Utskottet behandlar i betänkandet tre motioner från januari
1991 där det begärs att områdena kring Haga--Brunnsviken och
Ulriksdal samt Djurgården skall skyddas mot fortsatt
exploatering. Motionerna har blivit föremål för en omfattande
remissbehandling. Sedan utskottet påbörjat realbehandlingen av
ärendet har regeringen den 21 november 1991 begärt att
Stockholms och Solna kommuner skall redovisa hur man tänker
tillgodose kulturminnesvårdens, naturvårdens och friluftslivets
intressen i den planering som inletts för området.
Utskottet delar motionärernas mening att hela området, i en av
motionerna benämnt "Ekoparken", har utomordentligt stora natur-,
kultur- och rekreationsvärden.
Haga--Brunnsviken--Ulriksdal-området som av en svunnen tid
präglats till "Gustavianska parken" utgör en mycket värdefull
del av vårt svenska kulturarv. Dess kulturhistoria har stark
europeisk anknytning.
I likhet med flertalet remissinstanser finner utskottet det
angeläget att området skyddas mot fortsatt exploatering. Staten
har som dominerande markägare ett särskilt ansvar härvidlag vid
sidan av kommunerna. Utskottet erinrar om att riksdagen i ett
tidigare skede beslutat om stark restriktivitet vad gäller
markutnyttjandet och utgår från att regeringen, sedan
länsstyrelsen gjort sin prövning, på lämpligt sätt återkommer
till riksdagen och informerar om inriktningen av den fortsatta
planeringsprocessen. Med hänsyn till bl.a. ovannämnda
regeringsbeslut har dock utskottet beslutat att nu avstå från
att föreslå något särskilt riksdagsinitiativ i ärendet.
Motioner
1990/91:Jo704 av Pär Granstedt och Karin Söder (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om initiativ till att i samverkan med
Stockholms och Solna kommuner, Stockholms läns landsting och
enskilda intresserade utveckla området runt Brunnsviken norr om
Stockholm till en nationell kulturpark,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att området bör skyddas från miljöstörande
nybebyggelse eller annan exploatering.
1990/91:Jo727 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär nationalparksskydd eller
ett lagförslag om bevarandet av natur- och kulturvärdet i
området Södra Djurgården--Fjäderholmarna--Ladugårdsgärde--Norra
Djurgården--Haga/Brunnsviken--Ulriksdal/Sörentorp,
2. att riksdagen hos regeringen begär att berörda myndigheter
utreder kostnader och tidsplan för att sänka ner Roslagsvägen
mellan Albano och Ålkistan eller delar därav,
3. att riksdagen hos regeringen begär att olika möjligheter
att rusta upp Bergianska trädgården utreds.
1990/91:Jo807 av Hans Göran Franck (s) och Jan Strömdahl (v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Haga--Brunnsviken--Ulriksdal-området som
en nationell kulturpark,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att berörda myndigheter får i uppdrag att
göra en översyn av vilka delar av området som kan skyddas enligt
kulturminneslagen resp. naturvårdslagen.
Motionärernas motivering
Motionerna Jo704 och Jo807 behandlar huvudsakligen området
kring Haga--Brunnsviken och Ulriksdal. Motionärerna framhåller
att detta område är unikt från såväl nationell som
internationell synpunkt. Det unika består i föreningen av natur
och kultur i omedelbar anslutning till den klart avgränsade
stenstaden vid Norrtull och Bellevue. Samtidigt som området är
ovanligt naturskönt, där Mälardalens flora är företrädd med stor
variationsrikedom, är det i sin utformning resultatet av en
månghundraårig park- och trädgårdskultur. Områdets historia är
intimt förknippad med en rad framstående namn inom svensk
statskonst och kultur som Gustav III, Carl Michael Bellman,
Gustaf Philip Creutz, Joseph Martin Kraus, August Strindberg,
Per Henrik Ling, Carl Eldh osv. Sveriges ledande konstnärer och
arkitekter från 1600-talet och framåt har satt sin prägel på
parklandskapet och de byggnader som finns där.
I området finns dessutom en av Sveriges anrikaste botaniska
trädgårdar, Bergianska trädgården. Den bör få utvecklas till en
botanisk trädgård av den nivå som man har rätt att vänta sig i
en huvudstad som Stockholm. Haga--Brunnsviken-området är en av
vårt lands värdefullaste kulturskatter och skulle kunna bli en
kulturpark av högsta internationella klass om man effektivt kan
skydda parken från exploateringsintressen och målmedvetet ta
till vara dess utvecklingsmöjligheter.
Det centrala läget utgör emellertid samtidigt också det stora
hotet. Stockholms kommun vill bebygga Bellevueparken med kontor.
Hotell, kontor och konferensanläggningar planeras i området.
Vägar och parkeringsplatser hotar att trasa sönder parkområdet.
Samtidigt pågår diskussioner om byggnadsminnesförklaring och
skyddsföreskrifter för bl.a. Sveaplans gymnasium.
I motionerna föreslås mot den angivna bakgrunden att de olika
miljöerna runt Brunnsviken restaureras och binds ihop till en
nationell kulturpark. Skyddet för parken bör kunna bestå av en
kombination av kulturminneslagens bestämmelser om byggnadsminne
och naturvårdslagens bestämmelser om naturreservat.
Det område som föreslås skyddat enligt motion Jo727 omfattar,
utöver vad som förordas i övriga motioner, även Fjäderholmarna,
södra Djurgården och Ladugårdsgärde samt den del av norra
Djurgården som inte kan räknas till Brunnsvikenområdet.
Utskottet
Utskottet behandlar i betänkandet tre motioner från januari
1991 där det begärs att områdena kring Haga--Brunnsviken och
Ulriksdal samt Djurgården skall skyddas mot fortsatt
exploatering. Motionerna har remitterats för yttrande till
berörda instanser, och ett omfattande remissmaterial har
inkommit. Utskottet har även mottagit uppvaktningar i ärendet av
Kommittén för Gustavianska parken och Projekt Ekoparken/WWF
m.fl.
Kort historik; tidigare riksdagsbehandling
Den del av det aktuella området som ligger i Stockholms stad
utgörs till största delen av Djurgården. Denna är statlig mark
under kunglig dispositionsrätt. Kungens rätt har mycket gamla
anor och har samband med att kung och hov behövde större
markområden för sin försörjning. En del av Djurgården tillhörde
slottsladugården Vädla som fanns redan under 1400-talet.
De statsrättsliga grunderna för kungens enskilda
dispositionsrätt i förhållande till markens karaktär av
kronans/statens egendom lades i Kristoffers landslag år 1442.
När ständerna övertog kungsgårdar och kungsladugårdar från
KarlXIII år 1810 beslöts dock att bl.a. Djurgården i Stockholm
skulle förbli under konungens enskilda disposition under
förutsättning att inkomsterna därifrån användes för förbättring,
förskönande och underhåll av området. Numera förvaltas området
under chefen för ståthållarämbetet av Kungl. Djurgårdens
förvaltning.
Södra Djurgården bebyggdes tidigt. Norra Djurgården behöll
länge sin huvudsakliga karaktär som kunglig jaktmark. Under
1900-talet har dock betydande markupplåtelser gjorts för
bebyggelse i Värtan, Hjorthagen, Gärdet, Frihamnen, Stockholms
universitet, Lappkärrsberget m.m.
Även Haga- och Ulriksdalsområdena ingår i den statliga egendom
som enligt riksdagens beslut står till kungens disposition och
förvaltas av ståthållarämbetet. Parkerna vid Brunnsviken anlades
på 1780-talet på initiativ av Gustav III med avsikten att
Brunnsviken skulle bli en "parksjö". Mordet på kungen 1792 satte
stopp för planernas genomförande i sin helhet, men Haga-,
Bellevue- och Tivoliparken hann anläggas. Ulriksdals slott
uppfördes 1639--1644 åt Jacob de la Gardie. Det köptes år 1669,
jämte ägor bildade av byarna Övre och Nedre Järva, av
änkedrottning Hedvig Eleonora och blev efter hennes död år 1715
statsegendom och kungsgård.
Riksdagen godkände år 1964 en dispositionsplan för Djurgården,
i samband med att universitetet flyttades till Frescati (prop.
1964:183, SU195, rskr. 380). Statsutskottet underströk därvid i
anslutning till propositionen att inga ytterligare
exploateringar skulle ske, med reservation för viss ytterligare
markexploatering i anslutning till Frescati. Riksdagen följde
utskottet.
Senare har nya markupplåtelser skett utan att detta dock
underställts riksdagen för förnyad prövning. Enligt
planeringsunderlaget till översiktsplanen för Stockholm anses
dispositionsplanen ej ha någon byggnadsrättslig status i
PBL-systemet. I byggnadsstyrelsens underlag för
översiktsplanering av norra Djurgårdens institutionsområde anges
att planen fortfarande är ett tungt styrinstrument för
markanvändningen.
I en motion från 1989/90 års riksmöte togs upp frågor om
utformningen av norra Djurgården m.m. Bostadsutskottet hänvisade
i betänkandet (1989/90:BoU11) till kommunernas ansvar för
planeringen av markanvändningen i den egna kommunen. Sådana
frågor ankommer på kommunen, berörda intressenter och
länsstyrelsen att lösa. Det är således inte riksdagens uppgift
att uttala sig i konkreta planfrågor, anförde bostadsutskottet
och avstyrkte motionen. Riksdagen följde utskottet.
Regeringen har föreslagit nya riktlinjer för den statliga
fastighetsförvaltningen i proposition 1991/92:44. Uppgiften att
förvalta statens fastigheter skall enligt förslaget skiljas från
myndigheternas ansvar för lokalförsörjningen. De kungliga
slotten och kungliga Djurgården skall dock förvaltas enligt de
principer som gäller i dag. Propositionen bereds av
finansutskottet.
Gällande rätt
Bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om
byggande finns i plan- och bygglagen (PBL; 1987:10). Enligt
PBL är det en kommunal angelägenhet att planlägga användningen
av mark och vatten. Varje kommun skall ha en aktuell
översiktsplan som omfattar hela kommunen. Denna plan är icke
bindande för myndigheter och enskilda. Regleringen av markens
användning och av bebyggelsen inom kommunen sker genom
detaljplaner och ev. fastighetsplaner. För begränsade områden av
kommunen som icke omfattas av detaljplan får (bindande)
områdesbestämmelser meddelas om det behövs, bl.a. för att
säkerställa att riksintressen enligt NRL (se nedan) tillgodoses.
För samordning av flera kommuners planläggning får regionplaner
antas. Regionplanen skall tjäna till ledning för beslut om
översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser. Den är
icke bindande. I Stockholms län ansvarar landstinget för
regionplanen. -- Vid planläggning och i ärenden om bygglov och
förhandsbesked skall NRL tillämpas.
Länsstyrelsen har enligt PBL tillsyn över plan- och
byggnadsväsendet i länet och skall samverka med kommunerna i
deras planläggning. Boverket har den allmänna uppsikten över
plan- och byggnadsväsendet i riket.
Marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall enligt
lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
(naturresurslagen; NRL) användas så att en från ekologisk,
social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god
hushållning främjas.
I 2 kap. NRL ges grundläggande hushållningsbestämmelser. Där
stadgas bl.a. (6 §) att mark- och vattenområden som har
betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas naturvärden
eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så
långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada
natur- eller kulturmiljön. Behovet av områden för friluftsliv i
närheten av tätorter skall särskilt beaktas. Områden som är av
riksintresse för naturvården, kulturminnesvården eller
friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada
natur- eller kulturmiljön.
Enligt 3 kap. NRL är bl.a. kustområdena och skärgårdarna i
Södermanland och Uppland från Oxelösund till Herräng och Singö
upptagna bland de områden där turismens och friluftslivets,
främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt skall
beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av
exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. Inte blott
Djurgårdens kustområden utan även Brunnsviken omfattas av denna
bestämmelse. Bestämmelsen utgör dock inte hinder för
utvecklingen av befintliga tätorter m.m.
I 5 kap. NRL finns bestämmelser om
miljökonsekvensbeskrivningar (MKB). Regeringen eller
vederbörande myndighet får föreskriva att en
miljökonsekvensbeskrivning upprättas i ärenden enligt någon av
de NRL-anknutna lagarna. Då detta kapitel infördes våren 1991
angavs i propositionen att miljökonsekvensbeskrivningar som en
del av beslutsunderlaget vid arbetet med den fysiska planeringen
bör kunna ge ett gott stöd för bedömning av lämpliga alternativ
för lokalisering av stora projekt och anläggningar som har
väsentlig omgivningspåverkan eller som berör särskilt värdefulla
områden. Sådana beskrivningar bör upprättas i ett tidigt skede
av planeringsprocessen och innefatta de konsekvenser för miljön
som behandlade lokaliseringsalternativ kan bedömas föra med sig
med hänsyn till miljöförutsättningarna i berörda mark- och
vattenområden. Bostadsutskottet betonade vid sin behandling, med
citat av propositionen, att i och med att en
miljökonsekvensbeskrivning ingår i beslutsunderlaget vid
myndighetsprövning skall ett tillstånd eller annan sökt åtgärd
naturligtvis inte beviljas om beskrivningen inte är
tillfredsställande (prop. 1990/91:90, BoU18, rskr. 342).
I 6 kap. NRL finns bl.a. följande stadganden om myndigheternas
uppgifter, ansvarsfördelning m.m.
Regeringen får i visst fall besluta att en eller flera
kommuner skall redovisa hur kommunen i sin planering enligt PBL
avser att tillgodose ett intresse som rör hushållningen med
naturresurser. Länsstyrelsen har tillsyn i länet över
hushållningen med naturresurser. De centrala
förvaltningsmyndigheterna har var och en inom sitt
verksamhetsområde uppsikt över hushållningen med naturresurser.
Boverket har den allmänna uppsikten över hushållningen med
naturresurser.
Föreskrifter om statlig kontroll beträffande områden av
riksintresse m.m. återfinns även i 12 kap. PBL. Därav framgår
bl.a. följande.
Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra
eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det
kan befaras att beslutet innebär att 1) ett riksintresse enligt
NRL inte tillgodoses, 2) den interkommunala regleringen av
sådana frågor inte har samordnats på ett lämpligt sätt, m.m. Om
så visar sig vara fallet skall kommunens beslut upphävas i sin
helhet.
Regeringen får pröva ett beslut att anta, ändra eller upphäva
en regionplan. Denna prövning får endast avse frågan huruvida
planen tillgodoser riksintressen enligt NRL. Regeringen får
vidare förelägga kommunen att inom en viss tid anta, ändra eller
upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser
(planföreläggande), om det behövs för att tillgodose sådana
intressen. Om kommunen inte följer ett planföreläggande, får
regeringen på kommunens bekostnad låta upprätta de förslag som
behövs samt anta, ändra eller upphäva detaljplanen eller
områdesbestämmelserna.
Bestämmelser om fornminnen, byggnadsminnen och kyrkliga
kulturminnen m.m. finns i lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m. Länsstyrelsen har enligt lagen tillsyn över
kulturminnesvården i länet. Riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer har överinseende över kulturminnesvården i
landet. En byggnad som är synnerligen märklig genom sitt
kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhistoriskt
synnerligen märkligt bebyggelseområde får förklaras för
byggnadsminne av länsstyrelsen. Bestämmelserna om byggnadsminnen
får också tillämpas på park, trädgård eller annan anläggning av
kulturhistoriskt värde.
Enligt naturvårdslagen (1964:822) är naturvården en såväl
statlig som kommunal angelägenhet. Envar skall visa hänsyn och
varsamhet i sitt umgänge med naturen. I syfte att bevara större
sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga
tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick kan staten
tillhörig mark avsättas till nationalpark. Område som bör
särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för
kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga
beskaffenhet eller emedan området är av väsentlig betydelse för
allmänhetens friluftsliv kan förklaras som naturreservat av
länsstyrelsen. Skyddsvärt område av begränsad omfattning eller
som i övrigt inte lämpligen bör avsättas till naturreservat kan
av länsstyrelsen förklaras som naturvårdsområde. Dessutom
kan regeringen eller vederbörande myndighet till skydd för
djurlivet inom visst område meddela föreskrifter som inskränker
rätten att uppehålla sig på området (t.ex.
fågelskyddsområde). Skyddsföreskrifter för nationalpark
utfärdas av regeringen eller statens naturvårdsverk, för
naturreservat och naturvårdsområde av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen kan delegera till en kommunal nämnd att besluta
om inrättande av naturreservat och naturvårdsområde samt att
utfärda skyddsföreskrifter.
Planeringsläget
I stort sett hela området är i offentlig ägo. Staten är den
största markägaren; den äger stora delar i de områden som berörs
i motionerna. Se kartbilaga 1.
Stora delar av området utgör detaljplanelagd mark.
Vissa smärre partier är skyddade med stöd av naturvårdslagen,
nämligen Ulriksdals naturvårdsområde samt fågelskyddsområde vid
Fjäderholmarna. Se kartbilaga 2. Vidare pågår diskussioner
mellan länsstyrelsen och berörda kommuner om skydd med stöd av
naturvårdslagen för Igelbäcken och området närmast bäcken.
Ett stort antal byggnader och anläggningar är avsatta som
byggnadsminnen. Se kartbilaga 3.
Stora delar av området är klassade som riksintresse för
kulturminnesvården. Se kartbilaga 4.
Inom området planeras och/eller diskuteras ett flertal
exploateringsobjekt. Större exploateringsobjekt redovisas i
kartbilaga 5.
Kommunerna har i sin översiktliga planering, översiktsplan -90
i Stockholm, antagen den 18 februari 1991, Solna 90 i Solna,
antagen den 26 augusti 1991 och översiktsplan för Lidingö
kommun, antagen den 28 maj 1990, redovisat sin syn på de berörda
områdenas användning och hur denna skall regleras.
Förslag till Regionplan 1991 för Stockholms län har varit
utställt för granskning enligt PBL under tiden den 1 juli -- den
30 september 1991. Landstingets regionplane- och trafiknämnd har
vid sammanträde den 3 december 1991 beslutat förorda att planen
antas, och landstinget beräknas fatta beslut i frågan under
våren 1992.
Riksantikvarieämbetet och boverket har i en gemensam skrivelse
till regeringen den 5 juni 1991 påtalat att
Haga--Brunnsviken-området på grund av sitt centrala läge i
storstadsregionen under senare tid börjat betraktas som en
exploateringsresurs. Verken begär medel för ett
utvecklingsarbete med betoning på MKB i fördjupad översiktsplan
generellt men med särskild inriktning mot att lyfta fram de
nationellt betydelsefulla intressena i Brunnsviken.
Regeringen (miljödepartementet) har den 21 november 1991 med
stöd av 6 kap. 2 § NRL beslutat att Solna och Stockholms
kommuner skall redovisa hur kommunerna i sin planering enligt
PBL avser att tillgodose naturvårdens, kulturminnesvårdens och
friluftslivets intressen i området kring Haga--Brunnsviken samt
Ulriksdal och norra och södra Djurgården. Till beslutet är fogad
en karta som visar områdets närmare omfattning. I beslutet
konstateras att stora delar av området är av riksintresse för
kulturminnesvården och att området dessutom berörs av de
särskilda hushållningsbestämmelserna i 3 kap. NRL. I beslutet
hänvisas vidare till jordbruksutskottets förevarande
motionsbehandling samt till riksantikvarieämbetets och boverkets
ovanciterade skrivelse. Till regeringsbeslutet är fogad en
kartbilaga. Den bifogas som kartbilaga 6 då den täcker ett
område som något skiljer sig från det område som anges i
kartbilagorna 1--5.
Länsstyrelsen i Stockholms län godkände den 18 april 1991 en
planändring som medgett en ytterligare exploatering av kv.
Cedersdal (Sveaplans gymnasium) nära Brunnsviken. Ärendet har
överklagats av enskilda. Regeringen har ännu icke fattat beslut
i ärendet.
Remissammanställning
Utskottet beslöt den 4 juni 1991 att remittera motionerna
Jo704, Jo727 och Jo807 för yttrande till följande myndigheter,
kommuner och sammanslutningar: ståthållarämbetet på Stockholms
slott, statens naturvårdsverk, riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer, boverket, länsstyrelsen i Stockholms län,
Stockholms stad, Solna kommun, Svenska naturskyddsföreningen,
Riksförbundet för hembygdsvård, Friluftsfrämjandet, Projekt
Ekoparken/WWF och Svenska föreningen för byggnadsvård. Yttranden
har inkommit från samtliga utom Svenska föreningen för
byggnadsvård. Dessutom har byggnadsstyrelsen, regionplane- och
trafiknämnden vid Stockholms läns landsting, linjenämnden vid
Gymnastik- och idrottshögskolan GIH inom högskolan för
lärarutbildning i Stockholm, Kungl. Vitterhets Historie och
Antikvitets Akademien, Kungl. Musikaliska akademien, Kungl.
Akademien för de fria konsterna och Kommittén för Gustavianska
Parken avgett yttranden.
Remissyttrandena återfinns som bilaga 7 till betänkandet. I
det följande redovisas en sammanställning av yttrandena.
Övergripande synpunkter på området
Samtliga remissinstanser är medvetna om skyddsvärdet hos det
aktuella området. Som exempel må här citeras följande ur
Vitterhetsakademiens yttrande.
Det i stort sett sammanhängande området södra och norra
Djurgården, Haga--Brunnsviken och Ulriksdal--Sörentorp inrymmer
natur- och kulturvärden av högsta dignitet också sett i ett
internationellt perspektiv. De bidrar till att ge Stockholm en
särställning bland stora städer vad gäller närmiljö ur både
kulturhistorisk och natursynpunkt. Speciella historiska
omständigheter har samverkat till att detta gröna bälte kring
stenstaden hittills till stora delar kunnat fredas från urban
exploatering. Tid efter annan har exploateringstrycket dock
tvingat fram upplåtelser av byggnadsmark, men hotet mot
kvarvarande miljöer synes aldrig ha varit mer överhängande än i
det skede av urban förtätning som vi nu befinner oss i. Enligt
Vitterhetsakademiens mening finns inget område av jämförlig
storlek i vårt land som det finns starkare motiv för att
lagskydda.
Utgångspunkten för ståthållarämbetet är att förvalta
Kungl. Djurgården och Haga--Ulriksdal-områdena på ett sådant
sätt att deras karaktär av unika kulturminnesmärken bevaras.
Även naturvårdsverket instämmer i kravet att området
undantas från nybebyggelse eller annan fysisk exploatering.
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) framhåller att
riksintresseområdets kulturvärden är beroende av en hel och
sammanhållen miljö. Att ta hänsyn till dessa kulturvärden
innebär därför något mer än att bevara enskilda objekt eller
delområden; även sambanden dem emellan måste beaktas. RAÄ anser
det angeläget att riksdagen -- med uttalande av vikten av att
alla lagliga möjligheter att skydda Haga--Brunnsviken och
Djurgårdsområdena från ytterligare exploatering vidtas -- från
regeringen begär en redogörelse om hur den bedömer möjligheterna
att säkerställa riksintressena och de riktlinjer som riksdagen i
egenskap av markägare har givit beträffande Djurgårdsmarken.
Boverket har uppfattningen att situationen kring
Haga--Brunnsviken--Ulriksdal mycket väl kan lösas med de
medel som nuvarande lagstiftning ger.
Byggnadsstyrelsen anser att de områdesplaner som tagits
fram bör ligga till grund för utbyggnad av högskole- och
institutionsområdena.
Länsstyrelsen i Stockholms län är i huvudsak överens med
motionärerna om de starka natur- och kulturvärdena i det
sammanhängande området Haga--Brunnsviken, Ulriksdal och norra
Djurgården. Området har naggats i kanten för olika typer av
exploateringar och ytterligare sådana är under planering.
Eftersom området är mycket skyddsvärt kan skyddet mot
exploateringar behöva förstärkas för stora delar av området,
varvid kultur och friluftsliv samt turism så långt möjligt bör
ges företräde när det gäller områdets utnyttjande. I anslutning
till motionernas behandling bör riksdagen kunna ge regeringen
till känna sin uppfattning om hur ett samlat statligt agerande i
området kan främjas.
Stockholms läns landstings regionplane- och trafiknämnd
framhåller att om de exploateringsprojekt kring
Brunnsvikenområdet som diskuterats under senare år realiseras
kommer Brunnsvikens karaktär helt att förändras och värdet som
rekreationsområde att minska avsevärt. Däremot anser nämnden att
för norra och södra Djurgården samt Ladugårdsgärde är
bevarandeintresset tillfredsställande behandlat i Stockholms
översiktsplan, som är i överensstämmelse med
regionplaneförslaget.
Stockholms stad anför att staden vill slå vakt om de
kultur- och naturområden som Djurgårdsmarken och
Brunnsvikenområdet utgör. Staten har som dominerande markägare
en avgörande betydelse för områdets framtida utveckling.
