I detta betänkande behandlas 42 motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden 1992. Bl.a. följande frågor behandlas:
Miljöpolitikens inriktning
Ekonomiska styrmedel
Företagens miljöskyddsarbete
Regionala och kommunala myndigheters miljöskyddsverksamhet
Lagstiftning och administration
Samlad aktionsplan mot buller
Miljöutbildning
Samtliga motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till
riksdagens miljöpolitiska beslut våren 1991, föreslagna åtgärder
på miljöpolitikens område och pågående utredningsverksamhet.
Till betänkandet har fogats 7 reservationer.
Motioner
1991/92:T221 av Ines Uusmann m.fl. (s) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljöprövning m.m. för trafik i
skärgården.
1991/92:N270 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om externa
miljörevisorer enligt vad som sägs i motionen.
1991/92:Jo606 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätt för organisationer att överklaga
beslut enligt miljöskyddslagen, naturresurslagen,
naturvårdslagen, plan- och bygglagen samt vattenlagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om koncessionsnämndens sammansättning.
1991/92:Jo608 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om försöksverksamhet med miljörevisorer i
företagen.
1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att förbereda nästa steg i
miljöpolitiken och tillsätta en kommission för att initiera en
stegvis anpassning till hållbar utveckling,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökad användning av ekonomiska styrmedel,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utredning för att studera hur
skattesystemet kan få en än mer miljöanpassad profil och
breddning av användningen av ekonomiska styrmedel,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om användningen av taxor och avgifter,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regeringen bör uppmana kommunerna att
arbeta med även godstransporter i sin planering,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regionala miljöanalyser.
1991/92:Jo618 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om försök med bubblemodellen i miljövården inom Skåneregionen.
1991/92:Jo626 av Hugo Bergdahl och Siw Persson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bullerproblemen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att en aktionsplan mot buller
utarbetas.
1991/92:Jo641 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av lagstiftning mot buller.
1991/92:Jo645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljöpolitikens allmänna inriktning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utbilda företagsledningar, ledande
politiker, journalister och lärare i miljöteknik och ekologi
samt i metoder att snabbt åtgärda de största punktutsläppen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lyfta upp diskussionen om miljökrav på
industrin till EG-nivå så att Sverige inte ensidigt ställer krav
på svenska företag som försämrar deras konkurrenskraft i ett
europeiskt perspektiv.
1991/92:Jo646 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
handlingsprogram i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade
fackliga befogenheter att ingripa vid missförhållanden som rör
den yttre miljön i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär redovisning över
förutsättningarna för den kommunala miljöskyddsverksamheten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljöinformation till konsumenterna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ytterligare direktiv till
miljöskyddskommittén rörande miljölagstiftningen i EG,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en miljöpolitisk redovisning
före innevarande riksmötes slut.
1991/92:Jo647 av Siw Persson och Håkan Holmberg (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljörevisorer.
1991/92:Jo648 av Margareta Viklund m.fl. (kds, m, fp, c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljökunskap i föräldrautbildningen,
förskolan, skolan och under värnpliktstiden.
1991/92:Jo649 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av större resurser och
bättre samordning i miljötillsynsarbetet.
1991/92:Jo650 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en skärpning av miljöskyddslagen och
införande av utsläppsgränser för vissa miljöskadliga ämnen.
1991/92:Jo673 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd till utvecklande av den ekologiska
kompetensen i kommunerna.
1991/92:Jo678 av Karin Pilsäter och Carl B Hamilton (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om överlåtbara utsläppsrätter.
1991/92:Jo685 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om angelägenheten av att kraftfullt utveckla
olika ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
1991/92:Jo686 av Ingbritt Irhammar och Karin Starrin (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av tillståndsgivningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en ändring av miljöskyddsförordningens 7
§,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ren produktion,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att fastställa exakta
gränsvärden för miljöutsläpp,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skärpta påföljder vid brott mot
miljöskyddslagen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljöansvariga på företagen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en miljöombudsman.
1991/92:Jo689 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av lagstiftningsåtgärder och
administrativa åtgärder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en förbättrad samordning mellan
myndigheter och ett klarläggande av dessas ansvar.
1991/92:Jo690 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
lagändring som innebär att miljöskyddslagen skall gälla också
för farleder i svenskt vatten,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i övrigt anförts i motionen om att åtgärder för att begränsa
luftföroreningarna skall beaktas vid olika myndigheters arbete.
Utskottet
Miljöpolitikens inriktning m.m.
Motionerna
Enligt partimotion Jo612 (s) yrkande 1 gäller det att skapa en
långsiktigt hållbar utveckling som kan förena framsteg för de
mänskliga samhällena med vad människan och naturen tål. Att
rädda jordens miljö är tillsammans med kampen mot fattigdom och
krig den största utmaningen för mänskligheten under de kommande
decennierna. 1990-talet bör användas till att ställa om vårt
sätt att leva och arbeta. Sverige bör vara ett föregångsland
inom miljöpolitiken. Uppgiften är långt större än när vi
bestämde oss för att rena skorstenarnas och avloppsrörens
utsläpp. Detta kommer att kräva medverkan av alla, företag,
enskilda, kommuner, stat och organisationer. Många av de
miljöproblem som tidigt pekades ut är på
väg att lösas. Ett målmedvetet politiskt arbete har tvingat fram
ny teknik som minskat miljöskadliga utsläpp från industrier och
förbränningsanläggningar och som gjort det möjligt att ersätta
farliga ämnen med andra som inte är lika skadliga mot människa
och miljö. Nästa steg i miljöpolitiken måste förberedas nu och
ta fasta på att Sverige aktivt skall medverka i en
internationell utveckling som är varaktigt hållbar. Regeringen
bör därför i ljuset av FN-konferensen om miljö och utveckling i
juni 1992 och dess resultat tillsätta en kommission med uppgift
att initiera en stegvis anpassning till hållbar utveckling i
Sverige. Framgångsrik miljöpolitik kräver en medveten
omställning, stegvis och systematisk, samtidigt med en ekonomisk
utveckling. Arbetet bör genomföras i nära samverkan med
folkrörelser, näringsliv, kommuner och myndigheter. Enligt
partimotion Jo645 (nyd) yrkande 1 bör miljöpolitikens allmänna
inriktning präglas av en utveckling mot bättre miljö förenad med
ekonomisk utveckling. De stora punktutsläppen i Sverige är med
få undantag avklarade. Marginella miljöförbättringar i Sverige
bör därför ersättas av investeringar i miljön på andra sidan
Östersjön. En väsentlig del av den svenska miljöhjälpen bör
anslås till miljöinvesteringar i Baltikum och Polen. Även i
övrigt måste det internationella samarbetet prioriteras. I
partimotion Jo646 (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till handlingsprogram inriktat på de nödvändiga
utsläppsminskningarna och med förslag till hur dessa skall
uppnås. Programmet bör innehålla en redovisning av
miljöproblemen inom olika branscher och verksamheter och vara
handlingsinriktat. Konsekvenserna när det gäller sysselsättning
och utveckling måste analyseras och strategier för det fortsatta
arbetet utarbetas (yrkande 1). Vidare yrkas att
miljöskyddskommittén ges tilläggsdirektiv rörande
miljölagstiftningen i EG. Enligt motionärerna är det omöjligt
för miljöskyddskommittén att utveckla den svenska
miljölagstiftningen utan att i sitt arbete ta upp förhållandet
till EG (yrkande 11). Efter att i regeringsförklaringen ha
redovisat höga ambitioner när det gäller miljöpolitiken måste
regeringen avkrävas en redovisning av på vilket sätt dessa
förverkligats. Regeringen bör därför i en särskild redovisning
till riksdagen före riksmötets avslutande i juni 1992 återkomma
med en redogörelse för vilka beslut man fattat med anledning av
deklarationen om miljöpolitik i regeringsförklaringen (yrkande
12).
Utskottets överväganden
Våren 1991 fastställde riksdagen (prop. 1990/91:90, JoU30,
rskr. 338) de övergripande målen för miljöpolitiken inför
1990-talet. Enligt beslutet skall människors hälsa skyddas, den
biologiska mångfalden bevaras, natur- och kulturlandskapet
skyddas och uttaget av naturresurser ske på ett sådant sätt att
de kan utnyttjas långsiktigt. I beslutet betonades särskilt
betydelsen av det internationella miljöarbetet. Bl.a. framhölls
att ett utökat internationellt samarbete är nödvändigt för att
begränsa gränsöverskridande och globala miljöproblem. Vidare
konstaterades att ett bra underlag för det förebyggande arbetet
kräver förbättrad kunskapsuppbyggnad och uppföljning av
miljötillståndet. Ett ökat sektorsansvar och en ökad
decentralisering skall ge en bredare förankring av miljöarbetet.
Riktlinjerna för det fortsatta arbetet omfattar
sammanfattningsvis följande huvudpunkter:
Uttunningen av ozonskiktet skall hejdas. Avvecklingsplanen för
CFC-föreningar fullföljs och utvidgas.
Samlad strategi för minskad klimatpåverkan (energi, avfall,
trafik).
Gränsöverskridande luftföroreningar skall begränsas till
nivåer som naturen tål.
När det gäller miljön i tätorterna skall riskerna för
människors hälsa undanröjas.
Naturligt förekommande arter i havs- och vattenområden skall
kunna bevaras i livskraftiga balanserade populationer.
Förnybara resurser skall utnyttjas inom ramen för ekosystemens
produktionsförmåga. Den biologiska mångfalden och den genetiska
variationen skall säkerställas.
