I betänkandet behandlar konstitutionsutskottet regeringens
proposition 1991/92:78 om koncessionsavgift på televisionens
område m.m. och två motioner som har väckts med anledning av
propositionen. I propositionen föreslås bestämmelser om en
koncessionsavgift som skall erläggas av ett programföretag som
har tillstånd enligt 5§ radiolagen (1966:755) att sända
televisionsprogram i rundradiosändning och som får sända reklam
mot vederlag. Propositionen innehåller även förslag om att
radionämnden skall ges tillgång till vitessanktioner om ett
programföretag bryter mot vissa av radiolagens regler om
annonser eller mot avtalsbestämmelser om sändning av sponsrade
program.
Med anledning av vad skatteutskottet har anfört i ett yttrande
till konstitutionsutskottet föreslår utskottet en ändring i 13 §
i regeringens förslag till lag om koncessionsavgift på
televisionens område. I övrigt tillstyrker utskottet
propositionen och avstyrker motionerna.
Till betänkandet har fogats en reservation.
Propositionen
I proposition 1991/92:78 om koncessionsavgift på televisionens
område m.m. har regeringen föreslagit riksdagen att anta i
propositionen framlagda förslag till
1. lag om koncessionsavgift på televisionens område,
2. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m.,
3. lag om ändring i radiolagen (1966:755).
Lagförslagen har lagts fram efter hörande av lagrådet.
Det under 2 framlagda förslaget bör utformas med hänsyn till
lagen (1991:1485) om ändring i lagen (1991:701) om ändring i
lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar.
Med vidtagna redaktionella ändringar har de aktuella
lagförslagen i bilaga 1 angivna lydelse.
Motionerna
1991/92:K14 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen beslutar att den i propositionen föreslagna lagen om
koncessionsavgift på televisionens område m.m. skall uppta
regler om intäktsintervaller enligt vad som i motionen anförts
om rörliga avgifter på 30, 50 och 75%.
1991/92:K15 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd)
vari yrkas att riksdagen avslår propositionen med förslag till
koncessionsavgift för televisionssändningar.
Ärendets beredning
Utskottet har i ärendet inhämtat yttrande från skatteutskottet
(1991/92:SkU1y). Yttrandet fogas vid betänkandet som
bilaga3.
Bakgrund
Riksdagens beslut i fråga om en ny reklamfinansierad TV-kanal
I juni 1991 beslutade riksdagen en omläggning av TV-politiken
så att reklamsändningar tillåts i marknät (1990/91:149, KU 39,
rskr. 370). Enligt beslutet får reklamintäkterna användas för
att bekosta ytterligare en TV-kanal.
I den proposition som låg till grund för riksdagens beslut
anfördes att det programföretag som får sändningstillstånd bör
vara skyldigt att betala en årlig koncessionsavgift till staten.
Det anfördes att avgiften bör bestå av en fast och en rörlig
del, att den rörliga delen bör utgöras av en andel av
programföretagens bruttoinkomster som bör sättas högre vid höga
inkomster och att intäkterna bör tillföras rundradiokontot. I
propositionen förutskickades att ett förslag om
koncessionsavgift skulle föreläggas riksdagen under hösten 1991.
Vad som anfördes i propositionen i fråga om koncessionsavgift
lade riksdagen till handlingarna utan eget ställningstagande.
Staten skall enligt riksdagsbeslutet få träffa avtal med ett
programföretag om skyldighet för företaget att endast under
annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag eller program
mot betalning. Med annonstid menas sändningstid i televisionen
som inleds och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur
som markerar att den som sänder under den angivna tiden i
huvudsak gör detta på uppdrag av andra. Med reklam förstås ett
program som är avsett att främja en näringsidkares avsättning av
en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet.
Genom beslutet infördes vidare i radiolagen bestämmelser om
annonser av följande innehåll.
Radiolagens krav på opartiskhet och saklighet skall inte gälla
vad som sänds under annonstid i televisionen.
Under annonstid i televisionen får det endast förekomma reklam
och andra program som någon har uppdragit åt programföretaget
att sända, programföretagets reklam för egen kommersiell
verksamhet och programglimtar. Av en annons som sänds under
annonstid i televisionen skall framgå i vems intresse sändningen
sker. I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag
får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i
televisionsprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller
nyhetskommentarer.
Annonser som sänds under annonstid i televisionen skall inte
få syfta till att vinna stöd för politiska eller religiösa
åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.
