I proposition 1991/92:100 bilaga 3 (justitiedepartementet) har
regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1992/93
till Kriminalvårdsstyrelsen (punkt E 1, s. 114--116) anvisa
ett förslagsanslag på 97 680 000 kr.;
till Kriminalvårdsanstalterna (punkt E 2, s. 117--122) anvisa
ett förslagsanslag på 2 699 511 000 kr.;
till Frivården (punkt E 3, s. 122--126) anvisa ett
förslagsanslag på 401318000 kr.;
till Maskin- och verktygsutrustning m.m. (punkt E 4, s. 126)
anvisa ett reservationsanslag på 25 000 000 kr.;
till Utrustning för kriminalvården (punkt E 5, s. 127) anvisa
ett reservationsanslag på 57 428 000 kr.;
till Utbildning av personal m.fl. (punkt E 6, s. 128 och 129)
anvisa ett reservationsanslag på 31 335 000 kr.;
Motionerna
1991/92:Ju501 av Jerry Martinger och Karl-Gösta Svenson (m)
vari yrkas att riksdagen beslutar i enlighet med motionen att
det sammanlagda anslaget inom kriminalvårdens område
omprioriteras på sådant sätt att fortsatt drift av
kriminalvårdsanstalten i Karlskrona blir möjlig.
1991/92:Ju502 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om övergångshem inom kriminalvården.
1991/92:Ju503 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kriminalvårdsanstalten i Karlskrona.
1991/92:Ju504 av Bertil Danielsson och Leif Carlson (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att göra kriminalvårdsanstalterna helt
narkotikafria.
1991/92:Ju505 av Widar Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av kriminalvårdsanstalt i
Hudiksvall.
1991/92:Ju506 av Stig Grauers m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sådan lagändring att noggrann kontroll av
interner och besökande kan genomföras i syfte att stoppa
knarkmissbruket på våra fängelser.
1991/92:Ju507 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett bibehållande av kriminalvårdsanstalten i
Karlskrona.
1991/92:Ju508 av Ulla Pettersson och Gunhild Bolander (s, c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en ny
kriminalvårdsanstalt i Visby.
1991/92:Ju509 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en skärpning av synen på brottsverktyg med anledning av ett
utfärdat fängelsestraff för "hets mot folkgrupp".
1991/92:Ju510 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvecklingen av innehållet i
kriminalvården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om betydelsen av differentieringen av
intagna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbildning och fortbildning av kriminal-
och frivårdspersonal,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en samlad översyn av övervakarnas
möjligheter till ledighet och ersättningar,
5. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit för
budgetåret 1992/93 anvisar 1 000 000 kr. för rekrytering och
utbildning av övervakare, varav 300 000 kr. till Riksförbundet
Frivilliga Samhällsarbetare för en rekryteringskampanj,
6. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit för
budgetåret 1992/93 anvisar 1 000 000 kr. för metodutveckling och
stöd till övervakarnas arbete,
7. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit för
budgetåret 1992/93 anvisar 1 500 000 kr. för fortsatt utbildning
av tillsyns- och vårdpersonal.
1991/92:Ju511 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kriminalvårdsanstalten i Tidaholm.
1991/92:Ju512 av Harald Bergström (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om omprioriteringar inom anslaget för
kriminalvården så att fortsatt drift av kriminalvårdsanstalten i
Karlskrona blir möjlig.
1991/92:Ju513 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en omprövning av beslutet om nedläggning av
Karlskronaanstalten.
1991/92:Ju514 av Lars Andersson och John Bouvin (nyd) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en utredning tillsätts som har till
uppgift att utreda frivårdens framtida organisation och
arbetsformer.
1991/92:Ju515 av Claus Zaar och Bert Karlsson (nyd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om återanpassning av fångar till det fria
samhället.
1991/92:Ju516 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om överföring av fångar från fängelse till
frivård.
1991/92:Ju517 av Karin Starrin och Pontus Wiklund (c, kds)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att fortsätta verksamheten på fängelset i
Hudiksvall,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om platsbehoven vid 2/3 frigivningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en projektering av Hudiksvalls
fångvårdsanstalt.
1991/92:Ju518 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kriminalvårdsanstalten i Haparanda.
1991/92:Ju626 av Christina Linderholm (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om narkotika i fängelse.
1991/92:Ju817 av Ian Wachtmeister och Sten Söderberg (nyd)
vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att hela
kriminalvården utvärderas och kriminalvårdsreformen omarbetas,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att man
utreder i avsikt att få fram en helt ny typ av
fångvårdsanstaler,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att frågan om
fångar i hemmet också utreds.
1991/92:Ju819 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättande av övergångshem.
1991/92:Ju823 av Margareta Gard (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bl.a. kvinnors rätt till information om
permissioner, tid för frisläppande och vid rymning när mannen är
intagen på kriminalvårdsanstalt.
1991/92:Ju833 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de principer som bör vara vägledande för
översynen av 1974 års kriminalvårdsreform,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om reglerna för permission från
kriminalvårdsanstalt,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om differentiering inom kriminalvården,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vård- och behandlingsinsatserna inom
kriminalvården,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökade insatser inom frivården.
Utskottet
Allmänt
En genomgripande reform av kriminalvården och dess
organisation beslutades åren 1973 och 1974 (prop. 1973:1, bil. 4
s. 76--164, JuU15, rskr. 152 och prop. 1974:20, JuU2, rskr. 99).
Kriminalvårdslagstiftningen vilar i allt väsentligt på de
principer som lades till grund för denna reform. Dessa principer
går ut på att, så långt det är möjligt med hänsyn till kravet på
samhällsskydd och differentiering, främja de intagnas
samhällsanpassning och motverka de skadliga följderna av
fängelsestraffet.
Viktiga inslag i reformen var normaliseringsprincipen och den
s.k. närhetsprincipen. Normaliseringsprincipen innebär att den
dömde skall få del av samhällets resurser och service på samma
sätt som andra medborgare och att kriminalvården inte skall
bygga upp egna resurser i konkurrens med andra samhällsorgan.
Närhetsprincipen innebär att den dömde, så långt det är
möjligt, skall undergå fängelse i eller i närheten av sin hemort
för att kunna hålla nära kontakter med personer och myndigheter
på den ort där han kommer att vistas efter frigivningen.
Närhetsprincipen är således en praktisk förutsättning för att
normaliseringsprincipen skall kunna tillämpas så bra som
möjligt. Syftet är att underlätta den intagnes anpassning i
samhället efter anstaltsvistelsen.
I motion Ju817 förordas en utvärdering av hela kriminalvården
och en omarbetning av 1974 års kriminalvårdsreform.
Justitieministern aviserar i budgetpropositionen (s. 61) en
genomgripande utvärdering av kriminalvårdsreformen. Hon har
föreslagit regeringen att det tillkallas en parlamentariskt
sammansatt kommitté med uppgift att överväga om de
hittillsvarande målen i alla avseenden skall gälla och om de
medel som står till förfogande är de riktiga. Regeringen har
den 2 april 1992 beslutat i enlighet med justitieministerns
förslag.
Kommittén skall enligt direktiven (dir. 1992:36) göra en
genomgripande översyn av de principer och det regelverk som
lades fast genom 1974 års kriminalvårdsreform. Huvuduppgiften
bör, enligt direktiven, vara att, efter en avvägning mellan de
olika intressen som gör sig gällande, överväga vilka principer
för anstaltsplacering som bör tillämpas i framtiden samt att
anpassa regelverket till dessa. Intresset av att hålla
anstalterna narkotikafria skall därvid särskilt uppmärksammas.
Utskottet kan konstatera att det i huvudsak har rått politisk
enighet om att Sverige skall slå vakt om den kriminalpolitik som
kriminalvårdsreformen var ett uttryck för. Som anförs i
budgetpropositionen har emellertid utvecklingen i samhället
varit en annan än vad det fanns anledning att förutse i början
av 1970-talet när kriminalvårdsreformen utformades. Inte minst
narkotikaproblemen har kommit att försvåra genomförandet av en
del av ambitionerna i reformen. Utskottet välkomnar därför en
översyn av kriminalvården. Motion Ju817 i nu behandlad del får
anses tillgodosedd.
I motion Ju833 hävdas att närhetsprincipen och
normaliseringsprincipen alltjämt har giltighet och att de bör
tjäna som vägledning för översynen.
Under senare år har det skett en utveckling mot en ökad
specialisering inom anstaltsorganisationen när det gäller
verksamhetens inriktning, och specialiseringen har hittills
främst inriktats på narkotikamissbrukarna. Det finns numera
särskilda motivations- och behandlingsavdelningar liksom
särskilda avdelningar för intagna som inte missbrukar narkotika
vid ett 25-tal riks- och lokalanstalter. Vid några anstalter
bedrivs vidare verksamhet med syfte att finna behandlingsmetoder
för män som gjort sig skyldiga till kvinnomisshandel och
sexualbrott. En lokalanstalt i Stockholmsregionen har också
reserverats för kvinnliga intagna. Bakom specialiseringen ligger
bl.a. uttalanden i riksdagen om ökad differentiering av de
intagna (se 1990/91:JuU17 s.13 och 15).
I likhet med justitieministern anser utskottet att det ligger
ett stort värde i att det sker en fortsatt utveckling inom
anstalterna när det gäller verksamhetens inriktning.
