Finansutskottets betänkande

1991/92:FIU30

Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1992/93 (prop.1991/92:150 del I och 1991/92:100)

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionernas förslag
• Motionsyrkandena
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Bilaga 1

1991/92

FiU30

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag till riktlinjer för
den ekonomiska politiken. Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag till
omläggning av energibeskattningen, sänkningen av mervärdesskatten, ändring av
schablonavdraget vid arbetsinkomster och borttagande av fastighetsskatten för
lokalhyreshus.

Den ekonomiska utvecklingen

För år 1992 har prognoserna för OECD-området reviderats ned i jämförelse med
finansplanen. Orsaken är att aktiviteten dämpas i Tyskland och Japan. Även om
återhämtningen i den amerikanska ekonomin försenats talar flera faktorer för
att tillväxten nu ökar. Återhämtningen borde kunna ske på bred front med
positiva bidrag från såväl inhemsk efterfrågan som nettoexporten. Hotet mot en
positiv utveckling under nästa år är situationen i Tyskland där de problem som
är föranledda av återföreningen av de båda tyska staterna underskattats. Även
utvecklingen av den japanska ekonomin oroar. Japan har i likhet med ett flertal
OECD-länder drabbats av en kris på de finansiella marknaderna.

Den svenska ekonomin är alltjämt inne i en recession. Produktionen minskar
även i år och arbetslösheten fortsätter att stiga. Vissa positiva tecken finns
emellertid. Pris- och löneökningarna förutses bli mycket låga även sett i ett
internationellt perspektiv. Den förväntade internationella konjunkturuppgången
år 1993 bör skapa goda förutsättningar för en betydande uppgång i exporten. Den
inhemska efterfrågan bedöms emellertid fortfarande vara mycket svag. BNP
förutses år 1993 öka med 0,8% vilket är en lägre tillväxt än vad som angavs i
finansplanen.

Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Utskottet stöder den strategi som regeringen fullföljer i
kompletteringspropositionen:

Ökade förutsättningar för varaktig ekonomisk tillväxt i hela Sverige genom
strategiska skattesänkningar, infrastrukturinvesteringar, satsning på forskning
och utbildning och andra åtgärder som främjar investeringar och sysselsättning.

Sanering av de offentliga finanserna för att säkra en låg inflation och låg
ränta, bereda utrymme för näringslivets investeringar och uppfylla EG:s
konvergensregler.

Skärpt konkurrenstryck och förändringstryck i den svenska ekonomin. Den
offentliga sektorn måste bli mer effektiv och i större utsträckning anpassas
till medborgarnas behov. En sådan utveckling kommer samtidigt att innebära en
valfrihetsrevolution för medborgarna.

I betänkandet understryker utskottet att den nedgång som följer av
omställningen till en lägre inflationstakt inte kan överbryggas med en
generellt expansiv politik. Däremot finns det goda möjligheter att genom den
valda strategin förkorta den period då den svenska ekonomin pressas tillbaka av
höga räntor. Det är arbetsmarknadspolitiska insatser -- genom
infrastrukturinvesteringar och övriga åtgärder som föreslås i propositionen --
som måste svara för att i det korta perspektivet hålla tillbaka arbetslösheten.

I sin partimotion ställer sig Ny demokrati i stort bakom den inriktning av
den ekonomiska politiken som förordas i kompletteringspropositionen.
Företrädarna för Ny demokrati avger emellertid ett särskilt yttrande till
betänkandet vad gäller dessa frågor.

Företrädarna för Socialdemokraterna reserverar sig till förmån för sitt
förslag till inriktning av den ekonomiska politiken.

Finansutskottet biträder regeringens förslag till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder men justerar nivån på ett anslag. Riksdagen har tidigare under våren
av arbetsmarknadspolitiska skäl anvisat ytterligare 200 resp. 100 milj.kr. till
komvux och folkbildningen utöver vad regeringen föreslog i budgetpropositionen.
Finansutskottet föreslår nu att en lika stor nedjustering av anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder görs, vilket innebär att detta anslag minskas
med 300 milj.kr. i förhållande till vad regeringen begärt i
kompletteringspropositionen (s. 64).

Riktlinjer för budgetpolitiken

Underskottet i statsbudgeten fortsätter att öka. För innevarande budgetår har
under loppet av de nio första månaderna underskottet successivt justerats upp
från 5,5 till 67,6 miljarder kronor. För nästa budgetår räknade man i årets
finansplan med ett underskott på 70,8 miljarder kronor. Nu väntas detta
underskott i stället bli 101,8 miljarder kronor, dvs. drygt 30 miljarder kronor
större. Försvagningen är i allt väsentligt föranledd av att man sedan januari
har justerat ned inkomsterna med 37 miljarder kronor. De snabbt försvagade
statsfinanserna är en följd av den rådande lågkonjunkturen. Paradoxalt nog ger
också nedgången i inflationen upphov till en temporär budgetförsvagning
eftersom den leder till omedelbart minskade statsinkomster, medan effekterna på
statsutgifterna blir märkbara först i ett senare skede. Ett kraftigt ökat
hushållssparande har via minskad konsumtion och minskade momsintäkter också
bidragit till att statens finanser försvagats.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att det strukturella
underskottet i de offentliga finanserna måste avskaffas. I den långsiktiga
utgiftsstrategi som nu läggs fast för de närmaste tre åren skall inriktningen
vara att successivt genomföra förändringar som begränsar utgifterna med drygt
30 miljarder kronor. De besparingsområden som därvid blir aktuella är
sjukpenning- och arbetsskadeförsäkringen, pensionssystemet, bostadsstödet och
statsbidragen till kommunerna. Dessutom förutsätts rationaliseringar komma till
stånd inom den statliga sektorn vilket leder till ytterligare besparingar.

För att säkerställa en låg inflation måste finanspolitiken vara fortsatt
mycket stram och ha en långsiktig inriktning. Stramheten får inte åstadkommas
till priset av höjda skatter eftersom detta allvarligt skulle försämra
förutsättningarna för tillväxten. Den skall i stället uppnås genom
begränsningar i de offentliga utgifterna. Det är nödvändigt att de offentliga
utgifterna minskas mätt som andel av BNP. Den långsiktiga utgiftsstrategi som
regeringen avser att lägga fast för kommande år fyller därvid en viktig
funktion.

Utskottet tillstyrker finansplanens förslag till inriktning av
budgetpolitiken.

Företrädarna för Socialdemokraterna och Ny demokrati reserverar sig till
förmån för sina resp. budgetalternativ.

Tillkännagivanden till regeringen

I betänkandet behandlas 203 motionsyrkanden. Av dessa har några yrkanden
givit anledning för utskottet att föreslå tillkännagivanden till regeringen. En
fördjupad analys begärs från regeringen angående konsekvenserna av ett svenskt
medlemskap i EG:s ekonomiska och monetära union (EMU) (s. 53). På förslag av
kulturutskottet anser finansutskottet att regeringen bör överväga vidgade
tjänstgöringsmöjligheter för vapenfria värnpliktiga för bevakningsuppdrag vid
museerna (s. 80).

På förslag av skatte- och näringsutskotten tillstyrker finansutskottet också
vissa kompletteringar och ändringar på energiskatteområdet. Ändringarna berör
bl.a. växthusnäringen, kraft- och fjärrvärmeleveranser till industrin samt
användningen av kolbränslen för metallurgiska processer. Finansutskottet
föreslår därutöver att skattefriheten för inhemska fasta bränslen behålls
t.o.m. år 1993.

På förslag av bostadsutskottet föreslår finansutskottet ett tillkännagivande
om att bidragsansökningar med anledning av de ytterligare medel som ställts
till förfogande för om-, till- och nybyggnad av samlingslokaler bör
administreras av boverket i stället för arbetsmarknadsstyrelsen som föreslås i
propositionen (s.87).

Av innehållsförteckningen på betänkandets sista sida framgår vilka
reservationer som avlämnats med anledning av motionerna.

Inledning

Remittering av proposition 150 jämte motioner

Proposition 150 har hänvisats enligt följande:

Bilaga I:1 Reviderad finansplan -- till finansutskottet,

Bilaga I:2 Utrikesdepartementet -- till utrikesutskottet, med undantag av
punkt E 7 som remitterats till konstitutionsutskottet,

Bilaga I:3 Socialdepartementet -- till socialförsäkringsutskottet, med
undantag av avsnitt 3 som remitterats till finansutskottet och därefter
överlämnats till bostadsutskottet,

Bilaga I:4 Kommunikationsdepartementet -- till trafikutskottet, med
undantag av punkt L 3 som remitterats till finansutskottet,

Bilaga I:5 Finansdepartementet -- till finansutskottet, med undantag av
avsnitt 2 som remitterats till bostadsutskottet och avsnitt 3 som i vad avser
mom. 1, 3 och 4 remitterats till skatteutskottet och i vad avser mom. 2 och 5
remitterats till lagutskottet,

Bilaga I:6 Utbildningsdepartementet -- till finansutskottet,

Bilaga I:7 Jordbruksdepartementet -- till finansutskottet, med undantag
av punkt I 1 som remitterats till utbildningsutskottet,

Bilaga I:8 Arbetsmarknadsdepartementet -- till finansutskottet, med
undantag av punkt B 1 som remitterats till arbetsmarknadsutskottet och därefter
överlämnats till finansutskottet,

Bilaga I:9 Kulturdepartementet -- till finansutskottet, med undantag av
punkt D 2 som remitterats till socialförsäkringsutskottet,

Bilaga I:10 Näringsdepartementet -- till näringsutskottet,

Bilaga I:11 Civildepartementet -- till finansutskottet,

Bilaga I:12 Miljö- och naturresursdepartementet -- till
jordbruksutskottet,

Del II Kommunal ekonomi -- till finansutskottet.

Med anledning av proposition 150 har följande motioner väckts:

1991/92:K23 av Lars Werner m.fl. (v),
1991/92:K24 av Birgitta Hambraeus och Tage Påhlsson (c)
1991/92:K25 av Åke Gustavsson m.fl. (s),
1991/92:K26 av Karin Starrin (c),
1991/92:K27 av Åke Carnerö (kds),
1991/92:Fi40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),
1991/92:Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),
1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd),
1991/92:Fi43 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd),
1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v),
1991/92:Fi45 av Birgitta Dahl m.fl. (s),
1991/92:Fi46 av Bruno Poromaa m.fl. (s),
1991/92:Fi47 av Alf Wennerfors och Kjell Nilsson (m, s),
1991/92:Fi48 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s),
1991/92:Fi49 av Bo Forslund m.fl. (s),
1991/92:Fi50 av Magnus Persson m.fl. (s),
1991/92:Fi51 av Rune Evensson m.fl. (s),
1991/92:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s),
1991/92:Fi53 av Bo Nilsson m.fl. (s),
1991/92:Fi54 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s),
1991/92:Fi55 av Kjell Nilsson m.fl. (s),
1991/92:Fi56 av Björn Samuelson (v),
1991/92:Fi57 av John Andersson m.fl. (v),
1991/92:Fi58 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s),
1991/92:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s),
1991/92:Fi60 av Axel Andersson m.fl. (s),
1991/92:Fi61 av Anita Johansson m.fl. (s),
1991/92:Fi62 av Monica Öhman m.fl. (s),
1991/92:Fi63 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s),
1991/92:Fi64 av Hans Stenberg m.fl. (s),
1991/92:Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s),
1991/92:Fi66 av Ingbritt Irhammar (c),
1991/92:Fi67 av Ingrid Hemmingsson (m),
1991/92:Fi68 av Mikael Odenberg m.fl. (m),
1991/92:Fi69 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s),
1991/92:Fi70 av förste vice talman Stig Alemyr m.fl. (s),
1991/92:Fi71 av Owe Andréasson m.fl. (s),
1991/92:Fi72 av Bo Holmberg m.fl. (s),
1991/92:Fi73 av Hans Gustafsson m.fl. (s),
1991/92:Fi74 av Bo Finnkvist (s),
1991/92:Fi75 av Gunhild Bolander (c),
1991/92:Fi76 av Bengt Kindbom (c),
1991/92:Fi77 av Ivar Franzén (c),
1991/92:Fi78 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s),
1991/92:Fi79 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s),
1991/92:Fi80 av Dan Ericsson i Kolmården (kds),
1991/92:Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m),
1991/92:Fi82 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s),
1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s),
1991/92:Fi84 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),
1991/92:Fi85 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s),
1991/92:Fi86 av Eva Johansson m.fl. (s),
1991/92:Fi87 av Anders Nilsson m.fl. (s),
1991/92:Fi88 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s),
1991/92:Fi89 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s),
1991/92:Fi90 av Johan Lönnroth (v),
1991/92:Fi91 av Bengt Hurtig (v),
1991/92:Fi92 av John Andersson (v),
1991/92:Fi93 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c),
1991/92:Fi94 av Marianne Andersson och Elving Andersson (c),
1991/92:Fi95 av Mikael Odenberg m.fl. (m),
1991/92:Fi96 av Håkan Strömberg m.fl. (s),
1991/92:Fi97 av Martin Nilsson m.fl. (s),
1991/92:Fi98 av Birger Andersson m.fl. (c, m, fp, kds),
1991/92:Fi99 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp),
1991/92:Fi100 av Jerzy Einhorn och Margareta Viklund (kds),
1991/92:Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd),
1991/92:Fi102 av Inger Hestvik m.fl. (s),
1991/92:Fi103 av Bo Finnkvist m.fl. (s),
1991/92:Fi104 av Georg Andersson m.fl. (s),
1991/92:Sk31 av Inger Hestvik m.fl. (s),
1991/92:U12 av Lars Werner m.fl. (v),
1991/92:U13 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp),
1991/92:Sf41 av Doris Håvik m.fl. (s),
1991/92:T23 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s),
1991/92:Jo40 av Jan Bergqvist (s),
1991/92:Jo41 av Göran Persson m.fl. (s),
1991/92:Jo42 av Annika Åhnberg m.fl. (v),
1991/92:Bo14 av Oskar Lindkvist m.fl. (s),
1991/92:Bo15 av Karin Starrin och Birgitta Carlsson (c),
1991/92:Bo16 av Barbro Westerholm (fp) och
1991/92:Bo17 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s).

Motionerna har hänvisats enligt följande:

till konstitutionsutskottet motionerna K23--27,

till skatteutskottet motion Sk31,

till utrikesutskottet motionerna Fi42 yrkande 7, U12 och U13,
till socialförsäkringsutskottet motionerna Fi42 yrkande 31 och Sf41,

till trafikutskottet motion T23,

till jordbruksutskottet motionerna Fi42 yrkandena 22--24 och Jo40--42,

till arbetsmarknadsutskottet motionerna Fi41 yrkande 43 och Fi83 yrkande 8,

till bostadsutskottet motionerna Fi41 yrkandena 12, 13, 15 och 16, Fi42
yrkande 5, Fi44 yrkandena 33--40, Fi59 yrkande 7 och Bo14--17,

i övrigt till finansutskottet.

Finansutskottet har därefter till jordbruksutskottet överlämnat motion Fi44
yrkande 2.

Finansutskottets behandling

Finansutskottet behandlar

proposition 150 bilaga I:1 Reviderad finansplan
i vad avser hemställan under 3 i sitt betänkande om statsbudgetens inkomster
för budgetåret 1992/93 (1991/92:FiU33),

i vad avser hemställan under 4 och 5 i sitt betänkande om statsbudgetens
utgifter för budgetåret 1992/93 (1991/92:FiU34),

i vad avser hemställan under 6 och 7 i sitt betänkande om anslag till räntor
på statsskulden, m.m. (1991/92:FiU32),

proposition 150 Del II Kommunal ekonomi i sitt betänkande
1991/92:FiU29.

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1991/92:100 (budgetpropositionen) bilaga 8
(finansdepartementet) i vad avser punkterna F 7 Täckning av merkostnader för
löner och pensioner m.m. och I 7 Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och
social utjämning,

dels proposition 1991/92:112 om F-skattebevis, m.m., yrkande 1
beträffande förslag till lag om ändring i uppbördslagen, i vad avser 4§
1mom. och 12§,

dels proposition 1991/92:150 (kompletteringspropositionen), del I
Reviderad finansplan m.m.

bilaga I:1 Reviderad finansplan, i vad avser momenten 1--2 och 8--17,

bilaga I:4 Kommunikationsdepartementet, i vad avser punkt L 3,

bilaga I:5 Finansdepartementet, med undantag av avsnitten 2 och 3,

bilaga I:6 Utbildningsdepartementet,

bilaga I:7 Jordbruksdepartementet, i vad avser punkt C 4,

bilaga I:8 Arbetsmarknadsdepartementet,

bilaga I:9 Kulturdepartementet, med undantag av punkt D 2,

bilaga I:11 Civildepartementet,

dels de med anledning av proposition 1991/92:150 väckta motionerna

1991/92:Fi40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) i vad avser yrkandena 1--5,
1991/92:Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) i vad avser yrkandena 1--11, 14,
17--42 och 44--46,
1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i vad avser yrkandena 1--4, 6,
8--21, 25--30 och 32,
1991/92:Fi43 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd),
1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) i vad avser yrkandena 1, 3--7 och
19--32,
1991/92:Fi45 av Birgitta Dahl m.fl. (s),
1991/92:Fi46 av Bruno Poromaa m.fl. (s),
1991/92:Fi48 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s),
1991/92:Fi49 av Bo Forslund m.fl. (s),
1991/92:Fi50 av Magnus Persson m.fl. (s),
1991/92:Fi51 av Rune Evensson m.fl. (s),
1991/92:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s),
1991/92:Fi54 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s),
1991/92:Fi55 av Kjell Nilsson m.fl. (s),
1991/92:Fi56 av Björn Samuelson (v),
1991/92:Fi57 av John Andersson m.fl. (v),
1991/92:Fi58 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s),
1991/92:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s) i vad avser yrkandena 1--6 och
8--12,
1991/92:Fi60 av Axel Andersson m.fl. (s),
1991/92:Fi61 av Anita Johansson m.fl. (s),
1991/92:Fi62 av Monica Öhman m.fl. (s),
1991/92:Fi63 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s),
1991/92:Fi64 av Hans Stenberg m.fl. (s),
1991/92:Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s),
1991/92:Fi66 av Ingbritt Irhammar (c),
1991/92:Fi67 av Ingrid Hemmingsson (m),
1991/92:Fi69 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s),
1991/92:Fi70 av förste vice talman Stig Alemyr m.fl. (s),
1991/92:Fi71 av Owe Andréasson m.fl. (s),
1991/92:Fi73 av Hans Gustafsson m.fl. (s),
1991/92:Fi74 av Bo Finnkvist (s),
1991/92:Fi78 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s),
1991/92:Fi79 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s),
1991/92:Fi80 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) i vad avser yrkande 3,
1991/92:Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m),
1991/92:Fi82 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s),
1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) i vad avser yrkandena 1--7, 9 och
10,
1991/92:Fi85 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s),
1991/92:Fi87 av Anders Nilsson m.fl. (s),
1991/92:Fi88 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s),
1991/92:Fi91 av Bengt Hurtig (v),
1991/92:Fi93 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c),
1991/92:Fi94 av Marianne Andersson och Elving Andersson (c),
1991/92:Fi96 av Håkan Strömberg m.fl. (s),
1991/92:Fi97 av Martin Nilsson m.fl. (s),
1991/92:Fi98 av Birger Andersson m.fl. (c, m, fp, kds),
1991/92:Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd),
1991/92:Fi102 av Inger Hestvik m.fl. (s) i vad avser yrkande2,
1991/92:Fi103 av Bo Finnkvist m.fl. (s),
1991/92:Fi104 av Georg Andersson m.fl. (s),

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1991/92:A216 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp),
1991/92:A256 av Carl-Johan Wilson (fp),
1991/92:A276 av Stefan Attefall och Jerzy Einhorn (kds) och
1991/92:A279 av Dan Ericsson i Kolmården och Ulf Björklund (kds).

Regeringens lagförslag

Regeringens i proposition 150 framlagda lagförslag som behandlas i detta
betänkande återfinns i bilaga 1.

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet har berett övriga berörda utskott tillfälle att avge yttrande
över de förslag i proposition 150 jämte motioner som rör resp. utskotts
beredningsområde.

Avlämnade yttranden från skatteutskottet (1991/92:Sku5y),
socialförsäkringsutskottet (SfU3y), socialutskottet (SoU6y), kulturutskottet
(KrU6y), utbildningsutskottet (UbU4y), trafikutskottet (TU3y),
jordbruksutskottet (JoU10y), näringsutskottet (NU9y), arbetsmarknadsutskottet
(AU5y) och bostadsutskottet (BoU6y) återfinns i bilagorna 3--12 till
betänkandet.

Inkomna skrivelser

Under ärendets beredning har utskottet mottagit ett antal skrivelser från
organisationer och företag.

Propositionernas förslag

Proposition 100

I proposition 100 bilaga 8 Finansdepartementet har regeringen -- efter
föredragning av statsrådet Anne Wibble --

dels under punkt F 7 (s. 91) föreslagit riksdagen att till Täckning av
merkostnader för löner och pensioner m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 1200000000 kr.,

dels under punkt I 7 (s. 140) föreslagit riksdagen att till Bidrag till
EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning för budgetåret 1992/93 anvisa
ett förslagsanslag på 270000000 kr.

Proposition 112

I proposition 112 har regeringen under moment 1 (s. 198) -- efter
föredragning av statsrådet Bo Lundgren -- föreslagit

1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i uppbördslagen (1953:272), delvis.

Lagförslaget, i vad avser 4§ 1 mom. och 12§, har av skatteutskottet
överlämnats till finansutskottet för samordning med det i proposition 150
bilaga I:5 framlagda förslaget till lag om ändring i uppbördslagen.

Proposition 150 del I

I proposition 150 bilaga I:1 Reviderad finansplan har regeringen
(finansdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Anne Wibble --

dels föreslagit

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordats i propositionen,

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som
förordats i propositionen,

8. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen
(1988:1387) om statens upplåning,

9. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1992/93, om
arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som
förordats intill ett sammanlagt belopp av 2 500 000 000 kr.,

10. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om statlig borgen för
överlåtna pensionsåtaganden (avsnitt 4.2.5),

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i
propositionen om

11. reglering av pensionsåtaganden i samband med överföring av statlig
verksamhet till annan associationsform (avsnitt 4.2.2),

12. den skattemässiga situationen vid övertagande av statliga
pensionsåtaganden (avsnitt 4.2.3),

13. skyldighet att trygga övertagna pensionsåtaganden (avsnitt4.2.4),

14. redovisning av statens samlade pensionsåtagande (avsnitt4.3),

15. årsbokslut för staten (avsnitt 5),

16. utnyttjandet av finansfullmakten (avsnitt 6),

17. vissa riktlinjer för den statliga budgetprocessen (avsnitt7).

I proposition 150 bilaga I:4 Kommunikationsdepartementet har regeringen
-- efter föredragning av statsrådet Mats Odell -- under punkt L 3 (s. 4--5)
föreslagit att riksdagen till Underhållsåtgärder för sysselsättning och
tillväxt för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på
2200000000 kr.,

I proposition 150 bilaga I:5 Finansdepartementet har regeringen -- efter
föredragning av statsrådet Anne Wibble --

dels i avsnitt 1 Skattefrågor (s. 1--30) föreslagit att riksdagen antar
de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

2. lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt,

3. lag om dels ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän
energiskatt och koldioxidskatt, dels upphävande av samma lag,

4. lag om ändring i lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik,

5. lag om ändring i lagen (1991:609) om ändring i vägtrafikskattelagen
(1988:327),

6. lag om ändring i lagen (1991:610) om ändring i lagen (1988:328) om
vägtrafikskatt på utländska fordon,

7. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

9. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,

10. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

11. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

dels i avsnitt 4 (C) Statlig lokalförsörjning (s. 78--80) föreslagit

1. att riksdagen godkänner den utökade treårsplanen för Investeringar m.m. i
enlighet med vad i propositionen förordats,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om tidigareläggning av
byggnadsprojekt i enlighet med vad i propositionen förordats,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om att byggnadsstyrelsen
får ta upp lån i riksgäldskontoret för Investeringar m.m. i enlighet med vad i
propositionen förordats,

dels i avsnitt 5 (C 3) (s. 80) föreslagit att riksdagen under sjunde
huvudtitelns förslagsanslag Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m.
anvisar 10 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i prop. 1991/92:100 bil. 8,

dels i avsnitt 6 (F 7) (s. 80--81) föreslagit att riksdagen under sjunde
huvudtitelns förslagsanslag Täckning av merkostnader för löner och pensioner
m.m. anvisar 300 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i prop. 1991/92:100
bil. 8,

dels i avsnitt 7 Övriga frågor (s. 81--91) att riksdagen bereds tillfälle
att ta del av vad i propositionen anförts om
1. personalkonsekvenser vid strukturförändringar,

2. den särskilda vinstskatten och investeringsskatten på byggnadsarbeten.

I proposition 150 bilaga I:6 Utbildningsdepartementet har regeringen --
efter föredragning av statsrådet Per Unckel --
dels under punkt B 8 (s. 1--3) föreslagit

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att, i enlighet med vad i
propositionen anförts, vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje
gymnasieår under budgetåret 1992/93 utöver de 8 000 platser för vilka medel nu
begärs i särskild ordning,

dels under punkt B 14 (s. 3) föreslagit

2. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (1991/92:UbU11, rskr. 193)
till Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader för budgetåret 1992/93
under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 31 065 000 kr.,

dels under punkt D (s. 4--5) föreslagit

3. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Vissa särskilda
utgifter inom högskolan m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar 48 250 000 kr.
utöver vad som beräknats i prop. 1991/92:100 bil. 9,

4. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Lokala och
individuella linjer samt fristående kurser för budgetåret 1992/93 anvisar 18
240 000 kr. utöver vad som beräknats i prop. 1991/92:100 bil. 9,

dels under punkt F 2 (s. 6) föreslagit

5. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Studiehjälp m.m.
för budgetåret 1992/93 anvisar 65 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i
prop. 1991/92:100 bil. 9.

I proposition 150 bilaga 7 Jordbruksdepartementet har regeringen -- efter
föredragning av statsrådet Karl Erik Olsson -- under punkt C 4 (s. 1--2)
föreslagit att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om en ettårig
förlängning av försöksverksamheten med särskilda skogsvårdsinsatser i Norrlands
inland.

I proposition 150 bilaga 8 Arbetsmarknadsdepartementet har regeringen --
efter föredragning av statsrådet Börje Hörnlund --

dels i avsnittet Arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor (s.1--17)
föreslagit att riksdagen

1. antar förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift,

2. medger att en rörlig kredit får disponeras i riksgäldskontoret om högst 10
000 000 000 kr. under budgetåret 1992/93 för statsbidrag till
arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant
arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag,

3. medger att en rörlig kredit får disponeras i riksgäldskontoret om högst 2
000 000 000 kr. under budgetåret 1992/93 för utbetalningar enligt lagen
(1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs,

dels under punkt B 1 (s. 17--18) föreslagit att riksdagen

1. godkänner att den avgiftsbelagda programförmedlingen upphör,

2. under tionde huvudtitelns ramanslag Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett belopp som är
2773000 kr. lägre än vad som föreslagits i prop. 1991/92:100 bil. 11,

dels under punkt B 2 (s. 18--19) föreslagit att riksdagen

1. godkänner de ändringar i fråga om bidrag till arbetslösa för att starta
egen verksamhet som förordats i propositionen (avsnitt 2.5.2),

2. godkänner vad i propositionen anförts om bidrag till lönekostnader vid
utbildning i företag (avsnitt 2.6.3),

3. tar del av vad i propositionen anförts om bidrag till arbetshjälpmedel och
arbetsbiträde åt handikappade ungdomar i ungdomspraktik (avsnitt 2.6.2),

4. under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisar 500 000 000 kr. utöver vad som
föreslagits i prop. 1991/92:100 bil. 11 (avsnitt 2.5.1),

dels under punkt C 6 (s. 19) föreslagit att riksdagen under tionde
huvudtitelns reservationsanslag Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för
budgetåret 1992/93 anvisar 200 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i prop.
1991/92:100 bil. 11.

I proposition 150 bilaga I:9 Kulturdepartementet har regeringen -- efter
föredragning av statsrådet Birgit Friggebo -- under punkt B 2 (s. 1--4)
föreslagit att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (1991/92:KrU18, rskr.
204) till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för
budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 216 517 000 kr.

I proposition 150 bilaga I:11 Civildepartementet har regeringen -- efter
föredragning av statsrådet Inger Davidson --
dels under punkt C 1 (s. 1--2) föreslagit att riksdagen med ändring av
riksdagens beslut (1991/92:KrU13, rskr. 148) till Stöd till trossamfund m.m.
för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 92007000 kr.,

dels under punkt F 3 (s. 2--3) föreslagit att riksdagen med ändring av
riksdagens beslut (1991/92:BoU12, rskr. 153) till Bidrag till allmänna
samlingslokaler m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 135
000 000 kr.

Motionsyrkandena

1991/92:Fi40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken och godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken
som föreslås i denna motion,

2. att riksdagen avslår de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som
föreslås i propositionen och godkänner de allmänna riktlinjer för
budgetregleringen som föreslås i denna motion,

3. att riksdagen beslutar att höja barnbidraget till 10 020 kr. per barn och
år från den 1 juli 1992,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag om två
karensdagar i sjukförsäkringen icke bör föreläggas riksdagen,

5. att riksdagen hos regeringen begär en fördjupad analys av de problem som
är förknippade med en europeisk ekonomisk och monetär union i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1991/92:Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett kraftfullt investeringsprogram för att bekämpa
arbetslösheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att med all kraft få i gång och fullfölja de stora,
strategiska infrastrukturinvesteringarna,

3. att riksdagen bemyndigar vägverket att för budgetåret 1992/93 uppta lån
för tidigareläggning av investeringar inom en ram om 2 500 milj.kr.,

4. att riksdagen bemyndigar banverket att för budgetåret 1992/93 uppta lån
för tidigareläggning av investeringar inom en ram om 1 500 milj.kr.,

5. att riksdagen till anslaget L 3 Underhållsåtgärder för sysselsättning och
tillväxt för budgetåret 1992/93 anvisar 300milj.kr. mer än vad regeringen
föreslår,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av medlen under anslagt L 3,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av tidigareläggningar av investeringar inom SJ och
luftfartsverket,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en "beredskapsbank" inom trafikverken för att underlätta
planeringen,

9. att riksdagen hos regeringen begär att överläggningar upptas med de
företag som producerar material för järnvägstrafiken i enlighet med vad som
anförts i motionen,

10. att riksdagen hos regeringen begär att få en likviditetsplan för anslaget
L 1 Investeringar i trafikens infrastruktur avseende de direkta och indirekta
åtaganden som finns,

11. att riksdagen hos regeringen begär att luftfartsverket och banverket får
i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med uppgift att projektera, låta bygga
och driva järnvägen mellan Stockholm och Arlanda,

14. att riksdagen beslutar att ramen för bil. 1:11 anslaget F 3 Bidrag till
allmänna samlingslokaler för budgetåret 1992/93 ökas med 50 milj.kr. utöver
regeringens förslag, således till 96 milj.kr.,

17. att riksdagen bemyndigar byggnadsstyrelsen att för tidigareläggning av
investeringar under budgetåret 1992/93 låna upp 500 milj.kr. utöver vad
regeringen föreslagit,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snarast påbörja projektering för ett modernt museum på
Skeppsholmen i Stockholm med sikte på en byggstart hösten 1993,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om byggande av förrådslokaler för naturhistoriska riksmuseets
spritsamlingar,

20. att riksdagen avslår propositionens förslag om att anvisa 100 milj.kr.
till regeringens disposition för investeringar inom kulturområdet i enlighet
med vad i motionen anförts om att riksdagen bör ange inriktningen på dessa
investeringar,

21. att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget Stöd till
icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1992/93 höjs med 75 milj.kr. eller
således till 100 milj.kr.,

22. att riksdagen till Riksantikvarieämbetet: Kulturmiljövård för budgetåret
1992/93 anvisar 90 milj.kr. utöver vad som tidigare beslutats för att
möjliggöra tidigareläggning av investeringar inom kulturmiljöområdet i enlighet
med vad som anförts i motionen,

23. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1992/93 anslå minst 300
milj.kr. till stöd för förbättringar av skolornas fysiska arbetsmiljö,

24. att riksdagen beslutar anslå 300 milj.kr. till driften av det kommunala
offentliga skolväsendet för att kommuner och landsting skall kunna anordna
minst 10 000 platser för ett tredje år på gymnasieskolan under budgetåret
1992/93 i enlighet med vad som anförts i motionen, dvs. 34 milj.kr. utöver vad
regeringen föreslagit för likartad satsning,

25. att riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att vid behov ytterligare öka
antalet platser för ett tredje gymnasieår under budgetåret 1992/93 utöver de 10
000 platser för vilka medel begärts ovan,

26. att riksdagen beslutar anslå 80 milj.kr. till Studiehjälp m.m. för
budgetåret 1992/93, dvs. 15 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit,

27. att riksdagen beslutar att till driften av det kommunala offentliga
skolväsendet för kommunal vuxenutbildning anslå 150 milj.kr. mer för budgetåret
1992/93 än vad regeringen föreslagit,

28. att riksdagen beslutar anslå 200 milj.kr. mer än regeringens förslag för
folkbildningen för budgetåret 1992/93 till insatser för arbetslösa eller sådana
som riskerar arbetslöshet,

29. att riksdagen beslutar anslå 50 milj.kr. mer än regeringens förslag för
budgetåret 1992/93 till timersättning för studerande i grundläggande
vuxenutbildning,

30. att riksdagen beslutar anslå 230 milj.kr. mer än regeringens förslag till
korttidsstudiestöd för budgetåret 1992/93,

31. att riksdagen beslutar anslå 50 milj.kr. mer än regeringens förslag till
medel för uppsökande verksamhet eller för utbildning av studieorganisatörer för
budgetåret 1992/93,

32. att riksdagen beslutar anslå 70 milj.kr. till ett program för bred
språkutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen,

33. att riksdagen beslutar att till reservationsanslaget Lokala och
individuella linjer samt fristående kurser för budgetåret 1992/93 anslå 10
milj.kr. utöver regeringens förslag för 230 årsstudieplatser i enlighet med vad
i motionen anförts,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kompetensutredningens förslag bör ligga till grund för ett
program från regeringen avseende en satsning på utbildning och andra
kompetenshöjande åtgärder,

35. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter enligt bilaga 6,

36. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 2000 milj.kr. utöver vad regeringen
har föreslagit,

37. att riksdagen beslutar att till Räntebidrag för ny- och ombyggnader av
vissa statliga och kommunala investeringar för budgetåret 1992/93 till
Arbetsmarknadsstyrelsen anvisa ett reservationsanslag på 1050 milj.kr.,

38. att riksdagen beslutar att till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa 40 milj.kr. utöver vad
regeringen har föreslagit,

39. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn görs av garantiregeln
mot utförsäkring från a-kassa i enlighet med vad som anförts i motionen,

40. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn görs av de
deltidsarbetslösas situation i enlighet med vad som anförts i motionen,

41. att riksdagen hos regeringen begär att AMS får i uppdrag att ta fram en
strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden i enlighet med vad som
anförts i motionen,

42. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om tillfällig avvikelse
från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,

44. att riksdagen till Regionala utvecklingsinsatser anvisar 170 milj.kr.
utöver vad regeringen har föreslagit,

45. att riksdagen till Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.
anvisar 20 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit,

46. att riksdagen godkänner att en försöksverksamhet får inledas för att
stödja småföretag finansierad från anslaget för Särskilda regionalpolitiska
infrastrukturåtgärder m.m.

1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken som förordas i motionen,

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen som
förordas i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att föra en mycket stram finanspolitik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av Investeringsaktiebolaget Sverige (IABS),

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna nya huvudprinciper
för biståndspolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om huvudprinciperna för ett enklare och bättre system för
sjukpenningförsäkring och vissa andra socialförsäkringar, föräldrapenning,
ersättningar vid arbetsskada, yrkesinriktad rehabilitering och
arbetsmarknadsutbildning, arbetslöshetsersättning samt garantilön vid konkurs,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett nytt system med reducerad sjukpenningförsäkring införs redan
fr.o.m. den 1 januari 1993 enligt de riktlinjer som i motionen anförts,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett nytt system med reducerad föräldrapenning införs redan
fr.o.m. den 1 januari 1993 enligt de riktlinjer som i motionen anförts,

11. att riksdagen omedelbart enligt vad som anförts i motionen initierar en
förändring av barnbidragssystemet till ett inkomstrelaterat system som innebär
att barnbidrag inte utgår för barn till höginkomsttagare, vilket ger en
besparing med 1,2 miljarder kronor för budgetåret 1992/93 om den träder i kraft
den 1 januari 1993, i följd varav anslaget F 1 Bidrag till barnomsorg (femte
huvudtiteln) kan sänkas med motsvarande belopp,

12. att riksdagen omedelbart initierar åtgärder som syftar till effektivare
och bättre resursutnyttjande inom sjukvården genom att avskaffa
landstingsmonopolet, Dagmarreformen och genom återinförande av fri
etableringsrätt för läkare, vilka åtgärder sammanlagt under budgetåret 1992/93
ger en besparingseffekt på 3 miljarder kronor,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett system med
fri etableringsrätt för privatpraktiserande läkare bör införas redan under
budgetåret 1992/93, vilket ger en besparingseffekt på upp mot 1 miljard kronor
under det första året,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad nyttjandegrad av det fysiska kapitalet, anläggningar och
utrustning, inom sjukvården, vilket medför en besparing med 2,5 miljarder
kronor det första året,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principerna för effektivare barnomsorg,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av ålderdomshem,

17. att riksdagen sänker anslaget G 1 Bidrag till service och vård (femte
huvudtiteln) för budgetåret 1992/93 med 800 milj. kr.,

18. att riksdagen till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för
budgetåret 1992/93 anvisar 2 000 000 000 kr. utöver vad regeringen har
föreslagit eller således totalt 4 200 000 000 kr.,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts att även öka satsningen på huvudvägssystemet och borttagande av
flaskhalsar mellan storstäderna i Sverige,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en snar utbyggnad av snabbjärnväg mellan Sundsvall och Stockholm,

21. att riksdagen beslutar att minst 2 000 000 000 kr. skall överföras från
arbetslivsfonden och användas till infrastrukturella sysselsättningsskapande
åtgärder på landsväg och järnväg,

25. att riksdagen beslutar sänka hotell- och restaurangmomsen till den nivå
som rådde före den 1 januari 1990, dvs. 12,87 %,

26. att riksdagen beslutar att momsen på personbefordran inkl. skidliftar
sänks till 6 %,

27. att riksdagen beslutar att momsen på camping, entréavgifter till parker
och nöjesanläggningar sänks till 6 %,

28. att riksdagen beslutar att moms på cirkus, folkets park och liknande
anläggningar sätts till 6%,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att svensk turistnäring får lika förmånliga spelregler som
våra konkurrentländer,

30. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning om
organisationsbidragen i enlighet med vad som anförts i motionen,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om besparingar genom slopad statsfinansiering av
hemspråksundervisningen.

1991/92:Fi43 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen om investeringsaktiebolaget inte kommer till stånd avslår
förslaget om borttagande av schablonavdraget,

2. att riksdagen om investeringsaktiebolaget inte kommer till stånd avslår
förslaget om sänkning av mervärdesskatten,

3. att riksdagen om investeringsaktiebolaget inte kommer till stånd avslår
förslaget om höjning av energiskatten.

1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i motsvarande del
godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om 10 extra miljarder för att bekämpa arbetslösheten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förtida utbetalning av 4 miljarder kronor av statsbidragen till
kommunerna för ROT-program,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förverkligandet av myndigheters och verks investeringsplaner,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning och kunskapshöjning i industrin,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillfällig pensionssänkning,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om energibeskattningen,

20. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt energibeskattning för
företagen,

21. att riksdagen bifaller regeringens förslag om höjd energibeskattning för
hushållen under förutsättning att inkomsterna används för miljösatsningar,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biobränslen,

23. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt mervärdesskatt,

24. att riksdagen avslår regeringens förslag till slopande av
schablonavdraget,

25. att riksdagen avslår regeringens förslag om slopad fastighetsskatt på
lokalhyreshus,

26. att riksdagen beslutar att återgå till 1991 års nivå på fastighetsskatten
för lokalhyreshus,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopat grundavdrag för inkomster över brytpunkten,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återställande av vissa skattesänkningar,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om företagsbeskattning,

30. att riksdagen beslutar om ett stimulansbidrag för att förbättra den
fysiska miljön i skolan enligt vad i motionen anförts,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnaden av den 3-åriga gymnasieskolan,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fler platser på högskolan.

1991/92:Fi45 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och
möjligheterna till produktiva insatser till gagn för sysselsättningen i Uppsala
län.

1991/92:Fi46 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattelättnader för enbart den s.k. elintensiva industrin,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till finansiering av industrins
skattebefrielse.

1991/92:Fi48 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar avslå förslaget till skatt på metallurgiskt kol.

1991/92:Fi49 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att högskolan i
Sundsvall/Härnösand ges möjlighet att starta grundskollärarutbildning med
inriktning mot årskurserna 4--9.

1991/92:Fi50 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av och
möjligheter till produktiva investeringar och andra insatser i Värmlands län
för att bekämpa arbetslösheten.

1991/92:Fi51 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och
möjligheterna till sysselsättning i norra Älvsborg.

1991/92:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringar i
Skåne.

1991/92:Fi54 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 60 platser
tilldelas högskolan i Luleå av de 520 årsstudieplatser för språkundervisning
som regeringen föreslår.

1991/92:Fi55 av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser
mot arbetslösheten i Kronobergs län.

1991/92:Fi56 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogliga beredskapsarbeten
i Värmland.

1991/92:Fi57 av John Andersson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogliga
beredskapsarbeten i skogslänen.

1991/92:Fi58 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
tidigareläggning av investeringar i Östergötlands län.

1991/92:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snarast påbörja projektering för ett nytt modernt museum på
Skeppsholmen med sikte på byggstart hösten 1993,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om byggande av förrådslokaler för naturhistoriska riksmuseets
spritsamlingar,

3. att riksdagen, i enlighet med vad i motionen anförts om att riksdagen bör
ange inriktningen på kulturinvesteringarna, avslår propositionens förslag om
att anvisa 100 milj.kr. till regeringens disposition för investeringar inom
kulturområdet,

4. att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget Stöd till
icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1992/93 höjs med 75 milj.kr. eller
således till 100 milj.kr.,

5. att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget Bidrag till allmänna
samlingslokaler för budgetåret 1992/93 ökas med 50 milj.kr. utöver regeringens
förslag eller således till 96 milj.kr.,

6. att riksdagen till Riksantikvarieämbetet: Kulturmiljövård för budgetåret
1992/93 anvisar 90 milj.kr. utöver vad som tidigare beslutats för att
möjliggöra tidigareläggning av investeringar inom kulturmiljövårdsområdet i
enlighet med vad i motionen anförts,

8. att riksdagen till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper för
budgetåret 1992/93 anvisar 5 milj.kr. utöver vad som tidigare beslutats,

9. att riksdagen till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet,
m.m. för en ny anslagspost benämnd Försöksverksamhet med länskonstnärer för
budgetåret 1992/93 anvisar 3 milj.kr.,

10. att riksdagen till Bidrag till Svenska rikskonserter för budgetåret
1992/93 för musikpedagogiskt utvecklingsarbete med amatörer anvisar 3 milj.kr.
utöver vad som tidigare beslutats,

11. att riksdagen till Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och
musikinstitutioner för budgetåret 1992/93 anvisar 1 183 000 kr. utöver vad som
tidigare beslutats,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tilläggsdirektiv till Pliktutredningen angående bevakning av museer
av vapenfria värnpliktiga.

1991/92:Fi60 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser
mot arbetslösheten i Gävleborgs län.

1991/92:Fi61 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och
möjligheterna till produktiva investeringar och andra insatser för att bekämpa
arbetslösheten i Stockholms län.

1991/92:Fi62 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag om lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift.

1991/92:Fi63 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och
möjligheterna till produktiva investeringar och andra insatser i Norrbottens
län för att bekämpa arbetslösheten.

1991/92:Fi64 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av särskilda
åtgärder för att på kort och lång sikt förbättra sysselsättningsläget i
Västernorrlands län.

1991/92:Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de svenska skatterna och internationaliseringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattereformen och principen om skatt efter bärkraft,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärderingen av skattereformen,

4. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.4 föreslagna
lagen om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

5. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.5 föreslagna
lagen om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

6. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.5 föreslagna
lagen om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,

7. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.5 föreslagna
lagen om ändring i uppbördslagen (1953:272),

8. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna
lagen om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

9. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna
lagen om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt,

10. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna
lagen om dels ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt
och koldioxidskatt, dels upphävande av samma lag,

11. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna
lagen om ändring i lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik,

12. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna
lagen om ändring i lagen (1991:609) om ändring i vägtrafikskattelagen
(1988:327),

13. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5 föreslagna
lagen om ändring i lagen (1991:610) om ändring i lagen (1988:328) om
vägtrafikskatt på utländska fordon,

14. att riksdagen upphäver andra stycket 24 § lagen (1957:262) om allmän
energiskatt,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändamålet med förbrukning av kolbränslen för metallurgiska
processer,

16. att riksdagen upphäver 1 § lagen (1974:992) om nedsättning av allmän
energiskatt och koldioxidskatt,

17. att riksdagen beslutar att 2 § lagen (1974:992) om nedsättning av allmän
energiskatt och koldioxidskatt skall ges följande lydelse: Skatt enligt lagen
(1957:262) om allmän energiskatt på elektrisk kraft och bränsle som förbrukas
vid industriell tillverkning och vid yrkesmässig växthusodling och skatt enligt
lagen (1990:582) om koldioxidskatt på sådant bränsle som avses i 1 § första
stycket nämnda lag som förbrukas vid industriell tillverkning och vid
yrkesmässig växthusodling, tas ut med sådant belopp att den sammanlagda skatten
inte överstiger 0,6 procent av produkternas försäljningsvärde fritt fabrik
eller växthus,

18. att riksdagen beslutar att 3 § lagen (1974:992) om nedsättning av allmän
energiskatt och koldioxidskatt skall ges följande lydelse: Riksskatteverket
beslutar om nedsättning av skatt enligt 2 §,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att hela den allmänna energiskatten och koldioxidskatten för resp.
bränsle bör beaktas vid tillämpningen av den begränsning av skatteuttag som
föreskrivs i 2 § lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och
koldioxidskatt,

20. att riksdagen hos regeringen begär utredning av möjligheterna att, som
ett alternativ, basera begränsningen av energiskatteuttag på förädlingsvärdet i
stället för på saluvärdet,

21. att riksdagen hos regeringen begär utredning av möjligheterna att, för
industriföretag som passerar energiskattetaket i 2 § lagen (1974:992) om
nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt, införa administrativa
styrmedel för att stimulera till effektivare energianvändning,

22. att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga 1:5.6
föreslagna lagen om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

23. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 10 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt att skiktgränsen för statlig inkomstskatt vid 1994 års
taxering skall vara 181200 kr. multiplicerat med det jämförelsetal, uttryckt
i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober 1991
och prisläget i oktober 1992 med tillägg av två procentenheter,

24. att riksdagen beslutar att skattesatsen för fysiska personers och
dödsbons kapitalinkomster skall vara 30% fr.o.m. år 1993,

25. att riksdagen beslutar att skatten på reavinster på aktier och andra
finansiella instrument som beskattas enligt aktievinstreglerna skall vara 30%
fr.o.m. den 1 juli 1992,

26. att riksdagen beslutar att de regler för genomsyn vid tillämpningen av
takregeln vid realisationsvinstbeskattningen av bostadsrätter som gällde före
riksdagens beslut den 18 december 1991 återinförs fr.o.m. den 1 juli 1992,

27. att riksdagen beslutar att skattesatsen för avkastning på
kapitalförsäkringar och för värdepappersfonder skall vara 30 % fr.o.m. år 1993,

28. att riksdagen beslutar att skattesatsen på avkastningen av privata
pensionsförsäkringar skall vara 15 % fr.o.m. år 1993,

29. att riksdagen beslutar att bestämmelserna om ränteavdragsbegränsning,
såsom de gällde före riksdagens beslut den 18 december 1991, återinförs fr.o.m.
år 1993,

30. att riksdagen beslutar att reglerna för beskattning av delägare i
fåmansföretag, såsom de gällde före riksdagens beslut den 18 december 1991,
återinförs fr.o.m. taxeringsåret 1994,

31. att riksdagen beslutar att införa en allmän löneavgift på 0,34 % fr.o.m.
den 1 juli 1992,

32. att riksdagen beslutar att den särskilda löneskatten skall utgå med 22,2
% fr.o.m. den 1 juli 1992,

33. att riksdagen beslutar att socialavgifter skall utgå på vinstandelsmedel
fr.o.m. den 1 juli 1992,

34. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lag om
förmögenhetsskatt i enlighet med de grundprinciper om bredare skattebas och
enhetlig skattesats som redovisats i departementspromemorian om reformerad
förmögenhetsbeskattning (Ds 1990:91),

35. att riksdagen beslutar att reglerna för arvs- och gåvoskatt, såsom de
gällde före riksdagens beslut den 18 december 1991, återinförs fr.o.m. den 1
juli 1992,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastighetsskatten och allmänna samlingslokaler.

1991/92:Fi66 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilldelning av 100 nya
årsstudieplatser för fristående kurser till högskolan i Kristianstad.

1991/92:Fi67 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även Jämtlands
län skall omfattas av den ettåriga förlängningen av försöksverksamheten med
särskilda skogsvårdsinsatser i Norrlands inland.

1991/92:Fi69 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och
möjligheterna till investeringar i Göteborgs kommun för att bekämpa
arbetslösheten.

1991/92:Fi70 av förste vice talman Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sysselsättningsskapande åtgärder i Kalmar län.

1991/92:Fi71 av Owe Andréasson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och
möjligheterna till produktiva investeringar och andra insatser i Hallands län
för att bekämpa arbetslösheten.

1991/92:Fi73 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot
finanskrisen.

1991/92:Fi74 av Bo Finnkvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att underlätta möjligheterna
för äldreavgångar.

1991/92:Fi78 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrenssituationen för biobränslen,

2. att riksdagen hos regeringen begär snara förslag om hur de i motionen
nämnda problemen för biobränslena skall lösas.

1991/92:Fi79 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och
möjligheterna till sysselsättning i Sjuhäradsbygden.

1991/92:Fi80 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stärkande av biobränslenas ställning i förhållande till
fossilbränslen.

1991/92:Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om likartad
fastighetsbeskattning för olika fastighetstyper.

1991/92:Fi82 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sysselsättningsskapande åtgärder i Jämtlands län.

1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken och godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken
som föreslås i vår ekonomisk-politiska motion,

2. att riksdagen beslutar att barnbidraget skall höjas till 10 020 kr. per
barn och år från den 1 juli 1992,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag om två
karensdagar i sjukförsäkringen icke bör föreläggas riksdagen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till program för
miljöräkenskaper,

5. att riksdagen hos regeringen begär att AMS får i uppdrag att ta fram en
strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden, i utbildning och för
kompetenshöjning,

6. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93
anvisar ett reservationsanslag på 2000 milj.kr. utöver vad regeringen har
föreslagit,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag till konsekvensanalyser vad avser effekter på kvinnor och
män i samband med större propositioner,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett avvisande av införandet av vårdnadsbidrag,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd för en generell kvinnopolitik.

1991/92:Fi85 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
omedelbara insatser för att bekämpa arbetslösheten i Västmanland.

1991/92:Fi87 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder
mot arbetslösheten i Skaraborgs län.

1991/92:Fi88 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och
möjligheterna till produktiva investeringar i Bohuslän för att bekämpa
arbetslösheten.

1991/92:Fi91 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen och specificerande bilaga anförts om
satsningar på infrastruktur i Norrbottens län.

1991/92:Fi93 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att växthusodlingen i likhet med industrin fr.o.m.
den 1 januari 1993 befrias från energiskatt och avseende elskatten erhåller
industriabonnemang,

2. att riksdagen beslutar att växthusodlingen under åren 1993 och 1994
betalar 15 % av koldioxidskatten och därefter 25 % liksom industrin,

3. att riksdagen beslutar att nuvarande administrativa system med
direktreduktion av koldioxidskatten vid leveransen bibehålls för
växthusnäringen.

1991/92:Fi94 av Marianne Andersson och Elving Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om språkutbildning vid högskolan i Trollhättan/Uddevalla,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare platser inom fristående kurser till högskolan i
Trollhättan/Uddevalla.

1991/92:Fi96 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade
arbetsmarknadsinsatser i Örebro län.

1991/92:Fi97 av Martin Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
främja sysselsättningen i Jönköpings län.

1991/92:Fi98 av Birger Andersson m.fl. (c,m,fp,kds) vari yrkas att riksdagen
beslutar att högskolan Eskilstuna/Västerås tilldelas ytterligare medel på
LIF-anslaget motsvarande 200 årsstudieplatser utöver vad som tidigare
föreslagits.

1991/92:Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkning av fastighetsskatter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopande av flyttskatten.

1991/92:Fi102 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att främja sysselsättningen i Kopparbergs län.

1991/92:Fi103 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
främja sysselsättningen i Hagfors kommun.

1991/92:Fi104 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
främja sysselsättningen i Västerbottens län.

1991/92:A216 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att
riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts från anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, B 2, bil. 11, överför 200000000 kr. till
anslaget Bidrag till folkbildningen, C 1, bil. 19.

1991/92:A256 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att omfördela pengar
från anslaget B 2, Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, till anslaget B 8, Bidrag
till skoldriften.

1991/92:A276 av Stefan Attefall och Jerzy Einhorn (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inom ramen för de medel
som anvisas under anslaget B 2, Arbetsmarknadsutbildning, i det reguljära
utbildningsväsendet m.m. reservera 120 milj.kr. under budgetåret 1992/93 för
köp av utbildning av annars arbetslösa från folkhögskolorna i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1991/92:A279 av Dan Ericsson i Kolmården och Ulf Björklund (kds) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om synkronisering av bidrag till komvux och aktiva arbetsmarknadsåtgärder.

Proposition 150 del I

I det följande sammanfattas förslagen i proposition 150 jämte
partimotionerna. Det bör framhållas att de kommunalekonomiska frågorna
behandlas i ett särskilt betänkande (1991/92:FiU29).

I propositionen anförs att Sverige sedan en tid har halkat efter utvecklingen
i viktiga konkurrentländer. Kombinationen av djupgående strukturella problem
och en misslyckad stabiliseringspolitik förde vid 1980-talets slut in Sverige i
den svåraste ekonomiska krisen sedan andra världskriget med en negativ
tillväxt, snabbt stigande arbetslöshet, kraftigt sjunkande industriproduktion
och betydande problem på de finansiella marknaderna. Den ekonomiska
utvecklingen uppvisar dock även positiva tecken. Pris- och löneökningarna blir
såväl i år som nästa år mycket låga. Därmed förstärks den svenska
konkurrenskraften. När den internationella konjunkturen vänder uppåt år 1993
finns det därför förutsättningar för en avsevärd ökning av exporten. Den
inhemska efterfrågan väntas dock fortfarande vara mycket svag, varför den
totala tillväxten i ekonomin stannar vid 0,8%. Underskottet i bytesbalansen
elimineras. Produktiviteten i ekonomin förutses utvecklas starkt både under år
1992 och 1993. Den produktionsökning som kommer till stånd nästa år är därför
inte tillräcklig för att hindra en fortsatt uppgång av arbetslösheten.

Regeringens ekonomiska politik syftar till att bryta nedgången i den
ekonomiska utvecklingen och återskapa förutsättningarna för en uthållig
tillväxt i hela landet. Detta kräver målmedvetenhet, systematik och
långsiktighet. Svårigheterna kan bara övervinnas genom en långsiktig förändring
av strukturen i svensk ekonomi. Det finns inga snabba klipp i den ekonomiska
politiken. Den akuta krisen liksom den strukturella obalansen kan bara hävas
genom ett systematiskt reformarbete som frigör enskilda människors kreativitet.
Politiken skall fullföljas med konsekvens och uthållighet.

Den främsta uppgiften är att hålla nere inflationen samt att göra det möjligt
för Sverige att med ekonomisk styrka bli medlem i EG och i övrigt delta i den
internationella ekonomiska integrationen. Strategin har tre inslag:

Ökade förutsättningar för varaktig ekonomisk tillväxt i hela Sverige genom
strategiska skattesänkningar, infrastrukturinvesteringar, satsning på forskning
och utbildning och andra åtgärder som främjar investeringar och sysselsättning.

Sanering av de offentliga finanserna för att säkra en låg inflation och låg
ränta, bereda utrymmen för näringslivets investeringar och uppfylla EG:s
konvergensregler.

Skärpt konkurrenstryck och förändringstryck i den svenska ekonomin. Det
innebär samtidigt en valfrihetsrevolution för medborgarna.

Genom denna strategi skapas goda förutsättningar för att vinna kampen mot
arbetslösheten och trygga en sådan ekonomisk utveckling att hela Sverige kan
växa. Det största hotet mot alla fördelningspolitiska ambitioner är hög och
långvarig arbetslöshet. Lika uppenbart är att en hög inflation skapar ökade
inkomst- och förmögenhetsklyftor. Framgång i kampen mot strukturfelen i svensk
ekonomi är därför av avgörande fördelningspolitisk betydelse.

Finanspolitiken måste ha en långsiktig inriktning. De kortsiktiga
åtgärder som vidtas skall vara förenliga med de långsiktiga målen.
Konjunkturläget påverkar i vilken takt och i vilken ordning olika
ekonomisk-politiska åtgärder genomförs. Normen för finanspolitiken är att den
totala offentliga sektorns sparande skall vara i balans över en
konjunkturcykel. Denna norm skall upprätthållas genom en stram utgiftspolitik.
De sänkningar av skadligt höga skatter som vidtas skall vara finansierade.

Den fasta växelkursen är en avgörande norm för den ekonomiska politiken.
Fixeringen av kronans kurs till ecun är en avgörande del av regeringens
ekonomiska strategi. Penningpolitikens viktigaste uppgift är därför att
upprätthålla förtroendet för den fasta växelkursen. Med denna inriktning skapas
en grund för att uppnå ett stabilt penningvärde. Något utrymme för att använda
penningpolitiken för att styra den inhemska efterfrågan finns inte. Finans- och
strukturpolitiken måste därför bära huvudansvaret för att skapa förutsättningar
för en icke-inflationistisk tillväxt. Normen att staten inte skall nettolåna i
utländsk valuta ligger fast.

För innevarande budgetår beräknas underskottet i statsbudgeten nu till
67,6miljarder kronor, en försämring med 20miljarder kronor sedan
beräkningen i 1992 års finansplan. För budgetåret 1992/93 beräknas underskottet
bli 101,8miljarder kronor eller 6,9% av BNP. Detta innebär en försämring på
drygt 30 miljarder kronor sedan beräkningen i januari. Försämringen som i
första hand återfinns på inkomstsidan är huvudsakligen av teknisk karaktär.

I finansplanen i januari slog regeringen fast tre övergripande mål för
finanspolitiken:

Underskott i de offentliga finanserna över en konjunkturcykel är inte
acceptabla.

Behovet av vissa strategiska skattesänkningar leder till krav på en mycket
stram utgiftspolitik.

Sverige bör driva en sådan ekonomisk politik att de s.k. konvergenskraven som
ställts upp för medlemskap i den ekonomiska och monetära unionen inom EG
uppfylls.

Regeringens långsiktiga mål är att avlägsna underskottet i de offentliga
finanserna. Den långsiktiga utgiftsstrategin (LUS) innebär att beslut
fattas successivt under de närmaste åren som leder till minskade utgifter om
drygt 30 miljarder kronor. Fortsatta utgiftsminskningar är enligt kalkylerna
nödvändiga under åren därefter.

Följande åtgärder har tidigare aviserats:

Inom sjukpenningförsäkringen införs två karensdagar år 1993.
Besparingseffekten har beräknats till 4,7miljarder kronor.

De tidigare aviserade minskningarna av räntebidragen i bostadsbeståndet om
3,4 miljarder kronor för år 1993 kommer att tas ut huvudsakligen genom
upptrappning av den garanterade räntan.

För år 1993 föreslås en indragning från kommunen på 7,5miljarder kronor. De
kommunalekonomiska frågorna återfinns i proposition150 delII och
behandlas av finansutskottet i ett särskilt betänkande (1991/92:FiU29).

Beslut kommer således att fattas med följande inriktning:

Inom arbetsskadeförsäkringen föreslås ett stramare arbetsskadebegrepp från
den 1januari 1993. Det innebär en utgiftsminskning på 200--300milj.kr. I
nästa steg är huvudalternativet att privatisera arbetsskadeförsäkringen. Därmed
sänks både skatter och utgifter. På sikt blir besparingarna betydande.

Pensionerna tillhör de transfereringar som växer snabbast, främst genom att
antalet pensionärer med full ATP ökar. Den översyn av pensionssystemet som nu
pågår syftar till långsiktiga förändringar. Förslag som innebär stora
förbättringar för ekonomins funktionssätt och tillväxtförmåga kommer att
presenteras under år 1992.

Förslag presenteras nu om minskade bostadssubventioner. I fråga om den
kommande produktionen innebär förslaget om nytt finansieringssystem besparingar
på 1--2miljarder kronor under de närmaste åren jämfört med nuvarande system.
Dessutom kommer resterande investeringsbidrag att avskaffas från den 1januari
1993. Det innebär minskade offentliga utgifter på ca1,5miljarderkronor.

Den statliga konsumtionen har ökat något under senare år.
Rationaliseringsarbetet inom den statliga sektorn måste därför intensifieras.
Detta bör kunna innebära ytterligare besparingar.

Ett stort antal andra strukturella förändringar kommer att genomföras för att
frigöra offentliga medel för andra mer angelägna uppgifter. Det gäller t.ex.
förändringar för att finansiera insatser för de sämst ställda pensionärerna
samt insatser för människor med handikapp.

Denna långsiktiga utgiftsstrategi syftar till att de offentliga utgifterna
skall sjunka med drygt 30miljarder kronor under de närmaste åren. Tidigare
vidtagna och ovan aviserade åtgärder leder till en betydande minskning av det
s.k. ohälsotalet. Därigenom minskar de offentliga utgifterna,
arbetskraftsdeltagandet och tillväxten ökar. Härmed tas ett viktigt ytterligare
steg i den långsiktiga utgiftsstrategin.