Solna kommuns grundinställning är att Brunnsviken och dess
stränder, Hagaparken och Ulriksdals slottspark måste fortsätta
att utgöra mycket viktiga områden för rekreation och möten med
natur och kultur. De olika delfrågorna är ofta komplicerade och
de önskvärda lösningarna kräver i många fall stora
investeringar. Att bara diskutera olika typer av
skyddsföreskrifter kan enligt Solna kommun inte leda till
lösning av de verkliga problemen.
Linjenämnden för GIH framhåller att större naturområden i
stadsmiljöns närområde bl.a. skall ses utifrån ett perspektiv av
att de underlättar och stimulerar till fysisk aktivitet. Genom
sin betydelse för hälsan representerar de nära naturområdena
stora dolda ekonomiska värden.
Kungl. Musikaliska akademien understryker att de områden
det här gäller inte till någon del kan anses vara en
"exploateringsresurs" -- någon sådan existerar icke längre i och
kring Stockholms centrum om vår huvudstad skall kunna förbli en
ort där människor lever och verkar under vad som kan betecknas
som drägliga förhållanden.
Konstakademien anser att riksdagen nu bestämt bör uttala
sig för ett ökat och definitivt skydd för området såsom det
definierats i riksantikvarieämbetets beslut om riksintressen i
Stockholms län. Det förefaller nödvändigt att statsmakterna
engagerar sig starkare i utvecklingen.
Enligt Naturskyddsföreningen i Stockholms län inrymmer
hela Ekoparken så mycken skyddsvärd natur att det är i hög grad
förvånansvärt att inte beslutande politiker och myndigheter satt
ett exploateringsstopp långt tidigare.
Friluftsfrämjandet konstaterar att konkurrensen om marken
i Stockholm är stor och att, tyvärr, frilufts- och
miljöintressena fått stå tillbaka för andra samhällsbehov som
bostäder, arbetsplatser och trafikanläggningar.
Kommittén för Gustavianska parken framhåller att
skyddsbehovet av områdets miljövärden vad avser natur, kultur
och stadsbild måste överordnas exploateringsintresset.
Projekt Ekoparken/WWF anser att riksdagen bör verka för
att Ekoparkens natur- och kulturvärden säkerställs för all
framtid.
Skyddsklassning -- planläggning
Ståthållarämbetet instämmer i motionärernas önskemål om
skydd för ifrågavarande områden. Ämbetet är inte främmande för
att naturreservat bildas. För hela Ekoparken bör en skötselplan
tas fram.
Naturvårdsverket avstyrker bildandet av en nationalpark i
området. Detta uppfyller inte kriterierna för nationalpark, vare
sig SNVs eller de internationella kriterier som Internationella
naturvårdsunionen (IUCN) har tagit fram. De mycket stora värden
för naturvården som finns inom området bör tas till vara genom
en kombination av åtgärder där skydd med stöd av NVL bör komma i
fråga för delar av området medan andra delar bör tryggas inom
ramen för kommunernas fysiska planering.
Riksantikvarieämbetet erinrar om att motionärerna
behandlar en planfråga som normalt skall hanteras av respektive
kommuner enligt de arbetsformer PBL/NRL erbjuder. Det aktuella
området ligger, med undantag av Sörentorp, i sin helhet inom ett
område av riksintresse för kulturmiljövården enligt 2 kap. 6 §
NRL och skall därmed skyddas mot åtgärder som kan medföra
påtaglig skada. RAÄ anser dock att hittillsvarande planering
inte i tillräcklig grad respekterat riksintressena. För
Brunnsvikenområdet har planarbetet föregripits av ekonomiskt
betydande åtaganden. RAÄ har motsatt sig den ytterligare
exploatering av kv. Cedersdal (Sveaplans gymnasium) som medgetts
genom den av länsstyrelsen godkända planändringen för området.
Det är här fråga om en planändring som direkt bygger på ett
avtal som träffats mellan Stockholms kommun och enskild part
utan beaktande av kulturvärdena och utan att den har föregåtts
av något planeringsförfarande enligt PBL. Detta förhållande är
alarmerande och innebär ett åsidosättande av den demokratiska
beslutsordningen enligt PBLs och NRLs bestämmelser, anför RAÄ.
Länsstyrelsens beslut har överklagats av enskilda hos regeringen
som ännu inte fattat sitt beslut i ärendet.
Boverket erinrar om att flera utbyggnadsprojekt är
aktuella inom området. RAÄ och boverket har i gemensam skrivelse
till regeringen föreslagit att de båda verken tillsammans med
berörda kommuner och länsstyrelsen i Stockholms län,
bl.a. ges möjlighet att analysera om föreslagna ingrepp i
området medför påtaglig skada. Ett sådant planarbete bör
innefatta en miljökonsekvensbeskrivning (MKB).
Länsstyrelsen anför likartade tankegångar. Länsstyrelsen
är beredd att medverka till en precisering av riksintressets
innebörd. Statsmakterna bör ge direktiv för byggnadsstyrelsens
deltagande i arbetet med avseende på konsekvenserna för staten
som markägare samt anslå erforderliga medel för projektet.
Stockholms stad anser att skyddsformen nationalpark inte
är tillämplig. Flera byggnader i området är redan i dag
förklarade som byggnadsminne. Ett sådant skydd kan även prövas
för Bergianska trädgården. Valet av skyddsform är även en
ekonomisk fråga. Det är viktigt att staten tar ett ekonomiskt
ansvar för etableringskostnader.
Solna kommun anser att den värdefulla miljön bör få någon
annan typ av skydd än naturreservat, naturvårdsområde eller
nationalpark.
Projekt Ekoparken/WWF förordar inrättandet av ett nytt
lagrum -- ett Ekoparksinstitut -- som samfällt skyddar natur och
kultur. I sitt förslag till skydd föreslår projektet först och
främst ett exploateringsmoratorium i form av ett interimistiskt
naturreservat under en tid av tre år. Ekonomiska resurser bör
tillföras för att en allsidigt sammansatt Ekoparksutredning
under denna tid skall kunna göras av områdets kvalitéer och
behov.
Kommittén för Gustavianska parken har invändningar mot att
hela området under senare tid börjat betraktas som
exploateringsresurs. I stället måste området enligt kommitténs
uppfattning betraktas som i princip färdigutbyggt. Natur- och
kulturmiljöerna inom området bör värnas som nationell natur- och
kulturpark i former som ger ett bestående skydd.
Utbyggnadsplaner
Norra och södra Djurgården samt Ladugårdsgärde --
institutionsbältet
Riksantikvarieämbetet erinrar om att riksdagen år 1964
uttalat att ingen ytterligare exploatering av Djurgårdsmarken
skulle ske, med reservation för viss utbyggnad i anslutning till
Frescati (prop.1964:183, SU195).
Enligt byggnadsstyrelsen pekas i styrelsens underlag till
fördjupad översiktsplan för norra Djurgårdens institutionsområde
på två områden för utbyggnad (med sammanlagt 386 000 m2
nybyggnadsarea) av högskoleinstitutioner vilka områden i dag
inte utnyttjas för detta ändamål.
Stockholms stad anför att många av de statliga
verksamheterna i institutionsbältet Frescati--Albano--Tekniska
högskolan är i behov av utbyggnad. Staden vill slå vakt om de
kultur- och naturområden som Djurgårdsmarken och
Brunnsvikenområdet utgör.
Länsstyrelsen anför att staden bör studera i vilken
omfattning denna utbyggnad är erforderlig.
Regionplane- och trafiknämnden erinrar om att
Djurgårdsområdet innefattar flera utbyggnadsobjekt i den s.k.
Dennisöverenskommelsen, nämligen Bellevuelänken, Värtalänken och
Österleden som i Regionplan 1991 anges för utbyggnad. I
Husarviken planeras en större utbyggnad med bostäder.
Projekt Ekoparken/WWF pekar ut Österledens avfart vid
Borgen mot Valhallavägen som konfliktområde vilket icke bör
genomföras, liksom den planerade utbyggnaden av ett
bostadsområde i Husarviken. Projektet anser även att de
föreslagna byggnationerna vid Bergiusvägen, Torphagen samt
väster E3 i Lilla Frescati och Frescati Hage ej bör tillåtas.
Haga--Brunnsviken-området
Kommungränsen mellan Stockholm och Solna går här längs med
järnvägen från Norra station fram till Brunnsviken.
Stallmästaregården och Haga hör alltså till Solna kommun.
Naturvårdsverket stöder uppfattningen att
Haga--Brunnsviken-området bör bevaras som ett värdefullt
grönområde. Riksantikvarieämbetet framhåller att
det akut hotade området är Brunnsviken. Mängden av projekt kan
sammantagna leda till påtaglig skada. Staten har även som
fastighetsägare ett omfattande ansvar för utvecklingen kring
Haga--Brunnsviken. Mellan statens olika strävanden i
Haga--Brunnsviken-området råder en uttalad målkonflikt.
Landstingets regionplane- och trafiknämnd anför
likartade synpunkter.
Solna kommun kommenterar en rad konkreta
exploateringsprojekt vid Brunnsviken. Beträffande planerna på
byggande av ett japanskt kulturcentrum med tillhörande hotell på
den s.k. bensinstationstomten vid Norrtull anför Solna att man
inte har någon invändning mot att tomten bebyggs. Däremot anser
Solna kommun att de hittills för offentligheten redovisade
förslagen till bebyggelse av tomten är helt oacceptabla. "Den
föreslagna skyskrapan (utgör) en ogenomtänkt meningslöshet i en
för Stockholm och Solna gemensam stadsbild."
Linjenämnden vid GIH pekar på det angelägna i att SAS
planer på ytterligare exploateringar (bl.a. två datahallar) i
anslutning till Per Henrik Lings boställe Annelund omprövas och
att andra lösningar på ev. exploateringsbehov söks.
Trafikfrågor
Kommittén för Gustavianska parken pekar på att det nu
finns förutsättningar att lösa de problem som hänger samman med
trafiken genom och intill de unika naturområdena: Bellevue- och
Värtalänkarna skall projekteras, byggande intill vägarna vid
Frösunda och Ulriksdalsfältet har inte påbörjats. Därmed finns
möjligheten till långsiktigt handlande kvar. I yttrandet påtalas
vidare de bullerproblem som uppstår från motorlederna E3, E4
och E18 samt den spårbundna trafiken. En utredning av trafik-
och bullerproblemen kring parkerna med förslag till långsiktiga
lösningar är nödvändig, anför kommittén. En del vägsträckor bör
dras i tunnel. Även i yttrandena från länsstyrelsen,
regionplane- och trafiknämnden, Stockholms stad och Solna
kommun betonas nödvändigheten av att trafikfrågorna utreds.
Utskottets överväganden
Av den inledande redogörelsen framgår att största delen av det
aktuella området förklarats som riksintresse för
kulturminnesvården enligt 2 kap. naturresurslagen NRL. (Viss
diskrepans råder dock mellan riksantikvarieämbetets och
länsstyrelsens avgränsning av riksintresset.) Området är en del
av Södermanlands-/Upplandskusten och berörs av bestämmelserna om
riksintresse för naturvård och friluftsliv i 3 kap. NRL. Ett
antal byggnader och anläggningar är skyddade som byggnadsminnen
enligt kulturminneslagen. Några delområden åtnjuter skydd enligt
naturvårdslagen.
Sedan utskottet påbörjat realbehandlingen av ärendet har
regeringen den 21 november 1991 beslutat att Stockholms och
Solna kommuner skall redovisa hur man avser att tillgodose
kulturminnesvårdens, naturvårdens och friluftslivets intressen i
den planering som inletts för området enligt PBL. I beslutet
hänvisas till riksantikvarieämbetets och boverkets gemensamma
skrivelse till regeringen den 5 juni 1991. Verken framhöll
därvid att bristen på en samordnad och väl förankrad syn på
områdets utveckling försvårar förverkligandet av NRLs
intentioner, bl.a. vid ställningstagande till enskilda
exploateringsprojekt. Regeringen delar myndigheternas bedömning
att områdets framtida användning behöver klarläggas i ett
sammanhang. Kommunerna bör gemensamt och efter samråd med
länsstyrelsen utarbeta grundläggande utgångspunkter för
fördjupning av översiktsplanerna. Berörda statliga och regionala
myndigheter bör enligt regeringsbeslutet biträda kommunerna i
erforderlig utsträckning.
Utskottet har ingen annan mening än motionärerna att hela
området, i en av motionerna benämnt "Ekoparken", har
utomordentligt stora natur-, kultur- och rekreationsvärden. De
bidrar till att ge Stockholm en särställning bland stora städer
vad gäller närmiljö från både kulturhistorisk synpunkt och
natursynpunkt. Haga--Brunnsviken--Ulriksdal-området som av
en svunnen tid präglats till "Gustavianska parken" utgör en
mycket värdefull del av vårt svenska kulturarv. Dess
kulturhistoria har stark europeisk anknytning. Speciella
historiska omständigheter har samverkat till att detta gröna
bälte kring stenstaden hittills till stora delar kunnat fredas
från urban exploatering.
I likhet med flertalet remissinstanser finner utskottet att
skyddsbehovet av områdets miljövärden vad avser natur, kultur
och stadsbild bör överordnas exploateringsintresset.
Riksintresseområdets kulturvärden är som RAÄ framhåller beroende
av en hel och sammanhållen miljö. Det centrala läget i hjärtat
av storstadsområdet, den natursköna miljön och närheten till
kulturminnen och vetenskapliga institutioner bidrar emellertid
till att öka de aktuella områdenas attraktivitet för utbyggnad
när nu merparten av Stockholms och Solnas mark redan är bebyggd.
Som framgår av remissyttrandena är också de kommunala
ledningsorganen starkt medvetna om denna konflikt, och de har
därför tagit initiativ till ett samkommunalt programarbete för
Haga--Brunnsviken-området.
Utskottet finner att det mot den angivna bakgrunden är
värdefullt att regeringen börjat utnyttja de möjligheter som
finns enligt PBL och naturresurslagen genom att begära
redovisning från kommunerna av den framtida planeringen.
Därigenom kan situationen i hela området hanteras i ett
sammanhang. Som Stockholms stad framhållit i sitt yttrande kan
t.ex. byggnadsminnesskydd prövas för Bergianska trädgården.
Utskottet utgår från att även de trafiktekniska lösningarna
kommer att gås igenom. Vid sidan av kommunerna har staten som
dominerande markägare ett särskilt ansvar för att exploateringen
av området inte sker på ett sätt som motverkar syftet med
gällande lagregler om hushållningen med naturresurser m.m.
Riksdagen har i ett tidigare skede beslutat om stark
restriktivitet vad gäller markutnyttjandet av Djurgården.
I programarbetet finns anledning att tillämpa systemet med
miljökonsekvensbeskrivningar enligt det nyinförda 5 kap. NRL.
Som framgår av förarbetena kan man då få gott stöd för bedömning
av lämpliga alternativ för lokalisering av stora projekt och
anläggningar som har väsentlig omgivningspåverkan eller som
berör särskilt värdefulla områden.
Utskottet utgår från att regeringen, sedan länsstyrelsen gjort
sin prövning, på lämpligt sätt återkommer till riksdagen och
informerar om inriktningen av den fortsatta planeringsprocessen.
Med hänsyn bl.a. till de olika initiativ som tagits och som
redovisats ovan avstår utskottet från att nu föreslå någon
särskild framställning från riksdagens sida i ärendet.
Motionerna Jo704, Jo727 och Jo807 får anses i väsentliga delar
tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo704, 1990/91:Jo727
och 1990/91:Jo807.
Stockholm den 10 december 1991
På jordbruksutskottets vägnar
Göran Persson
I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin
(m), Inga-Britt Johansson (s), Åke Selberg (s), Inge Carlsson
(s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Kaj Larsson (s), Sinikka
Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lena Klevenås (s), Pehr
Löfgreen (m), Lennart Fremling (fp), Lennart Daléus (c), Claus
Zaar (nyd) och Anna Stråkander (m).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Remiss den 3 juni 1991 angående motionerna 1990/91:Jo704,
1990/91:Jo727 och 1990/91:Jo807 med förslag om natur- och
kulturskydd av Djurgården, Haga-Brunnsviken och
Ulriksdal-Sörentorp.
Ståthållarämbetet på Stockholms Slott
Kungl. Djurgården och Haga-Ulriksdalsområdena ingår i den
statliga egendom som enligt beslut av Riksdagen står till H M
Konungens disposition och förvaltas av Ståthållarämbetet.
Utgångspunkten för Ståthållarämbetet är att förvalta dessa
områden på ett sådant sätt att deras karaktär av unika
kulturminnesmärken bevaras. Inom områdena finns flera av landets
allra märkligaste minnesmärken inom arkitektur- och parkområdet
och dessutom en unik naturmiljö. Ståthållarämbetets uppgift är
att bevara detta och hålla det tillgängligt för allmänheten.
Starka exploateringsintressen utgör ett ständigt hot mot dessa
områdens bevarande. Under århundradena har stora delar av
områdena ianspråktagits för bebyggelse, hamn- och trafikändamål.
Enligt Ståthållarämbetets mening bör det nu stå absolut klart
att ytterligare exploatering av denna typ måste undvikas. För en
del av området skedde också ett fredande genom Riksdagens beslut
1964 angående viss upprustning av Djurgården, m.m.
Också nu föreligger starka krav på ianspråktagande av
ytterligare områden för exploatering. Önskemål finns om
bostadsbebyggelse vid Bergiusvägen och Husarviken,
byggnadsplaner finns inom institutionsområdena vid Norra
Djurgården och därtill planerna på den s.k. Österleden under och
över Djurgården. Ett genomförande av dessa exploateringsföremål
innebär i vissa fall ianspråktagande av grönområden och i
samtliga fall en negativ påverkan av omgivande grönområden.
Nyligen har en utredning om en s.k. Ekopark sträckande sig
från Södra Djurgården upp till Haga-Ulriksdalsområdet framlagts.
Utredningen har föredragits i H M Konungens Råd för mark- och
byggnadsfrågor. Ståthållarämbetet kan i allt väsentligt ställa
sig bakom de allmänna förslag som utredningen innehåller.
Enligt Ståthållarämbetets mening bör planeringen av
markanvändningen inom en sådan "Ekopark" utgå från områdets
stora natur- och kulturvärden. Eventuellt tillkommande
bebyggelse bör ske ytterst sparsamt och anpassas till befintlig
bebyggelse och ha karaktären av "hus i park". För nya
trafikleder i anslutning till området bör krävas s.k.
miljökonsekvensbeskrivning. Det är nödvändigt för den biologiska
mångfalden att stora arealer naturmark förblir orörda.
Ekoparken ligger inom tre kommuner, Stockholm, Solna och
Lidingö. Med hänsyn härtill erfordras ett interkommunalt
samarbete med förslagsvis länsstyrelsen som huvudman.
Närmare överväganden måste ske beträffande frågan om vilket
lagstöd som behövs för att säkerställa det önskade syftet med
Ekoparken. I Ståthållarämbetets yttrande över förslaget till
översiktsplan 90 för Stockholms stad uttalade ämbetet bl.a. att
ämbetet inte var främmande för att naturreservat bildas för att
ytterligare accentuera skyddet av Djurgården under förutsättning
att skötselföreskrifterna inte försvårade områdets rationella
skötsel. Det kan vidare bli fråga om utnyttjande av
bestämmelserna i naturvårdslagen, kulturminneslagen och plan-
och bygglagen. För hela Ekoparken bör en skötselplan framtas som
underlag för vård och skötsel av mark och byggnader. I det
sammanhanget vill Ståthållarämbetet framhålla vikten av att
skötselplanen får karaktären av en ramplan i vilken stor
handlingsfrihet rörande den dagliga skötseln ges berörda
förvaltningar.
Sammanfattningsvis instämmer Ståthållarämbetet i motionernas
önskemål om skydd av ifrågavarande områden. Detta ligger helt i
linje med den strävan att bevara och vårda denna unika
kulturmiljö som under mycket lång tid varit Ståthållarämbetets
självklara utgångspunkt.
Wiking Sjöstrand
ståthållare
Statens naturvårdsverk
Naturvårdsverket har anmodats att inkomma med yttrande över
rubricerade motioner. Eftersom samtliga tre motioner rör ungefär
samma geografiska område ger verket ett sammanfattande svar över
dessa genom att lämna följande synpunkter.
Verket har i flera tidigare sammanhang yttrat sig över
material som rör det aktuella området. Verket yttrade sig över
dels en skrivelse från Haga-Brunnsvikens vänner (SNV dnr.
229-3443-89), dels utredningen "Ekoparken -- sammanhängande
natur- och kulturpark i storstad" (SNV dnr. 222-639-91). Dessa
yttranden, som bifogas för kännedom, klargör i allt väsentligt
verkets syn på området. I det följande ges några kompletterande
synpunkter.
En viktig fråga i sammanhanget är när naturvårdslagens (NVL)
olika skyddsformer är lämpliga att använda respektive när det är
lämpligare att använda annan lagstiftning, t.ex. plan- och
bygglagen eller kulturminneslagen, för att trygga värdefulla
natur- och kulturmiljöer. Riksdagen har nyligen beslutat om ett
tillägg till 3 a § NVL där särskilt anges att NVL även är
tillämplig på den kulturpräglade naturmiljön i den mån skydd ej
gäller enligt kulturminneslagen. I prop. 1990/91:90 "En god
livsmiljö" anges att begreppet naturmiljö även skall omfatta
kultur- och odlingslandskapet. Naturvården har sedan länge
arbetat med att skydda och vårda objekt i kulturlandskapet så
ovan nämnda ändring innebär ingen förändring i
naturvårdsarbetets inriktning. För övrigt är praktiskt taget all
natur i Sverige mer eller mindre påverkad av människan genom
bete, skogsfång m.m.
I bifogat yttrande dnr. 222-639-91 uttrycker verket policyn
att "skyddsformerna naturreservat och naturvårdsområde inte är
lämpliga att använda för parker eller områden som i huvudsak är
av parkkaraktär". Med park avser verket i detta sammanhang
anlagd och intensivt skött parkmark. Det är verkets bedömning,
mot bakgrund av förarbeten och proposition, att ovan nämnda
ändring av NVL inte har som syfte att parkmiljöer skall
inkluderas i de miljöer som bör skyddas med stöd av NVL:s
skyddsformer.
Beträffande nationalparker har naturvårdsverket antagit vissa
kriterier som skall användas vid urvalet av nya
nationalparksobjekt (SNV PM 1985-11-29). Dessa kriterier har
legat till grund för den Nationalparksplan som verket
presenterade år 1989 (Naturvårdsverket informerar). Enligt
verkets bedömning uppfyller inte det aktuella området
kriterierna för nationalpark, vare sig SNV:s eller de
internationella kriterier som Internationella naturvårdsunionen
(IUCN) har tagit fram. Framför allt är området alldeles för
kulturpåverkat och stört av urbana inslag. Naturvårdsverket
avstyrker därför bildandet av en nationalpark i området.
I övrigt vill verket hänvisa till bifogade yttranden och
understryka att området innehåller mycket stora värden för
naturvården. Dessa bör tillvaratas genom en kombination av
åtgärder där skydd med stöd av NVL bör komma i fråga för de
delområden som har särskilt höga naturvärden. Andra delar av
området bör kunna tryggas inom ramen för kommunernas fysiska
planering. Vissa värden bör kunna tryggas med stöd av
kulturminneslagen.
Verket instämmer i kravet att området undantas från
nybebyggelse eller annan fysisk exploatering.
Gunnar Rasmusson/Jan Terstad
Haga-Brunnsvikens vänner har i en skrivelse daterad den 7 juli
1989 ställt frågan huruvida naturvårdsverket m.fl. är beredda
att verka för och avsätta resurser för Haga-Brunnsvikenområdet
och dess kulturminnen och sköna landskap.
Naturvårdsverket vill med anledning av skrivelsen framhålla
följande. Verket delar uppfattningen att Haga-Brunnsvikenområdet
är värdefullt från naturvårds-, frilufts- och kulturhistorisk
synpunkt och att området därför inte bör exploateras
ytterligare. Området är utomordentligt viktigt för allmänhetens
möjligheter. I länsstyrelsens naturvårdsprogram från 1983 har
Hagaparken bedömts ha mycket högt naturvärde. Denna bedömning
har sin grund i områdets geologiska värden (åsavlagringar,
flyttblock, jättegryta), kulturhistoriska värden (parkmiljö
m.m.) samt områdets stora värde för rekreation och friluftsliv.
När det gäller värdet för friluftslivet skall givetvis
Haga-Brunnsviken-området ses i sammanhang. Möjligheten att ta
sig runt Brunnsviken längs gröna promenadstråk är utomordentligt
viktig.
Verket stödjer uppfattningen att Haga-Brunnsvikenområdet bör
bevaras som ett värdefullt grönområde. Eftersom området inte är
av riksintresse vare sig för naturvården eller friluftslivet är
det dock i första hand respektive kommun som ansvarar för
planeringen i området. Verket gör bedömningen att områdets
värden bör kunna bevaras inom ramen för kommunernas planering.
