I betänkandet behandlas proposition 1991/92:53 med förslag
till ny lagstiftning för kabelsändningar m.m. och motioner som
har väckts med anledning av propositionen. Förslagen i
propositionen föranleds av yttrandefrihetsgrundlagen som träder
i kraft den 1 januari 1992. Det nuvarande kravet på tillstånd
för lokala kabelsändningar tas bort. Förslaget innebär också att
det blir tillåtet att sända reklam mot vederlag och program mot
betalning även i s.k. egensändningar. Reglerna för annonser i
TV-sändningar föreslås i väsentliga delar överensstämma med de
som enligt radiolagen gäller för den etersända televisionen. För
ljudradion föreslås dock mindre omfattande reklamregler.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna.
På en punkt föreslår utskottet dock ett tillägg i lagen om
kabelsändningar till allmänheten. I likhet med den nuvarande
ordningen föreslås en bestämmelse om skyldighet för
nätinnehavaren att se till att de boende i anslutna fastigheter
på ett tillfredsställande sätt kan ta emot sådan sändningar till
allmänheten som sker med stöd av radiolagen. Bestämmelsen gäller
i praktiken sändningarna från Sveriges Television och den nya
markbundna reklam-TV-kanalen. Denna skyldighet skall fullgöras
utan särskild kostnad för själva mottagningen. Utskottet
föreslår att detta skall framgå direkt av bestämmelsen.
Till betänkandet är fogat fem reservationer, ett särskilt
yttrande och en meningsyttring från suppleant.
Propositionen
I proposition 1991/92:53 med förslag till ny lagstiftning för
kabelsändningar m.m. yrkas att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen till
1. lag om kabelsändningar till allmänheten,
2. lag om ändring i radiolagen (1966:755),
3. lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar,
4. lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar av
skrifter och ljud- och bildupptagningar,
5. lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och
kontroll av filmer och videogram,
6. lag om ändring i lagen (1991:000) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden.
Lagförslagen har intagits i bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
1991/92:K4 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd)
vari yrkas
1. att riksdagen upphäver nuvarande lag (1985:677) om lokala
kabelsändningar och lag (1985:1061) om avgifter i ärenden om
lokala kabelsändningar,
2. att riksdagen avslår förslaget till lag om kabelsändningar
till allmänheten med undantag av förslagets 16--20 §§ om
ingripande mot egensändningar då dessa inriktas mot
våldsskildringar, pornografi eller hets mot folkgrupp,
3. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 avslår
förslaget om lokala kabelsändarföretag såvitt avser 6 § 2 och
7§,
4. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 avslår
förslaget om reklambegränsning för lokala kabelsändarföretag
såvitt avser 9 §,
5. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 antar 10 §
första stycket med tillägg som går ut på att det inte bör vara
nödvändigt att ange tillverkare när det gäller allmänt kända
varumärken,
6. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 avslår 10 §
andra stycket om vilka personer som skall få uppträda i
annonser,
7. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 antar 11 § om
reklam till barn och ungdom med den ändring att den samordnas
med Europakonventionen och EG-direktivet samt Internationella
handelskammarens grundregler,
8. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 antar 12 § om
en programtjänsts sändningstid med den ändring att den samordnas
med Europakonventionen och EG-direktivet,
9. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 avslår
förslaget om annonstid i 13 §,
10. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 antar 14 §
om avbrott för reklam med sådan ändring att den överensstämmer
med vad som sägs i Europakonventionen och EG-direktivet,
11. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
kabelnämnden bör avskaffas,
12. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den
principiella synen på den fulla yttrandefrihetens och
informationsfrihetens betydelse för demokratin.
1991/92:K5 av Thage G Peterson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen, med avslag på proposition 1991/92:53 med förslag till
ny lagstiftning för kabelsändningar, antar de i lagrådsremissen
den 12 september 1991 upptagna lagförslagen:
a. Förslag till lag om kabelsändningar till allmänheten (bil.
3, s. 84--86),
b. Förslag till lag om ändring av radiolagen (bil. 3, s.
87--90),
c. Förslag till lag om ändring i lagen om radiotidningar (bil.
3, s. 91),
d. Förslag till lag om ändring i lagen om pliktexemplar av
skrifter och ljud- och bildupptagningar (bil. 3, s. 92)
e. Förslag till lag om ändring i lagen om granskning och
kontroll av filmer och videogram (bil. 3, s. 93)
f. Förslag till lag om ändring i lagen med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens område
(bil. 3, s. 94).
1991/92:K6 av Jan Sandberg och Karin Pilsäter (m, fp) vari
yrkas att riksdagen antar den föreslagna lagen med den ändring
som anförts i motionen.
1991/92:K7 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att 8--15 §§ i propositionens
förslag till lag om kabelsändningar till allmänheten utgår och
ersätts av 7 § i lagrådsremissens förslag,
2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 beslutar att 11 § i
propositionens förslag till lag om kabelsändningar till
allmänheten skall gälla för både radiosändningar och
televisionssändningar,
3. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 hos regeringen begär
förslag till en paragraf i lag om kabelsändningar till
allmänheten, enligt vad i motionen anförts om förbud för rätt
att sända reklam för ägare som har ett dominerande
ägarinflytande i andra mediaföretag.
1991/92:K8 av Björn von der Esch och Henrik S Järrel (m) vari
yrkas
1. att riksdagen antar 6 §, nätinnehavarens skyldigheter att
gratis upplåta kanalutrymme i förslaget till lag om
kabelsändning, med den ändring som anförts i motionen,
2. att riksdagen antar 7 § med den ändring att lokalt
kabelsändarföretag också får vara enskild person enligt vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen antar 11--14 §§, reklam m.m. i egensändning,
i förslaget i lag om kabelsändning, med de ändringar som anförts
i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skydd för commercial speech, jämlikt
artikel 10 Europakonventionen.
Utskottet
Grundlagsbestämmelser m.m.
Yttrandefrihetsgrundlagen
Yttrandefrihetsgrundlagen, som utfärdades den 14 november 1991
(1991:1469) träder i kraft den 1 januari. Grundlagen gäller till
skydd för yttrandefriheten i bl.a. ljudradio och television.
Enligt 3 kap. 1 § första stycket har varje svensk medborgare
och svensk juridisk person rätt att sända radioprogram
(ljudradio- och televisionsprogram) genom tråd. Denna frihet
hindrar enligt paragrafens andra stycke inte att det i lag
meddelas föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare
att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs
med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig
upplysning eller om ingripanden mot fortsatt sändning av ett
utbud som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder
eller hets mot folkgrupp.
Av 1 kap. 12 första stycket framgår att föreskrifter i lag får
meddelas om annonser om alkohol eller tobak i fråga om
ljudradio- och televisionsprogram utan hinder av grundlagen.
Bestämmelserna i grundlagen hindrar enligt paragrafens andra
stycke inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud i
övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor
för annan annonsering och sändning av program, som helt eller
delvis bekostas av annan än den som bedriver
programverksamheten.
Konvention om gränsöverskridande television
Konventionen om gränsöverskridande television antogs 1989.
Sverige hör till de länder som har undertecknat konventionen.
Konventionen innehåller regler om television och syftar till
att underlätta gränsöverskridande TV-sändningar. Konventionen
gäller dock bara sådana sändningar som riktar sig till
allmänheten. Det som avgör om en sändning är gränsöverskridande
i konventionens mening är om sändningen faktiskt kan tas emot i
ett annat land. Anledningen eller valet av sändningsteknik
spelar inte någon roll för frågan om konventionen är tillämplig.
Alla TV-sändningar som sker för mottagning av allmänheten och
som är gränsöverskridande täcks av bestämmelserna i
konventionen.
Det sändande landet ansvarar för att konventionen följs. När
det gäller markbundna sändningar är det ofta lätt att bestämma
vilket land som är det sändande landet. Det är den stat varifrån
utsändningen sker. Om det är fråga om kabelsändningar, är det
den stat där den s.k. huvudcentralen finns. När det gäller
satellitsändningar är i första hand den stat sändande varifrån
upplänken görs. Om den staten inte är ansluten till konventionen
är den stat sändande som upplåter frekvens eller transponder. Om
inte heller den staten är ansluten till konventionen men
programföretaget har sitt säte i en konventionsstat, är denna
stat sändande stat.
Konventionen tillåter uttryckligen att en stat ställer upp
striktare och mer detaljerade regler än konventionens i fråga om
sändningar som ligger under den statens jurisdiktion (art. 28).
I sammanhanget bör även nämnas att konventionen ger staterna en
betydande frihet i fråga om sättet att uppfylla konventionens
krav (art. 5.1).
Om sändningarna uppfyller de krav som ställs i konventionen
åtar sig de mottagande staterna att inte hindra mottagning eller
vidaresändning på sitt territorium. Ett undantag från denna
princip som gäller reklam för alkoholdrycker behandlas i det
följande.
Reglerna i konventionen om sändningarnas innehåll avser
programstandard, reklam och sponsring. Här skall nämnas några
regler som gäller reklam.
Reklam skall vara hederlig och får inte vara vilseledande
eller på annat sätt strida mot konsumenternas intressen (art.
11.1 och 11.2). Reklam som riktas till barn eller där barn
förekommer får inte innehålla något som skadar deras intressen,
och reklamen skall ta hänsyn till barns särskilda känslighet.
Bestämmelser finns också om högsta tillåtna reklamtid (art.
12). Den får vara 15% av den dagliga sändningstiden. Om
mängden punktreklam inte överstiger 15%, får dock den högsta
reklamtiden vara 20% för att ge plats åt direkta
säljerbjudanden eller liknande. Högsta tillåtna tid för
punktreklam under en timme är 20%. Direkta säljerbjudanden
eller liknande får sändas högst en timme per dag.
Det föreskrivs vidare hur reklamen skall presenteras (art.
13). Ett reklaminslag skall identifieras tydligt. Det skall
markeras genom optiska eller akustiska signaler att reklamen är
skild från det övriga programutbudet. Reklaminslagen skall i
princip sändas i block. Smygreklam i olika former är förbjuden.
Personer som regelbundet presenterar nyhets- och
aktualitetsprogram får inte medverka i gränsöverskridande
TV-reklam.
