I detta betänkande behandlas
dels proposition 1991/92:51 (näringsdepartementet) om en ny
småföretagspolitik, med undantag av avsnitt 5.2 om ändring i plan- och
bygglagen,
dels -- helt eller delvis -- fem motioner som har väckts med anledning av
propositionen,
dels riksdagens revisorers förslag 1991/92:12 om näringspolitiken --
utredningar och näringspolitiska program.
Proposition 1991/92:51 har såvitt gäller ändring i plan- och bygglagen jämte
motionsyrkanden i detta ämne överlämnats till bostadsutskottet.
Näringsutskottet har avgett yttrande (1991/92:NU4y) på denna punkt.
Arbetsmarknadsutskottet har avgett yttrande (1991/92:AU2y) över de delar av
propositionen som rör arbetsmarknadsfrågor och motioner som har väckts på detta
område (bilaga). Motionsyrkanden rörande vissa skattefrågor har överlämnats
till skatteutskottet, som behandlar dem i betänkandet 1991/92:SkU10.
Upplysningar och synpunkter har inför utskottet lämnats av företrädare för
näringsdepartementet och för Utvecklingsfondernas VD-råd. Skrivelser i ärendet
har inkommit till utskottet från länsstyrelsen i Östergötlands län,
länsstyrelsen i Jämtlands län, Landstingsförbundet och Västerbottens
handelskammare.
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag i propositionen om en ny
småföretagspolitik (prop. 1991/92:51) i vad avser ändrade riktlinjer för de
regionala utvecklingsfondernas och stiftelsen Norrlandsfondens
finansieringsverksamhet och för ägandet av de regionala riskkapitalbolagen.
Riktlinjerna innebär i huvudsak följande. Utvecklingsfondernas och
Norrlandsfondens ägarandelar i riskkapitalbolagen avyttras så snart som
möjligt. De medel som dessa fonder skulle ha placerat i de regionala
riskkapitalbolagen bör i stället på sikt betalas in till staten. Regeringen
avser att ta upp överläggningar med fonderna samt med landstingen och berörda
kommuner. Riskkapitalbolagen bör enligt regeringen kunna drivas vidare enligt
hittillsvarande riktlinjer. Om riksdagen bifaller regeringens förslag om
avveckling av löntagarfonderna kan riskkapitalbolagen under år 1992 tillföras
de medel (600 milj.kr.) som Småföretagsfonden enligt tidigare beslut skulle ha
bidragit med under åren 1992-1995.
Utskottet framhåller att småföretagens riskkapitalförsörjning bör ses i ett
större sammanhang. Föreslagna förändringar på skatteområdet är av stor
betydelse. Regeringen har aviserat att den avser att återkomma med förslag om
villkorslån efter tyskt mönster och att möjligheterna att skapa nya
skattestimulanser för teknik- och innovationsföretag skall prövas.
Företrädarna för socialdemokraterna avvisar i en reservation regeringens
förslag beträffande småföretagens riskkapitalförsörjning. Denna behöver
förbättras, säger de, men detta sker inte enligt regeringens förslag, som
innebär begränsningar och avveckling av hittills använda medel och
institutioner innan alternativ har kunnat skapas.
Beträffande riskkapitalbolagen anser reservanterna att kopplingen till
utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden bör finnas kvar. Indragning av medel
från Norrlandsfonden till staten avvisas. Vad gäller utvecklingsfonderna är
reservanterna beredda att pröva deras framtida roll i samband med att
regeringen lägger fram aviserade förslag om andra låneformer. Dessförinnan
finns det enligt reservationen ingen anledning för riksdagen att uttala sig om
fondernas framtida verksamhet.
Bedömningen av åtgärder som regeringen har aviserat i propositionen men inte
formellt föreslagit bör enligt utskottet anstå till dess att konkreta förslag
föreligger.
Propositionen
Förslag
I den del av proposition 1991/92:51 som behandlas här föreslår regeringen --
efter föredragning av näringsminister Per Westerberg -- att riksdagen
2. godkänner de ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas och
Stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet som regeringen förordar
(avsnitt 7),
3. godkänner de ändrade riktlinjer för ägandet av de regionala
riskkapitalbolagen som regeringen förordar (avsnitt 7).
Förslagens innebörd
Innebörden av regeringens förslag i avsnitt 7, Effektivare
riskkapitalmarknad, sammanfattas (s. 24) på följande sätt:
Stiftelsen Småföretagsfonden bör senare avvecklas. Fonden bör tills vidare
förvaltas av Företagskapital AB. De sex riskkapitalbolag som etablerats bör
tills vidare drivas med den huvudinriktning som tidigare fastlagts. De
regionala utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens ägarandelar i
riskkapitalbolagen avvecklas så snart som möjligt. Utvecklingsfondernas och
Norrlandsfondens finansieringsverksamhet begränsas och medel dras in till
staten.
Propositionens huvudsakliga innehåll i övrigt
Propositionens innehåll betecknas som ett samlat program för en ny
småföretagspolitik. Förutom det förslag till riksdagen som behandlas i detta
betänkande framläggs förslag till ändring i plan- och bygglagen (1978:10).
Detta motiveras under rubriken Effektivare konkurrens, varvid -- liksom i
avsnittet om riskkapitalmarknaden -- även andra frågor på området berörs. Utan
förslag till riksdagen presenterar regeringen bedömningar dels
sammanfattningsvis under rubriken En ny småföretagspolitik (s. 9), dels under
rubrikerna Äganderätt och näringsfrihet (s. 15), Regelreformering (s. 29),
Arbetsmarknadsfrågor (s. 32), Europafrågor (s. 37) och Främjande av
nyetableringar (s. 42).
Motionerna
De motioner som har väckts med anledning av proposition 1991/92:51 och
behandlas här är följande:
1991/92:N9 av Mona Sahlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att något förstärkt
grundlagsskydd för den negativa föreningsrätten inte bör genomföras,
2. som sin mening ger regeringen till känna att de direktiv till den
arbetsrättsliga översyn som regeringen beslutade om den 15 augusti 1991 också
bör gälla fortsättningsvis,
3. som sin mening ger regeringen till känna att ytterligare vinstsyftande
privat arbetsförmedlingsverksamhet inte skall tillåtas,
4. som sin mening ger regeringen till känna att uppsägning av den aktuella
ILO-konventionen inte skall ske.
1991/92:N12 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
1. avslår proposition 1991/92:51 [yrkandet överlämnat till bostadsutskottet
såvitt gäller ändring i plan- och bygglagen],
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
småföretagspolitik [yrkandet överlämnat till skatteutskottet såvitt gäller
skattefrågor].
1991/92:N13 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (2) att
riksdagen avslår regeringens förslag till ändrade riktlinjer för de regionala
utvecklingsfondernas och Stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet
enligt vad i motionen anförts.
1991/92:N14 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
provanställningar,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
medbestämmandelagens vetoregler,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
turordning vid uppsägningar,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
arbetsrättsliga skadestånd,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
arbetsförmedlingsmonopolets avskaffande.
1991/92:N16 av Ian Wachtmeister (nyd) och Bengt Dalström (nyd) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
snabbehandling av frågan om försäkring mot höjda kostnader för sjuklöner,
4. omgående beslutar förlänga tiden för provanställningar till 12 månader,
5. vid avslag på yrkande 4, hos regeringen begär förslag till lagändring om
förlängd tid för provanställning till 12 månader.
Riksdagens revisorers förslag
I riksdagens revisorers förslag (förs. 1991/92:12) om näringspolitiken --
utredningar och näringspolitiska program hemställs att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört med
anledning av genomförd granskning angående
den statliga näringspolitiska utredningsverksamheten,
genomförandet av näringspolitiska program,
2. uppmärksammar riksdagsutredningen på frågan om förstärkning av riksdagens
egna utredningsresurser.
Den närmare innebörden av revisorernas förslag redovisas i det följande (s.
15 f.).
Utskottet
Inledning
Det är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling under
1990-talet att små- och nyföretagandet får en renässans, anförs det i
proposition 1991/92:51. Det är i småföretagen som de nya möjligheterna och de
nya jobben finns. Nyföretagandet måste bli ekonomins spjutspets mot framtiden,
sägs det vidare.
Om man skall ta till vara utvecklingskraften och mångfalden hos småföretagen
och underlätta nyetableringar fordras enligt regeringen att politiken inriktas
på att skapa goda generella förutsättningar. Det innebär att en rad olika
politikområden, såsom konkurrens-, skatte- och arbetsmarknadspolitik, kommer
att utgöra viktiga komponenter i en ny småföretagspolitik. Inriktningen på
generella åtgärder innebär också att de näringspolitiska branschstöden skall
avvecklas och att övriga selektiva åtgärder skall begränsas till de mest
strategiska områdena.
Den omläggning av småföretagspolitiken som regeringen förordar innefattar
följande:
Rättssäkerheten förbättras bl.a. genom att äganderätten och näringsfriheten
skrivs in i grundlagen.
En effektiv konkurrens skapas i privat och offentlig verksamhet.
Skattetrycket sänks.
En effektiv riskkapitalmarknad för småföretag skapas.
Lagar och andra regler på olika områden förenklas och tas om möjligt bort.
Nyetablering och Europakontakter underlättas.
De tre oppositionspartierna redovisar i motionerna 1991/92:N12 (s),
1991/92:N16 (nyd) och 1991/92:N13 (v) sina synpunkter på regeringens
småföretagspolitik.
Den nya småföretagspolitik som den borgerliga regeringen föreslår fyller
enligt motion 1991/92:N12 (s) inte de krav som bör ställas på en effektiv
småföretagspolitik. Propositionen går ut på, i de fall det finns konkreta
förslag, en avrustning av småföretagspolitiken i ett läge då denna behöver
förstärkas, säger motionärerna. I huvudsak hänvisas i propositionen till
förslag som har lagts fram i andra sammanhang och till aviserade åtgärder.