Här fyller översiktsplanerna en nyckelfunktion. Enligt plan- och
bygglagen (PBL) skall varje kommun senast 1 juli 1990 ha antagit
en kommuntäckande översiktsplan. Verket instämmer i att det är
viktigt att det här sker ett samarbete mellan berörda kommuner.
Frågor som rör tillgängligheten till området bör kunna lösas
inom ramen för kommunernas översikts- och detaljplanering. Det
finns även möjlighet för kommunerna att meddela särskilda
områdesbestämmelser för Haga-Brunnsvikenområdet.
Områdesbestämmelser kan dock inte utfärdas för områden som
omfattas av detaljplan. Områdesbestämmelser syftar till att
säkerställa syftet med översiktsplanen.
Även landstingets regionplan för länet är mycket viktig för
den framtida markanvändningen runt Brunnsviken. En ny regionplan
för Stockholms län håller för närvarande på att arbetas fram.
Haga-Brunnsvikenområdets höga värden för friluftslivet och
naturvården måste enligt verkets uppfattning beaktas och komma
till uttryck i såväl regionplanen som kommunernas
översiktsplaner. Det är i första hand länsstyrelsens uppgift att
bevaka att så sker. Eftersom området berör flera kommuner har
länsstyrelsen en viktig roll i att se till att samordning sker
(se exempelvis PBL 4 kap. 9 § och 12 kap. 1 § 2 pkt.).
Enligt länsstyrelsens åtgärdsprogram (kopplat till
naturvårdsprogrammet) för åren 1988--1992 är inte
Haga-Brunnsvikenområdet aktuellt för säkerställandeåtgärder med
stöd av naturvårdslagen (naturreservat eller naturvårdsområde).
Numera kan även kommunerna, efter delegation från länsstyrelsen,
avsätta naturreservat eller naturvårdsområden. Eftersom större
delen av Haga-Brunnsvikenområdet utgörs av park eller
parkliknande miljö, anser verket att skyddsformerna
naturreservat/naturvårdsområde inte är lämpliga för detta
område. Som nämnts ovan är verkets uppfattning att
Haga-Brunnsvikenområdets höga värden bör bevaras genom att de
beaktas i kommunernas översiktsplanering och landstingets
regionplan. Resurser för naturvårdsverkets anslag "Mark för
naturvård" eller "Vård av naturreservat m m" torde därför inte
bli aktuellt för Haga-Brunnsvikenområdet.
Underbilaga 2 (1991-03-14)
Ståthållarämbetet
Djurgårdsförvaltningen
Kungliga slottet
Remiss den 4 februari 1991 av utredningen "Ekoparken --
sammanhängande natur- och kulturpark i storstad"
Naturvårdsverket har tagit del av rubricerade utredning och
vill framföra följande synpunkter.
Verket instämmer i utredningens bedömning att de gröna
områdena inom Ståthållarämbetets markdispositioner, framför allt
Södra och Norra Djurgården samt Haga, har ett mycket högt värde
för friluftsliv och rekreation. Nyckelorden "värna -- vårda --
visa" sammanfattar på ett kärnfullt sätt områdets värden och
möjligheter.
Stora delar av utredningsområdet har parkkaraktär men det
finns även delområden som har höga vetenskapliga
bevarandevärden. I länsstyrelsens naturvårdsprogram har
Hagaparken bedömts ha mycket högt naturvärde (klass 2) medan
Norra Djurgården, Södra Djurgården och åsryggarna i
Ulriksdalsområdet har bedömts vara av högt naturvärde (klass 3).
Det sistnämnda området har redan säkerställts som
naturvårdsområde. Utredningen visar på en rad kvaliteter utöver
detta, inte minst zoologiska.
Verket tillstyrker utredningens uppfattning att de gröna,
oexploaterade områdena bevaras som grönområden. Det kan vara
lämpligt att med stöd av naturvårdslagens skyddsformer
(naturreservat, naturvårdsområde) säkerställa de delområden som
utgörs av naturmark och som har höga naturvärden. Detta är
enligt verkets mening i första hand ett kommunalt ansvar.
Principiellt anser verket att skyddsformerna naturreservat och
naturvårdsområden inte är lämpliga att använda för parker eller
områden som i huvudsak är av parkkaraktär (jämför bifogat
yttrande om Haga-Brunnsvikenområdet, SNV dnr. 229-3443-89 Ns).
Skyddsformerna naturreservat/naturvårdsområde innebär att vissa
grundläggande kvalitetskrav bör vara uppfyllda. Parkmark fyller
enligt verkets mening inte dessa krav. Avgränsning och
utformning av framtida naturreservat är i detta fall i första
hand en fråga för respektive kommun, i samråd med länsstyrelsen.
Verket vill även påminna om möjligheterna att komplettera
översiktsplanen med bindande områdesbestämmelser med stöd av
PBL. Områdesbestämmelser syftar till att säkerställa syftet med
översiktsplanen. Områdesbestämmelser bör kunna användas som
komplement till förordnanden med stöd av naturvårdslagen, t.ex.
för de områden som är av utpräglad parkkaraktär samt för att
rättsligt reglera förutsättningarna för bebyggelse i områden som
saknar detaljplan. Förutsättningarna för områdesbestämmelser bör
dock utredas närmare.
Utredningen innehåller i övrigt en rad positiva och
intressanta förslag som på olika sätt tillvaratar områdets
värden och på andra sätt gynnar och inspirerar
miljövårdsarbetet. Verket instämmer i synnerhet i vikten av att
storstadsmänniskan ges möjlighet till naturupplevelse på nära
håll.
Här vill verket erinra om naturresurslagens grundläggande
hushållningsbestämmelse som stadgar att "behovet av områden för
friluftsliv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas" (NRL
2 kap. 6 § 1 st.).
Verket tillstyrker i övrigt syftet med tillskapandet av en
"Ekopark" och utredningens uppfattning att ytterligare
exploatering av grönområden inte kan accepteras.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (RAÄ) har
anmodats att inkomma med yttrande över rubricerade motioner.
Det aktuella området ligger, med undantag av Sörentorp, i sin
helhet inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården
enligt 2 kap. 6 § naturresurslagen (NRL) och skall därmed
skyddas mot åtgärder som kan medföra påtaglig skada. Detta
gäller bl.a. vid planläggning enligt plan- och bygglagen (PBL).
Riksdagens tidigare ställningstaganden
Den del av det aktuella området som ligger i Stockholms kommun
utgörs huvudsakligen av Norra Djurgården. Djurgården är statlig
mark under kunglig dispositionsrätt. Konungens rätt till området
har mycket gamla anor och står i samband med att Stockholm
etablerades som rikets huvudstad, varvid kung och hov behövde
större markområden för sin försörjning.
En del av Djurgården tillhörde slottsladugården Vädla som
fanns redan under 1400-talet. Genom Västerås recess 1527 lades
andra delar av Djurgården, som då tillhörde klostren, under
konungens enskilda disposition. Området närmast söder om
Ålkistan skattlades 1734 under Ulriksdal och Bergshamra och
skildes därmed från Djurgården.
Södra Djurgården började relativt tidigt att bebyggas och
användas som stadsbefolkningens rekreationsområde. Norra
Djurgården har betydligt längre behållit sin huvudsakliga
karaktär som kunglig jaktmark. Under 1900-talet har dock
betydande markupplåtelser gjorts för bebyggelse i Värtan,
Hjorthagen, Gärdet, Frihamnen, Stockholms universitet,
Lappkärrsbergen m.m. Det hindrar inte att betydande delar
fortfarande utgörs av oexploaterad parkmark.
De statsrättsliga grunderna för konungens enskilda
dispositionsrätt i förhållande till markens karaktär av
kronans/statens egendom lades redan i Kristoffers landslag 1442
och genomgick vissa förändringar i 1809 års regeringsform, i
vars 77 § stadgades att konungen icke utan ständernas samtycke
fick avhända sig kungsladugårdar med parker och djurgårdar.
Ständerna erbjöd 1809 kung Karl XIII att överta kostnaderna för
hovhållningen mot att konungen överlämnade kungsgårdar och
kungsladugårdar till ständerna. Djurgården i Stockholm skulle
dock förbli under konungens enskilda disposition under
förutsättning att inkomsterna därifrån användes för förbättring,
förskönande och underhåll av området. Karl XIII antog
erbjudandet år 1810. Numera förvaltas området under chefen för
ståthållarämbetet av Kungl. Djurgårdens förvaltning.
Riksdagen har vid många tillfällen underställts frågor om
Djurgårdsmarkens användning. Sedan de stora exploateringarna
genomförts eller planerats för bl.a. universitetets flyttning
till Frescati föreslogs i proposition 1964:183 att vissa medel
skulle tillföras Djurgårdsfonden för att användas för
upprustning av parkområden m.m. i enlighet med riktlinjer
angivna i den år 1963 framlagda dispositionsplanen för
Djurgården och avtal som träffats med Stockholms stad i
anslutning därtill.
Enligt propositionen borde, med reservation för viss
ytterligare markexploatering i anslutning till Frescati, ingen
ytterligare exploatering av Djurgårdsmarken ske. En eventuell
ytterligare utbyggnad borde göras så att intrånget på
rekreationsområdena begränsades till vad som är absolut
nödvändigt. Park- och rekreationsområdena borde i övrigt göras
sammanhängande med bortflyttning av skjutbanorna vid Stora
skuggan.
Statsutskottet (SU 1964:195) underströk med tillstyrkan till
propositionen att inga nya exploateringar borde ske. Riksdagen
(rskr. 380) godkände utskottsutlåtandet. Trots detta har nya
markupplåtelser skett, utöver universitetets behov, utan att
detta underställts riksdagen för förnyad prövning.
Aktuella planfrågor
Motionärerna behandlar en planfråga som normalt skall hanteras
av respektive kommuner enligt de arbetsformer PBL/NRL erbjuder.
RAÄ anser dock inte att hittillsvarande planering i tillräcklig
grad respekterat riksintressena. För Brunnsviken-området har
planarbetet föregripits av ekonomiskt betydande åtaganden. RAÄ
har motsatt sig den ytterligare exploatering av kv. Cedersdal
(Sveaplans gymnasium) som medgetts genom den av länsstyrelsen
den 18 april 1991 godkända planändringen för området. Det är här
fråga om planändring som direkt bygger på avtal som träffats
mellan Stockholms kommun och en enskild part utan beaktande av
kulturvärdena och utan att den har föregåtts av något
planeringsförfarande enligt PBL. Detta förhållande är
alarmerande och innebär ett åsidosättande av den demokratiska
beslutsordningen enligt PBL och NRL:s bestämmelser.
Länsstyrelsens beslut har överklagats av enskilda hos
regeringen, som ännu inte fattat sitt beslut i ärendet.
RAÄ har vid flera tillfällen yttrat sig över områdets
kulturhistoriska värden och hoten mot dessa. Yttrandena
behandlar länsstyrelsens förslag till beskrivning av
kulturvärdena av riksintresse i Brunnsvikenområdet (Dnr.
2645/89) och byggnadsminnesförklaring av del av Bellevueområdet
(Dnr. 1929/89); byggnadsstyrelsens förslag till fördjupning av
översiktsplan för N. Djurgårdens institutionsområde (Dnr.
5802/89) och ståthållarämbetets förslag till sammanhängande
natur- och kulturpark på dess markdispositioner i Stockholm och
Solna (Dnr. 800/91).
Det akut hotade området är Brunnsviken. Många av de projekt
som är aktuella är av den arten att de kan komma att påtagligt
skada riksintresset. Även mängden av projekt kan sammantagna
leda till påtaglig skada. RAÄ känner stark oro för denna
utveckling. Även övriga delar av riksintresset kan uppfattas som
en potentiell exploateringsresurs både p.g.a. sina
landskapskvaliteter och sitt centrala läge.
Staten har även som fastighetsägare ett omfattande ansvar för
utvecklingen kring Haga-Brunnsviken. Även från den statliga
förvaltningens sida har Djurgårdsmarken i ökad utsträckning
kommit att uppfattas som en exploateringsresurs. Mellan statens
olika strävanden i Haga-Brunnsvikenområdet råder därigenom en
uttalad målkonflikt.
Övervägande och förslag
Riksintresseområdets kulturvärden är beroende av en hel och
sammanhållen miljö. Att ta hänsyn till dessa kulturvärden
innebär därför något mer än att bevara enskilda objekt eller
delområden, även sambanden dem emellan måste beaktas.
RAÄ anser därför att en helhetsbedömning av det samlade
riksintresseområdet måste ligga till grund för föreslagna
förändringar. Ett samlat grepp är nödvändigt också för att
utveckla de resurser som miljöerna utgör och främja ett
samordnat agerande från staten.
RAÄ anser att områdets betydelse motiverar ett aktivt statligt
agerande till stöd för ett långsiktigt skydd. I detta syfte har
ämbetet skrivit till länsstyrelsen och påtalat behovet av en
samordnad planprocess och föreslagit att en för de berörda
kommunerna gemensam fördjupad översiktsplan utarbetas för
området kring Brunnsviken (Dnr. 2107/91). I en fördjupad
översiktsplan kan en helhetssyn utvecklas för områdets fortsatta
utveckling och formerna för ett skydd av natur- och
kulturvärdena utredas.
RAÄ har även tillsammans med Boverket skrivit till regeringen
(91-06-05, skrivelse bilägges) och hemställt om extra resurser
för detta planarbete. Länsstyrelsen har här en given roll att
sammanföra alla parter och leda det skisserade
utvecklingsarbetet. Ett resurstillskott både ekonomiskt och i
form av praktiskt arbete med information, planeringsunderlag och
planeringsmetoder skulle bidra till att stimulera och forcera
detta arbete.
RAÄ är överens med motionärerna att det fordras särskilda
insatser för att hävda lagstiftningens intentioner liksom de
intentioner riksdagen tidigare lagt fast vad gäller
Djurgårdsmarkens användning.
RAÄ anser det sålunda angeläget att riksdagen -- med uttalande
av vikten av att alla lagliga möjligheter att skydda
Haga-Brunnsviken och Djurgårdsområdena från ytterligare
exploatering vidtas -- hos regeringen begär en redogörelse om
hur den bedömer möjligheterna att säkerställa riksintressena och
de riktlinjer som riksdagen i egenskap av markägare har givit
beträffande Djurgårdsmarken.
Beslut i detta ärende har fattats av riksantikvarien efter
föredragning av arkitekt Karin Schibbye. I den slutliga
handläggningen har deltagit avdelningschef Bengt OH Johansson,
verksjurist Tomas Adlercreutz samt avdelningsdirektör Ivar
Eklöf.
00>Margareta Biörnstad33>Karin Schibbye
00>riksantikvarie33>arkitekt LAR
Underbilaga 3 (1991-06-05)
Till Regeringen
Miljödepartementet
Haga-Brunnsviken-Ulriksdal och kv. Cedersdal
Haga-Brunnsvikenområdet är ett område med utomordentligt höga
kulturvärden, vad gäller själva den på 1700-talet skapade
Hagaparken och dess omgivningar även av största internationella
intresse. Runt Brunnsviken och med Brunnsviken som
sammanhållande element finns dessutom flera andra samtida
parkmiljöer, vilka visserligen idag delvis sargats men som i
väsentliga drag skulle kunna återställas. Här finns också en rad
arkitektoniska miljöer av enastående slag, såsom de kungliga
lustslotten i Haga och Ulriksdal och annan paradbebyggelse från
gustaviansk tid, barock, empire och sent 1800-tal, allesamman
väl integrerade i de olika parkanläggningarna. Området har med
anledning härav utpekats som riksintresse för kulturmiljövården
genom riksantikvarieämbetets beslut den 5 november 1987.
På grund av sitt centrala läge i storstadsregionen har området
emellertid under senare tid börjat betraktas som en
exploateringsresurs. Åtskilliga förslag till tillkommande mycket
tunga bebyggelseenheter har lanserats av enskilda företag liksom
av Solna och Stockholms kommuner. Såväl regionplan 90 som Solna
kommuns översiktsplan betecknar delar av riksintresseområdet som
utbyggnadsmark. Enligt kommunen behöver riksintresset här inte
tillgodoses utan kan få stå tillbaka för andra kommunala och
regionala intressen.
Bland de aktuella ärenden som riktat uppmärksamheten mot
Brunnsvikenområdet märks särskilt den s.k. Japanskrapan och kv.
Cedersdal där Sveaplans gymnasium avses införlivat i ett
kontorskomplex med ytterligare 11.000 m. kontor mot
Bellevueparken. I båda fallen ligger ekonomiskt betydelsefulla
åtaganden medtagna redan i förutsättningarna för planarbetets
bedrivande, på ett sätt som gör en öppen dialog svår att föra.
För kv. Cedersdal har länsstyrelsen (landshövdingen) den
18.4.1991 tagit beslut om att fastställa den plan som medger den
ovannämnda utbyggnaden för kontorsändamål. Den aktuella
planutformningen visar enligt verkens uppfattning att relationen
till Bellevueparken inte tillräckligt studerats. Samtliga
tjänstemän som deltagit i den slutliga behandlingen av ärendet
på länsstyrelsen har framfört skiljaktig mening och ansett att
planen inte bör vinna laga kraft.
Länsstyrelsen har senast i granskningsyttrande över Solnas
översiktsplan 1991-04-22 åter markerat behovet av en fördjupning
av översiktsplanen som samordnar Stockholms och Solnas
behandling av Brunnsvikenområdet som riksintresse för
kulturminnesvården. Samma anspråk har tidigare framförts i
granskningsyttrandet över Stockholms översiktsplan och stötts av
RAÄ i skrivelse till länsstyrelsen i mars 1991.
Verken anser att områdets betydelse motiverar ett mycket
aktivt statligt agerande till stöd för ett långsiktigt skydd av
områdets natur- och kulturvärden. Det är emellertid också
väsentligt att detta agerande kan inordnas i de former som den
fysiska planeringen enligt NRL/PBL erbjuder.
Många av de projekt som är aktuella inom Brunnsviken-området
är vart och ett av den arten att de kan komma att påtagligt
skada riksintresset för kulturmiljövården i området. Andra
projekt kan möjligen komma att uppfattas så att de som isolerade
företeelser inte orsakar en skada av den digniteten. Mängden av
projekt kan sammantagna leda till påtaglig skada.
Boverket och riksantikvarieämbetet anser, liksom länsstyrelsen
i yttrande till Solna kommun och Stockholms stad, att
fördjupning av översiktsplanerna bör upprättas, där de
mellankommunala frågorna klaras ut.
Ett sådant planarbete är utvecklingskaraktär. Verken anser
därför att staten genom resurstillskott både ekonomiskt och i
form av praktiskt arbete med information, planeringsunderlag och
planeringsmetoder, nu bör bidra till att stimulera och forcera
detta arbete. Med planeringsmetoder menar vi det arbetssätt
som nu är under utveckling och som använder sig av
miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som stöd i den fysiska
planeringen. Denna arbetsmetod erbjuder möjligheter till analys
i vad mån föreslagna ingrepp i området medför påtaglig skada.
Vidare är det möjligt att analysera den sammantagna effekten av
en mängd mindre ingrepp. Denna fördjupning av översiktsplanerna
är det rätta sättet att åskådliggöra olika intentioner för
markanvändningen.
Boverket och riksantikvarieämbetet är beredda att ta initiativ
till ett utvecklingsarbete av ovannämnda karaktär. Givetvis ska
detta bedrivas i nära samarbete med berörda kommuner och
länsstyrelsen. Då förändringstrycket är mycket stort är det
angeläget att få till stånd ett sådant projekt med det snaraste.
Verken kan därför inte rymma projekt inom nästa års
verksamhetsplanering utan resurstillskott. Ett utvecklingsarbete
med betoning på MKB i fördjupad översiktsplan generellt men med
särskild inriktning mot att lyfta fram de nationellt
betydelsefulla intressena i Brunnsviken beräknas verken kunna
genomföra inom ramen för 1,25 milj.kr. Verken hemställer om ett
principbeslut att utanordna extra resurser och kan då återkomma
med ett detaljerat program och kostnadsberäkning efter sommaren.
00>RA33>Boverket
00>Margareta Biörnstad33>Gösta Blücher
Boverket
Boverket har anmodats att inkomma med yttrande över
rubricerade motioner. Samtliga tre motioner rör i princip samma
geografiska område.
Idag är situationen den -- enligt vad som framgår av
motionerna -- att flera utbyggnadsprojekt är aktuella inom
området.
Med anledning av de pågående diskussionerna angående
Haga-Brunnsviken och Ulriksdal/Sörentorp, har Boverket och
Riksantikvarieämbetet i en gemensam skrivelse till regeringen
och berörda departement framfört att en fördjupning av
översiktsplan bör upprättas för hela området och som således
involverar både Stockholms stad och Solna kommun. Boverkets
skrivelse är daterad den 5 juni 1991.
Boverkets och Riksantikvarieämbetets förslag innebär att de
båda verken tillsammans med berörda kommuner och länsstyrelsen i
Stockholm, i den form som lagstiftaren anvisat, bl.a. ges
möjlighet att analysera om föreslagna ingrepp i området medför
påtaglig skada.
Verken anser att sådant planarbete bör innefatta en
miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Denna arbetsmetod erbjuder
möjligheter till en bred analys om föreslagna ingrepp och deras
inverkan på miljön och hushållningen med naturresurser. Vidare
är det möjligt att analysera den sammantagna effekten av en
mängd mindre ingrepp och studera alternativa lösningar.
En fördjupning av översiktsplan för Stockholms stad och Solna
kommun bör leda till en precisering av vilka delar av området
som kan skyddas enligt kulturminneslagen respektive
naturvårdslagen eller plan- och bygglagen. Boverket och
riksantikvarieämbetet är beredda att, i nära samarbete med
berörda kommuner och länsstyrelsen, ta initiativ till
utvecklingsarbete av ovannämnda karaktär. (Brevet bifogas.)
Det är Boverkets uppfattning att situationen kring
Haga-Brunnsviken-Ulriksdal mycket väl kan lösas med de medel som
nuvarande lagstiftning ger. Begreppet nationell kulturpark, som
nämns i motionerna, finns inte i svensk lagstiftning.
Beslut i detta ärende har fattats av chefen för plan- och
naturresursavdelningen Carl-Johan Engström. I handläggningen
har medverkat chefen för stadsmiljöavdelningen Fredrik von
Platen, Peggy Lerman och June Ärleskog föredragande.
Carl-Johan Engström/June Ärleskog
Byggnadsstyrelsen
Byggnadsstyrelsens yttrande är begränsat till områden för
vilka verket har ett direkt förvaltnings- och utbyggnadsansvar.
Inom det område som berörs av motionerna förvaltar
byggnadsstyrelsen i Solna polishögskolan i Sörentorp med
markområde samt två fastigheter i kvarteret Fröet och kvarteret
Växten i Södra Bergshamra. Byggnadsstyrelsen har därjämte
gemensamt med Riksmarskalksämbetet förvaltningsansvar för
Ulriksdal och Hagaparken med byggnader. Merparten av byggnader
och mark inom dessa områden står till Hans Maj:t Konungens
disposition.
Inom Kungl. Djurgården förvaltar byggnadsstyrelsen Tekniska
högskolan och angränsande områden vid Drottning Kristinas väg.
Kräftriket (f.d. veterinärhögskolan), Frescati Hage (f.d.
Skogshögskolan) större delen av markområdena vid Bergianska
trädgården, Stockholms universitets område med f.d. skogs- och
lantbruksakademien, Naturhistoriska riksmuseet, GIH, Nordiska
museet med Lusthusporten, Vasamuseet, Manillaskolan, Thielska
Galleriet och Valdemarsudde. Av universitetsområdet har under
innevarande år till Stockholms stad överlåtits ett område vid
Bergiusvägen för bostadsbebyggelse såsom komplement till
bostadsbebyggelsen på Stora Lappkärrsberget. Torphagen längst i
norr, som ej ingår i Kungl. Djurgården, skall enligt avtal med
Domänverket återgå till dess förvaltning.
Hagaparken och Ulriksdals kungsgård är skyddade såsom statliga
byggnadsminnen. Ett stort antal av statens byggnader inom Kungl.
Djurgården åtnjuter också skydd som statliga byggnadsminnen.
De statliga områdena är inte detaljplanereglerade med undantag
för fastigheterna i Bergshamra och ett område mellan
Roslagsbanan och Drottning Kristinas väg på Norra Djurgården.
Detaljplan har också antagits, men ej vunnit laga kraft, för det
område av Hagaparken som avses tas i anspråk för en planskild
korsning för E4 vid Haga Norra.
För Kungl. Djurgården gäller en 1963 upprättad
dispositionsplan som har godkänts av riksdagen och
kommunfullmäktige i Stockholm.
