Utskottet behandlar i betänkandet motionsvis framförda förslag
om ett ökat skydd för ortnamn genom lag och genom granskning på
länsnivå av ortnamn som används som traktnamn i
fastighetsregistret.
Utskottet finner det inte motiverat med lagreglering av
ortnamnsområdet. Utskottet anser vidare att innan man överväger
ytterligare åtgärder till skydd för ortnamn använda som
traktnamn, en undersökning bör göras av hur vanligt det är att
fastigheter läggs samman över traktgränser och av hur många
traktnamn, ofta gamla bynamn, som försvunnit genom sådana
sammanläggningar. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning
av motionsyrkandena uttalar sig för att en sådan undersökning
skall komma till stånd.
Motionerna
1990/91:Kr221 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson i
Vårgårda (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
skydd för ortnamn enligt de riktlinjer som förordas i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ortnamnsvårdande granskning på
länsnivå.
1990/91:Kr229 av Sigge Godin och Barbro Sandberg (fp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till skydd för
ortnamnen.
1990/91:Kr237 av Sigrid Bolkéus och Gunnar Thollander (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en sammanställning av
riksdagens anvisningar och krav på hänsyn till ortnamnen som
kulturvärde,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en lag som fastställer de i
yrkande 1 angivna normerna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att tillfälle till
ortnamnsvårdande granskning ges på länsnivå innan traktnamn
fastställs.
1990/91:Kr345 av Lola Björkquist (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av ortnamnsvårdande granskning på länsnivå.
Begreppet ortnamn
Ortnamnsutredningen (SOU 1982:45) diskuterade begreppet
ortnamn och anförde att ortnamn kan definieras som "en under en
viss tid och i en viss krets av människor entydig benämning på
en viss geografisk lokalitet". Alla namn som förekommer på de
allmänna kartor som lantmäteriverket (LMV) har att framställa
och ge ut -- bl.a. de ekonomiska och topografiska kartorna --
betraktas som ortnamn, t.ex. bebyggelsenamn, naturnamn,
sockennamn, länsnamn m.m.
Ansvariga för ortnamnen
Många olika instanser på central och lokal nivå --
exemplifierade i det följande -- beslutar om ortnamn.
Regeringen beslutar om namn på kommuner och
landstingskommuner.
Lantmäteriverket är central förvaltningsmyndighet för frågor
om fastighetsbildning, fastighetsregistrering, allmän
kartläggning m.m. Lantmäteriverket har uppgiften att verka för
ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick och att fastställa
ortnamn i den utsträckning inte någon annan har en sådan
befogenhet. Lantmäteriverket beslutar om bl.a. fastigheters
registernamn samt namn redovisade på allmänna kartor.
Lantmäteriverket har en samordnande uppgift inom
ortnamnsområdet.
Vid beslut om traktnamn och traktindelning i samband med
fastighetsbeteckningsreformen (datoriseringen av
fastighetsregistreringen) skall lantmäteriverket inhämta
yttranden från berörda fastighetsägare samt från
riksantikvarieämbetet (RAÄ) och ortnamnsarkivet i Uppsala.
Samråd skall även ske med kommunen i vissa fall.
Till lantmäteriverket finns sedan år 1985 knutet ett
ortnamnsråd. Rådet har till uppgift att främja ett
ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick. Innan mera
betydelsefulla frågor om ortnamn avgörs av lantmäteriverket
skall verket inhämta rådets synpunkter. I ortnamnsrådet finns
företrädare för postverket, vägverket, riksantikvarieämbetet
(RAÄ), lantmäteriverket, dialekt- och ortnamnsarkiven samt
svenskt visarkiv (DOVA), svenska språknämnden, Sveriges
hembygdsförbund (tidigare Riksförbundet för hembygdsvård),
Svenska kommunförbundet, universiteten och sameorganisationerna.
När det behövs kan rådet tillkalla ytterligare ledamöter. Så har
skett t.ex. beträffande Svenska tornedalingars riksförbund.
Postverket fastställer postadresser och beslutar om
adresseringssystem.
Vägverket ger ut anvisningar om vägskyltning.
