
för bränsleändamål inte kan upphävas utan att andra åtgärder
vidtas. Detta beror på att de energipolitiska styrmedelsskatter
som har påförts de fossila bränslena, bl.a. för att förstärka
biobränslenas konkurrenskraft, kan komma att avsevärt driva upp
priset på spån, om inga särskilda åtgärder vidtas. Detta
bedömdes främst komma att drabba träskiveindustrin negativt.
Utredaren föreslog därför att ett restitutionssystem skulle
införas, varigenom skivindustrin under en femårsperiod skulle
kompenseras för den prishöjning på industrispån som beror på
styrmedel och stimulanser för att öka användningen av
biobränslen. Restitutionen skulle avse skillnaden mellan det av
energistyrmedlen påverkade spånpriset och ett med en anvisad
metod framräknat normalt pris på industrispån.
Propositionen
I propositionen hävdas att träfiberlagen inte har visat sig på
något avgörande sätt bidra till att upprätthålla balans mellan
råvaruutbud och efterfrågan på virkesmarknaden. Regeringen anser
att skogsindustrins råvaruanvändning kan avregleras helt; de
bestämmelser på detta område som finns i träfiberlagen föreslås
således bli upphävda. I propositionen sägs vidare att regeringen
utgår från att närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)
kommer att följa utvecklingen inom skogsindustrin, bl.a. vad
gäller råvaruförsörjningen i de regionalpolitiskt viktiga
inlandssågverken.
Beträffande bränslesektorn föreslås i propositionen att
träfiberlagen skall fortsätta att gälla men inskränkas till att
endast avse spån från den träbearbetande industrin som avses
användas för eldningsändamål. I fråga om det av
träfiberutredningen föreslagna restitutionssystemet var
remissutfallet splittrat. Ett restitutionssystem skulle
visserligen innebära att träfiberlagen kunde upphävas, sägs det
i propositionen. Samtidigt konstateras att det skulle krävas
särskilda tekniska och administrativa lösningar. Det anses också
föreligga risk att restitutionen vid granskning i
EG-kommissionen skulle kunna komma att klassificeras som ett
driftstöd vilket är oacceptabelt från
konkurrensneutralitetssynpunkt. Mot denna bakgrund menar
regeringen att förslaget om restitution inte bör genomföras.
Vad som enligt propositionen motiverar att träfiberprövningen
bör bibehållas för spån för eldningsändamål är de effekter som
utvecklingen på biobränslemarknaden kan få för
träskiveindustrins råvaruförsörjning. I propositionen sägs att
det vore olyckligt om energipolitiska styrmedel, som har
beslutats bl.a. för att främja biobränsleanvändning i allmänhet,
kortsiktigt får ett sådant genomslag på träskiveindustrins
råvarupris att produktion och företag slås ut. Förutom att
skivindustrin har regionalpolitisk betydelse framhålls att det
inom branschen finns kunnande och teknik, med inriktning på
utveckling av nya träfibermaterial och produkter som ersättning
för miljöstörande produkter. I propositionen aviseras att, i det
fall att riksdagen antar lagförslaget, undantag från
prövningsplikten kommer att göras i de regioner i landet där
spån kan användas för eldningsändamål utan att råvarubrist
riskeras inom framför allt träskiveindustrin.
Motionsyrkanden
Från samtliga dåvarande oppositionspartiers sida har, i
anslutning till propositionen, lagts fram motioner som går emot
propositionens förslag.
I motionerna 1990/91:N122 (m), 1990/91:N120 (fp) och
1990/91:N123 (c) förordas att den föreslagna ändrade
träfiberlagen endast skall gälla under en övergångsperiod. Lagen
bör helt upphöra att gälla den 30 juni 1993, sägs det i de två
förstnämnda motionerna, medan tidsgränsen i den sistnämnda
motionen sätts till den 31 december 1992. Övergångsperioden
motiveras i alla tre motionerna med att träskiveindustrin
därigenom ges möjlighet att anpassa sig till en förändrad
marknadssituation. Efter övergångsperioden bör det, enligt
motionärerna, finnas bättre möjligheter för olika användare av
träspån att konkurrera på lika villkor. Om efterfrågan på spån
ökar till följd av de energipolitiska beslut som har fattats,
kommer detta sannolikt att leda till att också utbudet av
råvaror ökar.
