I betänkandet behandlas vissa frågor rörande riksdagens
arbetsformer. Det gäller dels budgetprocessen i riksdagen, dels
utformningen av riksdagens frågestunder. Utskottet föreslår att
ett försök med en tidigareläggning av sista datum för avgivande
av anslagspropositioner förlängs. Vidare föreslår utskottet att
ett pågående försök med ändrade regler för riksdagens
frågestunder förlängs att gälla fram till och med den 31
december 1992. Utskottet avser att återkomma till angivna
spörsmål under nästa riksmöte.
Utskottet
1. Riksdagens budgetprocess
I proposition 1987/88:22 föreslog regeringen ett försök med
delvis nya regler för en sammanhållen budgetbehandling i
riksdagen. Till grund för detta förslag låg
folkstyrelsekommitténs betänkande om folkstyrelsens villkor (SOU
1987:6). Utskottet (KU 1987/88:43) tillstyrkte förslaget, och en
treårig försöksperiod inleddes i och med riksmötet 1988/1989.
Ett motiv bakom försöket var att redan under den allmänna
motionstiden ge riksdagsledamöterna ett underlag för en samlad
bedömning av den ekonomiska politik som regeringen ämnade föra.
Utskottet uttalade i samband därmed att det var önskvärt att
budgetpropositionen gjordes mer fullständig än tidigare.
En annan avsikt med försöket var att pröva möjligheten att
genom tidigareläggning av budgetbehandlingen komma till rätta
med den ojämna arbetsbelastningen under våren och
ärendeanhopningen mot slutet av riksmötet.
En tredje målsättning var att få till stånd en mera samlad
behandling av varje utskottsområde i kammaren.
För att göra det möjligt att uppnå de ovan redovisade
målsättningarna beslöts att anslagspropositioner skulle avlämnas
senast den 25 februari i stället för som tidigare den 10 mars.
En tidsbegränsad bestämmelse om detta infördes i 3 kap. 2 §
riksdagsordningen.
Vidare skulle arbetsplanering för utskott och kammare inriktas
mot att betänkanden över andra budget- och anslagspropositioner
än kompletteringspropositionen skulle behandlas i kammaren före
den 30 april.
Med försöket avsåg man dessutom att skapa möjligheter för
riksdag och regering att i samband med
kompletteringspropositionen vidta de slutliga korrigeringar i
statsbudgeten som den tidigare processen eller förändringar i
det ekonomiska läget kunde ha gett upphov till. För att skapa
förutsättningar för en samlad bedömning i riksdagen av
regeringens ekonomisk-politiska förslag infördes en
tidsbegränsad bestämmelse i 4 kap. 7 § riksdagsordningen om att
kompletteringspropositionen och andra ärenden med
ekonomisk-politiskt syfte inte fick delas mellan två eller flera
utskott.
Utskottet (1989/90:KU19) gjorde hösten 1989 en utvärdering av
utfallet under det första försöksåret. Konstitutionsutskottet
konstaterade att utskotten i allmänhet klarat av att lägga sina
betänkanden över budgetpropositionen före slutet av april, men
att erfarenheterna tydde på att det kunde vara svårt att
upprätthålla målsättningen att även anslagspropositionerna skall
vara slutbehandlade före maj månad. Konstitutionsutskottet
noterade vidare att den föreslagna ordningen med en samlad
behandling av utskottens budgetområden inte kommit till stånd. I
sin bedömning av detta utfall ifrågasatte utskottet vikten av en
samlad behandling av utskottets budgetområden och hänvisade till
att det från kammarens synpunkt kan vara en fördel med en viss
spridning i behandlingen, om man vill undvika en alltför stor
anhopning av ärenden mot slutet av april (1989/90:KU19, s. 4).
Sammanfattningsvis fann dock utskottet vid denna prövning att
erfarenheterna talade för en fortsatt försöksverkamhet.