Vägförvaltningarna ansvarar för vägvisnings- och
ortnamnsskyltningen.
Flera myndigheter fastställer namn inom sina områden, t.ex.
sjöfartsverket på fyrar, banverket på trafikplatser,
luftfartsverket på flygplatser, televerket på riktnummerområden.
Kommunerna fastställer enligt praxis namn på stadsdelar,
gator, vägar, torg och andra allmänna platser. Kommunerna
fastställer enligt författning namn på kvarter. Kommunförbundet
lät år 1989 ge ut en bok, Ortnamn, Namngivning och namnskick i
kommunerna, vilken i första hand är tänkt att användas av
kommunpolitiker och kommunala tjänstemän.
Fastighetsägare och tomtägarföreningar fastställer i vissa
fall namn på gator, vägar och byggnader.
Tidigare riksdagsbehandling av ortnamnsfrågor
Vid föregående riksmöte gav utskottet i sitt betänkande
1990/91:KrU6 en utförlig redovisning av ortnamnsfrågornas
behandling i riksdagen under de senaste årtiondena. I det
följande lämnas, i fråga om riksdagsbehandlingen före riksmötet
1990/91, endast en kort sammanfattning.
Skyddet för ortnamn aktualiserades under 1960- och 1970-talen
i samband med besluten om en reformering av
fastighetsregistreringen. Riksdagen förutsatte att man vid
reformen skulle slå vakt om de existerande namnen i registren.
Beteckningsbyten skulle ske med stor försiktighet för att bevara
de kulturvärden som ligger i namntraditioner.
Riksdagen begärde vid riksmötet 1978/79 en allsidig utredning
på ortnamnsområdet. Utredningen avslutade sitt arbete år 1982. I
utredningsbetänkandet (SOU 1982:45), Ortnamns värde och vård,
föreslogs en rad åtgärder för ett bättre ortnamnsskydd, bl.a. en
ortnamnslag för sådan ortnamnsverksamhet som utövas av statliga
myndigheter, kommuner och landstingskommuner samt församlingar
och kyrkliga samfälligheter.
Regeringen ansåg att det inte behövdes en särskild ortnamnslag
av det slag som utredningen föreslagit. I budgetpropositionen år
1985 anfördes att ortnamnsskyddet kunde förbättras genom andra
sådana åtgärder som utredningen föreslagit i sitt betänkande.
Dessa åtgärder kunde vidtas av regeringen eller av myndigheter
utan riksdagens godkännande. Riksdagen hade inte några
invändningar mot de riktlinjer för ortnamnsverksamheten som
regeringen redovisade i propositionen (bet. KrU 1984/85:16,
rskr. 253). De redovisade riktlinjerna innebar bl.a. att
lantmäteriverket skulle få en samordnande uppgift för att
åstadkomma bättre enhetlighet och samordning i
ortnamnsverksamheten. Till lantmäteriverket skulle knytas ett
ortnamnsråd. Namnformerna på de allmänna kartorna, som
lantmäteriverket ger ut, skulle bli normgivande.
Vid det senaste riksmötet, 1990/91, behandlade kulturutskottet
en motion om införande av en ortnamnslag (bet. 1990/91:KrU6).
Kulturutskottet konstaterade att ortnamn förändras, försvinner
och tillkommer och att detta sker i snabbare takt, bl.a.
beroende på fastighetsregisterreformen, ändringar i
landskapet och sammanläggningar av fastigheter. Utskottet ansåg
att de allmänna kartorna, som innehåller avsevärt fler ortnamn
än vad fastighetsregistrets registerkartor gör, är av mycket
stor betydelse för bevarandet och skyddet av ortnamnen. De
allmänna kartorna är dessutom i mera allmänt bruk än vad
uppgifterna i fastighetsregistret kan bli. Utskottet förutsatte
att lantmäteriverket i kartproduktionen visar stor generositet
när det gäller att på kartor bevara och återge namn på gårdar,
byar, m.m., vilka inte längre används som registernamn i
fastighetsregistret.