Tidigare riktade insatser ersätts av s.k. generella stimulanser, varvid
skattepolitiken ses som ett huvudinslag. Oavsett hur man bedömer effekterna av
regeringens förslag kan det förutses, menar motionärerna, att det kommer att
uppstå ett vakuum innan de föreslagna åtgärderna får genomslag. Mot denna
bakgrund yrkas avslag på propositionen. I motionen skisseras riktlinjer för hur
småföretagspolitiken i stället borde utformas på de olika områden som tas upp i
propositionen. Detta redovisas i det följande under resp. rubrik.
Ny Demokrati sympatiserar med propositionens anda, sägs det i motion
1991/92:N16, men har förslag till åtgärder som skulle göra det möjligt att nå
de uppsatta målen snabbare. De förslag som läggs fram i motionen rör dels
skatteområdet, dels arbetsmarknadsområdet. Yrkandena på det förstnämnda området
har av näringsutskottet överlämnats till skatteutskottet för behandling i
anslutning till proposition 1991/92:60 om skattepolitik för tillväxt.
Motionärernas förslag på arbetsmarknadsområdet redovisas i det följande.
Regeringens proposition om en ny småföretagspolitik ger vid första påseendet
ett fylligt intryck men visar sig vid närmare studium vara ett slarvigt
komponerat hopkok av nyliberal ideologi med få konkreta förslag till beslut,
heter det i motion 1991/92:N13 (v). I motionen yrkas avslag på propositionens
samtliga förslag, dvs. såvitt här är i fråga förslagen om ändrade riktlinjer
för utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens finansieringsverksamhet och för
ägandet av riskkapitalbolagen.
I det följande redovisar utskottet propositionens bedömningar och förslag på
olika områden och i anslutning härtill de yrkanden och kommentarer som har
gjorts i motionerna. Utskottet anser emellertid att riksdagen nu bör ta
ställning endast beträffande de områden där direkta förslag har lagts fram i
propositionen. Bedömningen av åtgärder som regeringen har aviserat bör enligt
utskottets mening få anstå till dess att konkreta förslag föreligger.
Äganderätt och näringsfrihet m.m.
I propositionen (avsnitt 4) aviseras tillsättandet av en parlamentarisk
kommitté med uppdrag att utreda frågan om grundlagsskydd för äganderätten och
näringsfriheten samt den s.k. negativa föreningsrätten. Utredningsarbetet skall
vara färdigt i sådan tid att ett förslag till grundlagsändringar kan föreläggas
riksdagen under december månad 1993.
Den svenska regeringsformen ger enligt regeringen ett avsevärt sämre uttryck
för den enskilda äganderättens princip än grundlagarna i många andra länder.
Den enskilda äganderätten skyddas i den europeiska konventionen om de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. Sverige har anslutit sig till
konventionen men fällts för brott mot den.
Näringsfriheten är i dag i olika avseenden kringskuren av monopol,
auktorisationskrav, etableringskontroll, särskilda bidragsbestämmelser och
andra regleringsåtgärder, sägs det vidare i propositionen. Ett avgörande steg
för att öka blivande företagares och övriga investerares tilltro till
statsmakternas vilja att slå vakt om ett marknadsekonomiskt system är att i
grundlag skydda näringsfriheten.
Rätten att stå utanför en förening är enligt propositionen ingen självklarhet
i Sverige. Det förekommer exempelvis att svårigheter uppstår för arbetsgivare
som önskar anställa någon som inte är fackligt ansluten.
En förstärkning av grundlagsskyddet på dessa tre punkter bedömer regeringen
vara av stor betydelse för att utvecklingen mot ett ökat antal små och
medelstora företag i vårt land skall underlättas.
Det finns inga skäl för att grundlagsfästa äganderätten, näringsfriheten och
den negativa föreningsrätten, anförs det i motion 1991/92:N12 (s). Riksdagens
lagstiftningsmakt har sedan 1920-talet stått under demokratisk kontroll. Någon
ytterligare stimulans av småföretagspolitiken vinns inte med grundlagsskydd,
säger motionärerna. Däremot är det risk att det innebär ett för svenskt
statsskick främmande inslag, nämligen en ökning av domstolars överprövning av
politiska beslut.
Frågan om grundlagsskydd för den negativa föreningsrätten berörs också i
motion 1991/92:N9 (s). Där sägs att såväl den positiva som den negativa
föreningsrätten redan är reglerad i grundlag (2 kap. 1 och 2 §§
regeringsformen). Motionärerna riktar en rad invändningar mot regeringens
förslag och menar att dessa är ett led i en dogmatisk politik som innebär att
man vill försvaga de fackliga organisationerna. Om frågan trots allt skulle bli
föremål för utredning måste, anser de, självfallet också den positiva
föreningsrätten omfattas av utredningens uppdrag.
Ärenden som rör grundlagarna hör till konstitutionsutskottets
beredningsområde. Enligt vad näringsutskottet har erfarit kommer
konstitutionsutskottet att våren 1992 behandla motionsyrkanden om
grundlagsskydd för bl.a. äganderätt, näringsfrihet och negativ föreningsrätt.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande till näringsutskottet tagit upp
frågan om grundlagsskydd för den negativa föreningsrätten. I enlighet med den
princip för behandling av propositionen jämte motioner som utskottet har
angivit i det föregående anser utskottet att riksdagen inte nu bör ta ställning
i frågan. De aktuella motionerna avstyrks därmed i berörda delar.
Effektivare konkurrens
En grundförutsättning för en dynamisk tillväxt i ekonomin och ett
småföretagsvänligt klimat är enligt propositionen (avsnitt 5) att konkurrensen
fungerar tillfredsställande. Regeringen anmäler sin avsikt att under våren 1992
lägga fram en proposition med förslag till en ny, förstärkt konkurrenspolitik.
Förslagen skall omfatta bl.a. skärpt konkurrenslagstiftning med sikte på ett
ikraftträdande den 1 juli 1992, ytterligare avreglering samt lagändringar som
öppnar möjligheter för konkurrens i den offentliga sektorn. Förslag om en ny
central konkurrensmyndighet skall läggas fram i 1992 års budgetproposition.
I motion 1991/92:N12 (s) sägs att man delar den borgerliga regeringens
uppfattning att förslag till ny konkurrenslag bör föreläggas riksdagen med
utgångspunkt i de förslag som har framlagts av den konkurrensutredning som den
socialdemokratiska regeringen tillsatte. Av vikt är att i detta sammanhang de
kooperativa företagens särskilda problem uppmärksammas, anförs det.
Avsnittet om en skärpt konkurrenspolitik i propositionen innehåller inget
förslag som riksdagen nu har att ta ställning till. Regeringen har som nämnts
tillkännagivit att den avser att återkomma med konkreta förslag i
budgetpropositionen 1992 och i en särskild proposition under våren 1992. I
enlighet med tidigare uttalad princip anser utskottet att riksdagen inte nu bör
ta ställning i denna fråga.
Effektivare riskkapitalmarknad
Tillgången på riskkapital för små och medelstora företag behöver enligt
regeringens bedömning öka väsentligt. En effektiv riskkapitalmarknad för
småföretag utan statlig inblandning bör successivt byggas upp genom generellt
inriktade åtgärder, anförs det i propositionen (avsnitt 7). Det är därvid av
stor vikt att möjligheterna att tillskapa nya skattestimulanser för teknik- och
innovationsföretag blir belysta. Ett arbete med denna inriktning skall
påbörjas.
På grundval av ett riksdagsbeslut våren 1990 (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30)
har under år 1991 bildats sex regionala riskkapitalbolag. Ägare till dessa
bolag är dels stiftelsen Småföretagsfonden, dels utvecklingsfonderna i resp.
region. Stiftelsen Norrlandsfonden är delägare i det nordligast placerade
bolaget. Den långsiktiga finansieringen av riskkapitalbolagen är tänkt att ske
genom överföringar av 600 milj.kr. från utvecklingsfonderna, huvuddelen av de
1000 milj.kr. som Småföretagsfonden enligt riksdagsbeslut våren 1990 får från
allmänna pensionsfonden för detta ändamål och 200 milj.kr. från
Norrlandsfonden. Utvecklingsfonderna har också, mot bakgrund av detta
riksdagsbeslut, förbundit sig att betala in 1 miljard kronor av sina lånemedel
till statskassan.
Stiftelsen Småföretagsfonden inrättades år 1984 (1983/84:135, NU1983/84:42).
Därvid överfördes 100 milj.kr. som stiftelsekapital till fonden från allmänna
pensionsfonden. År 1987 (prop. 1986/87:74, NU1986/87:30) tillfördes fonden
ytterligare 100 milj.kr. Våren 1990 beslöt riksdagen (prop. 1989/90:88,
1989/90:NU30) att Småföretagsfonden under en femårsperiod med början år 1990
skulle tillföras ytterligare 1miljard kronor -- 200 milj.kr. per år.
Regeringen har i propositionen om avveckling av löntagarfonderna (prop.
1991/92:36) angett att de återstående 600 milj.kr. som under åren 1992--1995
skulle ha tillförts Småföretagsfonden skall utbetalas till stiftelsen under år
1992. Syftet med Småföretagsfonden är att den skall bidra till att med
riskkapital finansiera små och medelstora företag. Regeringen fastställer
stadgarna och utser styrelse.
I propositionen sägs beträffande Småföretagsfonden att den tills vidare bör
kunna finnas kvar; senare bör den dock avvecklas. Stiftelsens medel bör tills
vidare förvaltas av Företagskapital AB, som bedriver riskkapitalverksamhet och
ägs gemensamt av staten och ett antal banker.
Utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens ägarandelar i riskkapitalbolagen
bör enligt propositionen så snart som möjligt avyttras. Regeringen avser att
senare ta upp överläggningar med utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden i
syfte att åstadkomma sådana förändringar.
Utan hinder av att riskkapitalbolagens ägarförhållanden avses bli ändrade bör
enligt regeringens mening bolagen drivas vidare enligt hittillsvarande
riktlinjer. Bolagens verksamhet utgör en komplettering till det ökade utbud av
privat riskkapital som regeringen förväntar sig. Regeringen räknar med att det
privata ägandet i bolagen på sikt kan komma att öka väsentligt.
Utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet enligt föreskrifter i
förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond.
De kan lämna lån, garantier och s.k. utvecklingskapital. För samtliga
finansieringsformer gäller att risknivån är så hög att banker och andra privata
kreditinstitut inte är beredda att medverka.
Utvecklingsfondernas samlade kapital för finansieringsändamål uppgick den 1
januari 1991 till ca 2800 milj.kr. Utvecklingsfonderna har -- i enlighet med
av riksdagen fastlagda riktlinjer (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30) -- förbundit
sig att under en femårsperiod med början år 1991 betala in sammanlagt
1miljard kronor till staten, med en jämn fördelning över femårsperioden.
Vidare har utvecklingsfonderna förbundit sig att under en sjuårsperiod placera
600 milj.kr. i de sex riskkapitalbolagen.
I propositionen sägs att -- med hänsyn till bl.a. kommande förändringar på
riskkapitalmarknaden -- de 600 milj.kr. som utvecklingsfonderna skulle ha
placerat i de regionala riskkapitalbolagen på sikt bör betalas in till staten.
Överläggningar med utvecklingsfonderna samt med landstingen och berörda
kommuner i denna fråga aviseras. Frågan om inbetalningar från
utvecklingsfonderna till staten behandlades första gången av riksdagen våren
1987 (NU 1986/87:30).
Stiftelsen Norrlandsfonden bedriver sedan början av 1960-talet
finansieringsverksamhet i främst de fyra nordligaste länen. Verksamheten är
inriktad på små och medelstora företag. Regeringen fastställer fondens stadgar
och utser dess styrelse. Fondens balansomslutning uppgår till ca 500 milj.kr.
Fonden har -- mot bakgrund av riksdagens beslut våren 1990 -- förbundit sig att
placera 200 milj.kr. i det nordligaste riskkapitalbolaget.
Regeringen anmäler i propositionen sin avsikt att ta upp överläggningar med
Norrlandsfonden om att de 200 milj.kr. som fonden skulle ha satsat i det
nordligaste riskkapitalbolaget i stället skall betalas in till staten. I övrigt
anser regeringen att fonden tills vidare bör kunna fortsätta med sin
finansieringsverksamhet.
I propositionen sägs slutligen att regeringen avser att återkomma med förslag
om småföretagens riskkapitalförsörjning, t.ex. i form av villkorslån av
liknande slag som finns i Tyskland (Eigenkapitalhilfeprogramm -- EKH-lån).
Samtidigt avser regeringen att lämna förslag om avveckling av nuvarande former
för riskkapitaltillförsel t.ex. genom utvecklingsfonderna.
I motion 1991/92:N12 (s) yrkas avslag på propositionens förslag. Motionärerna
delar inte regeringens uppfattning att nu existerande former av
riskkapitalförsörjning skall begränsas och i vissa avseenden upphöra. I vilken
mån skattelättnader i större utsträckning skall användas måste bedömas mot
bakgrund av det totala skattesystemets utformning och behovet av att
välfärdssamhället finansieras solidariskt och rättvist. Socialdemokraterna har
sedan lång tid accepterat skattefördelar för företagen så länge dessa inneburit
att företagen har stärkt sin egen kapitalbas.
I motionen sägs vidare att Småföretagsfonden, som har byggts upp som en del
av löntagarfondssystemet, bör finnas kvar. En tillfredsställande ekonomisk
tillväxt är en förutsättning för pensionssystemets funktion. Det är därför
naturligt, menar motionärerna, att en del av de fondmedel som skall säkerställa
detta system används för att utveckla den nya företagsamhet som är en
förutsättning för den ekonomiska tillväxten. Motionärerna har ingen invändning
mot att fonden fortsättningsvis förvaltas av Företagskapital.
Beträffande riskkapitalbolagen noteras i motionen att tre av de partier som
ingår i regeringen har ändrat uppfattning i fråga om riskkapitalbolagens värde
och numera -- till skillnad från tidigare -- anser att dessa bolag skall vara
kvar. Ett av problemen med nyföretagandet i Sverige är enligt närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) att det är dåligt strukturerat, sägs det i
motionen. Det behövs samordning mellan offentlig och privat verksamhet på
området; riskkapitalbolagens koppling till utvecklingsfonderna och
Norrlandsfonden bör därför finnas kvar.
Norrlandsfonden har enligt motionen spelat en viktig regionalpolitisk roll.
Tanken på att 200 milj.kr. av dess kapital skulle betalas in till staten
avvisas av motionärerna.
Motionärerna ställer sig positiva till en fortsatt diskussion av förslag,
t.ex. om EKH-lån, som har lagts fram i NUTEKs rapport (B 1991:4) Att skapa
livskraft. De menar att det är önskvärt att dessa frågor bereds med stor
skyndsamhet och att förslag snarast föreläggs riksdagen. Utvecklingsfonderna
har enligt motionärernas mening spelat en viktig roll för nyföretagandet, i
fråga om råd, biträde och långivning. Socialdemokraterna är emellertid, säger
motionärerna, beredda att i positiv anda pröva förslag om olika låneformer och
om utvecklingsfondernas roll.
Också i motion 1991/92:N13 (v) yrkas avslag på regeringens förslag. Allt fler
larmrapporter kommer från företagarföreningar runt om i landet, sägs det i
motionen; kapitalförsörjningen från bankerna fungerar inte längre.
Utvecklingsfonderna, som har haft till uppgift att dämpa den här typen av
attitydsvängningar hos bankerna, har presenterat en enkät, som bl.a. visar att
av 6000 företag 38 % uppger att försörjningen med riskkapital är deras största
problem. Regeringen vill nu enligt motionärerna frånta utvecklingsfonderna
deras möjligheter att hjälpa småföretag med riskkapital. "Någon form av lån
till eget kapital eller liknande -- -- --" anges i propositionen som ett
alternativ. Motionärerna föreslår i stället för vad de betecknar som oprecisa
skrivningar att riksdagen beslutar att behålla utvecklingsfondernas möjlighet
till utlåning.
Näringsminister Per Westerberg besvarade den 21 november 1991 (RD 1991/92:29)
en interpellation (1991/92:20) om småföretagens riskkapitalförsörjning.
Interpellanten ville ha besked om näringsministern var beredd att ge de
regionala utvecklingsfonderna ekonomiska resurser för fortsatt lokal
långivningsverksamhet. I sitt svar hänvisade statsrådet till att regeringen i
proposition 1991/92:51 har lagt fram en rad förslag som bl.a. syftar till en
effektivare riskkapitalmarknad för småföretagen. Vidare uttalades att
utvecklingsfonderna nu kommer att få bedriva utlåningsverksamhet utifrån ett
mindre kapital och att regeringen på andra sätt kommer att främja
riskkapitalförsörjningen för småföretag. Utvecklingsfonderna angavs även i
fortsättningen komma att ha viktiga uppgifter när det gäller att främja
småföretagens utveckling genom rådgivning, utbildning m.m.
Representanter för näringsdepartementet har inför utskottet lämnat
upplysningar om regeringens syn på hur en effektivare riskkapitalmarknad skall
åstadkommas. Synpunkter på regeringens förslag har redovisats för utskottet av
företrädare för Utvecklingsfondernas VD-råd och i skrivelser från
Landstingsförbundet och Västerbottens handelskammare.
Utskottet anser liksom regeringen att tillgången på riskkapital för små och
medelstora företag måste ökas väsentligt. Detta bör, som regeringen föreslår,
ske successivt genom generellt inriktade åtgärder och utan statlig inblandning.
Förslagen i propositionen ligger i linje med vad företrädare för de borgerliga
partierna i utskottet har förordat i reservationer de två senaste åren i
anslutning till den socialdemokratiska regeringens förslag om
riskkapitalförsörjning.
De farhågor som framförs i motionerna 1991/92:N12 (s) och 1991/92:N13 (v),
att det kan komma att uppstå ett vakuum innan de av regeringen föreslagna
åtgärderna har fått effekt, anser utskottet överdrivna. Genom att
Småföretagsfonden -- i samband med avvecklingen av löntagarfonderna -- i
enlighet med regeringens förslag tillförs de 600 milj.kr. som fonden enligt
tidigare beslut skulle ha fått under perioden 1992--1995 kommer de sex
regionala riskkapitalbolagen att förfoga över ett kapital på 125 milj.kr. per
bolag. Utskottet utgår från att de nya riskkapitalbolagen, i samarbete med
länsstyrelsernas regionalekonomiska enheter, även kommer att medverka vid
finansiering av småföretag i glesbygd. De regionala utvecklingsfonderna,
Norrlandsfonden och riskkapitalbolagen kommer sammanlagt att förfoga över en
större kapitalbas nästa år än innevarande år.
Förslagen om småföretagens riskkapitalförsörjning bör vidare ses i ett större
sammanhang. Regeringen har i en separat proposition (prop. 1991/92:60) lagt
fram förslag till en rad ändringar avseende bl.a. förmögenhetsbeskattningen,
kapitalbeskattningen och arvs- och gåvobeskattningen, vilka alla har stor
betydelse för att underlätta småföretagens riskkapitalförsörjning. Vidare
aviseras i propositionen att regeringen avser att återkomma med förslag om
villkorslån liknande de tyska EKH-lånen och att möjligheterna att skapa nya
skattestimulanser för teknik- och innovationsföretag skall prövas.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionen i här
aktuella delar. Motionerna 1991/92:N12 (s) och 1991/92:N13 (v) avstyrks alltså
i motsvarande delar.
Regelreformering
Regelreformeringen skall beakta de små företagens situation, och reglerna
måste utformas på ett sådant sätt att de lätt kan hanteras av småföretagen,
sägs det i propositionen (avsnitt 9). Regelgivningen skall vara restriktiv och
av hög kvalitet. Vissa regler är nödvändiga -- det gäller bl.a. fundamentala
bestämmelser till skydd för liv, miljö, hälsa och egendom. I propositionen
hänvisas till ett i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 2 s. 47
ff.) presenterat program för god regelkvalitet.
