I betänkandet behandlas förslag i budgetpropositionen om
statens idrottsstöd och motioner med anknytning till denna del
av propositionen.
Utskottet behandlar inledningsvis tre motioner i vilka yrkas
uttalanden om idrottens betydelse i samhället, om utredning av
den framtida idrottspolitiken och om barn- och ungdomsboxning. I
den senare frågan framhåller utskottet Riksidrottsförbundets
ansvar att noga följa utvecklingen rörande regler och
säkerhetsbestämmelser samt forskningsresultat rörande
amatörboxningen. Motionerna avstyrks.
Utskottet avstyrker två motionsyrkanden om inriktningen av
statsstödet till idrotten samt -- med hänvisning till kommande
redovisning från Riksidrottsförbundet -- ett yrkande om
redovisning av stödets fördelning på manlig resp. kvinnlig
idrott. En motion om statliga åtgärder för att en större andel
av idrottsresorna skall företas med allmänna kommunikationsmedel
avstyrks.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till
idrotten med 511 173 000 kr. och avstyrker i detta sammanhang
två motionsyrkanden om ökning av det lokala aktivitetsstödet. I
anslutning härtill avstyrker utskottet motionsyrkanden om
specialdestinering av medel till kvinnlig idrott och om särskilt
stöd till ridverksamhet för barn och ungdom.
Utskottet ställer sig bakom ett regeringsförslag att AB
Tipstjänst under nästa budgetår skall få lämna bidrag av sitt
överskott till idrottsrörelsen inom en ram av 55 milj.kr. och
avstyrker en motion vari yrkas en vidare ram för sådant bidrag.
En reservation har fogats till betänkandet.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1991/92:100 bilaga 8
(finansdepartementet) under huvudavsnittet I. Övriga
ändamål, punkt I 5. Stöd till idrotten
dels föreslagit riksdagen att till Stöd till idrotten för
budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 511 173 000
kr.,
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts om stöd till idrotten från AB Tipstjänsts
överskott.
Ett i propositionen framlagt förslag om ändring i
kommunalskattelagen har överflyttats från kulturutskottet till
skatteutskottet, som behandlar förslaget i sitt betänkande
1991/92:SkU23. Förslaget avser en höjning av den övre gränsen
för skattefria tävlingspriser.
Motionerna
1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari
yrkas
33. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av hur stor
del av det statliga stödet till idrotten som går till kvinnor
resp. män i enlighet med vad i motionen anförts,
34. att riksdagen beslutar att 10 milj.kr. specialdestineras
till flickors/kvinnors idrottsutövande av medel som föreslås
anvisade i prop. 1991/92:100, bil. 8, Stöd till idrotten.
Motionsyrkandena har överflyttats från arbetsmarknadsutskottet
till kulturutskottet.
1991/92:Kr505 av Margitta Edgren och Ylva Annerstedt (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det angelägna i att presentera en samlad
bild av barn- och ungdomsboxningen i Sverige.
1991/92:Kr506 av Jarl Lander och Lisbeth Staaf-Igelström (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om idrottsrörelsens betydelse i
samhället.
1991/92:Kr510 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen till Stöd till idrotten för budgetåret
1992/93 anvisar 45 000 000 kr. utöver regeringens förslag för
ökat lokalt aktivitetsstöd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det lokala aktivitetsstödets
ursprungliga realvärde bör vara återställt inom tre år,
3. att riksdagen beslutar att av AB Tipstjänsts överskott på
idrottsanknutna spel för budgetåret 1992/93 30 000 000 kr. förs
över till Riksidrottsförbundet utöver vad regeringen föreslagit,
5. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning
om den framtida idrottspolitiken i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1991/92:Kr511 av Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
idrottsresor.
1991/92:Kr512 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riktlinjer för idrottsstödets fördelning.
1991/92:Kr516 av andre vice talman Christer Eirefelt m.fl.
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den framtida inriktningen på samhällets
stöd till idrottsrörelsen.
1991/92:So270 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen för budgetåret 1992/93 anvisar 25 milj.kr.
till ett stimulansbidrag för att uppmuntra kommunerna att stödja
ridverksamheten för barn och ungdom i enlighet med vad i
motionen anförts.
Utskottet
Inledning
Utskottet har upprepade gånger framhållit idrottsrörelsens
betydelse inte endast för att erbjuda människor en meningsfull
fritidssysselsättning utan även bl.a. för att fostra ungdomar i
sådana avseenden som samarbete, demokratiska spelregler, hänsyn
och respekt för medmänniskor.
Ett belägg för den stora betydelse idrottsrörelsen har för
ungdomar utgör den omständigheten att en mycket stor del av
ungdomarna är medlemmar i idrottsföreningar. Enligt en
undersökning som gjordes år 1987 var i åldersgruppen 10--12 år
74 % av pojkarna och 65 % av flickorna medlemmar i minst en
idrottsförening.
