I betänkandet behandlas proposition 1990/91:200 om statsrådens
arvoden och en motion som har väckts med anledning av
propositionen. På grundval av den s.k. Rehnberggruppens
rekommendationer har för statstjänstemän m.fl. slutits ramavtal
för tiden den 1 januari 1991--den 31 mars 1993. I betänkandet
lägger utskottet fram förslag om storleken av
riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden för tiden den 1
januari 1992--den 31 mars 1993. Förslaget innebär att arvodena
inte skall höjas enligt de regler som normalt gäller utan att de
skall höjas till de lägre nivåer som följer av ramavtalen.
I betänkandet uttalar utskottet vidare att det finns skäl för
en annan konstruktion för fastställandet av statsrådens arvoden
än den som gäller enligt lagen om statsrådens arvoden m.m.
Enligt utskottet bör regeringen låta utreda frågan och snarast
återkomma till riksdagen med förslag i ämnet. Utskottet föreslår
ett tillkännagivande med denna innebörd.
Till betänkandet har fogats fyra reservationer, två särskilda
yttranden och en meningsyttring av suppleant.
Propositionen
I proposition 1990/91:200 föreslår regeringen riksdagen att
besluta om de åtgärder som behövs mot bakgrund av vad som anförs
i propositionen.
Motionen
I motion 1990/91:K98 av Jan Bergqvist m.fl. (s) yrkas att
riksdagen beslutar att riksdagsledamöternas arvoden även efter
år 1991 i alla delar skall följa de riktlinjer som lagts fast av
Rehnberggruppen.
Utskottet
Bakgrund
År 1984 godkände riksdagen ett förslag från regeringen om
inrättande av en särskild nämnd -- statsrådslönenämnden -- vars
uppgift var att besluta om statsrådens arvoden och övriga
förmåner (prop. 1984/85:17, KU12, rskr. 40). Till grund för
regeringens förslag låg ett betänkande från
statsrådslönekommittén (Ds C 1984:8). Kommittén föreslog även
riktlinjer för arvodesnivån. Statsministerns arvode borde enligt
riktlinjerna fastställas till det högsta löneplansbeloppet jämte
35% därav. För övriga statsråd borde arvodet bestämmas till
samma löneplansbelopp jämte 25% därav. Vid ärendets behandling
i riksdagen uttalade utskottet att riktlinjerna var väl avvägda.
I lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens
ledamöter finns bestämmelser om förmåner till
riksdagsledamöterna. Enligt 3§ första stycket betalas
ledamotsarvode med ett belopp för månad som motsvarar den
genomsnittliga lönen för tjänster som byråchefer vid statliga
myndigheter och som rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd. I
bestämmelsen sägs vidare att riksdagens förvaltningskontor
årligen beräknar arvodet för tiden den 1 oktober--den 30
september.
Fr.o.m. den 1 januari 1989 var månadsarvodena för
statsministern 43200 kr. och för övriga statsråd 40000 kr.
Den 27 mars 1990 beslutade statsrådslönenämnden att arvodena
räknat fr.o.m. den 1 januari 1990 skulle höjas till 46500 kr.
för statsministern och till 43000 kr. för övriga statsråd.
Således höjdes statsministerns arvode med 3300 kr. eller
7,63% och övriga statsråds arvoden med 3000 kr. eller
7,5%. Därefter och fram till dess att statsrådens arvoden
lagreglerades med verkan från den 1 juli 1991 förändrades inte
statsrådsarvodena.
Den 1 oktober 1989 höjdes arvodet för riksdagsledamöterna från
20153 kr. med 944 kr. (4,68%) till 21097 kr. Den 1 januari
1990 höjdes arvodet med 528 kr. (2,5%) till 21625 kr. De två
höjningarna utgjorde sammanlagt 1 472 kr. eller 7,3% av
20153 kr.