Särskilda resurser kommer enligt propositionen att avsättas inom
näringsdepartementet för bevakning av den samlade regelgivningen mot
näringslivet. Konsekvensanalyser, som särskilt skall belysa effekterna för
småföretag, blir därvid ett normalt inslag. Informationen om EG-rättens
konsekvenser för svenska småföretag kommer att förstärkas.
I propositionen aviseras en översyn av möjligheterna att begränsa
småföretagens uppgiftslämnande till statliga myndigheter för deras
tillsynsverksamhet. Vidare aviseras ett uppdrag till statistiska centralbyrån
att belysa konsekvenserna av att i större utsträckning urvalsundersökningar
används för bl.a. industristatistik och annan företagsstatistik.
I motion 1991/92:N12 (s) sägs att man med stor tillfredsställelse hälsar
regeringens ambition att fortsätta den socialdemokratiska regeringens arbete
med översyn och begränsning av regelgivningen mot näringslivet. Motionärerna
förutsätter dock att detta inte sker genom uppgivande av grundläggande krav i
fråga om hälsa, miljö och social välfärd.
På detta område framläggs i propositionen inga förslag som kräver riksdagens
ställningstagande. Utskottet avstår därför -- som tidigare angetts -- från att
uttala någon uppfattning i frågan.
Arbetsmarknadsfrågor m.m.
I syfte att åstadkomma en väl fungerande arbetsmarknad finns det enligt
regeringens bedömning anledning att se över vissa frågor inom den
arbetsrättsliga lagstiftningen (avsnitt 9). Vissa delar av arbetsrätten är
enligt propositionen av särskild vikt för småföretagen. I propositionen
aviseras att direktiv kommer att ges på en rad områden till utredningen av den
arbetsrättsliga lagstiftningen, vilken den socialdemokratiska regeringen i
augusti 1991 fattade beslut om att tillsätta (dir. 1991:76). Regeringen
redovisar också sina bedömningar avseende arbetsförmedlingsmonopolet och
arbetslöshetsförsäkringen.
Slutligen meddelar regeringen att överväganden om sjuklönereformens utformning
pågår.
Den politik som förespråkas i propositionen avvisas i motion 1991/92:N9 (s).
En sådan politik skulle enligt motionärerna innebära att de fackliga
organisationerna skulle försvagas och arbetsgivarnas ställning stärkas. I
motion 1991/92:N16 (nyd) riktas kritik mot regeringen för att man går för
långsamt fram; förslag lämnas om omedelbar utökning av möjligheterna till
provanställning. De aviserade direktiven till utredningen om den
arbetsrättsliga lagstiftningen avvisas i motion 1991/92:N14 (v), eftersom de
anses syfta till att försvaga både den anställdes och de fackliga
organisationernas rättsliga position.
Näringsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att avge
yttrande över de delar av propositionen som rör arbetsmarknadsfrågor jämte
motioner. Arbetsmarknadsutskottet har i yttrande 1991/92:AU2y, vilket har
fogats till detta betänkande som bilaga, behandlat de frågor som tagits upp i
propositionens avsnitt 9 om arbetsmarknadsfrågor, med undantag av
sjuklönereformen. I yttrandet redovisas relativt utförligt gällande
bestämmelser, regeringens aviserade förslag och motsvarande motionsyrkanden.
Arbetsmarknadsutskottet ställer sig bakom de bedömningar som redovisas i
propositionen. Företrädarna för socialdemokraterna resp. Ny Demokrati har i
avvvikande meningar anslutit sig till de yrkanden som framförts i motioner från
resp. parti. Vänsterpartiets suppleant har avgett en meningsyttring till stöd
för yrkandena i motion 1991/92:N14 (v).
Näringsutskottet intar som tidigare nämnts den generella ståndpunkten att
riksdagen inte bör ta ställning i sak till sådana avsnitt i propositionen där
regeringen endast aviserar framtida åtgärder. I konsekvens med detta anser
utskottet att riksdagen inte nu bör fatta något beslut i de berörda
arbetsmarknadsfrågorna. Motionerna 1991/92:N9 (s), 1991/92:N16 (nyd) och
1991/92:N14 (v) avstyrks därmed i berörda delar.
Vad gäller frågan om sjuklönereformens utformning vill utskottet anföra
följande.
Den 1 januari 1992 träder lagen (1991:1047) om sjuklön i kraft. De nya
reglerna innebär att arbetsgivaren skall svara för utbetalning av sjuklön till
sina anställda under de första 14 dagarna av en sjukperiod. För att
arbetsgivarna skall kompenseras för kostnaderna för sjuklönen har
arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen sänkts med 1,9 procentenheter.
Småföretag ges möjligheter att teckna en försäkring mot onormalt höga
sjuklönekostnader. I propositionen nämns överväganden om en ytterligare
sänkning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen. Vidare sägs att
regeringen avser att noga följa kostnadsutvecklingen vad gäller arbetsgivarnas
utgifter för sjuklönen.
I motion 1991/92:N16 (nyd) krävs att den i anslutning till sjuklönereformen
aviserade försäkringsmöjligheten för småföretag snabbt kommer till stånd och
får en sådan utformning att småföretagens villkor inte försämras.
Regeringen har sedermera i proposition 1991/92:72 lagt fram förslag om en
ytterligare minskning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen från
tidigare beslutade 8,2 % av avgiftsunderlaget till 7,8 %, dvs. med 0,4
procentenheter utöver tidigare beslutade 1,9 procentenheter. Nya beräkningar
som gjorts har visat att den kortvariga sjukfrånvaron inte förväntas minska
lika mycket under år 1992, som man tidigare bedömde skulle bli fallet, vilket
motiverar den ytterligare minskningen med 0,4 procentenheter.
Enligt lagen om sjuklön ges en möjlighet för arbetsgivare, vars sammanlagda
lönekostnader under ett kalenderår inte beräknas överstiga 60 gånger det för
året gällande basbeloppet (småföretagare), att försäkra sig hos den allmänna
försäkringskassan för kostnader för sjuklön. I en motion (m, fp, c, kds) som
riksdagen skall behandla i december i anslutning till proposition 1991/92:72
yrkas att gränsen för möjlighet till återförsäkring skall höjas från 60
basbelopp till 90 basbelopp.
Frågor om sjukförsäkringssystemet tillhör socialförsäkringsutskottets
beredningsområde. I enlighet med den tidigare angivna principen för
behandlingen av propositionen -- att riksdagen bör ta ställning endast i de
fall då direkta förslag framläggs i propositionen -- avstyrker näringsutskottet
den nu aktuella motionen i berörd del.
Europafrågor
Under rubriken Europafrågor (avsnitt 10) redovisar regeringen -- utan att
framlägga några förslag -- sin bedömning av vilken betydelse ett EES-avtal och
ett senare EG-medlemskap kommer att få för de små och medelstora företagen.
Dessa företag får enligt regeringen helt nya förutsättningar att expandera
internationellt. EGs småföretagsprogram ger småföretagen möjlighet till
samverkan med andra småföretag inom EG.
I propositionen sägs att de regionala utvecklingsfondernas EG-insatser bör
vidareutvecklas i samverkan bl.a. med NUTEK och Sveriges exportråd. Vidare sägs
att små teknikbaserade företag bör ges bättre möjligheter att delta i
forsknings- och utvecklingssamarbetet EUREKA och att Stiftelsen Sveriges
teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet (STATT) i ökad utsträckning bör arbeta
med teknikuppdrag från småföretagare.
Främjande av nyetableringar
Regeringen redovisar i propositionen sin bedömning av hur nyetableringar av
företag bör främjas (avsnitt 11). Där sägs att näringspolitiska organ på
central och regional nivå, i samverkan med kommunerna, företagens
organisationer, banker m.fl., bör bedriva ett intensivt arbete med rådgivning
och utbildning riktad till företagsetablerare.
Vidare aviseras att förslag kommer att läggas fram att patent- och
registreringsverket (PRV) utses till huvudman och ges totalt ansvar för
verksamheten med registrering av handelsbolag och ekonomiska föreningar. Ett
rikstäckande, enhetligt och med PRVs aktiebolagsregister samordnat register
över handelsbolag och ekonomiska föreningar avses införas successivt från
mitten av år 1993 till slutet av år 1995. PRVs verksamhet med handels- och
föreningsregistren avses finansieras via avgifter, som PRV uppbär. Avgifterna
skall täcka kostnaderna för verksamheten. PRV anges komma att få ansvara för
att nyföretagare fortsättningsvis får god information och service vid kontakter
med handelsbolags- och föreningsregistren.
Skrivelser med kritiska synpunkter på det aviserade förslaget att PRV skall
överta ansvaret för verksamheten med registrering av handelsbolag och
ekonomiska föreningar från länsstyrelserna har tillställts utskottet av
länsstyrelsen i Östergötlands län och länsstyrelsen i Jämtlands län.
Statskontoret har haft regeringens uppdrag att överväga och föreslå
förändringar av länsstyrelsernas verksamhet med registrering av handelsbolag
och ekonomiska föreningar. I en rapport (1991:11) föreslås bl.a. att PRV utses
som ny huvudman. Enligt vad utskottet erfarit kommer PRV att i början av år
1992 få ett regeringsuppdrag att genomföra visst kompletterande
utredningsarbete. Efter sedvanlig remissbehandling planeras en proposition
kunna läggas fram till hösten 1992.
Eftersom propositionen inte innehåller några direkta förslag som kräver
riksdagens ställningstagande och eftersom några motioner inte har väckts i
frågan, finns det, menar utskottet, ingen anledning för riksdagen att nu uttala
någon ståndpunkt.
Riksdagens revisorers förslag om näringspolitiken
Riksdagens revisorer har lagt fram förslag på två områden inom
näringspolitiken -- utredningsverksamheten och genomförandet av
näringspolitiska program (förs. 1991/92:12). Till grund för förslagen ligger
granskningar som har initierats av revisorerna och som har redovisats i två
rapporter (1990/91:3, 1990/91:8). Inga motioner har väckts med anledning av
förslagen.
