dels -- delvis -- en motion från allmänna motionstiden år
1990,
dels -- helt eller delvis -- nio motioner från allmänna
motionstiden år 1991,
dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning
av proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö.
Yrkandena rör bl.a.
frihandelns betydelse,
miljöfrågor i internationella handelsavtal,
importförbud för tropiskt timmer,
export av kärnteknisk utrustning,
avveckling av internationella råvaruavtal,
utredning om kostnaderna för handelsrestriktioner,
myndighetsstrukturen på det handelspolitiska området.
Ambassadör Lars Anell, Sveriges ständiga delegation vid de
internationella organisationerna i Genève, har inför utskottet
lämnat upplysningar om pågående förhandlingar inom det allmänna
tull- och handelsavtalet (GATT).
Sammanfattning
Alla motioner avstyrks av utskottet.
Tre partier (m; fp; c) har redovisat i huvudsak övergripande
synpunkter på frihandelns betydelse. Deras motioner tar i första
hand sikte på de förhållanden som rådde i januari 1991.
Utskottet finner att den svenska inriktningen när det gäller
utrikeshandeln ligger väl i linje med vad som kommer till
uttryck i motionerna. I fråga om motionsyrkanden (c; mp) om
handelspolitiska åtgärder för skydd av miljön m.m. hänvisar
utskottet till det internationella arbete som nu har inletts i
detta avseende. Likartad motivering har utskottet när det gäller
motioner (c; mp) vilka uttrycker oro för den tropiska
regnskogens framtid; yrkandena avser bl.a. förbud mot import av
tropiskt timmer. Förbud mot export av kärnteknisk utrustning
krävs i en motion (v, mp) som utskottet avvisar med hänvisning
till sin tidigare ståndpunkt i samma ämne.
Viss kritik mot internationellt råvarusamarbete förs fram i en
motion (m). Avtal härom -- inom ramen för UNCTAD -- syftande
till stabila råvarumarknader i utvecklingsländerna får inte
sällan avsevärda skadeverkningar som i första hand drabbar
dessa länder, anför motionärerna. Utskottet hänvisar till
överväganden inom UNCTAD.
Motionerna
Den motion från allmänna motionstiden år 1990 som
behandlas här är:
1989/90:N331 av Kent Lundgren (mp) och Carl Frick (mp) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
1. begär att regeringen skall tillsätta en utredning med
uppgift att komma med förslag till åtgärder i motionens anda vad
gäller att återplantering skall ske i u-land av minst 10% mer
skog än den årliga råvaruförbrukningen hos den svenska pappers-
och massaindustrin och på dennas bekostnad, att hälften av
återplanteringen bör vara "urskog", att rimlig avkastning skall
lämnas till u-landet på den planterade produktionsskogsdelen,
att det ekonomiska ansvaret för återplanteringens överlevnad bör
bäras i minst fem år av pappers- och massaföretaget,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att medverka till att internationella regler via FN,
eller liknande organisationer, skapas för världens pappers- och
massaindustri vad gäller råvaruproduktion och återplantering
enligt "den svenska modellen".
Den motion som har väckts med anledning av proposition
1990/91:90 och behandlas här är:
1990/91:N56 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet
(1) -- med motivering i motion 1990/91:Jo113 -- att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om skydd för tropiska regnskogar samt hos regeringen begär
förslag om begränsningar av importen av virke från tropiska
trädslag i enlighet med vad i motionen anförts.
De motioner från allmänna motionstiden år 1991 som
behandlas här är följande:
1990/91:N204 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet
(1) -- med motivering i motion 1990/91:U504 -- att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående frihandelsprincipen.
1990/91:N238 av Rune Rydén (m) och Per Stenmarck (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättande av ett informationskontor i
Öresundsregionen.
1990/91:N253 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående den globala frihandelns betydelse för Sverige,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående GATT-förhandlingarna,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående subventioner av exportkrediter och
kreditgarantier,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående Sveriges agerande inom OECD,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående avtalsbundet internationellt samarbete på
råvaruområdet,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående ett gemensamt verk för handelspolitiska frågor,
12. hos regeringen begär en utredning av kostnaderna för
handelspolitiska restriktioner i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1990/91:N258 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
lagförslag till importförbud gällande tropiskt trä snarast skall
föreläggas riksdagen enligt de riktlinjer som anges i motionen.
1990/91:N296 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riktlinjer för svenska initiativ till nya
handelsregler för att skydda miljön och människovärdet inom GATT
och andra internationella organisationer som kan påverka
reglerna för världshandeln.
1990/91:N331 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handelspolitikens inriktning,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om u-ländernas situation och roll i världshandeln,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Norden som hemmamarknad,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kartläggning av i vilken omfattning import
förekommer av varor producerade under oacceptabla förhållanden
från hälso- och miljösynpunkt eller med utnyttjande av
slavarbete, barn eller annan efter lokala förhållanden
underbetald arbetskraft samt förslag till åtgärder som
kartläggningen kan motivera,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om import av varor som producerats under socialt och
miljömässigt oacceptabla förhållanden,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett program för att främja småföretagens
exportmöjligheter till EG-området.
1990/91:N332 av Carl G Nilsson (m) och Bertil Danielsson (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ett särskilt program
för främjandet av svensk trävaruexport.
1990/91:N334 av Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
ett lagförslag bör föreläggas riksdagen som innebär förbud mot
export av kärnteknisk utrustning.
1990/91:N371 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) såvitt gäller
yrkandet (1 delvis) -- med motivering i motion 1990/91:U532 --
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upphävande av importregleringar.
Det sistnämnda yrkandet har såvitt avser importbegränsningar
för skor behandlats i betänkandet 1990/91:NU25.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Viss statistik om Sveriges utrikeshandel
Utvecklingen av den svenska bytesbalansen har under de senaste
åren varit negativ med ett lägsta noterat underskott år 1990 om
nära 35 miljarder kronor. En återhämtning har dock ägt rum under
senaste tolvmånadersperioden. Under den senaste tiden har
importen fallit. Även exporten har sjunkit, om än inte lika
mycket. Härigenom har handelsbalansen förbättrats avsevärt. Den
minskade importen beror på en svag inhemsk efterfrågan; särskilt
har importen av olja och av insatsvaror till exportindustrin
reducerats.
Tabell 1. Sveriges bytesbalans.
Miljarder kronor, löpande priser
_____________________________________________________________
1989 1990 sept. 1990-
aug. 1991
_____________________________________________________________
Export av varor 329,0 336,0 332,9
Import av varor 314,0 321,2 307,2
Handelsbalans 15,0 14,8 25,7
Bytesbalans -21,2 -34,7 -25,5
_____________________________________________________________
Anm. 1. På grund av avrundning uppstår skillnader mellan
summan av delarna och delsummorna.
Anm. 2. Uppgifterna för export och import inkluderar
korrigeringspost.
Källa: Riksbanken
Fördelningen av Sveriges utrikeshandel på olika länderområden
åren 1987 och 1990 finns redovisad i tabell 2. Därav framgår att
Sveriges handelsförbindelser nästan helt domineras av handeln
med industriländerna. Värdemässigt var sålunda år 1990 ca 88%
av vår utrikeshandel, såväl export som import, inriktad på dessa
länder.
