I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag om
övergripande målsättningar för patent- och registreringsverkets
samt patentbesvärsrättens verksamheter under budgetåren
1992/93--1994/95 samt om anslag till dessa myndigheter för
budgetåret 1992/93. Vidare behandlas fem motioner, av vilka en
motion (fp) avser patentverkets uppdragsverksamhet och
forskningsarkiv och en motion (nyd) rör bl.a. förutsättningarna
för beviljande av patent. I två av motionerna tas upp frågor om
firmaregistrering. Den femte motionen syftar till ändrad
lagstiftning om skydd för företagshemligheter.
Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag samt
avstyrker bifall till motionerna.
TOLFTE HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1991/92:100 bilaga 13 föreslår regeringen
(näringsdepartementet)
dels under punkt F 16 (s. 89--95)
1. att riksdagen godkänner att de övergripande målsättningarna
för patent- och registreringsverkets verksamhetsområden
patentärenden, varumärkes- och mönsterärenden, namnärenden och
uppdragsärenden inom patent, varumärkes- och mönsterområdena
skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i
avsnittet Slutsatser,
2. att riksdagen till Patent- och registreringsverket:
Immaterialrätt m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.
dels under punkt F 17 (s. 95--98)
1. att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen
för patent- och registreringsverkets verksamheter inom
bolagsärenden och uppdragsärenden skall vara i enlighet med vad
i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser,
2. att riksdagen till Patent- och registreringsverket:
Bolagsärenden för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.
dels under punkt F 18 (s. 99--101)
1. att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen
för verksamheten inom patentbesvärsrättens ansvarsområde skall
vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet
Slutsatser,
2. att riksdagen till Patentbesvärsrätten för budgetåret
1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 10 213 000 kr.
Motionerna
1991/92:L803 av Christer Lindblom (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om namnskydd för radiostationer.
1991/92:L804 av Bengt Harding Olson och andre vice talman
Christer Eirefelt (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lättillgängligt forskararkiv vid PRV,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om renodlad myndighetsroll av PRV.
1991/92:L806 av Richard Ulfvengren (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utreda en förändring i patentlagen som
innebär att man får en ettårsfrist,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att skapa en
patentansökningsfond.
1991/92:L807 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om lokalisering av handels- och föreningsregistret till Hagfors.
1991/92:K208 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lag till
skydd för företagshemligheter i enlighet med vad i motionen
anförts om uppluckring av den "munkavlelag" som nu finns.
Utskottet
Inledning
Patent- och registreringsverket (PRV) handlägger ärenden
angående patent, varumärken, mönster, utgivningsbevis för
periodisk skrift, namn och kommunala vapen samt ärenden angående
aktiebolag. Sedan den 1 januari 1992 har PRV också i uppdrag att
ta emot anmälningar om utgivare enligt lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden.
Patentbesvärsrätten (PBR) utgör en självständig
förvaltningsdomstol och prövar överklaganden av beslut som
meddelats av PRV i bl.a. patent-, varumärkes-, mönsterskydds-
och namnärenden.
PRV:s verksamhet präglas i hög grad av strävandena mot en
internationell harmonisering av lagstiftningen på det
industriella rättsskyddets område, främst då när det gäller
patent och varumärken. Ett för PRV betydelsefullt steg togs år
1978 då Sverige tillträdde den europeiska patentkonventionen
(European Patent Convention, EPC). Samma år tillträdde Sverige
också den s.k. samarbetskonventionen (Patent Cooperation Treaty,
PCT). När det gäller harmoniseringssträvandena på
varumärkessidan kan nämnas Madridprotokollet om internationell
registrering av varumärken och EG:s varumärkesdirektiv. Frågan
om ett svenskt tillträde till Madridprotokollet övervägs för
närvarande inom justitiedepartementet. EG-direktivet ingår bland
de rättsakter som ett EES-avtal avses omfatta och som alltså kan
komma att föranleda ändringar i den svenska
varumärkeslagstiftningen.
Europapatentkonventionen innefattar en långtgående
harmonisering på patentområdet. Ett patent som meddelas av
nationell patentmyndighet blir gällande endast i den staten. En
uppfinnare som önskar få patentskydd i flera länder måste alltså
i princip söka patent i varje land. Genom EPC har emellertid
skapats en ordning som medger att en patentsökande samtidigt kan
erhålla patentskydd i flera länder, s.k. europeiskt patent.
Sådant patent meddelas av det europeiska patentverket som har
sitt säte i München. I den svenska patentlagen har tagits in de
särskilda regler som föranletts av Sveriges tillträde till EPC.
En viss anpassning av de svenska patentreglerna till
konventionens bestämmelser har också skett (prop. 1977/78:1,
bet. LU 10). Den europeiska patentkonventionen innehåller en
fullständig reglering av förutsättningarna för att få europeiskt
patent och handläggningsordningen vid det europeiska
patentverket. Regleringen i konventionen är fristående från
konventionsstaternas lagstiftning. Konventionen innehåller också
bestämmelser om bl.a. rättsverkningarna av ett europeiskt
patent. I sistnämnda hänseende gäller att ett europeiskt patent
skall ha samma rättsverkan i den stat för vilken patentet
beviljats som ett nationellt patent. Möjligheten att få ett enda
europeiskt patent i stället för flera nationella patent har
inneburit att patentansökningarna till de nationella
patentverken i konventionsstaterna sjunkit drastiskt. För PRV:s
del har antalet patentansökningar sjunkit från 15 000--16 000 i
slutet av 1970-talet till ca 3 000 budgetåret 1990/91.