Krav på upphävande av träfiberlagen framförs i motionerna
1990/91:N119 (v) och 1990/91:N118 (mp). Samtidigt begärs att
regeringen skall anmodas att lägga fram förslag om ett system
för restitution till träskiveindustrin av medel motsvarande den
del av spånpriset som föranleds av styrmedel till förmån för
biobränsleanvändning. I den förstnämnda motionen sägs att
träfiberutredningens förslag till restitution har avfärdats i
propositionen utan någon ingående analys. Motionärerna uttalar
att träskiveindustrin är värdefull med utvecklingsbart kunnande
och utvecklingsbar teknik och att den har stor regionalpolitisk
betydelse. I motion 1990/91:N118 (mp) sägs att den riktiga
lösningen för att uppnå konkurrensneutralitet för skivindustrin
vore om Sveriges konkurrentländer införde koldioxidskatter på
samma nivå som Sverige. Riksdagen bör anmoda regeringen att
verka för detta, menar motionärerna. I avvaktan på detta bör ett
restitutionssystem införas. Motionärerna förordar dock en annan
lösning än den som träfiberutredningen föreslog; de förutsätter
att alternativet till spånbränsle i normalfallet är kol.
Vissa förslag till ändringar och preciseringar i anslutning
till propositionens lagförslag förs fram i motionerna
1990/91:N121 (s) och 1990/91:N117 (s). I den första motionen
föreslås att lagens syfte skall vara att motverka brister i
spånförsörjningen inte bara inom träskiveindustrin utan också
inom annan industri. Vidare sägs att den hittillsvarande
prövningen för eldningsändamål har varit ineffektiv; prövningen
måste framöver bli effektivare. Slutligen krävs att en noggrann
uppföljning av användningen av träfiberråvara skall ske, så att
eventuella hot mot massaindustrins råvaruförsörjning kan
förhindras. En anmälningsplikt för all användning av
träfiberråvara som har en industriell användning ger, enligt
motionärerna, underlag för att bedöma utvecklingen. I den andra
motionen sägs att det -- därest det inte är möjligt att
bibehålla träfiberlagen -- är av stor vikt att regeringen noga
följer utvecklingen inom skivindustrin och vidtar erforderliga
åtgärder för att säkra tillgången på spån till rimliga priser.
I sammanlagt 14 motioner från allmänna motionstiderna åren
1990 och 1991 har företrädare för samtliga dåvarande
oppositionspartier krävt att träfiberlagen skall upphävas.
Motiven är genomgående att träfiberlagen inte anses behövas för
att säkra tillgången på råvara till industrin och att den
hindrar användningen av biomassa för energiproduktion.
NUTEKs utredning om skivindustrin
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) gav i juni 1991
konsultföretaget Condustria AB i uppdrag att skyndsamt genomföra
en utredning av den svenska träbaserade skivindustrin. Därvid
skulle den tekniska, ekonomiska och marknadsmässiga situationen
inom skivindustrin studeras. Vidare skulle förslag lämnas till
åtgärder som främjar utvecklingen av svensk skogsråvarubaserad
skivindustri på en integrerad Europamarknad.
I utredningsrapporten (Branschprogram Träs gröna serie,
rapport 9/91) konstateras att skivindustrin i Sverige sedan
10--15 år är inne i en negativ utveckling med minskad volym,
förlorade marknadsandelar och dålig lönsamhet. De akuta
problemen inom branschen har till viss del dolts några år till
följd av den starka högkonjunkturen. Branschens lönsamhet, som
tidigare har varit svag, sjunker nu ytterligare och visar ett
negativt totalresultat för samtliga skivtyper. Investeringarna i
den svenska skivindustrin har under mer än 15 år inte nått
halvvägs upp till nivån i Europa. Inga investeringar i nya
skivprodukter och produktionsteknologi har genomförts i Sverige.
Branschen har ca 2500 anställda, varav 350 är uppsagda eller
varslade om uppsägning.
Koldioxidskatten snedvrider, enligt utredningen, konkurrensen
mellan eldningsindustri och skivindustrin. Detta medför att
råvarupriset på fem års sikt riskerar att drivas upp till en
sådan nivå att produktion av skivor exklusive plywood helt
omöjliggörs i Sverige och att förutsättningarna för
massaproduktion försämras. På längre sikt torde enligt
utredarnas bedömning de ekonomiskt betydelsefullaste effekterna
av en svag eller obefintlig skivindustri vara dels att den
allmänna träindustriella kompetensen inom landet halkar efter i
en internationell jämförelse, dels att
efterbearbetningsindustrin drabbas av högre råvarupriser än i
omvärlden.
För att man skall komma till rätta med problemet med
råvarupriserna för skivindustrin föreslår utredningen att
internationellt konkurrenskraftiga vedråvarupriser skall
säkerställas. Detta borde i första hand ske genom att införande
av andra energi- eller skatteregleringar än som finns i
konkurrerande länder undviks. Om sådana regleringar ändå införs
bör, menar utredningen, motsvarande avgifter belasta eldning och
brikettproduktion av industriråvara (flis och spån).