Beträffande utredningsverksamheten föreslås en effektivisering främst genom
att beställarfunktionen stärks både hos regeringskansliet och hos riksdagen.
Sammanfattningsvis lägger revisorerna fram följande förslag:
att regeringen för riksdagen redovisar resultaten av den översyn av
beställarkompetensen vid industridepartementet [dvs. numera
näringsdepartementet] som för närvarande görs och därvid redovisar vilka
ytterligare resurser som framöver kommer att avsättas för hantering av
utredningar och resultatuppföljningar inom departementet,
att regeringen redovisar för riksdagen på vilka sätt NUTEKs utredningsplan
kommer att knytas till den nya budgetmodellen och dess krav på
resultatuppföljningar,
att regeringen initierar årliga konferenser om näringspolitiska utredningar
och för riksdagen redovisar resultatet av dessa,
att riksdagen uppmärksammar riksdagsutredningen på frågan om riksdagen bör
ges ytterligare resurser för att beställa egna utredningar.
Beträffande de näringspolitiska programmen konstaterar revisorerna att det
ekonomiska utbytet av dem hittills har varit magert. För framtiden föreslås att
insatserna koncentreras till färre program och myndigheter, att stora
samverkansprogram undviks och att målformulering och utvärdering poängteras.
Sammanfattningsvis framläggs följande förslag:
att de näringspolitiska insatserna koncentreras till färre myndigheter och
betydligt färre program och att man undviker att skapa nya myndigheter för att
genomföra dessa program,
att informationen om pågående näringspolitiska program förbättras,
att regeringen vid utformningen av den framtida näringspolitiken beaktar de
synpunkter som revisorerna framfört om de begränsningar samverkan har som
näringspolitiskt medel,
att regeringen ser till att de omständigheter som talar för att en större
samverkanssatsning skulle kunna fungera är ordentligt belysta inför beslut om
inrättande av nya större program,
att regeringen tydligare uttalar sig om befogenheter m.m. i
samordningssatsningar,
att regeringen låter utreda möjligheterna till sanktioner i fall då t.ex. ett
företag inte håller de avtal som slutits,
att ett principiellt riksdagsbeslut fattas om riktlinjer för hur man bl.a.
skall ställa upp mål och utvärdera program i enlighet med vad som sägs under
punkt 2.3.5 i skrivelsen [innebärande bl.a. att utvärderingsmöjligheterna skall
beaktas vid målformuleringen, att programmen skall vara tidsbegränsade och
möjliga att avbryta, att styrelser och verkställande direktörer skall
representera sakkunskap, att redan befintliga organ utnyttjas där så kan ske,
att det skall finnas en utvärderingsplan],
att regeringen ålägger NUTEK att i högre utsträckning utvärdera program i
kontakt med forskare, som kopplas in redan vid starten av programmen,
att regeringen snarast initierar ytterligare utvärderingar av de
näringspolitiska programmen och redovisar en analys av dessa utvärderingar för
riksdagen.
Utskottet har inget att erinra mot vad riksdagens revisorer föreslår.
Förslagen tillstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1.beträffande grundlagsskydd för äganderätt, näringsfrihet och den negativa
föreningsrätten
att riksdagen avslår motion 1991/92:N9 yrkande 1 och motion 1991/92:N12
yrkande 2 i ifrågavarande del,
2. beträffande utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens
finansieringsverksamhet och ägandet av riskkapitalbolagen m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:51 momenten 2 och 3 och med
avslag på motion 1991/92:N12 yrkandena 1 och 2, båda i denna del, och motion
1991/92:N13 yrkande 2 godkänner de i propositionen (avsnitt 7) angivna
riktlinjerna för
a) de regionala utvecklingsfondernas och Stiftelsen Norrlandsfondens
finansieringsverksamhet,
b) ägandet av de regionala riskkapitalbolagen,
res. (s)
men. (v)
3. beträffande arbetsmarknadsfrågor
att riksdagen avslår motion 1991/92:N9 yrkandena 2--4, motion 1991/92:N14 och
motion 1991/92:N16 yrkandena 4 och 5,
4. beträffande sjuklönereformen
att riksdagen avslår motion 1991/92:N16 yrkande 3,
5. beträffande näringspolitisk utredningsverksamhet och näringspolitiska
program
att riksdagen med anledning av riksdagens revisorers förslag (förs.
1991/92:12)
1. som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört med
anledning av den genomförda granskningen av dels den statliga näringspolitiska
utredningsverksamheten, dels genomförandet av näringspolitiska program,
2. uppdrar åt talmanskonferensen att fästa den av talmanskonferensen hösten
1990 tillsatta riksdagsutredningens uppmärksamhet på vad revisorerna har anfört
i fråga om förstärkning av riksdagens utredningsresurser.
Stockholm den 10 december 1991
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Axel Andersson (s), Birgitta
Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m),
Reynoldh Furustrand (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Leif
Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo
Bernhardsson (s) och Gudrun Norberg (fp).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.
Reservation
Utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens finansieringsverksamhet och ägandet
av riskkapitalbolagen m.m. (mom. 2)
Axel Andersson, Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom regeringen att småföretagens riskkapitalförsörjning
behöver förbättras. Detta bör dock inte ske på det sätt som föreslås i
propositionen, genom begränsningar och avvecklingar av hittills använda medel
och institutioner innan alternativ har kunnat skapas.
Riksdagen bör således -- som krävs i motionerna 1991/92:N12 (s) och
1991/92:N13 (v) -- avvisa propositionens förslag i denna del. Vad gäller
Småföretagsfonden -- som har byggts upp som en del av löntagarfondssystemet --
anser utskottet att den bör finnas kvar. Det är naturligt att en del av
allmänna pensionsfondens medel används för att utveckla den nya företagsamhet
som är en förutsättning för en tillfredsställande ekonomisk tillväxt, vilken i
sin tur är en förutsättning för pensionssystemets funktion. Beträffande
riskkapitalbolagen vill utskottet framhålla att dessa -- med den ägarstruktur
som de enligt riksdagsbeslutet våren 1990 var tänkta att få -- har en viktig
funktion att fylla genom att ge möjlighet till en sammanknytning av privata och
offentliga intressenter. Därför bör kopplingen till de regionala
utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden finnas kvar.
Norrlandsfonden har spelat en viktig regionalpolitisk roll för de fyra
nordligaste länen. Utskottet vänder sig bestämt mot regeringens avsikt att -- i
dagens läge med tilltagande regional obalans och ökande arbetslöshet -- ta upp
överläggningar med Norrlandsfonden i syfte att medel skall dras in till staten
från fonden.
Utvecklingsfonderna har varit av betydelse för nyföretagandet. Det finns
därför anledning att slå vakt om fonderna som en viktig resurs för
nyföretagandet, vad gäller råd, biträde och långivning. Utskottet är emellertid
berett att i positiv anda pröva förslag från regeringen om olika låneformer och
i samband med det fondernas framtida roll. Så länge konkreta regeringsförslag
inte föreligger finns det ingen anledning för riksdagen att uttala sig om
fondernas framtida verksamhet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet propositionen i berörda
delar och tillstyrker motionerna 1991/92:N12 (s) och 1991/92:N13 (v) i
motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens
finansieringsverksamhet och ägandet av riskkapitalbolagen m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N12 yrkandena 1 och 2, båda i
denna del, och motion 1991/91:N13 yrkande 2
dels avslår de i proposition 1991/92:51 momenten 2 och 3,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, vilket inte
företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
I allt väsentligt instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservationen
till detta betänkande.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1991/92:AU2y
Bilaga
Arbetsmarknadsfrågor
Till näringsutskottet
Näringsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik och över motioner
väckta med anledning av propositionen, såvitt avser arbetsmarknadsfrågor. Dessa
frågor behandlas huvudsakligen i propositionens avsnitt 9.1--7. Motionerna med
anledning av frågorna är 1991/92:N9 av Mona Sahlin m.fl. (s), 1991/92:N14 av
Karl-Erik Persson m.fl. (v) och 1991/92:N16 av Ian Wachtmeister och Bengt
Dalström (nyd), yrkandena 4 och 5. I yttrandet kommer utskottet också in på
frågan om den s.k. negativa föreningsrätten. I propositionens avsnitt 4 anförs
att en kommitté bör ges i uppdrag att utreda frågan om grundlagsskydd för bl.a.
den negativa föreningsrätten. Med anledning av detta begärs ett
tillkännagivande i den nyssnämnda s-motionen.
Bakgrund
Den arbetsrättsliga lagstiftningen
Sedan mitten av 1980-talet har det i riksdagen återkommande framställts krav
från de borgerliga partierna om en mera genomgripande översyn av den
arbetsrättsliga lagstiftningen. Motionerna har avslagits med hänvisning till
att det funnits en bred uppslutning kring huvudtankarna i den arbetsrättsliga
lagstiftningen. Det har varit utskottets uppfattning att utvecklingen inom
lagstiftningen och inom avtalsområdet varit till gagn för såväl arbetstagarna
som näringslivet och samhället i dess helhet. Man har också beaktat att lagarna
i viktiga delar består av ganska allmänt hållna grundregler som kan jämkas och
utvecklas genom avtal, så att tillämpningarna kan anpassas till bransch- eller
arbetsplatsförhållanden.
Hösten 1990 framförde emellertid utskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande 1990/91:AU6 Medbestämmande i arbetslivet att vissa förhållanden nu
gjorde det naturligt att väcka frågan om en mer allmän översyn av den
arbetsrättsliga lagstiftningen. Utskottet utgick från att regeringen skulle
inleda ett sådant översynsarbete med beaktande av de allmänna synpunkter som
utskottet anlagt utan något initiativ från riksdagens sida.
Den 15 augusti innevarande år beslutade den tidigare socialdemokratiska
regeringen att en kommitté skulle tillkallas för att göra en översyn av
medbestämmandelagen och den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt
(dir. 1991:76). Förutom mera övergripande frågeställningar tar direktiven upp
vissa frågor på medbestämmandelagens, anställningsskyddets och
förtroendemannalagens område som bör belysas eller undersökas särskilt av
utredningen. Enligt direktiven bör uppdraget slutföras före utgången av 1993.
