Kulturutskottets betänkande

1991/92:KRU16

Turism

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Bilaga 1
• Innehållsförteckning

1991/92

KrU16

Sammanfattning

I årets budgetproposition föreslår regeringen bl.a. att
riksdagen skall godkänna nya riktlinjer för turistpolitiken, att
Sveriges turistråd skall avvecklas och att det statliga stödet
till turism under budgetåret 1992/93 skall utgå med 50 milj.kr.,
under förutsättning av att turistnäringen är beredd att bidra
med samma belopp och att stå för de framtida kostnaderna för
sina branschövergripande verksamheter.

I betänkandet behandlar utskottet förslagen i propositionen
samt vissa turistfrågor som aktualiserats genom motioner.

Utskottet förordar med anledning av förslag i propositionen
att målen för statens insatser inom turistområdet -- med ändring
av de turist- och rekreationspolitiska mål som lades fast av
riksdagen 1984 -- främst bör vara dels att påverka Sverigebilden
utomlands genom att sprida allmän utlandsinriktad
Sverigeinformation, dels att bistå med sådana exportfrämjande
marknadsföringsinsatser som kommer turistbranschen i dess helhet
till godo. Två motionsyrkanden om bibehållande av de tidigare
fastlagda målen -- bl.a. att förbättra möjligheterna för breda
folkgrupper till turism och rekreation på fritiden -- avstyrks.

Yrkanden i två motioner om riksdagsuttalanden om turismens
betydelse, om presentationen av Sverige som turistland och om
ett femårsprogram för fördubbling av besöksindustrin i Sverige
avstyrks av utskottet.

Turistbranschen är enligt utskottets bedömning bättre skickad
än en statligt finansierad organisation för marknadsföringen
utomlands av Sverige som turistland. Utskottet föreslår därför
att Sveriges turistråds marknadsföringsverksamhet avvecklas.
Utskottet föreslår vidare, med anledning av förslag i
propositionen och i sju motioner, att en ny statlig
turistdelegation inrättas för att upphandla
marknadsföringstjänster och samordna statens internationella
insatser för turismen. Tjänster skall köpas främst från ett nytt
bolag som branschens organisationer bildar. Bolagets ändamål är
att tillhandahålla informations- och marknadsföringstjänster för
att utveckla resandet till och i Sverige. Delegationen skall
även kunna köpa tjänster från bl.a. Exportrådet och Svenska
institutet. Den skall endast undantagvis bedriva egen operativ
verksamhet.

Den nya delegationen bör, föreslår utskottet med anledning av
yrkanden i tre motioner, även handha vissa andra av Turistrådets
nuvarande uppgifter. Bl.a. bör delegationen svara för
remissyttranden, sörja för långsiktig kunskapsuppbyggnad, handha
internationella kontakter, besluta i bidragsärenden och främja
handikappades möjligheter till turism och rekreation. Utskottet
avstyrker i detta sammanhang sex motionsyrkanden avseende
NUTEK:s ansvar på turistområdet, huvudmannaskapet för
Turistrådets nuvarande forsknings- och utvecklingsverksamhet och
lokaliseringen av den nya turistmyndigheten.

Till följd av sina ovan redovisade ställningstaganden
tillstyrker utskottet att regeringen bemyndigas att vidta
åtgärder för att avveckla Turistrådet och att lagen om
beslutanderätt för Sveriges turistråd upphävs.

Utskottet föreslår att 100 milj.kr. anvisas för stöd till
turism under budgetåret 1992/93. I samband härmed anför
utskottet att det nya bolaget bör kunna påräkna uppdrag från
staten i betydande omfattning i vart fall under en treårsperiod,
innan statens upphandling kan styras helt av kommersiella
överväganden. Utskottet uttalar att regeringen bör få använda
anslaget Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd
även för att främja en smidig övergång till den nya
marknadsföringsorganisationen.

Motioner om regler för att tillförsäkra turister information
om miljöförhållandena på utländska turistorter och om åtgärder
för en förändrad attityd till utländska besökare avstyrks.

Socialdemokraternas representanter i utskottet har avgett sju
reservationer. De vill bibehålla de tidigare målen för turist-
och rekreationspolitiken. De anser att staten bör ha ett
inflytande i det nya bolaget och att den nya delegationen skall
få vidare arbetsuppgifter och större resurser än vad utskottet
föreslagit.

I en meningsyttring av företrädaren för Vänsterpartiet
framförs att det inte finns skäl att avveckla det nuvarande
Turistrådet och att det statliga stödet till turism för nästa
budgetår bör bestämmas till 123 milj.kr.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1991/92:100 bilaga 13
(näringsdepartementet) under huvudavsnittet B. Industri m.m.

dels under punkt B 3. Stöd till turism (s. 32--36)
föreslagit riksdagen att

1. upphäva lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges
turistråd,

2. till Stöd till turism för budgetåret 1992/93 anvisa ett
reservationsanslag på 50 000 000 kr.,

3. godkänna vad i propositionen anförts om avvecklingen av
stiftelsen Sveriges turistråds verksamhet samt bemyndiga
regeringen att vidta de åtgärder som från statens sida behövs
för att upplösa stiftelsen,

4. godkänna de ändrade riktlinjer för turistpolitiken som
förordats i propositionen,

dels under punkt B 4. Särskilda avvecklingskostnader för
Sveriges turistråd (s. 37) föreslagit riksdagen att
till Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Inom regeringskansliet har upprättats förslag till lag om
upphävande av lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges
turistråd. Lagförslaget har intagits i bilaga 1 till
betänkandet.

Motionerna

1991/92:Kr501 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skyldigheten för svenska researrangörer att
informera om miljösituationen i turistländerna.

1991/92:Kr502 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den på olika sätt och med olika medel värnar om och befrämjar
turismen och industrin,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den därvid speciellt uppmärksammar Stockholms ytterst
betydelsefulla roll för turismutvecklingen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sveriges turistråd bör omstruktureras och utvecklas enligt i
motionen angivna riktlinjer.

1991/92:Kr503 av Nils T Svensson och Lennart Nilsson (s) vari
yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av Turist- och resedatabasen.

1991/92:Kr504 av Stina Eliasson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående Turistrådets framtid,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vissa arbetsuppgifter och funktioner
hos Turistrådet samlokaliseras till Östersund med
glesbygdsmyndigheten, högskolan, projekt inom Turistrådets
FoU-enhet och den till Östersund utlokaliserade
ERU-verksamheten.

1991/92:Kr507 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en nationellt baserad
organisation med samordningsansvar för turistnäringen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Sveriges turistråd
ombildas till aktiebolag.

1991/92:Kr508 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att man medverkar till
bildandet av ett privatägt bolag för marknadsföring av svensk
turism enligt vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen anslår minst 100 milj.kr. för att köpa
marknadsföring av Sverige av det nya bolaget,

3. att riksdagen hos regeringen begär att man skyndsamt
utreder och föreslår samordningsåtgärder för svensk turism
utomlands genom ambassaderna, Svenska institutet och Sveriges
exportråd.

1991/92:Kr509 av Leo Persson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de av riksdagen fastlagda riktlinjerna
för turism och rekreation skall gälla,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ett nationellt turistråd och
det fortsatta statliga stödet till turistrådet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om glesbygdsmyndigheten i Östersund.

1991/92:Kr513 av Birgitta Wistrand (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att arbeta för en förändrad inställning
till människor som kommer på besök till Sverige så att de känner
sig välkomna oavsett om de är affärsmän, forskare, studenter
eller turister,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att verka för att Sverige som turistland
presenteras på ett intresseväckande och professionellt sätt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett program med syftet att fördubbla
besöksindustrin på fem år.

1991/92:Kr514 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
den framtida satsningen på ett nationellt turistråd och dess
kunskapsuppbyggnad bl.a. i samarbete med högskolan i Östersund.

1991/92:Kr515 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del
beslutar att de fastlagda målen för turist- och
rekreationspolitiken skall gälla,

2. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del
beslutar att ett nationellt turistråd med statligt ekonomiskt
engagemang samt ansvar inom organisationen skall finnas,

3. att riksdagen begär att regeringen till riksdagen snarast
återkommer med förslag till omstrukturering och finansiering av
marknadsföringsdelen av Sveriges turistråd i enlighet med vad i
motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar att ansvarsområdet för Turistrådets
delegation överförs till en delegation för samordning och
utveckling av turist- och rekreationspolitiken,

5. att riksdagen till nytt anslag Delegationen för samordning
och utveckling av turist- och rekreationspolitiken under
förutsättning av bifall till att-sats 4 för budgetåret 1992/93
anvisar 11 000 000 kr.,

6. att riksdagen begär att regeringen till riksdagen
återkommer med förslag till organisation och lokalisering av
Delegationen för samordning och utveckling av turist- och
rekreationspolitiken i enlighet med vad i motionen anförts,

7. att riksdagen till Delegationen för samordning och
utveckling av turist- och rekreationspolitiken till ny
anslagspost Utvecklings- och försöksverksamhet för budgetåret
1992/93 anvisar 4 000 000 kr.,

8. att riksdagen till Delegationen för samordning och
utveckling av turist- och rekreationspolitiken till ny
anslagspost Bidrag till organisationer för budgetåret 1992/93
anvisar 5 000 000 kr.,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att närings- och teknikutvecklingsverket
får ett uttalat ansvar också för företagsutveckling och regional
utveckling av turistföretagen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Turistrådets forsknings- och
utvecklingsverksamhet.

1991/92:N270 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

18. att riksdagen till Stöd till turism för budgetåret 1992/93
anslår 73000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller
således 123000000 kr.

Ärendets beredning

Som ett led i ärendets beredning har utskottet den 20 februari
1992 hållit en offentlig utfrågning om turistbranschens villkor
m.m.

Vid utfrågningen lämnades information av dels
näringsminister Per Westerberg, dels företrädare för
följande myndigheter och organisationer, nämligen
länsstyrelserna i Gotlands län och Jämtlands län, Sveriges
turistråd, Folkparkerna, Föreningen SverigeTurism (FÖRST),
Svenska Campingvärdars Riksförbund (SCR), Svenska
Liftanläggningars Organisation (SLAO), Svenska Resebranschens
Riksförbund (RRF), Svenska Turistföreningen (STF) och Sveriges
Hotell- och Restaurangförbund (SHR).

Vad som förekommit vid utfrågningen framgår av bilaga 2
till betänkandet.

Utskottet

Inledning

Turismens betydelse

Turismens betydelse för svenskt näringsliv och allmänt för
välfärden har vid upprepade tillfällen framhållits av utskottet
(se exempelvis bet. 1990/91:KrU16). Senaste tillgängliga
uppgifter -- hämtade ur Sveriges turistråds fördjupade
anslagsframställning för budgetåren 1991/92--1993/94 -- ger
följande belägg för näringens betydelse.

Svensk turism omsatte år 1989 drygt 100 miljarder kronor.
Antalet företag som är verksamma i branschen uppgår till 21 000.
De sysselsätter cirka 200000 personer.

Utländska turister omsatte årligen mer än 16 miljarder
kronor, vilket motsvarar omkring 3 % av den totala exporten och
15 % av tjänsteexporten.

Turismens betydelse på det internationella planet kan belysas
av följande uppgifter, hämtade ur Turistrådets
anslagsframställning för budgetåret 1992/93. Enligt World
Tourism Organization har de årliga inkomsterna av internationell
turism ökat med i genomsnitt 9,3 % under 1980-talet.
Organisationen beräknar att internationell och nationell turism
tillsammans för närvarande omsätter 2 510 miljarder dollar
årligen, motsvarande 5,5 % av världens samlade
bruttonationalprodukt, och sysselsätter 112 miljoner människor.

Den statliga turistpolitikens nuvarande mål

Målen för den svenska turistpolitiken lades fast i ett
beslut av riksdagen år 1984 (prop. 1983/84:145, bet. KrU 22,
rskr. 353). Riksdagen biföll propositionen, i vilken målen
angivits vara följande, nämligen
-- att genom marknadsföringsåtgärder och utveckling av
turistnäringen åstadkomma
* förbättringar i svensk bytesbalans
* regionala effekter
* sysselsättningsmässiga effekter
att förbättra möjligheterna för breda folkgrupper till
turism och rekreation på fritiden (det sociala målet).

Utskottet behandlade senast under riksmötet 1990/91 (bet.
1990/91:KrU16) med anledning av motionsyrkanden frågan om målen
för statens turistpolitik och uttalade då att det inte fann
anledning att ompröva eller komplettera målen.

I den under december 1990 tillsatta turistrådsutredningens
betänkande (SOU 1991:58) Ett nytt turistråd anges att målet för
den statliga turistpolitiken bör vara att främja och utveckla
turismen till och i Sverige.

Ansvarsfördelningen inom turistpolitiken bör enligt
utredningen vara följande.

* Regeringskansliet svarar för samordning av insatser som har
stor vikt för turismen.

* De generella målen skall fullgöras inom ramen för de
myndigheter som har det generella ansvaret --
industriverket/NUTEK, naturvårdsverket, länsstyrelserna, de
regionala utvecklingsfonderna, högskolorna.

* Ansvaret för att främja resande till Sverige åvilar Sveriges
turistråd.

* Samarbetet i det exportfrämjande arbetet på turismens område
kräver delvis nya samarbetsformer mellan Sveriges turistråd,
Svenska institutet och Sveriges exportråd.

* Kommuner och landsting, i första hand genom sina regionala
turistråd, svarar för att främja och utveckla turismen i
Sverige. En samverkan i större regioner underlättar detta
arbete.

* För att främja och utveckla turismen i Sverige spelar även
ideella organisationer en viktig roll.

Sveriges turistråd

Allmänt

Sveriges turistråd är en stiftelse inrättad av staten, Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet. Dess styrelse utses av
regeringen.

Turistrådets uppdrag är att allmänt verka för att den statliga
turistpolitikens mål uppfylls. Turistrådet skall samordna och ge
service till företag inom turistbranschen och ideella
organisationer liksom till de offentliga organ som har uppgifter
inom eller i anslutning till turistsektorn.

Turistrådet har vidare ålagts vissa myndighetsuppgifter. Dessa
fullgörs med stöd av lagen (1984:477) om beslutanderätt
för Sveriges turistråd av en delegation inom Turistrådet.
Delegationen utses särskilt av regeringen.

Turistrådet har ett huvudkontor i Stockholm och marknadskontor
utomlands i tio länder. Viss verksamhet har sedan en tid
lokaliserats till Östersund. Turistrådet har också ett
dotterbolag, Resurs AB, för konsultverksamhet. Detta bolags
verksamhet upphör i nuvarande form den 30 juni 1992, varefter
den kommer att drivas vidare i ny form.

Turistrådet redovisar, bl.a. i sina anslagsframställningar,
sin verksamhet uppdelat på fyra delområden, kunskap,
marknad, information och service samt sektor. Av
verksamheten inom de olika delområdena bör följande nämnas som
bakgrund till den fortsatta framställningen.

Inom området kunskap utvecklar Turistrådet
informationssystem om turism. En del härav är att handha en
årlig inkvarteringsstatistik, som utarbetas av statistiska
centralbyrån på Turistrådets uppdrag. En turist- och
resedatabas vari ingår uppgifter från en löpande
resevaneundersökning har utvecklats, liksom en
produktdatabank som vid slutet av budgetåret 1990/91
innehöll uppgifter om 2000 aktuella evenemang, 2000
sevärdheter, 1000 aktiviteter samt 300 uppgifter av allmän
karaktär. Baserna har efterhand ställts till förfogande för
olika externa intressenter såsom myndigheter, högskolor,
organisationer och företag. Inom området kunskap utarbetar
Turistrådet också analysmodeller m.m. till hjälp för studier av
turism.

Till området marknad hör bl.a. verksamheten vid
Turistrådets marknadskontor samt administrationen av särskilda
kampanjer och projekt i Sverige och utomlands liksom
marknadsbedömningar.

Inom området information och service produceras
tidskriften Svensk turism, ett nyhetsblad och flera olika
faktablad, kalendrar och broschyrer. Informationsverksamheten
riktas mot press -- inhemsk och utländsk -- samt mot konsumenter
och säljledsrepresentanter.

Området sektor omfattar bl.a. kontakter med offentlig
sektor, lokala och regionala turistorganisationer och
näringslivet. Även kontakter med internationella organisationer
hör hit.

I delegationens myndighetsuppgifter ingår att besluta i
vissa bidragsärenden och att yttra sig över arbetsmarknads-
och regionalpolitiska stödärenden. Delegationen ansvarar även
för att med olika stöd- och stimulansåtgärder utveckla Sverige
som turistland. Ett led i denna verksamhet är upprättandet av en
strukturplan för svensk turism. -- Inom ramen för delegationens
verksamhet har insatser gjorts bl.a. för att utveckla natur- och
kulturturism samt bil-, cykel- och sportfisketurism. Vidare har
delegationen verkat bl.a. för att öka turistanläggningarnas
tillgänglighet för handikappade och andra utsatta
samhällsgrupper och för att bevaka turismens intressen vid
utvecklingen av infrastrukturen.

Utredningar

Turistrådets organisation och verksamhet har under senare år
varit föremål för utredning och överväganden i flera sammanhang.

Riksrevisionsverket (RRV) har i en förvaltningsrevision
granskat Turistrådet. Resultatet av granskningen presenteras i
en rapport dagtecknad den 13 december 1989 (RRV dnr 1988:1502).
RRV föreslår förändringar såväl i Turistrådets uppgifter som i
dess organisation. RRV föreslår att Turistrådet skall ha som
huvuduppgift att med producenternas intressen som utgångspunkt
och utifrån ett nationellt perspektiv främja en ökning av
turismen i Sverige. Eftersom Turistrådet enligt RRV:s mening bör
arbeta på nationell nivå för att åstadkomma en ökad turism i
Sverige bör rådet inte samtidigt ha som uppgift att skapa
regional balans och sysselsättning. RRV föreslår mot denna
bakgrund att Turistrådet inte skall ha till uppgift att bidra
till genomförandet av regional- och sysselsättningspolitiken.
Även uppgiften att förbättra breda folkgruppers möjligheter till
turism och rekreation anser RRV primärt vara en fråga för andra
organisationer än Turistrådet.

Riksdagens revisorer har granskat Turistrådets befattning
med det sociala målet för turistpolitiken. Revisorerna har
undersökt hur Turistrådet genom sin verksamhet bidrar till
förverkligandet av målen och hur detta redovisas till riksdagen.
I revisorernas förslag 1990/91:13 till riksdagen anför
revisorerna bl.a. att granskningen visar att Turistrådets
verksamhet inte varit särskilt inriktad på att bidra till de
sociala målen för turism och rekreation. Revisorerna redovisar
att de sociala aspekterna på turism och rekreation till stor del
har hanterats i rådets delegation. Detta har fått till följd att
Turistrådet inte helt har tagit det samlade ansvaret för
verksamheten, anför revisorerna.

Turistrådsutredningen föreslog att Turistrådets mål skulle
formuleras sålunda: Sveriges turistråd skall verka för ett ökat
resande till Sverige. Inriktningen av Turistrådets verksamhet
kunde enligt utredningen karaktäriseras på följande sätt.

* Sveriges turistråd bör i första hand svara för informations-
och marknadsföringsinsatser som syftar till att få utländska
turister till Sverige.

* En av förutsättningarna för att kunna sälja Sverige
utomlands är att det sker en utveckling av turistprodukter.
Turistrådets uppgift i detta sammanhang är att genom kunskap öka
medvetenheten hos aktörerna inom näringsliv, offentlig sektor
och ideella organisationer om behovet av samverkan för att skapa
och utveckla turistprodukter av god kvalitet. Det konkreta
arbetet sker lokalt eller regionalt, vilket inte utesluter en
samverkan på riksnivå.

* Sveriges turistråd bör verka för en ökad samordning på den
regionala nivån i syfte att stärka de organisationer som svarar
för information och marknadsföring av turism i Sverige.

* Sveriges turistråd bör förutom information och
marknadsföring på utlandsmarknaden även ha ett ansvar för sådana
frågor som kräver kontakter med myndigheter och organisationer
som verkar på nationell nivå och där det finns uppenbara behov
av lösningar som avser hela landet. I denna roll kan Sveriges
turistråd fungera som sektorsbevakare gentemot andra
myndigheter.

Riksdagsbehandling under år 1991

I sitt betänkande 1990/91:KrU16 uttalade utskottet -- med
anledning av riksdagens revisorers förslag och av
motionsyrkanden -- att turistrådsutredningen borde ges i
uppdrag att även pröva Turistrådets framtida befattning med det
sociala målet för turist- och rekreationspolitiken.
Utskottet avstyrkte motioner med förslag om att Turistrådet
genast skulle få en starkare inriktning mot marknadsföring av
Sverige som turistland och om annorlunda formulerat uppdrag till
utredningen, nämligen ett uppdrag som huvudsakligen skulle
inriktas mot marknadsföring.

I proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska
politiken anfördes -- dock utan att något formellt förslag
förelades riksdagen -- att statens engagemang i Turistrådet
skulle avvecklas under budgetåret 1992/93.

Vid sin behandling av propositionen uttalade finansutskottet i
sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:FiU10 att
utskottet ansåg att det var viktigt att den svenska turismen
kunde arbeta under så goda villkor att den var konkurrenskraftig
gentemot omvärlden. Utskottet ansåg att det var fel att i
rådande läge avveckla stödet till Turistrådet. Rådet skall
utvecklas och omstruktureras, samtidigt som branschens
delaktighet bör öka, anförde utskottet. Det är
sannolikt viktigt för att få rätt impulser till inriktning av
verksamheten. Branschen är emellertid oenhetlig och småskalig
till sin natur, vilket gör att det finns naturliga begränsningar
för detta engagemang. Staten bör därför -- anförde
finansutskottet -- fortsätta att ge stöd till ett omstrukturerat
turistråd och främja turismen i Sverige.

Den statliga turistpolitikens mål och verksamhetsområde

Propositionen

I årets budgetproposition utvecklas frågan om statens insatser
för turismen. Vad som där anförs kan sammanfattas på följande
sätt. Turistföretagen gynnas av åtgärder inom skatte- och
småföretagspolitiken. Exempel på sådana åtgärder är sänkning
av mervärdesskatten på hotell- och restaurangtjänster och
utvidgning av systemet med nedsättning av sociala avgifter inom
delar av det regionalpolitiska stödområdet. Trafikpolitiska
åtgärder med avseende på inlandsbanan gynnar också turismen i
berörda områden. -- Det är turistbranschens eget ansvar att
driva sina gemensamma informations- och
marknadsföringsåtgärder. Branschen är bättre skickad för detta
än ett statligt turistråd. Detta gäller även med avseende på
turismens utveckling på det regionala och lokala planet. I den
mån kommuner och landsting engagerar sig i turistfrämjandet bör
detta ske i samarbete med näringslivet eller dess
branschorganisationer. Statliga länsmyndigheter har möjlighet
att prioritera turistverksamheter inom ramen för befintliga
resurser. -- Staten har ansvaret för den samlade Sverigebilden
utomlands, medan branschen bör svara för den kommersiellt
inriktade marknadsföringen. Till följd av dessa överväganden bör
det nuvarande Turistrådet avskaffas. Detta innebär, för
utlandsinformationens del, förändringar i Svenska institutets
verksamhet. -- Det anförda innebär att 1984 års
turistpolitiska mål saknar aktualitet.

Motionerna

I motionerna Kr509 (s) yrkande 1 och Kr515 (s) yrkande 1
hemställs om uttalande att 1984 års mål alltjämt skall
gälla.

Motionärerna bakom motion Kr515 anser att de viktigaste målen
för samhällets politik vad avser turismen är att utveckla denna
så att den ger största möjliga sysselsättning samt regional- och
valutaeffekter och välfärdspolitiska effekter. Enligt
motionärerna är 1984 års mål i högsta grad aktuella; samtidigt
är motionärerna beredda att söka nya vägar och strategier för
att nå dem.

Presentationen i motion Kr509 av turistpolitikens mål
överensstämmer i allt väsentligt med den i motion Kr515.
Motionären framhåller vidare att turistpolitiken måste utgå från
alla de aspekter som ryms inom turism och rekreation. Turismen
kan inte jämföras med andra branscher såsom skog och gruvor,
anför motionären.

Utskottets bedömning

Utskottet vill inledningsvis uttala att det delar den
uppfattning som framförs i propositionen om värdet av generella
åtgärder för att förbättra företagandets villkor. Då utskottet i
det följande behandlar endast sådana frågor som rör
turistbranschens särskilda villkor, skall vad utskottet anför
ses mot denna bakgrund.

Utskottet anser att vid avgränsningen av verksamhetsfältet
för statens insatser för turismen måste skillnad göras mellan
den turistfrämjande verksamhet som riktas mot utlandet och den
som väsentligen söker sin kundkrets inom landet.

Vad avser den utlandsinriktade marknadsföringen bör
visserligen de företag vars tjänster marknadsförs -- i enlighet
med vad som gäller för andra exportnäringar -- svara för sin
egen verksamhet. Branschstrukturen gör dock -- liksom för andra
småföretagsdominerade branscher -- att behovet av statliga
insatser för extern exportservice och externt organiserade
exportaktioner framstår som mera behövliga än annars. Det
kan också finnas ett naturligt behov av branschgemensamma
insatser där nyttan för enskilda företag inte är sådan att
det kan förväntas att dessa, ens i samverkan, bär hela
kostnaden.

Den branschgemensamma marknadsföringen av Sverige som
turistland ligger till sin natur nära den form av allmän
Sverigeinformation som omfattas av statens ansvar att
sprida en positiv Sverigebild utomlands. Ett nära samarbete
mellan de aktörer som driver dessa verksamheter är därför
naturligt.

Det är -- med utskottets synsätt -- i gränsområdet mellan den
allmänna Sverigeinformationen, utan särskild turistvinkling, och
den form av Sverigeinformation som också fungerar som
turistmarknadsföring som staten främst bör engagera sig. Ett
sådant engagemang bör komma till uttryck bl.a. genom ett
statligt stöd till sådan branschgemensam exportfrämjande
verksamhet som utskottet behandlat ovan.

Det anförda leder till slutsatsen att staten även
fortsättningsvis bör engagera sig i marknadsföringen utomlands
av Sverige som turistland.