Kriminalvårdens brottsförebyggande roll och de sociala
aspekterna bör således tillmätas ökad betydelse liksom arbetet
med att bekämpa narkotikamissbruket på anstalterna.
En sådan utveckling av verksamheten vid anstalterna kan komma
att medföra placeringar i strid med närhetsprincipen. Utskottet
anser dock, i likhet med justitieministern, att intresset att
hindra spridningen av narkotikamissbruket och att kunna erbjuda
möjligheter till rehabilitering även på lokalanstalterna väger
så tungt att det kan motivera att den dömde placeras på en annan
anstalt än den som ligger närmast hemorten. Som
justitieministern framhåller bör dock avståndet till hemorten
inte vara längre än att det går att upprätthålla kontakterna med
närstående och myndigheter.
Mot bakgrund av den förda diskussionen har i direktiven för
översynen av kriminalvården i anstalt uttalats att kommittén bör
göra en samlad bedömning av utvecklingen under senare år i fråga
om tillämpningen av normaliserings- och närhetsprincipen samt
överväga behoven av att göra avsteg från dessa principer.
Kommitténs överväganden i fråga om möjligheterna att tillämpa
normaliseringsprincipen bör, sägs det, bl.a. göras mot bakgrund
av utvecklingen inom socialtjänsten och den allmänna hälso- och
sjukvården.
Det saknas, enligt utskottets mening, anledning för riksdagen
att föregripa den kommande utredningens arbete i dessa frågor.
Utskottet avstyrker bifall till motion Ju833 såvitt avser
yrkandet om att närhetsprincipen och normaliseringsprincipen
skall vara vägledande för den kommande översynen.
Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.
Inledningsvis vill utskottet under detta avsnitt något beröra
frågan om uppbyggnaden av det rådande anstaltssystemet.
Genom kriminalvårdsreformen antogs vissa riktlinjer i fråga om
utformningen av kriminalvårdens anstalter. Det fortsatta
anstaltsbyggandet skulle inriktas på uppförande av mindre
lokalanstalter som främst skulle utnyttjas för utslussning av
intagna i samhällslivet i enlighet med principerna om
normalisering och närhet. År 1980 antog riksdagen ett
principprogram för det framtida anstaltssystemet (prop.
1979/80:100, bil. 5, s. 68--72, JuU34, s. 1--4, rskr. 282), som
i allt väsentligt byggde på principerna i kriminalvårdsreformen.
Totalt 21 lokalanstalter har tillkommit på grundval av
programmet, och principprogrammet har i betydande utsträckning
kunnat genomföras. Kriminalvårdsanstalterna är således enligt
gällande ordning indelade i riksanstalter och lokalanstalter.
Frågan om hur det framtida anstaltsbyggandet skall ske
behandlas sedan år 1990 (jfr prop. 1989/90:100, bil. 4, s. 84
och 85) av en arbetsgrupp inom regeringskansliet i samarbete med
kriminalvårdsstyrelsen och byggnadsstyrelsen. Arbetsgruppen
skall också överväga hur man skall kunna möta behov av
ytterligare anstaltsplatser till följd av den aviserade
ändringen av reglerna för villkorlig frigivning (jfr
budgetpropositionen s. 62).
Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för häktena och
kriminalvårdsanstalterna samt för kriminalvårdsstyrelsen,
regionmyndigheterna och frivårdsmyndigheterna.
Kriminalvårdsstyrelsen svarar dock för drift och löpande
underhåll av anstalterna.
Medel för investeringar i byggnader för kriminalvården
beräknas under sjunde huvudtiteln, avsnittet Investeringar m.m.
I gällande investeringsplan för kriminalvården har kostnadsramar
om 368,4 milj.kr. beräknats för pågående och redan beslutade
objekt.
I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 9,
FiU26, rskr. 239) och tilläggsbudget I för innevarande budgetår
(prop. 1991/92:25, FiU6, rskr. 105) har medel beräknats för
följande byggnadsobjekt: uppförande av ny lokalanstalt i
Vänersborg, om- och tillbyggnadsarbeten vid
kriminalvårdsanstalterna Skogome, Härnösand, Roxtuna, Mäshult,
Tidaholm, Hällby och Norrtälje och häktet i Härnösand samt
tillbyggnad av paviljonger med vardera ca 25 platser vid
kriminalvårdsanstalterna Karlskoga, Storboda och Gävle.
Justitieministern redovisar att kriminalvårdsstyrelsens
lokalförsörjningsplan dessutom omfattar ombyggnadsåtgärder vid
kriminalvårdsanstalterna Hall och Haparanda jämte behov av nya
och ombyggda häkten på flera orter i landet; byggnadsstyrelsens
lokalförsörjningsplan upptar samtliga byggnadsprojekt som
kriminalvårdsstyrelsen fört fram.
Hon anför vidare att kriminalvårdsanstalten i Hudiksvall,
efter förslag av kriminalvårdsstyrelsen, bör läggas ner.
Anstalten togs i bruk år 1869 och har 25 platser.
I motionerna Ju505 och Ju517 förespråkas en fortsatt drift av
anstalten. Enligt motionärerna bör den aviserade nyordningen för
den villkorliga frigivningen och dess effekter på platsbehovet
inom kriminalvården avvaktas innan nedläggningsbeslutet fattas.
Utskottet delar här justitieministerns bedömning och avstyrker
bifall till motionerna. Utskottet vill tillägga att bortfallet
av anstaltsplatser genom nedläggningen blir kompenserade genom
den i tilläggsbudgeten planerade tillbyggnaden vid
kriminalvårdsanstalten i Gävle.
I förra årets budgetproposition (1990/91:100, bil. 4, s. 74)
förordades att den slutna lokalanstalten i Karlskrona med 37
platser, som togs i bruk år 1851, skulle läggas ner. I ärendet
väcktes ett antal motioner om en fortsatt drift. Utskottet
(1990/91:JuU17 s. 11 f), som förutsatte fortsatta överväganden
-- särskilt av regionalpolitisk natur -- före ett
nedläggningsbeslut, avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen
följde utskottet.
I årets budgetproposition (s. 112) anför justitieministern att
skäl att göra ändring i beslutet beträffande anstalten i
Karlskrona inte finns för närvarande.
I motionerna Ju501, Ju503, Ju507, Ju512 och Ju513 förespråkas
en fortsatt verksamhet vid anstalten. Motionärerna anför bl.a.
att en sådan ordning kan bli möjlig genom omdisponeringar av
anslaget inom befintliga ramar.
Enligt vad utskottet inhämtat har antalet platser vid
kriminalvårdsanstalten i Karlskrona från den 1 oktober 1991
minskat från 37 till 20. En betydande del av personalen skall
övergå till tjänster vid det i Karlskrona nyuppförda häktet, som
tas i bruk den 1 juli 1992.
Inte heller utskottet anser, särskilt med hänsyn till det
rationaliseringskrav som finns på anstaltsorganisationen, att
det i rådande läge finns förutsättningar för en fortsatt drift
vid anstalten. Utskottet tänker då också på justitieministerns
uttalande om att tillgången på slutna lokalanstaltsplater är god
även efter en nedläggning av Karlskronaanstalten. Utskottet
avstyrker bifall till motionerna.
I motionerna Ju508 och Ju518 hemställs att ny
kriminalvårdsansalt uppförs i Visby resp. att ombyggnad sker av
kriminalvårdsanstalten i Haparanda.
Enligt vad som framgår av förra årets anslagsframställning
från krimnalvårdsstyrelsen föreligger behov av ny anstalt i
Visby, och av årets anslagsframställning framgår att behov
föreligger av ombyggnadsåtgärder vid kriminalvårdsanstalten i
Haparanda. Motsvarande behov föreligger emellertid även
beträffande andra orter i landet, och som utskottet tidigare
anfört vid ställningstagande till liknande motionsyrkanden är
det inte möjligt för utskottet att prioritera ett eller flera
angelägna projekt framför andra (se senast 1990/91:JuU17 s. 8).
Utskottet intar alltjämt denna ståndpunkt och avstyrker bifall
till nu behandlade motioner.
I motion Ju817 förespråkas framtagandet av en helt ny
anstaltstyp.
Som framgått ovan ser en arbetsgrupp inom regeringskansliet
över det framtida anstaltsbyggandet. Översynen av
kriminalvårdsreformen skall även omfatta överväganden om den
nuvarande kategoriuppdelningen i riks- och lokalanstalter är
ändamålsenlig. Frågan om anstalternas framtida inriktning och
utformning är således redan uppmärksammad inom regeringskansliet
och motion Ju817 får därmed anses tillgodosedd.
Rationaliseringsarbetet inom kriminalvårdsverket
Förra året lades en rationaliseringsplan fast för
kriminalvårdsverket (prop. 1990/91:100, bil. 4, s. 69, JuU17,
rskr. 154). Förslaget i budgetpropositionen följdes upp med ett
särskilt regeringsuppdrag till kriminalvårdsstyrelsen den 24
januari 1991. I det regeringsbeslutet angavs de närmare
riktlinjerna för rationaliseringsarbetet. Planen innebär bl.a.
att rationaliseringen årligen bör uppgå till minst 1,5 % räknat
på förvaltningskostnader och administrativa lokalkostnader. Av
de medel som frigörs skall en tredjedel dras in till statskassan
som besparing, medan två tredjedelar skall kunna användas inom
den egna verksamheten för att höja kvalitet eller minska
kostnader i framtiden.