I september 1990 var ledamotsarvodet således 21625 kr. Vid
en tillämpning av lagen om ersättning m.m. till riksdagens
ledamöter skulle det ha höjts med 3955 kr. till 25580 kr.
fr.o.m. den 1 oktober 1990. Arvodet skulle efter den 1 oktober
1991 ha uppgått till 26200 kr. På förslag av riksdagens
förvaltningskontor har riksdagen emellertid beslutat om
oförändrade arvoden för tiden den 1 oktober 1990--den 31
december 1991. Den 12 december 1990 stiftade riksdagen nämligen
lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen
(1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter (förs.
1990/91:11, KU18, rskr. 88). Enligt denna särskilda lag skall
för tiden den 1 oktober 1990--den 31 december 1991 i stället för
3 § första stycket lagen om ersättning m.m. till riksdagens
ledamöter gälla att ledamotsarvodet skall uppgå till ett belopp
för månad som motsvarar ledamotsarvodet för september 1990,
21625 kr.
I detta sammanhang tog riksdagen även ställning till en motion
som väckts av Anders Björck (m). I motionen yrkades att
riksdagen hos regeringen skulle begära en utredning syftande
till att statsrådens arvoden skulle bestämmas med utgångspunkt
från riksdagsmännens arvoden.
Vid behandlingen av motionen konstaterade utskottet att olika
principer gällde för fastställandet av arvoden för
riksdagsledamöterna och för statsråden och att som enda undantag
gällde att talmannens arvode skulle motsvara arvodet för
statsministern. Utskottet uttalade att starka skäl talade för
att en samordning sker mellan fastställande av arvoden för
statsråd och för riksdagsledamöter. Enligt utskottet kunde det
också resas principiella invändningar mot att en regeringen
underställd myndighet -- statsrådslönenämnden -- bestämmer
statsrådens arvoden. Hur kopplingen skall ske mellan statsrådens
arvoden och riksdagsmännens arvoden borde enligt utskottet vara
en gemensam angelägenhet för riksdag och regering.
Riksdagsmannaarvodet borde därvid tjäna som utgångspunkt.
Utskottet förordade att frågan om en sådan samordning, som
förutsätter att systemet med en automatisk uppräkning bibehålls,
prövades snarast möjligt.
Vad utskottet hade anfört gav riksdagen som sin mening
riksdagens förvaltningskontor och regeringen till känna (rskr.
1990/91:88).
Regeringen tog upp riksdagens tillkännagivande i proposition
1990/91:170 som i övrigt gällde lagstiftning om sjukavdrag för
statsråden m.m. Regeringen anförde att den hade ansett det vara
av stort värde att ha en ordning som innebär att regeringen inte
själv bestämmer sina arvoden. Enligt regeringens bedömning borde
man också i fortsättningen ha en ordning med den innebörden. En
konsekvens härav var enligt regeringen att den inte heller för
framtiden ansåg sig böra redovisa någon uppfattning om på vilka
grunder statsrådens arvoden bör fastställas. Riksdagens
skrivelse föranledde därför ingen ytterligare åtgärd från
regeringens sida.
Med anledning av propositionen i denna del väcktes två
motioner -- den ena av Anders Björck m.fl. (m) och den andra av
Bertil Fiskesjö m.fl. (c). I motionerna förespråkades en
samordning av arvodena till riksdagsledmöterna och statsråden.
Vid behandlingen av ärendet konstaterade utskottet att
statsrådsarvodet uppgick till 43000 kr. per månad eller
198,8% av riksdagsledamotsarvodet och att statsministerns
arvode uppgick till 46500 kr. eller 215% av
riksdagsledamotsarvodet.
I sin bedömning uttalade utskottet att det inte fanns skäl att
ändra relationerna mellan statsrådens och riksdagsledamöternas
arvoden. Procentsatsen 198,8 borde dock jämkas till 198%.
Utskottet uttalade att den samordning som utskottet tidigare
uttalat sig för borde ske genom en lagreglering som knyter
statsrådsarvodet till arvodet för riksdagsledamöter.