Motionerna

Socialdemokraternas partimotion Fi40

I motion Fi40 (s) anförs att Sverige har goda förutsättningar att uppnå
en god ekonomisk tillväxt och ökad välfärd under 1990-talet. Under de senaste
åren har en rad initiativ tagits, som lagt grunden för en sådan gynnsam
utveckling: skattereformen, stabiliseringsavtalet, ecu-anslutningen,
EES-avtalet, besluten om förbättringar i infrastruktur och utbildning samt
energipolitiken är exempel på detta. Inflationen har pressats ned. Sverige har
nu en prisstabilitet på god europeisk nivå. Konkurrenskraften förbättras.

En uppgång i den internationella konjunkturen kan nu förväntas. Den kommer
att dra med sig en ökning av den svenska exporten. Men exporten utgör endast en
fjärdedel av den totala efterfrågan och kan inte ensam åstadkomma en allmän
uppgång i ekonomin. Aktiviteten på hemmamarknaden är för svag, vilket bromsar
tillväxten. Enligt motionärernas mening försvagas aktiviteten genom den samlade
effekten av de åtgärder som regeringen hittills har vidtagit:

höga räntor och en restriktiv kreditgivning, vilket drabbar näringsliv och
hushåll,
strukturpolitiska åtgärder riktade bl.a. mot bostadsförsörjningen och
byggsektorn,
finanspolitiska indragningar, riktade bl.a. mot utbildning, vård och omsorg.

Denna kritik mot regeringens ekonomiska politik bekräftas, enligt
motionärernas mening, av regeringens egna bedömningar. Tillväxten försvagas med
ca 10miljarder kronor i år och ca 15miljarder kronor nästa år, och de
arbetslösa blir 50000 fler som en direkt följd av de åtgärder som regeringen
vidtar. Detta bidrar till att statsfinanserna försämras i snabb takt.

Som motionärerna ser det leder inte regeringens politik, "Den enda vägen",
till ekonomiska framsteg. Därför måste den ekonomiska politiken läggas om och
inriktas på att ta till vara tillväxtmöjligheterna. En ny näringspolitik, som
ersätter den nuvarande låt-gå-, lägg-ner- och sälj-ut-politiken, måste komma
till stånd. En huvuduppgift är att stärka konkurrenskraft och
utvecklingsmöjligheter -- både för små och stora företag -- för att göra
Sverige attraktivt för internationella företag. Därför måste politiken inriktas
på att befästa den prisstabilitet som nu har uppnåtts. Genom att förnya
arbetets organisation, satsa på forskning och utveckling och höja kompetensen i
arbetslivet bör produktiviteten kunna förbättras rejält under de närmaste åren.
Genom EES-avtalet förstärks de svenska företagens möjligheter på den europeiska
marknaden. Som ett led i denna näringspolitik bör ett samlat progam nu
genomföras mot de skadliga effekterna av finanskrisen. Det främsta syftet är
att öka tillgången på riskkapital för näringslivet. AP-fondens ram för aktieköp
bör vidgas med 10miljarder kronor. Staten bör avstå från planerna på att
lägga beslag på det riskkapital som finns tillgängligt genom utförsäljning av
statliga företag. Fastighetsmarknaden bör stärkas genom att ramarna för
AP-fondernas fastighetsköp vidgas och staten avstår från planerna på att
realisera fastigheter för 20 miljarder kronor. Banker och andra kreditinstitut
bör stärkas genom att skattereglerna mjukas upp något och en statlig
inlåningsförsäkring införs.

Ett centralt inslag i det åtgärdspaket som föreslås i motionen är en ny
näringslivspolitik med ett omfattande investeringsprogram som skall skapa
arbete och utveckling. Motionärerna föreslår en kraftig ökning av
investeringarna i vägar, järnvägar, broar och annan infrastruktur. Upprustning,
ombyggnad och reparation av skolor, bostäder m.m. bör stimuleras. Ytterligare
3,5miljarder kronor per år bör ställas till förfogande för att finansiera
kostnaderna för tidigareläggning m.m. På så sätt bör investeringsnivån kunna
höjas med 20 miljarder kronor under en tvåårsperiod.

Till detta bör läggas höjda ambitioner när det gäller utbildning och
kompetensutveckling. Den utbyggda gymnasieskolan och fler elever i högskolan
förbättrar ungdomarnas utbildning. Ökningen av arbetsmarknadsutbildningen,
satsningen på vuxenutbildning och förstärkta insatser för kompetensutveckling i
tillverkningsindustrin höjer arbetskraftens kompetens och produktivitet. Även
de regionalpolitiska insatser motionärerna föreslår i samband med försvarets
omstrukturering har denna inriktning. Dessa utbudsinriktade åtgärder stärker
tillväxten på längre sikt.

En omfördelning och förnyelse inom välfärdspolitiken bör komma till stånd.
Sådana åtgärder kan bidra till både ekonomisk tillväxt och rättvisa.

Statsbidragssystemet för kommunerna bör reformeras. Detaljbestämmelserna bör
minskas för att göra det möjligt för kommunerna att förbättra produktiviteten
och hushålla med knappa resurser. Motionärerna säger nej till den föreslagna
indragningen från den kommunala sektorn på 7,5miljarder kronor fr.o.m. år
1993. Syftet med detta är att bättre tillgodose behovet av utbildning och
kompetenshöjning, säkerställa en familjepolitik som gör det möjligt att förena
förvärvsarbete med ansvar för barnen och förstärka hälso- och sjukvården för
att genom aktiva åtgärder reducera kostnaderna för sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen.

Besparingsförslagen när det gäller läkemedel och tandvårdsförsäkring godtas.
Däremot avvisas förslaget att införa karensdagar.

Skattesystemet har under åren 1990 och 1991 förnyats och fått en utformning
som gör att Sverige har en internationellt sett konkurrenskraftig
företagsbeskattning samt en inkomstbeskattning som främjar arbete och sparande.
Den borgerliga regeringen har på viktiga punkter rivit upp skattereformen och
rubbat balansen mellan arbete och kapital. Motionärerna vill återställa
skattereformen och bedriva en skattepolitik som gör att medborgarna får betala
skatt efter bärkraft. De beslut som regeringen har genomdrivit om
skattesänkningar för kapitalägare och höginkomsttagare bör därför omprövas. Det
gäller besluten om sänkt kapitalinkomstskatt, reavinstskatt, förmögenhetsskatt
och arvs- och gåvoskatt. Dessa åtgärder har en omfördelande effekt men ger inte
alls de tillväxteffekter som regeringen har gjort gällande.

Energiskatten på den tunga industrin bör sänkas för att åstadkomma mera
konkurrensneutrala villkor. I motionen avvisas regeringens förslag att helt
avskaffa energiskatten på industrin. Det gäller också regeringens förslag om
höjd inkomstskatt, sänkt mervärdesskatt och slopad fastighetsskatt på
kommersiella lokaler. Miljöavgiften på handelsgödsel bör höjas. Motionärernas
förslag på skatteområdet innebär att statens inkomster ökar med ca 9miljarder
kronor budgetåret 1992/93.

Vid en kameral jämförelse mellan budgetförslagen i motionen och propositionen
innebär förslaget, enligt motionärerna, ett budgetunderskott som är 6 miljarder
kronor mindre för budgetåret 1992/93. Till detta kommer effekten av ökad
tillväxt och minskad arbetslöshet. Därigenom ökar inkomsterna och minskar
utgifterna. Förbättringen av de offentliga finanserna blir enligt motionärerna
närmare 15miljarder kronor budgetåret 1992/93.

I motionen framhålls vikten av att föra en budgetpolitik som är både
ansvarsfull på skattesidan och försiktig på utgiftssidan. Regeringens förslag
till omfattande skattesänkningar leder, menar motionärerna, till stora
budgetunderskott. Sådana lånefinansierade skattesänkningar måste förr eller
senare betalas och det med ränta. Motionärerna avvisar en sådan budgetpolitik.

EG-länderna har beslutat att skapa en ekonomisk och monetär union (EMU).
Skapandet av EMU innebär att det skall finnas en enda valuta, ecun, att det
skall föras en gemensam penning- och valutapolitik, bedrivas ett nära samarbete
när det gäller finanspolitik och inrättas en europeisk centralbank.

Sverige har sedan maj 1991, då beslutet fattades om att knyta den svenska
kronan till ecun, ett valutapolitiskt samarbete med EG. Detta bidrog till att
öka förtroendet på valutamarknaderna för den svenska ekonomin och till en lägre
räntenivå. Detta samarbete bör när så är möjligt vidareutvecklas för att stärka
stabiliteten i ekonomin, särskilt på de finansiella marknaderna.

Ett valutapolitiskt samarbete av detta slag bör sålunda öka den ekonomiska
stabiliteten men är inte utan problem. De deltagande länderna frånhänder sig
möjligheterna att genom justeringar av växelkurserna bidra till anpassning av
ekonomier som har utsatts för störningar. Det kan vara till stor nackdel vid
kraftiga förändringar av en ekonomis produktionsförutsättningar. I motionen
föreslås att en fördjupad analys görs av de problem som är förknippade med en
europeisk ekonomisk och monetär union och av de danska övervägandena i samband
med EMU-överenskommelsen.

Ny demokratis partimotioner Fi42 och Fi43

I motion Fi42 (nyd) anförs att det är ett bra och riktigt förslag att
sänka energiskatterna för industrin med 3,39miljarder kronor i
kompletteringspropositionen. De övriga förslagen som i sin huvudsak syftar till
att finansiera skattebortfallet ställer sig motionärerna dock tveksamma till.
Motionärerna delar regeringens uppfattning att momsen måste sänkas inför
EG-inträdet, men det bör göras efter utgiftsminskningar. Regeringens förslag
beräknas ge en varaktig budgeteffekt på -2,2miljarder kronor, vilket innebär
att nettofinansieringsbehovet är 1,19miljarder kronor. Därför bör andra
besparingsmöjligheter anvisas för att finansiera det aktuella skattebortfallet
på 3,39miljarder kronor.

Motionärerna delar i allt väsentligt regeringens synpunkter på förslagen om
den kommunala ekonomin. Sveriges ekonomiska läge och det ökande
budgetunderskottet innebär att det måste föras en mycket stram finanspolitik
och att alla utgifter måste granskas noga för att man skall kunna finna möjliga
besparingar. Motionärerna stöder regeringens ambitioner att genomföra
ytterligare utgiftsnedskärningar och upprepar därför i motionen de
besparingsåtgärder som partiet har anvisat. I motionen föreslås bl.a. betydande
besparingar vad gäller organisationsstödet, u-hjälpen och flyktingpolitiken.

I motionen understryks att den absolut viktigaste frågan efter ekonomin är
arbetsmarknadssituationen. Särskilt ungdomarna måste få möjlighet att komma ut
på arbetsmarknaden trots den aktuella situationen. Därför stöder man
regeringens åtgärder. Detta får dock inte leda till att
arbetstagarorganisationerna genom arbetsdomstolen försöker att stoppa
ikraftträdandet av riksdagens beslut. Fackföreningarna är, menar motionärerna,
ej till för att göra riksdagens arbete. En demokrati skall styras av folkets
valda ombud. Det är motionärernas mening att den kollektiva företrädarrätten på
sikt måste brytas och ersättas av den individuelle arbetstagarens frihet och
förhandlingsrätt på verkstadsgolvet, inom sjukvården och på andra
arbetsplatser.

Pensionsfrågan måste få en hög prioritet och måste påskyndas i den pågående
utredningen. Fattigpensionärernas problem måste emellertid lösas omedelbart. I
motionen föreslås att ett pensionssystem av försäkringskaraktär övervägs.

De små och medelstora företagen är enligt motionärernas uppfattning utan
överdrift Sveriges ryggrad. Det är där välståndet skall skapas. Det välstånd vi
alla så gärna vill dela på. Därför är det nödvändigt att ge företagandet bästa
tänkbara villkor. I den ekonomiska krisens Sverige är dess värre
förutsättningarna dåliga. Ett starkt bidragande skäl är företagens svårighet
att få riskkapital och krediter. I motionen framhålls att Ny demokrati är
berett att utnyttja varje till buds stående medel för att nå målet ett
näringsliv, som klarar sig igenom den ekonomiska krisen för att sedan slå ut i
full blom.

En av den ekonomiska politikens viktigaste uppgifter är att skapa
förutsättningar för företagen att verka och expandera, vilket innebär ökad
sysselsättning och därmed tryggad ekonomi för alla. Men detta innebär att de
små och medelstora företagen måste få tillgång till kapitalförsörjning, vilket
normalt sker inom vårt banksystem. Bankverksamheten är dock så störd av de
enorma förluster som successivt uppdagas att kreditmarknaden inte fungerar.
Detta drabbar i första hand de små och medelstora företagen. Det är därför,
sägs det i motionen, nu viktigare än någonsin att det av Ny demokrati
föreslagna och i dag välbekanta Investeringsaktiebolaget Sverige (IABS) kommer
till stånd. Genom att utnyttja en väsentlig del av det ansamlade
löntagarfondskapitalet som egenkapital i IABS kan många svenska företag och
projekt få riskkapital. Detta leder till utveckling av nya idéer och produkter.
Investeringsaktiebolaget Sverige skulle samtidigt förbättra landets ekonomiska
trovärdighet i dessa bankkrisens dagar, anser motionärerna.

I motion Fi43 (nyd) framhålls att Ny demokrati är berett att godta
regeringens politik i huvudsak. Stödet för regeringens politik är emellertid
inte förutsättningslöst.
En förutsättning är att det i motion Fi42(nyd) föreslagna
Investeringsaktiebolaget Sverige (IABS) kommer till stånd i den omfattning som
anges i motionen.

Vänsterpartiets partimotion Fi44

I motion Fi44 (v) framhålls att Vänsterpartiet inte kan finna sig i att
kapitalismens hot om räntechocker på grund av budgetunderskott och eventuella
försök till inhemska stimulansåtgärder skall leda till ökad arbetslöshet.
Arbetslösheten måste bekämpas till varje pris och kapitalismen utmanas -- i
annat fall har vi i Sverige den permanenta arbetslöshet och utslagning som är
förhärskande i övriga OECD-stater. Ökade klyftor leder till ett instabilare
samhälle och därmed en instabilare ekonomi. Dessutom har den klasspolitik
regeringen för skapat en tidsinställd inflationsbomb. Vänsterpartiet har vid
många tidigare tillfällen påpekat nödvändigheten av rättvisa och jämlika löne-,
inkomst- och förmögenhetsvillkor för att långsiktigt hålla tillbaka
inflationen. Med de åtgärder som den gamla regeringen vidtog med
skatteomläggningen och den nya regeringen med sänkningar av kapitalskatter och
försämringar för de arbetande kommer 1993 års avtalsrörelse att innehålla stora
och omfattande kompensationskrav.

Motionärernas uppfattning är att den ekonomiska politiken nu måste inriktas
på att små och stora företag, i såväl nya som gamla branscher, omvandlas och
omstöps till kunskapsintensiva företag. Det är en satsning på kunskapsintensiva
verksamheter samt en demokratisk arbetsorganisation som kan ge landet en god
konkurrensförmåga. Därför krävs en aktiv och medveten näringspolitisk
inriktning, så att resurser kan styras till rätt ställe i rätt tid vad gäller
kapital, utbildning och infrastruktur i övrigt. I ett internationellt
perspektiv är detta ett "måste".

Mot denna bakgrund är det nu viktigt att en hållbar strategi utformas för den
ekonomiska politiken fram till sekelskiftet. Enligt motionärernas uppfattning
måste denna politik ha följande tre inslag: sänkt arbetslöshet, bibehållen
social välfärd och minskade underskott i de offentliga finanserna. Motionärerna
understryker att det inte blir någon enkel uppgift att uppnå dessa tre mål. Den
ekonomiska politiken måste av nödvändighet präglas av betydande finess och
försiktighet. Drastiska systemskiften och Alexander-hugg kan riskera hela
processen. Läget är allvarligt. Ytterst handlar det om att förhindra en
fortsatt utveckling mot ett tvåtredjedelssamhälle.

I motionen framhålls att Vänsterpartiet arbetar för att vänstern i Sverige,
Norden och hela Europa samarbetar och utvecklar alternativ till den politik som
är förhärskande inom EG och de marknader som domineras av de transnationella
företagens villkor. I första hand måste fackliga och politiska organisationer
vitaliseras och samordna sin inriktning. Miljö-, freds- och andra progressiva
rörelser kommer att spela en vital roll i alternativet till kapitalets Europa.
En alternativ strategi i stället för medlemskap i EG är att Sverige anpassar
sig mer eller mindre ensidigt till reglerna på EG:s inre marknad, skärper
konkurrenspolitiken för att åstadkomma ett mer effektivt inhemskt
resursutnyttjande samt avskaffar handelshinder gentemot resten av världen i
snabbare takt än vad EG gör. Vidare vill Vänsterpartiet arbeta för ett stärkt
och demokratiserat FN, en global fördelnings- och miljöpolitik med avskrivning
av tredje världens skulder som huvudmoment samt nationella lagar som minskar
makten för både storfinans och statsbyråkrati och som stärker
självförvaltningen på regional-, kommunal- och företagsnivå.

De åtgärder som föreslås i motionen kan sammanfattas på följande sätt.

Åtgärder mot arbetslösheten -- ett fempunktsprogram

Ett samlat program mot arbetslösheten med en omfattning på
10miljarderkronor inriktat på utbildning, arbetsmarknadspolitiska
satsningar och investeringar i infrastruktur.
Ett ROT-program i kommunerna genom tidigare utbetalning av
4miljarderkronor av kommunens skatteunderlag.
Myndigheternas och verkens planer på infrastruktursatsning förverkligas.
Utbildning och kunskapshöjning i industrisektorn i stället för att avskeda.
En tillfällig sänkning av pensionsåldern snabbutreds.

Skattepolitik

Av statsfinansiella, fördelningspolitiska och miljöskäl föreslår
Vänsterpartiet:

att grundavdraget slopas för högre inkomstgrupper,
att beskattningen av kapitalinkomster m.m. återställs,
att beskattningen av energi höjs och utformas efter miljömål,
att företagsbeskattningen ses över, bl.a. bör möjligheterna till
skattereserveringar -- surv-systemet -- avvecklas,
att företagens energibeskattning utformas så att den tillgodoser såväl
konkurrens- som miljökrav.

Ställningstagande till regeringens skatteförslag:

att av miljöskäl avslå regeringens förslag om sänkt energiskatt för
företagen,
att tillstyrka förslag om att höja energiskatten för hushållen under
förutsättning att inkomsterna går till utveckling av alternativ energiteknik
och energibesparande åtgärder,
att avslå förslaget om borttagande av schablonavdraget,
att avslå förslaget om en sänkning av momsen.

Kommunernas ekonomi

Avslag på regeringens indragning av 7,5miljarder kronor från kommuner och
landsting. (De kommunalekonomiska frågorna behandlas av utskottet i betänkandet
1991/92:FiU29.)

Utbildning

300 milj.kr. till skolans arbetsmiljö.
Fullfölj den treåriga utbyggnaden av gymnasieskolan.
Fler platser på högskolan.

Bostadssubventioner

Avslag på regeringens förslag till bostadsfinansiering.
Nej till höjd garanterad ränta för hus med räntebidrag enligt äldre
bestämmelser.
Bibehåll investeringsbidraget för ny- och ombyggnad av bostäder.
En ny utredning får till uppdrag att lämna förslag på nytt
bostadsfinansieringssystem med en fördelningspolitiskt gynnsam effekt.

Utskottet

Den ekonomiska politiken

Den internationella utvecklingen

En viktig förutsättning för en återhämtning av den svenska ekonomin är att
exporten återigen börjar växa. Lågkonjunkturen var under förra året särskilt
djup på några av Sveriges viktigaste exportmarknader dvs. Förenta staterna,
Storbritannien och Norden exkl. Danmark. Marknadstillväxten var svag och
tillsammans med fortsatta marknadsandelsförluster blev resultatet att Sveriges
totala varuexport minskade med nära 3% i volym år 1991.

Som framgår av tabell 1 överensstämmer i stora drag den senaste bedömningen
av utvecklingen i Förenta staterna och Japan med den som förutsågs i december i
fjol i den preliminära nationalbudgeten (prop.100 bil.1.1)

Tabell 1. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder
Årlig procentuell förändring

____________________________________________________________________________

Andel av 1990 1991 1992 1993
OECD-
områdets
totala
BNP i %*
____________________________________________________________________________

Förenta staterna 37,0 1,0 -0,7 (-0,8) 2,0 (2,0) 3,5 (3,5)

Japan 15,4 5,6 4,5 (4,5) 2,0 (2,5) 3 (2,8)
Tyskland 10,1 4,5 3,2 (3,3) 1,0 (2,3) 2,5 (2,0)
Storbritannien 7,1 0,8 -2,5 (-2,0) 1 (2,0) 2,5 (3,0)

Norden
Danmark 0,9 2,1 2,0 (2,0) 2,5 (2,5) 2,5 (3,0)
Finland 0,7 0,4 -6,2 (-5,0) -1,0 (0,8) 3.0 (3.0)
Norge 0,8 1,8 1,6 (2,8) 2 (2,8) 3,0 (2,3)
Sverige 1,6 0,4 -1,1 (-1,3) -0,5 (-0,3) 1,0 (1,3)

Norden** 2,4 1,5 -0,5 (0,3) 1 (1,8) 3,0 (2,8)

OECD - Europa 44,0 2,8 1,0 (1,3) 1,5 (2,0) 2,5 (2,5)
OECD - totalt 2,5 0,8 (1,0) 2 (2,3) 3,0 (3,0)
____________________________________________________________________________

* 1987 års BNP.
** Exkl. Sverige.
Anm. Siffrorna inom parentes anger prognosen i prop. 1991/92:100 bil. 1.1.

I den reviderade nationalbudgeten förutses den ekonomiska tillväxten i
Västeuropa bli något lägre än vad som angavs i bedömningen i december. Det är
(jfr tabell1) bl.a. den förväntade utvecklingen i Tyskland -- Sveriges
största enskilda handelspartner -- som under år 1991 drar ner tillväxten i OECD
- Europa.

Den tidigare så stabila och relativt höga tillväxten i västra Tyskland --
3,5% till 4,5% under de fyra senaste åren -- förutses under år 1992 bli
väsentligt lägre, nämligen 1%. Den lägre tillväxten förklaras främst av att
den kraftiga efterfrågeökningen, som var en följd av återföreningen mellan de
båda tyska staterna, nu har dämpats. Därtill kommer att under år 1991 har också
skattehöjningar genomförts. Samtidigt ökade budgetunderskottet år 1991 till
4,5% av BNP, och denna andel väntas stiga ytterligare i år till följd av
konjunkturavmattningen och transfereringarna till det forna Östtyskland. Det
för Västtyskland förväntade ovanligt höga löneavtalet för år 1991 -- ca6%
-- kommer också med stor sannolikhet att innebära en försvagning av den tyska
industrins konkurrenskraft. Därtill kommer oron på den tyska arbetsmarknaden,
som kan innebära att tillväxten hålls tillbaka och att prognosen för år 1993
med en tillväxt på 2,5 % inte infrias.

Även i Japan har prognosen för tillväxten justerats ned. Prognosen på en
tillväxt i BNP med 2% för år 1992 innebär den lägsta tillväxten sedan år
1974. Som framgår av tabell 1 bedöms nedgången emellertid vara tillfällig. För
år 1993 förutses att den totala produktionen kommer att öka med 3%, dvs. en
marginellt högre tillväxt än vad som angavs i finansplanen.

En förbättrad tillväxt i världsekonomin skulle kunna verka stabiliserande på
de finansiella marknaderna i Japan. Situationen påminner i långa stycken om den
kris som drabbat banksystemen i bl.a. Förenta staterna, Storbritannien, Norge
och Sverige. De japanska bankerna närmar sig nu nedre gränsen för de
internationella kapitaltäckningskraven. Som stora aktieinnehavare har bankerna
fått se sina aktieportföljer kraftigt minska i värde. Samtidigt har
fastighetspriserna gått ned med ca 40% under år 1991. Bankernas vilja och
förmåga att förse näringslivet med krediter minskar, vilket kan få till följd
att tillväxten pressas tillbaka.

Denna bedömning av den kommande utvecklingen i Japan och Tyskland fram t.o.m.
år 1993 får till följd att den tidigare internationella konjunkturbilden i
viss mån bör revideras. När konjunkturavmattningen i Förenta staterna år 1990
blev en realitet var den allmänna uppfattningen bland de flesta
konjunkturbedömare att denna nedgång inte var lika allvarlig som den i slutet
av 1970-talet och i början av 1980-talet. Motiveringen var att den ekonomiska
aktiviteten skulle hållas uppe av en fortsatt stabil tillväxt i Japan och
Tyskland. I dag är det inte längre lika självklart att denna förutsättning
gäller. Det innebär att Förenta staternas ekonomi på samma sätt som i början av
1980-talet kan komma att återta nyckelrollen i konjunkturutvecklingen. Skall
den internationella konjunkturen åter ta fart så måste Förenta staterna gå före
och vara motorn i världsekonomin.

Som framhålls i den reviderade nationalbudgeten finns det också en mängd
faktorer som talar för en mer märkbar återhämtning av den amerikanska ekonomin
relativt snart. Anledningen till att man kan förvänta sig att ekonomin efter
flera besvikelser denna gång verkligen skjuter fart är att räntorna sedan
hösten 1991 fortsatt att falla och detta från en redan låg nivå. De ligger nu
så exceptionellt lågt att det bedöms som sannolikt att de relativt snart ger
märkbara effekter på den inhemska efterfrågan. Utvecklingen i ekonomin under
den senaste tiden överensstämmer också mycket väl med det mönster som föregått
tidigare konjunkturomslag i Förenta staterna. Återhämtningen kan väntas ske på
bred front med positiva bidrag från såväl den inhemska efterfrågan som
nettoexporten. Som framgår av tabell 1 innebär detta en BNP-tillväxt i år på ca
2% och på ca 3,5% år 1993. Konsumentpriserna (jfr tabell2) beräknas under
samma period öka med mellan3 och 3,5% per år.

Utöver en positiv utveckling av den amerikanska ekonomin är utformningen av
den ekonomiska politiken i EG-länderna en viktig faktor för Västeuropas
möjligheter att komma ur lågkonjunkturen. Som nämnts ledde återföreningen i
Tyskland till överhettning och stigande räntor. Den fortsatt strama
penningpolitiken kan leda till att den ekonomiska avmattningen håller i sig
under större delen av prognosperioden. Det nuvarande och planerade
valutasamarbetet inom EG medför i dagsläget vissa begränsningar för övriga
EG-stater att föra en aktiv konjunkturpolitik. De höga räntorna i Tyskland ger
exempelvis inte Storbritannien och Frankrike några större möjligheter att genom
penningpolitiska åtgärder åstadkomma en räntesänkning. En sådan inriktning av
penningpolitiken skulle skapa alltför stora spänningar inom ERM-systemet
(Exchange Rate Mechanism).

Även de s.k. konvergenskraven för ett deltagande i EG:s framtida valutaunion
(EMU) begränsar utrymmet för att föra en aktiv stabiliseringspolitik.
Konvergenskraven innebär att villkor ställs på medlemsstaterna vad gäller
inflationstakten, den genomsnittliga långa räntan, det planerade eller aktuella
underskottet i den offentliga sektorn och statsskuldens storlek mätt som andel
av BNP.

Det är bl.a. kravet att underskottet i den offentliga sektorn inte får
överstiga 3% av BNP som bl.a. håller tillbaka EG-ländernas vilja att driva en
expansiv finanspolitik i nu rådande lågkonjunktur. Även om det föreligger vissa
svårigheter att statistiskt erhålla jämförande mått på de finansiella
underskotten i den offentliga sektorn visar aktuell OECD-statistik att det
bland de stora industriländerna endast är Frankrike som i år kan väntas
uppfylla detta konvergenskrav.
För de nordiska länderna gäller att den ekonomiska aktiviteten för närvarande
är låg. I Danmark och Norge förutses dock att tillväxten kommer att utvecklas
relativt gynnsamt. Som framgår av tabell 1 kan detta under år 1993 också komma
att gälla även för den finska ekonomin. Men för Finlands del är det då ett
absolut krav att den internationella konjunkturen tar ordentlig fart under
senare delen av år 1992.

I Östeuropa är det endast i Tjeckoslovakien och Ungern som man kan se
positiva tendenser till en förbättring av ekonomin. Dessa två länder är de enda
som nu tycks kunna få kontroll på inflationen. För Östeuropa i övrigt går det
inte i här aktuellt tidsperspektiv att se någon förbättring av den rådande
ekonomiska situationen.

De internationella ekonomiska förutsättningarna för bedömningen av den
svenska ekonomins utveckling fram t.o.m. år 1993 sammanfattas i tabell 2.

Tabell 2. Internationella förutsättningar
Årlig procentuell förändring

________________________________________________________________________

1990 1991 1992 1993
________________________________________________________________________

BNP i OECD - totalt 2,5 0,8 (1,0) 2 (2,3) 3,0 (3,0)
BNP i OECD - Europa 2,8 1,0 (1,3) 1,5 (2,0) 2,5 (2,5)

Konsumentpriser

OECD - totalt 4,9 4,3 (4,3) 3,0 (3,5) 3,5 (3,8)
OECD - Europa 5,1 4,6 (4,5) 4,0 (4,0) 3,5 (3,8)
Förenta staterna 5,4 4,2 (4,3) 3,0 (3,8) 3,5 (2,0)
Tyskland 2,7 3,5 (3,5) 4,0 (4,0) 3,5 (3,8)
Norden* 4,2 3,3 (3,5) 3,0 (4,0) 3,5 (4,0)
Sverige 10,4 9,4 (9,6) 2,5 (3,3) 2,0 (3,5)

Råoljepris 23,6 20,0 (20,0) 18,0 (21,0) 20,0 (21,0)
(dollar per fat)

Dollar kurs (i kr.) 5,93 6,05 5,99 6,02
________________________________________________________________________

* Exkl. Sverige
Anm. Siffrorna inom parentes anger prognosen i prop. 1991/92:100 bil. 1.1.

Utvecklingen i Sverige

Försörjningsbalansprognosen i den reviderade nationalbudgeten

En minskning i BNP har tidigare under efterkrigstiden drabbat Sverige endast
ett år nämligen år 1977. År 1991 blev ytterligare ett år då den totala
produktionen i Sverige minskade. Arbetslösheten fortsatte att stiga kraftigt.
Desinflationsprocessen med fallande fastighetsvärden, ett allt lägre
kapacitetsutnyttjande och ett högt realt ränteläge förstärkte recessionen.
Denna utveckling orsakade också ett kraftigt fall i importen. Trots att
exporten minskade med nära 3% ökade sålunda handelsbalansöverskottet och
fördubblades i jämförelse med 1990 års utfall.

Den kraftiga ökningen i sparkvoten höll tillbaka den inhemska efterfrågan.
Ett ovanligt inslag i den ekonomiska tillbakagången under år 1991, som med
undantag för år 1977 saknar motsvarighet under de senaste decennierna, var
också den mycket kraftiga neddragningen av lagren i näringslivet. Denna bidrog
i hög grad till att BNP föll med drygt 1% under år 1991.

Tabell 3. Försörjningsbalans

______________________________________________________________________________

Miljar- Procentuell volymförändring
der kr. ________________________________________________

1991 1990 1991 1992 1993
______________________________________________________________________________

BNP 1 431,6 0,4 -1,1 (-1,3) -0,4 (-0,2) 0,8 (1,3)
Import 378,5 1,5 -6,9 (6,0) -0,5 (1,2) 2,5 (3,0)

Tillgång 1 810,1 0,7 -2,7 (2,6) -0,4 (0,2) 1,3 (1,7)

Privat konsumtion 779,4 -0,2 1,2 (0,3) 0,5 (0,5) -0,5 (0,7)
Off. konsumtion 382,0 2,1 1,0 (0,7) 0,1 (0,6) -0,8 (-0,1)
Stat 109,1 3,4 -2,2 (-1,0) -0,2 (-1,2) -0,7 (-0,5)
Kommuner 272,9 1,6 2,3 (1,4) 0,2 (1,3) -0,8 (0,0)
Bruttoinvesteringar 270,3 -0,9 -7,3 (-8,5) -9,0 (-7,5) -1,5 (-1,6)
Lagerinvesteringar -25,5 0,1 -2,1 (-1,2) 0,6 (0,6) 0,9 (0,7)
Export 403,7 1,5 -2,7 (-2,3) 1,0 (2,0) 4,5 (4,5)

Användning 1 810,1 0,7 -2,7 (-2,6) -0,4 (0,2) 1,3 (1,7)
______________________________________________________________________________

Anm. Siffrorna inom parentes anger motsvarande prognos i prop. 1991/92:100
bil. 1.1.

Att den ekonomiska situationen enligt den reviderade nationalbudgeten blir
något bättre i år och att BNP återigen börjar öka år 1993 förklaras främst av
den förutsedda återhämtningen av exporten. Samtidigt hålls investeringarna i
lager tillbaka. Som anförs i propositionen skapar det höga ränteläget och
desinflationsprocessen incitament till att hålla små lager. Trots detta blir
lagerinvesteringarnas bidrag till BNP positivt både år 1992 och år 1993,
eftersom det är förändringen i lagerinvesteringarna som påverkar
BNP-tillväxten. I propositionen understryks emellertid att osäkerheten i
bedömningen i denna del är mycket stor.

Som framgår av tabell 4 förbättras Sveriges konkurrenskraft innevarande år
och nästa år. Lönerna antas stiga långsammare, och produktivitetsökningen
tilltar. Inflationen pressas ned till en nivå klart under genomsnittet för
OECD-området. Samtidigt bedöms marknadstillväxten för svensk export öka, och
effekten av en under denna lågkonjunktur ogynnsam produktsammansättning avtar.
Mot denna bakgrund förutses varuexporten öka med drygt 4,5% år 1993.

Tabell 4. Nyckeltal
Årlig procentuell förändring

_______________________________________________________________________________

1990 1991 1992 1993
_______________________________________________________________________________

Timlön 10,0 5,3 (5,5) 3,5 (4,5) 3,5 (4,5)
KPI 10,4 9,5 (9,5) 2,5 (3,2) 2,2 (3,5)
Disponibel inkomst 3,1 4,3 (4,1) 1,5 (2,1) -0,8 (0,4)

Sparkvot (nivå) -1,2 1,9 (2,6) 2,9 (4,2) 2,6 (4,0)
Industriproduktion -2,0 -5,3 (-5,5) -2,0 (-0,5) 3,8 (3,0)

Produktivitet i
industrin 0,8 0,9 (1,1) 5,4 (3,6) 5,3 (4,5)

Relativ enhets-
arbetskostnad 3,9 0,4 (0,5) -4,6 (-1,9) -4,2 (-2,8)

Arbetslöshet (nivå) 1,5 2,7 (2,7) 4,4 (3,8) 5,0 (4,5)

Handelsbalans
(mdr.kr.) 14,7 32,6 (31,3) 40,7 (37,8) 51,9 (49,3)

Bytesbalans
(mdr.kr.) -38,1 -13,0 (-18,9) -6,7 (-17,5) 3,2 (-9,4)

Bytesbalans
(% av BNP) -2,8 -0,9 (-1,3) -0,5 (-1,2) 0,2 (-0,6)
_______________________________________________________________________________

Anm. Siffrorna inom parentes anger motsvarande prognos i prop. 100 bil. 1.1.

Sammantaget kan konstateras att det är den kraftiga nedgången i
bruttoinvesteringarna som i år orsakar tillbakagången i svensk ekonomi. I den
reviderade nationalbudgeten förutses för år 1993 såväl investeringar som
konsumtion ge negativa bidrag till BNP. Det bör dock framhållas att trots ett
högt ränteläge, ett lågt kapacitetsutnyttjande och en stramare kreditgivning,
orsakad av bankernas växande kreditförluster, så förutses för år 1993 en ökning
av näringslivets investeringar.

Nedgången i investeringarna år 1991 var koncentrerad till näringslivet.
Bostadsinvesteringarna hölls uppe av den starka igångsättningen av nyproduktion
under år 1990 samtidigt som det skedde en vändning uppåt i
ombyggnadsinvesteringarna.
Som nämnts förutses för bruttoinvesteringarna en fortsatt tillbakagång under
prognosperioden. I den reviderade nationalbudgeten framhålls att
desinflationsprocessen dämpar investeringsaktiviteten genom bl.a. högre
avkastningskrav på fastigheter till föjd av stigande realränta och fallande
fastighetspriser. Nedgången i de totala investeringarna beräknas till 9%
resp. 1,5% åren 1992 och 1993. Näringslivets neddragande verkan avtar medan
minskningen i bostadsinvesteringarna i stället blir allt starkare.

Tabell 5. Bruttoinvesteringar efter näringsgren

__________________________________________________________________
Miljarder Årlig procentuell volymför-
kr. 1991 ändring
Löpande _______________________________
priser
1990 1991 1992 1993
__________________________________________________________________

Näringsliv 148,1 -1,7 -14,5 -10,8 4,2

Offentliga
myndigheter 33,5 -3,2 11,8 6,4 3,0

Bostäder 88,7 3,0 4,1 -13,6 -19,4

Totalt 270,3 -0,9 -7,3 -9,0 -1,5
därav maskiner 103,3 -2,0 -12,3 -10,7 4,7
__________________________________________________________________

Bostadsinvesteringarna förutses under år 1993 minska med nära 20 %.
Uppenbarligen slår desinflationsprocessen mycket hårt mot denna del av
byggsektorn. De högre avkastningskraven på fastigheter på grund av stigande
realränta och fortsatt sjunkande fastighetspriser håller sålunda effektivt
tillbaka investeringarna i bostäder.

Jämförelse mellan prognoserna i den reviderade och den preliminära
nationalbudgeten

En jämförelse mellan bedömningen av den ekonomiska utvecklingen i den
preliminära och i den reviderade nationalbudgeten visar att prognosen för
innevarande år i stort är densamma. Neddragningen av BNP-prognosen för år 1992
med 0,2procentenheter förklaras av teknisk-statistiska faktorer. I
finansplanen inräknades nämligen åtgärderna för att bekämpa
ungdomsarbetslösheten som offentlig konsumtion, vilket inte är i
överensstämmelse med nationalräkenskapsstatistiken.

För år 1993 dras emellertid tillväxtprognosen för BNP ned med
0,5procentenheter. Orsaken till denna neddragning är dels de förut nämnda
teknisk-statistiska faktorerna, dels att konsumtionen antas minska med 0,5% i
stället för den ökning med 0,7% som angavs i den preliminära
nationalbudgeten. Anledningen härtill är främst det i den reviderade
nationalbudgeten gjorda antagandet om lägre löneökningar i kombination med en
minskad sysselsättning. Detta får till följd att hushållens reala disponibla
inkomster förutses minska med 0,8% nästa år. Motsvarande bedömning i den
preliminära nationalbudgeten innebar en ökning med 0,4%.

De i propositionen föreslagna åtgärderna på skatteområdet antas vara neutrala
gentemot hushållen och har sålunda ingen effekt på prognosen för privat
konsumtion. Däremot bör näringslivets investeringar påverkas positivt.

De ekonomisk-politiska åtgärderna är emellertid främst motiverade av
strukturpolitiska överväganden. De påverkar ekonomin först på lite längre sikt
och föranleder således endast marginella justeringar av den
försörjningsbalansprognos för år 1993 som tidigare redovisades i finansplanen.

Utvecklingen på arbetsmarknaden

Arbetsmarknaden kommer i år och nästa år att försvagas ytterligare.
Sysselsättningen minskade kraftigt under förra året. Mellan åren 1990 och 1991
sjönk sysselsättningen med nästan 80000 personer. Uppgången i arbetslösheten
begränsades av att utbudet av arbetskraft minskade. Detta berodde i sin tur
dels på ökad arbetsmarknadsutbildning, dels på att motivationen att söka sig ut
på arbetsmarknaden avtar i en lågkonjunktur. Den låga aktiviteten i ekonomin
och det stora antalet varsel tyder på att arbetslösheten kommer att fortsätta
att öka. Denna tendens förstärks av att produktiviteten förbättras inom de
flesta sektorer av ekonomin. Utifrån de ytterligare satsningar som gjorts inom
arbetsmarknadspolitiken och de åtgärder som nu föreslås i propositionen görs
den bedömningen i den reviderade nationalbudgeten att den öppna arbetslösheten
som årsgenomsnitt kan begränsas till ca 4,5% i år och till 5% nästa år.
Detta innebär ändå en mer negativ utveckling på arbetsmarknaden än den som
angavs i den preliminära nationalbudgeten.

Enligt statistiska centralbyråns senaste rapport om arbetsmarknadsläget hade
den öppna arbetslösheten i april ökat till 185000 personer eller 4,2% av
arbetskraften.

Partimotionerna. Kommentarer till prognoserna

Utskottet konstaterar att i partimotionerna Fi40(s), Fi42(nyd) och
Fi44(v) reses inga avgörande invändningar mot de prognoser som redovisas i
den reviderade nationalbudgeten. I den socialdemokratiska partimotionen
presenteras en alternativ prognos för den kommande utvecklingen baserad på en
alternativ uppläggning av den ekonomiska politiken. Utskottet återkommer med en
kommentar till denna prognos i avsnittet om riktlinjer för den ekonomiska
politiken.

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

Den förda ekonomiska politiken

Sverige har sedan en tid halkat efter utvecklingen i viktiga
konkurrentländer. Kombinationen av djupgående strukturella problem och
misslyckad stabiliseringspolitik förde vid 1980-talets slut Sverige in i den
svåraste ekonomiska krisen sedan andra världskriget med en negativ tillväxt,
snabbt stigande arbeslöshet, kraftigt sjunkande industriproduktion och
betydande problem på de finansiella marknaderna. Denna nedgång måste brytas och
förutsättningar skapas för en uthållig tillväxt i hela landet.

Utskottet delar regeringens uppfattning att den främsta uppgiften för den
ekonomiska politiken är att tillse att inflationen ligger kvar på den nu
uppnådda låga nivån. Samtidigt måste den ekonomiska politiken ha en sådan
inriktning att arbetslösheten minskar. En avgörande förutsättning för att
inflationen inte åter skall öka är att arbetsmarknaden fungerar väl. I likhet
med föredraganden vill utskottet understryka att arbetslöshet aldrig får bli
ett medel i den ekonomiska politiken. Hela landet skall ha möjligheter att
utvecklas.

Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken ligger fast. Det krävs därför aktiva
insatser som lindrar och motverkar de negativa effekterna av arbetslösheten. De
arbetsmarknadspolitiska insatserna måste ges en sådan utformning att ingen
inlåsning av arbetskraften sker utan att den står till arbetsmarknadens
förfogande när efterfrågan ökar. Som framhålls i propositionen krävs
målmedvetna insatser för att stärka ekonomins möjligheter att fungera väl för
att förhindra att den höga arbetslösheten permanentas.

De riktlinjer för den ekonomiska politiken som nu måste följas bör utgå från
att de kortsiktiga åtgärder som är motiverade av de problem som lågkonjunkturen
skapar skall ligga i linje med den långsiktiga strategin. Den centrala
uppgiften för den ekonomiska politiken är, som utskottet ser det, att
åstadkomma en tillväxt som leds av de konkurrensutsatta företagen. Det betyder
att den konkurrensutsatta sektorn måste få tillfälle att växa. Detta innebär i
sin tur att den offentliga sektorn och stora delar av byggsektorn inte kan
tillåtas att expandera, vilket ställer stora krav på utgiftspolitiken.
Finanspolitiken måste vara stram och baseras på neddragning av de offentliga
utgifterna.

För att Sverige skall kunna tillgodogöra sig EG-integrationens fördelar och
samtidigt aktivt bidra till och påverka utvecklingen inom EG söker Sverige
EG-medlemskap. Ambitionen är att Sverige skall bli medlem i EG år 1995. Men
deltagandet i den europeiska integrationen ställer stora krav på den ekonomiska
politiken. Som medlem, deltagare i det europeiska monetära systemet, EMS, och i
den framväxande ekonomiska och monetära unionen, EMU, måste den svenska
ekonomin utvecklas i linje med de mest stabila ekonomierna inom EG. För
medlemskap i EG ställs följande s.k. konvergenskrav:

inflationstakten skall vara etablerad på en låg nivå och får inte vara mer än
1,5procentenheter högre än i de tre EG-länder som har den lägsta
inflationstakten
de långa räntorna skall vara etablerade på en låg nivå och får inte vara mer
än 2procentenheter högre än i de tre EG-länder som har den lägsta
inflationstakten
den konsoliderade offentliga sektorns underskott får utgöra högst 3% av BNP
den konsoliderade offentliga sektorns (brutto)skuldsättning får uppgå till
högst 60% av BNP
växelkursen skall ha hållits stabil, inom ramen för normala
fluktuationsmarginaler, under en period av minst 2år.

Sverige uppfyller för närvarande flertalet av dessa konvergenskrav. Enligt
den bedömning av utvecklingen fram t.o.m. år 1993, som tidigare redovisats i
betänkandet, uppfylls även fortsättningsvis kraven i fråga om inflation, ränta
och den konsoliderade sektorns skuldsättning. Däremot är det krav som ställs på
de offentliga finanserna inte uppfyllt.

Den strategi som regeringen vill föja för att nå de mål för den ekonomiska
sektorn som här redovisats kan sammanfattas i följande tre punkter:

Ökade förutsättningar för varaktig ekonomisk tillväxt i hela Sverige genom
strategiska skattesänkningar, infrastrukturinvesteringar, satsning på forskning
och utbildning och andra åtgärder som främjar investeringar och sysselsättning.

Sanering av de offentliga finanserna för att säkra en låg inflation och låg
ränta, bereda utrymme för näringslivets investeringar och uppfylla EG:s
konvergensregler.

Skärpt konkurrenstryck och förändringstryck i den svenska ekonomin. Den
offentliga sektorn måste bli mer effektiv och i större utsträckning anpassas
till medborgarnas behov. En sådan utveckling kommer samtidigt att innebära en
valfrihetsrevolution för medborgarna.

Denna strategi ställer stora krav på utformningen av konjunkturpolitiken och
måste utformas så att den bidrar till och inte motverkar de
strukturförändringar som Sverige nu måste genomgå. I propositionen understryks
därför att nödvändiga stabiliseringspolitiska åtgärder skall inordnas i den
långsiktiga strategin. Men situationen kompliceras i hög grad av att den
desinflationsprocess, som är en följd av den kraftiga överhettningen i slutet
av 1980-talet, inte får brytas. En låg inflation är en förutsättning för att
stagnationen skall brytas och basen för den svenska välfärden stärkas. Det som
ytterligare komplicerar bilden är att denna anpassningsprocess skall äga rum
mitt under en internationell lågkonjunktur.

De givna yttre förutsättningarna vid utformningen av den ekonomiska politiken
har i betänkandet redovisats i avsnitten om bedömningen av den ekonomiska
utvecklingen. Allt fler tecken tyder på att den amerikanska ekonomin nu är inne
i en återhämtningsfas.

De hot som föreligger mot att världsekonomin nu definitivt skall lämna
lågkonjunkturen bakom sig är den i år konstaterade försämrade tillväxten i
Tyskland och Japan.

Trots att tillväxten i Sverige väntas stanna vid 0,8% år 1993 finns det
positiva tecken även för den svenska ekonomin. Pris- och löneökningarna bör
såväl i år som nästa år bli mycket låga och lägre än i flera av våra viktigaste
konkurrentländer. Den successiva förstärkning av den internationella
konjunkturen som väntas under åren 1992 och 1993 kommer också att förbättra
marknadsförutsättningarna för den svenska exporten. Efter att förra året ha
ökat endast marginellt väntas marknadstillväxten för svensk export uppgå till 4
resp. 7% i år och nästa år.

Som framhålls i propositionen utgörs hoten mot en framgångsrik
strukturanpassning i första hand av de akuta krissymptomen: det växande
budgetunderskottet, arbetslösheten och oron i det finansiella systemet. Den
gemensamma orsaken till dessa symptom är realräntechocken i övergången från hög
inflation till låg inflation. Den nedgång som följer av desinflationsprocessen
kan inte överbryggas med en generell expansiv politik. Däremot finns det goda
möjligheter att genom en effektiv inhemsk anpassning förkorta den period då den
svenska ekonomin pressas tillbaka av höga räntor.

En viktig förutsättning för att komma vidare i arbetet med utformningen av
den ekonomiska politiken är att ha en så god verklighetsuppfattning som möjligt
av de ekonomiska sambandens beskaffenhet. Mot bakgrund av detta påpekande har
utskottet med stigande förvåning tagit del av det avsnitt i den
socialdemokratiska partimotionen Fi40 där den nuvarande regeringens politik
jämförs med 1980-talets.

I motionen jämförs utvecklingen under en period som karakteriseras av en av
de längsta högkonjunkturerna sedan andra världskriget med utvecklingen under
den lågkonjunktur som drabbat 1990-talets första år som dessutom för Sveriges
del accentuerades av överhettningen under 1980-talets sista år. Därav drar
motionärerna slutsatsen att inriktningen av den tidigare socialdemokratiska
politiken är överlägsen den som den nuvarande regeringen förordar. En sådan
jämförelse saknar all relevans.

Oppositionspartiernas alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken

I motion Fi40 (s) hävdas att det i motionen föreslagna alternativet till
den av regeringen föreslagna inriktningen av den ekonomiska politiken kraftigt
ökar tillväxten och skapar 100000 nya arbetstillfällen och
utbildningsplatser. Resultatet av den av motionärerna föreslagna politiken
skulle bli att arbetslösheten under år 1993 pressas ned mot 3,5% att jämföras
med den reviderade nationalbudgetens prognos på 5%. Det centrala inslaget i
denna alternativa uppläggning av den ekonomiska politiken är förslaget till ett
omfattande investeringsprogram. Programmet avser bl.a. investeringar i vägar,
järnvägar, broar och annan infrastruktur. Vidare ingår upprustning, ombyggnad
och reparation av skolor och bostäder, projekt som ingår i banverkets och
vägverkets ordinarie planer, kulturbyggen och samlingslokaler samt
tidigareläggning av kommunala projekt och investeringar inom byggnadsstyrelsens
ansvarsområde. Investeringsprogrammet kostnadsberäknas till 40miljarder
kronor ungefär jämnt fördelade över två år. Belastningen över statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 beräknas till 3,5miljarder kronor utöver vad regeringen
har föreslagit.

I motion Fi40 (s) föreslås vidare att den i propositionen föreslagna
indragningen på 7,5miljarder kronor från kommuner och landsting inte bör
komma till stånd. Regeringens förslag på skatteområdet avvisas. Skattereformen
bör återställas, sägs det i motionen. Speciellt framhålls vikten av att i
nuvarande konjunkturläge inte vidta sparstimulerande åtgärder eller åtgärder
som höjer kostnaderna för hushållens boende. Enligt motionärerna kan effekterna
på samhällsekonomin av här redovisade alternativa uppläggning av den ekonomiska
politiken beskrivas på det sätt som framgår av tabell6.
I motion Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas bifall till den
inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i motion Fi40 (s).

Tabell 6. Samhällsekonomiska effekter enligt förslagen i motion Fi40(s)

Försörjningsbalans och nyckeltal för Sverige.
Procentuell förändring (om inte annat anges)

_____________________________________________________________________

Miljarder Med Med social-
kronor regeringens demokraternas
politik politik
___________ _____________ _______________

1991 1992 1993 1992 1993
_____________________________________________________________________

Privat konsumtion 779,4 0,5 -0,5 0,5 0,0
Offentlig konsumtion 382,0 0,1 -0,8 0,1 0,2
-Stat 109,1 -0,2 -0,7 -0,2 -0,7
-Kommuner 272,9 0,2 -0,8 0,2 0,7

Bruttoinvesteringar 270,3 -9,0 -1,5 -5,0 2,8
Lagerinvesteringar -25,5 0,6 0,9 0,6 0,9

Export 403,7 1,0 4,5 1,0 4,5
Import 378,5 -0,5 2,5 0,0 3,5

BNP 1431,6 -0,4 0,8 0,2 1,9

Konsumentpriser 9,4 2,5 2,2 2,5 3,1
Disponibel inkomst 4,3 1,5 -0,8 1,6 -0,9
Sparkvot, % nivå 1,9 2,9 2,6 3,0 2,0
Arbetslöshet, % nivå 2,7 4,4 5,0 4,0 3,5

Bytesbalans, % av BNP -0,9 -0,5 0,2 -0,6 -0,1
_____________________________________________________________________

Med anledning av den alternativa inriktning av den ekonomiska politiken som
förordas i motion Fi40 (s) vill utskottet anföra följande.

I motionen sägs allmänt att målen för den ekonomiska politiken -- full
sysselsättning, ekonomisk tillväxt, stabila priser, rättvis fördelning,
regional balans och god miljö -- bör ligga fast. Det betonas att den fulla
sysselsättningen är den ekonomiska politikens viktigaste mål. Enligt utskottets
uppfattning omfattas dessa mål av riksdagens samtliga partier. Vid en närmare
analys av målens innebörd framkommer emellertid tydliga skillnader i
uppfattning. I motion Fi40(s) föreslås åtgärder som enligt motionärerna i ett
mycket kort perspektiv snabbt drar ner arbeslösheten. Utskottet vill emellertid
hävda att riskerna att en sådan politik kommer att försämra ekonomins
funktionssätt är betydande. Slutresultatet blir då ännu högre arbetslöshetstal
än vad som kan noteras i dag. Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt
att varaktigt pressa ned arbetslösheten. Men det innebär att målet full
sysselsättning måste kopplas till kravet på strukturförändringar i ekonomin.
Näringslivet och då främst industrin måste mot denna bakgrund få expandera på
övriga sektorers bekostnad.

I motionen anförs även att statsmakterna de närmaste åren bör bedriva en
utgiftspolitik som ger möjlighet att både bevara välfärdsstaten och i takt med
en ökad tillväxt sänka de offentliga utgifternas andel av BNP. En stram
finanspolitik är nödvändig. Stora och permanenta underskott måste, sägs det i
motionen, undvikas. Utrymmet är därför mycket begränsat för nya
utgiftsåtaganden. Vad gäller penning- och valutapolitiken slår motionärerna
fast att uppgiften måste vara att försvara den fasta växelkursen.

På samma sätt som när det gäller formuleringen av målen för den ekonomiska
politiken är överensstämmelsen god mellan vad som allmänt sägs i propositionen
och den inriktning av finans- och penningpolitiken som förordas i motion Fi40
(s). Utskottet finner emellertid att vid utformningen av konkreta förslag till
åtgärder överger motionärerna de krav som de ställt på långsiktighet i
finanspolitiken. I motionen framhålls visserligen att möjligheterna att använda
finanspolitiken för att utjämna konjunktursvängningar är starkt begränsade
bl.a. på grund av ofullständig kunskap om framtiden och fördröjningar i
politikens verkningar. Men, sägs det i motionen, finanspolitiken påverkar
ekonomin även på kort sikt och måste trots dessa begränsningar utformas även
med hänsyn tagen till konjunkturen. Motionärernas bedömning är därför att det
inte finns skäl att strama åt ekonomin på det sätt som regeringen gör. Det kan
varken motiveras av överhettning, hög inflation eller stora underskott i
bytesbalansen. I nuvarande konjunkturläge är det, menar motionärerna,
ofrånkomligt med ett betydande underskott i statsbudgeten.

Med hänvisning till denna motivering gör motionärerna, enligt utskottets
mening, inte några försök att utforma en stabiliseringspolitik som står i
överensstämmelse med en långsiktig strukturpolitik. I stället avvisas bl.a.
kravet i propositionen på en långsiktig utgiftsstrategi för staten med
hänvisning till svårigheterna att göra tillförlitliga budgetprognoser.
Utskottet kan inte godta en sådan inriktning av den ekonomiska politiken. Som
utskottet tidigare i betänkandet understrukit är det ett oavvisligt krav att
konjunkturpolitiken utformas så att den bidrar till och inte motverkar de
strukturförändringar som måste komma till stånd i den svenska ekonomin.

Bedömningen av den ekonomiska utvecklingen -- under förutsättning att
inriktningen av den ekonomiska politiken följer det alternativ som föreslås i
motion Fi40(s) -- visar tydligt dilemmat att genomföra en
stabiliseringspolitik som inte kommer i konflikt med en nödvändig
strukturomvandling av ekonomin.

Den i relation till prognosen i propositionen kraftiga ökningen av
bruttoinvesteringarna på 2,8% år 1993 (se tabell6) antas i motionen vara
ett resultat av genomförandet av första delen av det föreslagna
40-miljardersprogrammet. Den ökade budgetbelastningen på statsbudgeten bedömer
motionärerna uppgå till 3,5miljarderkronor. Utskottet är för sin del
tveksamt till metoden att endast ta upp vissa räntekostnader som statens
kostnad för investeringarna. Kostnaden i form av reala resursanspråk från
staten skulle bli väsentligt högre.

Som utskottet ser det kan det -- om den internationella konjunkturen
utvecklas på ett mindre tillfredsställande sätt än vad utskottet angivit i
avsnittet om den internationella utvecklingen -- bli nödvändigt att öka
satsningarna på infrastrukturinvesteringar utöver vad som angivits i
propositionen. Utskottet vill emellertid understryka att ett utvidgat
investeringsprogram för förbättringen i infrastrukturen måste ligga i linje med
den av regeringen valda långsiktiga strategin. Investeringarna måste ge
väsentliga bidrag till en framtida högre tillväxt. De delar av ett utvidgat
investeringsprogram som från denna synpunkt har en lägre angelägenhetsgrad bör
underkastas samma restriktioner som gäller för de arbetsmarknadspolitiska
insatserna. Det innebär att de åtgärder som vidtas av främst
sysselsättningspolitiska skäl måste vara möjliga att påbörja och avsluta
snabbt. Utskottet konstaterar att överväganden med här angiven inriktning inte
görs i motion Fi40 (s).

Det andra expansiva inslaget i det socialdemokratiska förslaget till
inriktning av den ekonomiska politiken är att statsmakterna fortsätter att låta
tillväxten i den kommunala konsumtionen öka. I motion Fi40(s) förutses här
för år 1993 en ökning med 0,7% medan bedömningen i propositionen innebär en
minskning med 0,8%. Enligt utskottets mening är en fortsatt ökning av den
kommunala konsumtionen med nära 1% inte godtagbar. Den strategi som
regeringen valt, som bl.a. innebär att den offentliga sektorn måste stå
tillbaka för en expansion av andra sektorer i ekonomin, måste fullföljas.

Den tredje faktorn, som enligt motionärernas prognos ger en högre tillväxt än
vad som förutses i propositionen, är den privata konsumtionen. Enligt
bedömningen i propositionen minskar den privata konsumtionen på grund av en
neddragning av hushållens reala disponibla inkomster. Inkomstbortfallet
beräknas emellertid bli av samma storleksordning i motion Fi40(s),
(tabell6). Att den privata konsumtionen ändå inte minskar förklaras av en
betydande nedgång i sparkvoten. I motionen riktas stark kritik mot den förda
sparpolitiken. Det är fel, anser man, att i nuvarande konjunkturläge stimulera
hushållssparandet. Detta är ett av skälen till att motionärerna avvisar sänkta
kapitalskatter, som innebär en minskning av ränteavdragens värde.

Utskottet delar inte motionärernas syn på sparandets utveckling. Att förändra
och stabilisera hushållens sparkvot på en högre nivå är en tidskrävande
process. Inför en kommande förstärkning av konjunkturen är det angeläget att
uppmuntra ett ökat hushållssparande så att tendenserna till en överhettning av
ekonomin inte återigen kan växa sig starka.

Den slutsats utskottet drar av här gjorda genomgång av förslaget i motion
Fi40 (s) till inriktning av den ekonomiska politiken är följande. Det
socialdemokratiska alternativet bortser i allt väsentligt från de restriktioner
som en nödvändig strukturpolitik ställer på utformningen av
stabiliseringspolitiken. Denna motvilja att bedriva en effektiv strukturpolitik
framgår också av den inriktning som motionärerna förordar av skattepolitiken.
De åtgärder på skatteområdet som föreslås i propositionen avvisas i motion Fi40
(s). Utskottet vill emellertid understryka att en viktig del av den ekonomiska
politiken är en skattepolitik som är inriktad på att sänka samhällsekonomiskt
skadliga skatter och att skapa ett konkurrenskraftigt skattesystem vid en
integration med EG.

Utskottet delar till fullo den uppfattning som framförs i propositionen att
den svenska välfärden kräver en stark ekonomisk bas. Bara om ekonomin kan få ny
växtkraft kan denna bas tryggas, välfärden stärkas och arbetslösheten pressas
ned. Att avstå från att angripa de grundläggande strukturfelen i svensk ekonomi
för att undvika kortsiktigt smärtsamma åtgärder vore att avstå från
möjligheterna att slå vakt om och utveckla den sociala tryggheten i Sverige.
Inget skulle vara allvarligare för de svaga och utsatta grupperna i vårt
samhälle än en fortsatt ekonomisk nedgång.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi40 (s) yrkande 1 och Fi83
(s) yrkande 1.

I motion Fi42 (nyd) framhålls att den ekonomiska politikens främsta
uppgift måste vara att skapa förutsättningar för företagare att verka och kunna
expandera. Den ekonomisk-politiska grundsynen är i allt väsentligt densamma som
regeringens. Av motion Fi42 (nyd) och även av motion Fi43 (nyd) framgår att
Ny demokrati ser särskilt allvarligt på den situation som de mindre och
medelstora företagen i dag befinner sig i. Riskkapitalförsörjningen till dessa
företag måste förbättras. Enligt motionärerna bör ett bolag,
Investeringsbolaget Sverige (IABS), omedelbart bildas för att bidra med
försörjningen av riskkapital.

Utskottet har i betänkandet 1991/92:FiU21 om utskiftning av löntagarfondernas
tillgångar m.m. föreslagit att ett bolag snarast bildas med den inriktning som
föreslås i motionFi43(nyd). Ny demokratis förslag på denna punkt är
följaktligen tillgodosett. Mot här angiven bakgrund finner utskottet att
överensstämmelse i stort råder mellan regeringens och Ny demokratis uppfattning
om den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken. Utskottet avstyrker
sålunda motion Fi42(nyd) yrkandena 1 och 3.

Utskottet vill här tillägga att det emellertid finns betydande skillnader vad
gäller förslagen i propositionen till besparingar i statens budget och
motsvarande förslag i motion Fi42 (nyd). Till dessa frågor återkommer utskottet
i avsnittet om de budgetpolitiska riktlinjerna.