I regeringsförklaringen hösten 1991 konstaterades att alla har
rätt att få leva i en god miljö. Miljöpolitiken måste utgå ifrån
vad naturen långsiktigt tål. Den ekonomiska och tekniska
utvecklingen skapar unikt goda möjligheter för omställningen
till mindre resurskrävande och miljöbelastande produktions-,
energi- och transportsystem. Vidare uttalades att tydliga
miljömål och bestämda miljökrav skall ställas. Effektiva
styrmedel skall användas och miljölagstiftningen skall skärpas
och sammanföras till en miljöbalk. Inriktningen skall vara att
avfall kan återföras till naturens kretslopp, återvinnas eller
återanvändas. Miljövänlig energi från biobränslen, solenergi och
vindkraft skall utvecklas och stimuleras. De globala hotet från
ökande utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser måste mötas
genom internationell samverkan, och FN:s roll i
miljövårdsarbetet måste stärkas. Regeringen har för avsikt att
ta initiativ till en bred diskussion om internationella
miljöregler för handeln. Sverige skall spela en pådrivande roll
i det europeiska miljövårdsarbetet.
Utskottet gör för sin del den bedömningen att det föreligger
en betydande politisk enighet om miljöproblemens omfattning och
karaktär. Miljöarbetet måste ges en bredare förankring genom
ökat personligt ansvar, ökade insatser från företag och kommuner
samt medverkan av myndigheter inom alla samhällssektorer.
Härigenom möjliggörs en medveten omställning i miljövänlig och
resurssnål riktning av olika delar av samhället. Målen för den
svenska miljöpolitiken är också giltiga för Sveriges agerande i
det internationella miljösamarbetet. De globala miljöproblemen
har förstärkts, och en begränsning av dessa förutsätter ett
utökat internationellt samarbete. Sverige har traditionellt
spelat en pådrivande roll i det internationella miljösamarbetet,
och utskottet utgår ifrån att så även blir fallet i
fortsättningen. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
riksdagen för budgetåret 1992/93 avsatt totalt en miljard kronor
till bilateralt samarbete med Central- och Östeuropa. En stor
del av anvisade medel avser miljörelaterat samarbete (prop.
1991/92:100 bilaga 4, UU16, rskr. 233). Vidare har riksdagen
anvisat särskilda medel för bilateralt miljösamarbete (prop.
1991/92:100 bilaga 15, JoU13, rskr. 213). De tankegångar om
miljöpolitikens allmänna inriktning och vikten av att förbereda
och initiera en stegvis anpassning till en hållbar utveckling
som förs fram i motionerna Jo612 yrkande 1 och Jo645 yrkande 1
står enligt utskottets mening i god överensstämmelse med såväl
de av riksdagen uppsatta miljömålen som regeringens intentioner
i det fortsatta miljöarbetet. När det gäller miljöinvesteringar
i Baltikum hänvisar jordbruksutskottet till nyssnämnda
betänkande av utrikesutskottet. Där framhålls bl.a. behovet av
snara åtgärder för att förbättra miljön (s. 14--15). Utskottet
konstaterar härmed att syftet med motionerna får anses
tillgodosett utan något särskilt uttalande från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker därmed motionerna Jo612 yrkande 1 och Jo645
yrkande 1.
Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte anledning
att tillmötesgå de krav på utarbetandet av ett handlingsprogram
för det fortsatta miljöarbetet som förs fram i motion Jo646
yrkande 1. Motionen avstyrks således i berörd del.
I enlighet med 1991 års miljöpolitiska beslut har
miljöskyddskommittén befriats från uppdraget att kartlägga
Sveriges internationella åtaganden i förhållande till vår
nuvarande miljölagstiftning (se dir. 1991:54). Detta arbete
skall utföras inom miljödepartementet. Miljöskyddskommittén har
dock även fortsättningsvis att i sitt arbete beakta resultatet
av denna kartläggning. Därmed avstyrker utskottet motion Jo646
yrkande 11.
En av regeringens viktigaste uppgifter är att verka för en
långsiktig och hållbar utveckling till ett samhälle med
säkerställd hälsosam miljö, livskraftiga ekosystem och biologisk
mångfald. Miljömål och åtgärdsprogram måste ständigt utvärderas
och förnyas. Enligt det miljöpolitiska beslutet år 1991 skall
riksdagen därför varje år få en redovisning över
miljösituationen inom aktuella områden samt förslag till
åtgärder med anledning därav. Den senaste redovisningen lämnades
i budgetpropositionen för år 1992/93 (prop. 1991/92:100 bilaga
15). Även kompletteringspropositionen innehåller en redovisning
av bl.a. regeringens strategi på vissa områden av miljöpolitiken
(prop. 1991/92:150 bilaga I:12). Enligt utskottets bedömning är
syftet med motion Jo646 yrkande 12 med det anförda i allt
väsentligt tillgodosett. Yrkandet påkallar således ingen
ytterligare riksdagens åtgärd.
Ekonomiska styrmedel m.m.
Motionerna
I motion Jo612 (s) yrkande 14 framhålls behovet av ökad
användning av ekonomiska styrmedel. Miljöavgifter och skatter
har nyligen införts eller finns sedan länge på ett flertal olika
områden. Arbetet med att utveckla metodiken hölls samman inom
miljöavgiftsutredningen. Några nya studier för att kartlägga
principerna behöver enligt motionärerna inte göras. Nya avgifter
och skatter kan införas när så bedöms lämpligt. Enligt
motionärerna bör skattesystemet medverka till en långsiktigt
hållbar utveckling. Endast en översiktlig studie av
skattereformens miljöeffekter har hittills gjorts. En
systematisk genomgång behöver därför göras för att uppmärksamma
skatter m.m. som alldeles uppenbart motverkar hushållning med
naturresurser och god miljö, t.ex. förmånsbeskattningen av
bilar. I miljöpropositionen år 1991 uttalades att tekniken för
hur överlåtelsebara utsläppsrättigheter skall kunna införas bör
studeras. Regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att
studera hur användningen av ekonomiska styrmedel kan breddas
samt hur utformningen av skattesystemet kan få en än mer
miljöanpassad profil (yrkande 15). Systemet med tillsyns- och
kontrollavgifter bör också ses över. Enligt yrkande 16 bör
kommunala taxor i ökad utsträckning användas i styrande syfte.
Riksdagen har i samband med behandlingen av miljöpropositionen
beslutat att kommunerna får differentiera avfallstaxorna för att
stimulera till källsortering av avfall. Tillämpningen av denna
möjlighet bör breddas till fler områden, t.ex. inom
avloppshanteringen. Även i motion Jo685 (fp) framhålls det
angelägna i att utveckla olika ekonomiska
styrmedel i miljöpolitiken. Enligt motionärerna måste en
grundläggande princip vara att storleken av miljökonsekvenserna
ensam avgör storleken av skatten eller avgiften.
I motion Jo618 (m) konstateras att den s.k. bubblemodellen på
många håll framgångsrikt använts i miljövården. Enligt
motionären är det angeläget att pröva modellen även i Sverige,
och Skåneregionen bör lämpa sig väl för en försöksverksamhet.
Även i motion Jo678 (fp) framhålls fördelarna med överlåtbara
utsläppsrätter. Enligt motionärerna ger detta starka incitament
till kostnadseffektiv rening och till teknisk utveckling.
Metoden är lämplig när det gäller bl.a. utsläpp från många små
källor, och den låter sig väl kombineras med
miljökvalitetsnormer samt marknadsekonomiska styrmedel i form av
utsläppskvoter i bubblor.
Utskottets överväganden
Enligt riksdagens miljöpolitiska beslut år 1991 är en uppgift
för miljöpolitiken att se till att kostnader i form av
miljöeffekter beaktas när företagen och hushållen väljer mellan
olika handlingsalternativ. Detta kan i princip göras genom
ekonomiska styrmedel i form av miljöskatter, miljöavgifter eller
miljösubventioner. Enligt den internationellt accepterade
principen om att förorenaren skall betala konstaterades att
miljöskatter eller miljöavgifter bör användas i större
utsträckning än miljösubventioner. Vidare framhölls att
ekonomiska styrmedel i framtiden bör komma till ökad användning.
I bilaga till finansplanen för budgetåret 1992/93 (prop.
1991/92:100 bilaga 1.5, FiU20) redovisar regeringen vissa
grundläggande principer för användningen av ekonomiska styrmedel
i miljöpolitiken. En preciserad strategi för användningen av
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken har nyligen presenterats i
regeringens förslag till slutlig reglering av statsbudgeten m.m.
för budgetåret 1992/93. Regeringen har dessutom för avsikt att
senare i år ge naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta konkreta
förslag om ökad användning av utsläppsramar inom några områden,
bl.a. för att öka flexibiliteten och därmed
kostnadseffektiviteten vad gäller reduktion av kväveläckaget
till vissa kustnära havsområden (prop. 1991/92:150).
Propositionen skall behandlas av utskottet under innevarande
riksmöte. Utskottet anser det lämpligt att avvakta resultatet av
den fortsatta beredningen i denna fråga och föreslår därför att
motionerna Jo612 yrkandena 14, 15 och 16 samt Jo685 lämnas utan
någon riksdagens vidare åtgärd.
Om man vill begränsa utsläppen, i en situation där
tillämpningen av miljöskatter kan vara komplicerad, diskuteras
handel med överlåtbara utsläppsrättigheter som ett alternativ
till en direkt kvantitativ reglering. Tanken är i princip att
man fastställer ett tak för utsläppen i en viss region och att
rättigheter ges ut som precis når upp till det tillåtna taket.
Fördelningen av utsläppsrättigheter sköts sedan på en marknad.