Av en programtjänsts sändningstid per dygn skall högst tio
procent få avse annonser under annonstid i televisionen. Denna
andel beräknas särskilt för tiden mellan kl 18.00 och kl. 24.00.
Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag skall
annonser få förekomma under högst åtta minuter eller, i rena
undantagsfall, tio minuter. I avtalet mellan regeringen och
programföretaget får det bestämmas att högsta tillåtna
sändningstiden för annonser under annonstid i televisionen skall
vara ännu kortare.
Annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle skall inte
få understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda
ljud- och bildsignaturen har frånräknats.
Som huvudregel skall gälla att annonser under annonstid i
televisionen skall sättas in mellan programmen. Annonser skall
dock få avbryta ett program, om de sätts in i pauser i
sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i pauser i
program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för
publiken. Annonser skall också få avbryta program, om de sätts
in mellan delar i program, som består av olika avslutade delar
och där varje del som föregås eller följs av annonser varar
minst 20 minuter.
En annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen
skall inte få syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn
under tolv år. En annons med reklam skall inte få förekomma
under annonstiden omedelbart före eller efter ett program eller
en del av ett program som huvudsakligen vänder sig till barn
under tolv år. I annonser med reklam skall det inte få uppträda
personer eller figurer som spelar en framträdande roll i
televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under
tolv år.
Regeringens beslut om sändningstillstånd (koncession) m.m.
Den 7 november 1991 beslutade regeringen att meddela Nordisk
Television AB tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) att här
i landet sända televisionsprogram i rundradiosändning under den
tid som framgår av ett avtal mellan staten och bolaget som
bifogas beslutet.
Enligt 17 § i avtalet skall avtalet gälla till utgången av
februari 1998.
Som en grundläggande förutsättning för avtalets ingående för
Nordisk Television antecknades att regeringen för riksdagen
kommer att lägga fram förslag om den koncessionsavgift bolaget
skall erlägga till staten vilket avses ha i huvudsak följande
innehåll.
Koncessionsavgiften skall bestå av en fast och en rörlig del.
Den fasta avgiften utgör 50 milj.kr. per kalenderår. Den rörliga
avgiften skall beräknas på grundval av de intäkter som bolaget
erhåller som vederlag för att sända annonser. Den skall utgöra
20% av de intäkter som överstiger 750 men inte 1 000 milj.kr.,
40% av intäkter som överstiger 1 000 men inte 2000 milj.kr.
och 50% av intäkter som överstiger 2000 milj.kr., allt
räknat per kalenderår. Den fasta avgiften och beloppsgränserna
för den rörliga avgiften avser år 1992 och skall för tiden efter
år 1992 justeras med hänsyn till förändringar i penningvärdet.
Med intäkt till bolaget skall likställas betalning som sker
till annan än bolaget under sådana förhållanden att det står
klart att det rör sig om vederlag för att sända annonser.
Periodiseringen av intäkterna skall ske enligt bokföringsmässiga
grunder.
Den fasta avgiften skall erläggas med en tolftedel senast den
sista i varje månad. Den rörliga avgiften erläggs senast den 31
mars året efter det kalenderår som avgiften avser.
Om Sveriges Television AB eller annat programföretag som
ensamt eller i samverkan med andra bedriver rikstäckande
televisionssändningar i marksändarnät får tillstånd att sända
reklam mot vederlag, skall någon koncessionsavgift inte längre
utgå.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Koncessionsavgiften
I propositionen föreslås en lag om koncessionsavgift på
televisionens område. I lagen regleras skyldigheten för ett
programföretag att under vissa förutsättningar betala
koncessionsavgift till staten. Sådan skyldighet skall gälla ett
programföretag som enligt 5 § radiolagen (1966:755) har erhållit
rätt att i hela landet sända televisionsprogram i
rundradiosändning under förutsättning att företaget har rätt att
sända reklam mot vederlag i sådan sändning och är ensamt om
denna rätt här i landet. Intäkterna från avgiften skall
tillföras rundradiokontot.
Koncessionsavgiften består av en fast del och en rörlig del i
enlighet med den grundläggande förutsättning för Nordisk
Television AB för ingående av avtalet med staten som redovisats
i det föregående. Den fasta delen av avgiften skall erläggas med
en tolftedel senast den sista i varje månad. Den rörliga delen
av avgiften skall erläggas senast den 31 mars året efter det
kalenderår som avgiften avser.