Inriktningen i stort av idrottsrörelsens verksamhet har
nyligen behandlats inom Riksidrottsförbundet (RF). Vid
riksidrottsmötet 1989 antogs handlingsprogrammet
"Idrottspolitisk offensiv". I programmet, som avsågs ligga till
grund för idrottsrörelsens utveckling av sin verksamhet under
1990-talet, behandlas, utom annat, frågor om idrottens mål och
inriktning, förenings- och ledarutveckling, förhållandet mellan
elit- och motionsidrott, rörelsens insatser för bl.a.
handikappade och invandrare, jämställdhetsarbetet, finansiering
samt forskning och utveckling.
I samband med att programmet antogs beslutade riksidrottsmötet
att prioriteringen av de olika delarna i programmet skulle göras
så att under perioden 1990--1992 en inriktning skulle ske mot
att stärka idrottens finansieringsmöjligheter, stärka det
ideella ledarskapet inom rörelsen och stärka kampen mot dopning.
Härefter lade riksidrottsmötet 1991 fast en prioritering för
den kommande tvåårsperioden som innebar följande, nämligen
stärk idrottens trovärdighet, förbättra idrottens
förutsättningar och stärk idrottens internationella
agerande.
Det statliga stödet till idrottsrörelsen administreras genom
RF, som även har att ta befattning med anslag som avser vissa
organisationer utanför förbundet.
En stor andel av statsstödet till RF utgörs av lokalt
aktivitetsstöd till idrottens ungdomsverksamhet.
Idrottsrörelsen organiserar en stor del av de aktiviteter för
ungdomar som berättigar till sådana bidrag. Under de senaste
budgetåren har antalet bidragsberättigade aktiviteter inom RF:s
ram varit av storleksordningen 6,5 miljoner per år.
Ur RF:s verksamhetsberättelse för verksamhetsåret 1990/91 kan
utläsas bl.a. följande om jämställdhetsarbetet inom
förbundet. Riksidrottsmötet 1989 fastställde en idrottens
jämställdhetsplan för 1990-talet. En punkt i programmet var
utseende av jämställdhetsansvariga inom RF:s
specialidrottsförbund och distriktsidrottsförbund. Härefter har
47 av 62 specialidrottsförbund och 19 av 22
distriktsidrottsförbund utsett sådana. Under verksamhetsåret har
RF drivit ett särskilt samarbetsprojekt tillsammans med 15
specialidrottsförbund i syfte att genom en koncentrerad insats i
ett begränsat antal förbund åstadkomma bättre resultat av
arbetet. Jämställdhetsarbetet utvärderas kontinuerligt i
samarbete med pedagogiska institutionen vid universitetet i
Umeå. Av den första utvärderingsrapporten kan utläsas bl.a. en
ökning av den kvinnliga representationen i
specialidrottsförbundens och distriktsidrottsförbundens
styrelser.
Utskottet föreslog i sitt av riksdagen godkända betänkande
1990/91:KrU17 att regeringen skulle vidta åtgärder för att RF:s
redovisning av hur dess anslag fördelas på manlig resp. kvinnlig
idrott skulle förbättras. Med hänvisning bl.a. härtill föreskrev
regeringen att RF efter utgången av budgetåret 1991/92 i samlad
form skall redovisa fördelningen i angivna hänseende tillsammans
med särskilda insatser för kvinnlig idrott.
Vissa allmänna idrottsfrågor, m.m.
Utskottet behandlar i detta avsnitt två motioner som tar upp
idrottsrörelsens förhållanden i allmänhet och en motion om
förhållandena inom boxningen.
Motionärerna bakom motion Kr506 (s) betonar idrottsrörelsens
betydelse i samhället i en tid av vikande ekonomisk tillväxt.
Rörelsen tjänar som en trygghet för många ungdomar. I detta läge
bör det ideella arbete som utförs av idrottsledarna uppmuntras,
anför motionärerna. På så sätt kan social utslagning med
åtföljande kostnader motverkas. I motionen framhålls vidare de
problem för ledarutvecklingen inom idrotten som följer av
minskat statsstöd till folkbildningen. Motionärerna anför att
idrottsrörelsen behöver nya inkomstkällor för att ge
föreningarna möjlighet till ett högre aktivitetsstöd. Enligt dem
bör lotteriutredningens arbete påskyndas för att finna vägar att
överföra ytterligare medel från de statliga idrottsanknutna
spelen till idrotten.