Arbetsmarknadsutskottet har nyligen behandlat ett stort antal motioner från
den allmänna motionstiden vid föregående riksmöte. I dessa motioner redovisade
moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centern sin syn på
behovet av förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Förslag fanns
också från vänsterpartiet och miljöpartiet de gröna liksom från enskilda
motionärer. I sitt av riksdagen godkända betänkande (1991/92:AU1 Medbestämmande
och anställningsskydd m.m.) ser utskottet med stor tillfredsställelse på att en
bred översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen nu kommer till stånd.
Utskottet utgår i betänkandet från att regeringen ger det fortsatta arbetet en
inriktning som ligger i linje med de synpunkter, uppslag och konkreta förslag
som kommit till uttryck i de borgerliga parti- resp. kommittémotionerna.
Eftersom någon åtgärd från riksdagens sida därför inte kunde anses behövlig
avstyrktes dessa motioner.
Socialdemokraterna reserverade sig i fråga om motiveringen och konstaterade
att de borgerliga motionernas allmänna krav om översyn blivit tillgodosedda
genom s-regeringens direktiv. Med hänvisning till skiljaktigheterna i synen på
inriktningen av översynsarbetet borde motionerna i övrigt inte föranleda någon
åtgärd enligt reservanterna.
Arbetsförmedlingsmonopolet
Den i dag gällande lagen med vissa bestämmelser om arbetsförmedling antogs
1935. Lagen grundar sig på en ILO-konvention som i princip förbjuder privat
arbetsförmedling som drivs i förvärvssyfte. Så länge som Sverige är bundet av
denna konvention kan inte privat vinstsyftande arbetsförmedling tillåtas utom i
vissa undantagfall. En medlemsstat som ratificerat konventionen är bunden för
tioårsperioder. Efter varje sådan period kan staten inom ett år säga upp
konventionen. Om så ej sker uppstår bundenhet för en ny tioårsperiod. En
uppsägning träder i kraft ett år efter det att den registrerats hos ILO.
En fråga med anknytning till arbetsförmedlingslagen är i vad mån s.k.
uthyrning av arbetskraft, t.ex. genom skrivbyråer, skall anses som
arbetsförmedling och därmed vara straffbar i den mån verksamheten sker i
förvärvssyfte. I rättspraxis har
i flera fall sådan verksamhet ansetts som olaga arbetsförmedling och lett till
straffrättslig påföljd.
Riksdagen antog i våras (prop. 1990/91:124, AU20, rskr. 304) en ny lag (SFS
1991:746) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Lagen
innebär att uthyrning av arbetskraft bryts ut ur arbetsförmedlingsbegreppet och
legaliseras. Vissa regler uppställs dock för den som hyr ut eller hyr in
arbetskraft. Det principiella förbudet mot privat arbetsförmedling i
förvärvssyfte bibehålls, men undantag görs i lagen för viss artistverksamhet
och för s.k. head-hunting avseende personer som skall ha företagsledande
ställning, vilket kan tillåtas efter beslut av AMS. Därutöver utvidgas
möjligheterna att bedriva sådan icke förvärvssyftande arbetsförmedling som
parterna inom ett avtalsområde är överens om. Den nya lagen skall träda i kraft
den 1 januari 1992.
Arbetslöshetsförsäkringen
Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är frivillig. Försäkringen handhas av
de erkända arbetslöshetskassorna, som står under tillsyn av AMS. Det stora
flertalet medlemmar är kollektivt anslutna till kassan genom närstående
intresseorganisationer (fackförbund eller företagarorganisationer).
Ungefär 80 % av de förvärvsverksamma omfattas av försäkringen.
Förslag om en obligatorisk försäkring har lagts fram flera gånger under
1900-talet, senast av ALF-utredningen i slutet av 1970-talet. Förslagen har
inte genomförts. Sedan lång tid har det gjorts framställningar i ämnet genom
motioner i riksdagen från de borgerliga partierna.
Propositionen och motionerna
Allmän inriktning
Enligt proposition 51 skall den nya småföretagspolitiken ha som huvudsakligt
innehåll bl.a. att lagar och andra regler på olika områden förenklas och om
möjligt tas bort. Som exempel nämns (avsnitt 3.5) att småföretagaren och de
anställda ofta på ett enkelt och informellt sätt kan lösa olika problem, vilket
enligt propositionen bör beaktas vid utformningen av den arbetsrättsliga
lagstiftningen.
I avsnitt 9 redovisar regeringen mer konkret sin bedömning att det finns
anledning att se över vissa frågor inom den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det
framhålls att vissa delar av arbetsrätten är av särskild vikt för småföretagen.
I utredningsarbetet avseende den arbetsrättsliga lagstiftningen skall ges
direktiv om att vissa frågor skall behandlas med förtur och avslutas hösten
1992. Det gäller vidgad möjlighet till provanställning, förbud mot blockad
av företag utan anställda och avskaffande av den fackliga vetorätten vid
entreprenader. I det kommande utredningsarbetet skall enligt propositionen även
frågor om turordning vid uppsägning och arbetsrättsliga skadestånd ingå.
Regeringen tar i detta avsnitt även upp arbetsförmedlingsmonopolet och
arbetslöshetsförsäkringen.
Socialdemokraterna motsätter sig enligt sin kommittémotion N9 av Mona Sahlin
m.fl. den aviserade regeringspolitiken som de menar innebär att de fackliga
organisationerna skall försvagas och arbetsgivarnas ställning stärkas.
Förslagen medför enligt motionärerna minskat anställningsskydd och minskade
möjligheter till inflytande på arbetsplatsen. Det är dessutom fel att införa
särskilda regler för småföretagen. De anställda där har ett särskilt behov av
skyddsregler, anser motionärerna. Regeringens förslag kan i själva verket bli
negativa för utvecklingen i småföretagen, som får svårare att rekrytera
personal om en anställning där innebär sämre anställningsskydd och
medinflytande. Socialdemokraternas uppfattning är att de förutnämnda direktiven
för den arbetsrättsliga översynen som s-regeringen beslutade om i augusti
innevarande år bör gälla även fortsättningsvis, och de begär ett
tillkännagivande om detta.
Utskottet övergår härefter till de enskilda förslagen med anslutande
motionsyrkanden.
Vidgad möjlighet till provanställning
Enligt 6 § anställningsskyddslagen får avtal träffas om tidsbegränsad
provanställning, om prövotiden är högst sex månader. Ett syfte med regeln är
att underlätta för arbetssökande att få anställning. Den gör det också möjligt
för båda parterna i ett anställningsförhållande att avgöra om arbetstagaren är
lämplig för arbetet. Reglerna är dispositiva. Kollektivavtalen på
arbetsmarknaden innebär ofta ett mer begränsat utrymme för provanställning än
vad lagen anger.
En förutsättning för att en provanställning verkligen skall kunna fylla en
funktion är att den kan pågå under så lång tid att arbetstagaren verkligen får
möjlighet att visa sin duglighet, sägs det i propositionen. Den arbetsrättsliga
utredningen skall med förtur utreda lagändringar som på olika sätt vidgar
möjligheten till provanställningar.
Socialdemokraterna anför i den förutnämnda motionen N9 att regeringens
resonemang kring provanställningsreglerna tyder på att dispositiviteten i
lagstiftningen ifrågasätts. Reglerna om tidsbegränsad anställning bör alltjämt
vara dispositiva, anser motionärerna, varför de inte finner något skäl att
ändra provanställningsreglerna.
Ny Demokrati uttrycker i sin motion N16 av Ian Wachtmeister och Bengt
Dalström sympati med propositionens anda, men har förslag som man anser skulle
göra det möjligt att nå de uppsatta målen snabbare. Partiet anser att riksdagen
omedelbart skall förlänga tiden för provanställning till 12 månader, till nytta
för både företag och arbetssökande, inte minst ungdomar. I andra hand bör
riksdagen begära förslag hos regeringen till lagändring av motsvarande
innehåll.
Vänsterpartiet motsätter sig enligt kommittémotion N14 av Karl-Erik Persson
m.fl. vidgade möjligheter till provanställning. Den som är provanställd är
nästan helt rättslös och kan bli offer för godtycke, sägs det. Partiets
inställning är att svaga grupper på arbetsmarknaden bör hjälpas med andra
metoder.
Vetorätt mot entreprenader
I 38--40 §§ medbestämmandelagen (MBL) finns regler om facklig vetorätt.
Bestämmelserna innebär att en arbetstagarorganisation har möjlighet att hindra
arbetsgivaren att anlita entreprenör om åtgärden kan antas medföra
åsidosättande av lag eller av kollektivavtal för arbetet eller på annat sätt
strida mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde.
I propositionen påpekas att prövningen av om entreprenören kan antas bryta
mot lag eller avtal enligt praxis enbart får avse sådana brott som kan påverka
entreprenörens egna anställda, t.ex. brott mot MBL, kollektivavtal och reglerna
om arbetsgivaravgifter. Nuvarande regler och den tillämpning som dessa ger
möjlighet till är enligt regeringens uppfattning inte rimliga. Entreprenörens
eventuella överträdelser mot den egna personalen skall bevakas av dess egna
fackliga organisationer och eventuella brott mot skatteregler m.m. genom
normalt rättsligt förfarande. Regeringen anser att lagstiftningens tillämpning
fått orimliga konsekvenser för många mindre företag och även kommit att utgöra
en begränsning av etableringsfriheten. Enligt propositionen kommer den
arbetsrättsliga utredningen att få i uppdrag att utreda förutsättningarna för
ett avskaffande av vetorättsreglerna.
Socialdemokraterna påpekar i sin motion N9 av Mona Sahlin m.fl. att
vetoreglerna spelar en viktig roll när det gäller att skydda inte minst de
mindre företagen från konkurrens med oseriös verksamhet.