Avgiften skall erläggas till kabelnämnden, som också
fastställer dess storlek. Senast den 15 februari varje år skall
företaget lämna kabelnämnden de uppgifter som behövs för att den
rörliga avgiften skall kunna bestämmas. Kabelnämnden får besluta
om revision. Avgiften får drivas in i enlighet med de
bestämmelser som gäller för indrivning av skatt.
Någon rätt till skönsmässig uppskattning av företagets
intäkter skall inte finnas. I stället åläggs företaget att
betala ränta på förfallna avgifter oavsett om avgiften har
fastställts på den förfallodag som gäller enligt lagen eller ej.
Avgiften skall betalas inom föreskriven tid, även om
kabelnämndens beslut har överklagats.
Om det finns särskilda skäl, skall regeringen kunna medge
anstånd med betalningen av en avgift. Finns synnerliga skäl, kan
regeringen medge befrielse från avgiftsskyldigheten. Beslut om
befrielse skall dock bara avse en begränsad period.
Koncessionsavgiften beräknas fr.o.m. månaden efter den då
sändningsverksamheten påbörjats. Lagen föreslås träda i kraft
den 1 mars 1992. Om sändningsverksamheten har påbörjats före den
dagen, är avsikten att avgiften skall beräknas fr.o.m. mars
1992. Skiktgränserna för den rörliga avgiften påverkas inte av
att den intäktsperiod som skall redovisas för 1992 inte avser
hela kalenderåret.
Vitessanktion vid överträdelse av vissa programregler
Enligt 7 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen får i lag
föreskrivas att en nämnd vars sammansättning är bestämd i lag
och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare
skall granska om radioprogram, som någon har sänt på annat sätt
än genom tråd, står i överensstämmelse med de föreskrifter som
gäller för sändningarna. En sådan nämnd får endast uttala sin
mening och förelägga den sändande att följa föreskrifterna eller
villkoren. I lagen får föreskrivas att ett föreläggande av
nämnden får förenas med vite. Frågor om utdömande av vite prövas
alltid av domstol.
Sedan den 1 januari 1992 är radionämndens sammansättning
bestämd i 17 § radiolagen (1966:755).
I propositionen föreslås att det i radiolagen införs en
bestämmelse som ger radionämnden rätt att vid vite förelägga ett
programföretag att följa vissa regler i radiolagen och vissa
regler i ett avtal mellan staten och programföretaget som har
ingåtts med stöd av radiolagen. Reglerna i radiolagen gäller
sändningstid för annonser, annonstidens längd, annonsernas
placering, reklam till barn under tolv år, åsiktsreklam,
reklamidentifiering och vilka personer som får uppträda i
annonser. Avtalsbestämmelserna gäller skyldighet för
programföretag att inte sända reklam mot vederlag eller program
som någon annan har bekostat helt eller delvis, skyldighet att
endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag
eller program mot betalning, skyldighet att lämna uppgift om vem
bidragsgivaren är om någon annan har bekostat ett program helt
eller delvis samt högsta tillåtna sändningstid för annonser
under annonstid i televisionen.
Motionerna
I motion K15 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd)
anför motionärerna att den föreslagna lagen om koncessionsavgift
i praktiken gäller TV 4 som genom denna särskilda pålaga skall
hjälpa till att finansiera Sveriges Radio-koncernen. De anför
vidare att staten i stället för att strukturera om den
personaltäta Sveriges Radio-koncernen med dess låga
programproduktivitet skjuter problemet framför sig genom att
taxera ut en ny skatt från ett kommersiellt TV-företag.
Motionärerna konstaterar att koncessionsavgiften till en del
bestäms av reklamintäkternas storlek, som är ett mått på antalet
tittare. Ju fler tittare TV 4 lockar till sig desto färre
tittare får Sveriges Television. Samtidigt åderlåts enligt
motionärerna TV 4 medan Sveriges Television får en ekonomisk
förstärkning utan att behöva anstränga sig. Motionärerna finner
således att skattens storlek bestäms av programkvaliteten i den
kommersiella kanalen. De anför att detta knappast torde vara i
linje med de ännu gällande kulturpolitiska målen från år 1974.
Av dessa skäl anser motionärerna att någon koncessionsavgift
inte bör införas.