I motion Fi44 (v) framhålls att arbetslösheten måste bekämpas till varje
pris och att kapitalismen måste utmanas. Sker inte detta får Sverige samma
arbetslöshet och utslagning som gäller för övriga OECD-länder. Inriktningen av
den ekonomiska politiken fram till sekelskiftet måste därför innebära en
strävan att sänka arbetslösheten. De åtgärder som motionärerna föreslår mot
arbetslösheten innehåller bl.a. ett åtgärdsprogram på 10miljarder kronor
inriktat på utbildning, arbetsmarknadspolitiska satsningar och investeringar i
infrastruktur samt ett ROT-program i kommunerna finansierat genom en tidigare
utbetalning på 4miljarder kronor av kommunernas skatteunderlag. Motionärerna
motsätter sig den i propositionen föreslagna indragningen på 7,5miljarder
kronor från kommunerna. Skatteförslagen i propositionen avvisas. I stället
föreslås att beskattningen av kapitalinkomster återställs, att grundavdraget
slopas för grupper med högre inkomster, och att företagens energibeskattning
utformas så att den tillgodoser såväl konkurrens som miljökrav. I motionen
avvisas ett EG-medlemskap. Däremot förordas en anpassning av regelsystemet till
EG:s inre marknad.

Utskottet vill med anledning av motion Fi44 (v) yrkande 1 anföra följande.

I inledningen till sin motion skriver Vänsterpartiet att i den situation som
Sverige nu befinner sig krävs det en aktiv och medveten näringspolitisk
inriktning av den ekonomiska politiken, så att resurser kan styras till rätt
ställe i rätt tid vad gäller kapital, utbildning och investeringar i
infrastrukturen. I ett internationellt perspektiv är detta, understryker
motionärerna, en nödvändighet. På samma sätt som i Vänsterpartiets motion med
anledning av regeringens proposition 1991/92:38 om den ekonomiska politiken
(1991/92:FiU10) ger denna skrivning i motion Fi44 (v) en antydan om att
Vänsterpartiet skulle ha en konstruktiv syn på de strukturella problem som i
dag belastar den svenska ekonomin. Men så är icke fallet. I stället föreslås i
motionen åtgärder som försvårar den situation som landet i dag befinner sig i.
Arbetslösheten måste enligt motionärerna bekämpas till varje pris. Som
utskottet ser det beaktas därför över huvud taget inte sådana faktorer som i
ett medellångt perspektiv kan permanenta arbetslösheten på en mycket hög nivå.
De åtgärder inom skatteområdet som föreslås i propositionen för att med hjälp
av en bättre fungerande ekonomi höja tillväxten och därigenom skapa en
varaktigt högre sysselsättning avvisas också av motionärerna. I stället
förordas åtgärder som innebär att den offentliga sektorn fortsätter att växa.
Samtidigt innebär förslagen i motionen att budgetunderskottet ytterligare ökar
(jfr avsnittet om budgetpolitiken) med risk för att räntorna stiger från ett
redan högt ränteläge.

Utskottet ställer sig också frågande till Vänsterpartiets EG-politik.
Motionärerna föreslår en i det närmaste fullständig anpassning till EG:s
regelsystem. Mot den bakgrunden har utskottet svårt att inse varför Sverige
skall avstå från möjligheterna att genom ett medlemskap kunna påverka den
fortsatta utvecklingen inom EG.

Den i motion Fi44 (v) angivna inriktningen av den ekonomiska politiken
avvisas bestämt av utskottet.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker den inriktning av
den ekonomiska politiken som föreslås i propositionen (mom.1). Därav följer
att utskottet avstyrker motionerna Fi40 (s) yrkande1, Fi42 (nyd)
yrkandena1, 3 och 4, Fi44 (v) yrkande1 och Fi83 (s) yrkande1.

Utvecklingen på de finansiella marknaderna

Inledningen av 1990-talet har inneburit att problemen har vuxit för många
företag som är verksamma inom den finansiella sektorn. Aktieägarna i
finansiella företag och företag med verksamhet på fastighetsmarknaden har sett
värdet av sina tillgångar falla kraftigt. Stora förmögenheter som skapats under
1980-talet har raderats ut. Från att ha legat på ungefär 0,5 % av utlåningen
under hela 1980-talet steg kreditförlusterna i banksystemet till drygt 1 % år
1990 och till nästan 4 % år 1991. Bankerna gick totalt sett med förlust förra
året.

Det mest oroande med krisen på finansmarknaden är, sägs det i motion Fi73
av Hans Gustafsson m.fl. (s), att den riskerar att ytterligare fördjupas, och
att återverkningarna på ekonomin då skulle kunna bli mycket dramatiska. En
möjlig konjunkturuppgång skulle i värsta fall kunna kvävas och i stället följas
av en förlängd och fördjupad lågkonjunktur. Att lindra finanskrisen och minska
risken för fortsatt förvärrande av problemen är därför, menar motionärerna, en
central uppgift för den ekonomiska politiken. I motionen redovisas förslag inom
tre områden: åtgärder som stimulerar riskkapitalmarknaden, som stärker
fastighetsmarknaden och som lindrar påfrestningarna på banker och andra
finansinstitut.

Riskkapitalmarknaden. Förslagen innebär bl.a. att AP-fondens rätt att köpa
aktier utvidgas och att riskkapitalmarknaden reserveras för näringslivet.

Fastighetsmarknaden. Bl.a. föreslås att ingen ytterligare begränsning av
ränteavdragen för år 1993 genomförs och att återhållsamhet visas med
försämringar för egnahemsboende åren 1993 och 1994, att ingen fastighetsskatt
utgår på outhyrda fastigheter, att AP-fonden får ökad rätt att köpa fastigheter
och att inget utbudstryck skapas på fastighetsmarknaden från stat och kommuner.

Åtgärder för att stärka bankväsendet. Motionärerna stöder förslagen i
propositionen om ändrade regler för bankernas obeskattade reserver. En statlig
inlåningsförsäkring bör införas. Snabb modernisering av Stadshypotekskassan bör
genomföras.

Med anledning av förslagen till åtgärder för att mildra påfrestningarna på de
finansiella marknaderna i motion Fi73 (s) vill utskottet anföra följande.

Krisen i finanssektorn har sin upprinnelse i den kraftiga överhettning av
ekonomin under senare delen av 1980-talet som bl.a. medförde en våldsam ökning
av fastighetsvärdena. Den prioritering av inflationsbekämpningen som den
tidigare regeringen påbörjade var riktig men skedde vid en alltför sen
tidpunkt. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det läge som nu
uppstått kräver särskilda åtgärder. De åtgärder som kan komma i fråga får
emellertid inte innebära att återhämtningen i andra sektorer försenas eller
avstannar.

Med hänvisning härtill avvisar utskottet det åtgärdspaket som föreslås i
motion Fi73 (s). Som utskottet ser det kan det med hänvisning till problemen på
finansmarknaden inte vara rimligt att exempelvis skjuta på reformeringen av
bostadsfinansieringssystemet, vänta med nödvändiga åtgärder inom skatteområdet
eller avstå från att i lämpliga former privatisera de statliga företagen.

För att förbättra tillgången på riskkapital föreslår motionärerna bl.a. att
AP-fonderna skall få tillåtelse att öka sina aktieinnehav. Utskottet vill
bestämt avvisa en sådan åtgärd som uppenbarligen skulle medföra att den
offentliga sektorn långsiktigt ökade sitt ägande i näringslivet.

I motionen föreslås också att staten skall avbryta utförsäljningen av sitt
aktieinnehav. Detta motiveras av att "i nuvarande läge med svår brist på
riskkapital bör allt tillgängligt utrymme reserveras för näringslivets behov".
Utskottet kommenterade ett likartat påstående i december förra året i sitt
betänkande om inriktningen av den ekonomiska politiken (1991/92:FiU10, prop.
1991/92:38). Utskottet framhöll vid detta tillfälle att det är svårt att tolka
vad motionärerna här avser. Konsekvenserna på kapitalmarknaden och speciellt på
aktiemarknaden till följd av ett ökat utbud bör bli marginella, eftersom det
statliga upplåningsbehovet minskar i motsvarande utsträckning. Försäljningen av
statliga företag behöver således inte i sig kräva ytterligare utrymme på
kapitalmarknaden.

När det gäller förslaget att införa en inlåningsförsäkring som garanterar
insättarnas medel har utskottet från regeringskansliet erfarit att regeringen
förbereder en proposition i denna fråga till hösten. Motionärernas önskemål är
följaktligen i detta avseende tillgodosett.

Det kan inte uteslutas att de problem som i dag finns på de finansiella
marknaderna kan komma att hota en återhämtning av ekonomin. Utskottet stöder
därför förslaget i propositionen att fastighetsskatten på kommersiella lokaler
avskaffas från den 1 januari 1993. Därigenom motverkas värdefallet på
fastigheter med kommersiella lokaler vilket bidrar till en ökad stabilitet i
fastighetssektorn och inom kreditsystemet. På det sättet säkras också en högre
framtida utlåningskapacitet genom att bankernas pantvärden i berörda
fastigheter påverkas i positiv riktning. Som anförs i propositionen har
regeringen också tidigare (prop. 1991/92:119) lagt fram förslag om ändrade
regler för avskattning av bankernas obeskattade reserver. Det innebär att
finansiella företag ges samma möjligheter som andra företag att kvitta
förluster mot det s.k. uppskovsbeloppet under hela återföringsperioden.
Utskottet vill också i detta sammanhang framhålla att utformningen av de
framtida reglerna för statens stöd till nyproduktion och ombyggnad av bostäder
är så avvägda att de boende och fastighetsägarna inte får sina grundläggande
ekonomiska förutsättningar rubbade samtidigt som statens kostnader särskilt på
lång sikt kan minska betydligt.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motion Fi73 (s).

Konsekvenser av ett medlemskap i EG:s ekonomiska och monetära union (EMU)

I motion Fi40 (s) yrkande 5 anförs att Sverige sedan maj 1991, då
beslutet fattades om att knyta den svenska kronan till ecun, har ett
valutapolitiskt samarbete med EG. Beslutet bidrog till att öka förtroendet på
valutamarknaderna för den svenska ekonomin och bidrog till en lägre räntenivå.
Samarbetet bör när så är möjligt vidareutvecklas för att stärka stabiliteten i
ekonomin, särskilt på de finansiella marknaderna.

EG-länderna har nu beslutat att skapa en ekonomisk och monetär union (EMU).
Ett valutapolitiskt samarbete av detta slag ökar den ekonomiska stabiliteten,
men är enligt motionärerna inte utan problem. De i valutaunionen deltagande
länderna frånhänder sig möjligheterna att genom justeringar av växelkurserna
bidra till anpassning av ekonomier som har utsatts för störningar. Det kan vara
till stor nackdel vid kraftiga förändringar av en ekonomis
produktionsförutsättningar. I motionen föreslås att en fördjupad analys görs av
de problem som är förknippade med en europeisk ekonomisk och monetär union och
av de danska övervägandena i samband med EMU-överenskommelsen.

Som utskottet ser det är det viktigt att inför medlemskapsförhandlingarna
göra fördjupade analyser avseende såväl penning- och valutapolitiken som
beträffande innebörden av det särskilda protokollet för Danmark. Sådana
analyser görs enligt vad utskottet har erfarit inom regeringskansliet och i
riksbanken. I det särskilda protokollet till Maastrichtöverenskommelsen tillåts
Danmark och Storbritannien bibehålla rätten till nationella parlamentsbeslut om
tidpunkten för tillträde till EMU, oavsett de uppställda konvergenskraven.

I detta sammanhang vill utskottet upprepa vad utskottet anförde i sitt
betänkande vid behandlingen av budgetpropositionen (1991/92:FiU20). I
betänkandet anfördes att det efter Sveriges ansökan om medlemskap i EG är
angeläget att riksbanken underlättar en anpassning till utvecklingen mot en
europeisk monetär union. Samarbetet med EG bör därför vidareutvecklas. Det är
dock angeläget att de problem som är förknippade med ett vidgat valutasamarbete
närmare analyseras. Det kan även nämnas att i de tilläggsdirektiv till
riksbanksutredningen som regeringen beslutat om betonas vikten av att
riksbankslagen anpassas till vad som krävs vid en framtida ekonomisk och
monetär union.

Detta är som framgått stora och viktiga frågor för Sveriges vidkommande. Det
är därför nödvändigt att de studeras ingående. Regeringen bör mot denna
bakgrund lämna en utförlig och djupgående redovisning av sitt analysarbete i
dessa frågor för riksdagen.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi40 (s) yrkande5 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Bemyndigande för statens upplåning

Riksgäldskontoret ombesörjer upplåningen för statens räkning.
Riksgäldskontoret omvandlades för några år sedan från ett riksdagens verk till
en myndighet under regeringen. Eftersom regeringen inte får ta upp lån utan
riksdagens bemyndigande måste regeringen inhämta sådant bemyndigande för att ta
upp erforderliga lån för statens räkning. Regeringen delegerar i sin tur till
riksgäldskontoret att ta upp sådana lån. I proposition 1986/87:143 föreslogs
att lånebemyndigandet skulle ges till regeringen varje år och vara
beloppsmässigt opreciserat. De ändamål för vilka upplåning får ske skulle anges
i en lag om statens upplåning. Detta godtogs av riksdagen. I överensstämmelse
härmed föreslås riksdagen i kompletteringspropositionen utfärda ett sådant
bemyndigande för regeringen enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.

Utskottet tillstyrker att regeringen ges det begärda bemyndigandet.

Socialförsäkringsfrågor m.m.

Sjukförsäkringssystemet

Tre motioner berör sjukförsäkringssystemet och angränsande förmånssystem.

I motionerna Fi40 (s) yrkande 4 och Fi83 av Margareta Winberg m.fl.
(s) yrkande 3 begärs tillkännagivanden om att regeringen inte skall lägga fram
förslag till riksdagen om två karensdagar i sjuklöne- och
sjukförsäkringssystemen.

Motion Fi42 (nyd) anger som ett bättre alternativ till karensdagar att
ersättningsnivån vid sjukdom, vid arbetsskada av annan anledning än grov
försummelse och vid vård av barn kan sänkas till 80 % och vid yrkesinriktad
rehabilitering till 90 %. Under de två första veckorna skall ersättning dock
endast utgå med 67 %. I yrkande 8 begär motionärerna ett tillkännagivande om
huvudprinciperna för ett enklare och bättre system för bl.a.
sjukpenningförsäkring och vissa andra socialförsäkringar, föräldrapenning och
ersättningar vid arbetsskada och yrkesinriktad rehabilitering. I yrkandena 9
och 10 begärs tillkännagivanden om att de föreslagna systemen med reducerad
sjukpenning resp. föräldrapenning skall införas redan fr.o.m. den 1 januari
1993.

Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (1991/92:SfU3y) till
finansutskottet att riksdagen nyligen på förslag av utskottet i betänkande
1991/92:SfU8 har behandlat motionsyrkanden om att karensdagar inte skall
införas. Utskottet har ansett att något uttalande från riksdagens sida i frågan
inte bör göras i avvaktan på resultatet av det beredningsarbete som påbörjats i
regeringskansliet med att utforma lösningar som medger införande av två
karensdagar. Socialförsäkringsutskottet, som noterar att i
kompletteringspropositionen anges att en departementspromemoria i frågan skall
utarbetas och remissbehandlas, vidhåller denna uppfattning och anser att
finansutskottet bör föreslå riksdagen att motionerna Fi40 yrkande 4 och Fi83
yrkande 3 skall avslås. Vad gäller de i motion Fi42 framlagda förslagen delar
utskottet regeringens bedömning i kompletteringspropositionen att ett
alternativ med sänkta nivåer inom sjukförsäkringen m.m. är fördelningspolitiskt
sämre än två karensdagar. Även yrkandena 8--10 i denna motion bör avslås av
riksdagen.

Socialdemokraterna i socialförsäkringsutskottet anför i en avvikande mening
till yttrandet att regeringen inte bör lägga fram något förslag om karensdagar.
Företrädaren för Ny demokrati tillstyrker motion Fi42 (nyd) i en avvikande
mening.

Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och
avstyrker motionerna Fi40 (s) yrkande 4, Fi42 (nyd) yrkandena 8--10 samt Fi83
(s) yrkande 3.

Sänkt pensionsålder

Två motioner berör åtgärder på pensionsområdet i syfte att minska
arbetslösheten. I motion Fi74 av Bo Finnkvist (s) begärs ett
tillkännagivande om att förutsättningarna för införande av ett system med
äldreavgångar eller s.k. arbetspension bör prövas med utgångspunkt i de
resonemang som fördes i samband med pensionsberedningens betänkande (SoU
1989:101) Förtidspension och rörlig pensionsålder. I motion Fi44 (v) begärs
ett tillkännagivande om att antingen en tidsbegränsad sänkning av
pensionsåldern skulle kunna genomföras, eller att en möjlighet skulle kunna
införas för alla som fyller 62, 63 eller 64 år under år 1993 att pensionera sig
under detta år.

Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (1991/92:SfU3y) till
finansutskottet att en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp har tillkallats
(dir. 1991:102) med uppgift att mot bakgrund av pensionsberedningens
slutbetänkande (SOU 1990:76) Allmän pension och de inkomna remissvaren utarbeta
förslag till nytt system för den allmänna pensioneringen. Enligt vad
socialförsäkringsutskottet erfarit överväger arbetsgruppen även frågor om
rörlig pensionsålder. Arbetsgruppen, som enligt direktiven skulle redovisa sina
förslag under mars månad 1992, kommer att redovisa dessa senare under året.
Socialförsäkringsutskottet anser att finansutskottet med hänvisning till det
pågående utredningsarbetet bör föreslå riksdagen att avslå motionerna.

Finansutskottet delar denna uppfattning och avstyrker motionerna Fi44
yrkande 7 och Fi74.

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer

Barnbidragets storlek

I två motioner, Fi40 (s) yrkande 3 och Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s)
yrkande 2, föreslås att barnbidraget skall höjas till 10 200 kr. per barn och
år från den 1 juli 1992.

Socialutskottet hänvisar i sitt yttrande (1991/92:SoU6y) till tidigare
ställningstagande i frågan (bet. 1991/92:SoU15). Utskottet anförde då att med
hänsyn till det statsfinansiella och ekonomiska läget kunde utskottet inte
ställa sig bakom förslagen i motionerna.

I en avvikande mening till yttrandet tillstyrker Socialdemokraterna att
barnbidraget höjs den 1 juli 1992.

Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och avstyrker motion
Fi40 (s) yrkande 3 och motion Fi83 (s) yrkande2.

Inkomstprövat barnbidrag m.m.

I motion Fi42 (nyd) föreslås att ett inkomstrelaterat barnbidrag införs som
inte skall utgå för barn till höginkomsttagare. Förslaget beräknas i motionen
ge en besparing med 1,2 miljarder kronor för budgetåret 1992/93 om det träder i
kraft den 1 januari 1993. Anslaget till barnbidrag bör sänkas i motsvarande
mån.

I sitt yttrande (SoU6y) hänvisar socialutskottet till tidigare behandling
av en likartad motion i betänkandet 1991/92:SoU15. Utskottet redovisade då
skälen mot att införa ett inkomst- eller behovsprövat barnbidrag och vidhåller
i yttrandet sin tidigare inställning och föreslår att motionen avstyrks.

I en avvikande mening till yttrandet tillstyrker Ny demokrati förslaget i
motion Fi42 (nyd).

Finansutskottet instämmer i vad socialutskottet anfört och avstyrker
motion Fi42 (nyd).

Vårdnadsbidrag

I motion Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett avvisande av
införandet av vårdnadsbidrag (yrkande 9). Motionärerna anför att det nu står
helt klart, efter uttalanden från socialministern, att finansieringen av
vårdnadsbidraget uteslutande kommer att belasta nuvarande
föräldraförsäkringssystem och statsbidragen för barnomsorg. Det betyder, enligt
motionärerna, att det är de arbetande föräldrarna som kan räkna med att få
betala för de föräldrar som vill och har ekonomiska möjligheter att med hjälp
av ett vårdnadsbidrag stanna hemma.

Socialutskottet påpekar i sitt yttrande (SoU6y) att det ännu inte
föreligger något konkret förslag till utformning av vårdnadsbidraget eller en
finansiering av bidraget. Motionsyrkandet bör därför, anför utskottet, inte
föranleda något uttalande av riksdagen.

I en avvikande mening till yttrandet tillstyrker Socialdemokraterna motion
Fi83 yrkande 9.

Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och avstyrker motion
Fi83 (s) yrkande 9.

Arbetsmarknadspolitiken

Flera motioner som väckts i anslutning till kompletteringspropositionen berör
frågor som har samband med arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadsutskottet har
yttrat sig i ärendet, och utskottets yttrande (AU5y) finns fogat till detta
betänkande som bilaga 11. I yttrandet behandlar arbetsmarknadsutskottet
dels de frågor som tagits upp i arbetsmarknadsdepartementets bilaga till
kompletteringspropositionen (bilaga I:8), dels 32 motioner varav 4 från
allmänna motionstiden.

Arbetsmarknadspolitikens inriktning

Socialdemokraterna anför i motion Fi41 att den för närvarande viktigaste
politiska frågan är att bekämpa den ökande arbetslösheten. I motionen hävdas
att för Socialdemokraterna har målet alltid varit arbete åt alla, medan
regeringens mål endast är att förhindra att arbetslösheten i Sverige når samma
nivåer som i omvärlden. Motionärerna vill att arbetsmarknadspolitiken inriktas
på att bekämpa arbetslösheten med hjälp av ett omfattande investeringsprogram.
Programmet är så utformat att 40 miljarder kronor skall investeras i
huvudsakligen offentlig sektor över hela landet under de närmaste två åren.
Till motionen har fogats förteckningar med förslag på olika
investeringsprojekt. Förslagen omfattar såväl kommunala projekt och projekt
inom landstingen som investeringar inom SJ, luftfartsverket, byggnadsstyrelsen,
vägverket och banverket. Med de satsningar som föreslås i motionen kan enligt
motionärerna arbetslösheten beräknas till 3,5% nästa år i stället för de 5 %
som regeringen anger.

Arbetsmarknadsutskottet tar mycket bestämt avstånd från sådana förslag
som framkommit i den allmänna debatten om att använda arbetslöshet som ett
medel i den ekonomiska politiken. Det gör utskottet med hänsyn till mänskliga,
sociala och ekonomiska aspekter. Arbetsmarknadsutskottet erinrar om de
riktlinjer som lades fast när riksdagen för några veckor sedan behandlade vissa
arbetsmarknadspolitiska frågor. Vad som då anfördes är i allt väsentligt
alltjämt giltigt, anser arbetsmarknadsutskottet som vidhåller sin då redovisade
uppfattning att arbetsmarknadspolitiken måste inriktas på att skapa
förutsättningar för tillväxt i hela landet vilket leder till trygga jobb på
sikt. Arbetsmarknadspolitiken i sig kan inte skapa varaktiga och trygga arbeten
men däremot motverka arbetslöshet och stödja människor i den anpassning som
ekonomin nu genomgår. Arbetsmarknadsutskottet betonar starkt att inriktningen
måste vara att hålla fast vid arbetslinjen, inte minst med hänsyn till det nu
rådande konjunkturläget. Vidare skall utsatta grupper prioriteras,
långtidsarbetslöshet motverkas och jämställdheten på arbetsmarknaden öka.
Användningen av arbetsmarknadspolitiska insatser -- inte minst för arbetslösa
ungdomar -- måste därför intensifieras på det sätt som riksdagen tidigare lagt
fast.

Arbetsmarknadsutskottet erinrar om de infrastrukturinvesteringar och andra
åtgärder som föreslås i kompletteringspropositionen för att främja
sysselsättningen. Utskottet gör bedömningen att dessa förslag är ägnade att
motverka ökningen av arbetslösheten samtidigt som den nödvändiga strukturella
omställningen sker. Genom att utveckla infrastrukturen och öka kompetensen höjs
effektiviteten och läggs grunden för en snabbare ekonomisk utveckling när
konjunkturen vänder. Arbetsmarknadsutskottet framhåller vikten av att kunna
studera vilka effekter olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder har för
sysselsättningen. Det arbetsmarknadspolitiska läget måste följas med
uppmärksamhet, och utskottet utgår från att regeringen utnyttjar
finansfullmakten om behov snabbt uppstår av insatser utöver de nu planerade
åtgärderna. Mot denna bakgrund anser arbetsmarknadsutskottets majoritet att
motion Fi41 yrkande 1 bör avstyrkas. Socialdemokraterna i utskottet har i en
avvikande mening givit motionen sitt stöd.

Finansutskottet gör för egen del ingen annan bedömning än
arbetsmarknadsutskottet. Liksom detta utgår finansutskottet från att regeringen
noga kommer att följa hur sysselsättningen utvecklas och att man vidtar
nödvändiga motåtgärder om situationen skulle försämras. Regeringen kan därvid
antingen återkomma till riksdagen under hösten med kompletterande förslag
eller, som arbetsmarknadsutskottet påpekar, utnyttja finansfullmakten om
behovet av åtgärder snabbt skulle uppkomma.
Med hänvisning härtill avstyrker även finansutskottet motion Fi41 (s) yrkande
1.

Kompetenshöjande åtgärder

I den socialdemokratiska motionen Fi41 föreslås att regeringen ges i
uppdrag att på grundval av kompetensutredningens förslag utarbeta ett program
för satsning på utbildning och andra kompetenshöjande åtgärder (yrkande 34).
Motionärerna vill också främja kompetensutvecklingen inom
tillverkningsindustrin genom att ge arbetsgivare viss avdragsrätt för
utbildningskostnader under en tvåårig försöksperiod. I anslutning till detta
förslag lägger motionärerna också fram ett förslag till ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter (yrkande 35). Kostnaden, i form av ett bortfall av
socialavgifter, beräknas för nästa budgetår till 425 milj.kr. Lagförslaget har
som bilaga 2 fogats till arbetsmarknadsutskottets yttrande.

Även Vänsterpartiet förespråkar i motion Fi44 en ökad satsning på
utbildning och kunskapshöjande åtgärder inom industrin för att stärka
konkurrenskraften (yrkande 6). I första hand föreslås teknisk-humanistisk
utbildning.

Arbetsmarknadsutskottet instämmer i motionärernas allmänna syn på behovet
av kompetensutveckling för att öka produktiviteten i företagen. Utskottet
erinrar samtidigt om att dessa frågor för närvarande utreds av
vuxenutbildningskommittén (dir. 1992:48) eller är under beredning i
regeringskansliet. Någon åtgärd från riksdagens sida är enligt
arbetsmarknadsutskottet inte påkallad med anledning av de här aktuella
motionskraven.

Förslaget om en tvåårig försöksverksamhet med kompetensutveckling inom
tillverkningsindustrin har av arbetsmarknadsutskottet behandlats så sent som i
slutet av april. Utskottet avvisade då förslaget och har sedan dess inte ändrat
uppfattning i frågan. Arbetsmarknadsutskottet anser därför att de nu aktuella
motionsyrkandena bör avstyrkas. I en avvikande mening redovisar
Socialdemokraterna i utskottet en motsatt uppfattning.

Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och avstyrker
således motion Fi41 (s) yrkandena 34 och 35 samt motion Fi44 (v) yrkande 6.

Arbetslöshetsförsäkringen

I motion Fi41 begär Socialdemokraterna en översyn av vissa frågor med
anknytning till arbetslöshetsförsäkringen. Motionärerna vill få till stånd en
översyn av dels garantiregeln mot utförsäkring från a-kassa (yrkande 39), dels
de deltidsarbetslösas situation (yrkande 40). Arbetsmarknadsutskottets
majoritet anser att förslagen bör avstyrkas eftersom regeringen nyligen
tillsatt en utredning med uppgift att se över frågan om en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring (dir. 1992:24). I en avvikande mening ger
Socialdemokraterna i utskottet uttryck för en annan uppfattning.

I likhet med arbetsmarknadsutskottet utgår finansutskottet från att denna
utredning kommer att behandla även sådana frågor som motionärerna här har
aktualiserat. Finansutskottet avstyrker därför motion Fi41 (s) yrkandena 39 och
40.

Kvinnors situation på arbetsmarknaden

Eftersom arbetslösheten bland kvinnor väntas öka anser Socialdemokraterna i
motion Fi41 (yrkande 41) att regeringen bör ge AMS i uppdrag att ta fram en
strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Samma förslag förs också
fram i motion Fi83 (yrkande 5) av Margareta Winberg m.fl. (s). I den senare
motionen hävdas att kvinnornas frihet att förvärvsarbeta är hotad. Motionärerna
anser därför att det finns behov av en generell kvinnopolitik (yrkande 10). De
anser vidare att det i större propositioner bör finnas konsekvensanalyser av
vilken effekt förslagen har för kvinnor och män (yrkande 7).

Motionärernas förslag avstyrks av arbetsmarknadsutskottet som emellertid
delar deras uppfattning att jämställdhetssträvandena på arbetsmarknaden måste
öka. Utskottet utgår från att man inom regeringskansliet ser till att
budgetförslag redovisas och utformas på ett sådant sätt att
jämställdhetsarbetet främjas. Riksdagen behöver därför inte göra något
uttalande i denna fråga, anser arbetsmarknadsutskottet. Vidare förklarar
utskottet att det uppmärksamt kommer att följa hur kvinnornas situation på
arbetsmarknaden påverkas av konjunkturförloppet. Motionsförslagen ger
emellertid enligt arbetsmarknadsutskottet inte tillräckligt underlag för ett
ställningstagande som går motionärerna till mötes. Socialdemokraterna i
arbetsmarknadsutskottet har här anmält en avvikande mening.

Finansutskottet är i denna fråga av samma uppfattning som
arbetsmarknadsutskottet och avstyrker motionerna Fi41 (s) yrkande 41 samt Fi83
(s) yrkandena 5, 7 och 10.

Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder

I kompletteringspropositionen föreslås att 2 miljarder kronor av
arbetslivsfondens tillgångar skall kunna disponeras för finansiering av vissa
sysselsättningsskapande åtgärder (bil. I:8, s. 16). Överföringen skall
möjliggöras genom en särskild tidsbegränsad lag om avvikelse från lagen
(1989:484) om arbetsmiljöavgift. Regeringens lagförslag har fogats till detta
betänkande i bilaga1.

Förslaget i propositionen att använda 2 miljarder kronor från
arbetslivsfonden till sysselsättningsskapande åtgärder motiveras bl.a. av att
det i dag finns betydande realekonomiskt utrymme för investeringar som
långsiktigt kan höja produktiviteten.

I propositionen framhålls att det finns starka skäl att göra ytterligare
särskilda insatser riktade till småföretagen. Arbetsmarknadsministern aviserar
ett kommande uppdrag till den centrala arbetslivsfonden att särskilt beakta de
mindre företagen inom tillverkningsindustrin vid bidragsgivningen.

Utöver tidigare planerad bidragsgivning bör enligt propositionen ytterligare
2,5 miljarder kronor kunna beslutas av arbetslivsfonden fram t.o.m. december
1993 för sådana arbetsmiljöförbättringar och rehabiliteringsåtgärder som också
ger ökad produktivitet. Sammanlagt innebär detta en total beslutsram om 5--6
miljarder kronor och en total investeringsvolym om 10--14 miljarder kronor
under perioden.

I den socialdemokratiska motionen Fi41 (yrkande 42) samt i motion
Fi62 av Monica Öhman m.fl. (s) yrkas avslag på regeringens förslag. Även om
förslaget således formellt avstyrks förklarar sig Socialdemokraterna i motion
Fi41 dock beredda att låta fonden engångsvis få bidra till finansieringen
förutsatt att Socialdemokraternas tidigare nämnda investeringsprogram vinner
gehör. Möjligheterna att skynda på bidragsgivningen ställer sig motionärerna
tvivlande till med hänsyn till fondernas begränsade administration.

I Ny demokratis motion Fi42 (yrkande 21) förordas att minst 2 miljarder
kronor förs över från arbetslivsfonden och används till infrastrukturella
sysselsättningsskapande åtgärder. Bra vägar och järnvägar ger enligt
motionärerna inte bara sysselsättning utan också tillväxt i ekonomin.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker
motionerna.

För att bekämpa arbetslösheten och på sikt skapa bättre förutsättningar för
produktivitetsförbättringar bör enligt arbetsmarknadsutskottet 2 miljarder
kronor disponeras ur arbetslivsfonden i enlighet med propositionens förslag.
Insatserna kan t.ex. gälla infrastruktursatsningar påpekar utskottet som anser
att Ny demokratis förslag om utnyttjande av fondens medel i stor utsträckning
tillgodoses genom propositionens förslag. Utskottet anser därför att riksdagen
inte behöver vidta någon åtgärd med anledning av motion Fi42 (nyd).

I en avvikande mening som fogats till betänkandet ger Socialdemokraterna i
utskottet sitt stöd åt motionerna Fi41 (s) och Fi62 (s).

Finansutskottet, som ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets
bedömning, tillstyrker att riksdagen antar det i bilaga 1 till detta betänkande
intagna förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift samt avstyrker motionerna Fi41 (s) yrkande 42, Fi42 (nyd)
yrkande 21 och Fi62 (s).

Finansiering av arbetslöshetsersättning

I kompletteringspropositionen läggs också fram förslag till finansiering av
arbetslöshetsersättning m.m. (bil. I:8, s. 14).

Arbetsmarknadsfonden, dvs. det konto i riksgäldskontoret varifrån
statsbidragen utbetalas till arbetslöshetsförsäkringen, kontant
arbetsmarknadsstöd m.m., kommer med nuvarande prognoser att uppvisa ett
underskott på närmare 10 000 milj.kr. vid utgången av nästa budgetår. För att
finansiera detta underskott måste fonden förstärkas, anförs det i
propositionen. Denna förstärkning bör enligt regeringen ske genom att
riksförsäkringsverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret utökas från 1000
till 10000 milj.kr. under nästa budgetår.

Med hänsyn till den mycket svåra situationen på arbetsmarknaden tillstyrker
arbetsmarknadsutskottet att en rörlig kredit om högst 10 miljarder kronor
får disponeras i riksgäldskontoret under budgetåret 1992/93 för statsbidrag
till arbetslöshetsförsäkringen, permitteringslöneersättningen, kontant
arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag. Utskottet understryker dock
samtidigt att metoden med en utökad kredit i riksgäldskontoret inte är en
långsiktig lösning.

Finansutskottet ser i likhet med arbetsmarknadsutskottet den valda
metoden som en övergångslösning. Finansutskottet utgår emellertid från att
frågan kommer att prövas i samband med översynen av arbetslöshetsförsäkringen
och anser därför att det inte är påkallat med något särskilt uttalande av denna
anledning. Utskottet tillstyrker således att en rörlig kredit på högst 10
miljarder kronor får disponeras i riksgäldskontoret för de ändamål som skall
finansieras ur arbetsmarknadsfonden.

Finansiering av den statliga lönegarantin

Kompletteringspropositionen innehåller vidare förslag om finansiering av den
statliga lönegarantin (bil. I:8, s. 15). På grund av det stora antalet
konkurser har utbetalningarna från lönegarantifonden stigit kraftigt. Under
nästa budgetår kommer utgifterna i fonden att överstiga tillgångarna med ca
1800 milj.kr. Det är därför nödvändigt att tillfälligt förstärka
lönegarantifonden. Förstärkningen bör enligt propositionen ske genom att den
rörliga kredit som kammarkollegiet disponerar i riksgäldskontoret höjs från 200
milj.kr. till 2000 milj.kr. under nästa budgetår.

Liksom arbetsmarknadsutskottet har finansutskottet inget att erinra
mot den valda lösningen. Utskottet tillstyrker således att en rörlig kredit om
högst 2 miljarder kronor får disponeras i riksgäldskontoret under budgetåret
1992/93 för utbetalningar enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid
konkurs.

Programförmedling

I propositionen (bil. I:8, s. 17--18) föreslås att AMS försöksverksamhet med
avgiftsbelagd programförmedling inom kulturarbetsförmedlingen skall upphöra.
Motivet är att det är svårt att bedriva en verksamhet som finansieras både
genom anslag och avgifter. Avgifterna har inte täckt kostnaderna.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker förslaget, och finansutskottet
har för egen del ingen avvikande uppfattning i frågan.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Under anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader har riksdagen
tidigare anvisat 2,8 miljarder kronor (1991/92:AU11, rskr. 252). För att
särskilja de arbetsmarknadspolitiska och kulturpolitiska målen föreslås i
propositionen att kostnaderna för förmedlingsverksamhet vid centrumbildningarna
lyfts bort från arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och i stället får
belasta elfte huvudtitelns anslag Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet m.m. Detta innebär att anslaget för arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader bör minskas med ca 2,8milj.kr.

Helt oberoende av detta förslag föreslår Socialdemokraterna i motion Fi41
(yrkande 38) att samma förvaltningskostnadsanslag skall tillföras 40 milj.kr.
utöver regeringens förslag. Medelstillskottet är avsett att ge
arbetsmarknadsmyndigheterna möjlighet att bedriva uppsökande verksamhet bland
långtidsarbetslösa i samarbete med t.ex. de fackliga organisationerna.

Arbetsmarknadsutskottet avvisar förslaget i motion Fi41 (s) och anser att
regeringens medelsdisposition bör godtas. I en avvikande mening ger
Socialdemokraterna i utskottet motionen sitt stöd.

Finansutskottet som biträder arbetsmarknadsutskottets förslag tillstyrker
propositionen och avstyrker motion Fi41 (s) yrkande 38.

Starta-eget-bidraget

I kompletteringspropositionen föreslås vissa ändringar beträffande
starta-eget-bidraget (bil. I:8, s. 11). Ändringarna som tillstyrks av
arbetsmarknadsutskottet innebär att även de som riskerar att bli arbetslösa
skall kunna få bidrag under budgetåret 1992/93. I det regionalpolitiska
stödområdet skall bidrag kunna utgå även till dem som har arbete eftersom
vakansen kan erbjudas en arbetslös. Finns det särskilda skäl bör
bidragsperioden dessutom kunna förlängas med sex månader.
Bidraget föreslås från den 1 juli 1992 motsvara det utbildningsbidrag som
skulle ha beviljats en nyföretagare om denne deltagit i
arbetsmarknadsutbildning, dvs. lägst 338 kr. per dag.

Regeländringarna bör enligt propositionen inte föranleda något
medelstillskott. En ökad efterfrågan får finansieras inom ramen för anslaget
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. AMS bör enligt propositionen verka för
att starta-eget-bidraget används som ett medel för att bredda kvinnornas
möjligheter på arbetsmarknaden.

När det gäller frågan om beskattningen av starta-eget-bidrag föreslår
arbetsmarknadsutskottet att ett tillägg görs till kommunalskattelagen
(1928:370). Det i propositionen föreslagna starta-eget-bidraget, som alltså
motsvarar utbildningsbidraget, bör liksom det nuvarande starta-eget-bidraget,
vilket motsvarar dagpenning från arbetslöshetskassa eller kontant
arbetsmarknadsstöd, räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår att en bestämmelse om detta förs in i punkt 12
av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (KL).

Arbetsmarknadsutskottet anser att ytterligare en justering bör göras i samma
punkt 12 av anvisningarna. I slutet av juni 1992 upphör försöksverksamheten med
stimulansbidrag till arbetssökande som utbildar sig för och tar anställning i
verkstadsindustrin (prop. 1991/92:100 bil. 11 s. 70--71). Med hänsyn härtill
bör anvisningarna ändras så att stimulansbidrag inte längre anges bland de
förmåner som skall räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Arbetsmarknadsutskottet har till sitt yttrande fogat ett förslag till
lagändring av denna innebörd. Lagförslaget är intaget i bilaga 2 till detta
betänkande.

Liksom arbetsmarknadsutskottet tillstyrker finansutskottet de föreslagna
ändringarna för starta-eget-bidraget. Finansutskottet tillstyrker också att
riksdagen antar arbetsmarknadsutskottets förslag till lag om ändring i lagen
(1992:328) om ändring i lagen (1991:1153) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).

Bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag

Vidare föreslås i kompletteringspropositionen att försöksverksamheten med
bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag förlängs (bil. I:8, s. 14).
Utvecklingen på arbetsmarknaden talar för att bidraget bör finnas kvar även
under nästa budgetår framhåller arbetsmarknadsministern som föreslår att
verksamheten får bedrivas inom ramen för de medel som redan beräknats för
bidrag till utbildning i företag. Bidraget -- vilket endast utgår inom
tillverkningsindustrin -- bör i första hand komma små och medelstora företag
till del.

Arbetsmarknadsutskottet har inget att erinra mot detta förslag och
tillstyrker således propositionen i denna del. Finansutskottet ansluter sig
till denna uppfattning.

Bidrag till handikappade ungdomar i ungdomspraktik

Riksdagen bereds genom kompletteringspropositionen tillfälle att ta del av
vad arbetsmarknadsministern anför om bidrag till arbetshjälpmedel och
arbetsbiträde åt handikappade ungdomar i ungdomspraktik (bil. I:8, s. 13).
Handikappade ungdomar i ungdomspraktik bör enligt arbetsmarknadsministern inte
behandlas på annat sätt än de ungdomar som fullgör praktisk
arbetslivsorientering. De handikappade ungdomarna bör således kunna omfattas av
bidrag till arbetshjälpmedel och arbetsbiträde, om de behöver sådant stöd för
att klara sin praktik.

Arbetsmarknadsutskottet hänvisar i sitt yttrande till sitt nyligen
behandlade betänkande 1991/92:AU11 som bl.a. tar upp den nya stödformen
ungdomspraktik och föreslår att arbetsmarknadsministerns redogörelse läggs till
handlingarna. Finansutskottet förordar samma åtgärd.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I kompletteringspropositionen föreslås att AMS tillförs ytterligare 500
milj.kr. för beredskapsarbeten m.m. Av tillskottet bör 450 milj.kr. i första
hand användas till upprustning av skolans fysiska arbetsmiljö, s.k. skogliga
beredskapsarbeten samt beredskapsarbeten inom naturvårdsområdet. Vidare bör AMS
tillföras 50 milj.kr. för om-, till- och nybyggnad av små samlingslokaler,
varvid sysselsättningssvaga områden skall prioriteras. I propositionen förordas
också att ramen för otraditionella insatser höjs till 200 milj.kr. av medlen
under anslaget B2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Frågan om administrationen av stödet till samlingslokaler behandlar utskottet
längre fram i detta betänkande under rubriken Bidrag till allmänna
samlingslokaler m.m. (s. 86--88).

I den socialdemokratiska motionen Fi41 (yrkande 36) liksom i motion
Fi83 (yrkande 6) av Margareta Winberg m.fl. (s) begärs att den av regeringen
föreslagna anslagsökningen i första hand används för att skapa jobb, utbildning
eller beredskapsarbete åt kvinnor eftersom andra satsningar på t.ex.
investeringar främst kommer mansdominerade yrkesgrupper till del.

I motion Fi41 (s) föreslås även andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder
motsvarande ytterligare 2000 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit.
Enligt motionen bör kommunerna stimuleras att genomföra beredskapsarbeten av
ROT-karaktär. Det statliga stödet till sådana insatser bör uppgå till 1650
milj.kr. och kan enligt motionärerna väntas resultera i investeringar på 6 000
milj.kr. Av tillskottet bör vidare 100 milj.kr. gå till AMS som stöd till
företagsutbildning inom tillverkningsindustrin och 250 milj.kr. till
otraditionella insatser bland arbetslösa ungdomar.

Arbetsmarknadsutskottet betonar, vad som för övrigt också sägs i
propositionen, att det är angeläget att arbetsmarknadsverket anstränger sig att
finna platser åt sådana kategorier av arbetslösa, inte minst kvinnor, som inte
primärt berörs av de föreslagna infrastrukturinvesteringarna. Motionärernas
önskemål i denna del ligger således i linje med utskottets och propositionens
uppfattning, framhåller arbetsmarknadsutskottet.

I april 1992 hade 18100 personer beredskapsarbete medan motsvarande antal
ett år tidigare var 11300 personer. Det är, framhåller
arbetsmarknadsutskottet, nu svårt att finna lämpliga beredskapsarbetsplatser
för bl.a. de arbetslösa som riskerar att bli utförsäkrade. De omfattande
satsningarna på infrastrukturinvesteringar innebär fördelar även ur denna
synvinkel, påpekar arbetsmarknadsutskottet som förutsätter att beslut om medel
till beredskapsarbeten fattas i vanlig ordning.

När det gäller behovet av satsning på företagsanknuten utbildning samt på
otraditionella insatser anser arbetsmarknadsutskottet att motionärernas
bedömning inte skiljer sig väsentligt från den som görs i propositionen och av
utskottet. Däremot anser arbetsmarknadsutskottet att satsningarna bör ske inom
ramen för propositionens förslag angående det här aktuella anslaget. Den
ytterligare medelstilldelning på 2000 milj.kr. som föreslås i motionerna Fi41
(s) och Fi83 (s) avstyrks av arbetsmarknadsutskottet.

Arbetsmarknadsutskottet behandlar i detta sammanhang också fyra motioner från
allmänna motionstiden i år. Det är motionerna A216 av Carl-Johan Wilson och
Kenth Skårvik (fp), A256 av Carl-Johan Wilson (fp), A276 av Stefan
Attefall och Jerzy Einhorn (kds) och A279 av Dan Ericsson i Kolmården och
Ulf Björklund (kds). I dessa förordas att medel omfördelas från anslaget B 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till olika utbildningsändamål inom komvux och
folkbildningen med betydelse ur sysselsättningssynpunkt.

Utbildningsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande
(1991/92:UbU10) föreslagit att anslaget Bidrag till driften av det offentliga
skolväsendet skall tillföras 200 milj.kr. utöver regeringens förslag genom en
omfördelning av medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Genom tillskottet
kan komvux användas för utbildning med arbetsmarknadspolitisk inriktning.
Enligt vad utbildningsutskottet framhöll i sitt betänkande får det ankomma på
arbetsmarknadsutskottet att överväga i vad mån denna medelsökning bör påverka
storleken av medelsanvisningen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Kulturutskottet har på motsvarande sätt i ett av riksdagen godkänt betänkande
(1991/92:KrU12) föreslagit att anslaget Bidrag till folkbildningen räknas upp
med 100 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit. Även kulturutskottet anser
att det får ankomma på arbetsmarknadsutskottet att överväga i vad mån detta
ställningstagande bör påverka medelsanvisningen till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.

Riksdagen har således tidigare under våren anvisat 300 milj.kr. för
utbildning som även tillgodoser arbetsmarknadspolitiska syften. De fyra
motionerna har således, påpekar arbetsmarknadsutskottet, i allt väsentligt
blivit tillgodosedda och bör därför inte påkalla någon åtgärd från riksdagens
sida.

Det allvarliga sysselsättningsläget har medfört att anslaget för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder tillförts betydande medelstillskott;
regeringens förslag innebär att den samlade anslagsnivån uppgår till 20,1
miljarder kronor. Av detta belopp har riksdagen tidigare anvisat 19,6 miljarder
kronor (bet. 1991/92:AU11, rskr. 252).

Eftersom riksdagen redan har beslutat att ta 300 milj.kr. i anspråk för
arbetsmarknadspolitiska syften inom utbildningssektorn bör enligt
arbetsmarknadsutskottets uppfattning motsvarande belopp hållas inne av
regeringen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet har till dessa delar av
arbetsmarknadsutskottets yttrande anmält avvikande meningar.

Finansutskottet instämmer i de synpunkter som arbetsmarknadsutskottet
redovisat beträffande anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder och de motioner
som utskottet behandlat i anslutning till detta anslag. Liksom
arbetsmarknadsutskottet anser således finansutskottet att man vid
medelsberäkningen måste ta hänsyn till att riksdagen tidigare under våren
anvisat 300 milj.kr. utöver regeringens förslag till utbildning som tillgodoser
arbetsmarknadspolitiska syften. Enligt finansutskottets mening bör dock en
sådan medelsjustering inte ges formen av en uppmaning till regeringen att hålla
inne ett lika stort belopp på anslaget. I stället bör anslaget räknas ned med
300 milj.kr. i förhållande till vad regeringen begärt.

Med anledning av vad arbetsmarknadsutskottet anfört föreslår således
finansutskottet att anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder förs upp med 19,8
miljarder kronor. Finansutskottet yrkar samtidigt avslag på motionerna Fi41 (s)
yrkande 36, Fi83 (s) yrkande 6, A216 (fp), A256 (fp), A276 (kds) och A279
(kds). Som finansutskottet tidigare påpekat bör regeringen noga följa hur
sysselsättningen utvecklas och vidta nödvändiga motåtgärder om situationen
skulle försämras. Regeringen har därvid möjlighet att antingen utnyttja
finansfullmakten (se s. 113) eller återkomma till riksdagen med kompletterande
förslag.

Räntebidrag för ny- och ombyggnader

I den socialdemokratiska motionen Fi41 (yrkande 37) begärs ett nytt anslag
till räntebidrag för ny- och ombyggnader av vissa statliga och kommunala
investeringar på 1 050 milj.kr. Enligt motionen är det möjligt och nödvändigt
att tidigarelägga satsningar på infrastruktur och liknande statliga
investeringar. Dessa finansieras genom att berörda verk får låna upp pengar
till tidigareläggning och sedan betala tillbaka lånet med ordinarie medel eller
intäkter något år senare. Verken kompenseras för räntan på upplånat kapital med
det föreslagna räntebidraget som bör administreras av AMS. För nästa budgetår
beräknas räntebidraget för de statliga investeringarna -- exkl. den
tidigareläggning av en miljard kronor för byggnadsinvesteringar som regeringen
föreslagit -- uppgå till 660 milj.kr. På motsvarande sätt bör räntebidrag ges
till kommunerna vid tidigareläggning av investeringar i t.ex. skolor och
sjukhus eller vid tidigareläggning av underhåll av kommunala gator och vägar.

Arbetsmarknadsutskottet, som anser att motionen bör avstyrkas,
konstaterar att kompletteringspropositionen innehåller förslag om flera
miljarder kronor till infrastrukturåtgärder och till statligt byggande.
Arbetsmarknadsutskottet finner det positivt att regeringen satsar ytterligare
resurser på åtgärder som syftar till att motverka arbetslösheten och inte minst
byggarbetslösheten. Det i motionen föreslagna räntebidragssystemet har på
förslag av arbetsmarknadsutskottet (AU11) avvisats av riksdagen så sent som den
13 maj i år. Inte heller nu när motionärerna upprepar sitt förslag anser
arbetsmarknadsutskottets majoritet att det finns behov av ett sådant
räntebidrag. De socialdemokratiska ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet
redovisar i en avvikande mening en motsatt uppfattning.

Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets bedömning och
avstyrker motion Fi41 (s) yrkande 37.

Tiomiljardersprogram för sysselsättning

Vänsterpartiet lägger i motion Fi44 (yrkandena 3 och 4) fram förslag om ett
tiomiljardersprogram för sysselsättning. Av de 10 miljarder kronorna skall 2,5
avdelas för utbildning, 4,0 för ROT-program i kommunerna, 1,6 för
beredskapsarbeten och 1,4 för trafiksatsningar. Utgångspunkten är att det krävs
snabba åtgärder mot den växande byggarbetslösheten. Det kommunala stödpaketet
på 4 miljarder kronor bör enligt motionärerna finansieras genom en förtida
utbetalning av nästa års statsbidrag.

Enligt arbetsmarknadsutskottet bör motionen avstyrkas.
Finansutskottet är av samma mening och avstyrker således motion Fi44 (v)
yrkandena 3 och 4.

Behovet av regionala sysselsättningsåtgärder

Sammanlagt 24 motioner tar upp frågan om behovet av åtgärder för
sysselsättningen regionalt. Av motionerna är 23 väckta av socialdemokratiska
ledamöter. I en sammanställning i arbetsmarknadsutskottets yttrande ges en
översikt över de aktuella motionerna och de typer av åtgärder som motionärerna
tar upp. I flera av motionerna finns förteckningar över statliga och kommunala
projekt som kan startas omgående eller tidigareläggas. Förslagen i de
socialdemokratiska motionerna är så utformade att projekten ligger inom ramen
för vad som föreslagits i den socialdemokratiska partimotionen Fi41.

Arbetsmarknadsutskottet ser liksom motionärerna allvarligt på att
arbetslösheten stiger. Enligt AKU-undersökningarna från första kvartalet 1992
var arbetslösheten för hela riket 4,1 %, för skogslänen 5,9 %, för Stockholms
län 3,0 %, för Malmöhus län 4,5 %, för Göteborgs och Bohus län 3,8 % samt för
övriga Syd- och Mellansverige 3,7 %.

Enligt arbetsmarknadsutskottets mening tillgodoser regeringens förslag i
kompletteringspropositionen en stor del av de krav som motionärerna har fört
fram. Arbetsmarknadsutskottet framhåller också vikten av att detaljbeslut om
medelsdispositioner fattas i vanlig ordning, dvs. i detta fall av berörda
länsstyrelser, kommuner osv. Arbetsmarknadsutskottet erinrar också om att
regeringen den 9 april 1992 givit kommittéer och särskilda utredare i uppdrag
att belysa de regionalpolitiska konsekvenserna av de förslag de lägger fram
(dir. 1992:50).

Arbetsmarknadsutskottet anser att det i de 24 motionerna finns intressanta
uppslag som bygger på länens egna bedömningar och att dessa förslag bör prövas
grundligt.

Sammanfattningsvis ställer sig arbetsmarknadsutskottets majoritet bakom
regeringens bedömning av behovet av åtgärder för sysselsättningen såväl
övergripande som regionalt och avstyrker de 24 motionerna. Socialdemokraterna i
utskottet har i detta sammanhang anmält en avvikande mening.

Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och avstyrker
motionerna Fi45 (s), Fi50 (s), Fi51 (s), Fi52 (s), Fi55 (s), Fi58 (s), Fi60
(s), Fi61 (s), Fi63 (s), Fi64 (s), Fi69 (s), Fi70 (s), Fi71 (s), Fi79 (s), Fi82
(s), Fi85 (s), Fi87 (s), Fi88 (s), Fi91 (v), Fi96 (s), Fi97 (s), Fi102 (s),
Fi103 (s) och Fi104 (s).

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

Riksdagen har tidigare till särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisat
6,2 miljarder kronor för nästa budgetår. Därav har 6,1 miljarder kronor avsatts
till anställning med lönebidrag och skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare.
I kompletteringspropositionen (bil.I:8, s.19) föreslås att ytterligare 200
milj.kr. anvisas för att underlätta de arbetshandikappades arbetsplaceringar.

Arbetsmarknadsutskottet har inget att erinra mot regeringens förslag som
även finansutskottet ställer sig bakom.

Regionala utvecklingsinsatser

I den socialdemokratiska partimotionen Fi41 (yrkande 44) begärs att anslaget
Regionala utvecklingsinsatser för nästa budgetår tillförs 170 milj.kr. utöver
vad regeringen har föreslagit.

Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att utskottet tidigare i år tagit
ställning till ett likartat motionskrav, som på utskottets förslag avslagits av
riksdagen. Arbetsmarknadsutskottet säger sig inte ha ändrat uppfattning i denna
fråga utan avstyrker motionärernas förslag. I en avvikande mening redovisar
Socialdemokraterna en motsatt uppfattning.

Finansutskottet avstyrker i likhet med arbetsmarknadsutskottet motion
Fi41 (s) yrkande 44.

Regionalpolitiska infrastrukturåtgärder

I samma motion Fi41 (s) begärs också att riksdagen till anslaget Särskilda
regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. anvisar 20 milj.kr. utöver vad
regeringen föreslagit (yrkande45). En del av dessa medel bör användas för att
bygga upp en kontaktlänk i ett av länen. Motionärerna avser en
försöksverksamhet som innebär att småföretagare får en instans att vända sig
till för hjälp i finansiella frågor samt för kontakter med patentverk och
stödgivande myndigheter (yrkande46).

Arbetsmarknadsutskottet delar inte motionärernas uppfattning om behovet
av ett stödorgan av det slag som föreslås av motionärerna utan avstyrker detta
förslag. Socialdemokraterna i utskottet har på denna punkt anmält en avvikande
mening.

Liksom arbetsmarknadsutskottet ansluter sig finansutskottet till
regeringens bedömning av medelsbehovet på anslaget Särskilda regionalpolitiska
infrastrukturåtgärder m.m. Utskottet avstyrker med hänsyn härtill motion Fi41
(s) yrkandena 45 och 46.

Bidrag till skogsvård m.m.

Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bilaga I:7
jordbruksdepartementet) att den pågående försöksverksamheten med stöd till ökad
sysselsättning i privatskogsbruket i Norrbottens och Västerbottens inland
förlängs ett år. Verksamheten bör liksom hittills inriktas på långsiktiga,
snabba investeringar i skogsvård och villkoras med åtaganden om avverkning i
den utsträckning det är lämpligt. Med hänsyn till tidigare ställningstagande
från statsmakternas sida och till behovet av att skapa så stor sysselsättning
som möjligt med stöd av medlen bör de inte få användas för bidrag till
skogsvägbyggande eller skogsdikning. Kostnaderna för den förordade
förlängningen beräknas till 20 milj.kr. och skall finansieras genom en
minskning av bidragsramen för stödet till det inre stödområdet med motsvarande
belopp.

I motion Fi56 (v) föreslås att försöksverksamheten med särskilda
skogsvårdsinsatser utökas till att även gälla Värmlands län. Beredskapsarbeten
bör inom ramen för verksamheten anordnas både inom skogsvård och naturvård. I
motion Fi67 (m)
yrkas att även Jämtlands län skall omfattas av den ettåriga förlängningen av
försöksverksamheten med särskilda skogsvårdsinsatser i Norrlands inland. I
motion Fi57 (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts angående skogliga beredskapsarbeten i skogslänen.

I sitt yttrande (1991/92:JoU10y) ansluter sig jordbruksutskottet till
regeringens förslag och förordar att försöksverksamheten förlängs med
ytterligare ett år. Utskottet är emellertid inte berett att i detta sammanhang
utvidga de särskilda skogsvårdsinsatserna till att omfatta ytterligare skogslän
och föreslår därför att finansutskottet avstyrker motionerna Fi56 (v) och Fi67
(m).

Beträffande motion Fi57 (v) hänvisar jordbruksutskottet i yttrandet till
bilaga I:8 i kompletteringspropositionen. Där föreslås att
arbetsmarknadsstyrelsen tillförs ytterligare medel för beredskapsarbeten (450
milj.kr.). Denna förstärkning bör enligt föredragande statsrådet i första hand
användas till bl.a. s.k. skogliga beredskapsarbeten samt beredskapsarbeten inom
naturvårdsområdet. Därmed bör syftet med motion Fi57 i allt väsentligt kunna
tillgodoses utan någon riksdagens vidare åtgärd. Jordbruksutskottet föreslår
därför att finansutskottet avstyrker motionen.

Till jordbruksutskottets yttrande har Vänsterpartiets representant fogat en
särskild meningsyttring. I denna förordas att motionerna Fi56 och Fi57
tillstyrks.

Finansutskottet instämmer i vad jordbruksutskottet anfört och biträder
således regeringens förslag och avstyrker motionerna Fi56 (v), Fi57 (v) och
Fi67 (m).

Utbildningsfrågor

Ökat antal platser i gymnasieskolan

För att möta den ökande ungdomsarbetslösheten föreslås i
kompletteringspropositionen bilaga I:6 Utbildningsdepartementet att vissa
åtgärder vidtas som bl.a. berör gymnasieskolan. Regeringen konstaterar att ett
stort antal ungdomar -- ca 40000 -- kommer att gå ut gymnasieskolan i vår med
enbart en tvåårig gymnasieutbildning. I nuvarande konjunkturläge riskerar många
av dessa ungdomar att bli arbetslösa. Enligt propositionen är den utan
jämförelse viktigaste åtgärden som stat och kommun kan vidta för ungdomar att
ge dem en så god utbildning som möjligt.

Mot denna bakgrund bör kommunerna läsåret 1992/93 ges förutsättningar att
anordna ett tredje utbildningsår för de 18--19-åringar som har gått igenom en
tvåårig gymnasieutbildning. Det tredje utbildningsåret skall kunna inriktas mot
en direkt fortsättning av den genomförda utbildningen eller mot en
komplettering av tidigare utbildning. Med hänsyn till att kommunerna enligt
skollagen fr.o.m. den 1 juli 1992 är skyldiga att erbjuda alla sina ungdomar en
utbildning i gymnasieskolan kan de åtgärder som här föreslås avgränsas till att
avse de ungdomar som redan har fått en tvåårig gymnasieutbildning.

Regeringen föreslår således att medel anvisas som motsvarar ett tillskott av
8000 helårsplatser i gymnasieskolan för att möjliggöra för kommunerna att
läsåret 1992/93 anordna ett tredje gymnasieår. Medelsbehovet för dessa insatser
beräknas till 266 milj.kr. Medlen bör föras upp på en särskild anslagspost och
utbetalning ske genom ett rekvisitionsförfarande. Anslaget B8. Bidrag till
driften av det kommunala offentliga skolväsendet bör således ökas med
266milj.kr. utöver vad riksdagen redan har anvisat för budgetåret 1992/93
(1991/92:UbU10, rskr. 190). De ökningar på anslaget som blir följden av vad som
nu förordats uppvägs av de kraftiga minskningar som uppkommer vid omläggningen
av systemet för statsbidrag till kommunerna enligt vad som föreslås i delII
bilaga II:5 om kommunal ekonomi i föreliggande proposition. Regeringen begär
riksdagens bemyndigande att vid behov ytterligare öka antalet platser för ett
tredje gymnasieår utöver föreslagna 8000.

I motion Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkande 24 föreslås ett samlat
program för att öka utbildningsinsatserna och stärka de anställdas kompetens.
Enligt motionärerna bör så många ungdomar som möjligt med en tvåårig
gymnasieutbildning erbjudas ett tredje år i gymnasieskolan med allmänna ämnen
som kärna samt yrkesinriktade studier. Det bör vara möjligt för kommuner och
landsting att öka utbildningsvolymen med minst 10000 platser. För detta
ändamål bör riksdagen anvisa ytterligare 300 milj.kr. för budgetåret 1992/93. I
samma motion (yrkande 25) föreslås att regeringen skall få ett bemyndigande att
vid behov öka insatserna för berörda ungdomar.

Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (1991/92:UbU4y) om det
särskilda statsbidrag som lämnas till varje kommun för anordnande av ett tredje
utbildningsår för bl.a. arbetslösa 18--19-åringar som har avslutat en tvåårig
gymnasieskola (SKOLFS 1991:57). Enligt vad utskottet erfarit har kommunerna
trots kort planeringstid lyckats väl med att anordna utbildningar för berörda
ungdomar. Vidare anförs att utbildningsutskottet till fullo delar regeringens
och motionärernas uppfattning när det gäller betydelsen av ytterligare
utbildningsinsatser för ungdomar med endast en tvåårig gymnasial utbildning.
Det är självfallet svårt att bl.a. beräkna i vilken omfattning ungdomarna
kommer att efterfråga ett tredje utbildningsår med hänsyn till situationen på
arbetsmarknaden. Det är därför angeläget att regeringen får sådant utrymme för
åtgärder att kommunernas behov tillgodoses anser utskottet. Syftet med
motionärernas förslag sammanfaller med vad regeringen avser med sitt förslag.
Som utbildningsutskottet ser det ligger skillnaden mellan regeringens och
motionärernas förslag i hur mycket medel riksdagen nu bör anvisa för
ifrågavarande åtgärder. Med hänsyn till osäkerheten om de slutliga kostnaderna
finns det enligt utbildningsutskottets uppfattning inte skäl att frångå
regeringens bedömning. Utbildningsutskottet anser således att finansutskottet
bör hemställa att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:6
och med anledning av motion Fi41 (s) yrkandena 24 och 25 bemyndigar regeringen
att vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår under
budgetåret 1992/93. Utbildningsutskottet förutsätter att det ökade
medelsbehovet på 266 milj.kr. för budgetåret 1992/93 är inräknat i
anslagsbeloppet 21451906000 kr., vilket föreslås i del II bilaga II:5 i
föreliggande proposition.

Socialdemokraterna i utbildningsutskottet har avlämnat ett särskilt yttrande
med anledning av motion Fi41 (s) yrkandena 24 och 25.

Finansutskottet ansluter sig till vad utbildningsutskottet anfört om
behovet av att öka antalet platser för ett tredje gymnasieår. Regeringen bör
därför med bifall till propositionen och med anledning av motion Fi41 (s)
yrkandena 24 och 25 ges det begärda bemyndigandet.

Den ytterligare utökning av antalet platser på 8000 extra helårsplatser i
gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår som regeringen föreslår i
kompletteringspropositionen medför även ökade kostnader för studiehjälp.
Regeringen beräknar dessa kostnader till 65 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

I motion Fi41 (s) yrkande 26 anförs med anledning av motionärernas
förslag om en utökning av antalet extra helårsplatser med 10 000 för ett tredje
gymnasieår att riksdagen beslutar anslå 80 milj.kr. till studiehjälp, dvs. 15
milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit.

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Utskottet
tillstyrker i betänkandet att regeringen vid behov skall kunna utöka antalet
platser för ett tredje gymnasieår. Detta beräknas öka kostnaderna för
studiehjälp med 65 milj.kr. Utskottet tillstyrker att dessa medel anvisas och
avstyrker således motion Fi41 (s) yrkande 26.

Kommunal vuxenutbildning

I motion Fi41 (s) yrkande 27 föreslås att den kommunala
vuxenutbildningen för budgetåret 1992/93 tillförs 150 milj.kr. utöver vad
riksdagen tidigare beslutat. Enligt motionärerna drabbas de gymnasiala kurserna
och påbyggnadsutbildningarna hårt av den beslutade besparingen på
sektorsbidraget. Bl.a. minskar möjligheterna för bl.a. kvinnorna att
komplettera sin utbildning och stärka sin ställning på arbetsmarknaden.
Rekryteringen till studier i högskolan försvåras också.

Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande om att riksdagen på förslag
av utbildningsutskottet mot bakgrund av det arbetsmarknadspolitiska läget
beslutat tillföra förevarande anslag (sektorsbidraget) 200 milj.kr. för
budgetåret 1992/93 utöver regeringens förslag i budgetpropositionen
(1991/92:UbU10, rskr. 190). Det ankommer på kommunerna att avgöra hur såväl
statliga som kommunala medel för skolverksamheten bör disponeras.
Utbildningsutskottet avstyrker med det anförda den aktuella motionen.

Till utbildningsutskottets yttrande har Socialdemokraterna fogat en avvikande
mening som tillstyrker motionen i berörd del.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än vad utbildningsutskottet
anfört och avstyrker motion Fi41 (s) yrkande 27.

Breddad språkutbildning

I motion Fi41 (s) yrkande 32 föreslås att regeringen skall ges i uppdrag
att utarbeta och genomföra ett program för en bred språkutbildning
(främst engelska) för redan arbetslösa och för dem som riskerar att bli det. Ca
10000 deltagare bör ges möjlighet att få ökade kunskaper i språk. Riksdagen
bör anvisa 70 milj.kr. till ett sådant program för budgetåret 1992/93.

Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande bl.a. om att regeringen i de
nya direktiven till läroplanskommittén (dir. 1991:117) särskilt anger att
språkprogrammen skall förbättras i alla skolformer. Självfallet är det viktigt
att även personer utanför det offentliga skolväsendet ges möjlighet att få
ökade språkkunskaper med hänsyn till det ökande internationella samarbetet. Mot
bakgrund av det statsfinansiella läget är utbildningsutskottet dock inte berett
att föreslå finansutskottet att tillstyrka det i motion Fi41 (s) föreslagna
programmet för en bred språkutbildning.

Till utbildningsutskottets yttrande har Socialdemokraterna anmält en
avvikande mening som tillstyrker motionen i berörd del.

Finansutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet anfört och
avstyrker motion Fi41 (s) yrkande 32.

Gymnasieskolans utbyggnad

Enligt motion Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 31 bör kommunerna ges
ekonomiska möjligheter att fullfölja utbyggnaden av gymnasieskolan.

Beträffande motion Fi44 (v) yrkande 31 anför utbildningsutskottet att
riksdagen nyligen har avslagit motioner med liknande yrkanden och godkänt
regeringens förslag att inte påbörja den statliga delen av gymnasiereformens
finansiering budgetåret 1992/93 (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. UbU10, rskr.
190). Utbildningsutskottet hänvisade i sitt betänkande till det
statsfinansiella läget och att endast ett fåtal kommuner i landet avser starta
samtliga program i den nya gymnasieskolan läsåret 1992/93. Med samma
motiveringar avstyrker utbildningsutskottet motionärernas förslag.

Till utbildningsutskottets yttrande har Vänsterpartiet anmält en
meningsyttring som tillstyrker motionen.

Finansutskottet anser i likhet med utbildningsutskottet att motion Fi44
(v) yrkande 31 bör avstyrkas.

I motion Fi41 (s) yrkande 28 föreslås att 200 milj.kr. anvisas till
folkbildningen såsom en engångsinsats under nästa budgetår till insatser
för arbetslösa eller sådana som riskerar arbetslöshet. Detta skulle enligt
motionärerna innebära att folkhögskolor och studieförbund kan ge mer än 5 000
personer en utbildning motsvarande ett studieår på folkhögskola.

Kulturutskottet har i samband med behandlingen av årets budgetproposition
om bidraget till folkbildningen (prop. 1991/92:100 bil. 9 punkt C 1) särskilt
uppmärksammat frågan om folkbildningens möjligheter och förmåga att snabbt och
flexibelt anordna utbildning av skiftande utformning och innehåll. De resurser
som finns borde enligt kulturutskottet -- med hänsyn till den svåra
arbetsmarknadssituation som råder -- bl.a. kunna utnyttjas för att erbjuda
utbildning för dem som är eller riskerar att bli arbetslösa. Kulturutskottet
(1991/92:KrU12, rskr. 189) ansåg mot denna bakgrund det vara motiverat att för
budgetåret 1992/93 tillföra anslaget till folkbildningen 100 milj.kr. utöver
regeringens förslag i budgetpropositionen.

Enligt finansutskottets mening finns det inte anledning att nu anslå
ytterligare medel till folkbildningen. Utskottet avstyrker således motion Fi41
(s) yrkande 28.

Statens skolor för vuxna

Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att anslaget till statens
skola för vuxna i Härnösand (SSVH) skall ökas med 2 milj.kr. SSVH har t.o.m.
budgetåret 1990/91 utöver medel från anslaget till statens skolor för vuxna
tilldelats medel från anslaget till kommunal vuxenutbildning. Detta anslag
upphörde när sektorsbidraget till det kommunala offentliga skolväsendet
infördes. Medel har därför inte kunnat tillföras SSVH i samma ordning som
tidigare. För att möjliggöra undervisning vid SSVH i samma omfattning som
hittills föreslås i propositionen att förslagsanslaget Statens skolor för
vuxna: Utbildningskostnader tillförs 2 milj.kr. utöver vad riksdagen beslutat
om för budgetåret 1992/93.

Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (1991/92:UbU4y) bl.a.
att propositionens förslag innebär att den uppföljning som utskottet efterlyst
i denna fråga nu har gjorts. Utbildningsutskottet tillstyrker därför
regeringens förslag om ytterligare medel under anslaget Statens skolor för
vuxna: Utbildningskostnader.

Finansutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet anför och biträder
således propositionens förslag.

Grundläggande högskoleutbildning

I kompletteringspropositionen föreslås vissa utökningar av den grundläggande
högskoleutbildningen. Riksdagen har hittills beslutat tillföra 7000 platser
för budgetåret 1991/92. I årets budgetproposition och i
lärarutbildningspropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 9 resp. 1991/92:75)
föreslås att ytterligare 3000 platser tillförs fr.o.m. höstterminen 1992.
Utökningen av platsantalet tillsammans med vissa byggnadsåtgärder inom
högskolan har enligt regeringen bidragit till att underlätta det akuta läget på
arbetsmarknaden. Vidare uttalas i propositionen farhågor för att det kommer att
bli svårt att rekrytera till vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar
mot bakgrund av ett vikande intresse för teknisk linje i gymnasieskolan.

Som en aktiv åtgärd i ett mera långsiktigt rekryteringsperspektiv för
högskolan och som en avlastning i den akuta besvärliga
arbetsmarknadssituationen föreslås att riksdagen skall anslå 48250000 kr.
under anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m. för 1 250
platser utöver vad som beräknats i årets budgetproposition. Högskolan föreslås
få anta studerande till viss utbildning utan att de har full behörighet för
denna. Under budgetåret 1992/93 får de möjlighet att komplettera sin behörighet
för att påföljande år påbörja den avsedda utbildningen. I propositionen
förordas att bland sökande till kompletteringsutbildning som avser teknisk
eller naturvetenskaplig utbildning bör kvinnor ges företräde till
utbildningsplats.

Utbildningsutskottet, som beretts tillfälle att yttra sig
(1991/92:UbU4y), anser liksom regeringen att den vikande rekryteringen till
naturvetenskaplig och teknisk gymnasieutbildning är oroväckande. Försöken med
s.k. tekniskt basår visar enligt utskottets mening att en modell som den i
propositionen föreslagna kan vara effektiv för att påverka rekryteringen till
högre utbildning inom naturvetenskapliga och tekniska ämnen. Detta gäller inte
minst vid rekryteringen av flickor till sådana studier. Utskottet finner detta
angeläget. Utbildningsutskottet pekar på vissa farhågor rörande tillgången på
nybörjarplatser i högskolan för dem som avslutar gymnasieutbildning våren 1993.
Den nu föreslagna åtgärden kan nämligen medföra en minskad tillgång på dessa
platser. Mot bakgrund av regeringens aviseringar om betydande
dimensioneringsökningar av grundläggande högskoleutbildning 1993/94 förutsätter
utskottet dock att detta inte kommer att inträffa. Utbildningsutskottet
tillstyrker med det anförda propositionens förslag om att tillföra ytterligare
medel under anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.

Finansutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet anför och
tillstyrker sålunda propositionens förslag om att på anslaget Vissa särskilda
utgifter inom högskolan m.m. anvisas 48250000 kr. utöver vad som beräknats
i årets budgetproposition.

I kompletteringspropositionen föreslås vidare att anslaget Lokala och
individuella linjer samt fristående kurser (LIF) tillförs 18240000 kr.
för 520 nya årsstudieplatser för fristående kurser i språk utöver vad som
beräknats i årets budgetproposition.

I motion Fi41 (s) yrkande 33 föreslås att 10 milj.kr. utöver regeringens
förslag av arbetsmarknadsskäl skall anslås till 230 årsstudieplatser för ett
tredje år som påbyggnad på den tvååriga ingenjörsutbildningen i högskolan. En
betydligt större utökning av antalet årsstudieplatser under LIF-anslaget
förespråkas i motion Fi44 (v) yrkande 32. Med hänvisning till motionärernas
tidigare förslag föreslås en ökning med 2230 årsstudieplatser. Enligt
motionärerna kan dessa platser införlivas inom ramen för befintliga lokaler och
utrustning framför allt inom mindre resurskrävande utbildningar. Fyra motioner
för fram förslag om tilldelning av LIF-platser till vissa högskoleenheter eller
regioner, inom ramen för regeringens förslag om 520 ytterligare
årsstudieplatser. Motion Fi98 av Birger Andersson m.fl. (c, m, fp, kds)
avser högskolan i Eskilstuna--Västerås, motion Fi66 av Ingbritt Irhammar
(c) högskolan i Kristianstad och motion Fi94 av Marianne Andersson och
Elving Andersson (c) högskolan i Trollhättan--Uddevalla. I motionerna
understryks behoven vid resp. högskoleenhet (region), högskolornas beredskap
för att utöka sitt kursutbud samt rättviseskäl vid jämförelse med andra
högskolors anslag och platsantal i grundläggande högskoleutbildning. I motion
Fi54 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) föreslås att högskolan i Luleå
tilldelas 60 av de i propositionen föreslagna 520 platserna under LIF-anslaget.

Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande att utskottet finner
regeringens förslag om 520 ytterligare årsstudieplatser för fristående kurser i
språk väl avvägt. De tillkommande platserna bör fördelas av regeringen efter en
sammanvägning av arbetsmarknadsbehov, studerandeefterfrågan och möjligheter att
erbjuda en kvalitativt god utbildning. Inom den förordade ramen kommer
självfallet även studerande som genomgått ingenjörsutbildning att kunna
erbjudas tillfälle till kompletterande språkstudier. Utbildningsutskottet
tillstyrker med det anförda regeringens förslag och avstyrker motionerna.

Till utbildningsutskottets yttrande har Socialdemokraterna anmält en
avvikande mening som tillstyrker motionerna Fi41 (s) yrkande 33 och Fi54 (s).
Meningsyttring av Vänsterpartiet har också avlämnats, vari partiets motion
tillstyrks.

Finansutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet nu anfört och
föreslår att riksdagen bifaller propositionens förslag att under anslaget
Lokala individuella linjer samt fristående kurser anvisa 18 240 000 kr. utöver
vad som beräknats i årets budgetproposition. I likhet med vad
utbildningsutskottet anfört avstyrker finansutskottet motionerna Fi41 (s)
yrkande 33, Fi44 (v) yrkande 32, Fi54 (s), Fi66 (c), Fi94 (c) och Fi98 (c, m,
fp, kds).

I motion Fi49 av Bo Forslund m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande av
riksdagen att högskolan i Sundsvall--Härnösand bör ges möjlighet att starta
grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 4--9.

Utbildningsutskottet anför att i betänkande 1991/92:UbU20 har utskottet
avstyrkt ett liknande förslag från samma motionär. I sin motivering ansåg bl.a.
utskottet att om en närmare analys av lärarbehovet på längre sikt visar att
ifrågavarande grundskollärarutbildning är underdimensionerad utgår utskottet
från att högskolorna i Luleå och Sundsvall--Härnösand kommer i fråga som
lokaliseringsorter för nytillkommande platser. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utbildningsutskottet den aktuella motionen.

Finansutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning att motion Fi49
(s) bör avslås av riksdagen.

Vuxenstudiestöd

I motion Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 29--31 begärs att
resurserna för vuxenstudiestöd ökas med 330 milj.kr. Motionärerna anser att
medlen -- för att få största effekt i rådande konjunkturläge -- bör fördelas
med 50 milj.kr. till timersättning för grundläggande vuxenutbildning, 230
milj.kr. till korttidsstudiestöd och 50 milj.kr. till uppsökande verksamhet och
för utbildning av studieorganisatörer. Motionärerna framför även förslag om
regelsystemets utformning.

Socialförsäkringsutskottet, som beretts tillfälle att yttra sig över
motionen (1991/92:SfU3y), anför att riksdagen nyligen godkänt utskottets
betänkande som behandlat medelstilldelning för budgetåret 1992/93 till anslagen
F 4 Vuxenstudiestöd m.m. och F 5 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar
(1991/92:SfU9, rskr. 231)). Därvid har utskottet avstyrkt motionsförslag (s) om
att ytterligare 150 milj.kr. skulle anslås för korttidsstudiestöd och 75
milj.kr. för uppsökande verksamhet på arbetsplatser och för planering av
uppsökande verksamhet och utbildning av fackliga studieorganisatörer. Förslag
om ett utskottsinitiativ till omfördelning av medel från anslaget F 4 till
anslaget F 5 för att studerande i grundvux även fortsättningsvis skulle kunna
erhålla timersättning vid studierna väcktes av en minoritet i utskottet vid
behandlingen av anslagen för nästa budgetår. Utskottet beslöt att inte ta något
sådant initiativ. Socialförsäkringsutskottet vidhåller sitt tidigare beslut om
medelstilldelning till anslagen F 4 och F 5 och avstyrker motion Fi41 (s)
yrkandena 29--31.

Till socialförsäkringsutskottet har Socialdemokraterna anmält en avvikande
mening som tillstyrker motionen i berörd del.

Finansutskottet instämmer i vad socialförsäkringsutskottet anfört och
föreslår att riksdagen avslår motion Fi41 (s) yrkandena 29--31.

Kulturverksamhet

Utvecklingsverksamhet inom kulturområdet

Finansutskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt (s. 62--63) att ca
2,8 milj.kr. förs över från anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader till anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet m.m. Det överförda beloppet motsvarar kostnaderna för
förmedlingsverksamheten vid de s.k. centrumbildningarna som inte längre skall
administreras av AMS.

I kompletteringspropositionen föreslås (bil. I:9) att 100 milj.kr. anvisas
för investeringar inom kulturområdet. Dessa medel bör utnyttjas för stöd till
investering och upprustning av icke-statliga kulturlokaler liksom för
iståndsättning och vård av kulturminnen och kulturmiljöer, företrädesvis större
objekt.
Enligt propositionen bör de begärda medlen stå till regeringens disposition
för slutlig fördelning mellan boverket och riksantikvarieämbetet för projekt
som dessa myndigheter tillhandahåller underlag för. Utgångspunkt för
medelsfördelningen bör bl.a. vara de sysselsättningseffekter som följer av
olika projekt och möjligheten att erhålla effekter på sysselsättningen redan
tidigt under budgetåret 1992/93.

Medelstillskottet bör enligt propositionen föras upp på anslaget Bidrag till
utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. som inkl. överföringen från AMS
förvaltningskostnadsanslag bör ökas med 102773000 kr.

I motionerna Fi41 (s) och Fi59 (s) påpekas att de medel som satts av
i propositionen för investeringar inom kulturområdet är otillräckliga. Dessutom
finner motionärerna det otillfredsställande att regeringen inte vill ge en
närmare beskrivning av hur medlen skall fördelas mellan olika ändamål. Enligt
deras mening bör riksdagen ha möjlighet att angelägenhetsgradera och fastställa
inriktningen på kulturinvesteringarna.

I båda motionerna avvisas förslaget att ställa 100 milj.kr. till regeringens
disposition för byggnadsinvesteringar inom kulturområdet (Fi41 (s) yrkande 20
och Fi59 (s) yrkande 3). I stället föreslås i båda motionerna att bidragsramen
inom anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler höjs med 75 milj.kr.
(yrkandena 21 resp. 4) samt att anslaget Kulturmiljövård ökas med 90 milj.kr.
(yrkandena 22 resp. 6).

Jämfört med regeringen föreslår motionärerna således att ytterligare 65
milj.kr. anvisas för denna typ av insatser.

Kulturutskottet (KrU6y) tillstyrker regeringens förslag och avstyrker de
båda motionerna. I en avvikande mening ger Socialdemokraterna i kulturutskottet
sitt stöd åt motionärernas förslag.

Finansutskottet anser för egen del att regeringen i rådande
arbetsmarknadsläge bör ges handlingsfrihet att fördela resurserna mellan
boverket och riksantikvarieämbetet för att man på så sätt skall kunna uppnå
största möjliga sysselsättningseffekt. Utskottet är i likhet med
kulturutskottet inte heller berett att föreslå ett större resurstillskott än
vad som finns angivet i propositionen.

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Fi41 (s) yrkandena
20--22 och Fi59 (s) yrkandena 3, 4 och 6. Utskottet tillstyrker samtidigt att
ytterligare 102773000 kr. anvisas på reservationsanslaget Bidrag till
utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för att användas på det sätt som
regeringen föreslagit.

Moderna museets lokaler

I motionerna Fi41 (s) yrkande 18 och Fi59 (s) yrkande 1 föreslås
dessutom att byggnadsstyrelsen får i uppdrag att snarast påbörja projekteringen
av nya lokaler för moderna museet på Skeppsholmen i Stockholm. Motionärerna
hävdar att byggstarten kan ske under hösten 1993 om man snabbt fattar ett
projekteringsbeslut, men att byggstarten kommer att försenas med ett år eller
mer om inte ett sådant beslut fattas inom kort. I båda motionerna föreslås att
riksdagen skall göra ett tillkännagivande i frågan.

Kulturutskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att
moderna museets och arkitekturmuseets nya lokaler kommer till utförande.
Kulturutskottet har bl.a. vid ett studiebesök på museerna informerat sig
närmare om lokalfrågans utveckling efter det att arkitekttävlingen avslutades
år 1991. Kulturutskottet har vidare inhämtat att beredningsläget är sådant att
projekteringsuppdrag nu kan lämnas till byggnadsstyrelsen. Enligt
kulturutskottets mening bör regeringen omgående besluta om
projekteringsuppdrag.

Kulturutskottet anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att med
anledning av motionerna Fi41 yrkande 18 och Fi59 yrkande 1 som sin mening ge
regeringen till känna vad kulturutskottet anfört om projekteringsuppdrag
rörande nya lokaler för moderna museet och arkitekturmuseet.

Enligt finansutskottets mening är det angeläget att olika typer av
statliga byggnadsinvesteringar tidigareläggs för att sysselsättningsläget inom
byggarbetsbranschen skall förbättras. Flera av förslagen i
kompletteringspropositionen har också detta syfte. Eftersom
sysselsättningsaspekten måste väga tungt vid valet av investeringsobjekt bör i
första hand sådana projekt komma i fråga som kan påbörjas tämligen omgående,
men självklart måste också andra aspekter beaktas i sammanhanget.

Av kulturutskottets yttrande framgår att beredningen av frågan om nya lokaler
för moderna museet och arkitekturmuseet är långt framskriden. Ett
projekteringsuppdrag kan omgående lämnas till byggnadsstyrelsen. Med hänsyn
härtill ligger ärendet väl till för att komma till utförande.

Finansutskottet har i fråga om investeringarna på kulturområdet nyss
framhållit vikten av att regeringen ges handlingsfrihet att fördela resurserna
så att största möjliga sysselsättningseffekt uppnås. Enligt finansutskottets
mening bör riksdagen därför inte genom uttalanden till förmån för enskilda
projekt binda regeringen vid en viss resursfördelning. Utskottet avstyrker med
hänvisning härtill motionerna Fi41 (s) yrkande 18 och Fi59 (s) yrkande 1.

Naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar

I motionerna Fi41 (s) yrkande 19 och Fi59 (s) yrkande 2 framhålls
vikten av att nya förrådslokaler byggs för de spritlagda samlingarna på
naturhistoriska riksmuseet.

Kulturutskottet avstyrker motionerna med hänvisning till att ett
uttalande av denna innebörd redan gjorts i kulturutskottets betänkande
1991/92:KrU25 som godkänts av riksdagen.

Även finansutskottet avstyrker motionerna Fi41 (s) yrkande 19 och Fi59
(s) yrkande 2.

Vissa kulturanslag

I motion Fi59 (s) föreslås att ytterligare medel skall anvisas på vissa
kulturanslag. Sålunda förordar motionärerna:

att ytterligara 5 milj.kr. tillförs anslaget Bidrag till fria teater-, dans-
och musikgrupper (yrkande 8),
att 3 milj.kr. anvisas på en ny anslagspost benämnd Försökverksamhet med
länskonstnärer under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet m.m. (yrkande 9),
att ytterligare 3 milj.kr. tillförs anslaget Bidrag till Svenska
rikskonserter (yrkande 10) samt
att ytterligare 1183000 kr. anvisas under anslaget Bidrag till regionala
och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner (yrkande 11).

Förslagen överensstämmer med motionsyrkanden som samma motionärer fört fram
under allmänna motionstiden i år och som kulturutskottet tidigare avstyrkt
(KrU18 och KrU20).
Kulturutskottet finner i sitt yttrande inte skäl för riksdagen att nu
göra någon annan bedömning än tidigare.

Finansutskottet är av samma uppfattning som kulturutskottet och avstyrker
motion Fi59 (s) yrkandena 8--11.

Vapenfritjänst som museivakt

I motion Fi59 (s) framhålls de centrala museernas snabbt ökande
bevakningskostnader. Dessa kostnader har stigit så snabbt att de inkräktar på
det ekonomiska utrymmet för museernas verksamhet, anför motionärerna. De
föreslår att vapenfria värnpliktiga skall kunna fullgöra sin tjänstgöring vid
museerna. Pliktutredningen bör enligt deras mening få i uppdrag att utreda
frågan (yrkande 12).

Kulturutskottet har inhämtat att vissa vapenfria tjänstepliktiga redan nu
tas ut för tjänstgöring vid museer. Kulturutskottet anser att en ökad uttagning
av vapenfria tjänstepliktiga för tjänstgöring vid kulturinstitutioner skulle
vara värdefull bl.a. som en resursförstärkning för institutionerna.
Kulturutskottet ställer sig därför bakom förslaget att frågan om sådana vidgade
tjänstgöringsmöjligheter bör övervägas.

Finansutskottet anser i likhet med kulturutskottet att det kan finnas
skäl att närmare överväga i vad mån vapenfria tjänstepliktiga skall kunna
tjänstgöra vid kulturinstitutioner.

Vad finansutskottet här anfört med anledning av kulturutskottets yttrande och
motion Fi59 (s) yrkande 12 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Infrastrukturinvesteringar

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt

I kompletteringspropositionen (bilaga I:4) föreslås att i syfte att skapa
ökade sysselsättnings- och tillväxteffekter bör 2 200 milj.kr. anvisas till
underhållsåtgärder på vägar och järnvägar och till reinvesteringar i främst
mindre objekt på länsvägar och på vissa järnvägar. Enligt propositionen bör det
ankomma på regeringen att bestämma om fördelningen mellan väg- och
järnvägssektorn. Vägverket och banverket bestämmer fördelningen av
underhållsmedlen på enskilda objekt. Vid medelsfördelningen skall hänsyn tas
till arbetslöshetssituationen och behovet och nyttan av åtgärderna samt till
objektens betydelse för bl.a. näringslivets behov av transporter och för ökad
tillväxt. Vidare anges att åtgärderna skall kunna sättas i gång snabbt och vara
sysselsättningsintensiva. Förslag om ökad medelsanvisning under detta anslag
utöver propositionens förslag redovisas i två motioner.

I motion Fi41 (s) yrkandena 5 och 6 anförs att medelsanvisningen över det
nya anslaget bör höjas med 300 milj.kr. till sammanlagt 2500 milj.kr. varav
1700 milj.kr. bör anvisas för underhåll och reinvesteringar till vägverket
och 800 milj.kr. till banverket för motsvarande ändamål.

I motion Fi42 (nyd) yrkande 18 förordas att 4200 milj.kr. anvisas under
det nya anslaget. I syfte att bl.a. främja tillväxten i ekonomin bör de medel,
som föreslås anvisas utöver regeringens förslag, användas främst till
investeringar i ett vägsystem med hög standard mellan storstäderna.
Medelsökningen finansieras genom en överföring av motsvarande belopp från
arbetsmiljöfonden.

Trafikutskottet framhåller i sitt yttrande (1991/92:TU3y) att utskottet
vid flera tillfällen gjort uttalanden om att insatserna bör öka för att klara
underhållet av vägar och järnvägar. Senast våren 1992 har trafikutskottet
förordat att ökade medel anvisas för underhållsåtgärder i trafikens
infrastruktur. Sålunda har riksdagen anvisat 5 908 milj.kr. för drift och
underhåll för statliga vägar (1991/92:TU15) och 2949 milj.kr. för drift och
vidmakthållande av statliga järnvägar. Dessutom har trafikutskottet tillstyrkt
(1991/92:TU22) regeringens förslag i årets budgetproposition om att besparingar
under anslagen Investeringar i trafikens infrastruktur och Vissa
produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder får användas av vägverket
och banverket för extra underhållsinsatser. Trots dessa beslut gör
trafikutskottet den bedömningen att ett behov kvarstår av ökade insatser för
underhållet av vägar och järnvägar. Regeringens förslag nu innebär en angelägen
förstärkning för att bibehålla och rusta upp trafikens infrastruktur.
Trafikutskottet anser mot denna bakgrund att propositionens förslag till
medelsanvisning på 2200 milj.kr. för ändamålet är väl avvägt. Enligt
utskottets mening bör det ankomma på regeringen att fördela medlen mellan väg-
och järnvägssektorn.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker trafikutskottet propositionens
förslag och avstyrker motionerna.

Socialdemokraterna och Ny demokrati har fogat var sin avvikande mening till
trafikutskottets yttrande där resp. motion tillstyrks.

Finansutskottet instämmer i vad trafikutskottet anfört och tillstyrker
propositionens förslag om att anvisa 2200 milj.kr. för budgetåret 1992/93
under nya anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt.
Motionerna Fi41 (s) yrkandena 5 och 6 samt Fi42 (nyd) yrkande 18 avstyrks
sålunda.

Tidigareläggning av trafikinvesteringar

Ett program för tidigareläggning av trafikinvesteringar framläggs i motion
Fi41 (s). Enligt motionen kan en tidigareläggning av investeringarna ske till
relativt sett lägre priser samtidigt som kostnaderna för arbetslösheten kan
begränsas. För att kunna förverkliga den i motionen föreslagna
tidigareläggningen på 4000 milj.kr. under nästa budgetår förordas att
vägverket bemyndigas en låneram på 2500 milj.kr. (yrkande 3) och banverket på
1500 milj.kr. (yrkande 4) för budgetåret 1992/93. Verken förutsätts
kompenseras för räntan på upplånat kapital genom ett särskilt bidrag från
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Även SJ och luftfartsverket bör erbjudas ett
räntebidrag av AMS om man tidigarelägger planerade investeringar (yrkande 7).

Trafikutskottet, som beretts tillfälle att yttra sig, anser i likhet med
motionärerna att det är angeläget att investeringar i trafikens infrastruktur
kan tidigareläggas bl.a. mot bakgrund av nuvarande lågkonjunktur. Utskottet
hänvisar dels till regeringsbeslut den 12 mars 1992 att anvisa 4000 milj.kr.
till väg- och järnvägsprojekt inom den av riksdagen fastställda planeringsramen
på 20 miljarder kronor, dels till det nya anslaget på 2200 milj.kr. för
underhållsinsatser på vägar och järnvägar för att förbättra
sysselsättningsläget. Vidare erinrar utskottet om den möjlighet som
trafikverken har att söka traditionella beredskapsmedel från AMS för åtgärder
inom sina verksamhetsområden. I sammanhanget påpekas också regeringens
avisering om att intäkter från försäljning av statliga företag skall användas
för utbyggnad av infrastrukturen. Med hänvisning till det anförda anser
trafikutskottet att några ytterligare åtgärder för att tidigarelägga
investeringar i trafikens infrastruktur inte är påkallade och avstyrker
motionen.
Till trafikutskottets yttrande anmälde Socialdemokraterna en avvikande mening
som tillstyrker yrkandena 3, 4 och 7 i motion Fi41 (s).

Finansutskottet ansluter sig till trafikutskottets uppfattning och
förordar att riksdagen avslår motion Fi41 (s) yrkandena 3, 4 och 7.

Riktlinjer för investeringsplaneringen

I motion Fi42 (nyd) yrkandena 19 och 20 behandlas frågor som rör
investeringsinriktningen. Motionärerna anser att medel främst bör anvisas i ett
vägsystem med hög standard mellan våra storstäder resp. att
snabbspårsutbyggnaden av ostkustbanan från Stockholm till Sundsvall
högprioriteras.

I motion Fi44 (v) yrkande 5 framhålls att av de planer på investeringar i
infrastrukturen som finns hos myndigheter och verk bör de projekt förverkligas
som i första hand skapar arbetstillfällen.

Trafikutskottet konstaterar i sitt yttrande att den
investeringsinriktning som trafikutskottet anslutit sig till innebär bl.a. en
utbyggnad i ett rikstäckande sammanhängande och robust stamvägnät med hög och
jämn standard. För järnvägsnätet skall en utbyggnad bl.a. ske för
höghastighetståg mellan storstäderna och till Arlanda. Vidare ingår
ostkustbanan i de utpekade angelägna järnvägsinvesteringar som kan finansieras
inom ramen för det särskilda anslaget för investeringar i trafikens
infrastruktur. Beträffande den i motion Fi44 (v) efterlysta inriktningen på
arbetskraftsintensiva projekt erinrar trafikutskottet om att riktlinjerna för
medelsanvändningen för det särskilda anslaget för underhållsåtgärder som
behandlats ovan innebär bl.a. att sysselsättningsintensiva projekt förutsätts
genomföras.

Med det anförda avstyrker trafikutskottet de aktuella motionsyrkandena.

Meningsyttring av suppleant till trafikutskottets yttrande anmäldes av
Vänsterpartiet.

Finansutskottet ansluter sig till vad trafikutskottet anfört i sitt
yttrande och avstyrker sålunda motionerna Fi42 (nyd) yrkandena 19 och 20 samt
motion Fi44 (v) yrkande 5.

Arlandabanan

I motion Fi41 (s) yrkande 11 tas frågan upp om utbyggnaden av
Arlandabanan. Enligt motionen har regeringens hantering av frågan förorsakat
onödigt dröjsmål, och motionärerna föreslår att luftfartsverket och banverket
snarast ges i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med uppgift att bl.a. bygga
och driva järnvägen mellan Stockholm och Arlanda.

Trafikutskottet framhåller i sitt yttrande att Arlandabanan ingår bland
de utpekade angelägna järnvägsinvesteringar som enligt riksdagens beslut våren
1991 kan prioriteras och finansieras inom ramen för det särskilda anslaget för
investeringar i trafikens infrastruktur. En utbyggnad har påbörjats på sträckan
Stockholm--Rosersberg efter det att, genom skilda beslut, sammanlagt 750
milj.kr. anvisats från det särskilda infrastrukturanslaget. Utskottet
förutsätter att projektet kan fullföljas skyndsamt. Av det anförda följer att
trafikutskottet avstyrker motionen i berörd del.

En avvikande mening av Socialdemokraterna som tillstyrker yrkande 11 i motion
Fi41 (s) har fogats till trafikutskottets yttrande.

Finansutskottet instämmer i vad trafikutskottet anfört och föreslår att
riksdagen avslår motion Fi41 (s) yrkande 11.

Övriga infrastrukturfrågor

Enligt motion Fi41 (s) finns en rad stora väg- och järnvägsprojekt
(yrkande 2) som planerats men fördröjts av olika skäl. Motionärerna anser att
alla möjligheter att tidigarelägga delar av projekten måste prövas. I syfte att
bl.a. ta till vara tillväxteffekten krävs att det på järnvägsområdet sker en
utbyggnad så att hela stråk kan tas i bruk. Det är synnerligen angeläget att en
uppgörelse nås för västkustbanan som möjliggör att dubbelspår i sin helhet kan
färdigställas. Likaså är det angeläget att t.ex. bärigheten på stambanan genom
övre Norrland och norra stambanan förbättras längs hela sträckan.

I motionen behandlas vidare anslaget Investeringar i trafikens
infrastruktur (yrkande 10). Enligt motionen har staten gjort utfästelser om
infrastrukturinvesteringar på totalt 26 miljarder kronor medan riksdagen endast
anvisat sammanlagt 10 miljarder kronor. Riksdagen behöver således anvisa minst
16 miljarder kronor till enligt motionärerna som efterlyser en likviditetsplan
för anslaget.

I motionen föreslås även att en s.k. beredskapsbank (yrkande 8) inrättas
för investeringar i trafikens infrastruktur. Banken bör snabbt kunna sätta i
gång sin verksamhet. Finansieringen av en sådan projekteringsreserv bör kunna
ske genom att trafikverken utnyttjar en del av de besparingar som kan göras
inom området.

I motionen behandlas slutligen samarbetet mellan staten och
järnvägsindustrin (yrkande 9). Syftet med ett sådant samarbete skall vara att
säkra den hotade tillverkningen av järnvägsprodukter samt samordna resurser för
att utveckla ny teknik och nya fordon för såväl gods- som passagerartrafiken.

Trafikutskottet anför bl.a. i sitt yttrande när det gäller stora väg-
och järnvägsprojekt att riksdagen beslutat att för anslaget till
Investeringar i trafikens infrastruktur skall en kraftsamling ske till större
sammanhållna investeringar av nationell betydelse. Såväl den tidigare som den
nuvarande regeringen har också fattat beslut som ligger väl i linje med detta.
Trafikutskottet förutsätter att dessa projekt också genomförs så skyndsamt som
möjligt.

Beträffande det särskilda anslaget för investeringar i trafikens
infrastruktur har trafikutskottet framhållit vikten av att riksdagens
inflytande över det nya anslaget tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. I
årets budgetproposition redovisas projekt som regeringen under år 1991 beslutat
genomföra med stöd av det nya anslaget. Regeringen gör den bedömningen att
likviditetsmässigt kommer anvisade medel att täcka medelsbehovet under
budgetåret 1992/93 för beslutade investeringar. Även för budgetåret 1993/94
bedöms likviditetsläget ge ett visst utrymme för regeringen att fatta beslut om
ytterligare investeringar för den tilldelade planeringsramen på 20 miljarder
kronor. Regeringen har i mars 1992 beslutat anvisa 4 miljarder kronor till väg-
och järnvägsprojekt inom denna ram. Enligt trafikutskottets mening får det
förutsättas att en likviditetsplan redovisas för riksdagen i samband med den
fortsatta uppföljningen av anslaget. Beträffande yrkandet om en s.k.
beredskapsbank anser trafikutskottet det vara angeläget att en god beredskap
finns för att kunna tidigarelägga angelägna investeringar. Enligt vad
trafikutskottet erfarit har också under senare år en betydande beredskap byggts
upp inom trafikverken av väl förberedda projekt. Sålunda har vägverket en
planeringsreserv på ca 10 miljarder kronor, varav 4 miljarder kronor avser
projekt som kan igångsättas redan under innevarande år. Inom banverket finns
bl.a. beredskapsplaner för projekt motsvarande 4 miljarder kronor, varav ca 2
miljarder kronor beräknas kunna genomföras redan på kort sikt. Trafikutskottet
bedömer mot denna bakgrund att det numera finns en tillfredsställande
framförhållning för att kunna tidigarelägga investeringar på trafikområdet.

I frågan om samarbetet mellan staten och järnvägsindustrin anser
trafikutskottet det vara angeläget att ett samarbete kan utvecklas mellan
beställare och tillverkare på järnvägsområdet. Samarbetet bör enligt
trafikutskottets mening ske på marknadsmässiga villkor mellan aktörerna på
området. Statens uppgift blir därvid att bidra till att stimulera till
forskning och utveckling. Som exempel på statens insatser pekar trafikutskottet
bl.a. på att staten i den statliga trafikupphandlingen av långväga persontrafik
kan medverka till att anskaffningen av nya motorvagnar påskyndas. I den
ekonomiska ramen för upphandlingen har särskilda utvecklingsmedel reserverats.
Därmed har förutsatts att även sysselsättningsläget kan påverkas positivt i
samband med en nybeställning av motorvagnar.

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker trafikutskottet motionen i
berörda delar.

Till trafikutskottets yttrande har Socialdemokraterna fogat en avvikande
mening som tillstyrker motionsyrkandena 2 och 8--10 i motion Fi41 (s).

Finansutskottet har inget att erinra mot vad trafikutskottet nu anfört.
Utskottet avstyrker således motion Fi41 (s) yrkandena 2 och 8--10.

Investeringar och underhåll av offentliga lokaler

Statlig lokalförsörjning

I propositionen föreslås en utökning av treårsplanen för
investeringar med 500 milj.kr. per år. Utökningen består för det
första av en tidigareläggning av byggnadsinvesteringar av sysselsättningsskäl,
innebärande att investeringsvolymen ökar med 1 000 milj.kr. för hela
treårsperioden. För det andra skall delar av totalförsvaret lokalförsörjas
enligt samma regler som gäller för den övriga statsförvaltningen, vilket
innebär att investeringar under den kommande treårsperioden på ytterligare ca
500 milj.kr. skall tillföras treårsplanen.

Tabell 7. Investeringar i prisläge 1991-01-01
Milj.kr.

_________________________________________________________________________

Treårsplan 1992/93 1993/94 1994/95
_________________________________________________________________________

Pågående/beslutade
investeringar 1 535 1 269 848
Nya investeringar m.m. 665 931 1 352

Summa investeringar 2 200 2 200 2 200
(1 700) (1 700) (1 700)
_________________________________________________________________________

Anm. Beloppen inom parentes anger motsvarande belopp i årets budgetpropo-
sition.

Vad gäller investeringsplanen begär regeringen därutöver till följd av det
besvärliga sysselsättningsläget att få ett bemyndigande att inom en total
kostnadsram om 1000 milj.kr. igångsätta byggnadsprojekt löpande under
budgetåret 1992/93 oavsett beloppsgräns. Regeringen kommer successivt att följa
upp utvecklingen och tidigarelägga byggnadsprojekt som både kan påbörjas tidigt
och ge hög sysselsättningseffekt. Regeringen har för avsikt att återkomma till
riksdagen och redovisa hur detta bemyndigande använts.

Med hänvisning till den här redovisade utökade investeringsplanen föreslås i
propositionen att byggnadsstyrelsens ram för upplåning i riksgäldskontoret
under budgetåret 1992/93 fastställs till 3000 milj.kr.

Utskottet har inget att erinra mot förslagen rörande investeringar inom den
statliga fastighetsförvaltningen.

I motion Fi41 (s) yrkande 17 föreslås att det i propositionen angivna
beloppet på 1000 milj.kr. för tidigareläggning av vissa
byggnadsprojekt utökas till 1500 milj.kr. Motiveringen är det svåra
läget på arbetsmarknaden.

Den låneram i riksgäldskontoret på 3000 milj.kr., som regeringen begärt för
byggnadsstyrelsens räkning och som utskottet tillstyrker, möjliggör en
investeringsvolym som med 800 milj.kr. överstiger den investeringsvolym för
budgetåret 1992/93 som anges i tabell 7. Om arbetsmarknadsläget ytterligare
skulle förvärras och om projekteringskapacitet finns för ytterligare
investeringar förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen om
en utökning av den treåriga investeringsplanen och låneramen.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi41(s) yrkande 17.

I propositionen begärs 10 milj.kr. utöver vad som föreslogs i årets
budgetproposition för täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m.
Medlen skall utnyttjas för myndigheter utanför försvarsmakten och de s.k.
gemensamma myndigheterna inom försvarsmakten inom försvarsdepartementets
område. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall hyreskostnaderna belasta resp.
myndighets anslag för förvaltningskostnader.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen.

Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.

Riksdagen har för budgetåret 1992/93 under anslaget Bidrag till allmänna
samlingslokaler m.m. anvisat ett förslagsanslag på 105 milj.kr. Riksdagen har
samtidigt medgett att beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler under
nästa budgetår meddelas inom en ram om 46 milj.kr. (1991/92:BoU12, rskr. 153).
Stöd till allmänna samlingslokaler lämnas enligt förordningen (1989:288) om
stöd till allmänna samlingslokaler och handläggs av boverket.

I syfte att hålla uppe sysselsättningen och motverka den höga arbetslösheten
inom byggsektorn föreslår regeringen i kompletteringspropositionen att anslaget
Bidrag till allmänna samlingslokaler ökas med 30 milj.kr. I propositionen
framhålls att höjningen inte bara bör få utgå i form av stöd till åtgärder
enligt dagens regler utan också till underhålls- och reparationsarbeten av
annat slag. För detta bidrag bör därför gälla andra regler än som anges i
bidragsförordningen -- regler som skall läggas fast i regleringsbrevet.
Bidraget skall avse projekt med en byggkostnad om högst 3 milj.kr. Vid
boverkets val av objekt bör sysselsättningssvaga områden prioriteras.

Med hänvisning till det stora antalet inneliggande ansökningar om stöd till
allmänna samlingslokaler och till att samlingslokalprojekt är lämpliga att
genomföra i tider med vikande byggkonjunktur föreslås i den
socialdemokratiska partimotionen Fi41 yrkande 14 och i motion Fi59 (s)
yrkande 5 att ramen för beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler skall
ökas. Enligt motionärerna bör ramen ökas med 50 milj.kr. utöver den beslutade
ramen för budgetåret 1992/93, dvs. till totalt 96 milj.kr.

I sitt yttrande (BoU6y) tillstyrker bostadsutskottet att riksdagen
anvisar ytterligare 30 milj.kr. till anslaget Bidrag till allmänna
samlingslokaler m.m. Avsikten med förslaget är enligt propositionen, som
framgått, att bidraget inte bara skall avse åtgärder för vilka stöd redan kan
utgå enligt dagens regler utan också underhålls- och reparationsarbeten av
annat slag. Bostadsutskottet anser emellertid att det ökade anslaget bör
användas till sådana projekt som redan finns i boverkets kö, dvs. projekt som
har arbetats fram med utgångspunkt i de regler som gäller i dag. En
förutsättning är att projektet i övrigt uppfyller de krav som enligt
regeringsförslaget bör ställas på dem. Det skall sålunda vara projekt i
sysselsättningssvaga områden med en byggkostnad om högst 3 milj.kr.
Motiveringen till detta är att en rationell och smidig handläggning med
bibehållande av de sysselsättningsskapande ambitionerna på detta sätt torde
kunna uppnås. Vad bostadsutskottet i denna del anfört bör, anför utskottet,
finansutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.

Bostadsutskottet tillstyrker också att 50 milj.kr. av en i
kompletteringspropositionen föreslagen ökning av anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (bil. I:8, s. 11) används för om-, till- och
nybyggnad av små samlingslokaler. Medelstillskottet skall utgå till AMS.
Bostadsutskottet framhåller att förslaget i denna del innebär att dagens
bidragsregler i princip skall tillämpas, dock med hänsyn tagen till de i
kompletteringspropositionen angivna särskilda villkoren, dvs. det skall vara
fråga om s.k. kombinationsprojekt i sysselsättningssvaga områden, främst
glesbygd. Enligt bostadsutskottet innebär detta att projekten kommer att tas ur
den vid boverket befintliga kön. Mot bakgrund härav framstår det enligt
bostadsutskottets mening som mindre lämpligt att uppdra åt AMS att administrera
fördelningen av bidragen på det sätt som regeringens förslag torde innebära.
Bostadsutskottet anser att bidragsansökningarna i stället bör administreras på
vanligt sätt av boverket men att boverket samråder med AMS när det gäller den
sysselsättningspolitiska inriktning som skall vägleda bidragsgivningen.
Bostadsutskottet anser att dess ställningstagande i denna del bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

Vad beträffar förslagen i motionerna Fi41 (s) och Fi59 (s) är
bostadsutskottet inte berett att tillföra samlingslokalstödet ytterligare medel
utöver den ökning om totalt 80 milj.kr. som utskottet förordar för anslagen
till Bidrag till allmänna samlingslokaler och Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Därför avstyrks motionerna.

De socialdemokratiska ledamöterna i bostadsutskottet anför härvidlag en
avvikande mening. De anser inte att insatserna som utskottet förordat är
tillräckliga utan tillstyrker förslaget om att öka ramen för bidrag till
allmänna samlingslokaler med 50 milj.kr. I ett särskilt yttrande har
Vänsterpartiets representant anslutit sig till Socialdemokraternas avvikande
mening.

Finansutskottet delar bostadsutskottets mening och biträder således
propositionens förslag om medelstilldelning och föreslår därtill att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad bostadsutskottet anfört om
administrationen av stödet till allmänna samlingslokaler. Motionerna Fi41 (s)
yrkande 14 och Fi59 (s) yrkande 5 avstyrks av utskottet.

Upprustning av skolor

I den socialdemokratiska partimotionen Fi41 yrkande 23 och
Vänsterpartiets partimotion Fi44 yrkande 30 föreslås att 300 milj.kr. skall
anslås till stimulansbidrag för förbättringar av den fysiska arbetsmiljön i
skolorna.

I sitt yttrande (1991/92:UbU5y) erinrar utbildningsutskottet om att
riksdagen nyligen godkänt regeringens förslag i budgetpropositionen att
avskaffa anslaget Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i
skolorna (1991/92:UbU12, rskr. 194). Vidare påpekar utbildningsutskottet att
regeringen i kompletteringspropositionen föreslår att arbetsmarknadsstyrelsen
skall tillföras 450 milj.kr. för beredskapsarbeten. Denna medelsförstärkning
bör enligt förslaget i första hand användas till bl.a. upprustning av skolans
fysiska arbetsmiljö. Med hänvisning därtill anser utbildningsutskottet att
finansutskottet bör avstyrka motionerna.

Finansutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och avstyrker
yrkande 23 i motion Fi41 (s) och yrkande 30 i motion Fi44 (v).

Stöd till trossamfund

I kompletteringspropositionen föreslås (bil. I:11) att ytterligare 20
milj.kr. anvisas under anslaget Stöd till trossamfund m.m. för lokalbidrag.

Finansutskottet har i likhet med kulturutskottet inget att erinra mot
den föreslagna medelsanvisningen. Utskottet tillstyrker således propositionen i
denna del.

Skattepolitiken

Omläggning av energibeskattningen

I kompletteringspropositionen föreslås en anpassning av energiskatterna mot
de nivåer som tillämpas inom EG och i Nordamerika. Den nuvarande
energibeskattningen har enligt regeringen en negativ inverkan på den svenska
industrins internationella konkurrenskraft. En anpassning till
konkurrentländernas situation ses som ett viktigt inslag i regeringens politik
för att industrins utvecklingsmöjligheter skall förstärkas och för att den
ekonomiska tillväxten skall främjas. Samtidigt bör anpassningen ske på ett
sådant sätt att de miljöpolitiska målen för energisektorn inte äventyras,
anförs det i propositionen.

Regeringens förslag innebär att nuvarande regler för nedsättning av allmän
energiskatt och koldioxidskatt för den energiintensiva industrin och
växthusnäringen avskaffas. I stället föreslås att den allmänna energiskatten på
bränslen och elektrisk kraft helt skall slopas för industrin och
växthusnäringen samt att koldioxidskatten skall bestämmas till en fjärdedel av
den allmänna nivån.

Energiskatteomläggningen föreslås bli finansierad helt inom energisektorn.
Koldioxidskatten skall höjas från 25 till 32 öre per kg utsläppt koldioxid, och
den allmänna energiskatten på elektrisk kraft skall höjas med 1,3 öre per kWh
för andra förbrukare än industrin och växthusnäringen. I propositionen meddelas
också att 500 milj.kr. har avsatts för ytterligare satsningar på förnybar
energi och energihushållning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993. Under åren 1993 och
1994 föreslås särskilda övergångsbestämmelser för industrin och
växthusnäringen.

Regeringens förslag avvisas i fyra motioner.

I motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) anförs följande skäl för
avslagsyrkandet:
"träffbilden" för förslaget är mycket dålig; över hälften av nedsättningen av
energiskatterna (ca 2 miljarder kronor per år) kommer att tillfalla företag,
för vilka energikostnaderna utgör en obetydlig del av produktionskostnaderna,
de miljöstyrande effekterna för industrins energianvändning försvinner; kol
och olja kommer att bli mer ekonomiskt konkurrenskraftiga än naturgas, gasol
och biobränslen,
det uppstår en onödigt tung belastning på statsbudgeten,
energibeskattningen av metallurgiskt kol blir orimlig.

Som alternativ till regeringens förslag föreslår motionärerna att det av
skattemyndigheterna administrerade generella taket enligt lagen (1974:992) om
nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt skall ändras från
nuvarande 3 % till 0,6 %. Samtidigt föreslås att hela oljeskatten skall få
räknas in i beräkningsunderlaget. Lagens undantagsregel om individuell
nedsättning efter regeringsbeslut föreslås bli avvecklad. Genom systemet med
generellt skattetak uppkommer inga konflikter på det handelspolitiska området,
anser motionärerna.

I motionen begärs också att riksdagen skall anmoda regeringen att särskilt
låta utreda två frågor. Den ena gäller möjligheterna att basera nedsättningen
av energiskatten på förädlingsvärde i stället för -- som för närvarande -- på
saluvärde. Förädlingsvärdet skulle enligt motionärerna ge ett mer relevant mått
på företagens energiintensitet. Användning av saluvärdet kan vidare, sägs det,
medföra en risk för att företagens strävan att öka förädlingsgraden dämpas.
Motionärerna begär vidare -- i syfte att en effektivare energianvändning skall
stimuleras -- att en utredning skall tillsättas med uppgift att pröva
möjligheterna att införa administrativa styrmedel för företag som passerar det
föreslagna skattetaket vid nedsättning av energiskatten. Motivet är att
skattens funktion som styrmedel upphör när ett företag bryter igenom
skattetaket.

Regeringens avsaknad av regionalpolitiskt tänkande innebär att hushållen i
landets nordligaste glesbygdskommuner kommer att få bära en större börda än
övriga hushåll för sänkningen av industrins energibeskattning, sägs det i
motion Fi46 av Bruno Poromaa m.fl. (s). I övrigt bör skattelättnaden för
industrin ges en sådan utformning att den enbart kommer den elintensiva
industrin till del, anför motionärerna.

I partimotionen Fi43 (nyd) accepteras i huvudsak regeringens förslag,
dock under förutsättning att det av Ny demokrati föreslagna
Investeringsaktiebolaget Sverige kommer till stånd i den omfattning som partiet
har krävt.

Regeringens förslag har stora brister, speciellt vad gäller effekterna på
miljön, hävdas det i partimotionen Fi44 (v). Regeringen inväntar inte de
utredningar som arbetar på området utan lägger fram ett ofullständigt förslag,
anför motionärerna. De menar att ett borttagande av energiskatten för den
svenska industrin innebär att den nödvändiga omvandlingen av olika
industriprocesser kommer att hållas tillbaka. Vidare leder förslagen i
propositionen till att förnybara energislag kommer att tappa marknad inom
industrin till förmån för de fossila bränslena och att kärnkraftsbaserad el
kommer att främjas jämfört med el från förnybara energislag. Motionärerna, som
yrkar avslag på propositionen såvitt avser sänkt energibeskattning för
industrin och växthusnäringen, föreslår att en ny utredning skall tillsättas
med uppgift att se över företagens energibeskattning och lämna förslag till ett
nytt system som tillgodoser miljöintressena, samtidigt som det skapas rimliga
konkurrensförutsättningar för särskilt utsatta branscher och företag.

Vänsterpartiet kan dock, sägs det i motionen, tänka sig att tillstyrka en
höjning av energiskatten för hushåll under förutsättning att inkomsterna härav
används för miljösatsningar, t.ex. till utveckling av alternativ energiteknik
och energibesparande åtgärder.

Beträffande de nu redovisade förslagen i propositionen och i motionerna anför
skatte- och näringsutskotten i sina yttranden till finansutskottet
(1991/92:Sk5y och 1991/92:NU9y), som fogats som bilagor till betänkandet, att
det råder en bred enighet om att det är nödvändigt att sänka energiskatterna
för den konkurrensutsatta och mest energikrävande industrin. Det är enligt de
båda utskottens uppfattning omöjligt för Sverige att vidmakthålla en nivå på
energibeskattningen för denna sektor som vida överstiger vad som är vanligt hos
landets konkurrentländer. Det får anses väl dokumenterat, sägs det i
skatteutskottets yttrande, att den jämförelsevis mycket höga
energibeskattningen i Sverige leder till sänkt lönsamhet i de aktuella
branscherna, vilket i sin tur leder till minskade investeringar och får
negativa effekter på sysselsättning och reallöneutveckling. Det är särskilt
basindustrin i de sysselsättningssvaga regionerna som drabbas.

Skatte- och näringsutskotten delar vidare den i propositionen redovisade
uppfattningen att bestämmelserna bör utformas så att de inte kommer i konflikt
med Sveriges handelspolitiska förpliktelser eller de krav som ett kommande
medlemskap i EG ställer på svensk skattelagstiftning. Mot den bakgrunden anser
skatteutskottet att det nuvarande systemet med nedsättning av energiskatten och
koldioxidskatten för energiintensiva företag bör utmönstras. Även om ett sådant
system utformas som ett generellt och rutinmässigt skattetak i relation till
företagets omsättning innebär det -- om det som nu bygger på ett särskilt
prövningsförfarande -- enligt skatteutskottets bedömning en risk för att våra
handelspartners kommer att ifrågasätta om inte skattenedsättningen har karaktär
av otillåten subvention.

Så långt det är möjligt bör, understryker skatteutskottet, regelsystemet
också utformas så att det befrämjar en god tillväxt och
produktivitetsutveckling, eller med andra ord en god resurshushållning. I
förutsättningarna för en effektiv resurshushållning ligger också betingelserna
för en effektiv energihushållning och en god miljö.

Näringsutskottet menar vidare att de farhågor som kommer till uttryck i
motion Fi46 (s) och i motion Fi44 (v) om att regeringens förslag skulle vara
negativt ur miljösynpunkt är överdrivna. Genom att omläggningen helt
finansieras inom energibeskattningens ram kan de miljöpolitiska målen för
energisektorn upprätthållas. Den ökade energianvändning som kan förväntas inom
industrin kan balanseras med den höjda skatten för övriga förbrukare. I
propositionen meddelas också att, som redan nämnts, 500 milj.kr. skall avsättas
för ytterligare satsningar på förnybar energi och energihushållning.

Med dessa utgångspunkter anser skatteutskottet och näringsutskottet att
förslaget i kompletteringspropositionen utgör en väl avvägd lösning på
hithörande problem. Genom den föreslagna omfördelningen av
energiskattebelastningen från industri till konsumenter och övrig del av
näringslivet uppnås syftet att stärka den konkurrensutsatta, energitunga
industrins ställning, samtidigt som incitamentet att spara och hushålla med
energi behålls. Skatte- och näringsutskotten är mot denna bakgrund i princip
beredda att stödja förslaget i propositionen om en omläggning av
energibeskattningen.

Socialdemokraterna i både skatte- och näringsutskotten avstyrker i avvikande
meningar till yttrandena från resp. utskott propositionens förslag.
Vänsterpartiet har fogat en meningsyttring till skatteutskottets yttrande.

Finansutskottet delar skatte- och näringsutskottens uppfattning och
avstyrker motionerna Fi43 (nyd) yrkande 3, Fi44 (v) yrkandena 19--21, Fi46 (s)
samt Fi65 (s) yrkandena 8--11 och 16--21.

Utskottet övergår härefter till att ta upp några av de frågor som skatte- och
näringsutskotten behandlar i sina yttranden till utskottet.

Naturgas

Naturgas är ett fossilt bränsle liksom torv, kol och olja. Svenska staten
slöt år 1980 avtal med den danska staten om import av naturgas från danska
naturgasfyndigheter i Nordsjön. Sedan år 1985 har gasledningssystemet
successivt byggts ut i Sverige.

I trepartiöverenskommelsen om energipolitiken våren 1991 framhölls att
naturgasen och biobränslena är konkurrerande bränslen i bl.a. kraftvärmen.
Vidare sades att den rådande kraftbalansen gjorde att det inte kunde förutses
någon nämnvärd utvidgning av naturgasområdet under tiden fram till mitten av
1990-talet.

Genom den föreslagna omläggningen av energibeskattningen kommer naturgasens
konkurrenssituation i förhållande till övriga fossila bränslen att försämras.
Den skattemässiga fördel på ca 5 öre/kWh som naturgasen för närvarande har i
förhållande till kol och olja kommer att minska till ca 1 öre.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande att det vid uppvaktningar inför
utskottet har framkommit att resultatförsämringen för Vattenfall Naturgas AB
till följd av de föreslagna ändringarna av energiskatterna kan beräknas till ca
200 milj.kr. per år. Vattenfall Naturgas AB är sedan årsskiftet 1991/92 helägt
av Vattenfall AB.

Enligt näringsutskottets uppfattning bör naturgasen även framöver svara för
en del av den svenska energiförsörjningen. Detta är i överensstämmelse med
trepartiöverenskommelsens intentioner. Naturgasen, som också är ett fossilt
bränsle, har vissa miljöfördelar jämfört med kol och olja.

Näringsutskottet har noterat de ekonomiska problem för Vattenfall Naturgas AB
som den ändrade energibeskattningen för med sig. Dessa problem bör dock inte
åtgärdas via skattepolitiken, t.ex. genom en extra nedsättning av
koldioxidskatten för naturgas. Frågan bör i stället lösas i samråd mellan
regeringen och Vattenfall Naturgas AB:s ägare, Vattenfall AB. Enligt vad
näringsutskottet erfarit har sådana diskussioner inletts.

Skatteutskottet anser att det är nödvändigt att naturgasen ges sådana
förutsättningar att gjorda investeringar kan utnyttjas på ett effektivt sätt.
Det är från miljösynpunkt oacceptabelt att naturgasen ersätts med kol och olja.
Någon extra nedsättning av koldioxidskatten för naturgasen bör dock inte ske.
Hur naturgasen skall kompenseras för minskad konkurrenskraft på grund av ändrad
beskattning bör avgöras i förhandlingar mellan ägaren, staten och Vattenfall
AB.

Finansutskottet, som inte har anledning att ha någon annan uppfattning i
sakfrågan än skatte- och näringsutskotten, förutsätter i likhet med
skatteutskottet att regeringen beaktar vad som nu har anförts.

Växthusnäringen

Enligt regeringens förslag skall de regler för energibeskattning som föreslås
för industrin också gälla för växthusnäringen. Övergångsreglerna föreslås dock
få en annan utformning för växthusnäringen med innebörd att nu gällande regler
bibehålls under åren 1993 och 1994. Detta innebär att den nuvarande
begränsningen av energi- och koldioxidskatterna till 15% av de generella
skattesatserna för bränslen och el skall fortsätta att gälla under dessa båda
år.