För polishögskolans område i Sörentorp och för
institutionsområdena inom Norra Djurgården har byggnadsstyrelsen
under 1990-1991 låtit utarbeta fördjupade områdesplaner. I
områdesplanerna redovisas som underlag för bedömning av
tillkommande bebyggelse inom områdena landskapsstruktur,
naturförhållanden, växtlighet, befintlig bebyggelse, vägar och
andra anläggningar.
Sörentorp har visat sig väl lämpat för polisutbildningen.
Polishögskolan förutsätts komma att ligga kvar inom området,
vilket får anses vara förankrat i de investeringar som har skett
och beslutade investeringar i området. Områdesplanen visar hur
befintliga byggnader och anläggningar kan kompletteras för den
utökade verksamheten. Någon annan verksamhet är inte planerad
att förläggas till området.
1963 års dispositionsplan för Djurgården har varit styrande
för utbyggnaden av universitet och högskolor inom Djurgården.
Den fördjupade översiktsplanen för Norra Djurgårdens
institutionsområde förgriper sig inte på målen och riktlinjerna
i 1963 års dispositionsplan. Markanvändningen har i något fall
ändrats, som ex. vid Bergiusvägen där användningen ändras från
institutioner till bostäder och i Albano från kommunikations-
till institutionsändamål. De utbyggnadsmöjligheter som redovisas
är väl integrerade i befintliga byggnadsområden eller har
underordnats områdets stora mark- och kulturvärden.
Planen pekar på två områden för utbyggnad av
högskoleinstitutioner som idag inte utnyttjas för detta ändamål.
Det ena området är Albano öster om E3. Det andra området är
beläget mellan Frescati Haga och Kungl. Vetenskapsakademien
väster om E3. En successiv utbyggnad inom dessa två områden,
liksom en viss komplettering av bebyggelsen inom nuvarande
institutionsområde i Frescati, har bedömts som nödvändig för att
fullfölja beslutet om utflyttning av universitetet från
innerstaden och för att avlasta KTH-området. Bl.a. planeras ett
för KTH och universitetet gemensamt matematik- fysikcentrum vid
Albano.
Albano nyttjas idag för enklare förråd. Området är starkt
bullerstört av trafiken från E3 och sönderdelat av Värtabanan
och Roslagsbanan. Av de 386 000 kvm. BTA nybyggnadsarea som
omnämns i en av motionerna är 92 000 kvm. beräknade kunna
uppföras inom området. Det andra området är också beläget intill
E3. Genom området passerar Roslagsbanan. Området är väl beläget
i vad avser tillgänglighet från befintliga vägar. Området har
bedömts som möjligt exploateringsområde på grund av att en
bebyggelse knappast inverkar negativt på Brunnsvikens stora
natur-, kultur- och rekreationsvärden. Båda områdena kan förses
med spårbundna kollektiva kommunikationer. För planeringen av
områdena är det väsentligt att bl.a. framtida läge för E3 med
anslutningar fastställs.
Områdesplanerna grundas på en stark omsorg om de värden som
motionerna vill slå vakt om.
Byggnadsstyrelsen anser att områdesplanerna bör få ligga till
grund för utbyggnad av högskole- och institutionsområdena.
Lars Ag/Svein Nyreröd
Länsstyrelsen i Stockholms län
Inledning
Länsstyrelsen har anmodats att inkomma med yttrande över
rubricerade motioner. I det följande redovisas dels vissa fakta
rörande de aktuella områdena, dels synpunkter länsstyrelsen
tidigare fört fram i samband med planförslag, utredningar m.m.
som berör områdena. Därefter redovisas länsstyrelsens förslag
till inriktningen på ett fortsatt arbete, med särskild tonvikt
på att skydda och utveckla Haga-Brunnsviken-området.
Bakgrundsfakta
I stort sett är hela området i offentlig ägo. Staten är den
mest strategiska markägaren som äger stora delar av i motionerna
berörda områden. Se bilaga 1.
Stora delar av i motionerna berörda områden utgör
detaljplanelagd mark. Vissa smärre partier är skyddade med stöd
av naturvårdslagen, nämligen Ulriksdals naturvårdsområde samt
fågelskyddsområde vid Fjäderholmarna. Se bilaga 2. Vidare pågår
diskussioner med berörda kommuner om skydd med stöd av
naturvårdslagen för Igelbäcken och området närmast bäcken.
Ett stort antal byggnader och anläggningar är avsatta som
byggnadsminnen. Se bilaga 3.
Stora delar av området är klassat som riksintresse för
kulturminnesvården. Se bilaga 4 (enligt RAÄ).
Inom området planeras och eller diskuteras ett flertal
exploateringsobjekt. Större exploateringsobjekt redovisas i
bilaga 5.
Översiktsplaneringen
Kommunerna har i sin översiktliga planering, översiktsplan -90
i Stockholm, antagen den 18 februari 1991, Solna 90 i Solna,
antagen den 26 augusti 1991 och översiktsplan för Lidingö
kommun, antagen den 28 maj 1990 redovisat sin syn på de berörda
områdenas användning och hur dessa ska regleras.
Länsstyrelsen kan konstatera att de översiktliga planerna till
stora delar uttrycker avsikter som är förenliga med
motionärernas hemställan. Länsstyrelsen kan samtidigt konstatera
att motionernas innebörd till vissa delar inte är förenliga med
översiktsplanerna.
Länsstyrelsen har för delar av här berörda områden i samband
med översiktsplaneringen, men också i andra
planeringssammanhang, påtalat vissa särskilda frågor och också
påpekat behovet av mellankommunal samordning mellan berörda
kommuner.
För Haga-Brunnsvikenområdet har länsstyrelsen i
granskningsyttranden den 7 september 1990 och den 22 april 1991
över Stockholms respektive Solnas översiktsplaner samt
ställningstagandet den 18 april 1991 till detaljplanen för kv.
Cedersdal påtalat frågor som behöver behandlas i fördjupning av
den översiktliga planeringen. Länsstyrelsen har också under hand
fört diskussioner med företrädare för kommunerna om uppläggning
av ett sådant planeringsarbete.
I skrivelserna har länsstyrelsen fört fram bland annat att
Stockholms stad bör studera i vilken omfattning utbyggnad av
institutionslokaler inom bl.a. universitetsområdet är
erforderliga. Bakgrund är bl.a. ett av byggnadsstyrelsen i
egenskap av markägare upprättat förslag till utbyggnad av
institutionsområdet med nästan 400 000 kvm. institutionslokaler.
Länsstyrelsen har också framfört att Stockholms stad i
översiktsplanen bör redovisa ett något utökat område för
kulturminnesvårdens riksintressen inom Bellevueområdet. Till
Solna har länsstyrelsen framfört att bedömningen av hur
föreslagna exploateringar vid Frösundavik (utbyggnad vid SAS)
och Hagaterminalen (utbyggnad av Stallmästargården och nybyggnad
på den s.k. ABA-tomten) påverkar riksintresset omkring
Brunnsviken bör grundas på en planering för hela
riksintresseområdet. Länsstyrelsen har särskilt påtalat vikten
av samplanering mellan Stockholms och Solna kommuner, så att det
ges möjlighet att göra en samlad bedömning av förändrings- och
bevarandeåtgärder i hela Brunnsviken-området. Även väg- och
järnvägsfrågor behöver ges en väl samordnad och i övrigt
tillfredsställande lösning.
För norra och södra Djurgården har länsstyrelsen vid flera
tillfällen under senaste åren lämnat synpunkter till
ståthållarämbetet/Djurgårdsförvaltningen respektive
byggnadsstyrelsen över förslag till åtgärder på den statligt
ägda marken på norra och södra Djurgården samt över en utredning
rörande den så kallade "Ekoparken".
Ståthållarämbetet/Djurgårdsförvaltningens och
byggnadsstyrelsens förslag stämmer till stora delar med
kommunens planer, men är till vissa delar inte överensstämmande.
Senast den 26 februari 1991 har länsstyrelsen i skrivelse
ställt sig principiellt positiv till de tankegångar och idéer
som framförts ang. förutsättningar för naturreservat m.m. för
"Ekoparken". Länsstyrelsen pekade på det angelägna i att området
ges ett tillfredsställande skydd, där naturvårdslagen kan vara
ett av lämpliga instrument. Länsstyrelsen har dock genomgående
hänvisat till Stockholms stad som huvudansvarig för den fysiska
planeringen.
För Sörentorpsområdet, som i Solnas översiktsplan
markerats som ett tänkbart utbyggnadsområde för drygt 3000
bostäder, har länsstyrelsen i sitt samrådsyttrande 26 mars 1990
ansett att Sörentorp är lämpat för bostadsbebyggelse men kan
samtidigt konstatera att området inte för närvarande är
tillgängligt. Sedan I 1 flyttades till Kungsängen har området
huvudsakligen använts för polisutbildning och är idag
utbildningsanläggning för polishögskolan. Enligt
byggnadsstyrelsen som är huvudman för anläggningen fungerar
denna väl för detta ändamål. Området har också successivt
upprustats.
Länsstyrelsens uppfattning
Behovet av en samordnad syn på områdets utveckling
Länsstyrelsen är i huvudsak överens med motionärerna om de
starka natur- och kulturvärdena i det sammanhängande området
Haga-Brunnsviken, Ulriksdal och norra Djurgården. Området har
"naggats i kanten" för olika typer av exploateringar och
ytterligare sådana är under planering. Eftersom området är
mycket skyddsvärt kan skyddet mot exploateringar behöva
förstärkas för stora delar av området, varvid kultur- och
friluftsliv samt turism så långt möjligt bör ges företräde när
det gäller områdets utnyttjande. Detta synsätt har i princip
varit vägledande för länsstyrelsens hittillsvarande agerande i
de planfrågor som berör området kring Brunnsviken.
Länsstyrelsen bedömer emellertid att det inte i första hand är
bristen på skyddsinstrument som skapar svårigheterna att ge de
berörda områdena ett långsiktigt skydd. Både plan- och
bygglagens möjligheter att styra bebyggelseutvecklingen samt
naturvårdslagens och kulturminneslagens möjligheter till
förordnanden med skyddsföreskrifter torde vara tillräckliga om
samhället på ett medvetet sätt bestämmer sig för att skydda
områdena.
Osäkerheten kring områdenas framtid torde snarare hänga samman
med bristen på en samordnad och väl förankrad syn på områdenas
utveckling. Om alla berörda intressenter förenas kring en
gemensam målsättning -- en vision -- beträffande områdenas
utveckling, ökar förutsättningarna att åstadkomma den typ av
skydd som motionärerna strävar efter. Enligt länsstyrelsens
uppfattning bör en sådan vision inte begränsa sig till behovet
av skyddsinsatser utan bör i lika hög grad ange hur områdets
attraktivitet kan ökas genom aktiva åtgärder.
De berörda kommunerna har en betydande roll när det gäller att
ta ställning till områdets framtida användning och få
intentionerna diskuterade med och förankrade hos medborgarna.
Ett utrednings- och planeringsarbete som resulterar i bl.a.
fördjupningar av respektive kommunal översiktsplan torde vara en
lämplig arbetsform för detta. Ett "åtgärdsprogram" som omfattar
konkreta genomförandeåtgärder och som inte minst klarlägger
ansvaret för ekonomiska åtaganden är ett angeläget komplement
till den fysiska planeringen.
Trots kommunernas självklart starka ställning i dessa frågor
har staten, som dominerande markägare i området, en strategisk
roll. Det är betydelsefullt att staten, även i sin egenskap av
markägare, agerar på ett sätt som är förenligt med en mera
övergripande gemensam idé beträffande områdets framtid. I
anslutning till motionernas behandling bör riksdagen kunna ge
regeringen till känna sin uppfattning om hur ett samlat statligt
agerande i området kan främjas.
Länsstyrelsen har en myndighetsroll när det gäller
tillämpningen av gällande lagstiftning och har därvid att
samordna alla statliga myndigheters intressen.
Ståthållarämbetet/Djurgårdsförvaltningen är förvaltare av stora
delar av marken och svarar för vård och skötsel av dessa
markområden. Det kan konstateras att det råder stor brist på
medel för aktiva åtgärder som kan höja områdenas attraktivitet.
Byggnadsstyrelsen som har ett lokalförsörjningsansvar för
civila statliga myndigheter har anspråk på exploateringsåtgärder
på sin mark inom området. Genom att lokalförsörjning och
förvaltning ska genomföras på ett för staten effektivt sätt ger
detta ramar för vilka hänsyn som kan tas till andra allmänna
intressen. De beslut som riksdagen har fattat, och förväntade
följdbeslut om att byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsuppgifter
och dess förvaltningsuppgifter ska skiljas åt medför att antalet
statliga aktörer i dessa frågor kan komma att öka väsentligt.
En uttrycklig vilja om ett samordnat agerande på den statliga
sidan bör öka förutsättningarna för samordning med också andra
parter, i första hand de berörda kommunerna men också landsting,
näringsliv och intresseorganisationer.
I arbetet med en samordnad syn på områdets utveckling bör
följande frågeställningar vara av intresse att få belysta.
Vilka åtgärder är direkt önskvärda om området runt Brunnsviken
ska utvecklas till en nationell och internationell "pärla" -- en
kulturpark? Förbättrad tillgänglighet till och inom området
(kollektivtrafik, gång- och cykelvägnät, parkeringsplatser)?
Färjetrafik sommartid? Upprustning eller eventuell rivning av
vissa byggnader och anläggningar? Gemensam förvaltning?
Stimulans till etablering av aktiviteter och särskilda
attraktioner? Aktiva informationsinsatser och marknadsföring? En
idétävling för områdets utformning?
Inom vilka delar bör ett skydd mot exploateringar med
tvingande bestämmelser åstadkommas?
Inom vilka delar i eller i anslutning till området kan
exploateringar och andra åtgärder accepteras? Ställs därvid
särskilda krav på placering, utformning m.m.?
Samarbetsprojekt "Haga-Brunnsviken"
Fördjupningar av översiktsplanerna för i första hand området
kring Brunnsviken kan -- med utgångspunkt i omnämnda
frågeställningar -- precisera hur kultur- och
rekreationsintressena, inklusive turismens intressen, kan
förenas med andra mark- och vattenanvändningsintressen, t.ex.
vissa exploaterings- och förändringsåtgärder.
Med anledning av vad länsstyrelsen framfört i tidigare
yttranden om behovet av samplanering av Haga-Brunnsvikenområdet,
har länsstyrelsen underhand diskuterat behovet av ett särskilt
samarbetsprojekt med berörda kommuner och med landstinget. Dessa
diskussioner har främst koncentrerats till samordning av den
fysiska planeringen i kommunerna. Framtagandet av ett gemensamt
planeringsunderlag har därvid ansetts vara en viktig uppgift.
Länsstyrelsen bedömer -- efter fortsatta underhandsdiskussioner
med Stockholms stad och Solna kommun -- att kommunerna nu är
igång med ett gemensamt planeringsarbete. Inriktningen av detta
återspeglas i kommunernas yttrande till jordbruksutskottet.
Länsstyrelsen är beredd att medverka i detta arbete, t.ex. genom
precisering av riksintressets innebörd eller genom deltagande i
diskussioner om metoderna att belysa miljökonsekvenserna av
förändringsåtgärden.
Det kan finnas anledning att nu vidga diskussionen och föreslå
ett samarbetsprojekt i vidare mening. En organisation och ett
ramprogram för en aktiv utveckling av turism, kultur- och
friluftsliv i området -- "Kulturparken Brunnsviken"-- kan behöva
läggas fast. Länsstyrelsen är beredd delta i och vid behov leda
ett samarbetsprojekt med en sådan inriktning. I arbetet bör ingå
att lägga förslag om huvudmannaskap och former för samverkan
mellan skilda parter. Utredningsarbetet bör ske i samverkan med
byggnadsstyrelsen, berörda kommuner, Stockholms läns landsting
och eventuella privata intressenter. Utredningsarbetet får visa
om det finns behov av ändring eller komplettering av gällande
lagstiftning i syfte att erhålla ett tillräckligt skydd för det
aktuella området.
Länsstyrelsen anser att statsmakterna bör ge direktiv för
byggnadsstyrelsens deltagande i arbetet med avseende på
konsekvenserna för staten som markägare samt anslå erforderliga
medel för projektet.
Beslut i detta ärende har fattats av styrelsen. I avgörandet
deltog landshövdingen Lennart Sandgren, ordförande, ledamöterna
Bosse Ringholm, Anita Johansson, Peder Svensson, Roland Larsson,
Hans Mattsson, Ralph Lédel, Christian Öhlin, Birgitta Rydberg,
Anders Käärik, Per Jacobson och Knut Nilsson samt tjänstgörande
suppleanterna Henrik Westman, Urban Gibson och Jarl Åslund.
Jarl Åslund (mp) gjorde ett särskilt uttalande.
I den slutliga handläggningen deltog även länsöverdirektören
Birgitta Isaksson Pérez, länsarkitekten Eva Gyllensvärd,
planeringsdirektören Peter Gorpe, t.f. miljövårdsdirektören
Svante Pekkari, länsantikvarien Jan-Bertil Schnell, förste
länsassessorn Per Evaeus och byrådirektören Claes Halling,
föredragande.
Pia Jonsson och Mikael Wiman, personalföreträdare, var
närvarande vid styrelsens behandling av ärendet.
Lennart Sandgren/Claes Halling
Till länsstyrelsens yttrande fogade kartbilagor återfinns som
bilaga 1--5 till utskottets betänkande. Bilaga 4 återges enligt
riksantikvarieämbetets version.
Särskilt yttrande (mp)
Hoten mot friluftslivet i Stockholm
Enligt Landstingets regionplane- och trafikkontor kommer
befolkningen i Stockholmsregionen att öka med ca 10 000 invånare
per år från 1990 till 2020. Om detta blir verklighet kommer
många av Stockholms värdefullaste grönområden att exploateras.
Bilismen väntas öka med 40% vilket innebär att nya trafikleder
måste byggas. Så länge Stockholm växer och trafiken ökar blir
det allt angelägnare för samhället att skydda och bevara
frilufts- och naturvärdena. Det gäller särskilt närmiljön kring
bostäderna.
Regionplanekontorets rapport En skogsbacke i handen pekar
på att över 240 000 hushåll i regionen saknar tillgång till
strövområde inom rimligt räckhåll från bostaden. Sämst gynnade
är de invånare som bor i en zon närmast utanför Stockholms
innerstad. I detta "halvcentrala band" saknar 32 000 hushåll
promenadområde och hela 144 000 hushåll strövområde!
Ett av de allra värdefullaste grönområdena i "halvcentrala
bandet" i Stockholm är ovannämnda sammanhängande område som
inkluderar bl.a. marken kring Haga-Brunnsviken. Idag utgör detta
område ett andningshål för bl.a. barnfamiljer och äldre.
Exploateringshoten mot det aktuella området utgörs framför
allt av kontor i Frösundavik och vid den gamla SAS-terminalen,
ett planerat japanskt storhotell intill Stallmästargården, ett
kontorsbygge vid Sveaplans gymnasium, 1000 lägenheter norr
om Frescati, 6000 lägenheter vid Husarviken samt den så
kallade Österleden.
Det aktuella områdets bevarande värde
I förslaget till ny regionplan -91 för Stockholm anges att
området kring Brunnsviken inte bör exploateras ytterligare med
hänsyn till starka riksintressen och regionala intressen för
bevarande. Områdets samband med Norra Djurgården bör inte
försvagas. Haga-Brunnsviken ingår i ett större viktigt
strövområde i de centrala delarna av Stockholm nämligen
Järvafältet med Igelbäckens dalgång.
För att bevara områdets stora värden för bl.a. naturvården kan
dessa skyddas t.ex. genom en kombination av åtgärder enligt
naturvårdslagen, kulturminnesvårdslagen och naturresurslagen.
Härvidlag bör nybebyggelse eller annan exploatering inte kunna
genomföras.
Det sammanhängande grönområdet är unikt när det gäller
variationsrikedom och närhet till storstaden och är sedan
århundraden tillbaka ett viktigt rekreationsområde för
hundratals stockholmare. Mycket av djurlivet och växtligheten
finns intakt än idag.
Avslutningsvis konstaterar vi att konkurrensen om marken i
Stockholm är stor. Tyvärr har i hög grad frilufts- och
miljöintressena fått stå tillbaka för andra samhällsbehov som
bostäder, arbetsplatser och trafikanläggningar.
När det gäller det aktuella områdets framtid har dock
samhället tillfälle att mera planmässigt bevara och skydda ett
av Stockholms allra värdefullaste grönområden och på så sätt
tillgodose invånarnas berättigade krav och behov av bostadsnära
fritidsområden.
Om det skulle visa sig att vissa exploateringsintressen anses
ha större värden än bevarandeintressena bör detta föregås av en
miljökonsekvensbeskrivning över det aktuella området.
Stockholms läns landsting, regionplane- och trafiknämnden
De tre motionerna gäller något olika områdesavgränsningar och
har något olika inriktningar. Författarna till motion
1990/91:Jo704 anser att Haga-Brunnsvikenområdet -- varmed här
främst torde förstås sjön Brunnsviken och dess närmaste
omgivningar -- bör utvecklas till en nationell kulturpark samt
att området bör skyddas från miljöstörande nybebyggelse eller
annan exploatering.
Motion 1990/91:Jo807 avser ett något större område som
avgränsas av E4:an i väster och Norrtäljevägen i öster och
sträcker sig från Norrtull och Bellevueparken i söder till
Ulriksdals slott i norr. Området föreslås av motionärerna bli
nationell kulturpark och skyddet föreslås bestå av en
kombination av kulturminneslagens bestämmelser om byggnadsminne
och naturvårdslagens bestämmelser om naturreservat. Området
föreslås knytas ihop genom att Bergshamravägen till någon del
läggs i tunnel.
Motion 1990/91:Jo727 avser ett avsevärt större område än de
båda andra motionerna. Området sträcker sig från Ulriksdal och
Sörentorp i nordväst över Haga-Brunnsviken och Norra Djurgården
till Södra Djurgården och Fjäderholmarna i sydost. Det
inkluderar bl.a. bostadsstadsdelarna Bergshamra, Ekhagen, Gärdet
och Hjorthagen, polishögskolan i Sörentorp, universitetet i
Frescati, Tekniska Högskolan och många andra statliga
institutioner samt hamnområdena Värtan-Frihamnen. Motionärerna
vill ha nationalparksskydd eller ett lagförslag om bevarandet av
natur- och kulturvärdet i hela detta område. Vidare vill
motionärerna att kostnaderna för att helt eller delvis lägga
Roslagsvägen i tunnel mellan Albano och Ålkistan skall utredas.
Gemensamt för alla tre motionerna är att de vill avvärja
exploateringshot med bl.a. kontor, hotell och
trafikanläggningar i det område som avses i respektive motion.
Genom att författarna till motion 1990/91:Jo727 avser ett så
mycket större område berörs dock fler planerade objekt bl.a.
Österleden och Husarviken.
Landstinget behandlade den 9 oktober 1990 en motion om
utvidgning av Hagaparken och stopp för det planerade
storhotellet vid Norrtull m.fl. byggnader. Landstinget beslutade
att anse motionen besvarad med följande:
"Flera exploateringsprojekt kring Brunnsvikenområdet har
diskuterats under senare år. Om de realiseras kommer
Brunnsvikens karaktär helt att förändras och värdet som
rekreationsområde avsevärt minska. Därför är det angeläget att
få en samlad syn på hela området. Staten som huvudsaklig
markägare bör därför tillsammans med Solna och Stockholm studera
hur exploateringstrycket kan begränsas och rekreationsområdet
runt Brunnsviken rustas upp. Landstinget har för avsikt att
överlämna dessa synpunkter till Djurgårdsförvaltningen,
Byggnadsstyrelsen, Stockholms och Solna kommuner."
Förslag till Regionplan 1991 för Stockholms län har varit
utställt för granskning enligt plan- och bygglagen (PBL).
Utställningstiden har varit 1 juli--30 september 1991.
Regionplane- och trafiknämndens beslut att ställa ut
regionplaneförslaget har även varit ett politiskt
ställningstagande till de behandlade frågorna. Avsikten är att
landstinget därefter skall antaga regionplanen.
I Regionplan 1991 ingår såväl Brunnsvikenområdet som Ulriksdal
i bevarandeområdet Igelbäckens dalgång-Brunnsviken. Även Norra
och Södra Djurgården utgör bevarandeområden. Som
bevarandeområden i regionplanen anges områden av riksintresse
för naturvården, friluftslivet och för kulturminnesvården, andra
regionalt viktiga rekreationsområden och kulturområden samt
det s.k. gröna bältet och de gröna kilarna i Storstockholms inre
delar.
Om bevarandeområdet Igelbäckens dalgång-Brunnsviken anger
regionplanen att grönkilen kring den inre delen av Järvafältet
längs Igelbäckens dalgång bör hållas öppen. Särskild hänsyn
måste tas till detta vid angränsande utbyggnader. Området vid
Brunnsviken bör enligt regionplanen ej exploateras ytterligare
med hänsyn till starka riksintressen och regionala intressen för
bevarande. Områdets samband med Norra Djurgården och
Igelbäcksdalen bör inte försvagas.
