Näringsutskottets betänkande
1991/92:NU33

Ombildning av domänverket till aktiebolag


Innehåll

1991/92
NU33
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1991/92:134 om riktlinjer för
överföringen av verksamheten vid domänverket till
aktiebolagsform,
dels 16 motioner som har väckts med anledning av
propositionen,
dels -- helt eller delvis -- två motioner från allmänna
motionstiden.
Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av
företrädare för domänverket och för Föreningen Göta kanals
vänner. Skrivelser har inkommit från länsstyrelsen i Kopparbergs
län, Svenska naturskyddsföreningen och Svenska samernas
riksförbund.
Till betänkandet har som bilagor fogats de yttranden i ärendet
som har avgivits av finansutskottet (1991/92:FiU6y; bilaga
2), kulturutskottet (1991/92:KrU5y; bilaga 3),
jordbruksutskottet (1991/92:JoU9y; bilaga 4) och
bostadsutskottet (1991/92:BoU5y; bilaga 5). I
jordbruksutskottets yttrande behandlas förutom propositionen
jämte motioner två motioner som har väckts under allmänna
motionstiden och som har hänvisats till jordbruksutskottet.
Motionerna -- den ena i berörd del -- har överlämnats till
näringsutskottet och behandlas i detta betänkande.

Sammanfattning

I propositionen föreslås riktlinjer för ombildningen av
domänverket till ett aktiebolag, som senare skall privatiseras.
Vidare föreslås att det tilltänkta domänbolaget -- i syfte att
det enskilda skogsbruket skall stärkas -- under en övergångstid
skall sälja mark till enskilda. Utskottet  tillstyrker
propositionen när det gäller överföring och försäljning av viss
egendom och avstyrker därmed motionsyrkanden som går ut på
avslag (v) respektive modifieringar av olika slag (s; m; c; kds;
v).
I en reservation (s) betonas att en rad frågor ännu är olösta;
därför borde ombildningen skjutas upp till den 1 januari 1993.
Som alternativ till privatiseringen föreslås bildandet av en
statlig skogskoncern. Vidare ifrågasätts den gränsdragning som
regeringen föreslår för skogsbruk i Norrbottens och
Västerbottens län.
Domänverkets markinnehav rör vissa intressen, såväl statens
som enskildas. När det gäller naturvården erinrar utskottet om
sitt ställningstagande våren 1991 av innebörd att
bolagsbildningen inte får leda till att områden av stort
naturvårdsvärde mister sitt skydd eller att detta försvagas.
Samtidigt betonar utskottet vikten av att processen inte
försenas; det förutsätts att naturvårdens intressen kommer att
tas tillvara genom de villkor som med detta syfte avses bli
införda i avtalet med bolaget och genom statens ägarfunktion i
det nya bolaget. I en reservation (s) anförs att något
ställningstagande till frågor om naturvårdens intressen inte bör
göras innan resultatet av den skogspolitiska kommittén
föreligger.
Även förslagen till riktlinjer för kulturminnen godtas av
utskottet. Därmed avstyrker utskottet en motion (s) med krav på
att regeringen skall anmodas att återkomma till riksdagen med
ett mer detaljerat beslutsunderlag i fråga om överföringen av
kulturhistoriskt värdefull egendom. Motionen följs upp i en
reservation (s).
På tre punkter går utskottet delvis emot regeringens förslag.
Den första punkten gäller rennäringens intressen. Där föreslår
utskottet -- i enlighet med vad bostadsutskottet har anfört --
att föreslagna redaktionella ändringar i rennäringslagen skall
tas upp till prövning i samband med behandlingen av den
aviserade s.k. samepropositionen. Detta ligger i linje med vad
som krävs i en motion (v).
Den andra punkten gäller kronoholmarna. Utskottet ansluter sig
till finansutskottets synpunkt om att även Käringön och vissa
andra kronoholmar bör kvarstå i statens ägo. Ett beslut av
riksdagen i enlighet härmed innebär att en motion (m) blir
delvis tillgodosedd.
Den tredje punkten gäller Göta kanal. Enligt regeringens
förslag skulle AB Göta kanalbolag jämte skogsmark överföras till
domänbolaget medan kanalfastigheten tills vidare skulle
förvaltas av byggnadsstyrelsen. Domänbolaget skulle under en
begränsad avtalsperiod på fyra år svara för drift och
upprustning av kanalen. Oro för Göta kanals framtid kommer till
uttryck i fyra motioner (s; fp, c, kds; c). Enligt utskottets
mening bör kanalbolaget kvarstå i statlig ägo och därvid behålla
kanalfastigheten. Utskottet utgår från att medel för
verksamheten med Göta kanal även i fortsättningen kommer att
tillförsäkras genom statsmakternas försorg. Genom denna lösning
anser utskottet att kanalens fortbestånd som kulturhistoriskt
byggnadsverk och turistattraktion säkerställs.

Propositionen

Huvudsakligt innehåll
Riksdagen beslutade i maj 1991 om överföring av verksamheten
vid domänverket till aktiebolagsform i anslutning till
årsskiftet 1991/92.
I propositionen behandlas de riktlinjer som skall gälla vid
överföringen av domänverkets mark- och fastighetsinnehav och
därmed också de intressen som är kopplade till detta innehav.
Som huvudregel föreslås gälla att den produktiva marken överförs
till bolaget medan den övriga marken förblir i statens ägo.
Vidare redovisas i propositionen regeringens överväganden
beträffande det bolagiserade domänverkets kapitalstruktur.
Slutligen lämnas förslag angående det framtida ansvaret för AB
Göta kanalbolag.
Förslag
Regeringen föreslår -- efter föredragning av näringsminister
Per Westerberg -- att riksdagen
dels antar förslag till
1. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),
2. lag om ändring i lagen (1980:565) om undantag från
fastighetsbildningslagen (1970:988) och jordförvärvslagen
(1979:230) vid friköp av kronotorp,
3. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
4. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),
dels godkänner
5. de riktlinjer för försäljning av mark till enskilda som
föredragande statsrådet förordat (avsnitt 4),
6. de riktlinjer för överföringen av fast egendom från staten
till Domän AB som föredragande statsrådet förordat (avsnitt 4),
7. de riktlinjer för överföringen av tillgångar och skulder
från staten till Domän AB som föredragande statsrådet förordat
(avsnitt 5),
8. de riktlinjer för det framtida ansvaret för [AB] Göta
kanalbolag som föredragande statsrådet förordat (avsnitt 6),
dels bemyndigar
9. regeringen att genomföra ombildningen av domänverket till
ett aktiebolag enligt de riktlinjer [som] föredragande
statsrådet förordat.
Lagförslagen har granskats av lagrådet. Det förstnämnda
lagförslaget återges som bilaga 1 till detta betänkande
(s.39). De övriga förslagen finns i propositionen på s. 5--7.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av proposition
1991/92:134 är följande:
1991/92:N38 av Hugo Hegeland och Inger René (båda m) vari
yrkas att riksdagen
1. avslår proposition 1991/92:134 hemställan punkt 6 såvitt
avser de bebodda kronoholmarna,
2. begär att regeringen snabbt genomför en undersökning av
lämplig form för att överföra ägandet av hela eller delar av
kronoholmarna till de åboende,
3. som sin mening ger regeringen till känna att vid en sådan
försäljning av kronoholmar, helt eller i delar, pris skall
sättas så att samtliga husägare och åboende behandlas lika och
så att möjligheter ges för den permanentboende befolkningen att
bli kvar och att utveckla samhällena på skärgårdsholmarna.
1991/92:N39 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utförsäljning av domänverksmark till enskilda jord- och
skogsbrukare samt om försäljning av mark ovanför den s.k.
odlingsgränsen till kommuner, allmänningar och lokala sågverk.
1991/92:N40 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
privatisering av domänverkets tillgångar innan bolagiseringen
genomförs.
1991/92:N41 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
1. avslår proposition 1991/92:134,
2. vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att naturvårdshänsynen måste
beaktas vid en eventuell försäljning av statlig mark,
3. hos regeringen begär förslag över vilka arealer utöver de i
propositionen föreslagna som bör överföras till naturvårdsfonden
enligt vad i motionen anförts,
4. vid avslag på yrkande 1, hos regeringen begär förslag över
vilka arealer som bör kvarstå i samhällets ägo för att kunna
användas som markbytesobjekt enligt vad i motionen anförts,
5. vid bifall till yrkandena 3 och 4, hos regeringen begär att
en arbetsgrupp får i uppdrag att utarbeta de begärda
arealförslagen,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en framtida möjlighet att utan kostnader
återföra arealer från bolaget till samhället,
7. vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att de frågor som berör
rennäringen skall tas upp i den kommande samepropositionen,
8. vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om hänsyn till fördelningspolitik,
naturvård m.m. vid en eventuell försäljning av statlig mark.
1991/92:N42 av John Andersson (v) vari yrkas att riksdagen
avslår regeringens proposition 1991/92:134 i dess helhet.
1991/92:N43 av Sonia Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om AB Göta kanalbolag,
2. beslutar att AB Göta kanalbolags ansvar för drift och
underhåll ej skall tidsbegränsas.
1991/92:N44 av Carl Olov Persson och Jan Erik Ågren (båda kds)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur domänverkets skogsmark bör bolagiseras och
utförsäljas,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de miljöhänsyn som krävs i samband med en
bolagisering och utförsäljning.
1991/92:N45 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frågor som hänger samman med överföringen av
verksamheten vid domänverket till aktiebolagsform,
2. beslutar att statens ansvar för drift och underhåll av Göta
kanal ej skall tidsbegränsas till fyra år.
1991/92:N46 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, c, kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om AB Göta kanalbolag och att riksdagen
beslutar att AB Göta kanalbolag skall kvarstanna i statens ägo
och att statens ansvar för drift och underhåll ej skall
begränsas i tiden.
1991/92:N47 av Sigge Godin och Siw Persson (båda fp) vari
yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de domänreservat som kvarblir i statlig ägo,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en stiftelse för ägande och förvaltning av mark med
särskilt intresse,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tills vidare undanta viss mark från
bolagiseringen för att bevara handlingsfrihet för den framtida
skogs- och naturvårdspolitiken.
1991/92:N48 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att tills vidare ej bolagisera vattenområden som kan komma att
beröras av ett framtida skydd enligt naturresurslagen.
1991/92:N49 av Jan Fransson och Åke Selberg (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det bolagiserade domänverkets jaktpolitik.
1991/92:N50 av Jan Fransson och Sinikka Bohlin (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om värdefulla naturområden och markreserv för
utbytesmark i samband med överföringen av verksamheten vid
domänverket till aktiebolagsform.
1991/92:N51 av Karin Starrin och Lennart Brunander (båda c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skydd av naturområden på statlig
mark.
1991/92:N52 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen
med kulturminnesfrågorna före beslutet om bolagisering av
domänverket.
1991/92:N53 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om AB Göta kanalbolag,
2. beslutar att AB Göta kanalbolag skall kvarstanna i statens
ägo och att statens ansvar för drift och underhåll ej skall
begränsas i tiden.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här
är följande:
1991/92:Jo423 av Annika Åhnberg m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av nya samordnade
upplåtelse- och skötselformer för domänverkets fiskevatten.
1991/92:Jo436 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att domänverket och andra statliga
förvaltare av jord- och skogsegendomar [bör] förhanda om och
skriv[a] avtal med Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund
för överlåtande av skötsel och uthyrning av statligt ägda
fiskevatten till denna förening.

