dels proposition 1991/92:100 bilaga 13
(näringsdepartementet) littera A (näringsdepartementet m.m.),
littera B (industri m.m.) punkterna 1, 2, 5 och 6, littera C
(exportkrediter m.m.), littera F (teknisk utveckling m.m.)
punkterna 1--15, 19 och 20, littera G (övrig näringspolitik) och
littera I (marknads- och konkurrensfrågor) punkterna 2--4 och
förslag om ny konkurrensmyndighet,
dels proposition 1991/92:100 bilaga 14
(civildepartementet) littera F (folkrörelsefrågor, kooperativa
frågor, m.m.) punkt 2,
dels -- helt eller delvis -- 45 motioner från allmänna
motionstiden.
Upplysningar och synpunkter i olika frågor har inför utskottet
lämnats av företrädare för närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK), för statens pris- och konkurrensverk (SPK) och för
branschföreningen Tekoindustrierna. Från forskningsrådsnämnden
har en skrivelse om medel för informationsvetenskaplig forskning
inkommit.
Sammanfattning
Utskottets inställning -- som sammanfaller med regeringens --
till hur näringspolitiken bör inriktas och utformas tar sin
utgångspunkt i grundsynen att marknadsekonomi är det enda
ekonomiska system som kan åstadkomma tillväxt, meningsfulla
arbeten och resurser för välståndsutveckling i hela landet.
Näringspolitiken skall ges en generell prägel; detaljstyrning
och selektiva insatser skall undvikas.
Socialdemokraternas företrädare kritiserar i en reservation
regeringen för att den inte har utformat näringspolitiken med
hänsyn till den ekonomiska situation som Sverige befinner sig i.
Regeringens småföretagspolitik, som bl.a. går ut på avveckling
av s.k. riktade stöd och införande av generella stimulanser,
innebär enligt reservanterna att det kommer att uppstå ett
vakuum för småföretagen under åtminstone en övergångsperiod. Det
borde i stället ha skett en fortsatt utveckling och fördjupning
av den småföretagspolitik som Socialdemokraterna bedrev i
regeringsställning. Företrädaren för Ny demokrati ansluter sig i
en annan reservation i huvudsak till de riktlinjer avseende
näringspolitiken som regeringen har presenterat. Dock anser han
att en del av de föreslagna åtgärderna inte är tillräckligt
omfattande eller att de får effekt först efter en viss tid.
Regeringen borde därför anmodas att återkomma med förslag till
snabbt verkande åtgärder, särskilt riktade till småföretagen.
Inom området teknisk utveckling tillstyrker utskottet
regeringens förslag till anslag på samtliga punkter utom
avseende anslagsposten teknisk forskning och utveckling.
Utskottet förordar (enhälligt) att forskningsrådsnämnden även
nästa budgetår skall få disponera medel från denna anslagspost
för forskning inom området teknisk-vetenskaplig
informationsförsörjning. I en reservation (s) avvisas
regeringens förslag till riktlinjer för stödet till den tekniska
forskningen och utvecklingen. I stället förordas en ökning av
anslaget med 10 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag,
med syfte att NUTEK:s möjligheter att fortsätta sitt arbete med
att stödja tekniskt nyföretagande skall förbättras.
Utskottet avstyrker -- i anslutning till behandlingen av de
olika anslagen -- ett antal motioner som tar upp olika frågor
inom området teknisk utveckling. Vissa av motionerna får stöd i
reservationer. Detta gäller t.ex. beträffande frågan om stöd
till uppfinnare och innovatörer där förslag om inrättande av en
produktjury och införande av en s.k. innovationstimme i
TV-sändningarna förs fram (nyd). Den samverkan som bedrivs i
Västsverige inom ramen för Strategigruppen för industriell
regional utveckling (SIRU) bör vidareutvecklas, sägs det i en
reservation (s). Riksdagen bör vidare anmoda regeringen att ta
initiativ till åtgärder med syfte att vidareförädlingen inom
skogsindustrin skall öka, anförs det i en annan reservation (s).
I två reservationer (s) rörande standardiseringsverksamheten
begärs dels att standardiseringskommissionen skall ges i uppdrag
att arbeta fram ett underlag för hur miljökriterier skall kunna
integreras i standarder, dels att insatserna för utbildning av
konsumentrepresentanter inom standardiseringen skall
intensifieras. I en ytterligare reservation (s) uttalas att det
arbete som har bedrivits av delegationen för verkstadsteknisk
utveckling (VT-delegationen) bör fullföljas på ett ansvarsfullt
sätt.
Regeringens förslag till anslag till småföretagsutveckling
tillstyrks av utskottet. I en reservation (s) förordas en ökning
av anslaget med 20 milj.kr. jämfört med regeringens förslag,
varvid dessa medel främst skulle användas för insatser riktade
till underleverantörer. Utskottet tillstyrker också regeringens
förslag till riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas
verksamhet. Denna verksamhet, anförs det i en reservation (s),
bör i större utsträckning än för närvarande inriktas på att
främja möjligheterna för kvinnor att bo kvar i glesbygd och i
skogslänen och på att underlätta småföretagens inträde på
EG-marknaden.
I anknytning till behandlingen av motioner om
riskkapitalförsörjning för små och medelstora företag föreslår
utskottet, med hänsyn till att det av regeringen aviserade
förslaget om nyföretagarlån nu har senarelagts, att vissa
utvecklingsfonder skall beviljas anstånd till våren 1993 med den
inbetalning av medel till staten som enligt tidigare beslut
skall göras i december 1992. I en reservation (s) krävs i
stället att indragningarna av medel från utvecklingsfonderna och
Norrlandsfonden helt skall anstå till dess att nya låneformer
har trätt i kraft.
Utskottet tillstyrker vidare förslag till anslag under
civildepartementets huvudtitel avseende stöd till kooperativ
utveckling. I en reservation (s) förordas ett högre stöd genom
omfördelning av anslag, främst via regionalpolitiska medel och
anslaget till småföretagsutveckling.
Regeringens förslag om minskat anslag till NUTEK
tillstyrks också av utskottet. Socialdemokraternas företrädare
betecknar i en reservation den föreslagna neddragningen av
anslaget som ett utslag av den felaktiga politik som regeringen
bedriver beträffande småföretagen.
Utskottet biträder även regeringens förslag om inrättande av
en ny konkurrensmyndighet och att verksamheten skall
bedrivas enligt angivna riktlinjer.
Vidare tillstyrker utskottet anslag beträffande
näringsdepartementet m.m., exportkrediter m.m., åtgärder för
att främja industridesign och sprängämnesinspektionen.
Motionsyrkanden med krav på ökade insatser för att få utländska
företag att investera i Sverige avstyrks av utskottet, men får
stöd i en reservation (nyd).
I betänkandet behandlas slutligen ett antal motioner som rör
vissa branschspecifika frågor. Det gäller bl.a.
tekoindustrin, järn- och stålindustrin och livsmedelsindustrin.
Samtliga motioner avstyrks av utskottet. I en reservation (nyd)
begärs bl.a. att regeringen skall anmodas att låta göra en
skyndsam utredning avseende förutsättningarna för en uthållig
tekoproduktion i Sverige.
En förteckning över alla reservationer finns i
innehållsförteckningen (s.101).
Proposition 1991/92:100 bilaga 13
I den del av proposition 1991/92:100 bilaga 13
(näringsdepartementet) som behandlas här föreslår regeringen --
efter föredragning av näringsminister Per Westerberg -- att
riksdagen godkänner (avsnitt I, s. 132--141)
1. att en ny myndighet för konkurrensfrågor inrättas från den
1 juli 1992,
2. att näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens pris- och
konkurrensverk (SPK) avvecklas från den 1 juli 1992,
3. att verksamheten vid den nya myndigheten för
konkurrensfrågor bedrivs i enlighet med de riktlinjer som
föredragande statsrådet har angivit.
Beträffande anslag m.m. under tolfte huvudtiteln för
budgetåret 1992/93 föreslår regeringen under här angivna punkter
följande:
A 1. Näringsdepartementet m.m. (s.26f.)
att riksdagen till Näringsdepartementet för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag på 49704000 kr.
A 2. Industriråd/industriattaché (s.27)
att riksdagen till Industriråd/industriattaché för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1198000 kr.
A 3. Utredningar m.m. (s. 27f.)
att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93
anvisar ett reservationsanslag på 18990000 kr.
A 4. Bidrag till FN:s organ för industriell utveckling
(s.28)
att riksdagen till Bidrag till FN:s organ för industriell
utveckling för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på
6890000 kr.
B 1. Sprängämnesinspektionen (s.29f.)
att riksdagen till Sprängämnesinspektionen för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
B 2. Åtgärder för att främja industridesign (s.31)
att riksdagen till Åtgärder för att främja industridesign för
budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 5356000
kr.
B 5. Småföretagsutveckling (s.37--39)
att riksdagen till Småföretagsutveckling för budgetåret
1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 163594000 kr.
B 6. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.
(s.40)
att riksdagen till Täckande av förluster vid viss
garantigivning, m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 5000000 kr.
C 1. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB
Svensk Exportkredit (s.41f.)
att riksdagen till Kostnader för statsstödd
exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
C 2. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av fartyg m.m. (s.43)
att riksdagen till Kostnader för statsstödd
exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för
budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
C 3. Ersättning för extra kostnader för förmånlig
kreditgivning till u-länder (s.43f.)
att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för
förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag på 70000000 kr.
C 4. Åtgärder för att främja utländska investeringar i
Sverige (s.44)
att riksdagen till Åtgärder för att främja utländska
investeringar i Sverige för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 4500000 kr.
F 1. Teknisk forskning och utveckling (s.57--61)
att riksdagen
1. godkänner de föreslagna riktlinjerna för teknisk forskning
och utveckling,
2. bemyndigar regeringen att i enlighet med vad som anförts,
under budgetåret 1992/93, låta staten ta på sig ekonomiska
förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och
utvecklingsarbete m.m. som, inberäknat löpande avtal och beslut,
innebär åtaganden på högst 375000000 kr. under budgetåret
1993/94, högst 323000000 kr. under budgetåret 1994/95, högst
263000000 kr. under budgetåret 1995/96 och högst
225000000 kr. under budgetåret 1996/97,
3. till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret
1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 750908000 kr.
F 2. Materialteknisk forskning (s.61--63)
att riksdagen till Materialteknisk forskning för budgetåret
1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 36150000 kr.
F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet (s.63f.)
att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Sveriges
teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1992/93
anvisar ett reservationsanslag på 35630000 kr.
F 4. Teknikvetenskapliga forskningsrådet (s.64f.)
att riksdagen till Teknikvetenskapliga forskningsrådet för
budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på
184966000 kr.
F 5. Europeiskt rymdsamarbete m.m. (s.66f.)
att riksdagen
1. till Europeiskt rymdsamarbete m.m. för budgetåret 1992/93
anvisar ett förslagsanslag på 447439000 kr.,
2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1992/93 ikläda
staten nya förpliktelser för betalningar under kommande budgetår
inom europeiskt rymdsamarbete om högst 368000000 kr.
F 6. Nationell rymdverksamhet (s.67f.)
att riksdagen
1. till Nationell rymdverksamhet för budgetåret 1992/93
anvisar ett reservationsanslag på 58287000 kr.,
2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1992/93 ikläda
staten nya förpliktelser för betalningar under kommande budgetår
inom nationell rymdverksamhet på högst 150000000 kr.
F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete
(s.69--71)
att riksdagen till Europeiskt forsknings- och
utvecklingssamarbete anvisar ett reservationsanslag på
211000000 kr.
F 8. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet
(s.72--74)
att riksdagen till Statens provningsanstalt:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 1000 kr.
F 9. Bidrag till statens provningsanstalt (s.74--76)
att riksdagen till Bidrag till statens provningsanstalt för
budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på
51722000 kr.
F10. Styrelsen för teknisk ackreditering:
Myndighetsverksamhet(s.78--82)
att riksdagen
1. godkänner att den huvudsakliga verksamhetsinriktningen för
styrelsen för teknisk ackreditering skall vara i enlighet med
vad som har förordats i avsnittet Förslag,
2. till Styrelsen för teknisk ackreditering:
Myndighetsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 11870000 kr.
F 11. Styrelsen för teknisk ackreditering:
Uppdragsverksamhet (s.82)
att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 1000 kr.
F 12. Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till
riksmätplatsverksamhet (s.82--84)
att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag
till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 8788000 kr.
F 13. Bidrag till vissa internationella organisationer
(s.84f.)
att riksdagen till Bidrag till vissa internationella
organisationer för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag
på 4127000 kr.
F 14. Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
(s.85f.)
att riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
för budgetåret 1992/93 anvisar ett anslag på 7020000 kr.
F 15. Bidrag till Standardiseringskommissionen
(s.86--88)
att riksdagen till Bidrag till Standardiseringskommissionen
för budgetåret 1992/93 anvisar ett anslag på 43356000 kr.
F 19. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Miljöanpassad
produktutveckling (s.102f.)
att riksdagen till Forskning för ett avfallssnålt samhälle:
Miljöanpassad produktutveckling för budgetåret 1992/93 anvisar
ett reservationsanslag på 24607000 kr.
F 20. Avgifter till vissa internationella
FoU-organisationer (s.103f.)
att riksdagen till Avgifter till vissa internationella
FoU-organisationer för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 544000 kr.
G 1. Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader (s.105f.)
att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 181625000 kr.
G 2. Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar och
information (s.107)
att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket:
Utredningar och information för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 25570000 kr.
G 3. Särskilda avvecklingskostnader för statens
industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och statens
energiverk (s.107f.)
att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för statens
industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och statens
energiverk för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på
1000 kr.
I 2. Konkurrensmyndighet (s.143)
att riksdagen till Konkurrensmyndighet för budgetåret 1992/93
anvisar ett ramanslag på 61000000 kr.
I 3. Särskilda utvecklings- och omställningskostnader
(s.144)
att riksdagen till Särskilda utvecklings- och
omställningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 1500000 kr.
I 4. Särskilda avvecklingskostnader för
näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och
konkurrensverk (s.144)
att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för
näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk
för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
Riksdagen bereds vidare tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet under punkt B 5 har anfört (2) om
inriktningen av utvecklingsfondernas informations- och
rådgivningsverksamhet.
Proposition 1991/92:100 bilaga 14
I proposition 1991/92:100 bilaga 14 (civildepartementet)
framlägger regeringen -- efter föredragning av civilminister
Inger Davidson -- förslag om anslag under trettonde huvudtiteln
för budgetåret 1992/93. Under här angiven rubrik föreslås:
F 2. Stöd till kooperativ utveckling (s.55f.)
att riksdagen till Stöd till kooperativ utveckling för
budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 5200000
kr.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1991/92:Fi208 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det [bör] skapas bättre förutsättningar för små
och medelstora företags riskkapitalförsörjning,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stimulera en ökning av investeringarna i
tillverkningsindustrin,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skapa bättre förutsättningar för utländska
företag att investera i Sverige.
1991/92:Sk350 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller
yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av temporära statliga
garantier för att minska antalet onödiga konkurser.
1991/92:L712 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av utbildning av
konsumentrepresentanter i standardiseringen.
1991/92:Ub801 av Nils Nordh och Allan Larsson (båda s) såvitt
gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av riskkapital för
småföretagen.
1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet (25) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att standardiseringskommissionen
bör arbeta fram ett underlag för hur miljökriterier skall
integreras i standarder.
1991/92:N202 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av insatser för att stimulera den fortsatta
regionala samverkan i Västsverige samt att spridning sker av den
i Västsverige prövade modellen för NUTEK:s roll i det regionala
utvecklingsarbetet,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att NUTEK [bör] ges i uppdrag att under en
treårsperiod vidareutveckla sitt engagemang i SIRU och därvid
verka för att arbetssättet sprids inom regionen samt till andra
regioner,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att 30 milj.kr. inom ramen för NUTEK:s verksamhet
[bör] avsätt[a]s per år under tre år för detta ändamål.
1991/92:N204 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att stärka tekonäringens "övervintringsmöjlighet" fram till
ett svenskt EG-medlemskap.
1991/92:N206 av Maja Bäckström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om begravningskostnader.
1991/92:N213 av Bengt Wittbom (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
riktlinjer för förändringar av utvecklingsfondernas nuvarande
organisation, finansiering och huvudmannaskap.
1991/92:N214 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om egenföretagarens borgensåtaganden.
1991/92:N216 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny form för tillämpad industriell forskning i
samverkan mellan industrin i Västernorrlands län och högskolan i
Sundsvall/Härnösand enligt modellen i SISY,
2. beslutar att medel anvisas, inom ramen för den
forskningspolitiska propositionen, för en treårig försöksperiod
till NUTEK eller högskolan i Sundsvall/Härnösand.
1991/92:N223 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för att öka vidareförädlingen i
skogsbruket.
1991/92:N224 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (båda
nyd) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda förutsättningarna för att inrätta en
särskild produktjury för innovationer,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda förutsättningarna för återkommande
TV-sändningar av innovationer -- "innovationstimmen".
1991/92:N225 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (båda
nyd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
3. skyndsamt beslutar att återstående tekostödsmedel på
anslagen för budgetåret 1991/92, som NUTEK för närvarande
förfogar över, skall gå till svensk teko med en hundraprocentig
tillverkning i Sverige,
4. hos regeringen begär en skyndsam utredning som syftar till
att skapa förutsättningar för en livskraftig svensk
tekoproduktion i Sverige med svensk särart.
1991/92:N226 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatta statliga insatser för tekoindustrin,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till Proteko,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den särskilda arbetsgruppen,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningsinsatser,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utlokalisering av statlig verksamhet,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om infrastrukturella åtgärder,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
1991/92:N229 av Sigrid Bolkéus och Sinikka Bohlin (båda s)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att medel [bör] tillställ[a]s Gävleborgs län så att
en decentralisering av NUTEK:s resurser för stöd till
innovatörer och småföretagare kan bedrivas, på försök, i länet,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att försöksverksamheten bör bedrivas i minst tre år
och i nära samarbete med NUTEK och arbetsmarknadsdepartementet.
1991/92:N231 av Sten Svensson och Stig Rindborg (båda m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Företagarnas Utbildning för utbildning i
de mindre och medelstora företagen.
1991/92:N232 av Sten Svensson och Stig Rindborg (båda m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Centrala hantverksrådet för dess
hantverkssatsningar.
1991/92:N233 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utvecklingsfonderna också fortsättningsvis [bör]
få behålla sin möjlighet att ge företagen finansiellt stöd,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utvecklingsfonden i Uppsala län, i enlighet med
riksdagens intentioner, [bör] ges möjlighet att uppehålla sin
finansiella stödverksamhet.
1991/92:N234 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till bilindustrins underleverantörer,
2. till delegationen för verkstadsteknisk utveckling för
budgetåret 1992/93 anvisar erforderliga medel för dess
verksamhet.
1991/92:N238 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen
1. till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret
1992/93 anvisar 13000000 kr. utöver vad regeringen
föreslagit eller således 763908000 kr.,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompetenshöjande åtgärder och forskning för att
förnya tekniken i träindustrin,
3. hos regeringen begär förslag om medel till förstärkning av
forskningsresurserna för att förnya och förbättra tekniken vid
vidareförädling av träråvara.
1991/92:N240 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en aktiv närings- och småföretagspolitik,
2. beslutar att utöver regeringens förslag anslå ytterligare
30 milj.kr. till NUTEK för en aktiv närings- och
småföretagspolitik.
1991/92:N243 av Anita Jönsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att medel [bör] avsätt[a]s till ett utökat
IDEON Agro Food, med inriktning på ny teknik och nya produkter
för små och medelstora företag.
1991/92:N246 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av såväl en kartläggning av de
problem som i dag hindrar en mera effektiv exploatering av
svensk forskning, som erforderliga åtgärder inför det nya
forskningsbeslutet senast våren 1993.
1991/92:N249 av Karl-Göran Biörsmark och Hugo Bergdahl (båda
fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utvecklingen av elbilen.
1991/92:N252 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kooperativt nyföretagande som ett alternativ
till offentligt producerad vård och omsorg.
1991/92:N253 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en samlad redovisning till riksdagen om
insatser för kooperativ utveckling,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfördelning av medel för stöd till kooperativ
utveckling.
1991/92:N256 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ett forskningsprojekt för omställning mot en uthållig
industriproduktion i Norrbottens län.
1991/92:N257 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en snabböversyn av stålindustrins
problem och behov för att presentera ett åtgärdsprogram enligt
vad i motionen anförts.
1991/92:N259 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny utvecklings- och investeringsbank avsedd att
satsa på nyföretagande, småföretagande, framtidsprojekt och
allmän utveckling i näringslivet,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utvecklings- och investeringsbanken till viss del
skall ägas av de juridiska personer som ursprungligen
finansierade löntagarfonderna medan resterande del nyemitteras
till allmänheten på sådant sätt att nyemissionen leder till ökat
hushållssparande och ett mycket brett ägande,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utvecklings- och investeringsbanken snarast [bör]
börsintroduceras och ges genomgående professionell ledning och
styrelse.
1991/92:N261 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ett regionalt projekt för kapital och styrelsekompetens i
norra Dalsland.
1991/92:N264 av Björn Kaaling m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklingsfondernas roll som finansiella
organ.
1991/92:N265 av Monica Öhman och Rinaldo Karlsson (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att det treåriga
branschprogrammet för verkstadsteknik får fullföljas.
1991/92:N268 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär ett åtgärdsprogram för uppfinnare
i enlighet med vad som i motionen anförts.
1991/92:N269 av Hans Nyhage m.fl. (m, s, fp, c, kds) vari
yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anpassning till EG:s regelsystem för tekoimport,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en anpassning till EG:s system för u-landstullfrihet.
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svensk harmonisering till EG vad gäller
dumpningsåtgärder på tekoområdet.
1991/92:N270 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag om hur ekologiskt anpassad
tillväxt skall främjas enligt vad som anförts i motionen,
2. hos regeringen begär förslag om hur medel från
miljöavgifterna kan fonderas för nya arbetstillfällen enligt vad
som anförts i motionen,
4. hos regeringen begär förslag om program om miljöteknik,
innefattande arbetsmiljöteknik, enligt vad som anförts i
motionen,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nya uppfinningar,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om småföretagen,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kooperativt företagande,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om underleverantörerna,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riskkapitalförsörjningen,
11. hos regeringen begär förslag om att utveckla nätverk för
småföretagen enligt vad som anförts i motionen,
15. till Näringsdepartementet för budgetåret 1992/93 anslår på
konto A 1. 47146000 kr., vilket är 1704000 kr. mindre än
vad regeringen föreslagit,
16. till Näringsdepartementet för budgetåret 1992/93 anslår på
konto A 3. 16615000 kr., vilket är 2375000 kr. mindre än
vad regeringen föreslagit,
17. till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret
1992/93 anvisar 1000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit
eller således 6356000 kr.,
19. till Småföretagsutveckling för budgetåret 1992/93 anslår
72406000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således
236000000 kr.,
20. till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret
1992/93 anslår 150000000 kr. utöver vad regeringen
föreslagit eller således 900900000 kr.,
21. till industriell utveckling m.m. inom
verkstadsteknikområdet för budgetåret 1992/93 anslår
50000000 kr.
1991/92:N273 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en ökad riskkapitalförsörjning.
1991/92:N275 av Arne Andersson och Stig Bertilsson (båda m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tvärsektoriell samverkan för
regional utveckling med speciell inriktning på Västsverige.
1991/92:N280 av Karin Starrin och Lennart Brunander (båda c)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av rutiner för rötning,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om byggande av ett beredningsverk,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsinsatser för en svensk linodling.
1991/92:N281 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts angående
Proteko.
1991/92:N282 av Christer Lindblom och Kenth Skårvik (båda fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om projektkapitalfonder.
1991/92:A261 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (båda nyd)
såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av
den allmänna näringspolitiken.
1991/92:A414 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lokala kooperativa
utvecklingscentra.
1991/92:A435 av Inger Hestvik m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet
(6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklingsfondernas betydelse för stöd till
kvinnor i glesbygd.
1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (båda c)
såvitt gäller yrkandet (12) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande.
Utskottet
Näringspolitikens inriktning
Regeringen redovisar inledningsvis i näringsdepartementets
bilaga till budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 13 s.
11--25) sin syn på näringspolitikens allmänna inriktning.
Näringspolitiken skall, anförs det, inriktas på att ge
förutsättningar för ett starkt näringsliv som ger hög
sysselsättning och resurser för välfärdsutveckling i hela
landet. Detta tillgodoses bäst i ett ekonomiskt system som
bygger på marknadsekonomins principer och som präglas av socialt
ansvar, god resurshushållning och god miljö. Ett näringsliv som
är grundat på fri företagsamhet, sund konkurrens och enskilda
ägandeformer ger, enligt regeringens synsätt, de bästa
förutsättningarna för fortsatta ekonomiska framsteg.
Enligt regeringen måste näringspolitiken inriktas på att
främja utveckling av ny teknik, framväxt av nya företag, ökad
differentiering och mer decentraliserat beslutsfattande. Vidare
måste näringspolitiken vara så utformad att den står i harmoni
med målet om en god miljö och beaktar behovet av balans mellan
olika regioner i landet. Politiken skall ange ramar för
näringsverksamheten, inom vilka företagen fritt bör få bedriva
sin verksamhet. Detaljstyrning och byråkrati måste bort.
Dessutom behövs, anförs det, fasta spelregler så att
näringslivet ges långsiktigt stabila planeringsförutsättningar.
Ett starkt näringsliv förutsätter både stora och små företag,
framhålls det i propositionen. De små och medelstora företagen
är dock av särskild betydelse för näringslivets förnyelse och
långsiktiga tillväxt. Regeringens politik syftar därför till att
främja framväxten av fler småföretag.
Det erinras om att behovet av ökad tillväxt och förnyelse
betonades starkt i regeringsförklaringen (RD 1991/92:6).
Statsmakternas uppgift är att skapa goda allmänna betingelser
för långsiktig ekonomisk tillväxt. Näringspolitikens viktigaste
uppgift är därvid att skapa ett gott klimat för företagsamheten
i Sverige så att utvecklings- och tillväxtkraften i svensk
ekonomi kan återvinnas, sägs det i propositionen. Den nya synen
på näringspolitiken präglas av regeringens starka tro på
enskilda individers och företags kreativa förmåga, heter det
vidare.
Regeringens näringspolitik koncentreras till följande fem
huvudområden:
småföretagspolitiken,
privatisering av statligt ägda företag,
konkurrenspolitiken,
forskning och utveckling,
energipolitiken.
Vad gäller småföretagspolitiken hänvisas till det program för
en ny småföretagspolitik som regeringen lade fram hösten 1991
(prop. 1991/92:51) och som riksdagen senare anslöt sig till
(bet. 1991/92:NU14). Programmet hade följande huvudsakliga
innehåll:
förbättring av rättssäkerheten, bl.a. genom att äganderätten
och näringsfriheten skrivs in i grundlagen,
skapande av en effektiv konkurrens inom privat och offentlig
verksamhet,
sänkning av skattetrycket,
skapande av en effektiv riskkapitalmarknad för småföretag,
översyn av arbetsrätten, varvid småföretagens intressen
särskilt skall beaktas,
förenkling och, om möjligt, slopande av lagar och andra regler
på olika områden,
underlättande av nyetablering och Europakontakter.
Enligt regeringen skall näringspolitiken ges en mer generell
prägel. Det är de enskilda initiativen, det fria företagandet
och det spridda personliga ägandet och sparandet som kan lägga
grunden för en ny utvecklingskraft. Riktade insatser blir därmed
mindre motiverade, varför olika branschstöd till industrin
föreslås bli avvecklade.
De tre oppositionspartierna redovisar i parti- och
kommittémotioner sina uppfattningar om näringspolitikens
inriktning.
I Socialdemokraternas kommittémotion 1991/92:N240 konstateras
att Sverige för närvarande befinner sig i ett läge med
internationell lågkonjunktur som slår hårt mot landet samtidigt
som den ekonomiska tillväxten har upphört. Det är därför
viktigt, anförs det, att ta till vara utvecklingskraften hos
småföretagen och stimulera tillkomsten av nya sådana företag.
Möjligheterna att uppnå detta kan, anser motionärerna, bäst
åstadkommas genom en fortsatt utveckling och fördjupning av den
småföretagspolitik som Socialdemokraterna har stått för.
Regeringens politik innebär, enligt motionärerna, att tidigare
riktade insatser för att utveckla småföretagen nu ersätts av
s.k. generella stimulanser där framför allt skattepolitiken ses
som ett huvudinslag. Oavsett hur effekterna av detta bedöms kan
dock förutses, sägs det i motionen, att det kommer att uppstå
ett vakuum innan de nya åtgärderna får genomslag. Detta anges
vara en stor nackdel i ett läge där all handlingskraft bör
utnyttjas för att ekonomin på nytt skall kunna vändas till
tillväxt.
Det som regeringen hävdar är en kraftfull omläggning av
politiken -- avskaffande av selektiva branschprogram och
övergång till generella stimulansåtgärder -- är i själva verket
ett slag i luften, sägs det vidare i motionen. Riksdagen hade
redan, på den socialdemokratiska regeringens förslag, beslutat
om att de återstående branschprogrammen för träindustrin och
tekoindustrin skulle läggas ned. Regeringens insats består i att
nedläggningen av det förstnämnda programmet tidigareläggs ett
år, påpekar motionärerna.
Som kontrast till regeringens politik ställs i motionen
Socialdemokraternas synsätt. Enligt detta skall ett av
politikens huvudinslag vara att åstadkomma en utveckling av
näringslivet så att full sysselsättning och en ekonomisk
tillväxt erhålls som kan ligga till grund för den sociala
välfärdspolitiken. Detta uppnås främst genom den ekonomiska
politiken och näringspolitiken, men också genom insatser som
direkt riktar sig till småföretagen eller till företag i vissa
regioner. Småföretagen stimuleras främst, sägs det i motionen,
genom att utvecklingshinder undanröjs, varvid brist på kompetens
och kapital anges vara de största hindren.
Ny demokrati ansluter sig i partimotionen 1991/92:A261 i
huvudsak till de riktlinjer för näringspolitiken som regeringen
har presenterat i regeringsförklaringen och i det här aktuella
avsnittet i budgetpropositionen.
Det är en grundläggande uppfattning för såväl Ny demokrati som
de borgerliga regeringspartierna att det är näringslivet och
dess produktion, främst exporten, som utgör grunden till
medborgarnas välfärd, sägs det i motionen. Den systemförändring
som den nya regeringen driver med kraft innebär, enligt
motionärerna, att klart positiva möjligheter skapas för
näringslivet. Regeringen har en insikt om att det bara är genom
att företagen och nyföretagandet stimuleras som välfärden kan
vidmakthållas och utvecklas.
Enligt motionärerna är dock en del av regeringens framlagda
förslag otillfredsställande eller alltför långsiktiga. Detta
gäller speciellt åtgärder som är riktade till småföretagen.
En bra näringspolitik måste enligt vad som sägs i
Vänsterpartiets partimotion 1991/92:N270 bidra till att följande
mål uppfylls:
utveckling i hela landet,
främjande av en ekologiskt tillfredsställande produktion,
förnyelse av olika näringar,
tillskapande av arbetsmöjligheter för både män och kvinnor
och för både låg- och högutbildade personer.
I sin iver att främja svensk tillväxt, heter det i motionen,
glömmer regeringen i stor utsträckning bort att det inte går att
tala om tillväxt utan att samtidigt påpeka att den måste vara
ekologiskt anpassad. Vid forskning för att ta fram nya produkter
måste frågor om energiåtgång, vilka råvaror som ingår och vilka
material som används finnas med som självklara delar. Råvaru-
och materialbalanser måste upprättas och livscykel- och
kvittblivningsspecifikationer göras, sägs det i motionen. Allt
måste mynna ut i miljökonsekvensanalyser och
miljökonsekvensbeskrivningar av de varor som avses bli
producerade.