Också samarbetskonventionen (PCT) syftar till att underlätta
förfarandet när en uppfinning skall patenteras i flera länder.
Enligt PCT är det möjligt att samtidigt söka patent i en eller
flera av konventionsstaterna genom en s.k. internationell
patentansökan. En sådan ansökning blir föremål för central
nyhetsgranskning vid en nationell myndighet eller internationell
organisation som har utsetts att utföra sådan granskning. Också
en förberedande patenterbarhetsprövning kan ske i det
sammanhanget. Om sökanden efter den centrala granskningen vill
fullfölja sin ansökan skall den prövas i sedvanlig ordning vid
nationella patentverk. Den centrala nyhetsgranskningen och
förberedande patenterbarhetsprövningen syftar till att
underlätta de nationella myndigheternas handläggning av
ärendena. För att en myndighet eller organisation enligt
konventionen skall kunna utses till granskningsmyndighet, s.k.
PCT-myndighet, krävs det i princip att den har minst 100
årsanställda patentingenjörer som granskare. Det svenska
patentverket liksom det europeiska patentverket har utsetts att
vara PCT-myndigheter.
Anslag till PRV, m.m.
PRV:s verksamhet är indelad i sex områden, nämligen
patentärenden, varumärkes- och mönsterärenden, namnärenden,
uppdragsverksamhet inom patent-, varumärkes- och
mönsterområdena, bolagsärenden samt uppdragsverksamhet inom
bolagsområdet. Uppdragsverksamheten inom patent-, varumärkes-
och mönsterområdena bedrivs av en särskild avdelning hos PRV
(InterPat) och är av kommersiell natur. Verksamheten avser bl.a.
nyhetsgranskning av uppfinningar och utlåtanden om
patenterbarhet utan samband med patentansökningar,
teknikefterforskning på patentområdet, förundersökning av
varumärken och mönster, konsulttjänster utan samband med
ansökningar, försäljning av skrifter m.m. samt utbildning av
utomstående. Uppdragsverksamheten på bolagsområdet bedrivs av
verkets bolagsavdelning och avser tjänster till allmänheten.
Kostnaderna för PRV:s verksamhet skall täckas av de avgifter
som verkets kunder erlägger. Under anslaget F 16. Patent- och
registreringsverket: Immaterialrätt m.m. redovisas kostnader och
intäkter för verksamheterna med patent-, varumärkes-, mönster-
och namnärenden samt uppdragsverksamhet inom patent-,
varumärkes- och mönsterområdena. Kostnader och intäkter för
verksamheten med bolagsärenden och uppdragsverksamhet på
bolagsområdet redovisas under anslaget F 17. Patent- och
registreringsverket: Bolagsärenden.
På grundval av en fördjupad anslagsframställning från PRV för
budgetåren 1992/93--1994/95 görs i propositionen en
resultatbedömning av verksamheterna under tiden 1987/88--1990/91
och en fördjupad prövning inför den kommande treårsperioden. För
verksamhetsområdena patentärenden, varumärkes- och
mönsterärenden, namnärenden samt uppdragsverksamhet inom
patent-, varumärkes- och mönsterområdena dras i propositionen
följande slutsatser.
Övergripande mål för verksamheten med patentärenden skall vara
att erbjuda näringslivet en ändamålsenlig, konkurrenskraftig och
kvalitativt högtstående service i patentfrågor.
Behandlingstiden för patentärenden skall under treårsperioden
minskas i en sådan omfattning att beslut i ett patentärende kan
meddelas inom tre år.
Övergripande mål för PRV:s verksamhet inom varumärkesområdet
skall vara att tillhandahålla ärenden och tjänster utifrån
kundernas krav på snabb handläggning och hög kvalitet.
Verksamheten skall inom treårsperioden uppnå målet att den
genomsnittliga behandlingstiden för ett varumärkesärende inte
överstiger tio månader.
Övergripande mål för mönsterverksamheten skall likaså vara att
tillhandahålla ärenden och tjänster utifrån kundernas önskemål.
Medelbehandlingstiden för ett mönsterärende skall
vidmakthållas vid högst elva månader.
Det övergripande målet för namnverksamheten skall vara att
tillhandahålla ärenden och tjänster utifrån kundernas krav på
snabb handläggning och hög kvalitet. Inom treårsperioden skall
den genomsnittliga behandlingstiden för ett namnärende
bibehållas vid två till tre månader.
För uppdragsverksamheten inom särskilt de immaterialrättsliga
områdena patent, varumärken och mönster skall det övergripande
målet vara att erbjuda näringsliv och övriga intressenter en
heltäckande informations- och konsultservice.
PRV skall på sina ansvarsområden aktivt hävda Sveriges roll i
det internationella samarbetet.
Såvitt gäller bolagsärendena och uppdragsverksamheten på
bolagsområdet dras mot bakgrund av resultatbedömningen och den
fördjupade prövningen av verksamheten följande slutsatser.