Utskottet

Inledning
Vid två tillfällen under det senaste året har riksdagen tagit
ställning i principfrågor rörande domänverket.
Våren 1991 beslutade riksdagen (prop. 1990/91:87, bet. NU38)
att verksamheten vid domänverket skulle överföras till ett av
staten helägt aktiebolag i anslutning till årsskiftet 1991/92.
Avsikten var att regeringen skulle återkomma till riksdagen med
ytterligare underlag för beslut om riktlinjer för den slutliga
överföringen av egendom m.m. Regeringen påpekade att
bolagsbildningen i sig inte avsågs innebära att de intressen som
är kopplade till domänverkets markinnehav m.m. skulle trädas för
när. Den fortsatta beredningen skulle innefatta två punkter,
nämligen dels den tekniska lösningen när det gäller att
tillvarata dessa intressen, dels det tilltänkta bolagets
kapitalstruktur. En tredje punkt tillkom genom riksdagens
beslut; på näringsutskottets förslag begärdes att regeringen
skulle pröva frågan om hur naturskyddet skulle kunna
upprätthållas på ett betryggande sätt.
Hösten 1991 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:69, bet. NU10)
att bemyndiga regeringen att sälja statens aktier m.m. i 34
angivna statliga bolag, däribland domänverket efter genomförd
bolagsbildning.
I proposition 1991/92:134 framläggs nu förslag till riktlinjer
för överföring av verksamheten till aktiebolagsform.
Ombildningen till aktiebolag beräknas ske den 1 juli 1992. Genom
de bedömningar och förslag som presenteras i propositionen anser
sig regeringen ha uppfyllt de uppställda kraven för ett slutligt
genomförande av bolagsbildningen.
Ombildningen av domänverket till bolag berör många intressen.
I beredningen av propositionen har därför finans-, kultur-,
jordbruks- och bostadsutskotten deltagit med yttranden till
näringsutskottet över de delar av propositionen och motionerna
som rör resp. utskotts beredningsområde. Yttrandena har fogats
till detta betänkande (bilagorna 2--5).
Innebörden av regeringens förslag
Som nyss har framgått har riksdagen redan tidigare fattat
beslut dels om att domänverket skall bolagiseras, dels om att
det tilltänkta bolaget skall privatiseras genom försäljning av
aktier i bolaget; möjligheten till aktieförvärv skall erbjudas
den bredare allmänheten, anställda och andra.
Bolagiseringen
I propositionen presenteras alltså de riktlinjer som bör gälla
för överföringen av den fasta egendomen samt övriga tillgångar
och skulder till bolaget. En rad olika intressen är knutna till
domänverkets markinnehav, såväl statens som enskildas. De
statliga intressena avser t.ex. bevarande av områden av stor
allmän betydelse från natur- och kulturskyddssynpunkt. Också
andra statliga sektorer såsom försvaret samt forskning och
utveckling har intressen som berörs. Enskildas intressen gäller
främst näringsidkares möjligheter att driva verksamhet, t.ex.
renskötsel. Även privatpersoners önskemål om att förvärva t.ex.
fritidsfastigheter ingår i dessa intressen.
Regeringen har i propositionen lämnat en redovisning av sina
överväganden och förslag när det gäller egendom som bör
överföras till bolaget. Regeringen hänvisar härvid till de
riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen m.m. som
riksdagen hösten 1991 lade fast (prop. 1991/92:44, bet. FiU8).
Som huvudprincip vid den nu aktuella bolagiseringen avses gälla
att kommersiellt brukbar och produktiv mark skall överlåtas till
det nya bolaget, medan den övriga marken skall bli kvar i
statens ägo. De delar av den statligt ägda marken som berörs av
intressen av olika slag bör skyddas i samband med
bolagiseringen.  Detta kan åstadkommas enligt tre alternativa
möjligheter. En första är att staten -- permanent eller under
ett övergångsskede -- behåller egendomen. En andra är att
egendomen visserligen överlåts till bolaget men att ägandet
förses med villkor som avses tillgodose skyddsintresset. En
tredje metod avser möjligheten att åstadkomma ett skydd genom
lagstiftning. I propositionen preciseras vilka metoder som
bedöms lämpliga i de olika fallen.
Att ägande och förvaltning inte nödvändigtvis behöver vara
sammankopplade kommer till ett tydligt uttryck i propositionen.
För den egendom som avses förbli i statens  ägo föreslås att
ägarfunktionen skall övertas av byggnadsstyrelsen i avvaktan på
bildandet av en fastighetsförvaltande myndighet. De
naturreservat som kan komma att inrättas föreslås bli överförda
till naturvårdsfonden. För förvaltningen görs en tidsmässig
uppdelning. Under ett övergångsskede av fyra år föreslås bolaget
svara för förvaltningen; därefter skall den efter
anbudsupphandling läggas ut på entreprenad.
I propositionen redovisas de särskilda förhållanden som gäller
för fjällkedjan. Stora delar härav förvaltas av domänverket.
Huvuddelen av området utgörs av improduktiv mark som dock har
ett stort allmänt värde, främst med hänsyn till rennäring,
naturvård, rekreation och friluftsliv. Mot denna bakgrund
föreslår regeringen att den aktuella marken i fjällkedjan skall
stanna kvar i statens ägo. Den produktiva marken, för vilken man
alltså kan ställa ett marknadsmässigt avkastningskrav, skall
överlåtas till bolaget medan återstoden skall bli kvar i statens
ägo. Regeringen föreslår att gränsen härvidlag skall dras i
övergångszonen mellan den produktiva skogsmarken och det rena
kalfjället. I Norrbottens och Västerbottens län skall dock
gränsen dras längre ned, nämligen i odlingsgränsen. Dessutom
skall renbetesfjällen i Jämtlands län stanna i statens ägo.
I Jämtlands och Kopparbergs län innebär den valda lösningen
att stora delar av den fjällnära skogen kommer att överlåtas
till bolaget. Riksdagen beslutade år 1990 (prop. 1990/91:3, bet.
JoU13) om vissa preciseringar av reglerna för avgränsning av
skyddade områden i den fjällnära skogen. De områden det gällde
är dels områden med svårföryngrad skog, dels områden med stor
konkurrens mellan olika markanvändningsintressen. Avgränsning av
dessa områden avses ske successivt. I avvaktan på detta föreslår
regeringen att de delar av den fjällnära skogen som förvaltas av
domänverket tills vidare skall förbli i statens ägo och att det
efter avslutade inventeringar av berörda marker slutligt får
avgöras vilka delar av den fjällnära skogen som skall överlåtas
till det nya bolaget.
Privatiseringen
I propositionen hänvisas till riksdagens beslut hösten 1991
(prop. 1991/92:69, bet. NU10) om privatisering av statligt ägda
företag, m.m. Såvitt gäller privatiseringen lägger regeringen nu
fram ett förslag som innebär att ett ytterligare inslag införs i
denna process. Efter det att bolaget har övertagit den berörda
egendomen skall enskilda skogs- och jordbrukare få ökade
möjligheter att förvärva hittills statligt ägd mark. En
försäljning av mark i domänverkets regi pågår. Försäljningen
föreslås nu fortsätta inom ramen för det tilltänkta bolaget.
Syftet är att det enskilda jord- och skogsbruket skall stärkas;
livskraftiga privatskogsbruk anges vara till gagn för en
levande landsbygd.
Den egendom som föreslås bli föremål för försäljningen är av
tre slag, nämligen jordbruk och jordbruksmark, skogsfastigheter
och skogsmark samt permanent- och fritidsbostäder. Försäljningen
av skogsmark m.m. -- som är den i särklass mest omfattande
kategorin -- bör enligt regeringens mening ske enligt två
linjer. Mindre, enskilda skogsskiften som understiger 200 ha per
enhet bör bjudas ut till försäljning. Vidare skall privata
skogsägare -- som har behov av    ytterligare mark för att kunna
uppnå ökad effektivitet -- kunna ta upp en diskussion med
bolaget om förvärv av mark; aktuella områden kan vara sådana där
vidareförädling av skogsråvaran lämpligast kan ske i annan regi
än bolagets.
Vikten av att försäljningen av fast egendom till enskilda är
tidsbegränsad betonas. Regeringen räknar med att den period
under vilken försäljningsprocessen kan äga rum skall sammanfalla
med den övergångsperiod under vilken bolagiseringsprocessen
avses bli genomförd, dvs. fyra år.
Överföring och försäljning  av viss egendom
I det föregående har en översiktlig redovisning lämnats av
regeringens förslag när det gäller principerna för överföringen
av fast egendom till bolaget och för försäljningen av sådan
egendom till enskilda.
Två motioner -- med i huvudsak olika motivering -- går ut på
att propositionen i dess helhet skall avslås av riksdagen.
Den totala bristen på utredning av de föreslagna riktlinjernas
praktiska effekt på en mängd områden är helt oacceptabel, heter
det i motion 1991/92:N41 (v). Vänsterpartiet kan inte, sägs det,
godta en utförsäljning av domänverkets mark när varken för-
eller nackdelar klart framgår; detta gäller både i fråga om de
ekonomiska konsekvenserna för staten och de ekologiska
effekterna.
I motion 1991/92:N42 (v) motiveras avslagsyrkandet med att
oklarheterna dels om rätten till vissa markarealer och s.k.
byaskogar, dels om rätten till de s.k. ströängarna först måste
klaras upp. Hänsynen till rättssäkerheten kräver detta, anser
motionären och hänvisar till att det sedan tidigare från
fjällbefolkningens sida har ifrågasatts om avvittringen inom de
två nordligaste länens lappmarker har genomförts på ett korrekt
sätt.
I propositionen lämnas (s. 38 f.) en särskild redovisning av
vad som anses gälla i fråga om ströängar, dvs. avsides belägna
slåtterängar. Under årens lopp har åtskilliga ströängar dragits
in till kronan, medan vissa andra har undantagits härifrån och
fått behållas, s.k. reglerade ströängar. Andra ströängar är
fortfarande oreglerade. De problem som föreligger med dessa
oreglerade ströängar är komplexa, sägs det i propositionen. De
kan därför inte få sin lösning i detta sammanhang. Enligt
regeringens bedömning kommer ett överförande av mark, på vilken
finns ströängar, från staten till det nya bolaget inte att
påverka statens eller ströängsinnehavarnas rätt till ströängen.
Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande att utskottet
under riksmötet 1989/90 utförligt behandlade vissa frågor om
avvittringen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker
samt ströängarna (bet. 1989/90:BoU12). På bostadsutskottets
förslag gjorde riksdagen ett tillkännagivande om information om
avvittringsförfarandet och om en översyn av ströängarna.
Bostadsutskottet drar slutsatsen att motion 1991/92:N42 (v) inte
bör föranleda något initiativ av riksdagen. Även
jordbruksutskottet hänvisar till ovannämnda riksdagsbeslut och
förutsätter i övrigt, i likhet med regeringen, att överföringen
av mark, på vilken det finns ströängar, inte kommer att påverka
statens eller ströängsinnehavarnas rätt till ströängen. Såvitt
gäller avslagsyrkandet i motion 1991/92:N41 (v) anser
jordbruksutskottet från sina utgångspunkter att de invändningar
som framförs i motionen inte har den styrka att de bör föranleda
någon ändring i riksdagens beslut om  privatisering av
domänverket.
Näringsutskottet ansluter sig till den bedömning som
jordbruksutskottet och bostadsutskottet har redovisat.
Näringsutskottet avstyrker sålunda kraven i motionerna
1991/92:N41 (v) och 1991/92:N42 (v) på att propositionen i dess
helhet skall avslås.
I fem  motioner har frågor tagits upp som på olika sätt har
anknytning till regeringens förslag om riktlinjer för såväl
bolagiseringen som försäljningen av mark till enskilda. De
behandlas av utskottet i ett sammanhang. I följande avsnitt
behandlas frågor om rennäringen, naturvård och kronoholmar, m.m.
Socialdemokraterna tillbakavisade hösten 1991 förslaget om en
privatisering av domänverket -- eller det blivande Domän AB --,
anförs det i motion 1991/92:N45 (s). Denna inställning har
fortfarande aktualitet, heter det vidare. Det är av
allmänintresse att staten ej avhänder sig kontrollen över de
svenska naturtillgångarna, menar motionärerna. Som alternativ
till privatisering föreslår de att en statlig skogskoncern --
bestående av Domän AB, AB Statens Skogsindustrier (ASSI) och Ncb
AB -- skall bildas.
Kommer privatiseringen av domänverket att medföra en nödvändig
strukturrationalisering av svenskt skogsbruk eller kommer --
tvärtom -- den nuvarande strukturen att konserveras, frågas det
i motion 1991/92:N40 (m). Motionären föreslår att en rad
verksamheter inte skall överföras till det nya bolaget. De bör i
stället säljas ut av staten till privata intressenter. De
inlandsbaserade köpsågverken har hittills fått en stor del av
sin råvaruförsörjning via domänverket; det är angeläget att en
privatisering genomförs så att en fortsatt råvarubas för dessa
kan garanteras. Även de konsult-, mark- och turistföretag som
finns inom domänverket bör snarast säljas ut. När det gäller
skogsmarken anser motionären att domänverkets mindre enheter som
ligger insprängda i privata skogsskiften bör överlåtas i första
hand till ägarna av dessa skiften, de s.k. rågrannarna. Större
kronoparker som är för stora för en enskild skogsbrukare kan,
menar motionären, med fördel användas i triangelbyten med
skogsbolagen som i gengäld avstår motsvarande eller något större
areal, som då kan säljas till intresserade skogsägare.
Det är av betydelse att försäljningen av mark till enskilda
jord- och skogsbrukare fullföljs, sägs det i motion 1991/92:N39
(c). Försäljningen får inte heller genomföras under en alltför
kort period, anser motionären. Hon anför vidare att det inte
minst med tanke på behovet av sysselsättningstillfällen och för
att råvarubehovet hos lokala sågverk m.m. skall tryggas är
väsentligt att det även framdeles bedrivs ett skogsbruk i
området ovanför odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens
län, självfallet anpassat till de speciella förhållanden som
råder där. Det borde därför undersökas om lokala intressenter
har intresse och möjligheter att förvärva mark ovanför denna
gräns.
När tillgångar och skulder har överförts till det nya bolaget
finns det risk för, heter det i motion 1991/92:N44 (kds), att
bolaget motsätter sig försäljning av mark så att enskildas
önskemål om köp av mark inte kan tillgodoses. Domän AB måste ges
sådana instruktioner att intentionerna att sälja ut tillgångar
till enskilda skogs- och jordbruksägare fullföljs, även om det
kommer att innebära att bolaget tvingas avstå från värdefulla
tillgångar. Det är mycket angeläget att bolaget inte
privatiseras innan dessa utförsäljningar har avslutats, anför
motionärerna som anser att en period om fem år bör medges för
försäljningen.
Vänsterpartiet instämmer i förslaget om att små enskilda
skogs- och jordbruksfastigheter skall främjas vid en eventuell
försäljning av statlig mark. Det finns emellertid andra
intressen som bör värnas, anförs det i motion 1991/92:N41 (v).
Motionärerna hänvisar särskilt till regionala intressen,
naturskyddsintressen och allmänt fördelningspolitiska intressen.
Skulle förslaget om ett avslag på propositionen inte vinna gehör
bör riksdagen göra ett uttalande om de särskilda hänsyn som
måste tas vid en eventuell försäljning av statlig mark, heter
det i motionen.
Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande bl.a. att
försäljningen av statens skogs- och marktillgångar bör främja en
ägandespridning. Samtidigt, fortsätter utskottet, är det
väsentligt att försäljningen av tillgångar bidrar till
effektiviteten inom skogsbruket och den skogsbearbetande
industrin. Försäljning av mark till enskilda är viktig och bör
fortsätta under ytterligare tid. Jordbruksutskottet vill
särskilt understryka vikten av att privatiseringen av skogen
sker på sådant sätt att skogsbrukets struktur förbättras. Det
erinras om att 1990 års skogspolitiska kommitté (Jo 1990:03)
enligt sina direktiv (dir. 1990:47, 1991:99) har att beakta
bl.a. det förhållandet att de svenska skogarna är grundläggande
för sysselsättning och försörjning i glesbygden och att de
därmed är en förutsättning för en levande landsbygd.
Jordbruksutskottet tar även fasta på vad som anförs i
propositionen om att någon försäljning av aktier i bolaget icke
torde komma att aktualiseras under den tid som utförsäljningen
av mark pågår. Att ställa särskilda krav på det nya bolaget
under en begränsad tid innebär således inte något hinder för en
senare försäljning av aktier i bolaget. Mot den bakgrunden
finner jordbruksutskottet att de synpunkter som framförs i
motionerna 1991/92:N40 (m) och 1991/92:N44 (kds) om det
angelägna i att domänmark görs tillgänglig för lokala, mindre
intressenter genom direktförsäljningar och triangelbyten bör
beaktas. Någon åtgärd från riksdagens sida i frågan anser
emellertid jordbruksutskottet inte erforderlig; utskottet utgår
från att det av avtalet med det nya bolaget klart kommer att
framgå att försäljningen till enskilda skall syfta till att
förbättra skogsbrukets struktur och
sysselsättningsmöjligheterna.
Jordbruksutskottet redovisar vidare en positiv inställning
till förslaget i motion 1991/92:N39 (c) om att lämplig mark ovan
skogsodlingsgränsen skall kunna överlåtas i speciella fall och i
begränsad omfattning till lokala intressenter för att förbättra
sysselsättningen i det småskaliga skogsbruket. Utskottet finner
dock att inte heller denna motion bör föranleda något initiativ
av riksdagen. Jordbruksutskottet avstyrker även motion
1991/92:N45 (s) till den del den berör frågan om privatisering
av domänverket m.m.; utskottets socialdemokratiska ledamöter har
i denna fråga anmält en avvikande mening.
Avgränsning av statens mark i fjällregionen längs med
odlingsgränsen i de två nordligaste länen har valts med hänsyn
bl.a. till samernas speciella rättigheter till renbete, jakt och
fiske i området. En splittring av området skulle innebära en
inskränkning i dessa avseenden. Lagfart saknas i många områden.
Under senare år har friköp i dessa områden skett i ett ytterst
begränsat antal fall. Det har då bl.a. rört sig om tomtköp helt
nära odlingsgränsen.
Näringsutskottet vill inledningsvis slå fast att riksdagens
beslut våren 1991 om en ombildning av domänverket till
aktiebolag gick ut på att verket skulle ges den
organisationsform som är mest lämpad på den konkurrensutsatta
marknad som verket arbetar på. Det är, menar näringsutskottet,
väsentligt att det tilltänkta  domänbolaget i största möjliga
utsträckning redan från början tillförs de resurser som
möjliggör att intentionerna med bolagsbildningen kan fullföljas.
Vidare anser näringsutskottet -- i likhet med regeringen --
att staten inte skall äga kommersiell verksamhet. I motsats till
vad som anförs i motion 1991/92:N45 (s) finner utskottet det
angeläget att statens ägande i företag med sådan inriktning nu
avyttras. Det arbete på att särskilja sådana skogs- och
marktillgångar som är kommersiellt betingade från skog och mark
som av olika orsaker bör förbli i statlig ägo bör därför
fortsätta. Härigenom kommer det, såsom regeringen påpekar, att
vara möjligt såväl att förbättra förutsättningarna för många
privata jord- och skogsbrukare i hela landet som att utnyttja
kunnandet på skogsområdet inom domänverket. Samtidigt är det
viktigt att försäljningen av tillgångar bidrar till en ökad
effektivitet inom skogsbruket och den skogsbearbetande
industrin.
I några av motionerna finns förslag som går ut på att
domänmark skall göras tillgänglig för lokala intressenter genom
direktförsäljningar och triangelbyten. Näringsutskottet anser
att synpunkterna härom i motionerna 1991/92:N40 (m) och
1991/92:N44 (kds) är mycket angelägna och bör beaktas. I likhet
med jordbruksutskottet utgår näringsutskottet från att det av
avtalet med bolaget klart kommer att framgå att försäljningen
till enskilda skall syfta till att förbättra skogsbrukets
struktur och sysselsättningsmöjligheterna. Härvid bör bl.a.
intresset av fortsatta virkesleveranser till inlandssågverken
beaktas. Näringsutskottet anser emellertid -- liksom
jordbruksutskottet -- att något särskilt uttalande av riksdagen
i saken inte är erforderligt.
De frågor som aktualiseras i motion 1991/92:N39 (c) om
försäljning av skogsmark ovanför skogsodlingsgränsen har den
karaktären att de bör behandlas i samband med den aviserade
samepropositionen hösten 1992.
Mot den angivna bakgrunden tillstyrker näringsutskottet
propositionen såvitt den gäller överföring och försäljning av
egendom i nu aktuellt avseende. De berörda motionerna avstyrks
såvitt här är i fråga.
Rennäringen
En avsevärd del av den mark som nu förvaltas av domänverket
berörs av rennäringens intresse.
Genom rennäringslagen (1971:437) ges samebyn och dess
medlemmar vissa angivna rättigheter på mark som ägs av staten,
s.k. kronomark. Bestämmelserna gäller bl.a. inom vilka områden
renskötsel får bedrivas och betestidens längd. Med
renskötselrätten följer också vissa rättigheter i fråga om bl.a.
jakt och fiske. Dessa rättigheter är i vissa fall större på
kronomark än på övrig mark inom renskötselområdet.
Regeringen uttalar att bolagiseringen av domänverket inte får
medföra någon försvagning av renskötselrätten på den mark som
berörs. Det föreslås en ändring i rennäringslagen som går ut på
att rättigheterna skall bibehållas på sådan mark som vid
utgången av juni 1992 tillhörde staten, men som därefter har
överlåtits till annan. Detta innebär att de inskränkningar i
ägarens rådighet över kronomark som renskötseln medför kommer
att gälla även i fortsättningen, oavsett i vems ägo marken är.
Marken skall alltså från rennäringssynpunkt behålla sin
ställning som kronomark. Regeringen föreslår därutöver vissa
ändringar i lagen som betecknas som redaktionella.
I propositionen (s.34) tas ytterligare en aspekt upp som
berör rennäringen. Den mark som för närvarande förvaltas av
domänverket och där inskränkningar i ägarens rådighet över
marken föreligger kommer -- om regeringens förslag vinner
riksdagens gehör -- i framtiden att bli föremål för överlåtelser
i betydligt vidare omfattning än vad som nu är fallet. Dessa
inskränkningar i äganderätten kan utgöra ett osäkerhetsmoment
för presumtiva köpare, framhåller regeringen. Frågan om
införande av bestämmelser om anteckning i fastighetsboken borde
därför övervägas i annat sammanhang. Av en sådan anteckning
skulle framgå att en fastighet har karaktär av kronomark enligt
rennäringslagen.
De föreslagna åtgärderna innebär genomgripande effekter på
fjällvärlden, renskötseln och samernas villkor i övrigt, anförs
det i motion 1991/92:N41 (v). Motionärerna föreslår därför att
de frågor som berör rennäringen inte skall behandlas i samband
med den nu aktuella propositionen utan i den aviserade s.k.
samepropositionen. De problem som uppkommer vid en förändring av
statens markägande i de områden som berör samerna måste, heter
det, beredas noggrant och tas upp i ett helhetsperspektiv.
Bostadsutskottet åberopar i sitt yttrande vad regeringen har
anfört om att de intressen som är kopplade till den av
domänverket förvaltade marken så långt möjligt skall skyddas vid
överlåtelsen. Bostadsutskottet noterar att förslaget inte syftar
till att åstadkomma någon förändrad reglering av
renskötselrätten i förhållande till vad som nu gäller. Utskottet
utgår från att frågor om innehållet i renskötselrätten m.m.
kommer att övervägas i den sameproposition som regeringen avser
att förelägga riksdagen senare under år 1992.
Slutsatsen för bostadsutskottets del är att de föreslagna
ändringarna i rennäringslagen bör genomföras såvitt de avser att
även framgent ge den mark som nu förvaltas av domänverket
ställning som kronomark, oavsett i vems ägo den är. Däremot,
anser bostadsutskottet, bör inte de föreslagna redaktionella
ändringarna i lagen genomföras nu utan tas upp till prövning i
samband med samepropositionen. Bostadsutskottets förslag till de
ändringar i rennäringslagen som nu bör genomföras framgår av
bilaga 5.
Vidare ansluter sig bostadsutskottet till uppfattningen att
frågan om bestämmelser om anteckning i fastighetsboken bör
övervägas. Med avseende på den vikt som frågan måste anses ha
borde denna behandlas skyndsamt. Resultatet härav bör enligt
utskottet kunna föreläggas riksdagen i samepropositionen.
Bostadsutskottet föreslår att utskottets ställningstagande i
denna del ges regeringen till känna genom ett uttalande av
riksdagen.
Näringsutskottet instämmer i bostadsutskottets uppfattning i
nu berörda frågor. Riksdagen bör sålunda dels besluta om ändring
i rennäringslagen i enlighet med bostadsutskottets förslag, dels
som sin mening ge regeringen till känna vad som nu har anförts
om införande av anteckning i fastighetsboken.
Naturvård
Som tidigare har redovisats uttalade riksdagen våren 1991 i
anslutning till beslutet om bolagisering av domänverket att
regeringen borde pröva frågan om hur naturskyddet skall kunna
upprätthållas. Regeringen återkommer i enlighet härmed med
förslag till riktlinjer när det gäller tillvaratagande av
naturvårdsintresset.
Som har framgått i det föregående föreslås som huvudregel
gälla att den produktiva marken skall överföras till bolaget
medan den övriga marken skall bli kvar i statens ägo. När det
gäller naturvården anges (s. 26--29) följande. Statliga
tillgångar som saknar kommersiella förutsättningar bör avskiljas
vid bolagiseringen. Bland exemplen på sådana tillgångar nämns
mark av stort naturvärde som har undantagits från normalt
skogsbruk.
Fyra kategorier av områden behandlas särskilt, nämligen
nationalparker, naturreservat, s.k. domänreservat samt oskyddad
domänmark. För de båda förstnämnda kategorierna kommer
bolagiseringen inte att innebära någon ändring. Nationalparker
kan ägas endast av staten och kan således inte ingå i
överlåtelsen. Naturreservat åtnjuter skydd enligt
naturvårdslagen; lagen gäller oavsett vem som äger marken.
Domänverket har genom eget åtagande avsatt mark i områden som
bör skyddas av naturvårdsskäl eller av skogshistoriska skäl
(domänreservat). För dessa drygt 700 domänreservat har efter
inventering fyra grupper kunnat urskiljas.
Ca 60 reservat ligger på mark som även i fortsättningen kommer
att vara statligt ägd.
Ca 25 av de reservat som visar sig komma att ligga på bolagets
mark föreslås  bli kvar i statens ägo i avvaktan på resultatet
av en inventering som går ut på att urskilja vilka som bör
omvandlas till naturreservat.
Ca 270 värdefulla domänreservat föreslås bli överförda till
bolaget, som i överlåtelseavtalet skall åta sig att i förväg
underrätta berörd länsstyrelse vid planer på någon ändring av de
restriktioner för markanvändningen som domänverket självt har
ålagt sig beträffande dessa. Härigenom ges länsstyrelsen
möjlighet att överväga bildande av naturreservat.
Övriga domänreservat -- omkring 350 reservat -- skall
överlåtas till bolaget utan särskilda villkor. Regeringen
förutsätter att bolaget under minst en tvåårsperiod välvilligt
överväger omklassifiering av reservat.
Utöver domänreservaten finns domänverksmark som är oskyddad
men som anses på olika sätt skyddsvärd. En förteckning över
sådan oskyddad domänverksmark har upprättats gemensamt av
statens naturvårdsverk och domänverket. Regeringen föreslår att
dessa tills vidare skall stanna kvar i statens ägo. I
propositionen anges riktlinjer för hur man härefter bör förfara
med dessa områden, beroende på utfallet av en aviserad
inventering om hur naturskyddet bör ordnas.
Det bör enligt vad som sägs i propositionen ankomma på
regeringen att i överlåtelseavtalet mellan staten och det nya
bolaget reglera de närmare formerna för de principer som gäller
naturvården.
Regeringens förslag i nu aktuella delar har tagits upp i sex
motioner. Dessa går i flertalet fall ut på att staten skall
behålla en viss reserv av produktiv skogmark. Motivet anges vara
att staten även i framtiden kan komma att behöva förvärva mark
för olika ändamål, främst för att tillgodose
naturvårdsintresset. I några av motionerna återfinns synpunkter
på hur staten skall förfara med sådana önskade markreserver
eller med sådan mark som i propositionen föreslås tillhöra
staten. Dessa senare förslag ligger delvis utanför de frågor som
berörs i propositionen.
Viss del av domänverkets mark bör finnas tillgänglig för
naturvårdsändamål och på sikt ställas till naturvårdsfondens
förfogande, anförs det i motion 1991/92:N45 (s). Denna
markresurs bör användas som utbytesmark vid bildandet av
naturreservat på privat och bolagsägd mark. Motionärerna anför
att den skogspolitiska kommittén har i uppdrag att komma med
förslag dels om behovet av ytterligare markavsättningar för
naturvård, dels om skogsbruk och naturvård i ett samlat