Svensk miljölagstiftning tillämpar inte utbytbarhet mellan
emissionskällor, utan krav och normer fastställs normalt för
varje utsläppskälla. Som utskottet tidigare konstaterat (se
1990/91:JoU30 s. 118) finns det stora brister i vår kunskap om
storleken av diffusa utsläpp, nedfall av långväga
gränsöverskridande ämnen liksom om den naturliga
bakgrundsförekomsten av olika miljöstörande ämnen. Det finns
därför anledning att iaktta stor försiktighet vid bestämmande av
högsta tillåtna utsläppsmängd inom en geografiskt avgränsad
region. Enligt utskottets mening är det dock angeläget att det
utröns i vilka sammanhang en regional lösning på
utsläppsproblemen från olika källor skall kunna finnas.
Miljöskyddskommittén arbetar med en översyn av
miljölagstiftningen. Kommittén har bl.a. i uppdrag att undersöka
om det finns möjlighet att för ett visst område komplettera
gällande villkor med riktvärden för miljökvalitet som kopplas
till den totala utsläppsmängden för vissa förekommande ämnen och
för alla miljöfarliga verksamheter inom området. Det ankommer på
kommittén att i detta arbete även belysa hur utbytbarhet mellan
emissionskällor kan tillämpas inom svensk miljölagstiftning
(dir. 1989:32, dir. 1991:54). Som redovisats ovan har regeringen
även för avsikt att ge naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta
konkreta förslag om ökad användning av utsläppsnormer inom några
områden. I avvaktan på resultatet av miljöskyddskommitténs
arbete och naturvårdsverkets förslag anser utskottet det inte
meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande med
anledning av motionerna Jo618 och Jo678. Motionerna avstyrks.
Företagens miljöskyddsarbete m.m.
Motionerna
I motion Jo645 (nyd) konstateras att diskussionen
om miljökraven på industrin måste lyftas upp till EG-nivå.
Sverige får inte ensidigt ställa sådana krav på svenska företag
som försämrar deras konkurrenskraft i ett europeiskt
perspektiv (yrkande 17). Vänsterpartiet begär i motion Jo646
yrkande 3 förslag om utökade fackliga befogenheter att ingripa
vid missförhållanden som rör den yttre miljön. Enligt
motionärerna finns det ett samband mellan den inre och den yttre
miljön. Ökat samarbete med facket underlättar en övergång till
miljöanpassad produktionsteknik. Enligt motion Jo686 (c) yrkande
3 bör tillståndsprövningen inriktas enligt principen för en ren
produktion. Genom produktion av rena produkter med hjälp av
resurssnål teknik möjliggörs slutna kretslopp. Både det avfall
som uppstår vid produktionen och det som blir kvar av varan
efter användningen bör återföras till endera ny användning eller
till naturens kretslopp. Enligt motionärerna föreligger det
vidare oklara ansvarsförhållanden inom företagen när det gäller
miljöstörande verksamhet. Miljöskyddslagen bör därför
kompletteras med krav på en särskild miljöansvarig i företag med
miljöfarlig verksamhet i sådan omfattning att koncessionsnämnden
utfärdat anvisningar för driften (yrkande8).
Möjligheterna att införa ett system med miljörevisorer
behandlas i flera motioner. Vänsterpartiet yrkar i motion N270
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om externa
miljörevisorer (yrkande 3). Enligt motionärerna kan sådana
revisorer ge information till konsumenter, aktieägare,
försäkringsbolag, kreditgivare och allmänhet om hur det står
till med miljön i företaget. Denna verksamhet skulle därmed
kunna utgöra ett komplement till den övervakande processen vari
myndigheter, organisationer, fack och industri deltar. Enligt
motion Jo608 (s) räcker det inte med skärpt egenkontroll och
ytterligare satsning på resurser hos tillsynsmyndigheten för att
förebygga miljöproblem. Inom företagen som bedriver miljöfarlig
verksamhet saknas tillräcklig kompetens för att i tid kunna
ingripa mot förekommande miljöproblem. Starka skäl talar för att
snarast inleda försöksverksamhet med externa miljörevisorer.
Revisorerna skall utses av myndigheter/samhällsrepresentanter
men betalas av företaget. Härigenom garanteras revisorernas
oberoende ställning, och en fortlöpande miljörevision
säkerställs (yrkande 1). I motion Jo647 (fp) yrkande 1 framhålls
att ett system med miljöavgifter och andra former av ekonomiska
styrmedel motiverar införandet av miljörevisorer i företagen.
Revisorerna bör utses av aktieägarna och får därmed som naturlig
uppgift att bevaka att företagsledningen väljer det med hänsyn
till de ekonomiska styrmedlen mest kostnadseffektiva sättet att
driva verksamheten.
Utskottets överväganden
Sverige har sedan lång tid tillbaka arbetat med att minska
miljöfarliga utsläpp. Successivt har allt hårdare miljökrav
ställts på nationell produktion och konsumtion. Integrationen av
världsekonomin och miljöproblemens karaktär innebär, som
utskottet redovisat ovan, att flera miljömål och medel i
miljöpolitiken bäst utformas i samarbete med andra länder. Ökad
internationell samordning av åtgärder är nödvändig för att finna
kostnadseffektiva lösningar på miljöproblemen och även för att
undvika konkurrenssnedvridningar inom internationellt
konkurrensutsatta näringar. En viktig uppgift i svensk
miljöpolitik är därför att aktivt söka samarbete med andra
länder om en generellt hög skyddsnivå för miljön vad gäller
såväl farliga ämnen i produkter som direkta utsläpp från
produktionen. I samband med det miljöpolitiska beslutet våren
1991 konstaterades bl.a. att den västeuropeiska integrationen
skapar nya möjligheter för ett intensifierat miljösamarbete.
Inom ramen för EES-avtalet skall Sverige verka för skärpta
miljöregler, stärkande av det miljöpolitiska samarbetet,
deltagande i gemensam forskning m.m. och samordning av
samarbetet med Öst- och Centraleuropa. Enligt utskottets mening
föreligger en betydande samstämmighet mellan den av riksdag och
regering eftersträvade ambitionsnivån i dessa frågor och de
krav som förs fram i motion Jo645 yrkande 17. Motionsyrkandet
torde kunna tillgodoses utan någon särskild åtgärd från
riksdagens sida.
I april 1991 fick arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att i
samråd med naturvårdsverket och kemikalieinspektionen kartlägga
förutsättningarna för en ökad samverkan i den regionala och
lokala tillsynen av arbetsmiljö och yttre miljö. Syftet var att
förbättra och effektivisera den offentliga tillsynen. Uppdraget
har redovisats vid årsskiftet 1991/92. Enligt vad utskottet
erfarit pågår nu ett arbete inom regeringskansliet med att
utforma ett försöksprojekt inom några län med fördjupad
samverkan mellan berörda regionala myndigheter. Ytterligare
överväganden i denna fråga ligger även inom ramen för
miljöskyddskommitténs fortsatta arbete (se SOU 1991:4).
Utskottet anser det lämpligt att avvakta resultatet av den
fortsatta beredningen när det gäller samverkan på detta område
och föreslår att motion Jo646 yrkande 3 lämnas utan någon
riksdagens vidare åtgärd. I detta sammanhang kan också nämnas
att berörda myndigheter på central nivå redan i dag samverkar
kring dessa frågor och att detta arbete bör kunna fortsätta och
utvecklas.
Med anledning av de i motion Jo686 framförda kraven när det
gäller s.k. ren produktion och särskild miljöansvarig inom
företagen vill utskottet anföra följande. I riksdagens beslut om
miljöpolitiken våren 1991 behandlades en rad åtgärder som syftar
till att stärka kemikaliekontrollen och avveckla användningen av
vissa varor och produkter som är särskilt negativa från hälso-
och miljösynpunkt. Vidare kan nämnas att miljöskyddskommittén i
sitt fortsatta arbete har att överväga en skärpt tillämpning av
tillåtlighetsreglerna för miljöstörande verksamhet. Miljökraven
skall ges ökad tyngd i förhållande till andra intressen. Enligt
vad utskottet erfarit är dessa frågor även föremål för beredning
inom regeringskansliet. Förslag om åtgärder på detta område
kommer enligt uppgift att redovisas till riksdagen under hösten
1992. Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte
anledning att nu föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av
motion Jo686 yrkandena 3 och 8. Motionen avstyrks således i
berörda delar.
Beträffande införandet av miljörevisorer inom företagen vill
utskottet framhålla att det primära ansvaret för att
verksamheten bedrivs inom ramen för miljöskyddslagstiftningens
regler vilar på företagen och huvudmännen för verksamheten.
Egenkontrollen är basen för myndigheternas tillsyn och kontroll.
Den som har tillstånd enligt miljöskyddslagen är sedan den 1
juli 1989 skyldig att årligen avge en miljörapport till
tillsynsmyndigheten. I rapporten skall redovisas bl.a. vilka
miljöskyddsåtgärder som har vidtagits och resultaten av dessa.
Många företag har dessutom frivilligt inlett verksamhet med
intern miljörevision som ett viktigt led i egenkontrollen och
som grund för miljörapporterna. I detta sammanhang bör även
uppmärksammas att regeringen nyligen föreslagit vissa ändringar
i miljöskyddslagen (prop. 1991/92:137). Förslagen innebär bl.a.
att alla som bedriver miljöfarlig verksamhet skall avge en
miljörapport om verksamheten finns angiven som tillståndspliktig
i bilagan till miljöskyddsförordningen. Vidare föreslås att
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att uppgiftsskyldigheten i en miljörapport också
skall avse sådana utsläpp till omgivningen som inte regleras av
villkor i tillståndsbeslutet. Förslaget bereds för närvarande av
riksdagen. Mot bakgrund av det anförda konstaterar utskottet att
en ökad miljöhänsyn vid tillämpningen av miljöskyddslagen och en
förstärkt tillsynsorganisation kombinerad med en utökad
rapporteringsskyldighet bör säkerställa det förebyggande
miljöskyddsarbetet på ett tillfredsställande sätt. Samtidigt
hyser utskottet en viss förståelse för de synpunkter som
redovisats i ifrågavarande motioner när det gäller möjligheterna
att införa ett system med s.k. miljörevisorer. Enligt vad
utskottet erfarit bereds frågan om ytterligare förstärkningar av
miljöskyddsarbetet i företagen inom regeringskansliet. Utskottet
anser det lämpligt att avvakta resultatet av det fortsatta
arbetet på detta område och föreslår att motionerna N270 yrkande
3, Jo608 yrkande 1 och Jo647 yrkande 1 lämnas utan någon
riksdagens vidare åtgärd.