Utskottet lade på grundval av dessa överväganden fram förslag
till sådan lagstiftning. Enligt förslaget skall arvoden till
statsråden betalas månadsvis med ett belopp som motsvarar 198%
av det arvode som betalas till ledamöter av riksdagen.
Statsministerns arvode skall dock uppgå till 215% av
ledamotsarvodet. Arvodet skall avrundas till närmaste hela
krontal. Den nya ordningen föreslogs gälla från den 1 juli 1991.
Utskottet föreslog också att riksdagen som sin mening skulle
ge regeringen till känna att statsrådslönenämnden borde
avvecklas.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag
(1990/91:KU48, rskr. 361, SFS 1991:832).
Stabiliseringsavtal på arbetsmarknaden m.m.
Regeringens särskilda förhandlingsgrupp, den s.k.
Rehnberggruppen, föreslog den 20 december 1990 ett
stabiliseringsavtal för hela arbetsmarknaden för tiden fram
t.o.m. mars 1993. Förslaget innebär för hela avtalsperioden
lönehöjningar på i genomsnitt 4,3% på hela arbetsmarknaden.
På grundval av Rehnberggruppens rekommendationer har statens
arbetsgivarverk och arbetstagarorganisationerna den 15 mars 1991
slutit ramavtal om löner m.m. för statstjänstemän m.fl. för
tiden den 1 januari 1991--den 31 mars 1993. Ramavtalen gäller
för de statstjänstemän som anges i 3 § första stycket lagen om
ersättning m.m. till riksdagens ledamöter.
Enligt ramavtalen utges för individuella löner den 1 januari
1991 ett icke nivåhöjande utrymme om 1,15% såsom en generell
lönehöjning räknat på månadslön. Fr.o.m. den 1 juli 1991 höjs
månadslönen vid heltidsanställning med vissa krontal för
arbetstagare som har lägre månadslön än 14200 kr.
Fr.o.m. den 1 april 1992 står till de lokala parternas
förfogande ett löneutrymme som skall fördelas i lönesystemen.
Utrymmet beräknas individuellt motsvarande 3% på medlemmarnas
månadslöner den 31 mars 1992 inkl. lönetillägg utom sådana
lönetillägg som är en funktion av månadslönen, dock lägst 426
kr. vid heltidsanställning. För anställda med individuell lön
beräknas vidare ett icke nivåhöjande utrymme på grundval av
statistik och beräkningsteknik som parterna skall utveckla i
enlighet med vad som närmare anges i avtalet. Utrymmet fördelas
per den 1 april 1992. Efter lönerevisionen skall en anställd ha
erhållit en höjning av månadslönen med minst 320 kr. vid
heltidsanställning.
I sammanhanget skall nämnas att de berörda statstjänstemännen
till följd av avtal den 15 mars 1991 om slutlig reglering av
tidigare träffat ramavtal om löner för åren 1989--1990 har
erhållit en prisutvecklingsgaranti om 1,2% från den 1 oktober
1990.
Propositionen
I propositionen anförs att regeringen ser det som en självklar
förutsättning för en effektiv stabiliseringspolitik att den av
regeringen förordnade särskilda förhandlingsgruppens
rekommendationer i alla delar följs. Det innebär enligt
propositionen bl.a. att några lönehöjningar per den 1 januari
1992 inte är avsedda. Enligt propositionen bör detta självfallet
också gälla arvodena till riksdagens ledamöter och till
statsråden.
I propositionen konstateras att det ankommer på riksdagen att
besluta om arvodena åt riksdagsledamöterna för tid efter den 31
december 1991. För det fall riksdagen inte förlänger
giltighetstiden för lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa
bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till
riksdagens ledamöter förklarar regeringen att den för sin del
vill att statsrådens arvoden under alla omständigheter också för
tid efter den 31 december 1991 bestäms i enlighet med
förhandlingsgruppens riktlinjer.
Enligt propositionen bör det vara riksdagen som utformar den
lagstiftning i ämnet som behövs.