perspektiv. Ett ställningstagande till frågorna om naturvårdens
omfattning bör, menar de, anstå till dess kommittén är färdig
med sitt arbete senare i år. Motionärerna förutsätter att
regeringen då återkommer till riksdagen med ett mera genomtänkt
förslag. Liknande synpunkter förs fram i motion 1991/92:N50 (s).
Även i motion 1991/92:N47 (fp) anges den skogspolitiska
kommitténs ännu inte avslutade arbete som skäl för en avvaktande
inställning. Framtidens skogsbruk kommer, enligt motionärernas
bedömning, att utsättas för ökade krav på naturvårdsanpassning.
Det är därför inte orimligt att staten tills vidare behåller ett
antal kronoparker i Götaland, Svealand och längsefter
Norrlandskusten. Motionärerna påminner om att Folkpartiet
liberalerna sedan länge  har som mål att en procent av den
produktiva skogsmarken nedom fjällkedjan skall avsättas för
naturvård. Detta skulle, menar motionärerna, innebära att
ytterligare ca 100000 ha behöver skyddas, främst i Götaland
och Svealand. De anser vidare att befintliga domänreservat inom
den del av fjällområdet som enligt propositionen skall undantas
från bolagiseringen bör omvandlas till naturreservat.  De
förordar också att en stiftelse med ideell och vetenskaplig
förankring bildas. En sådan skulle ansvara för ägande och
förvaltning av mark med särskilt intresse.
Inte heller enligt vad som sägs i motion 1991/92:N51 (c) kan
propositionens förslag anses tillräckliga för att den biologiska
mångfalden skall kunna skyddas enligt uppsatta mål. Motionärerna
föreslår därför att en arbetsgrupp skall tillsättas med uppdrag
att utarbeta förslag till skogsområden som, utöver de som ingår
enligt regeringens förslag, bör kvarstå i statlig ägo och
därefter överföras till naturvårdsfonden.
Bolagiseringen av domänverkets skogsmarksarealer måste, enligt
vad som sägs i motion 1991/92:N44 (kds), genomföras på ett
miljöpolitiskt väl genomtänkt sätt. Av domänverkets
skogsmarksarealer borde en betydande del avsättas till
naturreservat.
Den biologiska mångfalden måste säkras, heter det i motion
1991/92:N41 (v). Forskning visar att detta bara kan åstadkommas
om ett finmaskigt nät av skogliga reservat bildas. Ett starkt
behov att undanta betydande arealer från skogsbruk finns därför,
anser motionärerna, som understryker vikten av att
naturvårdshänsynen beaktas vid en eventuell försäljning av
statlig mark. Motionärerna menar att regeringens förslag till
avsättningar är otillräckligt, och även de föreslår att en
arbetsgrupp skall ges i uppgift att utarbeta förslag om vilka
ytterligare skogsarealer som bör överföras till
naturvårdsfonden. Arbetsgruppen borde även ges i uppdrag att
föreslå lämpliga arealer som markreserv för framtida markbyten.
Motionärerna föreslår vidare att det i överlåtelseavtalet skall
tas in ett villkor som innebär att mark som har överlåtits till
bolaget -- men som vid ett senare tillfälle befinns vara
skyddsvärd -- kan återtas till staten utan kostnad.
Jordbruksutskottet erinrar i frågan om naturvård om att
riksdagen under senare år vid olika tillfällen har betonat
kravet på att skogsbruket skall bedrivas som mångbruk och enligt
naturens förutsättningar samt att hänsyn därvid skall tas till
att den biologiska mångfalden måste bevaras. När det gäller
statens särskilda ansvar hänvisar jordbruksutskottet till sitt
yttrande (1991/92:JoU5y) till näringsutskottet i anslutning till
förslaget om försäljning av statliga företag, inkl. domänverket.
Utskottet framhöll därvid att det allmänt sett torde vara
lättare att hävda miljö- och naturvårdens intressen i de fall
staten är ägare till marken. Jordbruksutskottet fann det
önskvärt att en eventuell försäljning av domänverket inte
försvårar möjligheterna att tillvarata miljö- och naturvårdens
intressen. Vidare anförde jordbruksutskottet att nuvarande
finansieringsformer för förvärv av skyddsvärda områden skulle
kunna kompletteras t.ex. med att mark som förvaltas av
domänverket erbjuds i utbyte mot sådan mark som är skyddsvärd
från miljö- och naturvårdssynpunkt. Med det sagda ville
utskottet peka på de nya förutsättningar som en försäljning av
domänverket kan komma att innebära i detta hänseende.
Jordbruksutskottet framhåller nu att utskottet inte har ändrat
mening i dessa frågor.
Förslaget i propositionen om att de domänreservat, som efter
inventering och utredning bedöms icke behöva åtnjuta särskilt
skydd, kan överlåtas på det nya bolaget utan särskilda villkor
möter ingen invändning från jordbruksutskottets sida. Utskottet
erinrar samtidigt om att den skogspolitiska kommittén planerar
att redovisa sitt arbete under hösten 1992. Behovet av
avsättning av produktiv skogsmark till naturreservat m.m. kommer
att påverkas av vilken skyddsnivå som kommittén väljer att
förorda för naturvårdshänsynen i det normala skogsbruket.
Enligt jordbruksutskottets uppfattning finns vidare skäl att
påminna om vad som anförs i propositionen om att privatisering
av statliga tillgångar är en komplicerad process som kommer att
ta flera år att genomföra. Då det nya bolaget bildas och övertar
domänverkets verksamhet kommer inte hela det berörda
fastighetsinnehavet att kunna överlåtas till bolaget. Ett
omfattande arbete återstår beträffande en del av
fastighetsinnehavet innan överlåtelsen kan äga rum.
Den svenska skogen utgör en av folkhushållets grundläggande
tillgångar. Det är enligt jordbruksutskottets mening angeläget
att de beslut som fattas av riksdagen vilar på en grundlig
kännedom om de faktorer som påverkar eller som påverkas av
processen. Utskottet anser därför att en arbetsgrupp bör
tillsättas för att utarbeta förslag till vilka skogsområden som,
utöver de områden som anges i propositionen, bör skyddas.
Arbetsgruppen bör vid fullgörandet av sitt uppdrag ha tillgång
till den skogspolitiska kommitténs förslag.
Enligt jordbruksutskottets mening bör det vara möjligt att
inom den fyraåriga övergångsperiod som förutses för
förvaltningen genomföra inventeringar av skyddsvärd enskilt ägd
mark eller bolagsmark för senare markbyten med domänmark. Även
dessa inventeringar bör enligt utskottets mening kunna anförtros
åt den tidigare nämnda arbetsgruppen. Skyldigheten för bolaget
att medverka till markbyten bör regleras i det avtal som sluts
mellan staten och bolaget. Jordbruksutskottet förutsätter att
regeringen återkommer till riksdagen med redovisning för den
närmare utformningen av reglerna för naturskyddet i de skogar
som nu förvaltas av domänverket samt om omfattningen av
utbytesmark. Jordbruksutskottet förordar att näringsutskottet
föreslår riksdagen att göra ett uttalande av denna innebörd.
Näringsutskottet vill först än en gång påminna om sitt
ställningstagande våren 1991 av innebörd att ombildningen av
domänverket till aktiebolag inte får leda till att områden av
stort naturvårdsvärde under domänverkets förvaltning mister sitt
skydd eller att detta försvagas. Den uppfattning som förs fram i
de nu behandlade motionerna om vikten av att skydda mark i
anslutning till bolagsbildningen kan utskottet sålunda ansluta
sig till.
Jordbruksutskottet förespråkar alltså tillsättande av en
arbetsgrupp för inventering av ytterligare områden av stort
naturvårdsvärde. Näringsutskottet vill erinra om det omfattande
inventeringsarbete som redan genomförs löpande inom ramen för
naturvårdsverkets och länsstyrelsernas verksamhet liksom om den
uppgift som har lagts på den skogspolitiska kommittén. Härvid
bör de synpunkter som förs fram i jordbruksutskottets yttrande
ligga till grund för säkerställande av mark för
naturvårdsändamål. Utskottet finner härutöver anledning att
återigen understryka angelägenheten av att intentionerna med
bolagsbildningen fullföljs. Tillsättande av en arbetsgrupp med
de uppgifter som jordbruksutskottet föreslår skulle starkt
försena arbetet i detta avseende. Utskottet ansluter sig sålunda
till vad som sägs i propositionen om överföringen av egendom
till bolaget. Samtidigt påminner näringsutskottet om att frågor
med anknytning till naturvårdsintressen kommer att närmare
regleras i överlåtelseavtalet. Tills vidare kommer staten också
såsom ägare till bolaget att ha möjlighet att bevaka dessa
intressen. Näringsutskottet anser att det bör ankomma på
regeringen att ombesörja hithörande frågor med utgångspunkt i
vad utskottet här har anfört och vad som i övrigt sägs i
propositionen.
I flertalet av motionerna berörs frågan om att hålla
markreserver för framtida behov när det gäller markbyten.
Näringsutskottet anser att det kan vara värdefullt att ha viss
mark tillgänglig för markbyten. I likhet med regeringen
förutsätter näringsutskottet att bolaget kommer att gå staten
tillmötes när det gäller att underlätta denna typ av affärer,
inte minst mot bakgrund av att förvärv av sådant slag
självfallet skall göras till marknadspris. Genom att bolaget i
överlåtelseavtalet gör en utfästelse i enlighet härmed bör det i
motionerna föregivna syftet med markreserver kunna tillgodoses.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
såvitt det gäller naturvården. De nu aktuella motionerna
avstyrks i här berörda delar.
Vattenområden
I propositionen (s.29) föreslås att de vattenområden och
älvsträckor som är skyddade mot utbyggnad enligt 3 kap. 6 §
lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
(naturresurslagen) skall förbli i statlig ägo i den mån de för
närvarande förvaltas av domänverket.
Det vore rimligt att överföringen till bolaget av sådana
vattenområden som kan komma att beröras av ett framtida skydd
enligt naturresurslagen får anstå, hävdas det i motion
1991/92:N48 (fp). Motionären anser att ett aviserat förslag om
kompletteringar av denna lag bör avvaktas.
Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande att det skydd som
naturresurslagen ger inte är knutet till vem som äger den
aktuella marken. Möjligheterna att genom denna lag skydda ett
visst vattenområde eller ett vattendrag kvarstår sålunda
oförändrade även i det fall äganderätten i en framtid skulle
övergå från staten till någon annan ägare.
Näringsutskottet godtar vad bostadsutskottet har anfört i
denna fråga. Propositionen tillstyrks sålunda i berörd del och
motionen avstyrks.
Jakt och fiske
I propositionen (s.40) redogörs för gällande bestämmelser
för rätten till jakt och fiske samt hur denna kommer att beröras
vid en överföring av domänverkets mark till bolaget.
Såvitt gäller jakt erinrar regeringen om att en upplåtelse av
rätten att jaga på en fastighet enligt bestämmelserna i
jordabalken skall anses som en nyttjanderätt. Vid överlåtelse av
en fastighet åligger det därför överlåtaren att göra förbehåll
om upplåtelsen, om inte inskrivning av rättigheten är beviljad.
Enligt regeringens uppfattning bör ett förbehåll göras för
berörda jakträtter i det tilltänkta överlåtelseavtalet.
Beträffande fiske framhåller regeringen att domänverket har
upplåtit rätten att fiska på ett stort antal fastigheter. Enligt
jordabalkens bestämmelser är upplåten fiskerätt -- liksom
jakträtt  -- att anse som nyttjanderätt. Också i fråga om fiske
bör därför staten i överlåtelseavtalet göra förbehåll för
berörda fiskerätter, anser regeringen.
Bestämmelser om vården och förvaltningen av statens fisken i
enskilda vatten finns i förordningen (1981:1217) om
förvaltningen av statens fisken m.m., vari anges att statens
fiske vårdas och förvaltas av den myndighet under vilken
vattenområdet hör. Dessutom ges vissa föreskrifter om hur en
fiskerätt får upplåtas. Förordningen gäller myndigheters
förvaltning och vård av staten tillhöriga fisken. En överlåtelse
till bolaget medför att förordningen inte längre blir tillämplig
på bolagets fiskevatten eftersom dessa inte längre tillhör
staten. För yrkesfiskare innebär bolagiseringen dock i de flesta
fall ingen förändring eftersom deras fiskerätt har upplåtits
enligt lagen (1957:390) om fiskearrenden, vars bestämmelser även
gäller för bolaget. För övriga fiskare innebär bolagiseringen
däremot att bolaget, liksom andra enskilda ägare av fiskevatten,
självt får avgöra frågor om upplåtelse av fiskerätt.
Tre motioner berör särskilt frågor rörande jakt och fiske.
Riksdagens fastlagda mål för jaktpolitiken tas upp i motion
1991/92:N49 (s). Däri anförs att strävan måste vara att bevara
folkrörelseengagemanget i jakten och viltvården. De tendenser
till kraftiga avgiftshöjningar för upplåtelse av jakträtt som
finns kan, menar motionärerna, innebära att jakt- och viltvården
tappar sin förankring  hos den lokala befolkningen på
landsbygden. De anser det vara orimligt att låta marknaden sätta
priset på upplåtelser av jakträtt. Eftersom domänverket kan ses
som prisledande i jaktarrendefrågor anser motionärerna att
domänbolaget i sin jaktpolitik bör tillämpa standardiserad
beräkningsgrund vid bestämmande av skäliga arrendeavgifter; för
vägledning om skäligt pris bör jägarnas organisationer anlitas,
heter det.
Frågan om behovet av nya samordnade upplåtelse- och
skötselformer för domänverkets fiskevatten tas upp i motion
1991/92:Jo423 (v). Ca 25 % av de fiskevatten som upplåts genom
fiskekort till allmänheten är statliga, huvudsakligen förvaltade
av domänverket. Det är angeläget att denna verksamhet kan
utvecklas trots bolagisering. Regeringen föreslås därför ta upp
överläggningar med ideella organisationer om hur statliga vatten
skall bli tillgängliga på goda villkor för allmänheten.
Motionärerna anser att ett riksfiskekort bör skapas i samarbete
med föreningslivet.
Domänverket bör arrendera ut statens fiskevatten till Sveriges
sportfiske- och fiskevårdsförbund, sägs det i motion
1991/92:Jo436 (kds). Detta vore ett smidigt sätt att få en god
fortsatt vård av fiskevattnen och ett organiserat fritidsfiske.
Det skulle innebära att en stor del av den fiskevård och tillsyn
som domänverket nu bedriver fortsättningsvis skulle kunna ske
genom ideella insatser, heter det vidare.
Jordbruksutskottet anför -- med instämmande i regeringens
uppfattning -- att det bör stå det nya bolaget fritt att självt
få avgöra frågor om upplåtelse av jakt- och fiskerätt med de
inskränkningar som följer av jordabalkens stadganden och övrig
lagstiftning. Någon anledning för riksdagen att söka bestämma
villkor för bolagets politik i dessa frågor finns inte, anser
jordbruksutskottet.
Näringsutskottet ansluter sig till jordbruksutskottets
ställningstagande. Regeringens förslag tillstyrks och motionerna
1991/92:N49 (s), 1991/92:Jo436 (kds) och 1991/92:Jo423 (v)
avstyrks, den sistnämnda i här berörd del.
Kulturminnen
I propositionen anges (s. 18 f.), som har redovisats i det
föregående, att inte hela det berörda fastighetsinnehavet kommer
att kunna överlåtas i anslutning till bolagsbildningen. Ett
omfattande arbete återstår beträffande vissa delar av
fastighetsinnehavet innan det är klarlagt om fastigheterna skall
överlåtas till bolaget eller stanna i statlig ägo. Som tidigare
nämnts föreslås det en uppdelning av ägandefunktionen och
förvaltningsfunktionen. Ägarrollen skall tills vidare övertas av
byggnadsstyrelsen i avvaktan på att den nya
fastighetsförvaltande myndigheten bildas eller om naturreservat
inrättas överföras till naturvårdsfonden. Bolaget skall ges i
uppdrag att förvalta fastigheterna till dess osäkerheten har
undanröjts. En övergångsperiod på högst fyra år föreslås.
När det gäller egendom av betydelse för det nationella
kulturarvet hänvisar regeringen till riksdagens beslut hösten
1991 (prop. 1991/92:44, bet. FiU8) om riktlinjer för den
statliga fastighetsförvaltningen. Dessa riktlinjer bör, enligt
regeringens uppfattning, bli vägledande när domänverkets
verksamhet skall överföras till det nya bolaget. När ett
marknadsmässigt avkastningskrav inte kan vara enda kriteriet vid
förvaltningen -- såsom beträffande vissa kulturminnesskyddade
områden och byggnader av särskilt värde och riksintresse --
skall marken undantas från överlåtelsen och bli kvar i statlig
ägo. I de fall endast en viss del av en fastighet berörs av ett
sådant intresse bör fastigheten överlåtas till bolaget med
undantag av det berörda kulturhistoriskt värdefulla området och
byggnaderna. Området får brytas ut genom avstyckning eller
fastighetsreglering. I de fall en fastighet överlåts till
bolaget trots att den berörs av ett särskilt intresse bör
bolaget i överlåtelseavtalet åta sig att skydda detta intresse.
Det kan också bli aktuellt att skydda intresset genom
lagändringar.
Regeringen föreslår (s. 30) sålunda följande fem riktlinjer
för de kulturhistoriskt värdefulla egendomar som ingår i
domänverkets innehav.
Egendomar som representerar viktiga delar av det nationella
kulturarvet skall hållas samman och kvarstå i statens ägo.
Egendomar som kan betecknas som kulturreservat och som därför
är olämpliga för förvaltning i bolagsform skall kvarstå i
statens ägo.
Beslut om byggnadsminnesskydd skall fattas beträffande de
byggnader i domänverkets förvaltning som är kvalificerade för
detta.
Ett åtagande om allmän hänsyn till kulturvärdena i bolagets
ägoinnehav skall skrivas in i avtalet mellan staten och bolaget.
De kostnader för vård och underhåll av kulturegendom som
staten hittills har bestridit via domänverket -- men som nu
skiljs från bolaget -- skall beräknas och finansieras i särskild
ordning.
I propositionen anges en rad kategorier av fastigheter som
berörs av riktlinjerna. Det gäller exempelvis kungsgårdar,
kronoparker, fastigheter där kulturmiljövårdens intressen har
varit huvudmotivet för statens ägande eller förvärv samt
donationsfastigheter.
Uppgiften att utreda frågorna om ägande och förvaltning av de
kulturmiljöer som redovisas i propositionen bör, enligt
regeringens mening, ankomma på riksantikvarieämbetet och
domänverket. Dessa båda myndigheter kommer också att ges i
uppdrag att -- utifrån de angivna riktlinjerna -- undersöka om
det finns ytterligare fastigheter som av kulturhistoriska skäl
bör behållas av staten. En särskild fråga gäller vissa
kungsgårdar. Under ärendets beredning i riksdagen har erfarits
att det -- med hänsyn till att domänbolaget i princip inte skall
äga jordbruk -- också är avsikten att en noggrann genomgång
skall göras av de gårdar som representerar stora kulturvärden i
form av långvarigt statligt ägande.
Om ett statligt byggnadsminne överlåts till annan ägare blir
det automatiskt byggnadsminne enligt bestämmelserna i lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen). Innan
bolagiseringen genomförs avser regeringen att fatta beslut om i
princip samtliga byggnadsminnesfrågor som berör domänverket för
att det nya bolagets ansvar för byggnadsminnena skall vara
preciserat redan från början. När det gäller den mycket stora
mängd kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer utan
byggnadsminnesförklaring som bolaget kommer att få ansvar för,
föreslår regeringen att en särskild erinran från statens sida
skall skrivas in i överlåtelseavtalet om bolagets skyldigheter
att beakta kulturminnesvårdens intressen.
Frågor med anknytning till kulturminnen tas upp i två
motioner. Den ena har direkt bäring på regeringens förslag om
riktlinjer. Den andra gäller frågan om hur staten bör förfara
med kulturegendom som redan är i statens ägo.
Trots de angivna riktlinjerna kvarstår många frågetecken,
heter det i motion 1991/92:N52 (s). Motionärerna drar slutsatsen
att regeringen inte har för avsikt att återkomma till riksdagen
beträffande de ännu oklara frågor som gäller t.ex. vilka
kulturhistoriskt intressanta fastigheter som skall överföras
till bolaget och vilka som skall stanna i statens ägo. Ovisshet
råder också om hur de kulturvärden som kommer att finnas i
bolagets ägo skall skyddas i överlåtelseavtalet, anförs det.
Motionärerna anser att de kulturminnesfrågor som berörs av
propositionen är av sådan vikt att regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett mera detaljerat beslutsunderlag före det
slutliga beslutet om bolagisering av domänverket.
Vid bolagiseringen av domänverket finns det anledning att
överväga hur mark av särskilt natur- eller kulturhistoriskt
intresse skall ägas och förvaltas, sägs det i motion 1991/92:N47
(fp). Regeringen borde överväga om sådana skyddade miljöer som
blir kvar i statlig ägo kan överföras till en stiftelse med
ideell och vetenskaplig förankring.
Kulturutskottet framhåller i sitt yttrande att utskottet med
stort intresse har följt frågorna om bolagisering och
privatisering av det statliga fastighetsinnehavet. Utskottet
anser att det är mycket angeläget att hänsyn tas till
kulturmiljöfrågorna i dessa sammanhang. Kulturmiljöerna är av
många olika slag. Det går därför, enligt kulturutskottets
mening, inte att ställa upp några enkla och entydiga regler för
hur man skall förfara för att på bästa sätt ta till vara
kulturmiljövårdens intressen vid exempelvis bolagiseringen och
privatiseringen av domänverket.
Med instämmande i motion 1991/92:N52 (s) anför kulturutskottet
att många frågor beträffande kulturminnen kvarstår. Det
utredningsarbete som skall genomföras av riksantikvarieämbetet
och domänverket bör, enligt kulturutskottets uppfattning, inte
forceras. I stället bör de många fastigheter, för vilka
fortsatta överväganden är nödvändiga, kvarstå i statlig ägo
under en övergångsperiod till dess erforderliga utredningar är
avslutade och beslut kan tas huruvida de skall förbli i statlig
ägo eller överföras till domänbolaget. Utskottet anser vidare
att regeringen -- när resultaten av det fortsatta
utredningsarbetet är klart -- bör återkomma till riksdagen med
förslag om vad som skall stanna i statens ägo och vad som bedöms
kunna överföras till domänbolaget. Sammanfattningsvis förordas
att näringsutskottet föreslår riksdagen att som sin mening ge
regeringen till känna vad kulturutskottet har anfört.
Kulturutskottet hänvisar vidare -- såvitt gäller det nu
aktuella yrkandet i motion 1991/92:N47 (fp) -- till riksdagens
uttalande (bet. 1991/92:KrU18) om att frågan om inrättande av en
nationell stiftelse för kulturmiljöförvaltning bör ingående
prövas; ett förslag härom har lagts fram i betänkandet (SOU
1991:64) Att förvalta kulturmiljöer. Enligt kulturutskottets
uppfattning är den nu aktuella motionen tillgodosedd genom
riksdagens tidigare uttalande.
Näringsutskottet har förståelse för de synpunkter som kommer
till uttryck i motion 1991/92:N52 (s) och till vilka
kulturutskottet ansluter sig. Enligt näringsutskottets
uppfattning finns det emellertid anledning att på dessa frågor
anlägga motsvarande synpunkter som utskottet i det föregående
har redovisat när det gäller naturvård. En försening av det
arbete som nu förestår skulle avsevärt försvåra ombildningen av
domänverket till ett aktiebolag. Utskottet utgår emellertid
ifrån att regeringen kommer att iaktta mycket stor hänsyn när
det gäller att bevara de värdefulla kulturmiljöer som är berörda
genom bolagsbildningen.
Med det sagda tillstyrker näringsutskottet propositionen i den
del som avser kulturminnen. Motionerna 1991/92:N47 (fp) och
1991/92:N52 (s) avstyrks, den förra i berörd del.
Kronoholmarna
Vid Sveriges kuster finns en stor mängd holmar och skär som
tillhör staten, s.k. kronoholmar. Sedan år 1986 förvaltas
flertalet av dessa av domänverket. Ett stort antal av dem är
oregistrerade, dvs. de är inte åsatta fastighetsbeteckningar. En
systematisk fastighetsregistrering har genomförts endast för
kronoholmarna utmed kusten i Norrbottens län. För övriga
kustavsnitt -- främst i Göteborgs och Bohus län --  pågår eller
kommer inom kort att påbörjas förrättningar enligt lagen
(1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering.
Principfrågor avseende domänverkets förvaltning av
kronoholmarna har behandlats av riksdagen vid två tillfällen,
nämligen våren 1986 (1985/86:110, bet. FiU:32) och hösten 1991
(bet. 1991/92:FiU1). Vid det senare tillfället modifierades de
år 1986 fastställda riktlinjerna. Sålunda skall presumtionen i
fortsättningen inte vara ett statligt ägande av marken på
kronoholmarna utan marken skall få friköpas av de boende.
Det övervägande antalet kronoholmar är obebyggda. Till största
delen utgörs dessa av improduktiv mark som emellertid i många
fall är av stort intresse för naturvården. Regeringen föreslår
nu att kronoholmarna skall bli kvar i statens ägo. Tre av dem --
Käringön, Gullholmen och Brämön med Kalven -- bör dock överlåtas
till bolaget, anser regeringen och motiverar sin ståndpunkt med
att domänverket på dessa holmar har gjort och planerar
omfattande investeringar. På Käringön pågår dessutom upplåtelse
av mark med tomträtt till husägarna.
Domänverkets förvaltning av kronoholmarna har skapat en
motsättning mellan staten -- genom domänverket -- och husägarna,
heter det i motion 1991/92:N38 (m). Som ett exempel anges att
nyinflyttade drabbas av boendekostnader som har ökat avsevärt
efter domänverkets övertagande. Motionärerna anför i huvudsak
tre skäl för att riksdagen bör avslå förslaget om att Käringön
och de övriga angivna holmarna skulle överföras till bolaget.
Det strider, enligt motionärernas uppfattning, mot riksdagens
beslut hösten 1991. Vidare skulle ett överförande till bolaget
innebära att offentlig insyn i förvaltningen förhindras. De
anför också att förvaltning i aktiebolagsform kan innebära att
ägarens -- statens -- riktlinjer kan åsidosättas. Motionärerna
yrkar mot denna bakgrund avslag på propositionen i del del som
rör kronoholmarna. Vidare begär de en snar undersökning av
lämplig form för att överföra ägandet av hela eller delar av
kronoholmarna till de åboende. Motionärerna anser också att
riksdagen bör uttala sig till förmån för en prissättning som
medger att den permanentboende befolkningen kan bo kvar på dessa
holmar.
Finansutskottet anser att regeringens förslag inte stämmer
överens med riksdagens beslut hösten 1991. Utskottet förutsatte
därvid att den till enskilda husägare redan påbörjade
överlåtelsen av kronoholmsmark skulle fortsätta, där inte
specifikt starka statliga bevarandeintressen omöjliggör detta. I
motsats till tidigare gällande princip anförde utskottet vidare
att det borde ankomma på den berörda myndigheten att som säljare
påvisa bevarandeintressen som motiverar fortsatt statligt
ägande. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning.
Finansutskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen nu inte
bör fatta ett generellt beslut om att kronoholmarna, med i
propositionen angivna undantag, skall förbli i statlig ägo.
Inte heller när det gäller förslaget om att tre av holmarna --
Käringön, Gullholmen och Brämön med Kalven -- skall överföras
till det nya bolaget delar finansutskottet regeringens
uppfattning. Finansutskottet kan för sin del inte godta den i
propositionen anförda motiveringen, som går ut på att tidigare
verkställda statliga investeringar skall tillgodogöras det nya
bolaget enbart därför att de har genomförts i domänverkets regi.
Även om propositionen är något oklar vad gäller förslagen till
framtida disposition av kronoholmarna, fortsätter
finansutskottet, är intentionen uppenbarligen att bolaget endast
tillfälligtvis skall äga de angivna holmarna. Avsikten är
sålunda att marken skall bjudas ut till försäljning.
Finansutskottet kan emellertid inte se några skäl till eller
fördelar med att just Käringön, Gullholmen och Brämön med Kalven
skulle tillföras det nya bolaget. En rimligare lösning är,
enligt utskottets mening, att föra över samtliga holmar till
byggnadsstyrelsen eller den fastighetsförvaltande myndighet som
skall bildas. Härigenom kan staten ges möjligheter att vid den
fortsatta exploateringen välja den form -- exempelvis
försäljning, tomträtt, arrende -- som bedöms som mest
fördelaktig för staten och de boende på holmarna.
I frågan om prissättningen av kronoholmsmark hänvisar
finansutskottet till sitt ställningstagande år 1986 (bet. FiU
1985/86:32); utskottet uttalade därvid att de då aktuella
arrendeavgifterna borde vara marknadsmässigt anpassade och ge
full kostnadstäckning. I en avvikande mening (s) i yttrandet
anförs att det i enlighet med tidigare tillämpad princip bör
gälla att mark på kronoholmar bör säljas endast om köparen kan
visa att inga bevarandeintressen berörs negativt.
Näringsutskottet ansluter sig till vad finansutskottet nu har
sagt. Riksdagen bör med anledning av propositionen i denna del
och motion 1991/92:N38 (m) som sin mening ge regeringen till
känna vad utskottet här har anfört.