Regionala och kommunala myndigheters miljöskyddsarbete
Motionerna
Enligt motion Jo612 (s) måste den kommunala
översiktsplaneringen förändras så att den bättre tillgodoser
naturvårds- och miljömål. Bl.a. ägnar kommunerna inte
godstransporterna någon uppmärksamhet eller planering trots att
de står för en växande andel av miljöpåverkan. Dessa transporter
står ofta för mer än hälften av de cancerogena utsläppen och
nära hälften av kväveoxidutsläppen. Kommunerna måste börja
arbeta även med godstransporter i sin planering (yrkande 17).
Många miljöproblem är av regional karaktär och kräver insatser
från länsstyrelsernas sida. Tidigare genomförda regionala
miljöanalyser visade sig vara en framgångsrik arbetsmetod och
blev en viktig injektion för miljöarbetet. Enligt motionärerna
är det angeläget att fortsätta detta arbete. Länsstyrelserna bör
därför ges i uppdrag att sammanställa regionala miljöanalyser
som ett led i arbetet med bl.a. aktionsplanen MILJÖ 93 samt
resultatuppföljningen och de fördjupade
anslagsframställningarna inom miljöområdet (yrkande 19). I
motion Jo646 (v) konstateras att de i budgetpropositionen
aviserade indragningarna från kommunerna kommer att göra det
svårt för dessa att bedriva en tillräckligt omfattande
miljöskyddsverksamhet. Undersökningar visar att det behövs en
utökning av miljötillsynen, och regeringen bör därför redovisa
en analys av den fortsatta kommunala miljöskyddsverksamheten
(yrkande 7). Vidare framhålls i motionen att kommunala försök
med aktiv och förbättrad miljöinformation till konsumenterna
måste uppmuntras (yrkande9). Enligt motion Jo649 (s) finns det
stora brister i miljöskyddsarbetet. Dessa orsakas bl.a. av
bristande samordning. Det gäller att skapa förutsättningar för
ett utvidgat samarbete mellan olika myndigheter, fackliga
organisationer och miljöorganisationer. Vidare konstateras att
det inte räcker med lagar och förordningar utan att det också
behövs resurser på alla nivåer. I motion Jo673 (v) yrkas att de
centrala myndigheterna skall stödja utvecklandet av den
ekologiska kompetensen hos kommunerna (yrkande 8). Insatserna
när det gäller utbildning, information och rådgivning till
kommunerna måste ökas. I kommunala översiktsplaner har bl.a.
förekomsten av känsliga naturområden och små biotoper inte
alltid beaktats i tillräckligt stor utsträckning. Enligt motion
Jo689 (fp) är både centrala och regionala myndigheter ansvariga
för utfärdandet av bestämmelser för miljöstörande verksamhet i
anslutning till de s.k. Västervattnen. Samordningen mellan
myndigheterna fungerar inte och ansvarsförhållandena är oklara.
Det föreligger ett stort behov av förbättrad samordning och ett
klarläggande av myndigheternas ansvar (yrkande 7). I motion
Jo690 (fp) framhålls att åtgärder för att begränsa
luftföroreningarna skall beaktas vid olika myndigheters arbete
(yrkande 11).
Utskottets överväganden
Kommunerna har en viktig roll i arbetet med att förbättra
miljön. Miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsuppgifter på
miljöområdet har ökat under de senaste åren. Kommunernas
övergripande ansvar för samhällsbyggandet innebär att även andra
kommunala nämnder har viktiga uppgifter på miljöområdet.
Genom lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. och
plan- och bygglagen (1987:10) har kommunerna fått ett ökat
ansvar för att upprätthålla kvalitet i bebyggelse och närmiljö
samt för att hushålla med landets naturresurser. Kommunernas
verksamhet rörande avfallshantering, energiförsörjning,
trafikplanering samt vatten- och avloppsfrågor påverkar i hög
grad den lokala miljösituationen. Regeringen har tillsatt en
särskild utredare för att belysa hur kommunernas arbete med
miljöfrågor kan förstärkas. Det gäller både det förebyggande
arbetet och myndighetsuppgifter. Utredaren, som skall ha
avslutat sitt arbete före utgången av år 1992, skall bl.a. lyfta
fram exempel på organisationsformer som gör att hälso- och
miljöfrågorna kommer tidigt in i kommunernas beslutsprocess.
Vidare skall behovet av kompetensutveckling för de anställda
analyseras (dir. 1991:20). Utredningens resultat kan enligt
utskottets mening förväntas ge ökade möjligheter att tillgodose
syftet med motionerna Jo612 yrkande 17, Jo646 yrkandena 7 och 9
samt Jo673 yrkande 8. I avvaktan på utredningens slutförande
anser utskottet därför det inte meningsfullt att nu föreslå
något riksdagsuttalande med anledning av motionerna. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
Ett stort antal myndigheter på olika nivåer har var och en
inom sitt sektorsområde att fullgöra uppgifter på
miljövårdsområdet. På regeringsnivå är det i första hand
miljödepartementet som svarar för miljöfrågorna.
Naturvårdsverket, kemikalieinspektionen och koncessionsnämnden
för miljöskydd bildar tillsammans med länsstyrelserna och
kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder kärnan i den nuvarande
miljövårdsorganisationen. Miljöskyddskommittén har i sitt
delbetänkande Miljölagstiftningen i framtiden (SOU 1991:4)
skisserat en samordning mellan de regionala och kommunala
miljövårdande organen. Förslaget innebär sammanfattningsvis att
tillståndsgivningen i en samordnad lagstiftning, med gemensamma
förfaranderegler, delas upp mellan regeringen,
koncessionsnämnden, kemikalieinspektionen, länsstyrelserna samt
miljö- och hälsoskyddsnämnderna. När det gäller fördelningen
mellan myndigheterna förutses inga mer betydande förändringar.
Beträffande omprövning av tidigare meddelade tillstånd föreslås
att länsstyrelserna i framtiden ges samma rätt som
naturvårdsverket att hos prövningsmyndigheten väcka frågor om
omprövning av villkor som meddelats av koncessionsnämnden. I
situationer då en länsstyrelse efter åtagande av en kommun
överlåtit tillsynsansvaret till dennas miljö- och
hälsoskyddsnämnd föreslås att nämnden ges rätt att påkalla
villkorsomprövning. Reglerna för tillsynsförfarandet är redan i
dag relativt enhetliga för de lagar som skall samordnas.
Tillsynen, grundad på egenkontroll, utövas av miljö- och
hälsoskyddsnämnderna lokalt och av länsstyrelserna regionalt.
Enligt kommittén är det viktigt att det dras en klar gräns
mellan länsstyrelsernas och miljö- och hälsoskyddsnämndernas
tillsynsuppgifter. I samband med det miljöpolitiska beslutet
våren 1991 konstaterade jordbruksutskottet (1990/91:JoU30 s.
123) att det fanns uppenbara fördelar i att det offentliga
tillsynsarbetet ligger så nära de miljöfarliga verksamheterna
som möjligt. Samtidigt framhölls att kraven på kompetens inom
tillsynsmyndigheten inte får eftersättas. Utskottet uttalade sig
även för ett genomförande av den samordning mellan de regionala
och kommunala miljövårdande organen som skisserats i kommitténs
betänkande. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt men är inte med
anledning av motionerna Jo649 och Jo689 yrkande 7 berett att
föreslå något riksdagens initiativ i denna fråga.
Motionsyrkandena avstyrks.
Länsstyrelserna fick en ny organisation den 1 juli 1991. Den
innebär bl.a. att länsstyrelsernas planeringsansvar har blivit
bredare och numera innefattar även jordbruk, fiske och
kommunikationer. När det gäller länsstyrelsernas miljöarbete är
en god livsmiljö ett av de områden som valts ut för fördjupad
analys i regeringens direktiv för länsstyrelsernas fördjupade
anslagsframställningar för budgetåren 1993/94--1994/95.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det är en
uppgift för länsstyrelserna att konkretisera de nationella
miljömålen som underlag för planerings- och miljövårdsarbetet i
län och kommuner. De regionala miljöanalyserna utgör ett viktigt
led i detta arbete. Det ankommer på främst naturvårdsverket och
boverket att ge råd och vägledning för kommunernas och
länsstyrelsernas arbete för att förverkliga miljömålen.
Utskottet utgår ifrån att regionala miljöanalyser även i
fortsättningen kommer att ligga till grund för såväl kommunernas
och länsstyrelsernas som de centrala myndigheternas handläggning
av frågor som rör miljön i de olika länen. Mot bakgrund av det
anförda kan syftet med motion Jo612 yrkande 19 i allt väsentligt
anses tillgodosett, och yrkandet bör således inte föranleda
någon riksdagens vidare åtgärd.
Enligt riksdagens miljöpolitiska beslut år 1991 förutsätter
miljöarbetet medverkan av myndigheter inom alla
samhällssektorer. Miljöansvaret skall skrivas in i instruktionen
för ett antal myndigheter. Utskottet konstaterar för egen del
att en utveckling av miljöarbetet i enlighet med beslutet bl.a.
innebär att varje sektor får ett allt större ansvar för
miljöutvecklingen inom det egna området. Bl.a. håller de
myndigheter som arbetar med jordbruks- och transportfrågor på
att utveckla rutiner för egna miljörapporter. Avsikten är att
dessa skall ingå i underlaget till den redovisning över
miljösituationen inom aktuella områden som skall lämnas till
riksdagen varje år. Enligt utskottets bedömning är syftet med
motion Jo690 yrkande 11 med det anförda i allt väsentligt
tillgodosett. Yrkandet påkallar således ingen ytterligare
riksdagens åtgärd.