Företagen bör, enligt motionärerna, beakta miljöaspekter på
ett annat sätt än vad som nu sker. Både för företagen och för
den enskilde handlar det om en kamp mot resursslöseri och
sökande efter förnyelsebara alternativ. För närvarande är så
gott som all produktion linjär. Utsläppen från industrin är
fortfarande ett stort problem, anförs det. Eftersom utsläpp
endast bör tillåtas upp till den belastningsgräns som olika
ekosystem kan tåla måste på sikt driftsnedläggningar av sådana
verksamheter som inte klarar miljökraven accepteras.
Motionärerna föreslår, mot den angivna bakgrunden, att
regeringen skall anmodas att lägga fram konkreta förslag till
hur en ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas. Vidare
föreslås att en del av de medel som miljöavgifterna genererar
skall fonderas, i syfte att nya arbetstillfällen skall kunna
skapas som ersättning för dem som faller bort i företag som inte
kan uppfylla de uppställda miljökraven.
I motionen sägs också att näringspolitiken i huvudsak bör
inriktas på att nyetablering och utveckling av små och
medelstora företag skall främjas. Etableringen av nya företag är
en viktig del av det marknadsekonomiska systemet, anförs det.
Det är inom småföretagen som ökningen av sysselsättningen främst
sker.
Utskottets inställning till hur näringspolitiken bör inriktas
och utformas tar sin utgångspunkt i grundsynen att
marknadsekonomi är det enda ekonomiska system som kan åstadkomma
tillväxt, meningsfulla arbeten och resurser för
välståndsutveckling i hela landet. Näringspolitiken skall,
enligt utskottets mening, inriktas på att ange de ramar inom
vilka företagen fritt skall få verka. Det är därvid av avgörande
betydelse att näringslivet ges långsiktigt fasta
planeringsförutsättningar och att detaljstyrning och
byråkratiska inslag avskaffas.
Från denna utgångspunkt delar utskottet den syn på
näringspolitikens inriktning som regeringen redovisar i
budgetpropositionen. Det är angeläget att den ekonomiska
stagnationen i Sverige bryts och att Sverige återupprättas som
en tillväxt- och företagarnation med en stark och växande
ekonomi. För att åstadkomma detta krävs en klar och entydig
omläggning av kursen i den ekonomiska politiken. Det är
skaparkraften, de enskilda initiativen, det fria företagandet
och det spridda personliga ägandet och sparandet som ger ny
utvecklingskraft.
Näringspolitiken måste -- som också sägs i propositionen --
utformas så att den står i harmoni med målet om en god miljö. I
regeringsförklaringen angavs omsorgen om miljön som en av
regeringens fyra huvuduppgifter. Den farhåga som kommer till
uttryck i motion 1991/92:N270 (v) för att regeringen skulle vara
så tillväxtinriktad att den bortser från ekologiska hänsyn,
anser utskottet vara helt grundlös. Utskottet ser ingen
motsättning mellan ekonomisk tillväxt och god miljö. Snarare är
det så att ekonomisk tillväxt är en nödvändig grund för att
miljön skall kunna förbättras, samtidigt som en god miljö är en
förutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling och uthållig
tillväxt.
Näringspolitiken bör koncentreras till de fem huvudområden som
anges i propositionen, dvs. småföretagspolitiken,
privatiseringen av statliga företag, konkurrenspolitiken,
forskning och utveckling samt energipolitiken. Som anfördes i
regeringsförklaringen är det av största vikt för Sveriges
ekonomiska utveckling under 1990-talet att små- och
nyföretagandet får en renässans. Som tidigare nämnts lade
regeringen hösten 1991 fram ett samlat program för en ny
småföretagspolitik, som riksdagen senare ställde sig bakom. Den
kritik mot den nu förda näringspolitiken som framförs i de tre
här aktuella motionerna anser utskottet vara helt obefogad.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga nu berörda
motionsyrkanden.
Teknisk utveckling m.m.
Teknisk forskning och utveckling
Utskottet behandlar inledningsvis i detta avsnitt ett antal
motioner om stöd till uppfinnare och innovatörer samt insatser
för ökad vidareförädling i skogsindustrin. Anslaget till teknisk
forskning och utveckling tas därefter upp till behandling.
Stöd till uppfinnare och innovatörer
I detta avsnitt behandlas åtta motioner, varav fyra berör
frågan om stöd till uppfinnare och innovatörer mer generellt,
medan de övriga fyra är inriktade på särskilda regionala
projekt.
Behovet av stöd till uppfinnare och innovatörer tas alltså
upp i fyra motioner. Olika förslag för hur statsmakterna skall
kunna främja framtagandet av fler uppfinningar och deras
etablering på marknaden läggs fram.
Om den industriella förnyelsen skall kunna fortskrida är det
av avgörande betydelse, sägs det i motion 1991/92:N268 (c), att
nya idéer och uppfinningar kommer fram. Det erfordras både
statliga och privata åtgärder. Enligt motionärerna bör
regeringen anmodas att utarbeta ett åtgärdsprogram med följande
inriktning:
underlättande av avsättningar till särskilt uppfinnarkonto,
sänkning av skatten på royaltyintäkter,
förändring av befintligt stödsystem mot ökat inslag av direkta
bidrag och minskat inslag av återbetalningspliktiga lån,
skapande av sådana strukturer som främjar en marknadsmässig
relation mellan uppfinnare och företag, men med statlig
medverkan,
satsning på utbildning.
Ett problem i Sverige jämfört med övriga framstående
industriländer är, anförs det i motion 1991/92:N246 (kds), att
en alltför liten del av de högteknologiska
grundforskningsresultaten blir föremål för exploatering på
marknaden. Regeringen borde anmodas att låta göra en
kartläggning av de problem som hindrar en effektiv exploatering
av svensk forskning. Därvid borde bl.a. följande områden
uppmärksammas: informationsöverföring och samverkan mellan
forskningsinstitutioner och industrin/marknaden,
management-kompetens, kapitaltillgångar i projektets
tillväxtfas, patent och produktskydd samt ekonomiska incitament
för forskare. Regeringen bör också, enligt motionärernas mening,
anmodas att, mot bakgrund av den genomförda kartläggningen,
lämna förslag till erforderliga åtgärder senast i samband med
den till våren 1993 planerade forskningspolitiska propositionen.
Ingen av de olika stödformer som för närvarande står till buds
för företagare och uppfinnare har som syfte att underlätta
uppfinningarnas marknadsexponering, sägs det i motion
1991/92:N224 (nyd). Ett sätt att råda bot på detta kan enligt
motionärerna vara att inrätta en produktjury, antingen i
närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK) eller i
näringslivets regi. Regeringen borde pröva förutsättningarna för
detta. Regeringen bör också anmodas att låta utreda
möjligheterna att inrätta en s.k. innovationstimme i
TV-sändningarna, anför motionärerna. Vid en sådan
innovationstimme skulle olika uppfinningar kunna presenteras.
I motion 1991/92:N270 (v) uttalas uppmaningen: Glöm inte U:et
i FoU! Det investeras för närvarande i Sverige tiotals miljarder
kronor i forskning, medan betydligt mindre summor satsas på
utvecklingsdelen, anför motionärerna. Av tillverkningen i
Sverige svarar högteknologiska produkter för en allt mindre del
jämfört med förhållandet i de övriga västliga industriländerna.
Regeringen måste tillse att bättre förutsättningar skapas för
utveckling av uppfinningar i Sverige, kräver motionärerna.
Det statliga stödet till uppfinnare och innovatörer
finansieras via anslaget (F 1) till teknisk forskning och
utveckling. Stödet utgår i huvudsak från Program 3, Nya
produkter, men visst stöd lämnas också från Program 2, Ny
teknik. Enligt regleringsbrevet för innevarande budgetår har
inom ramen för dessa båda program minst 50 milj.kr. beräknats
för projekt hos enskilda uppfinnare och fåmansbolag. Riksdagen
(bet. 1990/91:NU35) ställde sig våren 1991 bakom förslag från
regeringen (prop. 1990/91:87) om ett förändrat
finansieringssystem för stöd till produktutveckling. Numera ges
stöd till förstudier och idéprojekt i form av bidrag, stöd till
inledande produktutveckling i form av villkorslån och stöd till
avslutande produktutveckling i form av garantier.
Från anslaget till teknisk forskning och utveckling
finansieras också statens stöd till Svenska
uppfinnareföreningen. Denna förening har till syfte att främja
uppfinnandets utveckling och nyttiggörande och att därvid stärka
uppfinnarnas situation inom näringsliv och samhälle samt att
stimulera förnyelse- och välståndsutvecklingen i Sverige. För
innevarande budgetår uppgår statens stöd till
Uppfinnareföreningen till 5,5 milj.kr. Av dessa medel avser 2,1
milj.kr. föreningens basverksamhet och 3,4 milj.kr. finansiering
av föreningens aktiviteter genom lokala rådgivare.
Med hänvisning till det ansträngda statsfinansiella läget
föreslås i budgetpropositionen besparingar om ca 70 milj.kr. på
anslaget till teknisk forskning och utveckling (se vidare under
avsnittet om anslaget, s. 24--27). Enligt uppgift avses
besparingarna fördela sig med ungefär hälften vardera på de två
programmen Ny teknik och Nya produkter. Regeringen anger i
propositionen att produktutvecklingsstödet bör koncentreras till
vissa prioriterade områden -- informationsteknik, bioteknik och
biomedicinsk teknik samt miljöteknik. Enligt vad utskottet har
erfarit innebär de föreslagna nedskärningarna att det
rådgivningsstöd till enskilda uppfinnare som NUTEK har
tillhandahållit helt kommer att upphöra. Vidare kommer
produktutvecklingsstödet att skäras ned för de uppfinnare som
inte bedriver aktiviteter inom de prioriterade områdena.
Regeringen aviserar att statens stöd till Svenska
uppfinnareföreningen kommer att utgå med 5,7 milj.kr. för nästa
budgetår. Detta är baserat på att föreningen skall kunna bedriva
sin verksamhet på oförändrad nivå.
I proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik och
proposition 1991/92:60 om skattepolitik för tillväxt uttalade
regeringen att det är av stor vikt att möjligheterna att
tillskapa nya skattestimulanser för teknik- och
innovationsföretag blir belysta och att ett arbete med denna
inriktning skulle påbörjas. Sveriges industriförbund har i
februari 1992 till regeringen (finansdepartementet) överlämnat
en rapport med förslag till införande av skattestimulanser med
syfte att riskkapitalförsörjningen för nya kunskaps- och
teknikintensiva företag skall underlättas. Innebörden av
förslaget redovisas mer ingående i det följande (s. 39). Inom
finansdepartementet bereds för närvarande frågor om
företagsbeskattningen, bl.a. mot bakgrund av förslag som har
lagts fram i betänkandet (SOU 1991:100) Neutral
företagsbeskattning av utredningen om beskattning av inkomster
hos enskilda näringsidkare och handelsbolag. En proposition
planeras till hösten 1992. I detta sammanhang kan enligt uppgift
frågan om skattestimulanser för teknik- och innovationsföretag
komma att övervägas.
Det statliga stödet till produktutveckling -- i första hand
genom fonden för industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden
-- är föremål för en översyn. Efter beslut av regeringen
tillkallades nyligen i detta syfte en särskild utredare
(N 1992:03), docent Lars Vinell. I utredningsuppdraget (dir.
1992:34) ingår att överväga dels behovet av Industrifondens
verksamhet, dels med vilka resurser och i vilka former
verksamheten kan bedrivas i framtiden samt att se över det stöd
till produktutveckling i enskilda företag som nu handhas av
NUTEK och de regionala utvecklingsfonderna. Arbetet skall
redovisas senast den 15 augusti 1992.
Utskottet delar de bedömningar som görs i bl.a. motionerna
1991/92:N268 (c) och 1991/92:N246 (kds) om att det är ytterst
väsentligt för den industriella förnyelsen och för utvecklingen
att uppfinningar kommer fram och att de kan bli kommersiellt
exploaterade. Det är ofta nystartade eller små företag som
svarar för uppfinningar och innovationer. Den stora vikt
regeringen lägger vid att det skapas goda betingelser för
småföretagen överensstämmer helt med utskottets synsätt.
I enlighet med vad utskottet har anfört i det föregående om
näringspolitikens allmänna inriktning bör småföretagens
utveckling och nyföretagandet främjas främst genom generella
insatser. Detta bör också gälla för uppfinnare och innovatörer.
Den typ av generella insatser som är av särskilt intresse för
den här aktuella kategorin av företagare är olika åtgärder på
skatteområdet. Utskottet noterar med tillfredsställelse det
arbete som pågår på detta område inom regeringskansliet. Ett
annat område som har stor betydelse för omfattningen av
uppfinningar och innovationer är den politik som bedrivs på
forskningsområdet. Regeringen har aviserat en ny
forskningspolitisk proposition till våren 1993.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de fyra
här aktuella motionerna i berörda delar.
Tre särskilda regionala projekt är föremål för yrkanden i
fyra motioner.
I motion 1991/92:N229 (s) behandlas en försöksverksamhet med
rådgivning för produktutveckling till småföretagare och
innovatörer, vilken bedrivs inom tre s.k. idéverkstäder i
Gävleborgs län. Sedan mitten av 1980-talet lämnas råd om
produktutveckling till småföretagare och innovatörer inom ramen
för Gävleborgs Produktråd (GPR) och tre idéverkstäder i Alfta,
Söderhamn och Sandviken. Hittills har kommunerna ansvarat för
finansiering och drift av idéverkstäderna, medan
utvecklingsfonden i länet har samordnat och administrerat GPR.
Problemet för regionen är, anför motionärerna, att det
långsiktigt inte går att ekonomiskt klara verksamheten. Med
bidrag från NUTEK:s resurser för stöd till innovatörer och
småföretagare skulle det, enligt motionärerna, skapas möjlighet
att mer långsiktigt bygga upp en sådan organisation. Detta
skulle, föreslår de, kunna göras på försök i Gävleborgs län.
Den verksamhet som bedrivs av Gävleborgs Produktråd
finansieras av NUTEK, länsstyrelsen och utvecklingsfonden. Av
den årliga budgeten på ca 1,2 milj.kr. svarar NUTEK för ca 0,5
milj.kr. (via anslaget F1, programmet Nya produkter),
länsstyrelsen för ca 0,6 milj.kr. och utvecklingsfonden för
resterande 0,1 milj.kr. Därutöver bidrar utvecklingsfonden till
verksamheten genom egna arbetsinsatser. Enligt uppgift från
NUTEK avser verket inte att avbryta sitt engagemang i
produktrådens verksamhet; det finns produktråd i samtliga län.
Någon utökning av NUTEK:s medverkan är dock enligt verket inte
trolig med hänsyn bl.a. till de av regeringen föreslagna
besparingarna på det aktuella anslaget.
Enligt utskottets mening är den verksamhet som bedrivs i
Gävleborgs län inom ramen för de tre idéverkstäderna i Alfta,
Söderhamn och Sandviken ett exempel på hur rådgivning avseende
produktutveckling, särskilt riktad till innovatörer och andra
småföretagare, kan utformas på ett framgångsrikt sätt. Modellen
är unik för Gävleborgs län, men borde enligt utskottets
uppfattning kunna stå som förebild för hur motsvarande typ av
verksamhet skulle kunna byggas upp i andra delar av landet.
Det ligger inom NUTEK:s ansvarsområde att utan detaljstyrning
fatta beslut om stöd till olika verksamheter. Utskottet vill
dock framhålla det angelägna i att den aktuella verksamheten i
Gävleborgs län kan upprätthållas och vidareutvecklas. Även
utvecklingsfonden och länsstyrelsen bör -- inom ramen för sina
resurser -- uppmärksamma verksamheten. Något initiativ från
riksdagens sida anser utskottet dock inte erforderligt; motionen
avstyrks.
En s.k. tvärsektoriell samverkan i Västsverige är föremål
för yrkanden i motionerna 1991/92:N202 (s) och 1991/92:N275 (m).
I Trollhättan med omnejd startades i början av år 1991 ett
samverkansprojekt mellan staten och näringslivet --
Strategigruppen för industriell regional utveckling (SIRU).
Projektets syfte är att stärka betingelserna för industrins
utveckling i Västsverige. Ett annat exempel på tvärsektoriell
samverkan i Västsverige är "Miljöprojekt godstrafik" i Göteborg
med syfte att effektivisera godstransportsystemen för att minska
luftföroreningarna. I båda motionerna begärs att riksdagen skall
uttala sig för ett ökat statligt engagemang via NUTEK i de
aktuella samverkansprojekten. Projekten ses av motionärerna som
försöksmodeller som borde kunna stå som förebilder för liknande
projekt i andra delar av landet. I motion 1991/92:N202 (s)
preciseras begäran om statligt stöd till ett yrkande om att 30
milj.kr. skall avsättas till SIRU inom ramen för NUTEK:s
resurser.
NUTEK har från anslaget till teknisk forskning och utveckling,
programmet Nya produkter, anvisat 500000 kr. för en
förstudieprocess inom SIRU under perioden den 1 augusti 1991
till den 31 december 1991. En lägesrapport skall avlämnas senast
den 31 juli 1992 och en slutrapport senast den 30 juni 1993.
Enligt uppgift från NUTEK är det inte aktuellt med några
ytterligare medel till projektet.
Den typ av regionalt samverkansprojekt som tas upp i de två
här aktuella motionerna är, menar utskottet, exempel på
verksamheter som borde kunna få tillämpning även i andra delar
av landet utifrån de speciella förutsättningar som gäller i
olika regioner. Som tidigare nämnts är det NUTEK som
självständigt fattar beslut om stöd till olika verksamheter inom
ramen för befintliga resurser och gällande riktlinjer.
Enligt utskottets uppfattning saknas det anledning för
riksdagen att nu ta något initiativ beträffande
samverkansprojektet SIRU. De två aktuella motionerna avstyrks
därmed.
I Västernorrlands län bedrivs en form för tillämpad
industriell forskning genom samverkan mellan skogsindustrin
och högskolan i Sundsvall/Härnösand. I motion 1991/92:N216 (kds)
begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om att denna
forskningsmodell borde ses som en förebild för andra delar av
landet. Vidare bör staten enligt motionärerna ta ett mer
långsiktigt ekonomiskt ansvar för verksamheten. Riksdagen borde
därför uttala att medel -- i storleksordningen 3 milj.kr. per år
under en treårig försöksperiod -- skall ställas till förfogande
för projektet inom ramen för den till våren 1993 planerade
forskningspolitiska propositionen.
Landshövdingen i Västernorrlands län Ingemar Öhrn har i
december 1991 i en skrivelse till näringsdepartementet tagit upp
den berörda forskningsinstitutionens finansiering. Departementet
har genom statssekreterare Birgit Erngren besvarat skrivelsen.
Hon har därvid framhållit att hon anser att det är bra med
efterfrågestyrd forskning och nya former för samspelet mellan
högskola och näringsliv. Eftersom statens medel är begränsade är
det viktigt att finna effektiva organisationsformer. Enligt
statssekreteraren bör det ställas krav på dem som efterfrågar
tillämpad forskning och utveckling så att de tar ett större
ekonomiskt ansvar. Beträffande statliga insatser via NUTEK
understryks i svaret från departementet att myndigheten
handlägger enskilda ärenden helt självständigt.
Utskottet finner inte någon anledning för riksdagen att agera
i den nu berörda frågan. Motion 1991/92:N216 (kds) avstyrks
sålunda.
Träteknik
I två motioner tas upp frågan om insatser för att öka
vidareförädlingen inom skogsindustrin.
Skogsbruket har hittills dominerats av kvantitetstänkande och
har i mindre utsträckning varit inriktat på frågor om kvalitet
och vidareförädling, sägs det i motion 1991/92:N223 (s). Där
krävs att staten nu skall ta initiativ till ett projekt i
inlandet som kan bli "banbrytande för en fortsatt utveckling
inom träförädlingen". Utvecklingsarbetet kan ske genom
samverkansprojekt mellan olika intressenter inom skogsbruk,
sågverk och befintlig träförädlingsindustri, anför motionärerna.
Från Vänsterpartiets sida anser vi, sägs det i motion
1991/92:N238 (v), att det fortfarande finns en mycket stor
utvecklingspotential för svensk träindustri om vidareförädlingen
drivs längre och om produktionen görs till ett sammanhängande
system från råvara till köpare av den färdiga träprodukten. Det
är olyckligt att det s.k. Träman 90-programmet avslutas under
innevarande budgetår, anför motionärerna vidare och föreslår att
10 milj.kr. skall tillskjutas till NUTEK för en fortsättning av
programmet. Regeringen bör vidta åtgärder för att stärka
utbildning, forskning och utveckling inom träteknikens område,
sägs det vidare i motionen. För kommande budgetår borde sålunda
3milj.kr. anvisas till NUTEK för att den trätekniska
forskningen inom programmet Ny teknik skall förstärkas.
Regeringen borde också återkomma till riksdagen med förslag om
medel för inrättande av ett antal nya professurer inom området
ny och förbättrad teknik med syfte att främja vidareförädling av
träråvaran; huvuddelen av dessa bör placeras vid högskolor i
skogsbygden, säger motionärerna avslutningsvis.
Våren 1991 avslog riksdagen motionsyrkanden (s; v) liknande de
här aktuella. Utskottet (bet. 1990/91:NU35 s. 45 f.) hänvisade
till att det på flera håll pågick arbete för att
vidareförädlingen inom skogsindustrin skall främjas.
Företrädarna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna
reserverade sig till förmån för motionsyrkandena.
Beträffande kraven på ökade insatser för forskning hänvisade
utskottet till en då pågående studie (särskild utredare:
professor Lennart Schotte) av forskningsbehoven inom svensk
trävarubaserad industri. I betänkandet (Ds 1991:62) Kunskap för
konkurrenskraft -- skogsindustrins kunskapsförsörjning har
utredaren lämnat förslag om ökade resurser till träteknisk
utbildning vid de tekniska högskolorna som syftar till att den
akademiskt utbildade kompetensen på området skall stärkas. De
branschgemensamma kollektiva forskningsinstituten,
Skogsindustrins tekniska forskningsinstitut och Institutet för
träteknisk forskning -- Trätek, anses böra få fortsätta sin
verksamhet i minst samma omfattning som för närvarande.
Betänkandet har nyligen remissbehandlats. Förslag på området
planeras ingå i den forskningspolitiska propositionen våren
1993.
Sedan början av 1970-talet har staten anvisat medel till ett
särskilt branschprogram för insatser inom den träbearbetande
industrin. Programmet administreras av NUTEK (tidigare: statens
industriverk -- SIND). I budgetpropositionen föreslås nu (s. 38)
att detta program, som ingår i anslaget Småföretagsutveckling (B
5), skall upphöra den 1 juli 1992 i stället för, som tidigare
har planerats, ett år senare. Utskottet behandlar detta anslag i
ett senare avsnitt (s. 50).
Syftet med Träman 90-programmet är att öka
vidareförädlingsgrad, produktivitet och lönsamhet i företag inom
såväl sågverks- som trävarumanufakturindustrin. Programmet har
bedrivits i samråd mellan NUTEK (tidigare SIND),
utvecklingsfonderna och länsstyrelserna i Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Norrlandsfonden
samt företrädare för de berörda branscherna. Programmet
disponerar 8--9 milj.kr. för innevarande budgetår, varav NUTEK
svarar för 3 milj.kr. NUTEK har låtit göra en utvärdering av
programmet, i vilken bl.a. konstateras att de företagsinriktade
insatserna i huvudsak bedömts vara positiva. De kollektiva och
institutionsanknutna insatserna har inte omfattats av
utvärderingen. NUTEK planerar enligt uppgift för att programmet
i sin nuvarande form skall upphöra vid utgången av innevarande
budgetår. Eventuellt kan verksamheten komma att fortsätta
därefter, om länsstyrelserna tillhandahåller ytterligare medel
via regionalpolitiskt stöd.
Inom ramen för det tidigare nämnda branschprogrammet för
träindustrin har NUTEK låtit träkonsultföretaget Timwood AB göra
en analys av svenska sågade trävarors framtida konkurrenskraft
jämfört med träbaserade skivmaterial och andra material i västra
Tyskland och Storbritannien. I utredningsrapporten,
Träsubstitution -- drivkrafter, hot och möjligheter (NUTEK, R
1992:9), föreslås ett antal generella åtgärder som de svenska
trävaruproducenterna bör vidta för att på ett mer effektivt sätt
kunna möta konkurrensen från producenter av substituerande
material.
Utskottet behandlar i detta avsnitt det sakliga innehållet i
de två här aktuella motionerna. Kraven på ökade anslag tas upp i
det följande avsnittet om anslag till teknisk forskning och
utveckling.
Med hänvisning bl.a. till det utredningsarbete som professor
Lennart Schotte har genomfört anser utskottet att det inte finns
anledning för riksdagen att nu ta initiativ i de frågor som
aktualiseras i motionerna. De framlagda förslagen avseende den
trätekniska utbildningen kommer som tidigare nämnts att
behandlas i den forskningspolitiska propositionen våren 1993. De
aktuella motionerna avstyrks därmed i berörda delar.
Anslag till teknisk forskning och utveckling
Från anslaget Teknisk forskning och utveckling (F 1)
finansieras det stöd till den berörda forskningen och
utvecklingen som administreras av NUTEK. Verksamheten är som
redan nämnts indelad i tre programområden -- Ny kunskap, Ny
teknik och Nya produkter. Inom det förstnämnda programmet
initieras och lämnas stöd till industriellt motiverade
långsiktiga forskningsprogram och till projekt för
kunskapsutveckling. Programmet Ny teknik har till syfte att
främst stödja förberedande teknikutveckling och därtill kopplad
teknisk forskning. Programmet Nya produkter syftar till en
breddning av industribasen inom olika produkt- och teknikområden
genom att stimulera tillkomsten av nya teknikbaserade
affärsverksamheter.
För kommande budgetår föreslår regeringen ett anslag på 750,9
milj.kr. Förslaget grundar sig på att vissa besparingar måste
göras till följd av det ansträngda statsfinansiella läget.
I propositionen begärs också att riksdagen skall godkänna de
riktlinjer för stödet till teknisk forskning och utveckling som
regeringen anger. Sammanfattningsvis uttalas att teknisk
forskning och utveckling är av grundläggande betydelse för att
ökad produktivitet, förnyelse och tillväxt i industrin skall
uppnås. Samtidigt understryks vikten av att denna utveckling
leder mot miljövänliga produkter och processer. NUTEK utgör ett
viktigt industripolitiskt instrument i det medellånga och långa
tidsperspektivet, anförs det.
Regeringen anser att det är angeläget att industrin tar ett
ökat finansiellt ansvar för de insatser som sker i samverkan
mellan NUTEK och industrin. Goda förutsättningar att bidra till
ett ökat teknikbaserat företagande med hjälp av
produktutvecklingsstöd anses främst finnas inom
informationsteknikrelaterade projekt samt inom områdena för
bioteknik, biomedicinsk teknik och miljöteknik. Insatserna bör
därför ytterligare koncentreras till projekt för teknik- och
forskningsbaserat nyföretagande inom dessa områden, sägs det i
propositionen. Stöd till Eureka-projekt med deltagande av små
och medelstora företag borde också ges hög prioritet. Mindre
vikt borde i stället läggas på andra aktiviteter. Det stöd med
inriktning på arbetstagarinitierade projekt, som startades år
1977, bör framdeles integreras med övrigt
produktutvecklingsstöd, säger regeringen vidare.
De förändringar som föreslås för bl.a. programmet Nya
produkter medför enligt regeringen att en ny programstruktur bör
utformas inför budgetåret 1993/94.
Regeringen begär också riksdagens bemyndigande att låta staten
ikläda sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till
teknisk forskning och utvecklingsarbete m.m. för de fyra
budgetåren 1993/94--1996/97 om högst 375 milj.kr., 323 milj.kr.,
263 milj.kr. resp. 225 milj.kr.
Högre anslag till teknisk forskning och utveckling än vad
regeringen har föreslagit förordas i tre motioner.
I motion 1991/92:N240 (s) föreslås en förstärkning av anslaget
med inriktning på tekniskt nyföretagande. I praktiken minskar --
trots regeringens uttalanden om motsatsen -- de resurser som
avsätts till tekniskt nyföretagande, hävdar motionärerna. Det
kan inte vara riktigt, anser de, att -- såsom regeringen
föreslår -- i den nuvarande situationen med lågkonjunktur kräva
att företagen skall ta ett ökat ansvar för forskningen. Risken
är då att företagen i större utsträckning flyttar sina
forskningsresurser till andra länder med en generösare syn på
statens roll, heter det.
Anslaget till teknisk forskning och utveckling bör undantas
från besparingskrav -- även i ett ekonomiskt bekymmersamt läge
--, sägs det i motion 1991/92:N270 (v). Motivet för detta är
enligt motionärerna att teknisk forskning och utveckling, som
samtidigt är inriktad mot miljövänlig samt resurs- och
energisnål produktion, är nödvändig för förnyelsen av industrin.
I stället för den neddragning av anslaget som föreslås av
regeringen förordar motionärerna en höjning av anslaget med 150
milj.kr. till totalt 900 milj.kr.
I motion 1991/92:N238 (v) föreslås en uppräkning av anslaget
med 13 milj.kr. till totalt 763,9 milj.kr. Höjningen är avsedd
att finansiera motionärernas här tidigare behandlade förslag om
att Träman 90-programmet skall ges möjlighet att fortsätta och
att den trätekniska forskningen skall förstärkas.
Med anledning av ett nyligen fattat riksdagsbeslut behandlar
utskottet först en fråga om anvisning av medel till
forskningsrådsnämnden (FRN) via det aktuella anslaget till
teknisk forskning och utveckling. Därefter tar utskottet upp
regeringens förslag till riktlinjer för den tekniska forskningen
och utvecklingen och slutligen frågan om nivån på anslaget.
I proposition 1991/92:76 om vissa förändringar av
myndighetsstrukturen inom högskole- och studiestödsområdet
föreslog regeringen att FRN skulle avvecklas. Vidare aviserades
bl.a. att en organisationskommitté skulle tillsättas med uppgift
att se över den framtida användningen av medlen inom området för
informationsförsörjning.
På förslag av utbildningsutskottet (bet. 1991/92:UbU18) har
riksdagen (RD 1991/92:94) emellertid nyligen beslutat avvisa
regeringens förslag om att FRN skall läggas ned vid utgången av
innevarande budgetår. Enligt riksdagens beslut skall FRN
fortsätta med oförändrade uppgifter och i hittillsvarande
former. Vidare har regeringen anmodats att i den
forskningspolitiska propositionen våren 1993 redovisa en samlad
bedömning av forskningsrådsorganisationen. Beträffande anslaget
till FRN under utbildningsdepartementets huvudtitel har
riksdagen beslutat att det tills vidare skall föras upp med
samma belopp som för innevarande budgetår, eller med 79,3
milj.kr. Regeringen skall återkomma med förslag om förändrat
anslagsbelopp, med utgångspunkt från bl.a. sedvanlig pris- och
löneomräkning.
Till FRN har tidigare medel också anvisats över
näringsdepartementets huvudtitel, nämligen från det här aktuella
anslaget (F 1) till teknisk forskning och utveckling. Dessa
medel är avsedda för forskning inom området teknisk-vetenskaplig
informationsförsörjning. För innevarande budgetår har 2,44
milj.kr. anvisats. I budgetpropositionen anmäler
näringsministern, i anslutning till omnämnande av den tidigare
nämnda organisationskommittén, att 2,5 milj.kr. tillfälligt
omförts till anslaget (F 7) avseende europeiskt forsknings- och
utvecklingssamarbete.
Enligt näringsutskottets mening bör riksdagens beslut om att
FRN skall fortsätta sin verksamhet med oförändrade uppgifter och
i hittillsvarande former få till följd att FRN tilldelas
medel även för den informationsvetenskapliga forskningen. Tills
vidare bör FRN för detta syfte från anslaget till teknisk
forskning och utveckling få disponera ett oförändrat belopp
jämfört med innevarande budgetår. Utskottet föreslår därför en
ökning av anslaget med 2,44 milj.kr. På motsvarande sätt som
riksdagen har uttalat angående medel till FRN över
utbildningsdepartementets huvudtitel bör regeringen under hösten
1992 återkomma till riksdagen med överväganden om eventuellt
förändrat anslagsbelopp till den nu aktuella forskningen med
anledning av bl.a. pris- och löneomräkning.
