Konstitutionsutskottets betänkande
1991/92:KU32

Ny kyrkolag


Innehåll

1991/92
KU32

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas propositionen 1991/92:85 Ny
kyrkolag, med undantag för förslag till lag om ändring i lagen
(1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke
tillhör svenska kyrkan, samt fyra följdmotioner. Samtidigt
behandlas en rad motioner från allmänna motionstiden 1992 som
rör kyrkliga frågor. I propositionen läggs fram förslag till en
ny kyrkolag, en lag om införande av kyrkolagen och ytterligare
ett antal lagförslag. I den nya kyrkolagen samlas sådana
lagregler som i princip bara riktar sig till Svenska kyrkan och
dess organ. Den nya kyrkolagen avses ersätta 1686 års kyrkolag
och ytterligare 34 författningar på kyrkans område. I
förhållande till vad som nu gäller innebär förslaget till ny
kyrkolag vissa ändringar i sak bl.a. beträffande de
icke-territoriella församlingarna.
Kyrkomötet har i enlighet med punkt 9 övergångsbestämmelserna
till regeringsformen avgett yttrande över civildepartementets
upprättade förslag till bl.a. kyrkolag och lag om införande av
kyrkolagen.
Den nya kyrkolagen och övriga lagändringar som föreslås i
propositionen avses träda i kraft den 1 januari 1993. De nya
bestämmelserna om val av ledamöter och ersättare i Svenska
kyrkans centralstyrelse skall dock träda i kraft den 1 augusti
1992. Med hänsyn till att de nya reglerna om ärkebiskopsval bör
kunna tillämpas redan vid nästa val av ärkebiskop föreslår
utskottet att även dessa bestämmelser skall träda i kraft den 1
augusti 1992.
Utskottet har i huvudsak tillstyrkt propositionens förslag.
 Till betänkandet har fogats en reservation och en
meningsyttring. Förslaget till kyrkolag har med hänsyn till
omfattningen inte bifogats detta betänkande.

Propositionen

1991/92:85 vari yrkas såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen i den ordning som anges i punkt 9 första
stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen antar 2
kap. och 29 kap. 1--13 §§ i det i propositionen framlagda
förslaget till kyrkolag,
2. att riksdagen i den ordning som anges i punkt 9 första
stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen antar 2 § i
det i propositionen framlagda förslaget till lag om införande av
kyrkolagen,
3. att riksdagen i den ordning som anges i punkt 9 första
stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1982:942) om Svenska kyrkan,
4. att riksdagen antar 1, 3--28 kap., 29 kap. 14--33 §§ och
30--47 kap. i det i propositionen framlagda förslaget till
kyrkolag,
5. att riksdagen antar 1, 3--15 §§ i det i propositionen
framlagda förslaget till lag om införande av kyrkolagen,
6. att riksdagen antar övriga i propositionen framlagda
lagförslag med undantag för förslaget till ändring i lagen
(1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som inte
tillhör svenska kyrkan.
Med vidtagna redaktionella ändringar har under punkterna 2--3
och 5--6 lagförslagen i bilaga 1 angivna lydelse.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen
1991/92:K16 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att begravningslagen SFS 1990:1144 skall inarbetas som
en ny avdelning i kyrkolagen,
1991/92:K17 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
beslutar att avslå regeringens proposition 1991/92:85 om ny
kyrkolag,
1991/92:K18 av Liisa Rulander (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att församlingen erhåller befrielse eller
om detta icke är möjligt uppskov åtminstone till den 31 december
2002 från anslutning till kyrkofonden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kyrkoherdevalet alltid skall
bibehållas inom församlingens beslutsrätt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Finska församlingen i Stockholm
erhåller befrielse från valet av kyrkorådsmedlemmar som skall
förrättas i slutet av år 1992,
1991/92:K19 av Göran Åstrand och Bertil Danielsson (m) vari
yrkas att riksdagen beslutar om ändringar i kyrkolagen i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992
1991/92:K203 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i 2
kap. 2 § regeringsformen och religionsfrihetslagen att den
påtalade motsättningen mellan dessa lagrum undanröjs,
1991/92:K204 av Ulla Tillander och Stina Eliasson (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om redovisning av gällande lagstiftning för
medlemskap i trossamfund,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av förtydligande av
regeringsformens stadgande om positiv och negativ
religionsfrihet så att därav klart framgår att även trossamfund
av folkkyrkokaraktär kan finnas och fungera i landet i enlighet
med sin karaktär.
1991/92:K213 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om relationerna mellan staten och Svenska kyrkan,
1991/92:K214 av Martin Nilsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om ett avskaffande av
statskyrkosystemet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en plan för åtskiljandet.
1991/92:K225 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar upphäva 4 § successionsordningen,
1991/92:K601 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär initiativ i syfte att undanröja
motsättningen mellan 2 kap. 2 § regeringsformen och
religionsfrihetslagen,
1991/92:K608 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att kyrkofondsstyrelsen
skall avskaffas och dess arbetsuppgifter i framtiden lösas på i
motionen föreslaget sätt,
1991/92:K609 av Monica Öhman och Bruno Poromaa (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kyrkorådens sammansättning,
1991/92:K611 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skiljande
av stat--kyrka från den 1 januari 1993,
2. att riksdagen beslutar att de obligatoriska medlemskapen i
svenska statskyrkan upphör enligt vad i motionen anförts om
aktiv handling för medlemskap,
3. att riksdagen hos regeringen begär att en fond eller
stiftelse inrättas för kyrkobyggnader och kyrkomark enligt vad i
motionen anförts om förvaltning av kyrkans egendom,
1991/92:K612 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att upplåtaren bör visa vederbörlig hänsyn
och respekt för gravrättsinnehavarens vilja att själv bestämma
gravvårds utseende,
1991/92:K614 av Gunhild Bolander och Rosa Östh (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om principerna för relationerna mellan kyrkan
och staten,
1991/92:K616 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av fortsatt reformarbete inom
Svenska kyrkan,
1991/92:K718 av Jan-Erik Wikström och Carl-Johan Wilson (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en
parlamentarisk beredning för att klargöra riksdagspartiernas
inställning till de olika modeller som framläggs i utredningen
om Svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden,
1991/92:Jo214 av Jerzy Einhorn (kds) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statens indrivning av avgifter till de
större inom landet förekommande trossamfunden.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Den kyrkliga lagstiftningen är enligt propositionen i vissa
delar ålderdomlig och onödigt splittrad. Det långvariga
utredningsarbetet om förhållandet mellan staten och kyrkan sägs
ha fördröjt en genomgripande översyn av hela det kyrkliga
författningsmaterialet. Visserligen har lagregleringen av
Svenska kyrkan moderniserats i väsentliga delar under det
senaste decenniet. Kvar finns emellertid en hel del lagregler
utöver 1686 års kyrkolag och anslutande författningar som
behöver moderniseras. Det gäller bl.a. regleringen av de icke-
territoriella församlingarna, där den äldsta alltjämt gällande
författningen är från år 1571.
Argumenten för att samla en lagstiftning av den omfattning det
här är fråga om är bl.a. att författningsmaterialet blir
lättillgängligt, överblickbart och därmed också enklare att
använda. Den nya kyrkolagen skall innehålla sådana regler som i
princip riktar sig bara till Svenska kyrkan och dess organ. I
allt väsentligt innebär det att lagen kommer att innehålla
sådana lagregler som kräver kyrkomötets medverkan enligt
punkterna 9 och 10 övergångsbestämmelserna till regeringsformen
samt sådana regler om grunderna för de kyrkliga kommunernas
organisation och verksamhetsformer och deras befogenheter som
kräver lagform enligt punkt 13 övergångsbestämmelserna till
regeringsformen. I den nya kyrkolagen föreslås ingå bl.a. de
bestämmelser som i dag finns i lagen om Svenska kyrkan med
undantag för bestämmelserna om det kyrkliga ämbetet. Mot
bakgrund av att kyrkomötet sedan 1989 haft möjlighet att genom
kyrklig kungörelse meddela föreskrifter om det kyrkliga ämbetet
har dessa bestämmelser inte överförts till den nya kyrkolagen.
Inte heller har bestämmelser om medlemskap tagits med i
kyrkolagsförslaget. I propositionen hänvisas till att
konstitutionsutskottet under senare år vid flera tillfällen
bekräftat att det föreligger en bristande överensstämmelse
mellan religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap och
bestämmelserna om s.k. negativ religionsfrihet i 2 kap. 2 §
regeringsformen. Mot den bakgrunden är det enligt propositionen
inte möjligt att ersätta de nuvarande medlemskapsreglerna med
nya föreskrifter utan att man samtidigt anpassar dem till
bestämmelserna i 2 kap. 2 § regeringsformen. En sådan anpassning
kräver ytterligare överväganden och samtycke av kyrkomötet.