Vad gäller turistfrämjande inom Sverige saknas anledning
att av hänsyn till turistföretagen eller av andra skäl göra
någon skillnad mellan dem och företag i andra branscher vad
avser regionalpolitiska och sysselsättningsfrämjande åtgärder.
Utskottet anser alltså -- i enlighet med regeringens förslag --
att någon särskild målsättning om regional utveckling och om
sysselsättning vad avser turistbranschen inte är motiverad.

I frågan om bibehållande av det sociala målet vill
utskottet framhålla att det naturligtvis är angeläget att nå
sådana sociala effekter som åsyftades då målen formulerades. Med
det synsätt på målen i övrigt för statens insatser på
turistområdet som utskottet presenterat i det föregående är det
dock svårt att tillfredsställande motivera speciella insatser
för detta mål inom ramen för en särskild turistpolitik. En annan
sak är att åtgärder för att generellt göra svensk turism mera
attraktiv också får återverkningar på dess tillgänglighet för de
grupper varom här är fråga. Utskottet återkommer nedan till
vissa åtgärder för detta ändamål.

I enlighet med det anförda bör statens mål för sina insatser
inom turistområdet främst vara dels att påverka
Sverigebilden utomlands genom att sprida allmän utlandsinriktad
Sverigeinformation, dels att bistå med sådana
exportfrämjande marknadsföringsinsatser som kommer
turistbranschen i dess helhet till godo.

Vad utskottet anfört om målen för statens insatser inom
turistområdet bör riksdagen med anledning av regeringens förslag
och med avslag på motionerna Kr509 yrkande 1 och Kr515 yrkande 1
som sin mening ge regeringen till känna.

Vissa allmänna turistfrågor

Motionerna

I två motioner behandlas allmänna frågor om turismens
betydelse och villkor.

Motionärerna bakom motion Kr502 (s) framhåller -- med
hänvisning till statistiska uppgifter från Turistrådet --
turismens stora betydelse för landets sysselsättning och
ekonomiska utveckling. De anser att en kraftig satsning på
besöksnäringen skulle få goda effekter i dessa avseenden. Vidare
anför de att Stockholmsregionen måste betraktas som motorn i
navet för turistindustrin. Motionärerna hemställer om uttalande
att regeringen på olika sätt och med olika medel skall värna om
och befrämja turismen och industrin (yrkande 1) och att i detta
sammanhang Stockholms ytterst betydelsefulla roll för
turismutvecklingen uppmärksammas (yrkande 2).

I motion Kr513 (m) betonas vikten av att Sverige som
turistland presenteras på ett intresseväckande och
professionellt sätt (yrkande 3). Enligt motionären finns
förutsättningarna att nå framgång med ett program syftande till
att inom fem år fördubbla besöksindustrin i Sverige (yrkande 4).

Utskottets bedömning

Av utskottets inledande redogörelse för turismens betydelse
framgår att motionärernas uppfattning i de aktuella frågorna
ligger i linje med utskottets uppfattning. Utskottet behandlar i
det följande olika frågor om åtgärder som syftar till att
åstadkomma en sådan förmånlig utveckling av den svenska
turistnäringen som motionärerna åsyftar. Med hänsyn härtill
erfordras enligt utskottets mening inte något riksdagens
uttalande med anledning av motionerna Kr502 yrkandena 1 och 2
samt Kr513 yrkandena 3 och 4.

Statens insatser för turismen

Sverigepresentationen utomlands

Motionerna

Frågan om behovet av en nationell turistorganisation och om
vilket engagemang staten bör ha i en sådan organisation tas upp
i sju motioner.

Motionärerna bakom motion Kr502 (s) anför att det i arbetet
med att lansera Sverige -- och särskilt Stockholm -- är
nödvändigt med en sammanhållande kraft. Turistrådet skall i dag
ha den uppgiften, anför de, men rådet har tyvärr inte lyckats så
väl som hade varit önskvärt. Turistrådet måste ges en mera
operationell roll, samtidigt som de lokala
turistorganisationerna och andra intressenter på marknaden ges
ett större inflytande på Turistrådets verksamhet, anser
motionärerna. De föreslår därför att Turistrådet omstruktureras
och utvecklas enligt dessa riktlinjer (yrkande 3).

I motion Kr 504 (c) anförs att Sverige, som andra länder,
behöver ett nationellt turistråd. Motionären anser att flera av
Turistrådets funktioner är sådana som det allmänna inte bör ägna
sig åt. Här ligger enligt henne en förklaring till att
Turistrådet har haft svårt att fungera. Enligt motionären har
Turistrådets hittillsvarande arbete medfört att mera naturliga
huvudmän för vissa av dess verksamhetsgrenar inte haft anledning
att själva bygga upp sådana verksamheter. Nu behövs viss tid för
att föra över de alltjämt intressanta funktionerna till dessa
huvudmän, anför hon. Vad avser turistisk basmarknadsföring av
Sverige utomlands och den s.k. Sverigebilden kan dessa uppgifter
överlåtas på en av turistnäringen bildad organisation resp. ingå
i det arbete som Svenska institutet utför med presentation av
Sverige utomlands, anser motionären (yrkande 1 delvis).

Enligt motion Kr507 (fp) måste Sverige även fortsättningsvis
ha en nationell turistorganisation. Formerna för denna kan dock
diskuteras, anför motionären, som med hänvisning till
turistrådsutredningens betänkande föreslår att Turistrådet
omvandlas till aktiebolag. En sådan ombildning skulle öppna
möjligheter för näringslivet att efter förmåga ta ekonomiskt
ansvar för en basorganisation, anför motionären.

I motion Kr508 (nyd) anförs att det främst är näringslivet som
skall marknadsföra turism inom och utom landet. Staten skall
medverka genom att erbjuda ett utnyttjande av sina resurser
utomlands och genom att köpa tjänster av ett bolag, som
motionärerna föreslår skall bildas med intressenter från
turistnäringen (yrkande 1). Motionärerna anser vidare att en
utredning bör ske av hur Svenska institutet, Exportrådet och
utrikesrepresentationen bättre kan utnyttjas för insatser för
turismen (yrkande 3).

Motionären bakom motion Kr509 (s) anser (yrkande 2) att en ny
samordningsmyndighet behövs för samhällsinsatser. Ett nytt
turistråd bör koncentrera sig på marknadsföringsinsatser -- i
samarbete med turistnäringen och regionala turistorganisationer
-- för att marknadsföra Sverige i utlandet och då särskilt på
närmarknaderna. Övriga arbetsuppgifter för dagens Turistråd bör
överföras till resp. verksamhets naturliga huvudmän, anför
motionären.

Enligt motion Kr514 (fp) innebär riksdagens ställningstagande
till proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska
politiken (jfr s. 9--10 ovan) att staten också fortsättningsvis
skall stödja ett nationellt turistråd. Motionären anför bl.a.
att han utgår från att Sverige även i framtiden kommer att ha
ett nationellt turistråd med statlig medfinansiering. Enligt
hans mening bör det nuvarande Turistrådet ombildas till
aktiebolag.

I motion Kr515 (s) hemställs att riksdagen beslutar att ett
nationellt turistråd med statligt ekonomiskt engagemang och
ansvar inom organisationen skall finnas (yrkande 2).
Motionärerna anför att Sverige, i likhet med övriga länder i
Europa, behöver ett nationellt turistråd. Enligt dem bör ett
nytt turistråds uppgifter koncentreras till
marknadsföringsuppgifter med ett aktivt engagemang av
turistnäringen och dess organisationer. Näringens ansvar bör öka
väsentligt. Motionärerna bedömer vad regeringen anfört om att
Svenska institutets presentation av Sverige utomlands skall
omfatta även turistiska aspekter som intressant. De anser att
staten -- oavsett blivande organisationsform -- skall ha ett
ansvar inom organisationen; vid en aktiebolagsbildning skall
staten vara aktieägare. -- Motionärerna föreslår att regeringen
återkommer med ett nytt förslag som avser omstrukturering och
finansiering av marknadsföringsdelen av Turistrådet (yrkande 3).

Utskottets bedömning

Marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland

Utskottet behandlar under detta avsnitt först frågan om
formerna för statens engagemang i marknadsföringen av Sverige,
därefter vissa frågor rörande STF:s deltagande i
marknadsföringen m.m.

Utskottet har i det föregående anfört att staten även
fortsättningsvis bör engagera sig i marknadsföringen utomlands
av Sverige som turistland. Utskottet har även angivit att
statens mål för sina insatser inom turistområdet främst bör vara
dels att påverka Sverigebilden utomlands genom att sprida allmän
utlandsinriktad Sverigeinformation, dels att bistå med sådana
exportfrämjande marknadsföringsinsatser som kommer
turistbranschen i dess helhet till godo.

De marknadsföringsinsatser som skall riktas mot utlandet har å
ena sidan betydande likheter med den utlandsinformation som
utrikesdepartementet och Svenska institutet redan bedriver, och
gränsar å andra sidan till sådan exportfrämjande verksamhet som
Exportrådet har i uppdrag att utföra. Utskottet anmärker att
frågan om statens roll i den exportfrämjande verksamheten vid
Exportrådet behandlas av näringsutskottet i dess betänkande
1991/92:NU23.

Utskottet har inhämtat att organisationer inom turistbranschen
har vidtagit åtgärder för att bilda ett aktiebolag för att
producera bl.a. utlandsinriktad turistinformation. Bolagets
ändamål skall vara att tillhandahålla informations- och
marknadsföringstjänster för att utveckla resandet till och i
Sverige. Bolagsbildningen har initierats efter diskussioner
mellan näringsdepartementet och organisationerna. Verksamheten
avses komma i gång snarast.

Det finns anledning att anta att det från turistbranschen i
framtiden kommer att kunna erbjudas sådana tjänster som ligger
inom ramen för vad staten bör ha ansvar för vad gäller
marknadsföring av Sverige utomlands. Samtidigt kan som nämnts
utrikesdepartementet, Svenska institutet och Exportrådet komma i
fråga som aktörer på samma område.

Utskottet bedömer -- i enlighet med vad som anförts i
propositionen -- att branschen måste anses bättre skickad än en
statligt finansierad organisation som Turistrådet för uppgiften
att planera och genomföra marknadsföringen av sina tjänster. I
konsekvens härmed anser utskottet att Turistrådets verksamhet
inom marknadsföringsområdet bör avvecklas.

Statens organisation för marknadsföring av Sverige utomlands
kan med hänsyn till det anförda begränsas till att avse vad som
behövs för upphandling av insatser som produceras av andra
aktörer på marknadsmässig bas samt samordning av den sålunda
upphandlade verksamheten med de insatser som görs av bl.a.
utrikesdepartementet, Svenska institutet och Exportrådet.

Utskottet föreslår att statens insatser inom turistområdet
organiseras på så sätt som beskrivits ovan. En förutsättning
härför är att det i en snar framtid kommer att finnas ett
tillfredsställande utbud av tjänster med inriktning på
marknadsföring utomlands av Sverige som turistland. Det ovan
nämnda bolaget torde komma att spela en central roll för att
åstadkomma ett sådant utbud. Uppbyggnaden av dess verksamhet
synes i sin tur kräva att staten inledningsvis bidrar till
finansieringen av bolagets verksamhet genom att köpa tjänster av
det. Medel bör anslås för ändamålet. Utskottet anmärker att
statens upphandling av tjänster inte bör avse annat än den mot
utlandet riktade marknadsföring som utskottet behandlat ovan.
Bolagets verksamhet avseende marknadsföring inom Sverige kommer
alltså att från början bli beroende av marknadens villkor.

För att bolaget skall kunna bygga upp sin verksamhet -- och
statens insatser få avsedd effekt -- bör bolaget kunna räkna med
att få uppdrag i betydande omfattning under rimlig tid -- i vart
fall under en treårsperiod -- innan statens upphandling kan
styras helt av kommersiella överväganden.

Det har upplysts att uppgifterna om bolagsbildningen har väckt
frågan om huruvida STF skall delta som aktieägare i bolaget.
Detta framstår enligt utskottets mening av många skäl som
önskvärt. STF:s speciella erfarenheter av fjällturism och annan
småskalig turism ger ett värdefullt komplement till övriga
delägares insikter. Om STF väljer att teckna aktier i bolaget
bör föreningen ges ett bidrag som kompenserar den för dess
utgift.

I detta sammanhang vill utskottet tillägga följande. Ett
deltagande av STF i det nya bolaget bör främja bolagets
kompetens avseende sådan småskalig turism som STF utvecklar.
Detta kan i sin tur antas förbättra marknadsföringen av sådan
turism på utlandsmarknaderna. Härigenom bör på lång sikt
efterfrågan på sådan turism -- och därmed möjligheten att bygga
upp den -- öka.

STF har sedan länge organiserat turism i Sverige med nära
anknytning till svensk natur. Särskilt föreningens
fjällverksamhet är välkänd. Föreningen har i sin verksamhet
också i övrigt bidragit till att sprida kännedom om och intresse
för svenska natur- och kulturvärden. Mycket av vad STF erbjuder
på turistmarknaden kan sägas ligga inom ramen för vad som brukar
benämnas kulturturism. STF:s utbud har i många avseenden en
lågprisprofil. Dess framgångsrika arbete med att bygga upp ett
nät av prisbilliga övernattningsmöjligheter utgör ett exempel på
detta. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att man kan
utgå från att en fortsatt uppbyggnad av STF:s och andra
likartade turistorganisationers verksamhet även kommer att
medverka till att förbättra möjligheterna för breda folkgrupper
till turism och rekreation på fritiden.

En ny turistdelegation

Utskottet anser att det är lämpligare att en ny myndighet
tillskapas med uppgift att besluta i frågor om de statliga
insatser för turism, som angetts i det föregående, än att
frågorna handläggs inom regeringskansliet. Utskottet förordar
att en sådan myndighet -- en turistdelegation -- inrättas.
Delegationen torde lämpligen i administrativt hänseende kunna
anknytas till någon existerande organisation. Av vad utskottet
anfört i det föregående om statens roll vid marknadsföringen
utomlands av Sverige som turistland framgår att delegationen
förutsätts endast undantagsvis bedriva egen operativ verksamhet.

Under ärendets handläggning i utskottet har fråga uppkommit om
huruvida det skall anvisas särskilda medel för att finansiera
ett ökat deltagande från Svenska institutets sida i
utlandsriktad Sverigeinformation. Med utskottets synsätt är en
sådan specialdestinering av medel för marknadsföring mindre
lämplig med hänsyn till den ovan förordade organisationen med
ett centralt samordnande organ -- turistdelegationen.
Tillgängliga medel bör i sin helhet disponeras av delegationen.

Utskottet utgår från att regeringen vidtar erforderliga
åtgärder för att främja en smidig övergång till den nya
marknadsföringsorganisationen.

Vad utskottet anfört om marknadsföringen utomlands av Sverige
som turistland samt inrättandet av en ny turistdelegation bör
riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
Kr502 yrkande 3, Kr504 yrkande 1 i ifrågavarande del, Kr507,
Kr508 yrkande 1, Kr509 yrkande 2 och Kr514 i denna del och med
avslag på motion Kr515 yrkande 2 som sin mening ge regeringen
till känna.

Utskottet anser att det inte finns något behov av sådana
ytterligare utrednings- och beredningsåtgärder som motionärerna
bakom motionerna Kr508 och Kr515 förordar. Motionerna avstyrks
därför i här aktuella delar (motion Kr508 yrkande 3 och Kr515
yrkande 3).

Övriga uppgifter för ett statligt turistorgan

Inledning

Utskottet har i det föregående förordat att Turistrådets
marknadsföringsverksamhet avvecklas. De uppgifter för
Turistrådet som härefter kvarstår är enligt utskottets mening
inte sådana att de utgör tillräcklig grund för ett bevarande av
Turistrådet. Med utskottets synsätt bör Turistrådets verksamhet
därför avvecklas helt och de av dess nuvarande uppgifter som hör
till statens ansvarsområde överföras till andra organ.

Efter en avveckling av Turistrådet kvarstår ett behov av att
fortsättningsvis lösa vissa av dess nuvarande uppgifter --
förmedling av anslag till vissa organisationer, yttranden till
andra myndigheter m.m. och kunskapsuppbyggnad på turistområdet
för bl.a. myndigheters egna behov.

Motionerna

Motionärerna bakom motion Kr503 (s) framhåller värdet av den
turist- och resedatabas som för närvarande administreras av
Turistrådet. De anser att det finns en risk att databasen, vid
en omstrukturering av Turistrådet, inte kommer att kunna drivas
vidare. Denna risk måste undanröjas genom att tillräckliga medel
för ändamålet ställs till förfogande för en ny huvudman att även
fortsättningsvis hålla basen i drift, anför motionärerna.

I motion Kr504 (c) anförs att olika projekt inom Turistrådets
forsknings- och utvecklingsverksamhet bör föras över till nya
huvudmän. Nya sådana projekt kan enligt motionären med fördel
övertas av universitet och högskolor. Hon anser vidare att andra
utvecklingsprojekt och försöksverksamheter bör tas över av t.ex.
närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) i avvaktan på att
nya former för deras vidare drift kan utredas. De
myndighetsuppgifter som ålegat främst Turistrådets delegation
bör enligt motionären i framtiden kunna utövas av NUTEK. Hon
hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad hon anfört i dessa frågor (yrkande 1 delvis).

Motionärerna bakom motion Kr515 (s) anser att ansvarsområdet
för Turistrådets delegation bör föras över till en ny delegation
för samordning och utveckling av turist- och
rekreationspolitiken (yrkande 4) och att riksdagen bör begära
att regeringen återkommer med förslag till organisation av den
nya delegationen (yrkande 6 delvis). Enligt motionärerna bör
NUTEK ges ett uttalat ansvar för företagsutveckling och regional
utveckling även inom turistbranschen (yrkande 9). Turistrådets
nuvarande projekt inom dess forsknings- och
utvecklingsverksamhet bör överföras till nya intressenter, anser
motionärerna (yrkande 10). De framhåller särskilt värdet av den
kunskapsbank och de databaser som Turistrådet har byggt upp.
Dessa bör -- liksom flera andra av de aktuella projekten -- tas
till vara och utvecklas. Verksamheten bör lämpligen knytas till
universitet och högskolor, anför motionärerna.

Utskottets bedömning

I det föregående har utskottet förordat att en ny
turistdelegation skall inrättas. Åt denna kan lämpligen
anförtros även de uppgifter som angivits i inledningen till
detta avsnitt. Inom ramen för de mål som delegationen enligt vad
utskottet ovan anfört skall främja bör delegationen alltså
åläggas att i stället för Turistrådets nuvarande delegation
lämna remissyttranden i ärenden med anknytning till dess
verksamhetsområde.

Turistdelegationen bör även ha befogenhet att anslå medel för
mera långsiktig kunskapsuppbyggnad i den mån den bedömer så
erfordras inte bara för branschen utan även för myndighetsbehov.
I detta uppdrag ingår att ombesörja erforderlig statistik. I
ärendet har upplysts att viss skyldighet att lämna
statistikuppgifter följer av Sveriges åtaganden mot
internationella organisationer. Det framstår som lämpligt att
uppdra åt turistdelegationen att ansvara för sådana uppgifter.

Vad särskilt gäller de databaser som har administrerats
inom Turistrådets ram får dessa förutsättas kunna tas om hand på
kommersiell basis till den del som de avser information riktad
mot producenter och konsumenter inom turismen. I övrigt bör det
ankomma på turistdelegationen att bedöma om deras värde för
delegationens verksamhet motiverar fortsatt medelstilldelning.
Mycket tyder på att det finns ett intresse för samverkan i denna
fråga från högskolornas sida.

I den mån internationella kontakter med avseende på turism
inte naturligen faller under någon annan myndighets eller
organisations ansvarsområde kan det vara lämpligt att ålägga
turistdelegationen ansvaret för verksamheten. Sveriges kommande
närmande till EG nödvändiggör självfallet nya överväganden i
dessa och andra liknande frågor om olika myndigheters och
organisationers befattning med turismen.

Turistdelegationen bör kunna ges i uppdrag även att besluta i
sådana bidragsärenden som nu handläggs inom Turistrådets
ram. Att bidragen avses främja även annan turistverksamhet än
den som delegationen i övriga avseenden skall främja synes inte
vara något avgörande argument häremot.

En annan särskild uppgift som bör anförtros åt delegationen är
upphandlingen av tjänster i syfte att särskilt främja de
handikappades rekreationsbehov.

Det bör ankomma på regeringen att överväga hur den nya
turistdelegationen bör organiseras och att utfärda erforderliga
föreskrifter. Vad avser handläggningen av de bidragsärenden som
utskottet behandlat i det närmast föregående bör regeringen, om
den finner att uppgiften bör anförtros någon annan myndighet,
vara oförhindrad att förordna därom.

Vad utskottet i det föregående har anfört om den fortsatta
administrationen av kunskapsuppbyggnad inom turistområdet berör
i flera avseenden den forskning som bedrivs i ämnet inom
högskolans ram. Utskottet har utgått från att den nya
turistdelegationen fritt skall kunna upphandla erforderliga
tjänster för den kunskapsuppbyggnad som delegationen ansvarar
för. Det kan förutses att delegationen vid denna upphandling
kommer att lämna uppdrag åt forskare eller institutioner inom
högskolan. Om erfarenheterna härav blir goda kan ett mera
långsiktigt samarbete med högskolorna komma till stånd.

Vad utskottet anfört om överförande av myndighetsuppgifter
till ett nytt statligt turistorgan bör riksdagen med anledning
av motionerna Kr503, Kr504 yrkande 1 i ifrågavarande del samt
Kr515 yrkande 4 och yrkande 6 i denna del som sin mening ge
regeringen till känna.

Mot bakgrund av vad utskottet ovan har föreslagit om målet för
och organisationen av statens insatser för turismen avstyrker
utskottet motion Kr515 yrkande 9.

Motion Kr515 avstyrks även till den del däri yrkats uttalanden
om Turistrådets forsknings- och utvecklingsverksamhet (yrkande
10). Utskottet hänvisar till sin bedömning ovan om
turistdelegationens uppgifter med avseende på långsiktig
kunskapsuppbyggnad.

Lokaliseringen av ett nytt turistorgan

Motionerna

I tre motioner behandlas frågan om lokaliseringen av ett
nytt turistorgan.

I motion Kr504 (c) föreslås (yrkande 2) att vissa
arbetsuppgifter och funktioner hos det nuvarande Turistrådet
(däribland projekt inom Turistrådets forsknings- och
utvecklingsverksamhet) samlokaliseras till Östersund med
glesbygdsmyndigheten, högskolan där och den dit utlokaliserade
verksamheten vid expertgruppen för forskning om regional
utveckling (ERU).

Enligt motion Kr509 (s) bör glesbygdsmyndigheten ges rollen
som samordnande organ inom turistsektorn för centrala
myndigheter, länsstyrelser och kommuner (yrkande 3). Motionären
anför att en sådan lokalisering av samordningsorganet kan
förväntas bli framgångsrik med hänsyn till den gynnsamma miljö
som skapas genom möjligheten till samverkan med
glesbygdsmyndighetens övriga verksamheter och med ERU och
högskolan i Östersund.

Motionären bakom motion Kr514 (fp) anser att ett framtida
nationellt turistråd i sin kunskapsuppbyggnad bör nära samarbeta
med bl.a. högskolan i Östersund. Han hänvisar till redan inlett
samarbete mellan Turistrådet och högskolan och anför att
fortsatt samarbete skulle förstärka effekterna av redan
beslutade satsningar.

I motion Kr515 (s) anförs (yrkande 6 delvis) att det nya
turistorganets kansli lämpligen kan lokaliseras utanför
Stockholm, exempelvis till Östersund med administrativ
anknytning till glesbygdsmyndigheten.

Utskottets bedömning

Utskottet avstyrker motionerna i aktuella delar (Kr504 yrkande
2, Kr509 yrkande 3, Kr514 delvis och Kr515 yrkande 6 delvis).
Några sådana uttalanden om lämplig lokalisering av den nya
turistmyndigheten som motionärerna avser bör inte göras av
riksdagen. Vad avser ifrågasatt samordning av turistmyndighetens
verksamhet med högskolan i Östersund vill utskottet tillägga
följande. Utskottet har uppmärksammat det arbete för
kunskapsuppbyggnad kring turismen som har utförts i samverkan
mellan det nuvarande Turistrådet och olika intressenter i
Östersund och som resulterat i att lokalisering dit av
Turistrådets produktdatabas och dess turist- och resedatabas
initierats. Högskolan i Östersund är direkt involverad i arbetet
med etableringen av främst turist- och resedatabasen och kan,
genom sitt centrum för turismforskning, även i övrigt ge ett
värdefullt stöd åt turistdelegationens verksamhet. Det framstår
som naturligt att de resurser som på så sätt redan byggts upp
tas till vara i turistdelegationens arbete.

Avveckling av Turistrådet m.m.

I propositionen föreslås att Turistrådets verksamhet upphör
den 30 juni 1992 och att lagen om beslutanderätt för
Sveriges turistråd upphävs. Vidare hemställs att riksdagen
bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som från statens
sida behövs för att upplösa stiftelsen.

Vad utskottet anfört i det föregående om statens engagemang i
en nationell turistorganisation innebär att de
myndighetsuppgifter som erfordras för att administrera statens
insatser för turismen i framtiden förutsätts bli utövade av en
ny myndighet. Lagen om beslutanderätt för Sveriges turistråd
fyller därmed inte längre någon funktion utan kan upphävas.
Utskottet föreslår därför att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om upphävande av lagen om beslutanderätt för
Sveriges turistråd.

Utskottet tillstyrker att regeringen bemyndigas att vidta
erforderliga åtgärder för att avveckla Turistrådet.

Vissa informationsfrågor

Information om turismens inverkan på miljön

Motionen

I motion Kr501 (s) behandlas turismens inverkan på miljön.
Motionärerna anser att svenska researrangörer måste beakta att
miljön är en begränsad resurs. De föreslår att sådana svenska
företag som arrangerar turistresor utomlands uttryckligen bör
åläggas att lämna sina kunder en fyllig och tydlig information
om miljösituationen i resp. turistland samt även mana turisterna
till varsamhet med natur och miljö i dessa länder.

Utskottets bedömning

Motioner av samma innehåll som den aktuella har behandlats av
utskottet flera gånger tidigare, senast i betänkandet
1990/91:KrU16. Utskottet, som avstyrkte motionen, anförde då att
formella förpliktelser av det slag som motionärerna åsyftar
skulle gå utöver vad som rimligen kan åläggas en researrangör.
Utskottet framhöll att en
informationsverksamhet av det slag som motionärerna åsyftar är
en grannlaga uppgift som kräver stor sakkunskap.