Regler finns även om hur reklaminslag får sättas in i
sändningarna (art. 14). Som huvudregel gäller att reklaminslag
skall sändas mellan de egentliga programmen. Det är emellertid i
princip tillåtet att avbryta ett program med reklam under
förutsättning att programmets karaktär inte går förlorad
därigenom och rättighetshavarnas ställning inte träds för när.
Program som består av självständiga delar får bara avbrytas
genom att reklaminslagen sänds mellan delarna. På motsvarande
sätt måste i sportprogram där det förekommer pauser och program
som avser evenemang eller föreställningar med pauser, reklamen
sändas i pauserna. Strängare regler gäller i fråga om filmer och
liknande verk som är längre än 45 minuter. De får avbrytas
endast en gång för varje 45-minutersperiod. Ytterligare ett
avbrott tillåts, om speltiden är minst 20 minuter längre än två
eller flera hela 45-minutersperioder. Avbrott för reklam får
inte göras i gudstjänster eller i nyhets- eller
aktualitetsprogram, dokumentärprogram, religiösa program eller
barnprogram som är kortare än 30 minuter.
Reklam för vissa produkter är förbjuden eller underkastad
restriktioner (art. 15). Reklam för tobaksvaror är förbjuden.
Detsamma gäller reklam för sådana läkemedel eller sådan
medicinsk behandling som det krävs recept för i den sändande
staten. Reklam för alkoholdrycker får förekomma, om vissa
restriktioner iakttas. Det kan här nämnas att konventionen
öppnar en möjlighet för en stat att förbjuda vidaresändning av
program med alkoholreklam som i och för sig stämmer överens med
konventionen men inte följer statens interna regler (art. 32.1).
EG-direktiv
Den 3 oktober 1989 antog EG ett direktiv med vissa
föreskrifter om TV-sändningar. Föreskrifterna liknar i allt
väsentligt bestämmelserna i konventionen om gränsöverskridande
television. Enligt den överenskommelse som har träffats mellan
EG, EGs medlemsstater och EFTAs medlemsstater skall direktivet
med vissa modifikationer gälla för Sverige. Direktivet tillåter
enskilda stater att ha strängare eller mer detaljerade regler
för programföretag under sin jurisdiktion (art. 3). I direktivet
finns en särskild regel (art. 18) som tillåter restriktiva
föreskrifter om högsta tillåtna reklammängd för att avväga
intresset för TV-annonsering med det allmänna intresset. Därvid
skall särskild hänsyn tas till televisionens roll för att
tillhandahålla kultur och underhållning samt skydd för pluralism
i information och media.
Bakgrund till propositionen
Den nu gällande kabellagstiftningen är inte förenlig med den
nya yttrandefrihetsgrundlagen. Lagen (1985:677) om lokala
kabelsändningar och lagen (1985:1061) om avgifter i ärenden om
lokala kabelsändningar måste därför ändras eller ersättas av ny
lagstiftning.
Den föreslagna nya lagen om kabelsändningar till allmänheten
utgår från yttrandefrihetsgrundlagens principer om
etableringsfrihet när det gäller trådsändningar. Kravet på
tillstånd för sådana sändningar försvinner därmed helt. Detsamma
gäller begränsningar i nätinnehavarnas rätt att bedriva
sändningar. Hitintills har lagen beskrivit trådsändningar som
lokalt begränsade verksamheter. Med etableringsfriheten följer
att lagen inte längre kan ange trådsändningar på detta sätt.
Sanktionsbestämmelserna måste också göras om i grunden. I nu
gällande lagstiftning är återkallelse av tillstånd en viktig
sanktion. Den typen av sanktion blir inte längre möjlig när
tillståndskravet tas bort.
Yttrandefrihetsgrundlagen innebär följder även för andra
regler i kabellagstiftningen. Några av dessa regler är mindre
väl förenliga med principen om etableringsfrihet, några förlorar
sina motiv och några framstår som föga praktiskt betingade i
fortsättningen. Även det nu sagda innebär att många regler i
kabellagstiftningen bör tas bort.
Satellitsändningarnas utveckling på senare tid har vidare
medfört att lagen om lokala kabelsändningar framstår som
föråldrad. I lagen finns föreskrifter om vidaresändning av
programkanaler från satelliter i fast trafik och egensändningar
i kabelnät som når fler än 100 bostäder.
Den internationella telekonvention och det till konventionen
hörande radioreglementet innehåller föreskrifter om tilldelning
av radiofrekvenser för olika ändamål, bl.a. hur
radiofrekvensspektrum skall användas för olika slags
satellittjänster. För detta ändamål skiljer man mellan fast
satellittrafik och satellitrundradio.
Fast satellittrafik innefattar satellittrafik mellan
markstationer med bestämd belägenhet. Även sändningar till
satelliter räknas som fast satellittrafik.
Med satellitrundradio förstås sändningar från satelliter som
är avsedda för direkt mottagning av allmänheten. Med direkt
mottagning avses både individuell mottagning och mottagning i
gemensamma anläggningar.
Enligt lagen om lokala kabelsändningar krävs tillstånd för
vidaresändning av programkanaler från satelliter i fast trafik.
Vidaresändningar av rundradiosändningar får ske utan tillstånd.
Också rundradiosändningar från satellit får vidaresändas utan
tillstånd. Att man i lagen på detta sätt skiljer mellan olika
slag av satellitsändningar motiverades bl.a. med att
rundradiosändningar från satellit antogs komma att bedrivas av
nationella programföretag med omfattande förpliktelser. Något
krav på tillstånd ansågs därför inte behövas.
Huvuddelen av de programkanaler som har intresse för den
svenska publiken sänds numera inte längre från satelliter i fast
trafik utan från direktsändande satelliter. Lagens regler om
vidaresändning av programkanaler från satelliter i fast trafik
blir därför endast i undantagsfall tillämpliga på
vidaresändningar av program från satelliter i Sverige. I
praktiken omfattar därför lagen om lokala kabelsändningar endast
egensändningar i kabelnät.
Propositionens huvudsakliga innehåll
En ny lag om kabelsändningar
I propositionen föreslås en ny lag om kabelsändningar till
allmänheten. Lagen föreslås gälla kabelsändningar till
allmänheten i nät som når mer än 100 bostäder.
Små kabelnät undantas från yttrandefrihetsgrundlagens
tillämpningsområde
I 1 kap. 6 § yttrandefrihetsgrundlagen medges att det genom
lag föreskrivs undantag från grundlagen i fråga om radioprogram
som sänds genom tråd men som inte är avsedda att tas emot av
någon större allmänhet. I den nu aktuella propositionen föreslås
att det i den nya kabellagen förs in en bestämmelse som undantar
små kabelnät från yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde
utom såvitt avser föreskrifterna om meddelarskydd och
censurförbud.
Vissa skyldigheter för nätinnehavaren och möjligheterna att
ingripa mot vissa sändningar
Bestämmelserna i 3 kap. 1 § andra stycket
yttrandefrihetsgrundlagen innebär att det i lag får meddelas
föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge
utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med
hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig
upplysning eller om ingripanden mot fortsatt sändning av ett
utbud som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder
eller hets mot folkgrupp.
I den föreslagna lagen om kabelsändningar till allmänheten
föreskrivs en skyldighet för nätinnehavare att sörja för
tillgång till vissa rundradiosändningar. Innehavare av nät med
sådana sändningar som faller under lagen skall nämligen se till
att de boende i anslutna fastigheter har tillgång till
etersändningar som sker med stöd av 5 § första stycket
radiolagen, dvs. i praktiken Sveriges Radios program, och är
avsedda att tas emot i området. Undantag görs dock för vanliga
centralantennanläggningar. Lagen medger möjlighet till dispens.
I lagen föreskrivs också en skyldighet för nätinnehavare att
tillhandahålla utrymme för en lokal kanal. Innehavare av nät med
sådana sändningar som faller under lagen skall vara skyldiga att
kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i varje
kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av
televisionsprogram från ett eller flera lokala
kabelsändarföretag som kabelnämnden utser. Ett lokalt
kabelsändarföretag skall enligt lagen vara en sådan svensk
juridisk person som har bildats för att bedriva lokala
kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och
meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet. Lokala
kabelsändarföretag får inte sända reklam.
Lagen innehåller inte några regler om ingripande mot
vidaresändningar. Däremot finns föreskrifter mot egensändningar
då dessa inriktas mot våldsskildringar, pornografi eller hets
mot folkgrupp.
På talan av justitiekanslern skall domstol kunna meddela
förbud mot egensändningar, om det vid upprepade tillfällen har
visats rörliga bilder med skildringar av sexuellt våld eller
tvång eller med närgångna eller utdragna skildringar av grovt
våld mot människor eller djur samt sändningarna inte har varit
försvarliga med hänsyn till syftet samt omständigheterna i
övrigt.
På samma sätt kan ett förbud meddelas om det vid upprepade
tillfällen annars förekommit sändningar av pornografiska bilder
eller om utbudet varit ensidigt inriktat på våldsskildringar.
Förbud kan även meddelas om det vid upprepade tillfällen har
visats program varigenom någon har uttryckt hot mot eller
missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av
personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller
etniskt ursprung eller trosbekännelse.
Ett sändningsförbud som överträds får förlängas på talan av
justitiekanslern.
I fråga om rättegången i mål om sändningsförbud eller om
förlängning av sådant förbud skall bestämmelserna om
yttrandefrihetsmål i yttrandefrihetsgrundlagen och lagen med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden tillämpas.
Reklam och sponsring
Den föreslagna lagen innehåller även bestämmelser om reklam
och sponsring i egensändningar. Det skall vara tillåtet att
sända reklam i egensändningar. Reklam mot vederlag och program
mot betalning får endast sändas under en särskilt markerad
annonstid. Under den övriga programtiden är det inte tillåtet
att mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett
kommersiellt intresse. Lagens regler om annonser i
televisionssändningar överensstämmer med vad som enligt
radiolagen gäller för etersänd television. Till skillnad mot
radiolagen föreskrivs inte något förbud mot åsiktsannonsering
och förbud mot diskriminering av annonsörer. Bestämmelserna om
annonser i ljudradiosändningar är mindre omfattande än de som
gäller annonser i televisionssändningar.