De synpunkter som motionärerna framför överensstämmer i stort
med vad utskottet anför i det följande om olika aktuella problem
inom idrottsrörelsen. Frågeställningarna behandlas också, såväl
i RF:s anslagsframställning som i propositionen. Med hänsyn
härtill och i konsekvens med de bedömningar utskottet gör nedan
i frågan om inriktningen av samhällsstödet till idrotten anser
utskottet att någon riksdagens åtgärd med anledning av motion
Kr506 inte erfordras. Då det gäller den särskilda frågan om
lotteriutredningens arbete och om ökade möjligheter för
folkrörelserna till egenfinansiering hänvisar utskottet till
sitt samtidigt härmed avgivna betänkande 1991/92:KrU14. Av
nämnda betänkande framgår bl.a. att lotteriutredningen beräknas
avsluta sitt arbete under hösten 1992.
I motion Kr510 (v) anförs att det snart har gått ett kvarts
sekel sedan en parlamentarisk utredning kring idrotten i
samhället senast tillsattes, varför enligt motionärerna det
samhälleliga stödet till idrotten sker i former som grundlades i
början av 1970-talet. Motionärerna anser att så mycket har
förändrats att riksdagen bör hemställa hos regeringen att den
tillsätter en ny idrottspolitisk utredning (yrkande 5). De anför
vidare att idrottsrörelsen kan hantera en del av sina problem
helt självständigt. Många av problemen berör dock hela
samhället. I handlingsprogrammet "Idrottspolitisk offensiv" från
1989 tas också upp en rad krav på samhället som skulle innebära
en bättre fritid för många människor. Dessa bör analyseras i ett
gemensamt forum mellan de politiska partierna och
idrottsrörelsen. En ordentlig översyn bör ske av relationerna
samhälle--idrott inför 2000-talet. Översynen bör göras i avsikt
att ge bättre möjligheter för människor att tillgodose sina
behov av fysisk träning och idrottande, anför motionärerna.
Utskottet har tidigare och senast under riksmötet 1990/91
(bet. 1990/91:KrU17) behandlat motioner om tillsättande av
utredningar i det huvudsakliga syfte som motionärerna avser.
Utskottet har då uttalat att det måste ankomma på
idrottsrörelsen att väcka frågan om tillsättande av sådana
utredningar.
Vad utskottet tidigare anfört är alltjämt giltigt. Motion
Kr510 avstyrks därför i här aktuell del (yrkande 5). Utskottet
vill emellertid framhålla att utvecklingen kan komma att
aktualisera en utredning om idrotten.
Motionärerna bakom motion Kr505 (fp) erinrar om att frågan om
boxning som sport för barn och ungdomar har debatterats
många gånger i riksdagen. Enligt dem kan det vara dags att åter
ta upp frågan huruvida boxning, även med hänsyn till sportens
positiva sociala sidor, är en sport för växande ungdomar. De
ifrågasätter om åldersgränser bör sättas inte bara för tävling
utan också för träning samt anför att det kan komma i fråga att
riksdagen uttalar att ingen del av statsbidraget till idrott får
gå till knatteboxning.
I utskottets betänkande KrU 1986/87:6 redovisas utförligt
tidigare behandling av amatörboxningen i riksdagen, Nordiska
rådet och Europarådet. Resultatet av äldre medicinska
utredningar refereras. Utskottet uttalade sig om
säkerhetsbestämmelserna vid amatörboxning och anförde bl.a. att
det var i hög grad anmärkningsvärt att Boxningsförbundet ansett
sig kunna ändra reglerna om matchuppehåll från sju till fem
dagar. Utskottet utgick från att beslutet snarast togs upp till
omprövning. Utskottet förutsatte att Riksidrottsförbundet skulle
göra en sammanfattande redovisning av vad som framkom i pågående
forskningsprojekt. Det fick därefter ankomma på regeringen att
ta ställning till i vilka former de närmare övervägandena
rörande amatörboxningens framtid borde komma till stånd, anförde
utskottet. Utskottet framhöll att övervägandena inte fick
begränsas till att avse de medicinska skadeverkningarna av
boxningen. En övergripande diskussion måste komma till stånd där
även etiska aspekter på boxningen tas upp, anförde utskottet.
Säkerhetsfrågorna behandlades härefter i riksdagen under
riksmötet 1988/89 (prot. 1988/89:113) med anledning av en fråga
till idrottsministern samt i en nulägesrapport som RF lämnade
till regeringen den 12 februari 1990.
I betänkandet 1989/90:KrU15 hänvisade utskottet till sina
uttalanden under riksmötet 1986/87 om behovet av överväganden om
amatörboxningens framtid. Utskottet anförde vidare att det ville
framhålla att det var synnerligen anmärkningsvärt att
Boxningsförbundet trots riksdagens bestämda uttalande och RF:s
upprepade krav ännu inte ändrat reglerna om matchuppehåll.