Tabell 2. Fördelningen av Sveriges export och import av
varor i värde på olika länderområden åren 1987 och 1990
Det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) har utvecklats
till det centrala organet för internationella
handelsförhandlingar och för fastställande av normer för
internationella handelsförbindelser. För närvarande har GATT 103
medlemsländer eller -- formellt uttryckt -- avtalsslutande
parter. Bland medlemmarna finns samtliga västliga industriländer
och flertalet utvecklingsländer. Ytterligare ett antal länder
har under senare tid anmält intresse att delta i GATTs arbete,
däribland de baltiska staterna, Kina och Taiwan. Medlemsländerna
svarar för ca 90% av världshandeln.
GATT bedriver arbetet dels löpande inom bl.a. ramen för ett
råd, dels genom återkommande multilaterala förhandlingar (s.k.
rundor) med syfte att stärka och utvidga den internationella
handeln. Nuvarande förhandlingsomgång, den s.k. Uruguayrundan,
inleddes år 1986 och är den hittills mest omfattande i GATTs
historia. Syftet skall tillgodoses på i huvudsak tre sätt,
nämligen genom en förstärkning av regelsystemet, ett ökat
marknadstillträde och en utvidgning av handelsreglerna till nya
områden. Regelsystemet och tvistlösningsmaskineriet är av
grundläggande vikt för GATTs trovärdighet. Frågorna om ökat
marknadstillträde gäller i huvudsak sänkning av tullar och -- i
vad gäller tjänstehandeln -- även minskning av s.k.
icke-tariffära handelshinder. Bland nya områden, som alltså
hittills inte har omfattats av GATT, kan nämnas handeln med
jordbruksvaror, tekoprodukter och tjänster samt handelsrelaterad
immaterialrätt (TRIPS).
Redovisningar av Uruguayrundan, särskilt vad gäller dess
dittillsvarande organisatoriska uppläggning, har lämnats
tidigare i betänkanden av näringsutskottet (NU 1987/88:8,
1989/90:NU8, 1990/91:NU9).
Enligt tidigare planering skulle Uruguayrundan vara slutförd i
december 1990. Motsättningar av olika slag, inte minst på
jordbruksområdet, innebar emellertid att detta mål inte kunde
nås. Förhandlingarna har därför fortsatt under år 1991. Siktet
är numera inställt på att konkreta överenskommelser på alla
områden -- även i fråga om jordbruksprodukter -- skall föreligga
i december 1991.
Den s.k. G-7-gruppen, bestående av ledare för världens sju
största industriländer, har utpekat fyra prioriterade
förhandlingsområden, nämligen jordbruksprodukter, tjänster,
marknadstillträde och de handelsrelaterade immaterialrättsliga
frågorna. Vikten av att GATTs regelverk och
tvistlösningsmaskineri upprätthålls och stärks har särskilt
betonats från nordiskt håll -- och numera från EFTA-ländernas
sida. Sverige har nyligen fått erfara betydelsen härav i samband
med en tvist mellan Sverige och USA som år 1990 behandlades av
en expertpanel inom GATT och som gällde USAs antidumpningstull
på import av rostfria sömlösa rör från Sandvik Steel AB. Panelen
fann tullen strida mot GATTs antidumpningskod och rekommenderade
USA att slopa tullen och betala tillbaka redan inbetald tull om
drygt åtta miljoner dollar. USA har -- trots upprepade
påminnelser -- ännu inte vidtagit de rekommenderade åtgärderna.
UNCTAD
Förenta nationernas konferens för handel och utveckling
(UNCTAD) är ett forum för dialog mellan utvecklingsländerna och
de industrialiserade länderna. Arbetet inom UNCTAD bedrivs genom
regelbundet återkommande sessioner. Mellan dessa tillfällen
genomförs möten med organisationens styrelse, dess
huvudkommittéer och mellanstatliga arbetsgrupper. Sverige deltar
aktivt i samtliga möten inom UNCTADs arbetsområde.
Bland de resultat som har uppnåtts kan nämnas ett
principbeslut om det generella tullpreferenssystemet (GSP),
vilket har inneburit att flertalet industriländer i olika former
och omfattning har erbjudit utvecklingsländer tullfrihet eller
tullättnader i samband med import av u-landsprodukter. Mindre
framgångsrikt anses det integrerade råvaruprogrammet vara; det
avser bl.a. samarbete om ett antal råvaror för att en stabil
marknadsutveckling för de råvaruproducerande länderna skall
åstadkommas.
Den åttonde sessionen, UNCTAD VIII, planeras äga rum i
februari 1992. De större frågor som kommer att behandlas gäller
råvaror, internationell handel, teknologi, tjänster och
resurser. Inom ramen för var och en av dessa kommer även
miljöfrågor att tas upp. Enligt Sveriges uppfattning bör målet
för den nya sessionen vara att man gemensamt skall identifiera
de specifika problem som utvecklingsländerna kan komma att möta
under 1990-talet och prioritera lämpliga åtgärder. Från svensk
sida -- och på gemensam nordisk basis -- pågår ett aktivt
förberedelsearbete som bl.a. går ut på en analys av alla de
frågor som kan komma upp vid konferensen.
OECD
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
är ett samarbetsorgan för främjande av en sådan politik som
syftar till bl.a. balanserad ekonomisk tillväxt, fri
världshandel och stöd till u-länderna. Medlemskretsen består av
24 industriländer och kan betecknas som relativt homogen med
hänsyn till bakgrund och värderingar. Organisationen är känd för
öppenhet i de interna diskussionerna. En rad områden av olika
karaktär tas upp till behandling i OECD. Ett exempel är det
initiativ till en systematisk genomgång av sambanden mellan
handelspolitik och miljöpolitik som Sverige tog i OECD år 1988
och som har lett till ett omfattande analysarbete, i vilket alla
medlemsländer aktivt deltar.
Ett nytt verksamhetsområde gäller relationen öst--väst. Ett
centrum för europeiska ekonomier i omvandling har etablerats med
uppgift att bl.a. bygga upp en kunskapsbank, anordna seminarier
om övergång från plan- till marknadsekonomi och genomföra
ekonomiska landöversikter.
Utvecklingen i såväl Central- och Östeuropa som Asien och
Latinamerika har föranlett diskussioner om den framtida medlems-
och samarbetskretsen i OECD. En förändrad struktur i detta
avseende torde komma att i hög grad påverka organisationens
roll.
Det västeuropeiska integrationsarbetet
Den 21 oktober 1991 enades EFTA-länderna och EG om en
avtalstext rörande ett gemensamt europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES). Avtalet avses träda i kraft den 1 januari
1993, dvs. samtidigt som EGs s.k. inre marknad fullbordas. Det
innebär att fri rörlighet över gränserna skall skapas för varor,
tjänster, kapital och personer. Vidare innefattar samarbetet en
utveckling och breddning i fråga om angränsande politikområden
-- såsom miljö, forskning och utveckling, konsumentskydd samt
små och medelstora företag. Relevanta delar av EGs regelverk
avses bli integrerade i EES-avtalet och i EFTA-ländernas
rättsordningar.