Vissa ändringar i annan lagstiftning
Kravet i radiolagen om tillstånd att få sända radioprogram i
trådsändning upphävs. Radiolagen och lagen om granskning och
kontroll av filmer och videogram ändras så att det där inte
längre görs någon skillnad mellan satelliter i fast trafik och
direktsändande satelliter.
Kravet i lagen om radiotidningar på tillstånd för att få sända
radiotidningar i trådsändning som når fler än 100 bostäder
upphävs.
Enligt lagen om radiotidningar meddelas tillstånd till
rundradiosändning av radiotidningar av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer. I propositionen föreslås att
lagen ändras så att beslut om tillstånd fattas av
taltidningsnämnden och att det får överklagas hos kammarrätten.
Lagrådsyttranden
Lagförslagen i propositionen har föregåtts av en lagrådsremiss
som regeringen har beslutat om. I förhållande till den
lagrådsremissen innehåller propositionens lagförslag en
väsentlig förändring. Till skillnad från lagrådsremissen ger
propositionsförslaget nämligen rätt till reklam i
kabelsändningarna, och det föreslås vissa regler för
reklamsändningarna. Vidare föreslås att radionämndens
sammansättning regleras i lag.
Utskottet har inhämtat lagrådets yttrande över de delar av
propositionens lagförslag som utgör ändringar av nu nämnt slag i
förhållande till lagförslagen i regeringens lagrådsremiss. Detta
yttrande fogas till betänkandet som bilaga2.
Omfattningen av de regler som bör gälla för kabelsändningarna
Propositionen
I propositionen föreslås att en ny lag om kabelsändningar till
allmänheten ersätter den nuvarande kabellagen. Den nya lagen
skall gälla kabelsändningar till allmänheten i sådana nät som
når fler än 100 bostäder. I lagen regleras vissa skyldigheter
för nätinnehavarna och möjligheterna att ingripa mot vissa
sändningar. Lagen innehåller vidare föreskrifter om reklam och
sponsring.
Motionen
I motion 1991/92:K4 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander
(nyd) vänder sig motionärerna mot att kabelnäten regleras på det
sätt som föreslås i propositionen. Motionärerna anför att fria
medier utan politisk styrning är förutsättningen för en
fungerande demokrati. De menar att den föreslagna kabellagen
innebär en faktisk begränsning av den fria opinionsbildningen,
av yttrandefriheten och informationsfriheten. De anför att dessa
friheter i sig är nödvändiga för en fungerande demokrati och
anser att riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta
till känna (yrkande 12).
Enligt motionärerna är såväl den nuvarande som den föreslagna
kabellagen ett hinder för verklig demokrati, dvs. en demokrati
på folkets villkor och inte på makthavarnas. De anser också att
de föreslagna begränsningarna i rätten att använda kabelnät är
brott mot de grundläggande principerna om äganderätt och
näringsfrihet. Enligt motionärerna bör därför sändningar i tråd
eller kabel i princip inte regleras. De menar att den nuvarande
kabellagstiftningen bör upphävas och att någon ny inte bör träda
i dess ställe utom såvitt avser regler om ingripande mot
egensändningar då dessa inriktas mot våldsskildringar,
pornografi eller hets mot folkgrupp (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening är det angeläget att sträva efter
mångfald i opinionsbildningen. Denna strävan kommer också till
uttryck på olika sätt i mediepolitiken. När det gäller
kabelsändningar bör det enligt utskottets mening liksom hittills
finnas en reglering som förhindrar ett ensidigt utbud och som i
stället gör det möjligt för olika meningsriktningar att komma
till tals. Vidare bör det finnas föreskrifter om reklam.
Utskottet anser därför att lagstiftningen om kabelsändningar
till allmänheten inte bör inskränkas till att enbart avse
bestämmelser om ingripanden mot sändningar som inriktas på
våldsframställningar, pornografi eller hets mot folkgrupp.
Utskottet avstyrker således motion 1991/92:K4 yrkandena 2 och
12.
Skyldigheten för nätinnehavare att sörja för tillgång till
vissa rundradiosändningar
Bakgrund
Med radiosändning avses enligt 1 § radiolagen (1966:755) ljud,
bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av
elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3000
gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad
ledare. Enligt paragrafen menas med rundradiosändning
radiosändning som är avsedd att tas emot direkt av allmänheten,
om sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets, vars
medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag
än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen.
Radioprogram är enligt paragrafen radiosändnings- eller
trådsändnings innehåll, om detta består av annat än, utom
angivandet av namn eller källa, enkla meddelanden om tid,
väderlek, nyheter e.d.
För rätt att här i landet sända radioprogram i
rundradiosändning krävs enligt 5 § första stycket radiolagen
tillstånd av regeringen.
Ett tillstånd till trådsändningar enligt den nu gällande
kabellagen är alltid förenat med skyldighet att se till att de
boende i anslutna fastigheter kan ta emot radioprogram som sänds
med stöd av 5 § första stycket radiolagen och är avsedda att tas
emot i området.
Propositionen
I propositionen konstateras att vidaresändningar av
satellitsändningar genom den tekniska utvecklingen har kommit
att falla utanför tillståndsplikten enligt kabellagen och att
innehavare av sådana nät som bara vidaresänder sådana och andra
rundradiosändningar formellt inte har någon skyldighet att
distribuera sändningar som sker med stöd av 5 § första stycket
radiolagen. Såvitt känt gör dock enligt propositionen alla
nätägare det. I propositionen erinras om ett uttalande i
förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen enligt vilket det
inte har gjorts gällande någon annan mening än att det bör kunna
föreskrivas en skyldighet att vidarebefordra Sveriges
Radio-koncernens sändningar (prop. 1990/91:64 s. 86). I den nu
aktuella propositionen anförs vidare att det för allmänheten får
anses vara av betydande värde att få tillgången säkerställd till
de rundradiosändningar som görs från svenska programföretag.
I propositionen berörs även frågan om den marksända
reklam-TV-kanalen i detta sammanhang skall behandlas på samma
sätt som Sveriges Radio-koncernens sändningar. Enligt
propositionen kommer ansvaret för att de samlade TV-sändningarna
över marknätet skall fungera i allmänhetens tjänst att vara
delat mellan Sveriges Television och reklam-TV-företaget. Det
anförs att det företag som bedriver reklamfinansierade
sändningar med stöd av 5 § första stycket radiolagen kommer att
ikläda sig omfattande skyldigheter i fråga om bl.a.
programutbudets sammansättning och utbyggnaden av sändningarna.
Enligt propositionen får de resonemang som fördes vid
tillkomsten av yttrandefrihetsgrundlagen om etersändningar som
sker med stöd av radiolagen uppenbart ha relevans för den
marksända reklamkanalen. Den kan enligt propositionen inte
särbehandlas i detta sammanhang.
I propositionen föreslås därför att det i kabellagen tas in en
bestämmelse om en skyldighet för nätinnehavaren att se till att
de boende i anslutna fastigheter på ett tillfredsställande sätt
kan ta emot sådana sändningar som sänds med stöd av 5§
radiolagen.
Utskottets bedömning
Den föreslagna bestämmelsen är ett uttryck för den s.k. must
carry-principen. För att principen skall vara uppfylld krävs att
de som bor i en fastighet i vilken det finns ett kabelnät skall
kunna ta del av rundradiosändningar från svenska programföretag
utan särskilda kostnader för själva mottagningen. En annan sak
är att de boende enligt avtal eller på annan grund kan vara
skyldiga att vara med och betala en del av kostnaderna för
kabelnätet.
Bestämmelsen motsvarar 21 § i den nuvarande kabellagen och tas
enligt förslaget in i 6 § i den nya lagen. Några sakliga
ändringar i fråga om innebörden av skyldigheten är inte avsedda.
I paragrafen tas också in bestämmelsen i 20 § i den nuvarande
kabellagen om skyldighet för nätinnehavaren att kostnadsfritt
tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät för sändningar av lokala
kabelsändarföretag.
I samma paragraf regleras sålunda två skyldigheter för
nätinnehavaren. I det ena fallet, nämligen såvitt gäller lokala
kabelsändarföretag, anges uttryckligen att skyldigheten skall
fullgöras utan kostnad. Som framgår av det föregående kan
emellertid inte heller fullgörandet av skyldigheten att
tillgodose mottagningen av vissa rundradiosändningar förenas med
villkor om betalning. Utskottet anser att detta bör komma till
uttryck i paragrafen och föreslår att den får följande lydelse:
6 § Var och en som äger eller annars förfogar över ett
kabelnät, där det bedrivs sändningar av annat slag än
vidaresändning från sändare på jordytan, är skyldig att
1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till
hans kabelnät på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad
för själva mottagningen kan ta emot sådana sändningar som
sänds med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) och som är avsedda
att tas emot i området, och
2. kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i
varje kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av
televisionsprogram från ett eller flera av kabelnämnden utsedda
företag (lokala kabelsändarföretag).
Om det finns särskilda skäl, får kabelnämnden medge undantag
från skyldigheterna enligt första stycket.
Skyldighet för nätinnehavare att tillhandahålla utrymme för en
lokal kanal
Propositionen
I propositionen erinras om det uttalande om lokala
kabelsändarföretag som gjordes i grundlagsärendet. Enligt detta
uttalande är det angeläget att vara uppmärksam på risken att
nätinnehavaren får ett monopol som utesluter andra från
programsättningen. Det starkaste motivet för att ge det allmänna
ett inflytande över rätten att etablera verksamhet för
trådsändning kan enligt uttalandet sägas ligga i detta. Även om
kravet på tillstånd tas bort, är det dock enligt uttalandet inte
uteslutet att genom lag ålägga nätägarna förpliktelser att lämna
utrymme för vissa sändningar av det slag som åvilar dem enligt
lagen om lokala kabelsändningar.
De skäl som fördes fram i grundlagsärendet innebär enligt
propositionen att det är svårt att underlåta den avsedda
lagstiftningen utan att göra det sannolikt att en sådan
underlåtelse saknar betydelse för grundlagens väsentliga syfte,
nämligen att vidga yttrandefriheten. Det kan enligt
propositionen knappast vara rimligt att nu omvärdera de motiv
som i grundlagsärendet framfördes i denna sak. I propositionen
föreslås därför att en bestämmelse om skyldighet att upplåta en
kanal för lokala sändningar tas in i kabellagen. Det föreslås
vidare att de lokala sändningarna skall skötas av lokala
kabelsändarföretag bestående av svenska juridiska personer som
har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan
antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals
i sin verksamhet. Enligt förslaget skall ett lokalt
kabelsändarföretag i sin sändningsverksamhet sträva efter
vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.