Vad utskottet i enlighet med det anförda uttalat är
alltjämt giltigt. Utskottet avstyrker därför motion Kr501.

Förändring av attityden till besökare

Motionen

Motionären bakom motion Kr513 (m) framhåller (yrkande 2)
vikten för Sverigebilden utomlands av de attityder som besökande
utlänningar möter här. Enligt henne är det angeläget att arbeta
för att de som möter besökare tar emot dem så att de känner sig
välkomna, oavsett i vilken egenskap de kommer till Sverige.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärens uppfattning om att en viktig
förutsättning för framgångsrik marknadsföring av Sverige som
turistland är att turister bemöts i den anda som hon avser.
Insikten härom måste också förutsättas vara allmänt spridd bland
företrädare för turistbranschen. Den organisation för statens
insatser för turismen som utskottet har föreslagit i det
föregående synes ge tillräckliga garantier för att branschens
kunskap i detta avseende tas till vara. Syftet med motionen i
denna del måste alltså anses tillgodosett härigenom.
Motionsyrkandet avstyrks därför.

Budgetfrågor

Stöd till turism (B 3)

Propositionen

I propositionen föreslås ett anslag för budgetåret 1992/93 på
50 milj.kr. att utgå under förutsättning att turistnäringen är
beredd att bidra med samma belopp.

Motionerna

Anslagsfrågan behandlas i tre motioner.

I motion Kr508 (nyd) föreslås (yrkande 2) att staten skall
köpa tjänster för 100 milj.kr. av det bolag för marknadsföring
utomlands av svensk turism som motionärerna anser bör bildas.

Enligt motion Kr515 (s) bör den delegation för samordning och
utveckling av turist- och rekreationspolitiken som de anser bör
tillsättas ges ett anslag på 11 milj.kr. (yrkande 5). Därutöver
bör delegationen ges ett anslag på 4 milj.kr. för utvecklings-
och försöksverksamhet (yrkande 7) och 5 milj.kr. avseende bidrag
till organisationer (yrkande 8), anför motionärerna.

Motionärerna bakom motion N270 (v) föreslår att 123 milj.kr.
anslås för stöd till turismen (yrkande 18).

Utskottets bedömning

Utskottet har vid sin behandling av frågan om marknadsföringen
utomlands av Sverige som turistland (s. 14--16) förutsatt att en
upphandling av erforderliga tjänster skall ske på kommersiell
bas och att det i samma avsnitt nämnda bolaget inledningsvis
skall ges stöd genom att staten köper dess tjänster i betydande
omfattning.

De medel som avsätts för statens insatser för turismen bör
disponeras av turistdelegationen för upphandling av allmän
Sverigeinformation riktad mot utlandet och av exportfrämjande
insatser avseende turistbranschen som helhet. Från anslaget
skall också -- liksom från motsvarande anslag tidigare budgetår
-- betalas bidrag till vissa organisationer. I anslaget ingår
vidare vad som erfordras för den kunskapsuppbyggnad för
myndighetsbehov som inte kan antas ske med utnyttjande av
kommersiella kanaler och för andra ändamål som kommer att
omfattas av delegationens ansvar, däribland dess verksamhet för
att främja de handikappades rekreationsbehov.

Det är angeläget att turistdelegationens förvaltningskostnader
-- som skall belasta förevarande anslag -- blir av begränsad
omfattning.

Utskottet anser att medelsanvisningen under anslaget för
budgetåret 1992/93 bör bestämmas till 100 milj.kr.

Det ovannämnda bolaget bör -- i enlighet med vad som anförts
ovan -- kunna påräkna uppdrag från staten i betydande omfattning
i vart fall under en treårsperiod.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet de framförda
förslagen i vad däri yrkats annan medelsanvisning.

Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges turistråd (B 4)

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att härunder anvisa
ett förslagsanslag på 1000kr.

Utskottet har i det föregående anfört att det förutsätter att
regeringen vidtar erforderliga åtgärder för att främja en smidig
övergång till den nya marknadsföringsorganisationen. Med hänsyn
härtill bör anslaget få användas, inte endast för direkta
avvecklingsåtgärder utan även för sådana övriga åtgärder som
behövs för att klara övergången till det nya systemet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande målen för statens insatser inom
turistområdet

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1991/92:Kr509 yrkande 1 och 1991/92:Kr515
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om målen för statens insatser inom turistområdet,
res. 1 (s)

2. beträffande uttalande om turismens betydelse och
villkor

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr502 yrkandena 1 och 2,

3. beträffande uttalande om Sverige som turistland

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr513 yrkande 3,

4. beträffande ett femårsprogram för att fördubbla
besöksindustrin i Sverige

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr513 yrkande 4,

5. beträffande marknadsföringen utomlands av Sverige som
turistland samt inrättandet av en ny turistdelegation

att riksdagen, med anledning av regeringens förslag och
motionerna 1991/92:Kr502 yrkande 3, 1991/92:Kr504 yrkande 1 i
denna del, 1991/92:Kr507, 1991/92:Kr508 yrkande 1,
1991/92:Kr509 yrkande 2, 1991/92:Kr514 i denna del och med
avslag på motion 1991/92:Kr515 yrkande 2, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om marknadsföringen
utomlands av Sverige som turistland samt om inrättande av en ny
turistdelegation,
res. 2 (s)
men. (v)

6. beträffande utredning av samordningsåtgärder för svensk
turism utomlands

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr508 yrkande 3,

7. beträffande förslag till omstrukturering och finansiering
av marknadsföringsdelen av Sveriges turistråd

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr515 yrkande 3,

8. beträffande överförande av myndighetsuppgifter till ett
nytt statligt turistorgan

att riksdagen, med anledning av motionerna 1991/92:Kr503,
1991/92:Kr504 yrkande 1 i denna del och 1991/92:Kr515 yrkande 4
och yrkande 6 i denna del, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om överförande av myndighetsuppgifter
till ett nytt statligt turistorgan,
res. 3 (s)
men. (v)

9. beträffade NUTEK:s ansvar på turistområdet

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr515 yrkande 9,
res. 4 (s)

10. beträffande huvudmannaskapet för Sveriges turistråds
nuvarande forsknings- och utvecklingsverksamhet

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr515 yrkande 10,
res. 5 (s)

11. beträffande lokaliseringen av ett nytt statligt
turistorgan

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Kr504 yrkande 2,
1991/92:Kr509 yrkande 3, 1991/92:Kr514 i denna del och
1991/92:Kr515 yrkande 6 i denna del,
res. 6 (s)

12. beträffande upphävande av lagen (1984:477) om
beslutanderätt för Sveriges turistråd

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande
av lagen (1984:477) om beslutanderätt för Sveriges turistråd,
men. (v)

13. beträffande avveckling av Sveriges turistråd

att riksdagen godkänner vad regeringen föreslagit om
avveckling av stiftelsen Sveriges turistråds verksamhet och
bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som från statens
sida behövs för att upplösa stiftelsen,
men. (v)

14. beträffande information om turismens inverkan på
miljön

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr501,

15. beträffande åtgärder för en förändrad attityd till
utländska besökare

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr513 yrkande 2,

16. beträffande medelsanvisningen till Stöd till turism

att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt
motionerna 1991/92:Kr508 yrkande 2, 1991/92:Kr515 yrkandena 5, 7
och 8 och 1991/92:N270 yrkande 18 till Stöd till turism för
budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 100000000kr.,
res. 7 (s) -- motiv.
men. (v)

17. beträffande medelsanvisningen till Särskilda
avvecklingskostnader för Sveriges turistråd

att riksdagen med anledning av regeringens förslag dels
godkänner vad utskottet anfört om användningen av medel från
anslaget, dels till Särskilda avvecklingskostnader för
Sveriges turistråd för budgetåret 1992/93 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000kr.
men. (v)

Stockholm den 19 mars 1992

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Jan-Erik
Wikström (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja
Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Leo
Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Anne Sörensen (nyd),
Ingegerd Sahlström (s), Charlotte Branting (fp), Björn Kaaling
(s), Birgitta Wistrand (m) och Stina Eliasson (c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)
närvarit.

Reservationer

1. Målen för statens insatser inom turistområdet (mom. 1)

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders
Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla
s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Vad gäller" och på s. 12 slutar med "till känna"
bort ha följande lydelse:

En följd av denna bedömning blir att det saknas anledning att
göra någon ändring i de turistpolitiska målen såvitt avser målet
att förbättra bytesbalansen. I det väsentliga måste nämligen vad
utskottet anfört ovan om grunderna för statens stöd till
exportfrämjande verksamhet för turistbranschen som helhet anses
överensstämma med grunden för detta mål.

Som utskottet har anfört i det föregående kännetecknas
turistbranschen bl.a. av att en stor andel av företagen i
branschen är små. Deras verksamhet avser produktion av tjänster
inom servicesektorn, en produktion som i stor utsträckning måste
vara personalintensiv. Många av företagen är lokaliserade på
turistorter utanför storstäderna. Deras betydelse för
sysselsättningen på orten kan vara stor. Mot bakgrund av de
anförda omständigheterna anser utskottet att statens
turistpolitik även i framtiden bör omfatta främjandet av
regionala och sysselsättningsmässiga effekter.

Statens turistpolitik kan enligt utskottets mening inte heller
drivas utan hänsyn till det sociala värdet av turism och
rekreation för breda folkgrupper. En utveckling av turism för
dessa grupper framstår alltjämt som ett angeläget mål för
statens turistpolitik. För att målet skall uppnås krävs statliga
insatser för samordning och information.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet -- i enlighet med
vad som anförts i motionerna Kr509 och Kr515 -- att de
turistpolitiska mål som riksdagen lade fast 1984 alltjämt skall
gälla.

Vad utskottet anfört om målen för statens insatser inom
turistområdet bör riksdagen med anledning av motionerna Kr509
yrkande 1 och Kr515 yrkande 1 och med avslag på regeringens
förslag som sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Utskottet har" och slutar med "till godo" bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande målen för statens insatser inom
turistområdet

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Kr509 yrkande
1 och 1991/92:Kr515 yrkande 1 och med avslag på regeringens
förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om målen för statens insatser inom turistområdet,

2. Marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland samt
inrättandet av en ny turistdelegation (mom. 5)

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders
Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla
s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "kommersiella
överväganden" bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig bakom motionsförslagen om överförande av
Turistrådets nuvarande marknadsföringsuppgifter till ett nytt
organ med aktivt engagemang från turistnäringen och dess
organisationer. Utskottet anser att det nya organet kan vara
organiserat som ett aktiebolag. En förutsättning för att ett
sådant bolag skall kunna fungera som ett nationellt turistorgan
är dock att staten dels har ett ekonomiskt engagemang som
aktieägare i bolaget, dels genom representation i dess styrelse
har ett betydande inflytande över bolagets verksamhet. Ett
sådant statligt engagemang är bl.a. nödvändigt för att det nya
organet skall få den status som krävs för att agera i
internationella sammanhang. Utskottet förutsätter att en
bolagsbildning som uppfyller de ovan angivna förutsättningarna
kommer till stånd som ett resultat av pågående diskussioner
mellan näringsdepartementet och turistbranschens organisationer.

Utskottet anser att statens behov av marknadsföring utomlands
av Sverige som turistland i allt väsentligt kan tillgodoses
genom de marknadsföringstjänster som produceras av det nya
bolaget. Staten bör bidra med medel till bolagets verksamhet.

Under ärendets handläggning i utskottet har fråga uppkommit om
huruvida den nya statliga turistdelegation som utskottet
föreslår skall inrättas bör ges i uppdrag att på marknadsmässig
bas upphandla tjänster avseende marknadsföringen utomlands av
Sverige som turistland. Utskottet anser inte att en sådan
ordning är lämplig. Som utskottet anfört ovan bör staten ta
ansvar för Sverigepresentationen utomlands genom att medverka i
det nya bolaget.

Utskottet utgår från att regeringen vidtar erforderliga
åtgärder för att främja en smidig övergång till den nya
marknadsföringsorganisationen.

Det anförda innebär att utskottet förordar att Turistrådets
marknadsföringsverksamhet avvecklas.

dels att den del av utskottets yttrande som på s.16 börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "av delegationen" bort ha
följande lydelse:

Under ärendets handläggning i utskottet har fråga uppkommit om
huruvida det skall anvisas särskilda medel för att finansiera
ett ökat deltagande från Svenska institutets sida i
utlandsriktad Sverigeinformation. Med utskottets synsätt är en
sådan specialdestinering av medel för marknadsföring mindre
lämplig. Tillgängliga medel bör i sin helhet anslås till
bolaget.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:

5. beträffande marknadsföringen utomlands av Sverige som
turistland samt inrättandet av en ny turistdelegation

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och
motionerna 1991/92:Kr502 yrkande 3, 1991/92:Kr504 yrkande 1 i
denna del, 1991/92:Kr507, 1991/92:Kr508 yrkande 1,
1991/92:Kr509 yrkande 2, 1991/92:Kr514 i denna del och
1991/92:Kr515 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om marknadsföringen utomlands av
Sverige som turistland samt om inrättandet av en ny
turistdelegation,

3. Överförande av myndighetsuppgifter till ett nytt statligt
turistorgan (mom. 8)

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders
Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla
s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "I det" och på s. 19 slutar med "till känna" bort ha
följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad motionärerna bakom motion
Kr515 (s) anför om en ny delegation för samordning och
utveckling av turist- och rekreationspolitiken och förordar att
en sådan delegation inrättas.

Den nya delegationen bör -- i enlighet med vad motionärerna
föreslår -- ha till uppgift att inom turistområdet stimulera
till samverkan mellan de olika samhällsorgan vars verksamhet
berör området och att samordna deras insatser inom området. Den
bör särskilt bevaka att turistpolitikens regionalpolitiska
aspekter uppmärksammas. Det ansvar som Turistrådets delegation
för närvarande har för att stimulera till insatser för att
förbättra breda folkgruppers möjlighet till turism och
rekreation bör föras över till den nya delegationen. På så sätt
kan kunskaperna -- och möjligheten till egna initiativ -- som
den nuvarande delegationen har, och som betyder mycket för
samordningen och informationen på detta område, tas till vara.
Även den nuvarande delegationens utvecklings- och
försöksverksamhet bör tillvaratas inom den nya delegationens
ram. Vidare kan den nya delegationen anförtros uppgiften att
handlägga de ärenden om bidrag till ideella organisationer som
nu handläggs inom Turistrådets ram.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion
Kr515 yrkande 4 och yrkande 6 i denna del och med anledning av
motionerna Kr503 och Kr504 yrkande 1 i denna del som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:

8. beträffande överförande av myndighetsuppgifter till ett
nytt statligt turistorgan

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Kr515 yrkande 4
och yrkande 6 i denna del och med anledning av motionerna
1991/92:Kr503 och 1991/92:Kr504 yrkande 1 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
överförande av myndighetsuppgifter till ett nytt statligt
turistorgan,

4. NUTEK:s ansvar inom turistområdet (mom. 9)

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders
Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla
s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "yrkande 9" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas bakom motion Kr515 (s)
uppfattning att NUTEK bör få ett uttalat ansvar även för
turistföretagen (yrkande 9). Härigenom skulle NUTEK:s kunskap
och erfarenheter om småföretagandets villkor kunna komma
turistbranschens företag till godo. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:

9. beträffande NUTEK:s ansvar inom turistområdet

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Kr515 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
NUTEK:s ansvar inom turistområdet,

5. Huvudmannaskapet för Sveriges turistråds nuvarande
forsknings- och utvecklingsverksamhet (mom. 10)

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders
Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla
s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "Motion Kr515" och slutar med "långsiktig
kunskapsuppbyggnad" bort ha följande lydelse:

Som motionärerna bakom motion Kr515 anfört (yrkande 10) bör
Turistrådets nuvarande forsknings- och utvecklingsverksamhet
tas till vara och utvecklas. Regeringen bör återkomma med
förslag om hur verksamheten skall överföras till nya huvudmän.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:

10. beträffande huvudmannaskapet för Sveriges turistråds
nuvarande forsknings- och utvecklingsverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Kr515 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
huvudmannaskapet för Sveriges turistråds nuvarande forsknings-
och utvecklingsverksamhet,

6. Lokaliseringen av ett nytt statligt turistorgan
(mom. 11)

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders
Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla
s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med
"turistdelegationens arbete" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om det lämpliga i
att det nya turistorganet lokaliseras utanför Stockholm,
exempelvis till Östersund med administrativ anknytning till
glesbygdsmyndigheten. Möjligheten till samverkan med högskolan
där är ett skäl för en sådan lokalisering. Utskottet anser att
regeringen bör återkomma med förslag till lokalisering av den
nya myndigheten. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall
till motion Kr515 yrkande 6 i denna del och med anledning av
motionerna Kr504 yrkande 2, Kr509 yrkande 3 och Kr514 i denna
del som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:

11. beträffande lokaliseringen av ett nytt statligt
turistorgan

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Kr515 yrkande 6 i
denna del och med anledning av motionerna 1991/92:Kr504 yrkande
2, 1991/92:Kr509 yrkande 3 och 1991/92:Kr514 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
lokaliseringen av ett nytt statligt turistorgan,

7. Medelsanvisningen till Stöd till turismen (mom. 16
motiveringen)

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders
Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla
s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar
med "Utskottet har" och slutar med "en treårsperiod" bort ha
följande lydelse:

Utskottet har i det föregående förutsatt att ett nytt bolag
med statligt delägande och ansvar kommer att bildas för
marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland. Vidare har
utskottet föreslagit att en ny delegation för samordning och
utveckling av turist- och rekreationspolitiken skall inrättas.

För marknadsföringsuppgifterna bör avsättas ett belopp på 80
milj.kr. Medlen bör disponeras av det nya bolaget för allmän
Sverigeinformation riktad mot utlandet och för exportfrämjande
insatser avseende turistbranschen som helhet.

För den nya delegationens uppgifter bör avsättas sammanlagt 20
milj.kr. Härav bör 4 milj.kr. avse delegationens utvecklings-
och försöksverksamhet samt 5 milj.kr. bidrag till
organisationer.

Medelsanvisningen under anslaget bör således för budgetåret
1992/93 bestämmas till sammanlagt 100 milj.kr.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Elisabeth Persson (v) anför:

1. Målen för statens insatser inom turistområdet
(mom. 1)

De turistpolitiska mål som lades fast av riksdagen år 1984 bör
enligt min mening -- i enlighet med vad som anförs i motionerna
Kr509 (s) och Kr515 (s) -- alltjämt anses vara aktuella. Jag
ansluter mig därför till vad reservanterna bakom reservation 1
anfört.

2. Marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland samt
inrättandet av en ny turistdelegation (mom. 5)

Såväl i propositionen som i de förslag som framförts
motionsvägen anförs att Turistrådets verksamhet med avseende på
marknadsföringen av svensk turism bör avvecklas och att
turistbranschen skall få ett större inflytande över denna
marknadsföring.

Enligt min mening är de skäl som framförts för förslagen inte
övertygande. Med mitt synsätt har Turistrådet en viktig funktion
att fylla som idégivare och samordnare inom turistområdet. Det
saknas därför anledning att nu göra någon förändring i
Turistrådets uppgifter inom marknadsföringsområdet.

3. Överförande av myndighetsuppgifter till ett nytt statligt
turistorgan (mom. 8)

I motionerna har framförts förslag om att delar av
Turistrådets övriga verksamhet skall överföras till nya
huvudmän. Jag anser att en sådan överflyttning inte är påkallad.
De verksamheter varom är fråga bör även i fortsättningen drivas
inom Turistrådets ram.

4. Upphävande av lagen (1984:477) om beslutanderätt för
Sveriges turistråd (mom. 12)

Enligt min mening saknas -- i konsekvens med vad jag har
anfört ovan -- anledning att avveckla Turistrådets verksamhet.
Regeringens förslag om upphävande av lagen om beslutanderätt för
Sveriges turistråd bör därför avslås.

5. Avveckling av Sveriges turistråd (mom. 13)

Enligt min mening saknas -- i konsekvens med vad jag har
anfört ovan -- anledning att avveckla Turistrådets verksamhet.
Regeringens förslag om godkännande av denna avveckling och om
bemyndigande att vidta erforderliga åtgärder för avvecklingen
bör därför avslås.

6. Medelsanvisningen till Stöd till turism (mom. 16)

Medelstilldelningen under anslaget bör för budgetåret 1992/93
bestämmas till 123 milj.kr.

7. Medelsanvisningen till Särskilda avvecklingskostnader för
Sveriges turistråd (mom. 17)

Enligt min mening saknas -- i konsekvens med vad jag har
anfört ovan -- anledning att avveckla Turistrådets verksamhet.
Med hänsyn härtill bör några medel inte anvisas under detta
anslag.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
5, 8, 12, 13, 16 och 17 borde ha hemställt:

5. beträffande marknadsföringen utomlands av Sverige som
turistland samt inrättandet av en ny turistdelegation

att riksdagen avslår regeringens förslag och motionerna
1991/92:Kr502 yrkande 3, 1991/92:Kr504 yrkande 1 i ifrågavarande
del, 1991/92:Kr507, 1991/92:Kr508 yrkande 1, 1991/92:Kr509
yrkande 2, 1991/92:Kr514 i denna del och 1991/92:Kr515 yrkande
2,

8. beträffande överförande av myndighetsuppgifter till ett
nytt statligt turistorgan

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Kr503, 1991/92:Kr504
yrkande 1 i denna del samt 1991/92:Kr515 yrkande 4 och yrkande 6
i denna del,

12. beträffande upphävande av lagen (1984:477) om
beslutanderätt för Sveriges turistråd

att riksdagen avslår det i propositionen framlagda
lagförslaget,

13. beträffande avveckling av Sveriges turistråd

att riksdagen avslår regeringens förslag om avveckling av
Sveriges turistråds verksamhet och om bemyndigande att vidta de
åtgärder som från statens sida behövs för att upplösa
stiftelsen,

16. beträffande medelsanvisningen till Stöd till turism

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N270 och med
anledning av regeringens förslag och av motionerna
1991/92:Kr508 yrkande 2, 1991/92:Kr515 yrkandena 5, 7 och 8
till Stöd till turism för budgetåret 1992/93 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
123000000kr.,

17. beträffande medelsanvisningen till Särskilda
avvecklingskostnader för Sveriges turistråd

att riksdagen avslår regeringens förslag.

I propositionen framlagt förslag till
Lag om upphävande av lagen (1984:477) om beslutanderätt
för Sveriges turistråd

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att lagen (1984:477) om beslutanderätt
för Sveriges turistråd skall upphöra att gälla vid utgången av
juni 1992. Vad som i 2 § den upphävda lagen sägs om
tystnadsplikt skall dock fortfarande gälla.

Av kulturutskottet ordnad offentlig utfrågning om
turistbranschens villkor m.m.
Bilaga 2

Tid: Torsdagen den 20 februari 1992 kl. 9.00--12.00

Plats: Andrakammarsalen, riksdagshuset

Deltagarförteckning

Inbjudna

Från näringsdepartementet:
Statsrådet Per Westerberg (endast från kl. 11.00)
Politiskt sakkunniga Annika Sandström (endast från kl. 11.00)
Departementsrådet Per-Ove Engelbrecht

Från länsstyrelsen i Gotlands län:
Landshövdingen Thorsten Andersson
Planeringsdirektören Christer Granegård

Från länsstyrelsen i Jämtlands län:
Landshövdingen Sven Heurgren
Avdelningsdirektören Jan Billow

Från Sveriges turistråd:
Styrelsens ordförande Bill Fransson
Verkställande direktören Ulf Åberg

Från Svenska Resebranschens Riksförbund:
Vice ordföranden Åke Brandt (Stena Line)
Styrelseledamoten Carl-Eric Sälgö (A&L Resebyrå)
Förbundsdirektören Björn Pettersson

Från Svenska Turistföreningen:
Ordföranden, landshövding Hans Alsén
Generalsekreteraren Ingemar Liman

Från Sveriges Hotell- och Restaurangförbund:
Verkställande direktören Peter Ander
Ejnar Söder

Från Folkparkerna:
Verkställande direktören Björn Ericsson

Från Föreningen SverigeTurism:
Ordföranden Jan Rencke
Martin Rosborg

Från Svenska Liftanläggningars Organisation:
Vice ordföranden Hans Gerremo
Styrelseledamoten Thorvald Sverdrup

Från Svenska Campingvärdars Riksförbund:
Verkställande direktören Nils Carlsson

Ledamöter och suppleanter i utskottet

Åke Gustavsson (s), ordförande, Jan-Erik Wikström (fp),
Elisabeth Fleetwood (m), Maja Bäckström (s), Göran Åstrand (m),
Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Ingegerd Sahlström
(s), Charlotte Branting (fp), Birgitta Wistrand (m), Catarina
Rönnung (s), Lennart Nilsson (s), Stina Eliasson (c), Bert
Karlsson (nyd) och Elisabeth Persson (v).

Nedan följer en utskrift av vad som förekommit vid
utfrågningen. Utskottet har berett deltagarna tillfälle att göra
korrigeringar och -- i begränsad omfattning -- föreslå
förtydliganden i utskriften av resp. inlägg.

Ordförande Åke Gustavsson (s): Jag vill hälsa alla varmt
välkomna hit.

Den som gör en resa har någonting att berätta. Detta tyska
ordstäv från 1700-talet ger i stor utsträckning innehållet i
turismen i det tjugonde århundradet. Resan är i sig ett mål. Men
resan kan också ha ett mål. Det kan vara en plats, nya
upplevelser eller en fördjupning av tidigare.

Dagens utfrågning inför kulturutskottet sker i anslutning till
vår behandling av anslaget Stöd till turism och Sveriges
turistråd. Den innefattar därmed branschens villkor och hur
tillgängliga resurser kan användas för turismens utveckling.
Utskottets syfte är att söka få fram så mycket fakta och så
många synpunkter som möjligt inför vår behandling av turismen.

Första delen av denna hearing är avsedd att innehålla
inledningsanföranden om fem minuter vardera av de särskilt
inbjudna, dock ger vi Turistrådet tio minuter. Efter en kortare
kaffepaus börjar sedan utfrågning. Omkring klockan elva kommer
vi att få höra näringsminister Per Westerberg, varpå en ny
frågeomgång följer.

Listan över representerade organisationer och institutioner
finns delad. Ni är ännu en gång alla varmt välkomna hit. Jag
lämnar först ordet till landshövdingen i Gotlands län, Thorsten
Andersson. Varsågod!