Även vänsterpartiet, som motsätter sig förslaget, framhåller reglernas syfte
att förhindra oseriös entreprenadverksamhet. Partiet anser det enligt sin
motion N14 vara orimligt att avskaffa vetorätten utan att det kan visas att den
missbrukats och påpekar att en facklig organisation som utövar veto utan saklig
grund kan ådömas skadestånd.
Turordningsreglerna
Enligt 22 § lagen om anställningsskydd (LAS) skall arbetsgivaren iaktta vissa
turordningsregler vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Huvudregeln är att
längre anställningstid ger företräde, "sist-in-först-ut"-principen. Om
arbetstagaren endast efter omplacering kan beredas fortsatt arbete gäller som
villkor för företrädesrätten att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer
för det fortsatta arbetet. Avsteg kan göras från reglerna genom kollektivavtal
som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation.
Turordningsreglerna kan vålla problem, särskilt i små och medelstora företag,
sägs det i propositionen. Vid driftsinskränkningar är det angeläget för både
företaget och de anställda att den arbetsstyrka som blir kvar får en
sammansättning som gör fortsatt effektiv verksamhet möjlig. Regeringen anser
att en kartläggning bör ske av praxis vid avsteg från turordningsreglerna inom
ramen för den arbetsrättsliga utredningen. Därefter kan utredningen lägga fram
förslag om eventuellt erforderliga förändringar. Det allmänna syftet skall
enligt propositionen vara att främja väl fungerande företag som kan ge
anställningstrygghet.
Vänsterpartiet anser enligt motion N14 att det vore djupt olyckligt att låta
arbetsbristuppsägningar styras av arbetsgivarens urval i fråga om vilken
arbetskraft han bedömer som viktigast att behålla. Sådana regler skulle också
innebära att de anställda blev mer tveksamma att framföra berättigad kritik
t.ex. mot brister i miljöskyddsarbetet.
Arbetsrättsliga skadestånd
Det är svårt att överblicka och efterleva ett så omfattande regelsystem som
det arbetsrättsliga, anförs det i propositionen. Inte minst gäller det de små
företagen som inte kan ha tillgång till egen arbetsrättslig expertis.
Skadestånd till fackliga organisationer vid vissa bagatellartade brott mot
vissa varsel- och underrättelseskyldigheter, som i realiteten saknar betydelse
för en enskild person, kan enligt propositionen sättas i fråga. Skadestånden
för mindre företag kan vara mycket stora i förhållande till omsättningen, sägs
det vidare. Reglerna kommer enligt propositionen att bli föremål för översyn.
När det gäller den s.k. tvåhundrakronorsregeln vid olovlig stridsåtgärd anges
att regeringen återkommer med förslag i särskild ordning. En väsentlig höjning
av skadeståndet aviseras.
Vänsterpartiet anser att regeringen inte berör den relevanta frågan om
skadestånd för bagatellartade brott verkligen utdöms och inte heller om det i
själva verket är så att skadestånden för de stora företagen är så små att de
inte får någon preventiv verkan. Partiet begär ett tillkännagivande om detta i
den förutnämnda motionen N14.
Arbetsförmedling
Enligt propositionen förbereds ett förslag som syftar till att avskaffa det
s.k. arbetsförmedlingsmonopolet senast fr.o.m. den 1 juli 1993. Inom kort
kommer initiativ att tas till att Sverige säger upp den förut berörda
ILO-konventionen. Privata eller fristående arbetsförmedlingar som komplement
till den offentliga arbetsförmedlingen innebär fördelar i form av ökad
flexibilitet och anpassningsförmåga, vilket är en förutsättning för en väl
fungerande arbetsmarknad, sägs det i propositionen. En utredning skall få i
uppdrag att lämna förslag till en avreglering och också att behandla frågan om
uthyrning av arbetskraft.
I socialdemokraternas motion N9 framhålls den offentliga arbetsförmedlingens
viktiga roll för möjligheten att driva en framgångsrik arbetsmarknadspolitik.
Partiet motsätter sig en uppsägning av konventionen. Synnerligen starka skäl
krävs för uppsägning varför det är bättre att verka för en förändring av
konventionen om man har synpunkter på innehållet, anför motionärerna. Partiet
är också emot ytterligare vinstsyftande arbetsförmedlingar. Ett avskaffande av
nuvarande system skulle få långtgående konsekvenser i skilda hänseenden, sägs
det, varför motionärerna förutsätter att regeringen låter en parlamentarisk
utredning analysera situationen. Deras uppfattning är också att regeringen bör
avvakta hur den nya arbetsförmedlingslagen fungerar innan man överväger
avgörande förändringar i lagstiftningen.
Ett avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet innebär risk för att den
offentliga förmedlingen inskränks till att betjäna svårplacerad arbetskraft,
anför vänsterpartiet i motion N14. I alla händelser saknas underlag för
slutsatsen att effekterna ur samhällets och den enskildes synpunkt skulle vara
övervägande positiva, menar motionärerna.
Utskottets överväganden
Utskottet har som förut nämnts nyligen i betänkandet 1991/92:AU1
Medbestämmande och anställningsskydd m.m. uttryckt sin stora tillfredsställelse
med att en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen skall komma till
stånd. När nu regeringen i proposition 51 aviserar att lagar och andra regler
skall förenklas överensstämmer detta med utskottets grundläggande syn på frågan
om behovet av en reformering av det arbetsrättsliga systemet. Det är vidare
ytterst angeläget att snabbt se över vissa frågor där dagens regler i onödan
kan få negativa effekter på arbetsmarknaden. De områden som pekas ut som sådana
som bör behandlas med förtur, alltså vidgade möjligheter till provanställning,
blockader mot företag utan anställda och den fackliga vetorätten, utmärks av
att de är av vital betydelse för många mindre företag. På något längre sikt är
det också angeläget -- inte minst med hänsyn till småföretagen -- att se över
och eventuellt komma med förslag till förändringar på de övriga områdena, dvs.
turordningen vid uppsägning, skadestånden, arbetsförmedlingen och
arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet ställer sig alltså positivt till
regeringens propåer i avsnitt 9.1--9.7.
I socialdemokraternas krav att s-regeringens direktiv till den
arbetsrättsliga översynen skall gälla också fortsättningsvis ligger att partiet
har en annan syn än regeringen på behovet av förändringar i lagstiftningen
bl.a. i de hänseenden som nu redovisas.
Arbetsmarknadsutskottet har i det nyssnämnda betänkandet utgått från att det
fortsatta arbetet med den arbetsrättsliga översynen ges en inriktning i linje
med synpunkter, uppslag och konkreta förslag som framförts i parti- och
kommittémotioner av moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och
centern. Den översyn av arbetsrätten som redovisas i proposition 51 avser just
sådana frågor som tagits upp i dessa motioner. S-regeringens direktiv har i
väsentliga hänseenden andra utgångspunkter och annan inriktning. Det är enligt
utskottets mening därför närmast en självklarhet att dessa direktiv måste
revideras på flera viktiga punkter. Motion N9 avstyrks således i denna del.
Utskottet övergår nu till de enskilda frågor som aktualiserats i
motionsyrkanden.
Vad först gäller Ny Demokratis krav i motion N16 att riksdagen skall besluta
om tolv månaders provanställning anser utskottet att frågan om vidgade
möjligheter till sådan anställning bör beredas på det sätt som regeringen
föreslagit. Om den lämpligaste lösningen ligger i att utvidga lagens tidsgräns
eller i någon annan förändring, liksom konsekvenserna av olika lösningar, bör
utredas på sedvanligt sätt. Utskottet avstyrker således motionens begäran
enligt yrkande 4 om att riksdagen omedelbart skall ändra lagen. I det anförda
ligger även ett avstyrkande av motionens andrahandskrav enligt yrkande 5.
Utskottet kan inte instämma med vänsterpartiet i dess allmänt negativa syn på
provanställningar enligt motion N14. Partiet bortser från att möjligheten till
provanställning kan vara till gagn för de arbetssökande, inte minst för
personer som har svårt att få en fast fot på arbetsmarknaden.
Inte heller kan utskottet ansluta sig till vänsterpartiets avvisande av
propositionens propåer om vetorättsreglerna i medbestämmandelagen. Reglerna
bygger enligt utskottets mening på en principiellt felaktig tankegång om vem
som skall bevaka entreprenörens eventuella lag- och avtalsbrott. Om reglerna i
praktiken faktiskt kommit att försvåra för många mindre företag talar detta än
tydligare för att man med förtur utreder förutsättningarna för ett avskaffande
av vetorättsreglerna.
I fråga om turordningsreglerna ser utskottet det som angeläget att en
kartläggning sker såsom aviserats i propositionen. Det är för tidigt att nu ha
någon bestämd uppfattning om och i så fall hur reglerna bör förändras. Något
tillkännagivande av det slag som vänsterpartiet begär kan därför inte anses
påkallat.
Vad slutligen gäller de arbetsrättsliga skadestånden anser utskottet --
liksom för övrigt också vänsterpartiet -- att en översyn är önskvärd.
Vänsterpartiet har dock andra utgångspunkter för sin uppfattning om behovet av
en översyn, varför utskottet inte heller i denna del är berett att göra något
uttalande med anledning av partiets motion.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet vänsterpartiets begäran
om tillkännagivanden enligt motion N14 yrkandena 1--4. Utskottet vill samtidigt
erinra om att det självfallet är en regering obetaget att ta de
utredningsinitiativ som den anser behövliga. Det är en annan sak att det i
sista hand kan bli en uppgift för riksdagen att ta ställning till
utredningsresultatet.
Utskottet övergår nu till avsnittet om arbetsförmedlingsmonopolets
avskaffande och därtill anknytande frågor.
Tanken på att tillåta privata eller andra fristående arbetsförmedlingar som
komplement till den offentliga förmedlingen har enligt utskottets uppfattning
goda skäl för sig. Det väsentliga är att öka flexibiliteten och att åstadkomma
lösningar som tillgodoser de krav som ställs i dag -- och kommer att ställas i
ökad utsträckning i framtiden -- på specifik kunskap om olika delar av
arbetsmarknaden och på särskild service till arbetsgivare och arbetssökande.