Övergripande mål för verksamheterna med bolagsärenden och
uppdragsverksamhet inom bolagsområdet skall vara att
tillhandahålla ärenden och tjänster utifrån kundernas
berättigade krav på och önskemål om snabbhet och kvalitet i
handläggningen. Verksamheten skall uppnå full kostnadstäckning.
I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna att de
övergripande målen för PRV:s verksamhet skall vara i enlighet
med de angivna slutsatserna. Vidare föreslås att riksdagen för
budgetåret 1992/93 anvisar ett belopp på 1 000 kr. för ett vart
av områdena för immaterialrätt och för bolagsärenden.
I motion L804 av Bengt Harding Olson och andre vice talman
Christer Eirefelt (fp) framhålls att PRV:s forskararkiv är av
central betydelse för bl.a. uppfinnare och företag. Arkivet är
emellertid inte tillgängligt i den utsträckning som behövs, och
motionärerna begär ett tillkännagivande om att såväl
lokalförhållandena som öppethållandetider och service måste
förbättras (yrkande 1). Motionärerna påpekar vidare att PRV:s
uppdragsavdelning, InterPat, kritiserats i flera avseenden.
Enligt motionärerna köper uppdragsavdelningen vissa
granskningstjänster av patentenheterna enligt okända
debiteringsnormer. Även de normer efter vilka kunderna debiteras
för uppdragsverksamheten är okända. Verksamheten innefattar,
fortsätter motionärerna, en dubbelroll som inger betänkligheter
från stats- och förvaltningsrättsliga utgångspunkter genom att
jävsförhållanden och lojalitetskonflikter kan uppkomma.
Verksamheten kan också uppfattas som illojal konkurrens.
Motionärerna anser att en renodling av PRV:s myndighetsroll är
en naturlig konsekvens och att så kan ske genom en utförsäljning
av uppdragsverksamheten eller på annat lämpligt sätt. En
utredning av frågan om den lämpligaste lösningen bör ske. I
motionen begärs (yrkande 2) att vad som anförts om en renodling
av PRV:s myndighetsroll ges regeringen till känna.
Vad först gäller målsättningarna för PRV:s verksamheter under
åren 1992/93--1994/95 vill utskottet understryka att PRV har
uppgifter på områden som är av vital betydelse för näringslivet
och därmed också för samhällsekonomin. Ett väl fungerande
industriellt rättsskydd är sålunda en av förutsättningarna för
en gynnsam ekonomisk tillväxt, inte minst för de små och
medelstora företagen. För företagen är det också viktigt att
aktiebolagsärenden kan handläggas snabbt och rationellt. Mot den
bakgrunden ansluter sig utskottet till vad som i propositionen
anförs om de övergripande målen för PRV:s verksamhet på
immaterialrätts- och bolagsområdena. I likhet med regeringen
anser utskottet vidare att den genomsnittliga behandlingstiden
för olika ärendegrupper är ett bra mått på hur PRV:s
verksamheter har lyckats under en period. De konkreta mål för
behandlingstider som ställs upp i propositionen finner utskottet
godtagbara. Utskottet vill dock understryka vikten av att
handläggningstiden för patentärenden är så kort som möjligt och
i vart fall inte överskrider handläggningstiderna vid det
europeiska patentverket.
Också i fråga om målen för uppdragsverksamheten inom bl.a.
patentområdet ansluter sig utskottet till vad som anförs i
propositionen. I sammanhanget vill utskottet erinra om att det
finns ett samband mellan uppdragsverksamheten och verkets
förutsättningar att upprätthålla en hög specialistkompetens och
därmed en hög kvalitet vid handläggningen av patentärenden. Som
tidigare berörts har Sveriges anslutning till
Europapatentkonventionen föranlett en betydande minskning av
antalet patentansökningar till PRV. Då Sverige tillträdde
konventionen ägnades stor uppmärksamhet åt frågan om följderna
för PRV (prop. 1977/78:1, bet. LU 10). Utskottet fann då inte
anledning att anta att antalet patentansökningar skulle sjunka
så att det skulle framtvinga kraftiga personalminskningar och
därmed påverka patentverkets möjligheter att ge effektiv service
åt företag och uppfinnare. Inte heller fann utskottet att det
förelåg någon risk för att PRV:s ställning som PCT-myndighet
skulle äventyras. Skulle det likväl visa sig att arbetsvolymen
minskade mer än som antagits, fortsatte utskottet, måste
ovillkorligen åtgärder vidtas som var ägnade att motverka de
negativa följderna av en anslutning till konventionen. Utskottet
pekade härvidlag på möjligheterna till en utvidgad
uppdragsverksamhet som ett medel att öka underlaget för
verksamheten. Spörsmålet togs härefter upp i 1986/87 års
budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 14 s. 98 f.) med
anledning av det utredningsarbete som utförts av
EPO-medlemskapsutredningen. I propositionen framhölls det
angelägna i att -- trots Sveriges tillträde till
Europapatentkonventionen, som resulterat i ett minskat antal
nationella patentansökningar -- kunna behålla antalet granskare
i en sådan utsträckning att PRV:s PCT-status inte äventyrades.
Det påpekades att genom uppdragsverksamheten kunde i detta
hänseende ett tillräckligt antal granskare behållas i PRV.