I motion K14 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anför motionärerna
att det är svårt att på förhand avgöra hur stora intäkter ett
reklamfinansierat TV-företag kan komma att få. Den rimliga
principen för avgiftsuttag bör enligt motionären vara en
marknadsvärdering av koncessionen. I detta fall handlar det om
ett företag som får monopol på att sända rikstäckande markbunden
TV med reklam. Avgiften bör därför dra in maximal andel av
vinsten utöver den som skulle uppstå på en genuin
konkurrensmarknad, dvs. monopolets teoretiska övervinst. I ett
sådant perspektiv förefaller enligt motionären de föreslagna
avgiftssatserna alldeles för låga. Han anser att den rörliga
avgiften bör sättas till 30, 50, och 75 % i de tre angivna
intäktsintervallerna för det första året.
Utskottet
Utskottets bedömning
Koncessionsavgift
Innan konstitutionsutskottet går in på innehållet i de
föreslagna avgiftsbestämmelserna tar utskottet upp en fråga av
principiell art.
Som förutsättning för skyldighet att betala koncessionsavgift
skall enligt 1 § lagförslaget gälla att programföretaget har
rätt att sända reklam mot vederlag i de sändningar som
sändningstillståndet avser och är ensamt om denna rätt här i
landet. Bestämmelsen är således utformad så att vid varje
tillfälle betalningsskyldigheten endast kan gälla för ett enda
programföretag.
Regeringsformen utgår från att lagar och andra föreskrifter
skall vara generella. Lagstiftning för ett enskilt fall skall i
princip inte vara möjlig. Enligt förarbetena till
regeringsformen kan det undantagsvis vara nödvändigt att genom
lag ge föreskrifter som blir tillämpliga endast i fråga om ett
enstaka fall. Även i en sådan situation måste lagen vara
generellt utformad (prop. 1973:390 s. 203-204).
Enligt konstitutionsutskottets mening får bestämmelsen om
skyldighet att betala koncessionsavgift anses uppfylla kravet på
generell tillämpbarhet. Utskottet beaktar därvid att tillstånden
att sända förutsätts vara begränsade i tiden. I prop.
1990/91:149 om radio- och TV-frågor förordade regeringen att
koncessionstiden skall vara sex år. I huvudsaklig
överensstämmelse härmed gäller tillståndet för Nordisk
Television AB till utgången av februari 1998. Det kan
visserligen förlängas men det är möjligt att ett annat företag
längre fram får rätten att sända och därmed kommer att träffas
av bestämmelsen om skyldighet att betala koncessionsavgift.
I fråga om innehållet i bestämmelserna har
konstitutionsutskottet i likhet med skatteutskottet ingen
erinran mot förslaget att ett programföretag som har ensamrätt
att sända reklam mot vederlag skall till staten erlägga en
koncessionsavgift. Som anförs i propositionen bör avgiften
tillföras rundradiokontot för att på så sätt bidra till att
finansiera statens åtagande att ställa medel till förfogande för
Sveriges Radio-koncernens verksamhet. Konstitutionsutskottet
godtar vidare förslaget såvitt avser avgiftskonstruktionen,
avgiftens storlek och skiktgränserna för den rörliga avgiften.
Utskottet avstyrker således motionerna K14 och K15.
I propositionen föreslås att kabelnämnden får möjlighet att
använda sig av revision för kontroll av avgiftsunderlaget. För
att kabelnämnden inte skall behöva bygga upp någon egen
organisation för detta ändamål föreslås vidare att nämnden får
rätt att uppdra åt skatteförvaltningen att utföra revisionen.
Ansvaret för revisionen skall dock ligga hos nämnden.
Skatteutskottet har i sitt yttrande uttalat erinringar mot denna
lösning. Enligt skatteutskottet är det önskvärt att den
myndighet som utför en revision också har huvudansvaret för den.
Detta talar enligt skatteutskottet för att också beslutet om
revision bör fattas efter framställning från kabelnämnden.
Enligt skatteutskottet kan kabelnämndens initiativrätt
bibehållas genom att beslut om revision fattas efter
framställning från kabelnämnden.
Konstitutionsutskottet ansluter sig till skatteutskottets
bedömning och föreslår att 13 § förslaget till lag om
koncessionsavgift på televisionens område får följande lydelse:
Revision för kontroll av att avgift erlagts i enlighet med
bestämmelserna i denna lag skall utföras av riksskatteverket
eller av skattemyndighet. Beslut om revision fattas efter
framställning av kabelnämnden. Vid revision gäller 3 kap.