Förutom att internationellt konkurrenskraftiga råvarupriser
säkerställs anser utredningen att det för skivindustrins
fortlevnad är nödvändigt att omfattande investeringar görs, att
ägarstrukturen ändras i riktning mot starka ägare och att en
internationaliseringsprocess inleds. Utredningen bedömer att det
inom fem år behöver investeras 1,5 miljarder kronor i den
svenska skivindustrin. Detta kräver nytt riskkapital.
NUTEK överlämnade i november utredningsrapporten till
regeringen som ett faktaunderlag utan någon formell framställan.
I ett förord säger NUTEK att utredningsrapporten bekräftar
skivindustrins utsatta läge och behovet av skyndsamma åtgärder.
NUTEK tar inte ställning till de förslag som läggs fram i
utredningen men framhåller att en svensk anslutning till EG
torde komma att innebära en anpassning till EGs
beskattningssystem för energi. Detta är en nödvändig
förutsättning för att den svenska skivindustrin skall kunna
överleva och utvecklas. I förordet sägs också att det är NUTEKs
avsikt att diskutera utredningsmaterialet med både bränsle- och
skivbranschernas företrädare, i förhoppning att detta kan bidra
till idéer, resurser och initiativ till förnyelse och
utveckling.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna
1990/91:N122 (m), 1990/91:N120 (fp) och 1990/91:N123 (c), att
skogsindustrins råvaruförsörjning bäst tillgodoses på en fri
marknad där priset bestäms av tillgång och efterfrågan. Statliga
regleringar bör undvikas. Även på energiområdet bör fri
konkurrens råda. Därmed kan, i enlighet med de beslut riksdagen
har fattat beträffande energipolitikens inriktning,
biobränslenas konkurrenskraft stärkas.
Önskemålet om en avreglering av marknaden för träfiberråvara
ligger också bakom de motioner från allmänna motionstiderna 1990
och 1991 som behandlas här. I dessa har företrädare för samtliga
dåvarande oppositionspartier begärt att träfiberlagen skulle
avskaffas.
Propositionens förslag innebär ett steg i rätt riktning i det
avseendet att regleringen av träfiberanvändning föreslås bli
avskaffad när det gäller skogsindustriella anläggningar.
Beträffande spån för eldningsändamål föreslås dock
prövningsplikten bibehållas. Motivet bakom detta är att
råvaruförsörjningen för skivindustrin annars anses komma i fara.
Utskottet ansluter sig till bedömningen att skivindustrin
kommer att ställas inför vissa omställningsproblem vid ett
totalt avskaffande av träfiberlagen. Dessa bör dock inte vara
omöjliga att lösa. För att skivindustrin skall få visst rådrum
anser utskottet att det är befogat med en övergångsperiod, under
vilken företagen får möjlighet att anpassa sig till ändrade
marknadsförutsättningar. En lämplig tidpunkt då den i
propositionen föreslagna ändrade träfiberlagen skall upphöra att
gälla är enligt utskottets mening den 30 juni 1993. Den nu
aktuella lagändringen bör träda i kraft den 1 januari 1992.
Utskottet utgår från att regeringen och NUTEK följer
utvecklingen inom skivindustrin och övrig skogsindustri.
Genom ett beslut av riksdagen i enlighet med vad som har
förordats tillgodoses motionerna 1990/91:N122 (m) och
1990/91:N120 (fp) helt och motion 1990/91:N123 (c) i allt
väsentligt. Motionerna från allmänna motionstiderna åren 1990
och 1991 blir också i sak tillgodosedda, även om träfiberlagen i
sin helhet inte blir avskaffad förrän den 1 juli 1993. Dessa
motioner avstyrks därför av utskottet.
Mot bakgrund av utskottets uppfattning att fri konkurrens och
en fri marknad bäst främjar skogsindustrin avstyrker utskottet
det i motionerna 1990/91:N119 (v) och 1990/91:N118 (mp)
framförda förslaget att det skall införas ett restitutionssystem
för skivindustrin.
Prisbildning och konkurrens på skogsråvarumarknaden
I två motioner, 1990/91:N252 (c) och 1989/90:N304 (c),
ifrågasätts om inte de inköpskarteller som finns på
virkesmarknaden får negativa effekter genom
konkurrenssnedvridning på marknaden. En fri marknad anses av
motionärerna leda till det bästa resultatet för skogsägare,
skogsindustri och samhälle. Regeringen bör mot denna bakgrund
anmodas att göra en översyn av prisbildningen inom marknaden för
skogsråvara och tillämpningen av konkurrenslagen (1982:729) på
denna marknad, anför motionärerna.