Lagstiftning och administration
Motionerna
Enligt motion Jo606 (s) yrkande 1 bör såväl ideella som
vetenskapliga organisationer ges rätt att överklaga beslut
enligt miljöskyddslagen, naturresurslagen, naturvårdslagen,
plan- och bygglagen samt vattenlagen. Härigenom får man
möjlighet att ta till vara det kunnande och engagemang som finns
i miljöorganisationerna. Vidare utökas möjligheterna för
miljöintresserade och enskilda att påverka viktiga miljöbeslut.
Koncessionsnämndens sammansättning är enligt motionärerna
ensidig och alltför teknokratisk. Nämnden bör därför
kompletteras med en ledamot som ges ställning av allmänhetens
företrädare. Personen i fråga bör besitta ekologisk/biologisk
kompetens (yrkande 2). I motion Jo650 (s) yrkas att
miljöskyddslagen skärps och att utsläppsgränser för vissa
miljöskadliga ämnen införs. Enligt motionärerna bör
kvalitetsnormer införas i lagen för att begreppet olägenhet av
väsentlig betydelse skall kunna preciseras i samband med
tillåtlighetsprövningen. Vidare bör strängare krav kunna ställas
på ett företag inom ett s.k. miljöskyddsområde än på ett företag
utanför. I motion Jo686 (c) begärs en översyn av
tillståndsgivningen enligt miljöskyddslagen. En genomgång av
äldre verksamhet som fanns före miljöskyddslagens tillkomst
krävs, och gamla tillstånd måste omprövas. Tillståndskraven
måste skärpas så att fler ämnen görs tillståndspliktiga och
hårdare krav sättas vad gäller utsläppsgränser (yrkande 1).
Vidare framhålls att myndigheterna måste ges möjlighet att
prioritera ärenden utifrån ifrågavarande verksamhets inverkan på
miljön. Myndigheterna måste fortlöpande följa efterlevnaden av
tillstånden. Särskilda resurser måste tillföras tillsynsarbetet
för att bästa möjliga kontrollteknik skall kunna utnyttjas.
Miljöskyddsförordningen bör ändras i enlighet härmed
(yrkande2). Enligt motionärerna (yrkande 4) är det oerhört
svårt att fälla någon för överskridande av ungefärliga värden,
s.k. riktvärden. Exakta gränsvärden som är juridiskt bindande
vore lättare att kontrollera men sådana anges i dag endast för
ett fåtal ämnen. Tillståndsgivningen måste bli mer precis och
restriktiv. I motionen konstateras vidare att miljöbrotten
enligt domstolspraxis i påföljdshänseende alltjämt är likställda
med lindriga brott. En straffskärpning är nödvändig. Vidare bör
möjligheterna till större differentiering vid bedömningen av
överträdelser mot miljölagstiftningen övervägas. Dessa frågor
bör utredas av miljöskyddskommittén (yrkande 5). Mot bakgrund av
ökade kunskaper om miljöriskernas betydelse för samhället och
för enskilda människor borde inrättandet av en miljöombudsman
kunna ge väsentliga bidrag till miljövården och rättssäkerheten
i vårt land. Miljöombudsmannen bör ges möjlighet att själv föra
talan i domstolar och ge rekommendationer till myndigheterna
(yrkande 9). I motion Jo689 (fp) yrkande 6 framhålls behovet av
lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder som leder till
förbättrad samordning och ett klarläggande av myndigheters
ansvar och insatser. Detta skulle enligt motionärerna förstärka
möjligheterna att skydda Västerhavet.
I två motioner med anknytning till miljön i Stockholmsregionen
behandlas vissa problem förenade med sjöfart och fritidsbåtar. I
motion Jo690 (fp) yrkande 9 begärs förslag till en lagändring
som innebär att miljöskyddslagen skall gälla också för farleder
i svenskt vatten. Enligt motionärerna är många farleder hårt
trafikerade av fartyg som fortfarande ofta drivs med högsvavlig
olja. Trots mycket hårda krav för eldningsoljor på land kan
fartygen använda drivmedel som i andra sammanhang förbjudits för
flera år sedan. En anledning till detta lär vara att farlederna
inte faller under miljöskyddslagens tillämpning. För att minska
störningarna i Stockholms skärgård från såväl båtar i
yrkestrafik som fritidsbåtar är det enligt motion T221 (s)
yrkande 6 rimligt att införa någon form av miljöprövning som
inte bara omfattar själva farlederna. Även fartyg bör
miljöprövas innan de sätts in i reguljär trafik, och
fritidsbåtar bör ha samma avgasreningskrav som gäller för bilar.
Utskottets överväganden
Enligt riksdagens miljöpolitiska beslut våren 1991 skall
miljöskyddskommittén ytterligare överväga frågan om en
förstärkning av allmänhetens inflytande över prövningen av
miljöskyddsfrågorna. Utskottet finner mot bakgrund härav inte
anledning föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motion
Jo606 yrkandena 1 och 2. Motionen avstyrks.
Lagstiftningen är ett viktigt instrument för att nedbringa
industriutsläppen till ofarliga nivåer. Ett ökat hänsynstagande
till miljön kan ske genom en skärpt tillämpning av de nuvarande
tillåtlighetsreglerna i miljöskyddslagen. Dessa regler har
medvetet formulerats för att vid tillämpningen ge stora
möjligheter att ta hänsyn till olika förekommande intressen.
Miljöskyddskommittén har att i sitt fortsatta arbete lämna
förslag om hur lagstiftningen bör utformas för att miljökraven
skall få ökad tyngd i förhållande till andra intressen. Reglerna
bör enligt direktiven vara så klara och tydliga att det för de
myndigheter och företag som skall tillämpa eller följa lagen är
klart vad som gäller i en given situation. Miljökraven bör
därför i möjlig utsträckning komma till uttryck i lagtexten. Den
nuvarande miljöskyddslagen medger inte att regeringen utfärdar
normföreskrifter för vissa specificerade verksamheter annat än
inom s.k. miljöskyddsområden. Kommitténs arbete omfattar även
möjligheterna att generellt eller för vissa branscher eller för
utsläpp av vissa skadliga ämnen införa normregler till stöd för
prövningen enligt miljöskyddslagen. I avvaktan på resultatet av
utredningens fortsatta arbete anser utskottet det inte
meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande med
anledning av motionerna Jo650 och Jo686 yrkande 4. Motionerna
avstyrks.
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Jo686
yrkandena 1 och 2 att en översyn av tillståndsgivningen för
miljöfarlig verksamhet är nödvändig. En alltmer hotande
miljösituation kräver en motsvarande anpassning av de
miljöfarliga verksamheterna. Som framgår av direktiven för
miljöskyddskommitténs fortsatta arbete har kommittén även att
överväga om nuvarande möjligheter till omprövning av villkor är
till fyllest för att anpassa tillstånden till ändrade
miljöförhållanden. Utskottet erinrar dessutom om att
naturvårdsverket har i uppdrag att före den 1 juli 1992 ta fram
en plan för omprövning av industrins utsläppsvillkor. Mot
bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att föreslå
någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena.
Motion Jo686 yrkandena 1 och 2 avstyrks i den mån den inte kan
anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
Förutom brottsbalkens bestämmelser om miljöbrott finns det
regler om straff och andra sanktioner i de olika
miljöskyddslagarna. Tillämpningen av sanktionsreglerna är i hög
grad beroende av hur den miljörättsliga regleringen i övrigt
tillämpas. Särskilt gäller detta utformningen av villkor i
tillståndsbeslut. Även kontrollsystemet är av avgörande
betydelse för sanktionsreglernas effektivitet.
Straffbestämmelserna på miljöområdet har efter hand skärpts,
bl.a. genom ändringar i straffskalorna. Frågan om förändringar
av sanktionssystemet omfattas av miljöskyddskommitténs fortsatta
överväganden. Härigenom tillgodoses det i motion Jo686 yrkande 5
framförda kravet att miljöskyddslagstiftningens
sanktionssystem skall utredas. Motionen bör således inte
föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Enligt utskottets mening kan miljöskyddskommitténs fortsatta
arbete när det gäller möjligheterna att förstärka samordningen
och klarläggandet av myndigheternas ansvar genom lagstiftning
och förbättrad administration förväntas ge väsentligt ökade
möjligheter att tillgodose behovet av skydd för Västerhavet.
Syftet med motion Jo689 yrkande 6 torde därmed kunna tillgodoses
utan någon riksdagens ytterligare åtgärd. Motionen avstyrks i
berörd del.
I utredningen om naturvårdsverkets uppgifter och organisation
(SOU 1991:32) avvisades tanken på bildandet av en separat
kontrollerande tillsynsmyndighet. Den särskilde utredningsmannen
föreslog att naturvårdsverket även i fortsättningen skulle ha
det centrala tillsynsansvaret enligt miljöskyddslagen. Bildandet
av en separat kontrollerande tillsynsmyndighet skulle enligt
utredningen bl.a. innebära svårigheter att tillgodogöra sig
erfarenheter från tillsynen i övrigt miljöskyddsarbete och
dessutom kräva en dubblering av kompetensen i miljöskyddsfrågor
på myndighetssidan. Utredningen konstaterade bl.a. att den
centrala tillsynen borde utgöra en särskild organisatorisk enhet
inom naturvårdsverket. Resurser för tillsyn skulle fredas genom
att särskilda resurser för tillsynsarbetet avdelas av verket i
internbudgeten. För att stärka tillsynsarbetet, öka samordningen
mellan olika tillsynsmyndigheter och utveckla arbetet med
prioriteringar och inriktning föreslog utredningen inrättandet
av ett tillsynsråd. En ny instruktion för naturvårdsverket har
trätt i kraft den 1 juli 1991. Enligt vad utskottet erfarit
skall ett rådgivande tillsynsråd inrättas under våren 1992.