Thorsten Andersson: Ordförande, ärade utskottsledamöter!
Som representant för ett av Sveriges mest utpräglade turistlän,
Gotland, väljer jag att uppehålla mig vid ett av de ärenden som
togs upp i inbjudan, nämligen turistbranschens ekonomiska
villkor.
Knappast någon annan näringsgren än turismen har så vidsträckt
betydelse för andra sektorer, så stor påverkan inom andra
näringsområden som turismen. Den har en mycket stor
multiplikatoreffekt. För i synnerhet glest befolkade regioner,
som vårt län, har turismen särskilt stor betydelse när det
gäller att skapa sysselsättning och att bibehålla en levande
landsbygd. Det gäller faktiskt inte enbart under den i vårt land
korta turistsäsongen.

Vi har på norra Gotland livsmedelsaffärer som tar in 60--70 %
av sin omsättning under några korta semesterveckor. Om de inte
hade haft denna omsättning, hade dessa butiker icke kunnat
upprätthålla sin service under resten av året, till stort
förfång för de åretruntboende. Samma sak gäller den omfattande
gårdsbutikverksamhet som nu håller på att byggas upp i vårt län.

Orsakerna till minskningen av turismen under de senaste åren,
1990 och 1991, var som alla här känner till lågkonjunkturen,
vissa effekter av skattereformen och internationella kriser. För
Gotlands del tillkommer de höga persontransportkostnaderna och
den uppmärksamhet som de fick i massmedia. Som ny landshövding
har jag märkt att det många vet om Gotland är att det är höga
persontransportkostnader för att ta sig dit. Det var någonting
som gjorde att besöksfrekvensen minskade.

Trots detta kan man säga att Gotland som semesterområde för
sommarsäsongen har hävdat sig väl under de senaste åren. Den
högsta noteringen var 1989. Då var det inte mindre än 500 000
besökare som kom till oss. Det innebar en omsättning för vårt
lilla län på 700 miljoner kronor och en årssysselsättning på
över 2 000 anställda. Det motsvarade 7--8 % av länets totala
antal sysselsatta, alltså mer än dubbelt så mycket som gäller
för jordbruket på fastlandet.

Nu har visserligen en nedgång skett även hos oss. Det innebär
70000 turister färre på två år, en omsättningsminskning på
100--150 miljoner kronor och 300 årsverken mindre. Detta har
naturligtvis särskilt drabbat säsongsanställda och ungdomar. Det
har sin särskilda dimension eftersom turismen för väldigt många
ungdomar har varit den första arbetsplatskontakten. Detta har
också lett till att investeringar i nya anläggningar nästan helt
har upphört.

Trots detta vill jag påstå att den gotländska turistnäringen
just nu, inför den nya säsongen, står bättre rustad än någon
gång tidigare. Vi har länge satsat på natur- och kulturturism.
Vi har skapat bättre mottagningsservice och mycket annat sådant.
Vi har fått till stånd ett bättre differentierat utbud av
boendeanläggningar och vi har satsat på utlandsturism.
Kryssningsresenärer kommer ofta till vårt län. En särskild
dimension får naturligtvis det som har hänt österut med tanke på
Gotlands läge mitt i Östersjön.

För att dessa satsningar skall fortsätta att utvecklas
positivt krävs naturligtvis insatser på lokal och regional nivå.
Vår länsstyrelse har satsat mycket under de senaste åren. Det är
naturligtvis viktigt att vi som länsstyrelse får fortsatt
möjlighet att satsa på och medverka i detta arbete.

Självklart krävs det mycket av näringen själv, och där skulle
jag faktiskt vilja efterlysa ett något ökat engagemang. Det
räcker inte med ett stort lokalt och regionalt engagemang. Det
krävs en stark signal från statsmakterna. Denna hearing är en
sådan signal faktiskt. Det har också funnits en hel del positiva
tecken som har noterats, det skall jag också säga. Generella
insatser för småföretagsamheten är samtidigt mycket värdefulla
för turistnäringen, eftersom den utmärks av ett stort antal
småföretag. Den sänkta momsen m.m. är naturligtvis mycket bra,
men sannolikt är inte detta tillräckligt. Man kan fråga sig om
staten bör engagera sig mer, om staten bör fortsätta att
engagera sig i turistnäringen. Jag tycker att det är rimligt att
ställa den frågan, eftersom det görs avregleringar på så många
andra områden och skyddsnät dras bort.

Som jag nämnde nyss består turistnäringen av ett stort antal
småföretag. I näringen finns en blandning av kommersiella,
ideella och offentliga aktörer. Samhället svarar för en stor del
av turistprodukten, inte minst när det gäller infrastrukturen,
men även i andra former som natur- och kulturturism. Kostnaderna
för turismen bärs till största delen av turistsektorn själv. Men
intäkterna kommer i stor omfattning andra branscher till del.
Dessa branscher är inte särskilt motiverade till satsningar inom
turismområdet. Detta gör att det är rimligt att staten tar på
sig vissa samordningsuppgifter och även svarar för en del av
kostnaderna. Tänk på multiplikatoreffekten, som jag talade om
tidigare.

Den här näringen kan knappast liknas vid andra näringsgrenar,
vilket det jag nu har sagt visar. Av det skälet finner vi det
motiverat med en stadigvarande finansiell medverkan från statens
sida enligt en modell som inte nödvändigtvis behöver motsvara
dagens organisation i Sveriges turistråd. Staten borde enligt
vår mening svara för en samordnande organisation, med
koncentration på fyra uppgifter:

1. Inhämta och förmedla kunskap om den här speciella
näringens problem och möjligheter.

2. Tillhandahålla Sverigeinformation.

3. Initiera produkt- och affärsutveckling.

4. Samordna den utländska marknadsföringen.

Sven Heurgren: Herr ordförande, riksdagsledamöter! Inte i
något län i Sverige spelar turismen så stor roll som den gör i
Jämtlands län. Inget län har tillnärmelsevis sådana intäkter av
turismen per invånare som Jämtlands län har. Gotland kommer god
tvåa. De övriga kommer långt efter.

Av en arbetskraft som omfattar ungefär 75 000 människor är
10 000 verksamma i turistnäringen. Siffran omfattar både hel-
och deltidsarbetande. I Åre kommun var 1990 turistnäringen den
största arbetsgivaren av alla. Tidigare har i alla länets
kommuner den offentliga sektorn varit störst, men det året blev
turistnäringen den största arbetsgivaren. Tyvärr är vi tillbaka
i det gamla läget 1991, och den offentliga sektorn är störst.

Vi tog 1990 in ungefär 2,5 miljarder på turismen. Det var, som
Thorsten Andersson har sagt, av mycket stor betydelse, inte bara
för näringen själv, utan för en mängd kringverksamheter. Tar man
bort turistsektorn i Åre och västra Härjedalen finns det ingen
överlevnadsmöjlighet. Det blir ödemark. Det finns även andra
områden i länet som är utomordentligt beroende av turismen.

Vi hade en mycket fin utveckling under 80-talet. Vi
expanderade hela tiden. Vi tog vad gäller vinterturismen
betydande marknadsandelar ifrån alpländerna. Nu har det tyvärr
vänt. Vi ser att turistströmmen minskar. Den gick ned med
ungefär 20 % förra året. Det skapar naturligtvis stora problem
för en rad företag.

Varför har det blivit så? Thorsten Andersson var inne på det
litet grand. Lågkonjunkturen inverkar naturligtvis. Vi har ett
högt kostnadsläge, och i det sammanhanget har utan tvivel den
höga beskattningen, momsen, på turistnäringen stor betydelse.
Det handlar inte bara om, som man gärna vill tycka i
Stockholmsmedia, priset på restaurang- och hotelltjänster. För
oss har momsen på kollektiva transportmedel minst lika stor
betydelse. Den är negativ, inte bara för turistnäringen, utan
för hela befolkningen. Sverige har blivit betydligt mer avlångt
sedan den momsen infördes.

Vi ser det som nödvändigt att vidta åtgärder på ett flertal
områden för att stärka turistnäringen. För samhället är
infrastrukturen allra viktigast. Vi har i Jämtlands län Sveriges
sämsta länsvägnät. Ungefär hälften av vägarna är fortfarande
grusvägar. Vi vet att rader av turister, både de som kommer med
bil och de som kommer med buss, varje vår vid tjällossningstiden
kör fast och inte kommer fram. Bussförare vägrar att köra över
huvud taget, därför att vägarna är så dåliga. Där behövs det
åtgärder. Det gäller naturligtvis inte bara den här näringen,
det gäller hela befolkningen och hela näringslivet.

Järnvägen behöver förbättras. Det pågår en del arbeten.
Järnvägstransporterna från Stockholm behöver snabbas upp, och
man bör förbättra banan mot Storlien ytterligare.

Vi behöver ytterligare reducering av momsen. Alla partier i
länsstyrelsens styrelse har enhälligt sagt att momsen skall ned
till den nivå som gäller i våra viktigaste konkurrentländer. Det
är 10--12 %. Där bör den hamna. Först då kan man säga att det är
en rimlig konkurrenssituation.

Jag har själv väckt ett förslag om att man skall titta på
företagens rätt att utan vidare förlägga konferenser, för vilket
ändamål som helst, utomlands och sedan dra av kostnaderna på
skatten. Att ge en kurs i svensk skatterätt i Sydamerika eller
på Hawaii och sedan dra av alltihop tycker jag är fullständigt
fel. Jag har i Tyskland funnit ett system för att pröva om det
är rimligt att förlägga kursen utomlands eller inte. Det
systemet har man haft i Tyskland länge. Det har fungerat bra,
säger de. Jag tycker att vi skall titta på det i Sverige också.

Vi vill ha Turistrådet kvar. Vi vet att de små företagen --
och vår turistnäring domineras av små företag, det gäller hela
norrländska inlandet -- behöver hjälp av Turistrådet med
kunskapsuppbyggnad. Turistrådet behöver hjälpa till med att
marknadsföra Sverige utomlands, det behöver hjälpa till med att
bygga upp informationssystem omkring turistnäringen. Där vill
jag peka på ett mycket fint samarbete mellan Turistrådet och
Jämtlands län, framför allt med högskolan i Östersund. Där
håller vi på att bygga upp turistdatabaser som faktiskt väcker
internationell uppmärksamhet och som vi definitivt vill bygga
vidare på. Släpper man detta fritt och säger att näringen själv
skall ta hand om marknadsföringen, tror vi att det blir som så
ofta annars, nämligen att starka företag i Stockholmsområdet tar
över och marknadsför Stockholm. Det blir just inte mycket sagt
om vare sig Norrlands inland eller Gotland, för den delen.

Vi tror på en framtid för turistnäringen i Jämtlands län. Vi
måste tro på det. Det är en av våra viktigaste näringar. Det
finns betydande framtidstro inom näringen. Med rätt insatser
från statsmakternas sida kan näringen utvecklas ytterligare, bli
starkare, ge fler jobb och ge mer pengar i länet, vilket är
mycket betydelsefullt för framtiden.

Ulf Åberg: Herr ordförande, riksdagsledamöter!
Internationell expertis är i dag enig om att turismen kommer att
fortsätta att expandera starkt. Vi vet alla att Europa även i
fortsättningen kommer att ha en stark position. Bakom detta
ligger en hel del kunnande om de framtida konsumtionsmönstren.
Vi vet att resandet blir alltmer individuellt. Vi vet att
resenärerna kräver mer av aktivt innehåll, ofta förknippat med
natur och kultur. Sådana faktorer som miljö, infrastruktur och
gott om plats blir allt viktigare som konkurrensmedel. Om man
försöker bedöma framtiden är det lätt att komma till slutsatsen
att Sverige är ett av de länder som verkligen har möjligheter
att leverera den typ av produkter som våra turister kommer att
efterfråga framöver. De främsta hindren är, vilket är känt,
den generella kostnadsnivån. Men den kan man och håller man på
att åtgärda.

Om man nu omvandlar de här möjligheterna till en tydlig
turistpolitik, med ett kraftfullt agerande bakom, skulle det
vara till stor fördel för både den privata och den offentliga
sektorn. Det finns goda erfarenheter av hur man kan lyckas med
detta att hämta från Danmark, Irland, Frankrike och Australien,
för att nämna exempel.

Frågan är naturligtvis om det behövs ett nationellt
turistorgan i den framtida utvecklingen. Vi vet att man just nu,
både i Europa och i Sverige, diskuterar att avveckla
branschstöd. I den debatten har naturligtvis också turistråden
figurerat.

I början av den här veckan offentliggjordes propositionen om
Sveriges exportråd. Den är verkligen både högaktuell och
intressant att läsa. Där står bl.a. att stöd till branscher kan
accepteras om det är samhällsekonomiskt motiverat och av
strategisk betydelse samt att särskilda åtgärder bör vidtas för
att främja små och medelstora företags export och
internationalisering.

Jag kan inte annat än förstå att de argumenten är ett klart
och tydligt uttalat stöd för ett nationellt turistorgan, i
synnerhet om man kombinerar detta med en hel del andra välkända
argument, nämligen att marknadsföringen av ett land som resmål
kräver någon form av sammanhållande neutral plattform. Detta
gäller i synnerhet i en så heterogen bransch som turismen är.
Det är mer eller mindre internationell kutym att staten är
engagerad i denna typ av verksamheter. Det har blivit en del i
den internationella konkurrensen. Den offentliga sektorn är de
facto också ägare till en stor del av det turistutbud som skall
marknadsföras internationellt. Marknadskunnande, service till
konsumenter och massmedia är konkurrensmedel som de facto också
kräver en delfinansiering från staten. Om man gör en strikt
kostnads- och intäktskalkyl är det staten som ytterst blir den
verkliga vinnaren på ett sådant engagemang.

Det finns många motiv, men jag skall stanna där. Helt klart är
att en stenhård internationell konkurrens kräver mer än en
positiv Sverigebild via ambassader, konsulat och
handelssekreterare. Dessa krav kan ett nationellt turistorgan
klara. Jag är helt övertygad om att när denna debatt närmare
våren går mot sitt slut kommer vi att återfinna någon form av
nationellt turistorgan.

Vad krävs då för att ett nationellt turistorgan skall ha goda
förutsättningar att lyckas i framtiden? Det är få verksamheter
som har varit så debatterade som Sveriges turistråd. Det ger, om
inte annat, en stor praktisk erfarenhet att ösa ur. Vi står, det
vet vi alla, inför en tydlig förändring. Det kan inte längre
ifrågasättas. Vi kan naturligtvis ha bestämda åsikter om hur det
har gått till. Men nu befinner vi oss i ett läge där lite
pragmatism och sunt förnuft skulle kunna skapa ett gynnsamt läge
för framtiden. Jag skulle vilja lyfta fram fyra saker som jag,
med vår erfarenhet, tycker är särskilt viktiga att tänka på när
man skapar det framtida nationella turistorganet.

För det första gäller det ägandet. Det är viktigt att ägandet
blir brett och att detta breda ägande garanteras långsiktigt.
Ett turistorgan blir inte internationellt accepterat om det
finns minsta misstanke om att det representerar enskilda företag
eller företagsgrupper.

För det andra handlar det om uppdraget. Vårt uppdrag har varit
brett och otydligt. Konsekvenserna är kända. ST har haft sina
åsikter om det. Nu bör högsta prioritet ges åt att tydliggöra
det framtida uppdraget, så att vi slipper uppslitande
diskussioner kring olika resursprioriteringar. Jag vet att det
inte är någon lätt uppgift, men alla ansträngningar i den vägen
kommer att belönas med bättre effektivitet i framtiden.

För det tredje har vi långsiktigheten. Styrkan i ett väl
fungerande nationellt turistorgan är möjligheten till ett
långsiktigt agerande, mer långsiktigt än många små och
medelstora företag har möjlighet till. Därför bör uppgörelsen
mellan stat och privata intressenter i framtiden åtminstone vara
treårig.

För det fjärde och slutligen, resultaten. Även resultaten bör
man diskutera redan nu och göra dem så tydliga som det praktiskt
är möjligt. Vi står inför en omvälvande rollförändring om
branschen skall vara den agerande och drivande parten och
regeringen den som står på andra sidan och ställer krav.

Jag skulle också vilja beröra övergången till en framtida
turistorganisation. Turistorganisationer, både i Sverige och i
utlandet, har fått och kommer att få leva med en mängd
synpunkter på hur man prioriterar och genomför sitt jobb. Vi
inom Turistrådet glädjer oss åt ett allt större positivt
engagemang från externa intressenter under senare år. Det har
varit mycket tydligt under de senaste månaderna. Självfallet har
också berättigad kritik förts fram. Vi har så långt vi har
kunnat försökt att rätta oss efter den kritiken. Vi har gjort
stora investeringar och är nu framme vid en skördetid.

Vi beklagar att den politiska ledningen, under de månader som
ST:s framtid har behandlats, inte fört någon som helst dialog
med oss. I stället har vi fått utstå kritik av den politiska
ledningen via massmedia. Tre omfattande utredningar av ST har
använts som argument i den här kritiken. De här utredningarna
har inte, som det sagts i massmedia, sablat ned Turistrådet
totalt. En strikt genomgång av dem visar i stället på ett
ovanligt stöd för Turistrådets arbete. Kritiken, i synnerhet i
de två stora utredningar som omfattar den totala verksamheten,
är riktad mot formuleringen av uppdraget till ST och därmed mot
ST:s uppdragsgivare, dvs. regering och riksdag. Det är väl känt
inom departementet. ST:s personal är i dag tillräckligt pressad
utan att behöva attackeras offentligt med ovederhäftig kritik. I
synnerhet när det inte för saken framåt.

Det är viktigt att inför 1993 och inför framtiden konstruktivt
nyttja den kompetens, den kunskap, den teknologi och de
fungerande nätverk som finns inom Turistrådet. Det är bråttom,
det är mycket bråttom. Vi har tydliga direktiv om att avveckla
verksamheten, och vi står sannolikt utan lokaler i de nordiska
länderna och i Tyskland inom fyra månader från i dag.

Redan nu är det aktuellt för oss att lämna ifrån oss ytterst
värdefulla platser på ledande internationella mässor, lägen som
andra länder slåss om att komma över. Vi brukar handplocka och
lotsa ungefär 500--600 journalister och TV-team genom Sverige
varje år. Det har en enorm internationell genomslagskraft. Vi
måste nu stoppa alla planerade resor för dem som skulle ha
kommit hit i sommar för att göra reportage inför 1993. Flera
tusen enskilda konsumentförfrågningar per vecka kan vi tvingas
lämna obesvarade eller hänvisa till ambassader och konsulat. Ni
kan alla föreställa er vad som kommer att hända med deras
telefonväxlar.

Kampanjer för sommar och vinter planläggs och finansieras just
vid den här tiden på året. Det är det vi skulle ha gjort nu för
1993. Vi är självfallet beredda att göra allt i vår förmåga för
att underlätta en övergång. Vi är även beredda att ta risker för
att klara det jobbet. Men vi behöver omgående en part att träffa
uppgörelser med. Det gäller att agera snabbt nu, för att rädda
1993. Jag kan försäkra er att våra närmaste konkurrenter, inte
minst i grannländerna, är synnerligen aktiva just nu för att
utnyttja det läge som Sveriges turistråd har hamnat i, så att de
kan ta ytterligare marknadsandelar. Ni kommer att få se det
snart, inte minst på den svenska marknaden.

Vi får inte heller glömma att den mångfald uppgifter som vi i
dag har sannolikt inte kommer att rymmas i en framtida
organisation, om Turistrådets uppdrag nu renodlas. Det är också
hög tid att bringa reda i dess framtid. Det finns både uppgifter
och investeringar som förtjänar ett bättre öde än att försvinna.
Om vi alla besjälas av sunt förnuft och en vilja till samarbete,
kan dagens situation omvandlas till en bra framtid för svensk
turism. Det är väl ändå det som är vår uppgift.

Björn Pettersson: Herr ordförande, ärade
riksdagsledamöter! Jag vill från branschens sida först och
främst tacka för att vi har fått denna möjlighet att träffa
utskottet och att presentera oss. Det uppskattar vi mycket.

Jag skall försöka ge en bild av rese- och turistindustrin och
samtidigt presentera Svenska Resebranschens Riksförbund och vad
det är vi vill.

I Sverige är världens största industri den kanske mest
bortglömda. Rese- och turistindustrin är en av världens största
industrier och enligt de flesta bedömare den industri som
beräknas växa mest i framtiden. I Sverige är dock denna industri
nästan helt okänd. Ändå sysselsatte man 1990 ca 235 000
människor i 21 000 företag. Rese- och turistindustrin
sysselsatte således lika många som Sveriges sex största
industrier, Volvo, Saab-Scania, Electrolux, Kooperativa
Förbundet, ASEA Brown Boveri och Stora, tillsammans.

Vad kan det bero på att en så tung industri väger så lätt i
Sverige? En orsak kan vara att vi inte har haft något gemensamt
organ som bevakat och framfört våra viktiga frågor. För att råda
bot på detta bildades 1989 en paraplyorganisation, Svenska
Resebranschens Riksförbund, som förkortas RRF. För att Sverige
skall få ett heltäckande organ för vår industri borde
organisationen även omfatta Svenska Hotell- och
Restaurangförbundet, SHR, och representanter för hela
Sverigeturismen. Diskussioner i positiv anda pågår mellan RRF
och SHR om bildandet av ett sådant organ. Många anser att det
danska Fellesrådet skulle kunna vara en bra förebild.

I samband med turistmomsfrågan enades branschen i Svenska
rese- och turistindustrins samarbetsgrupp. Samarbetet där har
gått mycket bra, och alla engagerade sig med stor kraft i denna
för branschen så väldigt viktiga fråga. Sänkningen av momsen
till 18 % var bra, men inte alls tillräcklig för att vi skulle
få den konkurrenskraft som behövs. Vi jobbar vidare för att
försöka få momsen i nivå med EG-ländernas.

En annan ytterst viktig fråga där branschorganisationerna
agerat gemensamt handlar om Turistrådets vara eller icke vara. I
höstas deklarerade som bekant regeringen att man ville lägga ned
Sveriges turistråd efter den 1 juli i år, och att man var beredd
att satsa ett engångsbelopp på 50 miljoner om branschen satsade
motsvarande belopp.

Beskedet kom som en chock för oss i branschen. Skulle den
svenska reseindustrin få ytterligare en dolkstöt i ryggen? Även
om Sveriges turistråd under åren fått en del kritik ville säkert
ingen i branschen att det helt skulle läggas ned.

Vid ett möte den 20 november, till vilket ett tjugofemtal
representanter för hela branschen var inbjudna, fick vi beskedet
av ministern. En förhandlingsgrupp, som består av Peter Ander,
SHR, Stig Lundkvist, SLAO, Martin Rosborg, FÖRST, och
undertecknad från RRF utsågs, och sedan dess har diskussioner
med departementet pågått. Jag vill framhålla att dessa
diskussioner förts i en mycket positiv anda och att vi hoppas på
att snart kunna presentera en lösning på frågan. Jag hoppas att
ministern när han anländer hit kl. 11 återkommer till detta.

RRF:s syfte och målsättning är att arbeta aktivt för att
främja utvecklingen av reseindustrin i Sverige. Genom sakkunnig
och kontinuerlig information vill vi öka kunskapen om
reseindustrin och verka för god ekonomi och sunda
konkurrensförhållanden. Vi vill utveckla och främja etik, teknik
och utbildning, goda relationer med myndigheter, näringsliv och
organisationer i övrigt, inte minst massmedia.

Vi vill påverka utvecklingen i gynnsam riktning, och därför
arbetar vi aktivt för att påverka riksdag och regering och
myndigheter över huvud taget för kunna säkerställa att förbundet
utgör en remissinstans i frågor som berör oss och att vi
representeras i nämnder och projektgrupper. Vi vill hålla
regering, departement och riksdag à jour med industrins
utvecklingsmöjligheter och problem. För oss är det av avgörande
intresse att reseindustrins politiskt betingade
marknadsförutsättningar anpassas till en internationell nivå.
Industrins förankring i riksdagen vill vi också diskutera. Vi
vill verka för att en särskild enhet inom näringsdepartementet
inrättas för reseindustrin. På sikt ser vi naturligtvis fram
emot att en ministerpost för resor och turism inrättas.

En framtidsfråga som engagerar oss djupt är att samhällets
utbildningskapacitet och utbildningsinsatser motsvarar vår stora
industris behov. Vi eftersträvar goda relationer med universitet
och högskolor och undersöker möjligheterna att införa
praktikutbildning i flera kommuner i Sverige. Vi vill göra den
svenska rese- och turistnäringen känd och aktad.

Hans Alsén: Ärade ledamöter och åhörare! Jag ber att å
Svenska Turistföreningens vägnar få uttrycka glädje och
tacksamhet över att den här utfrågningen, som rör
turistbranschens villkor -- och i hög grad dess framtid, som jag
ser det -- kommit till stånd. Turistföreningen är en idéburen
medlemsorganisation, som har varit verksam i drygt hundra år.
Jag tror inte att vi förhäver oss när jag påstår att vi har
varit banbrytande på många av Sverigeturismens områden.

Turistföreningen är kanske mest känd för sin fjällverksamhet
med ledsystem och trygga övernattningsmöjligheter, som gjort det
möjligt för "vanliga människor" att också kunna uppleva svensk
fjällvärld. Det är en verksamhet som i dag och i framtiden är
väldigt central för oss. Vi arbetar mycket på att intressera
framför allt ungdomen för fjällen.

Vi är verksamma på en rad andra områden. Vi har t.ex. arbetat
med att försöka skapa billiga övernattningsmöjligheter. Den s.k.
vandrarhemsverksamheten inom vår organisation är omfattande och
vi samarbetar med kommunerna. I det samarbetet upplever vi i dag
ekonomiska bekymmer. Kommunernas ekonomi gör det många gånger
nödvändigt att högre krav på hyresinkomster ställs, osv.

Vi gläds åt utvecklingen på vandrarhemsområdet. Mer än en
miljon gästnätter per år har kunnat registreras på de ungefär
280 vandrarhem runt om i Sverige vilka är anslutna till vår
organisation. Huvuddelen av gästnätterna är sommartidsbetingade.

Föreningen har drygt 340000 medlemmar och försöker, i mån av
resurser och övriga möjligheter, att arbeta som
konsumentföreträdare för turisterna, för turismens
utveckling.