Utskottets tillade att det nu ankom på regeringen att ta
ställning till i vilka former de närmare övervägandena rörande
amatörboxningens framtid bör komma till stånd. Det är självklart
att barn- och ungdomsboxningen därvid måste ägnas särskild
uppmärksamhet, anförde utskottet.
Idrottsministern upplyste i budgetpropositionen till riksmötet
1990/91 att Boxningsförbundet från och med den 1 juli 1990
tillämpar en veckas obligatoriskt matchuppehåll. Ministern
anförde vidare att han utgick från att RF även fortsättningsvis
noga skulle följa utvecklingen rörande regler och
säkerhetsbestämmelser samt forskningsresultat avseende svensk
amatörboxning.
Utskottet har i detta ärende från RF -- som i sin tur hört
Boxningsförbundet -- under hand inhämtat vissa uppgifter om
bl.a. ungdomsboxningens omfattning. Av medlemmarna i föreningar
som är anknutna till Boxningsförbundet är enligt senaste
tillgängliga uppgifter 457 (av totalt 9 182) under 12 år.
Antalet boxare med tävlingslicens, totalt 659, innefattar 137
ungdomar (15--17 år) och 205 juniorer (18--20 år). Utöver dessa
kan enligt Boxningsförbundet antalet diplomboxare (10--14 år)
uppskattas till ca 150. Dessa senare deltar i tävling där endast
tekniska färdigheter bedöms enligt fastställda kriterier.
Antalet sammankomster inom Boxningsförbundet som berättigade
till lokalt aktivitetsstöd var år 1989 29870 och år 1990
32541.
I fråga om efterlevnaden av säkerhetsbestämmelserna anför
Boxningsförbundet att någon överträdelse av dessa bestämmelser
ej har rapporterats till förbundet efter det att förbundet
senast yttrat sig i frågan inför RF:s nulägesrapport 1990.
RF har anfört att det liksom tidigare kontinuerligt följer
Boxningsförbundets verksamhet.
Som framgår av den relativt utförliga redogörelsen i det
föregående har riksdagen tidigare understrukit vikten av att
boxningens förhållanden noga följs med hänsyn såväl till
skaderisken som till sportens särskilda karaktär i övrigt. Vad
utskottet anfört innebär också att det i första hand ankommer på
idrottsrörelsen att känna och ta ett ansvar för inte minst de
barn och ungdomar som finns inom rörelsen. Ansvaret är särskilt
stort då det gäller en sådan idrottsgren som boxning.
Det yttrande som Boxningsförbundet i detta ärende avgett under
hand är mot denna bakgrund inte klargörande. Yttrandet synes
nämligen ge vid handen att Boxningsförbundet inte gör några
aktiva insatser för att kontrollera efterlevnaden av
säkerhetsbestämmelserna för bl.a. barn och ungdomar som tillhör
förbundets klubbar. Att räkna med att klubbarna själva eller
någon annan skulle anmäla brott mot gällande bestämmelser visar
prov på en påfallande passivitet från förbundets sida i en fråga
som under en följd av år tilldragit sig statsmakternas intresse.
Det sagda leder till slutsatsen att RF:s ansvar blir desto
större; i sammanhanget bör påpekas att RF tilldelas medel för
bl.a. fördelning mellan de olika specialförbunden. Det finns mot
den redovisade bakgrunden skäl att ånyo erinra om vad som
anfördes i förra årets budgetproposition av innehåll att det är
nödvändigt att RF även fortsättningsvis noga följer utvecklingen
rörande regler och säkerhetsbestämmelser samt forskningsresultat
avseende svensk amatörboxning. Det måste dessutom förutsättas
att regeringen noga följer verksamheten på området och
informerar sig om bl.a. RF:s åtgärder på detta ansvarsområde.
Utskottet anser mot den redovisade bakgrunden det inte vara
nödvändigt att riksdagen i detta sammanhang tar något initiativ
i den frågan som aktualiserats genom motion Kr505. Motionen bör
därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Inriktningen av statens stöd till idrotten
I propositionen framhålls den betydelse för folkhälsoarbetet
idrotten har genom att den bidrar till människors allsidiga
rekreation och genom att den bidrar till att aktivera
handikappade. Idrotten spelar också en stor roll vid
integrerandet av invandrare i samhället, anförs det.
Elitidrottens värde i det totala idrottsutbudet genom dess
bidrag till medborgarnas upplevelser och samhörighet på olika
nivåer och genom att väcka och bredda intresset för motion och
fysisk fostran framhålls också i propositionen.
Vikten av de ideellt arbetande ledarnas insatser för idrotten
och för samhället i stort understryks. Särskilt framhålls i
detta sammanhang det utbildningsarbete som utförs inom idrottens
studieförbund SISU.