I motion Ju511 begärs att den slutna riksanstalten Tidaholm
inte skall beröras av besparingskraven i form av reducering av
personalstyrkan.
I ett interpellationssvar i kammaren den 29 november förra
året (riksdagens protokoll 1991/92:35 s. 19 f) anförde
justitieministern att det är kriminalvårdsstyrelsen,
regionmyndigheterna och de lokala myndigheterna inom
kriminalvården som har ansvaret för fördelningen av
besparingarna inom kriminalvårdsverket, och inte en fråga för
regeringen.
Enligt vad utskottet inhämtat finns ännu inte något beslut om
att minska personalstyrkan på kriminalvårdsanstalten Tidaholm.
Frågan är under övervägande.
Det saknas, enligt utskottets uppfattning, anledning för
riksdagen att göra något särskilt uttalande i frågan. Motion
Ju511 avstyrks.
Kriminalvårdsstyrelsen
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 1 (s. 114--116) föreslagit
riksdagen att till Kriminalvårdsstyrelsen anvisa ett
förslagsanslag på 97 680 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Kriminalvårdsanstalterna
Medelstilldelningen m.m.
Regeringen har under punkt E 2 (s. 117--122) föreslagit
riksdagen att till Kriminalvårdsanstalterna anvisa ett
förslagsanslag på 2 699 511 000 kr.
Beträffande utnyttjandet av anstalts- och
häktesorganisationen anför justitieministern bl.a. att
beläggningsnivån under åren 1987 och 1988 ökade vid
kriminalvårdsanstalterna med sammanlagt 13 % och vid häktena
med sammanlagt 25 %. Beläggningsnivån har därefter i stort sett
varit oförändrad. Under senare år har beläggningen på de slutna
riksanstalterna legat högt, och antalet långtidsdömda ökar
stadigt sedan slutet av 1970-talet. Beläggningen vid de slutna
lokalanstalterna har under de senaste åren varit lägre än för
övriga anstaltstyper.
Enligt vad utskottet inhämtat har medelbeläggningen resp.
högsta beläggningen på anstalterna under år 1991 varit följande,
räknat på tolv månader. Slutna riksanstalter: 91,5 % och 91,5 %,
öppna riksanstalter: 77 % och 84,9 %, slutna lokalanstalter:
85,7 % och 93,2 % samt öppna lokalanstalter: 86,0 % och 91,7 %.
Utskottet (se 1988/89:JuU17 s. 8 och där gjord hänvisning) har
vid flera tidigare tillfällen uttalat att utnyttjandegraden av
antalet tillgängliga anstaltsplatser, för att möjliggöra en
önskvärd differentiering av de intagna, bör ligga runt 85 %.
I motionerna Ju510 och Ju833 begärs tillkännagivanden om
fortsatt användning av en norm av 85 % när det gäller
beläggningen på anstalterna resp. ett uttalande om att hög
beläggning försvårar differentiering av de intagna.
För valet mellan riksanstalt och lokalanstalt gäller att den
som dömts till fängelse i högst ett år företrädesvis skall vara
placerad i lokalanstalt. Den som dömts till fängelse i mer än
ett år skall företrädesvis bli placerad i riksanstalt. Som
förberedelse för frigivning får emellertid den intagne föras
över till lokalanstalt. Även dömda med korta strafftider kan
placeras på riksanstalt om sådan placering är påkallad, t.ex. på
grund av missbruk av narkotika eller av säkerhetsskäl.
Översynen av kriminalvårdsreformen skall omfatta överväganden
om formerna för att i större utsträckning än i dag differentiera
olika kategorier intagna på olika avdelningar resp. anstalter,
bl.a. med hänsyn till behoven av olika former och stöd och
behandling under och efter anstaltsvistelsen. Av direktiven
framgår, som ovan antytts, att huvuduppgiften för kommittén är
att närmare överväga vilka principer för anstaltsplacering som
bör gälla i framtiden. I det sammanhanget skall en samlad
bedömning göras av vilka avvägningar som är lämpliga med hänsyn
till differentieringsbehoven å ena sidan, och intresset att nå
ett effektivt resursutnyttjande inom kriminalvården å den andra.
Kommittén bör vidare, enligt direktiven, redovisa konsekvenserna
av sina överväganden om differentieringsbehoven och
placeringsreglerna vad gäller platsutnyttjandet på
kriminalvårdsanstalterna. Kriminalvårdsstyrelsen skall också
enligt särskilda direktiv för fördjupad anslagsframställning för
budgetåren 1993/94--1995/96 belysa liknande frågor.
Enligt utskottets mening torde det inte råda någon oenighet om
att kriminalvården skall kunna tillgodose högt ställda krav på
differentiering av de intagna och ha en beläggning på
anstalterna som möjliggör en sådan ordning.
Frågan om vilka effekter en ökad specialisering av
anstaltsverksamheten, i linje med vad utskottet förordat ovan,
kan komma att ha på ett ur resurssynpunkt ändamålsenligt
utnyttjande av anstaltsplatserna, skall behandlas i översynen av
kriminalvårdsreformen och även belysas av
kriminalvårdsstyrelsen. Utskottet vill inte föregripa detta
arbete. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motionerna Ju510 och Ju833 i nu behandlade delar.
Utskottet ansluter sig till justitieministerns förslag till
medelsanvisning.
Verkställighetsinnehållet
I motionerna Ju510 och Ju833 tas upp frågor om olika
rehabiliterande åtgärder under verkställighetstiden i anstalt.
Här begärs uttalanden om ökade och utvecklade vård- och
behandlingsinsatser för de intagna i samverkan mellan
myndigheter och organisationer.
Inom kriminalvården bedrivs ett omfattande arbete med vård-
och behandlingsinsatser för de intagna. Insatserna har olika
inriktning och vänder sig till olika kategorier av intagna.
Sålunda finns, när det gäller narkotikamissbrukare, numera
särskilda motivations- och behandlingsavdelningar liksom
särskilda avdelningar för intagna som inte missbrukar narkotika
vid ett 25-tal riks- och lokalanstalter.
Här bör också nämnas de lokala handlingsprogram som numera
enligt ett regeringsuppdrag till kriminalvårdsstyrelsen (se
1990/91:JuU17 s. 13) har upprättats vid de flesta anstalter.
Av redovisningar om verksamheten till regeringen (se budgetprop.
s. 119) framgår att det, förutom olika åtgärder för att
förhindra införsel av narkotika, pågår försök med att på olika
sätt motivera narkotikamissbrukare till behandling. På de flesta
anstalter förekommer t.ex. informationsinsatser i form av
temadagar och liknande. Vid ett tiotal anstalter pågår olika
drogkurser efter en pedagogisk modell som inspirerats av de s.k.
rattfällekurserna för rattfylleridömda. Vid omkring 25 anstalter
har inrättats motivationsavdelningar som arbetar med särskilda
påverkansprogram. Ytterligare anstaltsplatser med denna
inriktning planeras. Handlingsprogrammen poängterar också vikten
av att samarbetet med utomstående myndigheter och organisationer
utvecklas och effektiviseras. Som särskilt betydelsefullt anges
ett väl fungerande samarbete mellan kriminalvården och
socialtjänsten samt behandlingshemmen. Vidare betonas också de
insatser som arbetsförmedling och AMU gör för kriminalvårdens
klienter.
Vid några anstalter bedrivs vidare verksamhet i syfte att
finna behandlingsmetoder för män som gjort sig skyldiga till
kvinnomisshandel och sexualbrott. Bakom denna verksamhet ligger
bl.a., som tidigare framgått, olika uttalanden från riksdagen.
Utskottet uttalade förra året att verksamheten borde utökas och
intensifieras. Målet måste, enligt vad utskottet framhöll, vara
att de intagna som vill och har behov av det skall kunna erhålla
sådan behandling. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin
mening regeringen till känna (1990/91:JuU17 s. 15, rskr. 154).
Även i övrigt är det inom kriminalvården en strävan att
anpassa verksamheten vid riks- och lokalanstalterna för olika
kategorier av intagna. Det bedrivs en rad olika åtgärdsprogram.
Kriminalvårdsstyrelsen har i de särskilda direktiven för
fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1993/94--1995/96
fått i uppdrag att analysera behovet av och förutsättningarna
för en utbyggnad av olika former av åtgärdsprogram inom ramen
för tillgängliga resurser. Här nämns bl.a. åtgärder för
narkotikamissbrukare och behandling av våldsmän.
I budgetpropositionen anför justitieministern (s. 120) att det
är viktigt att utöka och effektivisera de insatser som syftar
till att få narkotikamissbrukare att påbörja en adekvat
behandling under den tid de avtjänar fängelsestraff. Hon anser
därför att antalet platser vid anstalter som arbetar med
särskilda motivations- och behandlingsprogram för
narkotikamissbrukare bör utökas. Hon förordar att
kriminalvårdsverket tillförs 3 milj.kr. för att underlätta och
påskynda utbyggnaden av sådana program.