Vi gläds även åt att vi, genom internationellt samarbete med
systerorganisationer, har många utländska gäster, inte minst
ungdomar, på våra vandrarhem, vilket är en väldigt viktig
uppgift, som vi ser det.

Av hävd försöker vi arbeta objektivt och sakligt för att skapa
tillgänglighet för alla. Ansvaret för natur- och kulturvärden
har vi inom föreningen satt i främsta rummet, och vi försöker
att ta olika initiativ på detta område.

På senare tid har vi bl.a. framfört problemen med skotertrafik
i fjällvärden -- ibland ohämmad sådan. Ohämmad trafik förekommer
även i vår skärgård. Vi hoppas att åtgärder skall kunna vidtas
som skapar legitimitet åt dem som behöver fara fort fram men
också skapar förutsättningar för dem som vill uppleva tystnaden,
skönheten och stillheten i dessa områden.

Enligt Svenska Turistföreningens uppfattning är turism som
näring i framtiden väldigt betydelsefull, och vi välkomnar de
satsningar som kan göras för att utveckla svensk turism. Vi vill
gärna vid detta tillfälle uttrycka vår tillfredsställelse över
det goda samarbete som vi haft med Sveriges turistråd. Vi har
kunnat samarbeta på många områden, och vi hoppas att även i
fortsättningen få möjlighet till det.

På de områden där vi har en speciell uppgift vill vi
naturligtvis ta ett fortsatt ansvar för utvecklingen av turism i
Sverige. En hel del av vår verksamhet är i dag knuten till både
den svenska och den utländska allmänhetens behov av allmän
information om de turistiska möjligheterna som finns i vårt
land. Sällan är detta "en affär" för oss. Vi förmedlar gärna
information men är till betydlig omfattning kostnadsbelastade på
det området. Det är därför ett enträget önskemål från vår sida,
när vi vädjar till riksdagen, att även fortsättningsvis lämna
oss anslag för att vi skall kunna fortsätta bedriva denna typ av
serviceinriktad verksamhet. Genom Sveriges turistråd har vi haft
anslag till det och en del andra ändamål, och vi hoppas på att
även i fortsättningen kunna få det. I propositionen som ligger
på riksdagens bord finns det ingenting sagt om detta, men vi
hoppas att vi i andra sammanhang skall kunna bli tillgodosedda.

I fjällvärlden har vi ett stort fastighetsbestånd, som kräver
ett underhåll av alldeles speciellt slag, eftersom det är utsatt
för den typ av väder och vind som gör det hela väldigt kostsamt
i olika sammanhang.

Sedan många år tillbaka bedriver vi s.k. båtlivsverksamhet.
Med den vänder vi oss inte i första hand till våra medlemmar
utan till båtturister i allmänhet. Vi ansvarar för gästhamnarnas
service i olika avseenden. Det är en kostnad som ligger utanför
-- om vi får säga så -- vårt normala åtagande gentemot våra
medlemmar.

Vi vill fortsätta bedriva den här typen av allmän service och
information. Det ställer emellertid speciella krav på ekonomisk
kompensation för gjorda insatser. Sedan länge arbetar vi också
med s.k. lägerskolor och klassresor för skolungdomar.
Verksamheten är väldigt väl utvecklad, och vi kommer att bedriva
verksamheten i fortsättningen, eftersom vi av olika skäl
upplever den som mycket viktig.

Avslutningsvis vill jag säga att vi ingalunda lever på gamla
lagrar. Vi försöker, mot den värderingsgrund som är vår, bedriva
en verksamhet som är framåtsyftande i olika sammanhang. Trots
att vi har ett betydande antal medlemmar, kan vi notera en
fortsatt medlemsökning och i många avseenden se optimistiskt på
vår framtid.

Peter Ander: Herr ordförande och utskottsledamöter! Jag
kommer i mitt inledningsanförande att, med utgångspunkt i den
bransch som jag representerar, lämna synpunkter på
turistbranschens villkor m.m.

Inledningsvis finns det emellertid mycket stark anledning att
understryka att hotell- och restaurangbranschen, i det
sammanhang som nu diskuteras, nämligen turism, utgör en del av
en helhet i en kedja, som populärt brukar uttryckas i orden:
resa, äta, bo och göra. Mellan dessa delar, som sammantaget
utgör turism, finns det ett så intimt förknippat samband att det
inte går att behandla varje del för sig. Man måste se till
helheten.

I det politiska systemets behandling av turism har inte denna
insikt hittills visats. Det är desto mer glädjande att utskottet
inbjudit till offentlig utfrågning denna dag, och att
representanter för hela turistbranschen inbjudits. Man måste ha
en helhetssyn när man talar om detta.

Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, som jag representerar,
är både en arbetsgivar- och en branschorganisation. Förbundet
representerar ca 2500 arbetsställen med 45000 anställda
personer. Medlemsföretagen svarar för ungefär 75% av
omsättningen i hotell- och restaurangbranschen.

Denna bransch, liksom de flesta andra, domineras av mindre och
medelstora företag. Av företagen har 84% upp till tio personer
anställda och endast 0,3% av företagen har fler än 200
anställda. Totalt i hotell- och restaurangbranschen räknar vi
med 11000 företag som sysselsätter ca 80000 människor.

Egentligen borde jag, när det gäller de sistnämnda siffrorna,
använda imperfektum, dvs. sysselsatte. Jag angav dock både
antalet företag och årsarbetskraft. Under de två senaste åren
har branschen både på hotell- och restaurangsidan haft en mycket
markant negativ utveckling. Denna utveckling har varit så
negativ att den i varje annan bransch skulle ha givit upphov
till ett mycket kraftfullt agerande för att förbättra branschens
förutsättningar. Årsanställda har t.ex. minskat från 82000 år
1989 till under 70000 år 1991.

För att tala om de olika komponenterna, kan vi börja med att
konstatera att restaurangverksamhet är en typiskt småskalig
verksamhet, som ofta drivs av familjemedlemmar till stor del.
Det finns något mellan 9000 och 10000 anläggningar beroende
på hur avgränsningen görs.

Den totala "restaurangförsäljningen" i Sverige beräknas uppgå
till ca 30 miljarder kronor. Under år 1990 minskade denna volym
med 13% och under år 1991 med 14%. Den ackumulerade
minskningen går alltså upp emot 30% på två år, och sådana
förändringar sker inte utan mycket stora svårigheter.

När det gäller hotellsidan, finns det ca 1500 hotell i
Sverige. Något mindre än hälften av det samlade
hotellrumsutbudet är fördelat på de 200 största hotellen, som
alla har fler än 200 rum. På dessa hotell "säljs" ungefär 52%
av rummen. Under hela 1980-talet ökade efterfrågan på hotellrum,
medan efterfrågan under 90-talet gick tillbaka med 3%.
Hotellens beläggning i vårt rike hamnade därmed internationellt
sett på den låga siffran 45%.

Under 1991 har vi kunnat registrera en än kraftigare nedgång;
ungefär 10,7 miljoner rum "såldes", vilket är en minskning med
11,3%. Beläggningsprocenten, som därmed hamnade runt och under
40 %, har haft förödande inverkan på lönsamheten i branschen.

Antalet konkurser i branschen har också under senare år ökat
markant. Under 1991 har antalet konkurser närmat sig siffran
1000 till skillnad mot 300 ett normalår. Konsekvenser för
företagare, anställda och samhälle behöver inte närmare
beskrivas.

Utvecklingen när det gäller sysselsättningen i denna bransch
är negativ. Hotell- och Restauranganställdas Förbund uppskattar
i dagsläget antalet förlorade arbetstillfällen till ca 16000
och andelen arbetslösa bland kassamedlemmar till över 12%.

Det finns tyvärr inte heller någonting som talar för att 1992
kommer att bli ett förbättrat år, utan vi kommer att få leva med
fortsatt låg efterfrågan och fortsatt svag och
otillfredsställande lönsamhet för företagen. För denna dystra
profetia talar dels den omöjliga beskattningen, som branschen
alltjämt är utsatt för, dels den fortsatta lågkonjunkturen.

Det finns två halmstrån att gripa tag i. Det ena är den sänkta
turistmomsen, om än otillräcklig så dock en förbättring, och det
andra är den förbättrade köpkraft som skatteomläggningen har
medfört.

Vad vill då SHR i förevarande sammanhang? Jo, vi vill medverka
till -- och den linjen har vi drivit i flera år -- att göra
Sverige rekreationsvänligt. Vi vill ha möjlighet till sund
konkurrens på lika villkor med våra konkurrentländer. Vi vill
inte ha någon straffbeskattning och inte heller några
subventioner.

Finge jag själv önska något, skulle jag vilja utmönstra ordet
"stöd" i samband med turism. Vi behöver inget stöd. Vi har egen
kraft att verka, under förutsättning att verksamheten ges
vettiga villkor.

Vi har följande krav på det politiska systemet: Acceptera
turism -- hotell och restauranger inkluderade, vilka jag
företräder -- som den exportindustri den är. Ge turism
internationellt sett lika arbetsvillkor. Sänk turistmomsen till
internationell nivå, dvs. ungefär till hälften av den nuvarande.

För egen del är vi beredda att, tillsammans med andra aktörer
inom turism, satsa på marknadsföring av Sverige som resmål. Vi
satsar också internt på en effektiv produktivitetsutveckling i
branschen innefattande förnyelse av arbetsorganisation och
yrkesutbildning, inte minst. Det sistnämnda sker i en
storsatsning på Hotell- och Restauranginstitutet, som är beläget
i Globen-området.

Björn Ericsson: Herr ordförande och utskottsledamöter! Jag
tycker det är klokt att riksorganisationen Folkparkerna har
inbjudits hit i dag.

Föreningen Folkparkerna fyller 101år den 24 april i år, kl.
15.00, och har därmed verkat i besöksnäringen ganska länge i
vårt land. Vi är en intresseorganisation som har en rad olika
uppgifter, som att organisera 160 olika folkparker belägna i
t.ex. Kiruna, Trelleborg och allt däremellan. Det gäller även
Lisebergsparken, Parken Zoo i Eskilstuna, Östervåla och Byske
m.fl. platser.

Förutom denna intresseorganisations grunduppgifter, har vi
också under senare år sett att vi ibland representerar
skillnaden mellan framgång och motgång för landsortsbefolkningen
när det gäller tillgång på kultur i alla dess former. Under
vissa perioder under året är det endast ortens lilla, eller
ibland stora, folkpark som sysslar med kulturfrågor.

En del folkparker är viktiga besöksmål -- viktiga turistmål i
sig. Nöjesparken Liseberg kan nämnas som exempel, och
representanter därifrån skulle ha varit med här i dag. Under
många år har vi diskuterat Sveriges turistråd med
Lisebergsparken, och jag tänker inskränka mig till att redogöra
för vår definitiva åsikt vad gäller ett statligt turistorgan.

Vi vill att politiska beslut skall resultera i att staten
utvecklar sitt engagemang i turistfrågorna och gärna medverkar i
ett nytt nationellt turistorgan. Vi ser detta som nödvändigt för
Sveriges marknadsföring utomlands samt för utvecklingen av den
kunskap som behövs för att lösa turismens strategiska
utvecklingsfrågor.

Vi tycker att det är viktigt att näringslivet, turistföretag,
regionala och lokala turistorgan och andra berörda näringsgrenar
i större utsträckning integreras i ett nytt nationellt
turistorgan dels som ägare, dels som fördjupade
samarbetspartners och medfinansiärer i marknadsförings- och
utvecklingsfrågor.

Vi vill att det nationella turistorganets målsättning och
verksamhetsområde renodlas till att huvudsakligen gälla ett ökat
inflöde av utländska turistvalutor.

Vi vill att det nationella turistorganet skall ta ett tungt
ansvar för de gemensamma marknadsföringsinsatserna på
utlandsmarknaderna.

Vi vill att det nationella turistorganet långsiktigt skall
påverka utvecklingen genom stimulans av olika strategiska
produktutvecklingar.

Vi vill att det nationella turistorganet skall medverka till
en fördjupad kunskapsuppbyggnad när det gäller svensk turism.

Jan Rencke: Herr ordförande! Ärade ledamöter! Olycksbröder
i när och fjärran! Denna hearing har fått temat
"turistbranschens villkor". Det är ett drama i flera akter, och
vi är glada över att kulturutskottet har velat skaffa sig
kännedom om alla de styng och pilar, som ett bittert öde på
senare tid har tvingat oss att lida och fördraga.

Likt prinsen av Danmark har vi ställt oss många frågor. Skall
vi vara ädla eller skall vi ta till vapen mot ett hav av kval?
Skall vi drömma om tider då svensk turistnäring fortfarande hade
sin internationella konkurrenskraft i behåll, eller skall vi ge
upp och göra slut på allt och låta konkursförvaltaren ta över?
Allt efter sin läggning har olika företagare besvarat dessa
frågor på olika sätt.

Den arme narren Yoricks öde har fått oss att tänka på
politiska reformers förgänglighet. För vårt lidandes historia
hade det på något sätt känts ädlare och vår börda lättare om vår
bransch ändå hade fått lämna något litet bidrag till
finansieringen av den stora skattereformen så som det var tänkt.

Siffror från riksskatteverkets bokföring indikerar emellertid
att statskassans hela nettotillskott från förra årets turistmoms
kan komma att stanna på ynka 2 miljarder. Ännu finns det inte
mycket som pekar på att årets sänkning ens har fått nedgången
att plana ut, trots god snötillgång, utmärkt väder, orientaliska
potentaters fridsamhet och lågkonjunktur, som alltid tidigare
brukat ha den mest välgörande effekt på reslusten.

Med tanke på en aktuell pressdebatt kan det för övrigt just
här i kulturutskottet kanske vara av särskilt intresse att veta
att de många hotell som marknadsför sig "i paket" med
kulturaktiviteter, t.ex. musei- och teaterbesök, har fått årets
prissänkningar uppätna av kultursektorns snabba prishöjningar.

Ett tillskott på 2 miljarder kronor skall nu finansiera
statens kostnader för turistnäringens 35000--40000 öppet och
dolt arbetslösa, de flesta kvinnor och ungdomar. De skall täcka
statens förluster i tusentals konkurser. De skall kompensera för
ett stort bortfall av inkomst- och bolagsskatt och för statliga
avgifter. Det finns alla skäl att tro att vår näring har blivit
en statsfinansiell börda. Detta har effektivt berövat oss
möjligheten att känna oss ädla. Vi får nöja oss med en
martyrkrona i hjälteglorians ställe.

Den bittra sanningen är att semester i Sverige fortfarande är
betydligt hårdare beskattad än semester i något annat land --
inte genom skattesatsens höjd utan genom dess unika bredd.
Miljoner svenskar utnyttjar de numera obeskattade milen på
förmånsbilen, för att dra fördel av detta faktum.

Vi är tacksamma att utskottet har tagit sig tid att lyssna på
våra berättelser från jämmerdalen. Vi skulle vara ännu mer
tacksamma om någon någonstans i statsapparaten systematiskt
samlade in, analyserade och värderade det som nu sker, inte bara
ur närings-, regional- och sysselsättningspolitisk synvinkel
utan också från statsfinansiell synpunkt -- men det finns det
inte.

NUTEK har ett uppdrag som är avgränsat till några få aspekter
i några få turistregioner. Det ingår inte i dess uppdrag att ta
ett samlat grepp eller att bedöma de ekonomiska effekterna för
staten, trots att man sitter med underlaget. I varje fall tills
vidare är ni hänvisade till branschens bedömningar här i dag.

Det kan tyckas ligga en sorts pervers logik i att lägga ned
den nationella turistorganisationen, nu när det ändå inte finns
några turister. Som det ser ut för stunden, kommer det nog ändå
något gott ur detta. En samsyn har växt fram i de diskussioner
som har förts mellan näringen och näringsdepartementet. Det är
möjligt att näringsministern senare i dag kommer att kommentera
detta.

Det är helt klart på det sätt som riksdagen har angivit,
nämligen att Sverige, precis som alla andra länder, behöver en
nationell turistorganisation. Staten behöver naturligtvis inte
nödvändigtvis själv producera de speciella och kvalificerade
tjänster som en sådan organisation utför, om det är på det
sättet att man hellre vill upphandla dem. Näringen är fullt
beredd att ta ansvaret för en ny nationell turistorganisation
och att tillhandahålla såväl tjänster för att marknadsföra och
informera om Sverige som det nödvändiga arbetande kapitalet.
Näringen är självklart också beredd att stå för sina egna
marknadsföringskostnader.

Tiden är dock ohyggligt knapp. Som det ser ut för dagen kommer
sommarens studiebesök av utländska journalister att få ställas
in, därför att det just nu inte finns någon som kan garantera
genomförandet. Några av Sveriges turistbyråer utomlands måste
troligen slå igen mitt i högsäsongen, eftersom kontrakten inte i
tid hinner förnyas.

Jag vill därför vädja till utskottet att behandla denna fråga
med största skyndsamhet för att näringen så tidigt som möjligt
skall kunna få behövliga signaler. Det är bara på detta sätt som
vi kan förhindra att mänskligt och ekonomiskt kapital onödigt
förstörs och undvika att den unika kunskapsmassa om Sverige som
turistland, som Sveriges turistråd har byggt upp, skingras för
vinden, med obehagliga följdverkningar för näringens tusentals
företag. Går inte detta, riskerar Sveriges turistråds
efterföljare att få dras med sin faders vålnad under åtskillig
tid.

Hans Gerremo: (SLAO:s anförande är avfattat av ordföranden,
direktör Stig Lundkvist, som på grund av sjukdom var förhindrad
att närvara vid utfrågningen.) Herr ordförande och
riksdagsledamöter! Svensk turism, och inte minst vinterturism,
har under de senaste åren påverkats negativt av många orsaker.

Vintervädret, eller rättare sagt avsaknaden av det, fick vi
lära oss att leva med i fyra säsonger redan under föregående
regering. Tur var det, ty sittande regering verkar inte heller
kunna hjälpa oss i det avseendet.

Lågkonjunkturen påverkar självfallet affärs- och
konferensresandet.

Drivmedelsbeskattningen fick redan vintern 1990 negativa
effekter.

Traktamentsbeskattningen i Sverige missgynnar oss också.

Ränteavdragsreduceringar och beskattning av uthyrning har
gjort bostadsrättsmarknaden i t.ex. fjällvärlden iskall.

Momsavdrag för de "exportföretag" som arbetar för att svensken
skall resa ut ur landet försämrar ytterligare konkurrenskraften,
liksom den påbörjade avskaffningen av charterskatten.

Dessa, för svensk turism, negativa fakta och åtgärder har
bidragit till svensk turisms kräftgång. Vi har dock inte agerat
mot dessa ändrade spelregler. Vad vi däremot som bekant starkt
reagerat på, och mot, är den s.k. turistmomsen.

Turistmomsen slår i alla led mot t.ex. vinterturismen. Utöver
höjningen för hotell och restaurang, höjdes momsen från 0%
till 25% på camping, persontransporter och skidliftar --
motorn i vinterturismen. För liftarna motsvarade det en
70-procentig lönekostnadsökning -- i internationell konkurrens
där omgivningen har 0% moms.

Ingen annan bransch, i något annat västland, har någonsin
drabbats av en sådan monumental kostnadsökning. För
vinterturismen, som i många fjällkommuner är huvudnäringen,
skulle en ytterligare sänkning till 6% av t.ex. rese- och
liftmomsen betyda oerhört mycket. Sänkningen till 18% är
därför bara ett litet steg i rätt riktning men långt ifrån fagra
vallöften och vår målsättning att nå internationell
konkurrenskraftig nivå. Kravet på ytterligare sänkt moms har
dock tonats ned i media.

Vi försöker nu stoppa upp den nedgång vi fick föregående år
genom att föra ut budskapet att det blivit billigare att turista
i Sverige. Det återstår att se om vi lyckas.

Svenska rese- och turistindustrins samarbetsgrupp har i "Tre
goda skäl för att sänka turistmomsen" redovisat vad vi menar med
turistmoms. Den redovisningen är fortfarande aktuell, men med
tillägget att vi ställer oss bakom nöjesparkernas krav på att de
också skall omfattas av nuvarande och kommande sänkningar.

Vi hoppas att samtliga medlemmar i kulturutskottet tagit del
av den, liksom av SIND/NUTEK:s rapporter. Av dessa och kommande
rapporter framgår med all tydlighet hur illa svensk turism
skadats. Turistmomsen är och förblir en gigantisk baklängesaffär
för Moder Svea. Företagen försöker dock anpassa sig till
efterfrågan och minskar därför personalstyrkan. Det betyder att
antalet sysselsatta under två år minskat med över 40 000, därav
en stor del ungdom och kvinnor.

I dagarna kan vi höra om behovet av att sänka momsen på t.ex.
kapitalvaror när vi skall med i EG. Annars kommer vi t.ex. att
köpa tyska hushållsmaskiner på grund av skillnader i
beskattningen.

Detta är precis vad som sker i dag inom turismen. För turisten
är det möjligt att köpa tjänster där beskattningen är
förmånligast. Därför är turismen redan med i EG! Anpassa därför
snarast turistmomsen till internationell nivå, vilket blir en
mycket bra affär för alla!

Så till Sveriges turistråd. Nu har turistnäringen, på
grund av ändrade spelregler, fått sin största nedgång någonsin.
Behovet av att marknadsföra svensk turism är därför större än
någonsin för att vi om möjligt skall ta oss upp ur den djupa
svacka vi hamnat i. I detta läge önskar regeringen med mycket
kort varsel lägga ner Turistrådet och i princip överlåta hela
det ekonomiska ansvaret på näringen. Näringen är beredd att ta
huvudansvaret och satsa än mer på marknadsföringen av svensk
turism, under förutsättning att regeringen visar att den tror på
svensk turism. Det bör den göra genom att öka sin insats i ett
nytt nationellt turistorgan. Det är en satsning som verkligen
kan löna sig, speciellt om man samtidigt ger näringen
internationell konkurrenskraft.

Vi anser att det nya turistorganet också måste ha en
samordnande mäklarroll för turismen i Sverige. Den utgör ändå
grunden för att bibehålla och utveckla den produkt som skall
säljas på export.

Så något som berör skidsäkerhetsrådet. Jag vill understryka
vikten av att statens ekonomiska insats får vara kvar och helst
utökas. Den har i flera år varit blygsamma 180 000 kr/år. Rådet
har ändå lyckats, tack vare stora insatser från
medlemsrepresentanterna, deras organisationer och sponsorer, få
ut avsevärda mängder skidsäkerhetsinformation som kan värderas
till åtskilliga miljoner. Tyvärr tror fortfarande många inte på
"dynamiska effekter" vad avser ökade intäkter om turistmomsen
sänks rejält. Men när det gäller insatser för
skidsäkerhetsinformation så har bl.a. en nationalekonom bevisat
att det är en mycket lönsam affär för samhället. På varje insatt
krona tjänar samhället fem kronor i minskade skadekostnader.
(Detta stycke blev av förbiseende ej framfört vid
utfrågningen.)

Vintervädret berörde jag i inledningen. Eftersom ingen
regering lär kunna hjälpa oss med det, har vi själva med stora
satsningar på snökanoner räddat vinterturismen från en katastrof
de senaste fem säsongerna. Vi prioriterar i dag en fortsatt
utbyggnad av snötillverkningssystemen, och vi hoppas att dessa
för vinterturismen livsviktiga infrastrukturella investeringar
också skall prioriteras av myndigheterna.

Nils Carlsson: Herr ordförande, ärade ledamöter! Svenska
Campingvärdars Riksförbund är en ekonomisk förening, där
medlemmarna äger eller driver campingplatser i Sverige. Totalt
finns det drygt 700 campingplatser, och på dessa platser finns
110 000 s.k. campingtomter, dvs. uppställningsytor för
husvagnar, husbilar och tält, samt dessutom 6000 stugor. Inom
parentes sagt gör detta svensk camping till landets största
samlade stuguthyrare.

Två tredjedelar av anläggningarna ägs av kommuner, medan de
resterande anläggningarna huvudsakligen är privat ägda. Även
staten är faktiskt, genom domänverkets dotterbolag, ägare och
därmed också medlem i organisationen.

Camping är den kommersiella semesterform som utnyttjas mest i
landet. Av det totala antalet gästnätter perioden maj--september
inom allt s.k. kommersiellt boende svarar camping för mellan 11
och 15 miljoner gästnätter per år, eller uppemot 60 %. Räknar
man bort det s.k. tjänsteresandet och ser enbart till ren
turism, dvs. privatkonsumtionen av turism, så ökar
marknadsandelen för svensk camping under nämnda tid till ca 75
%.

Ca 1 miljon svenskar är campare, dvs. var åttonde svensk
tillbringar sin semester på en svensk campingplats. Därtill
kommer ungefär en kvarts miljon utländska campare varje år.

Svensk camping har under senare delen av 70-talet och under
hela 80-talet haft en stigande volymutveckling. Kurvan bröts
dock 1990, dvs. det år då mervärdesskatt infördes på drivmedel i
Sverige. Detta fick direkt till följd ett minskat resande och
därmed en minskning av campingvolymen med 10 %. När så
mervärdesskatt 1991 infördes på campingboendet, förlorade vi
ytterligare 10% i volym.

Konkret innebär de här två åren att svensk camping tappat 2,5
miljoner gästnätter, varav 1 miljon gästnätter avser den norska
marknaden. För att svensk camping skall återta förlorade
marknadsandelar på utlandsmarknaden krävs att vi får konkurrera
på samma villkor. Som jämförelse kan nämnas att norsk camping är
helt momsbefriad, medan övriga konkurrenter i Europa i
genomsnitt har ca 7 % mervärdesskatt.

Framför allt är det kommunerna som svarar för den stora
kapacitetsuppbyggnaden av svensk camping. Av tillgänglig
bäddkapacitet ägs 65% av kommuner. Det är därför med stor oro
vi ser på det höga tempot i den avkommunalisering som nu sker
inom kommunerna. Vi är självfallet för en utveckling till en
högre grad av företagsekonomisk inriktning vid drift av
campingplatser, oavsett ägarform. Men vi är mycket oroade över
den korta omställningstid som nu står till branschens
förfogande. Vi vill därför föreslå att det i Sverige skapas
någon form av omstruktureringsfond, där turismföretagare kan
låna -- obs. låna! -- riskvilligt kapital för utveckling av
turistanläggningar. Härigenom skapas möjlighet för ett bättre
rollspel, där kommunernas primära uppgift är att medverka vid
utveckling av infrastrukturen för svensk turism.