I propositionen anförs vidare att insatser för barn och ungdom
är en viktig del av idrottsrörelsens verksamhet och att det
lokala aktivitetsstödet är av stor betydelse för den lokala
idrotten och dess möjlighet att aktivera ungdomar.
Utöver vad som refererats i det närmast föregående behandlas i
propositionen bl.a. RF:s arbete för att skapa förutsättningar
för idrott på lika villkor över hela landet samt idrottens
forsknings- och utvecklingsarbete och insatserna för att bekämpa
dopning.
Utskottet behandlar först två motioner om inriktningen av
statsstödet till idrotten och därefter två motioner avseende
jämställd idrott resp. idrottsresor.
Motionärerna bakom motion Kr512 (s) beskriver (yrkande 1)
utvecklingen av statsstödet till idrotten -- en ökning med
22,4 % realt under budgetåren 1983/84--1991/92 -- och särskilt
av det lokala aktivitetsstödet, nämligen en ökning från 10 kr.
till 28 kr. per aktivitet under samma period. De understryker
vikten av att idrotten, liksom andra viktiga samhällsföreteelser
som åtnjuter statsstöd, får sina anslag genom riksdagsbeslut och
inte blir beroende av inkomster grundade på spel. De framhåller
att Riksidrottsstyrelsen vid sin anslagsfördelning bör ta hänsyn
till vad som anförs i det följande. RF bör intensifiera sitt
arbete för att bereda allt fler människor möjlighet till
rekreation och motion och för att aktivera handikappade. Det är
angeläget att rekrytera fler kvinnor till idrottslig verksamhet.
De som ägnar sig åt elitidrott måste ges goda förutsättningar
härför. De ideellt arbetande ledarnas insatser måste
underlättas; satsning på ledarutbildning är därför viktig. Det
lokala aktivitetsstödet har stor betydelse för den lokala
idrotten och dess möjlighet att aktivera ungdomar. Det är
viktigt att RF, inom den anslagsram som lämnas, kraftigt räknar
upp satsningen på stödet. De utgår från att detta särskilt
beaktas av Riksidrottsstyrelsen.
Även i motion Kr516 (fp) understryks att det lokala
aktivitetsstödet är en viktig stimulans för idrottens barn- och
ungdomsverksamhet. Stödet är enligt motionärerna en bra metod
att fördela anslaget och bör spela en central roll även i
framtiden. Idrotten bör enligt dem få en ökad andel av
lotterimarknaden. I motionen framhålls vidare idrottsledarnas
insatser -- motionärerna anför att det krävs goda
arbetsförhållanden för ledarna om rekryteringen av ledare skall
bli tillräcklig. Motionärerna framhåller att idrottsrörelsens
jämställdhetsarbete måste fortsätta med oförändrat hög
ambitionsnivå. Vikten av insatser för handikapp- och
invandraridrott poängteras, liksom elitidrottens förmåga att
inspirera och skapa förebilder för andras idrottande.
De prioriteringar som motionärerna bakom de båda motionerna
förordar stämmer i allt väsentligt överens. Prioriteringarna
står också i god överensstämmelse med de överväganden som enligt
propositionen legat till grund för medelsberäkningen under
anslaget Stöd till idrotten för nästa budgetår. Enligt
utskottets mening är de överväganden som där görs rörande olika
ändamål som tillgodoses genom statsstödet till idrotten
välgrundade. Vid denna bedömning har utskottet beaktat att -- i
överensstämmelse med vad motionärerna har anfört i
fördelningsfrågan -- regeringsförslaget lägger stor vikt vid att
anslaget fördelas så att barn- och ungdomsverksamheten inom RF:s
ram främjas. Utskottet vill i detta sammanhang särskilt
understryka betydelsen av det lokala aktivitetsstödet för att
direkt understödja de enskilda idrottsföreningarnas insatser för
sina ungdomar. Något uttalande av riksdagen med anledning av vad
motionärerna anfört i denna del erfordras inte.
Vad avser frågan om idrottens villkor på spelmarknaden
hänvisar utskottet till vad som anförts i det föregående vid
behandlingen av motion Kr506 om idrottsrörelsens betydelse i
samhället. Utskottet avstyrker motionerna Kr512 yrkande 1 och
Kr516 yrkande 1 i denna del.
Motionärerna bakom motion A805 (c) föreslår att en
redovisning till riksdagen sker av hur stor del av det
statliga stödet till idrotten som går till flickors/kvinnors
idrottsutövande (yrkande 33).