Marknaden för skogsråvara karaktäriseras av att säljarna är
många och köparna få. De större skogsbolagen har gått samman i
inköpsbolag eller i norra Sverige i en inköpskartell i syfte att
samordna sina inköp. En inköpskartell är en överenskommelse om
priser och volymer, medan man i ett inköpsbolag bedriver ett
mera långtgående samarbete. Ett inköpsbolag drivs i
aktiebolagsform och ägs av de olika medlemsbolagen. Allt virke
som avverkas och importeras samlas upp i en gemensam pott hos
inköpsbolaget, varefter det fördelas enligt ett kvotsystem. Man
anser sig genom samarbete av detta slag kunna effektivisera
administrationen och vinna fördelar genom att undvika
korstransporter m.m. Det finns fyra inköpsbolag och en
inköpskartell. De fyra inköpsbolagen, lokaliserade i södra och
mellersta Sverige, är Sydved, Västved, Billerud Virke och
Industriskog. I norra Sverige finns inköpskartellen Nordsveriges
Virkesköpare. Inköpsbolagen och inköpskartellen är registrerade
i kartellregistret hos statens pris- och konkurrensverk (SPK).
Hösten 1989 avslog riksdagen ett likartat yrkande av samma
motionärer (1989/90:NU10). Samtidigt tillkännagav riksdagen som
sin mening att de specialstudier som SPK utförde på uppdrag av
konkurrensutredningen (C 1989:03) borde kompletteras med en
studie avseende skogsråvaran. Beträffande
konkurrensförhållandena på skogsråvarumarknaden konstaterade
utskottet att dessa var föremål för en utredning hos
näringsfrihetsombudsmannen (NO).
Den utredning som utskottet hänvisade till hade igångsatts på
NOs eget initiativ och avsåg en granskning av de s.k.
virkeskartellernas betydelse för konkurrenssituationen. I en
preliminär utredningsrapport drogs bl.a. slutsatsen att
kartellsamarbetet var samhällsekonomiskt ineffektivt och borde
upphöra. Virkessamarbetet ansågs särskilt missgynna
köpsågverken. Utredningen sändes under våren 1990 på remiss till
de berörda företagen, varvid företagen särskilt ombads ange om
de var beredda att ompröva sitt deltagande i prissamarbetet.
Inget företag uppgav sig vara berett att göra en sådan
omprövning. En rad synpunkter av saklig natur och i
bedömningsfrågor framfördes av företagen.
Enligt vad utskottet har erfarit avser NO att låta SPK göra en
genomgång av området, för att NO skall få ytterligare underlag
innan ställning tas till om frågan skall föras vidare till
prövning i marknadsdomstolen. Därvid kommer även prisbildningen
på skogsråvarumarknaden att studeras. Detta har anmälts vid
regeringssammanträdet den 14 november 1991. Därmed anser den
riksdagens nyssnämnda tillkännagivande från hösten 1989 vara
tillgodosett.
Konkurrenslagen (1982:729) har i sin tillämpning tillåtit
inköpskarteller men inte säljarkarteller. Detta sammanhänger med
att lagen främst tar sikte på konsumentintresset.
Konkurrensutredningen, som har haft till uppgift att överväga
hur konkurrenspolitiken ytterligare kan förstärkas, lämnade i
juni 1991 betänkandet (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd.
I uppdraget har ingått att se över behovet av ytterligare
förbud, bl.a. förbud mot pris- resp. marknadsdelningskarteller.
Konkurrensutredningen föreslår bl.a. förbud mot horisontellt
prissamarbete som omfattar en väsentlig del av marknaden och
förbud mot marknadsdelning. Beträffande inköpskarteller säger
utredningen att inköpssamverkan rent generellt inte skall
omfattas av förbud. Detta gäller emellertid inte
jordbruksområdet. Därvidlag föreslår utredningen att den
särskilda regel om inköpssamverkan i fråga om jordbruksprodukter
som finns i lagen (1991:921) om förbud mot konkurrensbegränsning
i fråga om jordbruksprodukter överförs till den nya
konkurrenslagen.
Beträffande generalklausulen eller missbruksbestämmelsen, som
utgör den centrala bestämmelsen i den nuvarande konkurrenslagen,
anser kommittén att den har fyllt en viktig funktion och bör
överföras till den föreslagna nya konkurrenslagen. Kommittén
föreslår att missbruksbestämmelsen får följande lydelse: "Om en
konkurrensbegränsning motverkar ändamålet med denna lag genom
att (1) hämma eller vara ägnad att hämma förekomsten eller
utvecklingen av en effektiv konkurrens, och om (2) detta sker på
ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt, skall åtgärd
vidtas enligt lagen mot den skadliga konkurrensbegränsningen." I
den gällande konkurrenslagen har motsvarande bestämmelse
följande lydelse: "Om en konkurrensbegränsning har skadlig
verkan inom landet, kan marknadsdomstolen för att förhindra
sådan verkan besluta om åtgärder enligt denna lag. En sådan
åtgärd får riktas mot en näringsidkare som föranleder den
skadliga verkan. Med skadlig verkan förstås att
konkurrensbegränsningen på ett sätt som är otillbörligt från
allmän synpunkt (1) påverkar prisbildningen, (2) hämmar
effektiviteten inom näringslivet eller (3) försvårar eller
hindrar annans näringsutövning." Det är denna bestämmelse som är
aktuell att åberopa i det fall att NO skulle besluta att föra
ärendet om virkeskartellernas inköpssamverkan vidare till
marknadsdomstolen.