Utskottet (1989/90:KU36) fann vid en förnyad prövning i maj
1990 att det fanns skäl att fortsätta försöket. I april 1991
uttalade utskottet (1990/1991:KU42) att en utvärdering av
försöket skulle genomföras under 1991/92 års riksmöte. I
avvaktan på denna utvärdering fastställdes för 1991/92 års
riksmöte den sista dagen för anslagspropositionernas avgivande
åter till den 25 februari. Utskottet beslöt att inte förnya
bestämmelsen om att kompletteringspropositionen inte fick delas.
I detta avseende ville utskottet avvakta utvärderingen av
försöksperioden. Riksdagen följde utskottet.
Budgetpropositionsutredningen föreslog i sitt betänkande Ny
budgetproposition (SOU 1990:83) ett alternativ till den
nuvarande budgetprocessen i riksdagen. Alternativet innebar
bl.a. en senareläggning av tidpunkten för budgetpropositionens
överlämnande, att budgetpropositionen skulle vara heltäckande
och att kompletteringspropositionen skulle ersättas av en
skrivelse från regeringen till riksdagen.
Budgetpropositionsutredningens förslag övervägs för närvarande
av den av talmanskonferensen tillsatta riksdagsutredningen.
Denna utredning har tillsatts på förslag av
konstitutionsutskottet (1989/90:KU36) och finansutskottet
(1989/90:FiU39). Utredningen diskuterar bl.a. också effekterna
för budgetarbetet i riksdagen av en omläggning av budgetåret
till att sammanfalla med kalenderåret.
Utskottets kansli har genomfört en utvärdering av
försöksverksamheten. Denna utvärdering kommer att presenteras i
form av en rapport. Riksdagsutredningen förväntas avge sitt
slutbetänkande under nästa riksmöte. I avvaktan härpå föreslår
utskottet, med begagnande av sin initiativrätt, en sådan ändring
av riksdagsordningen att tidsgränsen för avgivande av
anslagspropositioner även under riksmötet 1992/93 sätts till den
25 februari.
2. Riksdagens frågestunder
Spörsmålsinstitutet, dvs. interpellationer och frågor,
regleras i 12 kap. 5 § regeringsformen och i 6 kap.
riksdagsordningen. På grundval av ett delbetänkande från
folkstyrelsekommittén föreslog regeringen i proposition
1984/85:190 ett försök med nya regler för spörsmålsinstitutet.
Utskottet (KU 1984/85:36) tillstyrkte med vissa ändringar denna
framställan. Ett huvudsakligt syfte var att ledamöterna snabbare
skulle få svar i aktuella ämnen.
Försöket innebar dessutom nya regler för antalet tillåtna
anföranden under frågestunden. Detta reglerades genom en
tilläggsbestämmelse (6.2.3) till riksdagsordningen. Före
försöksverksamheten gällde att det första anförandet från varje
talare fick räcka längst tre minuter, det andra längst två
minuter och varje följande anförande längst en minut. De ändrade
reglerna innebar en begränsning av antalet anföranden i
frågedebatterna och en ändring av den tillåtna tiden för varje
anförande. När en fråga besvarades fick det första anförandet
från varje talare räcka längst två minuter. Anföranden fick
därefter räcka längst en minut. Varje talare fick ordet högst
tre gånger. I en reservation (vpk) yrkades avslag på försöket
med ändrade debattregler för frågestunden.
Vid en förnyad prövning av frågeinstitutet fann utskottet (KU
1986/87:14) skäl för vissa förändringar i den aktuella
tilläggsbestämmelsen. Utskottet hade tagit del av kritik
avseende begränsningen av debattiden vilken ansågs inte ge
tillräckligt utrymme för att utveckla en ordentlig
argumentation. Utskottet fann vid en prövning av denna kritik
att det högsta antalet tillåtna anföranden förekommit i endast
omkring en fjärdedel av frågedebatterna under försöksperioden.
En ännu större andel av frågedebatterna hade avslutats utan
annat än statsrådets svar på frågan och frågeställarens replik
på detta. I sin bedömning av utfallet av försöket tog utskottet
också fasta på att ett debattsystem med ett obegränsat antal
repliker i praktiken inte behövde leda till längre debatter.