Motionen
I motion 1991/92:K4 yrkande 3 av Ian Wachtmeister och Harriet
Colliander (nyd) vänder sig motionärerna mot systemet med lokala
kabelsändarföretag. De menar att detta är en korporativistisk
anordning som inte är i linje med en politisk uppfattning som
det numera borde råda bred enighet om. De anser vidare att
systemet är djupt otillfredsställande ur ägarsynpunkt och att
det bör avskaffas. Om så sker, bör enligt motionärerna även
kabelnämnden avskaffas (yrkande 11).
Även i motion 1991/92:K8 yrkande 1 av Björn von der Esch och
Henrik S Järrel (m) är motionärerna kritiska mot de föreslagna
föreskrifterna om lokala kabelsändarföretag. Motionärerna anser
att de dels strider mot bestämmelserna om ersättning för
offentliga ingrepp i 2 kap. 18 § regeringsformen, dels strider
mot bestämmelsen om rätten att fritt sända radioprogram genom
tråd i 3 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen. Motionärerna
förespråkar vidare att fysiska personer skall kunna få samma
rätt som lokala kabelsändarföretag (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Enligt 3 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen har
varje svensk medborgare och varje svensk juridisk person rätt
att sända televisions- och ljudradioprogram genom tråd. Den
frihet som följer av denna bestämmelse hindrar enligt
paragrafens andra stycke inte att det i lag meddelas
föreskrifter om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för
vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till
allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Den
föreslagna bestämmelsen om skyldighet att tillhandahålla utrymme
för en lokal kanal har således ett uttryckligt stöd i
yttrandefrihetsgrundlagen. Denna skyldighet kan enligt
utskottets mening inte anses som expropriation eller annat
sådant förfogande som avses i 2 kap. 18 § regeringsformen.
Som anfördes i förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen
fyller den nuvarande ordningen med lokala kabelsändningar en
betydelsefull uppgift för att öppna en tillgång till trådmediet
för mindre resursstarka aktörer. Utskottet anser i likhet med
regeringen att en bestämmelse om skyldighet att upplåta en kanal
för lokala sändningar bör tas in i kabellagen.
När det gäller utformningen av bestämmelsen finner utskottet i
likhet med regeringen att definitionen av de företag som kan
komma i fråga bör kunna tas över från den nu gällande
kabellagen. Som anförs i propositionen är det emellertid inte
rimligt att tala om att olika intressen ingår i en juridisk
person. Den formulering som föreslås i propositionen, nämligen
att den juridiska personen kan antas låta olika intressen och
meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet, får på ett
bättre sätt anses ge uttryck för vad som åsyftas. Utskottet vill
i likhet med regeringen understryka att det inte är meningen att
denna definition skall medföra några betydande förändringar i
tillämpningen.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna
del. Utskottet avstyrker därmed motionerna 1991/92:K4 yrkandena
3 och 11 samt 1991/92:K8 yrkandena 1 och 2.
Frågan om reklam skall tillåtas i kabelsändningarna
I propositionen anförs att det i den lagrådsremiss som
föregick propositionen föreslogs ett fortsatt reklamförbud för
egensändningar i tråd. Motiveringen var tvåfaldig. Avsaknaden av
konkurrens från reklamfinansierade kabelsändningar avsågs kunna
underlätta för den reklamfinansierade TV-kanalen att uppfylla de
krav som från statens sida ställs på verksamheten. Vidare
tänktes ett reklamförbud för kabelsändningar skydda dagspressens
annonsintäkter.
Enligt propositionen är de skäl som anförts inte tillräckligt
starka för att motivera ett absolut förbud mot reklam i
egensändningar i tråd. Det sägs i stället att det bör vara
tillåtet för den som bedriver sådana sändningar att finansiera
dessa med reklam i sändningarna. Det förslag till reklamförbud
som fördes fram i regeringens lagrådsremiss bör enligt
propositionen därför inte leda till lagstiftning.
Enligt propositionen bör emellertid rätten att sända reklam i
trådnät inte lämnas helt oreglerad eftersom det kan försvåra
framtida avvägningar. I propositionen konstateras att reglerna i
radiolagen för reklamsändningar i en marksänd TV-kanal i
väsentliga delar svarar mot de krav som ställs i konventionen om
gränsöverskridande television och att reglerna därför kan sägas
utgöra en slags europeisk standard.
Till stora delar bör enligt propositionen den reglering som
har lagts fast för den marksända TV-kanalen kunna överföras
oförändrad till trådsändningarna. Det skall således enligt
propositionen vara tillåtet att sända reklam i egensändningar.
Reklam mot vederlag och program mot betalning skall endast få
sändas under en särskilt markerad annonstid. Under den övriga
programtiden skall det inte vara tillåtet att mot vederlag eller
annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse.
Till skillnad från vad som gäller enligt radiolagen skall något
förbud mot åsiktsannonsering och förbud mot diskriminering av
annonsörer inte förekomma. Bestämmelserna om annonser i
ljudradiosändningar föreslås vara mindre omfattande än de som
gäller annonser i televisionssändningar.
Motionerna
I motion 1991/92:K5 i denna del av Thage G Peterson m.fl. (s)
är motionärerna starkt kritiska mot de föreslagna
reklamreglerna. De anför att ändamålsenligheten av reglerna inte
har utretts eller på annat sätt prövats och att de inte heller
har förberetts under parlamentarisk medverkan. Enligt
motionärerna föregriper förslaget de parlamentariska
överläggningar, som skall äga rum i samband med
radiofrekvensutredningens och radiolagsutredningens kommande
betänkanden. De menar att sakliga överväganden om framtida
lagstiftning försvåras och att olika aktörer inges felaktiga
förväntningar om vilka regler som bör gälla.
Motionärerna anför vidare att konsekvenserna av reklam i
lokala radio- och TV-medier inte alls berörs i propositionen och
erinrar om att en majoritet inom massmediekommittén ställde sig
avvisande till att införa reklam i lokala kabelsändningar.
Enligt motionärerna kommer den lokala reklammarknaden att
påverkas. De anför att sannolikt både direktreklamen och
annonseringen i dagspressen kommer att minska. En mer omfattande
reklamfinansierad lokal kabel-TV-verksamhet kan enligt
motionärerna medföra att flera dagstidningar tvingas upphöra
till följd av detta intäktsbortfall. Motionärerna menar att
detta skulle medföra ett allvarligt och djupt beklagligt brott
mot den hittillsvarande presspolitiska målsättningen, nämligen
att stimulera till mångfald i dagstidningsutbudet och till
valfrihet för tidningsläsarna till gagn för yttrandefriheten i
landet.
Om reklamsändningar tillåts i lokala kabelsändningar, kommer
detta enligt motionärerna helt säkert att användas som motiv för
att också tillåta reklam i lokalradio och närradio. Om reklam
skulle tillåtas även i dessa medier, befarar motionärerna att
dagspressen kommer att drabbas än hårdare.
Motionärerna anser att det är nödvändigt att anlägga ett
bredare massmediepolitiskt perspektiv på den nu aktuella frågan
och att konsekvenserna för dagspressen måste analyseras innan
ett beslut i frågan om reklam i lokala kabelsändningar fattas.
De finner det högst anmärkningsvärt att regeringen helt förbigår
denna aspekt, som hittills haft en central roll i den allmänna
debatten om reklam i eter- och kabelsändningar.
Enligt motionärerna är det angeläget att massmediepolitiska
beslut förbereds i en öppen demokratisk diskussion. De menar att
massmediernas roll i den demokratiska processen bäst gagnas av
att spelreglerna för deras verksamhet fastställs i former, som
tillåter insyn och kritisk diskussion.
Vad beträffar den närmare utformningen av reklamreglerna är
motionärerna särskilt kritiska mot att reklamsändningar inte
skall få förekomma i egensändningar, som bedrivs av lokala
kabelsändningsföretag, att åsiktsreklam skall tillåtas i
egensändningar i kabelnät, att reklam riktad till barn i
egensändningar i radio via kabelnät skall få förekomma och att
reklamsändningar i kabelnät endast skall få bedrivas av
kommersiella företag och inte av föreningslivet. Enligt
motionärernas mening är det anmärkningsvärt att reklamsändningar
i kabelnät endast skall få bedrivas av kommersiella företag och
inte av föreningslivet. Ett sådant förbud skulle enligt
motionärerna stå i strid med de överväganden som motiverar
rätten till egensändningar i en lokal kanal, nämligen en strävan
att vidga yttrandemöjligheterna även för mindre resursstarka
organisationer.
Mot bakrund av det anförda anser motionärerna att
propositionen bör avslås och att mer omfattande ändringar av
regelverket bör göras först när ett sakligt underlag finns. För
att inte ett regellöst tillstånd skall uppstå anser de att
riksdagen bör anta de lagförslag som den tidigare regeringen
remitterat till lagrådet.
Även i motion 1991/92:K7 yrkande 1 av Lars Werner m.fl. (v)
anförs kritik mot förslaget om reklam. Motionärerna pekar på att
reklammarknaden är begränsad och att många tidningar i dag har
det ekonomiskt svårt. De menar vidare att barn bör skyddas mot
reklam och att de begränsningar beträffande reklam mot barn som
föreslås är otillräckliga. Enligt motionärerna är det direkt
upprörande att begränsningar helt saknas på detta område för
ljudradiosändningar.
Utskottets bedömning
Den föreslagna lagstiftningen syftar till en anpassning till
yttrandefrihetsgrundlagen. I det sammanhanget är det naturligt
att beakta vilka möjligheter till finansiering som bör finnas
för kabelsändningsverksamheten. Utskottet finner i likhet med
regeringen att det inte längre finns något motiv för ett absolut
förbud mot reklam i egensändningar i tråd. Utskottet delar
således regeringens uppfattning att det bör vara tillåtet för
den som bedriver egensändningar i tråd att finansiera dessa med
reklam i sändningarna. Utskottet tillstyrker således
propositionen i denna del. Därmed avstyrker utskottet motionerna
1991/92:K5 i denna del och 1991/92:K7 yrkande 1.
