I betänkandet behandlar utskottet tre motioner om ekonomiska föreningar och
en motion som rör frågan om lagstiftning beträffande ideella föreningar.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna.
Motionerna
1991/92:L202 av Anita Johansson m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
lagen om ekonomiska föreningar.
1991/92:L205 av Mikael Odenberg (m) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medlemsinflytandet i
ekonomiska föreningar.
1991/92:So273 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari hemställs
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lagen om ekonomiska föreningar bör ses över med syfte att
underlätta bildandet av federativa organisationer.
1991/92:N271 av Sonja Rembo (m) vari hemställs
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att organisationers befogenheter gentemot sina medlemmar
utreds.
Utskottet
Allmän bakgrund
En förening är en association som, i likhet med bolaget, utgör en
personsammanslutning vars uppgift kan sägas vara att genom sin verksamhet
främja ett för deltagarna gemensamt ändamål, ofta att åstadkomma vinst till
fördelning bland dessa. Föreningen är att anse som en juridisk person, dvs. den
har rättskapacitet i samma mening som fysiska personer och den kan förvärva
rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt har en egen från medlemmarnas
tillgångar avskild förmögenhet. En skillnad i förhållande till bolaget är att
föreningen typiskt sett är en öppen association genom att medlemsantalet kan
växla utan att föreningens stadgar först måste ändras.
Föreningarna delas i juridiskt hänseende in i ekonomiska föreningar och
ideella föreningar. De ekonomiska föreningarna regleras i den sedan den 1
januari 1988 gällande lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar som ersatt 1951
års lag i samma ämne. En ekonomisk förening skall enligt lagen registreras. För
registrering fordras enligt 1 kap. 1 § i den nya lagen (föreningslagen) --
liksom enligt 1951 års lag -- att föreningen har till ändamål att främja
medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i kooperativ form.
Om någon av de för en ekonomisk förening grundläggande kännetecknen saknas,
kan i stället en ideell förening föreligga. De ideella föreningarna är inte
lagreglerade och det saknas över huvud taget rättsregler som speciellt är
inriktade på dessa. För att en ideell förening skall anses som en juridisk
person och ha rättskapacitet krävs det enligt de principer som vuxit fram i
rättspraxis att det finns en styrelse och att stadgar av viss fullständighet
antagits.
En ekonomisk förening skall enligt föreningslagen ha minst fem medlemmar.
Antalet medlemmar får dock vara tre eller fyra, om minst tre medlemmar är
juridiska personer. I en förening skall det finnas en styrelse med minst tre
ledamöter. Styrelsen skall i normalfallet väljas av föreningsstämman.
Föreningslagen medger emellertid att det i stadgarna föreskrivs att en eller
flera styrelseledamöter skall tillsättas på annat sätt. Ett sådant annorlunda
tillvägagångssätt kan vara att styrelseledamot utses av en centralorganisation.
En ekonomisk förening får enligt föreningslagen som huvudregel inte vägra
någon inträde som medlem. Denna grundsats kan enligt lagen frångås om det finns
särskilda skäl för att vägra inträde med hänsyn till verksamhetens art eller
omfattning m.m.
Föreningslagen ger en medlem rätt att säga upp sig till utträde ur
föreningen. Föreningen har emellertid enligt lagen vissa möjligheter att genom
föreskrifter i stadgarna binda sina medlemmar så att uppsägning inte får ske
förrän viss tid efter inträdet. Den omständigheten att en medlem har sagt upp
sig till utträde eller uteslutits innebär inte att medlemskapet omedelbart
upphör. Vissa bestämmelser reglerar när avgång i så fall tidigast kan ske.
Beslut om ändring av stadgarna i en förening skall fattas av
föreningsstämman. Ett sådant beslut är enligt föreningslagen giltigt om
samtliga röstberättigade i föreningen har förenat sig om det eller beslutet har
fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman
biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. För vissa ändringsbeslut
uppställs krav på större majoritet. Om i stadgarna tagits in ytterligare
villkor för ändring av stadgarna, gäller enligt föreningslagen det villkoret.
Ett sådant villkor kan exempelvis vara en bestämmelse i stadgarna att för
giltigheten av ett ändringsbeslut krävs samtycke av någon utomstående, t.ex. en
huvudorganisation i vilken föreningen är medlem eller regeringen. Bestämmelser
med motsvarande innehåll finns för bostadsrättsföreningars del i
bostadsrättslagen (1991:614).