Frågedebatterna enligt det tidigare systemet, då någon
begränsning i antalet repliker inte gällde, varade
genomsnittligt i sju--åtta minuter. Då detta inte översteg den
maximalt tillåtna taletiden med de i försöket gällande reglerna
fann utskottet att det inte framstod som nödvändigt att
bibehålla begränsningen av antalet anföranden. Antalet
enminutersanföranden föreslogs vara obegränsade under en
försöksperiod.
Utskottet förordade dessutom att det prövades en ordning
enligt vilken det svarande statsrådet redovisar sitt svar på den
väckta frågan och att statsrådet och frågeställaren därefter får
hålla var sitt anförande om två minuter och att varje därpå
följande anförande får räcka längst en minut. På så sätt skulle
säkerställas att statsrådet och frågeställaren kan föra den
egentliga debatten om frågesvaret på samma villkor. I ett
särskilt yttrande (vpk) förespråkades en återgång till de
debattregler som gällde före försöksverksamheten, möjligen med
en begränsning av antalet enminutersrepliker. De nya
debattreglerna trädde i kraft den 1 januari 1987.
I en skrivelse till konstitutionsutskottets kanslichef
redovisade kammarsekreteraren våren 1989 att talmannen
diskuterat erfarenheterna av försöksverksamheten angående
spörsmålsinstitutet med de vice talmännen och
partirepresentanterna i talmanskonferensen. Därvid hade
framkommit att det rådde enighet om att bestämmelserna rörande
interpellationsdebatterna hade funnit sina former och borde
permanentas. När det gällde frågeinstitutet var man enig om att
försöksverksamheten borde fortsätta. Man föreslog bl.a. en
ordning med frågesvar på tisdagar. Vad gäller antalet tillåtna
anföranden föreslogs ingen ändring. Utskottet (1988/89:KU37)
följde den i skrivelsen framförda rekommendationen.
Utskottet (1990/91:KU42) tog våren 1991 åter upp frågan om
utformningen av reglerna för frågestunden. Utskottet hade
uppmärksammats på att reglerna för frågors avgivande och
besvarande kunde behöva en mer villkorlig utformning. Utskottet
föreslog att talmannen skulle ges befogenhet att, om
arbetsförhållandena så krävde, besluta att frågor kunde besvaras
annan dag än tisdag, att inställa frågestund och att ange annan
tidpunkt än fredag kl. 10 för när frågor senast måste inges.
Någon begränsning av antalet tillåtna inlägg föreslogs inte.
Utskottet menade att tilläggsbestämmelse 6.2.3 till
riksdagsordningen borde tidsbegränsas att gälla för 1991/92 års
riksmöte. Riksdagen följde utskottet.
Av ett meddelande från kammarkansliet den 4 maj 1992 framgår
att talmannen i samråd med de vice talmännen och
partirepresentanterna i talmanskonferensen kommit överens om en
ny ordning för frågestunderna. I meddelandet från kammarkansliet
sägs att antalet inlägg i frågedebatterna på senare tid ökat och
att detta inte alltid varit till fördel för debatterna. Med
anledning av detta ville man pröva en ordning innebärande att om
talmannen efter ett antal inlägg finner att något nytt inte
tillförs debatten kan talmannen föreslå att debatten avslutas
efter ytterligare ett inlägg från respektive debattdeltagare.
Detta försök inleddes den 12 maj 1992.
Den av talmännen och partirepresentanterna i
talmanskonferensen föreslagna ordningen med att talmannen kan
föreslå debattdeltagarna att man avbryter debatten bör få prövas
en tid innan eventuella ändringar görs i regelsystemet. Med
hänvisning till detta föreslår utskottet, med begagnande av sin
initiativrätt, att de nuvarande reglerna för frågestunderna
förlängs att gälla t.o.m. den 31 december 1992. En ändring med
denna innebörd bör föras in i tilläggsbestämmelse 6.2.3 till
riksdagsordningen. Utskottet avser att göra en förnyad prövning
av reglerna för frågestunderna under hösten 1992.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riksdagens budgetprocess
att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till ändrad
lydelse av 3 kap. 2 § riksdagsordningen,
2. beträffande frågestund
att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till ändrad
lydelse av tilläggsbestämmelsen 6.2.3 till riksdagsordningen,
3. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till lag om
ändring i riksdagsordningen i den mån det inte omfattas av vad
utskottet tidigare hemställt.