Konkurrensutredningens betänkande har remissbehandlats; en
proposition planeras bli framlagd våren 1992.
Utredningen om utvärdering och översyn av skogspolitiken
(Jo 1990:03) har till uppgift att utvärdera skogspolitikens mål
och medel och föreslå de förändringar som utvärderingen kan
föranleda. Kommittén skall enligt sina direktiv (dir. 1990:47)
bl.a. göra en utvärdering av hur de olika juridiska, ekonomiska
och övriga administrativa medlen inom skogspolitiken har verkat,
varvid inte enbart de direkta skogspolitiska medlen skall
granskas utan också sekundära medel som t.ex. konkurrens- och
miljölagstiftningarna samt plan- och bygglagstiftningen och
jordförvärvslagstiftningen. Frågan om kartellbildning kommer
alltså att behandlas av utredningen, varvid de resultat som
konkurrensutredningen och den särskilda utredningen om
träfiberlagen lägger fram, kommer att beaktas. Utredningsarbetet
skall vara slutfört senast den 1 juli 1992.
I en bilaga (nr 8) till långtidsutredningen 1990 (LU 90) --
Skogsnäringen: Miljöfrågor, avreglering, framtidsutsikter,
författad av Lars Hultkrantz och Sören Wibe, institutionen för
skogsekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitet -- konstateras
att skogsindustrin som virkesköpare har haft stor fördel av den
fria internationella handeln med virke. (LU 90 utarbetas inom
finansdepartementet, men ansvaret för bilagorna och de
bedömningar de innehåller vilar på resp. författare.)
Författarna finner det därför anmärkningsvärt att skogsindustrin
har tillåtits begränsa konkurrensen på virkesmarknaden, bl.a.
genom ett "hemmamarknadsskydd" riktat mot svenska skogsägares
möjlighet att sälja virke till köpare i Finland och Norge.
Inköpskartellerna medför, i den utsträckning de förmår att
genomdriva en kartellpolitik, skadliga samhällsekonomiska
verkningar. De är därmed, enligt författarnas bedömning, inte
förenliga med den existerande konkurrenslagstiftningen.
En utredning avseende konkurrensen på virkesmarknaden har
också genomförts vid institutionen för skogsekonomi vid Sveriges
lantbruksuniversitet (Ulrika Bergfors, Mats Bergman, Lars
Hultkrantz: Konkurrensen på den svenska virkesmarknaden, januari
1989). Utredarna har undersökt förekomsten och storleken av
effekter av begränsad konkurrens på virkesförsörjning, priser
och inkomster. Beträffande kartellbildning dras slutsatsen att
åtgärder som främjar och förstärker konkurrensinslagen på
virkesmarknaden är önskvärda. De rättsregler som gäller för
säljarkarteller bör tillämpas även på virkesmarknadens
inköpskarteller, anförs det. Konkurrenshinder som utestänger
vissa aktörer, t.ex. avtal om hemmamarknadsskydd eller
begränsning av sågverkens rätt och möjligheter att agera på
rotpostmarknaden, bygga upp egna avverkningsorganisationer etc.,
bör bekämpas. Statliga etableringsregleringar bör inte införas
eller förstärkas. Vidare anser utredarna att det är önskvärt att
handel främjas på avsnitt där virkesmarknaden är "tunn", dvs.
där antalet köpare är litet.
Med hänsyn till att frågan om prisbildning och konkurrens på
skogsråvarumarknaden är föremål för beredning och utredning inom
regeringskansliet, berörda myndigheter och utredningen om
utvärdering och översyn av skogspolitiken anser utskottet inte
att det nu erfordras någon åtgärd från riksdagen. De aktuella
motionerna avstyrks därmed i berörda delar.
Användning av träråvara
Utskottet behandlar avslutningsvis två motioner, 1989/90:N58
(mp) och 1989/90:N224 (mp) från allmänna motionstiden år 1990, i
vilka det begärs att riksdagen skall uttala sig om hur landets
träråvara skall användas. I den förstnämnda motionen sägs att
fördelningen mellan träindustrin och cellulosaindustrin under
det senaste decenniet har utvecklat sig i fel riktning. Vi borde
i Sverige satsa på en ökad användning av råvaran inom
träindustrin och till vidareförädling till möbler och hus. I den
andra motionen förespråkas att landets träråvara skall användas
på ett miljövänligt sätt och så att energihushållning
prioriteras.