Riksdagen har fortlöpande underrättats om förhandlingsarbetet.
Den 24 oktober 1991 informerade statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
riksdagen om EES-avtalets form, innebörd och effekter (RD
1991/92:15). I fråga om tidsplanen för det fortsatta arbetet
anmäldes bl.a. att en proposition kan förutses vintern 1992;
slutförande och ratificering avses äga rum på våren eller
försommaren 1992.
Samarbetet med Central- och Östeuropa
Sverige deltar aktivt i olika multilaterala verksamheter som
har utvecklats för stöd till demokratiseringen och den
ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa. De
förhandlingar om frihandelsavtal mellan EFTA-länderna å ena
sidan och Polen, Tjeckoslovakien resp. Ungern å andra sidan som
inleddes år 1990 såsom en följd av de s.k.
Göteborgsdeklarationerna har nu avancerat.
I oktober 1991 undertecknades handelsavtal mellan Sverige och
Estland, Lettland resp. Litauen. Avtalen innehåller bestämmelser
om att länderna skall ge varandra status som mest gynnad nation.
De utgör första steget i en process som syftar till att man
skall etablera frihandel mellan Sverige och de tre baltiska
staterna. Sveriges exportråd har genom regeringsbeslut den 12
september 1991 tilldelats 5milj.kr. i extra anslag för
exportfrämjande verksamhet i de tre länderna.
Nordiskt samarbete
Det nordiska samarbetet är i hög grad inriktat på frågor som
rör den västeuropeiska integrationen. Även frågor om
utvecklingen i Östeuropa och om miljön är prioriterade.
Ett program för det nordiska samarbetet efter år 1992 avses
bli framlagt för Nordiska rådet vid dess session våren 1992. Det
kan komma att koncentreras till två aspekter, nämligen dels
EES-avtalets konsekvenser för de nordiska länderna, dels
prioriteringarna och organisationen för det nordiska samarbetet.
Konsekvenserna av EES gäller framför allt fri rörlighet för
varor och tjänster, ett område inom vilket det nordiska
samarbetet har varit mer begränsat. Här kommer målen med det
nordiska samarbetet till stor del att uppnås i en vidare
europeisk ram. I EES-avtalet ingår en klausul som innebär att
det inte finns hinder för ett fortsatt nordiskt samarbete under
förutsättning att EES-samarbetet inte försvagas därav. Nordiska
uppgifter kvarstår på områden där frågorna inte löses genom EES
eller där Norden bedöms kunna gå längre.
Under senare år har det nordiska samarbetet successivt vuxit,
både budgetmässigt och genom tillkomsten av ett stort antal
samarbetsorgan och institutioner. Arbetet riktas nu in på en
hårdare prioritering och på en förenkling av organisationen.
De konkreta handelshinder som konstaterades i en inventering
åren 1984 och 1985 har nu undanröjts till cirka två tredjedelar.
Vad tekniska handelshinder beträffar kommer många av de därmed
förknippade problemen att lösas genom EES-avtalet. En
utvärdering av programmet rörande handelshinder har genomförts,
och arbetet kommer att på flera punkter effektiviseras. Det är
inte möjligt att undanröja alla gränskontroller till år 1992. De
nordiska länderna saknar flera av de förutsättningar som EG har,
t.ex. tullunion, gemensam handelspolitik, gemensam
jordbrukspolitik och skatteharmonisering. Möjligheten för de
nordiska länderna att minska hindren begränsas härav. En
kartläggning av alla gränskontroller har genomförts. Under år
1991 har vissa förslag till åtgärder lagts fram.
Utskottet
Frihandelns betydelse
Övergripande frågor om utrikeshandeln tas upp i fyra motioner.
Yrkandena tar i första hand sikte på de förhållanden som rådde i
januari 1991.
Medborgarnas Europa är rubriken på motion 1990/91:N204 (m).
Denna ger uttryck för en odelat positiv syn på frihandelns roll
i världshandeln. Genom frihandel utnyttjas jordens resurser på
bästa möjliga sätt till gagn för alla, heter det. I fråga om EG
erinras om att ett medlemsland i princip inte kan föra en egen
handelspolitik. Det är därför viktigt, menar motionärerna, att
Sverige klart tar ställning för att EG skall föra en
frihandelspolitik och inom EG arbetar för att de inskränkningar
av frihandelsprincipen som EG vill behålla -- t.ex.
multifiberavtalen -- snarast skall upphöra. I fråga om
organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
anförs att tanken på de fyra friheterna --- den fria rörligheten
av varor, tjänster, kapital och människor -- borde kunna
förverkligas bland OECDs medlemsländer.
Samma syn på frihandelns betydelse finns i motion 1990/91:N253
(m); frihandeln är den mest framgångsrika demokrati- och
fredsrörelse världen har skådat, heter det. Också i denna
motion väcks tanken att de fyra friheterna inom en nära framtid
borde utsträckas till alla industrialiserade marknadsekonomier;
svensk politik borde inriktas på att OECD i framtiden skulle
kunna få ytterligare uppgifter i syfte att frihandel och
konkurrens skall stärkas. I fråga om GATT-förhandlingarna anser
motionärerna att Sverige inom ramen för sin förmåga måste söka
nya lösningar för att dödläget skall brytas. Det är, heter det
vidare, från handelspolitisk synpunkt viktigt att svensk
jordbrukspolitik under den närmaste tiden utformas så att
Sverige i största möjliga utsträckning medverkar till att
GATT-systemet och frihandeln stärks.
Frågan om Sveriges stöd till de nya demokratierna berörs i
motion 1990/91:N371 (fp). Avgörande för dessa länders utveckling
är att de får möjlighet att exportera fritt, anförs det. Detta
gäller särskilt varuområden där de har särskilda fördelar
jämfört med andra länder, t.ex. när det gäller produktion av
jordbruksvaror, kläder och skor. Sverige borde prioritera
samarbetet med Polen och i någon mån med Tjeckoslovakien vid
sidan av bistånd till de baltiska republikerna.
Den svenska handelspolitiken måste ha som mål att åstadkomma
en utökad export och en fungerande frihandel, anförs i motion
1990/91:N331 (c). Härvid bör säkrandet av GATTs regelverk för
internationell handel och av ett EES-avtal komma i förgrunden
samt strävan att åstadkomma en nordisk hemmamarknad. Även
åtgärder för vidgad handel och samarbete med länderna i Central-
och Östeuropa -- däribland de baltiska staterna -- bör
prioriteras. Vidare anser motionärerna att de mindre företagens
ställning bör stärkas, bl.a. genom ett program för ökade
möjligheter till export och till samarbete med småföretag i EG.
Hösten 1990 behandlade utskottet senast motionsyrkanden om
frihandelns betydelse med i huvudsak samma inriktning som de nu
berörda. Utskottet erinrade härvid (1990/91:NU9 s. 11--13) om
Sveriges aktiva insatser i GATT-förhandlingarna och pekade
särskilt på jordbruks- och tekoområdena. Motionerna avstyrktes
av utskottet och avslogs av riksdagen; de följdes upp i
reservationer (m, fp; c, v, mp).