Utskottet uppskattar alltså de avregleringsinitiativ som redovisas i
propositionen och som förutsätter en uppsägning av ILO-konventionen. I
sammanhanget måste det dock understrykas att ett ökat utrymme för fristående
förmedlingar inte innebär en nedvärdering av den offentliga förmedlingens roll
på arbetsmarknaden.
Av det anförda följer att utskottet inte kan ställa sig bakom det
socialdemokratiska kravet om tillkännagivanden att ytterligare vinstsyftande
förmedlingar inte skall tillåtas och att ILO-konventionen inte skall sägas upp.
Motion N9 yrkandena 3 och 4 avstyrks således.
Utskottet kan inte heller ansluta sig till den negativa syn på en avreglering
som vänsterpartiet ger uttryck för. Även motion N14 avstyrks således i denna
del.
Negativ föreningsrätt
Med anledning av regeringens bedömning i avsnitt 4 i fråga om den s.k.
negativa föreningsrätten begär socialdemokraterna i den förutnämnda motionen N9
yrkande 1 av Mona Sahlin m.fl. ett tillkännagivande om att något förstärkt
grundlagsskydd inte bör genomföras i detta hänseende.
I motionen förs ett tämligen ingående resonemang mot ett grundlagsskydd för
den negativa föreningsrätten. Motionärerna utgår från att vad regeringen
åsyftar är ett sanktionerat civilrättsligt skydd som blir grundlagsfäst, enligt
dem förmodligen i avsikt att ge arbetsgivare bättre skydd mot fackliga
organisationer. Resonemanget går i korthet ut på att en sådan ordning skulle
innebära att den negativa föreningsrätten får ett starkare skydd i grundlag än
vad den positiva föreningsrätten har i vanlig lag.
Ärenden som rör grundlagarna hör till konstitutionsutskottets
beredningsområde. Arbetsmarknadsutskottet vill ändå med anledning av motionen
framhålla att regeringen i den nu behandlade propositionen inte redovisar någon
slutlig ståndpunkt om en grundlagsändring utan enbart sin avsikt att låta
utreda frågan genom en parlamentarisk kommitté. Redan av hänsyn härtill saknas
enligt utskottets uppfattning skäl för riksdagen att göra något uttalande av
det slag som begärs i motionen, vilken således avstyrks i motsvarande del.
Stockholm den 4 december 1991
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Mona Sahlin
I beslutet har deltagit: Mona Sahlin (s), Elver Jonsson (fp), Anders G
Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c),
Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström
(kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny
Ahlqvist (s) och Kent Olsson (m).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Allmän inriktning
Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande under Utskottets överväganden som börjar med "Utskottet har" och
slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de direktiv för översyn av den arbetsrättsliga
lagstiftningen som den socialdemokratiska regeringen beslutade om i augusti
1991 bör ligga fast.
Målsättningen skall vara ett fortsatt demokratiskt arbetsliv med ett verkligt
inflytande för löntagarna och deras fackliga organisationer. Den övergripande
ambitionen bör, såsom anges i direktiven, vara att finna regler som stimulerar
till att kollektivavtal träffas om ett konkret och decentraliserat inflytande
för löntagarna. I fråga om anställningsskyddet bör enligt utskottets mening
utredningsarbetet ta sikte på åtgärder för att befästa grundläggande principer
om trygghet i anställningen.
De förslag som aviseras i proposition 51 ligger i linje med den nya
regeringens politik som innebär ett minskat anställningsskydd och minskade
möjligheter till inflytande på arbetsplatsen. De fackliga organisationerna
skall försvagas och arbetsgivarnas ställning stärkas. Utskottet motsätter sig
bestämt en sådan politik.
Regeringen väljer fel väg när man i stället för att öka förutsättningarna för
samarbete mellan parterna rubbar balansen genom att försvaga löntagarnas
ställning. Dessutom kan förslagen motverka sitt angivna syfte att underlätta
utvecklingen i småföretagen. Risken finns nämligen att de mindre företagen får
svårigheter att rekrytera personal om en anställning där innebär sämre
anställningsskydd och sämre medinflytande. Om vetoreglerna slopas försämras
möjligheterna att förhindra konkurrens med oseriös verksamhet. Till detta
kommer att det enligt utskottets mening är principiellt felaktigt med särskilda
regler för småföretag.
Regeringens propå när det gäller provanställningar tyder dessutom på att man
är beredd att inskränka dispositiviteten i lagstiftningen. Detta strider mot en
av grundtankarna inom arbetsrätten, nämligen att parterna genom kollektivavtal
skall kunna reglera branschspecifika problem.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker arbetsmarknadsutskottet motion N9
yrkande 2.
2. Provanställning
Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av utskottets yttrande under
Utskottets överväganden som börjar med "Vad först" och slutar med "yrkande 5"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är nyföretagandet som måste
bli ekonomins spjutspets mot framtiden och att det är i småföretagen som de nya
möjligheterna och de nya jobben finns. Som framhålls i Ny Demokratis motion N16
måste åtgärderna mot den svenska krisen vara omfattande och snabba. De
begränsade möjligheter som finns i dag att utnyttja provanställning verkar
hämmande på företagens vilja att nyanställa. En förlängd provanställningstid
skulle vara till nytta både för företag och arbetssökande, inte minst ungdomar.
Utskottet anser därför liksom motionärerna att riksdagen omgående bör besluta
om att prövotiden förlängs till 12 månader. Motion N16 tillstyrks således i
motsvarande del.
3. Arbetsförmedlingsmonopolets avskaffande m.m.
Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande under Utskottets överväganden som börjar med "Tanken på" och slutar
med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Utskottet tar bestämt avstånd från regeringens propåer om att säga upp
ILO-konventionen för att sedan kunna tillåta ytterligare vinstsyftande
arbetsförmedlingar. Enligt utskottets uppfattning krävs synnerligen starka skäl
för att Sverige skall säga upp en konvention av detta slag. Om man har
synpunkter på konventionens innehåll är det, såsom påpekas i den
socialdemokratiska motionen N9, bättre att verka för att en förändring sker.
Regeringens inställning tyder på att man bortser från den utomordentligt
viktiga roll som den offentliga arbetsförmedlingen spelar för att Sverige skall
kunna driva en framgångsrik arbetsmarknadspolitik. Ingenting talar för att
arbetsmarknaden skulle fungera bättre om fältet släpptes fritt för privata
vinstsyftande förmedlingar. Det krävs djupgående analyser av vilka konsekvenser
ett avskaffande av det nuvarande systemet skulle få för arbetsmarknadens
funktionssätt. Därför bör en så långtgående förändring som den regeringen
aviserar absolut inte komma till stånd utan att en parlamentarisk utredning
först ingående analyserat frågan.
Under alla förhållanden anser utskottet att den nya arbetsförmedlingslagen
bör få verka en tid innan man överväger
ytterligare förändringar.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen bör göra de
uttalanden som begärs i motion N9 yrkandena 3 och 4.
4. Negativ föreningsrätt
Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande under avsnittet Negativ föreningsrätt som börjar med "Ärenden som" och
slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i socialdemokraternas uppfattning i motion N9 när det
gäller skyddet för den negativa föreningsrätten. Tanken att införa ett
grundlagsskydd av det slag som regeringen synes vara inne på ter sig närmast
befängd. Såsom påpekas i motionen skulle det leda till den orimliga
konsekvensen att en arbetsgivare som vägrar anställa någon med motiveringen att
den arbetssökande är medlem i en facklig organisation inte bryter mot vare sig
grundlag eller annan lag, medan en arbetsgivare som vägrar anställa därför att
den arbetssökande inte är medlem bryter mot grundlag.
Utskottet kan inte ställa sig bakom förslag vars egentliga syfte är att
försvaga de fackliga organisationerna. Något förstärkt grundlagsskydd för den
negativa föreningsrätten bör således inte genomföras. Om frågan trots allt
skulle bli föremål för utredning måste självfallet också den positiva
föreningsrätten ingå i utredningens uppdrag.
Med hänvisning till det anförda tillstyrks motion N9 i den nu berörda delen.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
De förslag som nu aviseras av regeringen syftar till att försvaga både den
anställdes och de fackliga organisationernas rättsliga position, något som
vänsterpartiet inte kan godta.
Med ett vidgat utrymme för provanställningar ökar rättslösheten och risken
för godtycke. En slopad vetorätt för facket skulle innebära försämrade
möjligheter att hindra oseriös verksamhet. Regeringen tycks här bortse från att
den fackliga organisationen utövar sitt veto under skadeståndsansvar. När det
gäller turordningsreglerna bör man enligt min mening hålla fast vid de
principer som sedan länge varit rådande på arbetsmarknaden, nämligen att låta
längre anställningstid ge företräde. En ordning där arbetsgivaren fick styra
urvalet skulle vara djupt olycklig. Arbetstagaren skulle inför risken att
uppfattas som besvärlig hålla inne med berättigad kritik av t.ex.
arbetsförhållanden och arbetsmiljö. Även den aviserade översynen av de
arbetsrättsliga skadestånden har felaktiga utgångspunkter. Det verkliga
problemet är att skadestånden ibland är så låga att de inte alls får någon
preventiv effekt.
När det gäller avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet måste man beakta den
påtagliga risken för att den offentliga förmedlingens arbete inskränks till att
betjäna särskilt svårplacerad arbetskraft. Något faktaunderlag finns inte som
talar för att ett avskaffande skulle få övervägande positiva effekter från
samhällets och den enskildes synpunkt.
Med hänvisning till vad som anförts anser jag att vänsterpartiets motion N14
bör tillstyrkas.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen2
Förslag2
Förslagens innebörd3
Propositionens huvudsakliga innehåll i övrigt3
Motionerna3
Riksdagens revisorers förslag4
Utskottet5
Inledning5
Äganderätt och näringsfrihet m.m.6
Effektivare konkurrens7
Effektivare riskkapitalmarknad8
Regelreformering12
Arbetsmarknadsfrågor m.m.12
Europafrågor14
Främjande av nyetableringar14
Riksdagens revisorers förslag om näringspolitiken15
Hemställan16