I likhet med svensk turism i övrigt är svensk camping uppbyggd
av många små produktionsenheter. En samordning inom näringen är
självfallet då en förutsättning. Men i många avseenden räcker
det inte att man samverkar inom en gren av turismen. Samverkan
med övrig turism gör bilden av Sverige komplett.

För att svensk camping skall lyckas, framför allt på
utlandsmarknaderna, krävs att en presumtiv kund kan ges ett
helhetsperspektiv av upplevelser, aktiviteter, transporter, logi
m.m. För att vi skall kunna leva upp till de krav en gäst
ställer erfordras en samlad kunskapsnivå och en samlad
informationsbild av Sverige som land. Då detta är ett
kontinuerligt arbete på de olika utlandsmarknaderna, inte bara
under ett år utan under en följd av år, krävs att Sverige som
nation kan ställa dylika resurser till förfogande genom ett
nationellt turistråd.

På hemmamarknaden Sverige krävs inte denna typ av spjutspets
från Turistrådets sida. Däremot är det ytterst angeläget att
någon svarar för samordning av information och marknadsföring.
Det är detta som enligt vår mening är en primär arbetsuppgift
för ett nationellt turistråd.

Ett ytterligare argument för ett nationellt turistråd är att
man bör tillvarata den kunskap som investeras i turistdatabasen,
TDB. Om denna bank slås i spillror, går omistliga värden i form
av marknadskunskap till spillo.

Eftersom tiden är knapp hänvisar jag i övrigt till den
dokumentation som jag har lämnat till er ledamöter tidigare, där
det utförligare framgår hur vi samarbetar inom näringen.

Jag vill avslutningsvis från hela rese- och turistindustrin
tacka utskottet för denna möjlighet som vi har fått till en
samlad presentation. Vi är övertygade om att en långsiktig
dialog av denna typ mellan politiker och näring är en
grundförutsättning för utveckling av den svenska
turistprodukten.

Ordförande Åke Gustavsson (s): Enligt den överenskommelse
som träffats tillämpar vi följande ordning när det gäller frågor
från partierna: Socialdemokraterna, Ny demokrati,
Vänsterpartiet, Moderaterna, Folkpartiet liberalerna, Centern,
Kds.

Maja Bäckström (s): Låt mig börja med att säga att vi för
vår del anser att Sverige behöver ett nationellt turistråd, och
att det skall vara med statligt engagemang. Vi vill gärna se ett
omstrukturerat turistråd, och det skall då i huvudsak arbeta med
marknadsföringen. Vi anser också att övriga delar av
Turistrådets verksamhet ansvarsfullt skall överföras till nya
huvudmän. Vi menar att det krävs insatser från såväl näringen
som olika myndigheter och organisationer, t.ex. länsstyrelser
och statliga myndigheter.

I dag har vi ett organ inom Turistrådet, nämligen
delegationen, som samordnar och ansvarar för de sistnämnda
bitarna. Jag vill fråga länsstyrelsernas representanter om de
menar att en sådan samordnad insats behövs som ett bollplank och
som stöd för bl.a. länsstyrelserna, för att man skall kunna
främja dels medborgarnas närturism, dels turistnäringen.

Thorsten Andersson: Svaret från Gotlands länsstyrelse är
ja på den punkten. Vi känner att det behövs ett sådant organ med
de uppgifter som jag nämnde redan i mitt inledningsanförande.
Precis som Maja Bäckström sade behöver det inte vara exakt det
organ som finns i dag, utan det kan vara ett omstrukturerat
sådant.

Sven Heurgren: Vi har ju, som jag nämnde redan
inledningsvis, ett omfattande samarbete med Turistrådet i dag,
och vi vill gärna bygga ut det. Genom högskolan i Östersund har
vi verkligen en resurs -- med Sveriges bästa turistutbildning,
vill jag säga. Vi kan utöka den ytterligare, och vi kan hjälpa
till att bygga ut de här datasystemen som jag nämnde tidigare.

I vårt dagliga arbete sysslar vi ju ständigt med turistfrågor.
Vi har dagligen kontakt med turistföretag och försöker på olika
sätt medverka till att stärka näringen och förbättra
förutsättningarna.

Lennart Nilsson (s): Efter vad jag förstått finns det en
samsyn inom branschen när det gäller marknadsföring och en hel
del som avser samordning.

Jag vill ställa en konkret fråga, bl.a. till campingägarna:
Vad händer om man får det här scenariot som Ulf Åberg har talat
om här i dag? Om det inte finns något turistkontor i t.ex.
Tyskland, vart vänder sig campingägarna då för att försöka
bedriva sin verksamhet -- för att locka tyskar till Sverige?

Till STF vill jag ställa följande fråga: Vad händer om man
inte får några anslag från statsmakterna för att bedriva den här
verksamheten -- som man har fått i dag?
Nils Carlsson: Det vore katastrof i dagens läge, om det
inte skulle finnas något nationellt turistråd på utlandssidan.
Turistrådet svarar ju för samordningen mellan våra branscher. Vi
har ett samarbete på ett femtontal mässor, vi har
katalogproduktion och informationsproduktion tillsammans. Skulle
vi ensamma bära upp den verksamheten, så skulle det medföra att
vi skulle tappa marknadsföring i utlandet. Därmed skulle vi
naturligtvis också tappa besökare från Tyskland. Det innebär
givetvis minskad volym och minskade intäkter även när det gäller
resevalutan. Det är faktiskt en katastrof om det skulle bli så.

Ingemar Liman: De medel som Svenska Turistföreningen får
via Turistrådet är ju en direkt ersättning för tjänster som vi
utför, i första hand information kring fjällen och kring
fjällsäkerhetsfrågor, samordnande verksamhet kring våra
gästhamnar och allmän information. Det är sådant som vi
definitivt inte kan utföra inom ramen för de medel som vi kan få
in från våra medlemmar och vår affärsverksamhet. Det är alltså
sådant som inte direkt kommer dem till godo utan kommer
samhället som helhet till godo. Vi kommer nog att få överväga
att inskränka vår verksamhet på de punkterna om det inte
tillskjuts medel.

Peter Ander: Om man inte kan åstadkomma en samlad
marknadsföring i utlandet för svensk turism, så innebär det att
de många små företagen kommer att ta oändligt mycket stryk. De
stora företagen däremot har naturligtvis resurser att
marknadsföra sig själva, även på organisationsplanet.

Dessutom är det resursslöseri om varje del skall marknadsföra
sig själv. Det är angeläget att man samlar verksamheten i något
slags sammanhållet organ.

Lennart Nilsson: Slutsatsen av detta är alltså att om man
över huvud taget skall kunna klara sin verksamhet, inte minst på
utlandssidan, så måste staten skjuta till pengar och i någon mån
ha ett ansvar för den här verksamheten.

Bert Karlsson: Detta är typiskt när vi diskuterar
Turistrådet. Självklart blir Turistrådet kvar i någon form. Det
kommer vi i Ny demokrati att se till, och därför behöver ni inte
vara oroliga över det. Den frågan kan vi därför sluta diskutera.

Viktigare är väl att vi får hit turister. Och hur får vi det?
Jo, det får vi genom att det ges rätt ekonomiska
förutsättningar, och det är det som vi skall tala om. Och det
måste ni poängtera mycket mer.

Varför det är kris bland politiker när det gäller intresset
för denna fråga, det ser ni om ni tittar på läktaren, där det
sitter två journalister. Det innebär att denna fråga inte är
politiskt gångbar. Det är ju massmedia som styr detta.

Jag vill ställa en fråga som jag förmodligen inte kommer att
få svar på i riksdagen någon gång, nämligen hur man kan få denna
ekvation att gå ihop. Om vi antar att siffran 2 miljarder var
riktig när det gäller intäkter, skulle jag vilja veta hur mycket
40 000 arbetslösa kostar, hur mycket 1 000 konkurser kostar, hur
mycket 10 % marknadsandel till Norge och Danmark kostar och hur
mycket det kostar att skicka folk på färjeturerna som har ökat
oerhört mycket under de senaste åren. Kan ingen räkna ut detta?
Jag ställer frågan till vem som helst av er.

Turistmomsen sänktes med 7 %, men större delen av de stora
nöjesparkerna undantogs. Men många anser ju att dessa är motorn
i själva turistandet. Jag skulle vilja ha bekräftat om det är på
det sättet.

Jag vill ställa en fråga till Ulf Åberg. Är det riktigt att
väldigt många av de stora nöjesanläggningarna nu får kommunalt
och statligt stöd? Som exempel kan jag nämna Skansen. Skansen
betalar moms men får 40 miljoner tillbaka av en budget på 60
miljoner. Detta är ganska vanligt bland de stora parkerna,
alltifrån Furuviksparken till Parken Zoo. Boråsparken fick 10
miljoner, och Malmö Folkets Park fick 30 miljoner. Är detta
riktigt, och är det möjligt för den fria företagaren att
konkurrera på dessa villkor?

Jan Rencke: Jag känner mig uppmanad att svara, eftersom
det var jag som talade om de 2 miljarderna. Skillnaden mellan
inbetald moms och återbetald moms enligt riksskatteverkets
bokföring för 1991 blir sannolikt 2,9 miljarder. Det är 1,9
miljarder mer än 1989, året innan turistmomsen infördes. Siffran
är därför ganska riktig. I mitt tidigare anförande sade jag att
en rimlig förmodan är att alla de saker som jag räknade upp, och
som också Bert Karlsson räknade upp, sannolikt kostar betydligt
mer än 2 miljarder. Det finns ju all anledning att tro att detta
är en minusaffär för staten.

Bert Karlsson: Kan man inte räkna ut detta? Det är ganska
lätt att få fram dessa siffror. Men jag tror att det är ganska
svårt för oss i riksdagen att räkna ut detta.

Jan Rencke: Staten har väldiga resurser att räkna ut
sådana saker, men man har, såvitt jag känner till, inte gett
någon i uppdrag att göra det.

Ulf Åberg: Det är alldeles riktigt att det inom en inte
oväsentlig del av svensk turism i dag de facto finns olika typer
av kommunala och statliga subventioner. Den linje som vi har
följt när det har gällt nyinvesteringar -- vi tillfrågas
nämligen ofta när det gäller nyinvesteringar -- är att vi hela
tiden har vänt oss mot snedvridande effekter av olika typer av
stöd, som alltså snedvrider konkurrensen. Därför har vi också
gått emot många investeringar av denna karaktär. Jag kan nämna
Branäs som ett känt exempel. Vi försöker alltså hävda principen
att man så långt som det är praktiskt möjligt försöker
åstadkomma konkurrens på lika villkor.

Elisabeth Persson: I riksdagens beslut 1984 om målen för
den svenska kulturpolitiken ingick som en av två viktiga delar
att förbättra möjligheterna för breda folkgrupper till turism
och rekreation på fritiden. Detta kom att benämnas det sociala
målet. Nu skulle jag vilja ställa följande fråga: Anser ni
branschföreträdare att de sociala aspekterna på turism och
rekreation fortfarande är giltiga, och anser ni att ni har en
del i ansvaret att se till att de sociala aspekterna också
tillgodoses? Om ni inte anser det, skulle jag gärna vilja veta
varför.

Jag skulle också vilja ställa en följdfråga som jag tror kan
hänga samman med den förra frågan. Vi har fått en mycket
utförlig redovisning om turismens kris som förefaller att till
största delen vara av ekonomisk art. Kan det finnas några andra
orsaker än rent skattemässiga till denna tillbakagång? Kan det
finnas vissa brister när det gäller innovationer och nytänkande?
När jag som kvinna ser ut över denna församling, en imponerande
skara företrädare för branschen, undrar jag: Kan det möjligen
vara på det sättet att den manliga resurspotentialen när det
gäller just nytänkande och innovationer är något uttömd och att
branschen skulle må gott av litet kvinnliga företrädare?

Åke Gustavsson, ordförande: Efter det sista som sades är
det väl ingen som vågar svara.

Peter Ander: Inom den delen av turismen som representeras
av hotell- och restaurang har vi ett mycket påtagligt inflytande
från kvinnliga företagsledare och andra kvinnor som är verksamma
i branschen. Men Elisabeth Persson har naturligtvis rätt i att
nöden är uppfinningarnas moder och att ju hårdare som man
pressas, desto hårdare tänker man i tusen nya banor.

Jag vill bl.a. peka på den stora utbildningssatsning som SHR
har gjort i och med det Globeninstitut som jag nämnde tidigare.
Det är ett sätt att verkligen driva rationaliseringen och
produktivitetsutvecklingen i företagen. Det goda har krisen haft
med sig att vi står rustade om ni bara ger oss bra
förutsättningar.

Björn Ericsson: Jag skall inte kommentera den manliga
beslutskraften, men jag vill gärna utifrån våra aspekter i någon
mån beröra det sociala målet.

Folkparkerna jobbar för att försöka att i någon mån minska den
olikhet som råder mellan storstad och tätort. När det gäller
skattereformen och den breddade skattebasen har många av våra
kulturarbetare lidit ganska kraftig nöd. Det beror i första hand
på att besluten som är fattade i vissa delar bygger på en
okunskap om verkligheten. Låt mig nämna ett exempel.

Upphovsmannarättsligt skyddade verk som framförs i Sverige
skulle ju inte, som det heter, drabbas av moms. Men det har
skett en inskränkning i detta sammanhang. Vi har gjort en
jämförelse mellan en rörmokare och hans verktyg för att kunna
fullgöra sitt värv. På detta är det moms så att säga rakt av.
När det gäller våra artister -- och vi kan då ta Jerry Williams
som exempel -- är det bara personerna i fråga som är
momsbefriade på grund av en klurighet från branschen, där man
plötsligt bildar nya bolag. I det bolaget lägger man alla
utensilier, dvs rörtänger och annat som t ex Jerry Williams kan
behöva för att framföra sitt verk, och då blir det beskattat.
Detta snedvrider plötsligt konkurrensen, vilket leder till att
våra möjligheter att jobba för ett socialt mål minskar. Ett av
våra viktigaste sociala mål är att förmedla barnkultur, vilken i
och för sig inte påverkas just i detta fall. Men vårt eventuella
överskott kanaliseras i nästan alla fall till barnkulturen.
Därför tror jag att de sociala målen, vare sig de är stora,
riksomfattande och internationella eller lokalt betonade, har
kommit litet grand i skymundan.

Elisabeth Persson: Hur ser ni andra på det sociala målet?
Är det ett ansvar för branschen i dess helhet att ta det eller
är det överspelat?

Bill Fransson: Huruvida de sociala målen är giltiga eller
inte är ytterst en politisk frågeställning, och den skall
riksdagen fatta beslut om.

Jag tror personligen att de målen inte med någon fördel ryms i
samma organisation som dem som skall främja mera kommersiella
mål eller näringspolitiska mål.

Jag tror också att det är närmast orimligt att kräva av
företagen att de skall ha den typen av sociala målsättningar. De
sociala målen kan uppnås bara om politiken kan utformas på ett
sådant sätt att det blir förenligt med företagens kommersiella
mål att också uppfylla de sociala målen.

Nils Carlsson: Anledningen till campingens volymframgångar
är säkerligen den lågprisprofil som den har, och därmed har den
också en social betydelse. Men man kan alltså inte i det egna
företaget, precis som Bill Fransson sade, underprissätta
produkten, utan från campingens sida måste vi naturligtvis se
prissättningsfrågorna rent företagsekonomiskt.

Däremot vill jag återigen trycka på att det som man kan göra
från social synpunkt är att ställa erforderliga lån till
branschens förfogande för att branschen skall kunna utveckla en
produkt på ett något så när rimligt ekonomiskt sätt. Det är
tufft i dagens finansvärld att gå till en bank och låna pengar.
Det är nästan stopp för en campingföretagare som är
småföretagare.

Elisabeth Fleetwood: Jag kommer att undvika att göra några
egna deklarationer utan framför allt lyssna, eftersom vi har så
kort tid till förfogande. Jag vill säga att vi alla i och för
sig är eniga om målet, turistbranschens fördubbling eller vad vi
nu kan hoppas på i en framtid. Vad vi däremot diskuterar och
funderar över på departement, i utskott och bland branschens
företrädare är ju vilka medel som vi skall finna för att nå dit,
och vilka vägarna dit är. Jag skulle vilja ställa frågor med
anledning av det, framför allt till Ulf Åberg.

Jag fann i Ulf Åbergs anförande inte mycket av självkritik. Är
organisationen i dag riktig? Behövs det ingen renodling av
uppgifterna eller någon omorganisation? Är det något som ni kan
släppa? Är allt som det bör vara för att det bästa resultatet
skall uppnås?

Ulf Åberg: Det är inget tvivel om att Turistrådets uppgift
måste renodlas, och vi har vid ett flertal tillfällen uttryckt i
våra anslagsframställningar ett klart önskemål om att uppgiften
skall begränsas och bli betydligt tydligare än vad den är i dag.
Då går det också att ändra verksamheten ganska mycket.

När jag höll mitt anförande gick jag egentligen inte vid något
tillfälle i försvarsposition för Turistrådet så till vida att
jag anser att det skall vara intakt. Jag tror att vi är inne i
en process som kan vara till stor fördel både för branschen och
för arbetet inom ett nationellt turistorgan som det nu ser ut
att formas. Vi är alltså för förändringar, och det har vi varit
hela tiden, men vi har haft svårt att få lyhördhet för dessa
förändringar, eftersom det kräver en förändring också i
uppdraget.

Elisabeth Fleetwood: När lade ni första gången fram dessa
förslag om förändringar? Ligger det långt tillbaka i tiden,
eller är det relativt nyligen?

Ulf Åberg: Vi har lagt fram dessa förslag i
anslagsframställningar två och tre år tillbaka i tiden, och i
synnerhet i samband med en treårig budgetframställning som vi
gjorde för två år sedan.

Bill Fransson: Jag vill tillägga att jag tror att detta
kom fram allra tydligast i vårt remissyttrande över RRV:s
granskning av vår verksamhet, då vi gjorde mycket klart att vi
ville ha en förändring av uppdragets formulering.

Elisabeth Fleetwood: Jag skulle vilja ställa en fråga till
Hans Alsén, som representerar en av de allra tyngsta
organisationerna, nämligen Svenska Turistföreningen. Vilken
uppfattning har Hans Alsén om möjligheten att förändra och göra
situationen bättre? Jag upplever att Hans Alsén tror att en
positiv utveckling är på gång, men vad kan vi mer göra?

Hans Alsén: Såvitt jag förstår gällde frågan inte
Turistrådet, utan den gällde turismens utveckling rent allmänt.

Elisabeth Fleetwood: Jag menade även i förhållande till
Turistrådet, eftersom Hans Alsén var inne på det i sitt
anförande.

Hans Alsén: Jag kan konstatera att vi har fått de anslag
som har utgått till Turistföreningen via Turistrådet. Och de är,
som Ingemar Liman sade, förknippade med den allmänservice som vi
lämnar. Vi har ett behov av att få denna möjlighet i framtiden
via en ekonomisering från statens sida. Om det skall ske via ett
statligt turistråd eller inte är väl inte den primära frågan för
oss. Men vad vi kan konstatera är att vi har haft ett mycket
gott samarbete. Vi har känt oss som en ideellt baserad rörelse,
med medlemsavgiften som den allt överskuggande
finansieringskällan, som arbetar tillsammans med Turistrådet.

På vissa områden -- och jag säger inte detta i någon
värderande mening -- där den kommersiellt betingade delen av
branschen naturligen inte har funnits och inte skall finnas, har
vi känt oss spela en roll och behövt stödet från Turistrådet.
Det har vi fått, och vi har haft ett gott samarbete. Jag har
ingen djupare mening om hur detta skulle kunna utvecklas i
framtiden i en eventuell annan organisation. Vi har inte haft
tillfälle att närma oss den frågan. Den har inte varit aktuell
på det sättet.

Som medborgare vill jag säga att det är med tillfredsställelse
som vi åser den könsmässiga blandning som i alla fall präglar
podiet. Jag vill också säga att vi har tre kvinnliga ledamöter i
vår styrelse.

Jan-Erik Wikström: I denna förtroliga krets, Ingemar
Liman: Vad tycker du om Turistrådet, och hur har det fungerat?
Har Turistföreningen deltagit i branschens överläggningar med
näringsdepartementet?

Ingemar Liman: Vi tycker bra om Turistrådet. Vi har haft,
som Hans Alsén sade, ett mycket gott samarbete med Turistrådet,
framför allt kanske därför att Turistföreningen representerar
inte bara den ideella föreningen Svenska turistföreningen utan i
mångt och mycket också alla de föreningar som är
turistproducenter. Det kan vara hembygdsföreningar,
spelmansföreningar, teatergrupper, osv., dvs. alla som ute i
bygderna i mångt och mycket ger grunden till den svenska
turismen. Där har vi kunnat agera och har haft en samtalspartner
och några som har fört ut detta budskap vidare, och detta har
skett med hjälp av Turistrådet.

Vi har inte haft möjlighet att direkt föra samtal med
regeringen i dessa frågor. Det har funnits en delegation som har
gjort det. Vi representerar inte ett kapital när det gäller att
kunna finansiera ett framtida turistråd -- därför har vi inte
utgjort en av samtalsparterna för regeringen.

Jan-Erik Wikström: Betyder det att de som har deltagit i
samtalen har varit bara de kapitalstarka organisationerna inom
turistbranschen? Är det kontentan av vad Ingemar Liman sade?

Ingemar Liman: Det finns väl en övervägande majoritet för
den typen av grupper. Ideella organisationer har inte funnits
med.

Stina Eliasson: Jag har några frågor till länsstyrelserna.
Men jag vill börja med att ställa en fråga till Svenska
Resebranschens Riksförbund. Från detta förbund talades det om
att man arbetar aktivt för att främja resandet. Min fråga är:
Hur stor del av detta främjande består i att man skall förmå
svenskar att åka utomlands eller att man skall förmå utlänningar
att komma till Sverige?

Jag vill hänvisa till min motion, och jag tror att alla har
fått underlaget från utskottet -- alla motioner, m.m. Min motion
finns på s. 11 i detta underlag. I denna motion tar jag bl.a.
upp litet grand om renodlingen av Turistrådets uppgifter, som
det har talats om här.

Till länsstyrelserna vill jag ställa följande frågor. Om
Turistrådet blir ett rent branschorgan för marknadsföringen av
turismen, hur bedömer länsstyrelserna då att myndighetens roll
på turistområdet kommer att förändras?

Jag har i min motion pekat på de utvecklingsprojekt och den
försöksverksamhet som Turistrådet har bedrivit. Om Turistrådet
läggs ned, anser länsstyrelsernas representanter att det då
behövs ett annat och nytt centralt organ som tar över
uppgifterna när det gäller utvecklingsprojekt och
försöksverksamhet och när det gäller samordningen beträffande
utvecklingen av turismen? I så fall, vilken uppgift skall ett
sådant organ ha?

Vilka andra statliga insatser anser länsstyrelserna behövs på
det organisatoriska planet för att turismen inte skall drabbas
negativt av en eventuell nedläggning av Turistrådet?

Christer Granegård: Vår inställning, när det gäller ett
nytt och mer kommersiellt organ eller ett branschorgan, är att
vi naturligtvis kommer att samverka med det. Däremot kommer vi
självfallet inte att medverka i de rent kommersiella insatserna,
utan det är branschen som måste ta detta ansvar. Det är
fullständigt självklart. Detta gjorde även landshövding Thorsten
Andersson helt klart här.

När det gäller ett framtida organ har vi också klart
deklarerat att vi vill se ett nytt organ, som inte behöver heta
Turistrådet, utan det kan heta vad som helst. Men vi vill se ett
nytt organ som har ett stort ansvar för samordningsfrågor och
utlandsfrågor, ungefär motsvarande uppgifter som Turistrådet har
i dag. Det bedömer vi som synnerligen viktigt, inte minst med
tanke på de små organisationer och de små företag som finns inom
näringen.

Jag tyckte att Stina Eliassons sista fråga var litet oklar,
och jag kan därför inte svara på den.

Jan Billow: Jag skulle vilja svara på den första och den
tredje fråga i samma svep. Om det skapas ett branschorgan skall
det svara för den samlade kompetensuppbyggnaden. Det skall
beställa statistik och analysera. Det skall ge ett så objektivt
underlag som möjligt och kanske yttra sig i investeringsfrågor.
Det skall vara huvudman för produktdatabasen, som kommer att
behövas också i framtiden. Det skall vara huvudman för
resedatabasen, denna unika resvaneundersökning som verkligen
behövs i dag i Sverige när det är fråga om miljardinvesteringar
i infrastruktur.

Det behövs alltså ett nationellt organ, därför att det kan ju
inte läggas ut på regionala turistorgan eller andra, utan det är
den samlade bilden som behövs.

Björn Pettersson: I Resebranschens Riksförbund ingår
medlemsföretag där bl.a. företag som SJ, SAS, Linjeflyg,
rederierna, bussresearrangörer, m.fl. ingår. Dessutom ingår alla
svenska resebyråer. Det säljs och det görs en enorm insats för
det svenska resandet och turismen i Sverige genom vårt företag.

Stina Eliasson: Björn Pettersson svarade inte på min
fråga. Jag frågade hur stor del av detta främjande som upptar
rekommendationer till utlänningar att komma till Sverige eller
till svenskar att fara utomlands.

Björn Pettersson: Jag är inte beredd att ange en exakt
procentsats, men det är en mycket stor del. Om man tittar på
rederiernas insats, som jag personligen känner väl till, är den
mycket stor för att få utlänningar att komma till Sverige.
Stina Eliasson: Jag kanske kan få ett papper på detta
sedan?

Björn Pettersson: Vi skall försöka få fram det.
(Björn Pettersson har senare meddelat att drygt 40% av RRF:s
totala verksamhet avser turism till och i Sverige.)

Rose-Marie Frebran: Min fråga gäller om man skall ha ett
turistråd eller ett annat nationellt turistorgan. Jag får
intrycket att ett av de starkaste argumenten som ni lyfter fram
för att behålla Turistrådet eller för att skapa något liknande
är behovet av marknadsföring i utlandet. Nu är det meningen att
vi skall få del av synpunkter från er som skall hjälpa oss i
vårt ställningstagande till den proposition som vi skall
behandla. I detta sammanhang har inte någon berört en viktig
passus i propositionen, nämligen det som lyfts fram om en möjlig
ersättning när det gäller just marknadsföringen i utlandet, att
ge Svenska institutet uppgiften att också presentera Sverige ur
turistiska aspekter i utlandet. Det skulle vara värdefullt att
få några kommentarer från några av er, dock naturligtvis inte
alla. Därför vill jag be Turistrådets Ulf Åberg och Svenska
Resebranschens Riksförbunds förbundsdirektör att kommentera
denna fråga.