Motionsmotiveringar
I motion L202 av Anita Johansson m.fl. (s) anförs att utvecklingen på det
kooperativa området ställer krav på förnyelse av associationsrätten. Som
exempel på frågor som bör övervägas närmare nämner motionärerna
riskkapitaluppbyggnaden i kooperativ verksamhet, nya kooperativa
verksamhetsformer t.ex. i glesbygd och inom den offentliga sektorn samt
EG-kommissionens förslag till en europeisk kooperativ stadga.
Enligt motion 1991/92:L205 av Mikael Odenberg (m) bör bestämmelserna om
stadgeändring i föreningslagen och bostadsrättslagen ses över i syfte att
stärka medlemmarnas inflytande över föreningens angelägenheter. Nuvarande
ordning ger enligt motionären stiftarna av en ekonomisk förening mycket stor
bestämmanderätt. Om stiftarna i de ursprungliga stadgarna för en förening
ställer upp särskilda villkor för stadgeändring kan enligt motionären
möjligheterna för de enskilda medlemmarna att senare vidta ändringar i
stadgarna avsevärt försvåras.
I motion 1991/92:So273 av Roland Sundgren m.fl. (s) anförs att de flesta
bestämmelser i föreningslagen är tillämpliga även för det fall att en ekonomisk
förening har andra ekonomiska föreningar som medlemmar, dvs. utgör en
federation. Föreningslagen är dock enligt motionärerna i första hand anpassad
för den situationen att fysiska personer är medlemmar. Detta visar sig t.ex.
när det gäller regleringen av rätten till utträde ur en förening. En förenings
utträde ur en federation kan, anförs det i motionen, få omfattande konsekvenser
för övriga medlemmar vilket inte nuvarande bestämmelser tar hänsyn till
(yrkande 6).
I motion 1991/92:N271 av Sonja Rembo (m), som handlar om kollektiva
sakförsäkringar, anförs att en facklig organisation som tecknar kollektiv
hemförsäkring för medlemskollektivet utan individuell anslutning vidgar sitt
verksamhetsområde in i medlemmarnas privata sfär. Detta innebär enligt
motionären ett hot mot rättssäkerheten för den enskilde organisationsmedlemmen.
I motionen anförs att det finns behov av lagstiftning som klargör hur långt en
organisations befogenheter sträcker sig gentemot de enskilda medlemmarna
(yrkande 3).
Tidigare behandling
Till grund för 1987 års lagstiftning om ekonomiska föreningar låg
kooperationsutredningens betänkande (SOU 1984:9) Kooperativa föreningar. I
betänkandet framhölls att den kooperativa samverkansformen fått ny aktualitet
som ett alternativ för organisation av ekonomisk verksamhet. Utredningen
föreslog, i syfte att främja den kooperativa samverkansformen, att en ny
lagstiftning om ekonomiska föreningar skulle öppna en möjlighet även för
föreningar som inte helt uppfyllde de grundläggande föreningsrekvisiten att
låta registrera sig som ekonomiska föreningar. I proposition 1986/87:7 om
ekonomiska föreningar tog emellertid departementschefen på närmare anförda skäl
avstånd från tanken på att andra föreningar än de som främjar medlemmarnas
ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet skulle kunna bli ekonomiska
föreningar. Departementschefens ståndpunkt föranledde inte några erinringar
under riksdagsbehandlingen av propositionen (bet. LU 1986/87:20).
Ett ytterligare spörsmål som -- med anledning särskilt av motionsyrkande --
övervägdes vid riksdagsbehandlingen av proposition 1986/87:7 var frågan om
föreningsmedlemmarnas inflytande över stadgevillkoren, särskilt deras
möjligheter att besluta om ändringar av stadgarna. Utskottet underströk att det
utmärkande för en ekonomisk förening är att medlemmarna deltar i verksamheten
på olika sätt och att de även i övrigt har ett starkt inflytande när det gäller
föreningens angelägenheter. Medlemmarnas engagemang i föreningen gör att
verksamhetsformen i betydande grad skiljer sig från aktiebolaget. Enligt
utskottet var det angeläget att den egenart som den kooperativa företagsformen
innebär upprätthölls i en ny föreningslag. Att medlemmarnas inflytande i olika
frågor garanterades var vidare en förutsättning för att den ekonomiska
föreningsrörelsen skall präglas av ett demokratiskt synsätt, något som är av
grundläggande betydelse för föreningslivet. Även om lagstiftningen således
måste slå vakt om de intressen som bär upp föreningsrörelsen var det samtidigt
viktigt att föreningarna ges möjligheter att självständigt besluta om hur
verksamheten skall bedrivas och organiseras. Endast om starka skäl talade för
det bör, fortsatte utskottet, inskränkningar ske i beslutanderätten för
föreningen och dess medlemmar. Utskottet kunde med hänvisning till det anförda
inte finna det motiverat att den ordning som gällde enligt 1951 års lag skulle
frångås i den nya föreningslagen. Något missbruk av reglerna syntes inte heller
ha förekommit. Det demokratiska synsättet gynnades därför enligt utskottets
mening bäst om föreningarna även i fortsättningen själva fick uppställa de
villkor som utöver bestämmelserna i föreningslagen skall gälla för giltigheten
av beslut om stadgeändringar.