Övriga intressen
I propositionen berörs även vissa andra intressen såsom
totalförsvaret, forskning och utveckling, kronotorp m.m.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till
riktlinjer i denna del.
Överföring av övriga tillgångar och skulder
I propositionen (s. 44--49) anges att domänkoncernen efter
genomförd bolagsbildning bör  ges en stabil finansiell struktur.
Två skäl för detta anges. Dels är den verksamhet som bolaget
bedriver konjunkturkänslig, dels underlättar en sådan stabilitet
en framtida privatisering. Det begärs att regeringen skall ges
bemyndigande att närmare utforma villkoren för överföringen av
tillgångar och skulder.
I huvudsak föreslås följande gälla. Överföring av tillgångar
och skulder skall i princip ske till bokförda värden.
Domänverkets förlagslån skall omvandlas till eget kapital i
Domän AB. Vidare skall bolaget överta domänverkets
pensionsskuld. Det anges också att den beslutade särskilda
inleveransen av medel till staten under budgetåret 1991/92 skall
framflyttas till budgetåret 1992/93. I sammanhanget erinras om
domänverkets innehav av 25% av aktierna i ASSI. Detta bolag --
liksom det blivande domänbolaget -- omfattas av riksdagens
bemyndigande att  privatisera vissa statliga företag. I syfte
att underlätta en privatisering av ASSI bör, enligt regeringens
uppfattning, aktierna i ASSI ligga kvar i statens ägo. Riksdagen
föreslås godkänna de nu angivna riktlinjerna.
I motion 1991/92:N45 (s) framförs invändningar mot planerna på
en privatisering av det tilltänkta domänbolaget. Som ett
alternativ till en sådan privatisering föreslår motionärerna,
som tidigare nämnts, att det bildas en statlig skogskoncern.
Denna skulle bestå av domänverket -- sedermera domänbolaget --,
ASSI och Ncb AB. För att en sådan koncernbildning inte skall
försvåras eller hindras avvisar motionärerna regeringens förslag
när det gäller aktieinnehavet i ASSI; innehavet bör sålunda
överföras till det tilltänkta bolaget.
Näringsutskottet har ingen invändning mot regeringens förslag
i denna del. Propositionen tillstyrks alltså. Följaktligen
avstyrker utskottet motion 1991/92:N45 (s) såvitt här är i
fråga.
AB Göta kanalbolag
Göta kanal, vars först byggda del öppnades för trafik år 1822,
är ett kulturhistoriskt värdefullt byggnadsverk. Kanalen besöks
årligen av ca 1,5 miljoner besökare som tillbringar sin fritid
på eller vid kanalen. Den kan betecknas som ett av Sveriges
större turistobjekt.
AB Göta kanalbolag -- som sedan  år 1984 är ett dotterbolag
till domänverket -- äger och förvaltar dels själva
kanalfastigheten, dels skogsmark. År 1991 omsatte bolaget ca 24
milj.kr. Kostnaderna för själva kanalen gäller dels driften,
dels upprustning.
De intäkter som avses täcka kostnaderna för driften härrör för
närvarande från i huvudsak fem källor, nämligen kanalfarten (ca
6,6 milj.kr. år 1991), viss affärsrörelse i kanalbolagets egen
regi (ca 1,5 milj.kr.), arrenden avseende kanalfastigheten (ca
2,5 milj.kr.), avkastningen från skogsmarken (ca 2,5 milj.kr.)
samt bidrag från två landsting (ca 1,2 milj.kr.). För åren
1990--1992 har beräknats ett negativt resultat på totalt 1,8
milj.kr., som täcks med statligt stöd.
Ett omfattande upprustningsbehov kunde konstateras vid
domänverkets övertagande av kanalen. Vid två tillfällen, åren
1984 och 1990, har riksdagen beslutat om finansieringen i
enlighet med femåriga upprustningsplaner för kanalen.
Upprustningskostnaderna har hittills täckts på tre olika sätt,
nämligen genom  direkta statliga anslag, beredskapsarbeten och
nedsättning av domänverkets inleverans av överskottsmedel till
staten. Enligt den senaste planen (prop. 1989/90:100 bil. 14,
bet. NU28) beräknas ett belopp av 76 milj.kr. för femårsperioden
1990/91--1994/95, dvs. omkring 15 milj.kr. för vart och ett av
åren. När upprustningen enligt nu gällande femårsplan har
slutförts torde upprustningsbehovet inte vara lika omfattande.
Efter år 1995 beräknas sålunda den årliga kostnaden för
upprustning uppgå till 9--10 milj.kr.
I propositionen föreslås (s. 49 f.) att verksamheten i AB Göta
kanalbolag skall delas upp. Kanalfastigheten skall överlåtas
till staten medan skogsmarken skall överföras till domänbolaget.
I det föregående har återgetts regeringens uttalande om att en
åtskillnad mellan ägarfunktionen och förvaltarfunktionen bör
göras när det gäller statens egendom. Såvitt gäller kanalen bör
enligt regeringen statens ägarfunktion utövas av
byggnadsstyrelsen -- eller dess efterföljare. Förvaltningen av
kanalen föreslås under en fyraårsperiod ombesörjas av
domänbolaget. Verksamheten föreslås bli finansierad inom ramen
för de villkor som anges i överlåtelseavtalet mellan staten och
domänbolaget.  Efter denna period är avsikten att staten skall
fullgöra sitt ägaransvar genom upphandling av
förvaltningstjänsterna i fri konkurrens.
Kritik mot regeringens förslag framförs i fyra motioner; den
gäller dels uppdelningen av bolaget, dels den framtida
förvaltningen av kanalen.
Tanken på en uppdelning av verksamheten i AB Göta kanalbolag
är starkt främmande för upphovsmännen till motion 1991/92:N46
(fp, c, kds). Den föreslagna konstruktionen är olämplig från
ekonomisk, praktisk och kulturhistorisk synpunkt, heter det.
Motionärerna hänvisar till att innehavet av skogsmark genererar
ett väsentligt ekonomiskt tillskott till driften av kanalen. En
ökad avgiftsfinansiering är utesluten, hävdar de. Mot denna
bakgrund föreslår motionärerna att bolaget -- inkl. samtliga
tillgångar -- skall förbli i statens ägo. Krav och motiveringar
av liknande innehåll framförs i motionerna 1991/92:N43 (s) och
1991/92:N53 (c).
Regeringens förslag om en uppdelning av AB Göta kanalbolags
verksamhet godtas, heter det i motion 1991/92:N45 (s). Däremot
har motionärerna starka invändningar mot den del av förslaget
som gäller drift och upprustning, som de uppfattar vara en
tidsmässigt orimlig inskränkning av statens ansvar.
Kulturutskottet ansluter sig till regeringens uttalande om
kanalens kulturhistoriska värde och dess betydelse för turismen.
Utskottet utgår från att statens ansvar för drift och underhåll
inte upphör efter den angivna fyraårsperioden.  Utskottet
förutsätter vidare att staten -- såväl under den närmaste
fyraårsperioden som under tiden därefter -- tar till vara den
kompetens beträffande kanalens drift och underhåll som  finns
inom AB Göta kanalbolag. Efter att bl.a. ha erinrat om
riksdagens uttalande om en nationell stiftelse för
kulturmiljöförvaltning (bet. 1991/92:KrU18) slår kulturutskottet
fast att statligt stöd i någon form under alla förhållanden
torde bli erforderligt för att kanalen även fortsättningsvis
skall kunna bevaras och användas.
Med angivna förtydliganden och kompletteringar beträffande
statens långsiktiga ansvar för Göta kanal har kulturutskottet
inte något att invända mot de i propositionen föreslagna
riktlinjerna för det framtida ansvaret för AB Göta kanalbolag.
Näringsutskottet vill understryka Göta kanals värde, såväl som
kulturhistoriskt byggnadsverk som turistattraktion. Det får i
första hand anses vara en statlig angelägenhet att ansvara för
att Göta kanal även i framtiden upprustas och drivs så att dessa
värden kan vidmakthållas. Enligt utskottets mening bör därför AB
Göta kanalbolag kvarstå i statlig ägo. I motsats till regeringen
anser utskottet att kanalbolaget bör behålla kanalfastigheten.
Med en sådan lösning säkerställs ett bidrag till kostnaderna för
driften av kanalen. Såsom har framkommit i det föregående har
riksdagen beslutat om finansieringen av den upprustning som kan
behövas för kanalens fortbestånd. Utskottet utgår från att medel
för verksamheten med Göta kanal även i fortsättningen kommer att
tillförsäkras genom statsmakternas försorg.
I enlighet med regeringens förslag menar utskottet vidare att
den skogsmark som nu ägs av kanalbolaget bör överföras till
domänbolaget. Härigenom tillgodoses kravet på att förvaltningen
av den produktiva marken skall effektiviseras. Utskottet anser
det inte vara ändamålsenligt att finansieringen av
kanalverksamheten -- som därutöver kräver ytterligare statligt
stöd -- görs beroende av avkastningen av en skogsegendom, som
därtill är starkt konjunkturkänslig.
Enligt utskottets uppfattning bör regeringen föranstalta om
erforderliga åtgärder med anledning av vad utskottet nu har
anfört om AB Göta kanalbolag. Genom ett uttalande av riksdagen
av denna innebörd blir motionerna 1991/92:N45 (s), 1991/92:N43
(s),  1991/92:N46 (fp, c, kds) och 1991/92:N53 (c) i huvudsak
tillgodosedda, den förstnämnda i nu aktuellt avseende.
Vissa lagförslag
Som en följd av regeringens förslag till riktlinjer för
överföringen av verksamheten vid domänverket till
aktiebolagsform uppstår behov av vissa lagändringar. I det
föregående har förslaget i propositionen om ändringar i
rennäringslagen behandlats.
I propositionen föreslås också vissa ändringar i lagen
(1980:565) om undantag från fastighetsbildningslagen (1970:988)
och jordförvärvslagen (1979:230) vid friköp av kronotorp. Genom
den föreslagna ändringen kommer lagen att vara tillämplig på
lägenhet som vid utgången av juni 1992 stod under domänverkets
förvaltning, oavsett vem som därefter äger lägenheten.
Vidare föreslås en ändring i jaktlagen (1987:259). Enligt
denna ändring skall det stadgas att jakträtten på nio angivna
egendomar tillkommer staten. Bestämmelsen innebär ett undantag
från huvudregeln att jakträtten tillkommer markägaren.
Även vapenlagen (1973:1176) föreslås bli ändrad, eftersom det
i denna finns bestämmelser om vissa befogenheter för personal
vid ett antal angivna myndigheter. Genom ändringarna tas
domänverket bort från förteckningen över dessa myndigheter.
Näringsutskottet godtar regeringens förslag i nu angivna
delar.
Bemyndigande
Regeringen begär slutligen ett bemyndigande att genomföra
ombildningen av domänverket till ett aktiebolag enligt de
riktlinjer som har angivits i propositionen.
Enligt näringsutskottets mening bör riksdagen bemyndiga
regeringen att genomföra ombildningen i enlighet med vad
utskottet har anfört i det föregående.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motion 1991/92:N41 yrkande 1 och motion
1991/92:N42,
men. (v) - delvis
2. beträffande överföring och försäljning av viss egendom
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:134 momenten
5 och 6, det sistnämnda i ifrågavarande del, och med avslag på
motionerna 1991/92:N39 och 1991/92:N40, motion 1991/92:N41
yrkande 8, motion 1991/92:N44 yrkande 1 och motion 1991/92:N45
yrkande 1 i ifrågavarande del
dels godkänner de riktlinjer för försäljning av mark till
enskilda som anges i propositionen,
dels godkänner de riktlinjer i ifrågavarande del för
överföringen av fast egendom från staten till Domän AB som anges
i propositionen,
res. 1 (s)
men. (v) - delvis
3. beträffande rennäringen
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:134 moment
1 och motion 1991/92:N41 yrkande 7
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i rennäringslagen (1971:437), dock med ändring
enligt Föreslagen lydelse i bilaga till bilaga 5,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. beträffande naturvård
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:134 moment 6
i ifrågavarande del och med avslag på motion 1991/92:N41
yrkandena 2--6,  motion 1991/92:N44 yrkande 2, motion
1991/92:N45 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1991/92:N47
yrkandena 1, 2 i ifrågavarande del och 3 och motionerna
1991/92:N50 och 1991/92:N51 godkänner de riktlinjer i
ifrågavarande del för överföringen av fast egendom från staten
till Domän AB som anges i propositionen,
res. 2 (s)
men. (v) - delvis
5. beträffande vattenområden
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:134 moment 6
i ifrågavarande del och med avslag på motion 1991/92:N48
godkänner de riktlinjer i ifrågavarande del för överföringen av
fast egendom från staten till Domän AB som anges i
propositionen,
6. beträffande jakt och fiske
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:134 moment 6
i ifrågavarande del och med avslag på motion 1991/92:Jo423
yrkande 2 och motionerna 1991/92:Jo436 och 1991/92:N49 godkänner
de riktlinjer i ifrågavarande del för överföringen av fast
egendom från staten till Domän AB som anges i propositionen,
res. 3 (s)
7. beträffande kulturminnen
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:134 moment 6
i ifrågavarande del och med avslag på motion 1991/92:N47 yrkande
2 i ifrågavarande del och motion 1991/92:N52 godkänner de
riktlinjer i ifrågavarande del för överföringen av fast egendom
från staten till Domän AB som anges i propositionen,
res. 4 (s)
8. beträffande kronoholmarna
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:134 moment
6 i ifrågavarande del och motion 1991/92:N38 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 5 (s) - motiv.
9. beträffande övriga intressen
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:134 moment 6
i ifrågavarande del godkänner de riktlinjer i ifrågavarande del
för överföringen av fast egendom från staten till Domän AB som
anges i propositionen,
10. beträffande överföring av övriga tillgångar och
skulder
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:134 moment 7
och med avslag på motion 1991/92:N45 yrkande 1 i ifrågavarande
del godkänner de riktlinjer för överföringen av tillgångar och
skulder från staten till Domän AB som anges i propositionen,
res. 6 (s)
11. beträffande AB Göta kanalbolag
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:134 moment
8, motion 1991/92:N43, motion 1991/92:N45 yrkande 2 och
motionerna 1991/92:N46 och 1991/92:N53 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. beträffande vissa lagförslag
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:134 momenten
2--4 antar de i propositionen framlagda förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1980:565) om undantag från
fastighetsbildningslagen (1970:988) och jordförvärvslagen
(1979:230) vid friköp av kronotorp,
b) lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
c) lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),
13. beträffande bemyndigande
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:134 moment
9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
men. (v) - delvis
Stockholm den 21 maj 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard
Molén (m), Birgitta Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Bo
Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd),
Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Jan
Backman (m), Bo Bernhardsson (s), Gudrun Norberg (fp), Björn
Kaaling (s) och Carl Olov Persson (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Överföring och försäljning av viss egendom (mom.2)
Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Björn Kaaling (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.12 med "Näringsutskottet vill" och slutar på s.13 med "i
fråga" bort ha följande lydelse:
Det är ett allmänintresse, menar näringsutskottet, att staten
inte avhänder sig kontrollen över de svenska naturtillgångarna.
Det är därför angeläget att någon utförsäljning av aktier i det
blivande domänbolaget inte kommer till stånd. Näringsutskottet
instämmer i detta avseende i de synpunkter som redovisas i
motion 1991/92:N45 (s). En privatiseringsprocess kommer enligt
utskottets mening att medföra en rad problem av principiell,
juridisk och praktisk natur. Dessa kommer i sin tur att få till
följd att bolagsledningens uppmärksamhet leds bort från dess
väsentliga uppgifter att bruka  och förvalta vårt lands största
naturresurs.
Näringsutskottet vill däremot framhålla vikten av att
domänverket ombildas till aktiebolag. En sådan åtgärd är också i
linje med det förslag som våren 1991 lades fram av den
socialdemokratiska regeringen och som sedermera riksdagen
ställde sig bakom. Möjligheten till ökad avkastning förbättras
om domänverket ges en större ekonomisk handlingsfrihet, inte
minst när det gäller att utnyttja och omforma det stora
fastighetskapital som de statliga markerna representerar.
Möjligheten till ett snabbt agerande i för koncernen intressanta
affärer är nödvändig på den konkurrensutsatta marknad som det
här är fråga om. En bolagisering av domänverket bör vidare ses i
det perspektivet att det måste anses angeläget med en
integrering på det statliga området när det gäller skogsbruk och
skogsindustri. En effektiv statlig skogskoncern bör eftersträvas
genom en sammanslagning av domänbolaget, ASSI och Ncb AB.
I några -- -- -- (= utskottet) -- -- -- är erforderligt.
Utskottet anser vidare att nu gällande gräns för bedrivande av
skogsbruk i fjällområdet bör gälla. Därmed avstyrks
propositionens förslag om en flyttning av gränsen i Norrbottens
och Västerbottens län till den s.k. odlingsgränsen. Det är,
menar utskottet, naturligt att hithörande frågor behandlas i
samepropositionen.
Mot bakgrund av att ännu en rad frågor är olösta när det
gäller överföringen av domänverkets egendom till bolaget anser
näringsutskottet att ombildningen till aktiebolag inte bör ske
förrän den 1 januari 1993. Ett sådant uppskov skulle också
möjliggöra att den skogspolitiska kommitténs väntade förslag kan
beaktas.
Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1991/92:N45 (s)
såvitt den gäller här aktuella frågor. Övriga motioner avstyrks
i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande överföring och försäljning av viss egendom
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:134
momenten 5 och 6, det sistnämnda i ifrågavarande del, med bifall
till motion 1991/92:N45 yrkande 1 i ifrågavarande del och med
avslag på motionerna 1991/92:N39 och 1991/92:N40, motion
1991/92:N41 yrkande 8 och motion 1991/92:N44 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Naturvård (mom.4)
Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Björn Kaaling (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.18 som
börjar med "Näringsutskottet vill" och slutar med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet vill först erinra om att det miljöpolitiska
mål som riksdagen lade fast våren 1991 bl.a. innebär att den
biologiska mångfalden skall säkerställas.  Domänverkets
markinnehav är härvidlag av stort intresse. Näringsutskottet
finner emellertid -- i likhet med vad som sägs i motion
1991/92:N45 (s) -- att regeringens förslag för att tillgodose
naturvårdens intressen är alltför begränsat. Härtill kommer att
en privatisering av domänverkets markinnehav innebär att arbetet
med att åstadkomma ett effektivt sådant skydd försvåras eller
t.o.m. hindras.
Stöd för utskottets farhågor i detta avseende visas genom
regeringens förslag när det gäller domänreservaten. Domänverket
har kunnat göra stora insatser för naturvården och det rörliga
friluftslivet genom sitt stora och samlade markinnehav. Dessa
insatser har underlättats genom att verket sålunda har
undantagit stora delar från normalt skogsbruk i områden som
ansetts böra skyddas av naturvårds- eller skogshistoriska skäl.
Det stora antal domänreservat som nu föreslås bli överfört till
staten bör, enligt utskottets mening, kvarstå i bolagets ägo.
Det finns, menar utskottet, ett stort värde i att naturvårdande
uppgifter hålls kvar i bolaget och att förvaltningen är samlad.
Näringsutskottet ansluter sig till tanken att i samband med
bolagsbildningen viss del av domänbolagets mark bör finnas
tillgänglig för naturvårdsändamål och -- på sikt -- ställas till
naturvårdsfondens förfogande. Däremot kan utskottet inte finna
det motiverat att det skulle inrättas en särskild arbetsgrupp
med uppgift att bl.a. föreslå vilka markavsättningar som härvid
skulle behövas. Utskottet erinrar om den skogspolitiska
kommitténs förestående redovisning i detta avseende liksom om
det löpande arbete som pågår hos statens naturvårdsverk och
länsstyrelserna. Utskottet vill betona att något
ställningstagande till hur naturvårdens intressen såvitt här är
i fråga skall tas till vara i fortsättningen inte bör göras
innan resultatet av den skogspolitiska kommitténs arbete har
presenterats. I linje med vad jordbruksutskottet har anfört
anser näringsutskottet att regeringen bör återkomma till
riksdagen med en redovisning av hur naturskyddet i nu aktuellt
avseende skall utformas. Propositionen avstyrks sålunda i här
berörd del.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande naturvård
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N45 yrkande 1 i
ifrågavarande del, med anledning av motion 1991/92:N41 yrkandena
2--6, motion 1991/92:N44 yrkande 2, motion 1991/92:N47 yrkandena
1, 2 i ifrågavarande del och 3 och motionerna 1991/92:N50 och
1991/92:N51 och med avslag på proposition 1991/92:134 moment 6 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
3. Jakt och fiske (mom.6)
Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Björn Kaaling (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som
börjar med "Näringsutskottet ansluter" och slutar med "berörd
del" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet vill erinra om att jakten är en folkrörelse i
vårt land, av betydelse både från ekonomiska och sociala
utgångspunkter. Målet att folkrörelseengagemang skall bevaras
har också tidigare slagits fast av riksdagen då den nya
jaktlagen (1987:259) antogs. Samtidigt skall samhället medverka
till att skapa goda förutsättningar för jakten och därigenom
stödja jaktintresset.
Utskottet noterar emellertid de tendenser som nu finns att
jakten alltmer förlorar sin förankring hos främst
landsbygdsbefolkningen. Avgifterna för upplåtelse av jakträtt
som sker på i första hand skogsbolagens, kyrkans och
domänverkets marker har ökat kraftigt. Utvecklingen innebär en
risk för att jakt- och viltvården tappar sin förankring hos den
lokala befolkningen på landsbygden. Domänverket har tidigare
betraktats som prisledande när det gäller uttag av rimliga
avgifter för jakt. Det är därför, enligt utskottets mening,
viktigt att riksdagen klart och entydigt slår fast att staten,
som ägare till det bolagiserade domänverket, skall verka för att
en standardiserad beräkningsgrund vid bestämmande av skäliga
arrendeavgifter tillämpas.
Vad utskottet har anfört om angelägenheten att hålla rimliga
avgifter för jaktarrenden gäller i motsvarande del även för
upplåtelse av fiskevatten. Domänverket har tagit fram ett
fiskekort gemensamt för ungefär 1500 fiskeområden och sålt
detta till förhållandevis lågt pris. Det är, menar utskottet,
mycket angeläget att denna verksamhet kan utvecklas även i
fortsättningen. Regeringen bör därför ta upp överläggningar i
detta syfte med ideella organisationer, verksamma inom
fritidsfiskets område, om skötsel och upplåtelse av
hittillsvarande statliga vatten.
Med det sagda avstyrker näringsutskottet propositionen såvitt
den gäller riktlinjer för jakt och fiske i det tilltänkta
bolaget. Motion 1991/92:N49 (s) tillstyrks. Genom ett uttalande
av riksdagen av nu angiven innebörd skulle även motionerna
1991/92:Jo423 (v) och 1991/92:Jo436 (kds) bli tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande jakt och fiske
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N49, med
anledning av motion 1991/92:Jo423 yrkande 2 och motion
1991/92:Jo436 och med avslag på proposition 1991/92:134 moment 6
i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
4. Kulturminnen (mom.7)
Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Björn Kaaling (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som
börjar med "Näringsutskottet har" och slutar med "berörd del"
bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet biträder kulturutskottets uppfattning.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till
vad kulturutskottet har anfört i nu aktuell del. Därigenom
skulle motion 1991/92:N52 (s) bli tillgodosedd. Det berörda
yrkandet i motion 1991/92:N47 (fp) avstyrks med hänvisning till
vad kulturutskottet har anfört om inrättande av en nationell
stiftelse för kulturmiljöförvaltning.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande kulturminnen
att riksdagen med  bifall till motion 1991/92:N52 och med
avslag på proposition 1991/92:134 moment 6 i ifrågavarande del
och motion 1991/92:N47 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Kronoholmarna (mom. 8, motiveringen)
Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Björn Kaaling (alla
s) anser att den del av utskottets yttrande på s.25 som börjar
med "Näringsutskottet ansluter" och slutar med "har anfört" bort
ha följande lydelse:
Näringsutskottet kan inte finna något rimligt motiv till
varför vissa kronoholmar, enligt förslaget i propositionen,
först skulle föras över till det nya bolaget och därefter säljas
till enskilda. Vid ombildningen av domänverket till aktiebolag
bör i stället, enligt utskottets uppfattning, all kronoholmsmark
överföras till byggnadsstyrelsen eller den fastighetsförvaltande
myndighet som skall bildas.
När det härefter gäller frågan om riktlinjerna för upplåtelse
och överlåtelse av kronoholmsmark till enskilda vill
näringsutskottet anföra följande. Om en enskild person vill köpa
sådan mark bör det åligga denne att visa att statliga intressen
-- t.ex. avseende naturvård eller kulturhistoriska värden --
inte berörs av en överlåtelse. Genom ett remissförfarande bör
berörda myndigheter -- t.ex fortifikationsförvaltningen,
naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen -- ges
möjligheter att uttala sig om huruvida det finns ett sådant
riksintresse att marken även fortsättningsvis bör vara i statlig
ägo. Om inget riksintresse föreligger och om inte vederbörande
kommun finner några skäl till att utnyttja sin företrädesrätt
kan marken säljas.
Enligt näringsutskottets uppfattning bör alltså de riktlinjer
för upplåtelse eller överlåtelse av kronoholmsmark som riksdagen
antog år 1986 -- och som också hösten 1991 förespråkades av
företrädarna i finansutskottet för Socialdemokraterna (bet.
1991/92:FiU1 res.) -- tillämpas.
Såvitt gäller den i motion 1991/92:N38 (m) aktualiserade
prisfrågan hänvisar näringsutskottet till finansutskottets
uttalande våren 1986, varvid det anfördes att arrendeavgifterna
bör vara marknadsmässigt anpassade och ge full kostnadstäckning.
Näringsutskottet finner emellertid inte att detta
ställningstagande hindrar att sådana överlåtelse- eller
finansieringsformer bör eftersträvas som möjliggör att de
permanentboende kan bo kvar på sina öar.
6. Överföring av övriga tillgångar och skulder (mom.10)
Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Björn Kaaling (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.25 som
börjar med "Näringsutskottet har" och slutar med "i fråga" bort
ha följande lydelse:
Genom bildande av en av staten helägd skogskoncern bestående
av domänverket -- sedermera domänbolaget --, ASSI och Ncb AB
skulle stora fördelar kunna uppnås. Näringsutskottet delar
således den uppfattning i detta avseende som framförs i motion
1991/92:N45 (s). En sådan samordning av olika verksamheter
skulle på ett effektivt sätt underlätta en angelägen integrering
mellan statligt skogsbruk och statlig skogsindustri. Vid ett
genomförande i linje med vad utskottet här har förordat skulle
regeringens förslag beträffande domänverkets aktier i ASSI sakna
aktualitet. Utskottet förordar alltså att aktieinnehavet
överförs till det tilltänkta domänbolaget. Genom ett uttalande
av riksdagen av denna innebörd skulle motion 1991/92:N45 (s) bli
tillgodosedd i berörd del. Övriga riktlinjer för överföringen av
tillgångar och skulder till bolaget tillstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande överföring av övriga tillgångar och
skulder
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:134 moment
7 och med bifall till motion 1991/92:N45 yrkande 1 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
I följande frågor skiljer sig min uppfattning från utskottets.
Avslag på propositionen, m.m.
I propositionen föreslås de riktlinjer som skall gälla vid
ombildningen av domänverket till aktiebolag. Inte minst mot
bakgrund av att domänbolaget avses bli privatiserat anser jag
att propositionen är så bristfällig att den inte kan ligga till
grund för ett beslut av riksdagen.
Det är enligt min uppfattning svårt att finna några sakliga
skäl för regeringens brådska. Såsom påpekas i propositionen
kommer utförsäljningen  av mark till enskilda att ta flera år.
Särskilt i rådande konjunkturläge torde markförsäljning inte bli
aktuell i någon nämnvärd grad. Detta visar att regeringen vill
få igenom sina förslag snabbt utan en ordentlig och öppen
debatt. De i många fall mycket komplexa frågor som berörs i
anslutning till bolagiseringen borde ha föranlett en omsorgsfull
kartläggning och ingående analys, såväl när det gäller de
ekonomiska effekterna för staten som de ekologiska effekterna.
Domänverket har under en längre tid verkat på en fri och
konkurrensutsatt marknad och har med stor sannolikhet varit
lönsamt för staten att äga. Att i nuvarande konjunkturläge sälja
ut mark är därför en dålig affär för staten. Även från
fördelningssynpunkt är det fel att vinsten från vår gemensamma
mark i framtiden skall tillfalla ett mindre antal personer,
nämligen dem som vid en viss tidpunkt har haft råd att köpa
marken. Vidare är det samhällsekonomiskt oroande med stora
statliga utförsäljningar; riskvilligt kapital är en bristvara
och om det används till att köpa egendom som hittills har varit
i statlig ägo finns det en risk för att andra nyttiga
investeringar hämmas.
Särskilt beträffande rennäringen är förslaget oklart på
viktiga punkter. De problem som uppkommer vid en förändring av
statens markägande i de områden som berör samerna måste,
enligt min uppfattning, beredas noggrant. Eftersom många
hithörande frågor är mycket komplexa -- något som regeringen
också medger -- är ett helhetsperspektiv nödvändigt. Det är
därför naturligt och lämpligt att samtliga frågor som gäller
rennäringen behandlas i den samlade samepropositionen. Ett
tillbakavisande av propositionen skulle innebära att de
rättssäkerhetskrav som åberopas i motion 1991/92:N42 (v) kan
tillgodoses. Ingen omfattande förändring av domänverkets marker
bör beslutas innan de oklarheter som anses råda inom lappmarken
i de två nordligaste länen har klarats upp. Detta handlar dels
om större rätt till vissa markarealer och byaskogar, dels om
rätten till de s.k. ströängarna.
Mot bakgrund av vad jag har anfört i det föregående anser jag
att regeringens förslag bör avslås i dess helhet. I andra hand
bör regeringens förslag beträffande överföring och försäljning
av här aktuell egendom avslås av riksdagen. Med det sagda
tillstyrks motionerna 1991/92:N41 (v) och 1991/92:N42 (v), den
förra i berörd del.
Naturvård
Skulle förslagen i de båda nyssnämnda motionerna om avslag på
propositionen i dess helhet avslås förordar jag i andra hand
bifall till de yrkanden om hänsynen till naturvårdsintresset som
framställs i motion 1991/92:N41 (v). Enligt min uppfattning
måste den biologiska mångfalden säkras. Detta kan åstadkommas
endast om det bildas ett finmaskigt nät av skogliga reservat.
Det är mot den bakgrunden nödvändigt att betydande arealer
undantas från skogsbruk. De avsättningar för detta ändamål som
föreslås är helt otillräckliga. Jag anser -- i likhet med
jordbruksutskottet -- att en arbetsgrupp bör ges i uppgift att
utarbeta förslag om vilka ytterligare skogsarealer som bör
överföras till naturvårdsfonden. Det bör också uppdras åt
arbetsgruppen att föreslå lämpliga arealer som markreserv för
framtida markbyten. Jag anser vidare att det är angeläget att
det i överlåtelseavtalet förs in villkor som säkerställer
naturvårdsintresset. Ett sådant villkor kan innebära att mark
som har överlåtits till bolaget -- men som vid ett senare
tillfälle befinns vara skyddsvärd -- kan återgå till staten utan
kostnad.
Jakt och fiske
Jag ansluter mig till de synpunkter som förs fram i
reservation 3 angående frågor om jakt och fiske.
Kulturminnen
Jag ansluter mig vidare till vad som sägs i reservation 4
beträffande kulturminnen.
Kronoholmarna
Jag instämmer också i vad som anförs i reservation 5 rörande
kronoholmarna.
Överföring av övriga tillgångar och skulder
Jag ansluter mig även till de synpunkter som framförs i
reservation 6 avseende överföring av övriga tillgångar och
skulder.
Bemyndigande
I första hand har jag yrkat att propositionen skall avslås i
sin helhet. Skulle detta förslag inte vinna riksdagens gehör bör
regeringens bemyndigande att genomföra ombildningen av
domänverket till ett aktiebolag innefatta de riktlinjer som jag
har förordat i det föregående.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under momenten 1, 2, 4 och 13 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N41 yrkande 1 och
motion 1991/92:N42 avslår proposition 1991/92:134,
2. beträffande överföring och försäljning av viss egendom
att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 1 --
med bifall till motion 1991/92:N41 yrkande 8 och med  avslag på
proposition 1991/92:134 momenten 5 och 6, det sistnämnda i
ifrågavarande del, motionerna 1991/92:N39 och 1991/92:N40,
motion 1991/92:N44 yrkande 1 och motion 1991/92:N45 yrkande 1 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i
det föregående anförts i denna del,
4. beträffande naturvård
att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 1 --
med bifall till motion 1991/92:N41 yrkandena 2--6, med anledning
av motion 1991/92:N44 yrkande 2, motion 1991/92:N45 yrkande 1 i
ifrågavarande del, motion 1991/92:N47 yrkandena 1, 2 i
ifrågavarande del och 3 och motionerna 1991/92:N50 och
1991/92:N51 och med avslag på proposition 1991/92:134 moment 6 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i
det föregående anförts i denna del,
13. beträffande bemyndigande
att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 1 --
med anledning av proposition 1991/92:134 moment 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna
del.
Regeringens förslag till
Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