Frågan om lokala kabelsändarföretag får sända reklam
Propositionen
I propositionen anförs att syftet med särställningen för
lokala kabelsändarföretag -- garanterad och avtalsfri tillgång
till kabelnätet inom en kommun -- är att vidga yttrandefriheten.
Det anförs vidare att den föreslagna regleringen ger möjlighet
att komma till tals för kretsar som skulle ha svårt att på
vanliga affärsmässiga grunder få tillgång till kabelnäten, än
mindre ha möjlighet att anlägga egna nät. Enligt propositionen
är det dock inte rimligt att den som väljer att operera som en
kommersiell kanal med reklamfinansiering skall kunna utnyttja
också ställningen som lokalt kabelsändarföretag och få kanalen
kostnadsfritt. En sådan ordning står enligt propositionen
knappast i överensstämmelse med de syften som finns bakom
grundlagsbestämmelserna rörande garanterad och kostnadsfri
tillgång till en lokal kanal. Den som väljer att driva sitt
sändarföretag på kommersiell grund bör därför hänvisas till att
förhandla med nätinnehavarna om sändningsutrymme på
affärsmässiga villkor.
Motionerna
Enligt 1991/92:K6 av Jan Sandberg och Karin Pilsäter (m, fp)
bör det inte finnas något reklamförbud för lokala
kabelsändarföretag. Motionärerna menar att förbudet medför risk
för minskad yttrandefrihet. För att ge så många lokala
föreningar som möjligt chansen att delta i programverksamheten
krävs det enligt motionärerna att verksamheten finansieras med
reklam. De menar att det därigenom bör vara möjligt att kräva
avgifter från det lokala kabelsändarföretaget. Även i motion
1991/92:K4 yrkande 4 motsätter sig motionärerna reklamförbud för
lokala kabelsändarföretag.
Utskottets bedömning
Syftet med särställningen för de lokala kabelsändarföretagen
är att vidga yttrandefriheten. Som anförs i propositionen bör
det emellertid inte vara möjligt att som lokalt
kabelsändarföretag kostnadsfritt få operera som en kommersiell
kanal med reklamintäkter. Den som med stöd av lagen får tillgång
till en kanal gratis måste således finna sig i att bedriva
verksamheten utan reklam. Som anförs i propositionen är det
emellertid inget som hindrar att ett lokalt kabelsändarföretag
fortsättningsvis bedriver verksamheten på kommersiell grund,
dvs. på grundval av ett avtal med nätinnehavaren. Med det
anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del.
Utskottet avstyrker således motionerna 1991/92:K4 yrkande 4 och
1991/92:K6.
Reklamidentifiering
Propositionen
Enligt propositionen skall det av en annons som sänds under
annonstid framgå i vems intresse sändningen sker. Vidare
föreslås en föreskrift av innebörd att det i annonser som sänds
mot betalning eller annat vederlag inte får uppträda personer
som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen
handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.
Motionen
I motion 1991/92:K4 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander
(nyd) anför motionärerna att det inte bör vara nödvändigt att
ange tillverkare när det gäller allmänt kända varumärken.
Bestämmelsen som föreskriver att det skall anges i vems intresse
sändningen sker bör därför enligt motionärerna formuleras om
(yrkande 5). Motionärerna anser vidare att urvalet av personer
som inte skall få delta i programinslag knappast är relevant. De
menar att även andra kända ansikten och röster än de som
förekommer i nyhetssändningar kan vara diskvalificerade. Med
hänsyn till svårigheterna att dra gränsen för vad som är
otillbörlig påverkan finner motionärerna att bestämmelsen bör
utgå (yrkande 6).
Utskottets bedömning
Den föreslagna bestämmelsen att det av en annons skall framgå
i vems intresse den sänds motsvaras av 9 § första stycket
radiolagen. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom
lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1991. Som anfördes i
förarbetena till den bestämmelsen (prop. 1990/91:149 s. 89) kan
i vems intresse en annons sänds framgå genom att annonsörens
namn eller firma anges eller att ett känt varumärke visas. Något
skäl att formulera om bestämmelsen finns därför inte. Utskottet
tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker därmed
motion 1991/92:K4 yrkande 5.
Bestämmelsen att personer som spelar en framträdande roll i
televisions- och ljudradioprogram som huvudsakligen handlar om
nyheter eller nyhetskommentarer inte får uppträda i annonser
motsvaras av 9 § andra stycket radiolagen. Bestämmelsen
tillgodoser intresset att annonser inte skall sammanblandas med
redaktionellt material. Utskottet tillstyrker propositionen även
i denna del och avstyrker därmed motion 1991/92:K4 yrkande 6.
Regler om reklam som riktar sig till barn
Propositionen
TV-mediets stora påverkningskraft motiverar enligt
propositionen särskilda regler om reklam för barn. För
ljudradions del bedöms dock inget behov av särreglering. I
propositionen föreslås därför att en annons som sänds under
annonstid i en televisionssändning inte får syfta till att fånga
uppmärksamheten hos barn under 12 år. Vidare föreslås att det i
sådana annonser inte får uppträda personer eller figurer som
spelar en framträdande roll i televisionsprogram som
huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.
Motionerna
Enligt motion 1991/92:K4 yrkande 7 av Ian Wachtmeister och
Harriet Colliander (nyd) bör bestämmelserna om reklam som riktar
sig till barn samordnas med konventionen om gränsöverskridande
television och motsvarande EG-direktiv samt Internationella
handelskammarens grundregler för reklam. Liknande synpunkter
förs fram i motion 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del av Björn von
der Esch och Henrik S Järrel (m). I den motionen anförs vidare
att den svenska lagstiftningens förbud mot reklam riktad till
barn bryter mot artikel 10 i den europeiska konventionen den 4
november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna. Motionärerna anser att artikeln
garanterar yttrandefrihet i annonser och annan näringsverksamhet
och att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till
känna (yrkande 4).
I motion 1991/92:K5 i denna del av Thage G Peterson m.fl. (s)
anförs kritik mot att reklam riktad till barn i egensändningar i
radio via kabelnät skall tillåtas. Enligt motion 1991/92:K7
yrkande 2 av Lars Werner m.fl. (v) bör reglerna om reklam som
riktar sig till barn inte bara gälla televisionssändningar utan
också ljudradiosändningar.
Utskottets bedömning
Lagstiftning som innehåller restriktioner av olika slag i
fråga om reklam har sedan länge förekommit i vårt land och har
inte bedömts vara oförenlig med Europarådskonventionen.
Utskottet avstyrker motion 1991/92:K8 yrkande 4.
Den Internationella handelskammarens grundregler för reklam
ställer upp vissa restriktioner för reklam som riktas till barn,
men förbjuder inte sådan reklam. Yngre barn kan inte alltid
skilja mellan reklaminslag och vanliga televisionsprogram och
förstår inte heller alltid att avsikten med reklaminslag är att
locka till köp. Barn ser mycket på television. Detta gäller i
hög grad barnprogrammen. Televisionen kan därför vara ett
särskilt effektivt medium för reklam som syftar till att påverka
yngre barn. Att använda televisionen på detta sätt skulle
emellertid klart strida mot barnens intressen. Av dessa skäl har
i radiolagen tagits in föreskrifter som innebär särskilda
restriktioner när det gäller reklam i television som riktar sig
till barn. Som anförs i propositionen har motiven för dessa
restriktioner samma styrka oberoende av på vilket sätt
programmen distribueras. Utskottet anser därför i likhet med
regeringen att samma regler också bör gälla för egensändningar i
tråd. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och
avstyrker således motionerna 1991/92:K4 yrkande 7 och 1991/92:K8
yrkande 3 i denna del.
De nämnda motiven gör sig emellertid enligt utskottets mening
inte gällande med samma styrka när det gäller reklam i
ljudradio. Utskottet avstyrker därför motion 1991/92:K5 i denna
del och 1991/92:K7 yrkande 2.
Annonstidens omfattning
Propositionen
I propositionen föreslås att annonstiden bör få omfatta högst
10% av den dagliga sändningstiden. Vidare föreslås beträffande
televisionssändningar att annonstiden får vara högst 10%
mellan kl. 18.00 och 24.00. Syftet med regeln anges vara att
motverka att annonserna koncentreras till den tid då TV-publiken
är störst. För att möjliggöra en önskvärd flexibilitet föreslås
att annonstiden under en enskild timme mellan hela klockslag
skall kunna få uppgå till åtta eller, i rena undantagsfall, tio
minuter.
I propositionen föreslås vidare att annonstiden vid ett givet
tillfälle inte får understiga en minut, sedan sändningstiden för
den särskilda signaturen har frånräknats.
Motionerna
Enligt motion 1991/92:K4 yrkande 8 av Ian Wachtmeister och
Harriet Colliander (nyd) bör bestämmelserna om annonstidens
omfattning i förhållande till sändningstiden samordnas med
Europarådskonventionen om gränsöverskridande television och
motsvarande EG-direktiv. En liknande uppfattning förs fram i
motion 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del av Björn von der Esch
och Henrik S Järrel (m). I den motionen anförs vidare att det
inte finns skäl att föreskriva någon viss minsta tid för en
annons. Hur mycket tid och därmed pengar som en näringsidkare
skall lägga ned på annonser är enligt motionärerna absolut inte
en fråga för riksdagen att reglera. I motion 1991/92:K4 yrkande
9 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd) förs en
liknande uppfattning fram. Motionärerna menar att det särskilt
för ljudradions del är omotiverat med en regel om minsta
annonstid.
Utskottets bedömning
I Europarådskonventionen om gränsöverskridande television
finns i artikel 12 bestämmelser om den högsta sändningstiden för
reklam. Reklamtiden får enligt huvudregeln inte överstiga 15%
av den dagliga sändningstiden. Denna andel får dock öka till
20% för att inkludera sådana former av reklam som
direkterbjudanden till allmänheten om avsättning, inköp eller
uthyrning av varor eller tillhandahållande av tjänster
(teleshopping), förutsatt att sändningstiden för punktreklam
inte överstiger 15%. Sändningstiden för punktreklam under en
given entimmesperiod får inte överstiga 20 %. Enligt artikel 28
i konventionen hindrar emellertid konventionens bestämmelser
inte en stat från att tillämpa mer restriktiva och detaljerade
regler i fråga om programtjänster som sänds av rättssubjekt
eller med tekniska hjälpmedel som staten har jurisdiktion över.