Motionen
Motionärerna erinrar om att Rehnberggruppens rekommendationer
ännu inte var helt utarbetade när riksdagen fattade sitt beslut
i december 1990 om oförändrade arvoden för riksdagens ledamöter.
Motionärerna anför att löntagarorganisationer som omfattar ca
80% av landets löntagare har träffat löneavtal som följer de
riktlinjer som Rehnberggruppen har förordat och att det är av
yttersta vikt att resterande delar av arbetsmarknaden ansluter
sig till stabiliseringsavtalet. Motionärerna begär därför att
riksdagsledamöternas arvoden även efter utgången av år 1991
skall följa de riktlinjer som Rehnberggruppen har lagt fast.
Yttrande från riksdagens förvaltningsstyrelse
Utskottet har från riksdagens förvaltningsstyrelse inhämtat
ett yttrande över propositionen och motionen. I sitt yttrande
konstaterar styrelsen att en återställelse av arvodet från den 1
januari 1992 till jämförelsegruppens nuvarande nivå skulle
innebära en höjning av ledamöternas arvoden med 4575
kr./månad. Styrelsen anser att det finns skäl att bibehålla den
ursprungliga lagens konstruktion vid fastställande av
ledamöternas arvoden. Med hänsyn till Rehnberggruppens
riktlinjer anser styrelsen dock att en återgång till
bestämmelsen i 3§ första stycket ersättningslagen inte bör ske
vid årsskiftet 1991-1992.
Styrelsen anför att den emellertid anser det rimligt att
ledamöternas arvoden fr.o.m. den 1 januari 1992 uppräknas med de
belopp som jämförelsegruppen dels erhållit fr.o.m. den 1 oktober
1990 resp. den 1 januari 1991 enligt avtal under våren 1991,
dels kommer att erhålla under 1992. Detta motsvarar enligt
styrelsen de avtalade generella lönejusteringar som
Rehnberggruppen haft som förutsättning för sitt arbete eller
själv medverkat till för nämnda period. Styrelsen anför att
skillnaden till jämförelsegruppen vid en sådan uppläggning inte
skulle bli större än vad som gällde i september 1990, dvs. ca
4000 kr.
Enligt styrelsen innebär detta förslag sålunda att arvodena
räknas upp med 605 kr. per månad fr.o.m. den 1 januari 1992. För
tiden fr.o.m. den 1 april 1992 bör arvodet enligt styrelsen
räknas upp med ytterligare lägst 320 kr. per månad. Detta belopp
är enligt de centrala avtalen ett minimibelopp för
heltidstjänstgörande statstjänstemän. Styrelsen konstaterar att
jämförelsegruppens höjning alltså kan bli högre än så, men att
det exakta beloppet inte torde framgå förrän statstjänstemännens
lönestatistik är tillgänglig. Styrelsen anser att ledamöterna
bör tillgodoräknas även en sådan eventuell höjning.
Styrelsen anser att detta ställningstagande innebär att syftet
med motionen tillgodoses.
När det gäller statsrådens arvoden anför styrelsen att
fastställande av statsrådens arvoden inte ligger inom styrelsens
beredningsområde. Styrelsen konstaterar att utskottet har
hemställt om styrelsens uppfattning i frågan och uttalar därför
som sin mening att det finns skäl för en annan konstruktion för
fastställande av statsrådens arvoden än den nu gällande.
I sitt yttrande tar styrelsen även upp utformningen av 3§
första stycket ersättningslagen. Där föreskrivs att
jämförelsegruppen vid fastställande av riksdagsledamöternas
arvode skall vara byråchefer vid statliga myndigheter, rådmän,
hovrättsråd och kammarrättsråd. Styrelsen anför att det finns
skäl att ta bort byråcheferna från jämförelsegruppen. Den tid
som åtgår för att få en korrekt statistik över byråchefernas
löneutveckling försvårar nämligen enligt styrelsen väsentligt
förvaltningskontorets möjligheter att i tid få fram erforderligt
beräkningsunderlag. Styrelsen anför vidare att
tjänstebenämningen byråchef alltmer ersätts av
funktionsorienterade benämningar av typ ekonomichef,
informationschef etc. Styrelsen konstaterar att en sådan ändring
förutsätter en justering i ersättningslagen.