Utanför den föreslagna lagstiftningen ligger också bl.a. lagen
om kyrkofullmäktigeval och begravningslagen. När det gäller
begravningslagstiftningen hänvisas till att kyrkolagen inte bör
innehålla regler som visserligen i stor utsträckning riktar sig
till Svenska kyrkan och dess pastorat men som också riktar sig
till icke-kyrkliga samhällsorgan och som reglerar allmänt
samhälleliga uppgifter.
Den nya kyrkolagen delas in i elva avdelningar och 47 kapitel.
Den första avdelningen består av endast en paragraf, som
innehåller en sammanfattande uppräkning av de centrala
bestämmelser som tagits in i lagen.
I den andra avdelningen har tagits in de grundläggande
bestämmelser om Svenska kyrkan som trossamfund som i dag finns i
lagen om svenska kyrkan.
Den tredje avdelningen innehåller en hänvisning till
religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i Svenska
kyrkan.
Fjärde avdelningen innehåller regler om den kyrkliga
indelningen. I 4 kap. 2 § föreslås en grundläggande föreskrift
om vilka icke-territoriella församlingar som finns inom Svenska
kyrkan. Också bestämmelsen i 4 kap. 4 § andra stycket är ny. Där
slås fast att varje icke-territoriell församling utgör ett
pastorat, vilket överensstämmer med den ordning som redan
gäller. I förhållande till vad som nu gäller innebär förslaget
vidare den förändringen att kyrklig samfällighet ges möjlighet
att också väcka fråga om ändrad församlingsindelning (5 kap. 4
§). Den skyldighet som nu finns för kammarkollegiet att
överlämna vissa ärenden om ändrad pastoratsindelning eller om
samfällighetsbildning till regeringen föreslås falla bort.
Bestämmelsen i 9 kap. 15 § är ny. Enligt denna skall i
indelningsdelegerades arbetsutskott alltid ingå en präst som
ledamot utsedd av domkapitlet. Bestämmelserna i 10 kap. är nya.
Den myndighet som beslutar om indelningsändring eller en
samfällighetsbildning skall fastställa namnet på den kyrkliga
enheten när en ny territoriell församling bildas, vid ändringar
i den territoriella pastoratsindelningen och i
kontraktsindelningen samt när flerpastoratssamfälligheter bildas
eller ändras. I andra fall skall frågor om namn på kyrkliga
enheter prövas av kammarkollegiet.
Den femte avdelningen behandlar den lokala organisationen. I
17 kap. 14 § andra stycket har i överensstämmelse med vad som
gäller för ordförandeskap i kyrkofullmäktige tagits in en
bestämmelse om att ordförandeskapet i direktvalda kyrkoråd och
gemensamma kyrkoråd intill dess kyrkorådet förrättat
ordförandeval skall utövas av den som varit ledamot längst tid.
20 kap. 10 § inehåller en förändring i förhållande till vad som
nu gäller beträffande preskriptionstiden för skadeståndstalan
vid vägrad ansvarsfrihet. Tiden föreslås börja löpa när
fullmäktige eller stämman beslutat vägra ansvarsfrihet.
Sjätte avdelningen innehåller bestämmelser om den regionala
organisationen. Bestämmelsen i 22 kap. 2 § 2 är ny och innebär
att stiftssamfälligheterna får kompetens att främja
församlingsarbete inte bara på teckenspråk, finska och samiska
utan även andra språk. Förslagets 27 kap. 5 § innehåller en ny
bestämmelse i fråga om sammansättningen av domkapitlet i de
stift som har medeltida kyrkor. När domkapitlet i dessa stift
handlägger ärenden som rör domkyrkan skall det utökas med en
lekmannaledamot som skall utses av domkyrkoförsamlingens
kyrkoråd. Vidare föreslås i 27 kap. 7 § en ny bestämmelse i
fråga om behörighetsvilkor för domkapitlets sekreterare att
annan nordisk juristutbildning skall jämställas med svensk jur.
kand.-examen eller juristexamen. Bestämmelsen i 28 kap. 2 § är
också ny. Med stöd av den får ärkebiskopen delegera sina
arbetsuppgifter som stiftschef till biträdande biskopen i
Uppsala stift.
I den sjunde avdelningen Den centrala organisationen tas in
bestämmelser om kyrkomötet, Svenska kyrkans centralstyrelse och
kyrkomötets besvärsnämnd. I förhållande till vad som gäller i
dag föreslås den förändringen att 29 kap. 8 § skall innehålla
att en biskop skall utses som ersättare för ärkebiskopen som
ledamot i Svenska kyrkans centralstyrelse.
Den åttonde avdelningen Biskops- och prästtjänster innehåller
de bestämmelser i prästanställningslagen och de grundläggande
bestämmelser i lagen om offentlig anställning som nu gäller för
dem som har prästtjänster i Svenska kyrkan. Till denna avdelning
(36 kap.) överförs nu gällande bestämmelser om tystnadsplikt i
lagen (1979:926) om tystnadsplikt för präst i svenska kyrkan.
Bestämmelsen i 33 kap. 13 § är ny. Enligt denna får
prästtjänster i nybildat pastorat tillsättas av
indelningsdelegerades arbetsutskott. Genom förslagets 35 kap. 40
§ införs bestämmelser om verkställighetsförbud i fråga om beslut
om löneavdrag som disciplinpåföljd samt om avgångsskyldighet vid
uppnådd pensionsålder i syfte att uppnå full överensstämmelse i
dessa delar med andra statligt reglerade tjänster.
I den nionde avdelningen Kyrkomusiken tas in bestämmelser om
kyrkomusiken i Svenska kyrkan och om kyrkomusiker. Förslaget
innehåller inte någon bestämmelse som ställer upp krav på
medlemskap i Svenska kyrkan som ett allmänt behörighetsvillkor
för anställningar som kyrkomusiker. Bl.a. framhålls att en
författningsreglering i ett sådant avseende skulle kunna
innebära att en kategori anställda lekmän i kyrkokommunerna
skulle komma att särbehandlas på ett inte önskvärt sätt. Det bör
i stället enligt propositionen också i fortsättningen ankomma på
den enskilda kyrkokommunen att bestämma om ett krav på
medlemskap skall ställas upp för den som anställs på en
kyrkomusikertjänst.
Den tionde avdelningen Den kyrkliga egendomen innehåller
bestämmelser om domkyrkor och församlingskyrkor, om
förvaltningen av den kyrkliga jorden samt om kyrkofonden. De
föreslagna bestämmelserna i 38 kap. om församlingskyrkor
motsvaras i dag inte av uttryckliga regler men överensstämmer
med den ordning som tillämpas. I 40 kap. föreslås bestämmelser
med innebörd att ärkebiskopen, stiftsbiskopen eller den biskop
som fullgör stiftsbiskopens uppgifter skall få använda domkyrkan
och andra kyrkor i stiftet för biskopliga ämbetshandlingar.
Präster som tjänstgör i ett pastorat skall för församlingens
gudstjänster och för kyrkliga handlingar som avser någon som
tillhör pastoratet få använda församlingskyrkor och andra kyrkor
i pastoratet. I andra fall krävs enligt förslaget i
överensstämmelse med vad som gäller i dag medgivande till
upplåtelsen av församlingens kyrkoråd. I förslagets 40 kap. 3 §
har utelämnats nuvarande bestämmelse att kyrka inte får upplåtas
för något ändamål som är oförenligt med Svenska kyrkans ordning.
Skälet är att Svenska kyrkans gudstjänstrum numera av
ekumenisk gästfrihet vid behov upplåts också för andra kristna
trossamfunds gudstjänster och kyrkliga handlingar. I 41 kap. om
förvaltningen av kyrklig jord har föreslagits den förändringen i
förhållande till vad som gäller i dag att egendomsnämnden i
stället för kammarkollegium skall företräda kyrklig jord i
ärenden som rör upplåtelse av rätt till vattenkraft.
Bestämmelserna om kyrkofonden i 42 kap. föreslås -- i motsats
till vad som gäller i dag -- bli tillämpliga på de
icke-territoriella pastoraten med undantag för Hovförsamlingen.
I kapitlets 21 § har tagits in en bestämmelse om att
stiftsbidrag också skall kunna beviljas för betalning av
lönekostnader för sekreterare till biträdande biskopen i Uppsala
stift.