Dessutom utgjorde uppdragsverksamheten en av näringslivet
uppskattad service som föredragande statsrådet fann det
angeläget att verket även fortsättningsvis kunde erbjuda. För
att åstadkomma en klarare åtskillnad mellan uppdragsverksamheten
och andra delar av myndigheten förordades att den dåvarande
uppdragsenheten inom patentavdelningen omvandlades till en egen
avdelning. Uttalandena föranledde inte några erinringar vid
riksdagsbehandlingen av propositionen (bet. NU 1986/87:21).
Uppdragsverksamheten har åter aktualiserats i samband med den
översyn av konkurrensutsatt affärsverksamhet hos
förvaltningsmyndigheterna som riksrevisionsverket år 1991 fick
regeringens uppdrag att göra. PRV ingår bland de myndigheter som
omfattas av översynen. Enligt direktiven till
riksrevisionsverket skall som ett första led i översynen en
kartläggning ske av sådan affärsverksamhet som är av större
omfattning. Kartläggningen skall omfatta bl.a. uppgifter om
konkurrensförhållanden och pris- och avgiftssättning samt bör
belysa affärsverksamhetens koppling till myndighetens övriga
verksamhet. Med utgångspunkt i vissa närmare angivna principer
skall riksrevisionsverket sedan överväga i vilka fall
affärsverksamheten bör bedrivas i bolagsform eller i en särskild
uppdragsmyndighet. Regeringen har den 13 februari 1992 givit
riksrevisionsverket kompletterande direktiv för översynsarbetet.
Enligt dessa skall verket för de verksamheter som bedöms
lämpliga att bolagisera för varje särskilt fall redovisa
eventuella motiv eller hinder för att de inte kan anses lämpliga
att i ett andra steg överlåtas till privat ägare. Redovisningen
skall också innefatta förslag till ändringar av regelverk eller
strukturella åtgärder som bör genomföras för att möjliggöra
privat ägande. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast
den 30 juni 1992.
Med hänsyn till den pågående översynen av bl.a. PRV:s
affärsverksamhet anser utskottet att motion L804 i denna del
inte bör leda till någon riksdagens vidare åtgärd. Med anledning
av vad som anförs i motionen om prissättningen vill utskottet
tillägga att -- enligt vad som framgår av budgetpropositionen
(bil. 13 s. 88) -- ersättning för utförda uppdrag under
programmen uppdragsverksamhet tas ut i enlighet med de avgifter
som PRV fastställer i samråd med riksrevisionsverket. Frågan om
prissättningen vid sådan uppdragsverksamhet som avser
patentbevakning har också på talan av ett enskilt företag
prövats av näringsfrihetsombudsmannen år 1989 som inte funnit
anledning till vidare åtgärd i saken.
Utskottet övergår härefter till den i motion L804 upptagna
frågan om forskningsarkivet vid PRV. Sedan länge tar PRV emot
patentskrifter och andra patentdokument som publiceras i de
viktigaste industriländerna. Det totala antalet patentdokument
inkl. svenska patentakter som förvaras hos PRV uppgår för
närvarande till ca 50 miljoner, och den årliga tillväxten är ca
två miljoner dokument. Ett exemplar av dokumenten utnyttjas för
granskningen av patentansökningar och står inte till
allmänhetens förfogande. Utöver dokumentsamlingarna för
granskningsverksamheten finns i PRV:s läsesalar samlingar av
patentskrifter från bl.a. de nordiska länderna samt Tyskland och
USA. Ett exemplar av patentskrifterna från USA och av en del av
de tyska patentskrifterna finns också i forskningsarkivet.
Handlingarna i läsesalarna och forskningsarkivet är tillgängliga
för allmänheten. Materialet i forskningsarkivet förvaras dels i
PRV:s huvudbyggnad, dels i kvarteret Garnisonen i Stockholm. En
del äldre tyskt material finns i Hägernäs i Täby kommun.
Den ständigt växande dokumentmängden hos PRV har under årens
lopp medfört problem när det gällt att skapa utrymme för de
olika samlingarna och hålla materialet i forskararkivet
tillgängligt för allmänheten. Förhållandena har uppmärksammats i
olika sammanhang, bl.a. i riksdagen med anledning av motioner
(se senast bet. NU 1987/88:24) samt i de myndighetsspecifika
direktiven för PRV:s anslagsframställning för budgetåren
1992/93--1994/95. Genom direktiven fick verket i uppdrag att i
en särskild rapport redovisa en långsiktig strategi för
hantering av den ständigt ökande dokumentmängden. PRV skulle
också redovisa allmänhetens möjligheter att få tillgång till
patentdokumentation inom de gränser som sätts av
dokumentationstillväxt och tillgängligt teknikstöd. Med
anledning härav fastställde verket år 1991 en strategisk plan
rörande patentdokumentationen och dess utnyttjande. Planen
bygger bl.a. på en satsning på mikrofilm och digital
lagringsteknik, och åtgärderna syftar till att säkerställa
granskningsmaterialets tillgänglighet för granskningsarbetet och
att säkerställa expansionsutrymmen under 15 år. Forskararkivets
material från USA skall enligt planen behållas intakt
ytterligare ett antal år medan visst utbyte av det tyska
materialet kan komma att ske. Planen innebär också att det i
läsesalarna skapas bättre förutsättningar för att utnyttja
digitaliserad patentinformation.