7--15§§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga delar. Härvid gäller de
bestämmelser som avser beskattningsmyndighet i stället den
myndighet som skall utföra revisionen.
Med den ändring som föreslagits ovan tillstyrker utskottet
förslaget till lag om koncessionsavgift på televisionens område
och förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m.
Vitessanktion vid överträdelse av vissa programregler
Konstitutionsutskottet tillstyrker förslaget till lag om
ändring i radiolagen (1966:755).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på de i proposition 1991/92:78
framlagda lagförslagen
att riksdagen avslår motion 1991/92:K15,
res. (nyd)
2. beträffande förslaget till lag om koncessionsavgift på
televisionens område
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:K14 antar
regeringens förslag till lag om koncessionsavgift på
televisionens område med den ändringen att 13 § erhåller i
bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
3. beträffande övriga i propositionen framlagda lagförslag
att riksdagen antar regeringens
a) förslag till lag om ändring i lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m.,
b) förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755).
Stockholm den 6 februari 1992
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
Närvarande: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c),
Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m)*, Catarina Rönnung (s), Ylva
Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Sören Lekberg (s),
Torgny Larsson (s), Harriet Colliander (nyd), Ulla Pettersson
(s), Inger René (m), Elvy Söderström (s), Björn von der Esch
(m), Roland Lében (kds).
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation (mom. 1)
Harriet Colliander (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med rubriken "Koncessionsavgift" och på s. 7 slutar med "i
radiolagen (1966:755)" bort ha följande lydelse:
Fria medier utan politisk styrning är en förutsättning för en
fungerande demokrati. Utifrån denna grundsyn anser utskottet att
statsstyrningen av Sveriges Radio-koncernen innebär en faktisk
begränsning av den fria opinionsbildningen, yttrandefriheten och
informationsfriheten. Monopolföretaget Sveriges Radio är därmed
ett hinder för verklig demokrati.
Förslaget om en koncessionsavgift gäller i praktiken TV 4 som
genom denna särskilda pålaga skall hjälpa till att finansiera
det statliga monopolföretaget Sveriges Radio. I stället för att
ta ett radikalt grepp och strukturera om den personaltäta
televisionen med sin låga programproduktivitet skulle staten
skjuta det uppenbara problemet framför sig genom att taxera ut
en ny skatt från ett kommersiellt TV-bolag.
Koncessionsavgiften bestäms till viss del av reklamintäkternas
omfattning, som indirekt är ett mått på antalet tittare. Med
andra ord, ju fler tittare TV 4 lockar till sig desto färre får
Kanal 1 och TV 2. Samtidigt åderlåts TV 4 under det att Kanal 1
och TV 2 får en ekonomisk förstärkning utan att behöva anstränga
sig. Eftersom en del av skatten är rörlig, dvs. den bestäms av
reklaminkomsterna, innebär detta att skatten bestäms av
programkvaliteten i den kommersiella kanalen. Ju bättre program
desto högre statsinkomster. Detta synsätt torde knappast vara i
linje med de ännu gällande kulturpolitiska målen från l974.
Den föreslagna lagen om koncessionsavgift på televisionens
område är tvivelaktig även ur en annan synvinkel. Skyldigheten
att betala koncessionsavgift skall nämligen bara kunna gälla ett
enda programföretag. Regeringsformen utgår emellertid från att
lagar och andra föreskrifter skall vara generella. Lagstiftning
för ett enskilt fall skall inte vara möjlig. Bestämmelsen om
skyldighet att betala koncessionsavgift uppfyller enligt
utskottets mening inte detta krav på generell tillämpbarhet.
Förslaget om vitessanktion vid överträdelse av vissa
programregler innebär enligt utskottets mening alltför långt
gående möjligheter för det allmänna att ingripa i
programverksamheten. Utskottet anser att de regler om reklam som
på detta sätt föreslås bli vitessanktionerade på sikt bör
avskaffas. På etermedieområdet är det fullt tillräckligt med den
internationella handelskammarens grundregler för reklam.
På grund av det anförda avstyrker utskottet propositionen och
motion K14. Utskottet tillstyrker därmed motion K15.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande avslag på de i proposition 1991/92:78
framlagda lagförslagen
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K15 avslår de i
proposition 1991/92:78 framlagda lagförslagen.
Bilaga 1
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m. skall ha följande
lydelse.