I det föregående (s. 5 f.) har en redogörelse lämnats för den
senaste handelspolitiska utvecklingen på olika områden och för
de initiativ som i olika sammanhang har tagits för en fortsatt
liberalisering av världshandeln.
I fråga om arbetet i GATT för att åstadkomma en ytterligare
liberalisering av världshandeln erinrar utskottet bl.a. om de
initiativ som inte minst från nordiskt håll har tagits för att
GATTs regelsystem skall bli effektivare.
Såvitt gäller förslaget om etablering av OECD som plattform
för de fyra friheterna i ett mer vidsträckt sammanhang noterar
utskottet att det vad avser frihandel väl sammanfaller med
Sveriges strävanden härvidlag.
Reformprocessen i de central- och östeuropeiska länderna stöds
aktivt av Sverige, bl.a. genom ett intensifierat samarbete med
dessa länder på det handelspolitiska området.
Strävandena att åstadkomma en nordisk hemmamarknad underlättas
genom EES-avtalet; en väsentlig del av de hinder för fria
varurörelser mellan de nordiska länderna som ännu finns kan
komma att undanröjas härigenom. Vissa gemensamma nordiska
frågor får emellertid inte sin lösning genom EES-avtalet. I
andra fall kan Norden gå längre än EES. Dessa omständigheter och
det förhållandet att det finns ett självständigt värde i att det
nordiska samarbetet på det handelspolitiska området stärks
talar, enligt utskottets uppfattning, starkt för att det
nordiska samarbetet skall drivas vidare.
I den regeringsförklaring som nyligen avgavs (RD 1991/92:6
s.2) betonas att det är en viktig uppgift för regeringen att
fullt ut föra Sverige in i det europeiska samarbetet genom
förhandlingar om medlemskap i EG. Vidare sägs (s.13) att det
nordiska samarbetet måste utvecklas. Inom ramen för det vidare
europeiska samarbetet finns förutsättningar för att
samhörigheten och samarbetet mellan de nordiska länderna på nytt
skall stärkas, konstaterar regeringen.
En väl fungerande utrikeshandel är av avgörande betydelse för
Sveriges ekonomi och utveckling. Sverige deltar aktivt i arbetet
-- såväl multilateralt och regionalt som på bilateral nivå -- på
att vidmakthålla och stärka frihandelssystemet. Utskottet finner
att den svenska inriktningen i dessa avseenden ligger väl i
linje med vad som kommer till uttryck i här behandlade
motionsyrkanden. Med hänvisning härtill avstyrks motionerna
1990/91:N371 (fp), 1990/91:N204 (m), 1990/91:N253 (m) och
1990/91:N331 (c), de båda senare i berörd del.
Handelspolitiska åtgärder för skydd av miljön m.m.
Allmänt
Sociala, hälsopolitiska och miljömässiga aspekter måste ligga
till grund för Sveriges handelspolitiska ställningstaganden,
heter det i motion 1990/91:N331 (c). Motionärerna efterlyser en
kartläggning av Sveriges import av varor som har producerats
under förhållanden som normalt inte accepteras i Sverige. De
begär också förslag till sådana åtgärder som resultatet av en
sådan kartläggning kan motivera.
Även i motion 1990/91:N296 (mp) tas frågan om sambanden mellan
handel och miljö upp. Sverige borde ta initiativ till att
handelsregler till skydd för miljön och människovärdet införs i
GATT och andra internationella avtal, anser motionärerna.
Uttrycket "ekologisk dumpning" används som en beskrivning av de
påtalade missförhållandena.
Motioner om sambanden mellan handel och miljö m.m. från
generella utgångspunkter har behandlats i riksdagen vid en rad
tillfällen. En utförlig redovisning av förekommande frågor -- av
generellt slag eller hänförliga till speciella produktområden --
och dittillsvarande arbete lämnades i utskottets betänkande om
utrikeshandel hösten 1990 (1990/91:NU9 s. 18--29). En
distinktion gjordes därvid mellan krav på åtgärder som avsåg
skydd av det egna landet och sådana som avsåg andra länder; det
internationella regelsystemet för handel har hittills avsett det
egna landets intressen.
Utskottet erinrar om det slags undantagsbestämmelse som
vanligen finns i internationella handelsavtal och som medger
restriktioner av importen om detta skulle anses nödvändigt till
skydd för människors och djurs liv och hälsa eller för bevarande
av växter. Regler av detta slag finns såväl i GATT som i
Romfördraget, EFTA-konventionen och EFTA-ländernas
frihandelsavtal med EG.
Såsom har nämnts i det föregående har frågan om miljöhänsyn i
internationell handel blivit alltmer uppmärksammad.
Till följd av ett svenskt initiativ (s. 7) har frågan om
miljöhänsyn i den internationella handeln tagits upp i OECD.
Förslaget väckte stort intresse hos de övriga medlemsstaterna.
Arbetet drivs nu vidare. Ett möjligt resultat kan bli att OECD
utfärdar riktlinjer på området. Enligt OECDs principer är sådana
dock inte bindande för medlemsstaterna.
Även inom GATT behandlas numera frågan om samband mellan
handel och miljöhänsyn; tillsammans med övriga EFTA-länder tog
Sverige hösten 1990 initiativ till att miljöfrågor skulle föras
upp på GATTs dagordning att behandlas inom GATTs ordinarie
arbete. Genom att en formaliserad process nu har inletts finns
också förutsättningar för en dialog mellan GATTs medlemsländer
med det yttersta syftet att man skall åstadkomma en förnyelse av
de bindande reglerna inom GATT. Det nyssnämnda arbetet i OECD
kan vara betydelsefullt för GATTs fortsatta inriktning när det
gäller miljöfrågorna.
Förenta nationernas konferens för handel och utveckling avser
att genomföra sin åttonde session (UNCTAD VIII) i februari 1992.
Härvid kommer miljöfrågor att behandlas. De kommer emellertid
inte att utgöra ett separat område utan förs in som en
integrerad del av punkterna på dagordningen.
I motionerna berörs även frågan om sociala förhållanden i
samband med produktion. En socialklausul innebär regler om
miniminivåer för anställnings- och arbetsvillkor. Frågan om
socialklausuler har behandlats i riksdagen vid upprepade
tillfällen. Senast behandlades ämnet våren 1991 (1990/91:NU25 s.
10 f.) i samband med frågor om tekoindustri och tekohandel. En
motion det året (c) gick ut på att en socialklausul borde
införas med minimikrav på leverantörer som skall sälja tekovaror
till Sverige. Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till
att frågan var under behandling i GATT. Motionen följdes upp i
en reservation (c, v, mp). Riksdagen gick på utskottets linje.
Regeringen har i regeringsförklaringen (RD 1991/92:6 s. 10)
uttalat att FNs roll i miljövårdsarbetet måste stärkas. Den har
anmält sin avsikt att ta initiativ till en bred diskussion om
internationella miljöregler för handeln.
Med hänvisning till vad här har sagts avstyrker utskottet
motionerna 1990/91:N331 (c) och 1990/91:N296 (mp), den förra i
berörda delar.