Ulf Åberg: Svenska institutets specialitet är att förmedla
Sverigebilden mer generellt och kanske inte så mycket den
direkta turistiska marknadsföringen. Det är institutets styrka,
och såvitt jag förstår är det detta som regeringen vill satsa
på. Däremot tror jag inte att institutet kan vara en plattform
för kommersiell marknadsföring med kommersiella resultat som
till syvende och sist ändå är det yttersta syftet med ett
turistråds verksamhet.

Björn Pettersson: I den arbetsgrupp som har jobbat med en
efterföljare till ett nytt turistorgan har vi inte alls
uteslutit möjligheterna att i framtiden arbeta med t.ex.
Exportrådet m.fl. Det är de som kommer att sitta i den nya
organisationen som skall arbeta med detta. Men detta är inte
alls uteslutet.

Maja Bäckström: I vetskapen om den allt större betydelse
som rekreationsfrågorna kommer att få, vill jag ställa en fråga
bl.a. till representanterna från Resebranschens Riksförbund om
ni anser att riksdagen skall besluta i enlighet med regeringens
förslag, dvs. att upphäva det rekreationspolitiska målet, eller
om ni anser att det t.o.m. skulle vara till nytta för branschen
att målet finns kvar.

Björn Pettersson: Jag är inte beredd att svara på det rakt
upp och ned, men det är klart att vi måste titta på
marknadsförutsättningarna i vårt land.

Leo Persson: Det är många som tar upp skattefrågor i dag,
men vi håller ju på att sakbehandla Turistrådet. Det står i
budgetpropositionen att regeringen är beredd att lämna 50 milj.
kr. om näringen är beredd att lämna lika mycket.

Jag vill fråga Svenska Liftanläggningars Organisations
representanter hur de ser på möjligheterna att redan den 1 juli
vara med och bekosta en ny turistorganisation enligt den modell
som man har skissat på i sin föredragning.

Hans Gerremo: Det är nog litet svårt att ställa upp på
detta redan den 1 juli, men det är kanske möjligt under en
längre period framöver, under en tre-, fyra- eller femårsperiod.

Vi har diskuterat detta i vår organisation, och vi tror att vi
kan få våra medlemmar med oss när det gäller att stödja ett
nationellt turistråd genom att satsa pengar. Om det blir 50
milj.kr. som vi skall ställa upp med kan jag inte garantera, men
vi är villiga att vara med och betala. Men då måste vi också få
vara med och agera på marknaden, så att allt inte sker utifrån
ett Stockholmsperspektiv, utan det måste ske utifrån glesbygdens
perspektiv.

Leo Persson: Det står också i propositionen att staten
skall upphöra med vidare satsningar och att detta skall bli
självgående. Hur ser ni på det?

Hans Gerremo: Det är väl inte alldeles omöjligt att vi kan
köra detta inom näringen utan iblandning av staten. Om vi kan
köra andra företag, kan vi kanske köra även detta.

Bert Karlsson: När vi har diskuterat momsen i riksdagen
har det ofta sagts: Visst har vi höjt momsen här i Sverige, men
det har man gjort även i andra länder. Man har skyllt på
lågkonjunkturen när det gäller de dåliga siffrorna. Sanningen är
ju att det har skett en minskning med 30 % på två säsonger.
Norge och Danmark gick framåt med nästan 10% i år.

Har momsen haft någon betydelse på besöksnäringen? Jag skulle
också vilja veta hur det ser ut i de andra länderna som vi
konkurrerar med.

Ulf Åberg: Om man lägger moms på redan höga
produktionskostnader, får det naturligtvis effekt. Och det är
naturligtvis inte momsen enskilt utan kombinationen av ett högt
prisläge och momsen som har fått den dramatiska effekten. Visst
är den tydlig, det är bara att jämföra med utvecklingen i våra
grannländer. Och vi skall komma ihåg att det är skillnad inte
bara när det gäller produktionskostnaderna och därmed prisnivån
utan också när det gäller vad man lägger momsen på. Momsen
omfattar inte alla tjänster i våra grannländer.

Elisabeth Persson: Jag vill fortsätta att ställa frågor om
de sociala målen, dvs. möjligheterna för breda folkgrupper att
få ta del av turism och rekreation. Jag vänder mig till de tre
landshövdingarna.

Om målet sätts på nationell nivå, anser ni att ni på regional
nivå har något ansvar för eller möjligheter att verka för att
turism och rekreation inte skall reserveras för en penningstark
exklusiv grupp, som i och för sig kanske är växande men ändå
inte är så stor? Har ni möjlighet att ta ansvar för att även de
breda folkgrupperna får möjlighet till turism och rekreation?
Anser ni att detta är en statlig angelägenhet?

Thorsten Andersson: Vi kommer att gärna ta ansvar även
framöver. Men om vi är ensamma och inte får stöd utifrån blir
det svårt att upprätthålla ansvaret.

På Gotland har det satsats på cykelleder osv. och billigare
övernattningsmöjligheter. Det skall vi försöka fortsätta med.
Visst blir det svårt om vi skall vara ensamma om det.

Birgitta Wistrand: Peter Ander talade en hel del om att ni
inte vill ha stöd utan bättre förutsättningar. Hur har
propositionen angående de små företagen fallit ut för er? Den
måste väl ändå ha gett förutsättningar för branschen? Har du
några ytterligare förslag? Jag ställer dessa frågor även till
Jan Rencke och resebranschens företrädare.

Peter Ander: SHR företräds av en äkta företagare, nämligen
av vice ordföranden Ejnar Söder som möjligen skulle kunna svara
på frågan bättre än jag.

Ejnar Söder: Jag är egenföretagare och driver två hotell i
Sverige. Jag står liksom mitt i allt det som det talas så mycket
om.

Vi egenföretagare har talat mycket om dessa frågor i många år.

Jag vill snabbt vinkla den oro jag känner för de turister vi
talar om som kommer utifrån Sverige. De får signaler som är
mycket dramatiska.

För några år sedan kom signalen om att momsen skulle öka till
25%, vilket hade en förödande inverkan på den frekvens av
turister vi förväntade oss.

Nästa signal var att Turistrådet skulle läggas ned.

Dessa saker är oerhört oroande för våra kontrakt, uppgörelser
och förhandlingar. Tiden rinner iväg. Det är trevligt att få
komma hit och tala i kulturutskottet. Men vi har inte tid att
tala så länge till.

Vi egenföretagare skall snart ha en work-shop i Sunne, och vi
måste då få veta vilka förutsättningar vi kommer att få för -93,
-94 och -95 när alla uppköpare från hela världen kommer för att
träffa mig och mina kolleger. Vi kan inte ge klara besked i dag.

Jan Rencke: Den nya generella näringspolitiken har framför
allt handlat om att ta bort skatten på arbetande kapital. Jag
kan försäkra att det finns ytterst få näringsidkare i
turistnäringen som har några som helst problem med
förmögenhetsskatt av det slaget.

Björn Pettersson: Jag instämmer till 100 % i vad Ejnar
Söder sade.

Charlotte Branting: Jag vill rikta min fråga till de
närvarande landshövdingarna.

Länen får s.k. länsanslag som skall gå till olika
glesbygdsprojekt och annan projektverksamhet.

Jag skulle vilja veta ungefär hur mycket av pengarna som går
till turism och om det finns möjlighet att öka den andelen --
inte minst med tanke på värdet av turismen som har framkommit i
dag.

Christer Granegård: Vi har ett länsanslag på ungefär 18
milj.kr. Det delas i stort sett på två bitar, nämligen
glesbygdsstöd och projektmedel. Av projektmedlen går i år
ungefär 2 milj.kr. till olika turistaktiviteter på Gotland. Det
är ungefär 20 %. Det är den högsta andelen som sätts in på något
enskilt område. Självfallet går det alltid att öka summan. Men
det är en konkurrensfråga. Det är en mycket hög andel som sätts
in för turismen.

Sven Heurgren: Vi har ett större länsanslag än på Gotland.
Av våra anslag har ungefär en fjärdedel gått till
turistnäringen. I dag har vi inga ansökningar om
lokaliseringsstöd. Vi har lagt ungefär en fjärdedel av
glesbygdsstödet på turistnäringen. Där är fortfarande
efterfrågan ganska stor. Men det är en betydligt mindre mängd
pengar. Det kan handla om några hundratusen kronor.

Stina Eliasson: Vi har fått mycket underlag för att fatta
beslut. Vi får ett utmärkt underlag i dag. Jag har tittat på ett
annat underlag, nämligen konjunkturrådets rapport 1992. Där
talas om att den offentliga sektorn kostar mycket, och ett
överslag görs om var pengarna kan hämtas från.

Av rapporten framgår att om momsen skall vara en viktig
finansieringskälla måste den koncentreras på sådana varor som
inte lätt kan handlas över gränserna. En sådan bransch är
turismen. Att enligt rapporten använda turismen som en stabil
skattebas, är det något som härvarande branschfolk och
länsstyrelserepresentanter ställer upp på?

Jan Billow: Konjunkturrådets rapport är mycket intressant
att läsa. I det avseendet tyder allt på att författarna inte har
läst t.ex. Turistrådets utredningar om branschens
konkurrensförutsättningar och NUTEK:s utvärdering av
skattereformens effekter.

Turismen är ytterst flyktig som skattebas.

Bill Fransson: Jag instämmer. Det är en total
missuppfattning att tro att turismen inte går att tillgodose
likaväl utomlands som i landet. Var och en av oss vet att man
lika gärna kan åka utomlands som att stanna i Sverige. Det är
obegripligt hur någon kan ha en sådan uppfattning.

Rose-Marie Frebran: Turismens kris går ju naturligtvis att
framställa mera förenklat eller nyanserat. Jag tycker att vi har
fått exempel på båda sätten i inledningsanförandena.

Jag tror att det finns flera olika orsaker till denna
situation. Det går att tala om momsen, om lågkonjunktur, om
dåliga vintrar och kanske också om dålig marknadsföring.

En företrädare, nämligen Hans Gerremo, visade på en nyanserad
bild i sitt anförande när det gäller dessa orsaker. Däremot
uppfattade jag att Jan Rencke förklarade alla problem inom
turistnäringen som grundade på turistmomsen. Det är alltså två
helt olika bilder. Jag skulle vilja ha en kort kommentar av er
av varandras anföranden.

Hans Gerremo: Vi betonade inte bara turistmomsen. Det
gällde också lågkonjunkturen, drivmedelsbeskattningen, reglerna
för traktamentsbeskattningen och reduceringar och förändringar
av räntebidragen. Frågan gäller också de konkurrensfördelar som
finns för de exportföretag som kör folk utomlands och
charterskatten.

Sammanfattningsvis gäller dessa saker att turismen har
påverkats negativt.

Jan Rencke: Jag hade tagit till mig av utskottets
instruktioner om femminutersgränsen för huvudanförande. Jag hade
strukit en mycket lång lista angående lagstiftningen under
senare tid som har medverkat i dessa frågor. Jag nöjde mig med
de två största problemen.

Det första och största problemet är momsen. Det andra
problemet är att en svensk som har en förmånsbil numera kan
köra ner den bilen på kontinenten, utnyttja lågpriser och
lågmoms utan att det behöver kosta svensken ett öre mer.

Det här var ett exempel på ett tiotal åtgärder som har
vidtagits under de senaste åren och som tillsammans har hjälpt
till att "sänka" svensk turism.

Åke Gustavsson, ordförande: Därmed är den första
frågeomgången klar.

Vi hälsar näringsminister Per Westerberg välkommen hit. Under
förmiddagen har vi fått en kartläggning och information om
branschen och Turistrådet av företrädare för ett par berörda
länsstyrelser liksom av andra institutioner.

Tanken är att näringsministern skall från departementets och
regeringens synvinkel informera om hur regeringen uppfattar
situationen.

Per Westerberg: Regeringen har börjat planera och har
gjort vissa antydningar i statsbudgeten om hur regeringen ser på
Turistrådet och den marknadsföring regeringen vill ha av Sverige
som turistland, den s.k. Sverigebilden.

Vi vill försöka börja om litet grand från början för att skapa
en ny struktur som skall skapa en större effektivitet än vi
anser att det har varit hittills. Det gäller framför allt en
strukturering. Det skall inte vara särskild branschpolitik för
turism. I stället är det fråga om mera generella åtgärder. Bl.a.
bygger detta, som vi ser det, på att den s.k. inrikes turismen
och inrikes åtgärder är en sak i första hand för branschen och
resp. regioner att sköta. Vi gör bedömningen att vi skall lämna
engångsbidrag för att starta den inrikes verksamheten.

Däremot ser vi det som en statlig angelägenhet att
marknadsföra Sverige utomlands. Det gäller att skapa den s.k.
Sverigebilden utomlands, dvs. det positiva Sverige, det som är
intressant att besöka, det som är intressant att investera i och
det som är intressant att göra affärer i.

Med Sverigebilden menar vi inte bara turism, utan vi menar
hela bilden av Sverige som ett land som är intressant och
spännande. Men även turismdelarna ingår i Sverigebilden.

Den direkta kommersiella delen av marknadsföringen av Sverige,
dvs. det som riktar sig till enskilda anläggningar, hotellkedjor
och liknande, är en sak för branschen att marknadsföra även
utrikes. Vi marknadsför landet som sådant i den del som staten
skall stå för.

Vi anser att en stor del av de resurser som i dag finns bör
användas utomlands. De förändringar som nu sker av Sveriges
exportråd bör även kunna utnyttjas när man går ut mera
handgripligt på resp. marknader med mera faciliteter ute i resp.
länder, för att även användas när det gäller Sverigebilden och
att marknadsföra Sverige avseende turism och andra egenskaper.

Vi vill även använda den del som finns inom Svenska institutet
som har hand om en allmän Sverigeinformation för att kunna
nyttja de kanalerna och resurserna för att samordna
marknadsföringen av Sverige i andra länder.

Vi tror också att det finns möjlighet att använda delar av de
resurser vi i dag har på ambassaderna, för att i länder där det
finns mindre och mer begränsade möjligheter till turism, och där
det är mer fråga om marknadsföring av landet som sådant, också
utnyttja dem under en sådan omstrukturering.

Vi skall försöka utnyttja de komparativa fördelar Sverige kan
ha som land. Det gäller att marknadsföra de möjligheter och
fördelar som finns i Sverige. Jag har uppfattningen att det är
en fördel om marknadsföringen kan samutnyttjas inte bara med
turismen utan även angränsande områden för att få fördelar av
värde och på det sättet få ett bättre genomslag.

Som ni säkert redan känner till, har det genomförts
momssänkningar när det gäller turism, inrikes resor, sänkningar
av arbetsgivaravgiften som en del av regionalpolitiken i vissa
delar av Norrlands inland osv. Dessa saker underlättar rent
generellt för turismen.

I den direkta planeringen har vi för avsikt att i regeringens
kompletteringsproposition i april återkomma med medelsanslag för
verksamheten och med den närmare organisationen för hur denna
skall bedrivas. Det gäller den interna inrikesturismen/en
branschangelägenhet, den utrikes Sverigebilden/en
statsangelägenhet. Vi vill framför allt göra en satsning på lite
fasta resurser och mer pengar för kampanjer och direkta
aktiviteter utomlands, för att på det sättet kunna ha större
möjligheter till flexibilitet. Det är därför angeläget att göra
denna omstart och att verksamheten läggs under t.ex. Svenska
institutet, för att på det sättet kunna upphandla
marknadsföringstjänster både via branschens egna organisationer
och av Exportrådet eller andra organisationer -- beroende på
prestationer och vad vi får ut för de pengar och resurser som
står till förfogande.

Maja Bäckström: Det är känt att vi i riksdagen senast år
1984 lade fast målen för turism- och rekreationspolitiken. Vi
hävdar fortfarande att målen i högsta grad är aktuella.

Regeringen skriver i propositionen att de turistpolitiska
målen som riksdagen tidigare har beslutat om inte längre har
någon aktualitet. Därför vore det av största intresse att få
höra vad regeringen egentligen grundar uppfattningen på.

Per Westerberg: Vi bedömer att det skall vara en
kommersiell marknadsföring i Sverige. Det skall ske en
marknadsföring av Sverigebilden som görs med utgångspunkt i
branschernas uppfattning och förmåga att kunna dra till sig
kunder.

Själva Sverigebilden är kanske inte så kommersiell. Det är mer
en marknadsföring av landet. Jag vill ha en mer kommersiell
inriktning. Jag tror att det är riktigt, och vi får bättre
resultat av satsade resurser.

Maja Bäckström: Vi har sett de viktigaste målen av att
utveckla turismen så att det ger största möjliga effekt för
ekonomi, sysselsättning -- speciellt i glesbygden. Det är fråga
om regionala effekter, valuta- och välfärdspolitiska effekter.
Jag har svårt att förstå vari det dåliga skulle finnas. Jag kan
kanske få ett besked.

Per Westerberg: Vi menar inte att vi bedriver den typen av
branschpolitik som innebär att turismen skall gynna ekonomi,
sysselsättning, regionalpolitik eller någon form av annan
välfärd. Vi bedriver inte en sådan politik för varje enskild
bransch. Vi bedriver en regionalpolitik där det finns anledning
att ha regionalpolitik i utsatta regioner. Vi bedriver en
politik när det gäller att försöka stärka sysselsättningen, när
det gäller att stärka välfärden. Sedan gör vi insatser för att
få en bra, positiv Sverigebild utomlands, för att på det sättet
få turister att komma till Sverige. Det kan gälla både glesbygd
och storstadsområden -- beroende på vad det finns för
attraktioner i Sverige som drar till sig turister.

Vi tror inte på den typen av målsättningar där man ställer upp
en lång rad andra politiska mål när det gäller turismen.

Catarina Rönnung: Jag har en del policyfrågor att ställa
till Per Westerberg.

Turistrådet är en statlig myndighet där regeringen självfallet
har ett visst ansvar. Är det då lämpligt att man som minister
med turism inom sitt fögderi, och där turismen är en mycket
viktig näringspolitisk gren, går ut offentligt och säger att
Turistrådet bara ägnar sig åt en massa "duttande". Det
uttalandet återfinns i en signerad tidningsartikel i den
liberala tidningen Bohusläningen.

Stämmer det att näringsministern inte har tagit en enda
kontakt med Turistrådets samlade ledning? Är det att ta ansvar,
att visa intresse från ministerns sida?

Till sist en liten randanmärkning. Hade det inte sett bra ut
om näringsdepartementet hade haft en handläggare på plats redan
från klockan 9.00 i morse?

Per Westerberg: Vi har haft handläggare här sedan klockan
9.00 i morse. Jag har redan sagt att jag har besök av en
EG-kommissionär på energiområdet. Jag tvingas därför närvara ute
på Vattenfall vid en del debatter om den framtida svenska
energipolitiken. Det är en olycklig kollision att jag inte har
kunnat närvara ända sedan i morse. Men vi har haft ett
departementsråd på ansvarigt område närvarande från start för
att kunna följa de diskussioner som har försiggått.

Vidare har vi frågan om Turistrådet och "duttande". Det finns
inte någon anledning att kommentera den typen av tidningscitat
åt det ena eller andra hållet. Jag noterar att det har funnits
betydande synpunkter på Turistrådet. Vi har uppfattningen,
precis som många i det här sammanhanget har haft, att det finns
betydande saker att göra här när det gäller omstrukturering av
den verksamhet som skall bedrivas för att få ut bästa möjliga
resultat av verksamheten.

Jag har också uppfattningen att det i varje verksamhet finns
ett stort behov av att mycket kritiskt utvärdera med jämna
mellanrum. Man skall ifrågasätta och inte bara köra vidare i
gamla hjulspår.

När det gäller direktkontakter med Turistrådet, har min
statssekreterare haft en sådan kontakt i det sammanhanget. Jag
har inte haft någon personlig kontakt.

Catarina Rönnung: Vill ministern dementera det han har
sagt offentligt om Turistrådet?

Per Westerberg: Om det avser "duttande" är svaret nej.

Bert Karlsson: Tyvärr har ministern inte varit här i tid
för att lyssna på branschens problem. Jag tror inte att man
lyssnar ändå, så det spelar väl ingen roll i och för sig.

Branschen redovisar ganska klara siffror, nämligen att staten
har fått in ungefär 2 miljarder kronor. Nu har man blivit av med
40 000 arbetstillfällen. Det är fråga om 1 000 konkurser, och
Norge och Danmark har "tagit" våra turister. Det är fråga om
ungefär 10 % per land.

Vad kostar allt detta? Kan det verkligen bli plus för staten?
Det är så noga med olika konton hit och dit och att det skall
vara plus. Det är väl ett av skälen till den höga momsen.

Vad kostar 40 000 förlorade arbetstillfällen och 1 000
konkurser, osv. Går ekvationen ihop?

Per Westerberg: När det gäller kritik och synpunkter från
branschen har vi försökt med hjälp av samråd med branschen att
skapa konstruktiva lösningar som skall ta till vara branschens
möjligheter så bra som möjligt.

Momssänkningen har genomförts. Det finns icke ekonomiska
förutsättningar i statsbudgeten för att vidta ytterligare
åtgärder på området. Det kostar för mycket.

Tittar man på kostnaderna bransch för bransch ser man att om
satsningen skulle göras i princip för alla branscher i dag i
denna djupa lågkonjunktur och närmast strukturkris som Sverige
står inför skulle det inte gå ihop. Jag delar helt uppfattningen
att det är fråga om en mycket besvärlig situation för branschen.
Jag vill också påpeka att det är först från den 1 januari som
effekterna börjas synas på momssänkningen. Jag hoppas att det
kommer att bli något positivt.

Jag delar uppfattningen att det är besvärligt med denna typ av
konkurser. Men vi kommer icke att kunna gå in med någon form av
branschstödspolitik i varje enskild bransch. Samma problem finns
i byggbranschen. Det är egentligen ett ännu större problem inom
verkstadsindustrin i dag. Vi kan rada upp område efter område.
Om man samlar ihop alla de insatser som måste göras blir det
inte någon bra ekvation.

Vi bedömer att vi skall ha en generell politik som stärker
sysselsättningen och konkurrenskraften över hela fältet. Det är
den enda möjliga vägen som vi ser det att ta sig ur denna
situation.

Bert Karlsson: Jag kan konstatera att de 40 000 arbetslösa
inte kommer att få någon ersättning från staten över huvud
taget. De skall leva på noll i fortsättningen.

Vad kostar det här. Vad kostar 40 000 arbetslösa? Vi vet att
det höga kostnadsläget gör att svensken flyr Sverige. Kan det
aldrig ha någon betydelse i era bedömningar av skatterna?

Den 7-procentiga sänkningen av momsen är inte en 7-procentig
sänkning för turistbranschen. Ni har tagit bara vissa delar.

Jag kan nämna en del som är ganska viktigt. Ni har sänkt
momsen med 7 % för fjällvärlden. Men 90 % av rummen i Sälen är
inte sedan tidigare momsbelagda. Det är en stor bluff.

Per Westerberg: Vi gör bedömningen att vi måste ha en
statsbudget i balans. Det är absolut nödvändigt att ha en
statsbudget där vi klarar att hålla räntenivåerna nere och att
det inte blir spekulation mot den svenska kronan.

Visst önskar vi också att vi i snabbare takt kunde genomföra
de skattesänkningar som vi mycket hett eftertraktar. Vi har
gjort bedömningen att skatterna skall sänkas där det gör störst
nytta först, dvs. där de skadar ekonomin värst. Därför har vi
vidtagit den mix av skattesänkningar som nu genomförs, för att
på det sättet stärka Sveriges nationella konkurrenskraft.

Skulle momsen ensidigt tas bort inom vissa utsatta sektorer,
t.ex. turismen och byggbranschen, det finns ett antal andra,
skulle det leda till utomordentligt stora budgetunderskott. Vi
vet vad stora budgetunderskott leder till, nämligen en kraftigt
höjd räntenivå och även stor risk för väsentligt ökad inflation.
Det, om något, skapar arbetslöshet och problem. Det är inte en
framkomlig väg. I så fall måste besparingar eller
inkomstförstärkningar göras på annat håll för att kunna
genomföra något sådant. Vi har inte funnit det vara möjligt i
dag, även om vi skulle ha önskat det.

Bert Karlsson: Jag har fortfarande inte fått svar på
frågan vad 40 000 arbetslösa kostar.

Per Westerberg: Jag är ledsen, men jag kan inte ange
kostnaden på rak arm. Det är emellertid lätt att ta fram den
uppgiften. Det kan riksdagens utredningstjänst -- och även mitt
departement -- vid behov göra, om du vill ha besked efteråt.

Elisabeth Persson: Vi företräder olika perspektiv på det
här med turism och rekreation. Branschrepresentanterna
företräder av naturliga skäl producenterna. Vi andra torde väl
rimligen vara konsumentföreträdare. Jag undrar två saker.
Hur betraktar sig regeringen? Näringsministern har mycket starkt
betonat en mycket kommersiell syn på turism och rekreation.
Anser näringsministern att han i första hand företräder
producenterna, eller finns det också ett konsumentintresse i
detta?

Jag har tidigare uppehållit mig vid de s.k. sociala målen när
det gäller turism och rekreation. Med all önskvärd tydlighet har
det framkommit att branschens företrädare anser sig inte kunna
ta några sociala hänsyn eller något socialt ansvar för att
förbättra de breda folkgruppernas möjligheter till rekreation
och turism.

De regionala företrädarna för länsstyrelserna anser att de
inte utan stöd och hjälp från annat håll kan ta detta ansvar.
Anser näringsministern att staten har några skyldigheter att
förbättra möjligheterna för breda folkgrupper till turism och
rekreation? Hur tänker sig i så fall näringsministern att detta
skall gå till? Jag kan inte hitta några formuleringar i
propositionen som antyder att ansvaret skulle vara statens.