I likhet med justitieministern anser utskottet att det ligger
ett stort värde i att det sker en fortsatt utveckling inom
anstalterna när det gäller verksamhetens inriktning. Som sägs i
regeringsförklaringen är behandlingen under fängelsetiden
viktig. Här pekas på att möjligheterna till utbildning och
social träning under fängelsetiden ytterligare måste förbättras.
Inte heller här torde det föreligga någon oenighet om att de
behandlingsmodeller som nu finns inom kriminalvården måste
utvidgas och ytterligare förbättras. Som framgått ovan pågår
också ett omfattande arbete i denna riktning, och frågan skall
också övervägas inom ramen för översynen av
kriminalvårdsreformen. Det saknas därför anledning för riksdagen
att göra ett särskilt uttalande i saken. Utskottet avstyrker
bifall till motionerna Ju510 och Ju833 i nu behandlade delar.
Narkotikafria anstalter
I några motioner tas upp frågan om narkotikasituationen i
anstalt. I motion Ju504 framförs krav på att översynen av
kriminalvårdsreformen också skall omfatta frågan om på vilket
sätt anstalterna kan bli helt narkotikafria. I motionerna Ju506
och Ju626 förordas skärpningar i kriminalvårdslagstiftningen i
syfte att få till stånd narkotikafria anstalter. Här förespråkas
t.ex. förbättrade möjligheter att kontrollera besökande och
intagna i anstalt samt uttalande om att grova
narkotikabrottslingar skall placeras i sluten anstalt.
Narkotikasituationen utgör, som utskottet redan tidigare vid
flera tillfällen konstaterat, sedan lång tid ett svårbemästrat
problem inom kriminalvården. Andelen narkotikamissbrukare av
nyintagna i anstalt dömda till mer än två månaders fängelse är
också hög (45 % för budgetåret 1990/91). Av uppgifter som
utskottet inhämtat från kriminalvårdsstyrelsen framgår att den
sammanlagda mängden beslag av narkotika som gjordes inom
anstaltsorganisationen under år 1991 uppgick till 1 594 gram
cannabis, 299 gram centralstimulerande medel och 82 gram
opiater. Mellan åren 1984 och 1991 har mängden beslagtagen
narkotika mer än tredubblats.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen (se senast
1990/91:JuU17 s.12) erinrat om att självklara riktmärken för
narkotikapolitiken på kriminalvårdens område måste vara att
intagna utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av med
sitt missbruk inte skall behöva komma i kontakt med narkotika
under anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från tillförsel
av droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel
inom anstalterna och ute i samhället.
Här vill utskottet genast anföra att dessa riktmärken
självklart framdeles bör ha samma giltighet som tidigare, och
mot den bakgrunden har utskottet stor förståelse för kraven i
motion Ju504. I översynen av kriminalvårdsreformen skall, enligt
direktiven, tas ställning till om det behövs ökade
kontrollmöjligheter inom kriminalvården för att förhindra
missbruk och införsel av narkotika i anstalterna. Motion Ju504
får därmed anses tillgodosedd.
I samband härmed kommer naturligtvis olika metoder för att
anstalterna skall bli narkotikafria, t.ex. sådan skärpt kontroll
av intagna och besökande m.m. som efterlyses i motionerna Ju506
och Ju626, att övervägas. I rådande beredningsläge saknas det
enligt utskottets uppfattning anledning för riksdagen att
föregripa det utredningsarbete som inom kort sätts i gång.
Motionerna Ju506 och Ju626 avstyrks.
I sammanhanget vill utskottet erinra om att det inom
regeringskansliet nyligen upprättats en promemoria (Ds 1992:19)
om åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa narkotikabrott.
Promemorian innehåller förslag om att en intagens nuvarande
skyldighet att dels lämna urinprov för kontroll av
narkotikapåverkan, dels lämna utandningsprov för kontroll av
alkoholpåverkan skall kompletteras med bestämmelser om
skyldighet att också lämna blodprov. Promemorian skall
remissbehandlas.
Permissioner m.m.
I motion Ju833 begärs ett riksdagsuttalande om att någon
skärpning av gällande permissionsföreskrifter inom
kriminalvården inte får ske. I motiveringen betonas att
permissioner är en mycket viktig del i arbetet med att förbereda
frigivningen från anstalt.
En intagen kan beviljas olika typer av permissioner. Bl.a. kan
den intagne enligt 32 § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt (KvaL) få tillstånd att lämna anstalten för viss kort
tid, s.k. korttidspermission. Korttidspermission förekommer i
två former med olika syften, nämligen som s.k. regelbunden
permission och som s.k. särskild permission. Regelbunden
permission är ett återkommande inslag under en anstaltsvistelse
i syfte att underlätta den intagnes anpassning i samhället. För
särskild permission skall finnas någon annan anledning än att
rent allmänt underlätta anpassningen.
Utskottet har tidigare behandlat motionsönskemål (se senast
1990/91:JuU17 s. 16 f) med anknytning till permissioner inom
kriminalvården. I det sammanhanget har utskottet utförligt
redovisat den närmare utformningen av nu gällande föreskrifter
på området. Utskottet vill inledningsvis hänvisa till den
redogörelsen (se 1989/90:JuU9 s. 9 f), och här endast erinra om
det nya permissionssystem som infördes den 1 juni 1989. Syftet
med nyordningen var att antalet misskötta permissioner skulle
minska och utgångspunkterna var att systemet skulle präglas av
större fasthet och konsekvens. I en redovisning från
kriminalvårdsstyrelsen förra året anfördes att de nya reglerna
haft mycket god effekt och att antalet misskötta permissioner
hade minskat under budgetåret 1989/90 jämfört med tidigare år.
Under budgetåret 1990/91 beviljades totalt 47 541 permissioner
inom kriminalvården, vilket var ca 3 500 fler än föregående
budgetår. Av det totala antalet permissioner missköttes 1 290
(2,7 %), en minskning med 140 jämfört med föregående år. Av de
misskötta permissionerna utgjorde ca 900 uteblivande efter
permission, en minskning med 100 jämfört med budgetåret
dessförinnan. Andelen regelbundna permissioner från sluten
lokalanstalt som misskötts genom uteblivande uppgick till 12,6
%.
Även utskottet anser att permission är en viktig del i arbetet
med de intagna. Samtidigt vill utskottet uttrycka sin oro över
misskötsamheten, särskilt när det gäller de regelbundna
permissionerna från de slutna lokalanstalterna. Här har ingen
förbättring skett mellan de sist nämnda budgetåren.
Olika utevistelser från anstalt kommer att behandlas i
översynen av 1974 års kriminalvårdsreform. I det sammanhanget
kommer också frågan om åtgärder för att minska missbruk av
permissioner att tas upp. Det saknas därför anledning för
riksdagen att göra något uttalande i anledning av motionen.
Motionsyrkandet avstyrks.
I motion Ju823 begärs ett tillkännagivande om brottsoffers
rätt till information om permissioner, rymning och tid för
frigivande när gärningsmannen är intagen i kriminalvårdsanstalt.
Motionären anser att sådant besked bör ske genom personligt
besök av representant från polisen.
Senast förra året behandlade utskottet liknande
motionsönskemål (1990/91:JuU17 s. 16 f). Utskottet har ansett
att motionsönskemålen får anses tillgodosedda genom att
kriminalvårdsstyrelsen i december 1988 utfärdat allmänna råd
(ARK 1988:5), enligt vilka sådan information skall lämnas om
målsäganden begär det. Utskottet har särskilt pekat på att
målsäganden skall underrättas även om gärningsmannen motsätter
sig det och att underrättelseskyldigheten också omfattar t.ex.
rymningar.
Utskottet har inhämtat att målsäganden normalt också erhåller
information om gärningsmannens byte av anstalt och vill här
tillägga att målsäganden, om möjligt, kan få en kontaktperson på
anstalten i ärendet. Sambandet mellan kontaktpersonen och
målsäganden sker helt informellt. Enligt vad utskottet har
erfarit har inte något framkommit som tyder på att nuvarande
system inte fungerar tillfredsställande. Utskottet avstyrker
bifall till motion Ju823 i nu behandlad del.
Återanpassning av intagna
I motion Ju515 föreslås att varje intagen i anstalt erhåller
en civil kontaktman som ett led i ett förbättrat
återanpassningsarbete med till fängelse dömda personer. Här
förespråkas också att besked om villkorlig frigivning lämnas
minst sex månader innan frigivningen sker.
En intagen vars strafftid överstiger två månader friges i
allmänhet villkorligt. Om det bedöms att han efter den
villkorliga frigivningen har behov av övervakning kan han
erhålla övervakare redan under anstaltstiden. Övervakare skall
nämligen jämlikt 13 § förordningen (1974:248) om kriminalvård i
anstalt (KvaLf) förordnas i så god tid att han hinner utföra de
förberedelser som erfordras för uppdragets fullgörande.
Beträffande den som är intagen i lokalanstalt skall förordnande
meddelas snarast möjligt efter intagningen i anstalt.
Utskottet anser att gällande ordning med utseende av
övervakare för intagna i anstalt i stort tillgodoser
motionsönskemålet om kontaktmannaskap för intagna i
lokalanstalt. Här vill utskottet också erinra om det
kontaktmannaskap som anstalternas personal i sina nya roller har
till de intagna. Utskottet är för närvarande inte berett att
fullt ut förorda den ordning som föreslås i motionen. I
sammanhanget vill utskottet emellertid peka på
justitieministerns uttalande i budgetpropositionen om en
framtida utveckling av lekmannaövervakarnas medverkan i
frivårdsarbetet.
