I detta betänkande behandlas proposition 1991/92:161 om
ändringar i minerallagen. Inga motioner har väckts med anledning
av propositionen.
En skrivelse i ärendet har inkommit från Svenska
kommunförbundet.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i
minerallagen (1991:45). Den ena ändringen innebär att då
tillåtligheten av ett mineralföretag prövas enligt de lagar som
är anknutna till lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m. (naturresurslagen, NRL) skall en
intresseavvägning enligt NRL endast ske i ärendet om
bearbetningskoncession enligt minerallagen. Enligt en annan
ändring skall en ansökan om koncession åtföljas av en
miljökonsekvensbeskrivning. Vidare införs enligt en ytterligare
ändring möjlighet att förordna om utredning då ett
mineralföretag kan leda till väsentliga skador på jord- eller
skogsbruket.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen -- efter föredragning av
näringsminister Per Westerberg -- att riksdagen antar förslag
till lag om ändring i minerallagen (1991:45).
Lagförslaget finns på s. 2--4 i propositionen.
Utskottet
Riksdagen antog i december 1990 (prop. 1988/89:92, bet.
1990/91:NU7) en ny minerallag (1991:45), som träder i kraft den
1 juli 1992. Den nya lagen ersätter gruvlagen (1974:342) och
lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter.
Minerallagen gäller undersökning och bearbetning av
fyndigheter av ett antal i lagen angivna mineraliska ämnen, s.k.
koncessionsmineral. Med undersökning avses arbete i syfte att
påvisa en fyndighet av ett koncessionsmineral och att utröna
fyndighetens sannolika ekonomiska värde och dess beskaffenhet i
övrigt. Med bearbetning avses utvinning och tillgodogörande av
ett koncessionsmineral.
För att få bedriva bearbetning krävs bearbetningskoncession.
Sådan skall meddelas om en fyndighet som sannolikt kan
tillgodogöras ekonomiskt har påträffats, om sökanden är lämplig
att bearbeta fyndigheten och om fyndighetens belägenhet och art
inte gör det olämpligt att sökanden får den begärda
koncessionen. Ärenden om beviljande av bearbetningskoncession
prövas av bergmästaren i distriktet; bergsstaten -- den
regionala förvaltningsmyndigheten för frågor om landets
mineralhantering -- är uppdelad i två sådana distrikt.
En huvudpunkt i den nya minerallagen är att den anknyts till
lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
(naturresurslagen, NRL). Detta sker genom en bestämmelse i 4
kap. 2 § minerallagen, där det föreskrivs att NRL skall
tillämpas i ärenden om beviljande av bearbetningskoncession.
Mineralföretag kräver koncession inte bara enligt
minerallagen. I de flesta fall krävs tillstånd också enligt
miljöskyddslagen (1969:387), vattenlagen (1983:291), plan- och
bygglagen (1987:12) samt naturvårdslagen (1964:822). Samtliga
dessa lagar är anknutna till NRL, vilket innebär att en
avvägning enligt NRL skall ske i ärenden om tillstånd enligt
alla dessa lagar.
I proposition 1988/89:92 anfördes att det skulle påverka
mineralindustrin negativt i en omfattning som inte är acceptabel
om ytterligare en prövning av markanvändningen för det avsedda
ändamålet måste göras utöver den som sker i koncessionsärendet.
Därför föreslogs att den NRL-avvägning som vidtas i samband med
prövningen av bearbetningskoncession skulle vara bindande, på så
sätt att det inte på nytt skall krävas någon avvägning enligt
NRL när ett mineralföretag senare prövas enligt andra lagar.
I nyssnämnda proposition framhölls vidare att en rad andra
anläggningar, utöver mineralföretag, kräver tillstånd enligt
flera av de lagar som är anknutna till NRL. En industri eller en
flygplats kan t.ex. kräva tillstånd enligt såväl plan- och
bygglagen som miljöskyddslagen. Inte heller i sådana fall, sades
det i propositionen, fanns det några bärande skäl för att
tillåtligheten av ett projekt skulle prövas flera gånger från
naturresurssynpunkt.
Enligt regeringens förslag skulle det i 1 kap. 2 § NRL införas
en bestämmelse med innebörd att om tillåtligheten av ett visst
exploateringsföretag, t.ex. mineralföretag, eller annat ingrepp
i miljön skall prövas enligt någon av de NRL-anknutna lagarna
skulle en avvägning enligt NRL göras endast vid den prövning som
först äger rum.