Skydd för den tropiska regnskogen
Oro för den tropiska regnskogens framtid åberopas som grund
för yrkanden i tre motioner.
Import av virke från tropiska träslag bör tillåtas endast när
det gäller virke som kommer från plantageodlade träd eller träd
från s.k. uthålligt skogsbruk, är innebörden i motion
1990/91:N56 (c). I motion 1990/91:N258 (mp) framförs ett
motsvarande förslag; här krävs ett generellt förbud mot import
av tropiskt trä, dock med vissa dispensmöjligheter.
En annorlunda infallsvinkel när det gäller att komma till
rätta med problemet har motion 1989/90:N331 (mp). Förslaget i
denna går ut på att den svenska pappers- och massaindustrin
skall åläggas att i u-länder återplantera skog motsvarande dess
årliga råvaruförbrukning. Återplanteringen skulle styras av
vissa villkor; exempelvis borde det ekonomiska ansvaret för den
återplanterade skogens överlevnad bäras av det enskilda pappers-
och massaföretaget i minst fem år. Sverige föreslås medverka
till internationella regler för återplantering enligt den modell
som skisseras i motionen.
Frågan om importrestriktioner beträffande tropiskt timmer har
vid ett flertal tillfällen behandlats av riksdagen. En utförlig
beskrivning av det internationella arbetet för skydd av den
tropiska regnskogen lämnades i utskottets betänkande om
utrikeshandel hösten 1989 (1989/90:NU8). En motion (vpk) om
förbud mot import av tropiskt timmer avstyrktes hösten 1990 med
hänvisning till pågående internationellt arbete på området,
främst inom den internationella tropiska timmerorganisationen,
ITTO (1990/91:NU9 s. 27 f.). Riksdagen följde utskottet. I en
reservation (v, mp) ifrågasattes att de initiativ som hade
tagits skulle medföra något genombrott; trots alla
dittillsvarande lovvärda insatser från organisationer och
enskilda fortsatte den ofattbart stora skövlingen av regnskogen,
anförde reservanterna.
Utskottet erinrar om att Sverige, alltsedan arbetet med det
internationella tropiska timmeravtalet (ITTA) inleddes år 1977,
aktivt har deltagit i förhandlingarna och starkt betonat vikten
av skogshushållning, återplantering och miljöhänsyn. I november
1983 nåddes en överenskommelse om ett avtal, och verksamheten
inom ramen för detta kom i gång år 1985. Genom avtalet skapades
den nyss nämnda organisationen ITTO, som för närvarande omfattar
47 medlemsländer. År 1990 beslöt organisationen att ett mål om
uthålligt skogsbruk skall vara uppnått år 2000. De ITTO-projekt
som Sverige deltar i bereds hos SIDA. Insatserna avser bl.a.
uppföljning av ett tidigare svenskfinansierat förprojekt om
forskning och utveckling för uthålligt skogsbruk samt nya
förprojekt avseende skogsplantering.
Nyligen har flera beslut fattats inom ITTO som skapar bättre
förutsättningar för att man skall kunna uppfylla avtalets
miljörelaterade mål. Vid organisationens rådssession hösten 1990
antogs en konsoliderad aktionsplan för hela ITTO. Vid detta möte
beslöts dessutom att en expertpanel skulle inrättas med uppgift
att förbättra styrningen av hela projektverksamheten. Vid
rådssessionen våren 1991 fastslogs en inriktning på nationella
skogliga aktionsplaner som syftar till att en varaktig och
uthållig produktion av tropiskt timmer skall åstadkommas. Detta
sistnämnda beslut kan komma att underlätta arbetet med en
internationell skogskonvention, vilken diskuteras inför Förenta
nationernas konferens om miljö och utveckling (UNCED) som avses
äga rum under år 1992. Från svensk sida hävdas uppfattningen att
åsiktsgemenskapen mellan konsument- och producentländerna numera
har stärkts. Också diskussionerna mellan rådet och de frivilliga
miljövårdsorganisationerna -- som skickar observatörer till
ITTOs rådsmöten -- betecknas som alltmer konstruktiva.
Förslaget i motion 1989/90:N331 (mp) om att svenska företag
skall åläggas att i u-länder återplantera skog motsvarande sin
förbrukning av skogsråvara avvisar utskottet såsom orealistiskt.
Sveriges erfarenheter på skogsvårdsområdet bör dock självfallet
komma världssamfundet till del, inte minst i de länder där ett
överuttag av virke görs. Ett aktivt svenskt deltagande i FNs och
andra internationella organisationers arbete på detta område
bidrar härtill. Utskottet erinrar också om FNs
miljövårdskonferens våren 1992, där frågor om världens
skogsresurser kommer att behandlas. Med hänvisning härtill och
till vad som har anförts i det föregående om det internationella
samarbetet till skydd för den tropiska regnskogen avstyrker
utskottet motionerna 1989/90:N331 (mp), 1990/91:N56 (c) och
1990/91:N258 (mp).
Export av kärnteknisk utrustning
Genom folkomröstningen år 1980 blev det uppenbart att omkring
80% av väljarna inte accepterade kärnkraften som en
framtidslösning, anförs i motion 1990/91:N334 (v, mp). En logisk
följd härav borde, menar motionärerna, vara att export av
kärnteknisk utrustning skall upphöra -- det som inte passar i
Sverige skall inte heller exporteras. De uttalar att kärnteknik
alltid medför risker för spridning av kärnvapen och att
kärnbränslecykeln innefattar så många miljörisker att den borde
upphöra i alla länder.
Bestämmelser som reglerar utförsel av kärnteknisk utrustning
finns i huvudsak i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och
i förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet. De innebär
att tillstånd från regeringen krävs för sådan utförsel. Detta
gäller även för kunskapsöverföring. Import av
kärnkraftsteknologi är inte förbjuden för den som har tillstånd
att inneha och driva en kärnteknisk anläggning. De svenska
bestämmelserna om utförsel av kärnteknisk utrustning bygger --
liksom motsvarande bestämmelser i de enskilda EG-länderna -- på
internationella överenskommelser. Härvid bör särskilt de s.k.
Londonriktlinjerna från år 1975 nämnas.
I det föregående (s. 11) finns en redogörelse för de
importrestriktioner som möjliggörs genom en klausul av generellt
slag som finns intagen i olika internationella handelsavtal.
Regler för fri handel skall sålunda inte anses utgöra hinder för
åtgärder som är nödvändiga för att skydda människors, djurs
eller växters liv eller hälsa, m.m. Dessa åtgärder får dock inte
utgöra en förtäckt begränsning av handeln eller en godtycklig
diskriminering. Reglerna kan åberopas när det gäller att
begränsa import av kärnkraftsteknologi m.m. Motsvarande åtgärder
beträffande export täcks av bestämmelser i
icke-spridningsavtalet.
Bland uppgifterna för utredningen (ME 1989:03) om översyn av
kärntekniklagen ingår (dir. 1989:10) att se över lagens regler
om kunskapsöverföring till utlandet. Dessa regler har sin
förebild i lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av
krigsmateriel, m.m., som numera har ersatts av en ny lag
(1988:558) med samma rubrik. I den nya lagen har bestämmelserna
om kunskapsöverföring skärpts. Förbudet för myndigheter och
andra att utan regeringens tillstånd upplåta eller överlåta rätt
att utom riket tillverka krigsmateriel är inte längre begränsat
till dem som tillverkar krigsmateriel i landet. Utredningen
skall överväga om inte kärntekniklagen bör anpassas till denna
formulering.