För växthusnäringen innebär regeringens förslag en kraftig skatteskärpning,
sägs det i motion Fi93 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c).
Fullt genomfört ökar förslaget näringens skattekostnad med ca 6milj.kr.,
hävdar motionärerna. Även under övergångsperioden 1993--1994 uppnås en högre
skattekostnad. Beskattningen borde övergångsvis under åren 1993 och 1994 ändras
så att växthusnäringen i likhet med industrin befrias från att erlägga allmän
energiskatt samt får behålla den 85-procentiga nedsättningen av
koldioxidskatten. I motionen hävdas vidare att regeringens förslag om ändrat
system för redovisning av energiskatt, innebärande att företagen i efterhand
begär återbetalning av erlagd energiskatt, kommer att leda till att företagen
drabbas ekonomiskt. Nuvarande administrativa system borde i stället bibehållas.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att den svenska
växthusnäringen är utsatt för en hård importkonkurrens -- dels genom höga
energiskatter, dels genom hög energiåtgång till följd av ett kallare klimat.
Med hänvisning härtill bör, enligt näringsutskottets uppfattning,
växthusnäringen ges samma villkor vad gäller energibeskattning som industrin.
Detta innebär bl.a. att all energianvändning inom växthusnäringen, dvs. även
för belysning, drift av maskiner etc., bör omfattas av de föreslagna reglerna
för energibeskattning. Riksdagen bör besluta om erforderliga lagändringar i
enlighet härmed.

Även skatteutskottet framhåller att växthusnäringen är utsatt för en
mycket hård importkonkurrens. Utöver högre energiskatter än konkurrenterna gör
vårt kallare klimat att energiåtgången är väsentligt högre än för
konkurrenterna. Växthusnäringen kan därför utan överdrift sägas vara i större
behov än någon annan näring av låga energiskatter. Mot den bakgrunden bör en
mindre avvikelse från de övergångsbestämmelser som föreslås i propositionen
kunna accepteras utan att det uppstår några smittoeffekter till andra
näringsgrenar.

I enlighet med det anförda föreslår därför skatteutskottet att
växthusnäringen befrias från energiskatt på elförbrukning fr.o.m. år 1993 och
på förbrukning av fossila bränslen fr.o.m. år 1995. Skatteutskottet finner det
vidare rimligt att växthusnäringen befrias från skatten på all användning av el
inkl. belysning, drift av maskiner o.d. och därmed likställs med industrin i
detta hänseende. I förslaget till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän
energiskatt bör således begränsningen för skattebefrielsen till
växthusuppvärmning i
14 § slopas och den särskilda ikraftträdandebestämmelsen för denna näringsgren
anpassas efter vad skatteutskottet nu anfört. Vidare bör växthusodlingen under
åren 1993 och 1994 få behålla nuvarande 85-procentiga nedsättning av energi-
och koldioxidskatten för bränslen för växthusuppvärmning. 1 § lagen (1974:992)
om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt bör ändras i enlighet
härmed. Skatteutskottet förutsätter att nuvarande administrativa system med
nedsättning av skatt vid leverans under denna tid bibehålls.

Finansutskottet delar de synpunkter som framförs i yttrandena om
växthusnäringens situation. Utskottet tillstyrker därför de förslag till
lagändringar som förordas av skatteutskottet. Motion Fi93 (c) blir därmed
tillgodosedd.

Reglerna för återbetalning eller kompensation av energiskatt och
koldioxidskatt

När det gäller reglerna för återbetalning eller kompensation av energiskatt
och koldioxidskatt innebär förslaget i propositionen att återbetalning resp.
kompensation bör ske kvartalsvis och utgå endast om den sammanlagda energi- och
koldioxidskatten uppgår till minst 5 000 kr. för ett kalenderkvartal.

Beträffande denna fråga har skatteutskottet en annan uppfattning.
Skatteutskottet anser att återbetalning bör kunna ske per kalenderkvartal
endast om den sammanlagda energi- och koldioxidskatten överstiger 10 000 kr.
för kvartalet. Om den sammanlagda energi- och koldioxidskatten inte uppgår till
detta belopp bör återbetalningen ske årsvis. Sammanlagt årsbelopp understigande
5 000 kr. återbetalas dock ej. Skatteutskottets förslag i denna del föranleder
en annan utformning av 29 § i förslaget till ändring i lagen (1957:262) om
allmän energiskatt samt en mindre följdändring i 5 § förslaget till ändring i
lagen (1990:582) om koldioxidskatt.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och förordar att de av
skatteutskottet föreslagna lagändringarna i propositionens förslag antas av
riksdagen.

Kraft- och fjärrvärmeleveranser till industrin

Fjärrvärmeleveranser till industriell verksamhet och för växthusuppvärmning
vid yrkesmässig växthusodling bör, sägs det i propositionen (s.11f.),
omfattas av den lägre skattebelastning som gäller för dessa sektorer. Motivet
är att konkurrenssnedvridningar i värmeproduktionen skall undvikas. En särskild
paragraf (28§) föreslås därför bli införd i lagen (1957:262) om allmän
energiskatt. Därigenom anser regeringen att det inte kommer att ha någon
betydelse ur skattesynpunkt om ett företag självt producerar den energi som
används vid tillverkningsprocessen eller om företaget köper energin från ett
fjärrvärmeverk.

I författningskommentaren till den aktuella paragrafen sägs (s.17)
följande:

Det är skattebelastningen på den fördelning mellan olika bränslen som
fjärrvärmeverket använder sig av som också bör användas när skattebelastningen
på leveranser till industrin och växthusnäringen räknas ut. Används både
beskattade och obeskattade bränslen är det fördelningen under hela
redovisningsperioden mellan bränsleslagen som gäller för den fjärrvärme som
levereras till industrin och växthusnäringen för samma redovisningsperiod. Det
är således inte möjligt att bestämma att fjärrvärmen till industrin producerats
uteslutande med t.ex. fossila bränslen när det under redovisningsperioden
använts både fossila bränslen och annan energi.

Regeringens förslag kommer att leda till försämrade konkurrensförhållanden
för de kommuner som i sina fjärrvärmeverk eller kraftvärmeverk använder
biobränslen, sägs det i motion Fi78 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s).
Resultatet kommer att bli antingen att dessa verk övergår till att använda kol
eller olja eller att de industrier som de aktuella verken har som kunder
övergår till att själva producera sin värme med kol eller olja som bränsle.
Sammantaget kommer detta att leda till ökade koldioxidutsläpp och ökad
försurning, anför motionärerna.

Skatte- och näringsutskotten har uppmärksammat att den precisering som
görs i den citerade författningskommentaren kan komma att få till följd att
fjärrvärmeleveranser till industrin får en konkurrensnackdel i förhållande till
eldning med fossila bränslen. Enligt vad som sägs i propositionen var motivet
bakom införandet av den aktuella paragrafen just att undvika sådana
konkurrenssnedvridningar.

Skatteutskottet anser mot denna bakgrund att lagstiftningen bör tolkas
och tillämpas på ett annat sätt. Av konkurrensneutralitetsskäl anser
skatteutskottet att man bör utgå ifrån att fjärrvärme till industri och
växthusodling skall anses producerad uteslutande med fossila bränslen under
förutsättning att verkets användning av fossila bränslen motsvarar minst
leveransen av fjärrvärme till industrin och växthusodlingen. Om
fjärrvärmeleverantören så önskar bör redovisning och ansökan om återbetalning
ske per kalenderår. Vidare förutsätter skatteutskottet att regeringen i
lämpligt utredningssammanhang belyser effekterna av kraftvärmens
energibeskattning och undersöker behovet av eventuellt ytterligare åtgärder.

Näringsutskottet pekar i sitt yttrande på samma möjlighet att lösa det
påvisade problemet. Huvuddelen av värmeverken drivs i kommunal regi och har en
utförlig redovisning av verksamheten. Den ordning som skisseras här bör inte,
enligt näringsutskottets bedömning, innebära några större kontrollproblem.

Finansutskottet anser i likhet med skatte- och näringsutskotten det
motiverat att göra en annan tolkning och tillämpning av lagstiftningen i detta
hänseende. Härmed tillgodoses i huvudsak motion Fi78 (s) i denna del.

Biobränslen

I propositionen sägs (s.9) att det med regeringens förslag finns goda skäl
att anta att biobränslenas introduktion på marknaden påskyndas och att
användningen av biobränslen ökar. Den ökade energianvändningen inom industrin
som kan väntas som en följd av skattesänkningen kan, anförs det, balanseras med
den höjda skatten för övriga förbrukare. Genom att skatten på fossila bränslen
höjs inom övrigsektorn förstärks biobränslenas konkurrenskraft inom en stor del
av värmemarknaden, framhålls det.

En avsättning av 500 milj.kr. för ytterligare satsningar på förnybar energi
aviseras, som tidigare redovisats, i propositionen (s.13). Enligt vad
näringsutskottet har erfarit skall dessa medel ses som en ram för kommande
förslag till åtgärder. Förslag om användning av medlen kan, enligt uppgift,
komma i tilläggsbudget under hösten 1992, varefter eventuella åtgärder kan
träda i kraft den 1januari 1993. Hänsyn kommer därvid att tas till hur de
medel -- 625 milj.kr. -- som riksdagen nyligen har fattat beslut om för
främjande av biobränsleanvändningen (prop. 1991/92:97, bet. NU25) kommer att
användas.

Förslag till åtgärder för att främja biobränslenas ställning förs fram i tre
motioner.

För att inte bioenergimarknaden skall få en svagare ställning gentemot
fossila bränslen finns det anledning att verka för en harmonisering med EG:s
skatter, sägs det i motion Fi80 av Dan Ericsson i Kolmården (kds). Eftersom
EG:s förslag är tänkta att gälla från den 1januari 1993 finns det, enligt
motionären, tid för ytterligare överväganden. Regeringen bör återkomma med
förslag om högre nivå för koldioxidskatter eller klargöra hur biobränslenas
ställning skall stärkas gentemot fossilbränslen, menar motionären.

I motion Fi78 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) hävdas att förslaget kommer
att leda till ökade koldioxidutsläpp och ökad försurning. Motionärerna begär
förslag till hur dessa negativa konsekvenser skall undvikas.

I motion Fi44 (v) krävs att regeringen skall lägga fram förslag om ökad
forskning och information om biobränslen. En kraftfull satsning på biobränslena
skulle enligt beräkningar ge mellan 10000 och 20000 nya årsarbeten -- till
stor del i de delar av landet där behovet av nya arbetstillfällen är som
störst.

Biobränslekommissionen (I1991:01) har enligt sina direktiv (dir. 1991:11)
till uppgift att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad
kommersiell användning av biobränslen samt lämna förslag till åtgärder för att
stärka biobränslenas konkurrenskraft. Kommissionen förutsätts redovisa
resultatet av sitt arbete senast i juni 1992.

Biobränslenas konkurrenskraft måste, enligt näringsutskottets mening,
upprätthållas. Skatte- och näringsutskotten framhåller att genom
regeringens förslag om höjd skatt på fossila bränslen för övrigsektorn kommer
biobränslenas konkurrenskraft att förstärkas inom en stor del av
värmemarknaden. Det får därför bedömas troligt att biobränslenas introduktion
på marknaden snarast påskyndas och att användningen av biobränslen ökar.

Båda utskotten erinrar också om att regeringen har avsatt 500 milj.kr. i
samband med energiskatteomläggningen för ytterligare satsningar på förnybar
energi och energihushållning.

Den av regeringen aviserade arbetsgruppen, som bl.a. skall ha till uppgift
att belysa biobränslenas möjligheter att i större utsträckning bli
konkurrenskraftiga inom kraftvärmeområdet, bör enligt näringsutskottets mening
kunna ges i uppgift att mer generellt överväga biobränslenas konkurrenskraft.
Arbetsgruppen bör därvid självfallet beakta vad biobränslekommissionen kan
komma att föreslå i det betänkande som skall avlämnas inom kort.

Mot bakgrund härav och med hänsyn till vad skatteutskottet anfört angående en
kommande kraftvärmeutredning anser skatteutskottet att någon åtgärd med
anledning av de berörda motionerna för närvarande inte är påkallad.

Finansutskottet, som instämmer i vad skatte- och näringsutskotten
redovisat, avstyrker med det anförda motionerna Fi78 (s) yrkande 2, Fi44 (v)
yrkande 22 och Fi80 (kds) yrkande 3.

Kolbränslen för metallurgiska processer

Enligt lagen om allmän energiskatt gäller -- 24§ första stycket f) -- att
avdrag får göras för skatt på bränsle som använts för annat ändamål än
energialstring. Enligt andra stycket gäller härutöver att skatteavdrag får
göras för kolbränslen som förbrukats eller försålts för förbrukning i
metallurgiska processer. Avdraget har betydelse för järn- och stålindustrin och
infördes år 1984 med motiveringen att skatt på kol och koks som används i en
metallurgisk process saknar styreffekt eftersom kolet inte kan ersättas. Mot
bakgrund av att huvuddelen av kolet ändå är avdragsgill, eftersom det inte
används som bränsle, och då särbehandling av viss industri kan leda till
handelspolitiska komplikationer föreslår regeringen att bestämmelsen skall
utgå.

Regeringens förslag avvisas i två motioner, Fi65 av Lars Hedfors m.fl.
(s) och Fi48 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s). Om förslaget genomförs skulle
det innebära en kraftig försämring av den svenska stålindustrins
konkurrenskraft, sägs det i motionerna. Bland de utländska konkurrenterna finns
ingen sådan skatt. Ändamålet med en metallurgisk process är inte att alstra
energi, varför det metallurgiska kolet bör betraktas som en råvara, heter det.

Enligt näringsutskottets mening är det viktigt att den svenska
stålindustrin ges konkurrensvillkor som är likartade med dem som gäller för
stålindustrin i våra konkurrentländer. Detta torde inte bli fallet om det
särskilda avdraget för kolbränslen som används i metallurgiska processer
slopas. Denna bestämmelse bör således kvarstå tills vidare. Regeringen bör
samtidigt anmodas att låta utreda vilka bestämmelser som skall gälla från år
1995, varvid utvecklingen inom EG noga bör följas. Riksdagen bör, enligt
näringsutskottets mening, göra ett uttalande av denna innebörd, varigenom
motionerna Fi65 (s) och Fi48 (s) i nu berörda delar i sak blir tillgodosedda.

Skatteutskottet anser i likhet med finansministern att det av
handelspolitiska skäl är motiverat att slopa skattefriheten för inhemska
fasta bränslen och ändra bestämmelsen om metan på det sätt som föreslås
i propositionen. Vad gäller kol i metallurgiska processer anser
skatteutskottet att samma regler som gäller i dag bör gälla fram till 1995.
Eftersom kol används även i andra tillverkningsprocesser än metallurgiska --
skatteutskottet tänker bl.a. på kalk- och cementindustrin -- anser
skatteutskottet vidare att det föreligger ett behov av en utredning som gör det
möjligt att bättre än i dag fastställa när energivaran skall betraktas som
råvara eller insatsvara i produktionen och när den används för energialstring.
Skatteutskottet förutsätter att regeringen verkställer en sådan utredning under
tiden fram till dess att de nya reglerna börjar tillämpas år 1995. Även
utvecklingen inom EG bör följas och beaktas när skattereglerna för år 1995
skall fastläggas.

Skatteutskottet anser också att sådan verksamhet under övergångstiden bör
slippa en ökad skattebelastning, vilken med nuvarande nedsättningsregler uppgår
till 1,2 % av försäljningsvärdet. Av praktiska skäl och då skattebortfallet på
grund av denna ytterligare nedsättning jämfört med regeringens förslag får
anses marginellt -- ca 15 milj.kr. varav merparten faller på kalk- och
cementindustrin -- förordar skatteutskottet att nedsättning generellt för
industrin får ske till 1,2 % av försäljningsvärdet under övergångstiden.

De nu förordade ändringarna bör enligt skatteutskottet komma till uttryck
genom att enheten 2 % i 2 § förslaget till lag om dels ändring i lagen
(1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt, dels
upphävande av samma lag ändras till 1,2 %. Vidare bör en särskild bestämmelse
om kol i metallurgiska processer tas in i övergångsbestämmelserna till
ändringen i lagen (1990:582) om koldioxidskatt.

Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet att
skattefriheten för inhemska fasta bränslen slopas. Det är dock motiverat att
förlänga övergångsperioden och förlänga skattefriheten med ett år eftersom det
trots vad som anförs i propositionen har viss betydelse för vissa energiverk
som använder inhemsk stenkol. Detta har påtalats för utskottet i skrivelse från
Helsingborgs Energiverk. Skattefriheten vad gäller inhemska fasta bränslen bör
därför enligt utskottets mening inte slopas förrän den 1 januari 1994.
Begreppet inhemska fasta bränslen innefattar inte torv. Genom en ettårig
förlängning av nuvarande regler torde de handelspolitiska komplikationer som
nämns i propositionen och av skatteutskottet kunna betraktas som små. En
motsvarande ändring bör göras i ikraftträdandebestämmelserna till lag om
ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt.

Finansutskottet tillstyrker i övrigt skatteutskottets förslag till
lagändringar med anledning av vad som anförs i propositionen och i motionerna
Fi48 (s) och Fi65 (s) yrkandena 14 och 15.

Vägtrafikskatt

Förslaget i kompletteringspropositionen att höja koldioxidskatten medför att
även skatten på diselolja höjs. Därmed skulle den sammanlagda skatten höjas för
den tunga trafiken, vilket skulle innebära en stor nackdel ur
konkurrenssynpunkt för Sverige. Mot denna bakgrund föreslås att den höjda
koldioxidskatten motsvaras av en sänkt kilometerskatt för de tunga fordonen.

Finansutskottet anser det motiverat att göra en justering av
kilometerskatten som motsvarar höjningen av koldioxidskatten för att på så vis
skapa en skattemässig neutralitet för den tunga trafiken. Det kan tilläggas att
en särskild utredare har till uppgift att föreslå en ny form av beskattning av
diseldrivna fordon som är anpassad efter vad som kommer att gälla inom EG.
Utredningsresultaten skall redovisas inom kort. Med det anförda tillstyrker
utskottet propositionens förslag och avstyrker avslagsyrkandena i motion Fi65
(s) yrkandena 12 och 13.

Slopat schablonavdrag och sänkt mervärdesskatt

Det förslag till åtgärder inom energibeskattningen som utskottet nu behandlat
leder till en ökad skattebelastning på hushållen. Det ökade skatteuttaget skall
enligt propositionen ses mot bakgrund av de miljöpolitiska strävandena inom
energibeskattningen. Syftet är emellertid inte att generellt öka belastningen
på hushållssektorn. Därför föreslås en sänkning av den generella
mervärdesskatten för hushållen som fullt ut kompenserar det höjda
energiskatteuttaget. Förslaget innebär att mervärdesskatten generellt sänks
från 25 till 22%.

Sänkningen av mervärdesskatten är motiverad av dels en önskan att undvika att
skattebelastningen på hushållssektorn på grund av de nu berörda åtgärderna
generellt ökar, dels EG-anpassningsskäl. I propositionen anförs att ett visst
utrymme för en sänkning av mervärdesskatten reserverats i budgetpropositionen
och att skattesänkningarna i övrigt bör finansieras på ett sådant sätt att det
fördelningsmässiga utfallet sammantaget, dvs. inkl. den föreslagna
energiskatteomläggningen, blir godtagbart. Regeringen föreslår att
schablonavdraget under tjänst slopas och ersätts med en begränsad avdragsrätt.
Kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats blir avdragsgilla endast till
den del de överstiger 4 000 kr. Detta skall gälla även för enskilda
näringsidkare. Övriga kostnader som nu täcks av schablonavdraget blir
avdragsgilla endast till den del de överstiger 1 000 kr.

Regeringen vill med dessa åtgärder ta ytterligare steg i skattepolitiken i
riktning mot sänkningar eller ett slopande av samhällsekonomiskt skadliga
skatter och mot en internationell anpassning av skattesystemet. Bl.a. syftar
omläggningen av energibeskattningen till att stärka de svenska företagens
konkurrenskraft.

I motion Fi43 (nyd) hänvisar motionärerna till det förslag som de i annat
sammanhang har lagt fram om att inrätta ett investeringsbolag. För det fall att
detta förslag inte godtas yrkar motionärerna avslag på förslagen om att slopa
schablonavdraget och att sänka mervärdesskatten.

Finansutskottet har i ett betänkande (1991/92:FiU21) om utskiftning av
löntagarfondernas tillgångar lagt fram förslag om inrättande av ett
investeringsaktiebolag av den typ motionärerna förordar. Även företrädaren för
Ny demokrati i finansutskottet står bakom förslaget. Utskottet utgår, liksom
skatteutskottet gör i sitt yttrande (1991/92:SkU5y), därför från att yrkandena
i motion Fi43 (nyd) inte längre är aktuella.

I motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkas avslag på propositionen
såvitt avser sänkningen av mervärdesskatten (yrkande 4) och slopandet av
schablonavdraget (yrkandena 5--7). Av budgetskäl motsätter sig motionärerna en
sänkning av mervärdesskatten. Slopandet av schablonavdraget kritiserar
motionärerna för att det enligt deras mening kommer att försvåra kommande
avtalsförhandlingar och minska möjligheterna att använda den förenklade
självdeklarationen.

I motion Fi44 (v) yrkas avslag på förslaget om sänkt mervärdesskatt
(yrkande 23) och slopat schablonavdrag (yrkande 24).

Beträffande frågan om sänkt mervärdesskatt och slopat schablonavdrag under
tjänst konstaterar skatteutskottet att en majoritet har ställt sig bakom
regeringens förslag. Vad särskilt gäller schablonavdraget förutsätter dock
utskottet, mot bakgrund av vikten av att inte försämra förutsättningarna att
vidareutveckla systemet med förenklad självdeklaration, att regeringen
analyserar behovet och möjligheterna att lägga avgiften till
arbetslöshetskassan utanför schablonen.

Skatteutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker
motionsyrkandena. I en avvikande mening till yttrandet avstyrker
Socialdemokraterna förslaget om slopat schablonavdrag.

Finansutskottet konstaterar i likhet med skatteutskottet att regeringens
förslag till omläggning av energibeskattningen, slopat schablonavdrag och sänkt
mervärdesskatt har stöd av en majoritet. Finansutskottet tillstyrker mot denna
bakgrund att schablonavdraget slopas på det sätt som föreslås i
propositionen. I likhet med vad skatteutskottet anfört förutsätter utskottet
att regeringen analyserar behovet och möjligheterna att lägga avgifterna till
arbetslöshetskassan utanför schablonen för att inte försämra förutsättningarna
att vidareutveckla systemet med förenklad deklaration. Motionerna Fi43 (nyd)
yrkande 1, Fi44 (v) yrkande 24 och Fi65 (s) yrkandena 5--7 avstyrks av
utskottet.

Ändring i uppbördslagen

Propositionens förslag om ändringar under inkomst av tjänst beträffande
schablonavdraget föranleder förutom en ändring i kommunalskattelagen en ändring
av 4 § uppbördslagen (1953:272). Samtidigt föreslås att 12 § i samma lag skall
upphöra att gälla.
I proposition 1991/92:112 om F-skattebevis m.m. föreslås också ändringar i 4 §
1 mom. och 12 § uppbördslagen (1953:572). Skatteutskottet har i betänkande
1991/92:SkU29 tillstyrkt dessa ändringar. I syfte att kunna samordna dessa
förändringar har skatteutskottet vid behandlingen av proposition 1991/92:112
den 28 april 1992 beslutat överlämna förslaget till lag om ändring i
uppbördslagen såvitt avser 4 § 1 mom. och 12 § till finansutskottet. Förslaget
till lag om ändring i uppbördslagen har av finansutskottet justerats med hänsyn
härtill.

Differentiering av mervärdesskatten

I fråga om den indirekta beskattningen har en differentiering av
mervärdesskatten genomförts. Sedan den 1 januari 1992 utgår således skatten med
18% på livsmedel, hotell- och restaurangtjänster, upplåtelse av campingplats
samt personbefordran.

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) återkommer i motion Fi42 till frågan om
ändringar i mervärdesskatteuttaget på olika tjänster med anknytning till turism
och nöjesliv (yrkandena 25--28). Motionärerna begär dessutom ett uttalande av
innebörd att samma skatteförmåner för turistindustrin skall gälla i Sverige som
i utlandet (yrkande 29).

Skatteutskottet tillstyrker förslaget att sänka den generella
mervärdesskatten från 25 till 22%. Utskottet hänvisar beträffande
motionsyrkandena om sänkt mervärdesskatt på turisttjänster m.m. till att
utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:SkU24 avstyrkt
förslagen. Socialdemokraterna i skatteutskottet avstyrker sänkningen av
mervärdesskatten.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning att den generella
nivån på mervärdesskatten bör sänkas. Något nytt har inte framkommit som
föranleder utskottet att ompröva riksdagens beslut beträffande sänkning av
turistmoms m.m. Motionerna Fi42 (nyd) yrkandena 25--29, Fi43 (nyd) yrkande 2,
Fi44 (v) yrkande 23 och Fi65 (s) yrkande 4 avstyrks därför av utskottet.

Omprövning av skattepolitiken

Efter regeringsskiftet hösten 1991 har riksdagen beslutat ett flertal
ändringar i beskattningen. Ändringarna har i huvudsak gått ut på följande.

Förmögenhetsskatten slopas helt fr.o.m. 1995 års taxering. Avvecklingen
genomförs successivt genom att den högsta skattesatsen 3% och beskattningen
av arbetande kapital i företag slopas redan fr.o.m. 1992 års taxering.
Samtidigt begränsas det sammanlagda uttaget av inkomst- och förmögenhetsskatt
till 55 %. Vid 1993 års taxering faller även mellanskiktet i skatteskalan bort
så att skatten blir proportionell med en skattesats på 1,5%.

Vidare sänks beskattningen av hushållssektorns kapitalinkomster från 30 till
25 %. Denna ändring genomförs fr.o.m. 1993 års taxering när det gäller
aktievinster, kapitalförsäkringar och värdepappersfonder. Samtidigt sänks
avkastningsskatten på pensionsmedel från 15 till 10%. I övrigt genomförs
sänkningen av skattesatsen fr.o.m. 1994 års taxering.

Som en följd av skattesänkningen på kapitalinkomster begränsas också
skattereduktionen för underskott till 25%. Full kvittningsrätt har införts i
förvärvskällan kapital. De tidigare begränsningarna i fråga om ränteavdrag
kvarstår endast i den formen att skattereduktionen begränsas för underskott
över 100000 kr.

Bland åtgärderna i övrigt skall här nämnas att de särskilda reglerna om
fåmansföretagares kapitalinkomster mjukats upp eller skjutits upp, att den
allmänna löneavgiften slopats fr.o.m. 1992, att den särskilda löneskatten
räknats ned i motsvarande mån och att socialavgifterna på vinstandelsmedel
slopats.

Beträffande arvs- och gåvobeskattningen har riksdagen beslutat om en kraftig
sänkning av skatteuttaget med verkan fr.o.m. den 1 januari 1992. Skikten i alla
skatteklasser har breddats och progressionen dämpats.

I motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) lägger motionärerna fram
riktlinjer för utformningen av det framtida skattesystemet och begär bl.a. ett
riksdagsuttalande om behovet av en närmare genomlysning av olika skattefrågor i
ett internationellt sammanhang, bl.a. alkohol- och tobaksskatterna,
gränshandelsproblematiken och framtida skatteförändringar i olika EG-länder
(yrkande 1). Vidare kritiserar motionärerna den nuvarande skattepolitiken, som
enligt deras mening går tvärs emot den vedertagna principen om att ta ut skatt
efter bärkraft och begär ett uttalande härom (yrkande 2). De begär också en
utvärdering av skattereformen särskilt med hänsyn till ekonomins funktionssätt
och fördelningspolitiska konsekvenser (yrkande 3). Slutligen begär de att
uttaget av statlig inkomstskatt skärps genom att den i samband med
skattereformen beslutade uppräkningen av den s.k. brytpunkten begränsas
(yrkande 27), en återgång till de regler som i övrigt gällde före riksdagens
beslut hösten 1991 beträffande inkomstbeskattningen, den allmänna löneavgiften,
socialavgifterna och arvs- och gåvoskatten (yrkandena 24--33 och 35) samt
förslag av regeringen om en ny förmögenhetsskatt (yrkande 34).

I motion Fi44 (v) yrkas en skärpning av uttaget av statlig inkomstskatt
på förvärvsinkomster genom att avtrappa grundavdraget så att det helt
bortfaller på inkomster över brytpunkten (yrkande 27), en återgång till
tidigare regler beträffande skatten på kapitalinkomster,
förmögenhetsskatteskalan och ränteavdragstaket (yrkande 28) samt en utredning
om att avveckla den s.k. surven och öka skatteuttaget på företagens vinster
(yrkande 29).

Skatteutskottet vidhåller i yttrandet till finansutskottet sin
uppfattning att den ekonomiska kris som Sverige befinner sig i ställer krav på
bl.a. beskattningen för att bryta den ekonomiska stagnationen och lägga grunden
för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling. De nyss återgivna
beskattningsåtgärderna skall bl.a. ses mot bakgrund av att den tidigare höga
svenska kapitalbeskattningen fått en rad negativa effekter genom att motverka
hushållssparandet och företagens riskkapitalförsörjning. Därtill kommer den
allvarliga kritik som sedan lång tid tillbaka riktats mot
förmögenhetsbeskattningen på grund av dess skadliga verkningar, inte minst för
arbetande kapital i företag.

De aktuella motionsyrkandena överensstämmer i allt väsentligt med de
motsvarande yrkanden från samma håll som skatteutskottet nyligen har behandlat
i två betänkanden (1991/92:SkU20 och 1991/92:SkU21), vilka godkänts av
riksdagen. Enligt skatteutskottets mening saknas skäl till några förnyade
ställningstaganden i dessa frågor. Angående motion Fi44 (v) vill dock
skatteutskottet framhålla att utskottet finner det direkt olämpligt att på nytt
höja statsskatten på det sätt som föreslås i motionen för heltidsarbetande i
vanliga inkomstlägen. Skatteutskottet vill återigen understryka angelägenheten
av att långsiktigt och målmedvetet sträva efter att sänka skattetrycket men
finner att några nya direktiv till regeringen i dessa hänseenden inte
erfordras. I sammanhanget vill skatteutskottet erinra om den utvärdering av
skattereformen som pågår inom en särskild kommitté (Fi 1990:08). Beträffande
frågan om skatterna i ett internationellt perspektiv vill skatteutskottet
endast erinra om den redovisning av dessa frågor som regeringen nyligen lämnat.

Med det anförda avstyrker skatteutskottet motionerna i dessa delar.
Socialdemokraterna i skatteutskottet tillstyrker i en avvikande mening
förslagen i motion Fi65 (s).

Bostadsutskottet behandlar i sitt yttrande (1991/92:BoU6y) till
finansutskottet ett antal motionsyrkanden med vissa förslag avseende
beskattningen av bostäder m.m.

Vid sin behandling hösten 1991 av förslaget om att sänka kapitalskattesatsen
från 30 % till 25 % fr.o.m. år 1993
(1991/92:BoU3y) anförde bostadsutskottet att ändringen av
kapitalinkomstskattenivån -- såvitt rörde boendekostnaderna -- var acceptabel.
I anslutning härtill redovisade också utskottet uppfattningen att sänkningen av
kapitalinkomstbeskattningen torde innebära ett ökat sparande samtidigt som
boendekostnadsökningarna begränsades. Vad som i de nu aktuella motionerna
anförts har inte givit bostadsutskottet anledning till annat ställningstagande.
Motionerna avstyrks.

På förslag av regeringen beslutade riksdagen hösten 1991 att de s.k.
genomsynsreglerna skulle tas bort vid tillämpningen av såväl huvudregeln som
takreglerna när reavinstskatten beräknas vid försäljning av bostadsrätter. Mot
regeringsförslaget i denna del stod en motion (s) med förslag om att den s.k.
genomsynen skulle tillämpas när takreglerna för reavinstbeskattningen var
tillämpliga. Vid sin behandling av frågan (1991/92:BoU4y s. 2) anförde
bostadsutskottet att genomsynen borde slopas vid tillämpningen av såväl
huvudregeln som takreglerna. Utskottet anslöt sig därmed till den kritik mot
reglerna om genomsyn som tidigare förts fram bl.a. i riksdagen. Vad som i den
nu aktuella motionen anförts har inte givit utskottet anledning ändra sitt
tidigare ställningstagande. Motion Fi65 (s) yrkande 26 avstyrks.

Bostadsutskottet delar den uppfattning som torde ligga till grund för
förslaget i motion Fi101 (nyd) yrkande 2 -- att en god rörlighet på
bostadsmarknaden förbättrar möjligheterna för den enskilde att finna en bostad
som svarar mot de egna behoven. Samtidigt måste detta mål naturligtvis vägas
mot andra angelägna samhällsmål. Bostadsutskottet är inte berett tillstyrka
motionen i denna del. Motionsyrkandet avstyrks sålunda.
Socialdemokraterna i bostadsutskottet tillstyrker motion Fi65 i berörda
delar. Företrädaren för Ny demokrati tillstyrker i en avvikande mening motion
Fi101 yrkande 2.

Finansutskottet delar de uppfattningar som skatte- och bostadsutskotten
framför i sina yttranden. Utskottet ser mot denna bakgrund inte anledning för
riksdagen att nu ompröva sitt ställningstagande till dessa motionsyrkanden.
Motionerna Fi44 (v) yrkandena 27--29, Fi65 (s) yrkandena 1--3 och 23--35 samt
Fi101 (nyd) yrkande 2 avstyrks därmed av utskottet.

Slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m.

Fastighetsskatten infördes år 1984 och tillämpades första gången vid 1986 års
taxering. Den ersatte härvid den i början av 1980-talet införda
hyreshusavgiften. Fastighetsskatten förändrades grundligt genom 1991 års
skattereform. Bl.a. innebär förändringarna att skatten för småhusen ersatte
schablonintäkten samtidigt som den för hyreshusen gjordes mer likformig och
enhetlig. Fastighetsskatten omfattar i dag småhusenheter, hyreshusenheter samt
bostadshus med tomtmark på lantbruksenhet. Det övriga fastighetsbeståndet
beläggs däremot inte med fastighetsskatt, dvs. andra delar av
jordbruksfastigheter eller industrienheter. Skatten beräknas på grundval av
fastighetens taxeringsvärde.

I kompletteringspropositionen anförs att fastighetsskatten på lokalhyreshus
måste anses som en ren objektsskatt. Enligt förslaget vore det därför riktigare
att skattemässigt behandla lokalhyreshusen på samma sätt som
industrifastigheter, dvs. att undanta också lokalhyreshusen från
fastighetsskatt. Vidare anförs att regeringen inte tidigare velat prioritera en
sänkning av fastighetsskatten på lokalhyreshus framför vissa andra angelägna
skattesänkningar. Den situation som nu uppstått på fastighetsmarknaden kräver
dock enligt förslaget åtgärder av alldeles speciell natur. Mot denna bakgrund
föreslås att fastighetsskatten på kommersiella lokaler avskaffas fr.o.m. den 1
januari 1993. Enligt propositionen motverkas härigenom värdefallet på
fastigheter med kommersiella lokaler, vilket bidrar till en ökad stabilitet i
fastighetssektorn och kreditsystemet. Förändringen anges dessutom medföra en
likabehandling inom skattesystemet eftersom exempelvis industri- och
jordbruksfastigheter inte omfattas av fastighetsskatten.

I Vänsterpartiets partimotion Fi44 anförs att det är riktigt att
fastighetsmarknaden har genomgått en svår kris, men att skattesystemet trots
detta bör utformas efter principer som ligger fast över tiden. Eftersom ett
välfärdssamhälle av svensk typ kräver ett relativt högt skatteuttag är det
enligt motionärernas mening mindre välbetänkt att helt eller delvis undanta
fastigheter från skattebasen. Motionärerna yrkar därför avslag på regeringens
förslag i denna del -- yrkande 25. I ett avseende finns det dock, enligt
motionärernas mening, skäl att vidta en förändring av beskattningen av
kommersiella lokaler. Det gäller den tillfälliga höjningen av fastighetsskatten
för lokalhyreshus från 2,5 % till 3,5 % vid 1992 och 1993 års taxeringar. Med
avseende på att den överhettning på fastighetsmarknaden som motiverade
höjningen inte längre föreligger föreslås att fastighetsskatt skall utgå med
den tidigare lägre skattesatsen -- yrkande 26.

Enligt motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) får en avskaffad
fastighetsskatt för kommersiella lokaler inte så positiva effekter på
fastighetsmarknaden som regeringen hävdar. Enligt motionärernas mening kan det
ifrågasättas om staten genom att ge stora särskilt riktade skattelättnader
skall rädda fastighetsägare och andra placerare från konsekvenserna av de
beslut som visat sig förlustbringande. Med hänvisning härtill avvisas
regeringens förslag om sänkt fastighetsskatt på lokalhyreshus -- yrkande 22.

Fastigheter som huvudsakligen utnyttjas som samlingslokaler är enligt motion
Fi65 (s) befriade från fastighetsskatt. Enligt motionärerna har dock upplåtelse
av sådana lokaler till kommun i vissa fall i skatterättslig mening kommit att
betraktas som kommersiellt utnyttjande. Fastigheten har härigenom belastats med
fastighetsskatt. Mot bakgrund härav föreslås att icke-kommersiellt utnyttjande
av samlingslokaler inte skall föranleda att fastighetsskatt utgår -- yrkande
36.

Enligt motion Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) innebär dagens
regler problem för vissa hyresfastigheter som innehåller såväl lokaler som
bostäder. Beroende på fördelningen mellan lokaler och bostäder ger dagens
gränsdragningsregler enligt motionärernas mening ett oacceptabelt utfall för
vissa fastigheter. Med hänvisning härtill förordas att reglerna skall utformas
så att fastighetsbeskattningen blir likartad för olika fastighetstyper.

Fastighetsskatten på andra fastigheter än kommersiella bör enligt motion
Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) yrkande 1 ses över. Dessutom bör
åtgärder vidtas för att sänka fastighetsskatten i dessa fall. Enligt förslaget
bör det uppdras åt regeringen att återkomma med förslag i frågan under hösten
1992.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande att det tidigare inte har funnits
tillräckliga skäl för att prioritera en sänkning av fastighetsskatten på
lokalhyreshus framför vissa andra angelägna skattesänkningar. Utvecklingen på
fastighetsmarknaden under senare tid har dock medfört allvarliga problem som
minskas genom det förslag som regeringen nu lägger fram. Det bör framhållas att
förslagen i motionerna inte kan anses utgöra realistiska alternativ med
märkbara förbättringar.

Med det anförda tillstyrker skatteutskottet propositionen i denna del och
avstyrker motion Fi65 (s) i här angivna delar.

Ställningstagandet innebär att yrkande 36 i motion Fi65 (s) angående
samlingslokaler blir tillgodosett utan särskild åtgärd från riksdagens sida.
Skatteutskottet avstyrker därför detta yrkande.

Socialdemokraterna i skatteutskottet avstyrker i en avvikande mening
propositionens förslag och tillstyrker motion Fi65 (s) i berörda delar.

Som framgår av propositionen kommer regeringen senare i år att redovisa en
översyn av fastighetsskattens tekniska utformning. Den detaljfråga som tas upp
i motion Fi81 (m) angår fastigheter med blandad användning och kommer att
behandlas i detta sammanhang. Med hänvisning härtill avstyrker skatteutskottet
även denna motion.

I motion Fi101 (nyd) återkommer krav om en allmän sänkning av
fastighetsskatten. Skatteutskottet har nyligen vid sin tidigare prövning av
motsvarande yrkanden hänvisat till att dessa frågor bör prövas först i samband
med bostadspolitiken i övrigt. Utskottet vidhåller sin ståndpunkt och avstyrker
motionen.
Ledamoten för Ny demokrati i skatteutskottet tillstyrker motion Fi101 i en
avvikande mening.

Bostadsutskottet behandlar i sitt yttrande (1991/92:BoU6y) bl.a. frågan
om slopande av fastighetsskatten för hyreshusenhet som huvudsakligen består av
lokaler.

Som framhålls i kompletteringspropositionen är syftet med att slopa
fastighetsskatten att motverka värdefallet på fastigheter med kommersiella
lokaler och härigenom bidra till en ökad stabilitet i fastighetssektorn och
kreditsystemet. Även enligt bostadsutskottets mening finns det i rådande läge
på fastighetsmarknaden anledning att vidta åtgärder som bidrar till en ökad
stabilitet. Regeringens förslag tillstyrks. Förslagen i Vänsterpartiets
partimotion Fi44 yrkande 25 samt i motion Fi65 (s) yrkande 22 avstyrks.

Bostadsutskottets ställningstagande ovan innebär att förslaget i
Vänsterpartiets partimotion Fi44 yrkande 26 om en återgång till den tidigare
gällande skattesatsen för lokalhyreshus liksom förslaget i motion Fi65 (s)
yrkande 36 om fastighetsskatten för samlingslokaler saknar aktualitet.
Motionsyrkandena avstyrks.

Socialdemokraterna i bostadsutskottet avstyrker i en avvikande mening
propositionens förslag och tillstyrker motion Fi65 (s) i berörda delar.

När det gäller den i motion Fi81 (m) aktualiserade frågan om
fastighetsskatten för vissa fastigheter som innehåller såväl lokaler som
bostäder vill bostadsutskottet anföra följande. Som redovisas i
kompletteringspropositionen har frågan aktualiserats dels av riksskatteverket i
en skrivelse till regeringen, dels av fastighetsskatteutredningen i betänkandet
SOU 1992:11 Fastighetsskatt. I propositionen aviserar regeringen också sin
avsikt att efter avslutad remissbehandling och sedvanlig beredning i
regeringskansliet återkomma till riksdagen med förslag i sådan tid att
erforderliga ändringar kan gälla fr.o.m. år 1993. Resultatet av det pågående
utredningsarbetet bör avvaktas. Motionerna avstyrks av bostadsutskottet.

Mot bakgrund av det i motion Fi101 (nyd) yrkande 1 framlagda förslaget om en
översyn av fastighetsskatten vill bostadsutskottet erinra om att frågor
avseende fastighetsskattens framtida utformning m.m. är föremål för
överväganden i regeringskansliet bl.a. med utgångspunkt i de förslag som lagts
fram av fastighetsskatteutredningen. Utskottet är med hänvisning härtill inte
berett förorda ytterligare utredningsinsatser med den allmänt utformade
inriktning som förs fram i motionen. Motionsyrkandet avstyrks.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än den skatte- och
bostadsutskotten anfört. Utskottet tillstyrker därmed propositionens förslag
och avstyrker motionerna Fi44 (v) yrkandena 25 och 26, Fi65 (s) yrkandena 22
och 36, Fi81 (m) samt Fi101 (nyd) yrkande 1.

Budgetpolitiken

Budgetutvecklingen 1989/90--1992/93

Underskottet i statsbudgeten fortsätter att öka. För innevarande budgetår har
under loppet av de nio första månaderna underskottet successivt justerats upp
från 5,5 till 67,6 miljarder kronor. För nästa budgetår räknade man i årets
finansplan med ett underskott på 70,8 miljarder kronor. Nu väntas detta
underskott i stället bli 101,8 miljarder kronor, dvs. drygt 30 miljarder kronor
större. Försvagningen är i allt väsentligt föranledd av att man sedan januari
har justerat ned inkomsterna med 37 miljarder kronor.

Till en del, ca 10 miljarder kronor, beror inkomstminskningen på att det
faktiska utfallet av olika skatter för år 1991 blev lägre än vad man räknade
med i finansplanen. Inkomstbortfallet förklaras också till ca 17 miljarder
kronor av de kommunalekonomiska förslag som presenteras i
kompletteringspropositionen och som innebär att kommunernas avgifter till
staten begränsas samtidigt som statsbidragen till kommunerna minskas. En annan
viktig orsak är den betydligt lägre pris- och löneökningstakten som i sig är
mycket positiv, men som på kort sikt sänker statsinkomsterna med ca 12
miljarder kronor. Slutligen har den något svagare reala tillväxten föranlett
att inkomstberäkningarna justerats ned med ca 3 miljarder kronor.

Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 ökar således det redovisade
budgetunderskottet från 67,6 till 101,8 miljarder kronor eller med närmare 35
miljarder kronor. Regelmässigt redovisas i budgetpropositionen och i
kompletteringspropositionen den s.k. underliggande budgetutvecklingen, vilket
är ett sätt att försöka belysa mer varaktiga utvecklingstendenser. Det
underliggande saldot framkommer om det redovisade saldot korrigeras för
engångsvisa effekter och andra tillfälliga åtgärder. Mellan de båda budgetåren
ökar detta saldo med drygt 50 miljarder kronor till 132,3 miljarder kronor.

Skillnaden mellan det underliggande saldot och det redovisade saldot för
budgetåret 1992/93 uppgår till 30,5 miljarder kronor och förklaras bl.a. av en
tilltänkt, engångsvis indragning från delpensionsfonden som enligt regeringens
ursprungliga planer skulle uppgå till 7,0 miljarder kronor, av en snarlik
indragning från arbetslivsfonden på 2,0 miljarder kronor, av Vattenfalls
bolagisering som i engångsinleveranser och stämpelskatter väntas tillföra
statsbudgeten 5 miljarder kronor, av periodiseringseffekter av olika
skatteförslag som sammanlagt ger ett tillskott på 6,5 miljarder kronor samt av
avskattningen av företagens reserver som detta budgetår uppgår till 6,0
miljarder kronor.

Annorlunda uttryckt skulle således statsbudgeten under budgetåret 1992/93 ha
uppvisat ett underskott på 132,3 miljarder kronor utan dessa mer eller mindre
tillfälliga förstärkningar.

Tabell 8. Budgetsaldo för budgetåren 1989/90--1992/93
Miljarder kronor resp. procentandelar av BNP

_______________________________________________________________________
1989/90 1990/91 1991/92 1992/93
_______________________________________________________________________

Inkomster 401,6 403,5 416,5 381,8
Andel av BNP (%) 31,2 28,8 29,1 26,0

Utgifter exkl.
statsskuldräntor 334,4 377,0 422,8 414,6
Andel av BNP (%) 26,0 26,9 29,5 28,2

Statsskuldräntor 63,7 61,0 61,3 69,0

Redovisat budgetsaldo 3,4 -34,5 -67,6 -101,8
Andel av BNP (%) 0,3 -2,5 -4,7 -7,1

Underliggande budgetsaldo -29,3 -81,6 -132,3
Andel av BNP (%) -2,1 -5,7 -9,0
_______________________________________________________________________

De snabbt försvagade statsfinanserna är en följd av den rådande
lågkonjunkturen. Paradoxalt nog ger också nedgången i inflationen upphov till
en temporär budgetförsvagning eftersom den leder till omedelbart minskade
statsinkomster, medan effekterna på statsutgifterna blir märkbara först i ett
senare skede. Ett kraftigt ökat hushållssparande har via minskad konsumtion och
minskade momsintäkter också bidragit till att statens finanser försvagats.

Den förda budgetpolitiken

I den reviderade finansplanen redovisas en långsiktig konsekvenskalkyl (LK)
som är en efterföljare till tidigare års långtidsbudgetar. Liksom dessa är
LK-kalkylen inte en prognos över den mest sannolika utvecklingen. Beräkningarna
utgår från förutsättningen att redan fattade beslut och gjorda åtaganden ligger
fast och att inga nya tillkommer under perioden. Syftet med LK-kalkylen är i
stället att få fram ett underlag för analyser av statsbudgetens och den
offentliga sektorns finansiella utveckling under den närmaste femårsperioden.

LK-kalkylen visar att underskottet i statsbudgeten kommer att ligga kvar på
samma höga nominella nivå under hela femårsperioden om inga åtgärder vidtas,
dvs. runt 100 miljarder kronor eller mer. Bilden blir i stort sett densamma om
man tittar på hur hela den offentliga sektorns finansiella sparande utvecklas.

EG:s konvergenskrav innebär, som framgått, bl.a. att den offentliga sektorns
samlade underskott skall begränsas till 3 % av BNP. För att nå därhän krävs
besparingar i de samlade offentliga utgifterna på närmare 10 miljarder kronor
per år fr.o.m. budgetåret 1993/94, visar LK-kalkylerna.

I propositionen återges också resultatet av 1992 års långtidsutredning (LU
92). De kalkyler som gjorts av LU 92 tyder på att det strukturella underskottet
i hela den offentliga sektorn uppgår till drygt 30 miljarder kronor före
besparingar. Denna del av underskottet försvinner alltså inte automatiskt när
konjunkturen förbättras.

Mot bakgrund härav konstaterar regeringen att ytterligare åtgärder behöver
vidtas för att man helt skall kunna avlägsna underskottet i de offentliga
finanserna.

Regeringen har som ett av flera delmål för finanspolitiken angett att det
strukturella underskottet i de offentliga finanserna skall avskaffas. I den
långsiktiga utgiftsstrategi som regeringen nu lägger fast för de närmaste tre
åren strävar man efter att successivt genomföra förändringar som begränsar
utgifterna med drygt 30 miljarder kronor. De besparingsområden som pekas ut är
sjukpenning- och arbetsskadeförsäkringen, pensionssystemet, bostadsstödet och
statsbidragen till kommunerna. Dessutom förutsätts rationaliseringar komma till
stånd inom den statliga sektorn vilket leder till ytterligare besparingar.

Av propositionen framgår att regeringen har tagit initiativ till en
omfattande genomgång och omprövning av flera stora och viktiga
transfereringssystem. Transfereringsutgifter på 250 miljarder kronor är som en
följd härav föremål för prövning. Det motsvarar 75% av de totala
inkomstöverföringarna till hushållen.

Oppositionspartiernas alternativ till riktlinjer för budgetpolitiken

Socialdemokraterna framhåller i motion Fi40 att finanspolitiken måste
ges en sådan inriktning att det uppstår balans i statens finanser på längre
sikt. Stora och permanenta underskott måste undvikas. Enligt motionärerna bör
statsmakterna de närmaste åren bedriva en utgiftspolitik, som ger möjlighet att
både bevara välfärden och att på längre sikt i takt med ökad tillväxt sänka de
offentliga utgifternas andel av BNP. Det innebär, sägs det i motionen, att en
stram utgiftspolitik bör behållas och att utrymmet för nya, långsiktiga
utgiftsåtaganden är mycket begränsat.

Socialdemokraterna avvisar regeringens förslag till långsiktig
utgiftsstrategi. Enligt deras mening är det inte heller möjligt att sänka
skatterna under de närmaste åren med tanke på de dramatiskt försämrade
offentliga finanserna och behovet av insatser för att skapa arbete och
utbildning. De vill därför återta vissa av de skattesänkningar som riksdagen
fattat beslut om under innevarande riksmöte. De avvisar också de i
kompletteringspropositionen framlagda skatteförslagen och förordar i stället
egna lösningar beträffande energiskatten och fastighetsskatten. Motionärerna
vill dessutom höja miljöavgiften på handelsgödsel och som en
engångsförstärkning tillföra statsverket det överskott på 5 miljarder kronor
som uppkommer vid likvidationen av Stadshypotek.

I det socialdemokratiska budgetalternativet avvisas också regeringens förslag
att begränsa överföringarna till kommunerna med 7,5 miljarder kronor liksom de
aviserade planerna på att införa två karensdagar i sjukförsäkringen.
Motionärerna vill att det av riksdagen tidigare beslutade men sedermera
upphävda förslaget om räntelånesystem skall komma till stånd. Likaså bör enligt
deras mening investeringsbidraget för bostadsbyggande inte avvecklas utan i
stället höjas retroaktivt till 8,8%. Barnbidragshöjningen -- som enligt
tidigare beslut skall genomföras vid årsskiftet 1992/93 -- föreslås bli
tidigarelagd ett halvt år.

Motionärerna vill få till stånd ett omfattande program för investeringar,
arbete och utbildning. Företag inom tillverkningsindustrin som satsar på
kompetensutveckling skall sålunda till viss del få göra avdrag för dessa
kostnader, och särskilda medel skall tilldelas AMS för s.k. otraditionella
insatser. Investeringsprogrammet, som uppgår till 40 miljarder kronor, avser
huvudsakligen den offentliga sektorn och är tänkt att genomföras under en
tvåårsperiod. Den belastning på statsbudgeten som programmet ger upphov till
under nästa budgetår har av motionärerna uppskattats till 3,5 miljarder kronor
utöver vad regeringen redan har föreslagit.

Socialdemokraterna kritiserar i motionen regeringen för de skattesänkningar
som hittills genomförts. Motionärerna uppskattar att skattesänkningarna leder
till ett inkomstbortfall på ca 20 miljarder kronor för åren 1992 och 1993 och
finner det oansvarigt att låta staten ta upp lån för att täcka detta bortfall.
De avvisar, som de uttrycker det, sådana ofinansierade skattesänkningar.

Utskottet får med anledning härav anföra följande. En viktig orsak till
ekonomins försämrade utvecklingskraft är att Sverige har ett internationellt
sett högt skattetryck. För att uppnå högre tillväxt och en bättre fungerande
ekonomi måste de samhällsekonomiskt mest skadliga skatterna sänkas så att de i
allt mindre utsträckning snedvrider företagens och hushållens ekonomiska
beteende. På förslag av regeringen har sådana skattesänkningar redan kommit
till stånd, och i kompletteringspropositionen föreslås ytterligare förändringar
i detta avseende. Bl.a. föreslås en väsentlig sänkning av industrins
energiskatter eftersom sådana skatter begränsar de svenska företagens
konkurrenskraft.

De genomförda skattesänkningarna har haft det gemensamt att de finansierats
fullt ut, i första hand genom utgiftsnedskärningar men även på annat sätt.
Motionärernas påstående att skattesänkningarna saknat finansiering är således
inte korrekt.

Motionärernas budgetalternativ bärs upp av förslag om att de genomförda
skattesänkningarna i allt väsentligt skall återtas för att skapa utrymme för
ökade offentliga utgifter. Som utskottet redan har berört är detta ett alltför
kortsiktigt synsätt. Skattehöjningar lägger en hämsko på ekonomins
utvecklingskraft och löser därför inte några grundläggande problem. Den
nödvändiga saneringen av statsfinanserna måste åstadkommas genom
utgiftsbegränsningar och genom att ekonomins utvecklingskraft tas till vara.
Eftersom en önskvärd reformering av ett utgiftssystem kanske når full effekt
först efter ett antal år måste finanspolitiken ges en långsiktig inriktning.
Detta beaktas inte i motionärernas budgetalternativ. Motionärernas alternativ
leder till en fortsatt växande offentlig sektor som begränsar den
konkurrensutsatta sektorns framtida expansionsutrymme. Risken med en sådan
politik som motionärerna förespråkar är, som utskottet ser det, att man i dess
förlängning lätt kan hamna i en överhettad situation med snabba prisökningar
och urholkad konkurrenskraft som följd. Utskottet avvisar med hänsyn härtill
Socialdemokraternas förslag till riktlinjer för budgetpolitiken.

Ny demokrati slår i motion Fi42 fast att det måste föras en mycket
stram finanspolitik med ytterligare utgiftsnedskärningar. De resurser som
därmed frigörs skall användas på ett tillväxtfrämjande sätt och komma alla till
del. Enligt motionärerna är det viktigt att kunna minska budgetunderskottet för
att klara EG:s konvergensregler. Statsbudgetens saldoutveckling enligt
LK-kalkylen ser motionärerna som ett skräckscenario som till varje pris måste
undvikas genom att besparingskraven sätts högre och genom att man stimulerar
till ökade inkomster.

I motionen återkommer Ny demokrati till flera av sina tidigare redovisade
förslag. Bl.a. gäller detta förslaget om sänkt turistmoms, inkomstprövat
barnbidrag och minskat stöd till flyktingmottagning. Motionärerna vill
emellertid också satsa 2 miljarder kronor utöver regeringens förslag på
underhållsåtgärder av vägar och järnvägar för sysselsättning och föreslår att
detta finansieras med medel från arbetslivsfonden.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också ett antal yrkanden i samma
motion med förslag som utgör viktiga beståndsdelar i Ny demokratis
budgetalternativ.

Motionärerna står fast vid sitt tidigare förslag om nedskärningar av
utvecklingsbiståndet men ifrågasätter dessutom om inte biståndsmålet skall
sänkas från 1,0 till 0,7% av BNP. Dessa huvudprinciper bör kunna läggas till
grund för den fortsatta biståndspolitiken, anser motionärerna, som vill att
riksdagen gör ett tillkännagivande av denna innebörd (yrkande6).

I motionen begärs också att riksdagen skall ta initiativ till åtgärder som
leder till ett bättre och effektivare resursutnyttjande inom sjukvården. Det
skall ske genom att man avskaffar landstingsmonopolet och Dagmarreformen samt
genom att den fria etableringsrätten återinförs för läkare. Detta ger enligt
motionärerna en besparingseffekt under nästa budgetår på sammanlagt 4 miljarder
kronor (yrkandena 12 och 13).

Motionärerna föreslår vidare att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om
att nyttjandegraden av det fysiska kapitalet, anläggningar och utrustning inom
sjukvården måste öka och hävdar att detta leder till en besparing på 2,5
miljarder kronor det första året (yrkande 14).

Särskilda yrkanden förs i motionen fram om effektivare barnomsorg (yrkande
15), om inrättande av fler ålderdomshem (yrkande 16) som enligt
motionärerna är en mindre kostnadskrävande omsorgsform än hemsjukvård, vilket
gör det möjligt att sänka anslaget Bidrag till service och vård med 800
milj.kr. (yrkande 17). Motionärerna vill begränsa organisationsbidragen och
begär därför att frågan utreds skyndsamt (yrkande 30). De föreslår
slutligen också att det statliga stödet till hemspråksundervisning avvecklas
(yrkande32).

Utskottet får med anledning härav anföra följande. I likhet med motionärerna
anser utskottet att finanspolitiken måste vara stram och att nya
utgiftsnedskärningar måste komma till stånd. Detta synsätt överensstämmer också
med den uppfattning som regeringen givit uttryck för i den reviderade
finansplanen. De utgiftsnedskärningar som motionärerna vill genomföra har
emellertid i de flesta fall redan prövats av riksdagen tidigare i år utan att
få något stöd. Utskottet kan inte finna att motionärerna nu redovisar några nya
skäl som talar för att dessa beslut bör ändras.

Flertalet av motionärernas förslag som utskottet behandlar i detta sammanhang
gäller dessutom kommunal eller landstingskommunal verksamhet. De eventuella
besparingar som kan göras inom dessa verksamhetsområden berör således inte
statsbudgeten direkt. Till några av verksamhetsområdena utgår emellertid
statligt stöd i form av olika specialdestinerade bidrag, och genom att skära
ned bidragen kan staten indirekt tillgodoräkna sig de rationaliseringsvinster
som görs i den kommunala sektorn.

Enligt förslag i kompletteringspropositionen -- som utskottet ställt sig
bakom (1991/92:FiU29) -- skall dock de viktigaste specialdestinerade bidragen
till primärkommunerna avvecklas vid årsskiftet och då ersättas av ett generellt
bidrag. För landstingen behålls övergångsvis nuvarande system, men
ersättningarna sänks till en sådan nivå att ytterligare nedskärningar knappast
är möjliga utan att det drabbar landstingen olika hårt.

Omläggningen leder till minskad detaljreglering av den kommunala verksamheten
och skapar därmed förutsättningar för ett mer rationellt utnyttjande av
tilldelade resurser. Propositionens förslag till besparingar har utformats i
enlighet härmed. Motionärerna har för egen del inte angett hur deras förslag
till besparingar skall kunna tillföras statsbudgeten. Även i övrigt finner
utskottet motionärernas förslag vara alltför oprecisa för att kunna utgöra
grund för budgetpolitiska riktlinjer. Utskottet kan med hänsyn härtill inte
ställa sig bakom Ny demokratis förslag till budgetpolitiska riktlinjer.

Utskottets sammanfattande syn på budgetpolitiken

Utskottet framhöll i anslutning till behandlingen av årets finansplan att
budgetpolitiken måste inriktas på att komma till rätta med de strukturella
obalanserna i de offentliga finanserna. Utvecklingen därefter har givit
utskottet ytterligare stöd för denna uppfattning.

För att säkerställa en låg inflation måste finanspolitiken vara fortsatt
mycket stram och ha en långsiktig inriktning. Stramheten får inte åstadkommas
till priset av höjda skatter eftersom detta allvarligt skulle försämra
förutsättningarna för tillväxten. Den skall i stället uppnås genom
begränsningar i de offentliga utgifterna. Det är nödvändigt att de offentliga
utgifterna minskas mätt som andel av BNP. Den långsiktiga utgiftsstrategi som
regeringen avser att lägga fast för kommande år fyller därvid en viktig
funktion.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker det förslag till
budgetpolitiska riktlinjer som regeringen lagt fram i finansplanen (moment 2).
Utskottets ställningstagande innebär samtidigt att utskottet avstyrker
motionerna Fi40 (s) yrkande 2 samt Fi42 (nyd) yrkandena 2, 6, 12--17 samt 30
och 32.

Särskilda frågor

Täckning av merkostnader för löner och pensioner

Regeringen har i bilaga 8 till årets budgetproposition under punkt F7
föreslagit riksdagen att till Täckning av merkostnader för löner och pensioner
m.m. anvisa ett förslagsanslag på 1,2 miljarder kronor. Medelsbehovet har
beräknats med ledning av gällande avtal mellan parterna på den statliga
arbetsmarknaden. I finansdepartementets bilaga till kompletteringspropositionen
(bil.I:5) föreslår regeringen att ytterligare 0,3 miljarder kronor anvisas på
anslaget med anledning av att även det militära försvarets lönemerkostnader
skall belasta detta anslag fr.o.m. budgetåret 1992/93.

I enlighet med tidigare givna bemyndiganden kan anslaget användas för att
täcka de merkostnader som uppkommer på reservationsanslag och obetecknade
anslag till följd av nya löneavtal m.m. på det statliga området, vilka godkänts
av riksdagens finansutskott eller regeringen. Anslaget kan på motsvarande sätt
också utnyttjas för förslagsanslag och förslagsvis betecknade anslagsposter som
har maximerats av regeringen. Däremot omfattar täckningsanslaget inte
affärsverken generellt.

Enligt tidigare givna bemyndiganden kan anslaget likaså användas för att
bestrida merkostnader av speciell art. Sålunda får anslaget utnyttjas när
reservationsanslag, obetecknade anslag eller affärsverk belastas med
merutgifter för personliga tjänster inrättade åt dem som av trygghetsnämnden
givits rätt att stanna kvar när en myndighet utlokaliserats från
Stockholmsområdet.

I propositionen framhåller finansministern att regeringen -- efter prövning i
varje särskilt fall -- bör kunna anvisa medel från anslaget för de angivna
ändamålen.

När medelsbehovet för avlöningar och pensioner har beräknats under de olika
anslagen i budgetpropositionen har beräkningarna utgått från de lönenivåer som
enligt gällande avtal tillämpades fr.o.m. den 1 oktober 1990 resp. den 1 juli
1991. Lönekostnadspålägget har beräknats med 41,5% av lönekostnaderna. Det nu
aktuella täckningsanslaget motsvarar i princip merkostnaderna på de ovan nämnda
anslagstyperna för senare ingångna avtal.