Stockholm den 19 maj 1992
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Birger
Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva
Annerstedt (fp), Sören Lekberg (s), Torgny Larsson (s), Harriet
Colliander (nyd), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s),
Henrik S Järrel (m), Elvy Söderström (s), Jan Bergqvist (s),
Christina Linderholm (c) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Av utskottet framlagt
Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen
Bilaga
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § och tilläggsbestämmelsen
6.2.3 riksdagsordningen1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap. 2 §
Budgetåret börjar den 1 juli. Regeringen skall senast den 10
januari eller, om hinder möter till följd av nyligen inträffat
regeringsskifte, snarast möjligt därefter avlämna proposition
med förslag till statsbudget (budgetproposition) för det närmast
följande budgetåret. Propositionen skall innehålla finansplan
och nationalbudget. Regeringen skall avgiva särskilt förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten
(kompletteringsproposition). Sådant förslag skall om hinder ej
möter avlämnas före utgången av april månad.
Annan proposition angående Annan proposition angående
anslag för det närmast anslag för det närmast
följande budgetåret följande budgetåret
skall avlämnas senast den skall avlämnas senast den
10 mars, såvida regeringen 10 mars, såvida regeringen
icke finner att propositionens icke finner att propositionens
behandling kan uppskjutas till behandling kan uppskjutas till
följande riksmöte. Vid följande riksmöte. Vid
1991/92 års riksmöte 1992/93 års riksmöte
skall dock en sådan skall dock en sådan
proposition avlämnas senast proposition avlämnas senast
den 25 februari. den 25 februari.
Proposition med förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag
eller om sådana riktlinjer för viss statsverksamhet som avses i
9 kap. 7 § regeringsformen bör innehålla uppskattning av
framtida kostnader för det ändamål som förslaget avser. Om
förslag till anslag grundar sig på plan för längre tid än den
för vilken anslaget har beräknats i propositionen, bör planen
redovisas.
1 Riksdagsordningen omtryckt 1992:43.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
6.2.3
Vid 1991/92 års riksmöte Till utgången av år 1992
skall följande tillämpas skall följande tillämpas
i stället för i stället för
tilläggsbestämmelse tilläggsbestämmelse
6.2.2. 6.2.2.
Frågor besvaras vid en frågestund varje tisdag som riksdagen
sammanträder. Vid denna frågestund besvaras frågor som har
ingivits till kammarkansliet senast kl. 10 under fredagen i
föregående vecka.
Om arbetsförhållandena i riksdagen kräver det får talmannen
utan hinder av vad som stadgas i föregående stycke besluta att
frågesvar skall lämnas annan dag än tisdag, att frågestund får
inställas och att frågor för att besvaras kommande vecka skall
inges vid annan tidpunkt än senast kl. 10 fredag. Talmannen får
även besluta att en fråga skall besvaras tillsammans med en
interpellation.
Meddelande om när en fråga skall besvaras skall anslås senast
kl. 14 dagen före sammanträdet och tas upp på
föredragningslistan.
Efter det att statsrådet har lämnat ett frågesvar får det
första anförandet från varje talare räcka längst två minuter och
varje följande anförande längst en minut. När ett statsråd
besvarar en fråga tillsammans med en interpellation tillämpas de
regler om anföranden som gäller för interpellationer.
En fråga som inte besvaras på dag som avses i andra eller
tredje stycket förfaller, om inte den ledamot som ingivit frågan
senast kl. 10 följande fredag meddelar kammarkansliet att frågan
skall kvarstå till nästa frågestund.
Vid frågestund får talmannen utan hinder av
tilläggsbestämmelse 2.15.4 anvisa plats i plenisalen från vilken
talare skall yttra sig.