I den elfte avdelningen De kyrkliga valen tas in bestämmelser
om val av stiftsfullmäktige, val av ledamöter i domkapitel,
biskopsval och kyrkomötesval samt föreskrifter om proportionellt
valsätt vid kyrkliga val. Däremot hålls föreskrifter om val av
kyrkofullmäktige och direktvalda kyrkoråd utanför kyrkolagen. I
45 kap. om biskopsval föreslås vissa ändringar i förhållande
till nuvarande regler. 2 § innehåller en förändring som innebär
att stiftsstyrelsens ledamöter skall ingå i valkorporationen
tillsammans med domkapitlets ledamöter. Vidare skall samtliga
innehavare av prästtjänster i pastorat i stiftet och i
stiftssamfälligheten samt vikarier på sådana tjänster ha
rösträtt vid valet. Däremot skall inte längre präster som är
föreståndare för diakonianstalt i stiftet ha rösträtt.
Bestämmelserna om val av lekmannaelektorer vid biskopsval
föreslås ändrade på så sätt att utöver vad som nu gäller skall
de pastorat där pastorsadjunkter placerats utse elektorer till
motsvarande antal. Vidare skall inom varje kontrakt det pastorat
som har det största antalet röstberättigade kyrkomedlemmar utse
elektorer till det antal som motsvarar antalet
kontraktsadjunkter i kontraktet. Beträffande biskopsvalen
föreslås slutligen att röstvärdena ändras så att röstvärdena i
fråga om Uppsala stift ändras till fyra, två och ett från sex,
tre och två. I 46 kap. 9 § har föreslagits den förändringen att
det för ledamöter i kyrkomötet skall utses lika många ersättare,
dock minst fyra ersättare i varje stift. I dag gäller att det
dubbla antalet ersättare skall utses. En annan förändring
föreslås i kapitlets 25 §. Valet av ledamöter av kyrkomötet och
deras ersättare skall kunna ske i ett sammanhang också då valet
är proportionellt.
Genom lag om införande av kyrkolagen föreslås förutom 1686 års
kyrkolag ytterligare 34 författningar bli upphävda. Vidare
föreslås en rad övergångsbestämmelser som till väsentlig del rör
de icke-territoriella församlingarna.
En ny lag om proportionellt valsätt föreslås ersätta 1955 års
lag om proportionellt valsätt. Den nya lagen avses omfatta
förutom proportionella val inom kommunfullmäktige, kommunala
indelningsdelegerade och landstingsfullmäktige också
uttryckligen sådana val inom kommunförbunds fullmäktige och bli
tillämplig på styrelsen eller någon annan nämnd i en kommun
eller landsting.
I en ny lag om medlemskap i icke-territoriella församlingar
föreslås föreskrifter bl.a. om medlemskap i dessa församlingar
och om deras upptagningsområden. Enligt förslaget är det i
överensstämmelse med vad som gäller i dag skattemyndigheten där
personen är folkbokförd som prövar frågor om medlemskap i en
icke-territoriell församling och som registrerar medlemskapet.
De övriga 17 lagförslagen avser i huvudsak konsekvensändringar
med anledning av den nya kyrkolagen. Lagen om Svenska kyrkan
föreslås bli upphävd i de delar som inte avser föreskrifter om
kyrkliga ämbetet. De återstående föreskrifterna 12--17 §§ avses
bli upphävda när kyrkomötet har meddelat motsvarande
föreskrifter i kyrklig kungörelse.

Utskottet

Stat--kyrka-frågan
Motionerna
I motion 1991/92:K17 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att
propositionen avslås. Motionärerna hänvisar till att det
understrukits i propositionen att ett samlat lagverk om Svenska
kyrkan är ägnat att framhäva kyrkans identitet som ett i
väsentliga avseenden självständigt trossamfund, men vars
organisation och verksamhet är reglerad av staten. Detta
uttalande tolkas av motionärerna så att regeringen vill lagfästa
fast kyrkan i ett fortsatt statligt kyrkoverk.
Frågorna om relationerna mellan stat och kyrka tas upp i en
rad motioner från allmänna motionstiden bl.a. i motion
1991/92:K611 av Lars Werner m.fl. (v). I denna motion yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till skiljande av stat
och kyrka från den 1 januari 1993 (yrkande 1). De problem som
kan uppstå vid ett principbeslut kan enligt motionärerna lösas
med generösa övergångsregler och väl tilltagen tid för att lösa
praktiska problem.
I motion 1991/92:K213 av Bo Holmberg m. fl. (s) framhålls att
det fortsatta arbetet med stat--kyrka-frågan bör garantera
Svenska kyrkans möjlighet att markera sin identitet som
trossamfund. Detta bör ske samtidigt som goda förutsättningar
för en trygg ekonomi och en demokratisk beslutsstruktur
bibehålls. I en sådan lösning bör ingå en begränsad
ramlagstiftning som reglerar några få grundläggande principer
för Svenska kyrkan, en tryggad ekonomi, förutsättningar att utan
särskilda åtgärder kvarstå som medlem samt tydliga åligganden
för stat och/eller kommun beträffande ansvaret för
kulturskyddade kyrkliga byggnader. Slutresultatet av den
aviserade parlamentariska beredningen bör bli föremål för en
bred remissbehandling och därefter ställningstagande.
I motion 1991/92:K214 av Martin Nilsson (s) framhålls att
statskyrkosystemet som den rest det är från forna tider måste
avvecklas. Det är då enligt motionären viktigt att betona en
strikt neutral syn på religionen och att det inte blir någon
reviderad lösning där kyrkan får behålla exempelvis
beskattningsrätten. En total brytning framhålls som nödvändig.
I motion K616 av Berit Löfstedt m.fl. (s) framhålls att det
vore djupt olyckligt om inte ERK-utredningens omfattande arbete
tas till vara. En parlamentariskt sammansatt beredning bör
tillsättas som nära samarbetar med företrädare för Svenska
kyrkan. Det fortsatta reformarbetet bör enligt motionärerna
inriktas på att ge Svenska kyrkan garantier att kunna verka som
en öppen, demokratisk och rikstäckande folkkyrka samtidigt som
den blir så fri som möjligt i förhållande till staten.
Stat--kyrka-frågans fortsatta beredning tas också upp i motion
K718 av Jan-Erik Wikström och Carl-Johan Wilson (fp).
Motionärerna framhåller att ERK-utredningen självklart måste
sändas ut på bred remiss inom och utom Svenska kyrkan, men
alternativet eller alternativen till de nuvarande relationerna
stat--kyrka måste vara klart formulerade. Vad regering och
riksdag anser om utredningens modeller måste vara klart, annars
diskuterar man i blindo inom de organ som skall svara på
remissen. En parlamentarisk beredning bör enligt motionärerna
tillsättas för att klargöra riksdagspartiernas syn på de olika
alternativen i ERK-utredningen.
Även motion K614 av Gunhild Bolander och Rosa Östh (c)
behandlar stat--kyrka-frågan. Enligt motionärerna bör den
svenska folkkyrkan bevaras i huvudsak inom de ramar för den
samverkan som nu finns mellan kyrka och samhälle.
I motion Jo214 yrkande 3 av Jerzy Einhorn (kds) framhålls att
om och när kyrka och stat skiljs bör åtgärder övervägas för att
staten skall kunna driva in avgifter för samtliga större inom
landet förekommande religiösa samfund.
Utskottets bedömning
Stat--kyrka-frågan har vid ett flertal tidigare tillfällen
behandlats av utskottet. Senast behandlades denna fråga i
november 1991 (1991/92:KU8). Utskottet hänvisade då till den
expertutredning genom hovrättspresidenten Carl-Axel Petri som
pågår i syfte att närmare klargöra Svenska kyrkans ekonomiska
och rättsliga förhållanden (ERK-utredningen).
Utredningen har i januari 1992 lagt fram betänkandet (SOU
1992:9) Ekonomi och rätt i kyrkan. Tre modeller för förändringar
i förhållandet mellan stat och kyrka redovisas. I modell 1 ges
Svenska kyrkan en så självständig ställning som möjligt inom
ramen för ett bevarat konstitutionellt samband med staten.
Modell 2 ger mycket stor frihet för Svenska kyrkan, men
innehåller ändå en viss lagstiftning. Modell 3 innebär att all
lagstiftning avvecklas.
ERK-utredningens betänkande kommer enligt vad som framgår av
budgetpropositionen 1992 (bil. 14 s. 14) att bli föremål för ett
brett samrådsförfarande. För det fortsatta arbetet med angelägna
frågor som rör regleringen av Svenska kyrkans förhållanden bör
enligt budgetpropositionen en särskild beredning tillkallas med
parlamentariskt inslag och med företrädare för kyrkan.