Rådet skall bestå av 13 ledamöter och fungera som ett rådgivande
organ när det gäller utformningen m.m. av tillsynen enligt
miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter. Rådet skall
verka för en samordning av utredningar och främja
erfarenhetsutbyte på miljöområdet. Vidare skall rådet lämna
synpunkter på verksamhetsplanering, uppföljning och utvärdering
när det gäller miljöskyddsverksamheten. Mot bakgrund av det
anförda är utskottet inte berett att förorda inrättandet av en
särskild miljöombudsman i enlighet med vad som anförts i motion
Jo686 yrkande 9. Motionsyrkandet avstyrks.
Med anledning av de krav på åtgärder mot sjöfartens negativa
miljöpåverkan som förs fram i två motioner vill utskottet anföra
följande.
Inrättandet av allmän farled regleras i lagen (1983:293) om
inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän
hamn. Beslut enligt lagen meddelas av regeringen eller, om
regeringen bestämmer det, av sjöfartsverket. Enligt en
lagändring som träder i kraft den 1 juli 1992 (SFS 1991:652)
skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
(NRL) tillämpas vid prövning enligt den s.k. farledslagen. För
närvarande kan regeringen i särskilt fall -- om en anläggning
eller åtgärd som inte omfattas av det allmänna kravet på
tillstånd enligt NRL kan antas få betydande omfattning eller bli
av ingripande beskaffenhet -- besluta att anläggningen eller
åtgärden inte får utföras utan tillstånd enligt NRL. Utöver de
föreskrifter och försiktighetsmått som kan meddelas med stöd av
farledslagen kan i detta sammanhang nämnas möjligheterna att
meddela föreskrifter med stöd av sjötrafikförordningen
(1986:300). Länsstyrelsen får enligt nämnda förordning efter
samråd med sjöfartsverket meddela föreskrifter om
fartbegänsning, förbud mot ankring eller begränsning i rätten
att utnyttja vattenområde för båttävling, vattenskidåkning eller
liknande sporter. Länsstyrelsen får därutöver, efter samråd med
sjöfartsverket, meddela föreskrifter om andra begränsningar och
förbud som avser rätten att använda ett vattenområde för trafik
med fartyg, om föreskriften behövs från bl.a. miljösynpunkt och
föreskriften inte avser handelssjöfarten i allmän farled (se
vidare 2 kap. 2--3 §§ sjötrafikförordningen). Utsläpp från
fartyg regleras i lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenföroreningar från fartyg samt i förordningen (1980:789) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg.
I samband med det miljöpolitiska beslutet år 1991 fastställde
riksdagen en samlad strategi på trafikområdet omfattande bl.a.
sjöfarten och dess miljöpåverkan (prop. 1990/91:90, TU30, rskr.
345). Genom ett brett nordiskt samarbete skall gränsvärden för
tillåten mängd svavelhalt i bränslen i fartyg som frekvent
anlöper svensk hamn (den nordiska färjetrafiken) införas. En
utgångspunkt i detta arbete skall vara att svavelhalten fr.o.m.
år 1993 begränsas till 0,5 viktprocent för fartyg som
konstruerats för tjockolja och till 0,1 viktprocent för
dieseldrivna fartyg. Sverige skall vidare inom International
Maritime Organization, IMO, verka för förbud mot tillsatser av
kemiska substanser i fartygsbränslet som är skadliga för miljön.
Sjöfartsverket skall ge fortsatt hög prioritet åt det
internationella miljöarbetet.
Det förebyggande miljöarbetet inom sjöfarten såväl nationellt
som internationellt har varit inriktat på att minska
vattenföroreningar förorsakade av utsläpp av olja och andra
miljöfarliga ämnen. Kunskaperna om sjöfartens miljöpåverkan har
fördjupats, och i dag vet vi att även andra miljöstörningar
måste uppmärksammas. Sjöfarten påverkar vatten, luft, stränder
och havsbottnar. I kombination med en växande fritidsbåtstrafik
medför den ökande trängseln i existerande farleder bl.a. in till
Stockholm också ett tilltagande säkerhetsproblem. Utskottet
delar motionärernas åsikt att det i hög grad är angeläget att
vidta åtgärder mot sjöfartens påverkan på miljön. Framtida
fartyg bör bl.a. uppfylla mycket högt ställda emissionskrav.
Genom olika åtgärder, såsom begränsning av svavelhalten i
fartygsbränsle, kan dessa krav uppnås. När det gäller inrättande
och utvidgning av farleder möjliggör det fr.o.m. den 1 juli 1992
gällande kravet på prövning enligt naturresurslagen ett ökat
hänsynstagande till företagets miljöpåverkan. Som framhölls i
det miljöpolitiska beslutet är det också viktigt att Sverige i
samarbete med de nordiska och europeiska länderna aktivt verkar
för att internationella miljökrav för sjöfarten antas. Utskottet
vill i detta sammanhang även hänvisa till att sjöfartsverket
tillsammans med naturvårdsverket enligt det miljöpolitiska
beslutet har att utarbeta en samlad åtgärdsplan för att minimera
sjöfartens miljöeffekter. Åtgärdsplanen skall rymma samtliga av
sjöfartsverket tidigare redovisade områden där sjöfarten
påverkar vår miljö (se prop. 1990/91:90 s. 354 f.). Bl.a. skall
fritidsbåtstrafikens negativa miljöeffekter behandlas. I detta
sammanhang bör även nämnas att regeringen har tillsatt en
särskild utredning med uppgift att utreda hur de land- och
sjöbaserade person- och godstransporterna till och från
Stockholmsregionen skall kunna samordnas (K 1991:C). I
direktiven framhålls bl.a. att en utveckling av
Stockholmsregionens transportsystem i en mer miljövänlig,
effektiv och tillgänglig riktning förutsätter en samlad strategi
för de framtida transporterna i regionen. Utredningsuppdraget
skall vara slutfört den 30 juni 1992. Vidare har
naturvårdsverket i en särskild rapport (3993) kartlagt
miljöpåverkan från mindre fartyg med avseende på avgas- och
toalettutsläpp. Utskottet konstaterar för sin del att resultatet
av det arbete som bedrivs såväl nationellt som internationellt
kan förväntas ge ökade möjligheter att i allt väsentligt
tillgodose syftet med motionerna Jo690 yrkande 9 och T221
yrkande 6. Mot bakgrund härav är utskottet inte berett att
föreslå något riksdagens uttalande med anledning av motionerna.
Utskottet avstyrker berörda yrkanden.
Övriga frågor
Motionerna
Enligt motion Jo626 (fp) yrkande 1 återfinns bullerproblemen
inom många områden i samhället. Den allra största källan till
buller är trafiken. Riksdagen bör sätta som mål att antalet
trafikbullerstörda skall reduceras med 50 % till år 2000.
Investeringar i bättre trafikmiljö kan ge viktiga bidrag i
kampen mot buller. I samhällsplaneringen måste bullerproblemen
uppmärksammas och motverkas. Bullret är ett av många allvarliga
miljöproblem när det gäller både arbetsplatser och bostäder.
Redan vid planering och byggande av lokaler bör fler
förebyggande åtgärder vidtas samtidigt som kraven på bostädernas
ljudisolering anpassas till dagens förhållanden.
Konsumentupplysningen borde även aktualisera produkters
ljudegenskaper. Enligt motionärerna måste en samlad aktionsplan
mot buller utarbetas omgående (yrkande 2). I motion Jo641 (m)
framhålls behovet av lagstiftning mot buller. Det behövs
möjlighet såväl att förebygga som att kunna ingripa mot buller.
Enligt motionären bör miljöskyddslagen utvidgas till att omfatta
bullerstörningar.
När det gäller den svenska miljöhjälpen till Baltikum och
Polen framhålls i motion Jo645 (nyd) yrkande 9 betydelsen av att
utbilda företagsledningar, ledande politiker, journalister och
lärare i miljöteknik och ekologi samt i metoder att snabbt
åtgärda de största punktutsläppen. Enligt motion Jo648 (kds, m,
fp, c) yrkande 1 kan miljöarbetet bedrivas på många nivåer. Som
enskilda kan vi i det dagliga livet påverka miljösituationen
genom att få in ett miljötänkande och ett praktiskt
miljöhandlande i vardagen. Viktiga fora för ett ökat
miljömedvetande är förutom hemmet och familjen även förskolan
och skolan. I deras uppgifter måste ingå att göra barn och
ungdom miljömedvetna. Konkreta miljöfrågor behöver även
diskuteras inom föräldrautbildningen samt ingå i förskole- och
lärarutbildningen. Ytterligare ett viktigt forum för
miljökunskap är värnpliktsutbildningen.
Utskottets överväganden
I proposition 1990/91:90 En god livsmiljö redovisade
regeringen sina ställningstaganden vad gäller åtgärder för
begränsning av bullerstörningarna i samhället. I riksdagens
beslut med anledning av propositionen konstaterades att
regeringens ställningstagande, att fördela ansvaret för
bullerbekämpningen på de olika samhällssektorerna, inte
tillgodosåg riksdagens tidigare begäran om en samlad aktionsplan
mot buller. Riksdagen beslutade med anledning härav att ånyo hos
regeringen begära en samlad aktionsplan mot buller (1990/91:30,
rskr. 338). Som ett led i regeringens arbete med en samlad
aktionsplan mot buller har två särskilda utredningsmän
tillkallats dels för att belysa möjligheterna till och
konsekvenserna av restriktioner mot bullrande aktiviteter i
landets fjällområden samt skärgårdar, dels för att utarbeta ett
förslag till samlad handlingsplan mot buller (dir. 1991:78 och
dir. 1992:20). Uppdragen skall vara slutförda till den 1
december 1992 resp. den 1 juli 1993. Utskottet avstyrker
motionerna Jo626 yrkandena 1 och 2 och Jo641.