Haga-Ulriksdal och Brunnsviken utgör områden av riksintresse
för kulturminnesvården men ej för naturvården eller
friluftslivet. Hagaparken har dock i länsstyrelsens
naturvårdsprogram bedömts ha mycket högt naturvärde. Enligt
stadens förslag till avgränsning i översiktsplanen utgör bl.a.
Södra Djurgården och institutionsbältet på Norra Djurgården
kulturmiljöer av riksintresse.
I förslag till översiktsplan för Solna anges att större delen
av riksintresseområdet för kulturminnesvården bör tillgodoses.
Till viss del -- bl.a. vid Frösundavik och Stallmästaregården --
skall dock riksintresset avvägas mot andra intressen. Ett större
kompletteringsområde för arbetsplatser anges vid Frösundavik.
Det ligger inom bevarandeområdet Brunnsviken och anges inte i
regionalplanen eftersom det skulle komma i konflikt med
bevarandeintressena inom området. Länsstyrelsen kan enligt
granskningsyttrandet inte utifrån översiktsplaneförslaget avgöra
huruvida eventuella exploateringar kommer att påtagligt skada
riksintresset för kulturminnesvård, utan anser att eventuell
bebyggelse bör studeras i en fördjupning av översiktsplanen.
En del av Brunnsvikenområdet ingår i utredningsområdet
Frescati-Albano-Tekniska högskolan i Stockholms översiktsplan.
Översiktsplanen innebär här att det finns exploateringsintressen
som kan komma i konflikt med regionala bevarandeintressen.
Området avses bli studerat i en fördjupning av översiktsplanen.
Länsstyrelsen anser att utbyggnad bör ske med restriktivitet med
hänsyn till regional balans och till kulturminnesvården.
Länsstyrelsen har avgränsat riksintresset för kulturminnesvård
vid Bellevueparken något vidare än Stockholm i sin
översiktsplan.
För de övriga delar av Norra och Södra Djurgården samt
Ladugårdsgärde som anges som bevarandeområden i regionplanen
anser vi att områdets behandling i översiktsplanen tillgodoser
bevarandeintressena. Kommunen anger i översiktsplanen att dessa
områden bör säkerställas som naturreservat.
Intentionerna bakom motionerna 1990/91:Jo704 och 1990/91:Jo807
stämmer väl överens med regionplanen. Däremot innefattar det
större område som avses i motion 1990/91:Jo727 såväl befintlig
bebyggelse som flera utbyggnadsobjekt i regionplanen, vilka
också ingår i den s.k. Dennisöverenskommelsen.
Utbyggnadsobjekten som berörs är Bellevuelänken, Värtalänken och
Österleden som i Regionplan 1991 anges för utbyggnad. Lederna är
planerade att till större delen gå i tunnlar under
Cedersdalsgatan samt Norra och Södra Djurgården. Vidare
innehåller Regionplan 1991 och Dennisöverenskommelsen utbyggnad
av en snabbspårväg Sundbyberg--Solna centrum--Ropsten. Området
berörs av de regionala utbyggnadsområdena Värtan-Husarviken samt
Kymlinge-Sörentorp. I Husarviken anges en större utbyggnad med
bostäder och i Sörentorp anges reservat för en eventuell
utbyggnad med bostäder och lokaltågstation, vilket förutsätter
en omlokalisering av polishögskolan. Regionplan 1991 anger också
utbyggnad av en snabbspårväg Solna centrum--Bergshamra som berör
området. Om intentionerna bakom motion 1990/91:Jo727 genomförs
fullt ut torde flera av dessa regionalt viktiga utbyggnader
hindras, försvåras eller begränsas.
Regionplanen ger rekommendationer utan rättsverkan.
Länsstyrelsen har att bevaka hur kommunerna beaktar de regionala
intressena i sina översiktsplaner. Förslaget till översiktsplan
för Solna respektive den antagna översiktsplanen för Stockholm
kan som nämnts inte med säkerhet sägas helt fullfölja
regionplanens intentioner med avseende på Brunnsvikenområdet.
Det är i överensstämmelse med regionplanens intentioner att ge
bevarandeområden där exploateringstrycket är stort ett ökat
skydd mot exploatering genom t.ex. förordnanden enligt
naturvårdslagen eller kulturminneslagens skyddsbestämmelser där
dessa är tillämpliga. Naturvårdslagens bestämmelser om
nationalparker torde inte kunna tillämpas här. Nationalparker
kan enbart avsättas på statens mark, skall i sina grunddrag
utgöras av naturlandskap samt ha en avsevärd minimistorlek. För
naturreservat eller naturvårdsområde finns inte några
storlekskrav och de kan i princip utgöras av all slags
vetenskapligt eller socialt värdefull natur. Kulturminneslagens
bestämmelser om byggnadsminnen medger numera skydd av t.ex. en
bebyggelsemiljö, park eller trädgård. Fråga om naturreservat och
byggnadsminnen beslutas av länsstyrelsen eller, när det gäller
naturreservat, i vissa fall kommunen.
Sammanfattningsvis anser vi att
för Norra och Södra Djurgården, samt Ladugårdsgärde är
bevarandeintresset tillfredsställande behandlat i Stockholms
översiktsplan, som är i överensstämmelse med
regionplaneförslaget,
ökat skydd kan behöva aktualiseras för att säkerställa
bevarandeintresset kring Haga-Brunnsviken. Landstinget har i
oktober 1990 uttalat att det är angeläget att få en samlad syn
på Brunnsvikenområdet, och Stockholms och Solna bedriver nu ett
samkommunalt programarbete för Haga-Brunnsviken och en
översiktlig planering av Bellevue och Brunnsviken. Syftet är att
klarlägga hur området skall skyddas samt hur andra behov skall
kunna tillgodoses. Staten bör, bl.a. i egenskap av största
markägare i området, medverka i arbetet.
Bo Wijkmark/Per-Olof Wikström
Stockholms stad, kommunstyrelsen
Jordbruksutskottet har till Stockholms stad remitterat tre
riksdagsmotioner med förslag om bland annat natur- och
kulturskydd av Haga-Brunnsviken m.m.
Stockholms stad vill slå vakt om de kultur- och naturområden
som Djurgårdsmarken och Brunnsvikenområdet utgör. I stadens
översiktsplan 90 redovisas dessa områden som riksintressanta.
Där framgår även hur kommunen avser att skydda dessa områden.
Statens har som dominerande markägare en avgörande betydelse för
områdets framtida utveckling.
Översiktsplan 90
De områden i Stockholm som behandlas i motionerna har
Stockholms stad angett som riksintressen. Det innebär att
kultur- och naturlandskapen ska skyddas. I översiktsplan 90
utvecklas motiven för detta och i viss utsträckning
rekommenderas skyddsform.
I institutionsbältet Frescati-Albano-Tekniska Högskolan är
många av de statliga verksamheterna i behov av utbyggnad.
Stockholms stad har därför för avsikt att utreda hur en
förnyelse och komplettering av institutionerna kan åstadkommas
samtidigt som landskapets karaktär och värdefulla byggnader
bevaras. Studien avses genomföras som en fördjupning av
översiktsplan 90.
Enligt Översiktsplan 90 bör Nordöstra och Sydöstra Djurgården
samt Ladugårdsgärde säkerställas som naturreservat på grund av
dess höga naturvärde tillsammans med dess stora värde för
rekreation.
Brunnsvikenområdet avses bevaras. För att värna om dess
kvaliteter bör, enligt Översiktsplan 90, ett särskilt program
göras i samarbete med Solna. Själva Brunnsviken är dessutom
prioriterad i programmet Stockholms sjöar och har restaurerats,
bland annat som badsjö.
Fördjupning och samkommunalt programarbete
Stockholms stad har påbörjat en fördjupning av översiktsplanen
för området mellan KTH-Albano-Frescati samt tagit initiativ till
ett samkommunalt programarbete för Haga-Brunnsviken tillsammans
med Solna kommun. Syftet är att klarlägga hur områdena ska
skyddas samt hur andra behov ska kunna tillgodoses.
Skyddsåtgärder och rekommendationer för den fortsatta
planeringen studeras inom ramen för dessa två utredningar. På så
sätt kan en lämplig avvägning mellan olika allmänna intressen
bäst åstadkommas.
Stockholms kommunstyrelse har vidare uppmanat byggnadsnämnden
att i samarbete med Solna kommun utarbeta en översiktlig
planering av Bellevue- och Brunnsvikenområdet som ska redovisas
innan någon detaljplan som berör området fastställs av
kommunfullmäktige. Syftet är att bland annat granska
förutsättningarna för förslag till bebyggelse vid Norrtull.
Skyddsformer
I motionerna föreslås olika skyddsformer för de områden som
behandlas i motionerna, bland annat nationalpark. Staden anser
att skyddsformen nationalpark inte är tillämplig. Nationalpark
är avsedd för att bevara större sammanhängande område av viss
landskapstyp i dess naturliga tillstånd. Djurgårdsmarkens
skyddsvärde består till stor del i dess kulturella prägel.
Flera byggnader i området är redan idag förklarade som
byggnadsminnen. Genom den nya kulturminneslagstiftningen kan
numera även parker, alléer och trädgårdar förklaras som
byggnadsminnen. Ett sådant skydd kan prövas för Bergianska
trädgården.
Valet av skyddsform är även en ekonomisk fråga. Det är viktigt
att staten tar ett ekonomiskt ansvar för de
etableringskostnader, i form av inlösen o.s.v., och
driftkostnader som ett långtgående skydd av riksintresseområden
kan komma att innebära.
Frågan om en nedsänkning av Roslagsvägen aktualiseras i
pågående utredningsarbete för Norra Länkens förlängning mot
Lidingövägen.
I kontorens gemensamma tjänsteutlåtande vilket återfinns som
bilaga 2 kommenteras motionernas förslag närmare.
Jag föreslår kommunstyrelsen
att kommunstyrelsen som svar på remiss av motioner till
riksdagen om Haga-Brunnsviken m.m. beslutar överlämna och
åberopa denna promemoria.
Stockholm den 9 oktober 1991
Carl-Erik Skårman
Jag ställer mig i princip bakom tanken på att göra
Haga-Brunnsvikenområdet till en nationell kulturpark. Områden
som Värtahamnen och Frihamnen och därtill hörande
industrianläggningar samt själva universitetsområdet bör dock
undantas. Men det finns enskilda byggnader inom dessa
industriområden som måste ges ett långsiktigt skydd. Det gäller
bl.a. de byggnadshistoriskt intressanta gasklockorna i Värtan.
De senaste årens förslag att bygga kontor i Bellevueparken och
att bygga den s.k. "Japanskrapan" vid Norrtull har visat på
nödvändigheten att ge Brunnsvikens stränder ett starkare skydd
för att sätta stopp för alla sådana planer. En gemensam
fördjupad översiktsplan bör omgående göras tillsammans med Solna
kommun. En sådan översiktlig plan skall innehålla en
miljökonsekvensbeskrivning av hur miljön i hela området påverkas
av exploatering.
Stockholmspartiet, Centern
Haga-Brunnsvikens kulturlandskap är av utomordentligt stor
betydelse för Stockholm och stockholmarna. Motionerna bör därför
tillstyrkas. Haga-Brunnsviken-området måste ges ett så
fullvärdigt natur- och kulturskydd som möjligt. Därför bör den
skyddsform väljas som ger det allsidigaste och effektivaste
skyddet.
Underbilaga 4
Yttrande av stadens nämnder
Ärendet
Jordbruksutskottet har till Stockholms stad remitterat tre
riksdagsmotioner (bilaga 4) med förslag om bland annat natur-
och kulturskydd av Haga-Brunnsviken m.m. Inom staden har
byggnadsnämnden, fastighetsnämnden, fritidsnämnden och
gatunämnden yttrat sig över motionerna. Till grund för
behandlingen i nämnderna förelåg ett gemensamt tjänsteutlåtande
författat av de fyra kontoren. Det gemensamma tjänsteutlåtandet
av den 22 juli 1991 bifogas.
Gemensamt tjänsteutlåtande (av byggnadskontoret,
fastighetskontoret, fritidskontoret och gatukontoret)
Jordbruksutskottet har till Stockholms stad remitterat tre
motioner med förslag om natur- och kulturskydd av
Haga-Brunnsviken m.m.
Stockholms stad vill slå vakt om de kultur- och naturområden
som Djurgårdsparken och Brunnsviken-området utgör. I stadens
Översiktsplan 90 redovisas dessa områden som riksintressanta.
Där framgår även hur kommunen avser skydda dessa områden bl.a.
med hjälp av naturreservat.
Stockholms stad har först nu, i och med den nya plan- och
bygglagen, fått möjligheter att aktivt värna om områden på
statlig mark. Tidigare krävdes t.ex. inte bygglov för statens
byggnader. Större delen av Djurgårdsmarken är inte heller
planlagd.
För att bättre utröna hur områdena ska skyddas samt hur andra
behov ska kunna tillgodoses, t.ex. sänkningar av vägar,
utbyggnader av institutioner m.m., har staden påbörjat en
fördjupning av stadens översiktsplan för området mellan
KTH-Albano-Frescati samt tagit initiativ till ett samkommunalt
programarbete för Haga-Brunnsviken tillsammans med Solna kommun.
Kontoren anser att det är lämpligt att skyddsåtgärder liksom
rekommendationer för den fortsatta planeringen studeras inom
ramen för dessa två utredningar. På så sätt kan en lämplig
avvägning av olika allmänna intressen bäst åstadkommas.
Motionerna
I de tre motionerna föreslås att ett område omfattande bl.a.
Haga-Brunnsviken ges ett starkt skydd. Den föreslagna
skyddsformen varierar mellan nationalpark, naturreservat,
kulturminne eller nationell kulturpark (föreslås som ny
skyddsform).
Motionerna lyfter fram betydelsen av att det påbörjas ett
samordnat arbete mellan de berörda myndigheterna i att
åstadkomma detta skydd.
Som motiv för detta skydd anges bl.a.:
områdets riksintresse för kulturminnesvården med ett stort
antal K-märkta byggnader, fornlämningar m.m.,
att det är ett ovanligt naturskönt område där Mälardalens
flora är företrädd med en stor artrikedom. Många sällsynta
växter, flera intressanta fjärilar bl.a. beroende av ekbestånden
som biotop, mångfalden av fladdermössarter, den rika
fågeltillgången med över 100 häckande arter och över 200
anträffade arter,
de många sporter som kan utövas inom området,
månghundraårig park- och trädgårdskultur som produkt av
insatser från många av Sveriges ledande arkitekter och
konstnärer från 1600-talet och framåt,
Bergianska trädgården som är en av Sveriges mest anrika
trädgårdar samt Haga, Ulriksdal och Rosendals trädgårdar,
området är hotat av bl.a. ny bebyggelse.
Pär Granstedt och Karin Söder (c) hemställer i sin motion
(1990/91:Jo704) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att:
1. initiativ tas till samverkan med Stockholms och Solna
kommuner, Stockholms läns landsting och enskilda intresserade
att utveckla området runt Brunnsviken norr om Stockholm till en
nationell kulturpark,
2. området bör skyddas från miljöstörande nybebyggelse eller
annan exploatering.
Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) hemställer i sin motion
(1990/91:Jo727) att riksdagen hos regeringen begär:
1. nationalparksskydd eller ett lagförslag om bevarandet av
natur- och kulturvärdet i området Södra
Djurgården-Fjäderholmarna-Ladugårdsgärde-Norra
Djurgården-Haga/Brunnsviken-Ulriksdal/Sörentorp,
2. att berörda myndigheter utreder kostnader och tidsplan för
att sänka ner Roslagsvägen mellan Albano och Ålkistan eller
delar därav,
3. att olika möjligheter att rusta upp Bergianska trädgården
utreds.
Hans Göran Franck och Jan Strömdahl (s, v) hemställer i sin
motion (1990/91:Jo807) att:
1. området som avgränsas i söder av Norrtull och
Bellevueparken, i väster av E4:an, i öster av Norrtäljevägen
exklusive delar av Bergshamra och i norr av Ulriksdals slott,
bör bli nationell kulturpark. Skyddet bör kunna bestå i en
kombination av kulturminneslagens bestämmelser om byggnadsminne
och naturvårdslagens bestämmelser om naturreservat,
2. berörda myndigheter får i uppdrag att göra en översyn av
vilka delar av området som kan skyddas enligt kulturminneslagen
respektive naturvårdslagen.
Kontorens synpunkter
Historisk bakgrund
Det stora sammanhängande park- och naturområdet som
Djurgården-Haga-Brunnsviken utgör är en stor tillgång för
stockholmarna. Det intagande kulturlandskapet är av riksintresse
och innehåller många byggnadsminnen.
Naturen har formats av kulturhistorien. Karaktäristiskt är de
månghundraåriga ekbestånden. Här finns också annan ädellövskog,
tall- och granskog samt öppen ängsmark.
Hagaparken och närliggande områden vid Brunnsviken har
utvecklats från ett kungligt parkområde, där kretsen kring
Gustav III byggde sina bostäder och sommarbostäder i det
pastorala landskapet, till ett mycket uppskattat fritids- och
rekreationsområde, lättåtkomligt för storstadsborna.
Stockholms översiktsplan
Stockholm har, den 18 februari 1991, antagit en
kommunomfattande översiktsplan, Översiktsplan 90. I planen anges
stadens långsiktiga avsikter för grunddragen i markanvändningen.
Samtliga de områden i Stockholm som behandlas i motionerna har
Stockholms stad angett som riksintressen. Detta innebär att
kultur- och naturlandskapet ska skyddas. I Översiktsplan 90
utvecklas motiven för detta och i viss utsträckning
rekommenderas skyddsform.
I institutionshäftet Frescati-Albano-Tekniska Högskolan är
många av de statliga verksamheterna i behov av utbyggnad.
Stockholms stad har därför för avsikt att utreda hur en
förnyelse och komplettering av institutionerna kan åstadkommas
samtidigt som landskapets karaktär och värdefulla byggnader
bevaras. Studien avses genomföras som en fördjupning av
Översiktsplan 90.
Enligt Översiktsplan 90 bör Nordöstra och Sydöstra Djurgården
samt Ladugårdsgärde säkerställas som naturreservat på grund av
dess höga naturvärde tillsammans med dess stora värde för
rekreation.
Brunnsvikenområdet avses bevaras. För att värna om dess
kvaliteter bör, enligt Översiktsplan 90, ett särskilt program
göras i samarbete med Solna. Själva Brunnsviken är dessutom
prioriterad i programmet Stockholms sjöar och har restaurerats,
bl.a. som badsjö.
Valet av skyddsform
Kontoren delar motionernas syn på Djurgårdsmarkens stora
värden för kulturhistoria, natur och friluftsliv. Kontoren delar
också den uppfattningen att delar av området kan behöva få ett
starkt skydd som t.ex. naturreservat i enlighet med
Översiktsplan 90. I motionerna föreslås också andra skyddsformer
bl.a. som byggnadsminnen eller nationalpark samt kombinationer
av skyddsformer.
Flera byggnader i området är redan idag förklarade som
byggnadsminnen. Genom den nya kulturminneslagstiftningen kan
numera även parker, alléer och trädgårdar förklaras som
byggnadsminnen. Kontoren anser att ett sådant skydd bör
övervägas för Bergianska trädgården.
Det är osäkert om nationalpark är tillämpligt i detta fall.
Nationalpark är avsedd för att bevara ett större sammanhängande
område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd.
Djurgårdsmarkens skyddsvärde består till stor del i dess
kulturella prägel.
Kontoren anser att det slutliga valet av skyddsform,
avgränsning av skyddsområdena och skyddsföreskrifter bör utredas
vidare och i nära samarbete med berörda parter. Detta sker både
i översiktsplanearbetet för Frescati-Albano-KTH och i den
samkommunala planeringen för Haga-Brunnsvikenområdet som
påbörjades i år efter överläggningar mellan Stockholm och Solna.
Samkommunal planering mellan Solna och Stockholm
Den översiktliga planeringen för Haga- och Brunnsvikenområdet
syftar till att ta fram ett gemensamt underlag som vägledning
för de ställningstaganden som de båda kommunernas
kommunfullmäktige kan behöva för den fortsatta planeringen av
området. Genom att skapa en samsyn i dessa frågor kan skyddet av
de värdefulla delarna komma att stärkas. Om så visar sig
nödvändigt kan detta underlag också utvecklas till en
fördjupning av de båda kommunernas översiktsplaner.
Valet av skyddsform är också en ekonomisk fråga. Det är
viktigt att staten tar ett ekonomiskt ansvar för de
etableringskostnader, i form av inlösen o.s.v., och
driftskostnader som ett långtgående skydd av riksintresseområden
kan komma att innebära.
Kontoren anser vidare att formen för och avgränsningen av
eventuella skyddsområden bör studeras i de pågående översiktliga
utredningarna.
Nedsänkning av Roslagsvägen
Frågan om en nedsänkning av Roslagsvägen är en intressant
möjlighet för att skapa bättre samband mellan
institutionsområdet öster och väster om vägen. Kontoren är i
stort sett positiva till detta och bedömer det som tekniskt
möjligt att åstadkomma denna sänkning från vägens lågpunkt vid
Roslagsbanans bro över vägen och vidare in mot Roslagstull. I
pågående utredningsarbete för Norra Länkens förlängning mot
Lidingövägen förläggs Roslagsvägens anslutningar i tunnel på
delen mellan Roslagstull och Albano. Trafiken till norra
innerstaden däremot ligger kvar i markplanet. En sänkning av
Roslagsvägen norr om Albano förutsätter att tillfredsställande
finansiering kan erhållas. På delen norr om Roslagsbanans bro är
en sänkning troligtvis svårare beroende på topografin.
Solna kommun, kommunstyrelsen
Yttrandet behandlar i första hand de delar av de berörda
områdena som ligger i Solna eller i Solnas omedelbara närhet.
Rent allmänt vill dock Solna stad framhålla vikten av att
sambandet mellan kulturmiljöerna i grönområdena i Djurgården och
de i Brunnsviken/Haga/Ulriksdalsområdet bevaras.
Allmänt synsätt
Det som gör området kring Brunnsviken, Hagaparken och
Ulriksdals slottspark unikt är föreningen av naturpark och
kulturbebyggelse nära storstadens hjärta. Områdena har under
sekler varit omtyckta rekreationsområden för invånarna i
Storstockholm och för turister med hundratusentals besökare
årligen. Varje generation hittills har satt spår i form av
byggnader och anläggningar. Det är alltså inga orörda
naturområden det handlar om utan kulturområden av i huvudsak
parkkaraktär. Detta har inte hindrat utan kanske snarare
befrämjat en stor artrikedom av både växter och djur.
Områdena både avgränsas och genomkorsas av några av landets
största trafikleder. Den naturliga västgränsen i Solna utgörs av
Uppsalavägen (E4) med en dygnstrafik av uppemot 100000
motorfordon per dygn. I söder utgörs gränsen av Sveavägen --
Cedersdalsgatan, som förenar de viktiga trafikplatserna Norrtull
och Roslagstull. I öster genomkorsas området av Roslagsvägen --
Norrtäljevägen, och mellan Brunnsvikens strand och Ulriksdal går
Bergshamravägen som med cirka 30000 motorfordon per dygn är
den minst belastade vägen. Också spårtrafik finns i området: i
söder järnvägen till Frihamnen och i den östra delen
Roslagsbanan.
Mot den här angivna bakgrunden delar Solna stad
naturvårdsverkets uppfattning att ingen av skyddsformerna
naturreservat, naturvårdsområde eller nationalpark bör vara
tillämplig på områdena. Den värdefulla miljön bör därför få
någon annan typ av skydd. Den exakta omfattningen och
utformningen av detta skydd bör undersökas, naturligtvis i
samarbete mellan intressenterna, vilka utgörs av bl.a. de två
direkt berörda kommunerna, Stockholm och Solna, och den
huvudsakliga markägaren, dvs. ytterst staten. Det kan i
sammanhanget upplysas om att de två kommunerna numera samarbetar
om att ta fram ett gemensamt underlag för en bedömning av på
vilket sätt Haga/Brunnsviken kan komma att påverkas av olika
förslag till bebyggelse och andra förändringar i området och
dess närhet.
Solna stads grundinställning är att Brunnsviken och dess
stränder, Hagaparken och Ulriksdals slottspark måste fortsätta
att utgöra mycket viktiga områden för rekreation och möten med
natur och kultur. Med den grundinställningen är det lika viktigt
att verka för att göra området ännu mera tillgängligt för en
bred allmänhet och att förse det med ännu flera intressanta mål
för studier och besök som att bevara väsentliga delar av det i
oförändrat skick.
I själva verket har områdena under senare år i flera avseenden
förändrats på ett bra sätt, såsom visas i det följande.
Ytterligare andra delar behöver uppenbarligen rustas upp och
kompletteras för att öka samtliga områdens värde för besökarna.