Stat--kyrka-frågan har varit föremål för diskussion under
lång tid. Sedan förutsättningarna för förändrade relationer nu
redovisats av ERK-utredningen föreligger en god grund för det
fortsatta arbetet med frågan. Utskottet förutsätter att
ERK-utredningens betänkande kommer att bli föremål för ett brett
remissförfarande. Enligt utskottet är det angeläget att frågan
om förhållandet mellan kyrka och stat får en grundlig behandling
genom en parlamentarisk beredning och att arbetet bedrivs i
samverkan med företrädare för kyrkan. Vad utskottet anfört bör
ges regeringen till känna. Resultatet av beredningens
överväganden bör avvaktas innan några ställningstaganden görs i
stat--kyrka-frågan från riksdagens sida. Utskottet avstyrker
därför bifall till yrkandena i motionerna K17, K213, K214
yrkandena 1 och 2, K611 yrkande 1, K614, K616, K718 och Jo214
yrkande 3.
Begravningslagen
Motionen
I motion K16 av Stina Eliasson (c) begärs att begravningslagen
skall inarbetas som ny avdelning i kyrkolagen. Motionären
hänvisar till uttalandet i propositionen att alla lagregler av
central betydelse för Svenska kyrkan bör samlas i en ny
kyrkolag. Enligt motionärens mening utgör begravningslagen en
sådan lag som har central betydelse för Svenska kyrkan.
Kyrkomötet
1991 års kyrkomöte förordade att begravningslagen infogas i
den nya kyrkolagen. Första kyrkolagsutskottet framhöll att det
framgår av begravningslagen att begravningsverksamheten är en
angelägenhet för de territoriella pastoraten inom Svenska
kyrkan, varigenom klargjorts att verksamheten är en lagreglerad
uppgift för Svenska kyrkan. Utskottet ansåg att detta var ett
starkt motiv till att begravningslagen bör ingå som en del i den
nya kyrkolagen.
Propositionen
Enligt propositionen bör kyrkolagen inte innehålla regler som
visserligen i stor utsträckning riktar sig till Svenska kyrkan
och dess pastorat men som också riktar sig till icke-kyrkliga
samhällsorgan och som reglerar allmänt samhälleliga uppgifter,
vilket särskilt gäller för begravningslagen.
Utskottets bedömning
I ERK-utredningen framhålls att religionen har spelat en
mycket stor roll för begravningsväsendets utformning men att de
samhälleliga intressena vid sidan härav gör sig gällande. Den
rena begravningsverksamheten kan därför inte sägas vara en rent
kyrklig uppgift.
Utskottet gör inte någon annan bedömning. I likhet med
regeringen anser utskottet därför att begravningslagen inte bör
införlivas i den nya kyrkolagen. Motion K16 avstyrks
följaktligen.
Medlemskap i Svenska kyrkan
Motionerna
Medlemskapsfrågan tas upp i flera motioner från den allmänna
motionstiden bl.a. i den tidigare nämnda motion K611 av Lars
Werner m.fl. (v) om kyrkans skiljande från staten. Medlemskap i
Svenska kyrkan bör enligt motionen (yrkande 2) bygga på aktivt
medlemskap. Det obligatoriska medlemskapet i statskyrkan bör
därför upphävas. I motion K203 av Ingela Mårtensson (fp)
framhålls att staten bör ta initiativ i frågan utan att avvakta
den pågående utredningen inom Svenska kyrkan. Motionären begär
en sådan ändring i 2 kap. 2 § regeringsformen och
religionsfrihetslagen att motsättningen mellan dessa lagrum
undanröjs. De övergångsbestämmelser som införts i
regeringsformen, eftersom religionsfrihetslagens bestämmelser
strider mot regeringsformens fri- och rättighetskatalog, har nu
gällt i 12 år och riskerar att bli permanenta, vilket inte kan
vara avsikten med övergångsbestämmelserna.
Också i motion K601 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) begärs
ett initiativ av regeringen i syfte att undanröja motsättningen
mellan 2 kap. 2 § regeringsformen och religionsfrihetslagen. På
grund av den långa tid som förflutit sedan riksdagen gjorde ett
klart ställningstagande vad gäller denna uppenbara motsättning
är det enligt motionärerna nu helt nödvändigt att riksdagen,
utan sidoblickar på ett långt utdraget och motsägelsefullt
kyrkligt utredningsarbete, ger tydligt besked om sin inställning
till regeringsformens fri- och rättighetsförklaring och dess
förhållande till de nu gällande medlemskapsreglerna.
Ulla Tillander och Stina Eliasson (c) framhåller i motion K204
att regeringsformens uppenbarligen oklara stadgande om den
positiva och den negativa religionsfriheten bör förtydligas så
att det klart framgår att även trossamfund av folkkyrkokaraktär
kan finnas och fungera i vårt land i enlighet med sin syn, tro
och ordning. Dessförinnan bör emellertid regeringen redovisa för
riksdagen vilka möjligheter det finns för dessa trossamfund att
verka i vårt land.
Propositionen
I propositionen föreslås i denna del endast att det i 3 kap. 1
§ kyrkolagen görs en hänvisning till medlemskapsreglerna i
religionsfrihetslagen. Regeringen framhåller att
religionsfrihetslagens bestämmelser inte har ansetts förenliga
med bestämmelserna i grundlagen till skydd för den s.k. negativa
religionsfriheten och hänvisar till att konstitutionsutskottet
sedan 1983 årligen behandlat medlemskapsfrågan och vid ett
flertal tillfällen därvid bekräftat den bristande
överensstämmelsen mellan regeringsformen och
religionsfrihetslagen.
Utskottets bedömning
ERK-utredningen tar också upp frågan om medlemskapet i Svenska
kyrkan och understryker att det är en principiell fråga som kan
och bör lösas oberoende av den grundläggande frågan om Svenska
kyrkans relation till staten. Utredningen pekar på att frågan om
religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i Svenska
kyrkan strider mot regeringsformens skydd för den negativa
religionsfriheten varit föremål för diskussioner i den juridiska
doktrinen men understryker att när regeln om den negativa
religionsfriheten tillskapades valde man att uttryckligen
föreskriva att reglerna om medlemskap i Svenska kyrkan gäller
utan hinder av bestämmelserna i 2 kap. 2 § regeringsformen.
Därmed tog riksdagen definitiv ställning.
Utskottet förutsätter att medlemskapsfrågan kommer att bli
föremål för behandling under den parlamentariska beredningen av
ERK-utredningens betänkande och att därvid även beaktas vad
utredningen anfört om att frågan bör kunna lösas oberoende av
stat--kyrka-frågan. Enligt utskottets mening saknas anledning
att föregripa detta beredningsarbete. Motionerna K611 yrkande 2,
K203, K601 och K204 yrkandena 1 och 2 avstyrks följaktligen.
Vissa kyrkorådsfrågor
Motionerna
Liisa Rulander (kds) begär i motion K18 yrkande 3 att
övergångsbestämmelsen till 17 kap. kyrkolagen skall innehålla en
befrielse för Finska församlingen från skyldigheten att förrätta
val till kyrkorådet under 1992.
I motion K609 från den allmänna motionstiden av Monica Öhman
och Bruno Poromaa (s) tas frågan om kyrkorådens sammansättning
upp. Motionärerna anser att kyrkoherde som inte är
förtroendevald utan självskriven ledamot inte bör ha
beslutanderätt. En sådan rätt bör förbehållas de folkvalda
ledamöterna. Däremot bör kyrkoherden kunna tillerkännas
förslags- och yttranderätt i likhet med vad som gäller för
biskoparna i kyrkomötet.
Propositionen
Propositionens förslag till lag om införande av kyrkolagen
innehåller i 5 § en övergångsbestämmelse till 17 kap. i
kyrkolagen med innebörd att för varje icke-territoriell
församling skall kyrkoråd utses under november eller december
1992 för åren 1993 och 1994.
I propositionen föreslås beträffande kyrkoherdens
självskrivenhet i kyrkorådet inte någon förändring i förhållande
till vad som gäller i dag. Enligt 17 kap. 5 § i
kyrkolagsförslaget är kyrkoherden ledamot i kyrkorådet. Övriga
ledamöter väljs direkt eller av kyrkofullmäktige eller
kyrkostämman (6 resp. 8 §).