I anslutning till behandlingen av propositionen i riksdagen
anförde statens naturvårdsverk och boverket i en skrivelse till
näringsutskottet betänkligheter mot tillägget i NRL och föreslog
att det skulle utgå eller alternativt knytas endast till
minerallagen. Bostadsutskottet anförde i ett yttrande
(1989/90:BoU6y) till näringsutskottet att det föreslagna
tillägget inte borde införas och ansåg att ytterligare
överväganden borde göras. Näringsutskottet anslöt sig till
bostadsutskottets uppfattning, men uttalade samtidigt att det
fann den av regeringen föreslagna bestämmelsen i NRL lämplig
såvitt gäller exploateringsföretag på mineralområdet (bet.
1990/91:NU7 s.18). Riksdagen beslutade i enlighet härmed.
I samband med behandlingen av den nämnda propositionen gjorde
riksdagen också ett tillkännagivande till regeringen om en
komplettering av minerallagen i ett annat avseende. Enligt detta
tillägg skulle lantbruksstyrelsen (numera statens jordbruksverk)
ges befogenhet att förordna om särskild utredning om ett
mineralföretag kan befaras medföra väsentlig skada på jord- och
skogsbruket.
Med anledning av riksdagens beslut återkommer regeringen i den
nu aktuella propositionen (prop. 1991/92:161) med förslag till
ändringar i minerallagen. Det ena förslaget innebär att den
NRL-avvägning som skall göras i samband med ärenden om
bearbetningskoncession enligt minerallagen skall vara bindande
vid de prövningar som senare kan bli aktuella för ett
mineralföretag enligt andra NRL-anknutna lagar. Såvitt avser
mineralföretag är den sakliga innebörden av detta förslag
densamma som enligt vad som föreslogs i proposition 1988/89:92.
För andra exploateringsföretag föreslås inte nu någon ändring,
vilket innebär att de på samma sätt som hittills kan bli föremål
för NRL-avvägning vid flera tillfällen. Regeringen föreslår
vidare att ansökan om bearbetningskoncession skall åtföljas av
en miljökonsekvensbeskrivning.
Utskottet vill understryka att en utgångspunkt för
mineralpolitiken är att det skall skapas förutsättningar för att
industrin och andra avnämare långsiktigt skall kunna få sitt
metall- och mineralbehov tillgodosett. Samtidigt skall en
avvägning ske mot olika skyddsintressen. NRL syftar till att
underlätta en beslutssamordning mellan olika konkurrerande
intressen om hur mark- och vattenområden skall användas.
Utskottet finner att regeringens förslag tillgodoser de
synpunkter som utskottet tidigare har framfört beträffande
kopplingen mellan minerallagen och NRL. Genom en bindande
NRL-avvägning i samband med behandlingen av en ansökan om
bearbetningskoncession minskar osäkerheten för den enskilde
prospektören och den ekonomiska planeringen av ett
mineralföretag underlättas. Innebörden av att den NRL-avvägning
som görs i ärenden om bearbetningskoncession enligt minerallagen
skall vara bindande när mineralföretaget senare skall prövas
enligt andra lagar är att markanvändningsfrågan har avgjorts.
Vid den efterkommande prövningen enligt andra NRL-anknutna lagar
skall det alltså inte på nytt prövas om marken skall få användas
för mineralbrytning eller inte. I övrigt skall mineralföretaget
emellertid underkastas en fullständig prövning och uppfylla de
villkor som andra myndigheter kan ställa upp i samband med att
erforderliga tillstånd beviljas. Enligt utskottets uppfattning
är det viktigt att, såsom regeringen framhåller,
mineralbearbetningen sker med beaktande av alla de krav som
ställts upp till skydd för miljön och naturvården.
Utskottet anser sålunda att det är angeläget att
miljöaspekterna får en grundlig belysning och att de beaktas vid
beslut om bearbetningskoncession. Därför tillstyrker utskottet
regeringens förslag om att en miljökonsekvensbeskrivning skall
fogas till ansökan om koncession. Bestämmelser om
miljökonsekvensbeskrivning finns i NRL. Beskrivningen skall
möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings,
verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och
hushållningen med naturresurser.
I enlighet med riksdagens tidigare beslut föreslås vidare i
propositionen att det i minerallagen skall införas en möjlighet
att förordna om behövlig utredning om det kan befaras att ett
mineralföretag kan medföra väsentlig skada på jord- eller
skogsbruket. Efter samråd med länsstyrelsen kan sådant
förordnande meddelas av statens jordbruksverk i fråga om
jordbruket och av skogsstyrelsen i fråga om skogsbruket.
Förordnande får meddelas i ärenden om beviljande av
bearbetningskoncession. Myndigheternas beslut kan överklagas hos
kammarrätten.
Utskottet tillstyrker sålunda de i propositionen framlagda
förslagen till ändringar i minerallagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen antar det i proposition 1991/92:161 framlagda
förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45).
Stockholm den 28 april 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin
(s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Birgitta
Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Karin Falkmer (m), Reynoldh
Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle
Lindström (m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s), Gudrun
Norberg (fp) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.