1 §1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer
med fordran på
1. skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket
uppbördslagen (1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
lagen (1958:295) om sjömansskatt, kupongskattelagen (1970:624),
lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt, lagen (1986:1225) om
tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag,
understödsföreningar och pensionsstiftelser, lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel, lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
3. skatt eller avgift enligt lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om
bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen
(1964:308), lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,
lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på
vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om särskild skatt
för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss
elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av
vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild skatt för
elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om
totalisatorskatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen
(1984:852) om lagerskatt på viss bensin, lagen (1988:1567) om
miljöskatt på inrikes flygtrafik, lagen (1990:582) om
koldioxidskatt, lagen (1990:587) om svavelskatt, lagen
(1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid
energiproduktion, lagen (1990:662) om skatt på vissa
premiebetalningar, lagen (1990:1087) om lagerskatt på vissa
oljeprodukter, lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m., lagen (1991:1482) om lotteriskatt,
lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.,
4. skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen
(1976:339) om saluvagnsskatt, vägtrafikskattelagen (1988:327),
lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon,
5. tull, särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) och
avgift enligt lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa
bakverk,
6. avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering på
jordbrukets område, lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets
område, lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel, lagen
(1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m. och
lagen (1990:616) om införande av lagen (1990:615) om avgifter på
vissa jordbruksprodukter m.m.,
7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
8. avgift enligt lagen
(1992:000) om
koncessionsavgift på
televisionens område.
Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som
utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringar och
ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1992.
1 Senaste lydelse 1991:1485.
Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till
Lag om koncessionsavgift på televisionens område
Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
13 §
Kabelnämnden får besluta Revision för kontroll av
om revision. Härvid att avgift erlagts i enlighet
gäller 3 kap. 7--15 med bestämmelserna i denna
§§ lagen (1984:151) om lag skall utföras av
punktskatter och riksskatteverket eller av
prisregleringsavgifter i skattemyndighet. Beslut om
tillämpliga delar. revision fattas efter
framställning av
Kabelnämnden får uppdra kabelnämnden. Vid revision
åt skatteförvaltningen gäller 3 kap. 7--15§§
att utföra revisionen. lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter i
tillämpliga delar.
Härvid gäller de
bestämmelser som avser
beskattningsmyndighet i
stället den myndighet som
skall utföra revisionen.
Skatteutskottets yttrande
1991/92:SkU1y
Bilaga 3
Koncessionsavgift på televisionens område
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle
att yttra sig över de i proposition 1991/92:78 framlagda
förslagen till lag om koncessionsavgift på televisionens område
och lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m. jämte eventuella motioner väckta med
anledning av propositionen i nu nämnda delar. Med anledning
härav får skatteutskottet anföra följande.
Utgångspunkten för det förslag som läggs fram i propositionen
är riksdagens beslut att öppna en ny rikstäckande markbaserad
TV-kanal. Beslutet innebär att det programföretag som driver den
nya TV-kanalen ensamt skall ha rätt att sända reklam mot
vederlag.
I propositionen föreslås att en koncessionsavgift skall tas ut
av ett sådant programföretag. Då avgiften bedömts utgöra en
skatt i regeringsformens mening har bestämmelserna om avgiften
tagits in i en särskild lag. Koncessionsavgiften börjar utgå
månaden efter den månad då sändningsverksamheten påbörjats och
består av en fast och en rörlig avgift. Den fasta avgiften
erläggs för varje månad under vilken sändningsverksamhet pågått
och uppgår till 4167000 kr. Den rörliga avgiften är
progressiv och beräknas på programföretagets intäkter av sända
annonser. Den rörliga avgiften är 20% av den del av intäkterna
som överstiger 750 milj.kr., 40% av den del som överstiger
1000 milj.kr. och 50% av den del som går över 2000
milj.kr.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 mars 1992. Har
sändningsverksamheten påbörjats före den 1 mars är avsikten att
avgiften skall beräknas fr.o.m. mars månad. Skiktgränserna för
den rörliga avgiften påverkas inte av att den intäktsperiod som
skall redovisas för 1992 inte avser hela kalenderåret.
Beslut beträffande koncessionsavgiften fattas av kabelnämnden.
Koncessionsavgiften skall tillföras rundradiokontot och på så
sätt bidra till att finansiera statens åtagande att ställa medel
till förfogande för Sveriges Radio-koncernens verksamhet.