Utskottet har för sin del inget att erinra mot den gjorda medelsberäkningen
utan tillstyrker att anslaget förs upp med 1500 milj.kr. under nästa
budgetår.

Den särskilda vinstskatten och investeringsskatten på byggnadsarbeten

Den redovisning som finansministern lämnar i fråga om den särskilda
vinstskatten och investeringsskatten på byggnadsarbeten föranleder inget
uttalande från utskottets sida.

Finansfullmakten

Om arbetsmarknadsläget kräver det, kan regeringen med stöd av
finansfullmakten omedelbart besluta om utgifter för vissa
sysselsättningsskapande åtgärder trots att särskilda medel inte har anvisats på
statsbudgeten för ändamålet. Den beloppsmässiga omfattningen av detta
bemyndigande omprövas varje år. Under en följd av år har finansfullmakten varit
oförändrad och
gällt utgiftsåtaganden intill ett sammanlagt belopp på 2 500 milj.kr.
Finansfullmakten får enligt tidigare givna bemyndiganden användas för vissa
specificerade ändamål. Dessa finns redovisade i finansutskottets betänkande
1990/91:FiU30 s.80--81.

Av propositionen framgår (bilaga I:1 s. 63) att regeringen genom beslut den
19 december 1991 utnyttjade finansfullmakten med 1 300 milj.kr. för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Förra gången den användes var budgetåret
1986/87 då den togs i anspråk med 75 milj.kr. Redovisningen av
finansfullmaktens utnyttjande föranleder inte någon erinran från utskottet.

I propositionen föreslås att finansfullmakten skall gälla med oförändrat
belopp, 2500 milj.kr., även under budgetåret 1992/93 och för samma ändamål
som tidigare. Utskottet biträder detta förslag.

Årsbokslut för staten

I propositionen redovisas i sammandrag en balansräkning för staten som
riksrevisionsverket upprättat över den statliga verksamheten 1990/91 (bilaga
I:1 s. 61 f.). Redovisningen föranleder inte någon erinran från utskottets
sida.

Statliga pensionsåtaganden

Regeringens långsiktiga ekonomiska politik syftar bl.a. till att begränsa den
offentliga sektorns storlek och det statliga ägandet av verksamheter med
kommersiella förutsättningar. Regeringens riktlinjer i detta avseende är bl.a.
att statlig verksamhet som är konkurrensutsatt och kommersiellt bärkraftig
skall bolagiseras och privatiseras. Det är enligt propositionen av stor vikt
att de i verksamheten uppsamlade pensionsåtagandena följer med verksamheten i
samband med överlåtelsen. Mellan staten och motparten skall därför avtal
träffas om att betalningsskyldigheten för de upparbetade pensionsåtagandena i
verksamheten skall föras över till motparten. En fråga som då aktualiseras är
hur gjorda pensionsåtaganden kommer att behandlas skattemässigt vid övergången.
Enligt propositionen bör den särskilda löneskatt på pensionskostnader som
utlöses i samband med övertagande av statliga pensionsåtaganden belasta
verksamheten som avskilts från staten. Det faktiska ansvaret för skattens
betalning skall därför regleras i avtalet mellan staten och motparten i
samband med övertagandet av verksamheten och pensionsåtagandet.

Utskottet har inget att erinra mot vad som anförs i propositionen angående en
reglering av pensionsåtaganden i samband med överföring av statlig verksamhet
till annan associationsform, inte heller mot hur den i propositionen
föreslagna skattemässiga situationen vid övertagande av statliga
pensionsåtaganden skall regleras.

Eftersom det i dag inte finns någon generell lagstadgad skyldighet att trygga
gjorda pensionsåtaganden föreslås i propositionen att de verksamheter som
övertar statliga pensionsåtaganden i samband med överlåtelseavtalet
förpliktigas att trygga dessa. För verksamheter utanför den offentliga sektorn
gäller att gjorda pensionsåtaganden under året måste tryggas på visst sätt för
att bli avdragsgilla vid inkomstbeskattningen. Detta ger sådana verksamheter
incitament att trygga sina pensionsåtaganden oavsett om det är angivet i avtal
eller inte.

Mot bakgrund av att statens ansvar för de överlåtna pensionsåtagandena även
fortsättningsvis är stort borde dessa, enligt finansministern, tryggas.
Tryggandet kan ske genom att verksamheten erhåller en statlig borgen
motsvarande det från staten övertagna pensionsåtagandet. Denna borgen bör dock
endast omfatta tryggandet av den historiska delen av skulden. De nya
pensionsåtaganden som uppstår i verksamheten bör tryggas på sedvanligt sätt.
Det statliga borgensåtagandet skall vara belagt med en avgift som motsvarar
risken och kostnaderna i verksamheten. Riksgäldskontoret bör få i uppdrag att
utreda behovet och utformningen av ett system med en statlig borgen för de
övertagna statliga pensionsåtagandena inom ramen för det statliga
garantisystemet.

Utskottet har för sin del inget att erinra mot propositionens förslag om
skyldighet att trygga övertagna pensionsåtaganden, inte heller mot att
riksdagen godkänner regeringens förslag om en statlig borgen för överlåtna
pensionsåtaganden.

Redovisning av statens samlade pensionsåtaganden

Utskottet instämmer i finansministerns uttalande i vad avser det angelägna i
att skapa ett bättre underlag för en långsiktig strategi för de statliga
utgifterna samt att klargöra förutsättningarna för finansieringen av
pensionsåtaganden. Sålunda har utskottet inget att erinra mot att
riksrevisionsverket och statens löne- och pensionsverk får i uppdrag att
utforma en redovisning av statens samlade pensionsåtaganden.

Vissa riktlinjer för den statliga budgetprocessen

I propositionen redovisar regeringen utvecklingen av den nya budgetprocessen
(bilaga I:1 s. 63--65). Vissa modifieringar aviseras. Med avsikt att främja
långsiktigheten för myndigheterna vill regeringen kunna medge att en viss
verksamhet får fortsätta i enlighet med redan fastlagda riktlinjer i
ytterligare ett år utöver slutåret i den pågående budgetperioden. Ett sådant
beslut kan fattas vid ytterligare två tillfällen. Sedan skall regeringen begära
in sådant underlag från vederbörande myndighet att en fördjupad prövning kan
genomföras. Grundregeln att regeringen bör styra de statliga verksamheterna i
treåriga budgetperioder bör emellertid ligga fast.

Redovisningen föranleder inte någon erinran från utskottet.

Personalkonsekvenser vid strukturförändringar

I propositionen (bilaga I:5 s. 81--90) redogörs för personalkonsekvenser av
de strukturförändringar som för närvarande genomförs inom statsförvaltningen.
Förändringarna kommer att leda till övertalighet. Föredragande statsrådet pekar
inledningsvis på det statliga trygghetssystemet som innebär ett särskilt
arbetsgivaransvar vid förändringsarbetet. Målet är att så långt möjligt undvika
att någon statsanställd skall behöva bli arbetslös till följd av arbetsbrist.

Vidare redovisar föredraganden de bedömningar som gjorts inom
regeringskansliet av personalkonsekvenserna av förändringsarbetet. Under våren
1992 och de tre närmaste budgetåren riskerar mellan 24000 och 25000
personer att bli övertaliga. Eftersom många faktorer är osäkra blir emellertid
bedömningarna mycket grova.

Redovisningen av personalkonsekvenser vid strukturförändringar föranleder
ingen erinran från utskottet.

Anslag till EFTA:s fond

Den 2 maj 1992 undertecknades i Oporto, Portugal ett EES-avtal mellan
EFTA-länderna och EG. Avtalet innebär att en gemensam marknad skapas mellan EG
och EFTA där varor, kapital, tjänster och personer fritt skall kunna röra sig
över gränserna. Ett fastare strukturerat samarbete genom gemensamma
institutioner och beslutsfattande och ett breddat samarbete på en rad områden,
bl.a. forskning, miljö- och konsumentskydd, innefattas också i avtalet.

EES-avtalet avses träda i kraft den 1 januari 1993. Detta innebär att avtalet
får budgetmässiga konsekvenser redan budgetåret 1992/93. Till de direkta
utgiftsåtagandena hör kostnaderna för det ökade programsamarbetet, kostnaderna
för gemensamma institutioner samt bidraget till EFTA:s fond för ekonomisk och
social utjämning inom EES. Till detta kommer indirekta kostnader på departement
och myndigheter för kompetensutveckling m.m.

Totalt beräknas kostnaderna för Europasamarbetet uppgå till drygt 930
milj.kr. budgetåret 1992/93, vilket är en ökning med ca 575 milj.kr. jämfört
med föregående år.

Fonden för ekonomisk och social utjämning inom EES utgör ett stöd från
EFTA-länderna till EG:s mindre välutvecklade regioner. För Sveriges del innebär
detta ett årligt budgetåtagande om ca 270 milj.kr. under fem år.

I budgetpropositionen 1991/92:100 bilaga 8 finansdepartementet föreslås att
ett anslag anvisas för detta ändmål. Utskottet tillstyrker propositionens
förslag att till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning anvisa 270
milj.kr.

Miljöräkenskaper

I motion Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkande 4 påpekas att den
socialdemokratiska regeringen år 1990 tillsatte miljöräkenskapsutredningen. Den
är nu remissbehandlad och borde enligt motionärerna ha kunnat utgöra underlag
för en proposition om miljöräkenskaper. I stället väljer regeringen att ge, som
motionärerna ser det, några begränsade uppdrag till konjunkturinstitutet,
statistiska centralbyrån och naturvårdsverket. Detta försenar möjligheterna att
utnyttja dessa räkenskaper i miljöpolitiken.

Enligt utskottets uppfattning missbedömer motionärerna kraftigt de
svårigheter som är förknippade med att bygga upp ett användbart
miljöräkenskapssystem. Utskottet vill hävda att uppdragen till
konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och naturvårdsverket att
fortsätta det arbete som påbörjades i miljöräkenskapsutredningen (jfr
1991/92:FiU22 s. 5) är ett rimligt sätt att slutföra detta arbete.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi83 (s) yrkande 4.

Hemställan

Utskottet hemställer

Den ekonomiska politiken

1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på motionerna
1991/92:Fi40 yrkande 1,
1991/92:Fi42 yrkandena 1, 3 och 4,
1991/92:Fi44 yrkande 1 och
1991/92:Fi83 yrkande 1
godkänner vad som förordats i proposition
1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
res. 1 (s)

2. beträffande utvecklingen på de finansiella marknaderna
att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi73,
res. 2 (s)

3. beträffande konsekvenser av en ekonomisk monetär union
att riksdagen med anledning av motion
1991/92:Fi40 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

4. beträffande statens upplåning
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 8 bemyndigar regeringen att ta
upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,

Socialförsäkringsfrågor m.m.

5. beträffande sjukförsäkringssystemet m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1991/92:Fi40 yrkande 4,
1991/92:Fi42 yrkandena 8--10 och
1991/92:Fi83 yrkande 3,
res. 3 (s)
res. 4 (nyd)

6. beträffande sänkt pensionsålder
att riksdagen avslår motionerna
1991/92:Fi44 yrkande 7 och
1991/92:Fi74,

7. beträffande barnbidragets storlek
att riksdagen avslår motionerna
1991/92:Fi40 yrkande 3 och
1991/92:Fi83 yrkande 2,
res. 5 (s)

8. beträffande inkomstprövat barnbidrag
att riksdagen avslår motion
1991/92:Fi42 yrkande 11,
res. 6 (nyd)

9. beträffande vårdnadsbidrag
att riksdagen avslår motion
1991/92:Fi83 yrkande 9,
res. 7 (s)

Arbetsmarknadspolitiken

10. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 1,
res. 8 (s)

11. beträffande kompetenshöjande åtgärder
att riksdagen avslår motionerna
1991/92:Fi41 yrkandena 34 och 35 samt
1991/92:Fi44 yrkande 6,
res. 9 (s)

12. beträffande översyn av arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen avslår motion
1991/92:Fi41 yrkandena 39 och 40,
res. 10 (s)

13. beträffande kvinnors situation på arbetsmarknaden
att riksdagen avslår motionerna
1991/92:Fi41 yrkande 41 och
1991/92:Fi83 yrkandena 5, 7 och 10,
res. 11 (s)

14. beträffande finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 42,
1991/92:Fi42 yrkande 21 och 1991/92:Fi62 antar det i proposition 1991/92:150
bilaga I:8 framlagda förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen
(1989:484) om arbetsmiljöavgift,
res. 12 (s)

15. beträffande finansiering av arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:8 yrkande 2
medger att en rörlig kredit om högst 10000000000 kr. får disponeras
i riksgäldskontoret under budgetåret 1992/93 för statsbidrag till
arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant
arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag,

16. beträffande finansiering av den statliga lönegarantin
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:8 yrkande 3
medger att en rörlig kredit om högst 2000000 000 kr. får disponeras i
riksgäldskontoret under budgetåret 1992/93 för utbetalningar enligt lagen
(1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs,

17. beträffande programförmedling
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B1 yrkande 1
godkänner att den avgiftsbelagda programförmedlingen upphör,

18. beträffande anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B1 yrkande 2
och med avslag på motion 1991/92:Fi41 yrkande 38
till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret
1992/93 under tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare
beslutat (1991/92:AU11, rskr. 252) -- anvisar ett med 2773000 kr. nedräknat
ramanslag på 2807469000 kr.,
res. 13 (s)

19. beträffande starta-eget-bidraget
att riksdagen
dels godkänner de ändringar som föreslagits i proposition
1991/92:150 bilaga I:8 punkt B2 yrkande 1 i fråga om bidrag till arbetslösa
för att starta egen verksamhet,

dels antar i bilaga 2 intaget förslag till lag om ändring i
lagen (1992:328) om ändring i lagen (1991:1153) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),

20. beträffande bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag
att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt
B2 yrkande 2 anförts om bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag,

21. beträffande bidrag till handikappade ungdomar i ungdomspraktik
att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B2
yrkande 3 till handlingarna,

22. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att riksdagen med anledning av
proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B2 yrkande 4
samt med avslag på motionerna
1991/92:Fi41 yrkande 36, 1991/92:Fi83 yrkande 6,
1991/92:A216, 1991/92:A256, 1991/92:A276 och 1991/92:A279
till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 under
tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat
(1991/92:AU11, rskr. 252) -- anvisar ett reservationsanslag på
19806575000 kr.,
res. 14 (s)

23. beträffande räntebidrag för ny- och ombyggnader
att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 37,
res. 15 (s)

24. beträffande tiomiljardersprogram för sysselsättning
att riksdagen avslår motion
1991/92:Fi44 yrkandena 3 och 4,

25. beträffande behovet av regionala sysselsättningsåtgärder
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi45, 1991/92:Fi50,
1991/92:Fi51,1991/92:Fi52, 1991/92:Fi55, 1991/92:Fi58, 1991/92:Fi60,
1991/92:Fi61,1991/92:Fi63, 1991/92:Fi64, 1991/92:Fi69, 1991/92:Fi70,
1991/92:Fi71,1991/92:Fi79, 1991/92:Fi82, 1991/92:Fi85,
1991/92:Fi87, 1991/92:Fi88,1991/92:Fi91, 1991/92:Fi96, 1991/92:Fi97,
1991/92:Fi102 yrkande2, 1991/92:Fi103 och 1991/92:Fi104,
res. 16 (s)
res. 17 (nyd) - motiv.

26. beträffande anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt C6
till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1992/93
under tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat
(1991/92:AU16, rskr. 249) -- anvisar ett med 200000 000 kr. förhöjt
reservationsanslag på 6408318000kr.,

27. beträffande regionala utvecklingsinsatser
att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 44,
res. 18 (s)

28. beträffande regionalpolitiska infrastrukturåtgärder
att riksdagen avslår motion
1991/92:Fi41 yrkandena 45 och 46,
res. 19 (s)

29. beträffande bidrag till skogsvård m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna
1991/92:Fi56, 1991/92:Fi57 och 1991/92:Fi67
godkänner vad i proposition 1991/92:150 bilaga I:7 under punkt C4
anförts om en ettårig förlängning av försöksverksamheten med särskilda
skogsvårdsinsatser i Norrlands inland,

Utbildningsfrågor

30. beträffande ökat antal platser i gymnasieskolan
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt B8 yrkande 1
och med anledning av motion
1991/92:Fi41 yrkandena 24 och 25
bemyndigar regeringen att vid behov ytterligare öka antalet platser för
ett tredje gymnasieår under budgetåret 1992/93 utöver de 8000 platser för
vilka medel nu begärts i särskild ordning,

31. beträffande studiehjälp m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt F2 yrkande 5
och med avslag på motion 1991/92:Fi41 yrkande 26
till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln
-- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:SfU9, rskr. 231) --
anvisar ett med 65000000 kr. förhöjt förslagsanslag på 2396335000
kr.,

32. beträffande kommunal vuxenutbildning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 27,
res. 20 (s)

33. beträffande breddad språkutbildning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 32,
res. 21 (s)

34. beträffande gymnasieskolans utbyggnad
att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi44 yrkande 31,

35. beträffande folkbildningen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 28,
res. 22 (s)

36. beträffande anslaget Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt B14 yrkande 2
-- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:UbU11, rskr. 193) --
till Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader för budgetåret 1992/93
under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 31065000 kr.,

37. beträffande anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt D yrkande 3
-- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:UbU13, rskr. 241) --
till Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m. för budgetåret 1992/93
under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 48250000 kr. förhöjt
förslagsanslag på 88909000 kr.,

38. beträffande anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående
kurser
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt D yrkande 4
och med avslag på motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 33, 1991/92:Fi44 yrkande
32, 1991/92:Fi54, 1991/92:Fi66, 1991/92:Fi94 och 1991/92:Fi98
-- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:UbU14, rskr. 242) --
till Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för budgetåret
1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 18240000 kr. förhöjt
reservationsanslag på 991199000 kr.,
res. 23 (s)

39. beträffande högskolan i Sundsvall--Härnösand
att riksdagen avslår motion
1991/92:Fi49,

40. beträffande vuxenstudiestöd m.m.
att riksdagen avslår motion
1991/92:Fi41 yrkandena 29--31,
res. 24 (s)

Kulturverksamhet

41. beträffande utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:9 punkt B2
och med avslag på motionerna
1991/92:Fi41 yrkandena 20--22 och
1991/92:Fi59 yrkandena 3, 4 och 6
-- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:KrU18, rskr.
204) -- till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för
budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
216517000 kr.,
res. 25 (s)

42. beträffande moderna museets lokaler
att riksdagen avslår motionerna
1991/92:Fi41 yrkande 18 och
1991/92:Fi59 yrkande 1,
res. 26 (s)

43. beträffande naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar
att riksdagen avslår motionerna
1991/92:Fi41 yrkande 19 och
1991/92:Fi59 yrkande 2,
res. 27 (s)

44. beträffande vissa kulturanslag
att riksdagen avslår motion
1991/92:Fi59 yrkandena 8--11,
res. 28 (s)

45. beträffande vapenfri tjänst som museivakt
att riksdagen med anledning av motion
1991/92:Fi59 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Infrastrukturinvesteringar

46. beträffande underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:4 punkt L3
och med avslag på motionerna
1991/92:Fi41 yrkandena 5 och 6 samt
1991/92:Fi42 yrkande 18
till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret
1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
2200000000 kr.,
res. 29 (s)

47. beträffande tidigareläggning av trafikinvesteringar
att riksdagen avslår motion
1991/92:Fi41 yrkandena 3, 4 och 7,
res. 30 (s)

48. beträffande riktlinjer för investeringsplaneringen
att riksdagen avslår motionerna
1991/92:Fi42 yrkandena 19 och 20 och
1991/92:Fi44 yrkande 5,

49. beträffande Arlandabanan
att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi41 yrkande 11,
res. 31 (s)

50. beträffande övriga infrastrukturfrågor
att riksdagen avslår motion
1991/92:Fi41 yrkandena 2 och 8--10,
res. 32 (s)

Investeringar och underhåll av offentliga lokaler

51. beträffande utökning av byggnadsstyrelsens treårsplan för
investeringar
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:5 avsnitt 4yrkande 1
godkänner förslaget till utökad treårsplan för Investeringar m.m.

52. beträffande tidigareläggning av vissa byggnadsprojekt
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:5 avsnitt 4 yrkandena 2 och 3
och med avslag på motion 1991/92:Fi41 yrkande 17
bemyndigar regeringen att i enlighet med vad i propositionen förordats
dels besluta om tidigareläggning av byggnadsprojekt
dels besluta om att byggnadsstyrelsen får ta upp lån i
riksgäldskontoret för Investeringar m.m.,
res. 33 (s)

53. beträffande anslaget Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:5 punkt
C3 -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:FiU26, rskr. 239) --
till Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. för budgetåret
1992/93 under sjunde huvudtiteln anvisar ett med 10000000 kr. förhöjt
förslagsanslag på 70000000 kr.,

54. beträffande bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:11 punkt F3 -- med
ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:BoU12, rskr. 153) -- till
Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1992/93 under
trettonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 135000000 kr.,

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
administrationen av stödet till allmänna samlingslokaler,

c) avslår motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 14 och 1991/92:Fi59 yrkande 5,
res. 34 (s)

55. beträffande upprustning av skolor
att riksdagen avslår motionerna
1991/92:Fi41 yrkande 23 och
1991/92:Fi44 yrkande 30,
res. 35 (s)

56. beträffande stöd till trossamfund
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:11 punkt C1
-- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:KrU13, rskr. 148) --
till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1992/93 under trettonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 92007000 kr.,

Skattepolitiken

57. beträffande omläggning av energibeskattningen
att riksdagen med bifall till vad som anförs i proposition 1991/92:150
bilaga I:5 avsnitt 1 och med avslag på motionerna
1991/92:Fi43 yrkande 3, 1991/92:Fi44 yrkandena 19--21,
1991/92:Fi46 samt 1991/92:Fi65 yrkandena 8--11 och 16--21 godkänner vad
utskottet anfört,
res. 36 (s)

58. beträffande växthusnäringen
att riksdagen med anledning av motion
1991/92:Fi93 och regeringens förslag i denna del godkänner vad utskottet
anfört,
res. 37 (s) - motiv. - delvis - villk. 36

59. beträffande regler för återbetalning av energiskatt och
koldioxidskatt
att riksdagen med anledning av regeringens förslag i denna del godkänner
vad utskottet anfört,
res. 37 (s) - motiv. - delvis - villk. 36

60. beträffande kraft- och fjärrvärmeleveranser till industrin
att riksdagen med anledning av motion
1991/92:Fi78 yrkande 2 och regeringens förslag i denna del godkänner vad
utskottet anfört,
res. 37 (s) - motiv. - delvis - villk. 36

61. beträffande biobränslen
att riksdagen avslår motionerna
1991/92:Fi44 yrkande 22, 1991/92:Fi78 yrkande 1 och 1991/92:Fi80
yrkande3,
res. 37 (s) - motiv. - delvis - villk. 36

62. beträffande kolbränslen för metallurgiska processer
att riksdagen med anledning av motionerna
1991/92:Fi48 och 1991/92:Fi65 yrkandena 14 och 15 samt regeringens förslag
godkänner vad utskottet anfört,
res. 37 (s) - motiv. - delvis - villk. 36

63. beträffande lagförslagen om energiskatter m.m.

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt
antar de i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.3 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt med den ändringen
att 14 och 29§§ och ikraftträdandebestämmelserna skall ha följande lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

14 §

Skatten tas ut per Skatten tas ut per
kilowattimme med a) 0 öre kilowattimme med a) 0 öre
för elektrisk kraft som för elektrisk kraft som
förbrukas i industriell förbrukas i industriell
verksamhet i verksamhet i
tillverkningsprocessen eller tillverkningsprocessen eller
för vid yrkesmässig
växthusuppvärmning vid växthusodling, b) 3,5
yrkesmässig öre för annan elektrisk
växthusodling, b) 3,5 kraft än som avses under a)
öre för annan elektrisk och som förbrukas i
kraft än som avses under a) kommuner som anges i bilaga 2
och som förbrukas i till denna lag, c) 6,3 öre
kommuner som anges i bilaga 2 för elektrisk kraft som
till denna lag, c) 6,3 öre förbrukas för el-, gas-,
för elektrisk kraft som värme- eller
förbrukas för el-, gas-, vattenförsörjning i
värme- eller andra kommuner än de som
vattenförsörjning i anges i bilaga 2 till denna
andra kommuner än de som lag, d) 8,5 öre för
anges i bilaga 2 till denna elektrisk kraft som
lag, d) 8,5 öre för förbrukas i övriga fall.
elektrisk kraft som
förbrukas i övriga fall.

29 §

Ansökan om återbetalning Ansökan om återbetalning
eller kompensation enligt 28 eller kompensation enligt 28
§ görs skriftligen hos § görs skriftligen hos
riksskatteverket. Den skall riksskatteverket. Den skall
omfatta en period om ett omfatta en period om ett
kalenderkvartal och ges in kalenderår och ges in till
till riksskatteverket inom ett riksskatteverket inom ett
år efter kvartalets år efter kalenderårets
utgång. utgång. Ansökan får
dock omfatta en period om ett
kalenderkvartal om det
sammanlagda beloppet av skatt
enligt denna lag och lagen
(1990:582) om koldioxidskatt
som avses med ansökningen
för kalenderkvartalet
överstiger 10000 kronor.

Återbetalning eller Återbetalning eller
kompensation medges inte kompensation medges inte
för belopp som understiger för belopp som understiger
5000 kronor av det sammanlagda 5000 kronor av det sammanlagda
beloppet för skatt enligt beloppet för energiskatt
denna lag och lagen (1990:582) och koldioxidskatt för ett
om koldioxidskatt för ett kalenderår.
kalenderkvartal.

Regeringens förslag Utskottets förslag

Ikraftträdandebestämmelserna

1. Denna lag -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- av förbrukaren.

4. Bestämmelserna i 14 och 4. Bestämmelserna i 24 §
24 §§ i sina nya i sina nya lydelser samt
lydelser samt bestämmelserna i 28--31
bestämmelserna i 28--31 §§ tillämpas dock,
§§ tillämpas dock, såvitt avser
såvitt avser växthusuppvärmning vid
växthusuppvärmning vid yrkesmässig
yrkesmässig växthusodling, först
växthusodling, först från och med den 1 januari
från och med den 1 januari 1995.
1995.
5. Bestämmelserna i 2§ i
sina nya lydelser tillämpas
dock, såvitt avser inhemska
fasta bränslen, först
fr.o.m. den 1 januari 1994.

b) lag om ändring i lagen
(1990:582) om koldioxidskatt
med den ändringen att 5§
och
ikraftträdandebestämmelserna
skall ha följande lydelse:

5 §

Ansökan om återbetalning Ansökan om återbetalning
eller kompensation enligt 3 eller kompensation enligt 3
och 4 §§ görs och 4 §§ görs
skriftligen hos skriftligen hos
riksskatteverket. Den skall riksskatteverket. Den skall
omfatta en period om ett omfatta en period om ett
kalenderkvartal och ges in kalenderår och ges in till
till riksskatteverket inom ett riksskatteverket inom ett
år efter kvartalets år efter kalenderårets
utgång. utgång. Ansökan får
dock omfatta en period om ett
kalenderkvartal om det
sammanlagda beloppet av skatt
enligt denna lag och lagen
(1957:262) om allmän
energiskatt som avses med
ansökningen för
kalenderkvartalet
överstiger 10000 kronor.

Återbetalning eller Återbetalning eller
kompensation medges inte kompensation medges inte
för belopp som understiger för belopp som understiger
5000 kronor av det sammanlagda 5000 kronor av det sammanlagda
beloppet för skatt enligt beloppet för koldioxidskatt
denna lag och lagen (1957:262) och energiskatt för ett
om allmän energiskatt kalenderår.
för ett kalenderkvartal.

Ikraftträdandebestämmelserna

Denna lag träder i kraft 1. Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1993. den 1 januari 1993.

De nya bestämmelserna i 3 2. De nya bestämmelserna i
och 5 §§ tillämpas 3 och 5 §§ tillämpas
dock, såvitt avser dock, såvitt avser
växthusuppvärmning vid växthusuppvärmning vid
yrkesmässig yrkesmässig
växthusodling, först växthusodling, först
från och med den 1 januari från och med den 1 januari
1995. 1995.

Regeringens förslag Utskottets förslag

3. I deklaration får
avdrag, i den mån avdrag
inte har gjorts enligt 3§
första stycket
jämfört med 24 §
första stycket f) lagen
(1957:262) om allmän
energiskatt, även göras
för skatt på
kolbränslen som före
utgången av år 1994
förbrukats eller
försålts för
förbrukning i metallurgiska
processer, vari även skall
anses ingå den gas- och
värmeproduktion som sker
till följd av sådana
processer.

c) lag om dels ändring i
lagen (1974:992) om
nedsättning av allmän
energiskatt och
koldioxidskatt, dels
upphävande av samma lag med
den ändringen att ingressen
samt 1 och 2§§ skall ha
följande lydelse:

Ingressen

Härigenom föreskrivs i Härigenom föreskrivs i
fråga om lagen (1974:992) fråga om lagen (1974:992)
om nedsättning av allmän om nedsättning av allmän
energiskatt och koldioxidskatt energiskatt och koldioxidskatt
dels att 2 a och 3 §§ dels att 2 a och 3 §§
skall upphöra att gälla, skall upphöra att gälla,
dels att 2 och 5 §§ dels att 1, 2 och 5 §§
skall ha följande lydelse, skall ha följande lydelse,
dels att lagen skall dels att lagen skall
upphöra att gälla vid upphöra att gälla vid
utgången av år 1994. utgången av år 1994.

1 §1

Skatt enligt lagen (1957:262) Skatt enligt lagen (1957:262)
om allmän energiskatt om allmän energiskatt
utgår på elektrisk kraft utgår på bränsle, som
och bränsle, som användes för
användes för växthusuppvärmning vid
växthusuppvärmning vid yrkesmässig
yrkesmässig växthusodling, efter en
växthusodling, efter en skattesats som svarar mot 15
skattesats som svarar mot 15 procent av den skattesats som
procent av den skattesats som enligt lagen gäller för
enligt lagen gäller för ifrågavarande bränsle.
elektrisk kraft eller för Detsamma gäller skatt
ifrågavarande bränsle. enligt lagen (1990:582) om
Detsamma gäller skatt koldioxidskatt på sådant
enligt lagen (1990:582) om bränsle som avses i 1 §
koldioxidskatt på sådant första stycket nämnda
bränsle som avses i 1 § lag.
första stycket nämnda
lag.
1 Senaste lydelse 1990:584.
Med regeringens förslag
avses nuvarande lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 §

Riksskatteverket får på Riksskatteverket får på
ansökan medge att skatt ansökan medge att skatt
enligt lagen (1990:582) om enligt lagen (1990:582) om
koldioxidskatt tas ut på koldioxidskatt tas ut på
sådant bränsle som avses sådant bränsle som avses
i 1 § första stycket i 1 § första stycket
nämnda lag och som nämnda lag och som
förbrukas vid industriell förbrukas vid industriell
tillverkning med sådant tillverkning med sådant
belopp att skatten för den belopp att skatten för den
som bedriver den industriella som bedriver den industriella
tillverkningen inte tillverkningen inte
överstiger två procent överstiger 1,2% av de
av de tillverkade produkternas tillverkade produkternas
försäljningsvärde försäljningsvärde
fritt fabrik. fritt fabrik.

d) lag om ändring i lagen
(1988:1567) om miljöskatt
på inrikes flygtrafik,

res. 38 (s) - villk. 36

64. beträffande vägtrafikskatten
att riksdagen med avslag på motion
1991/92:Fi65 yrkandena 12 och 13
antar de i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.3 framlagda förslagen till
lag om ändring i lagen (1991:609) om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)
och lag om ändring i lagen (1991:610) om ändring i lagen (1988:328) om
vägtrafikskatt på utländska fordon,
res. 39 (s) - villk. 36

65. beträffande schablonavdraget m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna
1991/92:Fi43 yrkande 1,
1991/92:Fi44 yrkande 24 och
1991/92:Fi65 yrkandena 5--7
dels antar de i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.5 framlagda
förslagen till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och lag om
ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
dels med bifall till proposition 1991/92:150 bilaga I:5 och
proposition 1991/92:112 i denna del antar följande

Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 4 § 1 mom. och 12 § uppbördslagen (1953:272) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

4 §

1 mom. För inkomst av 1 mom. För inkomst av
tjänst som hänför sig arbete som hänför sig
till bestämd tidsperiod och till bestämd tidsperiod och
uppbärs vid regelbundet uppbärs vid regelbundet
återkommande tillfällen återkommande tillfällen
eller till och arbete som är avsett
arbetsanställning som är att pågå kortare tid
avsedd att vara kortare tid än en vecka skall
än en vecka skall preliminär A-skatt utgå
preliminär A-skatt utgå med belopp, som anges i
med belopp, som anges i skattetabeller, om inte annat
skattetabeller, om inte framgår av 7 eller 7a§
skattemyndighet har bestämt eller av skattemyndighets
annat. Skattetabellerna skall beslut. Regeringen eller
ange den preliminära skatt myndighet som regeringen
som belöper på olika bestämmer fastställer
inkomstbelopp, beräknade för varje inkomstår
för månad eller den sådana tabeller.
kortare tid som anges i
tabellerna. Regeringen eller
myndighet som regeringen
bestämmer fastställer
för varje inkomstår
sådana tabeller.

Tabellerna skall grundas på Tabellerna skall, om inte
följande annat sägs i 2 mom., ange
förutsättningar, den preliminära skatten
nämligen på olika inkomstbelopp,
beräknade för en
månad eller den kortare tid
som anges i tabellerna och
grundas på följande
förutsättningar,
nämligen

att inkomsten är oförändrad under inkomståret,

att den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i
tabellen,

att den skattskyldige inte att den skattskyldige inte
skall erlägga annan skatt skall betala annan skatt eller
eller avgift som avses i denna avgift som avses i denna lag
lag än statlig inkomstskatt än statlig inkomstskatt och
och kommunal inkomstskatt, kommunal inkomstskatt,

att den skattskyldige vid att den skattskyldige vid
taxering för inkomsten inte taxering för inkomsten inte
erhåller andra avdrag än erhåller annat avdrag än
grundavdrag samt avdrag som grundavdrag.
avses i 33§ 2mom.
kommunalskattelagen (1928:370)
med ett belopp av 4000 kronor,
dock högst tio procent av
inkomsten.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

12 §

I fråga om inkomst som inte I fråga om folkpension och
berättigar till avdrag som annan ersättning som
avses i 33 § 2 mom. utbetalas tillsammans med
kommunalskattelagen (1928:370) sådan pension får den
skall preliminär A-skatt i utbetalande myndigheten eller
fall som avses i 4 och 40 inrättningen vid
§§ utgå enligt de beräkning av preliminär
grunder som anges i A-skatt med frångående
sistnämnda paragrafer med av bestämmelserna i 4 och
beaktande av att rätt till 40 §§ ta hänsyn till
sådant avdrag inte att den skattskyldige kan vara
föreligger. berättigad till särskilt
grundavdrag, om därmed
bättre
överensstämmelse kan
uppnås mellan preliminär
och slutlig skatt.
Skattemyndighets beslut med
stöd av 3 § 2 mom. om
preliminär skatt för den
skattskyldige får dock inte
frångås.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre bestämmelser gäller i fråga
om preliminär skatt som avser tid före den 1 april 1993. Den äldre bestämmelsen
om att hänsyn skall tas till avdrag som avses i 33 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) tillämpas dock sista gången i fråga om preliminär skatt för 1992.

res. 40 (s)

66. beträffande mervärdesskatt
att riksdagen med avslag på motionerna
1991/92:Fi42 yrkandena 25--29,
1991/92:Fi43 yrkande 2,
1991/92:Fi44 yrkande 23 och
1991/92:Fi65 yrkande 4
antar det i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.4 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdesskatt,
res. 41 (s)

67. beträffande omprövning av skattepolitiken
att riksdagen avslår motionerna
1991/92:Fi44 yrkandena 27--29,
1991/92:Fi65 yrkandena 1--3 och 23--35 samt
1991/92:Fi101 yrkande 2,
res. 42 (s)

68. beträffande slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna
1991/92:Fi44 yrkandena 25 och 26,
1991/92:Fi65 yrkandena 22 och 36 samt
1991/92:Fi101 yrkande 1
antar det i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.6 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
res. 43 (s)

69. beträffande beskattning av olika fastighetstyper
att riksdagen avslår motion
1991/92:Fi81,

Budgetpolitiken

70. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på motionerna
1991/92:Fi40 yrkande 2 och
1991/92:Fi42 yrkandena 2, 6, 12--17 samt 30 och 32
godkänner vad som förordats i proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 2
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 44 (s)
res. 45 (nyd)

71. beträffande anslaget Täckning av merkostnader för löner och pensioner
m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:5 punkt F7
och med anledning av proposition 1991/92:100 bilaga 8
till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för
budgetåret 1992/93 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
1500000000 kr.,

72. beträffande den särskilda vinstskatten och investeringsskatten på
byggnadsarbeten
att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:5 avsnitt 7
yrkande 2 till handlingarna,

73. beträffande finansfullmakten
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 9
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1992/93, om arbetsmarknadsläget
kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett
sammanlagt belopp av 2500000000 kr.,

74. beträffande utnyttjande av finansfullmakten
att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 16 till
handlingarna,

75. beträffande årsbokslut för staten
att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 15 till
handlingarna,

76. beträffande statlig borgen för överlåtna pensionsåtaganden att
riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 10
anförts,

77. beträffande reglering av pensionsåtaganden i samband med överföring av
statlig verksamhet till annan associationsform
att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 11 till
handlingarna,

78. beträffande den skattemässiga situationen vid övertagande av statliga
pensionsåtaganden
att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 12 till
handlingarna,

79. beträffande skyldighet att trygga övertagna pensionsåtaganden
att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 13 till
handlingarna,

80. beträffande redovisning av statens samlade pensionsåtaganden
att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 14 till
handlingarna,

81. beträffande vissa riktlinjer för den statliga budgetprocessen
att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:1 yrkande 17 till
handlingarna,

82. beträffande personalkonsekvenser vid strukturförändringar
att riksdagen lägger proposition 1991/92:150 bilaga I:5 avsnitt7
yrkande 1 till handlingarna,

83. beträffande anslag till EFTA:s fond
att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:100 bilaga 8 punkt I7
till Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning för
budgetåret 1992/93 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
270000000 kr.,

84. beträffande miljöräkenskaper
att riksdagen avslår motion
1991/92:Fi83 yrkande 4.
res. 46 (s)

Stockholm den 27 maj 1992

På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson

I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans Gustafsson (s), Bengt
Wittbom (m), Allan Larsson (s), Roland Sundgren (s), Per Olof Håkansson (s),
Tom Heyman (m), Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd),
Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist
(m) och Olle Schmidt (fp).

Reservationer

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom.1)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.43 börjar med "Den
förda" och på s.51 slutar med "yrkande1" bort ha följande lydelse:

Målen för den ekonomiska politiken

Målen för den ekonomiska politiken bör ligga fast: full sysselsättning,
ekonomisk tillväxt, stabila priser, rättvis fördelning, regional balans och god
miljö.

Ytterst syftar den ekonomiska politiken till en hög välfärd och en rättvis
fördelning av välfärden mellan medborgarna. Den ekonomiska tillväxten är helt
avgörande för Sveriges välfärd. Tillväxten bestämmer både möjligheterna att öka
den privata levnadsstandarden och möjligheterna att genom gemensamma åtaganden
finansiera trygghet, vård och omsorg m.m. Den ekonomiska politiken måste därför
bidra till en god tillväxt bl.a. genom att främja sparande, investeringar och
produktivitet.

Tillväxten måste emellertid ses i ett vidare perspektiv. Även miljöhänsyn
måste vägas in. Den ekonomiska politiken måste medverka till en uthållig
utveckling. Produktion och konsumtion måste ställas om så att balansen mellan
ekonomi och ekologi säkras.

Men det räcker inte med tillväxt för att välfärden skall nå alla. Det måste
också finnas en vilja och förmåga till omfördelning av inkomster och
förmögenheter så att välfärden når ut även till dem som av olika skäl inte av
egen kraft får del av tillväxtens frukter. Det måste också finnas en vilja och
förmåga att skapa rimliga förutsättningar för alla delar av landet att
utvecklas. Den ekonomiska politiken måste bidra till att utjämna skillnader i
levnadsvillkor och välfärd.

Utskottet vill understryka att den fulla sysselsättningen är den ekonomiska
politikens viktigaste mål. Det beror på att så mycket annat är beroende av
arbete. Tillväxten blir lägre om viljan till arbete inte tas till vara fullt
ut. De offentliga finanserna urholkas av en hög arbetslöshet. Det är omöjligt
att uppnå en jämn fördelning av välfärden om många är arbetslösa. Men mest
väsentligt är att en hög och långvarig arbetslöshet är förödande för dem som
drabbas. Särskilt i nuvarande läge när arbetslösheten stiger dramatiskt är det
viktigt att högsta prioritet ges åt att vända denna utveckling. Den ekonomiska
politiken måste därför i nuvarande läge i första hand inriktas på att
återställa den fulla sysselsättningen.

Låg inflation är en avgörande förutsättning för att tillväxten skall komma i
gång igen. Det är i längden inte möjligt att trygga sysselsättningen i en
ekonomi med prisstegringar som är snabbare än i omvärlden. En hög inflation
leder dessutom till en omfattande och godtycklig omfördelning av förmögenheter
och stimulerar spekulation. Den ekonomiska politiken måste därför inriktas på
att hålla nere pris- och kostnadsutvecklingen och befästa den låga
inflationstakten. Det finns emellertid inte skäl att nu strama åt ekonomin ännu
mer för att pressa ned inflationen ytterligare.

Regeringens ekonomiska politik. Konsekvenser av den förda politiken

Konjunkturläget är för närvarande svagt och prognoserna visar fallande BNP i
år och svag tillväxt nästa år. Utskottet ser det som ytterst oroande att
regeringen trots den svaga utvecklingen lägger fram förslag till åtgärder som
stramar åt efterfrågan och sänker tillväxten ytterligare. De skattesänkningar
som regeringen genomdriver har ingen nämnvärd stimulanseffekt på tillväxten. De
tvingar i stället fram nedskärningar.

Regeringens åtstramning berör i första hand tre områden:
bostadsinvesteringarna, den privata konsumtionen och kommunerna. Tillsammans
svarar dessa för mer än två tredjedelar av den samlade inhemska efterfrågan och
BNP.

Regeringen har genomfört en rad förändringar som pressar ned
bostadsbyggandet, och detta i ett skede när byggandet ändå avtar.
Räntelånesystemet som skulle ha införts vid årsskiftet har stoppats.
Investeringsbidraget har sänkts i ett första steg från 9,3% till 3,1% av
byggkostnaden år 1992 och tas bort helt år 1993. Ränteavdragens värde minskar
från 30% till 25% år 1993 och räntebidragen reduceras. Till följd av denna
politik har regeringen nu fått räkna ned prognosen för bostadsbyggandet år
1993, vilket innebär att nybyggandet av bostäder halveras mellan åren 1991 och
1993 och därmed understiger bottennivån från mitten av 1980-talet.

Även när det gäller den privata konsumtionen innebär regeringens
åtstramningspolitik en försvagning. Som en konsekvens av regeringens åtgärder
reduceras hushållens inkomster. De tyngsta orsakerna är karensdagarna,
höjningen av egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen och de minskade
räntebidragen. Därtill kommer att de sänkta ränteavdragen höjer sparkvoten.

För den kommunala sektorn kommer konsekvenserna av regeringens åtgärder att
bli betydande. Indragningen av statsbidrag år 1993 och åren därefter på
7,5miljarder kronor, minskade statsbidrag därutöver med 1,5miljarder kronor
samt lagstadgat skattestopp kommer att minska kommunernas och landstingens
möjligheter att erbjuda god vård, omsorg, utbildning etc. och kommer att leda
till uppsägningar av kommunalt anställda.

Enligt utskottets uppfattning saknar regeringens anspråk på att bedriva en
politik för tillväxt och full sysselsättning trovärdighet. Någon
stimulanseffekt av regeringens politik kan inte spåras på vare sig BNP, export
eller investeringar i regeringens egna prognoser. Det är inte heller
förvånande. Utskottets uppfattning är att de tillväxtfrämjande effekterna av de
kraftiga skattesänkningarna på förmögenheter, aktiehandel och annat som
regeringen driver igenom är försumbara på både kort och lång sikt. De kan inte
mäta sig med de tillväxthämmande effekterna av den åtstramning
skattesänkningarna framtvingar. Regeringens politik leder inte till ökad
tillväxt utan till försvagad tillväxt, högre arbetslöshet och försämrad
välfärd. Sverige kommer med regeringens politik att under nästa år få den
sämsta tillväxten bland industriländerna i OECD-området och bara en tredjedel
av tillväxten i Finland.

Med regeringens politik kommer följaktligen ekonomin de närmaste två åren att
utvecklas mycket svagt. Konsumtion och investeringar kommer sammantagna att
minska både år 1992 och år 1993. Tillväxten uteblir nästan helt och
arbetslösheten stiger till 5% år 1993. Detta är en politik som utskottet inte
kan acceptera.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört om förväntade effekter av den
politik som presenteras i finansplanen vill utskottet bestämt avvisa
regeringens inriktning av den ekonomiska politiken.

En alternativ inriktning av den ekonomiska politiken

I motion Fi40 (s) framhålls att den ekonomiska politiken måste syfta till
ekonomisk tillväxt, arbete åt alla och en rättvis fördelning. En sådan
inriktning av den ekonomiska politiken skiljer sig från regeringens politik i
viktiga avseenden. Utskottet delar denna uppfattning och anser att:

det går att pressa ned arbetslösheten och det är nödvändigt att göra det om
vi skall undvika social utslagning och en bestående försvagning av de
offentliga finanserna med höga räntor som följd. Sverige har råd att arbeta men
har inte råd med arbetslöshet.

det går att skapa tillväxt och nya resurser genom att ta till vara ledig
kapacitet i näringslivet genom en målmedveten satsning på investeringar och på
utbildning, som stärker ekonomin.

det går att skapa ekonomiska framsteg utan att skapa nya klyftor och
orättvisor. Det är tvärtom så att en rättvis fördelning är en förutsättning för
att de ekonomiska framstegen skall bli bestående.

I motion Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) uttalas stöd för denna
inriktning av politiken.

Det är utskottets uppfattning att det är den allmänna inriktning som anges i
motion Fi40(s) som bör vara utgångspunkten vid utformningen av den ekonomiska
politik som skall föra Sverige ur recessionen och stärka tillväxten på längre
sikt.

Vi lever i en alltmer internationaliserad värld. Sveriges framgångsrika
utveckling under efterkrigstiden har byggt på en fri handel och en god förmåga
att utnyttja de möjligheter världsmarknaden erbjudit. Det ligger i vårt
intresse att kvarvarande hinder för handel och ekonomiskt samarbete undanröjs.
Ett betydelsefullt framsteg har uppnåtts med det EES-avtal som har
undertecknats. Sverige har vidare ansökt om medlemskap i EG vilket kan bli
aktuellt redan år 1995. Den ekonomiska politiken måste stärka förutsättningarna
för Sverige att aktivt och framgångsrikt delta i den internationella
integrationen.

Möjligheterna att använda finanspolitiken för att utjämna
konjunktursvängningarna är starkt begränsade bl.a. på grund av ofullständig
kunskap om framtiden och fördröjningar i politikens verkningar. Men
finanspolitiken påverkar ekonomin även på kort sikt och måste trots dessa
begränsningar utformas även med hänsyn till konjunkturen. Som utskottet
framhållit tidigare i betänkandet finns det inte skäl att strama åt ekonomin på
det sätt som regeringen gör. Det kan varken motiveras av överhettning, hög
inflation eller stora underskott i bytesbalansen.

I nuvarande konjunkturläge är det ofrånkomligt med ett betydande underskott i
statsbudgeten. Beräkningar tyder på att huvuddelen av budgetunderskottet
budgetåret 1992/93 beror på lågkonjunkturen. Regeringens skattesänkningar,
vilka är av sådan art att de inte nämnvärt stimulerar ekonomin, och
konsekvenserna av regeringens åtstramning bidrar emellertid till att
underskottet blir större än nödvändigt. Utskottet återkommer till dessa frågor
i avsnittet om budgetpolitiken.

Som utskottet ser det måste den ekonomiska politiken nu inriktas på att
minska lågkonjunkturens påfrestningar på hushållens och företagens ekonomi och
till att förhindra att den leder till onödig utslagning av mänskliga och reala
resurser. Dessa resurser skall i stället sättas in för att främja tillväxt och
förnyelse. Strukturellt skall utrymme finnas för en god tillväxt i den
konkurrensutsatta sektorn, när de marknadsmässiga förutsättningarna nu
successivt förbättras.

En viktig del i en sådan politik är att få till stånd en ny näringspolitik,
där de skadliga effekterna av finanskrisen undanröjs samtidigt som en kraftig
satsning görs på ett omfattande program för arbete och utbildning som
innefattar kraftigt ökade investeringar, vidgade utbildningsmöjligheter samt en
mer aktiv arbetsmarknads- och regionalpolitik. Konkret omfattar
investeringsprogrammet investeringar i vägar, järnvägar, broar och annan
infrastruktur. Upprustning, ombyggnad och reparation av skolor, bostäder m.m.
stimuleras. För statens del innebär programmet att staten satsar ytterligare
3,5miljarder kronor per år för att finansiera kostnaderna för
tidigareläggning m.m. På så sätt bör investeringsnivån kunna höjas med 20
miljarder kronor under en tvåårsperiod.

Utskottet tar längre fram i betänkandet upp frågan om åtgärder mot krisen på
finansmarknaderna.

Utskottet avvisar den i propositionen föreslagna indragningen från kommuner
och landsting år 1993. Det innebär att utskottet vill anvisa 7,5miljarder
kronor mer än regeringen till kommuner och landsting. Syftet med detta är att
bättre tillgodose behovet av utbildning och kompetenshöjning, säkerställa en
familjepolitik som gör det möjligt att förena förvärvsarbete med ansvar för
barnen, och förstärka hälso- och sjukvården för att genom aktiva åtgärder
reducera kostnaderna för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen.

Konsekvenserna av denna alternativa uppläggning av politiken blir en bättre
utveckling av inhemsk efterfrågan (jfr följande tabell). Den privata
konsumtionen kommer att öka mer än vad den skulle gjort med regeringens
förslag. Även den offentliga konsumtionen blir större än med regeringens
politik. Det beror främst på att arbetslösheten bekämpas med aktiva åtgärder i
stället för genom kontantstöd och att som nämnts indragningar från kommunerna
avvisas. Med denna alternativa politik dämpas nedgången i investeringarna redan
i år och de ökar åter under år 1993. Detta är en effekt av det omfattande
investeringsprogrammet.

Tabell. Försörjningsbalans och nyckeltal för Sverige Procentuell förändring
(om inte annat anges)

_____________________________________________________________________
Miljarder Regeringens Utskottets
kronor politik alternativ
(Fi40 (s))
______________ _____________
1991 1992 1993 1992 1993
_____________________________________________________________________

Privat konsumtion 779,4 0,5 -0,5 0,5 0,0
Offentlig konsumtion 382,0 0,1 -0,8 0,1 0,2
-Stat 109,1 -0,2 -0,7 -0,2 -0,7
-Kommuner 272,9 0,2 -0,8 0,2 0,7

Bruttoinvesteringar 270,3 -9,0 -1,5 -5,0 2,8
Lagerinvesteringar -25,5 0,6 0,9 0,6 0,9

Export 403,7 1,0 4,5 1,0 4,5
Import 378,5 -0,5 2,5 0,0 3,5

BNP 1431,6 -0,4 0,8 0,2 1,9

Konsumentpriser 9,4 2,5 2,2 2,5 3,1
Disponibel inkomst 4,3 1,5 -0,8 1,6 -0,9
Sparkvot, % nivå 1,9 2,9 2,6 3,0 2,0
Arbetslöshet, % nivå 2,7 4,4 5,0 4,0 3,5

Bytesbalans, % av BNP -0,9 -0,5 0,2 -0,6 -0,1

_____________________________________________________________________

Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrker utskottet det
förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i motion
Fi40(s) yrkande1.

Ny demokratis och Vänsterpartiets förslag till inriktning av den ekonomiska
politiken

I motion Fi42 (nyd) yrkandena 1, 3 och 4 framhålls att Ny demokrati i
stort kan ställa sig bakom den allmänna inriktning av den ekonomiska politiken
som förordas i finansplanen. Motionärerna delar den grundsyn och det
systemskifte som den förda politiken avser att åstadkomma.

Som utskottet ser det redovisas inte i motion Fi42(nyd) någon samlad syn på
hur den ekonomiska politiken bör utformas. Men Ny demokrati godtar
uppenbarligen i allt väsentligt inriktningen av den politik som förordas i
finansplanen. Utskottet har tidigare i betänkandet avvisat denna inriktning av
den ekonomiska politiken.

Utskottet avstyrker motion Fi42 (nyd) yrkandena1, 3 och 4.

I motion Fi44 (v) framhålls att arbetslösheten måste bekämpas till varje
pris och att kapitalismen måste utmanas. Sker inte detta får Sverige samma
arbetslöshet och utslagning som gäller för övriga OECD-länder. Inriktningen av
den ekonomiska politiken fram till sekelskiftet måste därför innebära en
strävan att sänka arbetslösheten. De åtgärder som motionärerna föreslår mot
arbetslösheten innehåller bl.a. ett åtgärdsprogram på 10miljarder kronor
inriktat på utbildning, arbetsmarknadspolitiska satsningar och investeringar i
infrastruktur samt ett ROT-program i kommunerna finansierat genom en tidigare
utbetalning på 4miljarder kronor av kommunernas skatteunderlag. Motionärerna
motsätter sig den i propositionen föreslagna indragningen på 7,5miljarder
kronor från kommunerna. Skatteförslagen i propositionen avvisas. I stället
föreslås att beskattningen av kapitalinkomster återställs, att grundavdraget
slopas för grupper med högre inkomster, och att företagens energibeskattning
utformas så att den tillgodoser såväl konkurrens som miljökrav.

Utskottet delar i stort den syn på arbetslöshetsproblemen som framförs i
motion Fi44(v). Detta gäller även i långa stycken den inriktning av åtgärder
för att minska arbetslöshet och utslagning från arbetsmarknaden som föreslås i
motionen. Däremot kan inte utskottet ställa sig bakom finansieringen av
förslagen som leder till en ytterligare försvagning av budgeten. Utskottet vill
här upprepa att utgiftspolitiken på längre sikt måste inriktas på att
successivt sänka de offentliga utgifternas andel av BNP. Det innebär att en
stram utgiftspolitik måste bibehållas. Utrymmet för nya långsiktiga
utgiftsåtaganden är mycket begränsat. De konkurrensutsatta delarna av vår
ekonomi och då främst industrisektorn måste ges tillfälle till expansion när
industriinvesteringarna återigen börjar öka. Med hänvisning till vad utskottet
anfört avstyrks den inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i
motion Fi44(v) yrkande1.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1991/92:150
bilagaI:1 yrkande 1 och motionerna 1991/92:Fi42 yrkandena1, 3 och 4 samt
1991/92:Fi44 yrkande 1 godkänner vad som förordas i motionerna 1991/92:Fi40
yrkande1 och 1991/92:Fi83 yrkande1 samt som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

2. Utvecklingen på de finansiella marknaderna (mom.2)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.52 börjar med "Krisen
i" och på s.53 slutar med "motionFi73 (s)" bort ha följande lydelse:

Den kris som drabbat finansbolag, banker och fastighetsbolag är en del i en
mera allmän internationell utveckling. Under 1980-talet avvecklades
kreditrestriktionerna i många länder. Så var fallet i Norge som genomförde
avregleringen ett par år före Sverige. Så var fallet i Finland som genomförde
den parallellt med Sverige. Så var också fallet i USA, Kanada och
Storbritannien som gick i spetsen för avregleringen.

Mycket av den expansiva kreditgivningen byggde på föreställningen om ständigt
stigande värden på fastigheter, dvs. en permanent hög inflation. Trots
statsmakternas uttalade ambitioner att göra slut på inflationen fortsatte många
med en utlåning som byggde på inflationsförväntningar. När nedväxlingen från en
hög inflation till stabilare priser genomfördes ändrades förutsättningarna
radikalt för banker och finansbolag. Därmed blottlades bristerna i
kreditgivningen. Först finansbolagen och sedan bankerna tvingades redovisa
inträffade och förväntade kreditförluster som var långt större än normalt. Vi
har ännu inte sett slutet av denna process. Anpassningen till ett mer normalt
läge på de finansiella marknaderna kommer att ta tid.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi73(s) att det nu
måste vara en huvuduppgift för den ekonomiska politiken att minska risken för
att anpassningen i det finansiella systemet förhindrar en återhämtning i
produktion och sysselsättning. Regeringens passivitet i detta sammanhang är
häpnadsväckande med tanke på den svåra och riskfyllda situation som den svenska
ekonomin för närvarande befinner sig i.

Det åtgärdspaket som föreslås i motion Fi73 (s) finner utskottet vara väl
avvägt. En utförlig sammanfattning av detta åtgärdspaket har tidigare
redovisats i betänkandet. Utskottet vill dock på följande punkter göra en
kompletterande redovisning av åtgärdsförslagen i motion Fi73 (s).

Riskkapitalmarknaden

Utöver den nämnda vidgade rätten för AP-fonderna att köpa aktier bör
näringslivets upplåningsbehov gå före statsbudgetens. I nuvarande läge med svår
brist på riskkapital bör allt tillgängligt utrymme reserveras för näringslivets
behov. Staten bör inte genom utförsäljning av sitt aktieinnehav ta det knappa
utrymmet i anspråk och därigenom tränga ut näringslivet från möjligheten att
nyemittera. Utförsäljning av statliga företag för 10miljarder kronor per år
är i dagens läge en orimlighet som skulle förvärra finanskrisen. Banker och
industriföretag behöver resurserna bättre än statsbudgeten.

Existerande fonder för mindre och medelstora företags finansiering bör
bevaras och utvecklas.

Fastighetsmarknaden

Som tillägg till de tidigare redovisade åtgärderna bör förslaget att införa
en rullande fastighetstaxering nämnas.

Fastighetsskatten baseras på en värdering av fastigheten som sker vart femte
år. I tider med prisfall kan skatten bli högre än vad som avsetts och
ytterligare förvärra problemen. När priserna stiger blir problemen de omvända,
skatteuttaget blir lägre än som avsetts vilket skapar övergångsproblem vid
nästa taxering. I stället bör en rullande taxering införas, så att skatten kan
tas ut på ett så aktuellt underlag som möjligt. Förslag i denna riktning har
redovisats av Fastighetsvärderingskommittén (SOU 1984:37--38), och nyligen har
även Fastighetsskatteutredningen (SOU 1992:11) anslutit sig till samma idé.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag om kontinuerlig
anpassning av taxeringsvärdena till förändrade marknadsvärden.

I avvaktan på att ett permanent system för rullande fastighetstaxering kan
införas bör andra möjligheter att åstadkomma aktuella taxeringsvärden tas till
vara. En sådan kan vara att vidga rätten till jämkning av taxeringsvärdet för
fastigheter vars värde genom särskilda omständigheter har sjunkit väsentligt.
Denna möjlighet bör prövas. Detta bör ges regeringen till känna.

Vad gäller åtgärder för att stärka banker och andra kreditinstitut hänvisar
utskottet till den i betänkandet tidigare gjorda sammanfattningen.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrker utskottet
motionFi73(s).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utvecklingen på de finansiella marknaderna
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi73 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om åtgärder mot den finansiella
krisen,

3. Sjukförsäkringssystemet m.m. (mom. 5)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.55 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande
lydelse:

I kompletteringspropositionen vidhåller regeringen sin avsikt att införa ett
system med två karensdagar. Det finns därför anledning upprepa vad som senast i
reservation 2 till betänkande 1991/92:SfU8 framhölls i denna fråga, nämligen
att införande av två karensdagar skulle särskilt drabba barnfamiljer,
låginkomsttagare och kvinnor. Även löntagare som har nedsatt arbetsförmåga,
tunga arbeten och som arbetar i dåliga arbetsmiljöer skulle drabbas hårt.
Utskottet anser i likhet med vad som föreslås i den avvikande meningen till
socialförsäkringsutskottets yttrande (SfU3y) att riksdagen med bifall till
motionerna Fi40 yrkande 4 och Fi83 yrkande 3 som sin mening bör ge regeringen
till känna att förslag om två karensdagar inte bör föreläggas riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande sjukförsäkringssystemet m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi40 yrkande 4 och
1991/92:Fi83 yrkande 3 samt med avslag på motion 1991/92:Fi42 yrkandena 8--10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att förslag om
två karensdagar inte bör föreläggas riksdagen,

4. Sjukförsäkringssystemet m.m. (mom. 5)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.55 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill i enlighet med vad som förordas i en avvikande mening till
socialförsäkringsutskottets yttrande från Ny demokrati förorda ett annat
förslag än karensdagar för att komma åt missbruket inom sjukförsäkringen.
Huvudprinciperna för ett sådant system är till skillnad från nuvarande
"lapptäcke" heltäckande och omfattar inte bara sjukpenningförsäkringen utan
även vissa andra socialförsäkringar. De är följande:

100 % av lönen utges endast vid arbetsskada förorsakad av grov försummelse.

90 % av lönen utges vid aktiv, yrkesinriktad rehabilitering,
arbetsmarknadsutbildning med klart sikte på arbete eller beredskapsarbete och
som garantilön efter konkurs om man verkligen arbetar.

80 % av lönen utgår vid sjukdom, arbetsskada, vård av barn, arbetslöshet och
som garantilön efter konkurs om man inte arbetar. De första två veckorna bör
ersättning utgå med 67 %. Vid upprepad sjukdom inom 14 dagar bör en
sammanläggningsregel finnas.

Besparingarna till följd av utskottets förslag kan beräknas till 6 miljarder
kronor för staten och 1,8 miljarder kronor för arbetsgivarna.

Utskottet anser att det förordade systemet blir rättvisare och drabbar
jämnare eftersom karensdagar enbart drabbar korttidssjuka. Systemet torde få
samma effekt i hög- och lågkonjunktur. I en överhettad högkonjunktur kan man
räkna med en ganska ordentlig effekt av karensdagar, medan i en lågkonjunktur,
när folk är rädda om sina arbeten, karensdagarna slår mera koncentrerat mot de
faktiskt sjuka. Det förordade systemet gör det också lättare att ändra
arbetsskadeförsäkringen och därigenom göra nödvändiga besparingar.

Förändringsarbetet bör bedrivas med högsta prioritet, och ändringarna inom
sjukpenning- och föräldraförsäkringarna bör införas redan den 1 januari 1993.