Utskottets bedömning
Beträffande frågan om kyrkoråd i Finska församlingen anser
utskottet att övervägande skäl talar för att sammansättningen av
kyrkoråden i de icke-territoriella församlingarna inför
kyrkolagens ikraftträdande anpassas till vad som gäller för
övriga församlingar i Svenska kyrkan. Motion K18 yrkande 3
avstyrks följaktligen.
När det härefter gäller frågan om kyrkoherdes självskrivenhet
i kyrkorådet vill utskottet hänvisa till vad som i förarbetena
till församlingslagen (prop. 1987/88:31 s. 97) framhållits om
att det från kyrklig synpunkt ansetts angeläget att det
självskrivna ledamotskapet kvarstår oförändrat. Det var enligt
departementschefen mot bakgrund av den s.k. dubbla ansvarslinjen
i Svenska kyrkan naturligt att den som har ansvaret för
gudstjänsten och förkunnelsen i församlingen är ledamot av
församlingskyrkorådet som har till uppgift att främja
gudstjänstlivet och församlingsvården. Med hänsyn till
kyrkoherdens centrala ställning bl.a. som arbetsledare och till
att så många viktiga och för församlingsvården väsentliga beslut
flyttades till pastoratsnivå fann han det rimligt att
kyrkoherden också blev självskriven ledamot i
pastoratskyrkorådet.
Enligt ERK-utredningen kan kyrkorådets ställning som
församlingens eller samfällighetens förvaltande och
verkställande organ bevaras i sina nuvarande former också vid en
framtida relationsförändring. Den dubbla ansvarslinjens princip,
dvs. kombinationen av folkligt ansvar och en prästerlig
ämbetsförvaltning, som inte är underställd de demokratiskt valda
organen, bör enligt utredningen finnas kvar även i framtiden.
Liksom för närvarande bör det enligt utredningen finnas en
obligatorisk prästerlig representation i beredande och
verkställande organ bl.a. på församlingsnivå.
Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att göra en annan
bedömning än den regeringen gjort i fråga om kyrkoherdes
självskrivenhet i kyrkorådet. Motion K609 avstyrks följaktligen.
Tillsättning av kyrkoherde
Motionen
I motion K18 av Liisa Rulander (kds) (yrkande 2 ) begärs att
den s.k. tredjegångstillsättningen inte skall tillämpas inom
Finska församlingen. Kyrkorådet bör få göra kyrkoherdevalet alla
tre gånger. Enligt motionen har kyrkorådet bättre
förutsättningar än domkapitlet att bedöma i Finland utbildade
sökandes kompetens och meriter rättvist.
Propositionen
Enligt regeringens förslag skall föreskrifterna i den nya
kyrkolagen om prästanställningar i sin helhet tillämpas också på
präster anställda i icke-territoriella pastorat. I 33 kap. 10 §
i kyrkolagsförslaget föreskrivs att första och andra gången av
tre, när en tjänst som kyrkoherde blir ledig i ett pastorat,
tillsätts den i ett enförsamlingspastorat av kyrkorådet. Var
tredje gång tjänsten som kyrkoherde blir ledig i ett pastorat
tillsätts den av domkapitlet (11 §). Dessa bestämmelser
överensstämmer i sak med vad som gäller i dag för de
territoriella församlingarna. Av 4 kap. 4 §  framgår att varje
icke-territoriell församling utgör ett pastorat. Enligt
regeringens mening är det värdefullt om domkapitlet får samma
roll i fråga om de arbetsledande tjänsterna i de icke-
territoriella pastoraten som de i dag har för de övriga
pastoraten.
Utskottets bedömning
Utskottet vill understryka vad som framhållits i propositionen
om att den föreslagna ordningen med s.k.
tredjegångstillsättningar självfallet inte hindrar att
kyrkoråden i församlingarna i likhet med vad som gäller i dag
aktivt deltar i arbetet med rekryteringen av nya präster.
Sålunda bör till kyrkoherdetjänsten i Finska församlingen kunna
hämtas präster från Finland, om de i övrigt uppfyller de
behörighetskrav som gäller för präster i Svenska kyrkan. Denna
ordning bör som regeringen framhållit kunna upprätthållas också
vid tredjegångstillsättningar utan någon särskild
författningsreglering. Övervägande skäl talar mot denna bakgrund
för att också tillsättningsförfarandet för kyrkoherdetjänster i
Finska församlingen anpassas till vad som gäller i övriga
församlingar i Svenska kyrkan. Motion K18 yrkande 2 avstyrks
följaktligen.
Tystnadsplikt
Motionen
I motion K19 av Göran Åstrand och Bertil Danielsson (m) begärs
att i bestämmelsen om tystnadsplikt i 36 kap. 1 §
kyrkolagsförslaget i stället för "Den som i Svenska kyrkans
ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet" skall anges "Den
som i Svenska kyrkans ordning har vigts till präst, biskop,
diakon eller diakonissa". Konsekvensändringar bör göras i 36
kap. 5 § rättegångsbalken och 1 kap. 10 § sekretesslagen. Enligt
motionärerna innebär vigningen till biskop, präst, diakon eller
diakonissa i Svenska kyrkans ordning ett livslångt uppdrag från
kyrkans sida och likaledes åtagande från den vigdes sida. Det är
därför av särskild betydelse såväl för den vigde som för Svenska
kyrkans trovärdighet som trossamfund att det särskilda uppdraget
för kyrkan respekteras. Det är alltså i detta avseende ingen
skillnad mellan de olika uppdragen.
Propositionen
I propositionen hänvisas till att kyrkomötet i Den svenska
kyrkohandboken I föreskrivit att den kyrkliga handlingen bikt
och därmed sammanhängande själavårdande samtal bara får ledas av
en präst. Vidare hänvisas till den nyligen införda bestämmelsen
i 7 kap. 33 § sekretesslagen som innebär att inte bara präster
utan även diakoner, diakonissor och andra anställda inom Svenska
kyrkans församlingsvårdande verksamhet har tystnadsplikt i fråga
om uppgifter om enskildas personliga förhållanden som de inom
ramen för sin anställning har fått del av. Något behov av att
utsträcka tystnadsplikten till uppgifter som erhållits utanför
denna verksamhet har enligt propositionen inte kommit fram.
Beträffande tystnadsplikten för biskoparna sägs i propositionen
att enligt praxis inom Svenska kyrkan biskopsvigs bara den som
dessförinnan prästvigts. Samtliga biskopar i Svenska kyrkan
omfattas därför av tystnadsplikten.
Kyrkomötet
Både 1989 och 1991 års kyrkomöte har förordat en sådan
tystnadspliktsbestämmelse som föreslås i motionen.
Utskottets bedömning
Beträffande prästernas tystnadsplikt har i propositionen
understrukits att en avgörande förutsättning för att ett
själavårdande samtal skall bli meningsfullt är att det som
kommer fram där stannar mellan samtalsparterna. En annan
omständighet av betydelse är att tystnadsplikten inte är knuten
till de samtal som förs inom ramen för prästens utövande av en
tjänst utan till det förhållandet att vigning ägt rum. En präst
har således tystnadsplikt för de uppgifter som kommit fram under
ett själavårdande samtal även om han eller hon inte
upprätthåller en tjänst.
Liknande skäl gör sig enligt utskottet gällande beträffande
diakoner och diakonissor. För att även sådana själavårdande
samtal som äger rum utanför ramen för Svenska kyrkans
församlingsvårdande verksamhet skall kunna omfattas av
tystnadsplikten bör övervägas om inte bestämmelsen i 36 kap. 1 §
kyrkolagen borde utvidgas till att gälla diakoner och
diakonissor, vilka i likhet med prästerna vigts i Svenska
kyrkans ordning. Frågan bör emellertid utredas ytterligare.
Utskottet tar således inte någon slutlig ställning. Det bör
ankomma på regeringen att på lämpligt sätt behandla frågan och
återkomma till riksdagen i saken. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna. Motion K19 i denna del får därmed anses
tillgodosedd.
Kyrkomusiker
Motionen
I motion K19 av Göran Åstrand och Bertil Danielsson (m) begärs
att 37 kap. i kyrkolagen skall få en ny paragraf, 11 a §, av
följande lydelse: "Behörig att inneha en tjänst eller ett
långtidsvikariat på en tjänst som organist eller kantor är bara
den som är medlem i Svenska kyrkan."
Motionärerna understryker att medlemskap måste vara ett krav
för kyrkomusikern inte minst med tanke på den roll denne spelar
i gudstjänstliv och kyrkliga handlingar.