Den reglering som föreslås i propositionen när det gäller
annonstidens omfattning överensstämmer med vad som gäller enligt
13 § första och andra styckena radiolagen. Utskottet finner inte
att det föreligger skäl att införa andra regler för
kabelsändningsverksamheten och tillstyrker därför propositionen
i denna del. Utskottet avstyrker därmed motion 1991/92:K4
yrkande 8 och motion 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del.
Enligt artikel 13 i konventionen om gränsöverskridande
television skall reklam kunna identifieras tydligt som reklam
och klart kunna skiljas från övriga inslag i programtjänsten
genom optiska eller akustiska medel. Det föreskrivs särskilt att
reklamen i princip skall sändas i block. För att på ett tydligt
sätt ge uttryck åt principen om att reklam skall sändas i block
har i radiolagen förts in en bestämmelse (14 §) som anger vad
som får vara den kortaste annonstiden vid ett givet tillfälle.
Utskottet finner i likhet med regeringen att en motsvarande
bestämmelse för ljudradio- och televisionssändningar bör föras
in i lagen om kabelsändningar till allmänheten. Utskottet
tillstyrker propositionen även i denna del och avstyrker därmed
motionerna 1991/92:K4 yrkande 9 och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna
del.
Annonsernas inplacering mellan programmen
Propositionen
För TV-sändningar bör enligt propositionen gälla att
annonserna skall placeras mellan programmen. Annonser föreslås
dock få avbryta program i vissa fall. Annonser bör nämligen få
placeras i pauser i sportprogram, där det förekommer längre
pauser, samt i pauser i program som avser föreställningar eller
evenemang med pauser för publiken. Om ett program består av
olika avslutade delar, bör vidare annonser få placeras mellan
delarna under förutsättning att varje del som föregås eller
följs av annonser varar minst 20 minuter. Det föreslås vidare
att det inte skall vara tillåtet att sända annonser med reklam
under annonstiden omedelbart före eller efter program eller
delar av program som huvudsakligen vänder sig till barn under
tolv år.
Motionerna
Enligt motion 1991/92:K4 yrkande 10 av Ian Wachtmeister och
Harriet Colliander (nyd) finns det ingen anledning att införa
betydligt strängare restriktioner än de som förekommer i
Europarådskonventionen om gränsöverskridande television och
motsvarande EG-direktiv. Samma uppfattning förs fram i motion
1991/92:K8 yrkande 3 i denna del av Björn von der Esch och
Henrik S Järrel (m).
Utskottets bedömning
Konventionen om gränsöverskridande television innehåller i
artikel 14 bestämmelser om hur reklam får sättas in mellan
sändningarna. Huvudregeln är att reklam skall sändas mellan
programmen. Reklam får dock sättas in i ett program, om det sker
på ett sådant sätt att programmets integritet och värde och
rättighetshavarnas intressen inte skadas. I program som består
av självständiga delar samt i sportprogram och på liknande sätt
sammansatta program som avser evenemang eller föreställningar
med pauser får reklam sättas in endast mellan delarna eller i
pauserna. Om andra program än sådana som består av självständiga
delar e.d. avbryts av reklam bör det gå minst 20 minuter mellan
varje avbrott.
Hårdare regler gäller för program som är längre än 45 minuter.
Sådana program får avbrytas av reklam en gång för varje hel
45-minutersperiod. Ytterligare avbrott får ske, om den
sammanlagda sändningstiden med minst 20 minuter överstiger två
eller flera hela 45-minutersperioder.
Som tidigare nämnts hindrar konventionen enligt artikel 28
inte att en stat tillämpar mer restriktiva och detaljerade
regler i fråga om programtjänster som sänds av rättssubjekt
eller med tekniska hjälpmedel som staten har jurisdiktion över.
Även den reglering som föreslås när det gäller annonsernas
inplacering mellan programmen är avsedd att överensstämma med
vad som gäller enligt radiolagen (15 §). Utskottet finner inte
att det föreligger skäl att införa andra regler för
kabelsändningsverksamheten och tillstyrker därför propositionen
i denna del. Utskottet avstyrker således motionerna 1991/92:K4
yrkande 10 och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del. För att
överensstämmelse med bestämmelsen i radiolagen skall uppnås bör
dock andra stycket i den föreslagna 14 § erhålla följande
lydelse:
Utan hinder av första stycket första meningen får annonser
avbryta ett program, om de sätts in
1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser,
eller i pauser i program som avser föreställningar eller
evenemang med pauser för publiken,
2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar
och där varje del som föregås eller följs av annonser varar
minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inte förekomma
under annonstiden omedelbart före eller efter en del av
programmet som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år.
Regler som hindrar privat ägarkoncentration av
kabelsändarföretag
Motionen
I motion 1991/92:K7 yrkande 3 av Lars Werner m.fl. (v) anför
motionärerna att det inom privatägda media i Sverige sedan länge
pågått en ägar- och maktkoncentration. På många orter finns det
enligt motionärerna bara en dominerande dagstidning kvar. De
anför att den nya markbundna TV-kanalen ser ut att få en
dominerande ägare, som har starka intressen inom både press och
radio och att närradion alltmer tas över av starka
intressegrupper, medan de små ideella föreningarna trängs ut.
Resultatet blir enligt motionärerna en ensidig opinionsbildning.
De pekar på att det i andra länder finns lagstiftning som
hindrar ägarkoncentration inom medierna. De efterlyser regler av
denna typ för kabelsändningsverksamheten och förordar att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagstiftning.
Utskottets bedömning
Som framgår av propositionen är den nu föreslagna
lagstiftningen en temporär lösning i avvaktan på en mer
permanent reglering. Utskottet utgår från att frågan om
koncentration av ägarintressen inom tråd- och etermedierna ägnas
uppmärksamhet i den bredare översyn av den radiorättsliga
lagstiftningen som nu förestår. Någon åtgärd från riksdagens
sida med anledning av motionen är inte påkallad. Utskottet
avstyrker motion 1991/92:K7 yrkande 3.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande omfattningen av de regler som skall gälla för
kabelsändningarna
att riksdagen avslår motion 1991/92:K4 yrkandena 2 och 12,
res. 1 (nyd)
2. beträffande skyldighet för nätinnehavare att sörja för
tillgång till vissa rundradiosändningar
att riksdagen med bifall till det i proposition 1991/92:53
framlagda förslaget i denna del godkänner vad utskottet anfört,
3. beträffande skyldighet för nätinnehavare att
tillhandahålla utrymme för en lokal kanal
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del
och med avslag på motion 1991/92:K4 yrkandena 3 och 11 samt
1991/92:K8 yrkandena 1 och 2 godkänner vad utskottet anfört,
men. (v) - delvis
4. beträffande lagbestämmelsen om skyldigheterna för
nätinnehavaren att sörja för tillgång till vissa
rundradiosändningar och att tillhandahålla utrymme för en lokal
kanal
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
kabelsändningar till allmänheten såvitt avser 6 § med den
ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 3 som Utskottets
förslag betecknade lydelse,
men. (v) - delvis
5. beträffande frågan om reklam skall tillåtas i
kabelsändningarna m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:K4 yrkandena 4
och 10, 1991/92:K5 i denna del, 1991/92:K6, 1991/92:K7 yrkande 1
och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del antar regeringens förslag
till lag om kabelsändningar till allmänheten såvitt avser 2--5,
7--10, 12--15 och 21 §§ med den ändringen att 14 § erhåller den
i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
res. 2 (s)
men. (v) - delvis
6. beträffande reklam som riktar sig till barn
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:K4 yrkande 7,
1991/92:K5 i denna del och motion 1991/92:K7 yrkande 2 och
1991/92:K8 yrkande 3 i denna del och yrkande 4 antar regeringens
förslag till lag om kabelsändningar till allmänheten, såvitt
avser 11 §,
res. 3 (s)
men. (v) - delvis
7. beträffande övriga delar av förslaget till lag om
kabelsändningar till allmänheten
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1991/92:K4 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1991/92:K4
yrkandena 5, 6, 8 och 9 och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del
antar regeringens förslag till lag om kabelsändningar till
allmänheten i den mån det inte omfattas av vad utskottet
hemställt under mom. 2--6,
res. 4 (s)
8. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens
och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
9. beträffande övriga i propositionen framlagda lagförslag
att riksdagen antar regeringens
a) förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755),
b) förslag till lag om ändring i lagen (1981:508) om
radiotidningar,
c) förslag till lag om ändring i lagen (1978:487) om
pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar,
d) förslag till lag om ändring i lagen (1990:886) om
granskning och kontroll av filmer och videogram,
10. beträffande regler som hindrar privat
ägarkoncentration av kabelsändarföretag m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:K5 i denna del och motion
1991/92:K7 yrkande 3.
res. 5 (s)
men. (v) - delvis
Stockholm den 10 december 1991
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Birger
Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva
Annerstedt (fp), Sören Lekberg (s), Stig Bertilsson (m), Torgny
Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd),
Ulla Pettersson (s), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström
(s), Odd Engström (s), Christina Linderholm (c).
Reservationer
1. Omfattningen av de regler som skall gälla för
kabelsändningarna (mom.1)
Harriet Colliander (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkandena 2 och
12" bort ha följande lydelse:
Förutsättningen för en fungerande demokrati är att medierna är
helt fria från politisk styrning. Det förslag till lagstiftning
om kabelsändningar som regeringen lägger fram i propositionen
innebär enligt utskottets mening i viktiga avseenden en
begränsning av den fria opinionsbildningen, av yttrandefriheten
och informationsfriheten. Vidare innebär förslagen om
nätinnehavarens skyldigheter ett brott mot grundläggande
principer om äganderätt och näringsfrihet.
Utskottet anser att sändningar i kabel inte bör regleras. Den
nuvarande kabellagstiftningen bör sålunda upphävas. De enda
regler som behövs är bestämmelser om ingripanden mot
egensändningar då dessa riktas mot våldsskildringar, pornografi
eller hets mot folkgrupp.