Vad utskottet nu anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi42 (nyd)
yrkandena 8--10 och hos regeringen anhåller om ett förslag i enlighet med vad
utskottet förordat.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande sjukförsäkringssystemet m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi42 yrkandena 8--10 samt med
avslag på motionerna 1991/92:Fi40 yrkande 4 och 1991/92:Fi83 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett nytt system för
sjukförsäkring, föräldrapenning, arbetsskadeförsäkring m.m.,

5. Barnbidragets storlek (mom. 7)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.56 som börjar med
"Finansutskottet delar socialutskottets" och slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:

Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla barnfamiljer ett
grundläggande ekonomiskt stöd. Som ett led i skattereformen höjdes det allmänna
barnbidraget den 1 januari 1991. En del av höjningen kom emellertid att
senareläggas till den 1 januari 1992. Regeringen har därefter drivit igenom att
denna höjning ytterligare skjutits på framtiden. Finansutskottet delar den
åsikt som förs fram i motionerna Fi40 (s) och Fi83 (s) om det olämpliga i att
ytterligare fördröja barnbidragshöjningen. Utskottet tillstyrker därför
motionerna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande barnbidragets storlek
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi40 yrkande 3 och
1991/92:Fi83 yrkande 2

dels höjer barnbidraget till 10020 kr. per barn och år från den 1 juli
1992,

dels till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1992/93 under femte
huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:SoU15,
rskr. 223) -- anvisar ett med 1100000000 kr. uppräknat förslagsanslag på
18745000000 kr.,

6. Inkomstprövat barnbidrag (mom. 8)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.57 som börjar med
"Finansutskottet instämmer" och slutar med "Fi42 (nyd)" bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet delar motionärernas uppfattning vad beträffar
lämpligheten av ett inkomstprövat barnbidrag. Det är särskilt lämpligt att
införa inkomstprövat barnbidrag i ett ekonomiskt läge när det är angeläget att
finna besparingar för statskassan. Utskottet anser därför att ett inkomstprövat
barnbidrag bör ersätta nuvarande allmänna barnbidrag den 1 januari 1993.
Regeringen bör återkomma till riksdagen under hösten med förslag till
lagändringar som föranleds av beslutet.

Med det ovan anförda tillstyrker utskottet motion Fi42 (nyd).

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande inkomstprövat barnbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi42 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Vårdnadsbidrag (mom. 9)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.57 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande
lydelse:

Mot bakgrund av att ett förslag om vårdnadsbidrag aviseras i
kompletteringspropositionen finner finansutskottet, trots att det ännu inte
föreligger ett konkret förslag, att det finns anledning för riksdagen att som
sin mening ge regeringen till känna att någon proposition om införande av
vårdnadsbidrag som finansieras inom ramen för nuvarande föräldraförsäkrings-
och statsbidragssystem ej bör läggas fram. En sådan utformning av
vårdnadsbidraget skulle innebära att det är de förvärvsarbetande föräldrarna
som kommer att få betala för de föräldrar som vill och har ekonomiska
möjligheter att med hjälp av vårdnadsbidrag stanna hemma.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande vårdnadsbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi83 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 10)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med
"Finansutskottet gör" och på s.59 slutar med "Fi41 (s) yrkande 1" bort ha
följande lydelse:

Som anförs i den socialdemokratiska motionen Fi41 är den viktigaste politiska
frågan nu att bekämpa den ökande arbetslösheten. Det är nu de avgörande stegen
måste tas för att förhindra att Sverige blir ett land med permanent hög
arbetslöshet, sänkt tillväxt och ökande sociala klyftor.

Regeringens politik medför att arbetslösheten ökar och att kostnaderna för
den öppna arbetslösheten -- i första hand kontantstöden -- skenar i väg. Enligt
regeringens egen prognos kommer utgifterna i arbetsmarknadsfonden att nästa år
överstiga intäkterna med 16 miljarder kronor, varav 10 miljarder kronor måste
lånas upp. Detta är ohållbart.

Politiken måste läggas om på ett sådant sätt att de arbetslösa engageras i
aktiva åtgärder, jobb eller utbildning. Den lediga produktionskapaciteten i
företagen liksom produktionsförmågan hos de arbetslösa måste tas till vara för
viktiga investeringar och framtidssatsningar. Därigenom minskar också behovet
av att låna pengar för att bekosta kontantstöden.

Finansutskottet ansluter sig till uppfattningen att ett investeringsprogram
på 40 miljarder kronor bör genomföras inom huvudsakligen den offentliga sektorn
över hela landet under de närmaste två åren. Programmet omfattar
tidigareläggning av kommunala investeringar samt underhåll av olika slags
kommunala anläggningar och verksamheter, tidigareläggning av statliga byggen
och infrastrukturprojekt m.m. I bilaga 1 till motion Fi41 finns en förteckning
över möjliga projekt, som har tagits fram ute i landet av lokala
organisationer. Förteckningen bär vittnesbörd om den framtidstro som ännu finns
i de olika regionerna och som det enligt finansutskottets mening gäller att
bygga vidare på. Statens kostnad för ett sådant program kan under nästa
budgetår uppskattas till 3,5 miljarder kronor utöver vad regeringen föreslagit.

Med en sådan satsning kan arbetslösheten under nästa år beräknas bli 3,5 % i
stället för 5 % som regeringen anger.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi41 (s) yrkande 1 bör
riksdagen ge till känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Kompetenshöjande åtgärder (mom. 11)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "Fi44 (v) yrkande 6" bort ha
följande lydelse:

Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i Socialdemokraternas
motion Fi41 att riksdagen bör uppdra åt regeringen att med
kompetensutredningens förslag som bas utarbeta ett program för satsning på
utbildning och andra kompetenshöjande åtgärder. En idé som bör undersökas är
varvning av utbildning och arbete med utgångspunkt i arbetsplatsens behov.
Inventeringar av de anställdas utbildnings- och kompetensbehov är en annan
viktig uppgift som bör stödjas.

I detta sammanhang föreslår finansutskottet att en tvåårig försöksverksamhet
genomförs inom tillverkningsindustrin för att öka personalens kompetens.
Verksamheten bör inriktas mot de små och medelstora företagen. Arbetsgivarna
får inom vissa ramar göra avdrag med hälften av kostnaden för de anställdas
kompetensutveckling vid redovisning av de sociala avgifterna. Enligt utskottets
uppfattning bör riksdagen i enlighet med Socialdemokraternas yrkande i motion
Fi41 (s) anta det förslag till lag som finns fogat till motionen.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi41 (s) yrkandena 34 och 35.
Motion Fi44 (v) yrkande 6 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande kompetenshöjande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkandena 34 och 35 samt
med avslag på motion 1991/92:Fi44 yrkande 6

dels antar följande som reservanternas förslag betecknade förslag till
lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
program för utbildning och andra kompetenshöjande åtgärder,

10. Översyn av arbetslöshetsförsäkringen (mom. 12)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med "I likhet
med" och slutar med "yrkandena 39 och 40" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet ansluter sig till uppfattningen i motion Fi41 (s) angående
behovet av en översyn av garantiregeln mot utförsäkring från a-kassa. En viktig
del av den aktiva arbetsmarknadspolitiken är den arbetslinje som gäller i
arbetslöshetsförsäkringen; den försäkrade är skyldig att ta anvisat arbete
eller utbildning. Trots det beräknas i år upp mot 10000 arbetslösa bli
utförsäkrade. Detta tyder på att nuvarande regler inte är tillräckligt
effektiva. Regeringen bör få i uppdrag att utreda detta och snarast återkomma
till riksdagen med ett förslag.

Vidare anser utskottet att en översyn bör göras av de deltidsarbetslösas
situation. Många deltidsarbetslösa står inför det omöjliga valet att antingen
säga upp sig helt från sin anställning och stämpla på heltid eller försöka leva
på en alltför låg inkomst. Situationen för de deltidsarbetslösa, oftast
kvinnor, bör -- inte minst med hänsyn till arbetslinjen -- bli föremål för en
översyn.

Utskottet tillstyrker därmed motion Fi41 (s) yrkandena 39 och 40.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande översyn av arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkandena 39 och 40 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Kvinnors situation på arbetsmarknaden (mom. 13)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med
"Finansutskottet är" och slutar med "5, 7 och 10" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i Socialdemokraternas
motion Fi41 att regeringen bör ge AMS i uppdrag att utarbeta en strategi för
kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Analyser och prognoser bör göras i
fråga om kvinnornas arbetsområden, bestämningsfaktorerna bakom kvinnornas
förvärvsfrekvens, utbildningsönskemålen bland kvinnor, möjligheterna till
kompetensutveckling, möjligheterna att bryta in i icke-traditionella yrken m.m.
I motion Fi83 (s) tas ett likartat krav upp -- begäran om ett uppdrag till AMS
att ta fram en strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden, i
utbildning och för kompetenshöjning -- tillika med andra yrkanden på
jämställdhetsområdet.

Utskottet ställer sig således bakom motion Fi41 (s) i denna del. Övriga i
sammanhanget behandlade motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses
av utskottets ställningstagande.

Vad utskottet anfört -- med anledning av motion Fi41 (s) yrkande 41 och med
avstyrkande av motion Fi83 (s) yrkandena 5, 7 och 10 -- bör riksdagen ge till
känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande kvinnors situation på arbetsmarknaden
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 41 samt med avslag
på motion 1991/92:Fi83 yrkandena 5, 7 och 10 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

12. Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 14)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med
"Finansutskottet, som" och slutar med "yrkande 21 och Fi62 (s)" bort ha
följande lydelse:

Finansutskottet vill i likhet med Socialdemokraterna i motion Fi41 peka på
behovet av en fortsatt förnyelse av arbetslivet. Kritik bör riktas mot
regeringen som punkterar företagshälsovården, försämrar arbetsskadeförsäkringen
och siktar mot en minskning av löntagarnas inflytande på arbetsplatserna.
Följderna är negativa för de anställda, för företagen och för samhällsekonomin.

Propositionens förslag att dra in 2 miljarder kronor från arbetslivsfonden
till statsbudgetens intäktssida är enligt utskottets mening oacceptabelt om
inte medlen används till det arbetsskapande investeringsprogram som föreslås i
motion Fi41 (s).

Finansutskottet vill dessutom ifrågasätta möjligheterna att påskynda
användningen av fondens medel såsom beskrivs i propositionen. Skälet är att
fondernas administration med avsikt är begränsad.

Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom motion Fi41 (s)
yrkande 42, vilket innebär att riksdagen bör avslå regeringens förslag om lag
om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Utskottets
ställningstagande tillgodoser även motion Fi62 (s). Motion Fi42 (nyd) utgår
från ett annat synsätt, som utskottet inte delar. Motion Fi42 (nyd) yrkande 21
avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 42 och
1991/92:Fi62 avslår dels det i proposition 1991/92:150 bilaga I:8 framlagda
förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift, dels motion 1991/92:Fi42 yrkande 21,

13. Anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (mom.18)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med
"Finansutskottet som" och slutar med "Fi41 (s) yrkande 38" bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet ställer sig bakom motion Fi41 (s) och dess förslag att
anslaget till förvaltningskostnaderna bör höjas med 40 milj.kr. jämfört med
regeringens förslag för att möjliggöra bl.a. uppsökande verksamhet bland
långtidsarbetslösa. Utskottet tillstyrker således motion Fi41 (s) yrkande 38.

Eftersom regeringen samtidigt föreslår att närmare 2,8 milj.kr. förs över
från detta anslag till kulturdepartementets huvudtitel bör anslaget nu räknas
upp med netto 37227000 kr.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 38 samt med
anledning av proposition 1991/92:150 bilaga I:8 punkt B1 yrkande 2 till
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93
under tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat
(1991/92:AU11, rskr. 252) -- anvisar ett med 37227000 kr. uppräknat
ramanslag på 2847469000 kr.,

14. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 22)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 som börjar med
"Finansutskottet instämmer" och på s. 67 slutar med "kompletterande
förslag" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i den socialdemokratiska
partimotionen Fi41 att de arbetsmarknadspolitiska medlen bör användas i
betydligt större utsträckning än vad regeringen förordar. Enligt
finansutskottets uppfattning bör insatserna avse följande delområden som finns
redovisade i motionen.

För att genomföra beredskapsarbeten av ROT-karaktär bör för nästa budgetår
anslås 1 650 milj.kr. till AMS. Detta kan väntas leda till ROT-investeringar på
6 miljarder kronor.
500 milj.kr. till AMS för att i första hand skapa jobb, utbildning eller
beredskapsarbeten åt kvinnor. Detta är väsentligt enligt utskottets uppfattning
eftersom omfattande resurser satsas inom andra områden på en ökning av viktiga
investeringar som i första hand kommer mansdominerade yrkesgrupper till del.
250 milj.kr. till AMS för otraditionella insatser bland arbetslösa ungdomar.
100 milj.kr. till AMS för att ge bidrag till företag inom
tillverkningsindustrin för utbildningsinsatser.

De uppräknade åtgärderna ser utskottet som en del av en aktiv
arbetsmarknadspolitik och en investering för framtiden som är långsiktigt
lönande även med tanke på minskad ohälsa och utslagning.

Den utomordentligt besvärliga arbetsmarknadssituationen motiverar de nivåer
på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder som föreslås i den
socialdemokratiska motionen Fi41.

Med hänsyn härtill anser finansutskottet att regeringens förslag bör justeras
i enlighet med det socialdemokratiska förslaget. Utskottet avvisar således
arbetsmarknadsutskottets förslag att uppmana regeringen att hålla inne en del
av anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Motionerna Fi41 (s) yrkande 36
och Fi83 (s) yrkande 6 tillstyrks således.

Med det anförda avstyrker finansutskottet samtidigt motionerna A216 (fp),
A256 (fp), A276 (kds) och A279 (kds).

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 36 och
1991/92:Fi83 yrkande 6 samt med anledning av proposition 1991/92:150 bilaga I:8
punkt B2 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1991/92:A216, 1991/92:A256,
1991/92:A276 och 1991/92:A279 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen
tidigare beslutat (1991/92:AU11, rskr. 252) -- anvisar ett med 2 500 000 000
kr. förhöjt reservationsanslag på 22106575000 kr.,

15. Räntebidrag för ny- och ombyggnader (mom. 23)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med
"Finansutskottet ansluter" och slutar med "Fi41 (s) yrkande 37" bort ha
följande lydelse:

Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i den socialdemokratiska
motionen Fi41 att det är möjligt och nödvändigt att tidigarelägga satsningar på
infrastruktur och liknande statliga investeringar. Dessa bör finansieras genom
att berörda verk får låna upp pengar till tidigareläggning och sedan betala
tillbaka lånet med ordinarie medel eller intäkter något år senare. Verken kan
kompenseras för räntan på upplånat kapital genom ett räntebidrag som bör
administreras av AMS. För nästa budgetår har utskottet för sin del kommit fram
till att 660 milj.kr. bör beräknas för ett sådant räntebidrag. Detta kan
motsvara ett investeringsbelopp under nästa budgetår i storleksordningen 6
miljarder kronor.

Vidare anser utskottet att det är angeläget att kommunerna utnyttjar
konjunkturläget att tidigarelägga viktiga kommunala investeringar. Staten bör
bidra till detta genom att räntebidrag också ges till kommunerna vid
tidigareläggning i investeringar eller underhåll av kommunala anläggningar. Ett
bidrag på 390 milj.kr. bör ge sammanlagda investeringar på 3 miljarder kronor
under nästa budgetår.

Sammanfattningsvis anser finansutskottet att riksdagen bör tillstyrka motion
Fi41 (s) yrkande 37 angående ett reservationsanslag på 1 050 milj.kr. till
Räntebidrag för ny- och ombyggnader av vissa statliga och kommunala
investeringar för budgetåret 1992/93.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande räntebidrag för ny- och ombyggnader
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 37 till
Räntebidrag för ny- och ombyggnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 1050000000kr.,

16. Behovet av regionala sysselsättningsåtgärder (mom. 25)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "Fi103 (s) och Fi104 (s)" bort ha
följande lydelse:

Behov av åtgärder för sysselsättningen regionalt tas upp i 24 motioner.

I efterföljande sammanställning ges en översikt över de aktuella motionerna
och de typer av åtgärder som motionärerna nämner. I flera av motionerna finns
förteckningar över statliga och kommunala projekt som kan startas omgående
eller tidigareläggas. De socialdemokratiska motionernas förslag till länsvisa
projekt utgår från vad som föreslagits i den socialdemokratiska partimotionen
Fi41 om vägar till arbete.

___________________________________________________________________________

Motioner Region Åtgärder
___________________________________________________________________________

Fi45 Birgitta Dahl Uppsala län Kulturmiljöåtgärder,
m.fl. (s) infrastruktur, närings-
politiska insatser,
byggprojekt

Fi50 Magnus Persson Värmlands län Infrastruktur,kommunala in-
m.fl. (s) vesteringar, stödområdes-
indelningen

Fi51 Rune Evensson Norra Älvsborg Byggprojekt, kommunala in-
m.fl. (s) vesteringar,infrastruktur

Fi52 Johnny Ahlqvist Skåne Infrastruktur,
m.fl. (s) byggprojekt

Fi55 Kjell Nilsson Kronobergs län Infrastruktur,
m.fl. (s) byggprojekt

Fi58 Maj-Inger Klingvall Östergötlands Infrastruktur, byggprojekt,
m.fl. (s) län kommunala investeringar

Fi60 Axel Andersson Gävleborgs län Infrastruktur,
m.fl. (s) byggprojekt,
kommunala investeringar

Fi61 Anita Johansson Stockholms län Ökad medelstilldelning
m.fl. (s) inom de berörda
anslagens ram

Fi63 Sten-Ove Sundström Norrbottens län Infrastruktur, AMS-medel
m.fl. (s) för räntekostnader vid
tidigareläggning

Fi64 Hans Stenberg Västernorrlands Infrastruktur, utbild-
m.fl. (s) län ning, utlokalisering,
riskvilligt kapital,
räntebidrag,
stöd till Ånge

Fi69 Inga-Britt Johansson Göteborgs kommun Byggprojekt, infra-
m.fl. (s) struktur, kommunala
investeringar

Fi70 Stig Alemyr Kalmar län Utbildning, byggprojekt,
m.fl. (s) kommunala investeringar,
infrastruktur

Fi71 Owe Andréasson Hallands län Infrastruktur,
m.fl. (s) kommunala investeringar

Fi79 Arne Kjörnsberg Sjuhäradsbygden Kommunala investeringar,
m.fl. (s) stöd till tekoindustrin

Fi82 Nils-Olof Gustafsson Jämtlands län Kommunala investeringar,
m.fl. (s) infrastruktur

Fi85 Lena Hjelm-Wallén Västmanlands län Infrastruktur, kommunala
m.fl. (s) investeringar, byggprojekt

Fi87 Anders Nilsson Skaraborgs län Byggprojekt,
m.fl. (s) utbildning

Fi88 Karl-Erik Svartberg Bohuslän Investeringar och projekt
m.fl. (s) enl. bil. till motion Fi41

Fi91 Bengt Hurtig (v) Norrbottens län Infrastruktur, kommunala
projekt, byggprojekt

Fi96 Håkan Strömberg Örebro län Utbildning, infrastruktur,
m.fl. (s) regionalpolitik

Fi97 Martin Nilsson Jönköpings län Infrastruktur, byggprojekt,
m.fl. (s) kommunala investeringar,
utbildning, ökad
medelstilldelning

Fi102 Inger Hestvik Kopparbergs län Vuxenutbildning, bygg-
m.fl. (s) yrk. 2 projekt

Fi103 Bo Finnkvist Hagfors kommun Stödområdesindelningen,
m.fl. (s) infrastruktur,
statliga medel

Fi104 Georg Andersson Västerbottens län Infrastruktur,
m.fl. (s) ökad medelstilldelning,
stöd till kommunerna
__________________________________________________________________________

Finansutskottet ser liksom motionärerna allvarligt på läget med den stigande
arbetslösheten. Enligt AKU-undersökningarna från första kvartalet 1992 var
arbetslösheten för hela riket 4,1 %, för skogslänen 5,9 %, för Stockholms län
3,0 %, för Malmöhus län 4,5 %, för Göteborgs och Bohus län 3,8 % samt för
övriga Syd- och Mellansverige 3,7 %.

Som framgår av motionssammanställningen finns det en mängd förslag till
investeringar samt tidigareläggningar av projekt över hela landet. Dessa
förslag, som vittnar om framtidstro och styrka i ett svårt läge, bör enligt
utskottets uppfattning kunna utgöra en grund för de bedömningar som de
ansvariga verken och myndigheterna har att göra. De här nämnda motionerna
ligger -- med undantag av motion Fi91 (v) -- inom ramen för det program för
arbete som Socialdemokraterna tagit initiativ till.

Vad finansutskottet har anfört med anledning av de här behandlade motionerna
bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande behovet av regionala sysselsättningsåtgärder
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Fi45, 1991/92:Fi50,
1991/92:Fi51, 1991/92:Fi52, 1991/92:Fi55, 1991/92:Fi58, 1991/92:Fi60,
1991/92:Fi61, 1991/92:Fi63, 1991/92:Fi64, 1991/92:Fi69, 1991/92:Fi70,
1991/92:Fi71, 1991/92:Fi79, 1991/92:Fi82, 1991/92:Fi85, 1991/92:Fi87,
1991/92:Fi88, 1991/92:Fi91, 1991/92:Fi96, 1991/92:Fi97, 1991/92:Fi102
yrkande 2, 1991/92:Fi103 och 1991/92:Fi104 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

17. Behovet av regionala sysselsättningsåtgärder (mom. 25, motiveringen)

Bo G Jenevall (nyd) anser att den del av utskottets yttrande på s.68 som
börjar med "Arbetsmarknadsutskottet anser" och slutar med "avvikande mening"
bort ha följande lydelse:

Arbetsmarknadsutskottet anser att det i de 24 motionerna finns intressanta
uppslag som bygger på länens egna bedömningar och att dessa förslag bör prövas
grundligt. På grund av arbetsmarknadssituationen i de svårast drabbade länen
får dessa förslag extra tyngd. Som i detta avseende särskilt svårt drabbade län
pekar arbetsmarknadsutskottet ut Gävleborgs och Värmlands län.

18. Regionala utvecklingsinsatser (mom. 27)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med
"Finansutskottet avstyrker" och slutar med "Fi41 (s) yrkande 44" bort ha
följande lydelse:

Behovet av medel för regionala utvecklingsinsatser är stort. Finansutskottet
anser därför att regeringens förslag till anslag är alltför begränsat. I
enlighet med kravet i motion Fi41 (s) bör anslaget tillföras 170 milj.kr.
utöver regeringens förslag. Motion Fi41 (s) yrkande 44 tillstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande regionala utvecklingsinsatser
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande44 till
Regionala utvecklingsinsatser för budgetåret 1992/93 under tionde
huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:AU13,
rskr. 175) -- anvisar ett med 170 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag på 1
170 000 000 kr.,

19. Regionalpolitiska infrastrukturåtgärder (mom. 28)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med "Liksom
arbetsmarknadsutskottet" och slutar med "yrkandena 45 och 46" bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet ansluter sig till bedömningen i motion Fi41 (s) att det finns
behov av ett stödorgan i form av en "kontaktlänk" för företagen -- särskilt
småföretagen. Enligt utskottets bedömning bör till en början en
försöksverksamhet inledas i ett län med en "kontaktlänk" som fungerar som en
instans dit småföretagare kan vända sig för hjälp i finansiella frågor samt för
kontakter med patentverk och stödgivande myndigheter. Utskottet ansluter sig
också till bedömningen i motion Fi41 (s) att riksdagen bör anvisa ytterligare
20 milj.kr. på anslaget Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.

Utskottet tillstyrker således motion Fi41 (s) yrkandena 45 och 46.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande regionalpolitiska infrastrukturåtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkandena 45 och 46 till
Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. för budgetåret
1992/93 under tionde huvudtiteln -- med ändring av vad riksdagen tidigare
beslutat (1991/92:AU13, rskr. 175) -- anvisar ett med 20000 000 kr. förhöjt
reservationsanslag på 200 500 000 kr. samt som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om kontaktorgan för småföretagare,

20. Kommunal vuxenutbildning (mom. 32)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 27" bort ha följande lydelse:

Enligt finansutskottets uppfattning är kommunal vuxenutbildning en för
samhället relativt billig utbildningsform som värderas mycket högt i
kommunerna. Genom den besparing som riksdagen tidigare beslutat om när det
gäller sektorsbidraget för kommunernas skolverksamhet minskar kommunernas
möjligheter att anordna gymnasiekurser och yrkesinriktad påbyggnadsutbildning.
Dessa besparingar drabbar i första hand kvinnorna, eftersom de utgör
majoriteten av de studerande inom komvux. Förutom att komvux har stor betydelse
från regionalpolitisk synpunkt kommer rekryteringen till högskolan att
försvåras genom beslutade besparingar. Vidare vill utskottet peka på att stora
grupper av invandrare har skaffat sig en god utbildning i sina hemländer och
att de genom komvux kan få möjlighet att skaffa sig en kompletterande
utbildning så att de kan utnyttja sin kompetens i vårt samhälle. Även dessa
grupper drabbas av besparingar inom komvux.

Mot denna bakgrund anser utskottet att motion Fi41 yrkande 27 beträffande
ytterligare 150 milj.kr. för kommunal vuxenutbildning under detta anslag
(sektorsbidraget) för budgetåret 1992/93 bör tillstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande kommunal vuxenutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 27 till ett nytt
anslag benämnt Kommunal vuxenutbildning för budgetåret 1992/93 under
åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 150 000 000 kr.,

21. Breddad språkutbildning (mom. 33)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med
"Finansutskottet instämmer" och slutar med "yrkande 32" bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet tillstyrker förslaget i motion Fi41 yrkande 32 om ett
program för en bred språkutbildning för arbetslösa och för dem som riskerar att
bli det. Utbildning i engelska språket bör prioriteras. Enligt utskottets
uppfattning bör sådan språkundervisning även kunna vara ett inslag inom ramen
för s.k. utbildningsvikariat (jfr prop. 1991/92:100 bil. 11, AU11, rskr. 252).
Mot denna bakgrund bör utskottet föreslå riksdagen att för budgetåret 1992/93
anvisa 70 milj.kr. för språkutbildning.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande breddad språkutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 32 till ett nytt
anslag benämnt Program för bred språkutbildning för budgetåret 1992/93
under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 70 000 000 kr.,

22. Folkbildningen (mom. 35)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "Enligt
finansutskottets" och slutar med "yrkande 28" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet instämmer i vad som anförs i motion Fi41 (s) yrkande 28
att såsom en engångsinsats under nästa budgetår anvisa 200 milj.kr. att
fördelas av Folkbildningsrådet till utbildningsinsatser för arbetslösa eller
sådana som riskerar arbetslöshet. En sådan åtgärd skulle innebära att
folkhögskolor och studieförbund kan ge mer än 5000 personer en utbildning
motsvarande ett studieår på folkhögskola. Utskottet anser att det inom
folkbildningen finns möjligheter och förmåga att flexibelt anordna utbildning
som är särskilt anpassad för olika grupper, t.ex. arbetslös ungdom,
handikappade och invandrare. Mot bakgrund av den svåra arbetsmarknadssituation
som råder anser utskottet att insatser i enlighet med vad som förespråkas i
motionen bör tillstyrkas. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
bifaller motion Fi41 (s) yrkande 28.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande folkbildningen
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 28 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om insatser på folkbildningens
område,

23. Anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser (mom. 38)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med
"Finansutskottet instämmer" och slutar med "(c, m, fp, kds)" bort ha
följande lydelse:

Finansutskottet ansluter sig till regeringens förslag om utökning av
antalet årsstudieplatser inom LIF-anslaget men anser att utökningen borde vara
större. Förutom de föreslagna 520 årsstudieplatserna för språkstudier bör 230
årsstudieplatser tillföras för att möjliggöra ett tredje år för dem som
genomgått tvåårig ingenjörsutbildning. De tillkommande platserna bör fördelas
av regeringen efter en sammanvägning av arbetsmarknadsbehov,
studerandeefterfrågan och möjligheter att erbjuda en kvalitativt god
utbildning. Regeringen bör därvid noga pröva möjligheterna att förstärka de
mindre och medelstora högskolorna. Utskottet anser vidare att det är angeläget
att högskolan i Luleå tillförs ytterligare årsstudieplatser för fristående
kurser mot bakgrund av utskottets förslag att praktisk-pedagogisk utbildning av
lärare för grundskolans årskurser 4--9 skall inrättas där den 1 juli 1992.

Utskottet tillstyrker motionerna Fi41 yrkande 33 och Fi54 och föreslår att
riksdagen dels anvisar 10 milj.kr. för de i motion Fi41 (s) föreslagna 230
platserna, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om viss lokalisering av platser för fristående kurser. Motionerna Fi44 (v)
yrkande 32, Fi66 (c), Fi94 (c) och Fi98 (c, m, fp, kds) avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående
kurser
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 33 och
1991/92:Fi54 och med anledning av proposition 1991/92:150 bilaga I:6 punkt D
yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1991/92:Fi44 yrkande 32, 1991/92:Fi66,
1991/92:Fi94 och 1991/92:Fi98 -- med ändring av riksdagens tidigare beslut
(1991/92:UbU14, rskr. 242) --
dels till Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för
budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
1001199000 kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
viss lokalisering av platser för fristående kurser,

24. Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 40)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med
"Finansutskottet instämmer" och slutar med "yrkandena 29--31" bort ha
följande lydelse:

Finansutskottet vill med anledning av de i motion Fi41 (s) yrkandena
29--31 framförda förslagen om vuxenstudiestöd anföra följande.
Medelstilldelningen till vuxenstudiestöd för budgetåret 1992/93 har enligt
riksdagens beslut minskats med 225 milj.kr. (1991/92:SfU9, rskr. 231).
Utskottet anser bl.a. att i en situation med hög arbetslöshet och låg tillväxt
borde nedskärningar på detta område inte genomföras. Effekten av reduceringen
av bidragen kan på kort sikt innebära att arbetslösheten ökar. På längre sikt
undermineras den för industrin och arbetslivet i övrigt nödvändiga kunskaps-
och kompetensuppbyggnaden. Enligt utskottets mening är det en olämplig åtgärd
att minska anslaget i ett läge när behoven av utbildning är som störst.
Utskottet biträder därför förslagen i motion Fi41 (s) att ytterligare 230
milj.kr. skall anslås för korttidsstudiestöd och 50 milj.kr. för uppsökande
verksamhet och utbildning av studieorganisatörer. Utskottet föreslår också att
ytterligare 50 milj.kr. anslås till timersättning för grundläggande
vuxenutbildning. Kommunerna har enligt skollagen ålagts att erbjuda
grundläggande vuxenutbildning till de kommuninvånare som inte har en utbildning
som motsvarar vad som normalt uppnås i grundskolan. Det är då rimligt att den
enskilde studeranden på ett smidigt och obyråkratiskt sätt skall kunna få
ersättning för inkomstbortfallet under utbildningstiden. Utskottet anser därför
att motion Fi41 (s) yrkandena 29--31 bör tillstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande vuxenstudiestöd m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkandena 29--31 -- med
ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:SfU9, rskr. 231) --

dels till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1992/93 under åttonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1621300000 kr.,

dels till Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret
1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 118500000
kr.,

25. Utvecklingsverksamhet inom kulturområdet (mom. 41)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med
"Finansutskottet anser" och slutar med "regeringen föreslagit" bort ha
följande lydelse:

Finansutskottet delar de socialdemokratiska motionärernas uppfattning att det
belopp som regeringen föreslår för investeringar inom kulturområdet är
otillräckligt. Dessutom måste riksdagen ges möjlighet att angelägenhetsgradera
och fastställa inriktningen av kulturinvesteringarna. Utskottet anser därför i
likhet med motionärerna att ytterligare 65 milj.kr. bör sättas av för
kulturinvesteringar och att medlen bör fördelas på anslag i enlighet med vad
som föreslås i motionerna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet i enlighet med förslag i
motionerna Fi41 (s) yrkande 20 och Fi59 (s) yrkande 3 förslaget i
kompletteringspropositionen att 100 milj.kr. ställs till regeringens förfogande
för investeringar inom kulturområdet. Utskottet tillstyrker vidare de i samma
motioner framförda förslagen (yrkandena 21 och 22 resp. 4 och 6) om att
bidragsramen under anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler för nästa
budgetår höjs med 75 milj.kr. utöver vad som tidigare beslutats och att till
anslaget Kulturmiljövård anvisas 90 milj. kr. utöver vad som tidigare anvisats.
Utskottet förutsätter att de aktuella investeringarna får en god spridning över
landet.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
att riksdagen med avslag på proposition 1991/92:150 bilaga I:9 punkt B 2 och
med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkandena 20--22 och 1991/92:Fi59
yrkandena 3, 4 och 6
dels -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:BoU11,
rskr. 152) -- beslutar att bidragsramen inom förslagsanslaget Stöd till
icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln höjs
med 75000000 kr. eller således till 100000000 kr.,
dels -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:KrU23,
rskr. 218) -- beslutar att till reservationsanslaget Kulturmiljövård för
budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln anvisa ytterligare 90000000 kr.
för att möjliggöra tidigareläggning av investeringar inom
kulturmiljövårdsområdet i enlighet med vad i motionen anförts,

26. Moderna museets lokaler (mom. 42)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med "Enligt
finansutskottets" och slutar med "Fi59 (s) yrkande 1" bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet delar kulturutskottets uppfattning att regeringen
omgående bör ge byggnadsstyrelsen i uppdrag att påbörja projekteringen av nya
lokaler för moderna museet och arkitekturmuseet.

Vad finansutskottet här anfört med anledning av kulturutskottets yttrande och
motionerna Fi41 (s) yrkande 18 och Fi59 (s) yrkande 1 bör riksdagen som sin
mening ge till känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande moderna museets lokaler
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 18 och
1991/92:Fi59 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna att
projekteringen av nya lokaler för moderna museet och arkitekturmuseet bör
inledas omgående,

27. Naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar (mom. 43)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med "Även
finansutskottet" och slutar med "Fi59 (s) yrkande 2" bort ha följande
lydelse:

I likhet med vad som sägs i motionerna Fi41 (s) och Fi59 (s) bör ett
investeringsprogram för kulturen läggas upp, och i det bör ingå byggnation av
nya förvaringslokaler för naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar.
Färdiga planer föreligger redan, och bygget beräknas kunna komma i gång vid
årsskiftet.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge till känna för
regeringen.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkande 19 och
1991/92:Fi59 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

28. Vissa kulturanslag (mom. 44)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 80 som börjar med
"Finansutskottet är" och slutar med "Fi59 (s) yrkandena 8--11" bort ha
följande lydelse:

Som de socialdemokratiska motionärerna påpekar skulle deras förslag kunna ge
en värdefull förstärkning av de konstnärliga yrkesutövarnas arbetsmarknad.
Enligt utskottets mening motiverar möjligheten till en sådan förstärkning
ökade anslag i enlighet med motionärernas förslag. Utskottet tillstyrker därför
motion Fi59 yrkandena 8--11.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande vissa kulturanslag
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi59 yrkandena 8--11

dels till reservationsanslaget Bidrag till fria teater-, dans- och
musikgrupper m.m. för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln -- utöver
vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:KrU20, rskr. 217) -- anvisar
5000000 kr.,

dels till reservationsanslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet m.m. för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln -- utöver
vad riksdagen tidigare beslutat (1991/92:KrU18, rskr. 204) -- anvisar
3000000 kr. till en ny anslagspost benämnd Försöksverksamhet med
länskonstnärer,

dels till reservationsanslaget Bidrag till Svenska
rikskonserter för budgetåret 1992/93 -- utöver vad riksdagen tidigare
beslutat (1991/92:KrU20, rskr. 217) -- för budgetåret 1992/93 under elfte
huvudtiteln anvisar 3000000 kr. för musikpedagogiskt utvecklingsarbete,

dels till förslagsanslaget Bidrag till regionala och lokala teater-,
dans- och musikinstitutioner -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat
(1991/92:KrU20, rskr. 217) -- för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln
anvisar 1183000 kr.,

29. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt (mom. 46)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med
"Finansutskottet instämmer" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha
följande lydelse:

Finansutskottet anser att ökade medel bör avsättas för underhåll av vägar
och järnvägar över hela landet. Enligt trafikutskottets mening bör som
framhålls i motion Fi41 (s) 2500 milj.kr. anvisas för ändamålet under
anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Beloppet bör
fördelas så att 1700 milj.kr. anslås för underhållsåtgärder inom vägverket
och 800 milj.kr. till banverket. Riksdagen bör sålunda anvisa 300 milj.kr. mer
än vad regeringen föreslagit.

Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi41 (s) yrkandena 5 och
6. Motion Fi42 (nyd) yrkande 18 bör därmed avstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41
yrkandena 5 och 6 och med anledning av proposition 1991/92:150 bilaga I:4 punkt
L 3 samt med avslag på motion 1991/92:Fi42 yrkande 18 till
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1992/93
under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 2500000000
kr.,

30. Tidigareläggning av trafikinvesteringar (mom. 47)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med
"Finansutskottet ansluter" och slutar med "yrkandena 3, 4 och 7" bort ha
följande lydelse:

Finansutskottet anser att det krävs ett omfattande program för
tidigareläggningar av trafikinvesteringar för att främja ökad tillväxt och
tryggad välfärd. Investeringstakten måste påverkas av den djupa lågkonjunktur
som Sverige befinner sig i. Genom att investeringar kan tidigareläggas kan de
utföras till relativt sett lägre priser, samtidigt som kostnaderna för
arbetslösheten kan begränsas. Utskottet bedömer att under budgetåret 1992/93
bör investeringar i vägar och järnvägar tidigareläggas för sammanlagt 4000
milj.kr. För att förverkliga denna tidigareläggning bör trafikverken bemyndigas
uppta lån. För vägverket bör låneramen vara 2,5 miljarder kronor medan
motsvarande ram för banverket bör vara 1,5 miljarder kronor. Trafikverken bör
betala tillbaka lånen med ordinarie medel eller intäkter något år senare när
projekten skulle ha utförts enligt föreliggande planer. Verken förutsätts
kompenseras för räntan på upplånat kapital genom att ett särskilt bidrag utgår
från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

Utskottet anser vidare att tidigareläggningen även bör omfatta de statliga
affärsverken SJ och luftfartsverket. Det gäller t.ex. en fortsatt upprustning
av SJ:s stationer och standardförbättringar av flygplatsernas rullbanor. SJ och
luftfartsverket bör därför erbjudas ett räntebidrag av AMS om man
tidigarelägger planerade investeringar. Utskottet beräknar att investeringar
för 1500 milj.kr. utöver vad som återfinns i verkens ordinarie planer på så
vis kan genomföras under nästa budgetår.

Med hänvisning till vad utskottet nu anfört tillstyrks motion Fi41 (s)
yrkandena 3, 4 och 7.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande tidigareläggning av trafikinvesteringar

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:41 yrkandena 3, 4 och 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Arlandabanan (mom. 49)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar med
"Finansutskottet instämmer" och slutar med "Fi41 (s) yrkande 11" bort ha
följande lydelse:

Finansutskottet konstaterar att projektet med Arlandabanan tillhör en av
de högst prioriterade järnvägsutbyggnaderna i landet. En utbyggnad av
Arlandabanan är också ett villkor för att den tredje rullbanan på Arlanda
flygplats skall få byggas. Regeringens hantering av frågan som förorsakat
onödigt dröjsmål har därför varit olycklig. För att påskynda projektet bör
luftfartsverket och banverket snarast ges i uppdrag att bilda ett gemensamt
bolag med uppgift att projektera, låta bygga och driva järnvägen mellan
Stockholm och Arlanda.

Utskottet anser mot denna bakgrund att motion Fi41 (s) yrkande 11 bör
tillstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande Arlandabanan

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41
yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Övriga infrastrukturfrågor (mom. 50)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 85 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "yrkandena 2 och 8--10" bort ha
följande lydelse:

Finansutskottet konstaterar att det finns en rad stora väg- och
järnvägsprojekt som tidigare planerats men som fördröjts av olika skäl. Det
allvarliga sysselsättningsläget inom anläggningsbranschen gör det enligt
utskottets mening nödvändigt att alla möjligheter att tidigarelägga delar av
projekten måste prövas. För att en betydande tillväxteffekt skall kunna tas
till vara krävs, framför allt på järnvägsområdet, att hela stråk kan tas i
bruk. Utskottet anser att det därför är synnerligen angeläget att det t.ex. nås
en uppgörelse för västkustbanan som möjliggör att dubbelspåret i sin helhet kan
färdigställas. På samma sätt är det angeläget att bärigheten på stambanan genom
övre Norrland och norra stambanan förbättras längs hela sträckan så att
tågvikterna kan öka. Regeringen bör mot denna bakgrund enligt utskottets mening
verka för att med all kraft få i gång och fullfölja de stora strategiska
infrastrukturinvesteringarna.

Beträffande anslaget till investeringar i trafikens infrastruktur
föreligger stora oklarheter enligt utskottets mening. Genom tidigare
riksdagsbeslut har 10 miljarder kronor anslagits till
infrastrukturinvesteringar. Regeringen har dock gjort utfästelser om
investeringar för 26 miljarder kronor i järnvägar, vägar och
kollektivtrafikanläggningar. Till bilden hör vidare att enligt regeringen medel
från anslaget även bör kunna användas för vissa underhållsinsatser samtidigt
som någon anslagsuppräkning inte har skett. En likviditetsplan bör därför
snarast redovisas för riksdagen som beskriver konsekvenser av de direkta och
indirekta åtaganden som gjorts från regeringens sida.

Utskottet anser att det är angeläget att en väl utbyggd
beredskapsbank finns som gör det möjligt att tidigarelägga olika
projekt på trafikområdet. Trots de insatser som gjorts under senare år för att
bygga upp planberedskapen finns det inte en tillfredsställande framförhållning
för att snabbt kunna tidigarelägga investeringar på trafikområdet i olika
landsdelar. Trafikverken bör därför åläggas att upprätta beredskapsplaner i
enlighet med vad som anförs i motion Fi41 (s).

Utskottet anser det angeläget att samarbetet mellan staten och
järnvägsindustrin kan utvecklas vidare. Som berörs i motionen kan
teknikutveckling såväl medverka till bra trafiklösningar som bidra till att
skapa goda industriella förutsättningar. Med den betydande satsning som nu sker
på järnvägsområdet bör det finnas stora möjligheter att uppnå ett utvecklat
samarbete. Regeringen bör mot denna bakgrund snarast ta initiativ till
överläggningar med de företag som producerar materiel för järnvägstrafiken.
Syftet bör vara att säkra tillverkningen av järnvägsprodukter samt samordna
resurser för att utveckla ny teknik och nya fordon för såväl gods- som
passagerartrafiken.

Med hänvisning till vad som nu har anförts anser utskottet att motion Fi41
(s) yrkandena 2 och 8--10 bör tillstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande övriga infrastrukturfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi41 yrkandena 2 och 8--10 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. Tidigareläggning av vissa byggnadsprojekt (mom.52)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.86 som börjar med "Den
låneram" och slutar med "yrkande17" bort ha följande lydelse:

Utskottet är av samma uppfattning som motionärerna och tillstyrker
följaktligen motion Fi41 (s) yrkande17.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande tidigareläggning av vissa byggnadsprojekt
att riksdagen med anledning av proposition
1991/92:150 bilaga 1:5 avsnitt 4 yrkandena 2 och 3 och med bifall till motion
1991/92:Fi41 yrkande 17 bemyndigar regeringen att

dels besluta om tidigareläggning av byggnadsprojekt i enlighet med vad i
propositionen förordats,

dels besluta att byggnadsstyrelsen får ta upp lån i riksgäldskontoret
för Investeringar m.m. med 500 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit,

34. Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. (mom.54 c)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 88 som börjar med
"Finansutskottet delar bostadsutskottets" och slutar med "av utskottet"
bort ha följande lydelse:

Samlingslokalprojekt är, som framhålls i den socialdemokratiska partimotionen
Fi41, mycket lämpliga att genomföra i tider med vikande byggkonjunktur. Genom
att det hos boverket och dess samlingslokaldelegation redan finns ett stort
antal ärenden som är väl förberedda och därigenom snabbt kan sättas igång ger
projekten också snabbt effekt på sysselsättningen.

Med hänvisning till det nu anförda tillstyrker finansutskottet förslagen
i motion Fi41 (s) yrkande 14 och motion Fi59 (s) yrkande 5.

dels att utskottets hemställan under 54 c bort ha följande lydelse:

54. beträffande Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.

att riksdagen

c) med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 14 och 1991/92:Fi59
yrkande 5 -- med ändring av riksdagens tidigare beslut (1991/92:BoU12, rskr.
153) -- ökar ramen för bidrag till allmänna samlingslokaler med 50 milj.kr. för
budgetåret 1992/93,

35. Upprustning av skolor (mom. 55)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 88 som börjar med
"Finansutskottet delar utbildningsutskottets" och slutar med "Fi44 (v)"
bort ha följande lydelse:

Finansutskottet delar motionärernas uppfattning att stimulansbidraget om
300 milj.kr. till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna bör
återinföras. Detta är desto mer angeläget som satsningar på en upprustning av
skolmiljön samtidigt ger effekter på arbetsmarknaden för byggnadsarbetarna.

Utskottet tillstyrker med det ovan anförda motionerna Fi41 (s) yrkande 23 och
Fi44 (v) yrkande 30.

dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande upprustning av skolor
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 23 och
1991/92:Fi44 yrkande 30 till Stimulansbidrag till förbättringar av den
fysiska miljön i skolorna för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 300000000 kr.,

36. Omläggning av energibeskattningen (mom. 57)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "och 16--21" bort ha följande
lydelse:

Enligt finansutskottets uppfattning finns det starka skäl att befria den
energikrävande industrin från en del av energibeskattningen, som för närvarande
är högre i Sverige än hos våra vanliga konkurrentländer. Produkterna som
tillverkas i denna industrisektor prissätts på världsmarknaden och några
avgörande kvalitetsskillnader föreligger inte. Följden blir att företag som
inte har konkurrenskraftiga produktionskostnader slås ut från marknaden. Det
förhållandet att många av dessa industrier -- gruvor, pappersfabriker och
järnverk för att ta några exempel -- ligger i sysselsättningssvaga regioner i
skogslänen och vid Norrlandskusten gör det desto mer angeläget att stärka
konkurrenskraften hos dessa företag.

Det förslag som regeringen har lagt fram går ut på att all industri -- inte
bara den som har höga energikostnader -- helt befrias från allmän energiskatt
och att koldioxidskatten sänks till en fjärdedel av den nya högre allmänna nivå
som regeringen samtidigt föreslår. Skattebortfallet för staten till följd av
denna åtgärd, som enligt propositionen uppgår till nästan 3,4 miljarder kronor
per år, skall motverkas genom att hushållens energiskatter höjs med 4 miljarder
kronor.

Den sammantagna budgeteffekten av regeringens förslag på
energiskatteområdet är således enligt propositionen en skattehöjning med 0,6
miljarder kronor. Enligt propositionen skall dessa inkomster användas för ökade
utgifter. Ett belopp om 500 milj.kr. skall avsättas för satsningar på förnybar
energi m.m. Detta belopp har dock inte tagits upp i budgeten och kommer därför
inte upp till beslut i detta sammanhang. Bakgrunden är att just sådana från
miljösynpunkt fördelaktiga bränslen som naturgas och biobränslen får en
kraftigt försämrad ställning på marknaden genom energiskatteomläggningen.

Ett av de allvarligaste felen i regeringens förslag är att träffbilden är
mycket dålig. Över hälften av nedsättningen -- enligt väl underbyggda
beräkningar ca 2 miljarder kronor per år -- tillfaller företag där energin
utgör endast en obetydlig del av produktionskostnaden. En annan svaghet är att
de miljöstyrande effekterna tas bort för industrin så att det åter blir lönsamt
att elda med kol och tung olja i stället för naturgas, gasol och biobränslen.
Förslaget innebär också en onödigt tung belastning på statsbudgeten.

I stället för regeringens komplicerade och vidlyftiga förslag till
skatteomläggning vill utskottet förorda det förslag till lösning som läggs fram
i motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s). Det innebär att det generella
skattetaket i lagen om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt
sänks från 3% till 0,6% för såväl industriell tillverkning som yrkesmässig
växthusodling, att hela oljeskatten skall räknas in i underlaget och att beslut
om nedsättning skall fattas av riksskatteverket. Det bör betonas att sådana
beslut skall kunna fattas rutinmässigt.

Fördelarna med motionärernas förslag är att skattelättnaderna inriktas på
just de företag som har höga kostnader för energi, att kostnaden för det
allmänna blir mindre och att något behov av skattehöjningar på andra områden i
kompensationssyfte inte uppstår. Andra väsentliga aspekter är att
bestämmelserna på grund av sin generella karaktär inte kan sägas stå i konflikt
med handelspolitiken och att energibeskattningens styrande funktion som
stimulans till minskad energianvändning och val av mindre miljöskadliga
energislag i huvudsak bevaras.

I enlighet med vad som anförts avstyrker utskottet regeringens förslag till
omläggning av energibeskattningen. Det innebär att utskottet avvisar de förslag
till lagändringar på detta område som lagts fram i propositionen. Samtidigt
tillstyrker utskottet motion Fi65 (s) i motsvarande delar och föreslår att
regeringen snarast lägger fram förslag till författningsändringar. Dessa
förslag bör läggas fram i så god tid att den föreslagna
ikraftträdandetidpunkten, den 1 januari 1993, inte behöver skjutas upp.

Vidare bör -- som också föreslås i motionen -- möjligheten att basera
skattetaket på förädlingsvärdet utredas, liksom möjligheterna att komplettera
energibeskattningen med administrativa styrmedel för de industriföretag som når
upp till skattetaket.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:
57. beträffande omläggning av energibeskattningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi65 yrkandena 8--11 och
16--21 och 1991/92:Fi46 avslår vad som anförs i proposition 1991/92:150 bilaga
I:5 avsnitt 1 samt i motionerna 1991/92:Fi43 yrkande 3 och 1991/92:Fi44
yrkandena 19--21 samt godkänner vad utskottet anfört,

37. Växthusnäringen m.m. (mom. 58--62, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 36

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser att den del av
utskottets yttrande som på s.91 börjar med rubriken "Naturgas" och på s.98
slutar med "yrkandena 14 och 15" bort ha följande lydelse:

Utifrån de utgångspunkter utskottet anfört finns ingen anledning att ta
ställning till de frågor om särskilda skatteåtgärder, övergångsbestämmelser och
utredningar m.m. beträffande naturgasen, växthusnäringen, återbetalnings- och
kompensationsproblematiken, kraftvärmen och biobränslena som aktualiserats
under utskottsbehandlingen. Utskottet vill emellertid inte motsätta sig att
skattefriheten för fasta bränslen slopas eller att bestämmelsen om metan ändras
på det sätt som föreslås i propositionen dock att förändringen beträffande
inhemska fasta bränslen bör uppskjutas ett år. Beträffande metallurgiska
processer m.m. förordar finansutskottet att riksdagen med anledning av
motionerna Fi65 och Fi48 (båda s) gör ett tillkännagivande i enlighet med vad
skatteutskottet anfört om att under ännu en tid behålla den nuvarande
skattebefrielsen för kolbränslen. Med tanke på främst kalk- och cementindustrin
bör dessutom enligt finansutskottets mening riksdagen göra ytterligare ett
tillkännagivande om den skattenedsättning som bör gälla framöver. Utskottet har
förståelse för att det av praktiska skäl inte är lämpligt att särbehandla just
dessa branscher utan att nedsättningen bör gälla generellt för industriell
tillverkning. Finansutskottet föreslår därför att riksdagen gör ett
tillkännagivande i enlighet med vad utskottet anfört i fråga om den
övergångsvisa energiskattenedsättningen med den ändringen att nedsättningsnivån
som föreslagits i motion Fi65 bör begränsas till 0,6%.

38. Lagförslagen om energiskatter m.m. (mom. 63)

Under förutsättning av bifall till reservation 36

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser att utskottets
hemställan under 63 bort ha följande lydelse:

63. beträffande lagförslagen om energiskatter m.m.

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt
dels avslår de i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.3 framlagda
förslagen till
lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lag om ändring i
lagen (1990:582) om koldioxidskatt,
lag om dels ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt
och koldioxidskatt, dels upphävande av samma lag samt lag om ändring i lagen
(1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i
övrigt,

dels hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i de angivna
lagarna som utskottet förordat i sådan tid att ändringarna kan träda i kraft
den 1 januari 1993,

39. Vägtrafikskatten (mom. 64)

Under förutsättning av bifall till reservation 36

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 som börjar med
"Finansutskottet anser" och slutar med "12 och 13" bort ha följande
lydelse:

Mot bakgrund av vad utskottet anfört ovan om förslaget att höja
koldioxidskatten avstyrker utskottet förslaget till ändrad kilometerskatt för
den tunga trafiken. Riksdagen bör således bifalla motion Fi65 (s) yrkandena 12
och 13.

dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:

64. beträffande vägtrafikskatten

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi65 yrkandena 12 och 13 avslår
de i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.3 framlagda förslagen till lag om
ändring i lagen (1991:609) om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327) och lag
om ändring i lagen (1991:610) om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt
på utländska fordon,

40. Schablonavdraget m.m. (mom. 65)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med
"Finansutskottet konstaterar" och slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning -- som bygger på att riksdagen bifaller motion
Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) och avslår förslaget i propositionen -- finns
det inte något behov av att slopa avdragsrätten vid inkomstbeskattningen som
regeringen föreslår och som kommer att höja inkomstskatten för ca 5 miljoner
löntagare med totalt ca 7 miljarder kronor. Denna skattehöjning kommer enligt
utskottets uppfattning att få negativa effekter på arbetsutbudet, minska
rörligheten på arbetsmarknaden, försvåra kommande avtalsförhandlingar och
försämra möjligheterna att använda den förenklade deklarationen och att
vidareutveckla detta system.

Sammanfattningsvis delar utskottet den uppfattning som förs fram i motion
Fi65 (s) att regeringens förslag ytterligare försämrar den fördelningspolitiska
profilen i skattesystemet. Tillsammans med de besparingar och nedskärningar som
föreslås inom den kommunala sektorn och socialförsäkringssystemet ger detta
helt oacceptabla effekter för rättvisan i samhället.

Mot bakgrund av vad som anförts avstyrker utskottet propositionen i nu
berörda delar och tillstyrker motion Fi65 yrkandena 5--7.

dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:

65. beträffande schablonavdraget m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi65 yrkandena 5--7 och med
avslag på motionerna 1991/92:Fi43 yrkande 1 och 1991/92:Fi44 yrkande 24,

dels avslår de i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.5 framlagda
förslagen till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), lag om ändring
i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter och lag om ändring
i uppbördslagen (1953:272),
dels antar i proposition 1991/92:112 framlagt förslag till lag om
ändring i uppbördslagen (1953:272) såvitt avser 4 § och 12 §,

41. Mervärdesskatt (mom. 66)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 100 börjar med
"Finansutskottet delar" och på s.101 slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:

Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört saknas anledning att genomföra den
kraftiga mervärdesskattesänkning som regeringen föreslår och som vi i nuvarande
statsfinansiella situation inte har råd med. Förslaget innebär ett
skattebortfall på 11,6 miljarder kronor brutto. De konjunktur- och
fördelningspolitiska effekterna av en sådan åtgärd är därtill högst
tvivelaktiga, dels med hänsyn till att prisutvecklingen är osäker, dels därför
att mervärdesskattesänkningen inte berör sådana varor och tjänster som redan är
lägre beskattade -- t.ex. mat och resor -- eller inte beskattade alls -- t.ex.
hyror. Den åberopade nödvändigheten att anpassa mervärdesskattenivån
internationellt utgör inte heller något bärande argument, bl.a. med hänsyn till
att den danska nivån på mervärdesskatten är lika hög som den svenska. Utskottet
tillstyrker motion Fi65 (s) yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 66 bort ha följande lydelse:

66. beträffande mervärdesskatt
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi65 yrkande 4 avslår det i
proposition 1991/92:150 bilaga I:5.4 framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1968:430) om mervärdesskatt samt motionerna 1991/92:Fi42 yrkandena
25--29, 1991/92:Fi43 yrkande 2 och 1991/92:Fi44 yrkande 23,

42. Omprövning av skattepolitiken (mom. 67)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 103 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

I samband med tidigare behandling av skattepolitiken har det från
socialdemokratiskt håll framhållits att det inte är möjligt att i dag
överblicka vilka krav som den reala ekonomiska utvecklingen och anpassningen
till andra länder kommer att ställa på vårt skattesystem i framtiden.
Omfattningen och inriktningen av den anpassning som kan komma att krävas till
EG är svåra att precisera nu. Ytterligare studier behöver göras. Utskottet
delar denna uppfattning.

Regeringens skattepolitik har enligt utskottets uppfattning getts en
inriktning som mer och mer fått karaktären av en ren intressepolitik. Kraftiga
skattelättnader har genomförts för höginkomsttagare och andra med stort
sparande och betydande förmögenheter. Härtill kommer skatteskärpningar för
arbetstagare och andra med begränsade resurser och indragningar inom den
offentliga sektorn. Detta är en politik som leder till ökade orättvisor,
skärper motsättningarna och skapar kompensationskrav hos stora grupper.

Den studie över de fördelningspolitiska effekterna av regeringens
skattepolitik som nyligen genomförts av LO och som åberopas i motion Fi65 av
Lars Hedfors m.fl. (s) visar att löntagarna i nästan varje inkomstläge fått
bidra mera till skattesänkningarna än övriga grupper. Bland kapitalägare och
företagare ökar köpkraften med växande förmögenheter. Ju rikare man är, desto
mer tjänar man på regeringens politik. Regeringen har, enligt vad utskottet
kunnat utröna, inget som helst stöd för sin tes att denna politik har någon
positiv inverkan på tillväxten. De förändringar som hittills har genomförts har
tvärtom enligt utskottets uppfattning haft mycket små och osäkra effekter på
tillväxten. Vad man däremot vet säkert är att politiken har lett till ökade
inkomstklyftor och gigantiska budgetunderskott.

Den politik som nu föreslås av regeringen går tvärs emot principen om skatt
efter bärkraft. En sådan politik är enligt utskottets mening fullständigt
oacceptabel.

Som framhålls i motion Fi65 (s) bör man stå fast vid de principer som
vägledde skattereformen. Den uppföljning som sker genom den särskilt tillsatta
utvärderingskommittén måste fullföljas. Denna utvärdering bör kunna ge
synnerligen värdefull kunskap om skattesystemets konsekvenser för ekonomins
funktionssätt, tillväxten och fördelningspolitiska effekter. Stora förändringar
av skattereformen försvårar denna utvärdering och minskar möjligheterna till en
ekonomiskt och fördelningspolitiskt sund utveckling.

Vad som nu har anförts bör enligt utskottets uppfattning riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Därtill bör, som yrkas i motion Fi65 (s),
riksdagen besluta att återställa skattereformen i dess huvuddrag. Detta innebär
en revidering av beslutet om sänkt kapitalinkomstskatt, reavinstskatt,
förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt m.m. Brytpunkten i skatteskalan bör
räknas upp i mindre mån än vad riksdagen tidigare på regeringens förslag har
beslutat och den allmänna löneavgiften återinföras, liksom de sociala
avgifterna på vinstandelsmedel. Även i fråga om ränteavdragsbegränsningen och
de särskilda reglerna för fåmansföretagare bör de tidigare reglerna
återställas.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker bifall till motion Fi65
yrkandena 1--3 och 23--35.

dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:

67. beträffande omprövning av skattepolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi65
yrkandena 1--3 och 23--35 och med avslag på motionerna 1991/92:Fi44 yrkandena
27--29 och 1991/92:Fi101 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

43. Slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m. (mom.68)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 106 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "(nyd) yrkande 1" bort ha följande
lydelse:

Genom skattereformen höjdes fastighetsskatten på alla hyreshus, oavsett
användning, till 2,5% av taxeringsvärdet. För att dämpa överhettningen av
investeringar i kontor och andra kommersiella byggnader höjdes senare
fastighetsskatten till 3,5% på denna typ av fastigheter för perioden
1991--1992.

Regeringens förslag att slopa fastighetsskatten på kommersiella fastigheter
från 1993 innebär ett skattebortfall med ca 3 miljarder kronor. Åtgärden syftar
enligt regeringen till att åstadkomma en höjning av värdet på
kontorsfastigheter genom att öka lönsamheten och därmed begränsa
kreditförlusterna i bankerna.

Som anförs i motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) finns det ingen anledning
att tro att en avskaffad fastighetsskatt på kort sikt får de starka effekter
som anges i propositionen. Utskottet återkommer strax till frågan hur man bör
åstadkomma långsiktiga förbättringar. Utskottet ifrågasätter också -- liksom
motionärerna -- om staten bör ge stora, riktade skattelättnader till
fastighetsägarna och de andra placerarna för att rädda dem från konsekvenserna
av deras förlustbringande affärer. Som anförs i motionen hör det också till
bilden att priserna på kontorshus i dag är åtta gånger högre än 1980, trots det
kraftiga prisfallet under den senaste tiden.

Regeringens politik väcker vidare stark kritik från fördelningspolitisk
synpunkt. Förslaget om slopad fastighetsskatt för kommersiella lokaler är ett
stort steg vidare på denna förvända politik, som innebär att kapitalägare och
företagare förstärker sin köpkraft medan låginkomsttagare och andra grupper som
behöver samhällets stöd utsätts för ej acceptabla försämringar i olika
hänseenden.

Med det anförda tillstyrker utskottet avslagsyrkandet i den nu angivna
motionen (Fi65 yrkande 22) och i motion Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande
25.

Under förutsättning att fastighetsskatten på lokaler kommer att behållas
anser utskottet att den detaljfråga som tas upp i motion Fi65 (yrkande 36) bör
åtgärdas. Upplåtelse av samlingslokaler som ägs av ideella föreningar till
kommuner och andra icke-kommersiella ändamål bör inte betecknas som ett sådant
kommersiellt utnyttjande som föranleder skatteplikt. Utskottet tillstyrker
således motionen i denna del och föreslår ett uttalande i enlighet härmed.

dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:

68. beträffande slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi65 yrkandena 22 och 36 samt
med avslag på motionerna
1991/92:Fi44 yrkandena 25 och 26 och 1991/92:Fi101 yrkande 1 samt det i
proposition 1991/92:150 bilaga I:5.6 framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

44. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom.70)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 108 börjar med rubriken
"Den förda budgetpolitiken" och på s. 112 slutar med "samt 30 och 32" bort ha
följande lydelse:

Försvagningen av statsfinanserna beror emellertid också på den borgerliga
regeringens politik. Regeringen har utan finansiering ökat utgifterna med ca 16
miljarder kronor genom förslagen rörande Nordbanken och i tilläggsbudget I och
II. Därtill kommer skattesänkningar som belastar innevarande budgetår med drygt
3 miljarder kronor. På det sättet blåser regeringen upp underskottet i år för
att försämringen till nästa budgetår inte skall se fullt lika illa ut.