Propositionen
I propositionen hänvisas till att nu gällande lag (1989:8) om
kyrkomusiken i svenska kyrkan inte föreskriver något allmänt
behörighetsvillkor för kyrkomusikertjänster. Regeringen anser
att det inte nu finns skäl att göra en annan bedömning än den
riksdagen gjorde 1988 när lagen infördes. Dessutom framhålls att
en författningsreglering torde kunna innebära att en
kategori anställda lekmän i kyrkokommunerna kommer att
särbehandlas på ett icke önskvärt sätt. Enligt regeringens
mening bör det också i fortsättningen ankomma på den enskilda
kyrkokommunen att bestämma om ett krav på medlemskap skall
ställas upp för den som anställs på en kyrkomusikertjänst.
Kyrkomötet
1991 års kyrkomöte har förordat att kyrkolagsförslaget
kompletteras med en bestämmelse om att medlemskap i Svenska
kyrkan skall vara ett behörighetskrav för innehav av
kyrkomusikertjänst. Första kyrkolagsutskottet framhöll att det
framför allt av principiella skäl är motiverat med ett sådant
villkor och att de skäl som i olika sammanhang anförts mot en
sådan ordning inte väger tillräckligt tungt.
Utskottet
Frågan om medlemskap i Svenska kyrkan som behörighetsvillkor
för anställningar som kyrkomusiker har behandlats av riksdagen i
samband med införandet av lagen om kyrkomusiken i svenska
kyrkan. Med anledning av en motion i frågan hänvisade
kulturutskottet (1988/89:KrU6) till att reglerna om medlemskap
övervägs inom Svenska kyrkan samt till en rekommendation som
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund utfärdat om
att det vid ledigförklarande av befattningar inom
församlingarnas verksamhet som avser gudstjänstliv, undervisning
m.m. uppställs krav på medlemskap i Svenska kyrkan. Mot den
bakgrunden avstyrkte kulturutskottet den yrkade lagregleringen.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det inte nu finns
skäl att göra en annan bedömning än den riksdagen tidigare
gjort. Det skall enligt utskottets mening inte heller bortses
ifrån att en författningsreglering, som regeringen framhållit,
kan innebära en icke önskvärd särbehandling av en kategori
anställda lekmän i kyrkokommunerna. Motion K19 i denna del
avstyrks följaktligen.
Förvaltning av kyrkobyggnader och kyrklig jord
Motionen
I motion K611 (yrkande 3) av Lars Werner m.fl. begärs att en
fond eller stiftelse inrättas för kyrkobyggnader och kyrkomark
som ett led i skiljandet av kyrkan från staten.
Utskottet
Enligt ERK-utredningens mening bör en naturlig utgångspunkt
vara att den kyrkliga egendomen även vid längre gående
relationsförändring mellan staten och kyrkan skall stå till
kyrkans förfogande. Utredningen pekar på olika vägar att reglera
frågan.
Frågan om den kyrkliga egendomens ställning har ett starkt
samband med stat--kyrka-frågan. Också i detta avseende bör
enligt utskottets mening beredningen av ERK-utredningens
betänkande avvaktas. Motion K611 yrkande 3 avstyrks.
Kyrkofonden
Motionerna
Liisa Rulander (kds) begär i motion K18 (yrkande 1) att Finska
församlingen inte skall anslutas till kyrkofonden. Om detta inte
är möjligt bör uppskov till år 2003 medges. Finska församlingens
budget skulle inte tåla den kostnad om två miljoner, som skulle
bli följden av församlingens anslutning till fonden. Följden
skulle bli att man tvingades reducera verksamheten och minska
antalet anställda, som redan nu är minimalt.
I motion K608 av Anders Svärd (c) från den allmänna
motionstiden begärs att kyrkofondens styrelse skall avskaffas
och att det samlade ansvaret för Svenska kyrkans ekonomi flyttas
från regeringen och kyrkofondens styrelse till kyrkomötet och
Svenska kyrkans centralstyrelse. Motionären hänvisar till att
kyrkan förutsätts klara finansieringen av sina uppgifter inom
ramen för sin beskattningsrätt och med stöd av den omfattande
insamlingsverksamhet som av tradition förekommer. Motiven för
statsmaktens engagemang i utseendet av kyrkofondsstyrelse och
förordnande av dess ordförande sägs inte längre föreligga.
Propositionen
Genom 42 kap. 2 § föreslås bestämmelserna om kyrkofonden bli
tillämpliga också på de icke-territoriella församlingarna,
vilket inte är fallet i dag. Dock skall Hovförsamlingen inte
omfattas av bestämmelserna.
En tillämpning av bestämmelserna innebär i praktiken ökade
kostnader för de icke-territoriella församlingarna. De får
betala allmän kyrkoavgift, samtidigt som inget av pastoraten har
ett så lågt skatteunderlag och en så låg skattekraft att allmänt
utjämningsbidrag kan beviljas dem. Församlingarna kan dock
enligt vad som framhålls i propositionen beviljas strukturbidrag
och kyrkobyggnadsbidrag. Enligt regeringens uppfattning bör, med
undantag för Hovförsamlingen, de icke-territoriella
församlingarna, eftersom de är pastorat i Svenska kyrkan med
egen utdebiteringsrätt, solidariskt delta i samma
utjämningssystem som de territoriella pastoraten.
Utskottets bedömning
Beträffande Finska församlingens anslutning till kyrkofonden
anser utskottet att övervägande skäl talar för att församlingen
i samband med kyrkolagens ikraftträdande också i detta hänseende
anpassas till vad som gäller för övriga församlingar inom
Svenska kyrkan. Motion K18 yrkande 1 avstyrks följaktligen.
Utskottet behandlade i november 1991 en motion om avskaffande
av kyrkofondens styrelse med ungefär samma innehåll som motion
K608 (1991/92:KU8). Utskottet avstyrkte motionsyrkandet med
hänvisning till ERK-utredningens pågående arbete.
I betänkandet (SOU 1992:9) Ekonomi och rätt i kyrkan
framhåller ERK-utredningen att det med skäl kan ifrågasättas om
staten bör ha det avgörande inflytandet över kyrkofondens
förvaltning. Den kyrkliga verksamheten finansieras nämligen helt
av kyrkans egna medel. Så länge statsbidrag utgick till
kyrkofonden framstod det statliga inflytandet som naturligt. Mot
bakgrund av att Svenska kyrkan står för sina egna kostnader
talar enligt utredningen övervägande skäl för att det avgörande
inflytandet över fondens tillgångar bör tillkomma kyrkan. Ett
kyrkligt inflytande sägs kunna skapas genom att
styrelsefunktionen för kyrkofonden överflyttas till Svenska
kyrkans centralstyrelse och uppgiften att fastställa budget
tillades kyrkomötet.
Utskottet förutsätter att också denna fråga kommer att
behandlas under beredningen av ERK-utredningens betänkande. I
avvaktan på detta saknas enligt utskottets mening anledning för
riksdagen att besluta om ett sådant tillkännagivande till
regeringen som föreslås i motion K608. Motionen avstyrks.
Medlemskap i icke-territoriella församlingar
Motionen
I motion K19 av Göran Åstrand och Bertil Danielsson (m) tas
upp några frågor som rör medlemskap och upptagningsområde.
Beträffande de båda tyska församlingarna (Tyska S:ta Gertruds i
Stockholm och Göteborgs tyska församling) begärs att
upptagningsområdet utsträcks till att gälla Stockholms resp.
Göteborgs stift i stället för förslagets Stockholms resp.
Göteborgs kommun. När det gäller Hovförsamlingen bör
begränsningen av upptagningsområdet till Stockholm ersättas av
en bestämmelse utan geografisk begränsning. Vidare bör även
föreskrivas att de vilkas anställning vid Kungliga Hovstaterna
och Kungliga Staberna upphört på grund av åldersskäl skall vara
medlemmar i Hovförsamlingen i stället för att, som i den
föreslagna bestämmelsen, medlemskapet anknyts till
pensionsavgång. Slutligen föreslås att lagens
övergångsbestämmelser ändras så att den som är medlem i
respektive församling vid utgången av år 1992 kvarstår som
medlem om han inte begärt utträde, oavsett folkbokföringskommun.
Propositionen
I propositionen sägs att det föreligger vissa tekniska problem
som uppkommer om en församlings upptagningsområde omfattar mer
än en kommun. Det rör frågor om beskattning, om val av
kyrkofullmäktige och om gravrätt. Regeringen är därför inte
beredd att utan ytterligare utredning föreslå en sådan ordning.