Vissa aktuella förändringar
Exempel på under senare år genomförda eller omedelbart
aktuella förändringar är följande:
Sedan något år finns i Hagaparken "Fjärilsmuseet". Det har
snabbt blivit ett av stockholmstraktens mest populära museer och
drar årligen flera tiotusental av nya besökare till parken. Det
utgör ett bra exempel på en förändring i önskvärd riktning,
trots att följden blivit en ökning av trafiken till området.
På stockholmssidan av Brunnsvikens stränder har under de
senaste åren en sammanhängande gångväg anlagts. På solnasidan är
motsvarigheten i det närmaste klar. Om något år kan allmänheten
promenera runt hela viken i ständig ögonkontakt med
vattenspegeln.
Solna stad har under våren efter samarbete med vägverket
antagit en detaljplan för trafikplatsen Haga Norra. Planen
innebär en sänkning av Uppsalavägen och planskild korsning med
Råsundavägen. Detta kräver ett visst intrång på Hagaparkens
mark, men innebär i gengäld flera fördelar: luftföroreningarna
från bilarna minskar genom ett bättre trafikflöde, bullret
minskar genom att den stora trafikleden sänks och
tillgängligheten för besökare till parken blir väsentligt
bättre.
Frösundavik, dvs. området närmast norr om Hagaparken, har
tidigare varit avspärrat militärt område och förläggningsplats
för Ing 1. Hur man än ser på den bebyggelse som senare har
tillkommit måste man konstatera, att området nu har öppnats för
allmänheten och att det nu går att utnyttja det som en i
huvudsak grön förbindelselänk mellan Hagaparken och Ulriksdal.
SAS-kontoret i området är ett av 1980-talets mest uppmärksammade
arkitektoniska verk, och ett betydande arbete har lagts ner på
att utplåna såren i landskapet efter ingenjörstruppernas
verksamhet. Det arbetet bör fullföljas.
Kvarnkullen i sydvästligaste delen av Ulriksdalsområdet är
sedan några år naturvårdsområde. Avsikten är bl.a. att ge skydd
åt de olika och mycket varierade naturtyper som präglar detta
stycke av Stockholmsåsen.
Andra diskuterade förändringar
Delar av området Brunnsviken/Hagaparken/Ulriksdal har, som
redan nämnts, uppenbara behov av förbättringar. I eller i
omedelbar anslutning till Solna gäller detta främst entrén från
Stockholm vid Norrtull, Frösundavik samt anknytningen mellan
Brunnsvikenområdet och Ulriksdals slottspark. Solna stad vill
gärna i detta sammanhang redovisa diskussioner som förevarit
liksom stadens inställning till förekommande förslag.
Norrtull
Hagaparken saknar en attraktiv entré från Vasastaden i
Stockholm. Med undantag för Stallmästaregården ger hela området
från Sveavägen i Stockholm till Haga Tingshus ett skräpigt och
ovårdat intryck. Det är genomskuret av en hög järnvägsbank, och
närheten till Uppsalavägen och Norrtull gör det dessutom
kraftigt bullerstört.
Det är ytterst angeläget att detta område rustas upp, och
förutsättningarna för detta har förbättrats nu när Norra Länken
är i det närmaste färdigställd och planerna på en förläggning av
Bellevuelänken i tunnel börjar ta fastare form.
"Bensinstationstomten"
Till området hör den s.k. "Bensinstationstomten" i Stockholm,
dvs. den tomt som är avsedd för det planerade japanska
kulturcentret med tillhörande hotell. Byggplanerna på denna tomt
är ytterst omstridda.
Solna stad har ingen invändning mot att "Bensinstationstomten"
bebyggs. Som bensinstation och som skräpig och ödslig
parkeringsplats har den snarast utgjort en barriär mellan
Vasastaden och Hagaparken. Två sidor av tomten utgörs av
kraftigt trafikerade vägar. Östsidan är en mindre tilltalande
baksida till Wenner-Gren Center, och norrsidan är en
järnvägsbank.
Däremot anser Solna stad att de hittills för offentligheten
redovisade förslagen till bebyggelse av tomten är helt
oacceptabla. Det senaste förslaget är en klumpig skyskrapa, som
på ett oskönt sätt tränger sig på Brunnsviken och som slår ihjäl
det slanka Wenner-Gren Center. Alldeles bortsett från dess
katastrofala inverkan på hela miljön kring Brunnsviken utgör den
föreslagna skyskrapan en ogenomtänkt meningslöshet i en för
Stockholm och Solna gemensam stadsbild.
När "Bensinstationstomten" bebyggs så bör det handla om en
"byggnad i park", dvs. om en eller flera byggnader som omges av
dominerande grönytor. Det innebär, att kvarteret bör utformas
så, att det kan uppfattas som en naturlig entré från Vasastaden
till Hagaparken. Detta i sin tur kräver att den nuvarande
järnvägsbanken bryts igenom så att kvarteret får ett tydligt
samband med Brunnsvikens strand.
Järnvägen
Den nuvarande järnvägen mellan Norra station och Frihamnen
begränsar naturligtvis möjligheterna att uppleva hela området
söder om Brunnsviken som en sammanhängande grön oas. Planer
finns dessutom att anlägga nya spår för en snabbspårväg med
tillhörande station(er). Spårtrafik medför generellt mindre
miljöstörningar än vägtrafik, och därför föreligger här en
tydlig konflikt mellan olika miljöintressen.
Slutlig ställning till den konflikten kan inte tas innan
förslag till utformning av spåren presenterats. Solna stad vill
emellertid understryka vikten av att ett bibehållet eller
utvidgat spårområde utformas på ett miljömässigt tilltalande
sätt och att det måste finnas flera platser där fotgängare och
cyklister kan passera över eller under spåren.
Stallmästaregården, ABA-tomten och Haga Tingshus
Stallmästaregården är Storstockholms äldsta krog med tämligen
obrutna anor från 1600-talets första hälft. Solna stad anser att
det är en kulturminnesvårdsangelägenhet av rang att "Stallis"
kan fortsätta just som krog med bibehållande av den folkliga
karaktären. Ambitionen för "Stallis" del bör alltså inte
inskränka sig till att bara bevara de nuvarande husen från
skiftet 1700/1800 oförändrade utan också att de anpassas till
dagens krav på en restaurangverksamhet.
Läget är det, att "Stallis" inom snar framtid hotas av stora
driftinskränkningar, och att dess framtid som krog på litet
längre sikt är osäker. Bakgrunden är svårigheterna att i de
gamla byggnaderna driva en rationell restaurangrörelse.
Solna stad skulle gärna, som ett förstahandsalternativ, se att
"Stallis" bevarades oförändrat men invändigt moderniserat. Det
kräver att restaurangen har ett stabilt kundunderlag som kan
säkerställa dess existens. Detta skulle möjligen kunna ske genom
någon form av samverkan med ett hotell och kulturcenter på
"Bensinstationstomten". Dessa möjligheter bör undersökas
ingående.
Om den skisserade lösningen inte visar sig möjlig att
genomföra måste andra lösningar prövas. En, föreslagen av
"Stallis" ägare, innebär att ett medelstort hotell skulle
uppföras i direkt anslutning till restaurangen. Solna stad har
inte vare sig godtagit eller avvisat det förslaget till lösning.
Dock är det självklart att nya byggnader i direkt anslutning
till "Stallis" måste utformas med största omsorg, så att inte
den värdefulla kulturmiljön störs. Den uppfattningen måste
naturligtvis också påverka synen på vad som kan tillåtas på den
angränsande "Bensinstationstomten".
Omedelbart norr om "Stallis" ligger SAS' numera nerlagda
Hagaterminal. Med sin övergivna och nedsmutsade byggnad av glas
och stål och med sina stora nakna asfaltytor ger tomten ett
trist och tråkigt intryck, som förstärks av att den inte vårdas
på ett tillfredsställande sätt.
Fastigheten ägs av ABA, som har presenterat förslag om att
bygga kontor där. Med sitt läge på den smala remsan mellan
Uppsalavägen och Brunnsviken är tomten förmodligen en av de
värdefullaste i landet om den finge utnyttjas för kommersiell
bebyggelse. Någon byggrätt på tomten finns emellertid inte, och
därav följer också att fastighetsägaren inte heller får bygga ut
eller väsentligt ändra användningen av den nuvarande byggnaden.
Därför föreligger en förhandlingssituation mellan ABA och Solna
stad.
Solna stad har vid flera tillfällen markerat att en omfattande
kontorsbebyggelse på tomten är utesluten. Däremot borde tomtens
strand mot Brunnsviken kunna vinna miljömässigt på en mindre
omfattande och arkitektoniskt väl avpassad bebyggelse mot
Uppsalavägen, en bebyggelse som till väsentliga delar då också
borde innehålla publika verksamheter med anknytning till
Hagaparken och dess särskilda värden. I det sammanhanget bör
strandpartiet förskönas med en varierad vegetation av
parkkaraktär.
Mellan ABA-tomten och Hagaparken ligger ett par tennisbanor
omgivna av staket. Även om utomhussporter av skilda slag bör
vara väl förenliga med ett program för Hagaparken är det enligt
stadens mening inte lämpligt med anläggningar som bildar
barriärer för andra besökare. Tennisbanorna upptar större delen
av sträckan mellan stranden och Uppsalavägen med dess påfarter.
De bör därför flyttas från detta läge.
Haga Tingshus är byggnadsminne. Dess yttre är välbevarat, och
delar av den ursprungliga interiören finns kvar.
Byggnaden rymmer sedan drygt tio år det statliga
strålskyddsinstitutet. Institutet planerar att flytta, och
frågan om byggnadens framtida användning är därför aktuell. Det
är önskvärt om även denna byggnad kunde komma till användning
för något ändamål som kan förstärka Hagaparken som kulturmiljö.
Haga trädgård
Stockholms stad odlar sedan lång tid en stor del av sina
parkväxter i Haga trädgård i norra delen av Hagaparken. Dessutom
har man odlingar vid Linvävartorpet i västra delen av parken.
Stockholm överväger att begränsa och eventuellt lägga ner denna
verksamhet.
Vad som skall hända med Haga trädgård är således oklart. Om
Stockholms stad lägger ner sin verksamhet skapas å ena sidan
möjligheter att göra växthusen till en integrerande del av
Hagaparken, dvs. att göra om åtminstone en del av dem till
anläggningar för visning för allmänheten. Så har redan skett
delvis, eftersom Fjärilsmuseet använder ett par av växthusen.
Man bör dock naturligtvis överväga risken för dubblering av de
insatser som görs för att utveckla Bergianska trädgården på
andra sidan Brunnsviken.
Å andra sidan finns möjligheten att fortsätta verksamheten,
men med inriktning på växtförsäljning till allmänheten. En sådan
utveckling förefaller dock mycket tveksam, och exemplet från
växtförsäljningen bredvid Bergianska trädgården manar knappast
till efterföljd.
En tredje möjlighet är att riva delar av anläggningen och att
låta den friställda marken ingå i Hagaparken. Då skulle
förbindelserna norrut till Frösundavik kunna förbättras
avsevärt.
Frågan om Haga trädgårds framtida användning måste få en snabb
lösning. I annat fall är risken avsevärd för att ett stort och
viktigt område i parken kommer att befinna sig i förfall under
överskådlig tid.
Frösundavik
I Frösundavik har som nämnts SAS-kontoret byggts ut och vidare
har den gamla kasernen renoverats och blivit ett stilfullt
kontor samtidigt som det byggts ut med en hotell- och
konferensanläggning. Genom avtal med Solna stad har
fastighetsägarna förbundit sig att anlägga strandpromenader och
andra parkvägar och att hålla grönområdena tillgängliga för
allmänheten. Upprustningen är delvis slutförd, delvis inför sin
nära fullbordan.
De delar av det gamla militärområdet som ligger söder om
Frösundaviks allé ägs av Solna stad. De utgörs i huvudsak av
hårdgjord impedimentmark med spridda byggnader, delvis med
bevarandevärde men hittills utan bestämd framtida användning. I
sitt nuvarande skick bidrar de inte till att komplettera
Hagaparken som rekreationsområde.
Ett aktuellt förslag som Solna stad överväger är att en samlad
grupp av tre eller fyra av de gamla militära byggnaderna skulle
renoveras och få en framtida användning som
rehabiliteringsanläggning för rörelsehindrade. Det kan då också
bli aktuellt med en viss kompletteringsbebyggelse. Bl.a. bör
övervägas att bygga en simhall i området. Den skulle i så fall
under vardagar kunna användas som en del av
rehabiliteringsanläggningen och under helger och kvällar vara
tillgänglig för allmänheten. Varje ny bebyggelse måste givetvis
i skala och utformning anpassas till de befintliga husen. -- Den
konstgjorda kulle som finns i området -- ett försök att
återställa en del av Stockholmsåsen -- är enligt sedan länge
presenterade planer avsedd att bli skidbacke.
I en av byggnaderna förvaras sedan några år merparten av
delarna till en kopia av ett kinesiskt tempel. Templet har en
intressant bakgrund med anknytning till Sven Hedin, och flera
möjligheter att finna en finansiär för ett återuppförande har
undersökts, hittills utan resultat. Byggnaden måste anses vara
av stort kulturhistoriskt intresse och skulle enligt stadens
mening kunna bli en stor attraktion i Hagaparkens närhet.
I avtalet från mitten av 1980-talet om SAS' förvärv av marken
har Solna stad förbundit sig att verka för att SAS får rätt
genom detaljplan att i två etapper uppföra byggnader för sitt
koncernkontor.
För den första etappen finns detaljplan som medger att 70000
m2 får byggas. Härav har hittills ca 50000 m2
utnyttjats. Huvuddelen av den ej utnyttjade byggrätten avser
två datahallar norr om det färdiga kontoret och placerade längs
Uppsalavägen.
Såvitt Solna stad har sig bekant har SAS inga planer på att
inom en nära framtid aktualisera den andra byggnadsetappen. När
den frågan åter kan bli aktuell kan inte nu bedömas. Det är
därför svårt att nu bilda sig en uppfattning om hur den slutliga
bebyggelsen på SAS' mark bör gestaltas.
Ulriksdals trafikplats
Vid Brunnsvikens norra spets ligger Ulriksdals trafikplats,
som utgör korsningen mellan Uppsalavägen och
Enköpingsvägen-Bergshamravägen. Den förra vägen har som nämnts
en dygnstrafik om uppemot 100000 fordon per dygn och de två
senare om ca 30000 fordon per dygn. Med den belastningen kan
det förr eller senare behövas en utbyggnad till ett fullständigt
s.k. klöverblad.
Trafikplatsen och vägarna stör miljön kraftigt, och dessutom,
som påpekas i en av motionerna, skär Bergshamravägen av
Hagaparksområdet från Ulriksdals slottspark. I Solna bedrivs ett
planarbete som syftar till att möjliggöra ett bredare parkstråk
mellan vägarna och Brunnsviken genom en viss utfyllnad av den
senare. Vattendom som medger utfyllnaden har nyligen meddelats.
Om miljön skall förbättras radikalt bör emellertid också
trafikanläggningen snarast få sin slutliga utformning. I en
studie av denna bör också möjligheten att sänka Bergshamravägen
undersökas.
Ulriksdals slottspark
Inga andra förändringar än den senast nämnda som berör
Ulriksdals slottspark är aktuella. I en relativt nära framtid
måste dock avgöras hur området skall knytas an till grönstråket
i Igelbäckens dalgång.
Kraftlinor
Genom Bergshamra och vidare över Brunnsvikens nordligaste del
går stora kraftlinor tillhöriga Stockholm Energi. Sedan några år
pågår diskussioner om hur dessa skall kunna förläggas i tunnel.
Den viktigaste orsaken till att diskussionerna förs är
farhågorna för hälsoeffekterna av de olika fält som bildas runt
högspänningsledningarna.
Utseendemässigt skulle området vinna mycket på om kraftlinorna
kan förläggas i marken, men kostnaderna är mycket betydande och
stora tekniska problem finns kvar att lösa.
Sammanfattande slutsatser
Syftet med den nu gjorda redovisningen av det stora antalet
tänkbara förändringar som berör Brunnsviken/Hagaparken/Ulriksdal
är rent allmänt att ge en fyllig bakgrund till de olika
överväganden som måste göras i en diskussion om områdenas
framtida ställning.
Syftet är också att påvisa dels att åtskilligt finns att
göra för att förhöja områdenas rekreationsvärde, dels att de
olika delfrågorna ofta är komplicerade och att de önskvärda
lösningarna i många fall kräver stora investeringar. Att bara
diskutera olika typer av skyddsföreskrifter kan inte leda till
lösningen av de verkliga problemen.
Solna stad vill verka aktivt för att bevara och förstärka
Brunnsviken/Hagaparken/Ulriksdal som ett område för rekreation
och fritid med inriktning på kultur- och naturminnesvård. Detta
innebär naturligtvis att området skall skyddas mot exploatering
och andra förändringar än sådana som är väl förenliga med det
övergripande syftet.
Detta syfte kan nås genom tillämpning av plan- och bygglagen
(PBL) och med beaktande av naturresurslagen och
kulturminneslagen. Därutöver behövs emellertid någon form av
program för de olika områdena. I programmet bör närmare
beskrivas de insatser som bör göras för att realisera syftena
med plan- eller områdesbestämmelserna. Programmet måste
säkerligen också med hänsyn till de stora ekonomiska åtagandena
som blir aktuella innehålla någon form av prioriteringar mellan
olika åtgärder.
Stockholms stad och Solna stad samarbetar för att skapa ett
underlag för en gemensam bedömning av hur olika aktuella förslag
till bebyggelse och andra förändringar kan påverka området.
Detta underlag är i första hand avsett för ett planarbete som de
båda städerna avser att bedriva i samråd med varandra. För
planarbetet finns i PBL regler som garanterar insyn och
medverkan från alla intressenter, såväl markägare som föreningar
och allmänhet.
I arbetet med att ta fram ett program är det alldeles
nödvändigt att samarbete sker med staten i dess egenskap av
störste markägare i området. Vidare bör i det arbetet
representanter för olika grupperingar delta, däribland inte
minst för de 22 föreningar som står bakom förslaget om en
EKO-park i området.
Solna stad skulle välkomna ett uttalande från riksdagen om att
staten bör delta i ett arbete som syftar till att förstärka
Brunnsviken/Hagaparken/Ulriksdal som kulturpark, präglade av en
föredömlig vård av kulturminnen och natur, till glädje för alla
Storstockholms och alla Sveriges invånare.
Reservationer
Moderata gruppen (Solna kommun)
Det föreslagna remissyttrandet utgör en ambitiös inventering
av både befintliga förhållanden och diskuterade/planerade
förändringar i området. Därtill bekräftas kända
ställningstaganden och lämnas förslag till ställningstaganden
avseende bl.a. det föreslagna hotellet på den s.k.
Bensinstationstomten i Stockholm.
Vi anser att det kan finnas skäl som talar för att
utformningen av hotellet prövas eller t.o.m. att det bör
undersökas om det är den bästa placeringen i området av
hotellet. Men att kalla det nuvarande förslaget "en ogenomtänkt
meningslöshet" utesluter att moderaterna kan ställa sig bakom
förslaget till remissyttrande i denna del. Med hänvisning till
den samplanering som sker med Stockholm anser vi inte att Solna
skall ta sådant kategoriskt avstånd till nuvarande förslag till
hotell. Solna borde i stället eftersträva en samlad lösning
tillsammans med Stockholms stad och övriga intressenter.
Vår uppfattning om Stallmästaregården skiljer sig också från
s/fp-förslaget. Vi anser att Solna skall avvisa tanken på
nybyggnation av hotell i anslutning till "Stallis". Enligt vår
sedan länge kända uppfattning bör Solna däremot aktivt
medverka till ett samarbete mellan hotellintressenterna och
Stallmästaregården. Denna vår uppfattning och linje om samlad
lösning innefattar också den s.k. ABA-tomten och Haga Tingshus.
Kommunstyrelsen föreslås besluta
att till Riksdagens jordbruksutskott överlämna och i
huvudsak åberopa föreliggande förslag till yttrande med vad ovan
anförts.
Centern (Solna kommun)
Med tillfredsställelse har Solna-Centern noterat det ökande
intresset för att skydda de omistliga kultur- och naturvärdena i
det gröna bältet från Fjäderholmarna/Djurgården över
Haga/Brunnsviken samt Edsvikens strand med Ulriksdals
slottsområde och Sörentorp.
Sedan lång tid har vi med oro konstaterat att skyddet för
dessa värdefulla områden varit otillräckligt. Både i Stockholm
och i Solna har "intrång" skett och sker. Ett exempel är
Frösundavik, som i Solnas generalplan 75 markerats som
grönområde, avsett att fastställas. Ändå exploaterades området
och t.o.m. strandskyddet upphävdes. Ett annat exempel är det
nära förestående intrånget i Bellevue i Stockholm. Uteslutande
en stark folkopinion till skydd för Hagaparken avvärjde
vägverkets planerade, omfattande intrång i Hagaparken och en
miljöstörande höjning av vägbanan vid Haga Norra, som en
majoritet i Solna kommun accepterat.
Solna-Centern anser det uppenbart, att ett avsevärt starkare
skydd än nuvarande regelverk med PBL, naturresurslagen m.m.
krävs för rädda bl.a. Haga/Brunnsvikenområdet från att
ytterligare decimeras. Området har omistliga värden för
invånarna i Stockholms-regionen och är dessutom av riksintresse.
Det bör utvecklas till en nationell kultur- och naturpark.
Haga-Brunnsvikens Vänner har valt att kalla området "Ekopark"
och begär, att denna skyddas genom lag.
I likalydande motioner i Solna och Stockholm har centern
föreslagit att en gemensam, fördjupad översiktsplan utarbetas
för området runt Brunnsviken. Att staten m.fl. medverkar i
planarbetet är nödvändigt. Av yttrandet framgår att arbetet
påbörjats. Givetvis utgår vi från att planen kommer att ställas
ut under rimlig tid för att alla intresserade skall kunna ta del
av förslaget. Vi förutsätter också att både Solna och Stockholms
stad och staten under den tid planeringsarbetet pågår avstår
från nya, omfattande ingrepp i Ekoparken.
Solna kommuns yttrande över riksdagsmotionerna ger en god
överblick över de aktuella problemställningarna i området.
Solna-Centern har i vissa fall en avvikande mening och drar
andra slutsatser än kommunstyrelsen. Till detta återkommer vi i
annat sammanhang.
Med hänvisning till ovanstående reserverar jag mig mot
kommunstyrelsens yttrande och har yrkat att Solna kommun skall
tillstyrka intentionerna i de riksdagsmotioner som begär att
Haga/Brunnsvikenområdet m.m. utvecklas till nationell
nybebyggelse och annan exploatering.
Särskilt yttrande av Vänsterpartiet (Solna kommun)
Vänsterpartiet uttalar som sin mening att
Haga-Brunnsvikenområdet utvecklas till en nationell kulturpark
och skyddas från miljöstörande nybebyggelse och annan
exploatering. Att i princip godta den skrivning som överlämnats
om remissvar. Dock att remissvaret kunnat vara tydligare i vissa
stycken.
Linjenämnden för gymnastik- och idrottshögskolan, högskolan
för lärarutbildning i Stockholm
De områden som berörs i motionerna är unika och skyddsvärda
utifrån många olika synvinklar. Till de mera uppenbara skälen
för områdenas bevarande, såsom dess natur- och kulturvärden,
vill Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) foga följande skäl:
1) GIH finner det angeläget att bl.a. se de aktuella
naturområdena ur ett allmänt perspektiv av stads- och
regionplanering.
Större naturområden i stadsmiljöns närområde skall bl.a. ses
utifrån ett perspektiv av att de underlättar och stimulerar till
fysisk aktivitet i form av rekreation, friluftsliv och idrott.
De har därigenom en stor betydelse för att upprätthålla en god
hälsa och motverka ohälsa. Detta är en mycket viktig aspekt då
den urbana miljön i sig på många sätt utgör ett hinder för
fysisk aktivitet.
För att naturområden skall vara stimulerande att vistas i ur
ovanstående perspektiv krävs bl.a. att de just till sin storlek
är omfattande.
Genom betydelsen av nära naturområden för hälsan representerar
de stora dolda ekonomiska värden som tillsammans med många andra
värden ej så lätt låter sig kvantifieras i ekonomiska termer men
ändå måste vägas in vid stads- och regionplanering.
Allt talar för att möjligheten till fysisk aktivitet och
rekreation i denna form av nära naturområden kommer att bli allt
mer väsentlig i framtiden. Samhällsekonomiskt ligger det stora
värden i att det inte krävs bilresor för att nå dem, de är inte
resurskrävande, behöver ej värmas upp etc. De kan nyttjas av
alla och under alla tider på dygnet utan särskilda kostnader för
den enskilde. Av olika skäl är de också av stort värde för de
svaga i samhället.