Utskottet delar motionärernas uppfattning om det angelägna i
att idrottens jämställdhetsarbete också riktas in mot att
tillgodose den kvinnliga idrottens anspråk på en skälig del av
de resurser som rörelsen disponerar för sin verksamhet, inte
minst av de medel som tillförs RF över statsbudgeten. Utskottet,
som har noterat det omfattande arbete för ökad jämställdhet som
utförs på förbundsnivå inom RF, vill tillägga att det är lika
angeläget att frågan får tillräcklig uppmärksamhet i de enskilda
föreningarnas verksamhet, så att jämställdhetsarbetet förs
framåt på alla plan. Utskottet vill även betona betydelsen av
att jämställdhetsaspekten beaktas såväl vid medelsfördelning som
då i andra sammanhang frågor om samhällsinsatser på
idrottsområdet är aktuella.
Som utskottet inledningsvis redovisat har regeringen -- efter
hemställan av riksdagen -- redan föreskrivit att RF efter
budgetåret 1991/92 i samlad form skall redovisa idrottsanslagens
fördelning mellan idrott som utövas av män resp. kvinnor
tillsammans med särskilda insatser för kvinnlig idrott. Syftet
med motionsyrkandet kommer enligt utskottets mening att
tillgodoses utan något ytterligare initiativ av riksdagen.
Motion A805 yrkande 33 bör därför inte föranleda någon åtgärd av
riksdagen.
I motion Kr511 (v) anförs att ett stort antal resor till och
från idrottstävlingar för närvarande företas med bil. Allmänna
kommunikationer utnyttjas inte, eftersom det är för dyrt och
tidsödande att göra det. Bilresorna belastar vägnätet och miljön
samt bidrar till dålig trafiksäkerhet. Trafikföretagens
rabattsystem är i dag sådana att de inte motverkar de nämnda
förhållandena, anför motionären. Enda möjligheten att komma till
rätta med problemet är att bidrag riktas till trafikföretagen.
Eftersom företagen har en betydande överkapacitet under de tider
som idrottsresorna företas, bör det på sikt finnas ett
vinstintresse för dem i ändrade idrottsresevanor. Därför borde
bidragsdelen från samhället kunna bli av rimlig omfattning.
Motionären föreslår att regeringen tar initiativ till
överläggningar med företrädare för idrottsrörelsen och
trafikföretagen i syfte att skapa ett system som minskar
idrottsresorna med bil.
Sådana förhandlingsinitiativ som motionären efterfrågar bör
enligt utskottets uppfattning i första hand komma från
idrottsrörelsens egna organ eller från trafikföretagen. Av RF:s
anslagsframställning framgår att såväl RF som
specialidrottsförbunden har uppmärksammat resekostnadsfrågan.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion Kr511.
Anslags- och andra resursfrågor
Stöd till idrotten (I 5)
I propositionen föreslås ett anslag till RF om 511 173 000 kr.
Anslaget innefattar även medel som tidigare anvisats under
anslaget Stöd till idrottens forskning och utveckling m.m.
Av det föreslagna beloppet avser ca 65 milj.kr. medel som
omförts från trettonde huvudtiteln anslaget F4. Bidrag till
folkrörelserna och som avsetts för lokalt aktivitetsstöd samt 16
milj.kr. en engångsanvisning.
Utöver en ökning av anslaget -- med ca 35 milj.kr. enligt
propositionen -- kommer idrottsrörelsens ekonomi att förbättras
genom den sänkta mervärdesskatten och genom ett ökat bidrag till
rörelsen från AB Tipstjänst. Enligt beräkningarna i
propositionen kommer vid ett bifall till regeringens förslag
idrottsrörelsens ekonomi totalt att förbättras med drygt 108
milj.kr. för budgetåret 1992/93.
Anslagsfrågorna tas upp i tre motioner. I två av dem behandlas
det lokala aktivitetsstödet.
Stödet infördes 1971 och utgick då med ett belopp om 10 kr.
per aktivitet. Beloppet har härefter höjts. I
budgetpropositionen 1991 anfördes att det föreslagna anslaget
till RF gav möjlighet att fördela minst 182 milj.kr. till lokalt
aktivitetsstöd. Vid behandlingen av propositionen inhämtade
utskottet att beräkningen grundats på ett beräknat antal av 6,5
miljoner aktiviteter, varför beloppet skulle motsvara ca 28 kr.
per aktivitet för budgetåret 1991/92.
I RF:s anslagsframställning för budgetåret 1992/93 yrkar RF
att 315 milj.kr. bör beräknas för det lokala aktivitetsstödet.
RF anför att beloppet beräknats på 7 miljoner aktiviteter och 45
kr. per aktivitet. Det senare beloppet svarar enligt RF mot vad
som sattes som mål då stödet infördes.