Utskottet övergår så till frågan om riktlinjer för den
tekniska forskningen och utvecklingen och anslaget för detta
ändamål.
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att den tekniska
forskningen och utvecklingen är av avgörande betydelse för
industrins förnyelse och utveckling. Det statsfinansiella läget
med ett växande budgetunderskott innebär dock att alla sektorer
måste ta ansvar för erforderliga besparingar.
Med krympande budgetramar är det angeläget att de satsningar
som görs koncentreras till sådana områden där utbytet kan
bedömas bli störst. I propositionen utpekas, som tidigare har
redovisats, vissa prioriterade områden:
informationsteknikrelaterade projekt, bioteknik och biomedicinsk
teknik samt miljöteknik. Det föreslås även att Eureka-projekt
med deltagande av små och medelstora företag skall ges hög
prioritet. Utskottet har inget att erinra mot dessa
prioriteringar.
Utskottet delar också regeringens uppfattning att industrin
bör kunna ta ett större ekonomiskt ansvar för de insatser som
sker i samverkan med NUTEK. Om industrin tar ett sådant ökat
ansvar kan det leda till en högre effektivitet och en
verklighetsanpassning av den tekniska forskningen och
utvecklingen.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i berörda
delar. Samtidigt avstyrks de tre här aktuella motionerna i
motsvarande delar.
Standardisering
För standardiseringsverksamheten tillämpas fr.o.m. budgetåret
1990/91 en ny finansieringsmodell (se prop. 1989/90:88, bet.
NU30). Modellen innebär att det statliga bidraget till denna
verksamhet lämnas dels i form av ett allmänt bidrag, som
motsvarar 50 % av vad övriga intressenter beräknas bidra med,
dels i form av ett målrelaterat bidrag, som skall användas till
standardiseringsprojekt som rör säkerhet, arbetsmiljö,
konsumentskydd och miljöskydd. För nästa budgetår har anslaget
till standardiseringskommissionen (SIS) beräknats till 43,4
milj.kr.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag;
anslaget tillstyrks.
I detta sammanhang behandlar utskottet två motionsyrkanden
rörande integrering av miljökriterier i standarder och
utbildning av konsumentrepresentanter i
standardiseringsfrågor.
Internationella standarder kan bli ett mycket viktigt
instrument i arbetet för att uppnå en bättre miljö, sägs det i
motion 1991/92:Jo612 (s). Det har hittills inte fått den
uppmärksamhet som det förtjänar. Regeringen bör ge
standardiseringskommissionen i uppdrag att arbeta fram ett
underlag för hur miljökriterier skall kunna integreras i
standarder, anför motionärerna.
Standardiseringskommissionen deltar på tre nivåer -- globalt,
inom det europeiska standardiseringsarbetet och nationellt -- i
arbeten med syfte att miljöhänsyn skall beaktas vid utarbetande
av standarder.
Inför FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro i juni 1992
tillsattes år 1990 en särskild arbetsgrupp för miljöfrågor inom
ramen för ISO (International standardization organization).
Arbetsgruppen, i vilken Sverige deltar aktivt via SIS
verkställande direktör Lars Wallin, har gjort en inventering som
skall ligga till grund för ett programarbete vid
miljökonferensen.
Inom den europeiska standardiseringsorganisationen Comité
Européen de Normalisation -- CEN -- har miljöfrågor behandlats
av en s.k. adhoc-grupp, i vilken Sverige deltar via företrädare
för SIS. Under våren 1992 skall en genomgång göras av
miljöintressenternas behov av europeiska standarder.
På det nationella planet finns inom den allmänna
standardiseringsgruppen (SIS-STG) en särskild arbetsgrupp för
miljöfrågor.
Generellt gäller beträffande SIS verksamhet att den styrs av
de olika intressentgrupperna. Statens insatser avser främst
områden där frågor som rör säkerhet kommer in.
Utskottet delar de synpunkter som framförs i motionen att
internationella standarder kan vara ett instrument i arbetet för
att främja en bättre miljö. Som framgår av den lämnade
redovisningen deltar Sverige aktivt via
standardiseringskommissionen i arbeten som syftar till att
miljöhänsyn skall beaktas vid utarbetande av standarder. Detta
sker globalt, inom det europeiska standardiseringsarbetet och på
det nationella planet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet den
aktuella motionen i berörd del.
Det finns ett behov av ökad utbildning av
konsumentrepresentanter inom standardiseringen, sägs det i
motion 1991/92:L712 (s). Där framhålls att för närvarande deltar
totalt 21 personer via konsumentverket i 83 olika kommittéer,
grupper, fullmäktigeförsamlingar och styrelser inom
standardiseringen. Detta är dock inte tillräckligt enligt
motionärerna. De menar att det vid SIS inrättade konsumentrådet
skulle kunna vara till hjälp om det avsattes medel för
utbildning av konsumentrepresentanter.
Riksdagen beslöt våren 1990 (prop. 1989/90:88, bet. NU30) om
inrättande av ett konsumentråd och ett arbetsmiljöråd inom
standardiseringskommissionen. Rådens syfte är att stärka
konsumenternas och arbetstagarnas deltagande i
standardiseringsverksamheten och att höja medvetenheten om
konsument- och arbetsmiljöfrågornas betydelse i det tekniska
standardiseringsarbetet.
Konsumentrådet tillsätts efter förslag från konsumentverket.
En representant från konsumentverket är ordförande för rådet.
Enligt uppgift pågår för närvarande en diskussion inom
konsumentrådet och styrelsen för SIS om utbildning av
konsumentrepresentanter i standardiseringen. Diskussionen rör
bl.a. frågan om finansiering av en sådan utbildning kan ske via
SIS målrelaterade bidrag. I sammanhanget kan noteras att medel
från arbetsmiljöfonden har använts för att finansiera fackliga
organisationers deltagande i standardiseringsarbetet.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte finns
något behov av initiativ från riksdagen i denna fråga. Motion
1991/92:L712 (s) avstyrks sålunda i berörd del.
Forskning för ett avfallssnålt samhälle
Våren 1990 beslutades om ett -- mellan numera
näringsdepartementet och miljö- och naturresursdepartementet
gemensamt -- treårigt program för forskning för ett avfallssnålt
samhälle (prop. 1989/90:90, bet. NU40). Näringsdepartementets
del rör produktutveckling, medan miljö- och
naturresursdepartementets del gäller avfallshantering. I den
forskningspolitiska propositionen våren 1993 skall regeringen
pröva den fortsatta verksamheten. Den myndighet som hanterar
stödet skall byta namn från programrådet för forskning för ett
avfallssnålt samhälle till avfallsforskningsrådet.
För nästa budgetår föreslås ett anslag på 24,6 milj.kr.
avseende näringsdepartementets del av programmet. Utskottet har
inget att erinra mot regeringens förslag; anslaget tillstyrks.
I detta avsnitt behandlar utskottet också två motionsyrkanden
som rör miljöteknik.
Regeringen bör anmodas att utarbeta ett program om
miljöteknik, inkl. arbetsmiljöteknik, anförs det i motion
1991/92:N270 (v). Sverige har, sägs det, förlorat åtskilliga år
i utvecklingen av miljöanpassad teknik och miljöanpassade
system, men på en rad områden kan Sverige dock ha en möjlighet
att inta en ledande position. För att Sverige inte skall hamna
på efterkälken krävs, anser motionärerna, att staten tar
initiativ till nationella program med medverkan av stora och små
företag och av olika organ inom den offentliga sektorn.
I motion 1991/92:N256 (v) begärs att regeringen skall ta
initiativ till ett forskningsprojekt med syfte att
förutsättningarna för en omställning mot en ekologiskt uthållig
industriproduktion i Norrbotten skall klarläggas. Det går enligt
motionären inte att förlita sig på att marknaden utan styrning
klarar av att genomföra svåra och riskfyllda miljöprojekt, detta
även om dessa kan förväntas leda till en förnyelse av industrin
och göra Sverige världsledande inom området ekologiskt uthållig
teknik.
Riksdagen avslog våren 1991 en motion (v) liknande det
förstnämnda yrkandet. Utskottet (bet. 1990/91:NU35, s. 43 f.)
hänvisade till det arbete som utförs av programrådet för
forskning för ett avfallssnålt samhälle. Företrädaren för
Vänsterpartiet krävde i en reservation att regeringen skulle
anmodas att låta utarbeta ett program för främjande av sektorn
för miljöteknik.
Enligt förordningen (1990:961) med instruktion för
programrådet är syftet med programmet för forskning för ett
avsfallssnålt samhälle att utveckla teknik och styrmedel som
leder till miljöanpassade produkter och därmed minskad mängd och
farlighet beträffande avfall. Programrådet skall samverka med
vetenskapliga institutioner inom universitet och högskolor samt
med organisationer och statliga organ inom verksamhetsområdet
både inom och utom Sverige. Därvid skall programrådet se till
att forskningen får en inriktning som stämmer med de
miljöpolitiska målen, samordna forskningsinsatser så att ett
effektivt utnyttjande av dessa uppnås samt fördela medel till
forskning inom ramen för programmet.
Utskottet finner inte anledning att nu göra något annat
ställningstagande än vad som gjordes våren 1991. De aktuella
motionerna avstyrks således i berörda delar.
VT-delegationen
I propositionen (s. 104) meddelar regeringen sin avsikt att
lägga ned delegationen för verkstadsteknisk utveckling --
VT-delegationen. Regeringens näringspolitik bygger på generellt
verkande insatser, sägs det. I den under hösten 1991 framlagda
propositionen 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska
politiken aviserades inom näringsdepartementets område att det
treåriga programmet för verkstadsteknik skulle avvecklas ett år
tidigare än planerat, eller vid utgången av innevarande
budgetår.
VT-delegationen inrättades den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:88,
bet. NU30). Syftet med det verkstadstekniska programmet har
varit att främja de små och medelstora företagens
konkurrensförmåga och produktivitet genom utnyttjande av ny
teknik samt nya material, produkter och produktionsprocesser.
Programmet har främst varit avsett för företag som arbetar som
underleverantörer.
Företagsstöd till vissa branscher likt det som VT-delegationen
förmedlar ökar inte dynamiken i näringslivet, sägs det i
propositionen. Den besparing som uppnås genom nedläggningen av
VT-delegationen kommer företagen till godo genom
skattesänkningar. Det är enligt regeringen framför allt de
generella ekonomiska åtgärderna som skall skapa ett bra klimat
för företagare i Sverige. Redan beslutade projekt inom
VT-delegationens ram borde dock få slutföras. I den mån de pågår
längre än till den 1 juli 1992 bör slutförandet ske inom ramen
för NUTEK, anser regeringen.
Det arbete som har bedrivits inom VT-delegationen bör få
fullföljas, anförs det i fyra motioner.
VT-delegationen har framgångsrikt bidragit till att ett stort
antal företag snabbt har kunnat utveckla sig på det tekniska
området, anförs det i motion 1991/92:N240 (s). De har därmed
givits möjlighet till omstrukturering och anpassning med
utgångspunkt från marknadens och kundernas krav. Statliga
aktiviteter som riktar sig till underleverantörer -- bl.a. inom
VT-delegationens ram -- måste enligt motionärerna fullföljas på
ett ansvarsfullt sätt.
Om inte det verkstadstekniska programmet slutförs kommer ett
antal företag att bli utan draghjälp till investeringar för
förbättrad teknik, sägs det i motion 1991/92:N234 (s). I dagens
ekonomiska läge behövs enligt motionärerna statligt stöd för att
de svenska underleverantörernas position och tekniska kompetens
skall kunna förstärkas. VT-delegationen borde därför få slutföra
sitt uppdrag.
Att lägga ned VT-delegationen stämmer dåligt överens med
regeringens uttalanden i andra sammanhang om stöd till små och
medelstora företag, anförs det i motion 1991/92:N265 (s).
Visserligen når stödet endast ett begränsat antal företag, men
dessa får enligt motionärerna god hjälp att stärka sin position
och tekniska kompetens. Att avveckla delegationen innebär att
ett antal företag blir utan stöd för investering i förbättrad
teknik.
Regeringens förslag att avbryta VT-delegationens arbete efter
två år innebär, enligt vad som sägs i motion 1991/92:N270 (v),
att frukten av redan satsade medel riskeras. Motionärerna anser
att VT-delegationen skall få fullfölja sitt arbete och föreslår
att 50 milj.kr. skall anvisas för nästa budgetår.
I tre av de här aktuella motionerna, 1991/92:N240 (s),
1991/92:N234 (s) och 1991/92:N270 (v), tas även upp frågan om
det stöd till underleverantörer som har tillhandahållits av
NUTEK via anslaget Småföretagsutveckling (B 5). Denna fråga
behandlar utskottet i ett senare avsnitt (s. 46f.).
Näringspolitiken bör -- som tidigare angivits -- föras med
generella medel. Detta innebär bl.a. att den typ av selektiva
insatser som VT-delegationen utgör exempel på bör avskaffas. Med
det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i
berörda delar.
Övriga anslag till teknisk utveckling m.m.
De återstående anslagspunkter under rubriken Teknisk
utveckling m.m. som behandlas i detta betänkande har inte
föranlett några motionsyrkanden. Efter att ha redogjort för
regeringens förslag tar utskottet ställning till dessa i ett
sammanhang.
Riksdagen beslöt våren 1990 (prop. 1989/90:90, bet. NU40) om
ett för styrelsen för teknisk utveckling (numera NUTEK) och
naturvetenskapliga forskningsrådet gemensamt treårigt program
för forskning inom det materialtekniska och
materialvetenskapliga området. Regeringen föreslår att 36,2
milj.kr. skall anvisas till programmet och meddelar att en
prövning av programmet kommer att göras i den
forskningspolitiska propositionen.
För bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet föreslår regeringen ett anslag på 35,6
milj.kr., varvid det anges att verksamheten skall bedrivas inom
den ram som angavs i den näringspolitiska propositionen våren
1990 (prop. 1989/90:88 s. 128) och med beaktande av den delvis
nya inriktning som redovisades i proposition 1991/92:51 om en ny
småföretagspolitik (s.40).
Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR), som inrättades
den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:90, bet. NU40), har till uppgift
att främja och stödja vetenskapligt betydelsefull grundforskning
inom det tekniska området, att verka för att information om
forskning och forskningsresultat sprids samt att samverka med
andra myndigheter och organ inom forskningens område. I enlighet
med av riksdagen fastlagda riktlinjer beräknar regeringen
anslaget till 185 milj.kr. för nästa budgetår.
De nu gällande riktlinjerna för den svenska rymdverksamheten
fastlades våren 1990 (prop. 1989/90:90, bet. NU40). Därvid
angavs också en treårsram för rymdverksamheten. Tyngdpunkten i
det svenska rymdprogrammet har lagts på europeiskt samarbete.
Regeringen föreslår under anslagspunkten Europeiskt
rymdsamarbete m.m. att riksdagen skall bemyndiga regeringen
att under budgetåret 1992/93 ikläda staten nya förpliktelser på
högst 368milj.kr. och att riksdagen skall anvisa ett anslag på
447,4milj.kr. För den nationella rymdverksamheten
föreslås ett anslag på 58,3 milj.kr. för nästa budgetår och att
regeringen skall bemyndigas att ikläda staten nya förpliktelser
på högst 150 milj.kr.
För att säkerställa en önskvärd omfattning och inriktning av
det svenska deltagandet i EG:s ramprogram för forskning och
utveckling föreslår regeringen en ökning av anslaget till
Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete till 211
milj.kr. för nästa budgetår. Detta sker bl.a. genom omföringar
från andra anslag för forskning och utveckling inom
näringsdepartementets område. Om Sverige till fullo skall kunna
utnyttja de möjligheter som EES-avtalet erbjuder bör svenska
företag och institutioner ges tillfälle att delta i de
industristrategiska programmen från början, sägs det i
propositionen. Hela ökningen av anslaget skall utgöra stöd till
projekt inom de nya industriella programmen. Det aviseras att
den forskningspolitiska propositionen kommer att innehålla
förslag om hur svensk medverkan i EG:s ramprogram för forskning
och utveckling skall finansieras under treårsperioden
1993/94--1995/96.
För verksamheten vid statens provningsanstalt föreslår
regeringen för nästa budgetår ett formellt anslag på 1000 kr.
för uppdragsverksamheten och ett anslag på 51,7 milj.kr. för
myndighetsverksamheten. Regeringen beslöt i februari 1992 att en
särskild utredare (N 1992:02), f.d. statssekreteraren Lars
Ljung, skulle tillkallas med uppgift (dir. 1992:7) att utreda
möjligheterna och formerna för en begränsning av statens
engagemang inom området för provnings- och mätteknik samt
anslutande verksamheter inom statens provningsanstalt och
statens maskinprovningar. Uppdraget skall redovisas senast den
15 augusti 1992. Därefter planeras enligt uppgift -- efter
sedvanlig remissbehandling -- förslag kunna läggas fram i
budgetpropositionen år 1993. Mot denna bakgrund föreslås inte nu
någon ny treårsram för provningsanstaltens verksamhet.
Styrelsen för teknisk ackreditering bör, enligt
regeringens förslag, under den kommande treårsperioden
1992/93--1994/95 inrikta sig på följande:
Myndighetsverksamhet
att verka för att kontrollordningar utformas så
kostnadseffektivt som möjligt utan att eftersträvade
säkerhetsnivåer efterges samtidigt som de krav som
Europaintegrationen ställer tillgodoses,
att bereda ärenden om s.k. anmälda organ,
Mätteknisk verksamhet
att främja och utveckla en effektiv mätplatsorganisation,
Ackrediteringsverksamhet
att fortsätta utvecklingen och uppbyggnaden av
ackrediteringsverksamheten, med beaktande av de krav som
Europaintegrationen och en ändrad inriktning av nationella
kontrollordningar innebär.
Regeringen begär riksdagens godkännande av de angivna
riktlinjerna.
I propositionen aviseras att ett förslag om ändrad
lagstiftning om teknisk provning och kontroll kommer att
föreläggas riksdagen under våren 1992, mot bakgrund av förslag i
en promemoria från näringsdepartementet (Ds 1991:86). I
proposition 1991/92:125 med förslag om tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1991/92 har regeringen lagt fram
ett förslag, varigenom, om det antas, det blir möjligt att utse
även annat organ än statlig myndighet till riksmätplats. Detta
förslag kommer utskottet att behandla i betänkandet
1991/92:NU29. Med hänvisning till detta förslag och mot bakgrund
av att det är oklart i vilken takt som Europaintegrationen
kommer att genomföras i föreslår regeringen i
budgetpropositionen inte någon ny treårig budgetram för
styrelsen. För nästa budgetår föreslås ett anslag på 11,9
milj.kr. för myndighetsverksamheten, ett formellt anslag på
1000 kr. för uppdragsverksamheten och ett anslag på 8,8
milj.kr. för bidrag till riksmätplatsverksamheten.
För anslaget Bidrag till vissa internationella
organisationer föreslår regeringen 4,1 milj.kr. Anslaget
Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), som utgör
statens bidrag till IVA:s grundläggande verksamhet, har
beräknats till 7milj.kr. För anslaget Avgifter till vissa
internationella FoU-organisationer, från vilket Sveriges andel
av sekretariatskostnaderna för de europeiska
forskningssamarbetena Eureka och Cost täcks, föreslås 0,5
milj.kr.
Utskottet tillstyrker alla de förslag av regeringen som har
redovisats i detta avsnitt.
Småföretagsutveckling
Riskkapitalförsörjning
Bakgrund
Utskottet redogör här för de beslut som riksdagen har fattat
under senare år beträffande de regionala utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet och den riskkapitalförsörjning till små
och medelstora företag som tillhandahålls av de regionala
riskkapitalbolagen, Norrlandsfonden, Småföretagsfonden,
Företagskapital AB och Industrifonden.
I proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik
(småföretagspropositionen), som avlämnades hösten 1991, uttalade
regeringen att tillgången på riskkapital för små och medelstora
företag behöver öka väsentligt och att en effektiv
riskkapitalmarknad för småföretag bör byggas upp successivt utan
statlig inblandning genom generellt inriktade åtgärder. Det
angavs vara av stor vikt att få närmare belyst möjligheterna
att tillskapa nya skattestimulanser för teknik- och
innovationsföretag. I propositionen begärdes riksdagens
godkännande av ändrade riktlinjer för de regionala
utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens
finansieringsverksamhet och för ägandet av de regionala
riskkapitalbolagen.
De regionala utvecklingsfonderna bildades år 1978 genom
ombildning av företagarföreningar i länen med staten resp.
landsting -- och i förekommande fall kommuner -- som stiftare
och huvudmän (prop. 1977/78:40, bet. NU34). Utvecklingsfonderna
är stiftelser och det finns en fond i varje län. Styrelserna
utses av landstingen.
Verksamheten regleras genom avtal mellan staten, landstingen
och berörda kommuner. Statens huvudmannaskap utövas av NUTEK.
Nuvarande avtal omfattar fyraårsperioden 1991--1994. Därefter
förlängs avtalen i perioder om sex år, såvida inte uppsägning
sker av någondera parten. Uppsägning skall göras senast ett år
innan ny avtalsperiod inleds.
Utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet enligt
föreskrifter i förordningen (1987:894) om statlig finansiering
genom regional utvecklingsfond. De kan lämna lån, garantier och
s.k. utvecklingskapital. För samtliga finansieringsformer gäller
att risknivån skall vara så hög att banker och andra privata
kreditinstitut inte är beredda att medverka i finansieringen.
Fonderna skall i första hand lämna stöd till företag som har
högst 200 anställda. Lånefonderna skall hållas skilda från
utvecklingsfondernas övriga medel och förvaltas så att
avkastning, långsiktighet och riskspridning tillgodoses. Enligt
uttalanden från statsmakterna (prop. 1986/87:74, bet. NU30)
innebär detta att varje utvecklingsfond långsiktigt skall bevara
sitt kapital.
Utvecklingsfondernas samlade kapital för finansieringsändamål
uppgick den 1 januari 1992 till ca 2,6miljarder kronor.
Utvecklingsfonderna har -- i enlighet med av riksdagen fastlagda
riktlinjer (prop. 1989/90:88, bet. NU30) -- förbundit sig att
under en femårsperiod med början år 1991 betala in sammanlagt
1miljard kronor till staten, med en jämn fördelning över
femårsperioden. Utvecklingsfonderna har vidare förbundit sig att
under en sjuårsperiod med början år 1991 betala 600 milj.kr.
till de sex regionala riskkapitalbolagen (se vidare i det
följande).
Riksdagen ställde sig hösten 1991 bakom regeringens förslag
till ändrade riktlinjer för utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet (prop. 1991/92:51, bet. NU14). Detta
innebär att de medel som utvecklingsfonderna skulle ha placerat
i de regionala riskkapitalbolagen -- dvs. 600 milj.kr. -- på
sikt skall dras in till statskassan. Regeringen aviserade i
småföretagspropositionen sin avsikt att ta upp överläggningar
med utvecklingsfonderna samt med landstingen och berörda
kommuner i denna fråga. Vid utskottsbehandlingen anfördes i en
reservation (s) att ytterligare indragningar från
utvecklingsfonderna inte borde göras innan regeringen hade
lämnat konkreta förslag till alternativa lösningar.
Överläggningar pågår enligt uppgift mellan
näringsdepartementet och utvecklingsfonderna om inbetalning till
staten av de medel (600 milj.kr.), som utvecklingsfonderna
enligt tidigare förbindelser skulle ha placerat i de regionala
riskkapitalbolagen. Flertalet utvecklingsfonder har, enligt vad
utskottet erfarit, nu förbundit sig att under en femårsperiod
med början år 1993 i stället betala in dessa medel till staten.
Överläggningarna fortsätter med resterande utvecklingsfonder.
Norrlandsfonden är en stiftelse som bildades av staten år
1961 (prop. 1961:77, bet. SU89). Fonden har till uppgift att
främja främst små och medelstora företags utveckling i de fyra
nordligaste länen. Särskild uppmärksamhet skall ägnas
Norrbottens län och inlandskommunerna. Även projekt som berör
angränsande län kan erhålla stöd, förutsatt att en väsentlig
anknytning till fondens verksamhetsområde föreligger.
Verksamheten regleras av stadgar som fastställs av regeringen.
Regeringen utser ordförande och fyra ledamöter i styrelsen.
Resterande fyra ledamöter utses av landstingen i de fyra berörda
länen.
Norrlandsfonden skall ta initiativ till och stödja
industriellt utvecklingsarbete, utredningar, inventeringar och
forskning av betydelse för näringslivet inom fondens
verksamhetsområde. Vidare kan fonden stödja industriell
etablering och utbyggnad. Fonden kan delta i finansiering genom
bidrag, garantier, skuldebrev och medelstillskott med
återbetalning i form av royalty.
Norrlandsfonden har byggts upp med medelstillskott först från
vinstmedel från Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), därefter
direkt över statsbudgeten. Sedan år 1985 har inga nya
medelstillskott skett. Norrlandsfonden har en balansomslutning
på ca 500 milj.kr. Fonden har förbundit sig att placera 200
milj.kr. av sina medel i det nordligast placerade
riskkapitalbolaget (prop. 1989/90:88, bet. NU30; se vidare i det
följande).
Riksdagen anslöt sig hösten 1991 till regeringens förslag om
ändrade riktlinjer för Norrlandsfondens finansieringsverksamhet
(prop. 1991/92:51, bet. NU14). De medel som Norrlandsfonden
skulle ha placerat i det nyssnämnda riskkapitalbolaget kommer
därigenom i stället att inbetalas till staten. Det aviserades i
småföretagspropositionen att regeringen skulle ta upp
överläggningar med Norrlandsfonden i denna fråga. Företrädarna
för Socialdemokraterna i utskottet motsatte sig i en reservation
indragningen av medel och hänvisade till den viktiga
regionalpolitiska roll som fonden spelar för de fyra nordligaste
länen.
Enligt uppgift pågår för närvarande överläggningar mellan
näringsdepartementet och Norrlandsfonden angående inbetalning av
medlen.
Småföretagsfonden är en stiftelse som inrättades år 1984
(1983/84:135, bet. NU42). Därvid överfördes 100 milj.kr. som
stiftelsekapital till fonden från allmänna pensionsfonden. År
1987 (prop. 1986/87:74, bet. NU30) tillfördes fonden ytterligare
100 milj.kr. Våren 1990 beslöt riksdagen (prop. 1989/90:88, bet.
NU30) att Småföretagsfonden under en femårsperiod med början år
1990 skulle tillföras ytterligare 1miljard kronor --
200milj.kr. per år. En förutsättning för resurstillskottet
skulle vara att huvuddelen placerades i de regionala
riskkapitalbolagen.
Småföretagsfonden har till uppgift att bistå små och
medelstora företag med riskkapital. Fonden arbetar huvudsakligen
med investment- och utvecklingsbolag, som i sin tur är inriktade
på att göra placeringar av riskkapital i företag inom
småföretagssektorn. Regeringen fastställer stadgarna.
Riksdagen instämde hösten 1991 i regeringens uppfattning att
Småföretagsfonden tills vidare skall finnas kvar; senare bör den
dock avvecklas (prop. 1991/92:51, bet. NU14). Vidare angavs att
Småföretagsfondens medel tills vidare borde förvaltas av
Företagskapital AB (se vidare i det följande) och att
förvaltningsuppdraget även borde innefatta fondens äganderätt i
de regionala riskkapitalbolagen. Vid utskottsbehandlingen
krävdes i en reservation (s) att Småföretagsfonden skulle få
finnas kvar. Reservanterna ansåg det vara naturligt att fondens
resurser, som alltså har byggts upp med medel från den allmänna
pensionsfonden, används för att utveckla den nya företagsamhet
som behövs för uppnående av en tillfredsställande ekonomisk
tillväxt, vilken i sin tur är en förutsättning för
pensionssystemets funktion.
Riksdagen fattade våren 1990, på grundval av förslag i
proposition 1989/90:88, beslut om bildande av fem till sex
regionala riskkapitalbolag (bet. 1989/90:NU30). En första
förutsättning var att en bred kapitalbas skulle skapas, genom
att de regionala utvecklingsfonderna skulle bistå med
600milj.kr., Småföretagsfonden med 1miljard kronor och
Norrlandsfonden med 200milj.kr. En strävan skulle vara att
även privata och andra intressenter deltog med kapital. En
andra förutsättning var att riskkapitalbolagen skulle göra sina
satsningar i huvudsak i form av minoritetsposter i nya eller
andra små företag under utveckling, varvid de teknikbaserade
företagens särskilda behov skulle beaktas. En tredje
förutsättning var att bolagens styrelser skulle vara relativt
små och till övervägande del bestå av personer som är aktiva
inom näringslivet. Avkastningskraven avsågs bli anpassade till
verksamhetens långsiktiga karaktär.
Under år 1991 bildades sex regionala riskkapitalbolag med
följande regionala indelning:
Stockholms län,
Bergslagen (Uppsala, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och
Gävleborgs län),
Västsverige (Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Älvsborgs och Värmlands län),
Sydsverige (Kronobergs, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus
län),
Östsverige (Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands
och Kalmar län),
Nordsverige (Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län).
Utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden har, som tidigare
nämnts, skriftligt förbundit sig att under en sjuårsperiod med
början år 1991 placera 600milj.kr. resp. 200milj.kr. i
riskkapitalbolagen. Utvecklingsfonderna, Norrlandsfonden och
Småföretagsfonden hade i september 1991 enligt konsortialavtal
dem emellan till bolagen betalat ut sammanlagt 150milj.kr.
Regeringen framlade hösten 1991 i småföretagspropositionen
förslag om ändrade riktlinjer för ägandet av riskkapitalbolagen,
vilka riksdagen ställde sig bakom (bet. 1991/92:NU14). Beslutet
innebär, som tidigare redovisats, att utvecklingsfondernas och
Norrlandsfondens ägarandelar så snart som möjligt skall
avyttras till andra intressenter. Småföretagsfondens ägarandel
skall förvaltas av Företagskapital AB. Utan hinder av att
riskkapitalbolagens ägarförhållanden avsågs bli ändrade angavs
bolagen böra kunna drivas vidare enligt dittillsvarande
riktlinjer. Bolagen kan arbeta såväl med rent ägande, i form av
minoritetsandelar, som med vinstandelslån, konvertibla
skuldebrev, villkorslån etc. Regeringen aviserade i
småföretagspropositionen att den avsåg att senare återkomma till
riksdagen om statens engagemang i riskkapitalbolagen m.m.
Företrädarna för Socialdemokraterna i utskottet avvisade i en
reservation förslaget om ändrade ägarförhållanden för
riskkapitalbolagen. Med den ägarstruktur som bolagen enligt
riksdagsbeslutet våren 1990 var tänkta att få ansågs de ha en
viktig funktion att fylla genom att ge möjlighet till en
sammanknytning av privata och offentliga intressenter.
De sex riskkapitalbolagen disponerade i mars 1992 ett kapital
på 125milj.kr. per bolag.
Företagskapital AB bildades som ett kreditbolag i enlighet
med ett avtal år 1972 mellan staten och affärsbankerna (prop.
1972:101, bet. NU44). Aktiekapitalet uppgår till 20 milj.kr. och
reservfonden till 4 milj.kr. Statens andel av aktiekapitalet
utgör 55 procent. Staten och bankerna utser vardera halva
styrelsen; ordföranden utses av regeringen.
Bolagets uppgift är att medverka vid finansieringen av
verksamheten hos små och medelstora företag genom förvärv av
minoritetsposter av aktier eller liknande rättigheter. Bolaget
kan också lämna krediter och ställa garantier. Bolaget ingår
bland de företag i vilka statens aktier får säljas enligt
riksdagens bemyndigande till regeringen hösten 1991 (prop.
1991/92:69, bet. NU10).
I småföretagspropositionen aviserade regeringen sin avsikt att
ta upp överläggningar med Företagskapital AB i frågan om
förvaltning av Småföretagsfondens medel. Efter överläggningar
har avtal ingåtts i januari 1992 mellan staten och
Företagskapital AB om förvaltning av stiftelsen
Småföretagsfonden.