Ett liknande yrkande om vedråvarans användning och
fördelningen mellan träindustrin och massaindustrin framfördes
av miljöpartiet i en motion hösten 1989 i anslutning till ett
förslag från regeringen om aktieteckning i AB Statens
Skogsindustrier (ASSI). Riksdagen anvisade medel till detta
ändamål och avslog det aktuella yrkandet (1989/90:NU16).
Miljöpartiets företrädare i utskottet reserverade sig till
förmån för motionsyrkandet.
I direktiven till den tidigare nämnda utredningen om
utvärdering och översyn av skogspolitiken sägs bl.a. att en
långsiktig skogspolitik måste värna om såväl en varaktigt hög
och värdefull virkesförsörjning som uthållighet i själva
produktionssystemet. I ett långsiktigt perspektiv, sägs det
vidare, måste en utveckling kunna accepteras där skogsråvaran
utnyttjas för andra ändamål än för närvarande. "Det kan vara
fråga om nya, långt förädlade produkter av helt annat slag än
dagens skogsindustriprodukter. I det perspektivet kan
energiråvaruförsörjningen vara ett väsentligt område." Kommittén
skall med utgångspunkt i sina utvärderingar och bedömningar om
framtiden formulera mål för skogspolitiken inför 2000-talet.
Utredningsarbetet skall vara slutfört senast den 1 juli 1992.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de båda nu
aktuella motionerna i berörda delar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lag om ändring i lagen (1987:588) om
träfiberråvara
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:N120 och
1990/91:N122, med anledning av motion 1990/91:N123 och med
avslag på motionerna 1989/90:N252, 1989/90:N253 och
1989/90:N258, motion 1989/90:N260 yrkande 1, motion
1989/90:N261 yrkande 1, motion 1989/90:N282, motion
1989/90:N304 yrkande 2, motionerna 1990/91:N117,
1990/91:N118, 1990/91:N119, 1990/91:N121, 1990/91:N201,
1990/91:N202, 1990/91:N217 och 1990/91:N232, motion
1990/91:N252 yrkande 3, motion 1990/91:N313 yrkande 1 och
motion 1990/91:N326 yrkande 1 antar det i proposition
1990/91:183 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1987:588) om träfiberråvara, dock att punkt 1 och en ny punkt 3
i övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse:
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
-- -- --
3. Lagen (1987:588) om träfiberråvara skall upphöra att gälla
vid utgången av juni 1993.
res (s)
men. (v)
2. beträffande prisbildning och konkurrens på
skogsråvarumarknaden
att riksdagen avslår motion 1989/90:N304 yrkande 1 och motion
1990/91:N252 yrkande 2,
3. beträffande användning av träråvara
att riksdagen avslår motion 1989/90:N58 yrkande 8 och motion
1989/90:N224 yrkande 3 i ifrågavarande del.
Stockholm den 12 november 1991
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin
(s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Birgitta
Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Karin Falkmer (m), Reynoldh
Furustrand (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Leif
Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Bo
Bernhardsson (s) och Gudrun Norberg (fp).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Lag om ändring i lagen (1987:588) om träfiberråvara (mom. 1)
Anita Gradin, Axel Andersson, Birgitta Johansson, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson
(alla s) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9
med "Utskottet anser" och slutar på s. 10 med "för
skivindustrin" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker det förslag om ändrad träfiberprövning
som den föregående regeringen har lagt fram i proposition
1990/91:183. Det innebär att skogsindustrins råvaruanvändning
helt avregleras. Lagen har på detta område inte visat sig ha
något avgörande inflytande på balansen mellan råvaruutbud och
efterfrågan på virkesmarknaden.
När det gäller användning av spån för eldningsändamål ansluter
sig utskottet till propositionens bedömning att prövningsplikten
måste bibehållas till vidare. Detta beror på den speciella
situation som gäller för skivindustrin och dess
råvaruförsörjning. Det finns risk att de energipolitiska
styrmedel som riksdagen har beslutat om bl.a. för att främja
biobränsleanvändning får till effekt att skivindustrins
råvarupriser drivs upp till en sådan nivå att produktion och
företag slås ut. Detta betonas i skrivelser som de aktuella
branschorganisationerna och ett företag inom skivindustrin har
tillställt utskottet och bekräftas genom den utredning som NUTEK
har låtit genomföra.