Bilaga 1

Finansutskottets yttrande
1991/92:FiU6y
Bilaga 2
Riktlinjer för överföringen av verksamheten vid domänverket
till aktiebolagsform

Till näringsutskottet
Näringsutskottet har den 9 april 1992 berett finansutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1991/92:134 om
riktlinjer för överföringen av verksamheten vid domänverket till
aktiebolagsform jämte motioner.
Den fråga som rör finansutskottets beredningsområde och som
aktualiseras genom förslag i propositionen är enligt utskottets
mening avsnittet om kronoholmarna (s. 40--42). I anslutning
härtill yttrar sig finansutskottet också över motion 1991/92:N38
av Hugo Hegeland och Inger René (m).
Allmän bakgrund
Vid Sveriges kuster, framför allt i Göteborgs och Bohus län
och Norrbottens län, finns en mängd holmar och skär som tillhör
staten. Dessa s.k. kronoholmar uppgår till flera hundra. Som
framhålls i propositionen är ett stort antal av dessa
oregistrerade, dvs. de är inte åsatta fastighetsbeteckningar. I
syfte att åstadkomma en systematisk fastighetsregistrering,
vilket för närvarande endast genomförts för Norrbottens läns
kust, pågår eller kommer inom kort att påbörjas förrättningar
enligt lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och
legalisering för övriga kustavsnitt.
Det övervägande antalet kronoholmar är obebyggda. Till största
delen utgörs dessa av inproduktiv mark som i många fall är av
stort intresse för naturvården. I propositionen föreslås att
kronoholmarna även fortsättningsvis bör kvarstå i statligt
ägande.
Från denna regel görs i propositionen undantag för Käringön,
Gullholmen och Brämön med Kalven. På dessa holmar har
domänverket gjort och planerar omfattande investeringar. På
Käringön pågår upplåtelse av mark med tomträtt till husägarna. I
propositionen föreslås att här nämnda kronoholmar överförs till
det nya bolaget.
Utskottet
Som utskottet ser det är förslaget i proposition 134 att
kronoholmarna med vissa undantag även fortsättningsvis skall
ägas av staten inte i överensstämmelse med riksdagens beslut
hösten 1991 (1991/92:FiU1, rskr. 11) om bestämmelser vid
försäljning av kronoholmar.
Utskottet förutsatte i sitt betänkande att den till enskilda
husägare redan påbörjade överlåtelsen av kronoholmsmarken skulle
fortsätta, där inte specifikt starka statliga bevarandeintressen
omöjliggör detta. Den hittills gällande principen -- att
egendomen inte bör säljas och att det ankommer på köparen att
visa att inga bevarandeintressen berörs negativt (jfr FiU
1985/86:32 s. 5) -- borde enligt utskottets mening inte längre
gälla. Det borde sålunda ankomma på den berörda myndigheten att
som säljare påvisa bevarandeintressen som motiverar fortsatt
statligt ägande. Detta blev också riksdagens beslut.
Mot denna bakgrund bör enligt utskottets mening riksdagen inte
fatta ett generellt beslut att kronoholmarna med i propositionen
angivna undantag skall förbli i statlig ägo.
Att holmarna Käringön, Gullholmen och Brämön med Kalven skall
överföras till det nya bolaget motiveras i propositionen med att
domänverket gjort betydande investeringar där. Utskottet kan
emellertid inte finna att tidigare verkställda statliga
investeringar skall tillgodogöras det nya bolaget utifrån
motiveringen att de genomförts i domänverkets regi. Även om
propositionen är något oklar vad gäller förslagen till framtida
disposition av kronoholmarna är intentionen uppenbarligen att
bolaget endast tillfälligtvis skall äga här namngivna holmar.
Avsikten är sålunda att marken skall bjudas ut till försäljning.
Utskottet kan emellertid inte se några skäl till eller fördelar
med att föra över just Käringön, Gullholmen och Brämön med
Kalven till det nya bolaget. En rimligare lösning är, enligt
utskottets mening, att föra över samtliga holmar till
byggnadsstyrelsen eller den myndighet som kan bli aktuell efter
den kommande ombildningen av byggnadsstyrelsen. Härigenom kan
staten ges möjligheter att vid den fortsatta exploateringen
välja den upplåtelseform -- exempelvis försäljning, tomträtt,
arrende -- som bedöms som mest fördelaktig för staten och de
boende på holmarna.
I motion N38 av Hugo Hegeland och Inger René (m) avvisas
förslaget att överlåta Käringön, Gullholmen och Brämön med
Kalven till det nya bolaget. Vidare begär motionärerna en snabb
utredning om vilket som är den lämpligaste formen för överföring
av ägandet till de boende på holmarna och att prissättningen
därvid blir sådan att möjligheter ges för de permanentboende att
bli kvar på dessa öar.
Vad gäller förvaltningen och överlåtelseformen till enskilda
hänvisar utskottet till vad utskottet ovan anfört. I motionen
hävdas vidare att finansutskottet "icke lämnat några
prisanvisningar i sitt beslut". Utskottet vill på denna punkt
hänvisa till betänkandet FiU 1985/86:32 (rskr. 263). I detta
betänkande uttalade utskottet att de då aktuella
arrendeavgifterna borde vara marknadsmässigt anpassade och ge
full kostnadstäckning.
Stockholm den 5 maj 1992
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans
Gustafsson (s), Bengt Wittbom (m), Allan Larsson (s), Lars
Leijonborg (fp), Roland Sundgren (s), Per Olof Håkansson (s),
Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd),
Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s),
Lennart Hedquist (m) och Christel Anderberg (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars-Ove Hagberg (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof
Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson
(alla s) anser att den del av finansutskottets yttrande som
börjar med "Som utskottet" och slutar med "full
kostnadstäckning" bort ha följande lydelse:
Riksdagsbeslutet våren 1986 rörande kronoholmarnas förvaltning
(FiU 1985/86:32, rskr. 263) innebär inte att det finns något
hinder för att ge utrymme för både statlig och privatägd mark på
samma holme. I det nämnda betänkandet uttalas emellertid att
presumtionen bör vara att kronoholmsmark inte bör säljas. Om en
enskild person vill köpa mark åligger det denne att visa att
statliga intressen (exempelvis naturvårdsintressen eller
kulturhistoriska motiv) inte berörs av en överlåtelse. I
praktiken innebär detta att om en enskild person vill förvärva
mark på en kronoholme gör domänverket en prövning av
bevarandeintressena. Genom ett remissförfarande till berörda
myndigheter (exempelvis fortifikationen, naturvårdsverket,
riksantikvarieämbetet, länsstyrelsen) prövas om ett sådant
riksintresse föreligger att marken även fortsättningsvis bör
vara i statlig ägo. Om inget riksintresse föreligger och om inte
vederbörande kommun finner några skäl till att utnyttja sin
företrädesrätt kan marken säljas.
Som utskottet ser det bör det förfarande gälla vid eventuell
upplåtelse eller försäljning av kronoholmsmark som angavs i
utskottets betänkande våren 1986 (jfr även reservationen till
utskottets betänkande 1991/92:FiU1 om försäljning av
kronoholmarna).
Utskottet kan inte finna något rimligt motiv till varför vissa
kronoholmar, enligt förslaget i proposition 134, först skulle
föras över till det nya bolaget och därefter säljas till
enskilda. Vid ombildningen av domänverket till aktiebolag bör i
stället, enligt utskottets uppfattning, all kronoholmsmark
överföras till byggnadsstyrelsen.
I motion N38 av Hugo Hegeland och Inger René (m) avvisas
förslaget att överlåta Käringön, Gullholmen och Brämön med
Kalven till det nya bolaget. Vidare begär motionärerna en snabb
utredning om vilket som är den lämpligaste formen för överföring
av ägandet till de boende på holmarna och att prissättningen
därvid blir sådan att möjligheter ges för de permanentboende att
bli kvar på dessa öar.
Vad gäller förvaltningen och överlåtelseformen till enskilda
hänvisar utskottet till vad utskottet ovan anfört. I motionen
hävdas vidare att finansutskottet "icke lämnat några
prisanvisningar i sitt beslut". Utskottet vill på denna punkt
hänvisa till betänkandet FiU 1985/86:32 (rskr. 263). I detta
betänkande uttalade utskottet att de då aktuella
arrendeavgifterna borde vara marknadsmässigt anpassade och ge
full kostnadstäckning.
Att kronoholmsmarken bör värderas efter marknadsmässiga
grunder hindrar emellertid inte att sådana överlåtelse- eller
finansieringsformer bör eftersträvas som möjliggör att de
permanentboende kan bo kvar på sina öar.

Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Lars-Ove Hagberg (v) anför:
Jag instämmer i den av de socialdemokratiska ledamöterna
avgivna avvikande meningen.



Kulturutskottets yttrande
1991/92:KrU5y
Bilaga 3
Riktlinjer för överföringen av verksamheten vid domänverket
till aktiebolagsform

Till näringsutskottet
Näringsutskottet har den 28 april 1992 beslutat bereda
kulturutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition
1991/92:134 om riktlinjer för överföringen av verksamheten vid
domänverket till aktiebolagsform jämte motioner såvitt gäller
frågor inom kulturutskottets beredningsområde.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionen
samt motionerna 1991/92:N43, 1991/92:N45 yrkande 2, 1991/92:N46,
1991/92:N47 yrkande 2, 1991/92:N52 och 1991/92:N53.
I frågan har en skrivelse (KrU Dnr 91/92:167) inkommit från
Föreningen Göta Kanals Vänner med synpunkter på förslaget i
propositionen beträffande det framtida ansvaret för AB Göta
kanalbolag.
Utskottet
Kulturminnesfrågor
Riksdagen beslutade vid föregående riksmöte att verksamheten
vid domänverket skall överföras till ett av staten helägt
aktiebolag vid årsskiftet 1991/92 (prop. 1990/91:87, NU38, rskr.
318).
Under innevarande riksmöte har riksdagen bemyndigat regeringen
att helt eller delvis försälja statens aktier i statligt ägda
företag eller att sälja delar av företag i vilka staten äger
samtliga aktier (prop. 1991/92:69, NU 10, rskr. 92).
Bemyndigandet omfattar också att helt eller delvis sälja
domänverket efter genomförd bolagisering.
I den nu aktuella propositionen 1991/92:134 lämnas förslag
bl.a. om hur de särskilda intressen som är kopplade till
domänverkets mark- och fastighetsinnehav skall behandlas i ett
bolagiserat domänverk. Vidare behandlas frågan om finansieringen
av upprustningen av Göta kanal. Föredragande statsrådet anser
(s. 9) att regeringen genom att lägga fram proposition i bl.a.
dessa frågor har "uppfyllt kraven för ett slutligt genomförande
av en överföring av verksamheten vid domänverket till
aktiebolagsform".
I propositionen (s. 16--17) anförs att regeringen -- som ett
led i arbetet på att privatisera statligt ägda företag -- nu
inleder arbetet på att särskilja sådana skogs- och
marktillgångar som är kommersiellt betingade från skog och mark
som av olika orsaker bör förbli i statlig ägo. Privatiseringen
av skogsmarken skall genomföras under två skeden, där enskilda
skogs- och jordbrukare får möjligheter att förvärva statlig mark
i det första skedet och där aktier i bolaget försäljs i det
andra. Privatiseringen av de statliga skogstillgångarna är en
komplicerad process som kommer att ta flera år att genomföra.
Beträffande jordbruk och jordbruksmark bör inriktningen enligt
propositionen (s.21) vara att den helt övervägande delen av
jordbruksmarken avvecklas.
Då det nya bolaget bildas kommer inte hela det berörda
fastighetsinnehavet att kunna överlåtas. Ett omfattande arbete
återstår beträffande vissa delar av fastighetsinnehavet, innan
det är klarlagt om fastigheterna skall överlåtas till bolaget
eller stanna i statlig ägo. Byggnadsstyrelsen, och senare den
nya fastighetsförvaltande myndigheten, eller naturvårdsfonden
får överta ägarrollen, medan bolaget lämpligen kan få uppdraget
att förvalta fastigheterna till dess osäkerheten undanröjts.
Övergångsperioden anges i propositionen (s. 19) böra uppgå till
högst fyra år.
I samband med behandlingen av proposition 1991/92:44 om
riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och
ombildningen av byggnadsstyrelsen m.m. beslöt riksdagen om
kompletterande riktlinjer beträffande egendom av betydelse för
det nationella kulturarvet (yttr. KrU2y, bet. FiU8, rskr. 107).
I proposition 1991/92:134 (s. 18) sägs nu att bl.a. dessa
riktlinjer kommer att bli vägledande då domänverkets verksamhet
överförs till det nya bolaget. När ett marknadsmässigt
avkastningskrav inte kan vara enda kriteriet vid förvaltningen
-- såsom beträffande vissa kulturminnesskyddade områden och
byggnader av särskilt värde och riksintresse -- bör marken
undantas från överlåtelsen och bli kvar i statlig ägo. I de fall
endast en viss del av en fastighet berörs av ett sådant intresse
bör fastigheten överlåtas till bolaget med undantag av det
berörda kulturhistoriskt värdefulla området och byggnaderna.
Området får brytas ut genom avstyckning eller
fastighetsreglering. I de fall en fastighet överlåts till
bolaget trots att den berörs av ett särskilt intresse bör
bolaget i överlåtelseavtalet åta sig att skydda detta intresse.
Det kan också bli aktuellt att skydda intresset genom
lagändringar.
Bolagiseringen bör enligt propositionen (s. 30) ske utifrån
följande av riksdagen (bet. 1991/92:FiU8, rskr. 107) fastlagda
riktlinjer, då det gäller mark av nationellt symbolvärde samt
den stora mängd miljöer och enskilda byggnader som representerar
mycket stora kulturhistoriska värden.
Egendomar som representerar viktiga delar av det nationella
kulturarvet skall hållas samman och kvarstå i statens ägo.
Egendomar som kan betecknas som kulturreservat och som därför
är olämpliga för förvaltning i bolagsform kvarstår i statens
ägo. Det gäller t.ex. Björkö i Mälaren.
Beslut om byggnadsminnesskydd fattas beträffande de byggnader
i domänverkets förvaltning som är kvalificerade för detta.
Ett åtagande om allmän hänsyn till kulturvärdena i bolagets
ägoinnehav skrivs in i avtalet mellan staten och bolaget.
De kostnader för vård och underhåll av kulturegendom som
staten hittills bedrivit via domänverket men som nu skiljs från
bolaget beräknas och finansieras i särskild ordning.
I propositionen räknas ett antal fastigheter upp som berörs av
riktlinjerna, bl.a. kungsgårdar, kronoparker, fastigheter där
kulturmiljövårdens intressen varit huvudmotivet för statens
ägande eller förvärv, donationsfastigheter med särskilda
villkor, kronoholmarna m.fl.
Det bör enligt propositionen (s. 31) ankomma på
riksantikvarieämbetet (RAÄ) och domänverket att utreda frågorna
om ägande och förvaltning av de kulturmiljöer som redovisats i
propositionen. De båda myndigheterna kommer också att få i
uppdrag att utifrån de angivna riktlinjerna undersöka om det
finns ytterligare fastigheter som av kulturhistoriska skäl bör
behållas av staten. Utskottet har från regeringskansliet erfarit
att det -- med hänsyn till att domänbolaget i princip inte skall
äga jordbruk -- också är avsikten att en noggrann genomgång
skall göras av de gårdar som representerar stora kulturvärden i
tradition av långvarigt statligt ägande.
I propositionen (s. 31) sägs vidare att RAÄ och domänverket
skall få i uppdrag att utifrån de angivna riktlinjerna undersöka
om det finns ytterligare fastigheter under domänverkets
förvaltning som av kulturhistoriska skäl bör behållas av staten.
Om ett statligt byggnadsminne överlåts till annan ägare blir
det automatiskt byggnadsminne enligt bestämmelserna i lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen). Före det
slutliga beslutet om bolagiseringen avser regeringen att fatta
beslut om i princip samtliga byggnadsminnesfrågor som berör
domänverket för att det nya bolagets ansvar för byggnadsminnena
skall vara preciserat redan från början.
En särskild erinran från statens sida om bolagets skyldigheter
att beakta kulturminnesvårdens intressen avses skrivas in i
överlåtelsen från statens sida, när det gäller den mycket stora
mängd kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer utan
byggnadsminnesförklaring, som bolaget kommer att få ansvar för.
I två motioner, nämligen N47 (fp) yrkande 2 delvis och N52
(s) tas upp mera generella frågor som rör kulturminnesavsnittet
i propositionen.
I motion N47 anförs att det vid bolagiseringen av domänverket
finns anledning att överväga hur mark av särskilt natur- eller
kulturhistoriskt intresse skall ägas och förvaltas. Regeringen
bör enligt motionärernas mening överväga om sådana skyddade
miljöer som blir kvar i statlig ägo kan överföras till en
stiftelse med ideell och vetenskaplig förankring.
I motion N52 uppmärksammas att regeringen anser sig ha
uppfyllt kraven för ett slutligt genomförande av en överföring
av verksamheten vid domänverket till aktiebolagsform. Regeringen
avser således inte att återkomma till riksdagen beträffande de
ännu oklara frågor som gäller t.ex. vilka kulturhistoriskt
intressanta fastigheter som skall överföras till bolaget och
vilka som skall stanna i statens ägo. Motionärerna anför vidare
att det likaledes är oklart hur avtalet med bolaget kommer att
vara utformat i fråga om hänsyn till de kulturvärden som kommer
att finnas i bolagets ägo. Motionärerna anser att de
kulturminnesfrågor som berörs av propositionen är av sådan vikt
att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett mera
detaljerat beslutsunderlag före det slutliga beslutet om
bolagisering av domänverket.
I enlighet med vad kulturutskottet enhälligt anfört i sitt
betänkande 1991/92:KrU18 (s. 18--22, rskr. 204) har riksdagen
beslutat att ett utredningsförslag (SOU 1991:64), Att förvalta
kulturmiljöer, om inrättande av en nationell stiftelse för
kulturmiljöförvaltning skall bli föremål för ingående
överväganden. Kulturutskottet har nämligen blivit övertygat om
att det är nödvändigt att regering och riksdag utan alltför stor
tidsutdräkt fattar beslut som långsiktigt löser frågan om en
ändamålsenlig förvaltning av det svenska kulturarv som många av
våra kulturmiljöer utgör. Mot denna bakgrund anser
kulturutskottet att det inte krävs något ytterligare uttalande
av riksdagen i denna fråga. Den nu aktuella motionen N47 yrkande
2 i denna del avstyrks därför.
Kulturutskottet har med stort intresse följt frågorna om
bolagisering och privatisering av det statliga
fastighetsinnehavet. Utskottet anser att det är mycket angeläget
att hänsyn tas till kulturmiljöfrågorna i dessa sammanhang.
Kulturmiljöerna är av många olika slag. Det går därför inte att
ställa upp några enkla och entydiga regler för hur man skall
förfara för att på bästa sätt ta till vara kulturmiljövårdens
intressen vid exempelvis bolagiseringen och privatiseringen av
domänverket.
Som anförs i motion N52 är fortfarande många frågor inom
kulturminnesområdet olösta även om ett omfattande och grundligt
förberedelsearbete redan har gjorts. I propositionen anges inom
vilka områden och i vilka avseenden som fortsatt
utredningsarbete skall göras genom RAÄ:s och domänverkets
försorg. Enligt utskottets mening bör detta arbete inte
forceras. I stället bör de många fastigheter, för vilka
fortsatta överväganden är nödvändiga, kvarstå i statlig ägo
under en övergångsperiod till dess erforderliga utredningar är
avslutade och beslut kan fattas om huruvida de skall förbli i
statlig ägo eller överföras till domänbolaget. Utskottet anser
vidare att regeringen -- när resultaten av det fortsatta
utredningsarbetet är klart -- bör återkomma till riksdagen med
förslag om vad som skall stanna i statens ägo och vad som bedöms
kunna överföras till domänbolaget. Regeringen bör under arbetet
med dessa frågor även beakta vad som framkommer vid de fortsatta
överväganden om en nationell stiftelse för
kulturmiljöförvaltning, som riksdagen nyligen beslutat om. När
en överföring av viss fastighet från staten till domänbolaget
övervägs bör enligt utskottets mening även beaktas att
möjligheterna torde vara begränsade att i avtal med bolaget
ställa upp villkor om hänsyn till kulturmiljön, som kan få reell
betydelse även efter en privatisering och eventuell
vidareförsäljning.
Kulturutskottet anser att näringsutskottet med anledning av
propositionen och motion N52 bör föreslå riksdagen att som sin
mening ge regeringen till känna vad utskottet här anfört.