Utskottets bedömning
Utskottet tar först upp frågan om jämförelsegruppens
sammansättning. På de skäl som styrelsen har anfört finner
utskottet att byråchefer vid statliga myndigheter inte längre
bör vara med i jämförelsegruppen. I bilaga 1 till detta
betänkande lägger utskottet fram det förslag till ändring i 3§
ersättningslagen som föranleds härav.
Som förvaltningsstyrelsen har anfört finns det skäl att
behålla den konstruktion för fastställande av
riksdagsledmöternas arvode som finns i ersättningslagen.
Utskottet delar emellertid styrelsens uppfattning att en
återgång till 3§ första stycket ersättningslagen inte bör ske
vid årsskiftet 1991-1992 med hänsyn till Rehnberggruppens
rekommendationer. En anpassning bör i stället ske till de
centrala avtal som har träffats på grundval av
rekommendationerna. I likhet med förvaltningsstyrelsen anser
utskottet därför att det är rimligt att ledamotsarvodena
fr.o.m. den 1 januari 1992 räknas upp med de belopp som
jämförelsegruppen dels erhållit fr.o.m. den 1 oktober 1990 resp.
den 1 januari 1991 enligt under våren 1991 träffade avtal, dels
kommer att erhålla under 1992. Som styrelsen anför motsvarar
detta de avtalade generella lönejusteringar som Rehnberggruppen
haft som förutsättning för sitt arbete eller själv medverkat
till för perioden.
Jämförelsegruppen fick sina löner höjda fr.o.m. den 1 oktober
1990 med 1,2% och fr.o.m. den 1 januari 1991 med 1,15%.
Enligt uppgift från förvaltningskontoret var medellönen för
jämförelsegruppen före dessa höjningar 25595 kr. Efter en
höjning med 1,2% eller 307 kr. uppgår medellönen till 25902
kr. Efter en höjning av detta belopp med 1,15% eller 298 kr.
uppgår medellönen till 26200 kr. De två höjningarna utgör
sammanlagt 605 kr.
I likhet med förvaltningsstyrelsen finner utskottet således
att ledamotsarvodena bör räknas upp med 605 kr. per månad
fr.o.m. den 1 januari 1992. Från den dagen bör ledamotsarvodet
följaktligen uppgå till 22230 kr.
Enligt de avtal som slutits i enlighet med Rehnberggruppens
rekommendationer står fr.o.m. den 1 april 1992 till de lokala
parternas förfogande ett löneutrymme som skall fördelas i
lönesystemen. Enligt avtalen kommer lönerna för
heltidstjänstgörande statstjänstemän fr.o.m. den dagen att höjas
med minst 320 kr. För jämförelsegruppen liksom för andra
kategorier av statstjänstemän kan höjningen bli högre än så.
Utskottet anser i likhet med förvaltningsstyrelsen att
ledamöterna bör tillgodoräknas den höjning som jämförelsegruppen
kommer att få.
Ledamotsarvodet om 22 230 kr. bör således fr.o.m. den 1 april
1992 höjas med ett belopp som motsvarar den genomsnittliga
höjning av månadslönen som kan tillkomma jämförelsegruppen
fr.o.m. den dagen.
Med det anförda tillgodoses syftet med proposition 1990/91:200
i denna del och motion 1990/91:K98.
Utskottet lägger i bilaga 2 till detta betänkande fram det
förslag till lagstiftning som föranleds av vad utskottet nu har
förordat.
De höjningar av ledamotsarvodena som utskottet har förordat
innebär på grund av bestämmelserna i 1§ lagen om arvoden till
statsråden m.m. att arvodena för statsråden också skulle komma
att höjas. Enligt den paragrafen är arvodet för statsministern
215% av ledamotsarvodet och arvodet för övriga statsråd 198%
av ledamotsarvodet. Ledamotsarvodet är, som tidigare nämnts, för
närvarande 21625 kr. Statsministerns arvode är därför 46 494
kr. medan övriga statsråds arvoden är 42818 kr.