Utredningen beräknas lägga fram sitt betänkande i december
1991. Enligt vad utskottet har erfarit kommer utredningen inte
att föreslå sådana inskränkande bestämmelser i fråga om utförsel
av kärnteknisk utrustning som förordas i motionen. Vissa
förändringar vad gäller frågornas hantering kan emellertid
förutses.
Frågan om internationell handel med utrustning och teknologi
på kärnteknikområdet har behandlats av riksdagen vid en rad
tillfällen. Senast skedde detta hösten 1990. Med hänvisning till
tidigare ställningstaganden avstyrkte näringsutskottet
(1989/90:NU9 s. 21 f.) motioner (c; vpk; vpk, mp) i vilka
krävdes förbud mot export av kärnteknisk utrustning m.m.
Utskottet redovisade de överväganden som hade gjorts i
betänkandet (SOU 1988:56) Export av farliga varor.
Utgångspunkten för dessa överväganden hade varit att det är
etiskt oförsvarligt att till andra länder exportera produkter
som av hänsyn till risken för allvarlig skada på person eller i
miljön inte får användas i Sverige. Avsteg skulle dock kunna
vara motiverade t.ex. när mottagarlandet gör andra
riskvärderingar än vad som görs här i landet. Enligt två
reservationer (c; v, mp) borde regeringen anmodas att lägga fram
förslag om förbud mot export av kärnteknisk utrustning, inkl.
kärnbränsle. Riksdagen gick på utskottets linje.
Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt och
avstyrker alltså motion 1990/91:N334 (v, mp).
U-ländernas roll i världshandeln
Den ekonomiska situationen är mycket svår för
utvecklingsländerna; deras skuldbörda blir ett allt större
problem, anförs i motion 1990/91:N331 (c). Därför måste, säger
motionärerna, de industrialiserade och rika länderna gemensamt
hjälpa utvecklingsländerna genom ökad handel och ökat samarbete.
En fri handel fungerar bäst när parterna på världsmarknaden
agerar utifrån likartade förutsättningar. Införande av
handelshinder mellan u- och i-länderna bör därför inte
accepteras, heter det i motionen.
I det föregående (s. 5) finns en redogörelse för pågående
förhandlingar i GATT. En rad av de områden som behandlas i
Uruguayrundan berör särskilt utvecklingsländernas möjligheter
att delta i den internationella handeln. Detta gäller främst
teko- och jordbruksområdena, tropiska produkter samt de
handelsrelaterade immaterialrättsliga frågorna (TRIPS).
Även en redovisning av arbetet inom UNCTAD och dess planerade
åttonde session har lämnats i det föregående (s. 6).
Med hänvisning till vad som nu har anförts bl.a. beträffande
svenskt deltagande i GATT och UNCTAD avstyrker utskottet motion
1990/91:N331 (c) i berörd del.
Internationellt råvarusamarbete
Syftet med internationella råvaruavtal som träffas inom ramen
av UNCTAD är att skapa stabila marknader för avsättning av bl.a.
utvecklingsländernas råvaror, påpekas i motion 1990/91:N253 (m).
Sådana avtal medför emellertid inte sällan avsevärda
skadeverkningar som i första hand drabbar u-länderna, hävdar
motionärerna. De föreslår att Sverige skall medverka till att
det avtalsbundna internationella samarbetet på råvaruområdet
successivt avvecklas.
En redogörelse för UNCTADs verksamhet har lämnats i det
föregående (s. 6). Därav framgår att råvarusamarbetet är ett av
de områden som förutsätts bli behandlade vid UNCTAD VIII i
februari 1992. Enligt vad utskottet har erfarit pågår inom
UNCTAD en process som innebär att hittillsvarande ordning -- som
till viss del innefattar prissamarbete -- skulle i större
utsträckning gå mot arbete i studiegrupper, som skulle inriktas
på att bl.a. svara för statistikproduktion inom råvaruområdet
syftande till bättre beslutsunderlag för investeringar m.m.
Överläggningarna under UNCTAD VIII kommer att utvisa om det
finns förutsättningar för en sådan ny inriktning.
Mot bakgrund av vad som nu har sagts om de överväganden som
görs inom UNCTAD i fråga om internationella råvaruavtal finns
det, anser utskottet, inte skäl för något uttalande från
riksdagens sida beträffande sådana avtal. Motion 1990/91:N253
(m) avstyrks med det sagda i berörd del.
Exportfinansiering
Sverige måste verka för att stöd till exportfinansiering --
krediter och garantier -- lämnas av alla nationer på lika
villkor, anförs i motion 1990/91:N253 (m). Subventionsinslag bör
endast komma i fråga för utvecklingsländer, heter det vidare. I
sådana fall skall subventionerna följa internationellt
accepterade normer.
I fråga om exportkrediter kan följande nämnas. Genom den s.k.
consensus-överenskommelsen inom OECD har de deltagande staterna
-- däribland Sverige -- åtagit sig att tillämpa enhetliga regler
för statsstödda exportkrediter, bl.a. i fråga om räntenivå och
kredittider. En översyn av reglerna har nyligen slutförts.
Syftet har varit att man skall minska den snedvridning av
handeln som kan uppstå på grund av statsstödda exportkrediter
och bundna u-krediter. Översynen har resulterat i att
subventionerade räntor tillåts endast för de fattigaste
länderna. Även detta slags subvention kan komma att avskaffas om
några år. Vidare skärps reglerna för bundna u-krediter; vissa
typer av sådana blir i princip förbjudna.
För exportkreditgarantier gäller följande. Exportkreditnämnden
(EKN) har nyligen fått riktlinjer som går ut på att verksamheten
skall gå ihop, för det s.k. LT-systemet (LT står för long term)
åtminstone på sikt. Våren 1990 uttalade näringsutskottet
(1989/90:NU19):
Utskottet har emellertid uppmärksammat att riktlinjerna i
vissa fall kan leda till olikheter i konkurrensförutsättningarna
för svenska exportföretag jämfört med företag i andra länder.
Enligt utskottets mening bör Sverige i internationella
sammanhang verka för att sådana skillnader undanröjs. -- -- -- I
avvaktan på resultatet av olika internationella strävanden vill
utskottet understryka vikten av att samtliga villkor i samband
med en garanti -- inom ramen för de begränsningar som uppställs
för garantigivningen -- utformas med beaktande av vad som
erbjuds i exportföretagens viktigare konkurrentländer. Detta bör
kunna underlättas genom ett intensifierat utbyte av information
garantiinstituten emellan, framför allt när det gäller
riskbedömningar.
I den nyss nämnda översynen av consensus-överenskommelsen har
på svenskt initiativ införts ett avsnitt om premier för
exportkreditgarantier, i vilket relevant text i GATTs
subventionskod återspeglas. Vidare har OECDs exportkreditgrupp
inlett en jämförande studie av olika garantiinstituts
premiesättning. Från svensk sida har därvid framhållits att
jämförelsen måste följas av normer för premiesättning.