Villkoren för företagen i Sverige har tagits upp i den regeringsförklaring
som statsministern lämnade den 4 oktober 1991. Han framhöll därvid att det blir
av största vikt för Sveriges ekonomiska utveckling under 1900-talet att små-
och medelstora företag får en renässans. Det är i dessa företag som de nya
möjligheterna och de nya arbetena finns. Det är enligt regeringsförklaringen
nyföretagandet som måste bli ekonomins spjutspets mot framtiden. Regeringen
skulle, anfördes det vidare i regeringsförklaringen, därför redan under hösten
1991 lägga fram förslag som tillsammans innebär en ny start för små och
nyföretagandet.
Hösten 1991 behandlade riksdagen en motion med samma inriktning som den nu
aktuella motionen L202 (bet. 1991/92:LU1). Med hänvisning till innehållet i
regeringsförklaringen i oktober 1991 utgick utskottet från att de i den då
ifrågavarande motionen aktualiserade lagstiftningsfrågorna skulle komma att
uppmärksammas och övervägas vid det beredningsarbete på associationsrättens
område som förestod inom regeringskansliet. Någon åtgärd från riksdagens sida
med anledning av motionen var således inte erforderlig, och utskottet avstyrkte
bifall till motionerna.
I regeringens proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik följs
regeringsförklaringen upp genom att ett samlat program för en ny
småföretagspolitik läggs fram. Den omläggning av småföretagspolitiken som
förordas i propositionen innefattar bl.a. förbättrad rättssäkerhet genom att
äganderätten och näringsfriheten skrivs in i grundlagen. Vidare skall en
effektiv riskkapitalmarknad för småföretag skapas samt nyetablering och
Europakontakter underlättas. Riskkapitalmarknaden för småföretag bör enligt
propositionen successivt byggas upp utan statlig inblandning genom generellt
inriktade åtgärder.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen ställde sig näringsutskottet i sitt
av riksdagen godkända betänkande bakom vad regeringen anfört om en effektivare
riskkapitalmarknad (bet. 1991/92:NU14). Utskottet uttalade att förslagen om
småföretagens riskkapitalförsörjning bör ses i ett större sammanhang och
hänvisade till förslag till ändringar på beskattningsområdet som regeringen
lagt fram i annat sammanhang och som enligt utskottet har stor betydelse för
att underlätta småföretagens riskkapitalförsörjning.
Frågan om lagstiftning rörande ideella föreningar har sedan år 1971
prövats åtskilliga gånger av riksdagen, senast våren 1991, med anledning av
motioner med samma syfte som den nu aktuella motionen. På förslag av
lagutskottet har motionerna avslagits av riksdagen. Beträffande frågans
tidigare behandling och de närmare skälen för ställningstagandena till
motionerna hänvisas till LU 1985/86:5, LU 1985/86:15, LU 1986/87:15, LU
1987/88:22, 1989/90:LU2, 1989/90:LU16 och 1990/91:LU16.
Utredningsarbete m.m.
Kooperationsutredningens förslag för att främja den kooperativa
samverkansformen aktualiserades åter av den år 1986 tillkallade
folkrörelseutredningen som hade i uppdrag att föreslå åtgärder med syfte att ge
ett ökat ansvar åt folkrörelser, föreningar och kooperativ i offentlig
verksamhet. Utredningen avlämnade år 1987 betänkandena (SOU 1987:33) Ju mer vi
är tillsammans och (SOU 1987:35) Ju mer vi är tillsammans, del 3 Underlag för
reformer samt förslag. I betänkandena föreslog utredningen olika åtgärder i
syfte att underlätta för föreningar att verka på olika samhällsområden,
exempelvis inom barnomsorg, fritid och kultur, och att därmed åta sig annars
kommunala uppgifter. Förslagens huvudprinciper har övervägts vidare av den år
1990 tillsatta Nykoop-företagsutredningen.