Utskottet förutsatte vidare att övriga myndigheter inom
ortnamnsområdet tar de kulturhistoriska hänsyn som krävs för att
ortnamn skall kunna bevaras och skyddas. Utskottet ansåg att
ortnamnsverksamheten borde fortsätta och fullföljas i enlighet
med 1985 års principer. Förutsättningarna för att göra detta
inom ramen för befintliga regler och institutioner var enligt
utskottets mening goda. Med hänsyn härtill ansåg utskottet det
inte motiverat att reglera ortnamnsområdet genom lagstiftning. I
enlighet med utskottets förslag avslog riksdagen den då aktuella
motionen.
Lantmäteriverkets utvärdering av ortnamnsverksamheten
Som redovisats i föregående avsnitt godtog riksdagen år 1985
de riktlinjer för ortnamnsverksamheten som regeringen förordat,
bl.a. beträffande lantmäteriverkets samordnande uppgifter och
beträffande verksamheten med ett ortnamnsråd knutet till
lantmäteriverket. Verket beslöt år 1990 att följa upp de gångna
fem årens ortnamnsverksamhet.
I en uppföljningsrapport den 15 oktober 1990 konstaterades
bl.a. att det behövs ett utökat och mera formaliserat samarbete
mellan de myndigheter som verkar inom ortnamnsområdet samt att
ortnamnsrådet i vissa avseenden inte fungerat på avsett sätt.
Enligt rapporten kunde det inte anses motiverat med några
ändringar i de grundläggande förutsättningarna, dvs. av de
riktlinjer som riksdagen godtog år 1985 eller av gällande
lagstiftning och instruktioner på området. Däremot föreslogs att
lantmäteriverket skulle fördjupa samarbetet med övriga
myndigheter, se över ortnamnsrådets arbetsformer i olika
avseenden samt göra en fördjupad studie av verkets egen roll som
ortnamnsmyndighet.
Lantmäteriverket har under vintern 1990-1991 låtit utreda
verkets roll som ortnamnsmyndighet med utgångspunkt i de av
riksdagen godtagna riktlinjerna för ortnamnsverksamheten. En
rapport avgavs den 26 juni 1991. I rapporten har förslag till en
rad konkreta åtgärder lämnats. Dessa rör bl.a. lantmäteriverkets
eget arbete och organisation inom ortnamnsområdet. Vidare anges
att allmänna råd och rekommendationer för lantmäteriverket och
andra myndigheter bör ges ut i syfte att förbättra
ortnamnsskyddet. Även utgivning av en skriftserie för
information till statliga myndigheter, kommuner och allmänhet
samt av en ortnamnsförteckning förordas. Samordningen mellan de
olika myndigheterna inom ortnamnsområdet föreslås förbättras
bl.a. genom att lantmäteriverket ingår samverkansavtal med andra
myndigheter samt stöder deras utbildning inom ortnamnsområdet.
Lantmäteriverket beslutade den 27 juni 1991 att dess roll som
ortnamnsmyndighet skall ha den inriktning som framgår av
rapporten den 26 juni 1991. Vidare beslutades att ortnamnsrådets
arbete skall bedrivas enligt den tidigare rapporten den 15
oktober 1990. Slutligen fattades beslut om en handlingsplan för
verkets ortnamnsverksamhet under budgetåren 1991/92 och 1992/93.
Riksantikvarieämbetet
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har inte befogenheter att
fastställa ortnamn. Däremot har ämbetet en aktiv roll som
rådgivnings-, remiss- och expertorgan. Ämbetet är representerat
i ortnamnsrådet. Vidare skall ämbetet höras av lantmäteriverket
vid beslut om traktindelning och traktnamn i samband med
fastighetsbeteckningsreformen.
Ett möte mellan de nordiska riksantikvarierna om
ortnamnsfrågor avses genomföras under budgetåret 1992/93.
Utskottet har under hand inhämtat följande.
RAÄ har under hösten 1991 efter kontakter med Sveriges
hembygdsförbund fört diskussioner om skyddet för gamla bynamn.
Främst har diskussionerna gällt den situation som uppstår när
två fastigheter, som är belägna i var sin trakt, läggs samman
till en ny fastighet. Ursprungsfastigheternas beteckningar
innehåller därvid skilda traktnamn, ofta gamla bynamn. Den nya
sammanlagda fastighetens beteckning kommer att innehålla
traktnamnet från den ena av ursprungsfastigheterna. Den
andra ursprungliga fastigheten får således en ny
trakttillhörighet och beteckning och dess anknytning till det
gamla namnet upphör inom fastighetsregistreringen.