Beträffande de regionala riskkapitalbolagen sägs i avtalet att
Företagskapital AB skall fullgöra stiftelsens funktion som
ägare av de sex riskkapitalbolagen, varvid Företagskapital AB
skall:
utforma riktlinjer för verksamheten,
tillse att bolagens styrelser får en lämplig sammansättning,
tillse att bolagsordningen för resp. bolag står i
överensstämmelse med avtalet samt med de riktlinjer för bolagens
verksamhet som statsmakterna har beslutat om,
vid behov bistå riskkapitalbolagen med löpande rådgivning.
Företagskapital AB har i februari 1992 med Småföretagsfondens
medel tillfört riskkapitalbolagen 25milj.kr. per bolag.
Ytterligare 100 milj.kr. har i mars 1992 tillförts resp. bolag.
Senare kan ytterligare sammanlagt högst 150milj.kr. komma att
tillföras bolagen från fondens likvida medel. I avtalet sägs
också att Företagskapital AB aktivt skall verka för att
riskkapitalbolagen tillförs nya privata ägare.
Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden,
är en stiftelse som inrättades år 1979 (prop. 1978/79:123, bet.
NU59). Staten har sedan starten tillfört fonden sammanlagt
795milj.kr. Regeringen fastställer stadgar och utser styrelse.
Industrifondens mål är att bidra till långsiktigt ökande
lönsamhet och tillväxt i svensk industri. Fondens uppgift är att
åstadkomma detta genom riskdelning i lovande men riskfyllda
industriella utvecklingsprojekt, som inte kan finansieras på
annat sätt. Riskdelningen sker i form av delfinansiering av
projekt eller genom projektgaranti (projektförsäkring). Fondens
finansieringsformer är villkorslån och kapital mot royalty.
Följande fem projektkategorier prioriteras i fondens verksamhet:
projekt i andra företag än de största, projekt med särskilt
avancerat teknikinnehåll, projekt i underleverantörsbranschen,
projekt inom det europeiska samarbetsprogrammet Eureka och
projekt av teknikupphandlingskaraktär.
Riksdagen beslöt våren 1991 om ändrade riktlinjer för
Industrifondens verksamhet och minskning av kapitalet (prop.
1990/91:87, bet. NU35). Beslutet innebar att 350milj.kr.
skulle återföras från fonden till staten under budgetåren
1991/92--1994/95 med följande fördelning på resp. budgetår:
100milj.kr., 90milj.kr., 80milj.kr. resp. 80milj.kr.
Fonden förutsattes efterkomma riksdagens ställningstagande,
trots dess ställning som självständig stiftelse. Därvid
erinrades om att en motsvarande indragning av stiftelsekapitalet
gjordes år 1987.
Enligt uppgift pågår för närvarande överläggningar mellan
näringsdepartementet och Industrifonden om inbetalningen av
medel. Värdet av fondens nuvarande kapital uppgår till 1,3
miljarder kronor.
Regeringen har, som tidigare nämnts, nyligen beslutat att en
särskild utredare skall tillkallas med uppdrag att göra en
översyn av det statliga stödet till produktutveckling genom i
första hand Industrifonden. Utredningsarbetet skall redovisas
senast den 15 augusti 1992.
I småföretagspropositionen aviserades att regeringen skulle
återkomma med förslag om småföretagens riskkapitalförsörjning,
t.ex. i form av villkorslån av liknande slag som finns i
Tyskland (Eigenkapitalhilfe-programm -- EKH-lån). I en
departementspromemoria från näringsdepartementet (Ds 1992:20),
som presenterades i mars 1992, lämnas förslag till införande av
nyföretagarlån som tar sin utgångspunkt i de tyska EKH-lånen.
Enligt förslaget skall nyföretagarlån beviljas företag som
inte kan lösa sin finansiering på traditionellt sätt. Två typer
av lån föreslås; det ena skall lämnas till privatpersoner och
det andra, som är ett s.k. förlagslån, till det nybildade
bolaget. Lånet, som föreslås få en löptid på 15 år, skall vara
amorteringsfritt i fem år och räntefritt i två år, varefter
räntan successivt stiger till marknadsränta år sex.
Nyföretagaren anses själv böra kunna stå för minst 10% av
finansieringsbehovet, och nyföretagarlånet skall som mest utgöra
30% av behovet. De resterande 60 procenten skall tillgodoses i
form av normala bankkrediter. Nyföretagarlånet skall som mest
kunna uppgå till 1milj.kr., men får inte understiga 100000
kr. Utvecklingsfonderna föreslås finansiera lånen, vilket
innebär att fondernas kvarvarande finansieringsresurser kommer
att riktas mot nyetableringar. Med ett antagande om en
genomsnittlig storlek på nyföretagarlånet på 200000 kr.
beräknas ca 850 nyföretagarlån kunna beviljas per år.
Förslaget om nyföretagarlån remissbehandlas för närvarande;
remisstiden utgår i början av maj 1992. Enligt uppgift kan en
proposition komma att läggas fram under hösten 1992, eventuellt
i samband med en planerad proposition på företagsbeskattningens
område.
I februari 1992 överlämnade Sveriges industriförbund till
regeringen (finansdepartementet) en rapport med förslag om
projektkapitalfonder. I rapporten föreslås skattestimulanser för
att nya kunskaps- och teknikintensiva företags
riskkapitalförsörjning skall främjas. Förslaget har följande
beståndsdelar:
Den föreslagna skattestimulansen knyts till placeringar i
särskilda projektkapitalfonder. Fonderna initieras och förvaltas
av speciella projektkapitalbolag.
Skattestimulansen utformas så att en placerare medges en
skattereduktion redan vid investeringstidpunkten.
Avdragseffekten för fysiska personer bör motsvara 25 % av
anskaffningskostnaden för andelen.
Skatteavdrag skall förutom av privatpersoner kunna göras av
företag, försäkringsbolag, banker och värdepappersfonder.
Vissa regler för fondernas placeringar fastställs i lag.
En revisionskommitté tillsätts för varje fond.
Regeringen planerar, som tidigare har nämnts, att hösten 1992
lägga fram en proposition på företagsbeskattningens område mot
bakgrund av bl.a. förslag i betänkandet (SOU 1991:100) Neutral
företagsbeskattning. I detta sammanhang kan enligt uppgift
Industriförbundets förslag komma att övervägas.
Motionerna
Småföretagens riskkapitalförsörjning tas upp i tio motioner. I
några motioner begärs att riksdagen skall ändra eller modifiera
tidigare fattade beslut avseende indragning av medel från de
regionala utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden. Vidare
framläggs förslag om inrättande av en utvecklings- och
investeringsbank och förslag om inrättande av kapitalfonder
eller kapitalbolag särskilt inriktade på finansiering av
produktutveckling. Dessutom berörs effekten på
riskkapitalmarknaden av försäljning av statliga företag.
Indragningen av finansieringsmedel från utvecklingsfonderna
och Norrlandsfonden bör anstå till dess att det verkligen kan
konstateras att det har byggts upp ett alternativ, anförs det i
motion 1991/92:N240 (s). Nu slår kreditåtstramningen i bankerna
ut många företag. Det blir därmed småföretagen som får betala
för kreditförlusterna under 1980-talet, säger motionärerna.
Utvecklingsfondernas finansiella verksamhet har under hela
1980-talet utgjort ett väsentligt stöd till etablering och
utveckling av främst industriella företag, heter det i motion
1991/92:N264 (s). De indragningar från utvecklingsfonderna på
totalt 1600milj.kr. som riksdagen beslutade om våren 1991
har fördelats på alla fonder oavsett kapitaltillgång, påpekas
det. Detta innebär att de utvecklingsfonder som har placerat
nära nog allt sitt kapital i företag har förlorat hela sin
utlåningskapacitet. Det är enligt motionärerna nödvändigt att se
över och stärka utvecklingsfondernas roll som finansiella organ
och samtidigt pröva på vilket sätt de utvecklingsfonder som har
drabbats hårdast av likviditetsindragningarna kan kompenseras.
Även i motion 1991/92:N233 (c) tas upp frågan om kompensation
till de utvecklingsfonder som har förlorat huvuddelen av sin
utlåningsverksamhet. Det måste i Sverige, liksom i andra
industrinationer, finnas ett statligt stöd för att stimulera
etablering och utveckling av tillväxtföretag, anser motionären.
I detta sammanhang har utvecklingsfonderna spelat en central
roll. Det är enligt motionären nödvändigt att
utvecklingsfonderna, vid sidan av sin rådgivande verksamhet,
också fortsättningsvis kan bistå företagen med finansiellt stöd.
De fonder som, i likhet med fonden i Uppsala län, har placerat
hela sitt kapital i företag bör inte förlora sin
utlåningskapacitet, utan bör ges möjlighet att även
fortsättningsvis kunna lämna det näringspolitiska stöd som
riksdagen har avsett, anför motionären.
I ett läge där kreditmarknaden för småföretagen inte fungerar,
går regeringen ut och skapar osäkerhet om det statliga
riskkapitalet, sägs det i motion 1991/92:N270 (v). I nyliberalt
nit vill regeringen avskaffa de nyligen startade
riskkapitalbolagen och dra in utvecklingsfondernas möjlighet att
lämna krediter. Enligt motionärernas mening finns det, speciellt
inte i nuvarande läge, någon anledning att dra ner på statens
riskkapitalengagemang.
Utvecklingsfondernas finansieringsmöjligheter berörs också i
motion 1991/92:Fi208 (nyd). Mot bakgrund av konstateranden om
åtstramningar av bankernas kreditgivning och indragningar av
utvecklingsfondernas finansieringsresurser, anförs det att
riksdagen måste tillse att det skapas bättre förutsättningar för
de små och medelstora företagens riskkapitalförsörjning. De
lösningar på problemet som regeringen har framlagt eller
aviserat om är enligt motionärerna alltför långsiktiga. I
motionen hänvisas i stället till det förslag om inrättande av en
privat investeringsbank i samband med avvecklingen av
löntagarfonderna, som Ny demokrati tidigare har lagt fram.
I motion 1991/92:N259 (nyd) presenteras ett mer detaljerat
förslag till hur den föreslagna utvecklings- och
investeringsbanken skall vara uppbyggd. Banken föreslås få
aktier från löntagarfonderna till ett värde av i
storleksordningen 15 miljarder kronor. Kapitaltäckningskravet
borde vara förslagsvis 25 %. Banken skall enligt motionärerna
ägas dels av dem som ursprungligen satsade kapitalet i
löntagarfonderna, dvs. företagen, dels av allmänheten. De som
ursprungligen finansierade uppbyggnaden av löntagarfonderna
skulle åläggas att själva bevisa detta och tilldelas aktier i
proportion till sina insatser. Allmänheten skulle ges möjlighet
till delägande, t.ex. genom en kombination av sparpremie och
förmånliga villkor. Bolagsordningen kan enligt motionärerna vara
liknande den som gällde för Investeringsbanken. Ledning och
styrelse bör bestå av professionellt bank- och industrifolk och
banken bör snarast möjligt noteras på aktiebörsen, anför
motionärerna.
Stark kritik riktas i motion 1991/92:Ub801 (s) mot regeringens
planer på en omfattande utförsäljning av statliga företag. En
sådan utförsäljning kommer att ta i anspråk en stor del av det
tillgängliga riskkapitalet, vilket kommer att bli ett hinder för
den expansion av småföretagens verksamhet som borde ske under
1990-talet, anför motionärerna. De anser därför att riksdagen
bör uttala att det riskkapital som nu kan mobiliseras skall
användas för näringslivets behov, särskilt hos de små företagen.
Strävanden att tillgodose behovet av riskkapital vid
produktutveckling ligger bakom yrkandena i motionerna
1991/92:N282 (fp) och 1991/92:N273 (fp). I den förstnämnda sägs
att nya former för samverkan mellan statens och näringslivets
resurser måste etableras för att en framgångsrik utveckling av
nya produkter i näringslivet skall främjas. I motionen hänvisas
till den här tidigare refererade utredningen av
Industriförbundet, i vilken det föreslås att
projektkapitalfonder skall inrättas. I sådana fonder skulle
industriledare och andra personer med näringslivskompetens
erbjudas att satsa kapital och personligt engagemang. Fonderna
skall enligt motionärerna vara särskilt inriktade på startskedet
i produktionsutvecklingsprojekten och på kommersiellt intressant
teknologi. Många fonder bör kunna inrättas i landet, dock ingen
med mindre kapitalbas än 100--150 milj.kr., anför motionärerna.
I motion 1991/92:N273 (fp) sägs att en effektivisering av
riskkapitalförsörjningen är ett viktigt medel för att främja
produktutveckling och exploatering av nya produkter. De åtgärder
som erfordras från statligt håll är enligt motionären dels
medverkan i riskkapitalförsörjningen i det första skedet av ett
projekts affärsmässiga utveckling (s.k. såddkapital), dels
medverkan tillsammans med privata finansiärer i det fortsatta
utvecklingsarbetet. Ett snabbt sätt att organisatoriskt
åstadkomma detta skulle enligt motionären kunna vara att
Norrlandsfonden och Industrifonden gavs i uppdrag att bilda
särskilda projektkapitalbolag. Samtidigt bör, säger motionären,
dessa organs nuvarande verksamhet bestå.
Tidigare riksdagsbehandling m.m.
Den fråga som tas upp i motion 1991/92:Ub801 (s), och som rör
farhågan att privatiseringen av statliga företag kan komma att
ta i anspråk en stor del av det riskkapital som småföretagen
behöver, togs upp av utskottet hösten 1991 i samband med
behandlingen av proposition 1991/92:69 om privatisering av
statligt ägda företag m.m. I propositionen betonades det att det
är viktigt att försäljningarna genomförs så att inte övriga
företags möjlighet att anskaffa kapital förhindras. Utskottet
instämde i detta och anförde (bet. 1991/92:NU10 s. 21) att det
är väsentligt att valet av tidpunkt för försäljning görs med
beaktande av förhållandena på riskkapitalmarknaden.
Försäljningarna angavs inte få leda till att det övriga
näringslivets möjligheter att tillförsäkra sig riskkapital sätts
i fara. I en reservation (s) avvisades regeringens förslag. Där
anfördes att effekterna på riskkapitalmarknaden av regeringens
förslag hade blivit endast översiktligt berörda i propositionen.
Försäljningar i den omfattning som avses (ca 10miljarder
kronor per år) ansågs i ett slag komma att ta i anspråk en stor
del av det riskkapital som det övriga näringslivet -- inte minst
de små och medelstora företagen -- sades vara i behov av.
Ett motionsyrkande (nyd) om inrättande av en utvecklings- och
investeringsbank, liknande dem som nu framläggs i motionerna
1991/92:Fi208 (nyd) och 1991/92:N259 (nyd), avslogs av riksdagen
hösten 1991 i anslutning till behandlingen av regeringens
förslag om avveckling av löntagarfonderna (prop. 1991/92:36,
bet. FiU9). Näringsutskottet avstyrkte yrkandet i ett yttrande
(1991/92:NU1y) till finansutskottet. I en avvikande mening
ställde sig företrädaren i utskottet för Ny demokrati bakom
yrkandet i motionen; detta fick stöd i ett särskilt yttrande
till finansutskottets betänkande.
Regeringen har nu lämnat förslag om hur utskiftningen av de
förutvarande löntagarfondernas tillgångar bör ske (prop.
1991/92:92). I propositionen sägs att en del av
löntagarfondernas tillgångar bör användas för främjande av
utvecklingen hos små och medelstora företag. Den exakta
utformningen av hur dessa tillgångar skall utnyttjas för det nu
aktuella syftet skall dock bli föremål för ytterligare
överväganden. Regeringen aviserar att en kommitté med
parlamentarisk förankring kommer att tillsättas med uppdrag att
skyndsamt lämna förslag i denna fråga.
Utskottet (bet. 1991/92:NU14) ställde sig hösten 1991 bakom de
synpunkter som framfördes i småföretagspropositionen om hur de
små och medelstora företagens behov av riskkapital skall
tillgodoses. Innebörden var att detta bör ske genom generellt
inriktade åtgärder och utan statlig inblandning. Utskottet
konstaterade att de regionala utvecklingsfonderna,
Norrlandsfonden och de regionala riskkapitalbolagen sammantaget
skulle komma att förfoga över en större kapitalbas år 1992 än år
1991. Vidare framhöll utskottet att frågan om småföretagens
riskkapitalförsörjning borde ses i ett sammanhang och pekade på
de förändringar beträffande förmögenhetsbeskattning,
kapitalbeskattning och arvs- och gåvobeskattning som hade
beslutats om. Utskottet hänvisade också till av regeringen
aviserade förslag beträffande villkorslån liknade de tyska
EKH-lånen och att möjligheterna att skapa nya skattestimulanser
för teknik- och innovationsföretag skulle prövas. I det
föregående har redogjorts för den avvikande uppfattning som kom
till uttryck i en reservation (s) till utskottets betänkande.
Utskottets ställningstagande
Enligt vad utskottet har inhämtat föreligger det stora
skillnader mellan de olika utvecklingsfonderna vad avser andelen
likvida medel. I januari 1992 varierade denna andel mellan 5 och
85%. Vid överväganden om vilken likviditetsandel som är rimlig
finns det ett antal omständigheter som bör beaktas.
Förvaltningen av utvecklingsfondernas lånefonder skall, som
tidigare har nämnts, ske på ett sådant sätt att de bevarar sitt
värde. Detta kan innebära att ett större mått av försiktighet
iakttas av utvecklingsfonderna vid satsningar i riskfyllda
projekt än vad som annars skulle ha varit fallet.
Vidare bör noteras att de beslutade inbetalningarna av medel
till staten påverkar utvecklingsfondernas behov av likvida
medel. Förhållningssättet till detta faktum skiljer sig
uppenbart åt mellan olika utvecklingsfonder.
Det kan också konstateras regionala skillnader vad avser
likviditetsandelen. Utvecklingsfonderna i den norra delen av
landet har i genomsnitt en högre likviditetsandel än de i övriga
landet. En förklaring till detta är att det i norra Sverige
länge har funnits tillgång till andra typer av kapitalstöd för
företagen -- t.ex. lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån --
än vad som har varit tillgängligt i andra delar av landet.
Variationen mellan utvecklingsfonderna i fråga om
likviditetsandel kan sålunda till viss del förklaras av olika
faktorer. Enligt utskottets mening kan de angivna förklaringarna
dock inte anses tillräckliga. Det får betecknas som
anmärkningsvärt att utvecklingsfonderna i vissa län inte i
större utsträckning än för närvarande ser till att det kapital
som finns tillgängligt i lånefonderna kommer företagen till del.
Utskottet förutsätter att utvecklingsfonderna tillser att en
aktivering av medlen uppnås. Regeringen bör noga följa
utvecklingen och lämna redovisning härför till riksdagen. I
detta sammanhang kan det nämnas att utskottet har lämnat förslag
till riksdagens revisorer om att effektiviteten i
utvecklingsfondernas verksamhet skall tas upp till granskning.
I frågan om de små och medelstora företagens
riskkapitalförsörjning vidhåller utskottet sin uppfattning från
hösten 1991. Med hänsyn till att det aviserade förslaget om
nyföretagarlån nu har senarelagts något anser utskottet dock att
det kan vara ändamålsenligt att vissa utvecklingsfonder beviljas
anstånd till våren 1993 med den inbetalning som enligt tidigare
förbindelser skall göras i december 1992.
Som har framgått föreligger det stora skillnader mellan
utvecklingsfonderna vad avser andelen likvida medel. Enligt
utskottets mening är det rimligt att de utvecklingsfonder som i
janauri 1992 hade en låg andel likvida medel -- under 50% --
skall beviljas anstånd till den 30 juni 1993 med inbetalning av
de medel som skulle ha gjorts i december 1992. Riksdagen bör i
ett uttalande anmoda regeringen att dra försorg om att berörda
utvecklingsfonder ges sådant anstånd. Kostnaden för staten i
form av utebliven ränteintäkt för dessa medel under ett halvår
kan uppskattas till ca 5milj.kr.
Genom ett sådant beslut av riksdagen blir motion 1991/92:Fi208
(nyd) tillgodosedd till viss del. Övriga motioner avstyrks i
berörda delar.
Utvecklingsfondernas verksamhet
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som
anförs i budgetpropositionen (s. 38 f.) om inriktningen av
utvecklingsfondernas informations- och rådgivningsverksamhet.
Utvecklingsfonderna bör i sin verksamhet prioritera de områden
som angavs i småföretagspropositionen, nämligen främst
nyetableringsinsatser och Europakontakter, sägs det. Huvuddelen
av genomförandet av de insatser som behövs bör ligga på regional
och lokal nivå där samhällets organ -- främst
utvecklingsfonderna -- bör samverka med bl.a. handelskamrar,
företagens organisationer och banker, heter det.
Det är viktigt att småföretagen får hjälp att förbereda sig
för de förändringar som ett närmande till EG medför i form av
både en ökad konkurrens och vidgade möjligheter till expansion
på den europeiska marknaden, anförs det vidare.
Utvecklingsfonderna, handelskamrarna, NUTEK, Exportrådet m.fl.
organ kan -- oftast i samverkan -- erbjuda småföretagen olika
analys- och rådgivningstjänster. Genom de instrument som EG har
byggt upp centralt kan företagen, påpekas det, få möjlighet att
delta i olika nätverk för europeiskt samarbete.
I enlighet med vad som anfördes i småföretagspropositionen är
det enligt regeringen av stor vikt att utvecklingsfonderna och
andra organ som tillhandahåller information till nyföretagare
uppmärksammar kvinnliga företagares särskilda behov samt de
grupper av kvinnor inom den offentliga sektorn som är
potentiella företagare.
I anslutning till frågan om inriktningen av
utvecklingsfondernas verksamhet behandlar utskottet i detta
avsnitt tre motioner som rör stöd till kvinnors företagande och
insatser för att underlätta småföretagens inträde på
EG-marknaden.
Utflyttningen av unga kvinnor från skogslänen är enligt
samstämmiga bedömningar ett av de största hoten mot en positiv
glesbygdsutveckling, sägs det i motion 1991/92:A435 (s).
Utvecklingsfonderna spelar enligt motionärerna en stor roll för
skogslänen och för kvinnorna i glesbygden. Därför måste fonderna
ges ekonomiska förutsättningar att även fortsättningsvis stödja
kvinnor i dessa områden.
Även i motion 1991/92:A805 (c) tas upp frågan om
utvecklingsfondernas betydelse för stöd till kvinnor i glesbygd.
För att inte unga kvinnor skall tvingas flytta från landsbygden
krävs dels utbildning, dels en breddad arbetsmarknad, sägs det i
motionen. Utvecklingsfonderna måste enligt motionärerna anmodas
att aktivt initiera och stödja kvinnors företagande. Detta kan
ske genom att kvinnor som har eller avser att starta
serviceföretag ges möjlighet att i större utsträckning än för
närvarande erhålla stöd genom utvecklingsfonderna. För att uppnå
resultat måste medel öronmärkas, anför motionärerna.
Inför öppningen mot EG saknar ofta de små företagen resurser
för att kunna konkurrera inom EG, sägs det i motion 1991/92:N270
(v). Småföretagen har inte samma möjligheter att som de stora
företagen upprätta egna försäljningskontor. Staten bör därför
enligt motionärerna ta initiativ till att det över hela landet
sker en samordning av resurserna och att det skapas organ --
"nätverk" -- inom vilka småföretagen kan samarbeta beträffande
försäljning, dataservice, forskning och utveckling etc.
Riksdagen har senast våren 1991 avslagit motionsyrkanden (m;
c) om utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (bet.
1990/91:NU35). Utskottet delade uppfattningen att det är
angeläget att stödja kvinnor som vill starta eller driva
företag, men ansåg att de insatser som har vidtagits har varit
tillräckliga. Bl.a. pekade utskottet på att regeringen -- på
initiativ av riksdagen (bet. NU 1984/85:35) -- tillsammans med
Landstingförbundet har verkat för att varje utvecklingsfond
utser en person, en s.k. jämställdhetsansvarig, som skall arbeta
med frågor som rör kvinnors företagande. I en reservation (m,
fp) underströks vikten av att en privatisering av den offentliga
sektorn kommer till stånd. I en annan reservation (c) följdes
kravet på ett uttalande av riksdagen upp -- någon öronmärkning
av medel förordades dock inte.
Utskottet anser att det är angeläget att utvecklingsfonderna
särskilt beaktar behovet av stöd till kvinnor som vill starta
företag. Regeringen betonar också detta i budgetpropositionen
och anger att kvinnor inom den offentliga sektorn som är
potentiella företagare särskilt bör uppmärksammas. Mot denna
bakgrund finns det, anser utskottet, inte behov av något
uttalande från riksdagens sida av den typ som förordas i
motionerna 1991/92:A435 (s) och 1991/92:A805 (c). Dessa avstyrks
sålunda såvitt här är i fråga.
Även det nu aktuella yrkandet i motion 1991/92:N270 (v) om
statliga insatser för att underlätta småföretagens inträde på
EG-marknaden blir tillgodosett genom vad som föreslås i
propositionen. Där framhålls vikten av att småföretagen får
hjälp att förbereda sig för närmandet till EG och att olika
organ bör samverka i detta arbete. Motionen avstyrks därmed i
berörd del.
Regeringen bör i det pågående arbetet med att förändra statens
organisation och aktiviteter i syfte att stödja utvecklingen
inom småföretagssektorn också överväga en förnyelse och
förändring av utvecklingsfondernas organisation, anförs det
i motion 1991/92:N213 (m). Förändringen, vars syfte skall vara
att uppnå en marknadsanpassning av utvecklingsfondernas
verksamhet, bör enligt motionären ske enligt följande
riktlinjer. Fonderna ombildas till aktiebolag med staten som
ägare; marknadsmässiga avkastningskrav ställs på verksamheten.
Statens anslag bör begränsas till att omfatta tre till fem
tjänster och avgränsas till en femårsperiod, varefter företagen
bör kunna vara självfinansierade. Bolagen bör vara inriktade på
uppdrag från NUTEK eller andra statliga myndigheter,
länsstyrelser och kommuner samt reguljär konsultverksamhet.
Utskottet har i det föregående (s. 34f.) redovisat hur
utvecklingsfonderna är organiserade. Deras huvudmän är staten,
landstingen och kommuner utanför landstingen. Verksamheten
regleras genom avtal; nuvarande avtalsperiod löper t.o.m. år
1994. Landstingen -- och de berörda kommunerna -- utser
styrelser i resp. fond och bidrar tillsammans med staten till
att täcka driftskostnaderna.
Utvecklingsfonderna skall, som tidigare har redovisats, i sin
verksamhet framöver prioritera bl.a. småföretagens
Europakontakter. I samarbete med handelskamrar, NUTEK,
Exportrådet m.fl. skall utvecklingsfonderna tillhandahålla
tjänster som kan underlätta för småföretagen att komma in på
EG-marknaden. Även utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
är föremål för ändringar genom de beslut om indragning av medel
som har tagits. Mot bakgrund av att utvecklingsfondernas
verksamhet sålunda för närvarande är föremål för olika
förändringar, anser utskottet att det inte är lämpligt att nu
företa en sådan omprövning av utvecklingsfondernas status som
föreslås i motionen. Den avstyrks sålunda.
Stöd till underleverantörer
I propositionen sägs (s. 38) att de särskilda insatserna
riktade till underleverantörer som NUTEK har ansvarat för inom
ramen för anslaget till småföretagsutveckling bör upphöra i och
med utgången av innevarande budgetår.
Regeringens förslag möter kritik i tre motioner.
Skälet till att NUTEK tillsammans med utvecklingsfonderna har
drivit ett underleverantörsprogram är, sägs det i motion
1991/92:N240 (s), att underleverantörer i hela industrin har
problem till följd av strukturförändringar i industrin,
internationaliseringen med ökad konkurrens etc.
Underleverantörsprogrammet har enligt motionärerna varit mycket
uppskattat och efterfrågat både hos storföretagen och bland
underleverantörsföretagen. Hos de senare företagen efterfrågas
mer omfattande åtgärder, inte mindre. Mot denna bakgrund
föreslås i motionen att pågående aktiviteter riktade mot
underleverantörer skall fullföjas.
Bilindustrin har tillsammans med sina leverantörer en central
plats i den svenska samhällsekonomin, sägs det i motion
1991/92:N234 (s). Regeringens förslag att slopa
underleverantörsprogrammet ser motionärerna som uttryck för att
regeringen -- felaktigt -- betraktar underleverantörerna som en
särskild bransch. Konsekvenserna av nedskärningarna i
budgetpropositionen blir enligt motionärerna förödande vad avser
omstruktureringen hos underleverantörerna och därmed också för
sysselsättningen i Västsverige. Motionärerna föreslår därför en
vidareutveckling av insatserna i stället för en avveckling.
Betydelsen av insatser för att stärka underleverantörernas
situation framhålls också i motion 1991/92:N270 (v). Under de
senaste åren har enligt motionärerna de svenska storföretagen
skärpt tonen mot underleverantörerna vad gäller priser, vilket
många underleverantörer inte klarar. En starkare
konkurrenslagstiftning skulle kunna motverka detta, säger
motionärerna. En annan utväg vore att det ställdes krav på att
de storföretag som får order från den offentliga sektorn åläggs
att föra en del medel vidare till underleverantörerna för t.ex.
produktutveckling.
SIND, STU, VT-delegationen, Industrifonden och Exportrådet
fick genom ett regeringsbeslut i juni 1990 i uppdrag att
genomföra ett treårigt åtgärdsprogram för
underleverantörsindustrin. Det uppdrogs åt SIND att samordna
insatserna.
Syftet med insatserna angavs vara att bidra till att
underleverantörsindustrins konkurrenskraft stärks, genom
medverkan vid omstrukturering samt kompetens- och
produktutveckling. I riktlinjerna för arbetet framhölls att
underleverantörsledet är en viktig industriell resurs som
stärker såväl de hemmamarknadsorienterade som de internationellt
inriktade köparföretagen. Vidare påpekades att det kan vara
svårt att återskapa ett stort bortfall av kapacitet i
underleverantörsledet.
Genom regleringsbrev har 12 milj.kr. anvisats för vardera
budgetåren 1990/91 och 1991/92.
Som tidigare har framgått anser utskottet att näringspolitiken
bör föras med generella medel. Detta innebär att selektiva
åtgärder riktade till särskilda grupper av företag blir mindre
motiverade. Upphävandet av de särskilda insatserna riktade till
underleverantörer framstår mot denna bakgrund som en naturlig
åtgärd. Med det anförda avstyrker utskottet de tre här aktuella
motionerna i berörda delar.
Utbildningsinsatser
I propositionen sägs vidare (s. 38) att omfattningen av
central upphandling av utbildningstjänster från Stiftelsen
Institutet för Företagsutveckling (SIFU) och andra
utbildningsproducenter bör reduceras.
Inom ramen för de av regeringen föreslagna budgetramarna bör
resurser avsättas till den utbildningsverksamhet -- Företagarnas
utbildning -- som bedrivs av Företagarnas riksorganisation,
anförs det i motion 1991/92:N231 (m). Därigenom skulle denna
utbildningsverksamhet ges möjlighet till marknadsföring och
genomförande av en utbildning som är direkt anpassad för de små
och medelstora företagen.
Enligt regleringsbrevet för innevarande budgetår har
43milj.kr. tagits upp under anslaget till
småföretagsutveckling för anslagsposten Kompetenshöjande
insatser inom småföretagsområdet m.m. Från denna anslagspost har
medel anvisats till Företagarnas riksorganisation för deras
utbildningsverksamhet, Företagarnas utbildning i Leksand. För
innevarande budgetår har 2,5 milj.kr. anvisats.
Riksdagen har tidigare år avslagit liknande motionsyrkanden
(m). Vid det senaste tillfället, våren 1990, anförde utskottet
(bet. 1989/90:NU30 s. 51) enhälligt att det borde ankomma på
SIND, som då förvaltade anslaget, att avväga olika önskemål och
behov på detta utbildningsområde.
I budgetpropositionen sägs, som tidigare har nämnts, att
omfattningen av insatser på utbildningsområdet bör reduceras.
Detta kommer enligt uppgift från NUTEK bl.a. att innebära att
möjligheterna till fortsatt stöd till Företagarnas utbildning
blir mycket små.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu inta en
annan ståndpunkt än vad som har gjorts vid tidigare tillfällen,
då liknande yrkanden har behandlats. Dock vill utskottet
framhålla att det är värdefullt med utbildningsinsatser,
särskilt sådana som beaktar småföretagarnas behov. Motion
1991/92:N213 (m) avstyrks sålunda.