I anslutning till motion Jo648 yrkande 1 om miljökunskap i
föräldrautbildningen, förskolan, skolan och under
värnpliktstiden vill utskottet anföra följande. Enligt det
miljöpolitiska beslutet bör miljöfrågorna beaktas både när det
gäller utbildningen av förskollärare och i samband med den
praktiska utformningen av barnomsorgsarbetet. Både förskola och
grundskola bör ge en allmänbildning om miljön. Utskottet vill i
detta sammanhang erinra om att socialstyrelsen gett ut allmänna
råd om innehållet i förskolan och om pedagogiskt program för
fritidshem. I programmet uppmärksammas bl.a. miljön. Även
information och kampanjer kan i vissa fall vara effektiva inslag
i miljöarbetet. Ideella organisationer har gjort betydelsefulla
insatser i dessa sammanhang. Utskottet anser dock att det i
första hand är ett ansvar för vederbörande myndigheter och ej
riksdagen att tillse att den pedagogiska utbildningen får en
lämplig utformning. Samtidigt bör påpekas att naturvårdsverket
har ett särskilt ansvar för utbildning och information på
miljöområdet. Utskottet har således inte funnit anledning till
annat ställningstagande i denna fråga än i det miljöpolitiska
beslutet våren 1991 (1990/91:JoU30 s. 87 f.) och avstyrker
därmed motion Jo648 yrkande 1.
Som redovisats ovan (se avsnittet Miljöpolitikens allmänna
inriktning) har riksdagen för budgetåret 1992/93 beslutat att
under utrikesdepartementets huvudtitel anvisa totalt en miljard
kronor för bilateralt samarbete med Öst- och Centraleuropa. I
samband med beslutet framhölls bl.a. att en mycket viktig del av
det svenska stödet till Central- och Östeuropa måste utgöras av
kunskapsöverföring. På många olika samhällsområden har de nya
demokratierna behov av att tillgodogöra sig sådan kunskap som
finns inom olika delar av det svenska samhället. Således avses
inte bara tekniskt kunnande utan t.ex. även miljövård. För
kunskapsöverföring har genom Beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för treårsperioden
1990/91--1992/93 anslagits 420 milj.kr. inom ramen för det av
riksdagen år 1990 beslutade miljardprogrammet. Härav återstod
120 milj.kr. att budgetera. Av hittills anvisade medel har ca
65% avsett miljörelaterat samarbete. Enligt riksdagsbeslutet
skall av tillgängliga medel BITS för budgetåret 1992/93
tilldelas sammanlagt 195 milj.kr. vilket innebär att BITS
tillförs ytterligare resurser utöver de 120 milj.kr. som följer
av det tidigare beslutade treårsprogrammet (prop. 1991/92:100
bilaga 4, UU16, rskr. 233). Under Miljö- och
naturresursdepartementets huvudtitel har riksdagen anvisat
ytterligare medel för internationellt samarbete inom
miljöområdet. Under anslaget betalas bl.a. kostnader för främst
naturvårdsverkets bilaterala samarbete med Central- och
Östeuropa. Inom naturvårdsverket pågår ett särskilt
samarbetsprogram på miljöområdet med Polen för åren 1991--1992.
För ändamålet disponeras för nästa budgetår 2milj.kr.
Programmet är inriktat på informationsutbyte och
kunskapsöverföring samt på att Polen skall öka den egna
tillverkningen av miljöskyddsutrustning (prop. 1991/92:100
bilaga 15, JoU13, rskr. 213). Enligt utskottets mening får
syftet med motion Jo645 yrkande 9 anses vara tillgodosett mot
bakgrund av vad utskottet nu anfört. Motionen avstyrks i berörd
del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande miljöpolitikens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo612 yrkande 1 och
1991/92:Jo645 yrkande 1,
res. 1 (s)
res. 2 (nyd)
2. beträffande handlingsprogram för det fortsatta
miljöarbetet
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo646 yrkande 1,
3. beträffande ytterligare direktiv till
miljöskyddskommittén
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo646 yrkande 11,
4. beträffande miljöpolitisk redovisning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo646 yrkande 12,
5. beträffande ekonomiska styrmedel m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo612 yrkandena 14, 15
och 16 samt 1991/92:Jo685,
res. 3 (s)
6. beträffande den s.k. bubblemodellen och överlåtbara
utsläppsrätter
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo618 och
1991/92:Jo678,
7. beträffande miljökraven på svensk industri
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo645 yrkande 17,
res. 4 (nyd)
8. beträffande sambandet mellan inre och yttre miljö
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo646 yrkande 3,
9. beträffande företagens miljöskyddsarbete
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo686 yrkandena 3 och 8,
10. beträffande miljörevisorer m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N270 yrkande 3,
1991/92:Jo608 yrkande 1 och 1991/92:Jo647 yrkande 1,
11. beträffande kommunernas arbete med miljöfrågor m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo612 yrkande 17,
1991/92:Jo646 yrkandena 7 och 9 samt 1991/92:Jo673 yrkande 8,
res. 5 (s)
12. beträffande miljövårdens organisation
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo649 och
1991/92:Jo689 yrkande 7,
res. 6 (s)
13. beträffande regionala miljöanalyser
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande 19,
res. 7 (s)
14. beträffande sektorsansvaret för miljöfrågorna
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo690 yrkande 11,
15. beträffande allmänhetens inflytande över
miljöskyddsprövningen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo606,
16. beträffande miljökrav och normregler i
miljöskyddslagen
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo650 och
1991/92:Jo686 yrkande 4,
17. beträffande översyn av tillståndsgivningen m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo686 yrkandena 1 och 2,
18. beträffande sanktionssystemet i
miljöskyddslagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo686 yrkande 5,
19. beträffande skyddet av Västerhavet
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo689 yrkande 6,
20. beträffande miljöombudsman
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo686 yrkande 9,
21. beträffande sjöfartens miljöpåverkan
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T221 yrkande 6 och
1991/92:Jo690 yrkande 9,
22. beträffande buller
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo626 och
1991/92:Jo641,
23. beträffande miljöutbildning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo648 yrkande 1,
24. beträffande viss miljöutbildning i Baltikum och Polen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo645 yrkande 9.
Stockholm den 14 maj 1992
På jordbruksutskottets vägnar
Göran Persson
I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin
(m), Ingvar Eriksson (m), Jan Fransson (s), Lennart Brunander
(c), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Dan Ericsson i
Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Kaj Larsson (s), Carl G
Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lena
Klevenås (s) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Miljöpolitikens inriktning (mom. 1)
Göran Persson, Jan Fransson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Utskottet gör" och på s. 7 slutar med "yrkande1" bort ha
följande lydelse:
Utskottet gör för sin del den bedömningen att det föreligger
en betydande politisk enighet om miljöproblemens omfattning och
karaktär. Utskottet ser dock med stor oro på regeringens
bristande förmåga att omsätta deklarationerna i praktisk
politisk handling. Nu måste arbetet med nästa steg i
miljöpolitiken förberedas. Sverige får inte ta paus i
miljöarbetet. Uppgiften är att skapa en långsiktigt hållbar
utveckling som kan förena framsteg för de mänskliga samhällena
med vad människan och naturen tål. Att rädda jordens miljö är
tillsammans med kampen mot fattigdom och krig den största
utmaningen för mänskligheten under de kommande decennierna.
Miljöproblemen är internationella till sin karaktär och kräver
därför internationell samverkan. Men i denna process måste några
ta på sig uppgiften att gå före. Sverige har som ett av världens
rikaste länder både möjligheter och ansvar för att visa vägen.
Detta kommer att kräva medverkan av alla, företag, enskilda,
kommuner, stat och organisationer. Trots marknadens brister när
det gäller att förutse de problem som produktionen för med sig
både kan och måste de marknadsekonomiska instrumenten användas i
miljöarbetet. Kännetecknet för arbetet med en god livsmiljö är
att det behövs ökat folkligt engagemang och ansvarstagande,
alltså mer av politiska beslut i dessas rena bemärkelse.
Miljöpolitiken har steg för steg utvecklats. Senast våren 1991
beslutade riksdagen om en strategi för hur miljöpolitiken skall
utvecklas de närmaste åren. Utvecklingen inom alla samhällets
sektorer måste anpassas till miljöns krav. Långsiktiga mål till
skydd för människors hälsa och miljön har lagts fast. Dessutom
finns ett antal etappmål för att begränsa utsläppen av
föroreningar och annan miljöpåverkan. Politiken och
opinionsbildningen kring dessa frågor måste utvecklas hela
tiden. Utskottet anser att det vore olyckligt om krasst
ekonomiska överväganden faktiskt tillåts påverka möjligheterna
att fördjupa arbetet med miljöpolitiken. Uppgiften att skapa en
hållbar utveckling måste hela tiden utvecklas och preciseras. I
denna stegvisa process kommer oundvikligen konflikter mellan
olika mål att blottläggas. En framgångsrik miljöpolitik kräver
därför en mycket medveten omställning i miljövänlig och
resurssnål riktning av olika delar av samhället som t.ex.
trafik- och energiförsörjningen, de areella näringarna osv.