Göta kanal
Verksamheten inom AB Göta kanalbolag innefattar drift av
kanalen samt viss fastighetsförvaltning omfattande bl.a. 3800
ha skogsmark. Kanaldriften har svag lönsamhet, vilket till viss
del kompenseras av överskott från förvaltningsverksamheten.
Domänverket övertog den 30 maj 1984 förvaltningen av statens
aktier i AB Göta kanalbolag. Sedan dess har ett omfattande
upprustningsprogram påbörjats som finansierats genom
beredskapsarbete, direkta anslag över statsbudgeten och bidrag
från domänverket. Kostnaden för fortsatt upprustning anges i
propositionen till 15,6 milj.kr. per budgetår under tiden
fram t.o.m. budgetåret 1994/95, vilket enligt uppgift även
inkluderar ett driftunderskott på 1--2 milj.kr. per år. Efter år
1995 beräknas den årliga underhållskostnaden uppgå till 9--10
milj.kr. per år, vilket enligt uppgift inte inkluderar
driftunderskott.
Vid tidpunkten för domänverkets bolagisering skall enligt
propositionen kanalfastigheten -- som omfattar kanalen och mark
i omedelbar anslutning till denna -- inom AB Göta kanalbolag
överlåtas till staten. Ägaransvaret för denna kanalfastighet kan
enligt propositionen tills vidare utövas av byggnadsstyrelsen i
avvaktan på att en ny fastighetsförvaltande myndighet inrättas.
Utskottet har inhämtat att avsikten med förslaget i
propositionen vidare är att AB Göta kanalbolag -- sedan
kanalfastigheten överlåtits till staten -- behåller skogsmarken,
varefter kanalbolaget överlåts till det nya domänbolaget, som
därigenom tillförs skogsmarken.
Drift och underhåll av kanalen bör enligt propositionen
skiljas från ägandet av kanalen. Drift och underhåll bör därför
på sikt upphandlas i konkurrens på marknaden. Under de närmaste
fyra åren bör emellertid domänbolaget i avtalet med staten få i
uppdrag att svara för drift och underhåll av kanalen enligt
gällande upprustningsplaner. Detta skall finansieras inom ramen
för de villkor som anges i överlåtelseavtalet mellan staten och
Domän AB. Med denna lösning säkerställs enligt föredragande
statsrådet bevarandet av Göta kanals kulturhistoriska värde och
upprustningen av kanalen.
Frågan om Göta kanal tas upp i fyra motioner. I motionerna
har olika tolkningar gjorts av vad skrivningarna i propositionen
betyder beträffande ägande, underhåll och drift av kanalen.
Göta kanals stora betydelse från turist-, miljö- och
kultursynpunkt betonas i motion N43 (s). För att denna speciella
kulturmijö skall kunna bibehållas bör staten ta på sig ansvaret
för drift och underhåll. Motionärerna framhåller att överskottet
från kanalbolagets skogsmark i dag används till att täcka
kostnaderna för driften av kanalen. De anser att AB Göta
kanalbolag -- som har stor och unik kompetens beträffande
skötseln av kanalen -- bör ha ansvaret för framtida drift och
underhåll utan tidsbegränsning.
I motion N45 (s) ansluter sig motionärerna till regeringens
förslag om AB Göta kanalbolag, dvs. till överlåtande av AB Göta
kanalbolag inkl. bolagets skogsmark till Domän AB och till
överlåtande till staten av kanalfastigheten. Motionärerna
hemställer att statens ansvar för drift och underhåll av kanalen
inte skall tidsbegränsas till fyra år (yrkande 2).
Slutligen hemställs i motionerna N46 (fp, c, kds) och N53 (c)
att AB Göta kanalbolag i sin helhet skall stanna kvar i statlig
ägo och att statens ansvar för drift och underhåll av kanalen
inte skall tidsbegränsas. Motionärerna anför att det är
olämpligt från ekonomisk, praktisk och kulturhistorisk synpunkt
att dela upp kanalbolagets tillgångar på det sätt som föreslås i
propositionen. Motionärerna anser att det blir svårt att på
kommersiella grunder få verksamheten lönsam vid AB Göta
kanalbolag, även om bolaget är odelat och intakt. Det finns inte
några möjligheter att efter 1995 -- då domänbolagets drift- och
underhållsansvar enligt propositionen skall vara slut -- med
höjda avgifter finansiera verksamheten. Underhållsarbetet
beräknas till en kostnad av 9--10 milj.kr. per år.
Kulturutskottet instämmer i vad som anförs i propositionen
och motionerna om Göta kanals kulturhistoriska värde och dess
betydelse för turismen. Det är en nationell angelägenhet att
detta kulturhistoriska byggnadsverk bibehålls. Vad som anförs i
propositionen om domänbolagets ansvar för drift och underhåll
enligt gällande upprustningsplaner under de fyra närmaste åren
betyder enligt utskottets tolkning av propositionen inte att
statens ansvar därefter upphör. Utskottet anser att det är en
självklar statlig angelägenhet att ansvara för att kanalen även
i framtiden underhålls och drivs på ett sådant sätt att dess
kulturhistoriska värde och dess betydelse som turistattraktion
bevaras. Utskottet förutsätter att man såväl under den närmaste
fyraårsperioden som under tiden därefter tar till vara den unika
kompetens beträffande kanalens drift och underhåll som i dag
finns inom Göta Kanal AB.
Utskottet har inhämtat att avsikten är att det skall ankomma
på byggnadsstyrelsen eller den fastighetsförvaltande myndighet,
som skall ersätta byggnadsstyrelsen, att föreslå i vilka former
underhåll och drift skall skötas efter utgången av de angivna
fyra åren. Utskottet vill i sammanhanget erinra om riksdagens
enhälliga beslut under innevarande riksmöte (bet. 1991/92:KrU18
s. 18--22, rskr. 204) att frågan om inrättande av en nationell
stiftelse för kulturmiljöförvaltning skall bli föremål för
ingående överväganden. Om en sådan nationell stiftelse inrättas
bör man även överväga huruvida Göta kanal i framtiden skall
förvaltas inom denna. Riksdag och regering får senare ta
ställning till vad som bedöms som den mest praktiska och
effektiva, långsiktiga lösningen. Under alla förhållanden torde
statligt stöd i någon form -- efter den närmaste fyraårsperioden
-- bli nödvändigt för att kanalen även fortsättningsvis skall
kunna bevaras och användas.
Efter de förtydliganden och kompletteringar beträffande
statens långsiktiga ansvar för Göta kanal som kulturutskottet
här gjort, har utskottet inte något att invända mot de i
propositionen föreslagna riktlinjerna för det framtida ansvaret
för AB Göta kanalbolag. Kulturutskottet föreslår att
näringsutskottet hemställer att riksdagen med bifall till
regeringens förslag godkänner vad som anförts i propositionen
samt med anledning av motionerna N43, N45 yrkande 2, N46 och N53
som sin mening ger regeringen till känna vad kulturutskottet
anfört i detta yttrande.
Stockholm den 13 maj 1992
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Jan-Erik
Wikström (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja
Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders
Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie
Frebran (kds), Anne Sörensen (nyd), Ingegerd Sahlström (s),
Charlotte Branting (fp) och Björn Kaaling (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.


Jordbruksutskottets yttrande
1991/92:JoU9y
Bilaga 4
Riktlinjer för överföring av verksamheten vid domänverket till
aktiebolagsform
Till näringsutskottet
Näringsutskottet har den 9 april 1992 berett
jordbruksutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1991/92:134 om riktlinjer för överföringen av verksamheten  vid
domänverket till aktiebolagsform jämte eventuella motioner
såvitt gäller frågor inom utskottets beredningsområde.
Jordbruksutskottet har beslutat yttra sig över motionerna N39,
N40, N41 yrkandena 1--6 samt 8, N42, N44, N45 yrkande 1, N47,
N49, N50 och N51. Yttrandet omfattar även de fristående
motionerna Jo423 yrkande2 och Jo436 som överlämnats till
näringsutskottet för beredning.
Propositionen
Utskottets yttrande omfattar, till den del innehållet berör
utskottets beredningsområde, de delar av regeringens hemställan
i propositionen vari föreslås att riksdagen godkänner
5. de riktlinjer för försäljning av mark till enskilda som
förordats under avsnitt 4 samt
6. de riktlinjer för överföringen av fast egendom från staten
till Domän AB som förordats under samma avsnitt.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1991/92:N39 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utförsäljning av domänverksmark till enskilda jord- och
skogsbrukare samt om försäljning av mark ovanför den s.k.
odlingsgränsen till kommuner, allmänningar och lokala sågverk.
1991/92:N40 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
privatisering av domänverkets tillgångar innan bolagiseringen
genomförs.
1991/92:N41 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:134,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
naturvårdshänsynen måste beaktas vid en eventuell försäljning av
statlig mark,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag över vilka
arealer utöver de i propositionen föreslagna som bör överföras
till naturvårdsfonden enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, hos regeringen
begär förslag över vilka arealer som bör kvarstå i samhällets
ägo för att kunna användas som markbytesobjekt enligt vad i
motionen anförts,
5. att riksdagen, vid bifall till yrkandena 3 och 4, hos
regeringen begär att en arbetsgrupp får i uppdrag att utarbeta
de begärda arealförslagen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en framtida möjlighet att utan
kostnader återföra arealer från bolaget till samhället,
8. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om hänsyn till
fördelningspolitik, naturvård m.m. vid en eventuell försäljning
av statlig mark.
1991/92:N42 av John Andersson (v) vari yrkas att riksdagen
avslår regeringens proposition 1991/92:134 i dess helhet.
1991/92:N44 av Carl Olov Persson och Jan Erik Ågren (kds) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hur domänverkets skogsmark bör bolagiseras
och utförsäljas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de miljöhänsyn som krävs i samband med en
bolagisering och utförsäljning.
1991/92:N45 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om frågor som hänger samman med överföringen
av verksamheten vid domänverket till aktiebolagsform,
1991/92:N47 av Sigge Godin och Siw Persson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de domänreservat som kvarblir i statlig
ägo,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en stiftelse för ägande och förvaltning av
mark med särskilt intresse,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tills vidare undanta viss mark från
bolagiseringen för att bevara handlingsfrihet för den framtida
skogs- och naturvårdspolitiken.
1991/92:N49 av Jan Fransson och Åke Selberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det bolagiserade domänverkets jaktpolitik.
1991/92:N50 av Jan Fransson och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om värdefulla naturområden och markreserv för
utbytesmark i samband med överföringen av verksamheten vid
domänverket till aktiebolagsform.
1991/92:N51 av Karin Starrin och Lennart Brunander (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen sagts om skydd av naturområden på statlig mark.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1992
1991/92:Jo423 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av nya samordnade upplåtelse- och
skötselformer för domänverkets fiskevatten.
1991/92:Jo436 av Carl-Olov Persson (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att domänverket och andra statliga
förvaltare av jord- och skogsegendomar förhandlar om och skriver
avtal med Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund för
överlåtande av skötsel och uthyrning av statligt ägda
fiskevatten till denna förening.


Utskottet
Överföring av fast egendom
Propositionen (s. 16--24)
I propositionen behandlas de riktlinjer som skall gälla vid
överföring av domänverkets mark- och fastighetsinnehav och
därmed också de intressen som är kopplade till detta innehav.
Som huvudregel föreslås gälla att den produktiva marken överförs
till bolaget medan den övriga marken kvarblir i statens ägo.
Riksdagen beslutade i maj 1991 att verksamheten vid
domänverket skulle överföras till aktiebolagsform vid årsskiftet
1991/92.
Enligt bakgrundsredogörelsen anförde näringsutskottet i sitt
betänkande 1990/91:NU38 enhälligt betydelsen av att mark av
stort naturvårdsvärde som nu handhas av domänverket får ett
starkt naturskydd i fortsättningen. På näringsutskottets förslag
begärde riksdagen att regeringen skulle pröva frågan om hur
detta naturskydd skulle kunna upprätthållas på ett betryggande
sätt och därefter återkomma till riksdagen.
I december 1991 beslutade riksdagen (prop.1991/92:69, JoU5y,
NU10, rskr. 92) att bemyndiga regeringen att bl.a. helt eller
delvis sälja domänverket efter genomförd bolagsbildning.
Av det angivna avsnittet av propositionen framgår bl.a.
följande.
Regeringen inleder nu arbetet på att särskilja sådana skogs-
och marktillgångar som är kommersiellt betingade från skog och
mark som av olika orsaker bör förbli i statlig ägo.
Försäljningen av statens skogs- och marktillgångar skall främja
en ägandespridning. Samtidigt är det viktigt att försäljningen
av tillgångar bidrar till effektiviteten inom skogsbruket och
den skogsbearbetande industrin.
Regeringen avser därför att genomföra en privatisering av
skogsmark med två olika metoder. I ett första skede skall
enskilda skogs- och jordbrukare få ökade möjligheter att
förvärva statlig mark. I ett andra skede öppnas möjligheten för
den breda allmänheten, anställda och andra att förvärva aktier i
det nya bolag som kommer att överta stora delar av statens
markinnehav.
Näringsministern har funnit att det härigenom kommer att vara
möjligt såväl att förbättra förutsättningarna för många privata
jord- och skogsbrukare i hela landet som att utnyttja det
skogliga kunnandet i domänverket.
Ägarrollen för områden som skall förbli statliga bör tills
vidare övertas av byggnadsstyrelsen eller, om naturreservat
inrättas, överföras till naturvårdsfonden. De slutliga formerna
för ägande och förvaltning av statens fastigheter inklusive
naturvårdsfondens markinnehav kommer senare att fastställas.
Under en övergångsperiod om högst fyra år bör bolaget kunna
fortsätta att förvalta områdena i fråga.
Näringsministern anser att försäljning av mark till enskilda
är viktig och bör fortsätta ytterligare en tid.
Utförsäljningspolicyn måste vara tidsbegränsad och bör
sammanfalla med arbetet med att särskilja bolagets mark från
mark som skall kvarstå i statlig ägo. Syftet med försäljningarna
bör vara att stärka det enskilda jord- ocn skogsbruket. Mindre
enskilda skogsskiften som understiger storleksordningen 200 ha
per enhet bör bjudas ut till försäljning. Vidare finns i
anslutning till domänverkets större markinnehav ett antal
privata skogsägare som skulle vara i behov av mera skogsmark för
att uppnå effektivitet. Särskilt i södra Sverige finns delar av
domänverkets skogsinnehav, där en ökad effektivisering med
fördel kan ske genom att privat ägande utvecklas.
Statliga intressen i fjällen
Stora delar av fjällkedjan förvaltas av domänverket.
Huvuddelen av området utgörs av improduktiv mark som dock har
ett stort allmänt värde främst med hänsyn till rennäring,
naturvård, rekreation och friluftsliv. Med hänsyn till detta bör
fjällkedjan kvarbli i statens ägo.
Den produktiva marken, där man alltså kan ställa ett
marknadsmässigt avkastningskrav, bör överlåtas till bolaget
medan återstoden kvarblir i statens ägo. Näringsministern
föreslår därför att gränsen dras i övergångszonen mellan den
produktiva skogsmarken och det rena kalfjället. I Norrbottens
och Västerbottens län bör dock gränsen dras längre ned, nämligen
i odlingsgränsen. Dessutom bör renbetesfjällen i Jämtlands län
kvarbli i statens ägo.
I Jämtlands och Kopparbergs län innebär denna lösning att
stora delar av den fjällnära skogen kommer att överlåtas till
bolaget. Riksdagen beslutade år 1990 om vissa preciseringar av
reglerna för avgränsning av skyddade områden i den fjällnära
skogen (prop. 1990/91:JoU13, rskr. 70). De områden det gällde
var dels områden med svårföryngrad skog, dels områden med stor
konkurrens mellan olika markanvändningsintressen. Avgränsning av
dessa områden avses ske successivt. I avvaktan på detta föreslår
näringsministern att de delar av den fjällnära skogen som
förvaltas av domänverket tills vidare kvarblir i statens ägo och
att man efter avslutade inventeringar av berörda marker
slutgiltigt avgör vilka delar av den fjällnära skogen som bör
överlåtas på det nya bolaget. Skogsbruket på denna mark liksom
den faktiska förvaltningen och skötseln av fjällkedjan i övrigt
får på sikt efter sedvanligt anbudsförfarande läggas ut på
entreprenad, anförs det i propositionen.
Motionerna
Enligt motion N41 (v) yrkande 1 bör riksdagen avslå
propositionen. Motionärerna anser att den totala bristen på
utredning av de föreslagna riktlinjernas effekt i praktiken på
en mängd områden är helt oacceptabel. Vänsterpartiet kan inte
acceptera en utförsäljning av domänverkets mark när varken för-
eller nackdelar klart framgår. Det gäller både ekonomiska
konsekvenser för staten och de ekologiska effekterna.
I motion N45 (s) yrkas på ett tillkännagivande av innebörd
bl.a. att regeringens förslag att privatisera domänverket bör
avvisas. Det är ett allmänintresse att staten ej avhänder sig
kontrollen över de svenska naturtillgångarna, anför
motionärerna.
Enligt motion N39 (c) är det väsentligt att försäljning till
enskilda jord- och skogsbrukare kommer att fortsätta. Det får
heller inte bli under en för kort period som dessa försäljningar
kommer att ske, anser motionären. Hon framhåller vidare att det
inte minst med tanke på behovet av sysselsättningstillfällen och
för att trygga råvarubehovet till lokala sågverk m.m. är
väsentligt att det även framdeles bedrivs ett skogsbruk i
området ovan odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län.
Självfallet då ett skogsbruk som är anpassat till de speciella
förhållanden som råder. Därför bör det undersökas om lokala
intressenter har intresse och möjligheter att förvärva mark ovan
denna gräns.
I motion N40 (m) ställs bl.a. frågan om domänverkets
privatisering kommer att medföra en nyttig och nödvändig
strukturrationalisering av svenskt skogsbruk eller om den
nuvarande strukturen kommer att konserveras. Motionären
förordar, när det gäller skogsmarken, att domänverkets mindre
enheter vilka ligger insprängda i privata skogsskiften överlåts
till rågrannarna i första hand. Större kronoparker som är för
stora för en enskild skogsbrukare kan med fördel användas i
triangelbyten med skogsbolagen som i gengäld själva avstår
motsvarande eller något större areal, som då kan säljas till
intresserade rågrannar.
Enligt motion N44 (kds) finns det risk för att, när tillgångar
och skulder överförts till det nya bolaget, detta motsätter sig
försäljning av mark så att enskildas önskemål om köp av mark
inte kan fullföljas. Bolaget måste ges sådana instruktioner att
intentionerna att sälja ut dess tillgångar till enskilda skogs-
och jordbruksägare fullföljs, även om det kommer att innebära
att bolaget tvingas avstå värdefulla tillgångar. Det är mycket
angeläget att bolaget inte privatiseras innan dessa
utförsäljningar har avslutats, anför motionärerna.


Utskottets överväganden
Som framgår av det inledande referatet av propositionen beslöt
riksdagen våren 1991 att verksamheten vid domänverket skall
överföras till ett av staten helägt aktiebolag. Hösten 1991
beslöt riksdagen att helt eller delvis sälja domänverket efter
genomförd bolagsbildning. Utskottet delar regeringens
principiella uppfattning att arbetet nu bör inledas på att
särskilja sådana skogs- och marktillgångar som är kommersiellt
betingade från skog och mark som av olika orsaker bör förbli i
statlig ägo. Utskottet anser inte att de invändningar som
framförts i de båda motionerna har den styrka att de bör
föranleda ändring i sistnämnda riksdagsbeslut. Utskottet
avstyrker således, från de synpunkter jordbruksutskottet har att
företräda, motionerna N41 yrkande1 och N45 yrkande1 i denna
del.
Som näringsministern framhåller bör försäljningen av statens
skogs- och marktillgångar främja en ägandespridning. Samtidigt
är det viktigt att försäljningen av tillgångar bidrar till
effektiviteten inom skogsbruket och den skogsbearbetande
industrin. Försäljning av mark till enskilda är viktig och bör
fortsätta under ytterligare tid. Det finns enligt utskottets
mening skäl att särskilt understryka vikten av att
privatiseringen av skogen sker på sådant sätt att skogsbrukets
struktur förbättras. Utskottet vill i det sammanhanget erinra om
att 1990 års skogspolitiska kommitté (Jo 1990:03) enligt sina
direktiv (Dir. 1990:47, 1991:99) har att beakta bl.a. det
förhållandet att de svenska skogarna är grundläggande för
sysselsättning och försörjning i glesbygden och därmed en
förutsättning för en levande landsbygd. Utskottet tar även fasta
på vad som anförs i propositionen om att någon utförsäljning av
aktier icke torde komma att aktualiseras under den tid som
utförsäljningen av mark pågår. Att ställa särskilda krav på det
nya bolaget under en begränsad tid innebär således inte något
hinder för en senare försäljning av aktier i bolaget.
Mot den angivna bakgrunden finner utskottet även att de
synpunkter bör beaktas som framförs i motionerna N40(m) och
N44 (kds) yrkande 1 om det angelägna i att domänmark görs
tillgänglig för lokala, mindre intressenter genom
direktförsäljningar och triangelbyten. Utskottet utgår  från att
det av avtalet med det nya bolaget kommer att klart framgå att
försäljningen till enskilda skall syfta till att förbättra
skogsbrukets struktur och sysselsättningsmöjligheterna.
Motionernas syfte synes i väsentlig del tillgodosett genom
regeringens förslag. De bör således inte föranleda någon
särskild åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om avgränsning
av statens mark i fjällregionen längs med odlingsgränsen i de
två nordligaste länen. För närvarande gäller, enligt vad
utskottet erfarit, en överenskommelse på myndighetsnivå (mellan
domänverket, kammarkollegiet och dåvarande lantbruksstyrelsen)
att frågor om försäljning av mark på renbetesfjällen och mark
ovan odlingsgränsen hänskjuts till regeringen för avgörande.
Anledningen är bl.a. samernas speciella rättigheter i området
till renbete, jakt och fiske. Lagfart saknas i många områden.
Under senare år har friköp i dessa områden skett i ett ytterst
begränsat antal fall. Det har då främst rört sig om någon
turistanläggning, då myndigheternas uppfattning varit helt
samstämmig, eller om tomtköp helt nära odlingsgränsen.
Utskottet anser för sin del förslaget i motion N39 (c) om att
lämplig mark ovan skogsodlingsgränsen skulle kunna överlåtas i
speciella fall och i begränsad omfattning för att förbättra
sysselsättningen i det småskaliga skogsbruket vara värt
övervägande. Som motionären anger bör det härvidlag röra sig om
ett skogsbruk som är anpassat till de speciella förhållanden som
råder i det kärva klimatläget. Utskottet erinrar vidare om att
regeringen aviserat en samlad sameproposition.  Motionen bör med
hänsyn till det anförda inte föranleda någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