När det gäller motionsönskemålet om fastställande av tid för
villkorlig frigivning vill utskottet anföra följande.
Regler om villkorlig frigivning från fängelsestraff finns i 26
kap. brottsbalken (BrB). Utskottet lämnade en närmare
redogörelse för bestämmelserna i samband med ställningstagande
till motionsönskemål i anslutning härtill år 1990 (se
1989/90:JuU22 s. 18 f). Här skall endast konstateras att
nuvarande system i många fall tillgodoser motionskravet.
Gällande ordning innebär ju att flertalet av de intagna, de som
erhåller obligatorisk halvtidsfrigivning, får besked om
frigivningen så snart ske kan efter anstaltsvistelsens början.
Justitieministern aviserar i budgetpropositionen (s. 45 f) en
ändring av de nuvarande reglerna om villkorlig frigivning och
ett avskaffande av den obligatoriska halvtidsfrigivningen. Hon
har för avsikt att föreslå regeringen att en utredning skall
tillkallas som skall ha till uppgift bl.a. att ta fram underlag
för och lämna förslag till hur frågan om den villkorliga
frigivningen skall lösas på sikt.
Hon anser emellertid att det inte är möjligt att bibehålla de
nuvarande reglerna i avvaktan på utredningens förslag och
beredningen av dessa. Hennes avsikt är därför att redan under
våren 1992 lägga fram förslag som i princip innebär en återgång
till den reglering som gällde innan halvtidsreformen genomfördes
år 1983. Reglerna var då fakultativa, och för de flesta intagna
var riktpunkten för villkorlig frigivning att frigivning inte
medgavs innan två tredjedelar av den utmätta strafftiden hade
avtjänats i anstalt. Inom regeringskansliet har helt nyligen
upprättats en promemoria med förslag i linje härmed. Det anförs
i promemorian att den intagne har ett starkt intresse av att få
veta tidpunkten för sin frigivning. Normalt bör, sägs det, en
sådan prövning ske senast en månad före den tidigaste tidpunkten
för frigivning. En hearing om förslagen i promemorian skall äga
rum den 13 april 1992.
I rådande beredningsläge saknas det anledning för riksdagen
att göra något uttalande i anledning av motion Ju515. Motionen
avstyrks.
Övergångshem inom kriminalvården
I motionerna Ju502 och Ju819 hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att det inom kriminalvården på några orter i
landet inrättas s.k övergångshem för bostadslösa personer som
frigivits från kriminalvårdsanstalt. I motiveringen anförs bl.a.
att bristen på egen bostad har stor negativ inverkan på det
rehabiliteringsarbete som genomförs på anstalten.
Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsönskemål (jfr
senast 1990/91:JuU17 s. 19). Utskottet har då i sina av
riksdagen godkända betänkanden avstyrkt bifall till motionerna
under hänvisning bl.a. till att bostadsförsörjningen för
kriminalvårdens klienter är en kommunal angelägenhet. I
sammanhanget har utskottet erinrat om att det erfordras ett
fungerande och smidigt samarbete mellan kriminalvården och andra
berörda myndigheter och organ.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker
bifall till motionerna.
Frivården
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 3 (s. 122--126) föreslagit
riksdagen att till Frivården anvisa ett förslagsanslag på
401 318 000 kr.
Från anslaget betalas kostnader för 60 frivårdsmyndigheter och
30 övervakningsnämnder samt ersättning till övervakare.
För rekrytering och utbildning av övervakare begärs i motion
Ju510 att anslaget höjs med 1 milj.kr.; av höjningen skall
300 000 kr. avse bidrag till Riksförbundet Frivilliga
Samhällsarbetare för en rekryteringskampanj.
I samma motion begärs ytterligare höjning av anslaget med
1milj.kr. för metodutveckling och stöd till övervakares
arbete.
Kriminalvårdsstyrelsen har i sin anslagsframställning begärt
ytterligare medel för bidrag till Riksförbundet Frivilliga
Samhällsarbetare (115000 kr.). Någon uppräkning har emellertid
inte förts fram i budgetpropositionen.
Regeringens förslag till medelsanvisning bör enligt utskottets
mening godtas. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom kraven
i motionerna. Utskottet vill här peka på att regeringsförslaget
innefattar omprioriterade medel för utvecklandet av nya metoder
för lekmannaövervakarnas medverkan i frivårdsarbetet. Här bör
också pekas på den allmänna förstärkning av frivården som sker
genom budgetförslaget (bl.a. ett tillskott av 16 tjänster).
Frivårdens framtida organisation och arbetsformer
I motion Ju514 begärs en utredning med uppgift att utreda
frivårdens framtida organisation och arbetsformer.
Sedan hösten 1989 har innehållet i verkställigheten av
frivårdspåföljden setts över. Översynen har bedrivits av en
arbetsgrupp inom regeringskansliet i samarbete med
kriminalvårdsstyrelsen. Arbetsgruppen avlämnade våren 1991
promemorian (Ds 1991:10) Frivårdens arbetsformer och resurser.
Promemorian har remissbehandlats.
I budgetpropositionen (s. 123 f) behandlas några av de frågor
som arbetsgruppen tagit upp i promemorian, bl.a. frivårdens
arbetsuppgifter och förslag till utvecklingsarbete i syfte att
effektivisera frivårdspåföljden. Justitieministern delar
arbetsgruppens uppfattning att det är angeläget att formerna för
verkställigheten av skyddstillsyn stramas upp i olika avseenden
och att övervakningen får en fastare struktur än vad den nu har
i normalfallet, bl.a. i syfte att öka effektiviteten hos och
därmed tilltron till påföljden.
Enligt utskottets uppfattning saknas det anledning för
riksdagen att mot bakgrund av vad som framförs i motion Ju514
förorda ytterligare en översyn av frivårdens arbetsformer m.m.
Motionen avstyrks.
Utveckling av frivårdspåföljderna
Motion Ju516 tar upp frågan om en utveckling av
frivårdspåföljderna. Enligt motionärerna måste bl.a. arbetet med
att utveckla kontraktsvården och samhällstjänsten intensifieras.
Regeringen har i regeringsförklaringen utlovat att alternativa
påföljder såsom samhällstjänst och kontraktsvård skall utvecklas
ytterligare.
På riksdagens bord har nyligen lagts en proposition
(1991/92:109) med förslag om en utvidgning till hela landet av
den användning av påföljdsformen samhällstjänst som sedan den 1
januari 1990 pågått på försök på fem orter i landet (prop.
1989/90:7, JuU10, rskr. 55). Utvidgningen föreslås ske från och
med den 1 januari 1993, när den ursprungliga treåriga
tillämpningsperioden går ut. Den utvidgade tillämpningen
föreslås tidsbegränsad till utgången av år 1995 i väntan på att
en mera permanent ordning kan införas. Propositionen är nu
föremål för riksdagens behandling.
Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 46) att
frågan om hur samhällstjänsten på sikt bör utformas, avgränsas
och inpassas i BrB:s påföljdssystem skall bli föremål för
ytterligare överväganden. Uppgiften skall anförtros den
utredning som nämnts ovan i detta betänkande under avsnittet om
återanpassning av intagna. Utredningen skall också få till
uppgift att lämna förslag till hur kontraktsvården och andra
alternativa påföljder lämpligen kan utvecklas. Här nämns t.ex.
någon form av intensivövervakning, där den tekniska utvecklingen
nu kan innebära möjligheter att få en sådan till stånd.
I information i riksdagens kammare om regeringens nya
kriminalpolitik har justitieministern den 2 april 1992
(riksdagens snabbprotokoll 1991/92:90 s. 26 f) närmare redovisat
de uppgifter som den kommande utredningen skall få.
Utskottet anser att yrkandet om utveckling av
frivårdspåföljderna i motion Ju516 får anses tillgodosett genom
det utredningsarbete som nu aviserats.
Detsamma gäller utredningskravet i motion Ju817 avseende
elektronisk övervakning i hemmet.
Ökade insatser för frivårdens klienter
I motion Ju833 begärs ett tillkännagivande om ökade insatser
inom frivården så att möjligheterna för frivårdens klienter att
erhålla arbete och bostad förbättras.
Utskottet kan konstatera att frivårdens klienter tillhör en
grupp som i socialt och i de flesta andra avseenden är
missgynnad. Den 1 oktober 1990 hade 33,5 % av dem arbete på den
öppna marknaden. Ca 10 % av klienterna var föremål för
arbetsmarknadsåtgärder. En fjärdedel av klienterna var
arbetslösa men arbetsföra. Hälften av klienterna hade egen
lägenhet och en fjärdedel tillgång till annan stadigvarande
bostad. 8,9 % var bostadslösa. Drygt hälften av alla
frivårdsklienter under övervakning den 1 april 1991 hade någon
form av uttalat missbruk.
I den ovan redovisade översynen av innehållet i
frivårdspåföljden har frågan om möjligheter till arbete och
bostad för frivårdens klienter behandlats. Här konstateras att
normaliseringsprincipen styr frivårdens förmedlande insatser,
dvs. frivården skall normalt inte själv svara för upgifter som
ankommer på annan huvudman utan i första hand förmedla hjälpen.