Det skall också betonas att denna typ av områden är av stor
betydelse för skolornas undervisning i biologi, idrott och hälsa
samt miljöfrågor.
De aktuella områdena utgör en grön korridor helt intill
storstaden. Inom en snar framtid kommer ytterligare 25--30000
människor bo helt intill detta sammanhängande naturområde i och
med det planerade bebyggandet av bl.a. Norra stationsområdet,
Frösunda och Ulriksdalsområdet.
Betydelsen av områdena för idrott och friskvård illustreras
också av att de skapat förutsättningar för motionslopp såsom
Bellmansstafetten och Tjejmilen vilka engagerar tiotusentals
deltagare.
Att ge de aktuella områdena ett långsiktigt skydd mot
exploateringar framstår därför som i hög grad angeläget.
2) GIH utbildar idrottslärare för hela landets behov inom
skolan och idrottsrörelsen. Fr.o.m. 1992 kommer GIH även utbilda
för samhällets behov inom friskvården.
GIH är förlagt till Norra Djurgården. Denna lokalisering skall
ses mot bakgrund av högskolans behov av angränsande naturområden
för utbildningen i ämnena friluftsliv, vissa idrottsgrenar,
såsom orientering, samt ekologiskt orienterad integrering med
andra ämnen. För denna undervisning nyttjas även Södra
Djurgården samt Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet.
I och med årets gymnasiereform får miljöfrågor en huvudroll i
skolan. I propositionstexten anges att miljöfrågor skall
genomsyra hela gymnasieundervisningen. Allt talar således för
att dessa naturområden kommer få en än större betydelse i GIH:s
utbildning.
För att denna undervisning skall vara meningsfull eller över
huvud taget skall kunna genomföras krävs stora sammanhållna
naturområden. De aktuella områdena är också särskilt lämpade i
det att de innehåller skiftande naturtyper och biotoper med en
rik flora och fauna.
3) GIH grundades 1813 av Per Henrik Ling. Gården Annelund vid
Frösundavik var Per Henrik Lings boställe åren 1822--39. Det är
känt att denna miljö och naturen var en viktig inspirationskälla
för Ling. Denna plats, och den intilliggande gravplatsen där
flera märkesmän inom gymnastiken och sjukgymnastiken är
begravda, representerar kulturhistoriska värden av
internationell betydelse. Området är också klassat av
Riksantikvarieämbetet som riksintresse för kulturminnesvården.
Detta till trots har SAS planer på ytterligare exploateringar
i anslutning till Annelund. GIH vill påpeka det angelägna i att
dessa planer omprövas och andra lösningar på ev.
exploateringsbehov sökes.
Sammanfattning
Linjenämnden för GIH vill mot bakgrund av:
1) vikten av storstadsnära naturområden för fysisk aktivitet
och hälsa,
2) GIH:s direkta behov av de aktuella områdena för dess
utbildning, samt
3) GIH:s ansvar att värna kulturarvet inom kroppsövningarnas
område,
påpeka det angelägna i att riksdagen fattar beslut så att
ovanstående naturområden ges ett bestående skydd mot
exploateringar och att det inom ramen för riksdagens beslut ges
möjlighet att ompröva detaljplaner som innebär exploatering av
naturområdena.
Björn Ekblom
Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien
Riksdagens jordbruksutskott har den 4 juni 1991 för yttrande
remitterat rubricerade motioner till ett antal myndigheter och
organisationer.
Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, vars
ändamål också innefattar främjande av kulturminnesvården, finner
de i motionerna väckta frågorna vara av utomordentlig vikt och
vill till Riksdagen som sin mening framföra följande.
Det i stort sett sammanhängande området Södra och Norra
Djurgården, Haga/Brunnsviken och Ulriksdal/Sörentorp inrymmer
natur- och kulturvärden av högsta dignitet också sett i ett
internationellt perspektiv. De bidrar till att ge Stockholm en
särställning bland stora städer vad gäller närmiljö ur både
kulturhistorisk och natursynpunkt. Speciella historiska
omständigheter har samverkat till att detta gröna bälte kring
stenstaden hittills till stora delar kunnat fredas från urban
exploatering. Tid efter annan har exploateringstrycket dock
tvingat fram upplåtelser av byggnadsmark, men hotet mot
kvarvarande miljöer synes aldrig ha varit mer överhängande än i
det skede av urban förtätning som vi nu befinner oss i.
Enligt Vitterhetsakademiens mening finns inget område av
jämförlig storlek i vårt land som det finns starkare motiv för
att lagskydda. Akademien finner den särskilda utredning i frågan
som under namnet "Ekoparken -- förslag till skydd" har
genomförts av Naturens Hus, Stora Skuggan, på uppdrag av
Ståthållarämbetet klargörande både vad gäller områdets värden
och de frågor som hänger samman med bevarandeplanering.
Varje ofrånkomlig förändring i bebyggelse och markanvändning
inom området, t.ex. för universitetet och tekniska högskolans
behov måste ske med största omsorg och erforderlig kostnad
nedläggas på utformning och placering. För trafikleder i området
måste särskilda kostnader accepteras för bevarande av natur- och
kulturmiljön.
Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien anser att
Riksdagen med anledning av rubricerade motioner bör vidta
erforderliga åtgärder för
att ge natur- och kulturmiljöerna inom Norra och Södra
Djurgården, Haga/Brunnsviken samt Ulriksdal/Sörentorp
betryggande lagskydd;
att härför erforderlig utredning och översiktsplanering
genomförs snarast;
att kostnader och tidsplan för restaurering och eventuellt
återställande av djurgårdsmark som fått annan, mindre värdefull
användning utreds;
att pågående planering och gällande planer för
bostadsbebyggelse och annan kommersiell bebyggelse i området
omprövas i syfte att förhindra ytterligare förluster i natur-
och kulturvärden.
Detta yttrande har utarbetats av professor Staffan Helmfrid,
ledamot av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.
Stockholm den 1 oktober 1991
00>Stig Strömholm33>Erik Frykman
00>Akademiens Preses33>Akademiens sekreterare
Kungl. Musikaliska Akademien
Musikaliska akademien har av Kommittén för Gustavianska Parken
anmodats att yttra sig över de tre riksdagsmotioner som väckts
angående skydd av Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet.
Den gustavianska epokens kulturella skapande framstår i
internationell jämförelse alltmer som det måhända allra mest
säregna och unika konstnärligt intressanta som framkommit i
Sverige. Till minnesmärken från denna tid hör inte bara
byggnader, musikverk, litteratur etc. utan också de miljöer i
vilka verken skapades och som var en väsentlig förutsättning för
deras tillkomst. I detta avseende är byggnader och parkmiljöer i
området kring Ulriksdal, Haga, Brunnsviken och Djurgården av
oskattbart värde, till stora delar bevarade i så gott som
ursprungligt skick. Akademien hänvisar till den rad av betydande
och/eller mycket kända och folkkära tonkonstnärer, vilka har
haft eller har anknytning till de miljöer, som är belägna inom
"Gustavianska Parken": Carl Michael Bellman, Joseph Martin
Kraus, Prins Gustaf, Evert Taube för att nämna de mest kända.
Det gäller förutvarande bostäder, monument, gravstenar eller
andra minnesmärken och generellt naturmiljöer som inspirerat
tonkonstnärerna.
Ingrepp i parkområdena förorsakar skador som aldrig kan
repareras och att återställa vad som en gång går förlorat är
icke möjligt. Det är för övrigt mycket angeläget att hela
området fredas från ytterligare åverkan i form av bebyggelse
eller väganläggningar, inte minst av det skälet att det i sin
helhet bör vara tillgängligt för promenad- och vandringsstråk
utan vare sig visuella eller fysiska hinder.
Akademien uttalar sitt stöd till motionerna för bevarande av
Haga-Brunnsviken som nationell natur- och kulturpark och stödjer
även varmt de initiativ som tagits för att utvidga skyddet även
till Norra och Södra Djurgården för att bilda en sammanhängande
park som fredas mot ytterligare exploateringar.
Akademien vill understryka att de områden det här gäller inte
till någon del kan anses vara en "exploateringsresurs" -- någon
sådan existerar icke längre i och kring Stockholms centrum, om
vår huvudstad skall kunna förbli en ort där människor lever och
verkar under vad som kan betecknas som drägliga förhållanden.
Stockholm den 15 oktober 1991
00>Anders R. Öhman33>Bengt Holmstrand
00>Preses33>Ständig sekreterare
Kungl. Akademien för De Fria Konsterna
Efter att ha tagit del av rubricerade motioner har Kungl.
Akademien för De Fria Konsterna konstaterat att de behandlar
frågor som till stor del ligger inom dess intresse- och
kompetensområden. Akademien har därför beslutat att kortfattat
meddela utskottet sina synpunkter på motionerna och på behovet
av långsiktiga åtgärder för att säkra skyddet och utvecklingen
av de kultur- och naturvärden som ryms inom
Haga-Brunnsvikenområdet och angränsande områden.
Pär Granstedts och Karin Söders motion gäller
Haga-Brunnsvikenområdet. Hans Göran Francks och Jan Strömdahls
motion berör därutöver Ulriksdalsområdet. Den motion som
inlämnats av Anna Horn af Rantzien m.fl. avser hela området från
Fjäderholmarna/Södra Djurgården i SO till Ulriksdal/Sörentorp i
NV. Oberoende av hur de olika motionärerna valt att avgränsa
området för sina framställningar konstaterar akademien som
utgångspunkt för sina kommentarer till motionerna
att området rymmer märkliga kultur- och naturvärden,
att dess kulturvärden är knutna till framstående insatser
under flera sekel inom byggnadskonst, trädgårdskonst samt park-
och landskapskonst och i många fall också till kulturinsatser
av annat slag,
att dessa kulturvärden utgör en uppfordrande inspirationskälla
också för dagens konstnärliga och kulturella verksamheter,
vilket kräver kreativa insatser också av dagens planerare,
arkitekter och beslutsfattare,
att skyddet, vården, levandegörandet och utvecklingen av
områdets värden är en nationell angelägenhet,
att konflikter mellan skyddet av området och samhällets
förändringsbehov skall lösas så att områdets värden inte
äventyras,
att området trots att det är ett område med kulturvärden av
riksintresse enligt naturresurslagen, hotas av aktuella
förändrings- och exploateringsplaner vilkas förverkligande
uppenbart skulle komma att påtagligt inkräkta på dessa värden.
Motionärerna har således från akademiens utgångspunkter väl
tecknat det hårda exploateringstryck som nu hotar området.
Ytterligare ett antal anspråk på att få etablera sig i området
skulle kunna räknas upp. Detta är dock knappast nödvändigt för
att det skall stå fullkomligt klart att områdets kulturvärden
står på spel. Om man i likhet med akademien anser att dessa
värden är av största nationell och -- i flera fall --
internationell betydelse är det uppenbart att något är fel.
Antingen är det skydd som området skall åtnjuta genom
naturresurslagens, kulturminneslagens, och plan- och bygglagens
bestämmelser för svagt eller också tillämpar de ansvariga
organen inte lagarna som avsett är.
Det är väsentligt att beträffande detta område av riksintresse
de nationella intressena inte ges mindre vikt än de regionala
och i synnerhet de kommunala. Det kan tänkas att det från denna
synpunkt är en klar nackdel att statsintresset i första hand
företräds av länsstyrelsens styrelse med dess starka lokala
inslag. Synnerliga skäl talar för att utskottet bör föranstalta
om en översyn av naturresurslagen i syfte att beslutssystemet
byggs upp så att de nationella intressena tillgodoses i
tillräcklig mån. I vart fall har vårt nuvarande plan- och
beslutssystem inte bringats att fungera till ett
tillfredsställande försvar för områdets skönhets- och
kulturvärden.
Akademien instämmer i motionärernas yrkanden om att riksdagen
nu bestämt bör uttala sig för ett ökat och definitivt skydd för
området såsom det definierats i riksantikvarieämbetets beslut om
riksintressen i Stockholms län. Det förefaller nödvändigt att
statsmakterna engagerar sig starkare i utvecklingen. På
regeringens bord ligger planärendet om ny, mycket omfattande
bebyggelse i Bellevueparken, en park med tillhörande byggnader
som Riksantikvarieämbetet begärt att länsstyrelsen -- tills
vidare utan resultat -- skall lagskydda. Ett underkännande av
denna utbyggnadsplan är ett nödvändigt första steg. Därnäst
anser akademien det vara angeläget att regeringen vidtar någon
av följande åtgärder:
förelägger Stockholms och Solna kommun att inom ett år anta
sådana bestämmelser som behövs för att för framtiden slutgiltigt
skydda området som den stora nationella kulturpark den varit i
flera hundra år. Akademien syftar här på den möjlighet som ges
regeringen i plan- och bygglagens 12 kapitel. Med hänsyn till
kommunernas hittillsvarande agerande synes det nödvändigt att
regeringen samtidigt tillsätter en utredningsman som
inledningsvis formulerar de krav som måste ställas på sådana
områdesbestämmelser.
uppdrar åt länsstyrelsen att genomföra ett statligt skydd av
området genom kombination av förordnanden enligt
kulturminneslagen och naturvårdslagen samt att kontinuerligt
hålla regeringen underrättad om hur arbetet fortskrider.
inför en särskild hushållningsbestämmelse för området i
naturresurslagens 3 kap. I sådant fall måste dock bestämmelsen
göras mer precis än övriga bestämmelser i kapitlet.
00>Philip von Schantz33>Bo Sylvan
00>Preses33>Ständig sekreterare
Naturskyddsföreningen i Stockholms län
Naturskyddsföreningen i Stockholms län finner det angeläget
att skydda och bevara "Ekoparken". Området är rikt på värdefull
känslig natur med i hög grad skyddsvärd flora, fauna och rika
kulturvärden. Det område som innefattas i begreppet Ekoparken är
i dag genomskuret av gator, vägar och en mängd byggnader av
olika slag.
Vi måste göra allt som står i vår makt för att skydda och
beivra Ekoparkens resterande natur- och vattenområden. Vi måste
sätta stopp för fortsatt exploatering. Rovdrift har kännetecknat
våra ingrepp i detta utomordentliga naturområde. Redan 1913
motionerades i riksdagen om att bevara hela Djurgården. Trots
detta har man efter diverse turer till dags dato förbrukat två
tredjedelar av området. Hela Ekoparken inrymmer så mycken
skyddsvärd natur att det är i hög grad förvånansvärt att inte
beslutande politiker och myndigheter satt ett exploateringsstopp
långt tidigare!
Utöver naturintressena får vi ej glömma de unika kulturvärden
som ryms inom Ekoparkens räjong. Dessa skall skyddas för all
framtid. Tänk bara på våra tre underbara slott med kringliggande
parkområden. Här må även nämnas att Ekoparken inrymmer ett av
norra Europas förnämsta ekbestånd, övriga rariteter ej att
förglömma.
Ekoparken är också ett förnämligt närnaturområde med hög
tillgänglighet för ett stort antal stockholmare. Vidare utgör
hela området en betydelsefull förbindelselänk från centrala
storstaden i en nordvästlig båge upp mot Järvafältet och Gröna
Bältet. Trots begränsningar i statuterna för skydd av
naturområden, anser vi att speciella omständigheter föreligger i
fallet Ekoparken. Vilken form av skyddsinstrument som kommer att
tillämpas är därför av underordnad betydelse. Det väsentliga är
att området får ett varaktigt skydd.
I vår litteratur är Djurgården, Haga, Ulriksdal och en mängd
gårdar, torp, krogar etc. rikt representerade. Detta minner om
ett kulturarv från svunna tider väl värt att omhulda och bevara.
Bellmans rika sångskatt återspeglar och beskriver på ett
livfullt sätt naturen och tidigare generationers strävsamma liv
i just dessa marker. Bara detta är ett starkt skäl att
pietetsfullt bevara vad som återstår.
Framfört förslag om ett moratorium på tre år innan några
beslut fattas om eventuella ingrepp i Ekoparksområdet bifaller
vi på det allra varmaste. Alla beslutsfattare måste besinna sig
inför kommande generationer. Ingreppen måste minimeras.
Ekonomiska och övriga exploateringsintressen måste vika för alla
tunga argument som framförts för ett bevarande.
Arne Marténg
Ordf.
Friluftsfrämjandet, Stockholms Distriktsförbund
Friluftsfrämjandets riksorganisation har erhållit ovannämnda
ärende för yttrande.
Vi vill härmed som Friluftsfrämjandets svar avge följande
synpunkter på förslaget.
Hoten mot friluftslivet i Stockholm
Enligt Landstingets regionplane- och trafikkontor kommer
befolkningen i Stockholmsregionen att öka med ca 10000
invånare per år från 1990 till 2020. Om detta blir verklighet
kommer många av Stockholms värdefullaste grönområden att
exploateras. Bilismen väntas öka med 40% vilket innebär att
nya trafikleder måste byggas. Så länge Stockholm växer och
trafiken ökar blir det allt angelägnare för samhället att skydda
och bevara frilufts- och naturvärdena. Det gäller särskilt
närmiljön kring bostäderna.
Regionplanekontorets rapport "En skogsbacke i handen" pekar på
att över 240000 hushåll i regionen saknar tillgång till
strövområde inom rimligt räckhåll från bostaden. Sämst gynnade
är de invånare som bor i en zon närmast utanför Stockholms
innerstad. I detta "halvcentrala band" saknar 32000 hushåll
promenadområde och hela 144000 hushåll strövområde!
Ett av de allra värdefullaste grönområdena i "halvcentrala
bandet" i Stockholm är ovannämnda sammanhängande område som
inkluderar bl.a. markerna kring Haga-Brunnsviken. I dag utgör
detta område ett andningshål för bl.a. barnfamiljer och äldre.
Exploateringshoten mot det aktuella området utgörs framför
allt av kontor i Frösundavik och vid den gamla SAS-terminalen,
ett planerat japanskt storhotell intill Stallmästargården, ett
kontorsbygge vid Sveaplans gymnasium, 1000 lägenheter norr
om Frescati, 6000 lägenheter vid Husarviken samt den så
kallade Österleden.
Det aktuella områdets bevarande värde
I förslaget till ny regionplan -91 för Stockholm anges att
området kring Brunnsviken inte bör exploateras ytterligare med
hänsyn till starka riksintressen och regionala intressen för
bevarande. Områdets samband med Norra Djurgården bör inte
försvagas. Haga-Brunnsviken ingår i ett större viktigt
strövområde i de centrala delarna av Stockholm nämligen
Järvafältet med Igelbäckens dalgång.
För att bevara områdets stora värden för bl.a. naturvården kan
dessa skyddas t.ex. genom en kombination av åtgärder enligt
naturvårdslagen, kulturminneslagen och naturresurslagen.
Härvidlag bör nybebyggelse eller annan exploatering inte kunna
genomföras.
Kring Barnens Timmerstuga på Norra Djurgården bedriver Stora
Skuggans lokalavdelning av Friluftsfrämjandet sin verksamhet.
Intill planeras nu tusen lägenheter som kraftigt skulle inverka
på barnverksamheten. Förutom minskade strövarområden skulle
trafiken öka markant med buller och luftföroreningar som följd.
Det sammanhängande grönområdet är unikt när det gäller
variationsrikedom och närhet till storstaden och är sedan
århundraden tillbaka ett viktigt rekreationsområde för
hundratusentals stockholmare. Mycket av djurlivet och
växtligheten finns intakt än idag.
Avslutningsvis konstaterar vi att konkurrensen om marken i
Stockholm är stor. Tyvärr har i hög grad frilufts- och
miljöintressena fått stå tillbaka för andra samhällsbehov som
bostäder, arbetsplatser och trafikanläggningar.
När det gäller det aktuella områdets framtid har dock
samhället tillfälle att mera planmässigt bevara och skydda ett
av Stockholms allra värdefullaste grönområden och på så sätt
tillgodose invånarnas berättigade krav och behov av bostadsnära
fritidsområden.
Om det skulle visa sig att vissa exploateringsintressen anses
ha större värden än bevarandeintressena bör detta föregås av en
miljökonsekvensbeskrivning över det aktuella området.
Åke Rosenquist
Ordförande
Kommittén för Gustavianska Parken
Undertecknade är ledamöter i Kommittén för Gustavianska Parken
som bildades i augusti 1991 med syfte att verka för
Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet som nationell natur- och
kulturpark.
Kommittén menar emellertid att det i lika hög grad är
angeläget att, som ges uttryck för i motion 1990/91:Jo727, Norra
och Södra Djurgården blir delar i en sammanhängande nationell
natur- och kulturpark.
Området är i sin helhet, med undantag av Sörentorp,
klassificerat som riksintresse för kulturminnesvården enligt
Riksantikvarieämbetets beslut 87-11-05. Att Sörentorp inkluderas
i området är motiverat såsom skyddszon för Ulriksdalsområdet och
som port ut mot Järvafältet.
Det unika i områdenas natur- och kulturvärden kan inte nog
understrykas. I motionerna behandlas dessa endast fragmentariskt
och översiktligt. Det är ej kommitténs avsikt att här ge en
beskrivning av värdena i sin helhet, blott konstatera att
kännedom om desamma är av vikt för att rätt förstå hur angelägna
de mål som uttrycks i motionerna är.
De mycket stora värden som det handlar om är betydelsefulla
både i ett nationellt och ett internationellt perspektiv.
Bevarandet av dessa värden är således i hög grad en nationell
angelägenhet.
I tider då länders attraktionskraft diskuteras utifrån ett
europeiskt perspektiv är alla ense om vikten av att länders
kulturella särart bibehålls och förstärks. Tanken om en
nationell natur- och kulturpark kan även ses ur denna synvinkel.
Området har all möjlighet att bli något särdeles unikt sett ur
ett internationellt perspektiv. Men då måste en kursändring
rörande synen på markanvändningen komma till stånd nu.
Motionerna kan sägas vara en reaktion på de omfattande
exploateringsplaner av områdena som finns (se bl.a. bilaga).
Motionernas mål är emellertid lika angelägna oavsett dessa hot.
Motionerna berör, förutom behovet av bestående skydd av natur-
och kulturmiljöerna, även trafikfrågor, restauration av
parkmiljöer samt upprustning av Bergianska trädgården. Kommittén
för Gustavianska Parken vill här kommentera motionerna och även
ange andra angelägna åtgärder vilka i hög grad motiverar
statliga insatser.
Med hänsyn till kommitténs syfte begränsar sig kommentarerna
till i första hand Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet.
Skydd mot exploateringar
Området har, som nämns i motionerna, under senare tid börjat
betraktas som en exploateringsresurs. Såväl i regionplan 90 som
i Stockholms stads och Solna kommuns översiktsplaner betecknas
delar av riksintresseområdet som utbyggnadsmark.
Kommittén för Gustavianska Parken menar att området måste
betraktas som i princip färdigutbyggt. Det är inte acceptabelt
att ta området i anspråk för bostadsbebyggande även om
bostadsbehovet är stort. Detsamma gäller andra former av
bebyggelse.
Vissa behov av byggande för bl.a. Stockholms Universitet bör
lösas inom nu bebyggda områden.
Natur- och kulturmiljöer som hittills undgått exploatering
måste ges ett bestående skydd.
Fastställda detaljplaner som ännu inte genomförts men som
innebär exploatering av området bör omprövas.
Bebyggande intill parkområdet ställer stora krav på
anpassning. Karaktären av natur- och kulturmiljö av riksintresse
får ej tas i anspråk av störande bebyggelse.
Sammanfattningsvis önskar Kommittén för Gustavianska Parken
framhålla att skyddsbehovet av områdets miljövärden vad avser
natur, kultur och stadsbild måste överordnas
exploateringsintresset.
Trafikfrågor
Trafik genom och intill de unika naturområdena skapar vissa
problem. Dessa går emellertid att lösa och det är mycket
angeläget att så sker. Förutsättningarna att skapa långsiktigt
hållbara lösningar finns nu: Bellevue- och Värtalänkarna skall
projekteras, byggande intill vägarna (vid Frösunda och
Ulriksdalsfältet) har inte påbörjats. Möjligheten till
långsiktigt handlande finns därmed kvar.
Behovet av statliga insatser sammanhänger med områdets
karaktär av riksintresse samt med att trafikfrågorna är knutna
till tre Europavägar. Dessa går igenom (E3, E18) eller intill
parkområdet (E4).
Efterhand som trafiken ökat har bullret blivit ett allt större
miljöproblem. Bullret från motorlederna är särskilt
problematiskt när vägarna går helt intill Brunnsviken och
bullret därigenom får en vid spridning.
Det trafikbuller som alstras (>70 dB) överskrider med bred
marginal Naturvårdsverkets riktvärden för rekreationsytor i
tätbebyggelse (55dB) och friluftsområden (40 dB). Värdena för
koloxid och kvävedioxid vid körbanekant överskrider WHOs
riktvärden.
Vägarna skapar även problem genom att de splittrar
grönområdena och försvårar tillgängligheten till dessa.