Per Westerberg: Vi tar ett socialt ansvar, men inte genom
att se till att pengar skall anslås för att en viss typ av
turism eller aktivitet skall erbjudas socialt utsatta grupper.
Vi tror på den generella politiken som stärker den ekonomiska
utvecklingen. Därmed får den enskilda familjen, människorna,
bättre förutsättningar att själv avgöra om man vill satsa på
rekreation via turism eller någonting annat. Vi anser att det
inte är vår sak att sätta oss som förmyndare för enskilda
människor. Därför skall inte staten gå in och försöka styra på
det sättet, utan vi skall se till att människor har en hygglig
disponibel inkomst som kan disponeras efter hur de själva anser
att den ger bäst nytta och efter deras egna önskemål.

När det gäller hur vi ser på turismen, är det naturligt att vi
vill ha en marknadsekonomisk lösning, så att turism blir en
bransch som ger sysselsättning, som har framtidstro, som ger
skatteintäkter och som tillgodoser ett behov av naturlig turism
och rekreation i Sverige. Men detta kan inte åstadkommas genom
någon plan, utan genom marknadsekonomi. Med marknadsekonomi kan
man skapa så goda förutsättningar det går för branschen som
sådan. Vi skall inte planera branschen, för då vet vi hur det
går.

Elisabeth Persson: Näringsministern känner kanske till att
mycket stora grupper i vårt samhälle inte har möjligheter till
vare sig turism eller rekreation. Det är visserligen ett tag
sedan det gjordes några undersökningar, men jag befarar att det
ser likadant ut nu som för 10--15 år sedan. En mycket stor del
av vårt lands befolkning har alltså inte råd eller möjlighet att
i stort sett lämna den egna kommunen. Dessa gruppers turistande
består huvudsakligen i att man åker och hälsar på släktingar.
Jag tycker att det är något anmärkningsvärt om näringsministern
inte anser att det är viktigt att ge dessa grupper möjlighet att
inhämta den rekreation och kunskap som ett aktivt turistande kan
erbjuda. Jag är litet bekymrad över att dessa grupper, som utgör
de stora folklagren i det här landet, lämnas utanför, eftersom
man så ensidigt riktar in sig på köpstarka konsumenter och
turister. Delar näringsministern uppfattningen att det är
angeläget att bredda turismen? Jag tror att hela näringen skulle
vinna på det.

Per Westerberg: Om det hade funnits möjlighet att dela ut
1 000 kr. till varje enskild individ i Sverige, skulle vi inte
tvinga svenska folket att turista för pengarna, utan människorna
skulle själva få disponera över dem. Min grundläggande syn är
att det är av central betydelse att människorna själva får
disponera sina pengar, och det åstadkommer man i stället genom
ett sänkt skattetryck.

Elisabeth Fleetwood: Näringsministern sade i sin inledning
att det var en statlig angelägenhet att marknadsföra Sverige
utomlands. I detta sammanhang nämnde han Svenska institutet. Mot
denna bakgrund skulle jag vilja höra hur näringsministern ser på
Svenska institutets roll och hur denna kan utvecklas och
förändras.

Min andra fråga är: Hur ser näringsministern på möjligheten
att utnyttja UD:s nätverk också här, t.ex. i form av
handelsattachéer, kulturattachéer, kulturråd osv.? Hur kan dessa
personer utnyttjas i utvecklingen av Sverigebilden?

Per Westerberg: Det är centralt och viktigt att man
utnyttjar resurserna, såväl inom Exportrådet som inom
ambassadväsendet eller inom utrikesförvaltningen. Det är också
viktigt att det finns stora möjligheter att omprioritera mellan
åren, så att man inte blir låst av en alltför stor, uppbyggd
fast organisation med stora fasta kostnader.

Svenska institutet kan ha hand om marknadsföringen när det
gäller broschyrer och den typen av material. Man kan också,
tillsammans med branschen, upphandla de tjänster man vill ha
utförda vid marknadsföringen av Sverige, vid kampanjer eller
olika typer av marknadsföringsaktiviteter. Detta kan ske via
t.ex. Exportrådet, branschens egna organisationer eller via
olika delar av utrikesförvaltningen. Det är viktigt att man har
möjligheter att prova olika alternativ, att man har låga fasta
kostnader och att man disponerar över stora rörliga medel.

Jan-Erik Wikström: Jag har några korta frågor. Under den
tidigare delen av utfrågningen hörde vi att Turistrådet varje
sommar brukar inbjuda utländska journalister som kommer och
tittar på vår vackra sommar för att det nästa år skall bli en
ökad turism till Sverige. Vem har ansvaret för detta efter den 1
juli i år? Vem har ansvar för de lokaler som Sverige har
utomlands för att främja turistnäringen? Om nu staten skall ta
ansvar för att främja turistnäringen utomlands, vilka är då
Sveriges komparativa fördelar?

Per Westerberg: Det är sannolikt att vi kommer att anse
att detta med utländska journalister är en fråga för Svenska
institutet, om man vill göra den typen av satsningar. Jag vill
inte bedöma om denna satsning är bra eller inte. Det skall
branschen och Svenska institutet avgöra. Vissa år vill man
kanske satsa på utländska journalister, andra år på annat. Det
är bra om man hela tiden har möjlighet att pröva nya metoder,
att förnya marknadsföringen. Som alltid när det sker
förändringar är det statskassan som ytterst står i ansvar för
lokaler.

Beträffande de komparativa fördelarna för Sverige kan man
utnyttja de konkurrensfördelar som kan finnas, inte minst
naturen och glest befolkade områden. Det finns ett antal
fördelar som man kan marknadsföra. Vi har noterat att det bara
under de senaste månaderna har skett väsentliga förändringar när
det gäller Sverige som investeringsland. Jag tror att det
kraftigt ökade intresset så småningom kommer även turismen till
godo.

Stina Eliasson: Turistrådet har inte enbart sysslat med
marknadsföring. Men i dag har det handlat väldigt mycket om
marknadsföring, vilket i och för sig är viktigt. Men man får
inte glömma bort t.ex. forskning och utveckling, dvs.
baskunskaper om turism, olika utvecklingsprojekt och
försöksverksamheter, myndighetskompetens och samordning. Jag
rekommenderar till läsning min motion i ärendet. Är ministern
beredd att ge just dessa delar, när det gäller utlokalisering av
några av de större projekten, sin välsignelse?

Om det nu blir ett rent branschägt marknadsföringsorgan, vilka
andra statliga insatser på turistområdet, t.ex. i fråga om
samordning av länsstyrelsernas och andra myndigheters resurser,
kommer att behövas?

Per Westerberg: Jag börjar med den andra frågan. Vi har
inte för avsikt att skapa något nytt statligt organ för att
samordna länsstyrelsernas resurser. Detta får göras inom den
organisation som redan finns, vilket vi tror är mer än
erforderligt.

När det gäller forskning och utveckling har vi tagit del av
samtliga motioner som har väckts på området. Vi har penetrerat
dem ganska noggrant. Genom att dela ut mera fria pengar att
disponera och mindre pengar som är bundna i fasta resurser har
man möjligheter att köpa forskningsinsatser och
forskningsuppdrag från t.ex. universitet och högskolor. Min
bestämda uppfattning är att det är bra att man kan genomföra
tidsbegränsade projekt som kan utvärderas när de har genomförts.

Stina Eliasson: Jag frågade inte om det skulle inrättas
ett annat statligt marknadsföringsorgan, utan min fråga löd:
Vilka andra statliga insatser på turistområdet behövs? Jag
trodde att näringsministern skulle svara i den stilen, att det
behövs mycket bättre vägar och ett mycket mer utvidgat
kulturutbud.

Per Westerberg: Beträffande infrastrukturen är vi varma
anhängare av denna. Det är därför vi driver vårt
privatiseringsprogram, nämligen för att få loss pengar till
insatser som är av större intresse och till bättre nytta för
staten och det svenska samhället som sådant. För att höja den
nationella konkurrenskraften är i detta sammanhang just vägar,
järnvägar, flygplatser, telekommunikationer och i viss mån även
högre utbildning prioriterade insatser. Det är den typen av
insatser som är infrastrukturella och mycket positiva också för
turistnäringen.

Länsstyrelser och liknande myndigheter kan samordnas genom
branschens egna organ. Man kommer även att kunna vända sig till
Svenska institutet. Det är bra om det blir kreativitet och om
det skapas möjlighet att pröva nya lösningar.

Rose-Marie Frebran: Jag har uppfattat det så, att samtliga
företrädare, eller åtminstone de flesta av företrädarna, för
branschen här i dag bejakar att näringslivet tar ett större
ansvar för turismens marknadsföring. Det är därför
anmärkningsvärt att några företrädare samtidigt har krävt ökade
statliga insatser. Björn Ericsson från Folkparkerna ville att
staten skulle utvidga sitt engagemang. SLAO:s företrädare
uttryckte sig så här: "Näringen är beredd att ta huvudansvaret
och satsa ännu mer på marknadsföringen av svensk turism under
förutsättning att regeringen visar att den tror på svensk
turism. Det bör den göra genom att öka sin insats i ett nytt
nationellt turistorgan." Jag skulle vilja att Björn Ericsson och
Hans Gerremo kommenterade dessa sina krav.
Björn Ericsson: De flesta av oss som sitter här har själva
under många år arbetat inom turismen. Vi är övertygade om att
det måste finnas ett statligt sammanhållande organ för att t.ex.
utveckla kunskaper. Därför är det nog behövligt med ett utökat
statligt engagemang, inte ett minskat. Branschen kommer inte att
klara sig utan statens engagemang.

Hans Gerremo: Det finns många splittrade företag inom
turistnäringen, inte bara i Sverige. Turismen är ju ett av
världens största sysselsättningsområden. Vi tror att staten på
ett eller annat sätt måste delta. Det behöver inte vara så stora
ekonomiska insatser, men det är angeläget att man ändrar de
spelregler som gäller för marknaden i dag, så att turism kan
bedrivas på en mer marknadsmässig basis.

Rose-Marie Frebran: Det senare var ett klargörande. I det
första fallet uppfattade jag det som att det är ökade ekonomiska
insatser som krävs även från statens sida, trots att man säger
att näringslivet samtidigt skall öka sina insatser. Man kan då
undra vilka proportionerna blir i slutändan.

Maja Bäckström: Regeringens handläggning av frågan om
Sveriges turistråd i framtiden är mycket anmärkningsvärd i flera
olika avseenden, vilket ju har berörts under frågestunden. Även
om man bortser från de personliga tragedier som den underliga
hanteringen av frågan har gett upphov till för de anställda i
Turistrådet, kvarstår ändå frågan: På vilket sätt har regeringen
tänkt att ta till vara den betydande kompetens som personalen
besitter, även på andra områden än det rent marknadsmässiga?
Anser statsrådet att det arbete som hittills har lagts ned,
t.ex. inom delegationens ram, har varit alldeles betydelselöst?

Per Westerberg: Vi kommer inte att göra några särskilda
insatser för att ta till vara särskilda personers kompetens. Vi
försöker självfallet att tillföra den kompetens som kan finnas
till det organ som blir aktuellt. Personalen måste tillsättas
utifrån den organisation som man skall ha och den kompetens som
kommer att efterfrågas.

Jag tycker inte att allt som har gjorts har varit felaktigt,
men allt som har gjorts behöver omprövas. Det gäller inte bara
turism och turistråd, utan det gäller det mesta. Det finns
anledning att med jämna mellanrum ompröva sättet att arbeta.
Inom vårt arbete och genom våra förslag eftersträvar vi att öka
möjligheterna att pröva nya varianter, nya lösningar och att
helt enkelt vara mer flexibel.

Maja Bäckström: Är det verkligen statsrådets mening att
man måste mala sönder någonting till grus för att man skall
kunna göra en omprövning?

Per Westerberg: Vi är av den uppfattningen att det finns
anledning att ompröva verksamheten vid statliga organ. Det
gäller varken bara Turistrådet eller någonting annat. I grunden
är det positivt att saker omprövas, för annars blir det bara en
stegvis expansion av varje enskild del. Därför behövs det en
omprövning och att man börjar på nytt med en ny organisation --
precis som man med ganska jämna mellanrum måste göra inom det
privata näringslivet.

Lennart Nilsson: Riksdagen har ju fattat beslut om att det
skall finnas ett nationellt turistorgan. Vi har tidigare här
hört företrädare för branschen som har instämt i att ett sådant
behövs. Men ministern upprepade nu att det rör sig om ett
engångsbidrag. Är det inte dags att ministern fullföljer
riksdagens beslut och presenterar ett förslag till hur detta
organ skall se ut? Man har ju sagt att det bör finnas ett
nationellt turistorgan med statlig finansiering.

Jag har en annan konkret fråga som handlar om det som tidigare
har berörts, nämligen hur man skall bära sig åt när man vill ha
besök eller boka plats på mässor och annat runt om i världen.
Vem skall ta ansvar för detta? Är ministern beredd att skriva om
regleringsbrevet så, att Sveriges turistråd åtminstone under
våren har möjlighet att förhandla om platser på mässor i olika
delar av världen?

Per Westerberg: Vi har inte sagt att det bara kommer att
göras satsningar via ett engångsbelopp till branschen som sådan.
Detta har klart och entydigt markerats. Vi kommer att återkomma
i kompletteringspropositionen när det gäller anslag till
marknadsföringen av Sverige, Sverigebilden och av Sverige som
turistland, som investeringsland och som ett land att bo och
arbeta i m.m. Detta finns mycket klart uttryckt.

Av förklarliga skäl är inte varje detalj och del klarlagd i
det här läget. Förslaget skall ju läggas fram under april månad,
och tiden från riksdagsbeslutet i december har varit relativt
kort.

Kan du påminna mig om vad du frågade?

Lennart Nilsson: Vi har fått reda på här i dag att det
finns problem när det gäller vem som har ansvaret för inbokning
av mässor och vem som skall representera Sverige. Det är
fullständigt förödande för branschen att inte veta vem som bär
ansvaret. Då är min fråga till ministern: Är ministern beredd
att skriva om regleringsbrevet så, att Sveriges turistråd
åtminstone under våren får möjligheter att kunna teckna avtal om
att delta i olika mässor, något som är nödvändigt för branschen?

Per Westerberg: Jag kan icke svara på den frågan, eftersom
ingen har närmat sig den med den typen av frågeställning. Om
detta är ett akut och svårt problem, skall vi naturligtvis titta
på saken. Men jag lovar ingenting i och med att jag inte känner
till frågan som sådan.

Åke Gustavsson, ordförande: Jag vill ta mig friheten att
sticka emellan med en fråga till Turistrådet om detta, eftersom
det är ett akut problem. Har ni inte aktualiserat denna fråga
gentemot regeringen?

Ulf Åberg: Jag har personligen översänt sammanlagt fyra
brev, där jag i detalj har beskrivit olika praktiska svårigheter
som vi står inför. Det finns alltså sammanlagt fyra brev med den
här typen av information, som inom loppet av en månad har
avsänts till departementet.

Jan-Erik Wikström: Jag undrar om vi så småningom kan få ta
del av regeringens ställningstagande till dessa fyra brev,
eftersom det rör sig om frågor som vi har hört om i dag. Jag
förmodar därför att det finns svar som näringsministerns
handläggare kan återkomma med.

Per Westerberg: Mina medarbetare säger att efter vad som
har kommit fram med anledning av de fyra breven finns det ingen
framställning om någon ändring i regleringsbrevet. Vi skall
självfallet se till att breven sänds över till utskottet med de
kommentarer som de kan föranleda.

Åke Gustavsson, ordförande: Innan vi lämnar den frågan
vill jag bara konstatera att om det är en akut fråga, är det
från utskottets synpunkt självfallet av intresse att man agerar
på något sätt.

Bert Karlsson: I Ny start för Sverige talas det om sänkta
skatter som skall kompenseras av dynamiska effekter. Man betonar
också vikten av att svensk exportindustri har chans att
konkurrera. Då är min fråga: Varför tror man inte på detta när
det gäller turism?

Man har sagt att branschen skall klara sig själv. Hur kommer
man då att göra med de kommunala engagemang och de
landstingsengagemang som i mycket stor utsträckning finns inom
turistnäringen? Som exempel kan nämnas att Skansen får 40
milj.kr. av stat och kommun i understöd varje år. Kommer detta
stöd, som rör sig om 100-tals miljoner, att tas bort för alla
sådana nöjesparker som t.ex. Furuvik och Borås djurpark? Listan
kan göras mycket lång. Ett rättvisekrav är att man tar bort
detta stöd, om man skall följa regeringens uttalanden i dessa
frågor.

Per Westerberg: När det gäller dynamiska effekter är det
riktigt att vi har en grundläggande filosofi som går ut på att
de åtgärder vi vidtar skall stärka den ekonomiska tillväxten och
öka produktiviteten i näringslivet. Vi ser det som det enda
sättet att stegvis komma till rätta med de nuvarande ekonomiska
problemen. Detta med dynamiska effekter är dock inte detsamma
som branschstöd och industristöd. Ett arbete i turistnäringen är
bra, men det är inte sämre med ett arbete i någon annan bransch.
Vi vill skapa bra förutsättningar över hela linjen. Det är
därför som vi försöker bedriva en generell näringspolitik.

Jag rår icke över kommuner och landsting. Jag föreställer mig
att de har ungefär samma inställning som jag, dvs. att de vill
överföra bilden av Skara till övriga delar av landet, nämligen
att Skara är ett positivt ställe att besöka och arbeta och bo i.
Detta överensstämmer ju väl med den grundläggande filosofi som
vi har.

I fråga om stöd till diverse djurparker och andra typer av
anläggningar är det upp till resp. myndighet att fälla
avgörandet. Jag tror inte att man ser Skansen och Furuviks
djurpark eller vad det nu kan vara fråga om som enbart turism,
utan det finns helt andra aspekter på dessa anläggningar.

Bert Karlsson: Branschen har aldrig krävt något stöd, utan
man vill ha lägre skatter. I och med att ministern tror på att
lägre skatter ger dynamiska effekter är det väldigt konstigt att
man inte genomför skattesänkningar, i synnerhet som också
branschen tror på sådana åtgärder.

Per Westerberg: Jag tror på lägre skatter, och vi genomför
de största skattesänkningar som det är möjligt att göra utan att
räntor och inflation drivs upp. Det förekommer egentligen ganska
sparsam kritik över att vi går för långsamt fram. Jag upplever
det som att vi får en betydligt hårdare kritik för att vi går
för snabbt fram med skattesänkningar. Annars diskuterar vi ju
stöd till marknadsföringen av Sverige bl.a. som industriland.

Elisabeth Persson: Turistbranschen behöver ju som alla
andra branscher väl utbildade och kunniga människor som skall
arbeta inom den. En kategori turistarbetare är guider, som är
speciellt viktiga för den s.k. kulturturismen. Huvudansvaret för
utbildning av kulturguider ligger på folkhögskolorna. När nu
folkbildningen står inför risken för ganska drastiska
nedskärningar av statsbidragen, är jag litet orolig för vart
utbildningen skall kunna ta vägen. Anser näringsministern att
det är viktigt att det finns kvar utbildade och kompetenta
människor som skall ta hand om både utländska och inhemska
turister, och att det är angeläget att folkhögskolan får
fortsätta med denna utbildning? Även fritidsledarutbildningen,
som är ett angränsande område, ligger ju inom folkhögskolorna.
Eller tycker näringsministern att branschen själv skall
tillgodose detta behov?

Per Westerberg: Det är alltid positivt med bra och
utbildad personal. Vi gör nu en av de största satsningarna
någonsin på högre utbildning i Sverige. Vi kommer även att göra
betydande satsningar på utbildningsområdet totalt sett. Jag tar
icke ställning till om utbildning av guider skall ske på
folkhögskola eller någon annanstans. Utbildningsmyndigheterna
får själva avgöra var utbildningen sker bäst och vilken nivå på
guidernas utbildning som kommer att efterfrågas. Jag anser inte
att det är en fråga för näringsdepartementet.

Göran Åstrand: Kulturutskottet arbetar ju både med turism
och med kultur. Då är en naturlig fråga till näringsministern:
Hur ser näringsministern på kulturturismen? Näringsministern har
markerat en värdering, som jag helt delar, att marknaden, dvs.
branschen, skall ha huvudansvaret för den inhemska turismen. I
den inhemska turismen ligger det någonting som samhället har ett
stort ansvar för, nämligen att låta turismen vara ett instrument
för att visa människor vägen till den kultur som vi har. Jag är
intresserad av att höra hur samarbetet mellan
näringsdepartementet och t.ex. kulturdepartementet kan komma att
se ut.

Per Westerberg: Jag tror att kulturturismen är mycket
väsentlig för hela Europa. Kulturturism ingår enligt mitt sätt
att se påtagligt i Sverigebilden.

Charlotte Branting: Det har tidigare under dagen
framkommit att det s.k. länsanslaget har stor betydelse för
turismen. Är näringsministern beredd att även i besparingstider
se till att man bevarar länsanslaget på minst nuvarande nivå?

Det har ju visat sig att det finns en stor oro för att ett
nytt branschorgan skall bli ganska storstadsinriktat och framför
allt för att de stora företagen, de stora restaurangerna och
andra skulle ha det största inflytandet i ett sådant organ. Som
landsortsbo är det klart att man blir något oroad inför detta.
Kan näringsministern lugna mig på den punkten?

Per Westerberg: Jag är i allra högsta grad själv
småstadsbo i och med att jag pendlar mellan Stockholm och
Nyköping, där jag är uppvuxen.

Vi vill inte ha en stor personalstat med fasta kostnader, utan
vi vill att pengarna skall vara rörliga, så att det går att
anordna olika typer av kampanjer under olika typer av teman för
att det på det sättet skall bli möjligt att ganska ofta göra
omprövningar.

När det gäller länsanslagen är de en regionalpolitisk fråga,
som i dag ligger på arbetsmarknadsdepartementet, om jag är rätt
informerad. Den regionalpolitiska enheten är i varje fall
överflyttad till arbetsmarknadsdepartementet. Den
regionalpolitiska enheten skall ta hänsyn till de
regionalpolitiska satsningar som kan vara nödvändiga. Då må man
pröva både storleken på och inriktningen av anslaget efter vad
som i regionalpolitiskt hänseende behövs på resp. område. Jag
kan med andra ord inte lova någonting som jag inte har
beslutanderätten över.

Stina Eliasson: Ordförande! Jag har suttit och funderat på
vad det som på jämtska heter "ströj' se" heter på svenska.
Marknaden, många andra och många på länsstyrelsen "ströj' se"
därför att det här kom så hastigt. Min fråga är helt enkelt:
Varför är det så bråttom?

Om jag skulle översätta "ströj' se" måste jag beskriva det.
"Ströj' se" gör man om man t.ex. sätter en brödsmula i
vrångstrupen. Då håller man på att hosta ihjäl sig -- man
"ströj' se".

Varför är det så bråttom?

Per Westerberg: Jag gör den allmänna bedömningen att skall
man företa en förändring skall den gå snabbt. Att långdra
förändringar blir enligt min uppfattning mycket påfrestande och
jobbigt för alla parter.

Den här frågan är, upplever jag, utredd i väldigt många
omgångar, och det har kommit fram många skiftande synpunkter.
Jag upplever ändå att det finns behov av att göra en omprövning.
Jag tror alltså att det är humant att genomföra en förändring
snabbt i stället för att långdra den. Tror man att man får en
bättre lösning efteråt uppnår man då dessutom de positiva
effekterna snabbare än om man långhalar beslutet.

Rose-Marie Frebran: Ordförande! Turistbranschen tvivlar
uppenbarligen på regeringens tro på svensk turism. På vilket
sätt anser näringsministern att regeringen tydligt skall visa
att den tror på svensk turism?

Per Westerberg: Dels genom de generella åtgärder som redan
har vidtagits, dels genom den Sverigebild som vi vill förmedla
och som är positiv både för Sverige som investeringsland och för
Sverige som turistland.

Vi kommer även att göra direkta personliga
marknadsföringsinsatser genom att resa runt på olika platser för
att plädera för och informera om de förändringar som nu sker i
Sverige och som jag tror kommer att vara positiva, inte bara för
turismen utan också för många andra delar av samhället.

Vi vidtar de här åtgärderna för att verkligen få till stånd en
positiv utveckling, och vi vidtar dem snabbt därför att vi anser
att läget är sådant att vi måste genomföra dem snabbt för att vi
inte skall ta mer skada än vi redan har gjort.

Åke Gustavsson, ordförande: Därmed är den här offentliga
utskottsutfrågningen från kulturutskottets sida avslutad. Jag
ber att på utskottets vägnar få framföra ett tack till
företrädarna för näringsdepartementet och för olika myndigheter
och organisationer för att ni haft vänligheten att ställa upp
här i dag.

Jag är övertygad om att såväl de anföranden som har hållits
här som de svar som har lämnats på frågorna från utskottets
ledamöter kommer att positivt bidra till vår förmåga att hantera
dessa frågor på ett vettigt sätt.

Än en gång: Tack så mycket! Sammanträdet är härmed avslutat.

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING 1
PROPOSITIONEN 2
MOTIONERNA 3
ÄRENDETS BEREDNING 5
UTSKOTTET 6
Inledning 6
Turismens betydelse 6
Den statliga turistpolitikens mål 6
Sveriges turistråd 7
Allmänt 7
Utredningar 8
Riksdagsbehandling under år 1991 9
Den statliga turistpolitikens mål och verksamhetsområde 10
Propositionen 10
Motionerna 10
Utskottets bedömning 11
Vissa allmänna turistfrågor 12
Motionerna 12
Utskottets bedömning 12
Statens insatser för turismen 13
Sverigepresentationen utomlands 13
Motionerna 13
Utskottets bedömning 14
Marknadsföringen utomlands av Sverige som turistland 14
En ny turistdelegation 16
Övriga uppgifter för ett statligt turistorgan 17
Inledning 17
Motionerna 17
Utskottets bedömning 18
Lokaliseringen av ett nytt turistorgan 19
Motionerna 19
Utskottets bedömning 20
Avveckling av Turistrådet m.m. 20
Vissa informationsfrågor 20
Information om turismens inverkan på miljön 20
Motionen 20
Utskottets bedömning 21
Förändring av attityden till besökare 21
Motionen 21
Utskottets bedömning 21
Budgetfrågor 21
Stöd till turism (B 3) 21
Propositionen 21
Motionerna 22
Utskottets bedömning 22
Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges
turistråd (B 4) 22
Hemställan 23
RESERVATIONER 25
MENINGSYTTRING AV SUPPLEANT 30
Bilagor
Bilaga 1
Lagförslag 32
Bilaga 2
Av kulturutskottet ordnad offentlig utfrågning om
turistbranschens villkor m.m. 33