Motionärerna bakom motion Kr510 (v) hänvisar till RF:s
uppgifter i anslagsframställningen. Enligt dem bör en höjning av
stödet ske utan att höjningen inkräktar på annan verksamhet. Av
statsbudgetskäl kan en höjning till den nivå som RF önskar --
stödets ursprungliga realvärde -- inte ske i ett enda steg. Det
förordas därför en höjning till den nämnda nivån i tre steg. För
budgetåret 1992/93 bör RF:s anslag räknas upp med 45 milj.kr.,
motsvarande en tredjedel av skillnaden mellan stödets nuvarande
nivå och dess ursprungliga, anför motionärerna (yrkande 1).
Motionärerna anser också att riksdagen bör uttala att det lokala
aktivitetsstödets ursprungliga realvärde bör vara återställt
inom tre år (yrkande 2).
Regeringsförslaget ger utrymme för RF att disponera större
belopp för det lokala aktivitetsstödet än under innevarande
budgetår. Det får ankomma på RF att -- inom ramen för tilldelade
medel -- ta ställning till storleken av stödet. Med beaktande av
den förstärkning av idrottsrörelsens ekonomi som sker även på
andra sätt än genom en ökning av medelsanvisningen under det här
aktuella anslaget anser utskottet att förslaget i propositionen
bör godtas. Utskottet avstyrker alltså motion Kr510 yrkande 1.
Utskottet har tidigare avböjt att göra uttalanden om
återställande i framtiden av det lokala aktivitetsstödets
ursprungliga realvärde. Utskottet finner inte anledning att nu
göra en annan bedömning av denna fråga och avstyrker därför
motion Kr510 yrkande 2.
I motion A805 yrkande 34 (c) hemställs att riksdagen beslutar
att 10 milj.kr. av idrottsanslaget specialdestineras till
flickors och kvinnors idrottsutövande.
Utskottet har inledningsvis redogjort för RF:s
jämställdhetsarbete och har i avsnittet ovan om inriktningen av
stödet till idrotten framfört sin syn på det angelägna i detta
arbete. De insatser för en jämlik idrott som görs inom ramen för
RF:s och specialidrottsförbundens verksamhet tillgodoser i
väsentlig mån vad som skulle vara syftet med en sådan
specialdestinering som motionärerna avser. Utskottet anser med
hänsyn till det anförda att det inte finns tillräckliga skäl att
tillstyrka motionsförslaget. En specialdestinering skulle för
övrigt stå i strid med den hittillsvarande principen för
medelstilldelningen till RF. Motion A805 yrkande 34 avstyrks
således.
Motionärerna bakom motion So270 (v) hemställer att 25 milj.kr.
anvisas till ett stimulansbidrag för att uppmuntra kommunerna
att stödja ridverksamheten för barn och ungdom. De anför att
det inte är rimligt att en typisk flickidrott som ridning är
jämförelsevis dåligt subventionerad. Bidraget avses täcka
hälften av de kostnader kommunerna tar på sig för att stödja
bl.a. den breda ridverksamheten.
Motionen avstyrks i berörd del (yrkande 5). Utskottet, som
tidigare (bet. 1990/91:KrU17) avstyrkt motionsyrkanden av samma
innebörd som det ifrågavarande, är inte berett att tillstyrka
att medel anvisas för ett sådant nytt anslag som motionärerna
avser. Utskottet vill dock hänvisa till vad som anförts i det
föregående om vikten av jämställdhet inom idrotten.
AB Tipstjänst
En del av AB Tipstjänsts vinst lämnas i bidrag till RF:s
verksamhet. Riksdagen biföll under riksmötet 1990/91 (bet.
1990/91:FiU19, rskr. 210) ett förslag från regeringen att
bolaget tills vidare borde vara oförhindrat att stödja idrotten
inom en ram av 50 milj.kr. årligen. Vissa villkor för insatserna
sattes upp.
I propositionen anförs att eftersom AB Tipstjänst använder
idrottsevenemang som spelobjekt det är rimligt att en del av
bolagets överskott går till idrotten. Däremot bör inte AB
Tipstjänst besluta om fördelningen av stödet på det sätt som var
fallet under 1991. Idrottsrörelsen bör inom sig fördela stödet,
anförs det i propositionen. Det förutsätts emellertid att viss
hänsyn tas till på vilket sätt medlen tidigare har fördelats.
I propositionen uttalas att AB Tipstjänsts bolagsstämma,
utöver de strikt kommersiellt betingade marknadsföringsinsatser
som är ett normalt led i bolagets verksamhet, skall ges
möjlighet att besluta om stöd till idrotten i form av ett samlat
bidrag till RF att användas följande budgetår. För budgetåret
1992/93 föreslås ramen för stöd efter beslut av bolagsstämman
uppgå till 55 milj.kr.
I motion Kr510 (v) hemställs att riksdagen beslutar att av AB
Tipstjänsts överskott på idrottsanknutna spel 30 milj.kr. utöver
vad regeringen har föreslagit förs över till RF (yrkande 3).