I linje med vad näringsutskottet framhållit vid behandlingen
av motionsyrkanden rörande forskningsarkivet (se bet. NU
1987/88:24 s. 39) anser lagutskottet att det är angeläget att
allmänheten kan beredas tillgång till det utländska
patentmaterial som förvaras hos PRV. Dokumenttillväxten och
utrymmesbristen hos PRV sätter emellertid för närvarande gränser
för vad som är praktiskt genomförbart i syfte att öka
forskararkivets tillgänglighet. Resultatet av de åtgärder som
anges i PRV:s plan för patentdokumentationen och dess
utnyttjande kan emellertid leda till att frågan om
forskararkivet kommer i ett nytt läge. Någon anledning för
riksdagen att nu uttala sig i saken kan utskottet inte finna.
Med det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner
de i propositionen förordade målsättningarna för PRV:s
verksamheter och avstyrker bifall till motion L804. Regeringens
förslag till medelsanvisning föranleder inte någon erinran från
utskottets sida, och utskottet tillstyrker bifall till
propositionen också i den delen.
Anslag till patentbesvärsrätten m.m.
Också beträffande patentbesvärsrätten görs i propositionen en
resultatbedömning av verksamheterna under tiden 1987/88--1990/91
och en fördjupad prövning inför budgetåren 1992/93--1994/95.
Enligt propositionen beräknas planeringsramen för den kommande
treårsperioden till 32 885 000 kr.
I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna att
övergripande mål för verksamheten vid patentbesvärsrätten skall
vara att patentmål avgörs inom en genomsnittlig handläggningstid
på 1,5 år och att samtliga övriga mål avgörs i sådan omfattning
att målbalansen inte tillåts öka. Vidare föreslås att till
patentbesvärsrätten för budgetåret 1992/93 anvisas ett
förslagsanslag på 10 213 000 kr.
Utskottet ansluter sig till vad som anförs rörande mål för
patentbesvärsrättens verksamhet. Förslaget till medelsanvisning
föranleder inte några erinringar från utskottets sida, och
utskottet tillstyrker bifall till förslaget.
Förutsättningarna för beviljande av patent
Som allmänna förutsättningar för att patent skall kunna
meddelas på en uppfinning gäller bl.a. att uppfinningen skall
vara ny i förhållande till vad som blivit känt före dagen för
patentansökningen samt att den också väsentligen skall skilja
sig från vad som tidigare är känt. I nyhetskravet ligger att
alla omständigheter som är tillgängliga före dagen för
patentansökningen skall anses kända. En omständighet blir
tillgänglig om en större eller obestämd krets av människor har
haft möjlighet att ta del av den. Det krävs emellertid inte att
någon utomstående i verkligheten fått reda på omständigheten.
Enligt ett uttryckligt undantag i patentlagen får dock utan
hinder av nyhetskravet patent meddelas på en uppfinning som inom
sex månader före ansökningsdagen visats på vissa officiella
eller officiellt erkända internationella utställningar.
I motion L806 av Richard Ulfvengren (nyd) framhålls att en
uppfinnare för närvarande har mycket begränsade möjligheter att
före en patentansökan avslöja något om sin uppfinning och att
det därför är svårt för honom att få ekonomiskt stöd för
utveckling av projektet och till kostnaderna för
patentförfarandet. Motionären hänvisar till att patenträtten i
USA innehåller regler om en ettårsfrist, som i huvudsak innebär
att en uppfinnare har ett år på sig att försöka hitta köpare
eller sponsorer innan han måste lämna in sin ansökan om patent.
Motionären anser att en liknande regel bör införas i svensk rätt
(yrkande 1). Eftersom en sådan ändring inte torde kunna
genomföras omedelbart bör tills vidare inrättas en
patentansökningsfond på 25 milj.kr. med medel från
arbetsmarknadsdepartementets budget. Från fonden skall efter
prövning medel utbetalas enligt samma principer som gäller för
den allmänna rättshjälpen. Fonden skall upplösas när den begärda
lagändringen genomförts. Motionären yrkar (yrkande 2) att vad
som anförts om en patentansökningsfond ges regeringen till
känna.
Utskottet vill erinra om att, som tidigare berörts, reglerna i
den svenska patentlagen är anpassade till regelsystemet i den
europeiska patentkonventionen. Så är exempelvis fallet med
bestämmelserna om de grundläggande förutsättningarna för
beviljande av patent. En sådan anpassning har varit nödvändig
för att villkoren för beviljande av patent inte skall skilja sig
åt med stora praktiska olägenheter som följd. Enligt utskottets
mening kan det inte gärna komma i fråga att vi nu skulle
ensidigt ändra villkoren för beviljande av patent. Som
motionären själv påpekar har emellertid frågan om införandet
efter amerikanskt mönster av en frist för ansökan av patent,
s.k. grace-period, tagits upp på det internationella planet.
Inom WIPO pågår sålunda för närvarande arbete i syfte att
åstadkomma en internationell harmonisering av
patentlagstiftningen. En av de frågor som därvid övervägs är
spörsmålet om en grace-period. Med hänsyn till det sagda bör
yrkande 1 i motionen inte föranleda någon riksdagens vidare
åtgärd.