En förutsättning för att normaliseringsprincipen skall kunna
tillämpas är naturligtvis att frivården utvecklar väl fungerande
samverkansformer med socialtjänsten och andra samhällsorgan. Här
föreslås att det i varje frivårdsdistrikt bör finnas olika
former av åtgärdsprogram för skilda klientkategorier.
I budgetpropositionen (s. 123) anför justitieministern att hon
delar arbetsgruppens bedömning och att det pågående arbetet med
att utveckla olika former av strukturerade åtgärdsprogram för
olika klientkategorier i samverkan med socialtjänsten,
arbetsmarknadsmyndigheterna och andra samhällsorgan bör
fortsätta och intensifieras. Hon anser att delar av de medel som
beräknats för behandlings- och stödåtgärder under anslaget till
frivården bör användas för det ändamålet under nästa budgetår.
Som ett exempel på åtgärdsprogram nämner hon s.k.
KrAmi-verksamhet, något som riksdagen under budgetåret 1989/90
begärt en utvidgning av (se 1989/90:JuU29, rskr. 330).
Utskottet anser att fortsatta ansträngningar för att
underlätta situationen för frivårdens klienter bör göras och
välkomnar därför de förslag i denna riktning som lämnats i
budgetpropositionen. Skäl för några särskilda uttalanden från
riksdagens sida i anledning av motionskraven saknas dock. Motion
Ju833 avstyrks i nu behandlad del.
Ersättning till övervakare m.m.
Krav om en samlad översyn av ersättningsreglerna för
lekmannaövervakarna och deras rätt till ledighet från arbetet
för att fullgöra sitt uppdrag framställs i motion Ju510. Här
betonas att lekmannainslaget i frivården har en vital betydelse
i övervakningsarbetet.
Lekmannaövervakarna svarar i dag för ca 45 % av
övervakningsuppdragen inom frivården. Sedan den 1 juli 1986
uppgår ersättningen till 200 kr. per uppdrag och månad. Hälften
av ersättningen utgör en schabloniserad kostnadsersättning.
Därutöver kan ersättning utgå med 35 kr. i arvode per timme vid
särskilda insatser. Det finns också möjligheter till ersättning
för särskilda kostnader, bl.a. för förlorad arbetsförtjänst.
En översyn av ersättningen till lekmannaövervakarna har
nyligen företagits inom ramen för den nyss nämnda översynen av
innehållet i frivårdspåföljden. I rapporten över arbetet (Ds
1990:10; s. 59 f), där inga problem noteras i fråga om ledighet
från förvärvsarbete, konstateras att arvodet medvetet har
hållits på en låg nivå för att behålla övervakningsuppdragets
ideella karaktär. Tidigare undersökningar sägs ha visat att
"normala" höjningar av ersättningen inte i någon nämnvärd grad
underlättat rekryteringen av övervakare. För att så skall ske,
anförs det, måste ersättningen förmodligen öka till 1 000--1 500
kr. per månad och uppdrag; en höjning som grovt räknat skulle
medföra en merkostnad på minst 90 milj.kr. per år. I rapporten
föreslås i stället att i ökad utsträckning arvodera
lekmannaövervakarna för särskilda insatser i
övervakningsarbetet.
Något sådant förslag förs inte fram i budgetpropositionen.
Däremot är justitieministern positiv till arbetsgruppens förslag
om en utveckling av nya metoder för lekmannaövervakarnas
medverkan i frivårdsarbetet, t.ex. gruppövervakning och system
med biträdande övervakare.
Utskottet har tidigare uttalat att reglerna om ersättning till
övervakarna måste vara sådana att de främjar en önskvärd
rekrytering till övervakaruppdrag och möjliggör att särskilda
insatser sker för klienterna (1988/89:JuU17 s. 14).
I rådande statsfinansiella läge saknas dock möjlighet till den
ökning som här skulle erfordras enligt vad som framkommit i den
ovan nämnda översynen. Någon ny översyn av ersättningsreglerna
m.m. är för närvarande inte påkallad.
Utskottet vill dock framhålla att en aktiv
frivårdsorganisation med goda möjligheter till stöd och
hjälpinsatser är av största vikt för ett framgångsrikt
brottsförebyggande arbete, och lekmannaövervakarna utför en
betydelsefull del av detta arbete. För att ta till vara denna
resurs bör, som framhålls i budgetpropositionen, utvecklas nya
metoder för lekmannaövervakarnas medverkan i frivårdsarbetet.
Motion Ju510 i nu behandlad del avstyrks.
Maskin- och verktygsutrustning m.m.
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 4 (s. 126) föreslagit riksdagen
att till Maskin- och verktygsutrustning m.m. anvisa ett
reservationsanslag på 25000000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Utrustning för kriminalvården
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 5 (s. 127) föreslagit riksdagen
att till Utrustning för kriminalvården anvisa ett
reservationsanslag på 57428000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Utbildning av personal m.fl.
Medelstilldelningen m.m.
Regeringen har under punkt E 6 (s. 128 och 129) föreslagit
riksdagen att till Utbildning av personal m.fl. anvisa ett
reservationsanslag på 31335000 kr.
I motion Ju510 begärs att anslaget höjs med 1,5 milj.kr. för
fortsatt utbildning av tillsyns- och vårdpersonal. I samma
motion begärs ett tillkännagivande om behovet av ökad utbildning
och fortbildning av personal inom kriminalvård och frivård.
Motionärerna anser att sådan utbildning utgör en förutsättning
för att personalen, till följd av förändrade arbetsuppgifter,
skall klara ett större ansvarstagande och för att det
förändringsarbete som pågår inom kriminalvården skall kunna
fullföljas.
Som framförs i motionen är förnyelsearbetet inom
kriminalvården omfattande. Här genomförs väsentliga förändringar
successivt i fråga om decentralisering och delegering, styrning
av ekonomi och resursutnyttjande samt behandlingsmetoder i
klientarbetet.
Under senare tid har en rad utbildningsinsatser genomförts i
syfte att ge personalen kunskaper och kompetens att arbeta och
fungera i en förändrad organisation och i nya roller. För
ändamålet har höjningar av anslaget skett med 5 resp. 4 milj.kr.
de två senaste budgetåren (prop. 1989/90:100, bil. 4, JuU22 och
1990/91:100, bil. 4, JuU17).
Kriminalvårdsstyrelsen har fått i uppdrag att analysera
personalutbildningen inom verket i de särskilda direktiven för
den fördjupade anslagsframställningen för budgetperioden
1993/94--1995/96. Bl.a. skall göras en bedömning av hur arbetet
med personalförsörjning och kompetensutveckling bör bedrivas mot
bakgrund av den pågående decentraliseringen.
Kriminalvårdsstyrelsen skall göra en bedömning av utbildnings-
och utvecklingsbehoven i framtiden samt hur dessa kan
tillgodoses inom ramen för tillgängliga resurser. Uppdraget
skall redovisas i anslagsframställningen i år. Justitieministern
har för avsikt att återkomma till frågan om resurstilldelningen
för personalutbildning i nästa års budgetproposition, och i
avvaktan på den fördjupade prövningen av anslagsnivån inför nyss
nämnda budgetår förordar hon nu en mindre uppräkning av
anslaget.
Utskottet anser att regeringens förslag till medelsanvisning
bör godtas. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom kraven i
motionen om en höjning av anslaget.
I avvaktan på kriminalvårdsstyrelsens bedömning av det
framtida utbildningsbehovet saknas det också, enligt utskottets
uppfattning, anledning för riksdagen att göra något sådant
tillkännagivande om ökad utbildning som framförs i motion Ju510.
Övrigt
I motion Ju509 begärs ett tillkännagivande om en skärpning av
synen på vad som kan betecknas som "brottsverktyg". Bakom
motionskraven ligger tanken att den som dömts till fängelse för
hets mot folkgrupp i närradiosändning inte bör ha möjlighet att
göra närradioprogram under pågående straffverkställighet.
I riksdagens kammare besvarades den 26 mars 1991 (riksdagens
protokoll 1990/91:86 s. 25 f) en fråga i samma ämne av dåvarande
justitieministern. Frågan gällde huruvida det är tillåtet för en
person som dömts till fängelse för hets mot folkgrupp att från
fängelset göra nya radioprogram av det slag som han fällts för
och om ministern var beredd att överväga åtgärder för att minska
möjligheterna för den fällde att nära nog omedelbart återuppta
sin verksamhet i närradion.
Följande frågesvar avlämnades:
Det förbud mot censur som finns i radiolagstiftningen gäller
också till förmån för personer som är intagna i
kriminalvårdsanstalt. Det är därför inte lagenligt att på grund
av innehållet i ett radioprogram som en intagen kan framställa
inom anstalten hindra att det offentliggörs.
En enskild person kan emellertid inte få tillstånd att sända i
närradio. Det gäller oavsett om han är fri eller intagen i en
kriminalvårdsanstalt.
Enligt närradiolagen kan en förbudstid om högst ett år
bestämmas när en sammanslutning på grund av yttrandefrihetsbrott
fråntas sitt tillstånd att sända närradio. När den tiden har
gått ut kan sammanslutningen ansöka om nytt tillstånd. Lagens
möjlighet att bestämma en viss tid som skall förflyta innan ett
nytt tillstånd kan ges är ett uttryck för en avvägning mellan
motstående intressen. Å ena sidan står intresset av skydd mot
brott, å den andra intresset av en så vid yttrandefrihet som
möjligt.