Vad utskottet anfört om yttrandefrihetens och
informationsfrihetens betydelse bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Utskottet avstyrker sålunda propositionens förslag till lag om
kabelsändningar utom såvitt avser förslagen om ingripanden mot
egensändningar av det nämnda slaget. Utskottet avstyrker i
konsekvens härmed regeringens förslag till lag om ändring i
lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden.
Utskottets ställningstagande innebär att motion K4 yrkandena 2
och 12 helt tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande omfattningen av de regler som skall gälla för
kabelsändningarna
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K4 yrkandena 2
och 12 dels avslår det i proposition 1991/92:53 framlagda
förslaget till lag om kabelsändningar såvitt avser 1--15 och
21--24 §§ och andra stycket i övergångsbestämmelserna samt det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden, dels som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om yttrandefrihetens
och informationsfrihetens betydelse.
2. Frågan om reklam skall tillåtas i kabelsändningarna m.m.
(mom.5)
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Sören Lekberg, Torgny
Larsson, Ulla Pettersson, Lisbeth Staaf-Igelström och Odd
Engström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som
börjar med "Den föreslagna" och på s. 17 slutar med "yrkande 1"
bort ha följande lydelse:
I propositionen görs ett uttalande om karaktären av den nu
föreslagna lagstiftningen (s. 38). Det anförs att förslaget är
tänkt som en temporär lösning och att avsikten är att anpassa
lagstiftningen så att den inte strider mot
yttrandefrihetsgrundlagen. Det sägs vidare att det i övrigt är
meningen att ändring skall göras endast om denna framstår som
självklar eller brådskande. Att det trots denna utgångspunkt för
lagförslagen föreslås helt nya möjligheter till reklam i
kabelsändningarna finner utskottet anmärkningsvärt.
Regeringen har lagt fram de nya lagförslagen utan att höra
lagrådet. Även detta är enligt utskottets mening anmärkningsvärt
med hänsyn till att det här rör sig om lagstiftning av
yttrandefrihetsrättslig karaktär.
I propositionen redovisas inte några bärande motiv för att en
sådan nyordning nu skall genomföras. Konsekvenserna av reklam i
lokala radio- och TV-medier berörs inte alls i propositionen.
Särskilt följderna för dagspressen måste enligt utskottets
mening klarläggas innan ställning kan tas till ett förslag av
detta slag.
Utskottet anser att det är nödvändigt att anlägga ett brett
massmediepolitiskt perspektiv på denna fråga. Utskottet uttalade
vid behandlingen av propositionen 1990/91:149 om radio- och
TV-frågor att det var tillfredsställande att de framtida radio-
och TV-frågorna kunde tas upp till övervägande i hela deras vidd
under parlamentarisk medverkan i det utredningsarbete som angavs
i propositionen (1990/91:KU39). En särreglering av reklam i
kabelsändningarna kan enligt utskottets mening på ett olyckligt
sätt komma att påverka framtida ställningstaganden i fråga om
reklam i etermedierna. Enligt utskottets mening bör således
frågan om reklam i kabelsändningarna inte brytas ut från detta
arbete och behandlas separat på det sätt som föreslås i
förevarande proposition.
En fråga att särskilt uppmärksamma är de lokala
kabelsändarföretagens särställning. Deras tillkomst motiverades
främst av att plats skulle beredas för föreningslivet i
kabelnäten för att därmed vidga yttrandefriheten.
Förslaget i propositionen innebär att det blir svårt för de
mindre resursstarka organisationerna att komma till tals
eftersom de förvägras möjlighet att skaffa sig reklamintäkter.
Föreningslivet brottas ofta med betydande ekonomiska svårigheter
vilket påverkar deras möjligheter att producera program.
Förslaget har inte föregåtts av någon utredning, och det saknas
enligt utskottets mening tillräckligt underlag för att avgöra om
alla typer av kabelsändarföretag skall betas möjligheten till
reklam som finansieringskälla. Utskottet anser att regeringen
bör låta utreda frågan i syfte att få underlag för ett mer
nyanserat förslag som kan ta hänsyn till de mindre resursstarka
organisationernas intresse att finansiera sin verksamhet med
reklam.
En annan fråga som utskottet vill ta upp gäller
åsiktsreklamen. Något förbud mot annonser som syftar till att
vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller för
åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden bör enligt
propositionen inte finnas.
I betänkandet 1990/91:KU39 behandlade utskottet frågan om det
i radiolagen skulle tas in en bestämmelse om förbud mot
åsiktsreklam i syfte att förhindra sådan reklam i den nya
marksända reklam-TV-kanalen. Utskottet uttalade att det är av
stor betydelse att olika meningar och åsikter får komma fram i
televisionen och att ingen skall kunna utnyttja mediet för att
oemotsagd föra fram sina uppfattningar eller förhindra att
meningsmotståndare kommer till tals. Utskottet uttalade vidare
att en ordning som innebär att endast de som förfogar över stora
ekonomiska resurser kan använda TV-mediet för opinionsbildning
och propaganda minskar möjligheterna till en allsidig debatt.
Utskottet fann att detta är till nackdel för demokratin och
yttrandefriheten i samhället. Av dessa skäl tillstyrkte
utskottet att ett förbud mot åsiktsreklam togs in i radiolagen.
Enligt utskottets mening måste det synsätt som kommer till
uttryck i detta uttalande gälla för såväl ljudradio som
television och oavsett om programmen sänds i etern eller genom
tråd. När det gäller program som sänds genom kabel kan man i
detta sammanhang inte bortse från de faktiska monopol som lätt
kan etableras. Utskottet anser därför att frågan om åsiktsreklam
inte kan behandlas så lättvindigt som regeringen gör i
propositionen.
På grund av det anförda avstyrker utskottet propositionen
såvitt avser förslaget att tillåta reklam i kabelsändningarna.
Utskottet tillstyrker således motionerna 1991/92:K5 och
1991/92:K7 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande frågan om reklam skall tillåtas i
kabelsändningarna m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K5 i denna del
och motion 1991/92:K7 yrkande 1 och med avslag på motionerna
1991/92:K4 yrkandena 4 och 10, 1991/92:K6 och 1991/92:K8 yrkande
3 i denna del dels beslutar att 2 § i det av regeringen
framlagda förslaget till lag om kabelsändningar till allmänheten
skall erhålla i bilaga 4 som Reservanternas förslag
betecknade lydelse, dels avslår 3 och 8--15 §§ i regeringens
förslag, dels antar 4 och 5 §§ i regeringens förslag med den
ändringen att paragraferna skall betecknas 3 och 4 §§, dels
beslutar att 6 § skall betecknas 5 §, dels antar 7 § i
regeringens förslag med den ändringen att paragrafen betecknas 6
§, dels att det efter den sålunda som 6 § betecknade paragrafen
införs en som 7 § betecknad paragraf med i bilaga 4 som
Reservanternas förslag betecknade lydelse, dels antar 21§
i regeringens förslag med de ändringar att paragrafen betecknas
13§ och får i bilaga 4 som Reservanternas förslag
betecknade lydelse.
3. Reklam som riktar sig till barn (mom.6)
Under förutsättning av avslag på reservation 2
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Sören Lekberg, Torgny
Larsson, Ulla Pettersson, Lisbeth Staaf-Igelström och Odd
Engström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som
börjar med "De nämnda" och slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening är de skäl som anförts för
restriktioner för reklam i television som riktar sig till barn
lika giltiga i fråga om reklam i radio som riktar sig till barn.
Utskottet anser således i motsats till regeringen att de
föreslagna bestämmelserna om reklam som riktar sig till barn
också bör gälla för reklam i radio. Därmed tillgodoses
motionerna 1991/92:K5 i denna del och 1991/92:K7 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande reklam som riktar sig till barn
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och
motionerna 1991/92:K5 i denna del och 1991/92:K7 yrkande 2
och med avslag på motionerna 1991/92:K4 yrkande 7 och 1991/92:K8
yrkande 3 i denna del och yrkande 4 antar regeringens förslag
till lag om kabelsändningar till allmänheten såvitt avser 11 §
med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 5 som
Reservanternas förslag betecknade lydelse.
4. Övriga delar av förslaget till lag om kabelsändningar till
allmänheten (mom. 7)
Under förutsättning av bifall till reservation 2
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Sören Lekberg, Torgny
Larsson, Ulla Pettersson, Lisbeth Staaf-Igelström och Odd
Engström (alla s) anser
att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande övriga delar av förslaget till lag om
kabelsändningar till allmänheten
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1991/92:K4 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1991/92:K4
yrkandena 5, 6, 8 och 9 och 1991/92:K8 yrkande 3 i denna del
antar regeringens förslag till lag om kabelsändningar till
allmänheten i den mån det inte omfattas av vad utskottet
hemställt under mom. 2--6 med de ändringar att 16--20 §§ skall
betecknas 8--12 §§, dels att 22--24 §§ skall betecknas 14--16
§§, dels att hänvisningarna till 16--17 §§ i de sålunda som 10
och 12 §§ betecknade paragraferna i stället skall avse 8 och
9§§.
5. Regler som hindrar privat ägarkoncentration av
kabelsändarföretag (mom.10)
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Sören Lekberg, Torgny
Larsson, Ulla Pettersson, Lisbeth Staaf-Igelström och Odd
Engström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som
börjar med "Som framgår" och slutar med "yrkande 3" bort ha
följande lydelse:
Inom massmedieområdet pågår för närvarande i vår omvärld
liksom i vårt land en utveckling mot ökad koncentration. Ett
antal stora ägare eller ägargrupper får ett allt större
inflytande. I många länder har man vidtagit åtgärder för att
motverka detta eller för att bryta upp ägarkoncentrationen.
Utskottet anser att det finns anledning att se allvarligt på den
fortgående koncentrationen även i vårt land eftersom den kan få
menliga följder för mångfalden i opinionsbildningen. Det sagda
gäller inte minst utvecklingen på radio- och TV-området. Enligt
utskottets mening är tiden nu mogen att tillsätta en
parlamentarisk beredning om den privata ägarkoncentrationen på
radio- och TV-området. I beredningens uppdrag bör ingå att
studera de lösningar som har valts i andra länder och att lämna
förslag till åtgärder som bedöms nödvändiga. Vad utskottet nu
har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Med det anförda tillgodoses syftena i motionerna
1991/92:K5 i denna del och 1991/92:K7 yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande regler som hindrar privat ägarkoncentration
av kabelsändarföretag m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K5 i denna del
och motion 1991/92:K7 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Harriet Colliander (nyd) anför:
Ny Demokrati har i motion till prop l99l/92:53 med förslag
till ny lagstiftning för kabelsändningar m.m. i första hand
hemställt att riksdagen avslår huvuddelarna av förslaget till ny
kabellag med motiveringen att lagen inte behövs.