Sistnämnda utredning, som hade i uppdrag att analysera den kooperativa
företagsformens utvecklingsmöjligheter på olika områden, avlämnade i mars 1991
sitt betänkande (SOU 1991:24) Visst går det an! I betänkandet föreslås ett
antal åtgärder för att utveckla den kooperativa företagsformen. Ett av
förslagen gäller en översyn av föreningslagen med särskild hänsyn till frågan
om minsta antalet fysiska personer som får bilda en ekonomisk förening.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom
regeringskansliet.
Enligt årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 14) kommer regeringen
att överväga ändringar i föreningslagen som bl.a. innebär att kravet på minsta
antal fysiska personer som kan bilda en ekonomisk förening sänks från fem till
tre personer.
Regeringen har också beslutat tillkalla en kommitté med uppgift att överväga
olika åtgärder för att stärka den lokala demokratin (dir. 1992:12). I
kommitténs uppdrag bör enligt direktiven ingå att beskriva och analysera
framväxten av alternativa produktions- och driftformer i kommunal verksamhet.
Som exempel på sådana alternativ nämns att kommunal verksamhet bolagiseras, att
de anställda övertar driften av viss verksamhet och att entreprenader i privat
eller kooperativ regi startas.
Frågor rörande kooperativ verksamhet övervägs också i EG. Inom kommissionen
har sålunda utarbetats ett förslag till en förordning avseende en kooperativ
stadga, som skall möjliggöra samarbete mellan kooperativa företag i flera
länder genom ett gemensamt Europakooperativ. Ett Europakooperativ, EC,
utgör en förening som bedriver rörelse i syfte att tillfredsställa sina
medlemmars behov och stödja dem ekonomiskt. Varje fysisk eller juridisk person
samt enkla bolag kan enligt förslaget erhålla medlemskap i ett EC. Ett EC skall
ha minst fem medlemmar, men det räcker med två medlemmar om båda är juridiska
personer. Lagstiftningen i det EG-land där Europakooperativet har sitt säte
reglerar enligt förslaget i princip kooperativets rättsförhållanden. Grunden
för ett EC:s kapital är medlemmarnas insatser som kan vara av olika slag och
förenade med olika rättigheter. Förslaget till stadga medger även andra än
medlemmar att teckna insatser som inte är förenade med rösträtt och att
vinstandelsbevis utfärdas som kan överlåtas fritt. Ett EC har också rätt att
utfärda obligationer och förlagsbevis. Vinstdisposition kan enligt förslaget
ske bl.a. i form av avkastning på insatskapitalet och som återbäring.
Utskottets överväganden
Som utskottet uttalade hösten 1991 (bet. 1991/92:LU1) vid behandlingen av en
motion med samma syfte som motion L202 är det angeläget att den
associationsrättsliga lagstiftningen erbjuder alternativa former för
företagande som är anpassade till näringslivets skiftande behov och
samhällsutvecklingen i stort. Det är också viktigt att reglerna på området i
görligaste mån är konkurrensneutrala så att inte en företagsform ger
gynnsammare villkor för en viss verksamhet än de övriga kan erbjuda för samma
verksamhet. De associationsformer som lagstiftningen sedan länge ställt till
näringslivets tjänst är främst aktiebolag, ekonomisk förening och handelsbolag.
Under de senaste årtiondena har en betydande modernisering skett av de
bestämmelser som gäller för aktiebolagen, de ekonomiska föreningarna och
handelsbolagen. Huvuddragen i lagstiftningen är dock i stort sett oförändrade,
och på senare år har i olika sammanhang aktualiserats frågor om alternativ till
och förändringar av de nuvarande associationsformerna.
Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att vikten av gynnsamma villkor för
företagen i Sverige betonats i statsministerns regeringsförklaring hösten 1991.