RAÄ har den uppfattningen att ortnamnen är ett oersättligt om
än icke-fysiskt inslag i kulturlandskapet, som till skillnad
från de flesta icke-materiella kulturyttringar har en direkt
anknytning till kulturlandskapet. RAÄ har konstaterat att en
speciell ortnamnslag inte är aktuell, men att hänsynstagandet
till t.ex. gamla bynamn skulle underlättas om frågan
aktualiserades i förarbetena till kulturminneslagen.
RAÄ har konstaterat att det inte finns några uppgifter om hur
många ortnamn som försvunnit i fastighetsregistren genom
sammanläggningar av fastigheter eller hur vanligt det är med
sådana sammanläggningar över traktgränserna. Inom ämbetet anser
man att dessa förhållanden bör klarläggas, t.ex. genom en
utredning inom lantmäteriverket, innan eventuella åtgärder --
såsom lagstiftning, uppbyggande av en extra kontrollapparat e.d.
-- för att ytterligare stärka ortnamnsskyddet övervägs. RAÄ
påpekar i sammanhanget att fastighetsregisterreformen genomförs
under kulturhistorisk granskning av RAÄ och DOVA.
Utskottet
I fyra motioner, väckta under allmänna motionstiden 1991,
behandlas frågor om ett ökat skydd för ortnamn.
Motionärerna har som utgångspunkt för sina yrkanden främst de
förändringar av traktnamn som blir en följd av sammanläggning av
fastigheter. I de fall en sådan ändring sker över en traktgräns
och den nya fastigheten får namnet från en av
ursprungsfastigheterna förlorar den andra ursprungsfastigheten
sambandet med sitt gamla traktnamn, oftast ett gammalt bynamn.
Motionärerna anser att det är angeläget med en ortnamnsvårdande
granskning på regional nivå i sådana fall. Enligt motionerna
Kr221 (c) yrkande 2, Kr237 (s) yrkande 3 och Kr345 (fp) skulle
en sådan granskning kunna utföras av länsstyrelsen eller
länsmuseet. I motionerna nämns även möjligheterna att inrätta
någon form av regionala ortnamnsråd och att låta länen få
representation i ortnamnsrådet vid lantmäteriverket.
I motionerna Kr221 (c) yrkande 1 och Kr237 (s) yrkandena 1 och
2 begärs en särskild lag om skydd för ortnamn. Motionärerna
anser att det inte räcker med de av riksdagen år 1985 godkända
riktlinjerna för ortnamnsverksamheten, eftersom dessa inte är
tvingande. Regeringen bör lägga fram ett förslag till en lag som
utgår från 1985 års riktlinjer. Enligt motion Kr229 (fp) bör
skydd för ortnamn i stället tas in i kulturminneslagen.
Utskottet har vid tidigare riksmöten framhållit att det är av
stort kulturhistoriskt och socialt värde att nedärvda ortnamn
vårdas och bevaras. Detta var också utgångspunkten när riksdagen
år 1985 godtog regeringens förslag till riktlinjer för
ortnamnsverksamheten i landet (prop. 1984/85:100 bil. 10 s.
467--475, bet. KrU 16, rskr. 253). I det föregående har
utskottet översiktligt redovisat innebörden av dessa principer,
bl.a. att lantmäteriverket (LMV) skall vara central
ortnamnsmyndighet med samordnande uppgifter.
Utskottet anser det mycket värdefullt att LMV nu låtit
analysera och utvärdera erfarenheterna av ortnamnsverksamheten
under åren 1985--1990 och att resultaten lagts till grund för
beslut om den fortsatta inriktningen av verkets roll som
ortnamnsmyndighet och om arbetet inom ortnamnsrådet samt beslut
om en handlingsplan för ortnamnsverksamheten under budgetåren
1991/92 och 1992/93. En kort redovisning av utvärderingen har
lämnats i det föregående.