Vissa övriga frågor
I detta avsnitt behandlas två motionsyrkanden rörande
egenföretagares borgensåtaganden och statliga garantier vid
konkurser.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att en egenföretagares
borgensåtaganden endast bör avse företagaren själv och inte
hans/hennes anhöriga, anförs det i motion 1991/92:N214 (m). Med
den inskränkta bestämmanderätt som lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen; MBL) innebär
kan nämligen företagarna enligt motionären inte svara för sina
åtaganden i samma omfattning som tidigare.
Motsvarande motionsyrkande har framställts av samme motionär
under en följd av år och avslagits av riksdagen. Vid det senaste
tillfället, våren 1991 (bet. 1990/91:NU35 s. 64), hänvisade
utskottet till tidigare uttalanden med innebörd att stor
försiktighet torde iakttas vid utkrävande av personlig borgen
från ägare till små och medelstora företag i samband med lån
från t.ex. utvecklingsfonderna. Vidare åberopades ett s.k.
etikmeddelande från förutvarande bankinspektionen (nr 35, den 2
mars 1982). Företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet har under senare år
gett stöd åt motionärens krav i reservationer.
Utskottet utgår från att regeringen bevakar frågan och anser
därför att det inte finns anledning för riksdagen att nu ta
något initiativ av det slag som förordas i den här aktuella
motionen. I detta sammanhang vill utskottet erinra om att
arbetsrättskommittén (A 1991:02) har i uppdrag (dir. 1991:118)
att göra en allmän översyn av medbestämmandelagen. Om den fråga
som berörs i motionen inte får en tillfredsställande lösning kan
det finnas anledning för utskottet att återkomma till den i ett
senare sammanhang. Därmed avstyrks motionen.
Regeringen måste gripa in med förslag till omedelbara åtgärder
som motverkar det snabbt accelererande antalet konkurser
inom småföretagssektorn, krävs det i motion 1991/92:Sk350 (nyd).
Det pågår en enorm kapitalförstöring, sägs det, vilken måste
motverkas genom någon form av temporära åtgärder gentemot
bankerna och deras kreditgivningspolitik visavi småföretagen.
Insolvensutredningen (Ju 1988:02), särskild utredare
hovrättslagman Tryggve Hellners, som tillsattes hösten 1988, har
i uppdrag att utreda vissa frågor på konkursrättens område (dir.
1988:52, dir. 1990/74, dir. 1991:93). Utredaren skall bl.a.
utreda frågan om rekonstruktion av företag som har kommit på
obestånd eller har betalningssvårigheter.
Enligt de senaste tilläggsdirektiven (dir. 1991:93) skall
utredningen söka tillgodogöra sig erfarenheterna av de
rekonstruktionsförfaranden som under senare år har införts på
olika håll i Europa för att se om sådana regler eller delar av
dem kan vara lämpliga att införa i Sverige. Utredningen skall
vid sin genomgång av utländska erfarenheter på området ägna
uppmärksamhet åt de rekonstruktionsregler som gäller i Förenta
staterna, det s.k. Chapter 11-förfarandet. Syftet med detta
reorganisationsförfarande är att konkurs skall kunna undvikas
och att gäldenärens verksamhet skall kunna drivas vidare efter
ekonomisk rehabilitering. Utgångspunkten är att vidaredriften
skall handhas av gäldenären själv. Under förfarandet råder
generellt moratorium, dvs. inga krav mot gäldenären får
genomdrivas utan tillstånd av domstolen. Under denna tid
upprättas en reorganisationsplan för företaget, vilket är det
centrala momentet i förfarandet.
I insolvensutredningens arbetsuppgifter ingår också att
förutsättningslöst se över de delar av förmånsrättsordningen som
berörs av rekonstruktionsfrågorna. Vidare skall utredningen
särskilt uppmärksamma vilka följder det får för konkurrensen
mellan olika företag i en viss bransch att företag kan drivas
vidare med lönegarantimedel under viss tid.
Insolvensutredningen skall avsluta sitt arbete hösten 1992.
Enligt vad utskottet har erfarit räknar man inom
regeringskansliet med att utredningens förslag kan
remissbehandlas under våren 1993 och att en proposition kan
komma att läggas fram hösten 1993.
Konkursutredningen (I 1990:02), som är en parlamentariskt
sammansatt kommitté, tillsattes i december 1990 mot bakgrund av
ett uttalande av riksdagen (bet. 1989/90:NU7). Utredningen har
enligt sina direktiv (dir. 1990:75) i uppdrag att utreda behovet
av åtgärder ägnade att begränsa antalet företagskonkurser samt
att -- om det behövs -- föreslå samordnande åtgärder i denna
riktning. Avgränsningen mellan konkursutredningens och
insolvensutredningens arbete avseende rekonstruktionsförfarande
har gjorts så att konkursutredningen skulle överväga behovet av
rekonstruktionsåtgärder innan företag blivit insolventa, dvs.
närmast sådana förebyggande åtgärder som syftar till förnyelse
av företag i kris utan att det är fråga om obestånd.
I budgetpropositionen (s. 39) anmäler näringsministern att det
inte kan anses motiverat med en särskild kommitté med den
inriktning som konkursutredningen har. Den väsentliga frågan om
rekonstruktionsförfarandet behandlas av insolvensutredningen,
anförs det. Att bl.a. följa utvecklingen av antalet konkurser
och analysera orsakerna till dessa ingår bl.a. i NUTEK:s
uppgifter, sägs det vidare. Näringsministern meddelar sin avsikt
att senare föreslå regeringen att konkursutredningens arbete
skall avbrytas. Enligt vad utskottet har erfarit kommer detta
att ske när riksdagen har behandlat budgetpropositionen i denna
del.
De frågor som tas upp i motion 1991/92:Sk350 (nyd) är alltså
sådana som ingår i insolvensutredningens uppdrag. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motionen i berörd del.
I likhet med vad som anförs i propositionen anser utskottet
att konkursutredningen nu bör läggas ned. När riksdagen våren
1990 uttalade sig för att en konkursutredning borde tillsättas,
motsatte sig företrädarna för de borgerliga partierna i
utskottet detta (bet. 1989/90:NU7 s. 22 f.).
Anslag till småföretagsutveckling
Den allmänna inriktning av småföretagspolitiken som regeringen
förordar -- och som här har redovisats i det föregående i
avsnittet om näringspolitikens inriktning -- innebär att goda
generella förutsättningar skall skapas. Riktade insatser blir
därmed mindre motiverade, sägs det i propositionen, vilket
minskar behovet av medel på anslaget till småföretagsutveckling.
Regeringen föreslår för nästa budgetår ett anslag på 163,6
milj.kr., varvid huvuddelen anges böra gå till
utvecklingsfondernas verksamhet. Som har nämnts i tidigare
avsnitt sägs i propositionen att särskilda insatser på central
nivå riktade till underleverantörer bör upphöra och att
omfattningen av central upphandling av utbildningstjänster från
Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) och andra
utbildningsproducenter bör reduceras. Vidare föreslås att
programmet för insatser inom den träbearbetande industrin skall
upphöra.
Regeringens förslag om minskat anslag till
småföretagsutveckling kritiseras i två motioner.
De kraftiga minskningarna av anslagen för
småföretagsutveckling som regeringen föreslår slår hårt mot de
välmotiverade utvecklingsinsatser som NUTEK bedriver, sägs det i
motion 1991/92:N240 (s). Regeringens förslag innebär att totalt
sett minskade resurser avsätts för stöd till nyföretagande.
Motionärerna föreslår i stället att NUTEK:s resurser för stöd
till småföretag och utveckling av nya företag skall bibehållas.
Enligt Vänsterpartiets mening, sägs det i motion 1991/92:N270,
är det fortfarande motiverat med selektivt stöd till företag. En
minskning av anslaget till småföretagsutveckling på det sätt som
regeringen föreslår rimmar enligt motionärernas uppfattning
dåligt med uttalanden om att en offensiv småföretagspolitik
skall föras.
Utskottet har tidigare uttalat sin principiella uppfattning
att näringspolitiken bör föras med generella medel och att
selektiva åtgärder bör undvikas. En konsekvens av detta är att
behovet av statligt stöd till småföretagsutveckling minskar.
Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till anslag och
avstyrker samtidigt motionerna 1991/92:N240 (s) och 1991/92:N270
(v) i berörda delar.
Stöd till kooperativ utveckling
I detta avsnitt behandlar utskottet förslag under
civildepartementets huvudtitel (bilaga 14 s. 56) om stöd till
kooperativ utveckling.
År 1986 träffades en överenskommelse om att staten under en
femårsperiod -- t.o.m. budgetåret 1990/91 -- skulle bidra med
högst 2,5 milj.kr. per år som stöd till kooperativt
nyföretagande. Medlen har ställts till Kooperativa rådets
förfogande och bidragit till att finansiera uppbyggnaden av
lokala kooperativa utvecklingscentra (LKU). Dessa har till syfte
att genom informations-, utbildnings- och utvecklingsinsatser
främja etablering och utveckling av kooperativ verksamhet inom
olika sektorer. En utvärdering av LKU-systemet gjordes år 1989 i
en rapport (Ds 1990:1) till Kooperativa rådet. En väsentlig
slutsats var att LKU-systemet ansågs böra bibehållas och
förstärkas.
Riksdagen uttalade våren 1990, på förslag av näringsutskottet
(bet. 1989/90:NU43), att stödet till kooperativ utveckling borde
fortsätta att utgå även efter budgetåret 1990/91 och då på en
högre nivå än vad som hade gällt tidigare. I en reservation (m,
fp) anfördes att någon förlängning av stödperioden inte borde
komma i fråga. Våren 1991 anvisade riksdagen i enlighet med
förslag i budgetpropositionen 5milj.kr. till stödet (prop.
1990/91:100 bil. 15, bet. NU35). I en reservation (m, fp)
krävdes att stödet skulle upphöra.
Fr.o.m. budgetåret 1991/92 finns det individuella avtal mellan
staten och flertalet LKU, enligt vilka dessa åtar sig
kostnadsfri information och rådgivning. Avsikten är att
rådgivningen om den kooperativa företagsformen skall motsvara
den kostnadsfria rådgivning som utvecklingsfonderna ger om andra
företagsformer. Sedan våren 1991 gäller som villkor för statligt
stöd via Kooperativa rådet till uppbyggnad av LKU att bidrag av
minst samma storlek erhålls från andra intressenter.
I den nu aktuella delen av budgetpropositionen anför
civilminister Inger Davidson att hon delar de uppfattningar som
riksdagen tidigare år har gett uttryck för om värdet och
betydelsen av att den kooperativa företagsformen får fortsätta
att utvecklas på samma villkor som andra företagstyper. Den
inställningen sammanfaller för övrigt med EG:s, sägs det. En
sådan utveckling fordrar ett stöd från statens sida. Den
information och rådgivning till allmänheten som är nödvändig
anges bli tillgodosedd av de lokala kooperativa
utvecklingscentrumen. Anslagsbehovet för nästa budgetår beräknas
till 5,2 milj.kr.
I propositionen aviseras vidare förslag om ändringar i lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar, som bl.a. innebär att
kravet på minsta antalet fysiska personer som kan bilda en
ekonomisk förening sänks från fem till tre personer. Enligt vad
utskottet har erfarit väntas en proposition i frågan bli
avlämnad senare under år 1992.
Efter samråd med arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund avser
civilministern också att föreslå regeringen att medge att vissa
medel ur anslagen till regionalpolitiken får användas för stöd
till kooperativ utveckling. Enligt uppgift rör det sig om ca
1,25milj.kr., för vilka det kommer att lämnas anvisningar i
regleringsbrev för nästa budgetår.
Frågan om statens stöd till kooperativ utveckling tas upp i
fem motioner.
I motion 1991/92:N240 (s) föreslås att ökad uppmärksamhet
skall riktas mot nykooperativ verksamhet, inte minst med
avseende på sysselsättningen för kvinnorna. Under senare år har
olika former av nykooperativ växt fram, bl.a. som alternativ
till offentligt producerad vård och omsorg, sägs det i motionen.
Samhällets stödsystem för information och rådgivning måste
självfallet ges på lika villkor till kooperativa företag som
till övriga företagsformer. Detta bör kunna tillgodoses bl.a.
genom ett närmare samarbete mellan utvecklingsfonderna och de
lokala kooperativa utvecklingscentrumen. Regeringen borde uppdra
åt NUTEK att tillsammans med Kooperativa rådet finna former för
ett sådant samarbete.
Det är angeläget att ett fortsatt berednings- och
utvecklingsarbete avseende de förslag som
nykoop-företagsutredningen lämnade kommer till stånd, anförs det
i motion 1991/92:N253 (s). Kooperativa rådet bör kunna ges
ansvaret för detta. Regeringen bör enligt motionärerna till
riksdagen snarast lämna en samlad redovisning av vidtagna och
planerade åtgärder. Riksdagen borde i avvaktan på detta uttala
sig för behovet av ett ökat statligt stöd. Eftersom
informations- och rådgivningsverksamhet avseende den kooperativa
företagsformen bör ses som ett led i samhällets stöd till
nyföretagande måste enligt motionärerna resurser omfördelas från
befintliga anslag, i första hand från anslagen till
småföretagsutveckling och regionalpolitiska åtgärder.
Utgångspunkten föreslås vara att stödet för kooperativ
utveckling sammantaget uppgår till ca 10 milj.kr. nästkommande
budgetår.
Även i motion 1991/92:N252 (s) betonas det angelägna i att den
kooperativa företagsformen får del av statligt stöd på samma
villkor som övrigt företagande. Motionärerna anser vidare att
den kooperativa arbetsformen bör kunna spela en mer framträdande
roll i arbetsmarknadspolitiken, i regionalpolitiken och i
arbetet med rehabilitering av långtidssjukskrivna, eller
förtidspensionerade. Detta anses motiverat bl.a. mot bakgrund av
arbetslöshetssituationen och möjligheterna till bibehållande av
en kommersiell och samhällelig service i sådana regioner som
inte har tillräcklig ekonomisk bärkraft. Regeringen bör enligt
motionärerna låta utreda förutsättningarna för en ökad
användning av den kooperativa arbetsformen på de angivna
områdena.
Omsorgen om sysselsättningen för kvinnor i Gävleborgs län
bildar utgångspunkt för motion 1991/92:A414 (s). Ett sätt att
öka sysselsättningen för kvinnor är att dessa ges möjlighet att
bilda kooperativ inom vård och omsorg, sägs det i motionen.
Vidare anser motionärerna att det finns starka skäl för att
avsätta en större summa för stöd till LKU-systemet än vad
regeringen har föreslagit. Slutligen uttalar motionärerna att
nykoop-utredningens förslag snarast bör genomföras.
Med tanke på den ökade betydelse som olika former av
nykooperativt företagande kan förväntas få, och med hänsyn till
de speciella förutsättningar som gäller för kooperativa
företagsformer, bör dessa ägnas större uppmärksamhet i
näringspolitiken, anförs det i motion 1991/92:N270 (v). Fler
producentkooperativ kommer enligt motionärerna förmodligen att
bildas i den närmaste framtiden inom verksamheter som tidigare
har bedrivits inom ramen för den offentliga sektorn.
Nykoop-företagsutredningen, särskild utredare riksdagsman
Inga-Britt Johansson (s), redovisade våren 1991 i betänkandet
(SOU 1991:24) Visst går det an bl.a. följande förslag:
införande av en ny lag som skall göra det tillåtet för en
sammanslutning av brukare att i kooperativ form ta över och
driva offentlig verksamhet,
översyn av bestämmelserna om minsta antalet fysiska personer
som kan bilda en ekonomisk förening,
uppmuntran till bildande av LKU,
tillhandahållande av rådgivning genom avtal mellan staten och
resp. LKU,
förbättrad undervisning och utbildning,
försök med fri resursanvändning för arbetsmarknadsstyrelsen,
försäkringskassorna, landsting m.fl. med syfte att den
kooperativa arbetsformen skall prövas som alternativ till
arbetslöshet, sjukskrivning eller pensionering.
Vad gäller det sistnämnda förslaget om försök med fri
resursanvändning -- som också tas upp i några av de aktuella
motionerna -- pågår enligt uppgift viss sådan verksamhet. I
Jämtlands län har länsarbetsnämnden och försäkringskassan
bedrivit en försöksverksamhet inom rehabiliteringsområdet. I
Värmlands län har länsarbetsnämnden och vissa arbetsförmedlingar
fört fram den kooperativa arbetsformen som alternativ för
arbetslösa.
Betänkandet har remissbehandlats och en remissammanställning
har gjorts inom civildepartementet. Remissinstanserna har i
huvudsak varit positiva till utredningens förslag. Utredningens
förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Efter regeringsskiftet har någon ny ordförande i Kooperativa
rådet inte utsetts -- den tidigare ordföranden, statsrådet
Margot Wallström, entledigades i oktober 1991. Frågan om
Kooperativa rådets arbete övervägs för närvarande inom
civildepartementet.
Utskottet anser att ett viktigt inslag i näringspolitiken är
att det åstadkoms likvärdiga arbetsvillkor för olika
företagsformer. Vad gäller de kooperativa företagen innebär
detta synsätt att dessa företag skall ges tillgång till
information och rådgivning via statliga insatser i samma
omfattning som andra typer av företag. Regeringens förslag till
anslag till kooperativ utveckling utgår från denna
grundinställning -- utskottet tillstyrker förslaget.
Som tidigare nämnts bereds för närvarande
nykoop-företagsutredningens förslag inom civildepartementet.
Därvid övervägs också Kooperativa rådets arbete.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella
motioner i berörda delar.
Närings- och teknikutvecklingsverket -- NUTEK
Utgångspunkt för NUTEK:s verksamhet skall enligt
budgetpropositionen (bilaga 13 s. 105) vara den ökade
internationaliseringen samt den breddning av näringspolitiken
som har ägt rum. Det innebär bl.a. en inriktning mot mer
generella medel och färre selektiva åtgärder. Verket skall svara
för statliga insatser för att främja:
teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete,
etablering och utveckling av små och medelstora företag,
en balanserad regional utveckling,
energiförsörjning och effektivare energianvändning.
Med hänsyn till de reduceringar som har föreslagits
beträffande vissa anslag till verksamheter som bedrivs inom
NUTEK -- t.ex. anslagen till småföretagsutveckling och till
teknisk forskning och utveckling -- och med anledning av att ett
visst rationaliseringskrav bör kunna ställas på NUTEK, föreslår
regeringen en reducering av anslaget till NUTEK:s
förvaltningskostnader. För nästa budgetår beräknas sålunda ett
anslag på 181,6 milj.kr.
För NUTEK:s utrednings- och informationsverksamhet föreslås
ett anslag på 25,6 milj.kr., vilket innebär en realt sett
oförändrad resurstilldelning. För särskilda avvecklingskostnader
för statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och
statens energiverk föreslås ett formellt anslag på 1000 kr.
I motion 1991/92:N240 (s) hävdas att en förstärkning av
NUTEK:s resurser är väl motiverad. Motionärerna erinrar om att
stora rationaliseringar gjordes våren 1991, när NUTEK bildades.
Regeringens förslag till ytterligare nedskärningar innebär
enligt motionärerna att det blir svårt för NUTEK att göra ett
kvalitativt tillfredsställande arbete på nyföretagarområdet.
Utskottet förordar, som tidigare har redovisats, en inriktning
av näringspolitiken mot generella insatser. En naturlig
konsekvens av detta är nedskärningar av de anslag, t.ex.
anslagen till småföretagsutveckling och teknisk forskning och
utveckling, som innehåller selektiva insatser. Detta medför
också att NUTEK:s verksamhet kan reduceras. Utskottet finner
därför regeringens förslag om en viss minskning av NUTEK:s
förvaltningsanslag motiverat och tillstyrker propositionen i här
angiven del. Motion 1991/92:N240 (s) avstyrks samtidigt i
motsvarande del.
Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag beträffande
anslaget till NUTEK:s utrednings- och informationsverksamhet och
anslaget för särskilda avvecklingskostnader.
Ny konkurrensmyndighet
Regeringen föreslår i propositionen (s. 132--141) att en ny
konkurrensmyndighet skall inrättas den 1 juli 1992 genom att
uppgifter från näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens pris-
och konkurrensverk (SPK) förs samman i en organisation samtidigt
som dessa myndigheter läggs ned. En särskild utredare (N
1991:06), generaldirektör Jörgen Holgersson, har tillkallats för
att förbereda inrättandet av den nya organisationen.
Konkurrensmyndigheten skall enligt regeringen ha till uppgift
att främja en effektiv konkurrens inom såväl det privata som det
offentliga området. Myndighetens uppgift föreslås vara:
att motverka hinder för att en effektiv konkurrens i privat
och offentlig verksamhet skall uppnås,
att analysera effekter på konkurrensen av nya och befintliga
regleringar,
att lämna förslag till avreglering eller ändring av sådana
offentliga regler som har negativa effekter på konkurrensen,
att utvärdera de åtgärder som vidtas och pröva hur målen för
verksamheten uppfylls,
att följa den internationella utvecklingen,
att stimulera forskningen på konkurrensområdet,
att sprida information om resultatet av verksamheten,
att svara för de uppgifter som följer av det särskilda avtalet
mellan Sverige, Norge och EG om civil luftfart samt
att vara behörig svensk myndighet vid tillämpningen av de
artiklar (53, 54 och 57) i förslaget till EES-avtal som reglerar
konkurrensförhållanden.
Den nya konkurrensmyndigheten skall ledas av en
generaldirektör. Regeringen föreslår att ett rådgivande organ
för utrednings- och forskningsfrågor på konkurrensområdet skall
knytas till myndigheten. Verksamheten föreslås i huvudsak bli
anslagsfinansierad. Konkurrensmyndigheten skall dock inom sina
kompetensområden kunna åta sig att mot betalning utföra uppdrag
åt departement, andra myndigheter samt statliga kommittéer och
utredare.
Regeringen begär att riksdagen godkänner att en ny
konkurrensmyndighet inrättas och att verksamheten bedrivs enligt
de riktlinjer som här har redovisats.
För konkurrensmyndighetens förvaltningskostnader föreslår
regeringen ett anslag på 61 milj.kr. för nästa budgetår. Detta
är baserat på att den nya myndigheten skall ha ungefär 125
årsarbetskrafter. För särskilda utvecklings- och
omställningskostnader föreslås ett anslag på 1,5 milj.kr.,
varifrån särskilda personalinsatser i samband med bildandet av
den nya myndigheten skall kunna finansieras. Slutligen föreslås
ett formellt anslag på 1000 kr. för särskilda
avvecklingskostnader för NO och SPK. Det rör sig om
personalkostnader, lokalkostnader och övriga
förvaltningskostnader som kan uppkomma under uppsägningstiden
och som nu inte går att beräkna.
Regeringens förslag om inrättande av en ny konkurrensmyndighet
har inte föranlett några motioner. De motionsyrkanden som har
väckts under den allmänna motionstiden och som rör
befogenheterna för den nya myndigheten kommer utskottet att ta
upp hösten 1992 i samband med behandlingen av en aviserad
proposition om ny konkurrenslagstiftning.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen har anfört;
förslagen tillstyrks sålunda.
Övriga anslag
Näringsdepartementet m.m.
I propositionen (s. 26) redovisas effekterna för
näringsdepartementets del av den ändrade departementsindelning
som har genomförts hösten 1991. Näringsdepartementet har
därigenom tillförts ärenden om näringsfrihet och
konkurrensförhållanden samt om byggnadsväsendet och viss
byggnadsforskning. Regionalpolitiska frågor och frågor om
biobränslen har förts till arbetsmarknadsdepartementet resp.
jordbruksdepartementet. Frågor om hantverk och hemslöjd hör nu
under kulturdepartementet. Näringsdepartementet har också fått i
uppgift att samordna och bereda ärenden rörande försäljningen av
statligt ägda företag.
Medelsbehovet för näringsdepartementet har med
utgångspunkt i den nya organisationen beräknats till 49,7
milj.kr. För utredningar m.m. har anslaget för nästa
budgetår beräknats till 19 milj.kr.
I Vänsterpartiets partimotion 1991/92:N270 föreslås nominellt
oförändrade belopp till de två nu nämnda anslagen. Motionärerna
anser inte att utförsäljning av statliga företag är en så
angelägen uppgift att den motiverar ökade anslag vare sig till
näringsdepartementet eller till utredningsverksamheten. När
besparingar på statlig byråkrati kan göras utan avgörande men
för verksamheten bör dessa också vidtas, säger motionärerna.
I yrkandena i denna motion görs felaktiga jämförelser mellan
de anslagsbelopp som motionärerna förordar och de som har
föreslagits i propositionen. Vid utskottsbehandlingen har
klargjorts vad motionärerna har avsett.
Vad gäller ökade kostnader på de berörda anslagen i samband
med försäljning av statligt ägda företag kan följande noteras.
En särskild enhet har inrättats vid näringsdepartementet med
uppgift att bl.a. handlägga frågor om försäljning av statens
aktier i vissa angivna företag. Inom enheten finns sju
befattningshavare. Enhetens kostnader under det kommande
budgetåret beräknas uppgå till i storleksordningen 4 milj.kr.
De kostnader som tas upp under utredningsanslaget är de direkta
administrativa kostnaderna för privatiseringskommissionen (N
1991:01) -- arvoden och resor för kommissionens ledamöter,
sekreterare, assistenter etc. Kostnaderna uppskattas till i
storleksordningen 1--1,5 milj.kr. Kostnaderna för
omstruktureringsinsatserna har tagits upp under anslaget (E 1)
Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag
m.m., vilket utskottet har behandlat i betänkandet 1991/92:NU17
om statliga företag.
Utskottet tillstyrker regeringens anslagsförslag i dessa delar
och avstyrker motion 1991/92:N270 (v) i motsvarande delar.
För de två övriga här aktuella anslagen,
industriråd/industriattaché resp. bidrag till FN:s organ
för industriell utveckling, föreslås 1,2 milj.kr. resp. 6,9
milj.kr. Utskottet tillstyrker även dessa förslag.
Exportkrediter m.m.
Under rubriken Exportkrediter m.m. förekommer tre anslag
avsedda att täcka statens kostnader för statsstödda
exportkrediter (s. 41--44).
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att formella anslag
på 1000 kr. skall anvisas dels till kostnader för statsstödd
exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, dels till
kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export
av fartyg m.m. Vidare tillstyrker utskottet att 70 milj.kr.
anvisas till ersättning för extra kostnader för förmånlig
kreditgivning till u-länder.
Regeringen föreslår vidare att 4,5 milj.kr. skall anvisas till
åtgärder för främjande av utländska investeringar i Sverige
(s. 44).
Riksdagen beslöt våren 1990 (prop. 1989/90:88, bet. NU30) att
anvisa en ram på 5 milj.kr. att användas under budgetåren
1990/91--1992/93 i en försöksverksamhet för att främja
utländska, främst japanska, investeringar i Sverige. Våren 1991
beslöt riksdagen (prop. 1990/91:87, bet. NU35) att anvisa
ytterligare 7,1 milj.kr. för innevarande budgetår. Ett särskilt
investeringskontor inrättades den 1 september 1991 vid
ambassaden i Tokyo.
Åtgärder för att en ökning av investeringarna i
tillverkningsindustrin skall komma till stånd efterlyses i
motion 1991/92:Fi208 (nyd). De minskade bruttoinvesteringarna är
den främsta faktorn bakom nedgången av bruttonationalprodukten,
sägs det. Statsmakterna bör tillse att den investeringspotential
som finns hos många utländska företag -- framför allt japanska
-- kommer Sverige till del, anför motionärerna. Detta borde ske
genom en bättre och mer målinriktad informations- och
lobbyverksamhet. Som exempel på lämpliga åtgärder nämns i
motionen medverkan till att det etableras ett Japancentrum i
Stockholm.
Utlänningars möjligheter att idka näring i Sverige har
underlättats genom olika beslut av riksdagen. Den 1 januari 1992
upphävdes bestämmelserna om kontroll av utländska
företagsförvärv m.m. (prop. 1991/92:71, bet. NU15). Föreskrifter
om sådan kontroll fanns i lagen (1982:617) om utländska förvärv
av svenska företag m.m. (den s.k. företagsförvärvslagen), som
alltså upphörde att gälla vid utgången av år 1991.
Förvärvskontrollen beträffande fastigheter som är avsedda för
näringsverksamhet avskaffades också. Riksdagen har vidare
nyligen fattat beslut om att kravet på tillstånd för att
utländska företag m.fl. skall få bedriva näringsverksamhet i
Sverige skall avskaffas den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:88, bet.
NU27). Tillståndskravet skall ersättas av ett
registreringsförfarande.
Den treåriga försöksverksamheten med syfte att främja
utländska -- främst japanska -- investeringar i Sverige bör
enligt utskottets uppfattning fullföljas. Detta synes särskilt
motiverat då Sverige, även efter det att EES-avtalet har
genomförts, kan ha större svårigheter än EG-länder att attrahera
kapital från tredje land, såsom Japan. Regeringens förslag till
anslag tillstyrks. De insatser som efterlyses i den här aktuella
motionen är just sådana som anslaget är avsett att möjliggöra.
Utskottet kan därför inte se något behov av ett särskilt
uttalande från riksdagens sida. Motionen avstyrks sålunda i
berörd del.
Vissa övriga anslag
Tre anslag under rubriken Industri m.m. tas upp här, nämligen
anslag till åtgärder för att främja industridesign, till
sprängämnesinspektionen och till täckande av förluster vid viss
garantigivning m.m. Ett motionsyrkande föreligger avseende det
förstnämnda anslaget.
Regeringen föreslår att anslaget till åtgärder för att
främja industridesign skall upptas till 5,4 milj.kr. Från
anslaget utgår dels bidrag till Stiftelsen Svensk
Industridesign, som bildades år 1988 av statens industriverk,
Ingenjörsvetenskapsakademien och Föreningen Svensk Form, dels
medel för designstöd till enskilda företag. Stiftelsens ändamål
är att bedriva och främja forskning och utveckling inom
industridesignområdet samt verka för den praktiska
användningen av god design genom utbildning, rådgivning och
information till gagn för näringslivet och samhället i övrigt.
I proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska
politiken aviserades förslag om att anslaget till stiftelsen
skulle upphöra från budgetåret 1993/94. Om bidrag anses
motiverat därefter får det prövas inom ramen för anslaget till
småföretagsutveckling, sägs det nu i budgetpropositionen.
I motion 1991/92:N270 (v) föreslås ett högre belopp för det nu
aktuella anslaget -- 1 milj.kr. mer än vad regeringen har
föreslagit. God design är ett bra konkurrensmedel, och det är
viktigt att småföretag utvecklar förståelse för hur design kan
användas i produktutveckling och marknadsföring, sägs det i
motionen. Motionärerna avvisar också regeringens planer på att
avveckla anslaget till Stiftelsen Svensk Industridesign.
Utskottet kan, bl.a. mot bakgrund av det statsfinansiella
läget, inte finna det motiverat att anvisa högre anslag till
industridesign än vad regeringen har föreslagit. Förslaget i
propositionen tillstyrks sålunda och motionen avstyrks i
motsvarande del.
Sprängämnesinspektionens verksamhet är avgiftsfinansierad.
Anslaget förs därför upp med ett formellt belopp av 1000 kr.,
vilket tillstyrks av utskottet. Omfattningen och inriktningen av
verksamheten vid inspektionen under treårsperioden
1991/92--1993/94 fastlades av riksdagen våren 1991 (prop.
1990/91:100 bil. 14, bet. NU24). För budgetåret 1992/93 föreslås
en resultatbudgetram på 14,8 milj.kr., vilket är beräknat med
utgångspunkt i gällande treårsplan.
För täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.
föreslår regeringen 5 milj.kr. Utskottet tillstyrker förslaget.
Särskilda branscher m.m.
I detta avsnitt behandlas olika motioner om vissa
branschspecifika frågor avseende tekoindustrin, stålindustrin
och livsmedelsindustrin. Vidare behandlas motioner om Centrala
hantverksrådet, utveckling av elbilen och begravningskostnader.