Redogörelsen visar också att olika frågor rörande ekonomiska föreningar för
närvarande är föremål för överväganden i skilda sammanhang. Särskilt nära
anknytning till spörsmålen i motion L202 har de förslag som
Nykoop-företagsutredningen framlade år 1991 och som syftar till att underlätta
bildandet av ekonomiska föreningar och främja den kooperativa verksamhetsformen
i övrigt. Av stor betydelse på området är också de frågor som skall belysas av
kommittén med uppgift att överväga olika åtgärder för att stärka den lokala
demokratin. Även de åtgärder avseende en ny småföretagspolitik, bl.a. i fråga
om en effektiv riskkapitalmarknad, som regeringen aviserat i proposition
1991/92:51 har nära anknytning till de spörsmål som tagits upp i motionen.
Det anförda visar enligt utskottets mening att några åtgärder från riksdagens
sida med anledning av motion L202 inte är påkallade. Utskottet utgår därvid
från att också frågan om ett införlivande av förslaget till en europeisk
kooperativ stadga kommer att tas upp till prövning av regeringen sedan
förslaget lett till rättslig reglering inom EG. Utskottet avstyrker således
bifall till motion L202.
Vad härefter angår önskemålet i motion So273 yrkande 6 rörande federativa
organisationer vill utskottet erinra om att lagstiftningen om ekonomiska
föreningar medger föreningarna att i vissa avseenden själva reglera sina
angelägenheter i stadgarna. Därmed kan en förening i viss utsträckning anpassa
organisationen och verksamheten efter föreningens speciella förutsättningar.
När det gäller den av motionärerna särskilt nämnda frågan om utträde ur en
förening kan en förening sålunda utnyttja möjligheten att genom föreskrifter i
stadgarna binda sina medlemmar så att uppsägning inte får ske förrän viss tid
efter inträdet. Det sagda innebär emellertid inte att utskottet saknar
förståelse för syftet med motionen. Otvivelaktigt kan avsaknaden av särskilda
bestämmelser för organisationer av federativ natur medföra problem för
föreningarna. Det finns därför skäl för att också detta spörsmål bör tas upp
till överväganden vid det beredningsarbete som nu förestår på
associationsrättens område. Också det fortsatta arbetet inom EG med en
europeisk kooperativ stadga kan föranleda att behovet av lagstiftningsåtgärder
måste övervägas. Stadgan kan förväntas bli ett instrument för en samverkan över
gränserna mellan främst andra föreningar av kooperativ karaktär. Ett
Europakooperativ får därmed en federativ prägel.
Med hänsyn till vad som sålunda anförts anser utskottet att någon riksdagens
vidare åtgärd med anledning av motion So273 yrkande 6 inte är erforderlig, och
utskottet avstyrker alltså bifall till motionsyrkandet.
Utskottet övergår härefter till det i motion L205 upptagna spörsmålet om
ändringar av föreningsstadgar. Som framgår av redogörelsen ovan under
avsnittet Tidigare behandling övervägdes frågan om föreningsmedlemmarnas
inflytande över stadgevillkoren ingående vid tillkomsten av den nya
föreningslagen. Utskottet är för sin del inte berett att med anledning av
motionen nu förorda någon ändring av de gällande reglerna på området. Frågan om
medlemsinflytandet i hela dess vidd kan emellertid komma att aktualiseras i
samband med det förestående beredningsarbetet rörande ekonomiska föreningar.
Det får då också ankomma på regeringen att överväga behovet av
lagstiftningsåtgärder för att föreningsmedlemmarna skall tillförsäkras ett
inflytande över stadgarnas innehåll. Det anförda innebär att något initiativ
från riksdagens sida på grund av motion L205 inte är påkallat, och utskottet
avstyrker därför bifall till motionen.
Vad slutligen gäller önskemålet i motion N271 yrkande 3 om
lagstiftningsåtgärder beträffande ideella föreningar vill utskottet hänvisa
till att motioner med samma syfte har prövats av riksdagen i stort sett varje
år under de senaste 14 åren. Senast prövades frågan våren 1991 (se bet.
1990/91:LU16) då utskottet fann att det saknades skäl för att införa en
lagstiftning om ideella föreningar i vårt land. Någon anledning för riksdagen
att nu inta en annan ståndpunkt i frågan föreligger inte. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till motionsyrkandet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande översyn av lagen om ekonomiska föreningar
att riksdagen avslår motion 1991/92:L202,
2. beträffande medlemsinflytandet i ekonomiska föreningar
att riksdagen avslår motion 1991/92:L205,
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per
Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson
(fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson
(m), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Lena Boström (s), Stig
Rindborg (m) och Hans Stenberg (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.