Förstahandsyrkandet vann inte gehör i konstitutionsutskottet och
Ny Demokrati har därför avgivit en reservation på denna punkt.
Inte heller Ny Demokratis andrahandsyrkande, som behandlar
lagförslaget momentvis, vann konstitutionsutskottets gillande.
Ny Demokrati har då valt att stödja utskottsmajoritetens mening
på dessa punkter, därför att denna innebär en viss frihet för
reklam i kabelsända radio- och TV-program. Ställningstagandet är
ett steg i rätt riktning, dvs. mot fria medier utan politisk
styrning. Detta är enligt Ny Demokratis grundsyn förutsättningen
för en fungerande demokrati.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
När det gäller frågan om reklam som riktar sig till barn
ansluter jag mig till reservation 3.
I frågan om regler som hindrar privat ägarkoncentration av
kabelsändarföretag m.m. ansluter jag mig till reservation 5.
När det gäller frågan om reklam skall tillåtas i
kabelsändningarna har jag följande mening.
Yttrandefrihetsgrundlagen ger alla rätt att sända radio- och
TV-program genom tråd. Den ger också möjlighet att genom lag
förbjuda reklam i sändningarna. Ett förbud mot reklam står inte
i konflikt med yttrandefriheten.
Reklam i egensändningar i kabel bör inte få förekomma av
främst följande skäl.
Barnen bör skyddas mot reklam. Barn har svårt att skilja på
program och reklam även när reklamen föregås av vinjett. De
begränsningar som föreslås när det gäller TV-reklam som riktar
sig till barn är helt otillräckliga.
Reklammarknaden är begränsad. Dagstidningar och tidskrifter är
beroende av sina annonsintäkter och har redan i dag svårt att
klara sin ekonomi. Yttrandefriheten och informationsfriheten
gagnas av ett stort utbud av tidningar. Risken är stor att
reklam i egensändningar i kabel kommer att slå ut de små
lokaltidningarna.
När det slutligen gäller skyldighet för nätinnehavare att
tillhandahålla utrymme för en lokal kanal har jag följande
mening.
Det är angeläget att de lokala kabelsändarföretagen ges reella
möjligheter att sända på rimliga villkor. Bestämmelsen om
nätinnehavarens skyldighet att tillhandahålla utrymme för en
lokal kanal bör därför utformas så att de boende i fastigheter
som är anslutna till hans kabelnät på ett tillfredsställande
sätt kan ta emot sändningarna från de av kabelnämnden utsedda
kabelsändarföretagen.
Den ordning som föreslås i propositionen ger inte kabelnämnden
någon överblick över vad som sker i kabelnäten när det gäller
reklamsändningarna. Nämnden får lita till uppgifter som den får
utifrån och som den kan skaffa sig genom att göra egna
undersökningar. Ett lämpligt sätt att öka nämndens kunskaper om
vad som sker på fältet är att införa någon form av
rapporteringsskyldighet för nätinnehavarna. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om detta. Det anförda bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Av nu nämnda skäl bör riksdagen besluta i enlighet med vad som
förordas i reservationerna 2 och 4.
Mot bakgrund av vad jag anfört anser jag att utskottet under
mom. 3 och 4 borde ha hemställt:
3. beträffande skyldighet för nätinnehavare att
tillhandahålla utrymme för en lokal kanal
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del
och med avslag på motion 1991/92:K4 yrkandena 3 och 11 samt
1991/92:K8 yrkandena 1 och 2 godkänner vad ovan anförts,
4. beträffande lagbestämmelsen om skyldigheterna för
nätinnehavaren att sörja för tillgång till vissa
rundradiosändningar och att tillhandahålla utrymme för en lokal
kanal
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
kabelsändningar till allmänheten såvitt avser 6 § med den
ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 6 som Suppleantents
förslag betecknade lydelse.
Bilaga 1
LAGRÅDET
Bilaga 2
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-12-04
Enligt protokoll vid sammanträde den 28 november 1991 har
riksdagens konstitutionsutskott beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag i prop. 1991/92:53 till lag om
kabelsändningar till allmänheten, m.m., i vissa delar.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Ingvar Åkesson.
Lagrådet, som gjort föredraganden uppmärksam på
korrekturfel i 14 § förslaget till lag om kabelsändningar till
allmänheten, lämnar förslagen utan erinran.
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens
Förslag till
Lag om kabelsändningar till allmänheten
Bilaga 3
Regeringens förslag
Utskottets förslag
6 §
Var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät,
där det bedrivs sändningar av annat slag än vidaresändning från
sändare på jordytan, är skyldig att
1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till
hans kabelnät på ett tillfredsställande sätt kan ta emot sådana
sändningar som sänds med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) och
som är avsedda att tas emot i området, och
1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till
hans kabelnät på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad
för själva mottagningen kan ta emot sådana sändningar som
sänds med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) och som är avsedda
att tas emot i området, och
2. kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i
varje kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av
televisionsprogram från ett eller flera av kabelnämnden utsedda
företag (lokala kabelsändarföretag).
Om det finns särskilda skäl, får kabelnämnden medge undantag
från skyldigheterna enligt första stycket.
14 §
Annonser under annonstid i en televisionssändning skall sättas
in mellan programmen. Annonser med reklam får dock inte
förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter ett
televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under
12 år.
Utan hinder av första stycket första meningen får annonser
avbryta ett program, om de sätts in
1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser,
eller i pauser för publiken,
1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser,
eller i pauser i program som avser föreställningar eller
evenemang med pauser för publiken,
2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar
och där varje del som föregås eller följs av annonser varar
minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inte förekomma
under annonstiden omedelbart före eller efter en del av
programmen som huvudsakligen vänder sig till barn under 12
år.
2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar
och där varje del som föregås eller följs av annonser varar
minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inte förekomma
under annonstiden omedelbart före eller efter en del av
programmet som huvudsakligen vänder sig till barn under 12
år.
I reservation 2 föreslagna ändringar i regeringens
Förslag till
Lag om kabelsändningar till allmänheten
Bilaga 4
Regeringens förslag
Reservanternas förslag
2 §
I lagen förstås med radiosändning, trådsändning, radioprogram
och reklam detsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare
förstås med
I lagen förstås med radiosändning, trådsändning, radioprogram
och reklam detsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare
förstås med
kabelnät: anläggning för kabelsändningar,
kabelnät: anläggning för kabelsändningar,
kanal: det genom frekvensangivelse eller på annat därmed
jämförligt sätt särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät som
behövs för sändning av radioprogram,
kanal: det genom frekvensangivelse eller på annat därmed
jämförligt sätt särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät som
behövs för sändning av radioprogram,
vidaresändning: samtidig och oförändrad återutsändning av
en sändning,
vidaresändning: samtidig och oförändrad återutsändning av
en sändning,
egensändning: sändning av annat slag än vidaresändning,
egensändning: sändning av annat slag än vidaresändning.
annonstid: sändningstid som inleds och avslutas av en
särskild signatur som markerar att den som sänder under den
angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra.
7 §
Den som bedriver sändningsverksamhet får inte i en
egensändning
1. visa reklam, eller
2. mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna
ett kommersiellt intresse.
Utan hinder av bestämmelserna i första stycket får
1. annonser och liknande meddelande sändas i sökbar text-TV,
och
2. annonsmaterial sändas i radiotidningar enligt lagen
(1981:508) om radiotidningar på de villkor som föreskrivs i 4 §
samma lag.
Om ett program helt eller delvis har bekostats av annan än
den som bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på
lämpligt sätt i början och i slutet av programmet.
13 §
19>(21 §)>n
Kabelnämnden får förelägga den som bryter mot 3 §, 6 §
första stycket eller mot 8--14 §§ eller 15 § andra stycket,
att följa bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med vite.
Kabelnämnden får förelägga den som bryter mot 5 § första
stycket eller mot 7 § att följa bestämmelserna.
Föreläggandet får förenas med vite.
Om ett vite genom dom som vunnit laga kraft, har dömts ut
mot ett lokalt kabelsändarföretag för brott mot 9 § andra
stycket och företaget därefter åter brutit mot bestämmelsen, får
kabelnämnden återkalla förordnandet för företaget som lokalt
kabelsändarföretag. När ett förordnande återkallas får
kabelnämnden bestämma en tid om högst ett år inom vilket
företaget inte kan ges ett nytt förordnande.
I reservation 3 föreslagen ändring i regeringens
Förslag till
Lag om kabelsändningar till allmänheten
Bilaga 5
Regeringens förslag
Reservanternas förslag
11 §
En annons med reklam som sänds under annonstid i en
televisionssändning får inte syfta till att fånga
uppmärksamheten hos barn under 12 år.
En annons med reklam som sänds under annonstid får inte syfta
till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.
I annonser med reklam som sänds under annonstid i en
televisionssändning får det inte uppträda personer eller
figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som
huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.
I annonser med reklam som sänds under annonstid får det inte
uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll
i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn
under 12 år.
I meningsyttring föreslagen ändring i utskottets
Förslag till
Lag om kabelsändningar till allmänheten
Bilaga 6
Utskottets förslag
Suppleantens förslag
6 §
Var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät,
där det bedrivs sändningar av annat slag än vidaresändning från
sändare på jordytan, är skyldig att
1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till
hans kabelnät på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad
för själva mottagningen kan ta emot sådana sändningar som sänds
med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) och som är avsedda att tas
emot i området, och
2. kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i
varje kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av
televisionsprogram från ett eller flera av kabelnämnden utsedda
företag (lokala kabelsändarföretag).
2. kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i
varje kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av
televisionsprogram från ett eller flera av kabelnämnden utsedda
företag (lokala kabelsändarföretag) och se till att de boende
i fastigheter som är anslutna till kabelnätet på ett
tillfredsställande sätt kan ta emot sändningarna.
Om det finns särskilda skäl, får kabelnämnden medge undantag
från skyldigheterna enligt första stycket.