Då en god ortnamnspolitik kräver en fortsatt utveckling av
samarbetet mellan alla ansvariga kommer LMVs uttalade avsikt att
ingå samverkansavtal med andra myndigheter inom ortnamnsområdet
att få betydelse.
Utskottet anser -- liksom vid föregående riksmöte och mot
bakgrund av vad som nu redovisats beträffande den fortsatta
ortnamnsverksamheten inom LMV -- att förutsättningarna är goda
för att fortsätta och fullfölja ortnamnsverksamheten enligt 1985
års principer inom ramen för befintliga regler och
institutioner. Utskottet finner det därför inte motiverat att
riksdagen tar initiativ till en reglering av ortnamnsområdet
genom lagstiftning. Utskottet vill i sammanhanget påpeka att
motionsförslagen om ett lagfäst skydd för ortnamn inte torde
motsvara det förslag till ortnamnslag, bl.a. beträffande
myndigheternas befogenheter, som ortnamnsutredningen lade fram i
sitt betänkande Ortnamns värde och vård.
Då det gäller den av motionärerna aktualiserade frågan om
utökat skydd för sådana gamla bynamn som används som traktnamn
vill utskottet anföra följande.
Fastighetsregisterreformen startade år 1976 och pågår ännu.
Vid riksmötet 1989/90 godkände riksdagen enhälligt riktlinjer
för den fjärde och sista etappen av reformen, vilken beräknas
kunna avslutas under hösten 1995 (prop. 1989/90:100 bil. 13,
bet. BoU10, rskr. 139). När traktindelning och traktnamn
beslutas enligt denna reform skall LMV inhämta yttranden från
riksantikvarieämbetet (RAÄ) och ortnamnsarkivet i Uppsala. De
kulturminnesvårdande instansernas medverkan i reformarbetet är
således redan reglerad.
LMV samlar in och sammmanställer statistik avseende bl.a.
sådana ändringar av ortnamn i fastighetsregistret som
fastighetsregisterreformen fört med sig i de län där reformen
genomförts.
Eftersom de allmänna kartorna, som har
fastighetsregisterkartorna som grund, innehåller avsevärt fler
ortnamn än registerkartorna och är i mera allmänt bruk än dessa
har de allmänna kartorna mycket stor betydelse för bevarandet av
ortnamn. Utskottet förutsätter, liksom vid föregående riksmöte,
att LMV i kartproduktionen visar stor generositet när det gäller
att på kartorna bevara sådana ortnamn som inte längre används
som traktnamn i fastighetsregistret.
I motionerna har aktualiserats frågan om behovet av skydd för
traktnamn som -- utan samband med fastighetsregisterreformen --
ändras eller försvinner vid fastighetssammanläggningar över
traktgränser. Utskottet anser i likhet med RAÄ att, innan man
överväger huruvida det behövs ett utökat skydd för ortnamn i
sådana situationer, det bör klarläggas hur många traktnamn som
försvunnit vid sammanläggningar av fastigheter och hur vanligt
det är med fastighetsbildningar över traktgränser. En sådan
undersökning synes lämpligen kunna utföras genom LMVs försorg.
Utskottet förutsätter att de ansvariga myndigheterna, i första
hand LMV och RAÄ, sedan undersökningen avslutats överväger om
särskilda åtgärder till skydd för gamla bynamn vid
fastighetssammanläggningar erfordras och lägger fram de förslag
som övervägandena kan föranleda.
Utskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att riksdagen
med anledning av motionerna 1990/91:Kr221, 1990/91:Kr229,
1990/91:Kr237 och 1990/91:Kr345 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om en undersökning av
hur många traktnamn som försvunnit vid sammanläggningar av
fastigheter och hur vanligt det är med fastighetsbildningar över
traktgränser.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande viss undersökning av ortnamn vid
fastighetssammanläggningar
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Kr221,
1990/91:Kr229, 1990/91:Kr237 och 1990/91:Kr345 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 23 oktober 1991
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Jan-Erik
Wikström (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja
Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders
Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie
Frebran (kds), Charlotte Branting (fp), Björn Kaaling (s),
Monica Widnemark (s) och Bert Karlsson (nyd).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.