Naturvård
Propositionen
Enligt propositionen bör som huvudregel gälla att den
produktiva marken överförs till bolaget medan den övriga marken
kvarblir i statens ägo. Ett antal undantag från huvudregeln
anges. Av avsnittet 4.1.5 Naturvård (s.26--29) framgår i
huvudsak följande.
Statliga tillgångar som saknar kommersiella förutsättningar
bör avskiljas vid bolagisering. Bland exemplen på sådana
tillgångar nämns mark av stort naturvärde som har undantagits
från normalt skogsbruk. Bolagiseringen får inte leda till att
områden av stort naturvårdsvärde under domänverkets förvaltning
mister sitt skydd eller att detta försvagas.
Av domänverkets totalt 10 miljoner ha mark har ungefär 1,4
miljoner ha avsatts till domänreservat i områden som bör
skyddas av naturvårdsskäl eller skogshistoriska skäl. Huvuddelen
av den fjällskog som ägs av staten i mellersta och norra
Norrland ingår i domänreservaten. Av de cirka 740
domänreservaten har domänverket och naturvårdsverket gemensamt
upprättat en förteckning över 84 reservat som under åren
1987--1990 avsattes i det fjällnära området. Med den
gränsdragning mellan statens och bolagets marker i fjällen som
föreslås i propositionen skulle cirka 25 av dessa reservat hamna
på bolagets mark. Även dessa 25 reservat bör enligt
propositionen i princip bli kvar i statens ägo. Dock bör en
inventering göras inom två år inför en omvandling till
naturreservat, och därefter tas ställning till deras fortsatta
status. För områden som efter detta ställningstagande överlåts
till bolaget bör köpeskillingen reduceras om nya restriktioner
för användningen införs utöver vad som tidigare gäller, men i
övrigt bör ingen ersättning utgå för ombildningen till
naturreservat.
Domänverket och statens naturvårdsverk har upprättat en
förteckning som upptar cirka 270 värdefulla domänreservat i
övriga delar av landet. Dessa bör enligt förslaget överlåtas
till det nya bolaget som i överlåtelseavtalet bör åta sig att
underrätta respektive länsstyrelser om bolaget avser vidta
ändringar av gällande markanvändningsrestriktioner.
Länsstyrelsen har då att inom viss tid meddela om den avser att
omvandla området till naturreservat.
Övriga domänreservat (ca 350) överlåts till bolaget utan
särskilda villkor. I detta fall förutses att bolaget under den
första tvåårsperioden välvilligt överväger omklassificering till
ovanstående lista. Näringsministern understryker att eventuella
brister i inventeringsarbetet inte skall leda till att värdefull
natur får ett otillräckligt skydd.
De två myndigheterna har dessutom upprättat en förteckning
över oskyddad domänverksmark som ingår i naturvårdsverkets
nationalparksplan, program för fjällskogsreservat,
urskogsinventering eller investeringslista. Dessa områden bör
enligt propositionen tills vidare kvarbli i statens ägo. En
inventering bör göras inom fem år hur naturskyddet bör ordnas.
Om därvid området förklaras som nationalpark skall det kvarbli i
statens ägo. I annat fall torde bildande av naturreservat vara
det lämpligaste sättet att skydda området. Huvudregeln bör
därvid vara att de områden som blir naturreservat stannar i
statens ägo, men t.ex. arronderingsförhållandena kan göra detta
olämpligt. Reservat kan då övergå i bolagets ägo, varvid
köpeskillingen bör reduceras enligt naturvårdslagens
bestämmelser.
I propositionen understryks att bolagiseringen inte innebär
någon förändring för de naturreservat som i dag finns på den
av domänverket förvaltade marken, eftersom reglerna för
naturreservat gäller oavsett vem som är ägare till marken.
Nationalparker kan endast ägas av staten. De är förda på
naturvårdsfonden.
I propositionen anförs vidare att det framförts önskemål om
att staten vid en bolagisering av huvuddelen av domänverkets
mark, förutom sådan mark som ovan nämnts som lämplig att
kvarligga i statens ägo, även skulle behålla ett slags reserv av
produktiv skogsmark. Näringsministern avvisar denna tanke. Det
går inte i dag att förutse var i landet förvärv kan bli
aktuella. Att upprätthålla en markreserv finner han därför vore
opraktiskt. Det bör enligt hans mening kunna gå att ordna mark
för markbyte även i framtiden. Han förutsätter att bolaget
kommer att vara villigt att vara staten behjälplig vid denna typ
av affärer som givetvis skall göras till gängse marknadspris.
Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen att i det
överlåtelseavtal som avses träffas mellan regeringen och det nya
bolaget reglera de närmare formerna för i naturvårdsavsnittet
redovisade principer.
Motionerna
Regeringens förslag i naturvårdsavsnittet kommenteras i flera
motioner.
Vänsterpartiet, som i motion N41 i första hand yrkar att
riksdagen avslår propositionen, framför även en rad
andrahandsyrkanden (2--8). Motionärerna framhåller att den
biologiska mångfalden måste säkras. Forskning visar att det bara
kan ske om ett nät av skogliga reservat bildas. Detta nät bör
vara finmaskigt. Hur stora arealer som måste skyddas genom
reservatsbildning är enligt motionen oklart och sammanhänger i
hög grad med hur skogsbruket bedrivs. Ett mer naturvårdsinriktat
skogsbruk minskar behovet av att skydda arealer. Men under alla
omständigheter kvarstår ett behov att undanta betydande arealer
från skogsbruk. Naturvårdshänsynen bör alltså beaktas vid en
eventuell försäljning av statlig mark (yrkande 2). Motionärerna
anser att propositionens förslag till avsättningar är
otillräckligt och föreslår att en arbetsgrupp tillsätts för att
utarbeta förslag om vilka ytterligare skogsarealer som bör
överföras till naturvårdsfonden för att skyddas. Arbetsgruppen
bör även få i uppdrag att föreslå lämpliga arealer i en
markreserv för framtida markbyten (yrkandena 3--5).
Bolagiseringen bör villkoras så att mark för utbytesarealer och
skyddsvärda arealer senare skall kunna återföras utan kostnader
från bolaget till staten (yrkande 6).
Enligt motion N44 (kds) måste bolagiseringen av domänverkets
skogsmarksarealer genomföras på ett miljöpolitiskt väl
genomtänkt sätt. Förutom att enskilda jordbruk och skogsägare
skall kunna köpa mark från domänverkets skogsmarksarealer krävs
en betydande avsättning till naturreservat (yrkande 2).
Enligt de socialdemokratiska motionerna N45 (yrkande 1 delvis)
och N50 bör viss andel av domänverkets mark finnas tillgänglig
för naturvårdsändamål och på sikt ställas till naturvårdsfondens
förfogande. Denna markresurs bör användas som utbytesmark vid
bildandet av naturreservat på privat och bolagsägd mark.
Motionärerna erinrar om att den skogspolitiska kommittén har i
uppdrag att komma med förslag om dels behovet av ytterligare
markavsättningar för naturvård, dels skogsbruk och naturvård i
ett samlat perspektiv, i båda fallen omfattande hela landet. Ett
ställningstagande till frågorna om naturvårdens omfattning bör
anstå till dess kommittén är färdig med sitt arbete senare i år.
Motionärerna förutsätter att regeringen då återkommer till
riksdagen med ett mera genomtänkt förslag.
I motion N47 (fp) erinras om att den skogspolitiska
utredningen ännu arbetar och att den således inte har lagt fram
något förslag om medel och mål för skogsbrukets miljöansvar.
Framtidens skogsbruk kommer enligt motionärernas bedömning att
utsättas för ökade krav på naturvårdsanpassning. Det är därför
inte orimligt att behålla ett antal kronoparker i Götaland,
Svealand och utefter Norrlandskusten i statlig ägo tills vidare
-- sammanlagt kanske 50000--60000 ha. I sammanhanget erinras
om att Folkpartiet liberalerna sedan länge satt som mål att en
procent av den produktiva skogsmarken nedom fjällkedjan skall
avsättas. Detta innebär att ytterligare ca 100000 ha behöver
skyddas, främst i Götaland och Svealand, anför motionärerna
(yrkande 3). De anser vidare att befintliga domänreservat inom
den del av fjällområdet som enligt propositionen skall undantas
från bolagiseringen bör omvandlas till naturreservat (yrkande 1)
samt att en stiftelse med ideell och vetenskaplig förankring bör
kunna bildas för ägande och förvaltning av mark med särskilt
intresse (yrkande 2).
Även i motion N51 (c) framhålls att de förslag som finns i
propositionen troligen inte är tillräckliga för att klara det
mål som vi har att skydda den biologiska mångfalden.
Motionärerna föreslår därför att en arbetsgrupp tillsätts med
uppdrag att utarbeta förslag till vilka skogsområden som, utöver
de områden som ingår enligt propositionen, bör kvarstå i statlig
ägo och övergå till naturvårdsfonden.

Utskottets överväganden
Riksdagen har under senare år vid olika tillfällen betonat
kravet på att skogsbruket bedrivs som mångbruk och enligt
naturens förutsättningar på varje ståndort samt att hänsyn
därvid tas till att den biologiska mångfalden bevaras. När det
gäller statens särskilda ansvar framhöll jordbruksutskottet i
sitt yttrande (1991/92:JoU5y) till näringsutskottet i anslutning
till förslaget om försäljning av bl.a. domänverket följande.
Allmänt sett torde det vara lättare att hävda miljö- och
naturvårdens intressen i de fall staten är ägare till marken.
Domänverket förvaltar en betydande del av den statligt ägda
marken och har därmed ett stort ansvar för miljö- och
naturvården i skogsbruket. Markägarens roll i detta sammanhang
aktualiseras även genom tillämpningen av det s.k.
sektorsansvaret. Jordbruksutskottet konstaterade nyligen i sitt
betänkande om miljöpolitiken att varje sektor har ett miljö- och
naturvårdsansvar inom ramen för sin verksamhet (1990/91:JoU30
s.255 f.). Enligt utskottets mening är det önskvärt att en
eventuell försäljning av domänverket inte försvårar
möjligheterna att tillvarata miljö- och naturvårdens intressen.
I detta sammanhang bör även nämnas möjligheterna att genom
utökad samverkan med skogsbruket hitta alternativa lösningar för
säkerställande av vissa naturtyper och biotoper. Nuvarande
finansieringsformer för förvärv av skyddsvärda områden skulle
t.ex. kunna kompletteras med att mark som förvaltas av
domänverket erbjuds i utbyte mot sådan mark som är skyddsvärd
från miljö- och naturvårdssynpunkt. Utskottet vill med det
anförda peka på de nya förutsättningar som en försäljning av
domänverket kan komma att innebära i detta hänseende.
Utskottet har inte ändrat mening i dessa frågor.
Utskottet delar den mening som framförs i propositionen att
statliga tillgångar som saknar kommersiella förutsättningar bör
avskiljas vid bolagiseringen. Domänverket har kunnat göra stora
insatser för naturvården och det rörliga friluftslivet genom
sitt stora och samlade markinnehav. Dessa insatser har
underlättats genom att verket undantagit stora delar från
normalt skogsbruk i områden som ansetts böra skyddas av
naturvårds- eller skogshistoriska skäl, och som av den
anledningen avsatts som domänreservat. Utskottet ansluter sig
även till målsättningen att bolagiseringen inte får leda till
att områden av stort naturvårdsvärde under domänverkets
förvaltning mister sitt skydd eller att detta försvagas.
När det gäller frågan om hur domänreservaten skall behandlas
vid bolagiseringen av domänverket får utskottet anföra följande.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag att
domänreservat, som efter inventering och utredning bedöms icke
behöva åtnjuta särskilt skydd, kan överlåtas på det nya bolaget
utan särskilda villkor. Som framgår av propositionen har
domänverket och naturvårdsverket gemensamt upprättat
förteckningar över områden, såväl inom som utom domänreservaten,
som med nu tillgänglig kunskap har ansetts vara av den
karaktären att de bör undantas från utförsäljningen resp.
avsättas som naturreservat. Länsstyrelserna har en viktig roll
när det gäller att bevaka vilka ytterligare områden som bör
undantas.
Utskottet erinrar om att 1990 års skogspolitiska kommitté
(Jo1990:03, Dir. 1990:47,1991:99) planerar att redovisa sitt
arbete under kommande höst. Behovet av avsättning av produktiv
skogsmark till naturreservat m.m. kommer att påverkas av vilken
skyddsnivå kommittén väljer att förorda för naturvårdshänsynen i
det normala skogsbruket. Som framhålls i motionerna kan det för
att trygga ett stort antal växt- och djurarters överlevnad
finnas anledning att undanta större arealer skog från aktivt
skogsbruk än vad som förutses i propositionen. Medan omfattande
reservatsbildningar ägt rum i Norrlands inland under senare år
torde behovet av skydd åt värdefull skog i Götaland och Svealand
ha ökat. Som exempel på sådana områden kan nämnas Bogesunds
kronopark som bl.a. innehåller en skoglig genbank med 6800
arter.
Det finns vidare skäl att erinra om vad som anförs i
propositionen, att privatisering av statliga tillgångar är en
komplicerad process som kommer att ta flera år att genomföra. Då
det nya bolaget bildas och övertar domänverkets verksamhet
kommer inte hela det berörda fastighetsinnehavet att kunna
överlåtas till bolaget. Ett omfattande arbete återstår, som
näringsministern framhåller, beträffande en del av
fastighetsinnehavet innan överlåtelsen kan äga rum. Frågan om de
slutliga formerna för ägande och förvaltning av statens mark får
som anförs i propositionen fastställas senare.
Den svenska skogen utgör en av folkhushållets grundläggande
tillgångar. Det är enligt utskottets mening angeläget att de
beslut som fattas av riksdagen vilar på en grundlig kännedom om
de faktorer som påverkar eller som påverkas av processen.
Utskottet anser därför att en arbetsgrupp bör tillsättas för att
utarbeta förslag till vilka skogsområden som, utöver de områden
som anges i propositionen, bör skyddas. Arbetsgruppen bör vid
fullgörandet av sitt uppdrag ha tillgång till den skogspolitiska
kommitténs förslag.
Utskottet delar näringsministerns uppfattning att det vore
opraktiskt att -- i vart fall för någon längre tid --
upprätthålla en markreserv för utbytesmark. Å andra sidan bör
det enligt utskottets mening vara möjligt att inom den fyraåriga
övergångsperiod som förutses för förvaltningen genomföra
inventeringar av skyddsvärd enskilt ägd mark eller bolagsmark.
Dessa inventeringar kan läggas till grund för markbyten med
domänmark innan denna överlåts på bolaget. Markbyten skall även
kunna ske av mark som redan överlåtits på bolaget. Även dessa
inventeringar bör enligt utskottets mening kunna anförtros åt
den tidigare nämnda arbetsgruppen. Skyldigheten för bolaget att
medverka till markbyten bör regleras i det avtal som sluts
mellan staten och bolaget. Det får förutsättas att regeringen
återkommer till riksdagen med redovisning för den närmare
utformningen av reglerna för naturskyddet i de skogar som nu
förvaltas av domänverket samt om omfattningen av utbytesmark.
Näringsutskottet bör med anledning av motionerna N41 yrkandena
2--6, N44 yrkande 2, N45 yrkande 1 delvis, N47, N50 och N51
föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna
vad jordbruksutskottet anfört om
tillsättande av en arbetsgrupp och redovisning av hur
naturvårdsintressena skall tillgodoses i samband med
domänverkets bolagisering.

Ströängar i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker,
m.m.
Propositionen
Med stöd av bestämmelserna i lappmarksreglementet från 1749
fick de personer som tog upp nybyggen inom Västerbottens och
Norrbottens läns lappmarker ofta rätt att tills vidare bruka
vissa avsides belägna slåtterängar, s.k. ströängar.
Gränsbestämningarna av dessa har i många fall dragit ut på
tiden. Under årens lopp har åtskilliga ströängar indragits till
kronan medan vissa andra undantagits härifrån och fått behållas,
s.k. reglerade ströängar. Andra ströängar är fortfarande
oreglerade.
De problem som i dag föreligger med dessa oreglerade ströängar
är komplexa till sin natur och kan inte få sin lösning i detta
sammanhang. Näringsministern framhåller bl.a. följande.
En oklarhet är vilken rätt ströängsinnehavaren har till
ströängen. I den frågan kan det konstateras att hans rätt är
stark och närmast kan jämföras med äganderätt. Den största
inskränkningen i hans rätt är skyldigheten för honom att avstå
ströängen mot vederlag i ersättningsmark (NJA 1986 s. 165).
Näringsministern bedömer att ett överförande av mark, på
vilken finns ströängar, från staten till det nya bolaget inte
kommer att påverka statens eller ströängsinnehavarnas rätt till
ströängen.
Enligt propositionen saknar staten i dag lagfart på en del av
sina fastigheter. Detta beror på att före ikraftträdandet av
1875 års lagfartsförordning gällde sedan gammalt att de publika
egendomarna var undantagana från lagfartsplikt. Så kan vara
förhållandet t.ex. för fastigheter i Norrlands inland, som
tillkommit genom avvittringsförordningarna. I sådana fall skall
staten, med stöd av 60 a § lagen (1970:995) om införande av nya
jordabalken, anses ha lagfart om dess äganderätt styrks.
Utredning för att styrka äganderätten hämtas i första hand ur
jordeböckerna på kammarkollegiet.
Motionen
Enligt motion N42 (v) måste från rättssäkerhetssynpunkt
oklarheterna om dels större rätt till vissa markarealer och
byaskogar, dels rätten till ströängarna klaras upp. Motionären
hänvisar till att det sedan tidigare från fjällbefolkningens
sida har ifrågasattts om avvittringen inom de två nordligaste
länens lappmarker genomförts på ett korrekt sätt. Hänsynen till
rättssäkerheten kräver att riksdagen avslår propositionen.
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att bostadsutskottet under riksmötet
1989/90 utförligt behandlade vissa frågor om avvittringen i
Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker samt ströängarna
(1989/90:BoU12). På bostadsutskottets förslag gjorde riksdagen
ett tillkännagivande om information om avvittringsförfarandet
och om en översyn av ströängarna.
Jordbruksutskottet hänvisar till ovannämnda riksdagsbeslut och
förutsätter i övrigt, i likhet med näringsministern, att
överförandet av mark, på vilken det finns ströängar, inte kommer
att påverka statens eller ströängsinnehavarnas rätt till
ströängen.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen.
Jakt och fiske
Propositionen
Upplåtelse av rätt att jaga på en fastighet är enligt
bestämmelserna i jordabalken att anse som nyttjanderätt. Vid
överlåtelse av fastighet åligger det därför överlåtaren att göra
förbehåll om upplåtelsen, om inte inskrivning av rättigheten är
beviljad.
Därför bör i överlåtelseavtalet förbehåll göras för berörda
jakträtter.
Domänverket har upplåtit rätt att fiska på ett stort antal
fastigheter.
Upplåten fiskerätt är, liksom upplåten jakträtt, enligt
jordabalkens bestämmelser att anse som nyttjanderätt. I
överlåtelseavtalet bör därför staten göra förbehåll för berörda
fiskerätter.
Bestämmelser om vården och förvaltningen av statens fisken i
enskilda vatten finns i förordningen (1981:1217) om
förvaltningen av statens fisken m.m., vari anges att statens
fiske vårdas och förvaltas av den myndighet under vilken
vattenområdet hör. Dessutom ges vissa föreskrifter om hur
fiskerätt får upplåtas.
Förordningen gäller myndigheters förvaltning och vård av
staten tillhöriga fisken. En överlåtelse till bolaget medför att
förordningen inte längre blir tillämplig på bolagets fiskevatten
eftersom dessa inte längre tillhör staten. För yrkesfiskare
innebär bolagiseringen dock i de flesta fall ingen förändring
eftersom deras fiskerätt har upplåtits enligt lagen om
fiskearrenden, vars bestämmelser även gäller för bolaget. För
övriga fiskare innebär bolagiseringen däremot att bolaget,
liksom andra enskilda ägare av fiskevatten, självt får avgöra
frågor om upplåtelse av fiskerätt.
Motionerna
I motion N49 (s) framhålls att riksdagen slagit fast ett mål
för för jaktpolitiken av innehåll att strävan måste vara att
bevara folkrörelseengagemanget i jakten och viltvården. Nu finns
det dock tendenser till att avgifterna för upplåtelse av
jakträtt kraftigt höjs, vilket kan komma att innebära att jakt-
och viltvården tappar sin förankring  hos den lokala
befolkningen på landsbygden. Enligt motionärerna är det orimligt
att låta marknaden sätta priset på upplåtelser av jakträtt. Med
hänsyn till att domänverket kan ses som prisledande i
jaktarrendefrågor bör riksdagen därför uttala att det
bolagiserade domänverket i sin jaktpolitik bör tillämpa
standardiserad beräkningsgrad vid bestämmande av skäliga
arrendeavgifter.
I motion Jo423 (v) yrkande 2 föreslås ett riksdagsuttalande om
behovet av nya samordnade upplåtelse- och skötselformer för
domänverkets fiskevatten. Motiveringen har paralleller med
föregående motion. Regeringen bör ta upp överläggningar med
ideella organisationer så att de statliga vattnen på goda
villkor blir tillgängliga för allmänheten. Ett riksfiskekort kan
skapas i samarbete med föreningslivet, anför motionärerna.
Enligt motion 1991/92:Jo436 (kds) bör domänverket arrendera ut
statens fiskevatten till Sveriges Sportfiske- och
Fiskevårdsförbund. Detta vore ett smidigt sätt att att få en god
fortsatt vård av fiskevattnen och ett organiserat fritidsfiske.
Det skulle innebära att en stor del av den fiskevård och tillsyn
som domänverket nu bedriver fortsättningsvis skulle kunna ske
genom ideella insatser, anför motionären.


Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens uppfattning att det bör stå det
nya bolaget fritt att självt få avgöra frågor om upplåtelse av
jakt- och fiskerätt med de inskränkningar som följer av
jordabalkens stadganden och övrig lagstiftning. Någon anledning
för riksdagen att söka bestämma villkor för bolagets politik i
dessa frågor finns icke. Näringsutskottet bör alltså avstyrka
motionerna N49, Jo423 yrkande 2 och Jo436.
Stockholm den 5 maj 1992
På jordbruksutskottets vägnar
Göran Persson
I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin (m),
Ingvar Eriksson (m), Jan Fransson (s), Bengt Rosén (fp),
Inga-Britt Johansson (s), Lennart Brunander (c), Åke Selberg
(s), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m),
Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Carl-Olov Persson (kds)
och Claus Zaar (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Göran Persson, Jan Fransson, Inga-Britt Johansson, Åke
Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson och Sinikka Bohlin (alla s)
anför:
Enligt vår mening borde delar av utskottets yttrande ges en
annan utformning.
Dels borde den del av yttrandet som på s.6 börjar med
"Som framgår" och på s.7 slutar med "anförda inte föranleda
någon särskild åtgärd från riksdagens sida" ha följande lydelse:
Som framgår -- -- -- (=utskottet) -- -- -- bolagsbildning.
Utskottet avvisar regeringens förslag om att privatisera
domänverket. Det är ett allmänintresse att staten ej avhänder
sig kontrollen över de svenska naturtillgångarna. Det finns
däremot skäl, vilket tidigare redovisats i den
socialdemokratiska regeringens proposition 1990/91:87, att
ombilda domänverket till aktiebolag. Möjligheten till ökad
avkastning förbättras om domänverket ges en ökad ekonomisk
handlingsfrihet, inte minst när det gäller att utnyttja och
omforma det stora fastighetskapital som de statliga markerna
representerar. Verket måste kunna agera snabbt i för koncernen
intressanta affärer.
Regeringens förslag att privatisera bolaget är olyckligt. Det
kommer enligt utskottets mening att medföra en rad problem av
principiell, juridisk och praktisk natur. Dessa problem är
onödiga. De kommer att få till följd att bolagsledningens
uppmärksamhet leds bort från dess väsentliga uppgifter att bruka
och förvalta vårt lands största naturresurs. Genom
privatiseringen försvåras, helt i onödan, skyddet av
naturvärdena och bevarandet av den biologiska mångfalden.
Näringsutskottet bör således yrka bifall till motion N45
yrkande1 i denna del. Därigenom tillgodoses även motion N41
yrkande1 i viss mån.
Utskottet finner att de synpunkter bör beaktas som framförs i
motionerna N40 (m) och N44 (kds) yrkande 1 om det angelägna i
att domänmark görs tillgänglig för lokala, mindre intressenter
genom direktförsäljningar och triangelbyten. Något särskilt
riksdagsuttalande härom påkallas dock icke. De frågor som väcks
i motion N39 (c) om försäljning av skogsmark ovan
skogsodlingsgränsen har den karaktären att de bör behandlas i
samband med den samlade samepropositionen.
Dels borde den del av yttrandet som på s. 10 börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "vid bolagiseringen" utgå.
Dels borde den del av utskottets yttrande som på s.11
börjar med "Det finns" och slutar med "fastställas senare" utgå.
Dels borde den del av utskottets yttrande som på s.14
börjar med "Utskottet delar" ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att jakten är en folkrörelse i vårt land.
Strävan måste vara att bevara folkrörelseengagemanget i jakten
och viltvården. Denna målsättning har också riksdagen slagit
fast för några år sedan då en ny jaktlag antogs. Ett annat mål
för den framtida jakt- och viltvårdspolitiken, som riksdagen
lagt fast, är att samhället skall medverka till att skapa goda
förutsättningar för jakten och därigenom stödja jaktintresset.
Mot den angivna bakgrunden delar utskottet den oro som
framförs i motion N49 (s) över de ofta höga och kraftigt
stigande avgifter för upplåtelse av jakträtt som i första hand
sker på skogsbolagens, kyrkans och domänverkets marker.
Utvecklingen innebär en risk för att jakt- och viltvården tappar
sin förankring hos den lokala befolkningen på landsbygden.
Domänverket har tidigare betraktats som prisledande när det
gäller uttag av rimliga avgifter för jakt. Det är därför viktigt
att riksdagen klart och entydigt slår fast att staten, som ägare
till det bolagiserade domänverket, skall tillämpa en
standardiserad beräkningsgrund vid bestämmande av skäliga
arrendeavgifter.
Vad utskottet anfört om angelägenheten att hålla rimliga
avgifter för jaktarrenden gäller i motsvarande del även för
upplåtelse av fiskevatten. Domänverket har tagit fram ett
fiskekort gemensamt för ungefär 1500 fiskeområden och sålt
detta till förhållandevis låg kostnad. Det är som framhålls i
motionerna Jo423 och Jo436 mycket angeläget att denna verksamhet
kan fortsätta att utvecklas. Regeringen bör därför ta upp
överläggningar i detta syfte med ideella organisationer,
verksamma inom fritidsfiskets område, om skötsel och upplåtelse
av de statliga vattnen.
Näringsutskottet bör föreslå att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört med
anledning av motionerna N49, Jo423 yrkande 2 och Jo436.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Annika Åhnberg (v) anför:
Enligt min mening borde utskottet ha tillstyrkt motionerna N41
yrkande1 och N42 samt avstyrkt propositionen. Den totala
bristen på utredning av de föreslagna riktlinjernas effekt i
praktiken på en mängd områden är helt oacceptabel. Någon
remissbehandling har ej heller skett utan endast lagrådsremissen
har skickats till vissa berörda. Den bristfälliga behandlingen
kan ej motiveras av sakskäl -- som påpekas ett flertal gånger i
propositionen kommer utförsäljningen att ta flera år. Särskilt i
rådande konjunktur är det inte aktuellt med markförsäljning i
någon nämnvärd grad. Det finns med andra ord ingen grund för
regeringens brådska. Det är lätt att få en känsla av att
regeringen snabbt vill få igenom dessa förslag utan en ordentlig
och öppen debatt.
Riksdagen kan inte acceptera en utförsäljning av domänverkets
mark när varken för- eller nackdelar klart framgår. Det gäller
både ekonomiska konsekvenser för staten och de ekologiska
effekterna. Domänverket har under en längre tid verkat på en fri
och konkurrensutsatt marknad och är med stor sannolikhet en god
affär för staten. Att då sälja är dels en dålig affär, dels ur
fördelningssynpunkt fel, när vinsten från vår gemensamma mark i
framtiden skall tillfalla ett mindre antal personer -- som haft
råd att köpa upp marken.
Även ur samhällsekonomisk synvinkel är det oroande med stora
statliga utförsäljningar. Riskvilligt kapital är en bristvara
och om det används till att köpa f.d. statlig egendom finns det
en risk att andra nyttiga investeringar hämmas.
Ett tillbakavisande av propositionen innebär även att de
rättssäkerhetskrav som åberopas i motion N42 tillgodoses. Ingen
omfattande förändring av domänverkets marker bör beslutas innan
de oklarheter som anses råda inom lappmarken i de två
nordligaste länen har klarats upp. Detta handlar dels om större
rätt till vissa markarealer och byaskogar, dels om rätten till
de s.k. ströängarna.
Om näringsutskottet inte tillstyrker motion N41 yrkande1 och
motion N42 förordar jag i andra hand bifall till
jordbruksutskottets majoritetsyrkande om ett tillkännagivande av
naturvårdshänsynen.
Jag ansluter mig vidare till den del av den avvikande mening
(s) vari behandlas jakt- och fiskefrågor i anslutning till
propositionen.



Bostadsutskottets yttrande
1991/92:BoU5y
Bilaga 5
Riktlinjer för överföringen av verksamheten vid domänverket
till aktiebolagsform

Till näringsutskottet
Näringsutskottet har den 9 april 1992 beslutat att bereda
bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1991/92:134 om riktlinjer för överföringen av verksamheten vid
domänverket till aktiebolagsform jämte motioner såvitt förslagen
berör bostadsutskottets beredningsområde.
Bostadsutskottet har i huvudsak begränsat sitt yttrande till
att avse frågor om rennäringen och om skyddet av de
vattenområden m.m. som är av riksintresse och som ingår i
domänverkets markinnehav.
Propositionen
Regeringen har genom proposition 1991/92:134 föreslagit
riksdagen att anta ett förslag till ändring i rennäringslagen
(1971:437). Förslaget innebär i korthet följande. Genom
rennäringslagen har samebyn och dess medlemmar vissa angivna
rättigheter på mark som ägs av staten -- kronomark. Genom den
föreslagna ändringen bibehålls rättigheterna på mark som vid
utgången av juni 1992 tillhörde staten, men som därefter har
överlåtits till annan. Avsikten är sålunda att den mark som vid
utgången av juni 1992 ägdes av staten skall behålla sin
ställning som kronomark oavsett i vems ägo den därefter är.
I propositionen begärs dessutom riksdagens godkännande av
riktlinjerna för överföring av fast egendom från staten till det
nya bolaget. Förslaget i denna del innebär bl.a. att de
vattenområden och älvsträckor som är skyddade mot utbyggnad
enligt 3 kap. 6 § naturresurslagen skall kvarbli i statlig ägo.
Motionerna m.m.
Bostadsutskottet behandlar i detta yttrande helt eller delvis
motionerna
1991/92:N41 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1.att riksdagen avslår proposition 1991/92:134,
7.att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att de frågor
som berör rennäringen skall tas upp i den kommande
samepropositionen.
1991/92:N42 av John Andersson (v) vari yrkas att riksdagen
avslår regeringens proposition 1991/92:134 i dess helhet.
1991/92:N48 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att tills vidare ej bolagisera vattenområden som kan komma att
beröras av ett framtida skydd enligt naturresurslagen.
I ärendet har inkommit en skrivelse från Svenska samernas
riksförbund. Inför utskottet har synpunkter i ärendet lämnats av
företrädare för Svenska samernas riksförbund samt Landsförbundet
svenska samer.
Utskottet
Riksdagen beslutade våren 1991 att verksamheten vid
domänverket skulle överföras till bolagsform. I proposition
1991/92:134 läggs fram förslag om de riktlinjer som skall gälla
vid överföringen av domänverkets mark- och fastighetsinnehav och
därmed också de intressen som är kopplade till detta innehav.
Som huvudregel föreslås gälla att den produktiva marken överförs
till det nya bolaget medan övrig mark kvarblir i statlig ägo.
En avsevärd del av den mark som i dag förvaltas av domänverket
berörs av olika intressen som är skyddade genom författning,
avtal, sedvanerätt eller eget åtagande. Ett exempel härpå är
rennäringens intressen. Enligt propositionen måste dessa
intressen så långt möjligt skyddas vid överlåtelsen.
I rennäringslagen finns bestämmelser om inom vilka områden
renskötsel får bedrivas och om betestidens längd. Med
renskötselrätten följer också vissa rättigheter i fråga om bl.a.
jakt och fiske. Dessa rättigheter är i vissa fall större på
kronomark än på övrig mark inom renskötselområdet. Enligt
regeringsförslaget får den förestående bolagiseringen av
domänverket inte medföra någon försvagning av renskötselrätten
på den mark som berörs. Med hänvisning härtill föreslås därför
att genom ändringar i rennäringslagen med kronomark skall
jämställas mark som före bolagiseringen utgjorde kronomark.
Detta innebär enligt förslaget att de inskränkningar i ägarens
rådighet över kronomark som renskötseln medför kommer att gälla
även i fortsättningen oavsett i vems ägo marken är.
I Vänsterpartiets partimotion N41 yrkande 1 liksom i motion
N42 (v) yrkas avslag på propositionen i dess helhet, och därmed
också i de nu aktuella delarna. I partimotionen sker detta med
hänvisning till att effekterna av förslaget är oacceptabla bl.a.
för rennäringen. Avslagsyrkandet i motion N42 (v) motiveras av
de oklarheter som enligt motionärens mening råder i vissa
markfrågor i de två nordligaste länen. Det gäller bl.a. rätten
till de s.k. ströängarna m.m.
Som ett andrahandsyrkande förs i Vänsterpartiets partimotion
N41 yrkande 7 fram förslag om att de frågor som berör
rennäringen inte skall behandlas i samband med den nu aktuella
propositionen utan i den kommande s.k. samepropositionen. De
problem som uppkommer vid en förändring av statens markägande i
de områden som berör samerna måste enligt motionärernas mening
beredas noggrannt och tas upp i ett helhetsperspektiv -- något
som kan göras i den aviserade samepropositionen.
En av utgångspunkterna för det nu föreliggande
regeringsförslaget är att de intressen som i dag berör den av
domänverket förvaltade marken så långt möjligt skall skyddas vid
överlåtelsen. Som framhålls i propositionen får den förestående
bolagiseringen inte medföra någon försvagning av
renskötselrätten. Oavsett de framtida ägarförhållandena bör
därför rennäringens intressen ges ett skydd som motsvarar det
den i dag har på den mark som nu diskuteras. Det bör enligt
bostadsutskottets mening noteras att förslaget inte syftar till
att åstadkomma någon förändrad reglering av renskötselrätten i
förhållande till vad som nu gäller. Utskottet utgår från att
frågor om innehållet i renskötselrätten m.m. kommer att
övervägas i den s.k. samepropositionen som regeringen avser att
förelägga riksdagen senare under år 1992.
Mot bakgrund av det ovan anförda bör enligt bostadsutskottets
mening de specifika ändringar i rennäringslagen genomföras som
behövs för att trygga oförändrade villkor för rennäringens
intressen på den mark som berörs av bolagiseringen. De av
regeringen föreslagna ändringarna i lagen bör sålunda genomföras
till den del de avser att även framgent ge den mark som i dag
förvaltas av domänverket ställning som kronomark oavsett i vems
ägo den i framtiden är. Däremot bör inte de föreslagna
redaktionella ändringarna nu genomföras. Dessa ändringar bör
enligt utskottets mening i stället behandlas i samband med den
aviserade s.k. samepropositionen. Enligt bostadsutskottets
mening bör därför rennäringslagen ändras på det sätt som framgår
av det till detta yttrande fogade och som utskottets betecknade
förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).
Utskottets ställningstagande innnebär att förslaget i
Vänsterpartiets partimotion N41 yrkande 7 om att de frågor som
berör rennäringen skall tas upp i den kommande s.k.
samepropositionen avstyrks, i den mån det inte kan anses
tillgodosett genom utskottets förslag. Förslagen i
Vänsterpartiets partimotion N41 yrkande 1 samt N42 (v) om avslag
på propositionen låter sig inte förenas med utskottets
ställningstagande varför de avstyrks i motsvarande del.
Den mark som i dag förvaltas av domänverket och där
inskränkningar i ägarens rådighet över marken föreligger kommer
enligt regeringsförslaget i framtiden att bli föremål för
överlåtelser i betydligt vidare omfattning än vad som för
närvarande är fallet. Dessa inskränkningar i äganderätten anges
utgöra ett osäkerhetsmoment för presumtiva köpare. Enligt
regeringsförslaget bör det därför i annat sammanhang övervägas
att införa bestämmelser om anteckning i fastighetsboken att en
fastighet har karaktär av kronomark enligt rennäringslagen.
Även enligt bostadsutskottets mening bör sådana överväganden
göras. Med avseende på den vikt som frågan måste anses ha bör
övervägandena enligt utskottet ske skyndsamt. Resultatet härav
bör kunna föreläggas riksdagen i den s.k. samepropositionen.
Bostadsutskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
I propositionen begärs också riksdagens godkännande av
riktlinjerna för överföring av fast egendom från staten till det
nya bolaget. Förslaget i denna del innebär bl.a. att de
vattenområden och älvsträckor som är skyddade mot utbyggnad
enligt 3 kap. 6 § naturresurslagen skall kvarbli i statlig ägo.
Enligt motion N48 (fp) vore det rimligt att tills vidare avstå
från bolagisering av vattenområden som nu är i statlig ägo och
som kan komma att beröras av framtida skydd enligt NRL -- detta
i avvaktan på kommande förslag om kompletteringar av NRL.
Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan innebär
regeringens förslag att genom NRL skyddade vattenområden och
älvsträckor inte skall överföras till det nya bolaget utan
förbli i statlig ägo. Förslaget i denna del tillstyrks.
Förslaget i motion N48 (fp) går ut på att alla de vattenområden
m.m. som i en framtid kan komma att skyddas med stöd av NRL
skall kvarbli i statlig ägo. Utskottet vill erinra om att det
skydd som NRL ger inte är knutet till vem som äger den aktuella
marken. Möjligheterna att genom NRL skydda ett visst
vattenområde eller ett vattendrag kvarstår sålunda oförändrade
även i det fall äganderätten i en framtid skulle övergå från
staten till någon annan ägare. Såvitt frågan ligger inom
bostadsutskottets beredningsområde finns det därför inte
tillräcklig anledning att tillstyrka motion N48 (fp).
Stockholm den 5 maj 1992
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit:
Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Bertil Danielsson (m),
Magnus Persson (s), Lennart Nilsson (s), Ulf Lönnqvist (s),
Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Dan
Eriksson i Stockholm (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson
(c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m) och Siw Persson
(fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Som anförs i Vänsterpartiets partimotion N41 yrkande 1 är
redovisningen av effekterna av det nu föreliggande
regeringsförslaget helt bristfälliga. Inte minst gäller detta i
fråga om förslagets effekter för rennäringen. De problem som
uppkommer vid en förändring av statens markägande i de områden
som berör samerna måste enligt min mening mening beredas ytterst
noggrant och tas upp i ett helhetsperspektiv där alla aspekter
beaktas. Det naturliga hade varit att behandla samtliga frågor
som gäller rennäringen i den samlade samepropositionen. Enligt
min mening bör sålunda regeringens förslag avslås i sin helhet i
enlighet med förslagen i Vänsterpartiets partimotion N41 yrkande
1 samt motion N42 (v).
Bostadsutskottets
Bilaga
Förslag till
Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)
Härigenom föreskrivs att 3, 16--18, 21 och 25 §§
rennäringslagen (1971:437)1  skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
                                3 §
Renskötsel får bedrivas                 Renskötsel får bedrivas
1. hela året                            1. hela året
i Norrbottens och                       i Norrbottens och
Västerbottens läns                      Västerbottens läns
lappmarker dels ovanför                 lappmarker dels ovanför
odlingsgränsen, dels                    odlingsgränsen, dels
nedanför denna gräns                    nedanför denna gräns
på mark som tillhör                     på mark som tillhör
staten (kronomark) och                  eller vid utgången av juni
renbetesland där                        1992 tillhörde staten
skogsrenskötsel av ålder                (kronomark) och renbetesland
bedrives under våren,                   där skogsrenskötsel av
sommaren eller hösten,                  ålder bedrives under
                                        våren, sommaren eller
                                        hösten,
på renbetesfjällen i                    på renbetesfjällen i
Jämtlands län,                          Jämtlands län,
inom de områden i                       inom de områden i
Jämtlands och Kopparbergs               Jämtlands och Kopparbergs
län som särskilt                        län som vid utgången av
upplåtits till renbete,                 juni 1992 tillhörde staten
                                        och var särskilt
                                        upplåtna till renbete,
2. den 1 oktober--den 30 april          2. den 1 oktober--den 30 april
i övriga delar av                       i övriga delar av
lappmarkerna nedanför                   lappmarkerna nedanför
odlingsgränsen,                         odlingsgränsen,
inom sådana trakter                     inom sådana trakter
utanför lappmarkerna och                utanför lappmarkerna och
renbetesfjällen där                     renbetesfjällen där
renskötsel av ålder                     renskötsel av ålder
bedrives vissa tider av                 bedrives vissa tider av
året.                                   året.
Med renbetesland förstås mark som vid avvittringen förklarats
utgöra renbetesland eller av ålder använts som sådant land. Med
renbetesfjällen förstås de vid avvittringen för samerna avsatta
renbetesfjällen och de områden som sedermera upplåtits till
utvidgning av dessa fjäll.
                             16 §2
Sameby får inom byns betesområde utföra arbetshage eller annat
stängsel för renarna, renslakteri eller annan anläggning som
behövs för renskötseln.
Sameby eller medlem i byn får på utmark inom byns betesområde
uppföra renvaktarstuga, kåta, förvaringsbod eller annan mindre
byggnad som behövs för renskötseln.
1 Lagen omtryckt 1985:919
2 Senaste lydelse 1990:1490
Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
                                        Är anläggning som anges
                                        i första stycket avsedd
                                        för stadigvarande bruk,
                                        skall den förläggas till
                                        plats som anvisas av markens
                                        ägare. Detsamma gäller i
                                        fråga om byggnad som anges
                                        i andra stycket, om den skall
                                        uppföras för
                                        stadigvarande bruk nedanför
                                        odlingsgränsen eller
                                        utanför renbetesfjällen
                                        på annan mark än
                                        kronomark under statens
                                        omedelbara disposition eller
                                        mark som vid avvittring
                                        utlagts till
                                        allmänningsskog.
                                        Är anläggning som anges
                                        i första stycket avsedd
                                        för stadigvarande bruk,
                                        skall den förläggas till
                                        plats som anvisas av markens
                                        ägare. Detsamma gäller i
                                        fråga om byggnad som anges
                                        i andra stycket, om den skall
                                        uppföras för
                                        stadigvarande bruk nedanför
                                        odlingsgränsen eller
                                        utanför renbetesfjällen
                                        på mark som varken är
                                        sådan kronomark som står
                                        eller vid utgången av juni
                                        1992 stod under statens
                                        omedelbara disposition eller
                                        mark som vid avvittring
                                        utlagts till
                                        allmänningsskog.
Vill sameby eller, om byggnad skall uppföras av medlem i byn,
denne icke godtaga anvisad plats, bestämmer länsstyrelsen
platsen.
                                17 §
Behövs virke till                       Behövs virke till
anläggning eller byggnad                anläggning eller byggnad
som avses i 16 § första                 som avses i 16 § första
eller andra stycket, får                eller andra stycket, får
skog avverkas på de delar               skog avverkas på de delar
av betesområdet som hör                 av betesområdet som hör
till lappmarkerna eller                 till lappmarkerna,
renbetesfjällen. Inom samma             renbetesfjällen eller de
delar av betesområdet                   områden i Jämtlands och
får medlem i samebyn för                Kopparbergs län som vid
eget behov taga bränsle och             utgången av juni 1992
slöjdvirke.                             tillhörde staten och var
                                        särskilt upplåtna till
                                        renbete. Inom samma delar av
                                        betesområdet får medlem
                                        i samebyn för eget behov
                                        taga bränsle och
                                        slöjdvirke.
Växande barrträd får avverkas endast efter anvisning av
markens ägare eller brukare, om ej denne medger annat.
På sådan mark utanför lappmarkerna och renbetesfjällen som hör
till samebys betesområde får byn eller medlem i byn för ändamål
som anges i första stycket taga endast torra träd, vindfällen,
skogsavfall, tall- och grantjur eller, för tillfälligt behov, på
utmark växande lövträd.
                                18 §
Medlem i sambeby har rätt               Medlem i sameby har rätt
att inom byns betesområde               att inom byns betesområde
på kronomark under statens              på kronomark som står
omedelbara disposition eller            eller vid utgången av juni
mark som vid avvittring                 1992 stod under statens
utlagts till                            omedelbara disposition eller
allmänningsskog taga virke              mark som vid avvittring
till uppförande eller                   utlagts till
ombyggnad av familjebostad.             allmänningsskog taga virke
Avverkning får ske endast               till uppförande eller
efter anvisning av                      ombyggnad av familjebostad.
markägare.                              Avverkning får ske endast
                                        efter anvisning av
                                        markägare.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
                                21 §
För skog som avverkas på                För skog som avverkas på
kronomark under statens                 kronomark som står eller
omedelbara disposition eller            vid utgången av juni 1992
mark som vid avvittring                 stod under statens omedelbara
utlagts till                            disposition eller mark som vid
allmänningsskog behöver                 avvittring utlagts till
ersättning ej lämnas.                   allmänningsskog behöver
Detsamma gäller växande                 ersättning ej lämnas.
lövträd som eljest tages                Detsamma gäller växande
inom lappmarkerna eller på              lövträd som eljest tages
renbetesfjällen.                        inom lappmarkerna, på
                                        renbetesfjällen samt inom
                                        de områden i Jämtlands
                                        och Kopparbergs län som vid
                                        utgången av juni 1992
                                        tillhörde staten och var
                                        särskilt upplåtna till
                                        renbete.
I andra fall än som avses i första stycket skall ersättning
lämnas för rotvärdet av växande träd som tages. Kan
överenskommelse ej uppnås om ersättningen, utser länsstyrelsen
på begäran av part någon att söka förlika parterna.
                                25 §
Medlem i sameby får jaga och fiska på utmark inom de delar av
byns betesområde som hör till renbetesfjällen eller
lappmarkerna, när renskötsel är tillåten där.
Första stycket äger motsvarande tillämpning på medlem i sameby
som tillfälligt uppehåller sig inom annan samebys betesområde
för renskiljning eller annat ändamål som har samband med
renarnas skötsel. Han får dock jaga och fiska endast för sitt
uppehälle.
Uppehåller sig björn, varg, järv eller lo bevisligen i
trakten, får jakt efter sådant djur företagas på mark som anges
i första stycket inom annan samebys betesområde, i den mån
regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, tillåter
det.
                                        Inom de områden i
                                        Jämtlands och Kopparbergs
                                        län som vid utgången av
                                        juni 1992 tillhörde staten
                                        och var särskilt
                                        upplåtna till renbete
                                        får medlem i sameby inom
                                        byns betesområde fiska till
                                        husbehov samt jaga rovdjur, i
                                        den mån regeringen eller
                                        myndighet som regeringen
                                        bestämmer, tillåter det.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.



Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen3
Huvudsakligt innehåll3
Förslag3
Motionerna4
Utskottet6
Inledning6
Innebörden av regeringens förslag7
Bolagiseringen7
Privatiseringen8
Överföring och försäljning av viss egendom9
Rennäringen13
Naturvård14
Vattenområden18
Jakt och fiske19
Kulturminnen20
Kronoholmarna23
Övriga intressen25
Överföring av övriga tillgångar och skulder25
AB Göta kanalbolag26
Vissa lagförslag28
Bemyndigande28
Hemställan28
Reservationer
1. Överföring och försäljning av viss egendom (s)31
2. Naturvård (s)32
3. Jakt och fiske (s)33
4. Kulturminnen (s)34
5. Kronoholmarna (s)34
6. Överföring av övriga tillgångar och skulder (s)35
Meningsyttring av suppleant (v)36
Bilagor
1. Regeringens förslag till lag om ändring i rennäringslagen
(1971:437)39
2. Finansutskottets yttrande 1991/92:FiU6y42
3. Kulturutskottets yttrande 1991/92:KrU5y46
4. Jordbruksutskottets yttrande 1991/92:JoU9y53
5. Bostadsutskottets yttrande 1991/92:BoU5y70