Utredningen om vissa frågor om närradio har nyligen föreslagit
att förbudstiden i fall av bl.a. hets mot folkgrupp skall kunna
utsträckas till fem år -- -- --.
Utredningens förslag om en förlängning av förbudstiden tas upp
i en nyligen inom regeringskansliet upprättad
departementspromemoria (Ds 1992:22) Regler och villkor för
privatradio. För att motverka möjligheten att använda närradion
till propaganda för organiserad rasism föreslås att
sändningstillståndet, om det föreligger synnerliga skäl, skall
kunna återkallas i upp till fem år. En förutsättning härför är
en fällande dom för allvarliga yttrandefrihetsbrott. Beslut om
återkallelse skall fattas av domstol med jury. Promemorian
remissbehandlas för närvarande.
Jämlikt 5 kap. yttrandefrihetsgrundlagen kan t.ex. en
ljudupptagning som innefattar ett yttrandefrihetsbrott
konfiskeras. Däremot kan inte t.ex. inspelningsapparater
konfiskeras, eftersom de kan användas i andra sammanhang (prop.
1990/91:64 s. 125 f). Denna reglering är exklusiv, och
bestämmelser i annan lagstiftning, t.ex. om förverkande i BrB,
kan inte tillämpas.
Grundläggande bestämmelser om vad en intagen får inneha i
anstalt finns i 24 § KvaL. Där sägs att den intagne i den
utsträckning det kan ske utan olägenhet får inneha personliga
tillhörigheter samt skaffa sig eller mottaga böcker,
tidskrifter, tidningar och annat som kan bereda honom
sysselsättning under fritid.
Kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat vissa allmänna råd (ARK
1987:4) om innehav av viss teknisk utrustning i bostadsrum. Här
sägs att det råder en högst skiftande praxis beträffande vilken
teknisk utrustning av olika slag som intagna medges inneha i
bostadsrummet. Vanligt förekommande är TV-mottagare,
skrivmaskiner, bandspelare m.m. Här anförs att tillräckliga skäl
inte kan anföras till stöd för ett allmänt förbud för intagna
att inneha något av de angivna föremålen. När det gäller innehav
av bandspelare med inspelningsmöjlighet föreskrivs att behov bör
kunna påvisas i det enskilda fallet, för t.ex. språkstudier.
Vid ställningstagande till motionsönskemålet vill utskottet
till en början -- i linje med vad utskottet tidigare gjort (se
1988/89:JuU15 s.12, JuU 1987/88:1y s. 5 och JuU 1980/81:36 s.
5) -- slå fast att det är ett starkt samhälleligt intresse att
med all kraft motverka rasism och främlingsfientlighet. Det är
också med stor oro som utskottet noterat den på senare tid ökade
förekomsten av olika företeelser med främlingsfientlig bakgrund,
inte minst då det gäller våldsbrottslighet samt sådan
yttrandefrihetsbrottslighet som ligger bakom yrkandet i
motionen. Vad nu sagts gör att utskottet hyser viss förståelse
för motionen. Till saken hör emellertid -- såsom utskottet också
tidigare konstaterat (se JuU 1981/82:41 och JuU 1980/81:36) --
att främlingsfientlig verksamhet i första hand inte bäst
motverkas genom åtgärder inom den straffrättsliga och
straffprocessrättsliga ramen. Visserligen ligger det här ett
stort ansvar på både lagstiftaren och de rättsvårdande organen,
men inom det yttrandefrihetsrättsliga intressekonfliktområde som
det här gäller är det också en fråga om upplysning och
information inom t.ex. utbildnings- och organisationsväsendet,
där bl.a. skola, massmedia, statens invandrarverk och
invandrares egna organisationer har en betydelsefull roll att
spela.
Vad härefter gäller den utväg för att förekomma
yttrandefrihetsbrott som lanseras i motionen noterar utskottet
att den bygger på en felsyn i fråga om metoder att beivra sådan
brottslighet och kommer i konflikt med grundläggande
yttrandefrihetsrättsliga och straffrättsliga principer.
Utskottet är mot den bakgrunden inte berett att förorda den i
motionen efterlysta ordningen med konfiskation, förverkande
eller innehavsförbud redan innan ett brott begåtts. Utskottet
utgår emellertid från att hithörande problem uppmärksammas i det
fortsatta lagstiftningsarbetet. Motion Ju509 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande översyn av kriminalvårdsreformen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju817 yrkande 5,
2. beträffande normaliserings- och närhetsprincipen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 14,
res. 1 (s)
3. beträffande kriminalvårdsanstalten i Hudiksvall
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju505 och
1991/92:Ju517,
4. beträffande kriminalvårdsanstalten i Karlskrona
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju501, 1991/92:Ju503,
1991/92:Ju507, 1991/92:Ju512 och 1991/92:Ju513,
res. 2 (nyd)
5. beträffande ny kriminalvårdsanstalt i Visby
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju508,
6. beträffande ombyggnad av kriminalvårdsanstalten i
Haparanda
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju518,
7. beträffande ny anstaltstyp
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju817 yrkande 6,
8. beträffande besparingskrav på Tidaholmsanstalten
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju511,
9. beträffande anslag till kriminalvårdsstyrelsen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 97 680 000 kr.,
10. beträffande anslag till kriminalvårdsanstalterna
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 2 699 511 000 kr.,
11. beträffande differentiering inom kriminalvården m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju510 yrkande 2 och
1991/92:Ju833 yrkande 16,
res. 3 (s)
12. beträffande verkställighetsinnehållet
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju510 yrkande 1 och
1991/92:Ju833 yrkande 17,
13. beträffande narkotikafria anstalter
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju504, 1991/92:Ju506
och 1991/92:Ju626 yrkande 4,
14. beträffande permissioner
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 15,
res. 4 (s)
15. beträffande information om permissioner m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju823 yrkande 2,
16. beträffande återanpassning av intagna
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju515,
17. beträffande övergångshem inom kriminalvården
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju502 och 1991/92:Ju819
yrkande 7,
18. beträffande anslag till frivården
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ju510 yrkandena 5
och 6 samt med bifall till regeringens förslag till
Frivården för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag
på 401 318 000 kr.,
res. 5 (s)
19. beträffande utredning om frivårdens arbetsformer m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju514,
20. beträffande utveckling av frivårdspåföljder
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju516 yrkande 4,
21. beträffande utredning om elektronisk övervakning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju817 yrkande 7,
22. beträffande ökade insatser för frivårdens klienter
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 18,
23. beträffande översyn av övervakarnas ersättning m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju510 yrkande 4,
res. 6 (s)
24. beträffande anslag till maskin- och verktygsutrustning
m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Maskin- och verktygsutrustning m.m. för budgetåret 1992/93
anvisar ett reservationsanslag på 25 000 000 kr.,
25. beträffande anslag till utrustning för kriminalvården
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Utrustning för kriminalvården för budgetåret 1992/93 anvisar
ett reservationsanslag på 57 428 000 kr.,
26. beträffande anslag till utbildning av personal m.fl.
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ju510 yrkandena 3
och 7 samt med bifall till regeringens förslag till Utbildning
av personal m.fl. för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 31 335 000 kr.,
res. 7 (s)
27. beträffande förverkande av s.k. brottsverktyg
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju509.
Stockholm den 7 april 1992
På justitieutskottets vägnar
Lars-Erik Lövdén
I beslutet har deltagit: Lars-Erik Lövdén (s), Göthe
Knutson (m), Ulla-Britt Åbark (s), Bengt-Ola Ryttar (s),
Ingbritt Irhammar (c), Birthe Sörestedt (s), Birgit Henriksson
(m), Nils Nordh (s), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Göran Magnusson
(s), Lars Sundin (fp), Sigrid Bolkéus (s), Christel Anderberg
(m), Anders Svärd (c) och Kjell Eldensjö (kds).
Reservationer
1. Normaliserings- och närhetsprincipen (mom. 2)
Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe
Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "En sådan" och på s. 6 slutar med "kommande översynen" bort
ha följande lydelse:
En sådan specialisering får emellertid, enligt utskottets
uppfattning, inte leda till att de grundläggande principerna om
närhet och normalisering som låg till grund för
kriminalvårdsreformen inte längre skall gälla. Utskottet vill
slå fast att normaliseringsprincipen och närhetsprincipen
alltjämt har giltighet och att de bör tjäna som vägledning vid
den kommande översynen av 1974 års kriminalvårdsreform. Det får
ankomma på regeringen att föranstalta om att så sker. Vad
utskottet nu anfört med anledning av motion Ju833 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande normaliserings- och närhetsprincipen
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ju833 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona (mom. 4)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
med "Inte heller" och slutar med "till motionerna" bort ha
följande lydelse:
Utskottet har vid en sammanvägning av de olika skäl som kan
anföras för och mot en ändring av förra årets nedläggningsbeslut
beträffande Karlskronaanstalten stannat för att driften vid
anstalten bör fortsätta. Här har utskottet, i linje med vad som
framförs i några av motionerna, tagit hänsyn till att det ur
resurssynpunkt kan ifrågasättas om det är lämpligt att lägga ned
driften vid en fungerande anstalt och i stället bygga nya
paviljonger vid andra befintliga anstalter. Utskottet har
särskilt beaktat att anstalten, som nyligen utrustats med ett
modernt säkerhetssystem, använts som en s.k. disciplinanstalt
för drogaktiva och rymningsbenägna dömda från kriminalvårdens
Malmöregion. En bidragande orsak härtill har varit att ta till
vara den kompetens som finns hos anstaltens personal. Anstalten
har också ett påverkansprogram där särskilda motivatörer arbetar
med att motivera intagna missbrukare till att sluta med sitt
missbruk, vilket utskottet anser särskilt värdefullt.