Enligt regeringens mening bör därför tills vidare
församlingarnas nuvarande upptagningsområden i princip inte
ändras.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att de nationella
icke-territoriella församlingarnas upptagningsområden inte kan
utvidgas över kommungränserna utan ytterligare utredningsarbete
främst i fråga om val till kyrkofullmäktige. Dessa hinder gör
sig dock inte på samma sätt gällande i fråga om Hovförsamlingen.
Redan enligt regeringens förslag gäller att medlemmar av
Kungliga Huset inte behöver vara folkbokförda i Stockholms
kommun, vilket överensstämmer med den nu gällande ordningen. En
utvidgning i detta hänseende beträffande de kategorier som
omfattas av bestämmelsen i förslagets 11 § framstår enligt
utskottets mening som en godtagbar ordning. Utskottet
tillstyrker således motion K19 i denna del. Utskottet vill också
förorda en något annan lydelse av 11 § 2. lagen om medlemskap i
icke-territoriella församlingar, varigenom bestämmelsen även
omfattar dem som av åldersskäl lämnat sin anställning utan att
erhålla pension från den anställningen. Motion K19 i denna del
är mot denna bakgrund tillgodosedd.
Successionsordningen
Motionen
I motion K225 av Karin Pilsäter (fp) begärs att 4 §
successionsordningen upphävs. Enligt motionen bör Konungen,
drottningen, prinsar och prinsessor befrias från den andliga
ofrihet som 4 § successionsordningen innebär.
Bakgrund
4 § successionsordningen lyder:
Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att
Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, såsom
den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala
mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola
ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma
lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till
samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.
Enligt punkt 14 i övergångsbestämmelserna till 1974 års
regeringsform gäller fortfarande 2 § i 1809 års regeringsform.
4 § successionsordningen fick sin nuvarade lydelse den 1
januari 1980 i samband med införande av kvinnlig tronföljd.
I propositionen om kvinnlig tronföljd (prop. 1977/78:71 s. 13)
hänvisade departementschefen till att frågan om huruvida kravet
på viss religionstillhörighet skall upprätthållas också i
framtiden skulle komma att aktualiseras under det kommande
arbetet med regleringen av förhållandet mellan kyrkan och
staten. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen avslogs ett
motionsyrkande med samma innebörd som motion K225.
Utskottets bedömning
Utskottet vill hänvisa till att frågan om kravet på viss
religionstillhörighet för statschefen och tronarvingarna kan
komma att aktualiseras i det aviserade beredningsarbetet i
frågan om regleringen av Svenska kyrkans förhållanden. Utskottet
är inte berett att föregripa resultatet av detta arbete. Motion
K225 avstyrks följaktligen.
Gravvårds utseende
Motionen
Elisabeth Fleetwood (m) hänvisar i motion K612 till att 15 §
andra stycket lagen om gravrätt föreskriver att länsstyrelsen
vid vite får förelägga gravrättsinnehavare att ta bort en
anordning varigenom en grav försetts med gravvård eller annan
anordning i strid med vad upplåtaren har föreskrivit. Enligt
motionären bör i frågor av denna typ stor respekt visas
gravrättsinnehavarens önskan, och det vore därför lämpligt att i
lagen införa någon typ av bestämmelse om att upplåtaren bör visa
hänsyn gentemot gravrättsinnehavarens önskan att välja gravvård.
Bakgrund
Lagen (1963:537) om gravrätt m.m. upphävdes den 1 januari 1991
då begravningslagen (1990:1144) trädde i kraft. Enligt 7 kap. 25
§ begravningslagen får gravplatsen förses med gravanordning, om
det inte strider mot vad som är avsett att gälla för den del av
begravningsplatsen där gravplatsen är belägen. I 7 kap. 26 §
föreskrivs att gravrättsinnehavaren bestämmer gravanordningens
utseende och beskaffenhet. Detsamma gäller gravens utsmyckning
och ordnande i övrigt. Upplåtaren får dock besluta om de
begränsningar i gravrättsinnehavarens bestämmanderätt som är
nödvändiga för att tillgodose en god gravkultur. I 9 kap. 4 §
begravningslagen föreskrivs att en gravrättsinnehavare som har
försett en gravplats med en gravanordning eller någon annan
anordning i strid mot vad upplåtaren har beslutat får av
länsstyrelsen vid vite föreläggas att ta bort anordningen.
De ändringar i denna del som begravningslagen innebär i
förhållande till gravrättslagen hade enligt förarbetena (prop.
1990/91:10 s. 115) till främsta syfte att tydligare ange
gravrättsinnehavarens rätt att bestämma om gravvården eller
någon annan gravanordning och att samtidigt renodla de
möjligheter till begränsningar av denna rätt som kunde behövas
för att upplåtaren skall kunna fullgöra sin skyldighet att
behålla begravningsplatsen i ordnat och värdigt skick. Vidare
underströks att det är gravrättsinnehavaren som bestämmer
gravanordningars utseende och beskaffenhet och gravplatsens
utsmyckning och ordnande i övrigt. Det är sålunda enligt
propositionen i grunden hans eller hennes värderingar eller
tolkning av den avlidnes önskemål av vad som är värdigt,
estetiskt tilltalande eller annars passande som skall få fälla
utslaget.
Utskottets bedömning
I samband med de ändringar av begravningslagstiftningen som
trädde i kraft den 1 januari 1991 betonades i förarbetena att
det i grunden är gravrättsinnehavarens värderingar eller
tolkning av den avlidnes önskemål som skall vara avgörande för
hur en gravvård skall se ut. Det kan mot denna bakgrund
förutsättas att gravrättsupplåtaren inom ramen för god
gravkultur visar gravrättsinnehavarens önskemål om gravvård
erforderlig hänsyn och respekt. Ett tillkännagivande till
regeringen är därför enligt utskottets mening inte påkallat.
Utskottet avstyrker följaktligen motion K612.
Vissa övriga frågor
Sedan ärkebiskopen numera begärt sitt entledigande fr.o.m. den
1 april 1993 har fråga uppkommit om inte det kommande valet av
ärkebiskop bör ske med tillämpning av reglerna i den nya
kyrkolagen även om valet kan behöva äga rum före den 1 januari
1993. Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för en
sådan ordning. Utskottet förordar därför att en
övergångsbestämmelse till 45 kap. i kyrkolagen intas i lagen om
införande av kyrkolagen och att en konsekvensändring till detta
görs i lagens 1 §.
Vidare bör beaktas att skatteutskottet nyligen har förordat
(prop. 1991/92:100, bil. 8, SkU18) att den andel av
församlingsskatten som skall betalas av den som inte är medlem i
Svenska kyrkan skall sänkas från 30 % till 25 %. Till följd
härav bör 42 kap. 13 § förslaget till kyrkolag ändras i
motsvarande mån. Det har även framkommit att det numera saknas
behov av punkt 6 i övergångsbestämmelse till lagen (1989:8) om
kyrkomusiken i Svenska kyrkan. Förslaget till lag om införande
av kyrkolagen bör därför ändras i detta avseende. I förevarande
lagstiftningssammanhang bör också i 16 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) göras en konsekvensändring till riksdagens nyligen
fattade beslut (1991/92:KU24) om tystnadsplikt för
EFTA-delegationen.
De i propositionen framlagda lagförslagen tillstyrks i övrigt
med de ändringar som förordats i det föregående. De av utskottet
föreslagna ändringarna i regeringens lagförslag redovisas i
bilaga 2--4.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande stat--kyrka-frågan
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:K213,
1991/92:K616 och 1991/92:K718 samt med avslag på motionerna
1991/92:K214 yrkandena 1 och 2, 1991/92:K611 yrkande 1,
1991/92:K614 och 1991/92:Jo214 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om en parlamentarisk
beredning,
men. (v) - delvis
2. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motion 1991/92:K17,
men. (v)-delvis
3. beträffande begravningslagen
att riksdagen avslår motion 1991/92:K16,
4. beträffande medlemskap i Svenska kyrkan
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K203, 1991/92:K204
yrkanden 1 och 2, 1991/92:K601 och 1991/92:K611 yrkande 2,
res. (fp)- motiv.