Av NUTEKs rapport framgår att branschen -- om de kortsiktiga
problemen med råvaru- och riskkapitalförsörjning kan klaras --
torde kunna få en mycket positiv utveckling mot bakgrund av de
långsiktigt goda marknadsutsikterna. Effekterna av en utslagning
av skivindustrin blir mycket kännbara dels regionalt, dels genom
att följdverkningar kommer att uppstå i senare led, dvs. möbel-
och snickeriindustrierna.
I motionerna 1990/91:122 (m), 1990/91:N120 (fp) och
1990/91:N123 (c) föreslås att den i propositionen föreslagna
lagen endast skall gälla under en kort övergångsperiod. Ett av
de större företagen inom skivindustrin har till utskottet
framfört att en kort övergångstid på ett till två år kommer att
leda till att alla investeringar i svensk board- och
spånskiveindustri omedelbart stoppas och att diskuterade
fabriksnedläggningar påskyndas. Enligt utskottets mening behöver
skivindustrin längre tid än vad som förordas i de här aktuella
motionerna för att ställa om sig till ändrade
marknadsförutsättningar. Ett svenskt medlemskap i EG kan vidare
väntas leda till att marknadsförutsättningarna blir mer
konkurrensneutrala för den svenska skivindustrin jämfört med den
europeiska. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
de nämnda motionerna. Även de 14 motioner från allmänna
motionstiderna åren 1990 och 1991 som går ut på att
träfiberlagen omedelbart skall avskaffas avstyrks av utskottet i
aktuella delar.
Utskottet avstyrker också motionerna 1990/91:N119 (v) och
1990/91:N118 (mp), i vilka det förordas att regeringen skall
anmodas att låta utforma ett restitutionssystem för
skivindustrin. Utskottet instämmer i vad som anförs i
propositionen om att ett sådant system dels skulle kräva
särskilda tekniska och administrativa lösningar, dels skulle
riskera att vid granskning i EG-kommissionen klassificeras som
ett driftstöd vilket är oacceptabelt från
konkurrensneutralitetssynpunkt.
I propositionen sägs att regeringen utgår från att NUTEK
kommer att följa utvecklingen inom skogsindustrin, bl.a. vad
gäller råvaruförsörjningen i de regionalpolitiskt viktiga
inlandssågverken. Mot denna bakgrund anser utskottet inte att
det -- såsom förordas i motionerna 1990/91:N117 (s) och
1990/91:N121 (s) -- behövs någon särskild precisering i lagen
eller någon anmodan till regeringen i detta avseende. Motionerna
avstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande lag om ändring i lagen om träfiberråvara
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:N252,
1989/90:N253 och 1989/90:N258, motion 1989/90:N260 yrkande 1,
motion 1989/90:N261 yrkande 1, motion 1989/90:N282, motion
1989/90:N304 yrkande 2, motionerna 1990/91:N117, 1990/91:N118,
1990/91:N119, 1990/91:N120, 1990/91:N121, 1990/91:N122,
1990/91:N123, 1990/91:N201, 1990/91:N202, 1990/91:N217 och
1990/91:N232, motion 1990/91:N252 yrkande 3, motion 1990/91:N313
yrkande 1 och motion 1990/91:N326 yrkande 1 antar det i
proposition 1990/91:183 framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1987:588) om träfiberråvara, dock med den ändringen att
lagen träder i kraft den 1januari 1992.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Det har riktats en omfattande och befogad kritik mot den nu
gällande träfiberlagen. Lagen behövs inte för att tillförsäkra
skogsindustrin råvara. Dessutom har lagen lett till att
användningen av spån som bränsle i energianläggningar har
försvårats.
Som framhålls i propositionen kan dock ett omedelbart
avskaffande av träfiberlagen leda till att skivindustrin ställs
inför svåra anpassningsproblem. Detta har bekräftats i
skrivelser till utskottet från berörda branschorganisationer och
företag inom skivindustrin. Regeringen har utan ingående analys
avfärdat det förslag till restitutionssystem som lades fram av
träfiberutredningen. Där föreslogs att träskiveindustrin under
en femårsperiod skulle kompenseras för den prishöjning på spånet
som beror på energi- och miljöpolitiskt motiverade stimulanser i
syfte att öka användningen av biobränslen. De berörda
branschorganisationerna och ett av de större företagen inom
skivindustrin har i de nämnda skrivelserna förordat att det i
första hand skall införas ett system för restitution till
skivindustrin av medel motsvarande den del av spånpriset som
föranleds av styrmedel till förmån för biobränsleanvändning.
Mot denna bakgrund bör riksdagen anmoda regeringen att lägga
fram ett förslag om restitution till träskiveindustrin.
Samtidigt bör riksdagen fatta beslut om att träfiberlagen skall
upphävas. Om tidpunkten för lagens upphörande sätts till den
1april 1992 ges regeringen möjlighet att låta utarbeta ett
förslag till restitutionssystem.