Motionärerna anser att en avsevärt större del av överskottet än
regeringen har föreslagit bör kunna överlämnas till idrotten, i
synnerhet som enligt dem frågan om kompensation till rörelsen
för dess förluster till följd av skattereformen inte kommit till
någon lösning.
Vad som anförs i propositionen innebär -- om riksdagen godtar
bedömningarna -- att RF framdeles kommer att kunna fördela
bidraget från AB Tipstjänst i enlighet med de prioriteringar som
idrottsrörelsen själv gör. Utskottet vill framhålla det
värdefulla i en sådan beslutsordning, som ytterligare förstärker
idrottens ställning som en självständig folkrörelse.
Ställningstagandet i propositionen står i god överensstämmelse
med det synsätt på rätten för AB Tipstjänst att ge stöd till
idrotten som kulturutskottet vid olika tillfällen gett uttryck
åt (se främst yttr. 1988/89:KrU5y och bet. 1989/90:KrU2).
Utskottet tillstyrker därför att RF fritt får fördela det
överskott som AB Tipstjänst ställer till förfogande för
idrotten.
I frågan om storleken av den ram inom vilken AB Tipstjänst bör
kunna besluta om stöd till idrotten leder utskottets
överväganden till slutsatsen att det inte finns skäl att avvika
från regeringens förslag. Motion Kr510 yrkande 3 avstyrks
därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande uttalande om idrottsrörelsens betydelse i
samhället
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr506,
2. beträffande utredning om den framtida idrottspolitiken
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr510 yrkande 5,
3. beträffande barn- och ungdomsboxning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr505,
4. beträffande inriktningen av statsstödet till idrotten
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Kr512 yrkande 1 i
denna del och 1991/92:Kr516 yrkande 1 i denna del,
5. beträffande idrottens inkomster från spelmarknaden
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Kr512 yrkande 1 i
denna del och 1991/92:Kr516 yrkande 1 i denna del,
res. (s)
6. beträffande redovisning av hur anslaget till
idrottsrörelsen fördelas på manlig och kvinnlig idrott
att riksdagen avslår motion 1991/92:A805 yrkande 33,
7. beträffande idrottsresor
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr511,
8. beträffande medelsanvisningen till Stöd till idrotten
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1991/92:Kr510 yrkande 1 till Stöd till
idrotten för budgetåret 1992/93 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 511 173 000 kr.,
9. beträffande fråga om återställande av det lokala
aktivitetsstödets realvärde
att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr510 yrkande 2,
10. beträffande specialdestinering av medel till flickors
och kvinnors idrottsutövande
att riksdagen avslår motion 1991/92:A805 yrkande 34,
11. beträffande stimulansbidrag för att stödja
ridverksamheten för barn och ungdom
att riksdagen avslår motion 1991/92:So270 yrkande 5,
12. beträffande stöd till idrotten från AB Tipstjänsts
överskott
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Kr510 yrkande 3
godkänner det förslag som innefattas i vad som anförs i
propositionen.
Stockholm den 27 februari 1992
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Jan-Erik
Wikström (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Maja Bäckström (s),
Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s),
Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds),
Anne Sörensen (nyd), Ingegerd Sahlström (s), Björn Kaaling (s),
Stig Bertilsson (m) och andre vice talman Christer Eirefelt
(fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Idrottens inkomster från spelmarknaden (mom. 5)
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders
Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Vad avser" och slutar med "denna del" bort ha följande
lydelse:
Vad avser -- = utskottet 3 rader -- i samhället. I anslutning
härtill vill utskottet anföra följande. Utskottet delar den
uppfattning som framförts av motionärerna bakom motion Kr512 om
vikten av att idrotten i det väsentliga får sina anslag genom
beslut av riksdagen. Idrottsrörelsen, som är så viktig i det
svenska samhället, skall enligt utskottets mening inte ha sin
verksamhet grundad på och beroende av svenska folkets spelvanor.
Denna princip måste ligga till grund för övervägandena om
möjligheten av tillskott till idrottsrörelsen av medel från
olika spel. Vad utskottet anfört härom bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Detta innebär samtidigt att
utskottet avstyrker motion Kr516 yrkande 1 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande idrottens inkomster från spelmarknaden
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Kr512
yrkande 1 i denna del och med avslag på motion
1991/92:Kr516 yrkande 1 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om idrottens
beroende av inkomster från spel,
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 2
Utskottet 3
Inledning 3
Vissa allmänna idrottsfrågor, m.m. 4
Inriktningen av statens stöd till idrotten 7
Anslags- och andra resursfrågor 10
Stöd till idrotten (I 5) 10
AB Tipstjänst 11
Hemställan 12
Reservation 13
Idrottens inkomster från spelmarknaden (s) 13