I motion K15 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (båda
nyd) anför motionärerna att det är fel att finansiera Sveriges
Radio genom en särskild avgift på ett annat, konkurrerande
företag. Enligt motionärerna stämmer det inte heller med de
kulturpolitiska målen att ta ut en progressiv avgift som stiger
med programmens kvalitet. De hemställer att propositionen
avslås.
I motion K14 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anför motionärerna
att avgiften är alldeles för låg. Enligt motionärerna bör
avgiften dra in hela den ekonomiska vinst som ensamrätten
medför. De yrkar att procentsatserna för den rörliga avgiften
bestäms till 30%, 50% resp. 75%.
Skatteutskottet har vid sin prövning av ärendet inte funnit
någon anledning till erinran mot förslaget att ett
programföretag som har ensamrätt att sända reklam mot vederlag
skall erlägga en koncessionsavgift och att medlen från denna
avgift används för att finansiera statens åtaganden i övrigt.
Inte heller när det gäller skiktgränserna för den rörliga
avgiften ser utskottet någon anledning att avvika från
propositionens förslag. Utskottet avstyrker därför motionerna
K14 och K15.
När det gäller den närmare utformningen av förslaget till lag
om koncessionsavgift på televisionens område vill
skatteutskottet anföra följande.
Kabelnämnden föreslås få möjlighet att använda sig av revision
för kontroll av avgiftsunderlaget. För att kabelnämnden inte
skall behöva bygga upp någon egen organisation för detta ändamål
föreslås att nämnden får rätt att uppdra åt skatteförvaltningen
att utföra revisionen. Ansvaret för revisionen skall dock ligga
kvar hos kabelnämnden.
Skatteutskottet gör i denna fråga en annan bedömning. Enligt
utskottets mening är det önskvärt att den myndighet som utför en
revision också har huvudansvaret för den. Detta talar enligt
utskottets uppfattning för att också beslutet om revision bör
fattas av riksskatteverket och skattemyndigheterna.
Kabelnämndens initiativrätt kan bibehållas genom att beslut om
revision fattas efter framställning från kabelnämnden. Utskottet
föreslår att denna ändring genomförs och att lagen om
koncessionsavgift på televisionens område utformas med hänsyn
härtill.
I övrigt har skatteutskottet inte funnit någon anledning till
erinran mot de båda lagförslagen. Utskottet tillstyrker att
förslagen antas med den ändring som angivits ovan.
Stockholm den 5 februari 1992
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars
Hedfors (s), Bo Forslund (s), Ivar Franzén (c), Karl-Gösta
Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Harry Staaf (kds), Peter
Kling (nyd), Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Fredrik
Reinfeldt (m), Karl Hagström (s), Karin Pilsäter (fp), Sten-Ove
Sundström (s) och Martin Nilsson (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Peter Kling (nyd) anför:
Fria medier utan politisk styrning är en förutsättning för en
fungerande demokrati. Utifrån denna grundsyn anser vi inom Ny
Demokrati att statsstyrningen av företaget Sveriges Radio
innebär en faktisk begränsning av den fria opinionsbildningen,
yttrandefriheten och informationsfriheten. Det statsägda
monopolföretaget Sveriges Radio är ett hinder för verklig
demokrati; en demokrati på folkets villkor och inte
makthavarnas.
Förslaget om en koncessionsavgift gäller i praktiken TV 4 som
genom denna särskilda pålaga ska hjälpa till att finansiera det
statliga monopolföretaget Sveriges Radio. Istället för att ta
ett radikalt grepp och strukturera om den personaltäta
televisionen med sin låga programproduktivitet skjuter staten
det uppenbara problemet framför sig genom att taxera ut en ny
skatt från ett kommersiellt TV-bolag.
Koncessionsavgiften bestäms till viss del av reklamintäkternas
omfattning, som indirekt är ett mått på antalet tittare. Med
andra ord, ju fler tittare TV 4 lockar till sig, desto färre får
Kanal 1 och TV 2. Samtidigt åderlåts TV 4 under det att Kanal 1
och TV 2 får en ekonomisk förstärkning utan att behöva anstränga
sig. Eftersom en del av skatten är rörlig, dvs. den bestäms av
reklaminkomsterna, innebär detta att skatten bestäms av
programkvaliteten i den kommersiella kanalen. Ju bättre program,
desto högre statsinkomster. Detta synsätt torde knappast vara i
linje med de ännu gällande kulturpolitiska målen från l974.