Inte heller anser utskottet att motionärens önskemål om en
patentansökningsfond påkallar någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet vill härvidlag hänvisa till att närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) kan lämna ekonomiskt stöd till
uppfinnare för utveckling av olika projekt. Bland de kostnader
för vilka bidrag kan erhållas ingår utgifter för
patentansökningar.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L806.
Firmaregistrering
Med uttrycket firma avses enligt firmalagen (1974:156) den
benämning under vilken en näringsidkare driver sin verksamhet.
En näringsidkare kan förvärva ensamrätt till en firma genom
registrering eller inarbetning. Ensamrätten till en registrerad
firma innebär att någon annan inte har rätt att använda en firma
eller annat näringskännetecken som kan förväxlas med den
registrerade firman. Förbudet att använda en förväxlingsbar
firma gäller dock endast inom det område för vilket firman
registrerats. I firmalagen finns vidare allmänna bestämmelser om
förutsättningarna för firmaregistrering. En firma får inte
registreras om den är ägnad att vilseleda allmänheten eller kan
förväxlas med en annan näringsidkares skyddade släktnamn eller
närings- eller varukännetecken. Inte heller får en firma
registreras om den innehåller något som kan uppfattas som annans
släktnamn m.m. eller som benämning på stiftelse, ideell förening
eller liknande sammanslutning. Också vissa ytterligare förbud
mot firmaregistrering uppställs i lagen. Om en firma har
registrerats i strid med något av de nämnda förbuden kan
registreringen hävas av allmän domstol på talan av den som anser
sig lida skada på grund av registreringen. En firmaregistrering
kan också hävas om bl.a. den inte använts under de senaste fem
åren. En förutsättning härför är dock att innehavaren inte kan
bevisa att han har haft särskilda skäl för sin underlåtenhet. I
aktiebolagslagen (1975:1385), lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar samt handelsregistrerlagen (1974:157) finns vissa
ytterligare regler rörande registrering av firmor. Aktiebolags
firmor registreras i det centrala, hos PRV förda
aktiebolagsregistret. Firmor för ekonomiska föreningar
registreras i de hos länsstyrelserna förda föreningsregistren.
Liksom registrering i aktiebolagsregistret ger en registrering i
ett föreningsregistrer skydd för firman i hela landet. Firmor
för handelsbolag, enskilda näringsidkare samt ideela föreningar
och stiftelser som driver näringsverksamhet registreras i de av
länsstyrelserna förda handelsregistren, och firmaskyddet är
begränsat till det län där registrering skett. Namn på ideella
föreningar som inte driver näring kan inte registreras.
I motion L803 av Christer Lindblom (fp) framhålls att
verksamheter som lokal- och närradiostationer bedriver kan
registreras under organisationsnummer hos skattemyndigheterna
men att något firmaskydd inte följer med en sådan registrering.
Motionären hänvisar till att ett företag hösten 1991 fick namnet
på ett tjugotal, däribland flera väl kända, lokal- och
närradiostationer registrerade som s.k. bifirmor. Enligt
motionären är det inte rimligt att ideella föreningar som sedan
många år driver verksamhet under väl kända namn skall kunna
fråntas rätten till namnen. Motionären är medveten om att
föreningarna kan begära att firmaregistreringen hävs men anser
att det primära måste vara att välkända och inarbetade namn
skall skyddas.
Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet
stryka under att firmalagen ger ett skydd för bl.a. ideella
föreningar mot att näringsidkare utnyttjar föreningarnas namn
som sina firmor. Skyddet kommer till uttryck i firmalagen genom
de ovan redovisade bestämmelserna om registreringsförbud och
möjligheten till hävning när en firma är förväxlingsbar med
namnet på en ideell förening. Firmalagen ger däremot inte skydd
för att namnet på en ideell förening utnyttjas i andra
sammanhang än näringsverksamhet, exempelvis av en annan ideell
förening. I anslutning härtill vill utskottet också påpeka att
det förhållandet att en näringsidkare lyckats få ett
föreningsnamn registrerat som sin firma inte innebär att
föreningen i fortsättningen blir förhindrad att använda sitt
namn. Som tidigare nämnts är följden av registreringen endast
den att firman inte får användas av någon annan näringsidkare. I
det i motionen berörda fallet kan alltså föreningarna fortsätta
med radiosändningar under de ursprungliga namnen så länge som
sändningarna inte utgör näringsverksamhet.
Enligt utskottets mening ger reglerna i firmalagen således ett
visst skydd för namn på idella föreningar och liknande
sammanslutningar. Att det förekommer fall då någon måste vända
sig till domstol för att i sitt eget intresse försöka få en
firmaregistrering hävd måste ses mot bakgrund av att det för
närvarande inte finns ett system för en central och samordnad
firmaregistrering som medger att förväxlingsrisken kan beaktas i
tillbörlig grad vid inregistreringsförfarandet. I linje med vad
utskottet uttalade hösten 1991 (bet. 1991/92:LU10) vid
behandlingen av en motion rörande aktiebolags firma anser
utskottet att det nu aktualiserade problemet i första hand bör
lösas genom förbättringar av systemet för firmaregistrering. En
reform med denna inriktning kommer inte bara företagen till godo
utan medför också förbättringar för andra med skyddade namn.