Inom EG pågår arbete syftande till en harmonisering av
garantivillkoren. Något förslag har emellertid ännu inte lagts
fram av kommissionen.
Utskottet utgår från att regeringen -- liksom hittills -- i
internationella sammanhang verkar i den riktning som förespråkas
i motion 1990/91:N253 (m). Denna avstyrks i berörd del.
Exportfrämjande
Små och medelstora företag
Små- och nyföretagande är näringslivets framtid, heter det i
motion 1990/91:N331 (c). Den fördjupade integration mellan
Sverige och EG som kan förutses innebär samtidigt en ökad
konkurrens. Ett program som främjar de mindre företagens
exportmöjligheter och samarbete med småföretag i EG-länderna
borde utarbetas bl.a. av Sveriges exportråd, anser motionärerna.
Sveriges exportråd har till uppgift att som centralt organ
svara för åtgärder för främjande av Sveriges export. Exportrådet
har stöd till små och medelstora företag som ett av sina sex
prioriterade områden. Stödet ges i form av bl.a.
kontaktverksamhet i Sverige, rådgivning, insatser för
underleverantörer och exportsamverkan samt "uthyrning" av
exportchefer. I sin anslagsframställning för budgetåret 1992/93
har Exportrådet anmält att programmet kommer att byggas ut,
bl.a. genom utvidgning av den uppsökande verksamheten och
information om EG-utvecklingen.
Exportfrämjandeutredningen avlämnade våren 1991 betänkandet
(SOU 1991:3) Statens roll vid främjande av export. I detta
föreslås bl.a. att statliga medel till Exportrådet skall
koncentreras till specifika områden för att rådet skall
utvecklas till att -- i högre grad än tidigare -- vara ett organ
till hjälp för företag som saknar exporterfarenhet; detta gäller
främst små och medelstora företag. En proposition om den
exportfrämjande verksamheten har aviserats till våren 1992.
Utskottet konstaterar sålunda att främjande av exporten för
små och medelstora företag ingår bland Exportrådets prioriterade
områden. Med hänsyn härtill och till att frågan om statens roll
vid främjande av export nu är föremål för regeringens
överväganden avstyrks motion 1990/91:N331 (c) i här behandlat
avseende.
Trävaruexport
I spåren av regnskogskampanjen har utomlands uppstått en
föreställning att all användning av trävaror är olämplig från
miljösynpunkt, anförs i motion 1990/91:N332 (m). Svensk
trävaruindustri har drabbats, bl.a. genom de kampanjer för
alternativ till trä som genomförts. I flera av Sveriges
konkurrentländer finns redan former för aktivt stöd till
exportfrämjande åtgärder för trävaruindustrin. Exportrådet bör
ges i uppdrag att administrera ett särskilt program i detta
syfte, anför motionärerna.
Exportrådets branschinriktade verksamhet har koncentrerats
till ett antal affärsområden. Av Exportrådets
anslagsframställning för verksamhetsåret 1992/93 framgår bl.a.
att affärsområdet Bygg- och energiteknik avses drivas vidare,
men med något lägre prioritet.
Frågan om exportfrämjande stöd särskilt till trävarubranschen
har vid upprepade tillfällen behandlats av riksdagen, senast
våren 1990. Två motioner (s; c) härom avslogs. Utskottet
(1989/90:NU26 s. 8), hade fäst uppmärksamheten på Exportrådets
insatser genom affärsområdet Bygg- och energiteknik. Vidare
hänvisades till ett betänkande från hösten 1989 där utskottet
hade framhållit (1989/90:NU19 s. 8) att det är Exportrådets
uppgift att göra erforderliga prioriteringar i fråga om
exportfrämjande åtgärder.
Utskottet hänvisar till sitt tidigare ställningstagande och
avstyrker motion 1990/91:N332 (m).
Kostnader för handelsrestriktioner
Den prishöjande effekt som uppkommer genom Sveriges
handelspolitiska skyddsåtgärder är många gånger indirekt och
till sin storlek okänd för såväl konsumenterna som politikerna,
anförs i motion 1990/91:N253 (m). För att denna kunskapsbrist
skall undanröjas begär motionärerna att en utredning tillsätts
med uppgift att lämna förslag i fråga om dels utveckling av
beräkningsmetoder, dels ansvaret för det löpande
beräkningsarbetet när det gäller handelsrestriktionernas
priseffekter i konsumentledet.
Motioner med samma inriktning har behandlats av riksdagen vid
ett flertal tillfällen, senast hösten 1990. Två sådana motioner
(m; fp) avstyrkte utskottet då (1990/91:NU9 s. 16--18) med
konstaterande av att kompetens och beredskap för beräkningar av
det begärda slaget finns hos bl.a. statens pris- och
konkurrensverk (SPK). Utskottet erinrade vidare om att
regeringen vid behov i det enskilda fallet lämnar
utredningsuppdrag exempelvis till SPK och att denna myndighet --
liksom näringsfrihetsombudsmannen och kommerskollegium -- har
bevakningsuppgifter i fråga om effekter av handelspolitiska
restriktioner. Även arbetet inom OECD borde uppmärksammas, ansåg
utskottet. Utskottets ställningstagande föranledde en
reservation (m, fp). Riksdagen följde utskottet.
Regeringen har genom beslut den 12 september 1991 gett SPK i
uppdrag att utreda pris- och konkurrenseffekterna av
borttagandet av vissa importbegränsningar för textil- och
konfektionsvaror. Redovisningen härav förutsätts bli lämnad i
december 1992.
Utskottet utgår från att regeringen vidtar de åtgärder på
detta område som befinns vara lämpliga. Något uttalande av
riksdagen finner utskottet inte motiverat, och motion
1990/91:N253 (m) avstyrks därför i här behandlad del.
Myndighetsorganisationen på det handelspolitiska området
Statens resurser inom det handelspolitiska området är
splittrade på olika myndigheter, anförs i motion 1990/91:N253
(m). Motionärerna nämner kommerskollegium och ett flertal
ytterligare myndigheter som har vissa utredningsresurser även
såvitt gäller det handelspolitiska fältet. En
organisationsöversyn begärs i syfte att man skall kunna
åstadkomma en effektivisering på detta område.
Konkurrenskommittén konstaterar i sitt betänkande (SOU
1991:59) Konkurrens för ökad välfärd att handelspolitiken och
konkurrenspolitiken alltmer griper in i varandra. Enligt
kommitténs uppfattning är den nuvarande konkurrensvårdande
organisationen inte uppbyggd på ett sådant sätt att den ger
överblick över olika slags handelshinder; i ett EES blir det
nödvändigt att dels skapa gemensamma konkurrensregler, dels
samordna den mer aktiva övervakning av
konkurrensförutsättningarna i olika länder som regelsystemet kan
kräva. Mot denna bakgrund anser kommittén att det är nödvändigt
att de handelspolitiska och konkurrenspolitiska insatserna
bättre koordineras. De områden som kommittén särskilt pekar på
är utredningar om tekniska handelshinder och om
antidumpningsåtgärder.