Den förordade höjningen av ledamotsarvodet fr.o.m. den 1
januari till 22230 kr. skulle med tillämpning av bestämmelsen
innebära att statsministerns arvode höjs med 1301 kr. till
47795 kr. På motsvarande sätt skulle övriga statsråds arvoden
höjas med 1197 kr. till 44015 kr. Bestämmelsen innebär även
att höjningen fr.o.m. den 1 april 1992 för statsrådens del
skulle bli högre än om den bestämdes direkt med utgångspunkt
från då utgående statsrådsarvode.
Utskottet anser att statsrådens arvoden i stället bör anpassas
till de centrala avtal som har träffats på grundval av
Rehnberggruppens rekommendationer. Statsrådens arvoden höjdes
senast den 1 januari 1990. Statsråden bör därför kunna
tillgodoräknas höjningarna om först 1,2% och därefter 1,15%,
vilka motsvarar de avtalade generella lönejusteringar som
Rehnberggruppen utgått ifrån eller själv medverkat till.
Utskottet anser att dessa höjningar av statsrådsarvodena bör ske
samtidigt fr.o.m. den 1 januari 1992. Det innebär att fr.o.m.
den dagen bör arvodena höjas för statsministern med 1099 kr.
till 47593 kr. och för övriga statsråd med 1012 kr. till
43830 kr.
Utskottet anser vidare att statsråden fr.o.m. den 1 april 1992
även bör få samma höjning av sina arvoden som kan komma
jämförelsegruppen till del fr.o.m. den dagen.
Vad utskottet nu har anfört innebär att statsrådens arvoden
bör regleras genom särskild lagstiftning som för tiden den 1
januari 1992--den 31 mars 1993 skall gälla i stället för 1 §
lagen om arvoden till statsråden m.m. Härigenom tillgodoses
syftet med proposition 1990/91:200 i denna del.
Utskottet lägger i bilaga 3 fram förslag till lagstiftning
i enlighet med det anförda.
Utskottet anser i likhet med förvaltningsstyrelsen att det
finns skäl för en annan konstruktion för fastställandet av
statsrådens arvoden än den som gäller enligt lagen om arvoden
till statsråden m.m. Det får ankomma på regeringen att låta
utreda frågan och snarast återkomma med förslag i ämnet till
riksdagen. Vad utskottet nu har uttalat bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande jämförelsegruppens sammansättning
att riksdagen antar utskottets i bilaga 1 framlagda
förslag till lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning
m.m. till riksdagens ledamöter,
2. beträffande riksdagsledamöternas arvoden
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:200 i
motsvarande del och motion 1990/91:K98 antar utskottets i
bilaga 2 framlagda förslag till lag om avvikelser från vissa
bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till
riksdagens ledamöter,
res. 1 (m, fp)
3. beträffande statsrådens arvoden
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:200 i
motsvarande del antar utskottets i bilaga 3 framlagda
förslag till lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen
(1991:359) om arvoden till statsråden m.m.,
res. 2 (m)
res. 3 (fp) - motiv.
men. (v)
4. beträffande konstruktionen för bestämmandet av
statsrådens arvoden
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
res. 4 (m, fp, c, kds)
Stockholm den 3 december 1991
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil
Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Ylva
Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Sören Lekberg (s),
Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Inger René (m),
Lisbeth Staaf-Igelström (s), Henrik S Järrel (m), Elvy
Söderström (s), Björn von der Esch (m) och Odd Engström (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Riksdagsledamöternas arvoden (mom. 2)
Birger Hagård (m), Ylva Annerstedt (fp), Inger René (m),
Henrik S Järrel (m) och Björn von der Esch (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Som förvaltningsstyrelsen har" och på s. 7 slutar med "nu
har förordat" bort ha följande lydelse:
Riksdagens beslut i december 1990 om oförändrade arvoden till
riksdagens ledamöter utgjorde enligt vad som sägs i beslutet en
tillfällig, av särskilda skäl orsakad avvikelse från de
principer som annars gäller för bestämmandet av arvodena för
riksdagens ledamöter. Utskottet anser inte att det finns skäl
att för ytterligare tid frångå dessa principer. Det innebär att
ledamotsarvodet fr.o.m. den 1 januari 1992 bör utgå enligt
huvudregeln och sålunda uppgå till 26200 kr. per månad.