Utskottet ser därför med tillfredsställelse att regeringen såväl
i proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik som i årets
budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 13) förutskickat att
PRV skall utses till huvudman och ges det totala ansvaret för
verksamheten med registrering av handelsbolag och ekonomiska
föreningar. Ett rikstäckande, enhetligt och med
aktiebolagsregistret samordnat registrer över handelsbolag och
ekonomiska föreningar avses bli infört successivt under åren
1993--1995.
Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att några
lagstiftningsåtgärder till skydd för namn på ideella föreningar
inte för närvarande är påkallade. Utskottet förutsätter dock att
regeringen följer den vidare utvecklingen. Utskottet avstyrker
med det anförda bifall till motion L803.
I motion L807 av Isa Halvarsson (fp) begärs ett
tillkännagivande om att det nya förenings- och handelsregistret
skall lokaliseras till Hagfors. Den moderna datatekniken ger
enligt motionären stor frihet vid valet av lokaliseringsort för
det nya registret. Från regionalpolitiska synpunkter bör man då
välja en ort som drabbats av svåra strukturförändringar.
I budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 13 s. 88)
framhålls beträffande det nya förenings- och handelsregistret
att det är viktigt att den regionala och lokala servicen på
området inte försämras med anledning av ett ändrat
huvudmannaskap. Enligt propositionen kommer regeringen att ge
PRV i uppdrag att utreda vissa utestående frågor i sammanhanget,
bl.a. avseende möjligheterna att låta t.ex. banker,
revisionsbolag, utvecklingsfonder och andra, som är naturliga
lokala kontaktpunkter för nyföretagarna, via egna terminaler
till PRV överföra registreringsunderlag, som där läggs till
grund för en registrerprövning. En proposition med förslag till
erforderliga ändringar i handelsregistrerlagen avses bli
förelagd riksdagen under 1992.
Enligt utskottets mening bör inte riksdagen genom några
uttalanden med anledning av motionen föregripa den fortsatta
beredningen av frågan om ett centralt förenings- och
handelsregistrer. Utskottet utgår från att riksdagen i samband
med den aviserade propositionen om ändring i
handelsregistrerlagen kommer att få en redovisning för
regeringens överväganden i lokaliseringsfrågan liksom i fråga om
hur företagens behov av service på regional och lokal nivå skall
kunna tillgodoses. Med det anförda avstyrker utskottet bifall
till motion L807.
Skydd för företagshemligheter
På förslag av den dåvarande regeringen i proposition
1987/88:155 fattade riksdagen våren 1990 (bet. 1989/90:LU37,
rskr. 298) beslut om en lagstiftning rörande skyddet för
företagshemligheter. Lagen (1990:409) om skydd för
företagshemligheter trädde i kraft den 1 juli 1990. Den är
tillämplig på information om affärs- och driftsförhållanden i en
näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars
röjande kan medföra skada för honom. Den som med uppsåt
olovligen tillgriper en företagshemlighet kan enligt lagen dömas
till straff. Straffansvar kan vidare -- under vissa
förutsättningar -- drabba den som anskaffar en
företagshemlighet. Den som gör sig skyldig till brott kan också
bli skadeståndsskyldig. Även vid andra angrepp på
företagshemligheter än sådana som utgör brott kan skadestånd
utdömas. Så är fallet när exempelvis en anställd som i sin
tjänst har tillgång till en företagshemlighet utnyttjar eller
avslöjar hemligheten. Regleringen i lagen innebär emellertid
inte att det införts en lagstadgad tystnadsplikt för anställda.
Endast om en anställd uttryckligen eller underförstått genom
avtal förpliktigat sig att inte till skada för arbetsgivaren
röja information eller då lagstadgad tystnadsplikt föreskrivs i
sekretesslagen eller andra författningar blir reglerna i lagen
om skydd för företagshemligheter tillämpliga. Såvitt angår de
anställda är det huvudsakliga syftet med lagen att det --
utanför kollektivavtalssammanhang -- öppnas en möjlighet att
tillämpa lagens särskilda regel om beräkning av skadeståndet.
Det innebär att skadeståndet kan beräknas på ett för den
skadelidande förmånligare sätt än vad som i allmänhet gäller.
Skadeståndet kan emellertid sättas ned eller helt bortfalla om
det är skäligt. Jämkningsregeln tar särskilt sikte på anställda.
Utöver de nu nämnda stadgandena finns i lagen en särskild
bestämmelse, 2 §, som innebär att straff- och
skadeståndsreglerna inte blir tillämpliga när någon anskaffar,
utnyttjar eller röjer en företagshemlighet för att offentliggöra
eller inför en myndighet eller annat behörigt organ avslöja
något som skäligen kan misstänkas utgöra brott, på vilket
fängelsestraff kan följa, eller som kan anses utgöra annat
allvarligt missförhållande i näringsidkarens rörelse.
I motion K208 av Lars Werner m.fl. (v) framhålls att det
behövs ett skydd för legitima företagshemligheter men att den
nuvarande lagen på ett orimligt sätt inskränker de anställdas
rätt att avslöja olika missförhållanden inom företagen. I
motionen begärs (yrkande 4) att riksdagen hos regeringen begär
ett förslag till en ny lag om skydd för företagshemligheter.