Sammanfattningsvis anser jag att systemet med en
koncessionsavgift för TV 4 är feltänkt.
Jag avstyrker propositionen i nu behandlade delar och därmed
även motion K14 och tillstyrker således motion K15.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Lars Bäckström (v) anför:
I proposition 1991/92:78 föreslår regeringen en lag om
koncessionsavgift på televisionens område. Skatteutskottet har
ställt sig bakom propositionens förslag. Med anledning av detta
vill jag anföra följande:
Statsrådet har angett "att en avgift av detta slag inte
motsvaras av någon direkt motprestation från statens sida och
att pålagan därför utgör en skatt i regeringsformens mening och
måste regleras i lag" (prop. 1991/92:78 s. 11). Lagrådet gör
samma bedömning.
Eftersom avgiften uppenbarligen är att betrakta som en skatt,
vore det lämpligare att även författningsmässigt kalla skatten
för en skatt och inte för en avgift.
Koncessionsavgiften (skatten) skall enligt propositionen dels
beräknas som en fast skatt med 50 milj.kr. per månad, dels som
en rörlig skattedel baserad på de intäkter som utgör bolagets
vederlag för att sända annonser. Den rörliga avgiften/skatten
utgör 20% av de intäkter som överstiger 750 milj.kr. men inte
1000 milj.kr., 40% av de intäkter som överstiger 1000
milj.kr. men inte 2000 milj.kr. och 50% av de intäkter som
överstiger 2000 milj.kr.
Koncessionsavgiften är således huvudsakligen att betrakta som
en progressiv skatt på TV-sänd reklam, dock med ett avsevärt
fribelopp. Samtidigt är reklam i Kanal 1 och TV 2 i form av
"sponsrade program" befriad från reklamskatt.
Med gällande regler och med beslut i enlighet med
propositionens förslag angående beskattningen av reklam i TV 4
skapas en situation där konsekvenserna av reklamskattens
utformning blir svåra att överblicka.
Ett riksdagsbeslut i enlighet med propositionens förslag leder
till följande situation vad beträffar reklamskatt: Dels en
reklamskatt som utgår med 4% på dagspress och med 11% i
andra medier, t.ex. populärpress, bioreklam och direktreklam,
dels en progressiv skatt med ett avsevärt fribelopp på reklam i
TV 4, samt skattefrihet för reklam via sponsring i Kanal 1 och
TV 2.
Under allmänna motionstiden i år har vänsterpartiet ställt
krav på en skyndsam utredning i syfte att bredda underlaget för
reklamskatten. Detta motiveras enligt motionen bl.a. av den
förändrade mediasituationen samt av konkurrens- och
likformighetsskäl. I en annan motion från Berit Löfstedt (s)
m.fl. reses krav på införandet skatt på reklam i radio och TV.
Motionärerna begär att skattesatsen för reklam i TV skall vara
densamma som för reklam i populärpress, m.m., således 11%.
Ett beslut i enlighet med propositionens förslag försvårar en
samlad bedömning när det gäller reklamskattens utformning i
allmänhet, och kan även komma att få konsekvenser för den
kommande radioberedningens bedömningar bl.a. kring eventuell
skatt på reklam i radio.
Reklamskattens utformning har otvivelaktigt stor betydelse för
hur mediasituationen utvecklas, t.ex. vad beträffar konkurrensen
och därmed mångfalden i mediautbudet. Det hade därför varit
önskvärt med en mer sammanhängande och genomtänkt lagstiftning
vad gäller beskattningen av reklamen i samtliga medier.
Under rådande omständigheter vill jag dessutom anföra
följande:
Som framhålls i propositionen är det svårt att på förhand
avgöra hur stora intäkter ett reklamfinansierat TV-företag kan
komma att få. Men den rimliga principen för avgiftsuttag bör
vara en marknadsvärdering av koncessionen. Om det, som i det nu
aktuella fallet, handlar om ett företag som får monopol på att
sända rikstäckande markbunden TV med reklam bör avgiften dra in
maximal andel av vinsten utöver den som skulle uppstå på en
genuin konkurrensmarknad (dvs. monopolets teoretiska övervinst).
De avgiftssatser som föreslås förefaller alldeles för låga om
man ser dem i detta perspektiv. Den rörliga avgiften bör sättas
till 30, 50 och 75% i de tre angivna intäktsintervallerna för
det första året.