Med ett sådant beslut av riksdagen skulle motion 1990/91:N119
(v) bli helt tillgodosedd. Även motion 1990/91:N118 (mp) blir i
väsentliga delar tillgodosedd. Samtliga 14 motioner från
allmänna motionstiden 1990 och 1991 blir också tillgodosedda i
vad avser kraven på att träfiberlagen skall avskaffas.
Motionerna 1990/91:N122 (m), 1990/91:N120 (fp) och 1990/91:N123
(c), i vilka förordas att den i propositionen föreslagna ändrade
träfiberlagen endast skall gälla under en kort övergångsperiod,
bör däremot avslås av riksdagen. En kort övergångsperiod är inte
tillräcklig för att skivindustrin skall hinna vidta erforderliga
marknadsanpassningsåtgärder. Detta har företrädare för branschen
också framhållit för utskottet. Även motionerna 1990/91:N117 (s)
och 1990/91:N121 (s) bör avslås av riksdagen.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under moment1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande lag om ändring i lagen (1987:588) om
träfiberråvara
att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:183, med
bifall till motionerna 1989/90:N252, 1989/90:N253 och
1989/90:N258, motion 1989/90:N260 yrkande 1, motion 1989/90:N261
yrkande 1, motion 1989/90:N282, motion 1989/90:N304 yrkande 2,
motion 1990/91:N118 yrkande 1, motionerna 1990/91:N119,
1990/91:N201, 1990/91:N202, 1990/91:N217 och 1990/91:N232,
motion 1990/91:N252 yrkande 3, motion 1990/91:N313 yrkande 1 och
motion 1990/91:N326 yrkande 1, med anledning av motion
1990/91:N118 yrkande 3 och med avslag på motion 1990/91:N117,
motion 1990/91:N118 yrkande 2, motionerna 1990/91:N120,
1990/91:N121, 1990/91:N122 och 1990/91:N123,
dels antar följande
Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1987:588) om träfiberråvara
Härigenom föreskrivs att lagen (1987:588) om träfiberråvara
skall upphöra att gälla vid utgången av mars 1992.
dels som sin mening ger regeringen till känna att
förslag om restitution till träskiveindustrin bör framläggas för
riksdagen.
I proposition 1990/91:183 framlagt förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:588) om träfiberråvara
Bilaga
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:588) om
träfiberråvara
dels att 2 § skall upphöra att gälla,
dels att 1, 3, 4 och 10 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag är tillämplig på användningen av träfiberråvara.
Lagens syfte är att motverka brister inom skogsindustrins
råvaruförsörjning.
Denna lag är tillämplig på användningen av såg- och
kutterspån (spån) för eldningsändamål. Lagens syfte är att
motverka brister inom träskiveindustrins försörjning med
spån.
3 §
Träfiberråvara får inte utan tillstånd av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer användas i
1. eldningsanläggning eller anläggning för framställning av
trädbränsle om användningen av träfiberråvara uppgår till
minst 10000 m3 fast mått per kalenderår,
2. skogsindustriell anläggning om användningen av
träfiberråvara uppgår till minst 200000 m3 fast mått per
kalenderår.
Spån får inte utan tillstånd av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer användas i eldningsanläggning
eller anläggning för framställning av trädbränsle om
användningen av spån uppgår till minst 10000 m3 fast
mått per kalenderår.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på
tillstånd för sådana fall där prövning inte bedöms nödvändig för
att tillgodose syftet med denna lag.
4 §
Ett tillstånd skall avse användning av en viss mängd
träfiberråvara per kalenderår. Tillståndet får förses med
villkor.
Ett tillstånd skall avse användning av en viss mängd spån
per kalenderår. Tillståndet får förses med villkor.
10 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder
träfiberråvara utan behövligt tillstånd eller bryter mot
föreskrift eller villkor som har meddelats med stöd av denna lag
skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder spån utan
behövligt tillstånd eller bryter mot föreskrift eller villkor
som har meddelats med stöd av denna lag skall dömas till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
2. Tillstånd, som har meddelats enligt 3 § första stycket 1 i
dess äldre lydelse, skall i den utsträckning det anger
träfiberråvara i fortsättningen avse spån.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen2
Förslag2
Huvudsakligt innehåll2
Motionerna2
Utskottet5
Lagen om träfiberråvara5
Gällande bestämmelser5
Träfiberutredningen5
Propositionen6
Motionsyrkanden7
NUTEKs utredning om skivindustrin8
Utskottets ställningstagande9
Prisbildning och konkurrens på skogsråvarumarknaden10
Användning av träråvara13
Hemställan13
Reservation14
Meningsyttring av suppleant16
Bilaga
Propositionens lagförslag till ändring i lagen (1987:588) om
träfiberråvara18