Utskottet avstyrker följaktligen proposition 1990/91:200 i denna
del och motion 1990/91:K98.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande riksdagsledamöternas arvoden
att riksdagen avslår proposition 1990/91:200 i motsvarande del
och motion 1990/91:K98.
2. Statsrådens arvoden (mom. 3)
Birger Hagård, Inger René, Henrik S Järrel och Björn von der
Esch (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "De höjningar av" och på s. 8 slutar med "med det anförda"
bort ha följande lydelse:
Riksdagen beslutade våren 1991 att statsrådens arvoden skulle
knytas till riksdagsledamöternas arvoden. Det finns enligt
utskottets mening inget skäl att nu riva upp detta beslut.
Utskottet avstyrker därför proposition 1990/91:200 i denna del.
dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande statsrådens arvoden
att riksdagen avslår proposition 1990/91:200 i motsvarande
del.
3. Statsrådens arvoden (mom. 3 - motiveringen)
Ylva Annerstedt (fp) anser att den del av utskottets yttrande
på s. 7 som börjar med "De höjningar av" och slutar med "då
utgående statsrådsarvode" bort ha följande lydelse:
De höjningar av ledamotsarvodena som utskottet har förordat
innebär på grund av bestämmelserna i 1 § lagen om arvoden till
statsråden m.m. att statsrådsarvodena skulle komma att höjas med
nära nog det dubbla. Med hänsyn till den höjning av
statsrådsarvodena som gjordes år 1990 finner utskottet att en så
stor höjning av statsrådens arvoden nu inte bör ske.
4. Konstruktionen för bestämmandet av statsrådens arvoden
(mom.4)
Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Ylva Annerstedt (fp),
Ingvar Svensson (kds), Inger René (m), Henrik S Järrel (m) och
Björn von der Esch (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Utskottet anser i" och slutar med "regeringen till känna"
bort utgå,
dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort utgå.
Särskilda yttranden
1. Bestämmandet av arvodena för riksdagsledamöter och statsråd
Bertil Fiskesjö (c) och Ingvar Svensson (kds) anför:
De principer som bör gälla för bestämmandet av
riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden har enligt vår
mening på ett riktigt sätt kommit till uttryck i lagen om
ersättning m.m. till riksdagens ledamöter och lagen om arvoden
till statsråden m.m. Det är olyckligt att utvecklingen nu har
lett till att denna lagstiftning måste ersättas med provisorier
av det slag som föreslås i detta betänkande.
2. Bestämmandet av arvodena för riksdagsledamöter och statsråd
Harriet Colliander (nyd) anför:
Svenska riksdagsmän och statsråd skall enligt Ny Demokratis
uppfattning ha löner som motsvarar de krav som med all rätt
ställs på deras prestationer, kunskaper, ansvar och omdöme. I
dag är dessa löner för låga.
Men även om det vore rätt i sak att höja lönerna är det
alldeles fel tid att göra det nu. Det är kris i Sverige och
krisen har till största delen förorsakats av statsråd och
riksdagsmän om än i annan tappning än dagens.
Politikernas löner, arvoden, traktamenten, extralöner och
pensioner bör utredas. Målet för en sådan utredning bör enligt
Ny Demokratis uppfattning vara att riksdagsmannen och statsrådet
skall ha en öppet redovisad lön för det arbete som utförs för
den statliga arbetsgivaren. Principen bör vara en
arbetsgivare--ett arbete--en lön.