Ett bevarande av anstalten bör, som anförs i motion Ju513,
kunna finansieras genom senareläggning av viss nybyggnation.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att driften vid
kriminalvårdsanstalten i Karlskrona bör fortsätta och att förra
årets nedläggningsbeslut således bör rivas upp. Vad utskottet nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande kriminalvårdsanstalten i Karlskrona
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ju501,
1991/92:Ju503, 1991/92:Ju507, 1991/92:Ju512 och 1991/92:Ju513
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Differentiering inom kriminalvården m.m.
(mom. 11)
Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe
Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Frågan om" och slutar med "behandlade delar" bort ha
följande lydelse:
Frågan om vilka effekter en ökad specialisering kan komma att
ha på ett ur resurssynpunkt ändamålsenligt utnyttjande av
anstaltsplatserna skall, som ovan framgått, övervägas bl.a. i
den kommande översynen av kriminalvårdsreformen. En utgångspunkt
för det arbetet bör enligt utskottet, i linje med vad som
framförs i motionerna Ju510 och Ju833, vara att beläggningen
inte får vara så hög att en differentiering efter olika
utgångspunkter försvåras. Utskottet anser, som tidigare, att
utnyttjandegraden av antalet tillgängliga anstaltsplatser bör
ligga runt 85 %. Det får ankomma på regeringen att vidta de
åtgärder härför som kan krävas. Vad utskottet nu med anledning
av motionerna Ju510 och Ju833 uttalat bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande differentiering inom kriminalvården m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ju510
yrkande 2 och 1991/92:Ju833 yrkande 16 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Permissioner (mom. 14)
Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe
Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som
börjar med "Även utskottet" och slutar med "Motionsyrkandet
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i och för sig inte något att erinra mot att det
inom ramen för översynen av kriminalvårdsreformen också övervägs
hur missbruket av permissioner skall kunna minskas ytterligare.
Däremot känner utskottet tveksamhet inför att sådana
överväganden skulle leda fram till större restriktivitet när det
gäller permissionsbestämmelserna.
Som utskottet tidigare uttalat (1989/90:JuU9 s. 12), och
vilket också framförs i motion Ju833, är det angeläget att
understryka att permissioner är en mycket viktig del i arbetet
med att främja de intagnas återanpassning. Permissioner är också
en viktig förberedelse för frigivningen från anstalt för bl.a.
upprätthållande av sociala kontakter. En alltför sträng
lagstiftning och tillämpning kan leda till oro på anstalterna
och ökar risken för rymningar och annan misskötsamhet.
Det anförda leder utskottet till att uttala att någon allmän
skärpning av permissionsreglerna inte bör ske. Detta bör prägla
den kommande översynens arbete. Det får ankomma på regeringen
att föranstalta om åtgärder härför. Vad utskottet nu anfört bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande permissioner
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ju833 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Anslag till frivården (mom. 18)
Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe
Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som
börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "16
tjänster)" bort ha följande lydelse:
Som framförs i motion Ju510 har lekmannainslaget i frivården
en vital betydelse i övervakningsarbetet med de dömda, och
utskottet har tidigare (se 1988/89:JuU17 s. 14) uttalat att det
är angeläget att systemet med lekmannaövervakare kan behållas
och helst utvidgas. Tyvärr har en förskjutning från
lekmannaövervakare till tjänstemannaövervakare skett de senaste
åren, en utveckling som utskottet anser bör vända. En kraftfull
satsning på rekrytering av lekmannaövervakare bör därför ske.
Rekryteringsinsatserna bör riktas till bl.a. fackliga
organisationer, idrottsrörelsen och andra ideella
organisationer. Samhällsutvecklingen gör att även
utbildningsinsatserna för övervakarna bör öka. För utbildnings-
och rekryteringsinsatser bör anslås 1 milj.kr. utöver
regeringens förslag. Av höjningen skall 300 000 kr. avse bidrag
till Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare för en
rekryteringskampanj.
Arbetet med att utveckla nya metoder i övervakningsarbetet
samt stödinsatser till övervakarnas arbete bör också
intensifieras. Härför bör anslås 1 milj.kr. ytterligare.
dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande anslag till frivården
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1991/92:Ju510 yrkandena 5 och 6 till
Frivården för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag
på 403 318 000 kr.
6. Översyn av övervakarnas ersättning m.m.
(mom. 23)
Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe
Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som
börjar med "I rådande" och slutar med "del avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Utskottet välkomnar det i budgetpropositionen aviserade
arbetet med framtagandet av nya metoder för lekmannainslaget i
frivårdens arbete. I samband härmed bör emellertid också andra
faktorer som har betydelse för rekryteringen ses över, bl.a.
ersättningsreglerna. I den ovan nämnda översynen har föreslagits
att utrymmet för ersättning för särskilda insatser av
övervakarna bör öka, och en höjning av det nuvarande timarvodet
för sådana insatser föreslås. Enligt utskottets mening bör
fortsatta överväganden i den frågan äga rum. Inriktningen bör
vara att övervakarna skall erhålla en högre ersättning som
täcker deras kostnader. Här bör också undersökas om brist på
rätt till ledighet från förvärvsarbete kan ha en hindrande
effekt på övervakningsarbetet, och i så fall vilka åtgärder som
kan vidtas mot detta. Det får ankomma på regeringen att
föranstalta om sådana fortsatta överväganden som utskottet nu
skisserat och därefter återkomma med förslag till riksdagen. Vad
utskottet med anledning av motion Ju510 nu anfört bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande översyn av övervakarnas ersättning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ju510 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Anslag till utbildning av personal m.fl. (mom. 26)
Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe
Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motion Ju510" bort
ha följande lydelse:
Förnyelsearbetet inom kriminalvården är som ovan anförts
omfattande, och personalens arbetsuppgifter har förändrats. Som
framförs i kriminalvårdsstyrelsens anslagsframställning tar sig
förändringen många uttryck för den lokala myndigheten men
genomgående handlar det om ett större ansvar och krav på högre
grad av egeninitiativ.
I likhet med vad som anförs i motion Ju510 anser utskottet att
ökad utbildning och personalutveckling är en förutsättning för
att förändringsarbetet inom kriminalvården skall kunna
fullföljas. För att personalen inom kriminalvård och frivård
skall kunna klara ett större ansvarstagande bör således
utbildnings- och fortbildningsinsatserna öka.
I linje härmed bör, som framförs i motion Ju510, anslaget för
utbildning av personal m.fl. för nästa budgetår räknas upp
ytterligare för att ge utrymme för ökad fortbildning av vård-
och tillsynspersonal. Härför bör anslås 1,5 milj.kr. utöver
regeringens förslag. Vad utskottet nu uttalat om ökad utbildning
och personalutveckling bör regeringen beakta också i det
framtida budgetarbetet för kriminalvården. Detta bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 26 bort ha
följande lydelse:
26. beträffande anslag till utbildning av personal m.fl.
att riksdagen dels med anledning av regeringens förslag
och med bifall till motion 1991/92:Ju510 yrkande 7 till
Utbildning av personal m.fl. för budgetåret 1992/93 anvisar
ett reservationsanslag på 32 835 000 kr., dels med
anledning av motion 1991/92:Ju510 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Andra huvudtiteln 1
Propositionen 1
Motionerna 1
Utskottet 4
Allmänt 4
Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m. 6
Rationaliseringsarbetet inom kriminalvårdsverket 8
Kriminalvårdsstyrelsen 9
Medelstilldelningen 9
Kriminalvårdsanstalterna 9
Medelstilldelningen m.m. 9
Verkställighetsinnehållet 10
Narkotikafria anstalter 12
Permissioner m.m. 13
Återanpassning av intagna 14
Övergångshem inom kriminalvården 15
Frivården 16
Medelstilldelningen 16
Frivårdens framtida organisation och arbetsformer 16
Utveckling av frivårdspåföljderna 17
Ökade insatser för frivårdens klienter 17
Ersättning till övervakare m.m. 18
Maskin- och verktygsutrustning m.m. 19
Medelstilldelningen 19
Utrustning för kriminalvården 19
Medelstilldelningen 19
Utbildning av personal m.fl. 20
Medelstilldelningen m.m. 20
Övrigt 21
Hemställan 22
Reservationer 25
1. Normaliserings- och närhetsprincipen (mom. 2) 25
2. Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona (mom. 4) 25
3. Differentiering inom kriminalvården m.m. (mom. 11)
26
4. Permissioner (mom. 14) 26
5. Anslag till frivården (mom. 18) 27
6. Översyn av övervakarnas ersättning m.m. (mom. 23) 28
7. Anslag till utbildning av personal m.fl. (mom. 26)
28