Tekoindustrin
I sex motioner tas olika frågor rörande tekoindustrin upp. Det
rör sig bl.a. om handelspolitiska frågor, stödet till
tekoindustrin, Proteko samt linodling och linförädling.
Företrädare för statens pris- och konkurrensverk och för
branschföreningen Tekoindustrierna har inför utskottet lämnat
upplysningar i anslutning till behandlingen av vissa av de
aktuella motionerna.
Handelspolitiska frågor
Önskemålet om att svensk tekoindustri skall ges samma
spelregler som tekoindustrin i EG-länderna ligger bakom yrkanden
i motionerna 1991/92:N269 (m, s, fp, c, kds) och 1991/92:N204
(kds).
I den förstnämnda motionen krävs att riksdagen skall uttala
sig för att det i Sverige sker en anpassning till EG:s
regelsystem för tekoimport och för u-landstullfrihet. Vidare
krävs en svensk harmonisering till EG vad gäller
dumpningsåtgärder på tekoområdet. Efter en relativ stabilisering
av tekobranschens läge under senare delen av 1980-talet har åter
en kraftig försämring ägt rum, säger motionärerna. Skälen
härtill är dels den allmänna konjunkturnedgången, dels beslutet
om total avveckling av importrestriktionerna på tekoområdet. Ett
svenskt medlemskap i EG kommer att innebära en harmonisering
till EG:s handelspolitik. Det är därför viktigt att Sverige
redan nu inför samma handelspolitik på tekoområdet, anförs det.
Tekoföretagen har under en följd av år brottats med
lönsamhetsproblem, som till stora delar kan hänföras till
konkurrensen från de s.k. lågprisländerna, sägs det i motion
1991/92:N204 (kds). Ett medlemskap i EG skulle innebära att den
svenska tekonäringen gavs möjlighet till en positiv utveckling,
hävdas det. Ett sätt att lösa "övervintringsproblemen" vore att
ta upp förhandlingar med EG om förenklingar i ursprungsreglerna
i tekohandeln eller se till att Sverige får likvärdiga regler
som EG-länderna tillämpar, anför motionären.
Riksdagen anslöt sig hösten 1988 (prop. 1988/89:47, bet.
FiU10) till regeringens uppfattning att importrestriktionerna på
tekoområdet helt skulle avvecklas den 31 juli 1991. Då löpte den
senaste förlängningen av multifiberavtalet (MFA) ut. Med stöd av
MFA begränsade Sverige -- i likhet med flertalet andra
industriländer -- importen av textil- och konfektionsvaror från
lågprisländerna.
Näringsutskottet ställde sig i ett yttrande till
finansutskottet (1988/89:NU1y) hösten 1988 bakom regeringens
bedömning att ett slopande av importbegränsningarna på
tekoområdet skulle komma att leda till lägre konsumentpriser och
att det kunde få en positiv effekt för utvecklingsländerna.
Beträffande effekterna på konsumentpriserna redovisades i
yttrandet resultat från en utredning från SPK -- Tekopolitikens
effekter för konsumenter och producenter (SPK:s utredningsserie
1988:4). SPK bedömde att den genomsnittliga prisnivån på kläder
i detaljhandeln skulle komma att sjunka med mellan 4 % och 12 %
om importbegränsningarna avskaffades. För hushållen bedömdes det
innebära en besparing på årsbasis med totalt mellan 0,9 och 2,6
miljarder kronor. Det bedömdes sannolikt att besparingen skulle
komma att ligga i den övre delen av intervallet. En prissänkning
med 5 % beräknades enligt SPK leda till en minskning av
sysselsättningen med 9% i textilindustrin och med 12 % i
konfektionsindustrin, varav en betydande del förutsågs komma att
drabba Älvsborgs län.
Näringsutskottet menade vidare att regeringen måste verka för
att tekosektorn integreras i GATT:s ordinarie regelverk. Genom
att slopandet av restriktionerna skulle ske först den 31 juli
1991 gavs branschen, ansåg utskottet, möjlighet till ytterligare
konsolidering för att klara den ökande konkurrensen. Tre
avvikande meningar anmäldes i näringsutskottets yttrande. I en
(m, fp) krävdes en omedelbar avveckling, i en annan (c, vpk)
begärdes att konsekvenserna av en avreglering skulle utvärderas
innan beslut fattades och i den tredje (mp) accepterades
avregleringen under vissa förutsättningar. Liknande
meningsyttringar avgavs i finansutskottet (bet. 1988/89:FiU10).
Riksdagen följde närings- och finansutskottens förslag.
Riksdagen har under de tre senaste åren avslagit motioner med
krav på att importrestriktionerna skulle avskaffas omedelbart,
att avskaffandet skulle tidigareläggas beträffande vissa länder
och att beslutet om avskaffande av importrestriktionerna skulle
upphävas. Vid det senaste tillfället, våren 1991 (bet.
1990/91:NU25 s. 8--9), anfördes att utskottet stod kvar vid
tidigare bedömningar. Beträffande krav på harmonisering med EG:s
regler på tekoområdet framhölls att det i de framtida
förhandlingarna om medlemskap i EG får lösas hur anpassningen
till den gemensamma handelspolitiken skall gå till. Vidare
underströks det angelägna i att Sverige i GATT-förhandlingarna
fortsätter att verka för att villkoren för tekohandeln skall
återgå till normala GATT-regler. Slutligen förutsattes att
regeringen efter avvecklingen av importrestriktionerna den 31
juli 1991 noga följer utvecklingen inom tekoindustrin och vid
behov drar försorg om att erforderliga arbetsmarknadspolitiska
åtgärder vidtas. I reservationer krävdes en omedelbar avveckling
av importrestriktionerna avseende länder i Öst- och
Centraleuropa (m, fp) och att multifiberavtalet inte skulle
sägas upp samt att regeringen skulle lägga fram förslag om
importregler för tekoprodukter som är harmoniserade med EG (c,
mp).
NUTEK har i regleringsbrevet för innevarande budgetår getts i
uppdrag att efter avvecklingen av importrestriktionerna följa
utvecklingen inom tekoindustrin.
Regeringen gav i september 1991 SPK i uppdrag att utreda pris-
och konkurrenseffekter av borttagandet av importbegränsningarna
för textil- och konfektionsvaror. Utgångspunkten för
utredningsarbetet skall vara att belysa effekter på
prisutvecklingen i olika försäljningsled och därmed också
konkurrenssituationen i såväl importör- som detaljhandelsleden.
I detta skall också innefattas en kartläggning av eventuella
struktureffekter inom handelsleden. Vidare bör
handelsomfördelande effekter belysas. Särskild uppmärksamhet bör
vid analysen ägnas åt priseffekterna i konsumentledet. Uppdraget
skall redovisas senast den 15 december 1992.
Enligt vad företrädare för SPK har redovisat inför utskottet
är det förenat med svårigheter att mäta effekter av den
genomförda avregleringen; svårigheten ligger främst i att
isolera den del av en uppmätt förändring som har sin grund i de
förändrade marknadsförhållanden som uppkommer i samband med
avregleringen. SPK:s mätningar -- som kommer att baseras på
undersökning av fakturor hos de 20 största företagen i
detaljhandelsledet och genom besök i ett urval butiker i landet
-- kommer därför att ske vid två tidpunkter. De plagg som skall
undersökas är jackor, byxor och blusar från Indien, Kina och
Hongkong samt -- för jämförelsens skull -- från Portugal.
Undersökningarna kommer att avslutas under hösten 1992.
Enligt bedömningar dröjer det normalt upp till drygt ett år
från det att ett plagg beställs till dess att det finns till
försäljning i detaljhandeln. Därför torde enligt SPK
avregleringen inte ge någon omedelbar mätbar effekt på
prisnivåer eller inköpta kvantiteter.
I frågan om harmonisering till EG:s regler på tekoområdet
intar regeringen, enligt vad utskottet har erfarit, samma
hållning som utskottet gav uttryck för vid behandlingen av
tekofrågor våren 1991 (bet.1990/91:NU25). Ett medlemskap i EG
kan sålunda komma att föra med sig bl.a. en anpassning till den
gemensamma handelspolitiken, inkl. den på tekoområdet. Hur denna
anpassning skall ske och vilka övergångsarrangemang som kan bli
aktuella på olika områden är frågor som avses få sin lösning
under de kommande förhandlingarna. Regeringen har därför ännu
inte tagit ställning till om Sverige skall begära någon form av
särlösning för tekofrågorna i förhandlingarna med EG.
Inom ramen för den pågående GATT-rundan avslutades
förhandlingarna kring tekofrågor strax före årsskiftet 1991/92,
och förhandlingsgruppen är numera formellt upplöst. Om rundan
kan avslutas och resultatet av förhandlingarna ligger fast
innebär det i princip att samma regler på sikt kommer att gälla
för EG och Sverige. EG har därvid angett sin avsikt att
genomföra en successiv liberalisering fram till år 2003.
Beträffande yrkandet i motion 1991/92:N269 (m, s, fp, c, kds)
om en anpassning till EG:s system för u-landstullfrihet kan
noteras att en översyn av det svenska GSP-systemet (General
System of Preferences) brukar göras vart femte år. Den senaste
översynen gjordes år 1985. Frågan om en ny översyn har
uppskjutits med hänsyn till att GATT-rundan inte har avslutats.
Vid ett EG-medlemskap måste Sveriges system anpassas till EG:s.
Om frågan om en översyn aktualiseras dessförinnan kommer, enligt
vad utskottet har erfarit, EG:s system att beaktas.
Vad gäller dumpningsåtgärder, som också berörs i den
nyssnämnda motionen, baserar Sverige, liksom EG, sina regler på
det internationella regelverket, dvs. GATT:s antidumpningskod.
Dumpnings- och subventionsundersökningar regleras genom en
särskild förordning (SFS 1985:738). Enligt denna får en
framställning om åtgärder mot dumpad eller subventionerad import
göras av berörd industri, organisationer som företräder berörd
industri eller myndighet i tredje land om det är fråga om
åtgärder till förmån för detta land. Kommerskollegium skall
pröva framställningen och i förekommande fall föreslå regeringen
att en undersökning skall inledas. Enligt uppgift görs relativt
få framställningar. Under senare år har framställningar gjorts
avseende import från Östtyskland (åren 1987--1988) samt från
Polen och Tjeckoslovakien (år 1991). En anledning till att det
görs relativt få framställningar är, enligt vad utskottet har
erfarit, svårigheten att leda anklagelser om dumpning i bevis,
vilket i sin tur sammanhänger med att det rör sig om
modebetonade varor.
Beträffande frågan om ursprungsregler, som tas upp i motion
1991/92:N204 (kds), kan noteras att EES-avtalet generellt
innebär förenklingar i dessa regler. På tekoområdet har dock
inga större framsteg nåtts i detta avseende. Inställningen från
EG:s sida har varit avvisande. Enligt vad utskottet har inhämtat
fortsätter försöken att uppnå ytterligare harmonisering mellan
EG- och EFTA-ländernas ursprungsregler på tekoområdet. Ett
exempel på ett område där man hoppas kunna nå fram till en
enhetlig lösning mellan EFTA och EG gäller frågan om ursprung i
det fall att lönebearbetning sker i tredje land.
Utskottet intar samma principiella inställning som tidigare
beträffande frihandel på tekoområdet. För ett litet land som
Sverige, som för sin ekonomiska utveckling är så starkt beroende
av utrikeshandeln, är frihandel oundgänglig. För att likvärdiga
konkurrensmöjligheter skall gälla är det samtidigt av avgörande
betydelse att villkoren för handeln mellan olika länder inte är
snedvridande.
Utskottet vill därför återigen med skärpa understryka det
angelägna i att Sverige i GATT-förhandlingarna fortsätter att
verka för att villkoren för tekohandeln så snart som möjligt
återgår till normala GATT-regler. Vad gäller de framtida
förhandlingarna om medlemskap i EG vill utskottet framhålla att
frågan om eventuella övergångsarrangemang på tekoområdet måste
uppmärksammas i samband med att anpassningen till EG:s
gemensamma handelspolitik prövas.
Som tidigare har redovisats var lägre konsumentpriser på
kläder ett av de viktigaste skälen för beslutet att avskaffa
importrestriktionerna. Prissänkningar på mellan 4 % och 12 %
kunde, enligt SPK:s bedömning, förväntas. Några omedelbara
effekter av detta slag har inte konstaterats utifrån tillgänglig
officiell statistik -- konsumentprisindex eller importprisindex.
Detta förhållande kan dock inte ligga till grund för några
slutsatser om effekterna av avregleringen. För det första kan
det -- som har framgått i det föregående i anslutning till
redogörelsen för SPK:s uppdrag -- dröja upp till drygt ett år
efter avregleringen innan effekterna för konsumenterna blir
märkbara. För det andra har de nämnda indexserierna inte en
sådan konstruktion -- statistiskt sett -- att de kan användas
för att registrera effekter av en avreglering.
Utskottet vill därför understryka att det är ytterst angeläget
att regeringen noga följer utvecklingen på detta område. Efter
det att SPK har redovisat sitt uppdrag bör regeringen göra en
bedömning av om de effekter som förväntades inför avregleringen
verkligen har uppstått. Om så inte är fallet bör regeringen
överväga eventuella åtgärder och återkomma till riksdagen med en
redovisning.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1991/92:N269
(m, s, fp, c, kds) och 1991/92:N204 (kds).
Stöd till tekoindustrin
Stödet till tekoindustrin tas upp i motionerna 1991/92:N226
(s) och 1991/92:N225 (nyd).
Tekoindustrin har en framtid inom framför allt teknisk textil,
inredningstextilier och nischproduktion inom konfektionen, sägs
det i den förstnämnda motionen. Det är därför angeläget att
tekoindustrin erhåller ett fortsatt statligt stöd avseende
främst marknadsföring och utveckling, även om det sker inom
ramen för generella och ej branschspecifika åtgärder, anför
motionärerna. NUTEK borde vidare ges i uppdrag att klarlägga
strategiska samband inom branschen och att lägga fram förslag
till åtgärder. Den arbetsgrupp som tillsattes inom dåvarande
industridepartementet våren 1991 och som ännu inte har redovisat
några resultat bör anmodas att göra det, anser motionärerna.
Riksdagen bör besluta om att de kvarvarande medel som NUTEK
förfogar över för stöd till tekoindustrin under innevarande
budgetår skall gå till tekoföretag som har hela sin tillverkning
förlagd till Sverige, begärs det i motion 1991/92:N225 (nyd).
Även företag med färre än fem anställda, men som har hela
tillverkningen förlagd till Sverige, bör enligt motionärerna,
kunna få del av medlen. Riksdagen borde vidare begära att
regeringen skyndsamt låter utreda de förutsättningar som finns
för en livskraftig tekoproduktion i Sverige med svensk särart.
Riksdagen beslöt våren 1989 (prop. 1988/89:100 bil. 14, bet.
NU20) om industripolitiska åtgärder för tekoindustrin inom en
total ram om 255 milj.kr. under en treårsperiod räknat fr.o.m.
budgetåret 1989/90. Riksdagen slog därvid fast, på förslag av
utskottet, att de små och medelstora företagen, liksom
lönsömnadsföretagen, skulle få del av åtgärderna i större
utsträckning än tidigare. I 1991 års budgetproposition (prop.
1990/91:100 bil. 14) föreslogs i enlighet med riksdagens
tidigare beslut att stödet till tekoindustrin skulle upphöra vid
utgången av budgetåret 1991/92. Riksdagen ställde sig bakom
detta och avslog samtidigt motionsyrkanden med krav på såväl
minskat som ökat stöd (bet. 1990/91:NU25). Utskottet vidhöll sin
tidigare uppfattning att tekoprogrammet inte skulle förlängas
efter budgetåret 1991/92. Reservationer avgavs med krav på
omedelbart avskaffande (m), med krav på att stöd endast skulle
lämnas med 5 milj.kr. till Proteko (fp, se vidare i det
följande), med krav på ökat totalt stöd (c) och med krav på
utarbetande av ett nytt tekoprogram (mp).
NUTEK har haft i uppdrag att i samråd med överstyrelsen för
civil beredskap (ÖCB) utarbeta en prognos för produktionens
utveckling inom textil- och konfektionsindustrin. I rapporten
Teko 91 (NUTEK R 1991:11), som publicerades i september 1991,
gjordes en bedömning av tekoindustrins utveckling under åren
1991 och 1992. I rapporten konstateras att år 1990, i likhet med
år 1989, var ett mycket svagt år för tekoindustrin, med en
beräknad volymminskning på 17 %. Ytterligare volymminskningar
förutsågs under åren 1991 och 1992, särskilt inom
konfektionsindustrin. Antalet årssysselsatta inom tekoindustrin
uppgick år 1990 till ca 18 500. För åren 1991 och 1992 förutsågs
ytterligare minskningar ner till ca 14 600 årssysselsatta.
Den särskilda arbetsgrupp som aktualiseras i motion
1991/92:N226 (s) tillsattes våren 1991. I arbetsgruppen, som har
en informell status, ingår representanter för fackliga
organisationer och branschorganisationer samt berörda
departement. Gruppen har enligt en intern promemoria till
uppgift att diskutera och överväga frågor om den långsiktiga
kompetensutvecklingen inom tekoindustrin. Utgångspunkten skall
vara att framtida åtgärder skall rymmas inom nuvarande
resursram. Arbetsgruppen kommer, enligt vad utskottet har
erfarit, att redovisa resultatet av sina överväganden för
näringsminister Per Westerberg under våren 1992.
I anslutning till yrkandet i motion 1991/92:N225 (nyd) om att
återstående tekostödsmedel skall förbehållas företag med hela
sin tillverkning förlagd till Sverige och att även företag med
färre än fem anställda skall kunna få del av medlen vill
utskottet anföra följande.
Av de 85 milj.kr. som NUTEK har haft att förmedla under
innevarande budgetår återstår i april 1992 ca 10 milj.kr. Enligt
praxis har det krävts att företag skall ha minst fem anställda
för att stöd skall kunna lämnas. Denna gräns har valts för att
särskilja tekoföretag med industriell verksamhet. Av följande
tabeller framgår antal företag och antal anställda i textil- och
konfektionsindustrierna.
Tabell 1. Företag och anställda i textilindustrin
____________________________________________________________
Storleksklass, Företag Anställda
anställda _______________ ________________
Antal Procent Antal Procent
____________________________________________________________
Tabell 2. Företag och anställda i konfektionsindustrin
___________________________________________________________
Storleksklass, Företag Anställda
anställda ______________ _______________
Antal Procent Antal Procent
___________________________________________________________
Av totala antalet företag utgör företagen med färre än fem
anställda, som i princip inte har kunnat erhålla
industripolitiskt stöd, 75 % inom textilindustrin och 85 % inom
konfektionsindustrin. I dessa företag finns totalt 4 % resp. 6 %
av de anställda. För närvarande finns endast ett fåtal
konfektionsföretag med fler än fem anställda som har hela sin
produktion förlagd till Sverige.
Enligt utskottets mening är det inte befogat med statliga
insatser som specialdestineras till tekoindustrin. Tekoföretag
bör på samma villkor som gäller för företag i andra branscher
kunna få del av de insatser avseende företagsutveckling som
framför allt NUTEK förfogar över. Det åligger NUTEK att inom
givna ramar göra de avvägningar som krävs. Vidare anser
utskottet att det även fortsättningsvis bör ankomma på NUTEK att
fatta beslut om fördelningen av resterande medel för stöd till
tekoföretag under innevarande budgetår -- ca 10 milj.kr.
Det finns enligt utskottets uppfattning inte heller behov av
något uttalande från riksdagens sida i frågan om tekoindustrin.
Det får anses ligga inom ansvarsområdet för regeringen och NUTEK
att på lämpligt sätt följa utvecklingen inom olika branscher och
återkomma med förslag till åtgärder till riksdagen om så bedöms
erforderligt.
Utskottet utgår vidare ifrån att regeringen senare under år
1992 återkommer till riksdagen med information om resultatet av
den särskilda arbetsgruppens arbete.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1991/92:N226
(s) och 1991/92:N225 (nyd) i berörda delar.
Proteko
Stiftelsen för det produktionstekniska utbildningscentret för
teko (Proteko) i Borås bildades i oktober 1986 och har till
uppgift att på affärsmässiga grunder tillhandahålla
tekoföretagen utbildning och rådgivning. Staten har under
budgetåren 1986/87 och 1987/88 bidragit med totalt 7 milj.kr.
till uppbyggnaden.
Statens bidrag har utgått via anslaget för industripolitiska
åtgärder för tekoindustrin. I regleringsbrevet för innevarande
budgetår sägs att huvuddelen av de utbildningsaktiviteter för
vilka medel har beräknats bör administreras och genomföras av
Proteko. Av de 7,2 milj.kr. som NUTEK beräknas anslå till
utbildningsinsatser under budgetåret 1991/92 kommer, enligt
uppgift, ca 5 milj.kr. att anvisas till Proteko. Protekos totala
budget uppgår till ca 10 milj.kr.
Riksdagen bör tillse att Proteko tillförsäkras ett fortsatt
statligt verksamhetsstöd, anförs det i motionerna 1991/92:N226
(s) och 1991/92:N281 (fp).
Under de gångna åren har NUTEK:s upphandling av tjänster hos
Proteko inneburit en närmast avgörande grund för stiftelsens
verksamhet, sägs det i den förstnämnda motionen. Enligt
motionärernas mening behövs ett fortsatt verksamhetsbidrag till
Proteko på i storleksordningen 5 milj.kr. per år, vilket bör
avsättas inom ramen för de anslag som NUTEK ansvarar för.
Liknande synpunkter framförs i motion 1991/92:N281 (fp). Det
är enligt motionären av stor betydelse för de små och medelstora
företagen och därmed också för Sjuhäradsbygden att verksamheten
vid Proteko kan fortsätta och vidareutvecklas. Protekos
betydelsefulla roll i flera avseenden kan motivera, anförs det,
ett statligt verksamhetsstöd genom att resurser omfördelas från
bl.a. medel för arbetsmarknadsåtgärder och resurser för teknisk
forskning och utveckling.
Riksdagen har under senare år avslagit liknande
motionsyrkanden (fp) om särskilt stöd till Proteko. Vid det
senaste tillfället, våren 1991, anförde utskottet (bet.
1990/91:NU25) att Proteko även fortsättningsvis borde bedriva
sin verksamhet på affärsmässiga grunder och i konkurrens med
andra utbildningsinstitut. Företrädarna för Folkpartiet
liberalerna reserverade sig till stöd för yrkandet.
Utskottet anser inte att det är befogat att statliga medel
särskilt avsätts till Proteko. Det bör ankomma på NUTEK att inom
givna ramar för olika anslag göra de avvägningar som krävs. Med
det sagda avstyrker utskottet motionerna 1991/92:N226 (s) och
1991/92:N281 (fp) i berörda delar.
Linodling och linförädling
Riksdagen har under en följd av år behandlat olika motioner
avseende linodling och linförädling. Senast skedde det våren
1991 (bet. 1990/91:NU25). Under årets allmänna motionstid har
det väckts en motion, 1991/92:N280 (c), med yrkanden på detta
område.
För att svensk linindustri skall bli verklighet krävs resurser
för bl.a. forskning och utveckling och för
marknadsföringsundersökningar, anförs det i nämnda motion. Där
påpekas att länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Hälsingland har
bedrivit ett projekt som går ut på att lösa rötningsförfarandet
för småskalig, mellanskalig och industriell linodling. Ett
linberedningsverk måste enligt motionärerna byggas, inte bara av
industriella skäl utan även av kultur- och turistskäl.
Myndigheter och andra organ bör anmodas att inom ramen för sina
anslag prioritera utvecklingsinsatser för en svensk linodling,
anför motionärerna.
Lin har historiskt huvudsakligen kommit till användning dels
för utvinning av linolja genom pressning av fröna, dels såsom en
textilråvara där basfibrerna i stjälken tillvaratas. Oljelinet
skiljer sig från textillinet genom att det förra har många
grenar och är mer kortväxt än textillinet, som har få grenar.
Textillin har odlats och beretts i industriell skala i Sverige
fram till år 1966, då linberedningsverket i Laholm lades ned.
Efter beredning spinns linet till linnetråd vid ett linspinneri.
Vid riksdagsbehandlingen våren 1991, då sex motioner om
linodling och linförädling avslogs, hänvisades (bet.
1991/91:NU25) till tidigare ställningstaganden och till att
frågorna om linodling och linförädling var föremål för
överväganden på många håll. Utskottet framhöll att linfrågorna
är viktiga och att det är önskvärt att linhanteringen får ökad
omfattning. Det ansågs dock inte finnas anledning för riksdagen
att ta något initiativ i saken. I reservationer (v; mp) anfördes
en motsatt uppfattning. Utskottet redovisade vid detta tillfälle
utförligt de aktiviteter avseende linfrågor som pågår på olika
håll.
År 1988 föreskrev regeringen att statens jordbruksnämnd skulle
betala ut 50 milj.kr. till skogs- och jordbrukets forskningsråd,
som skulle beakta vad som i betänkandet (Ds I 1987:1) Inhemsk
odling och beredning av lin anfördes om bl.a.
växtförädlingsprogram för lin, forskning kring linfröets
biokemiska egenskaper och frågor som rör beredningsverk. STU
redovisade år 1989 ett uppdrag från regeringen om linets
industriella användning. Enligt utredningen har linprodukter för
närvarande ett lågt industriellt intresse, men detta kan
eventuellt komma att öka. I 1990 års budgetproposition (prop.
1989/90:100 bil. 14) sades att utvecklingen av nya sorters lin
borde fortsätta, eftersom det därmed skapas handlingsfrihet
inför framtiden.
I februari 1990 startades ett linspinneri i Växbo i
Hälsingland på privat initiativ och med visst statligt stöd via
länsstyrelsen. Råvaran importeras från Belgien, men målet är att
man skall kunna spinna av inhemsk råvara, vilket förutsätter att
ett linberedningsverk finns i funktion.
I september 1990 etablerades Riksgruppen för linets
utveckling. I Riksgruppen ingår representanter för bl.a.
glesbygdsdelegationen, nämnden för hemslöjdsfrågor,
arbetsgruppen lantbruk och samhälle (ALA-gruppen) inom Sveriges
lantbruksuniversitet i Uppsala och landets linföreningar.
Riksgruppen presenterade vid en konferens i december 1990 ett
nationellt forskningsprogram för linets utveckling.
Slutligen hänvisades i utskottsbetänkandet till den av
riksdagen beslutade nya livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146,
bet. JoU25). Enligt denna kan omställningsstöd utgå för
alternativ produktion, huvudsakligen industri- och energigrödor
samt skogsproduktion. För odling av s.k. nischgrödor på mindre
arealer kan också omställningsstöd utgå. Som exempel på en
nischgröda har jordbruksutskottet nämnt lin.
Utskottet står fast vid tidigare gjorda bedömningar rörande
linodling och linförädling. Enligt utskottets mening är det
önskvärt att linhanteringen får ökad omfattning. Som har
framgått av den lämnade redovisningen är frågorna om linodling
och linförädling föremål för överväganden på många håll. Mot
bakgrund av det anförda anser utskottet inte att det finns
anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i saken.
Motion 1991/92:N280 (c) avstyrks därmed.
Vissa övriga frågor
I motion 1991/92:N226 (s), som har rubriken Närings- och
regionalpolitik för Sjuhäradsbygden men som främst är inriktad
på tekoindustrin, tas också upp ett antal yrkanden av mer allmän
karaktär. De rör behovet av ökade utbildningsinsatser,
utlokalisering av statlig verksamhet -- främst till Borås,
behovet av infrastrukturella insatser och behovet av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i regionen.
Utskottet har under en rad år enhälligt avstyrkt
motionsyrkanden som förts fram i anslutning till förslag rörande
tekoområdet, men som har avsett åtgärder av mer generell
karaktär, t.ex. utlokalisering av statlig verksamhet, utformning
av regler för skatter och arbetsgivaravgifter och utformning av
jordbrukspolitiken (senast våren 1991; bet. 1990/91:NU25).
Utskottet har därvid hänvisat till att de frågor som dessa
yrkanden har gällt skulle komma att behandlas av berörda utskott
på grundval av liknande motionsyrkanden i bl.a. partimotioner.
På motsvarande sätt föreslår utskottet att de nu aktuella
yrkandena i den nämnda motionen inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.
Stålindustrin
Regeringen bör anmodas att låta göra en översyn av
stålindustrin med syfte att snarast klarlägga vilka satsningar i
form av infrastrukturåtgärder, utbildning, forskning etc. som
krävs för en positiv utveckling av denna industri, anförs det i
motion 1991/92:N257 (v). Översynen borde utmynna i ett förslag
till åtgärdsprogram. Den framtida utvecklingen inom
stålindustrin är osäker och statsmakterna bör inte helt förlita
sig på marknaden, säger motionärerna.
Riksdagen har under en följd av år avslagit liknande
motionsyrkanden (v). Vid det senaste tillfället, våren 1991
(bet. 1990/91:NU35 s. 87), anförde utskottet att det i första
hand bör åvila företagen i branschen att ta ansvar för de
strukturerings- och effektiviseringsåtgärder som erfordras.
Beträffande forskning inom det berörda området framhöll
utskottet att sådan bedrivs vid de två
kollektivforskningsinstituten Metallurgiska forskningsstationen
(MEFOS) och Bearbetningstekniska forskningsstationen i Luleå.
NUTEK förmedlar statens bidrag, men den konkreta inriktningen
bestäms av forskningsstationerna. Motionen fick stöd i en
reservation (v).
MEFOS disponerar för innevarande budgetår 17,8 milj.kr., varav
staten svarar för 7,1 milj.kr. Motsvarande siffror för
Bearbetningstekniska forskningsstationen är 6,8 milj.kr. resp.
3,5 milj.kr.
Utskottet står fast vid tidigare ståndpunkter i de frågor som
tas upp i den aktuella motionen. Motionen avstyrks därmed.
Livsmedelsindustrin
Den nya inriktningen av livsmedelspolitiken kräver satsningar
på ett utvecklingsarbete för att svenskt jordbruk och svensk
livsmedelsindustri på snabbast möjliga sätt skall kunna anpassa
sig till de nya förutsättningarna, sägs det i motion
1991/92:N243 (s). Det samarbetsprojekt -- Ideon Agro Food -- som
har startats av Lunds universitet och vissa företag, behöver
enligt motionärerna utökas för att möjligheterna för den
sydsvenska livsmedelsindustrin att klara den förestående
omställningsprocessen skall förbättras på lång sikt. Det finns
därför anledning att avsätta särskilda statliga medel för att
stimulera de små och medelstora företagens produktutveckling och
kvalitetsutveckling, anför motionärerna.
Riksdagen avslog våren 1991 en i stort sett likalydande motion
från samma motionärer (bet. 1990/91:NU35 s. 88). Utskottet
anförde -- enhälligt -- att staten via styrelsen för teknisk
utveckling stöder forskning och utveckling på livsmedelsområdet
genom kollektivforskningsinstituten Svenska Livsmedelsinstitutet
(SIK) och Förpackningsforskningsinstitutet (Packforsk). För
innevarande budgetår disponerar SIK 27,8 milj.kr. varav staten
via NUTEK svarar för 11,1 milj.kr., och Packforsk 16,9 milj.kr.,
varav staten svarar för 6,8 milj.kr.
Utskottet står fast vid den ståndpunkt som intogs våren 1991.
Motionen avstyrks.
Centrala hantverksrådet
Bl.a. med tanke på det bistra arbetsmarknadsläget bör
hantverksfrågornas ställning stärkas, sägs det i motion
1991/92:N232 (m). Som ett led i detta föreslår motionärerna att
Centrala hantverksrådet skall permanentas och, inom av
regeringen föreslagna budgetramar, tilldelas de resurser som
erfordras för att myndigheter, organisationer, branscher,
arbetsförmedlingar, skolor m.fl. skall kunna bearbetas.
Centrala hantverksrådet, som är knutet till Stiftelsen
Hantverksfrämjandet och förlagt till Leksand, har till uppgift
att handlägga frågor om utrednings- och forskningsverksamhet
samt bevarande och utveckling av kunskaper, tjänster och
produkter inom hantverksområdet. Rådet skall vidare svara för
information om olika hantverksutbildningar.