5. beträffande kyrkorådet i Finska församlingen
att riksdagen avslår motion 1991/92:K18 yrkande 3,
6. beträffande kyrkoherdes självskrivenhet i kyrkorådet
att riksdagen avslår motion 1991/92:K609,
7. beträffande tillsättning av kyrkoherde
att riksdagen avslår motion 1991/92:K18 yrkande 2,
8. beträffande tystnadsplikt
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K19 i denna del
dels antar 36 kap. 1 § i regeringens förslag till
kyrkolag,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. beträffande kyrkomusiker
att riksdagen avslår motion 1991/92:K19 i denna del,
10. beträffande förvaltning av kyrkobyggnader och kyrklig
jord
att riksdagen avslår motion 1991/92:K611 yrkande 3,
11. beträffande kyrkofonden
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K18 yrkande 1 och
1991/92:K608,
12. beträffande successionsordningen
att riksdagen avslår motion 1991/92:K225,
men. (v) - delvis
13. beträffande gravvårds utseende
att riksdagen avslår motion 1991/92:K612,
14. beträffande allmän kyrkoavgift
att riksdagen antar 42 kap. 13 § i regeringens förslag till
kyrkolag, dock med den ändringen att paragrafens andra stycke i
stället erhåller följande lydelse:
Vid beräkningen av den allmänna kyrkoavgiften skall det antal
skattekronor som hänför sig till personer som inte är medlemmar
av Svenska kyrkan minskas med 75 procent,
15. beträffande grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan
m.m.
att riksdagen i den ordning som anges i punkt 9 första stycket
övergångsbestämmelserna till regeringsformen antar a) 2 kap.
och 29 kap. 1--13 §§ i regeringens förslag till kyrkolag,
b) 2 § i regeringens förslag till lag om införande av
kyrkolagen,
c) regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:942)
om svenska kyrkan,
16. beträffande kyrkolagen i övrigt
att riksdagen antar 1, 3--28 kap., 29 kap. 14--33 §§, 30--35
kap., 36 kap. 2 §, 37--41 kap., 42 kap. 1--12 och 14--28 §§ samt
43--47 kap. i regeringens förslag till kyrkolag,
17. beträffande lagen om införande av kyrkolagen i övrigt
att riksdagen
dels antar 1, 3--15 §§ i regeringens förslag till lag om
införande av kyrkolagen med den ändringen att 1 och 14 §§
erhåller den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade
lydelsen,
dels antar utskottets förslag till 16 § med rubrik,
18. beträffande medlemskap i icke-territoriella
församlingar
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K19 i denna del
antar regeringens förslag till lag om medlemskap i
icke-territoriella församlingar med den ändringen att 11 §
erhåller den i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade
lydelsen,
19. beträffande sekretesslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
sekretesslagen med den ändringen att 16 kap. 1 § erhåller den i
bilaga 4 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,
20. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till:
a) lag om proportionellt valsätt,
b) lag om ändring i rättegångsbalken,
c) lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m.m.,
d) lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,
e) lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),
f) lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,
m.m.,
g) lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m.,
h) lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,
i) lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar
och andra författningar,
j) lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala
indelningsdelegerade,
k) lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
l) lag om ändring i kommunalförbundslagen (1985:894),
m) lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),
n) lag om ändring i lagen (1991:482) om införande av
folkbokföringslagen (1991:481),
o) lag om ändring i kommunallagen (1991:900),
p) lag om upphävande av tre författningar om kungörande i
kyrka.
Stockholm den 31 mars 1992
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil
Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina
Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Sören Lekberg (s), Torgny
Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd),
Ulla Pettersson (s), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström
(s), Elvy Söderström (s) och Göran Åstrand (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Medlemskap i Svenska kyrkan (mom. 4 -- motiveringen)
Ylva Annerstedt (fp) anser att den del av utskottets yttrande
på s. 12 som börjar med "ERK-utredningen tar" och slutar med
"definitiv ställning" bort ha följande lydelse:
Som utskottet tidigare år konstaterat föreligger en
motsättning mellan regeringsformens regelsystem och gällande
religionsfrihetslag. Utskottet har under de senaste åren
hänvisat till ERK-utredningens arbete. ERK-utredningen har
numera redovisat sitt arbete. Enligt utredningens bestämda
mening råder det inte någon tvekan om att reglerna om
medlemskapet i Svenska kyrkan är oförenliga med regeringsformens
bestämmelser om skydd för den negativa föreningsrätten.
Utredningen hänvisar i detta sammanhang till att man valde att
uttryckligen föreskriva att reglerna om medlemskap i Svenska
kyrkan gäller utan hinder av bestämmelserna i 2 kap. 2 §
regeringsformen. Därmed tog enligt utredningen riksdagen
definitiv ställning för att medlemskapsreglerna inte kunde anses
förenliga med bestämmelserna i 2 kap. 2 § regeringsformen. För
att religionsfrihetslagens regler om medlemskap i Svenska kyrkan
inte skulle vara grundlagsstridiga krävdes sålunda enligt
riksdagen en övergångsbestämmelse. Övergångsbestämmelsen har nu
gällt i över 15 år och riskerar att betraktas som permanent.
Enligt utskottets mening strider en sådan ordning mot syftet med
en övergångsbestämmelse. Det är mot denna bakgrund, som även
framgår av vad ERK-utredningen framhållit, angeläget att frågan
får en snar lösning.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
1. Stat--kyrka-frågan (mom. 1 och 2)
Sambandet stat--kyrka framstår i dag som en anakronism och bör
som framhålls i motion K611 yrkande 1 upphöra. Det kan förefalla
negativt för kyrkan och den kyrkliga verksamheten att skiljas
från staten. Svenska kyrkan spelar tillsammans med andra kristna
trossamfund eller samfund som bygger på en religiös trosriktning
emellertid en viktig roll i vårt samhälle. De problem som kan
uppstå kan lösas med generösa övergångsregler och väl tilltagen
tid för att lösa praktiska problem. Det är angeläget att den
aviserade parlamentariska beredningens arbete bedrivs i
samverkan med företrädare inte bara för Svenska kyrkan utan
också för samfund av skilda trosinriktningar.
I propositionen hävdas att ett samlat lagverk om Svenska
kyrkan är ägnat att framhäva kyrkans identitet som ett i
väsentliga avseenden självständigt trossamfund, men vars
organisation och verksamhet är reglerad av staten. Detta får
tolkas så att regeringen vill lagfästa fast kyrkan i ett
fortsatt statligt kyrkoverk. Detta är som framhålls i motion K17
inte bara odemokratiskt, det är också förnedrande för aktiva och
övertygade kristna.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts om den parlamentariska beredningens arbete samt att
regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om
kyrkans skiljande från staten. Vidare bör propositionen avslås.
2. Medlemskapet i Svenska kyrkan (mom. 4)
ERK-utredningen tar också upp frågan om medlemskapet i Svenska
kyrkan och understryker att det är en principiell fråga som kan
och bör lösas oberoende av den grundläggande frågan om Svenska
kyrkans relation till staten. Utredningen pekar på att frågan om
huruvida religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i
Svenska kyrkan strider mot regeringsformens skydd för den
negativa religionsfriheten varit föremål för diskussioner i den
juridiska doktrinen men understryker att när regeln om den
negativa religionsfriheten tillskapades valde man att
uttryckligen föreskriva att reglerna om medlemskap i Svenska
kyrkan gäller utan hinder av bestämmelserna i 2 kap. 2 §
regeringsformen. Därmed tog riksdagen definitiv ställning.
Frågan har därefter vid flera tillfällen under senare år
behandlats av riksdagen utan att riksdagen ändrat sitt tidigare
ställningstagande. Det råder därför enligt utredningens bestämda
mening ingen tvekan om att reglerna om medlemskapet i Svenska
kyrkan är oförenliga med regeringsformens bestämmelser om skydd
för den negativa föreningsrätten.
Det måste förutsättas att medlemskapsfrågan kommer att bli
föremål för behandling under den parlamentariska beredningen av
ERK-utredningens betänkande och att därvid även tas fasta på vad
utredningen anfört om att frågan bör lösas också oberoende av
stat--kyrka-frågan.
3. Successionsordningen (mom. 12)
Det strider uppenbarligen mot bestämmelserna om den negativa
religions- och föreningsfriheten i 2 kap. 2 § regeringsformen
att påtvinga statschefen och hans familj en viss religion.
Bestämmelserna i 4 § successionsordningen liksom den fortfarande
gällande bestämmelsen i 2 § 1809 års regeringsform framstår som
ett brott mot medborgerliga fri- och rättigheter. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om upphävande av dessa båda
bestämmelser.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
1, 2 och 12 borde ha hemställt:
1. beträffande stat--kyrka-frågan
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K611 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1991/92:K213, 1991/92:K616,
1991/92:K718, 1991/92:K214 yrkandena 1 och 2, 1991/92:K614 och
1991/92:Jo214 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,
2. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K17 avslår
propositionen,
12. beträffande successionsordningen
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K225 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.


I proposition 1991/92:85 framlagda lagförslag nr 2--5, 7--22

Bilaga 1

Bilaga 2
Bilaga 3
Bilaga 4