Kommitténs förslag har remissbehandlats och bereds för
närvarande i regeringskansliet. En proposition om en skärpt
konkurrenslag har aviserats till våren 1992. Mot bakgrund av vad
som nu har anförts finner utskottet inte något initiativ av
riksdagen i denna fråga erforderligt. Motion 1990/91:N253 (m)
avstyrks härmed i berörd del.
Informationskontor i Öresundsregionen
För att representera en region med tre miljoner invånare är
Öresundsregionens näringsliv föga exportinriktat, hävdas i
motion 1990/91:N238 (m). Motionärerna har uppmärksammat att EG
har börjat bygga upp rådgivningskontor för små och medelstora
företag, bl.a. i Danmark. De anser att liknande kontor borde
inrättas också i övriga Norden och då främst vid den skånska
Östersjökusten.
Motioner av samma eller liknande innehåll har tidigare
behandlats av riksdagen, senast våren 1990. Riksdagen avslog då
på utskottets förslag (1989/90:NU26 s. 8) en motion (m) om
inrättande av ett informationskontor i Öresundsregionen.
Utskottet hade hänvisat till sina tidigare ställningstaganden
till motsvarande yrkanden, nämligen att behovet av och formerna
för sådana rådgivningsinsatser som det var fråga om borde prövas
på regional nivå. Samma ståndpunkt intar utskottet nu. Motion
1990/91:N238 (m) avstyrks alltså.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande frihandelns betydelse
att riksdagen avslår motion 1990/91:N204 yrkande 1, motion
1990/91:N253 yrkandena 1, 2 och 4, motion 1990/91:N331 yrkandena
1 och 3 och motion 1990/91:N371 yrkande 1 i ifrågavarande del,
2. beträffande handelspolitiska åtgärder för skydd av
miljön
att riksdagen avslår motion 1990/91:N296 och motion
1990/91:N331 yrkandena 4 och 5,
men. (v) - delvis
3. beträffande skydd för den tropiska regnskogen
att riksdagen avslår motion 1989/90:N331 yrkandena 1 och 3,
motion 1990/91:N56 yrkande 1 och motion 1990/91:N258,
4. beträffande export av kärnteknisk utrustning
att riksdagen avslår motion 1990/91:N334,
men. (v) - delvis
5. beträffande u-ländernas roll i världshandeln
att riksdagen avslår motion 1990/91:N331 yrkande 2,
7. beträffande exportfinansiering
att riksdagen avslår motion 1990/91:N253 yrkande 3,
8. beträffande exportfrämjande avseende små och medelstora
företag
att riksdagen avslår motion 1990/91:N331 yrkande 7,
9. beträffande främjande av trävaruexport
att riksdagen avslår motion 1990/91:N332,
10. beträffande kostnader för handelsrestriktioner
att riksdagen avslår motion 1990/91:N253 yrkande 12,
11. beträffande myndighetsorganisationen på det
handelspolitiska området
att riksdagen avslår motion 1990/91:N253 yrkande 11,
12. beträffande informationskontor i Öresundsregionen
att riksdagen avslår motion 1990/91:N238.
Stockholm den 7 november 1991
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin
(s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Hadar Cars (fp),
Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m),
Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd), Olle Lindström
(m), Bo Bernhardsson (s), Bengt Kronblad (s) och Roland Lében
(kds).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Särskilt yttrande
Export av kärnteknisk utrustning (mom. 4)
Kjell Ericsson (c) och Roland Lében (kds) anför:
Enligt vår uppfattning borde lagstiftningen på det
kärntekniska området innefatta en sträng reglering för alla led
i kärnbränslecykeln. Även verksamhet som inte är ett direkt led
i denna cykel utan snarare är en följd av att kärnkraft
utnyttjas för energiprodukton borde regleras i lag. Häri ligger
att exporten borde vara underkastad samma restriktioner som
gäller för utnyttande av kärnkraften i hemlandet. De särskilda
risker för människor och miljö som hanteringen av kärnkraften
och dess avfall innebär måste beaktas. Med hänsyn till att
frågor om export av farliga varor tilldrar sig allt större
intresse internationellt räknar vi med att utvecklingen kommer
att gå i denna riktning.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Enligt vänsterpartiets mening bör riktlinjer utfärdas för ett
svenskt initiativ till internationella handelsregler för skydd
av miljö och människovärde i enlighet med vad som förespråkas i
motion 1990/91:N296 (mp). För att kommande generationer skall
kunna få rimliga livsvillkor i en fri och solidarisk värld måste
den fortsatta ekonomiska utvecklingen ske inom de ramar som
naturen anger. Handeln bör vara fri inom och mellan länder och
regioner. Det är emellertid avgörande att varje land ges rätt
att skydda sin natur, sin miljö och sina invånares hälsa. I
detta avseende bör GATTs regler, som medger undantag från
frihandelsprincipen till skydd för bl.a. hälso- och
säkerhetsintressena i importlandet, ges en mer vidsträckt
tolkning. Även export av miljöförstöring -- ekologisk dumpning
-- måste kunna förhindras genom det internationella regelverket
för handeln. Också andra åtgärder i samma syfte bör övervägas,
såsom ekonomiska styrmedel i form av miljöavgifter och
socialavgifter på miljöskadlig import resp. import av varor och
tjänster som inte har framställts på ett människovärdigt sätt.
Likaså bör administrativa styrmedel i form av krav på
produktmärkning av varor som är föremål för handel komma i
fråga.
Mot bakgrund av det nu anförda bör regeringen anmodas att
snarast -- och under pågående förhandlingar inom GATT-- ta
intitiativ till att det införs sådana regler för den
internationella handeln som begärs i motion 1990/91:N296 (mp).
Enligt vänsterpartiets mening bör export av kärnteknisk
utrustning förbjudas i enlighet med vad som krävs i motion
1990/91:N334 (v, mp). Vid folkomröstningen år 1980 sade svenska
folket med klar majoritet ifrån att kärnkraften inte är en
acceptabel framtidslösning. Sedermera har riksdagen bekräftat
utfallet av folkomröstningen och uttalat att kärnkraften skall
vara avskaffad år 2010. En logisk följd av detta
ställningstagande är att även export av kärnteknisk utrustning
bör upphöra; det som inte accepteras i Sverige skall inte heller
exporteras till andra länder. Ytterligare en aspekt på frågan
gäller militär användning. Spridning av kärnteknik för
energianvändning innebär alltid risker för kärnvapenspridning.
Utöver att för egen del införa exportförbud av det slag som nu
har förordats bör Sverige internationellt verka för att andra
länder inför motsvarande restriktioner beträffande kärnteknisk
utrustning.
Vänsterpartiet anser således att regeringen bör anmodas att
förelägga riksdagen ett lagförslag av nu angiven innebörd.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under momenten 2 och 4 bort ha följande lydelse:
2. beträffande handelspolitiska åtgärder för skydd av
miljön
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N296 och motion
1990/91:N331 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad i det föregående har anförts i denna del,
4. beträffande export av kärnteknisk utrustning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N334 som sin
mening ger regeringen till känna vad i det föregående har
anförts i denna del.