Nästa steg i miljöpolitiken bör ta fasta på att Sverige aktivt
skall medverka i en internationell utveckling som är varaktigt
hållbar. Med all sannolikhet kommer resultaten från FN-
konferensen om miljö och utveckling i juni i år -- och de därpå
följande förhandlingarna -- att leda till ökade krav på fler
politiska beslut, inte färre. I likhet med motion Jo612 yrkande
1 anser utskottet att en kommission --i ljuset av
FN-konferensens resultat och den process som satts igång-- bör
få i uppdrag att initiera åtgärder för en stegvis anpassning
till en hållbar utveckling i Sverige. Arbetet bör genomföras i
nära samverkan med folkrörelser, näringsliv, kommuner och
myndigheter. De erfarenheter som vunnits i de regionala
miljöprojektens sätt att arbeta bör tas till vara. Vad utskottet
anfört med anledning av motion Jo612 yrkande 1 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo645 yrkande 1
avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande miljöpolitikens inriktning
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612 yrkande 1
och med avslag på motion 1991/92:Jo645 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Miljöpolitikens inriktning (mom. 1)
Christer Windén (nyd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Utskottet gör" och på s. 7 slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
Utskottet gör -- -- --(=utskottet)-- -- -- av samhället.
Samtidigt bör framhållas att miljöpolitikens allmänna inriktning
måste präglas av en utveckling mot bättre miljö förenad med
ekonomisk utveckling. Målen för den svenska miljöpolitiken är
också giltiga för Sveriges agerande i det internationella
miljösamarbetet. Mot bakgrund av att de stora punktutsläppen i
Sverige med få undantag är avklarade bör marginella
miljöförbättringar i Sverige ersättas av investeringar i miljön
på andra sidan Östersjön. En väsentlig del av den svenska
miljöhjälpen bör därför gå till miljöinvesteringar i Baltikum
och Polen. Även i övrigt måste det internationella samarbetet
prioriteras. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo645
yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motion Jo612 yrkande 1 avstyrks i den mån dess syfte inte kan
anses tillgodosett med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande miljöpolitikens inriktning
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo645 yrkande 1
och med avslag på motion 1991/92:Jo612 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Ekonomiska styrmedel m.m. (mom. 5)
Göran Persson, Jan Fransson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Enligt riksdagens" och på s. 9 slutar med "vidare åtgärd"
bort ha följande lydelse:
Enligt riksdagens -- -- --(=utskottet)-- -- -- ökad
användning. Miljöavgifter och skatter har nyligen införts eller
finns sedan länge på ett flertal olika områden. Arbetet med att
utveckla metodiken hölls samman inom miljöavgiftsutredningen.
Några nya studier för att kartlägga principerna behöver därför
inte göras. Nya avgifter och skatter kan enligt utskottets
mening införas när så bedöms lämpligt. Införda skatter och
avgifter kan också behöva justeras så att de har avsedd effekt.
Även i framtiden måste vart och ett styrmedel bedömas på sina
egna meriter. Det innebär att förslag om t.ex. miljöavgifter bör
få stå tillbaka för traditionell reglering om miljön främjas
bäst av detta. Det finns dock flera skäl till varför frågan om
ekonomiska styrmedel behöver uppmärksammas mer systematiskt på
nytt. Utskottet anser vidare att skattesystemet måste medverka
till en långsiktigt hållbar utveckling. Endast en översiktlig
studie av skattereformens miljöeffekter har hittills gjorts. En
systematisk genomgång behöver därför göras för att uppmärksamma
skatter som alldeles uppenbart motverkar hushållning med
naturresurser och god miljö, t.ex. förmånsbeskattningen av
bilar. I den allmänna miljödebatten tillmäts miljöavgifter stor
betydelse. Samtidigt skall svårigheterna inte underskattas. På
vissa områden skulle det krävas en kraftig höjning av skatterna
för att få den avsedda styrningen. Det kräver motsvarande
skattesänkningar inom andra områden. Skatte- eller
avgiftshöjningar får heller inte full effekt om de genomförs
isolerat. De måste kombineras t.ex. med investeringar i mer
miljövänliga alternativ. Tillämpningen av ekonomiska styrmedel
måste också breddas. I samband med det miljöpolitiska beslutet
år 1991 uttalades att tekniken för hur överlåtelsebara
utsläppsrättigheter skall kunna införas bör studeras. Det har
hittills varit svårt att hitta både praktiska och lagtekniskt
lämpliga tillämpningar. Kommunala taxor bör i ökad utsträckning
användas i styrande syfte. Riksdagen har i samband med det
miljöpolitiska beslutet medgivit att kommunerna får
differentiera avfallstaxorna för att stimulera till
källsortering av avfall. Tillämpningen av denna möjlighet bör
enligt utskottets mening breddas till fler områden, t.ex. inom
avloppshanteringen. Vissa miljöavgifter har enbart till syfte
att finansiera en viss verksamhet, t.ex. tillsyn av miljöfarlig
verksamhet. Den kommunala ekonomin är för närvarande ansträngd
och det finns risk för att detta kan gå ut över
miljöskyddsarbetet. Systemet med tillsyns- och kontrollavgifter
bör därför ses över. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet
att regeringen bör tillsätta en utredning vars uppdrag bör bli
att studera hur användningen av ekonomiska styrmedel kan breddas
samt hur utformningen av skattesystemet kan få en än mer
miljöanpassad profil. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo612 yrkandena 14, 15 och 16 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motion Jo685 avstyrks i den mån
den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande ekonomiska styrmedel m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612 yrkandena
14, 15 och 16 samt med avslag på motion 1991/92:Jo685 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Miljökraven på svensk industri (mom. 7)
Christer Windén (nyd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Sverige har" och på s. 11 slutar med "riksdagens
sida" bort ha följande lydelse:
Sverige har -- -- --(=utskottet)-- -- -- konkurrensutsatta
näringar. Detta innebär således att diskussionen
om miljökraven på industrin måste lyftas upp till EG-nivå.
Sverige får inte ensidigt ställa sådana krav på svenska företag
som försämrar deras konkurrenskraft i ett europeiskt
perspektiv. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo645
yrkande 17 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande miljökraven på svensk industri
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo645 yrkande 17
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Kommunernas arbete med miljöfrågor m.m. (mom. 11)
Göran Persson, Jan Fransson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Kommunerna har" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Kommunerna har -- -- --(=utskottet)-- -- -- analyseras (dir.
1991:20). I samband med den nu pågående översynen av det
kommunala miljöskyddsarbetet vore det enligt utskottets mening
lämpligt att kommunernas översiktsplaner gicks igenom. Som en
följd därav kan lagstiftningen behöva ses över. Den kommunala
översiktsplaneringen måste förändras så att den bättre
tillgodoser naturvårds- och miljömål. En iakttagelse som kunnat
göras är att kommunerna inte ägnar godstransporterna någon
uppmärksamhet eller planering, trots att de står för en växande
andel av miljöpåverkan. Dessa transporter står ofta för mer än
hälften av de cancerogena utsläppen och nära hälften av
kväveoxidutsläppen. Kommunerna bör uppmanas att snarast börja
arbeta med även godstransporter i sin planering. Vad utskottet
anfört med anledning av motion Jo612 yrkande 17 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo646
yrkandena 6 och 9 samt Jo673 yrkande 8 avstyrks i den mån de
inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande kommunernas arbete med miljöfrågor m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612 yrkande 17
och med avslag på motionerna 1991/92:Jo646 yrkandena 7 och 9
samt 1991/92:Jo673 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
6. Miljövårdens organisation (mom. 12)
Göran Persson, Jan Fransson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Ett stort" och slutar med "Motionsyrkandena
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Ett stort -- -- --(=utskottet)-- -- -- nuvarande
miljövårdsorganisationen. Som påtalas i motion Jo649 finns det
stora brister i dagens miljöskyddsarbete. Bristerna orsakas
bl.a. av dålig samordning mellan myndigheter och andra
intressenter på olika nivåer. Det gäller att skapa
förutsättningar för ett utvidgat samarbete mellan myndigheter,
fackliga organisationer och miljöorganisationer. Utskottet
konstaterar vidare att det inte räcker med lagar och
förordningar utan miljöskyddsarbetet måste också tillföras
ytterligare resurser på alla nivåer. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo649 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motion Jo689 yrkande 7 avstyrks i den mån
den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande miljövårdens organisation
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo649 och med
avslag på motion 1991/92:Jo689 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Regionala miljöanalyser (mom. 13)
Göran Persson, Jan Fransson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Länsstyrelserna fick" och på s. 15 slutar med
"vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Länsstyrelserna fick -- -- --(=utskottet)-- -- --
1993/94--1994/95. Utskottet kan i detta sammanhang konstatera
att det är en uppgift för länsstyrelserna att konkretisera de
nationella miljömålen som underlag för planerings- och
miljövårdsarbetet i län och kommuner. Många miljöproblem är av
regional karaktär och kräver också insatser från
länsstyrelsernas sida. Därför togs initiativ till breda
regionala miljöanalyser som genomförts av länsstyrelserna. Det
har visat sig vara en framgångsrik arbetsmetod och utgjort en
viktig injektion för miljöarbetet. Enligt utskottets mening är
det därför angeläget att detta arbete får en fortsättning.
Länsstyrelserna bör få i uppdrag att sammanställa regionala
miljöanalyser som ett led i arbetet med bl.a. aktionsplanen
MILJÖ 93, resultatuppföljningen och de fördjupade
anslagsframställningarna. Länsövergripande insatser bör
redovisas till naturvårdsverket. Det är särskilt angeläget att
uppmärksamma de många små diffusa utsläppen -- t.ex. från
trafiken -- vilka sammantaget får betydande negativa
miljöeffekter. Vad utskottet anfört med anledning av motion
Jo612 yrkande 19 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande regionala miljöanalyser
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612 yrkande 19
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,