Utskottet vill erinra om att regeringens år 1988 framlagda
förslag till lag om skydd för företagshemligheter blev föremål
för synnerligen ingående prövning vid riksdagsbehandlingen. En
central fråga härvid var intresset av en fri opinionsbildning i
samhället. Såväl i den allmänna debatten som i motioner med
samma inriktning som den nu aktuella motionen K208 hade
framförts kritik mot lagförslaget med utgångspunkt från detta
intresse. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:LU37
slog lagutskottet fast att lagen om skydd för
företagshemligheter över huvud taget inte gäller brott och
särskilt allvarliga missförhållanden i ett företag. För att
tillgodose behovet av en fri debatt förordade lagutskottet att
lagförslaget kompletterades med den ovan redovisade bestämmelsen
i 2 § som medger att också misstänkta brott och andra allvarliga
missförhållanden i företagen kan avslöjas riskfritt. Utskottet
påpekade att denna bestämmelse skulle få särskild betydelse för
de anställda i privata företag eftersom de inte åtnjöt
meddelarfrihet enligt tryckfrihetsförordningen och därför inte
hade möjlighet att utan risk för skadeståndsskyldighet vända sig
till exempelvis massmedierna och lämna upplysningar om
missförhållanden på sin arbetsplats. I ärendet underströk
utskottet vidare att den föreslagna lagen över huvud taget inte
inkräktade på de rättigheter som tryckfrihetsförordningen och
andra yttrandefrihetsrättsliga lagar ger. Inte heller ansåg
utskottet att lagen i övrigt hotade den fria åsiktsbildning i
samhället som garanteras av regeringsformen.
Sedan lagen om skydd för företagshemligheter trädde i kraft
har, såvitt utskottet har sig bekant, det inte framkommit något
som tyder på att reglerna skulle vara otillfredsställande i det
av motionärerna angivna avseendet. Utskottet har därför den
uppfattningen att lagen, såsom den slutligen kom att utformas,
innebär en väl avvägd lösning som tillgodoser både intresset av
en fri opinionsbildning och företagens legitima behov av att
kunna skydda betydelsefull information. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion K208 yrkande 4.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande verksamheter på immaterialrättsområdet
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:L804 yrkandena 1
och 2 godkänner att de övergripande målsättningarna för patent-
och registreringsverkets verksamhetsområden patentärenden,
varumärkes- och mönsterärenden, namnärenden och
uppdragsärenden inom patent, varumärkes- och mönsterområdena
skall vara i enlighet med vad regeringen förordat i proposition
1991/92:100 bil. 13, punkt F 16, under avsnittet Slutsatser,
2. beträffande anslag till immaterialrättsverksamheter
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Patent- och registreringsverket: Immaterialrätt m.m. för
budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,
3. beträffande verksamheter på bolagsområdet
att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för
patent- och registreringsverkets verksamheter inom bolagsärenden
och uppdragsärenden skall vara i enlighet med vad regeringen
förordat i proposition 1991/92:100 bil. 13, punkt F 17, under
avsnittet Slutsatser,
4. beträffande anslag till bolagsverksamheter
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Patent- och registreringsverket: Bolagsärenden för
budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,
5. beträffande patentbesvärsrättens verksamhet
att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för
verksamheten inom patentbesvärsrättens ansvarsområde skall vara
i enlighet med vad regeringen förordat i proposition 1991/92:100
bil. 13, punkt F 18, under avsnittet Slutsatser,
6. beträffande anslag till patentbesvärsrätten
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Patentbesvärsrätten för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 10213000kr.,
7. beträffande ändring i patentlagen, m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:L806,
8. beträffande namnskydd för radiostationer
att riksdagen avslår motion 1991/92:L803,
9. beträffande förenings- och handelsregistret
att riksdagen avslår motion 1991/92:L807,
10. beträffande skyddet för företagshemligheter
att riksdagen avslår motion 1991/92:K208 yrkande 4.
men (v)
Stockholm den 10 mars 1992
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe
Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s),
Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m),
Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Lena Boström (s),
Stig Rindborg (m) och Hans Stenberg (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
John Andersson (v) anför:
Enligt min mening finns det starka skäl för att lagen om skydd
för företagshemligheter nu bör ses över. Som påpekas i motion
K208 finns det ett legitimt behov av att företagshemligheter kan
skyddas. De synpunkter på lagstiftningen som framfördes i en
reservation från vänsterpartiet då den nuvarande lagen antogs
kvarstår emellertid oförändrade. Det kan alltså inte godtas att
såsom för närvarande är fallet lagstiftningen skall på ett
orimligt sätt inskränka de anställdas möjligheter att avslöja
olika missförhållanden i företaget. Nackdelarna med den
nuvarande lagen belyses också av att den utgjorde ett hinder i
meddelarskyddskommitténs arbete med att förstärka och utvidga
meddelarskyddet.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
10 borde ha hemställt:
10. beträffande skyddet för företagshemligheter
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K208 yrkande 4
hos regeringen begär förslag till ny lagstiftning om skydd för
företagshemligheter i enlighet med vad som anförts i motionen.