Meningsyttring av suppleant (mom. 3)
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Johan Lönnroth anför:
Enligt min mening borde den del av utskottets yttrande som på
s.7 börjar med "De höjningar av" och på s. 8 slutar med "med
det anförda" ha följande lydelse:
De höjningar av ledamotsarvodena som utskottet har förordat
innebär på grund av bestämmelserna i 1 § lagen om arvoden till
statsråden m.m. att statsrådsarvodena skulle komma att höjas med
nära nog det dubbla. Statsråden har emellertid år 1990 fått en
höjning av sina arvoden med 3 000 kr. Utskottet anser därför att
statsrådsarvodena bör ligga kvar på nuvarande nivå under den tid
som Rehnberggruppens riktlinjer avser.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
mom.3 borde ha hemställt:
3. beträffande statsrådens arvoden
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:200 i
motsvarande del antar av suppleant från vänsterpartiet i
bilaga 4 framlagt lagförslag.
Av utskottet framlagt
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till
riksdagens ledamöter
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1988:589) om ersättning
m.m. till riksdagens ledamöter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Ledamotsarvode betalas med ett belopp för månad som motsvarar
den genomsnittliga lönen för tjänster som byråchefer vid
statliga myndigheter och som rådmän, hovrättsråd och
kammarrättsråd. Riksdagens förvaltningskontor beräknar årligen
arvodet för tiden den 1 oktober--den 30 september.
Ledamotsarvode betalas med ett belopp för månad som motsvarar
den genomsnittliga lönen för tjänster som rådmän, hovrättsråd
och kammarrättsråd. Riksdagens förvaltningskontor beräknar
årligen arvodet för tiden den 1 oktober--den 30 september.
Talmannen erhåller ett arvode som motsvarar lönen till
statsministern.
Vid tillämpning av lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
arvodet anses som inkomst av anställning och ledamot anses som
arbetstagare.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Av utskottet framlagt
Förslag till
Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589)
om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs följande.
1 § För tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993 skall i
stället för bestämmelserna om ledamotsarvode i 3 § första
stycket lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens
ledamöter gälla vad som föreskrivs i 2 och 3 §§.
2 § För tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1992 skall
ledamotsarvodet betalas med 22 230 kronor i månaden.
3 § För tiden den 1 april 1992--den 31 mars 1993 skall
ledamotsarvodet enligt 2§ höjas med det belopp som motsvarar
den genomsnittliga höjning av månadslönen som för tid fr.o.m.
den 1 april 1992 kan tillkomma de statstjänstemän som anges i
3§ första stycket lagen (1988:589) om ersättning m.m. till
riksdagens ledamöter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992, då lagen
(1990:1417) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen
(1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skall
upphöra att gälla.
Av utskottet framlagt
Förslag till
Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1991:359)
om arvoden till statsråden m.m.
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs följande.
1 § För tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993 skall i
stället för bestämmelserna om statsrådens arvoden i 1 § lagen
(1991:359) om arvoden till statsråden m.m. gälla vad som
föreskrivs i 2 och 3 §§.
2 § För tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1992 skall
arvodet till statsministern betalas med 47 593 kronor i månaden.
För samma tid skall arvodet till övriga statsråd betalas med
43 830 kronor i månaden.
3 § För tiden den 1 april 1992--den 31 mars 1993 skall
arvodena enligt 2 § höjas med det belopp som motsvarar den
genomsnittliga höjning av månadslönen som för tid fr.o.m. den 1
april 1992 kan tillkomma de statstjänstemän som anges i 3 §
första stycket lagen (1988:589) om ersättning m.m. till
riksdagens ledamöter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Av suppleant från vänsterpartiet framlagt
Förslag till
Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1991:359)
om arvoden till statsråden m.m.
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs följande.
För tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993 skall i stället
för bestämmelserna om statsrådens arvoden i 1 § lagen (1991:359)
om arvoden till statsråden m.m. gälla att statsministerns arvode
skall betalas med 46 494 kronor i månaden och övriga statsråds
arvoden med 42 818 kronor i månaden.