I motionerna berörs problemen med motorvägarna. E3:an mellan
Ålkistan och Albano föreslås helt eller delvis sänkas ned i
tunnel (1990/91:Jo727). Detsamma gäller Bergshamravägen (E18)
omedelbart norr om Brunnsviken (1990/91:Jo807).
Dragning av vägar i tunnlar är resurskrävande företag men är
särskilt angeläget när vinster i form av både reducering av
buller, ökad tillgänglighet och kontakt mellan parkområdena,
samt återskapande av kulturhistoriska helheter kan nås.
Med hänsyn till detta menar Kommittén för Gustavianska Parken
att det är av särskild vikt:
1) att lägga del av Bergshamravägen (E18) i tunnel,
2) att ansluta E3:ans trafik till den planerade Bellevue- och
Värtalänken i tunnel fr.o.m. Stockholms Universitet. Detta är
ett begränsat tillägg till nuvarande planer på tunnel vilka
innebär att anslutningen sker vid Albano, och
3) på olika andra ställen skapa enklare former av
bulleravskärmning kring dessa vägar.
Kommittén för Gustavianska Parken menar emellertid att behovet
av miljöbefrämjande åtgärder måste vidgas till att även gälla
E4:an, särskilt vid norra Brunnsviken.
Planerna att bebygga Frösunda och Ulriksdalsfältet med 4500
bostäder samt kontor (se karta i bilaga) innebär att
parkområdena vid norra delen av Brunnsviken får en starkt ökad
betydelse och en motsvarande ökad belastning.
Dessa områden är beskurna genom byggandet av SAS huvudkontor
vid Frösundavik. Samtidigt är den smala, nordligaste delen
kraftigt bullerstörd från E4:an och vid Brunnsvikens norra ände
går E4:an dikt an till Brunnsviken.
En utredning av trafik- och bullerproblem kring parkerna med
förslag till långsiktiga lösningar är nödvändig. Denna bör även
omfatta den planerade trafikplatsen vid Haga Norra som kommer ta
del av Hagaparken i anspråk. Även trafiklösningen vid Norrtull
bör ses över. Styrande för utvecklingen måste vara att minska
bullret samt öka tillgängligheten för de boende utan att
parkmark tas i anspråk.
En annan angelägen trafikfråga gäller järnvägen mellan Norra
station och Värtahamnen och berörs nedan under punkten
"Restauration m.m.".
Breddning av parkområdet
Vikten av att resterande natur- och kulturmiljöer fredas
skall, som tidigare antytts, även ses mot bakgrund av den mycket
omfattande bostadsbebyggelse som f.n. är under genomförande
eller planeras vid Starrbäcksängen, Östra Station, Roslagstull,
Norra Station, Frösunda och Ulriksdalsfältet.
Inom enbart de fyra sist angivna områdena, alla helt intill
Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet, kommer ca 25--30000
människor att bo.
Det är därför i hög grad motiverat att parkområdena breddas
där så är möjligt.
Restauration m.m.
Motion 1990/91:Jo704 tar upp behovet av restauration av
parkmiljöerna kring Brunnsviken. Vi vill understryka vikten av
en sådan.
Gustav III:s plan var att hela Brunnsvikenområdet från
Bellevue till Ulriksdal skulle bli en sammanhängande kulturpark
med Brunnsviken som en central parksjö. Mordet på kungen 1792
satte stopp på planernas genomförande i sin helhet, men Haga-,
Bellevue- och Tivoliparken hann anläggas. Dessa parker som
anlades i engelsk parkstil är de förnämsta i sitt slag i landet.
Vissa delar av dessa har förfallit men går att restaurera. Andra
delar är vårdade men karaktären av engelsk park har delvis gått
förlorad. Anledning finns att så vitt möjligt återställa de
engelska parkerna. Åtgärder för upprustning av Bergianska
trädgården (motionerna 1990/91:Jo704 och 1990/91:Jo727) är också
angelägna.
Bellevueparken skadades avsevärt då järnvägen mellan Norra
Station och Värtahamnen drogs fram i slutet av 1800-talet. Samma
järnväg går igenom Norra Djurgården. I samband med det planerade
bebyggandet av Norra stationsområdet diskuteras en överdäckning
av järnvägen. Det är angeläget att i detta sammanhang pröva
möjligheten att lägga hela eller resterande del av järnvägen i
tunnel, ev. i direkt anslutning till Bellevue- och Värtalänken.
Vinsterna skulle vara stora i det att helheten
Hagaparken--Bellevueparken skulle kunna återskapas. Detta skulle
också i hög grad förhöja Norrtull och Roslagstull som entréer
till parken och återskapa den visuella kontakten mellan staden
och Brunnsvikenområdet. En framdragning av järnvägen i tunnel
skulle dessutom förbättra tillgängligheten för allmänheten till
parkområdena, och inom vissa delar skulle mark frigöras för
annan användning.
Sammanfattning
Kommittén för Gustavianska Parken menar att riksdagen bör
fatta beslut så:
1) att natur- och kulturmiljöerna inom Haga--Brunnsviken,
Ulriksdal/Sörentorp samt Norra och Södra Djurgården värnas som
nationell natur- och kulturpark i former som ger ett bestående
skydd,
2) att en fördjupad översiktsplanering med målsättning att
skapa en nationell natur- och kulturpark i enlighet med
motionerna och enligt ovan givna synpunkter genomförs av berörda
kommuner i samarbete med länsstyrelsen, Boverket,
Riksantikvarieämbetet, Vägverket, Naturvårdsverket etc.
3) att berörda myndigheter får i uppdrag att utreda kostnader
och tidsplan för ovan beskrivna lösningar av trafikfrågorna,
breddning av parkområdena samt restauration av parkerna, och
4) att pågående planering och gällande planer för bebyggelse i
området omprövas med utgångspunkt från en strävan att skapa en
nationell natur- och kulturpark i området och på basis av den
översiktsplanering och det utredningsmaterial som föreslås
ovan.
Kommittén för Gustavianska Parken är medveten om att skapandet
av en nationell natur- och kulturpark enligt ovan kommer kräva
resurser som f.n. kan vara svåra att uppbringa.
Detta får emellertid inte hindra att man fattar beslut om
erforderligt skydd etc., även om tidsplanen för lösning av bl.a.
restauration och trafikfrågor skulle behöva bli utdragen.
Det är väsentligt att inse att de investeringar som görs
kommer få stor betydelse för regionens attraktionskraft i ett
internationellt perspektiv och att inriktningen av dessa
investeringar måste ses i ett långsiktigt samhällsekonomiskt
perspektiv.
Stockholm i oktober 1991
00>Kjerstin Dellert33>Bo Grandien71>Lars Gyllensten
00>teaterchef33>professor71>professor
00>Bengt Hamdahl33>Lennart Holm71>Lars Lönnroth
00>regeringsråd33>professor71>professor
00>Eva Nordenson33>Claes Ramel71>Stig Ramel
00>direktör33>professor71>direktör
00>Stig Strömholm33>Inez Svensson71>Per-Olof Åstrand
00>professor33>rektor71>professor
genom
00>Eva Nordenson33>Per-Olof Åstrand71>Peter Schantz
00>ordf.33>v. ordf.71>sekr.
Underbilaga 5
Exploateringshot mot Haga-Brunnsviken-Ulriksdalsområdet
Hoten finns förtecknade nedan och har även markerats på en
karta (bifogas). Hoten utgörs dels av akuta hot, dels av mer
sonderande planer som för stunden inte är aktuella. För att ge
en uppfattning om vilka volymer det är frågan om kan nämnas att
Wenner-Gren Center motsvarar ca 10000 kvm och en Hötorgsskrapa
ca 11000 kvm.
2) Enl. Stockholms stads översiktsplan 90 är motsvarande
område ett utredningsområde men följande anges mer specifikt:
2:1 Trafikplats vid Albano (liknande den vid ex.
Gullmarsplan).
2:2 Bostäder vid Roslagstulls sjukhus.
3) Stiftelsen Vetenskapsstaden -- gemensam för KTH, KI, SU,
Handelshögskolan -- önskar bygga fysik- och matematikcentrum vid
Albano.
4) Bellevueparken: 11000 kvm kontor norr om Sveaplans
gymnasium. Ärendet har överklagats till regeringen.
Bostadsdepartementet har sänt det på remiss till Boverket för
svar senast 27/9 1991.
5) Norrtullsskrapan: 24-våningshotell som planeras bli 20
meter högre och med 4 ggr så stor volym (41000 kvm) som
Wenner-Gren Center. Dessutom kultur- och handelscentrum på
Norrtullstomten samt 37000 kvm kommersiellt centrum på Norra
stationstomten. Byggnadsnämnden i Stockholm sköt på beslut om
startpromemoria till efter valet.
6) Stallmästaregården: Ägaren önskar bygga 3-våningshotell i
hästskoform runt Stallmästaregården. Byggnadsnämnden i Solna har
givit planuppdrag för lösning som "leder till att
Stallmästaregården bevaras som värdshus".
7) Nedlagda SAS-terminalen, den s.k. ABA-tomten: Inget
aktuellt planförslag. Solna kommunstyrelse och byggnadsnämnden
har uttalat att de är positiva till att något byggs för publika
ändamål.
8) Frösundavik: Programarbete pågår för Frösundavik,
8:1 SAS har rätt enligt gällande detaljplan till att bygga
ytterligare 20000 kvm kontor norr om gården Annelund.
8:2 Enligt avtal mellan SAS och kommunen skall Solna kommun
verka för ytterligare 50000 kvm byggrätt för SAS. Dock skall
den tillkommande bebyggelsen enligt avtalet vara förenlig med
park- och naturintressen, och fylla en funktion för SAS HK.
8:3 Inom gamla militärområdet vid Frösundavik kommer det
sannolikt att bli aktuellt med kompletterande bebyggelse av
ospecificerad skala.
9) Norra delen av Brunnsviken: Planeras en igenfyllnad av sjön
vid Polska udden. Byggnadsnämnden har beslutat i ärendet, medan
beslutet i kommunfullmäktige har skjutits på till efter valet.
10) Domänverkshuset: Ägs nu av John Mattson Byggnads AB som
har byggrätt norr om huset om 12000 kvm. Genomförandetiden går
ut i juli 1992.
11) Sörentorp: F.n. Polishögskolans område, omnämns i Solnas
översiktsplan 90 som tänkbart utbyggnadsområde.
Projekt EKOPARKEN WWF
Inledning
Projekt EKOPARKEN WWF som drivs vid Naturens Hus med stöd av
Världsnaturfonden har anmodats att inkomma med yttrande över
rubricerade motioner.
Projekt Ekoparken WWF inrättades av Världsnaturfonden i april
1991 och avsikten är att med hjälp av naturinventeringar,
ekologiska skötselplaner biotopprojekt samt med naturpedagogiska
aktiviteter (naturstigar, skyltar, foldrar, guidningar etc.)
värna-vårda-visa Ekoparken för storstadens invånare och
besökare. Projektet avses pågå i minst tre år.
Bifogat denna remiss finns två utredningar gjorda på uppdrag
av Ståthållarämbetet: EKOPARKEN -- sammanhängande natur och
kulturpark samt EKOPARKEN -- förslag till skydd. Vidare bifogas
även nr 3/91 av WWF-EKO som innehåller en artikel om Ekoparken.
I samband med presskonferens den 14 maj 1991 presenterades ett
upprop om Ekoparken som 22 föreningar ställt sig bakom. Detta
bifogas också liksom det program som gick av stapeln på
Ekoparkens Dag den 25 augusti då området officiellt döptes till
EKOPARKEN.
Utredningen EKOPARKEN -- sammanhängande natur och kulturpark
är en idéskrift som översiktligt vill spegla områdets kvalitéer
och möjligheter. Ståthållarämbetet ansåg efter en remissrunda
att arbetet skulle konkretiseras med avseende på skyddsaspekten
vilket ledde till utredningen EKOPARKEN -- förslag till skydd. I
båda dessa speglas Naturens Hus och Projekt Ekoparken WWF:s
inställning mycket utförligt. Några förtydliganden görs dock
nedan.
Motionerna
Motionärerna behandlar inte samma geografiska område. Det är
projektets uppfattning att namnet "Ekoparken" nu är så etablerat
både hos politiker, planerare, organisationer och massmedia att
det bör användas för området från Fjäderholmarna i sydost via
Djurgården upp till Ulriksdal/Sörentorp i nordväst. Detta är ett
sammanhängande område med starkt kunglig prägel och de gröna
områdena är än i dag till stor del förvaltade av
Ståthållarämbetet. I ett skede när ett skydd etableras för hela
Ekoparken är det av värde att det finns föreningar som särskilt
vill vårda och lyfta fram en "Gustaviansk Park" inom
Haga-Brunnsviken och Ulriksdal. Haga-Brunnsvikens vänner och
Kommittén för Gustavianska Parken är exempel på föreningar som
både arbetar på att bevara Ekoparken samtidigt som man särskilt
vill lyfta delområdet kring Brunnsviken. Med denna markering
stödjer Projekt Ekoparken de tre motionernas intentioner men
anser att avgränsningen i miljöpartiets motion också bör vara
Ekoparkens.
Förslag till skydd
Som påvisats i de bifogade utredningarna har Ekoparkområdet
ett unikt innehåll av natur och kultur, även ur ett
internationellt perspektiv. Området har utomordentliga natur-
och kulturvärden, och är samtidigt en viktig grön lunga för
stadens innevånare och besökare, väl beläget nära Stockholms
innerstad (stenstaden). Det är av stor vikt att man för
eftervärlden bevarar detta område. Egentligen skulle man för
detta ändamål behöva ett nytt lagrum -- ett Ekoparkinstitut --
som samfällt skyddar natur och kultur. I utredningen "Ekoparken
-- förslag till skydd" diskuteras detta i detalj. Utifrån de
möjligheter som dagens lagstiftning ger föreslås följande:
Först och främst exploateringsmoratorium i form av ett
interimistiskt naturreservat för de gröna områdena inom
Ekoparken. Detta för att naturvärden riskerar att gå förlorade
om vissa planer genomförs. Moratoriet bör fungera som ett stopp
för fortsatt projektering/planering/exploatering under den tid
-- tre år -- som moratoriet verkar. Under tiden då moratoriet
verkar bör inventeringar ske och miljökonsekvensbeskrivningar
utföras. Vidare bör arbete för att få till stånd ett
naturreservat med gränser som ungefär motsvarar det
interimistiska naturreservatet sättas igång. I områden med
särskilt höga kulturella värden bör ett kommande naturreservat
kombineras med "kulturreservat", d.v.s. skyddas med hjälp av
lagen om kulturminnen. Moratoriet bör även gälla områden där
exploateringar fysiskt inte ligger inom Ekoparkens gränser, men
starkt påverkar den genom sin närhet. Exempel på detta är
föreslagen bebyggelse väster E4 i Solna (Frösunda, Ulriksdals
station, Järva krog m.m.). Grundprincipen i Ekoparken bör vara
att ingen nybebyggelse ska komma till stånd som öppnar nya
grönytor, samt att området i sin helhet ska ha rigorösa
bestämmelser för skydd åt natur- och kulturlandskap.
Projekt Ekoparken WWF anser det angeläget att riksdagen verkar
för att, för all framtid, säkerställa Ekoparkens natur- och
kulturvärden. För att detta ska kunna ske krävs nu, förutom ett
moratorium, ekonomiska resurser för att allsidigt kunna utreda
områdets kvalitéer och behov. Detta område är av såväl
nationellt som internationellt intresse.
Henrik Waldenström
Underbilaga 6
EKOPARKEN -- förslag till skydd
-- -- --
Skyddsarbetet kan lämpligen ske på följande sätt:
1. Länsstyrelsen utfärdar exploateringsmoratorium
Länsstyrelsen utfärdar moratorium mot fastställande av
detaljplaner inom Ekoparkens område tills natur- och
kulturvärdena inom området är fullständigt belysta. Detta kan
ske antingen genom överenskommelse mellan länsstyrelsen,
Stockholms stad och Solna stad samt Lidingö kommun att "frysa
utvecklingen" och/eller genom att länsstyrelsen förordnar om
interimistiskt naturreservat (paragraf 11 Naturvårdslagen) för
tre år med möjlighet till förlängning ytterligare tre år. Detta
p.g.a. att naturvärden inom Ekoparkens område riskerar att gå
förlorade.
2. Stockholm och Solna begär delegation för naturreservat
Stockholms stad och/eller Solna stad begär delegation hos
länsstyrelsen att bilda naturreservat. Stockholm och/eller Solna
beslutar därefter om interimistiskt naturreservat.
I vilket fall så bör en Ekoparkutredning tillsättas.
Länsstyrelsen bör ta initiativ till en allsidigt sammansatt
Ekoparkutredning vari bör ingå Stockholms stad, Solna stad,
Lidingö kommun (Fjäderholmarna), byggnadsstyrelsen, projekt
Ekoparken WWF, ideella föreningar, politiska partier. Arbetet
bör ske utan tidspress och omfatta Ekoparken som en helhet.
Ingen icke påbörjad exploatering får starta innan utredningens
resultat är klart och all planering/projektering bör läggas i
malpåse under tiden.
Förslag till interimistiskt naturreservat
Först och främst bör ett exploateringsmoratorium komma till
stånd. Detta bör innebära att ett interimistiskt naturreservat
kommer till stånd för att betona de starka värden som finns i
området som är mycket mer än bara "grönområde". Nedan har jag
angett först ett mindre område (A) som motsvarar översiktsplan
90 för Stockholms stad. Därefter förslag (B) som i samtliga fall
innebär en utökning och som också ger en fingervisning om
konfliktområden. Dessa anges särskilt. Förslaget syftar till att
skapa ett någorlunda sammanhängande naturreservat, dock kan fyra
delområden urskiljas: 1 -- Fjäderholmarna/Södra
Djurgården/Ladugårdsgärde, 2 -- Norra Djurgården, 3 --
Haga/Brunnsviken samt 4-Ulriksdal/Sörentorp. Skulle det visa sig
att naturreservat svårligen kan utföras rent juridiskt i
"kontaktområdena" vid t.ex. Nobelparken, Tessinparken, Erik
Dahlbergsgatan, området vid Ryttarstadion, Bergiusvägen, Svante
Arrhenius väg, Lilla Frescati, Kräftriket, Bellevue,
Frösundavik--Annelund, så bör plan- och bygglagen tillämpas så
att ett likartat skydd erhålls. Vattenområden i anslutning till
landreservatet bör ingå i naturreservat såsom t.ex. Edsviken vid
Ulriksdal. Se karta bil. 1.
Vissa mycket koncentrerade områden av riksintresse för
kulturminnesvården har benämnts "kulturreservat" (se bil. 1)
såsom Djurgårdsstaden, Skansen, Beckholmen på Södra Djurgården,
Gasverkstomten vid Hjorthagen,
Bellevue--Stallmästaregården--f.d. Sveaplans gymnasium, diverse
husgrupperingar i Haga och Ulriksdal. Ordet kulturreservat står
för att i dessa områden måste man med
kulturminnesvårdslagstiftning särskilt skydda ett större
område. Skyddet av kulturminnesvårdens intressen behandlas dock
inte utförligt här utan måste hänskjutas till särskild expertis.
Naturreservat nr. 1: Stockholms stad
1A Södra Djurgården - Ladugårdsgärde:
Detta område omfattar Södra Djurgården öster om Skansen,
Kaknäs, Ladugårdsgärde samt Sportfältet. Benämns N2 i
översiktsplanen.
1B Fjäderholmarna - Södra Djurgården - Ladugårdsgärde:
Först och främst bör Fjäderholmarna (Lidingö kommun) som
Kungl. Djurgårdsförvärv förvaltar ingå. Vidare en grön remsa
norr Skansen och öster Djurgårdsvägen, strandområdet från
Nobelparken till Lidovägen söder Djurgårdsbrunnsvägen.
Tessinparken och Erik Dahlbergsgatans övre del bör ingå
alternativt i detaljplan eller skyddas så att de fungerar som
gröna korridorer mellan naturreservatet på Södra och Norra
Djurgården. Det sistnämnda bör möta på andra sidan Lidingövägen.
I och med detta förslag blir naturreservatet mera sammanhängande
och ger på ett bättre sätt ett grönt bälte kring
Djurgårdsbrunnsviken samt en viss känsla av sammanhang mellan
Södra och Norra Djurgården.
Övrigt: Västra Djurgården med Djurgårdsstaden, Skansen,
Beckholmen bör skyddas enligt lagen om kulturminnen.
Konfliktområde: Både 1A och 1B står i konflikt med den
föreslagna avfarten från den planerade Österleden vid Borgen som
sedan, enligt preliminära planer, fortsätter längs
Lindarängsvägen med fyra filer in mot Valhallavägen. Denna ev.
tillfart kommer att mycket hårt klippa Sportfältet gentemot
Ladugårdsgärde samt kraftigt sänka värdet på hela grönområdet
med buller och avgaser, såväl när vägen är färdig som under
byggtiden. Avgastornen från Österledstunneln sänker
rekreationsupplevelsen i området och luftkvalitén försämras i
närområdet.
Naturreservat nr. 2: Stockholms stad
2A Norra Djurgården: Detta område omfattar i princip de
obebyggda delarna av Norra Djurgården väster om Lidingövägen,
norr Valhallavägen, öster E3/Roslagsvägen. Detta område är
draget utanför stora konfliktområden vid Husarviken och
Frescatiområdet.
2B Norra Djurgården: Detta område omfattar även området vid
Ryttarstadion som är grönyta och som via Erik Dahlbergsgatan och
Tessinparken ger en kanal till Södra Djurgårdens naturreservat.
Vidare ingår Fisksjöäng (Husarvikens norra strand) samt norr
Svante Arrhenius väg, norr Lilla Frescativägen, väster E3,
väster Kräftriket, Bellevueparken. Motorleden E3,
tätortsbildningarna i Ekhagen och Lappkärrsberget ingår inte,
däremot övriga husgrupper inom det föreslagna området som mer är
att betrakta som "hus i park".
Övrigt: Gasverkstomten i Hjorthagen/Husarviken intill det
föreslagna naturreservatet i Fisksjöäng bör skyddas med
kulturminnesvårdslagen.
Konfliktområde: Med denna avgränsning skyddas grönområden och
kulturhistoriskt känsliga miljöer i Frescati Hage och Lilla
Frescati. Som synes tillåter denna avgränsning inga av de
föreslagna byggnationerna i Fisksjöäng (Norra Husarviken),
Bergiusvägen, Torphagen samt väster E3 i Lilla Frescati och
Frescati Hage.
Naturreservat nr. 3: Haga/Brunnsviken, Solna stad
Området sträcker sig från Stallmästaregården till Ålkistan,
öster E4, syd Bergshamravägen. Tätortsdelar i Bergshamra, SIPU
samt Bergshamravägen ingår ej. Med ovanstående gränsdragning
möter reservat 2 och 3 varandra vid Stallmästaregården, Ålkistan
samt Brunnsvikens vattenområde.
Övrigt: Diverse hus i Haga bör också skyddas enligt Lagen om
kulturminnen.
Konfliktområde: Fortsatt utbyggnad i Annelund och Frösundavik
samt ev. utbyggnader vid Stallmästaregården.
Naturreservat nr. 4: Ulriksdal/Sörentorp, Solna stad
Hela Ulriksdalsområdet norr Bergshamravägen exklusive
Bergshamra tätort, öster E4 till Sollentunas kommungräns inkl.
småhus nära E4, polisskolan i Sörentorp (se nedan) och
begravningsplatsen. Förhandlingar bör snarast inledas för att ge
allmänheten större -- kanaliserad -- tillgänglighet till
polisskolans fina naturområden.
Övrigt: Man kan även tänka sig att skapa ett område, bestående
av hela Ulriksdal plus Brunnsviken, alltså även den östra sidan
som angivits ovan i naturreservatet Norra Djurgården, men p.g.a.
ev. samordningsproblem med Solna stad så är det bättre att
åtminstone först säkra områden inom respektive kommungränser.
Kommer kommunerna överens är det mest naturligt att
Haga/Brunnsviken är en enhet som hänger ihop med
Ulriksdal/Sörentorp. Observera att Solna stad inte föreslagit
något nytt naturreservat/naturvårdsområde inom Ekoparken. I
Ulriksdal finns idag Ekoparkens enda naturvårdsområde. Diverse
hus vid Ulriksdals slott bör skyddas enligt Lagen om
kulturminnen.
Konfliktområde: Föreslagen bostadsbebyggelse vid Sörentorp.
Allmänt
Observera att i föreslagen utformning så hänger alla fyra
reservaten ihop. Man kan gå i naturreservatsgrönska från
Blockhusudden till Sollentunagränsen i Sörentorp. Vid Ulriksdal
kan detta naturreservat möta det naturreservat som planeras
längs Igelbäcken upp mot Järvafältet och som där möter
Storstockholms gröna bälte som landstinget etablerat.
För att lindra barriäreffekten av E4, E3 och Bergshamravägen
bör passagemöjligheterna förbättras. Bullret från lederna måste
minskas.