Riksdagen har vid flera tillfällen avslagit motionsyrkanden
rörande Centrala hantverksrådet motsvarande det nu aktuella.
Vid det senaste tillfället, våren 1991 (bet. 1990/91:NU35 s. 69
f.), upprepade utskottet sina tidigare ställningstaganden och
anförde att det näringspolitiskt motiverade statliga stödet till
hantverket har ett nära samband med övriga statliga insatser för
småföretagen genom de regionala utvecklingsfonderna och SIND.
Det borde ankomma på dessa att göra erforderliga prioriteringar.
Det redovisades också att SIND för budgetåret 1990/91 bidrog med
775000 kr. till Centrala hantverksrådet och hade avdelat
1150000 kr. för övriga projekt inom hantverksområdet. I en
reservation (m, fp, c, mp) krävdes att statens stöd till
Centrala hantverksrådet skulle ges i form av permanenta årliga
anslag.
För innevarande budgetår bidrar NUTEK med högst 1,9 milj.kr.
till Centrala hantverksrådet. För övriga projekt inom
hantverksområdet har NUTEK avsatt högst 1,6 milj.kr. Beloppet
till Centrala hantverksrådet ligger på en högre nivå i
förhållande till tidigare år till följd av att ett engångsbidrag
har lämnats för att finansiera Mästarbrevets 50-årsjubileum i
november 1991.
Hantverksfrågorna överfördes den 1 december 1991 från
näringsdepartementets till kulturdepartementets
verksamhetsområde. Hantverksfrågorna ligger dock kvar inom
näringsutskottets beredningsområde, medan kulturutskottet
hanterar det anslag -- Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet m.m. (B 2) -- från vilket bidrag till Centrala
hantverksrådet för budgetåret 1992/93 kommer att lämnas. I
kulturdepartementets bilaga till årets budgetproposition (prop.
1991/92:100 bil. 12) har under det aktuella anslaget tagits upp
500000 kr. under anslagsposten Information, utveckling m.m.
för hantverkare. Enligt uppgift är anslagsposten avsedd för stöd
till Centrala hantverksrådet.
Utskottet ser inget behov för riksdagen att göra ett uttalande
om Centrala hantverksrådet av den typ som begärs i motion
1991/92:N232 (m). Motionen avstyrks.
Utveckling av elbilen
Tiden är nu inne för en kraftig satsning på elbilen som ett
alternativ till den mer traditionella drivmedelsbilen, sägs det
i motion 1991/92:N249 (fp). En sådan satsning borde bestå i ett
kraftigt ökat forsknings- och utvecklingsarbete. Utöver STU,
Chalmers m.fl. bör enligt motionärerna den svenska bilindustrin
vara en självklar samarbetspartner i detta utvecklingsarbete.
Staten föreslås ta nödvändiga initiativ för att detta skall
förverkligas. Att på olika sätt ekonomiskt stimulera
användningen av elbil i stället för bensin- och dieseldrivet
fordon borde vara en självklarhet, anser motionärerna.
Riksdagen avslog våren 1991 ett identiskt motionsyrkande från
samma motionärer (bet. 1990/91:NU35 s. 83--86). Utskottet
hänvisade till olika insatser och aktiviteter, såväl på statlig
och kommunal nivå som inom den privata sektorn, och ansåg att
det inte fanns behov av ytterligare insatser. I en reservation
(fp, c, mp) krävdes ett intensifierat forsknings- och
utvecklingsarbete avseende elbilen.
Det pågår ett kommersiellt utvecklingsarbete kring elbilen på
olika håll i världen. Av framför allt miljöskäl görs omfattande
satsningar på utveckling av elbilen främst i vissa
befolkningstäta regioner i Förenta staterna. Skärpta
utsläppskrav från myndigheterna kommer att tvinga
fordonstillverkarna att inom några år presentera elbilstekniska
lösningar.
Ett flertal fordonstillverkare har presenterat lösningar på
prototypstadiet. Både AB Volvos och Saab-Scania AB:s resp.
samarbetspartner, Renault och General Motors, har omfattande
utvecklingsverksamhet i gång. Asea Brown Boveri AB (ABB) är
bl.a. i Tyskland engagerat i utveckling av elbilen. NUTEK
medverkar i några elbilsprojekt såväl i Sverige som inom EG
(tredje ramprogrammet). På industrisidan medverkar bl.a. Volvo
och ABB.
NUTEK tog år 1991 initiativ till bildandet av
samverkansgruppen Storstädernas Elfordonsgrupp (STEG). Göteborgs
trafiknämnd har fört diskussioner med intressenter till
användarprojekt på elbilsbas med syfte att förbättra miljön. I
Göteborg bedrivs ett projekt med syfte att introducera fordon
som drivs med el eller gas. Ambitionen ligger på i
storleksordningen 1000 bilar till år 1995. I ett första
delprojekt, innefattande 200 elbilar, utgörs intressenterna av
Göteborgs kommun, Vattenfall AB, Göteborgs Energi, Volvo och
ABB. Kostnaden för detta projekt uppgår till 63,5 milj.kr. på
tre år.
I maj 1992 kommer NUTEK i samråd med intressenter från
organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD),
internationella energiorganet (IEA), EG-kommissionen och
europeiska transportministerkonferensen att arrangera en
elbilskonferens i Stockholm.
Svenska elfordonssällskapet har bildats med syfte att främja
introduktionen av eldrivna vägfordon i tätorterna. På olika
platser i landet bedrivs försöksverksamhet med elfordon. Bl.a.
sker det praktiska tester av elbilar inom ramen för de kommunala
energiverken och tekniska verken i Stockholm, Uppsala,
Linköping, Lund och Göteborg.
Utskottet ser positivt på möjligheterna att elbilen skall
kunna bli ett miljövänligt alternativ till traditionella
förbränningsmotordrivna bilar. Som har framgått av den lämnade
redovisningen pågår det aktiviteter på olika håll. Samtidigt kan
det konstateras att konkreta resultat inte har framkommit i
någon större omfattning. Det är enligt utskottets mening
angeläget att regeringen noga följer utvecklingen på det här
området och även aktivt medverkar till att främja utvecklingen
av en elbil. Med det anförda avstyrker utskottet motion
1991/92:N249 (fp).
Begravningskostnader
Kostnaderna för en begravning ligger på i storleksordningen
13000--16000 kronor, konstateras det i motion 1991/92:N206
(s). Ett sätt att möjligggöra för alla att erhålla en värdig
begravning är enligt motionärerna att låta begravningshjälp utgå
genom den allmänna försäkringen. Ett annat sätt är att försöka
begränsa begravningskostnaderna genom att t.ex. utforma en
billig innerkista. STU har lämnat visst bidrag för utveckling av
en sådan, den s.k. Funeral-kistan. Riksdagen borde genom ett
uttalande förorda ett fortsatt stöd till utvecklingen av denna
kista.
Begravningskostnadsutredningen, särskild utredare f.d.
generaldirektören Gunnar Gustafsson, har haft i uppgift att
kartlägga de kostnader som uppkommer i samband med begravning
och undersöka om det föreligger ett behov av stöd för sådana
kostnader genom ett ökat samhällsansvar. I betänkandet (SOU
1990:82) Vad kostar begravningar -- vem betalar förordas att
visst stöd skall utgå genom den allmänna försäkringen.
Betänkandet har remissbehandlats och en remissammanställning har
gjorts inom civildepartementet. Frågan om fortsatt hantering
övervägs inom departementet.
I en annan motion från allmänna motionstiden, 1991/92:Sf202
(s), begärs att regeringen skall lämna förslag om en översyn av
bestämmelserna för den allmänna försäkringen i syfte att däri
inrymma även begravningshjälp. Motionen kommer att behandlas av
socialförsäkringsutskottet under hösten 1992.
Enligt utskottets mening bör motion 1991/92:N206 (s) inte
föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks således.
Hemställan
Utskottet hemställer
Allmänna riktlinjer
1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen avslår motion 1991/92:N240 yrkande 1 i
ifrågavarande del, motion 1991/92:N270 yrkandena 1, 2 och 6 och
motion 1991/92:A261 yrkande 5,
res. 1 (s)
res. 2 (nyd)
men. (v) - delvis
Teknisk utveckling m.m.
2. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N224, 1991/92:N246 och
1991/92:N268 och motion 1991/92:N270 yrkande 5,
res. 3 (s) - motiv.
res. 4 (nyd)
men. (v) - delvis
3. beträffande idéverkstäder i Gävleborgs län
att riksdagen avslår motion 1991/92:N229,
4. beträffande tvärsektoriell samverkan i Västsverige
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N202 och 1991/92:N275,
res. 5 (s)
5. beträffande tillämpad industriell forskning i
Västernorrlands län
att riksdagen avslår motion 1991/92:N216,
6. beträffande insatser för ökad vidareförädling i
skogsindustrin
att riksdagen avslår motion 1991/92:N223 och motion
1991/92:N238 yrkandena 2 och 3,
res. 6 (s)
men. (v) - delvis
7. beträffande anslag till teknisk forskning och
utveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt F 1 och med avslag på motion 1991/92:N238 yrkande 1,
motion 1991/92:N240 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion
1991/92:N270 yrkande 20
a) godkänner de i propositionen angivna riktlinjerna för
teknisk forskning och utveckling,
b) bemyndigar regeringen att i enlighet med vad som anförs i
propositionen under budgetåret 1992/93 ikläda staten ekonomiska
förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och
utvecklingsarbete m.m. som, inberäknat löpande avtal och beslut,
innebär åtaganden på högst 375000000 kr. under budgetåret
1993/94, högst 323000000 kr. under budgetåret 1994/95, högst
263000000 kr. under budgetåret 1995/96 och högst
225000000 kr. under budgetåret 1996/97,
c) till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret
1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 753348000 kr.,
d) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört rörande forskningsrådsnämnden,
res. 7 (s)
men. (v) - delvis
8. beträffande Standardiseringskommissionen
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt F 15 till Bidrag till standardiseringskommissionen
för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
anslag på 43356000 kr.,
9. beträffande integrering av miljökriterier i standarder
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande 25,
res. 8 (s)
10. beträffande utbildning av konsumentrepresentanter i
standardiseringen
att riksdagen avslår motion 1991/92:L712 yrkande 3,
res. 9 (s)
11. beträffande forskning för ett avfallssnålt samhälle
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt F 19 till Forskning för ett avfallssnålt samhälle:
Miljöanpassad produktutveckling för budgetåret 1992/93 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
24607000 kr.,
12. beträffande miljöteknik
att riksdagen avslår motion 1991/92:N256 och motion
1991/92:N270 yrkande 4,
men. (v) - delvis
13. beträffande VT-delegationen
att riksdagen avslår motion 1991/92:N234 yrkande 2, motion
1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion
1991/92:N265 och motion 1991/92:N270 yrkande 21,
res. 10 (s)
men. (v) - delvis
14. beträffande materialteknisk forskning
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt F 2 till Materialteknisk forskning för budgetåret
1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 36150000 kr.,
15. beträffande teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt F 3 till Bidrag till Stiftelsen Sveriges
teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1992/93
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
35630000 kr.,
16. beträffande teknikvetenskapliga forskningsrådet
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt F 4 till Teknikvetenskapliga forskningsrådet för
budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 184966000 kr.,
17. beträffande europeiskt rymdsamarbete m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt F 5
dels till Europeiskt rymdsamarbete m.m. för budgetåret
1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
447439000 kr.,
dels bemyndigar regeringen att under budgetåret 1992/93
ikläda staten nya förpliktelser för betalningar under kommande
budgetår inom europeiskt rymdsamarbete om högst 368000000
kr.,
18. beträffande nationell rymdverksamhet
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt F 6
dels till Nationell rymdverksamhet för budgetåret
1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 58287000 kr.,
dels bemyndigar regeringen att under budgetåret 1992/93
ikläda staten nya förpliktelser för betalningar under kommande
budgetår inom nationell rymdverksamhet på högst 150000000
kr.,
19. beträffande europeiskt forsknings- och
utvecklingssamarbete
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt F 7 till Europeiskt forsknings- och
utvecklingssamarbete för budgetåret 1992/93 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 211000000 kr.,
20. beträffande statens provningsanstalt
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkterna F 8 och F 9 för budgetåret 1992/93 under tolfte
huvudtiteln anvisar
a) till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett
förslagsanslag på 1000 kr.,
b) till Bidrag till statens provningsanstalt ett
reservationsanslag på 51722000 kr.,
21. beträffande styrelsen för teknisk ackreditering
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkterna F 10--F 12
dels godkänner att den huvudsakliga
verksamhetsinriktningen för styrelsen för teknisk ackreditering
skall vara i enlighet med vad som anges i propositionen,
dels för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln
anvisar
a) till Styrelsen för teknisk ackreditering:
Myndighetsverksamhet ett reservationsanslag på
11870000 kr.,
b) till Styrelsen för teknisk ackreditering:
Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag på 1000 kr.,
c) till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till
riksmätplatsverksamhet ett reservationsanslag på 8788000
kr.,
22. beträffande bidrag till vissa internationella
organisationer
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt F 13 till Bidrag till vissa internationella
organisationer för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 4127000 kr.,
23. beträffande Ingenjörsvetenskapsakademien
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt F 14 till Bidrag till Ingenjörsvetenskapskademien
för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
anslag på 7020000 kr.,
24. beträffande vissa internationella FoU-organisationer
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt F 20 till Avgifter till vissa internationella
FoU-organisationer för budgetåret 1992/93 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 544000 kr.,
Småföretagsutveckling
25. beträffande riskkapitalförsörjning
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Fi208 yrkande 9
och med avslag på motion 1991/92:Ub801 yrkande 2, motion
1991/92:N233, motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del,
motionerna 1991/92:N259, 1991/92:N261 och 1991/92:N264, motion
1991/92:N270 yrkande 9 och motionerna 1991/92:N273 och
1991/92:N282 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
res. 11 (s)
26. beträffande inriktningen av utvecklingsfondernas
informations- och rådgivningsverksamhet
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt B 5 moment 2 och med avslag på motion 1991/92:N270
yrkande 11, motion 1991/92:A435 yrkande 6 och motion
1991/92:A805 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
res. 12 (s)
27. beträffande utvecklingsfondernas organisation
att riksdagen avslår motion 1991/92:N213,
28. beträffande stöd till underleverantörer
att riksdagen avslår motion 1991/92:N234 yrkande 1, motion
1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion
1991/92:N270 yrkande 8,
res. 13 (s)
men. (v) - delvis
29. beträffande Företagarnas utbildning
att riksdagen avslår motion 1991/92:N231,
30. beträffande egenföretagares borgensåtaganden
att riksdagen avslår motion 1991/92:N214,
res. 14 (s) - motiv.
31. beträffande konkurser
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sk350 yrkande 5,
res. 15 (s)
res. 16 (nyd)
32. beträffande småföretagsutveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt B 5 moment 1 och med avslag på motion 1991/92:N240
yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1991/92:N270 yrkande 19
till Småföretagsutveckling för budgetåret 1992/93 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
163594000 kr.,
res. 17 (s)
men. (v) - delvis
33. beträffande stöd till kooperativ utveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
14 punkt F 2 och med avslag på motion 1991/92:N240 yrkande 1 i
ifrågavarande del, motionerna 1991/92:N252 och 1991/92:N253,
motion 1991/92:N270 yrkande 7 och motion 1991/92:A414 yrkande 1
till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1992/93
under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
5200000 kr.,
res. 18 (s)
NUTEK
34. beträffande NUTEK: Förvaltningskostnader
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt G 1 och med avslag på motion 1991/92:N240 yrkande 2 i
ifrågavarande del till Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 181625000 kr.,
res. 19 (s)
35. beträffande NUTEK: Utredningar och information
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt G 2 till Närings- och teknikutvecklingsverket:
Utredningar och information för budgetåret 1992/93 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
25570000 kr.,
36. beträffande avvecklingskostnader
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt G 3 till Särskilda avvecklingskostnader för statens
industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och statens
energiverk för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
Ny konkurrensmyndighet
37. beträffande konkurrensmyndighet
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 avsnitt I i ifrågavarande del godkänner
dels att en ny myndighet för konkurrensfrågor inrättas den
1 juli 1992,
dels att näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens pris-
och konkurrensverk (SPK) avvecklas den 1 juli 1992,
dels att verksamheten vid den nya myndigheten för
konkurrensfrågor bedrivs i enlighet med de riktlinjer som anges
i propositionen,
38. beträffande anslag till konkurrensmyndigheten
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt I 2 till Konkurrensmyndighet för budgetåret 1992/93
under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 61000000
kr.,
39. beträffande utvecklings- och omställningskostnader
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt I 3 till Särskilda utvecklings- och
omställningskostnader för budgetåret 1992/93 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1500000 kr.,
40. beträffande avvecklingskostnader för NO och SPK
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt I 4 till Särskilda avvecklingskostnader för
näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och
konkurrensverk för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
Övriga anslag
41. beträffande näringsdepartementet
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt A 1 och med avslag på motion 1991/92:N270 yrkande 15
till Näringsdepartementet för budgetåret 1992/93 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 49704000
kr.,
men. (v) - delvis
42. beträffande utredningar m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt A 3 och med avslag på motion 1991/92:N270 yrkande 16
till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 18990000 kr.,
men. (v) - delvis
43. beträffande industriråd/industriattaché
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt A 2 till Industriråd/industriattaché för budgetåret
1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
1198000 kr.,
44. beträffande bidrag till FN:s organ för industriell
utveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt A 4 till Bidrag till FN:s organ för industriell
utveckling för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 6 890 000 kr.,
45. beträffande kostnader för statsstödd exportkreditgivning
genom AB Svensk Exportkredit
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt C 1 till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning
genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1992/93 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,
46. beträffande kostnader för statsstödd exportkreditgivning
avseende export av fartyg m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt C 2 till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning
avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1992/93 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,
47. beträffande ersättning för extra kostnader för förmånlig
kreditgivning till u-länder
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt C 3 till Ersättning för extra kostnader för förmånlig
kreditgivning till u-länder för budgetåret 1992/93 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 70000000
kr.,
48. beträffande främjande av utländska investeringar i
Sverige
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt C 4 och med avslag på motion 1991/92:Fi208 yrkandena 12
och 13 till Åtgärder för att främja utländska investeringar i
Sverige för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 4500000 kr.,
res. 20 (nyd)
49. beträffande åtgärder för att främja industridesign
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt B 2 och med avslag på motion 1991/92:N270 yrkande 17
till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret
1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 5356000 kr.,
men. (v) - delvis
50. beträffande sprängämnesinspektionen
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt B 1 till Sprängämnesinspektionen för budgetåret
1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
1000 kr.,
51. beträffande täckande av förluster vid viss
garantigivning m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt B 6 till Täckande av förluster vid viss
garantigivning m.m. för budgetåret 1992/93 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 5 000 000 kr.,
Särskilda branscher m.m.
52. beträffande handelspolitiska frågor på tekoområdet
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N204 och 1991/92:N269,
53. beträffande stöd till tekoindustrin m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:N225 och motion
1991/92:N226 yrkandena 1 och 3,
res. 21 (nyd)
54. beträffande Proteko
att riksdagen avslår motion 1991/92:N226 yrkande 2 och motion
1991/92:N281,
55. beträffande linodling och linförädling
att riksdagen avslår motion 1991/92:N280,
56. beträffande insatser för Sjuhäradsbygden
att riksdagen avslår motion 1991/92:N226 yrkandena 4--7,
57. beträffande åtgärdsprogram för stålindustrin
att riksdagen avslår motion 1991/92:N257,
men. (v) - delvis
58. beträffande utveckling av livsmedelsindustrin
att riksdagen avslår motion 1991/92:N243,
59. beträffande Centrala hantverksrådet
att riksdagen avslår motion 1991/92:N232,
60. beträffande utveckling av elbilen
att riksdagen avslår motion 1991/92:N249,
61. beträffande begravningskostnader
att riksdagen avslår motion 1991/92:N206.
Stockholm den 21 april 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin
(s), Axel Andersson (s), Hadar Cars (fp), Kjell Ericsson (c), Bo
Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Göran
Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Olle Lindström (m), Mats
Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s) och Anita
Modin (s).
Bengt Dalström (nyd) har inte deltagit i beslutet under
moment4.
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Näringspolitikens inriktning (mom.1)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.17 med "Utskottets inställning" och slutar på s.18 med
"berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Regeringens näringspolitik är, som sägs i motion 1991/92:N240
(s), inte utformad med hänsyn till den ekonomiska situation som
Sverige befinner sig i. I det läge som för närvarande råder med
negativ ekonomisk utveckling och en internationell lågkonjunktur
bör all handlingskraft inriktas på att skapa förutsättningar för
att ekonomin åter skall kunna växa. Detta uppnås bäst genom en
fortsättning av den näringspolitik som den socialdemokratiska
regeringen tidigare bedrev.
Ett huvudinslag i denna politik är att det åstadkoms en sådan
utveckling av näringslivet att det kan ge full sysselsättning
och en ekonomisk tillväxt som kan ligga till grund för den
sociala välfärdspolitiken. Politiken måste också utformas så att
balans mellan ekonomisk tillväxt och omsorgen om miljön uppnås.
Om miljöeffekterna inte beaktas kommer tillväxtmöjligheterna att
försämras på längre sikt.
Den nödvändiga utvecklingen av näringslivet stimuleras främst
genom allmänt verkande åtgärder inom den ekonomiska politikens
och näringspolitikens ramar. Detta innebär dock inte att
statsmakterna kan avstå från insatser som direkt riktar sig till
småföretagen eller till företag i vissa regioner. Det mest
effektiva sättet att främja småföretagens utveckling är att
undanröja olika typer av utvecklingshinder, varvid brist på
kompetens och kapital är de största hindren.
Regeringens småföretagspolitik, som bl.a. går ut på att slopa
s.k. riktade stöd och satsa på generella stimulanser, innebär
att det kommer att uppstå ett vakuum för småföretagen under
åtminstone en övergångsperiod. Detta är i dagens ekonomiska läge
en oansvarig politik.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1991/92:N240 (s)
i här berörd del. Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma
med förslag till utformning av näringspolitiken -- och då
särskilt småföretagspolitiken -- i enlighet med vad som förordas
i den nämnda motionen och som här har redovisats. De två övriga
nu aktuella motionerna avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N240 yrkande 1 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1991/92:N270
yrkandena 1, 2 och 6 och motion 1991/92:A261 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Näringspolitikens inriktning (mom.1)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.17 med "Utskottets inställning" och slutar på s.18 med
"berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig -- i likhet med vad som görs i motion
1991/92:A261 (nyd) -- i huvudsak till de riktlinjer avseende
näringspolitiken som regeringen har presenterat i
regeringsförklaringen och i den här aktuella delen av
budgetpropositionen. Den systemförändring som regeringen
genomför innebär att positiva möjligheter skapas för
näringslivet. Det är bara genom att företagen i allmänhet och
nyföretagandet i synnerhet stimuleras som välfärden kan
upprätthållas och utvecklas.
En del av de åtgärder som regeringen föreslår är dock, menar
utskottet, inte tillräckligt omfattande. Vidare kommer en del av
åtgärderna att få effekt först efter en viss tid. Detta är
speciellt allvarligt när det gäller åtgärder för att
småföretagssektorn skall utvecklas. I det ekonomiska läge som
råder för närvarande krävs det på detta område åtgärder som ger
omedelbar effekt. Ett särskilt område där det enligt utskottets
mening krävs snara åtgärder är småföretagens möjligheter att
göra sig gällande på EG-marknaden.
Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast återkomma till
riksdagen med förslag till snabbt verkande åtgärder, särskilt
riktade till småföretagen. Därmed blir motion 1991/92:A261 (nyd)
tillgodosedd i berörd del. De två övriga här aktuella motionerna
avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A261 yrkande 5
och med avslag på motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande
del och motion 1991/92:N270 yrkandena 1, 2 och 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Stöd till uppfinnare och innovatörer (mom.2,
motiveringen)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla
s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s.20
med "Utskottet delar" och slutar på s.21 med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de bedömningar som görs i de här aktuella
motionerna om att det är ytterst väsentligt för den industriella
förnyelsen och för utvecklingen att uppfinningar kommer fram och
att de kan bli kommersiellt exploterade. Det är ofta nystartade
eller små företag som svarar för uppfinningar och innovationer.
Det är därför ytterst beklagligt att regeringen nu föreslår
nedskärningar av anslagen till såväl forskning och utveckling
som småföretagsutveckling.
Regeringens agerande på detta område är ett exempel på vad
utskottet tidigare har pekat på, nämligen att det uppstår ett
vakuum under en övergångsperiod innan de av regeringen förordade
generella insatserna får effekt. Med den inriktning av politiken
som utskottet förordar och som har redovisats i det föregående,
skulle möjligheterna att bistå uppfinnare och innovatörer
förbättras.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella
motioner i berörda delar.
4. Stöd till uppfinnare och innovatörer (mom.2)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.20 med "Utskottet delar" och slutar på s.21 med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de bedömningar som görs i motion 1991/92:N224
(nyd) om att ett av de största problemen för småföretagen i
allmänhet och för innovatörerna i synnerhet är hur deras idéer
skall kunna marknadsföras. De små företagen har ofta stor
förmåga att utforma problemlösningar, som i vissa fall visar sig
vara genialiska uppfinningar. I de flesta fall leder
innovationerna dock inte till patentsökning, vilket beror dels
på otillräckliga kunskaper i marknadsföring, dels på avsaknad av
riskkapital. I detta sammanhang vill utskottet framhålla vikten
av att det på ett tydligt sätt klargörs vart man som uppfinnare
kan vända sig för att få stöd. NUTEK har inte lyckats tillgodose
detta informationsbehov.
Ett sätt att komma till rätta med problemet att innovationerna
inte leder till patentsökning -- och som anvisas i nyssnämnda
motion -- är att en särskild produktjury inrättas. Detta kan ske
antingen med NUTEK eller med näringslivet som initiativtagare.
Regeringen bör utreda förutsättningarna för inrättande av en
sådan produktjury. Vidare bör regeringen anmodas att låta
undersöka intresset för införande av en s.k. innovationstimme i
TV-sändningarna. Genom ett uttalande av riksdagen av denna
innebörd blir motion 1991/92:N224 (nyd) helt tillgodosedd. De
tre övriga här aktuella motionerna avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N224 och med
avslag på motionerna 1991/92:N246 och 1991/92:N268 och motion
1991/92:N270 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
5. Tvärsektoriell samverkan i Västsverige (mom.4)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som
börjar med "Den typ" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna
1991/92:N202 (s) och 1991/92:N275 (m), att den samverkan som
bedrivs i Västsverige inom ramen för Strategigruppen för
industriell regional utveckling (SIRU) är ett exempel på en
samarbetsform mellan stat och näringsliv som även borde kunna
tillämpas på andra håll i landet. Eftersom uppbyggnaden av den
centrala statsförvaltningen är sektorsinriktad finns det behov
av ett uttalande från riksdagens sida till stöd för denna
samarbetsform. NUTEK bör -- inom ramen för sin verksamhet --
kunna vidareutveckla sitt engagemang i SIRU och verka för att
ett arbetssätt av denna typ får spridning inom regionen och i
andra delar av landet.
Med det anförda blir motion 1991/92:N202 (s) i huvudsak
tillgodosedd. Utskottet är dock inte berett att -- såsom begärs
i motionen -- närmare precisera vilka resurser som NUTEK bör
avsätta för projektet. Detta bör ankomma på NUTEK att självt
fatta beslut om. Även motion 1991/92:N275 (m) blir tillgodosedd
genom ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande tvärsektoriell samverkan i Västsverige
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N202 yrkandena 1
och 2 och motion 1991/92:N275 och med avslag på motion
1991/92:N202 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
6. Insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin
(mom.6)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.24 som
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion
1991/92:N223 (s) att staten bör ta initiativ till åtgärder med
syfte att vidareförädlingen inom skogsindustrin skall öka.
Regeringens förslag att avbryta branschprogrammet för den
träbearbetande industrin ett år tidigare än planerat anser
utskottet vara olyckligt.
Det utvecklingsarbete som krävs bör kunna bedrivas i samverkan
mellan olika intressenter inom skogsbruket, sågverken och
träförädlingsindustrin. Riksdagen bör göra ett uttalande om att
regeringen skall dra försorg om att ett sådant arbete kommer
till stånd. Detta bör kunna ske inom ramen för anslagen till
teknisk forskning och utveckling och småföretagsutveckling som
NUTEK ansvarar för. Med ett beslut av riksdagen av denna
innebörd blir motion 1991/92:N223 (s) tillgodosedd. Även motion
1991/92:N238 (v) får därmed anses i sak tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande insatser för ökad vidareförädling i
skogsindustrin
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N223 och med
anledning av motion 1991/92:N238 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Anslag till teknisk forskning och utveckling (mom.7)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.27 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1991/92:N240 (s), att anslaget till teknisk forskning och
utveckling bör förstärkas. Regeringens förslag om kraftigt
minskat anslag tycks ha utformats utan beaktande av att Sverige
för närvarande befinner sig i en utpräglad lågkonjunktur. I ett
sådant läge bör alla ansträngningar göras för att stärka
industrins förnyelse och utveckling. Mot bakgrund av att
regeringen säger sig vilja satsa på tekniskt nyföretagande
framstår nedskärningen av anslaget som helt inkonsekvent.
Utskottet avstyrker också regeringens förslag till riktlinjer
för stödet till den tekniska forskningen och utvecklingen.
Regeringen bör återkomma med ett nytt förslag till riktlinjer i
enlighet med vad som sägs i den nyssnämnda motionen.
Utskottet förordar att riksdagen anvisar ett anslag på totalt
763,3 milj.kr. till teknisk forskning och utveckling för det
kommande budgetåret. Därigenom förbättras möjligheterna för
NUTEK att fortsätta med sitt arbete att stödja tekniskt
nyföretagande. Med ett beslut av riksdagen av denna innebörd
blir motion 1991/92:N240 (s) tillgodosedd i berörd del. De
övriga här aktuella motionerna, 1991/92:N270 (v) och
1991/92:N238 (v), avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande anslag till teknisk forskning och
utveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt F 1 moment 2, med anledning av proposition 1991/92:100
bilaga 13 punkt F 1 moment 3 och motion 1991/92:N240 yrkande 2 i
ifrågavarande del och med avslag på proposition 1991/92:100
bilaga 13 punkt F 1 moment 1, motion 1991/92:N238 yrkande 1 och
motion 1991/92:N270 yrkande 20
a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört rörande riktlinjer för teknisk forskning och utveckling,
b) (= utskottet)
c) till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret
1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 763348000 kr.,
d) (= utskottet).
8. Integrering av miljökriterier i standarder (mom.9)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.28 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:
Internationella standarder kan, som anförs i motion
1991/92:Jo612 (s), bli ett mycket viktigt instrument i arbetet
för en bättre miljö. Regeringen bör anmodas att ge
standardiseringskommissionen i uppdrag att arbeta fram ett
underlag för hur miljökriterier skall kunna integreras i
standarder. Med ett uttalande av riksdagen härom blir motion
1991/92:Jo612 (s) helt tillgodosedd i den aktuella delen.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande integrering av miljökriterier i standarder
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Jo612 yrkande 25
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Utbildning av konsumentrepresentanter i standardiseringen
(mom.10)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.29 som
börjar med "Med hänsyn" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:
Det behövs, som anförs i motion 1991/92:L712 (s), ökade
insatser för utbildning av konsumentrepresentanter inom
standardiseringen. Detta krävs om prioriterade områden såsom
barnsäkerhet, energi och miljö skall kunna bevakas på ett
tillfredsställande sätt. Riksdagen bör anmoda regeringen att dra
försorg om att utbildningsinsatserna intensifieras. Därmed blir
den aktuella motionen tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande utbildning av konsumentrepresentanter i
standardiseringen
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:L712 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. VT-delegationen (mom.13)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.31 som
börjar med "Näringspolitiken bör" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Det arbete som har bedrivits av delegationen för
verkstadsteknisk utveckling (VT-delegationen) har varit
framgångsrikt. Som anförs i motionerna 1991/92:N240 (s),
1992/92:N234 (s) och 1991/92:N265 (s) bör därför arbetet
fullföljas på ett ansvarsfullt sätt. Utskottet uttalar i ett
senare sammanhang att de särskilda insatser riktade till
underleverantörer som NUTEK ansvarar för inom ramen för anslaget
till småföretagsutveckling måste fortsätta. Därvid bör även det
arbete som pågår inom VT-delegationen -- och som det nu återstår
ett år av -- kunna slutföras.
Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd,
varigenom de nämnda motionerna blir tillgodosedda i berörda
delar. Däremot är utskottet inte berett att -- såsom föreslås i
motion 1991/92:N270 (v) -- precisera ett anslagsbelopp särskilt
för VT-delegationen. Avvägning av hur det av utskottet
föreslagna anslaget till småföretagsutveckling skall fördelas på
olika insatser bör göras av NUTEK. Den sistnämnda motionen
avstyrks sålunda i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande VT-delegationen
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N234 yrkande 2,
motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion
1991/92:N265 och med avslag på motion 1991/92:N270 yrkande 21
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Riskkapitalförsörjning (mom.25)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.43 med "I frågan" och slutar på s.44 med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Utvecklingen under våren 1992 bekräftar att den ståndpunkt som
intogs i en reservation från Socialdemokraternas sida (bet.
1991/92:NU14 s. 18) vid behandlingen av proposition 1991/92:51
om en ny småföretagspolitik var riktig. Som anfördes i
reservationen finns det inte någon anledning att besluta om
ändringar i berörda fonders verksamhet, så länge som det inte
föreligger konkreta förslag om andra låneformer i stället för de
som för närvarande tillhandahålls av utvecklingsfonderna och
Norrlandsfonden.
Det förslag som nu har framlagts i utskottet av företrädarna
för regeringspartierna och Ny demokrati, och som innebär att ett
tidsbegränsat anstånd skall ges till vissa utvecklingsfonder,
visar att det beslut om indragning av medel som fattades i
december 1991 var förhastat. Utskottet noterar att den förordade
modellen för ett tidsbegränsat selektivt anstånd innebär ett
komplicerat, byråkratiskt förfarande som dåligt överensstämmer
med de strävanden mot regelförenkling och avbyråkratisering som
de aktuella partierna annars säger sig förespråka.
Med instämmande i vad som sägs i motionerna 1991/92:N240 (s),
1991/92:N264 (s) och 1991/92:N270 (v) anser utskottet att
indragningar av medel från utvecklingsfonderna och
Norrlandsfonden bör anstå till dess att ett nytt system har
trätt i kraft. Riksdagen bör göra ett uttalande om detta,
varigenom de nämnda motionerna blir tillgodosedda. Även motion
1991/92:N233 (c) blir därigenom i huvudsak tillgodosedd.
Vidare tillstyrker utskottet kravet i motion 1991/92:Ub801 (s)
på ett uttalande från riksdagens sida om riskerna för att den av
regeringen planerade utförsäljningen av statliga företag leder
till att småföretagen får ytterligare problem att hävda sig på
riskkapitalmarknaden. Liknande synpunkter har tidigare framförts
i reservationer (s) både hösten 1991 och våren 1992 (bet.
1991/92:NU10 s. 27 resp. bet. 1991/92:NU17 s. 10).
Övriga här aktuella motioner avstyrks av utskottet i berörda
delar.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande
lydelse:
25. beträffande riskkapitalförsörjning
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub801 yrkande 2,
motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion
1991/92:N264 och motion 1991/92:N270 yrkande 9, med anledning av
motion 1991/92:N233 och med avslag på motion 1991/92:Fi208
yrkande 9 och motionerna 1991/92:N259, 1991/92:N261,
1991/92:N273 och 1991/92:N282 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
12. Inriktningen av utvecklingsfondernas informations- och
rådgivningsverksamhet (mom.26)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.45 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1991/92:A435 (s), att utvecklingsfonderna har stor betydelse för
att möjligheterna för kvinnor att bo kvar i glesbygd och i
skogslänen skall kunna öka. Fonderna måste därför anmodas och
ges förutsättningar att främja en sådan utveckling. Med ett
uttalande från riksdagen av denna innebörd blir det aktuella
yrkandet i motion 1991/92:A435 (s) tillgodosett. Utskottet är
däremot inte berett att, såsom föreslås i motion 1991/92:A805
(c), förorda att särskilda medel skall öronmärkas för det nu
nämnda ändamålet. Denna motion avstyrks sålunda i berörd del.
Vidare tillstyrker utskottet yrkandet i motion 1991/92:N270
(v) om ökade insatser för att underlätta småföretagens inträde
på EG-marknaden. Mot bakgrund av den stora betydelse som
småföretagen har för den ekonomiska utvecklingen i landet bör
aktiva insatser från statens sida göras på detta område.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande
lydelse:
26. beträffande inriktningen av utvecklingsfondernas
informations- och rådgivningsverksamhet
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt B 5 moment 2, med bifall till motion 1991/92:N270
yrkande 11 och motion 1991/92:A435 yrkande 6 och med avslag på
motion 1991/92:A805 yrkande 12 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
13. Stöd till underleverantörer (mom.28)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.47 som
börjar med "Som tidigare" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna
1991/92:N240 (s) och 1991/92:N234 (s), att de särskilda insatser
riktade till underleverantörer som det beslutades om år 1990 bör
fullföljas på ett ansvarsfullt sätt. Detta bör ske inom ramen
för de resurser som utskottet i det följande föreslår för
anslaget till småföretagsutveckling. Att avbryta programmet ett
år i förtid rimmar dåligt med regeringens i andra sammanhang
uttalade strävan att främja småföretagens utveckling. Riksdagen
bör göra ett uttalande av här angiven innebörd, varigenom de
nämnda motionerna blir tillgodosedda i berörda delar. Även
motion 1991/92:N270 (v) blir därmed i huvudsak tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande
lydelse:
28. beträffande stöd till underleverantörer
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N234 yrkande 1
och motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del och med
anledning av motion 1991/92:N270 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla
s) anser att den del av utskottets yttrande på s.48 som börjar
med "Utskottet utgår" och slutar med "avstyrks motionen" bort ha
följande lydelse:
Utskottet upprepar sina tidigare uttalanden i ämnet och
avstyrker därmed motionen.
15. Konkurser (mom.31)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.50 som
börjar med "De frågor" och slutar med "(bet. 1989/90:NU7
s.22f.)" bort ha följande lydelse:
De frågor som tas upp i motion 1991/92:Sk350 (nyd) är alltså
sådana som ingår i insolvensutredningens uppdrag.
Även det utredningsarbete som våren 1990 -- på initiativ av
näringsutskottet -- startades genom konkursutredningen är av
relevans i detta sammanhang. Enligt utskottets mening bör
konkursutredningen få fullfölja sitt arbete; utskottet motsätter
sig sålunda att denna utredning läggs ned i förtid. Riksdagen
bör göra ett uttalande härom.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande
lydelse:
31. beträffande konkurser
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sk350 yrkande 5 och därvid
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Konkurser (mom.31)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.50 som
börjar med "De frågor" och slutar med "(bet. 1989/90:NU7
s.22f.)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1991/92:Sk350 (nyd), att det krävs omedelbara åtgärder för att
det snabbt växande antalet konkurser bland småföretagen skall
kunna hejdas. De åtgärder på detta område som kan komma att
föreslås av insolvensutredningen kan förväntas bidra till en
sådan uppbromsning. Det är därför ytterst angeläget att arbetet
bedrivs med största skyndsamhet. Enligt utskottets mening är det
dock inte tillfredsställande att konkreta åtgärder kan
genomföras först hösten 1993.
En åtgärd som bör kunna vidtas omedelbart är att ändra
prioritetsordningen mellan olika typer av fordringar vid
konkurs. Underleverantörernas fordringar måste ges högre
prioritet än statens fordringar. En sådan ändring kräver ingen
ytterligare utredning utan kan genomföras omgående. Riksdagen
bör anmoda regeringen att snarast lägga fram förslag i enlighet
härmed. Därmed blir den aktuella motionen tillgodosedd i berörd
del.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande
lydelse:
31. beträffande konkurser
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk350 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Småföretagsutveckling (mom.32)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.50 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1991/92:N240 (s), att de resurser som via NUTEK står till
förfogande för stöd till småföretag och utveckling av nya
företag inte bör reduceras i enlighet med regeringens förslag.
Enligt utskottets mening bör anslaget till småföretagsutveckling
upptas till 183,6 milj.kr. för nästa budgetår, vilket är 20
milj.kr. mer än vad regeringen har föreslagit. De utökade medel
som utskottet föreslår skall främst användas för insatser
riktade till underleverantörer -- ett område som är av särskild
betydelse i det lågkonjunkturläge som Sverige befinner sig i.
Utskottet tillstyrker sålunda den nämnda motionen i berörd del
och avstyrker motion 1991/92:N270 (v) i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande
lydelse:
32. beträffande småföretagsutveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt B 5 moment 1, med bifall till motion 1991/92:N240
yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1991/92:N270 yrkande 19 till Småföretagsutveckling för
budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 183594000 kr.
18. Stöd till kooperativ utveckling (mom.33)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.53 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar den positiva syn på den kooperativa
företagsformen som ligger till grund för samtliga här aktuella
motioner. Inte minst i dagens läge med ökande arbetslöshet kan
den kooperativa företagsformen vara ett verksamt medel för att
skapa ny sysselsättning. I detta sammanhang och med hänsyn till
den utveckling som pågår inom den offentliga sektorn, som bl.a.
innebär att anställda tar över verksamheter, är det särskilt
viktigt att den kooperativa arbetsformen lyfts fram som ett
alternativ. Detta är betydelsefullt för kvinnor som arbetar inom
vård och omsorg.
Även inom regionalpolitiken och i rehabiliteringsarbetet med
långtidssjukskrivna och förtidspensionerade bör den kooperativa
arbetsformen kunna få en ökad tillämpning. Som anförs i vissa av
motionerna bör stödet till kooperativ utveckling uppgå till ett
högre belopp än vad regeringen föreslår. Detta bör kunna
åstadkommas genom omfördelning av anslag, främst via
regionalpolitiska medel och anslaget till småföretagsutveckling.
Nykoop-företagsutredningen förde fram en rad förslag vad avser
den kooperativa arbetsformen. Regeringen bör anmodas att
redovisa arbetsläget -- vilka åtgärder som har vidtagits och
vilka som planeras.
Riksdagen bör göra ett uttalande av nu angiven innebörd.
Därigenom blir samtliga här aktuella motioner tillgodosedda i
berörda delar. Regeringens förslag till anslag för nästa
budgetår tillstyrks också av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande
lydelse:
33. beträffande stöd till kooperativ utveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
14 punkt F 2, motion 1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del,
motionerna 1991/92:N252 och 1991/92:N253, motion 1991/92:N270
yrkande 7 och motion 1991/92:A414 yrkande 1
dels till Stöd till kooperativ utveckling för
budgetåret 1992/93 under trettonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 5200000 kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
19. NUTEK: Förvaltningskostnader (mom.34)
Anita Gradin, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Anita Modin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.54 som
börjar med "Utskottet förordar" och slutar med "motsvarande del"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de insatser, främst avseende det tekniska
nyföretagandet och underleverantörerna, som NUTEK har bedrivit
via anslagen till småföretagsutveckling och teknisk forskning
och utveckling bör fullföljas på ett ansvarsfullt sätt. Detta
innebär bl.a. att utskottet beträffande dessa två anslag har
förordat högre anslag än som föreslås i propositionen.
Regeringens förslag till ytterligare neddragning av NUTEK:s
anslag ser utskottet som ett uttryck för den felaktiga politik
beträffande småföretagen som regeringen bedriver. Riksdagen bör
göra ett uttalande av här angiven innebörd, varigenom motion
1991/92:N240 (s) blir tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande
lydelse:
34. beträffande NUTEK: Förvaltningskostnader
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt G 1 och motion 1991/92:N240 yrkande 2 i ifrågavarande
del
dels till Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 181625000 kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
20. Främjande av utländska investeringar i Sverige (mom.48)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.57 med "Den treåriga" och slutar på s.58 med "berörd del"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1991/92:Fi208 (nyd), att statsmakterna måste ta initiativ till
åtgärder som kan stoppa den avindustrialisering som pågår i
Sverige. All kraft bör nu inriktas på att vända
investeringsnedgången till en uppgång. Ett led i detta kan vara,
såsom föreslås i nyssnämnda motion, att genom ökad informations-
och lobbyverksamhet få utländska företag -- framför allt
japanska -- att investera i Sverige. Riksdagen bör göra ett
uttalande av här angiven innebörd, varigenom den aktuella
motionen blir tillgodosedd i berörd del. Regeringens
anslagsförslag tillstyrks samtidigt av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande
lydelse:
48. beträffande främjande av utländska investeringar i
Sverige
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt C 4 och motion 1991/92:Fi208 yrkandena 12 och 13
dels till Åtgärder för att främja utländska
investeringar i Sverige för budgetåret 1992/93 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 4500000 kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
21. Stöd till tekoindustrin m.m. (mom.53)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.65 som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1991/92:N225 (nyd), att de medel för stöd till tekoföretag som
finns kvar för innevarande budgetår endast bör utgå till sådana
företag som har hela sin tillverkning förlagd till Sverige.
Vidare bör även små företag, dvs. företag med färre än fem
anställda, få del av medlen. Som har framgått av tidigare
redovisade uppgifter har huvuddelen av företagen inom textil-
och konfektionsindustrierna färre än fem anställda och har
därmed varit utestängda från möjligheten att erhålla stöd. De nu
föreslagna villkoren borde ha gällt redan tidigare. Riksdagen
bör anmoda regeringen att tillse att NUTEK snarast börjar
tillämpa här angivna principer. Därigenom blir den nämnda
motionen tillgodosedd i berörd del.
Regeringen bör också anmodas att låta göra en skyndsam
utredning avseende förutsättningarna för en uthållig
tekoproduktion i Sverige med svensk särart. Även denna del av
den aktuella motionen blir därmed tillgodosedd. Däremot ser
utskottet inget behov av att riksdagen, såsom krävs i motion
1991/92:N226 (s), skall göra ett uttalande om fortsatta statliga
insatser för tekoindustrin.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1991/92:N225
(nyd) och avstyrker motion 1991/92:N226 (s) i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande
lydelse:
53. beträffande stöd till tekoindustrin m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N225 och med
avslag på motion 1991/92:N226 yrkandena 1 och 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Riskkapitalförsörjning (mom.25)
Bengt Dalström (nyd) anför:
Enligt min mening bör en ny utvecklings- och investeringsbank
inrättas. En sådan bank skulle, med medel från löntagarfonderna
som bas, inriktas på att tillhandahålla småföretag och
nyföretagare riskvilligt kapital. I motion 1991/92:N259 (nyd)
finns mer detaljerat beskrivet hur banken borde byggas upp. De
synpunkter som kommer till uttryck där överensstämmer med dem
som framfördes från Ny demokratis sida i samband med beslutet om
avveckling av löntagarfonderna (bet. 1991/92:FiU9). Jag avser
att återkomma till denna fråga i samband med behandlingen av
regeringens förslag om hur fondernas medel skall användas.
2. Handelspolitiska frågor på tekoområdet (mom.52)
Kjell Ericsson (c) anför:
Enligt min mening är det angeläget att villkoren för den
allmänna tekohandeln så snart som möjligt återgår till normala
regler enligt GATT. I avvaktan på att så sker är det väsentligt
att den svenska tekoindustrin ges samma förutsättningar som
gäller för tekoföretagen inom EG, med vilka de svenska företagen
i första hand har att konkurrera. För närvarande gäller inte
lika villkor i fråga om bl.a. regler för tekoimport och
u-landstullfrihet. Jag anser därför att Sverige i de förestående
förhandlingarna om medlemsskap i EG med kraft måste eftersträva
att samma förutsättningar i nu berört avseende skapas för
tekoindustrierna i Sverige och EG.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
I ett antal frågor som behandlas i betänkandet har jag en
annan uppfattning än utskottet.
Vad gäller inriktningen av näringspolitiken delar jag de
bedömningar som framförs i motion 1991/92:N270 (v). Regeringen
för i budgetpropositionen abstrakta resonemang om den ekonomiska
tillväxten men negligerar i stor utsträckning det ekologiska
hänsynstagandet. Det går inte i dagens läge att tala om
ekonomisk tillväxt utan att samtidigt framhålla att den måste
vara ekologiskt anpassad.
Vad som krävs av en bra näringspolitik är att den måste bidra
till att hela landet utvecklas, att produktionen sker på ett
ekologiskt tillfredsställande sätt, att olika näringsgrenar
förnyas och utvecklas och att arbetstillfällen tillhandahålls
för både män och kvinnor samt för både låg- och högutbildade
personer.
Det måste klargöras tydligare från statsmakternas sida att
företagen i större utsträckning än för närvarande skall beakta
miljöaspekter kring sin verksamhet. Det gäller sådant som
upprättande av råvaru- och materialbalanser, livscykel- och
kvittblivningsspecifikationer samt miljökonsekvensanalyser och
miljökonsekvensbeskrivningar. Nedläggningar av sådana
verksamheter som inte uppfyller uppställda miljökrav måste
accepteras. I stället bör skapandet av nya arbetstillfällen
underlättas genom att en del av de medel som miljöavgifterna
genererar fonderas. Medel från dessa fonder skall kunna användas
för att finansiera nya arbetstillfällen.
Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram konkreta
förslag om hur en ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas.
Vidare bör regeringen lämna förslag till fondering av medel från
miljöavgifter i enlighet med vad jag här har angivit.
Enligt min mening bör näringspolitiken i övrigt i huvudsak
vara inriktad på att nyetablering och utveckling av små och
medelstora företag skall främjas. Motivet för detta är att den
ökning av sysselsättningen som sker främst äger rum inom
småföretagen. Dessa har också ofta lättast att förändra och
anpassa sin verksamhet till nya krav. Riksdagen bör, som krävs i
motion 1991/92:N270 (v), anmoda regeringen att utforma
näringspolitiken under större hänsynstagande till småföretagen.
Beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer anser
jag, i likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N270 (v), att
utvecklingsledet i forsknings- och utvecklingsprocessen måste
lyftas fram på ett tydligare sätt än vad som sker för
närvarande. Om inte Sverige skall hamna på efterkälken i ett
internationellt perspektiv krävs det att bättre förutsättningar
skapas för framväxt och utveckling av uppfinningar. Detta bör
riksdagen uttala som sin mening. Därmed blir den nämnda motionen
tillgodosedd i berörd del. De övriga tre motioner som är
aktuella i detta sammanhang bör avslås av riksdagen.
Vad gäller frågan om insatser för ökad vidareförädling i
skogsindustrin anser jag, i enlighet med vad som anförs i
motion 1991/92:N238 (v), att regeringen bör anmodas att vidta
åtgärder för att stärka utbildning, forskning och utveckling
inom träteknikens område. Det är mycket angeläget att Träman
90-programmet ges möjlighet att fortsätta. Likaså bör medel
avsättas till förstärkning av den trätekniska forskningen,
framför allt vid högskolor i skogsbygder. Med ett beslut av
riksdagen av här angiven innebörd blir den nämnda motionen helt
tillgodosedd i berörda delar. Yrkandet i motionen om ökade
anslag återkommer jag till i det följande. Även motion
1991/92:N223 (s) blir i huvudsak tillgodosedd genom det av mig
förordade ställningstagandet från riksdagens sida.
Anslag till teknisk forskning och utveckling bör enligt
min mening och i enlighet med vad som begärs i motion
1991/92:N270 (v) undantas från besparingskrav, eftersom sådan
forskning och utveckling är nödvändig för industrins förnyelse.
Särskilt viktigt är att forskning och utveckling som är inriktad
på resurs- och energisnål samt miljövänlig produktion erhåller
stöd. Anslaget bör i förhållande till regeringens förslag ökas
med 150 milj.kr. till drygt 900 milj.kr. Detta innebär en
blygsam ökning jämfört med nivån under innevarande budgetår. Jag
avvisar med detta också regeringens förslag till riktlinjer för
den tekniska forskningen och utvecklingen. Regeringen bör
återkomma med ett nytt förslag till riktlinjer i enlighet med
vad som förordas i den nyssnämnda motionen.
I det föregående har jag ställt mig bakom de krav som framförs
i motion 1991/92:N238 (v) om ökade insatser på träteknikens
område. I konsekvens med detta tillstyrker jag de
medelsanvisningar på 13 milj.kr. som förordas i denna motion.
Detta medelstillskott inryms i det av mig förordade
totalbeloppet på drygt 900 milj.kr.
Med ett beslut av riksdagen av den innebörd som jag förordar
blir de två nämnda motionerna helt tillgodosedda. Även motion
1991/92:N240 (s) täcks i berörd del in av ett sådant beslut.
Vad gäller de två yrkandena i motionerna 1991/92:Jo612 (s) och
1991/92:L712 (s) om integrering av miljökriterier i
standarder och utbildning av konsumentrepresentanter i
standardiseringen ansluter jag mig i huvudsak till vad
företrädarna för Socialdemokraterna anför i reservationerna 8
och 9 till detta betänkande. De synpunkter som där framförs
ligger i linje med vad Vänsterpartiet tidigare har framfört i
reservationer när motsvarande frågor har behandlats, t.ex. våren
1990 (bet. 1989/90:NU30 s. 135).
Jag anser vidare att riksdagen bör anmoda regeringen att låta
utarbeta ett program om miljöteknik, inkl.
arbetsmiljöteknik, i enlighet med vad som krävs i motionerna
1991/92:N270 (v) och 1991/92:N256 (v). Detta är nödvändigt om
Sverige skall kunna hävda sig på den gigantiska marknad som
växer fram inom såväl arbetsmiljöteknik som annan miljöteknik.
Genom ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd blir den
förstnämnda motionen helt tillgodosedd. Det som förordas i den
andra motionen -- dvs. att regeringen skall ta initiativ till
att ett forskningsprojekt om en ekologiskt uthållig
industriproduktion i Norrbotten kommer till stånd -- kan enligt
min mening tillgodoses inom ramen för ett sådant nationellt
program som jag förespråkar.
I likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N270 (v) anser
jag att VT-delegationen bör få fullfölja sitt arbete. Detta
innebär -- i enlighet med riksdagens beslut våren 1990 (prop.
1989/90:88, bet. NU30) -- att VT-delegationen bör tillföras 50
milj.kr. för kommande budgetår, vilket är det sista året i det
treåriga programmet. Att, som regeringen föreslår, avbryta
arbetet efter två år innebär att frukten av redan satsade medel
riskeras. Med det anförda blir den nämnda motionen helt
tillgodosedd. Även de tre övriga här aktuella motionerna,
1991/92:N240 (s), 1991/92:N234 (s) och 1991/92:N265 (s), blir
därmed huvudsakligen tillgodosedda.
Beträffande motionsyrkandena om riskkapitalförsörjning
instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservation 11 av
företrädarna för Socialdemokraterna.
Vad gäller stöd till underleverantörer anser jag, i likhet
med vad som anförs i motion 1991/92:N270 (v), att riksdagen bör
göra ett uttalande om att de särskilda insatser riktade till
underleverantörer som har bedrivits i två år bör fullföljas.
Underleverantörerna har en betydelsefull roll när det gäller
möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen. Fullföljandet
av underleverantörsprogrammet möjliggörs genom de medel som jag
i det följande föreslår under anslaget till
småföretagsutveckling. Med ett beslut av riksdagen av denna
innebörd blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del.
Även motionerna 1991/92:N240 (s) och 1991/92:N234 (s) blir
därmed tillgodosedda i motsvarande delar.
Beträffande frågorna om egenföretagares borgensåtaganden
och konkurser instämmer jag i de synpunkter som framförs i
reservationerna 14 och 15.
Vad gäller anslag till småföretagsutveckling anser jag, i
likhet med vad som anförs i motion 1991/92:N270 (v), att det är
motiverat med ett fortsatt selektivt stöd. För nästa budgetår
föreslår jag att 72,4 milj.kr. utöver vad regeringen har
föreslagit, dvs. 236 milj.kr., skall anvisas. Detta
överensstämmer med vad NUTEK begärde i sin anslagsframställning.
Genom ett beslut av riksdagen av denna innebörd blir den nämnda
motionen tillgodosedd. Det sagda ligger även i linje med vad som
krävs i motion 1991/92:N240 (s).
Beträffande stöd till kooperativ utveckling instämmer jag
i de synpunkter som framförs i reservation 18.
Vad gäller anslagen till näringsdepartementet och till
utredningar m.m. förordar jag, i likhet med vad som anförs i
motion 1991/92:N270 (v), att anslagsbeloppen hålls nominellt
oförändrade jämfört med innevarande budgetår. Motivet härför är,
som sägs i motionen, att utförsäljningen av statliga företag
inte kan anses vara en så angelägen uppgift att den motiverar
ökade anslag. För näringsdepartementet föreslår jag sålunda ett
anslag på 47,1 milj.kr., vilket är 2,6 milj.kr. mindre än vad
regeringen har föreslagit, och för utredningar m.m. föreslår jag
ett anslag på 15,5 milj.kr., vilket är 3,5 milj.kr. mindre än
regeringens förslag.
Beträffande åtgärder för att främja industridesign anser
jag -- vilket föreslås i motion 1991/92:N270 (v) -- att
1milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit bör anvisas.
Med detta tillstyrker jag sålunda motionen i berörd del. Vidare
delar jag motionärernas uppfattning att regeringens aviserade
planer på att avskaffa detta stöd bör avvisas.
Vad gäller kravet på ett åtgärdsprogram för stålindustrin
i motion 1991/92:N257 (v) står jag kvar vid de ståndpunkter som
företrädare för Vänsterpartiet har intagit vid tidigare
behandlingar av liknande yrkanden. Statsmakterna kan inte låta
marknaden ensam styra utvecklingen inom stålindustrin. Inget
annat land har en så passiv syn på stålindustrins utveckling som
Sverige. Staten har som betydande ägare i SSAB Svenskt Stål AB
ett särskilt ansvar för utvecklingen inom svensk stålindustri.
Det är enligt Vänsterpartiets mening oacceptabelt att statens
aktier i SSAB säljs ut på en obestämd marknad. Ett annat område
där marknaden inte själv kan förväntas lösa problemen gäller
utvecklingen av en energisnål och miljövänlig produktion av
råjärn och stål. Därför krävs det att staten ökar sina insatser
för att stimulera forskning med en sådan inriktning. Riksdagen
bör således som sägs i den aktuella motionen anmoda regeringen
att låta göra en översyn av stålindustrin och mot bakgrund därav
snarast presentera ett åtgärdsprogram. Därmed blir motionen helt
tillgodosedd.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
henmställan under punkterna 1, 2, 6, 7, 12, 13, 28, 32, 41, 42,
49 och 57 bort ha följande lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N270 yrkandena 1,
2 och 6 och med avslag på motion 1991/92:N240 yrkande 1 i
ifrågavarande del och motion 1991/92:A261 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i
denna del,
2. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N270 yrkande 5
och med avslag på motionerna 1991/92:N224, 1991/92:N246 och
1991/92:N268 som sin mening ger regeringen till känna vad i det
föregående anförts i denna del,
6. beträffande insatser för ökad vidareförädling i
skogsindustrin
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N238 yrkandena 2
och 3 och med anledning av motion 1991/92:N223 som sin mening
ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna
del,
7. beträffande anslag till teknisk forskning och
utveckling
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt F 1 moment 2, motion 1991/92:N238 yrkande 1 och motion
1991/92:N270 yrkande 20, med anledning av proposition
1991/92:100 bilaga 13 punkt F 1 moment 3 och motion 1991/92:N240
yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på proposition
1991/92:100 bilaga 13 punkt F 1 moment 1
a) som sin mening ger regeringen till känna vad i det
föregående anförts rörande riktlinjer för teknisk forskning och
utveckling,
b) (= utskottet),
c) till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret
1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 902440000 kr.,
d) (= utskottet),
12. beträffande miljöteknik
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N256 och motion
1991/92:N270 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad i det föregående anförts i denna del,
13. beträffande VT-delegationen
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N270 yrkande 21
och med anledning av motion 1991/92:N234 yrkande 2, motion
1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion
1991/92:N265
dels till Industriell utveckling m.m. inom
verkstadsteknikområdet för budgetåret 1992/93 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50000000 kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad i det
föregående anförts i denna del,
28. beträffande stöd till underleverantörer
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N270 yrkande 8
och med anledning av motion 1991/92:N234 yrkande 1 och motion
1991/92:N240 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
32. beträffande småföretagsutveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt B 5 moment 1, med bifall till motion 1991/92:N270
yrkande 19 och med anledning av motion 1991/92:N240 yrkande 2 i
ifrågavarande del
dels till Småföretagsutveckling för budgetåret 1992/93
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
236000000 kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad i det
föregående anförts i denna del,
41. beträffande näringsdepartementet
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt A 1 och med bifall till motion 1991/92:N270 yrkande 15
till Näringsdepartementet för budgetåret 1992/93 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 47146000
kr.,
42. beträffande utredningar m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt A 3 och motion 1991/92:N270 yrkande 16 till
Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 15522300 kr.,
49. beträffande åtgärder för att främja industridesign
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga
13 punkt B 2 och med bifall till motion 1991/92:N270 yrkande 17
dels till Åtgärder för att främja industridesign för
budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 6356000 kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad i det
föregående anförts i denna del,
57. beträffande åtgärdsprogram för stålindustrin
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N257 som sin
mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i
denna del.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Proposition 1991/92:100 bilaga 133
Proposition 1991/92:100 bilaga 147
Motionerna7
Utskottet14
Näringspolitikens inriktning14
Teknisk utveckling m.m.18
Teknisk forskning och utveckling18
Stöd till uppfinnare och innovatörer18
Träteknik23
Anslag till teknisk forskning och utveckling24
Standardisering27
Forskning för ett avfallssnålt samhälle29
VT-delegationen30
Övriga anslag till teknisk utveckling m.m.31
Småföretagsutveckling33
Riskkapitalförsörjning33
Bakgrund33
Motionerna39
Tidigare riksdagsbehandling m.m.41
Utskottets ställningstagande43
Utvecklingsfondernas verksamhet44
Stöd till underleverantörer46
Utbildningsinsatser47
Vissa övriga frågor48
Anslag till småföretagsutveckling50
Stöd till kooperativ utveckling51
Närings- och teknikutvecklingsverket -- NUTEK54
Ny konkurrensmyndighet54
Övriga anslag56
Näringsdepartementet m.m.56
Exportkrediter m.m.57
Vissa övriga anslag58
Särskilda branscher m.m.59
Tekoindustrin59
Handelspolitiska frågor59
Stöd till tekoindustrin63
Proteko65
Linodling och linförädling66
Vissa övriga frågor68
Stålindustrin68
Livsmedelsindustrin69
Centrala hantverksrådet69
Utveckling av elbilen70
Begravningskostnader71
Hemställan72
Reservationer
1. Näringspolitikens inriktning (s)80
2. Näringspolitikens inriktning (nyd)81
3. Stöd till uppfinnare och innovatörer (s)81
4. Stöd till uppfinnare och innovatörer (nyd)82
5. Tvärsektoriell samverkan i Västsverige (s)83
6. Insatser för ökad vidareförädling i skogsindustrin (s)83
7. Anslag till teknisk forskning och utveckling (s)84
8. Integrering av miljökriterier i standarder (s)85
9. Utbildning av konsumentrepresentanter i standardiseringen
(s)85
10. VT-delegationen (s)86
11. Riskkapitalförsörjning (s)86
12. Inriktningen av utvecklingsfondernas informations- och
rådgivningsverksamhet (s)87
13. Stöd till underleverantörer (s)88
14. Egenföretagares borgensåtaganden (s)88
15. Konkurser (s)89
16. Konkurser (nyd)89
17. Småföretagsutveckling (s)90
18. Stöd till kooperativ utveckling (s)90
19. NUTEK: Förvaltningskostnader (s)91
20. Främjande av utländska investeringar i Sverige (nyd)92
21. Stöd till tekoindustrin m.m. (nyd)92