Även för budgetåret 1992/93 leder regeringens förslag till att
statsfinanserna försvagas bl.a. till följd av mycket omfattande och
ofinansierade skattesänkningar. Sedan regeringsskiftet i höstas har riksdagen
på regeringens förslag beslutat om skattesänkningar på över 30 miljarder
kronor--ett inkomstbortfall som måste täckas genom ökad statlig upplåning.
Utskottet finner det oansvarigt med ofinansierade skattesänkningar av denna
omfattning i ett skede när statsfinanserna försämras dramatiskt.

Enligt utskottets mening bör finanspolitiken inriktas på att återställa
balansen i statens finanser. Stora och permanenta underskott i statens budget
bör undvikas eftersom de driver upp räntorna, hämmar investeringarna och sänker
tillväxten.

På längre sikt bör utgiftspolitiken ges en sådan utformning att de offentliga
utgifternas andel av BNP successivt kan sänkas i takt med ökad tillväxt. En
stram utgiftspolitik måste alltså bibehållas och utrymmet för nya långsiktiga
utgiftsåtaganden är mycket begränsat.

Statsfinanserna försämras nu dramatiskt samtidigt som det föreligger ett
mycket stort behov av insatser för att skapa arbete och utbildning. Med hänsyn
härtill är det enligt utskottets mening inte möjligt att sänka skatterna under
de närmaste åren.

Utskottet står fast vid principerna bakom skattereformen. De beslut som
regeringen har genomdrivit om skattesänkningar för kapitalägare och
höginkomsttagare bör därför omprövas. Det gäller besluten om sänkt
kapitalinkomstskatt, reavinstskatt, förmögenhetsskatt och arvs- och gåvoskatt.
Dessa åtgärder har en omfördelande effekt men ger inte alls de tillväxteffekter
som regeringen har gjort gällande.

Energiskatten för den tunga industrin bör sänkas för att åstadkomma mer
konkurrensneutrala villkor. Utskottet avvisar emellertid regeringens förslag
att helt avskaffa energiskatten på industrin. Utskottet avvisar också
regeringens förslag om höjd inkomstskatt, sänkt mervärdesskatt och slopad
fastighetsskatt på kommersiella lokaler.

Regeringens budgetförslag innebär att de offentliga utgifternas ökningstakt i
reala termer avtar från ca 3,5% år 1991 och 3% år 1992 till att avstanna
helt år 1993. Det är, som utskottet ser det, en alltför hård nedpressning av de
offentliga utgifterna. Med tanke på konjunkturläget är det mer rimligt med en
viss ökning av den offentliga konsumtionen. En sådan utveckling ligger dessutom
inom de ramar som ges av ambitionen att på längre sikt sänka utgiftskvoten.
Därtill bör i nuvarande läge investeringsnivån höjas kraftigt.

Utskottet anser således att det inte finns tillräckliga skäl att bedriva en
så hårdhänt åtstramningspolitik som regeringen vill få till stånd. Å andra
sidan får finanspolitiken inte bli så expansiv att den leder till en uppgång i
inflationen.

En budgetpolitik utformad på detta sätt förordas av Socialdemokraterna i
motion Fi40. I enlighet med det synsätt som kommer till uttryck i motionen
anser utskottet att satsningen på arbete och utbildning måste öka. Den för
närvarande viktigaste politiska frågan är att bekämpa den ökande
arbetslösheten. Med hänsyn härtill finner utskottet motionärernas förslag om
ett tvåårigt investeringsprogram på 40 miljarder kronor vara väl avvägt. Ett
statligt räntebidrag skall stimulera kommuner och statliga myndigheter att
tidigarelägga sina investeringar. Inom ramen för detta program skall
investeringar stödjas även på annat sätt.

Regeringens förslag att avskaffa investeringsbidraget till bostadsbyggande
och trappa av övrigt stöd till bostadsbyggandet måste avvisas.
Bostadsfinansieringen bör lösas genom en snabb övergång till räntelånesystemet
som kan minska statens utgifter under kommande år med mycket betydande belopp.
Utskottet avvisar regeringens förslag att fr.o.m. år 1993 årligen dra in 7,5
miljarder kronor från kommunsektorn liksom planerna på att införa karensdagar i
sjukförsäkringen. Höjningen av barnbidraget bör enligt utskottets mening
tidigareläggas till den 1 juli 1992.

Däremot bör de besparingar i förhållande till regeringens förslag genomföras
som redovisas i Socialdemokraternas motion Fi40. De avser bl.a. minskade
utgifter för försvaret genom oförändrad försvarsram, utökad beslutskapacitet
vid utlänningsnämnden med åtföljande minskning av förläggningskostnaderna samt
aktiva åtgärder för att förebygga och rehabilitera ryggskador med åtföljande
minskning av utgifterna inom sjukförsäkringen.

Med en sådan inriktning av budgetpolitiken kan statens budgetunderskott
minskas. Det budgetförslag Socialdemokraterna redovisar i motion Fi40 ger ett
underskott som kameralt räknat är drygt 6 miljarder kronor mindre än enligt
regeringens förslag. Med hänsyn tagen till högre aktivitet i ekonomin och
minskade ränteutgifter förbättras den offentliga sektorns finanser därutöver
med ytterligare drygt 8 miljarder kronor.

Utskottet biträder med det anförda det förslag till budgetpolitiska
riktlinjer som Socialdemokraterna redovisar i motion Fi40 yrkande 2. Vad
utskottet här anfört innebär vidare att utskottet avstyrker bifall till de
budgetpolitiska riktlinjer som förordas av regeringen i den reviderade
finansplanen (mom. 2) samt av Ny demokrati i motion Fi42 yrkandena 2, 6, 12--17
samt 30 och 32.

dels att utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse:

70. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1991/92:150
bilaga I:1 yrkande 2 och motion 1991/92:Fi42 yrkandena 2, 6, 12--17, 30 och 32
godkänner vad som förordas i motion 1991/92:Fi40 yrkande 2 samt som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

45. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom.70)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 110 börjar med "Ny
demokrati" och på s. 112 slutar med "samt 30 och 32" bort ha följande
lydelse:

Ny demokrati framhåller i motion Fi42 att det måste föras en mycket
stram finanspolitik med ytterligare utgiftsnedskärningar. De resurser som
därvid frigörs skall användas på ett tillväxtbefrämjande sätt och komma alla
till del. Enligt motionärerna är det också viktigt att kunna minska
budgetunderskottet för att klara EG:s konvergensregler.

Eftersom budgetunderskottet till en del beror på att statens inkomster
försvagas ser motionärerna det som mycket viktigt att företagens försäljning
kan öka och att sysselsättningen därigenom också kan förbättras.

Statsbudgetens saldoutveckling enligt LK-kalkylen ser Ny demokrati som ett
skräckscenario som till varje pris måste undvikas genom att besparingskraven
sätts högre och genom att man stimulerar till ökade inkomster.

Sålunda bör enligt Ny demokrati u-hjälpen kraftigt begränsas och
hemspråksundervisningen avvecklas. Stora nedskärningar förordas också i det
statliga stödet till organisationer, politiska partier, Nordiska rådet,
sjukvård samt flyktingmottagning. Besparingar skall också uppnås genom att
sjukpenningen, föräldrapenningen och arbetsskadeförsäkringen samordnas i ett
enhetligt system där ersättningen utgår med 2/3 lön under de två första
veckorna. Motionärerna vill dessutom införa ett inkomstprövat barnbidrag.

Arbetslivsfondens tillgångar skall till en del användas för
infrastrukturinvesteringar. Motionärerna vill dessutom öka stödet till
Baltikum, till Östersjöns miljö och till de sämst ställda pensionärerna i
Sverige. Antalet ålderdomshem skall byggas ut och satsningen på
järnvägsinvesteringar skall utökas.

På skatteområdet föreslås bl.a. sänkt turistmoms.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. I likhet med Ny demokrati
anser utskottet att den borgerliga regeringen för en i grunden riktig politik
men att de förslag till besparingar och skattesänkningar som redovisas inte är
tillräckligt långtgående.

Under de närmaste åren krävs en mycket stram utgiftspolitik. Det är också
viktigt att de resurser som frigörs används på ett arbetsskapande och
tillväxtbefrämjande sätt.

De svenska skatterna måste så fort som möjligt anpassas till övriga Europa.
Medan skatternas andel av BNP i Sverige utgör ca 53% ligger genomsnittet för
EG-länderna strax över 40%.

För att skapa utrymme för skattesänkningarna måste en lång rad utgifter
omprövas. I likhet med vad som förordas i motion Fi42 (nyd) anser utskottet att
u-hjälpen måste ses över och effektiviseras. Biståndsbehoven är omättliga men
Sverige torde vara bättre på att ge meningsfull hjälp till våra grannländer i
Baltikum än att förhandla om hur hjälpen skall sippra ned till befolkningen i
enpartistater långt borta. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
biståndsmålet bör sänkas från 1,0 till 0,7% av BNI.

Sverige måste öppna sig för omvärldens turister. En aktiv och professionell
marknadsföring av landet samt inte minst sänkt turistmoms kan få turismen att
växa snabbt vilket ger förbättrad sysselsättning och växande skatteintäkter.

Socialpolitiken är en viktig del i den svenska välfärden. Det är också den
minst konkurrensutsatta samhällssektorn, där sjukvården intar en särställning
med många drag gemensamma med en planekonomi. Som utskottet ser det finns här
betydande möjligheter till besparingar genom konkurrens och privatisering.
Dagmarreformen bör enligt utskottets mening upphävas. Stora besparingar kan
också göras på barnbidraget som är ett tydligt exempel på den orimliga
rundgången av skatter och bidrag. Eftersom höginkomsttagarna knappast har något
direkt behov av barnbidraget bör bidraget till det första barnet inkomstprövas
och endast utgå till de familjer som förslagsvis tjänar mindre än 300000 kr.
per år.

Utbyggnad, modernisering och underhåll av infrastrukturen är mycket viktig
för att få till stånd en ökad tillväxt och produktivitet. Snabbtågsutbyggnaden
bör påskyndas. Utskottet föreslår i likhet med motionärerna att 2 miljarder
kronor satsas på sådana investeringar med medel från arbetslivsfonden.

Satsningarna på utbildning bör inriktas på kvalitet, kunskaper och
effektivisering. Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att
hemspråksundervisningen inte skall betalas med skattemedel. Därmed kan bidraget
till driften av det kommunala skolväsendet begränsas med 1,3 miljarder kronor.

Bostadssubventionerna bör avvecklas. Liksom Ny demokrati finner utskottet
regeringens förslag till reformering av bostadsfinansieringen genomtänkt och
väl avvägt.

Slutligen instämmer utskottet i Ny demokratis uppfattning att regeringen
måste ta ett samlat grepp om organisationsbidragen. Principerna för
organisationsbidragen bör ses över i en parlamentariskt sammansatt kommitté
vars resultat bör utmynna i dels en klarare redovisning av de olika bidragen,
dels en kraftigt minskad bidragsvolym.

Med det anförda biträder utskottet de budgetpolitiska riktlinjer som Ny
demokrati för fram i motion Fi42 (nyd) yrkandena 2, 6, 12--17 samt 30 och 32.
Utskottet avstyrker därmed bifall till de riktlinjer som regeringen lägger fram
i finansplanen och som Socialdemokraterna redovisar i motion Fi40 (s) yrkande
2.

dels att utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse:

70. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1991/92:150
bilaga I:1 yrkande 2 och motion 1991/92:Fi40 yrkande 2 godkänner vad som
förordas i motion 1991/92:Fi42 yrkandena 2, 6, 12--17, 30 och 32 samt som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

46. Miljöräkenskaper (mom.84)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson
(alla s) anser:

dels att den del av utskottets yttrande på s. 116 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Regeringen har med utgångspunkt från utredningens förslag och
remissinstansernas synpunkter givit konjunkturinstitutet i uppdrag att utveckla
metoder och modeller för att redovisa viktiga samband mellan miljö och ekonomi.
Av kompletteringspropositionen framgår att regeringen under våren 1993 avser
att ge statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att utveckla och komplettera
miljöstatistiken samt utveckla fysiska miljö- och naturresursräkenskaper.
Förslag om medel härför läggs fram i kompletteringspropositionen. Ett uppdrag
har också givits åt statens naturvårdsverk att utveckla system med miljöindex
som kan ge en samlad bild av tillståndet i de svenska ekosystemen.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi83 (s) i så måtto att
arbetet med att ta fram ett miljöräkenskapssystem har dragits i långbänk.
Regeringen bör därför nu tillse att det fortsatta utredningsarbetet--med
utgångspunkt från de ovan angivna utredningsuppdragen--får en sådan
uppläggning och sådana resurser att förseningar med att färdigställa ett
miljöräkenskapssystem undviks. Som utskottet ser det bör regeringen därför
årligen redovisa för riksdagen hur arbetet med miljöräkenskaper fortskrider och
informera riksdagen om vad som sker i det internationella samarbetet på
området. Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi83 (s) yrkande 4 bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 84 bort ha följande lydelse:
84. beträffande miljöräkenskaper
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Fi83 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom.1)

Bo G Jenevall (nyd) anför:

Som framgår av betänkandet råder inom många områden stor samstämmighet mellan
kompletteringspropositionens och Ny demokratis inriktning av politiken. Det
finns dock skillnader på några viktiga punkter. Ny demokrati vill sålunda
understryka att förnyelsearbetet går för långsamt. Man måste gå snabbare fram
med utgiftsminskningarna för att skapa utrymme för ytterligare
skattesänkningar. Man måste ta bort onödig byråkrati, dra ner
organisationsstödet kraftigt och rationalisera den kommunala verksamheten. Som
framgår bl.a. av reservationen till avsnittet om budgetpolitiken bör det gå att
på ett väsentligt sätt öka takten i utgiftsminskningarna genom att se över ett
flertal områden i statsbudgeten.

Jag vill i detta sammanhang även upprepa vad som framhölls angående
utformningen av arbetsmarknadspolitiken i en reservation till finansutskottets
betänkande (1991/92:FiU20) om årets finansplan.

Som framgått av avsnittet om den ekonomiska utvecklingen kommer sannolikt den
nuvarande lågkonjunkturen att bestå under större delen av år 1992. Även år 1993
kan i värsta fall bli ett mindre gynnsamt år. Mot den bakgrunden bör nya former
för arbetsmarknadspolitiken prövas. Det nuvarande systemet som till viss del
skyddar de arbetslösa ekonomiskt leder i alltför liten utsträckning till
produktivt arbete. Det är min uppfattning att en effektivare
arbetsmarknadspolitik, som syftar till att bereda produktivt arbete för
tusentals arbetslösa utan ökade kostnader för staten, snarast måste komma till
stånd. Den ekonomiska politikens viktigaste uppgift är att skapa
förutsättningar för företagen att verka och kunna expandera vilket innebär ökad
sysselsättning och därmed tryggad ekonomi för alla.

Jag vill också särskilt understryka att ungdomarnas svåra situation på
arbetsmarknaden måste uppmärksammas mer. Ungdomarna måste få möjlighet att
komma ut på arbetsmarknaden. Vi stöder därför regeringens åtgärder härvidlag.
Resultatet får dock inte bli att arbetstagarorganisationerna genom
arbetsdomstolen försöker att stoppa ikraftträdandet av riksdagens beslut.
Fackföreningarna är ej till för att göra riksdagens arbete. En demokrati skall
styras av folkets valda ombud. Den kollektiva företrädarrätten måste på sikt
brytas och ersättas av den individuella arbetstagarens frihet och
förhandlingsrätt på verkstadsgolvet, inom sjukvården och på andra
arbetsplatser.

2. Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder (mom.14)

Bo G Jenevall (nyd) anför:

Ny demokrati instämmer med utskottet i fråga om principen att medel från
arbetslivsfonden skall kunna disponeras för finansiering av vissa
sysselsättningsskapande åtgärder, t.ex. infrastrukturen. Enligt min uppfattning
bör minst 2 miljarder kronor utöver regeringens förslag föras över från
arbetslivsfonden och användas till infrastrukturella sysselsättningsskapande
åtgärder för järnvägar. En satsning på bra järnvägar skapar inte bara
sysselsättning utan också tillväxt i ekonomin. Dessutom sparas miljön om
kommunikationerna förbättras. Enligt Ny demokratis uppfattning skall dessa 2
miljarder kronor omgående avsättas till högprioritetsobjektet
snabbjärnvägsutbyggnaden från Stockholm till Sundsvall.

3. Finansiering av arbetslöshetsförsäkringen (mom.15)

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anför:

Nuvarande beräkningar tyder på att arbetsmarknadsfonden kommer att uppvisa
ett underskott på ca 10 000 milj.kr. vid utgången av nästa budgetår. I det läge
som nu har uppstått motsätter vi oss inte regeringens förslag om en utökad
rörlig kredit i riksgäldskontoret under budgetåret 1992/93 för att förstärka
arbetsmarknadsfonden.

Vi vill framhålla att med Socialdemokraternas förslag minskar arbetslösheten
så mycket att fondens underskott under nästa budgetår blir mindre än 5 000
milj.kr. De kommande åren ökar det knappast. Vår satsning på aktiva åtgärder
minskar således statens utgifter för de arbetslösa med väsentliga belopp.

4. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt samt riktlinjer för
investeringsplaneringen (mom.46 och 48)

Bo G Jenevall (nyd) anför:

Jag anser att behovet av resurstillskott till trafikens infrastruktur är
betydande med hänsyn till de många års försummelser som nu måste tas igen.
Propositionens förslag till medelsanvisning är därför otillräckligt och bör
utökas med 2 000 milj.kr. till sammanlagt 4 200 milj.kr. Enligt min mening kan
angelägna satsningar göras på de för landet viktiga tillväxtprojekten. Jag
anser det också vara viktigt att medlen utnyttjas för att öka satsningarna på
huvudvägsystemet och borttagande av flaskhalsar mellan storstäderna i Sverige.
Likaså att utbyggnaden av snabbjärnvägen mellan Sundsvall och Stockholm
högprioriteras. För finansieringen av resursökningen till investeringarna i
trafikens infrastruktur bör -- som vi framför i vår motion Fi42 (nyd) --
motsvarande medel föras över från arbetsmiljöfonden.

5. Omläggning av energibeskattningen (mom.57)

Bo G Jenevall (nyd) anför:

I kompletteringspropositionen föreslår regeringen att industrins
energiskatter skall sänkas med brutto 3,4 miljarder kronor. Det är ett bra och
riktigt förslag eftersom de svenska företagen haft konkurrensnackdelar av den
höga svenska energibeskattningen.

Kompletteringspropositionens övriga skatteförslag syftar huvudsakligen till
att finansiera det inkomstbortfall som uppkommer för staten när energiskatten
sänks för industrin. Jag anser att det är en helt onödig omväg för att nå detta
syfte. Skattesänkningar bör finansieras genom utgiftsminskningar. Även om jag
delar regeringens uppfattning att momsen måste sänkas inför EG-inträdet, vill
jag alltså sätta i fråga den momssänkning som nu föreslås eftersom den
finansieras med en höjning av en annan skatt.

I motion Fi43 (nyd) har därför yrkats avslag på regeringens förslag att höja
energiskatterna för hushållen, att sänka mervärdesskatten och att slopa
schablonavdraget vid inkomstbeskattningen.

Som framgår av motionen är Ny demokrati berett att stödja regeringens politik
om en annan mycket viktig ekonomisk-politisk fråga får en lösning. Det gäller
det av Ny demokrati föreslagna investeringsbolaget som efter en uppgörelse i
finansutskottet nu föreslås bli bildat (1991/92:FiU21).

Med hänsyn härtill har vi ställt oss bakom de i kompletteringspropositionen
framförda skatteförslagen.

6. Utformningen av kompletteringspropositionen

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Per-Olof Håkansson, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson (allas) och Bo G Jenevall (nyd)
anför:

Årets kompletteringsproposition innehåller förutom de frågor som normalt bör
tas upp i en framställning av detta slag även förslag om ett helt nytt
statsbidragssystem för kommunerna, ett helt nytt bostadsfinansieringssystem,
långtgående förändringar av energiskatter, mervärdesskatten och
inkomstbeskattningen samt olika arbetsmarknadspolitiska insatser.

Finansutskottet och konstitutionsutskottet har vid upprepade tillfällen
slagit fast att det i kompletteringspropositionen inte bör tas upp andra frågor
än de som har ett direkt samband med de finanspolitiska övervägandena.

Så t.ex. underströk konstitutionsutskottet i sitt granskningsbetänkande
1988/89:KU30 betydelsen av att budgetpropositionen är så heltäckande som
möjligt för att riksdagens ledamöter skall få möjlighet att redan under den
allmänna motionstiden i januari ta ställning till den ekonomiska politik som
regeringen avser att föra under i första hand det kommande budgetåret. I de
fall anslagsfrågor tas upp i kompletteringspropositionen leder detta till att
arbetsförhållandena i utskotten och kammaren blir onödigt ansträngda, framhöll
konstitutionsutskottet. Dessutom skapar det särskilda olägenheter för
finansutskottet i dess arbete med de övergripande finanspolitiska frågorna och
fastställandet av statsbudgeten. Budgetfrågornas behandling är också av stor
betydelse för de statliga myndigheternas och andra berörda organs möjligheter
att planera sin verksamhet samt är självfallet i främsta rummet av synnerlig
betydelse för den allmänhet som berörs av besluten.

Även i andra sammanhang har under årens lopp kritik riktats mot utformningen
av kompletteringspropositionen. Så t.ex. framförde ett antal motionärer skarp
kritik mot 1989 års kompletteringsproposition, som enligt deras mening
egentligen innehöll ett helt nytt budgetförslag. Kompletteringspropositionen
skall vara ett dokument som kompletterar tidigare förslag och inte en ny
budget, påpekade motionärerna och slog samtidigt fast att ett effektivt
budgetarbete förutsätter att regeringen följer föreskrifter i grundlag och
riksdagsordning.

Vi delar helt denna uppfattning och konstaterar att med den utformning som
årets kompletteringsproposition fått är kritiken i dag i än högre grad
berättigad.

Vad vi inte förstår är att Carl Bildt, Bo Lundgren, Lars Tobisson, Anders
Björck och andra undertecknare av denna moderata partimotion, 1988/89:Fi60 (m),
inte tagit mer intryck av den kritik som de då framförde och som ett enigt
finansutskott (1988/89:FiU30) inkl. dess dåvarande vice ordförande Anne Wibble
ställde sig bakom.

I proposition 1991/92:150 framlagda lagförslag

Bilaga 1

7Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

8Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

9Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

10Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

11Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt

12Förslag till
Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift

I proposition 1991/92:112 framlagt lagförslag

Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Av utskottet framlagt lagförslag
Bilaga 2

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:328) om ändring i lagen 1991:1153) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 12 av anvisningarna till 32§
kommunalskattelagen (1928:370) i punktens lydelse enligt lagen (1992:000) om
ändring i lagen (1991:1153) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 32 §

12. Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör
skattepliktig intäkt av tjänst om förmånen grundas på förvärvsinkomst, som
hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda
förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på grund
av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete
eller på grund av militärtjänstgöring.

Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring,
ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård samt ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt
20§ lagen (1991:1047) om sjuklön utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock
ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.

Korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt
studiestödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för doktorander, timersättning
vid kommunal vuxenutbildning (komvux), vid vuxenutbildning för psykiskt
utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervisning för invandrare (sfi)
räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning från Dagpenning från
arbetslöshetskassa, kontant arbetslöshetskassa, kontant
arbetsmarknadsstöd, arbetsmarknadsstöd,
statsbidrag motsvarande statsbidrag motsvarande
dagpenning från dagpenning vid
arbetslöshetskassa eller arbetsmarknadsutbildning som
kontant arbetsmarknadsstöd lämnas till den som startar
som lämnas till egen näringsverksamhet, och
arbetslös som startar egen som avser att utgöra ett
rörelse räknas som tillskott till
skattepliktig intäkt av näringsidkarens
tjänst. försörjning under
inledningsskedet av
verksamheten, räknas som
skattepliktig intäkt av
tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som
skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller dagpenning Detsamma gäller dagpenning,
och stimulansbidrag, vilka som enligt av regeringen eller
enligt av regeringen eller av av statlig myndighet meddelade
statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till
bestämmelser utgår till deltagare i
deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om
med dem i fråga om sådant bidrag
sådana bidrag likställda.
likställda.

Skatteutskottets yttrande
1991/92SkU5y
Bilaga 3
Vissa skattefrågor i kompletteringspropositionen

Till finansutskottet

Inledning

Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att avge yttrande över
kompletteringspropositionen jämte motioner såvitt propositionen och motionerna
rör utskottets beredningsområde.
Skatteutskottet berörs främst av avsnittet Skattefrågor i bilaga I:5 till
propositionen. Utskottet behandlar således i detta yttrande dels propositionen
i denna del, dels de motionsyrkanden som knyter an till dessa och vissa andra
skattefrågor, nämligen

1991/92:Fi42 (yrkandena 25--29) av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd),
1991/92:Fi43 (yrkandena 1--3) av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd),
1991/92:Fi44 (yrkandena 19--29) av Lars Werner m.fl. (v),
1991/92:Fi46 (yrkandena 1--2) av Bruno Poromaa m.fl. (s),
1991/92:Fi48 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s),
1991/92:Fi65 (yrkandena 1--36) av Lars Hedfors m.fl. (s),
1991/92:Fi73 (delvis) av Hans Gustafsson m.fl. (s),
1991/92:Fi78 (yrkandena 1--2) av Arne Kjörnsberg m.fl. (s),
1991/92:Fi80 (yrkande 3) av Dan Eriksson i Kolmården (kds),
1991/92:Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m),
1991/92:Fi93 (yrkandena 1--3) av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c),

1991/92:Fi101 (yrkandena 1--2) av Dan Ericsson i Stockholm (nyd).

Med anledning härav får utskottet anföra följande.

Energibeskattningen m.m.

Propositionen och motionerna

Kompletteringspropositionen innehåller bl.a. förslag till kraftigt sänkt
energibeskattning för industri och växthusnäring. Sänkningen genomförs i form
av dels slopad energiskatt på bränslen och el, dels sänkt koldioxidskatt,
samtidigt som de nuvarande bestämmelserna om energiskattenedsättning för den
energiintensiva industrin och för växthusnäringen slopas. Under de närmaste två
åren skall dock vissa övergångsbestämmelser i fråga om skattenedsättningen för
industrin och växthusnäringen gälla. Vidare föreslås en höjning av
koldioxidskatten från 25 till 32 öre per kg utsläppt koldioxid och av
energiskatten på el med 1,3 öre per kWh för andra förbrukare än industri och
växthusnäring. Därutöver föreslås vissa följdändringar beträffande skatten på
fjärrvärme, miljöskatten på inrikesflyg och kilometerskatten.

Förslaget i propositionen på energiskatteområdet innebär vidare att avdraget
för skatt på kolbränslen som förbrukas i metallurgiska processer och
skattefriheten för inhemska fasta bränslen slopas samt att den skattefrihet som
nu gäller för inhemskt framställd metan ändras till att avse metan som
framställts genom biologiska processer. Handelspolitiska skäl åberopas samt --
beträffande kolet i metallurgiska processer -- att huvuddelen av skatten ändå
är avdragsgill. Vidare föreslås övergångsbestämmelser av innebörd att industrin
under åren 1993 och 1994 skall kunna få nedsättning av den del av
koldioxidskatten som överstiger 2 % av företagets försäljningsvärde för de
produkter som tillverkas.

Förslaget innebär också att mervärdesskatten generellt sänks från 25 till 22
%, att fastighetsskatten på kontorsbyggnader och andra lokaler slopas och att
schablonavdraget under tjänst ersätts med en begränsad avdragsrätt. Kostnader
för resor mellan bostad och arbetsplats blir avdragsgilla endast till den del
de överstiger 4 000 kr. Detta skall gälla även för enskilda näringsidkare.
Övriga kostnader som nu täcks av schablonavdraget blir avdragsgilla endast till
den del de överstiger 1000 kr.

Regeringen vill med dessa åtgärder ta ytterligare steg i skattepolitiken i
riktning mot sänkningar eller ett slopande av samhällsekonomiskt skadliga
skatter och en internationell anpassning av skattesystemet. Bl.a. syftar
omläggningen av energibeskattningen, som bygger på ett förslag som lagts fram i
betänkandet Konkurrensneutral energibeskattning (SOU 1991:90), till att stärka
de svenska företagens konkurrenskraft och utmönstra det nu gällande
energiskattenedsättningssystemet för energiintensiv industri som ansetts strida
mot såväl nuvarande handelspolitiska förpliktelser som de krav ett framtida
EG-medlemskap uppställer. Samtidigt upprätthålls av främst miljöpolitiska skäl
den totala nivån på beskattningen av energianvändningen genom ett ökat
skatteuttag på hushållen och övriga sektorer. Inom ramen för
energiskatteomläggningen skapas enligt propositionen ett utrymme för
ytterligare satsningar på förnybar energi och hushållning och möjliggörs bl.a.
miljöförbättrande och kostnadseffektiva åtgärder i Östersjöområdet.

Sänkningen av mervärdesskatten är motiverad av dels en önskan att undvika att
skattebelastningen på hushållssektorn på grund av de nu berörda åtgärderna
generellt ökas, dels EG-anpassningsskäl. I propositionen anförs att ett visst
utrymme för en sänkning av mervärdesskatten reserverats i budgetpropositionen
och att skattesänkningarna i övrigt bör finansieras på ett sådant sätt att det
fördelningsmässiga utfallet sammantaget, dvs. inkl. den föreslagna
energiskatteomläggningen, blir godtagbart. Detta är enligt propositionen
bakgrunden till förslaget till omläggningen av det s.k. schablonavdraget under
inkomst av tjänst.

I motion Fi43 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) hänvisar motionärerna till det
förslag som de i annat sammanhang har ställt om att inrätta ett
investeringsbolag. För det fall att detta förslag inte godtas har motionärerna
långtgående yrkanden om ändringar i regeringens förslag. Eftersom
regeringspartierna och Ny demokrati numera är ense om att inrätta det
föreslagna investeringsbolaget är dessa motionyrkanden inte längre aktuella.

I motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkas avslag på propositionen såvitt
avser förändringarna av energiskatten och koldioxidskatten m.m. (yrkandena 8
delvis, 9 delvis och 10--13), sänkningen av mervärdesskatten (yrkande 4) och
slopandet av schablonavdraget (yrkandena 5--7). I stället bör enligt
motionärerna det generella skattetaket i lagen om nedsättning av allmän
energiskatt och koldioxidskatt sänkas från 3% till 0,6 % för såväl
industriell tillverkning som yrkesmässig växthusodling, varvid hela oljeskatten
skall räknas in i underlaget och beslut om nedsättning tas av riksskatteverket
(yrkandena 16--19). Vidare skall möjligheten att basera skattetaket på
förädlingsvärdet utredas (yrkande 20), liksom möjligheterna att komplettera
energibeskattningen med administrativa styrmedel för de industriföretag som når
upp till skattetaket (yrkande 21).

I motionen (yrkandena 8 i övrigt och 9 i övrigt) yrkas även avslag på
propositionen såvitt avser fasta bränslen och metan. I samma motion (yrkande
14) yrkas att bestämmelsen om fullständig skattefrihet för metallurgiskt kol
skall utgå. Av yrkande 15 i samma motion och övriga omständigheter torde dock
framgå att syftet är det motsatta. Även i motion Fi48 av Sten-Ove Sundström
m.fl. (s) yrkas avslag på propositionen såvitt avser kolbränslen för
metallurgiska processer.

Motionärernas kritik av regeringens förslag går i huvudsak ut på att det
innebär ett oacceptabelt bortfall av skatteinkomster utan motsvarande vinster
i form av näringspolitiskt och samhällsekonomiskt fördelaktiga effekter. Bl.a.
går enligt motionärerna energiskattesänkningen för industrin långt utöver vad
som behövs för att tillgodose den energiintensiva industrins behov för att
klara den internationella konkurrensen genom att den kommer att gälla även för
företag där energin utgör endast en obetydlig del av kostnaden. En annan
svaghet med regeringsförslaget är enligt motionärerna att de miljöstyrande
effekterna av energiskatten tas bort för industrin och att det åter blir
ekonomiskt förmånligt att elda med kol och tung olja i stället för naturgas,
gasol och biobränslen. Motionärernas egna förslag, menar de, står inte i
konflikt med handelspolitiken, ger den energitunga industrin internationellt
konkurrenskraftiga energikostnader och bevarar styrmedlen för företag där
energiskatten fyller funktionen att stimulera till minskad energianvändning och
val av mindre miljöskadliga energislag. Av budgetskäl motsätter sig
motionärerna vidare en sänkning av mervärdesskatten. Slutligen kritiserar
motionärerna schablonavdragsomläggningen för att den enligt deras mening
kommer att försvåra kommande avtalsförhandlingar och minska möjligheterna att
använda den förenklade självdeklarationen.

I motion Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag på förslaget om sänkt
energibeskattning för företagen (yrkande 20), sänkt mervärdesskatt (yrkande 23)
och slopat schablonavdrag (yrkande 24). Vidare föreslås ett uttalande om att
energibeskattningen utöver sitt fiskala syfte även bör styra energianvändningen
samt om behovet av skattehöjningar eller nya skatter på kärnkraftsel,
koldioxid, bensin i storstadstrafik och flygbränsle samt skattesänkningar resp.
slopad skatt på fjärrvärme och vindkraft (yrkande 19) och av en kraftfull
satsning på biobränslen (yrkande 22). Regeringens förslag om höjd energiskatt
godtas under förutsättning att inkomsterna används för miljösatsningar (yrkande
21).

Även i motion Fi46 (yrkandena 1--2) av Bruno Poromaa m.fl. (s) yrkas att
sänkningen av energibeskattningen skall inriktas på enbart elintensiv industri
samt avslag på förslaget om finansiering av industrins skattebefrielse.
Motionärena anför regionalpolitiska skäl och åberopar klimatförhållandena i
övre Norrland.

Arne Kjörnsberg m.fl. (s) begär i motion Fi78 (yrkandena 1--2) åtgärder för
att förhindra att kommuner som i sina fjärr- eller kraftvärmeverk använder
biobränslen övergår till kol och olja. Även Dan Ericsson i Kolmården (kds)
efterlyser i motion Fi80 (yrkande 3) höjd koldioxidskatt alternativt andra
åtgärder för att stärka biobränslenas ställning.

Växthusnäringens förhållanden tas upp i motion Fi93 av Lennart Brunander och
Ingbritt Irhammar (båda c), vilka begär fullständig befrielse från energiskatt
på el för växthusnäringen (yrkande 1). Beträffande koldioxidskatten begärs
samma nedsättning som nu, dvs. 15 % av vad som annars gäller, under 1993 och
1994 (yrkande 2). Slutligen yrkar motionärerna att nuvarande administrativa
system med direktreduktion av koldioxidskatten vid leveransen bör bibehållas
för växthusnäringen (yrkande 3).

Motionerna med anledning av förslaget om slopad fastighetsskatt på
lokalhyreshus behandlas nedan under särskild rubrik.

Utskottets beredning

Skatteutskottet har under beredningen av detta ärende anordnat en offentlig
hearing med utfrågning av bl.a. statsrådet Bo Lundgren, miljöminister Olof
Johansson, utredaren bakom betänkandet SOU 1991:90 professor Lennart
Hjalmarsson samt olika myndigheter, organisationer och enskilda företrädande
bl.a. näringsliv, löntagare, naturvårdsintressen och forskning. Statsrådet Bo
Lundgren redovisade vissa fördelningseffekter av skatteförslaget, vilka som
bilaga bifogas detta yttrande.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att det råder en bred enighet om att det är nödvändigt
att sänka energiskatterna för den konkurrensutsatta och mest energikrävande
industrin. Det är enligt utskottets uppfattning omöjligt för Sverige att
vidmakthålla en nivå på energibeskattningen för denna sektor som vida
överstiger vad som är vanligt hos landets konkurrentländer. Det får anses väl
dokumenterat att den jämförelsevis mycket höga energibeskattningen i Sverige
leder till sänkt lönsamhet i de aktuella branscherna, vilket i sin tur leder
till minskade investeringar och får negativa effekter på sysselsättning och
reallöneutveckling. Det är särskilt basindustrin i de sysselsättningssvaga
regionerna som drabbas.

Utskottet delar vidare den i propositionen redovisade uppfattningen att
bestämmelserna bör utformas så att de inte kommer i konflikt med Sveriges
handelspolitiska förpliktelser eller de krav som ett kommande medlemskap i EG
ställer på svensk skattelagstiftning. Mot den bakgrunden anser utskottet att
det nuvarande systemet med nedsättning av energiskatten och koldioxidskatten
för energiintensiva företag bör utmönstras. Även om ett sådant system utformas
som ett generellt och rutinmässigt skattetak i relation till företagets
omsättning innebär det -- om det som nu bygger på ett särskilt
prövningsförfarande -- enligt utskottets bedömning en risk för att våra
handelspartners kommer att ifrågasätta om inte skattenedsättningen har karaktär
av otillåten subvention.

Så långt det är möjligt bör, vill utskottet understryka, regelsystemet också
utformas så att det befrämjar en god tillväxt och produktivitetsutveckling,
eller med andra ord en god resurshushållning. I förutsättningarna för en
effektiv resurshushållning ligger också betingelserna för en effektiv
energihushållning och en god miljö.

Med dessa utgångspunkter anser utskottet att förslaget i
kompletteringspropositionen utgör en väl avvägd lösning på hithörande problem.
Genom den föreslagna omfördelningen av energiskattebelastningen från industri
till konsumenter och övrig del av näringslivet uppnås syftet att stärka den
konkurrensutsatta, energitunga industrins ställning, samtidigt som incitamentet
att spara och hushålla med energi behålls. Utskottet är således i princip
berett att stödja propositionen i huvudsakliga delar men vill i fråga om några
detaljer göra vissa påpekanden.

Vad först gäller naturgasen anser utskottet att det är nödvändigt att
naturgasen ges sådana förutsättningar att gjorda investeringar kan utnyttjas på
ett effektivt sätt. Det är från miljösynpunkt oacceptabelt att naturgasen
ersätts med kol och olja. Någon extra nedsättning av koldioxidskatten för
naturgasen bör dock inte ske. Hur naturgasen skall kompenseras för minskad
konkurrenskraft på grund av ändrad beskattning bör avgöras i förhandlingar
mellan ägaren, staten och Vattenfall AB. Utskottet förutsätter att regeringen
beaktar vad utskottet nu har anfört.

Vad därefter gäller växthusnäringen bör enligt utskottet beaktas att
denna näringsgren är utsatt för en mycket hård importkonkurrens. Utöver högre
energiskatter än konkurrenterna gör vårt kallare klimat att energiåtgången är
väsentligt högre än för konkurrenterna. Växthusnäringen kan därför utan
överdrift sägas vara i större behov än någon annan näring av låga
energiskatter. Mot den bakgrunden bör en mindre avvikelse från de
övergångsbestämmelser som föreslås i propositionen kunna accepteras utan att
det uppstår några smittoeffekter till andra näringsgrenar.

I enlighet med det anförda föreslår därför utskottet att växthusodlingen
befrias från energiskatt på elförbrukning fr.o.m. år 1993 och på förbrukning av
fossila bränslen fr.o.m. år 1995. Skatteutskottet finner det vidare rimligt att
växthusnäringen befrias från skatten på all användning av el inkl. belysning,
drift av maskiner o.d. och därmed likställs med industrin i detta hänseende. I
förslaget till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt bör
således begränsningen för skattebefrielsen till växthusuppvärmning i
14 § slopas och den särskilda ikraftträdandebestämmelsen för denna näringsgren
anpassas efter vad utskottet nu anfört. Vidare bör växthusodlingen under åren
1993 och 1994 få behålla nuvarande 85-procentiga nedsättning av energi- och
koldioxidskatten för bränslen för växthusuppvärmning. 1 § lagen (1974:992) om
nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt bör ändras i enlighet
härmed. Utskottet förutsätter att nuvarande administrativa system med
nedsättning av skatt vid leverans under denna tid bibehålls.

När det gäller reglerna för återbetalning eller kompensation av
energiskatt och koldioxidskatt innebär förslaget i propositionen att
återbetalning resp. kompensation bör ske kvartalsvis och utgå endast om den
sammanlagda energi- och koldioxidskatten uppgår till minst 5 000 kr. för ett
kalenderkvartal. Beträffande denna fråga har utskottet en annan uppfattning.
Utskottet anser att återbetalning bör kunna ske per kalenderkvartal endast om
den sammanlagda energi- och koldioxidskatten överstiger 10 000 kr. för
kvartalet. Om den sammanlagda energi- och koldioxidskatten inte uppgår till
detta belopp bör återbetalningen ske årsvis. Sammanlagt årsbelopp understigande
5 000 kr. återbetalas dock ej. Utskottets förslag i denna del föranleder en
annan utformning av 29§ i förslaget till ändring i lagen (1957:262) om allmän
energiskatt samt en mindre följdändring i 5 § förslaget till ändring i lagen
(1990:582) om koldioxidskatt.

De problem särskilt inom kraft- och fjärrvärmeområdet som de ändrade
skatterelationerna mellan å ena sidan miljömässigt mera riskabla bränslen som
olja och kol och å andra sidan naturgas och biobränslen kan föra med sig inger
utskottet vissa betänkligheter. Finansministern anför bl.a. i propositionen att
för fjärrvärmeverk, i vilka både beskattade och obeskattade bränslen används,
bör samma fördelning mellan de olika bränslen som fjärrvärmeverket använder sig
av under hela redovisningsperioden gälla även för den fjärrvärme som levereras
till industrin och växthusnäringen för samma redovisningsperiod. Utskottet
anser att lagstiftningen bör tolkas och tillämpas på ett annat sätt. Av
konkurrensneutralitetsskäl anser utskottet att man bör utgå ifrån att
fjärrvärme till industri och växthusodling skall anses producerad uteslutande
med fossila bränslen under förutsättning att verkets användning av fossila
bränslen motsvarar minst leveransen av fjärrvärme till industrin och
växthusodlingen. Om fjärrvärmeleverantören så önskar bör, som ovan anförts,
redovisning och ansökan om återbetalning ske per kalenderår. Vidare förutsätter
utskottet att regeringen i lämpligt utredningssammanhang belyser effekterna av
kraftvärmens energibeskattning och undersöker behovet av eventuellt ytterligare
åtgärder.

Med anledning av vad som i övrigt anförts i några av motionerna angående
satsningar på biobränslen m.m. vill utskottet peka på den i propositionen
aviserade avsättningen av 500 milj.kr. för ytterligare satsningar på förnybar
energi och hushållning. Som finansministern framhåller är denna satsning och
höjningen av koldioxidskatten viktiga inslag i klimatstrategin. Mot bakgrund
härav och med hänsyn till vad utskottet ovan anfört angående en kommande
kraftvärmeutredning anser utskottet att någon åtgärd med anledning av de
berörda motionerna för närvarande inte är påkallad.

Utskottet anser i likhet med finansministern att det av handelspolitiska skäl
är motiverat att slopa skattefriheten för inhemska fasta bränslen och ändra
bestämmelsen om metan på det sätt som föreslås i propositionen. Vad gäller
kol i metallurgiska processer anser utskottet att samma regler som gäller i
dag bör gälla fram till 1995. Eftersom kol används även i andra
tillverkningsprocesser än metallurgiska -- utskottet tänker bl.a. på kalk- och
cementindustrin -- anser utskottet vidare att det föreligger ett behov av en
utredning som gör det möjligt att bättre än i dag fastställa när energivaran
skall betraktas som råvara eller insatsvara i produktionen och när den används
för energialstring. Utskottet förutsätter att regeringen verkställer en sådan
utredning under tiden fram till dess att de nya reglerna börjar tillämpas 1995.
Även utvecklingen inom EG bör följas och beaktas när skattereglerna för 1995
skall fastläggas.

Utskottet anser också att sådan verksamhet under övergångstiden bör slippa en
ökad skattebelastning, vilken med nuvarande nedsättningsregler uppgår till 1,2
% av försäljningsvärdet. Av praktiska skäl och då skattebortfallet på grund av
denna ytterligare nedsättning jämfört med regeringens förslag får anses
marginellt -- ca 15 milj.kr. varav merparten faller på kalk- och
cementindustrin -- förordar utskottet att nedsättning generellt för industrin
får ske till 1,2 % av försäljningsvärdet under övergångstiden.

De ändringar som utskottet nu har förordat kräver ingen ändring i lagen
(1957:262) om allmän energiskatt, enligt vilken all industriell användning av
kolbränslen i fortsättningen blir skattefri. Däremot bör en särskild
bestämmelse beträffande skattefriheten för kol i metallurgiska processer tas in
i övergångsbestämmelserna till ändringen i lagen (1990:582) om koldioxidskatt.
Vidare bör enheten 2 % i 2 § förslaget till lag om dels ändring i lagen
(1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt, dels
upphävande av samma lag ändras till 1,2%.

Beträffande frågan om sänkt mervärdesskatt och slopat schablonavdrag under
tjänst konstaterar utskottet att en majoritet har ställt sig bakom regeringens
förslag. Vad särskilt gäller schablonavdraget förutsätter dock utskottet, mot
bakgrund av vikten av att inte försämra förutsättningarna att vidareutveckla
systemet med förenklad deklaration, att regeringen analyserar behovet och
möjligheterna att lägga avgiften till arbetslöshetskassan utanför schablonen.

Med de ändringar som utskottet förordat tillstyrker utskottet propositionen
och avstyrker motionsyrkandena i den mån de inte har tillgodosetts.

Slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m.

Propositionen och motionerna

Regeringens förslag att slopa fastighetsskatten på kontor och andra
kommersiella lokaler skall enligt propositionen ses mot bakgrund av den
nuvarande krisen på fastighetsmarknaden och regeringens strävanden att slopa
samhällsekonomiskt skadliga skatter.

I motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkas avslag på propositionen i denna
del (yrkande 22). Motionärerna hänvisar bl.a. till motion Fi73 av Hans
Gustafsson m.fl. (s) och till de förslag som läggs fram i den motionen om olika
åtgärder mot finanskrisen. Dessa förslag syftar bl.a. till att skapa en bättre
fungerande fastighetsmarknad genom att återgå till en kapitalinkomstskatt på
30% med samma nivå för skattereduktionen för underskott, införa en rullande
fastighetstaxering, befria outhyrda lokaler från fastighetsskatt, förbättra
möjligheterna till jämkning av taxeringsvärdet när marknadsvärdet sjunkit och
iaktta återhållsamhet med åtgärder som innebär ökade boendekostnader.

Även i motion Fi44 (yrkandena 25 och 26) av Lars Werner m.fl. (v) yrkas
avslag på propositionen i vad avser fastighetsskatten och att man nu begränsar
sig till att slopa den tillfälliga höjningen av fastighetsskatten på lokaler,
dvs. att man sätter ned skattesatsen från 3,5 till 2,5% av taxeringsvärdet.

Utskottets bedömning

Som anförs i propositionen har det inte tidigare funnits tillräckliga skäl
för att prioritera en sänkning av fastighetsskatten på lokalhyreshus framför
vissa andra angelägna skattesänkningar. Utvecklingen på fastighetsmarknaden
under senare tid har dock medfört allvarliga problem som minskas genom det
förslag som regeringen nu lägger fram. Det bör framhållas att förslagen i
motionerna inte kan anses utgöra realistiska alternativ med märkbara
förbättringar. Samtidigt bör nämnas att en del av de frågor som tas upp i
motion Fi73 ingår i regeringens pågående överväganden angående
bostadspolitikens framtida utformning.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker
motion Fi65 i här angivna delar och motion Fi73 såvitt angår skattefrågor.

Ställningstagandet innebär att yrkande 36 i motion Fi65 angående
samlingslokaler blir tillgodosett utan särskild åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker därför detta yrkande.

Som framgår av propositionen kommer regeringen senare i år att redovisa en
översyn av fastighetsskattens tekniska utformning. Den detaljfråga som tas upp
i motion Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) angår fastigheter med blandad
användning och kommer att behandlas i detta sammanhang. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet även denna motion.

I motion Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) återkommer krav om en allmän
sänkning av fastighetsskatten och om att den s.k. flyttskatten skall avskaffas.
Utskottet har nyligen vid sin tidigare prövning av motsvarande yrkanden
hänvisat till att dessa frågor bör prövas först i samband med bostadspolitiken
i övrigt. Utskottet vidhåller sin ståndpunkt och avstyrker motionen.

Omprövning av skattepolitiken

Tidigare beslut

Efter regeringsskiftet hösten 1991 har riksdagen beslutat ett flertal
ändringar i beskattningen. Ändringarna har i huvudsak gått ut på följande.

Förmögenhetsskatten slopas helt fr.o.m. 1995 års taxering. Avvecklingen
genomförs successivt genom att den högsta skattesatsen 3% och beskattningen
av arbetande kapital i företag slopas redan fr.o.m. 1992 års taxering.
Samtidigt begränsas det sammanlagda uttaget av inkomst- och förmögenhetsskatt
till 55 %. Vid 1993 års taxering faller även mellanskiktet i skatteskalan bort
så att skatten blir proportionell med en skattesats på 1,5%.

Vidare sänks beskattningen av hushållssektorns kapitalinkomster från 30 till
25 %. Denna ändring genomförs fr.o.m. 1993 års taxering när det gäller
aktievinster, kapitalförsäkringar och värdepappersfonder. Samtidigt sänks
avkastningsskatten på pensionsmedel från 15 till 10%. I övrigt genomförs
sänkningen av skattesatsen fr.o.m. 1994 års taxering.

Som en följd av skattesänkningen på kapitalinkomster begränsas också
skattereduktionen för underskott till 25%. Full kvittningsrätt har införts i
förvärvskällan kapital. De tidigare begränsningarna i fråga om ränteavdrag
kvarstår endast i den formen att skattereduktionen begränsas för underskott
över 100000 kr.

Bland åtgärderna i övrigt skall här nämnas att de särskilda reglerna om
fåmansföretagares kapitalinkomster mjukats upp eller skjutits upp, att den
allmänna löneavgiften slopats fr.o.m. 1992, att den särskilda löneskatten
räknats ned i motsvarande mån och att socialavgifterna på vinstandelsmedel
slopats.

Beträffande arvs- och gåvobeskattningen har riksdagen beslutat om en kraftig
sänkning av skatteuttaget med verkan fr.o.m. den 1 januari 1992. Skikten i alla
skatteklasser har breddats och progressionen dämpats.

I fråga om den indirekta beskattningen har en differentiering av
mervärdesskatten genomförts. Sedan den 1 januari 1992 utgår således skatten med
18 % på livsmedel, hotell- och restaurangtjänster, upplåtelse av campingplats
samt personbefordran.

Motionerna

I motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) lägger motionärerna fram riktlinjer
för utformningen av det framtida skattesystemet och begär ett riksdagsuttalande
om behovet av en närmare genomlysning av olika skattefrågor i ett
internationellt sammanhang, bl.a. alkohol- och tobaksskatterna,
gränshandelsproblematiken och framtida skatteförändringar i olika EG-länder
(yrkande 1). Vidare kritiserar motionärerna den nuvarande skattepolitiken, som
enligt deras mening går tvärs emot den vedertagna principen om att ta ut skatt
efter bärkraft, och begär ett uttalande härom (yrkande 2). De begär också en
utvärdering av skattereformen särskilt med hänsyn till ekonomins funktionssätt
och fördelningspolitiska konsekvenser (yrkande 3). Slutligen begär de att
uttaget av statlig inkomstskatt skärps genom att den i samband med
skattereformen beslutade uppräkningen av den s.k. brytpunkten begränsas
(yrkande 27), en återgång till de regler som i övrigt gällde före riksdagens
beslut hösten 1991 beträffande inkomstbeskattningen, den allmänna löneavgiften,
socialavgifterna och arvs- och gåvoskatten (yrkandena 24--33 och 35) samt
förslag av regeringen om en ny förmögenhetsskatt (yrkande 34).

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) återkommer i motion Fi42 till frågan om
ändringar i mervärdesskatteuttaget på olika tjänster med anknytning till turism
och nöjesliv (yrkandena 25--28). Motionärerna begär dessutom ett uttalande av
innebörd att samma skatteförmåner för turistindustrin skall gälla i Sverige som
i utlandet (yrkande 29).

I motion Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas en skärpning av uttaget av
statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster genom att avtrappa grundavdraget så
att det helt bortfaller på inkomster över brytpunkten (yrkande 27), en återgång
till tidigare regler beträffande skatten på kapitalinkomster,
förmögenhetsskatteskalan och ränteavdragstaket (yrkande 28) samt en utredning
om att avveckla den s.k. surven och öka skatteuttaget på företagens vinster
(yrkande 29).

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin uppfattning att den ekonomiska kris som Sverige
befinner sig i ställer krav på bl.a. beskattningen för att bryta den ekonomiska
stagnationen och lägga grunden för en ny period av tillväxt, företagande och
utveckling. De nyss återgivna beskattningsåtgärderna skall bl.a. ses mot
bakgrund av att den tidigare höga svenska kapitalbeskattningen fått en rad
negativa effekter genom att motverka hushållssparandet och företagens
riskkapitalförsörjning. Därtill kommer den allvarliga kritik som sedan lång tid
tillbaka riktats mot förmögenhetsbeskattningen på grund av dess skadliga
verkningar, inte minst för arbetande kapital i företag.

De aktuella motionsyrkandena överensstämmer i allt väsentligt med de
motsvarande yrkanden från samma håll som utskottet nyligen har behandlat i tre
betänkanden (1991/92:SkU20, 1991/92:SkU21 och 1991/92:SkU24), vilka godkänts av
riksdagen. Enligt utskottets mening saknas skäl till några förnyade
ställningstaganden i dessa frågor. Angående motion Fi44 (v) vill dock utskottet
framhålla att utskottet finner det direkt olämpligt att på nytt höja
statsskatten på det sätt som föreslås i motionen för heltidsarbetande i vanliga
inkomstlägen. Utskottet vill tvärtom återigen understryka angelägenheten av att
långsiktigt och målmedvetet sträva efter att sänka skattetrycket men finner att
några nya direktiv till regeringen i dessa hänseenden inte erfordras. I
sammanhanget vill utskottet erinra om den utvärdering av skattereformen som
pågår inom en särskild kommitté (Fi 1990:08). Beträffande frågan om skatterna i
ett internationellt perspektiv vill utskottet endast erinra om den redovisning
av dessa frågor som regeringen nyligen lämnat.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna i dessa delar.

Stockholm den 19 maj 1992

På skatteutskottets vägnar

Knut Wachtmeister

I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip
Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Ivar Franzén (c), Bruno
Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd),
Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m), Karl Hagström (s), Inger Lundberg
(s) och Martin Nilsson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1. Energibeskattningen m.m.

Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Karl Hagström,
Inger Lundberg och Martin Nilsson (alla s) anför följande.

Vi delar uppfattningen att det finns starka skäl att befria den
energikrävande industrin från en del av energibeskattningen, som för närvarande
är högre i Sverige än hos våra vanliga konkurrentländer. Produkterna som
tillverkas i denna industri prissätts på värdsmarknaden och några avgörande
kvalitetsskillnader föreligger inte. Följden blir att företag som inte har
konkurrenskraftiga produktionskostnader slås ut från marknaden. Det
förhållandet att många av dessa industrier -- gruvor, pappersfabriker och
järnverk för att ta några exempel -- ligger i sysselsättningssvaga regioner i
skogslänen och vid Norrlandskusten gör det desto mer angeläget att stärka
konkurrenskraften hos dessa företag.

Det förslag som regeringen har lagt fram går ut på att all industri -- inte
bara den som har höga energikostnader -- helt befrias från allmän energiskatt
och att koldioxidskatten sänks till en fjärdedel av den nya högre allmänna
nivå, som regeringen samtidigt föreslår. Skattebortfallet för staten till följd
av denna åtgärd, som enligt propositionen uppgår till nästan 3,4 miljarder kr.
per år, skall nämligen kompenseras genom att hushållens energiskatter höjs med
fyra miljarder kr. Därefter kompenseras hushållen med en
mervärdesskattesänkning på tre procentenheter, vilket kostar staten 11,6
miljarder kr. Detta i sin tur skall delvis finansieras med höjda inkomstskatter
som beräknas ge en intäktsökning på 7 miljarder kr.

Av flera skäl ansluter vi oss till den kritik som förs fram i motion Fi65 mot
detta invecklade förslag, som på flera sätt har karaktären av en dålig
kompromiss inom regeringen och ett försök att tillgodose flera motstridiga
intressen.

Ett av de intressen som regeringen vill tillgodose med särskilda åtgärder är
att satsa 500 milj.kr. på förnybar energi m.m., ett belopp som för övrigt inte
tagits in i budgeten och därför inte kommer upp till beslut i detta sammanhang.
Bakgrunden är att just sådana från miljösynpunkt fördelaktiga bränslen som
naturgas och biobränslen får en kraftigt försämrad ställning på marknaden genom
energiskatteomläggningen. Med hänsyn till det enorma budgetunderskott som för
närvarande råder och som regeringen bl.a. med sin skattepolitik verksamt har
bidragit till att skapa samt mot bakgrund av att det sammantagna resultatet av
förändrad energibeskattning, sänkt moms, slopat schablonavdrag och slopad
fastighetsskatt på lokaler enligt regeringens egna beräknar är en ökning av
budgetunderskottet med 4,6 miljarder kr. finner vi denna ytterligare påspädning
av budgetunderskottet ytterst betänklig. Det är dessutom anmärkningsvärt att
förslaget kommer från en regering som i andra sammanhang påstår sig arbeta för
sparsamhet.

Ett av de allvarligaste felen i regeringens förslag är att träffbilden är
mycket dålig. Över hälften av nedsättningen -- enligt väl underbyggda
beräkningar c:a 2 miljarder kr. per år -- tillfaller företag där energin utgör
endast en obetydlig del av produktionskostnaden. En annan svaghet är att de
miljöstyrande effekterna tas bort för industrin så att det åter blir lönsamt
att elda med kol och tung olja i stället för naturgas, gasol och biobränslen.
Förslaget innebär också en onödigt tung belastning på statsbudgeten.

I stället för regeringens komplicerade och vidlyftiga förslag till
skatteomläggning biträder vi det förslag till lösning som läggs fram i motion
Fi65 (s) och som går ut på att det generella skattetaket i lagen om nedsättning
av allmän energiskatt och koldioxidskatt sänks från 3% till 0,6 % för såväl
industriell tillverkning som yrkesmässig växthusodling, att hela oljeskatten
skall räknas in i underlaget och att beslut om nedsättning skall tas av
riksskatteverket. Det bör betonas att sådana beslut skall kunna tas
rutinmässigt. Vidare bör -- som också föreslås i motionen -- möjligheten att
basera skattetaket på förädlingsvärdet utredas, liksom möjligheterna att
komplettera energibeskattningen med administrativa styrmedel för de
industriföretag som når upp till skattetaket.

Fördelarna med motionärernas förslag är att skattelättnaderna inriktas på
just de företag som har höga kostnader för energi, att kostnaden för det
allmänna blir mindre och att något behov av skattehöjningar på andra områden i
kompensationssyfte inte uppstår. Andra väsentliga aspekter är att
bestämmelserna på grund av sin generella karaktär inte kan sägas stå i konflikt
med handelspolitiken och att energibeskattningens styrande funktion som
stimulans till minskad energianvändning och val av mindre miljöskadliga
energislag i huvudsak bevaras.

Utifrån dessa utgångspunkter ser vi ingen anledning att ta ställning till de
frågor om särskilda skatteåtgärder, övergångsbestämmelser och utredningar m.m.
beträffande naturgasen, växthusnäringen, återbetalnings- och
kompensationsproblematiken, kraftvärmen och biobränslena som aktualiserats
under utskottsbehandlingen. Vi vill emellertid inte motsätta oss att
skattefriheten för fasta bränslen slopas eller att bestämmelsen om metan ändras
på det sätt som föreslås i propositionen. Beträffande metallurgiska processer
m.m. förordar vi att riksdagen med anledning av motion Fi65 och Fi48 (båda s)
gör ett tillkännagivande i enlighet med vad utskottet anfört om att under ännu
en tid behålla den nuvarande skattebefrielsen för kolbränslen. Med tanke på
främst kalk- och cementindustrin bör dessutom enligt vår mening riksdagen göra
ytterligare ett tillkännagivande om den skattenedsättning som bör gälla
framöver. Vi har förståelse för att det av praktiska skäl inte är lämpligt att
särbehandla just dessa branscher utan att nedsättningen bör gälla generellt för
industriell tillverkning. Vi föreslår därför att riksdagen gör ett
tillkännagivande i enlighet med vad utskottet anfört i fråga om den
övergångsvisa energiskattenedsättningen med den ändringen att nedsättningsnivån
bör begränsas till 0,6 % som föreslagits i motion Fi65.

Mot bakgrund av vad ovan anförts saknas enligt vår uppfattning helt anledning
att genomföra den kraftiga mervärdesskattesänkning som regeringen föreslår och
som vi i nuvarande statsfinansiella situation inte har råd med. De konjunktur-
och fördelningspolitiska effekterna av en sådan åtgärd är därtill högst
tvivelaktiga, dels med hänsyn till att prisutvecklingen är osäker, dels därför
att mervärdesskattesänkningen inte berör sådana varor och tjänster som redan är
lägre beskattade -- t.ex. mat och resor -- eller inte beskattade alls -- t.ex.
hyror. Den åberopade nödvändigheten att anpassa mervärdesskattenivån
internationellt utgör inte heller något bärande argument, bl.a. med hänsyn till
att den danska nivån på mervärdesskatten är lika hög som den svenska.

Av vår inställning i mervärdesskattefrågan följer att vi inte ser något behov
av att slopa avdragsrätten vid inkomstbeskattningen som regeringen föreslår och
som kommer att höja inkomstskatten för ca 5 milj. löntagare med totalt ca 7
miljarder kr. Denna skattehöjning kommer enligt vår uppfattning att få negativa
effekter på arbetsutbudet, minska rörligheten på arbetsmarknaden, försvåra
kommande avtalsförhandlingar och försämra möjligheterna att använda den
förenklade deklarationen och att vidareutveckla detta system.

Sammanfattningsvis delar vi den uppfattning som förs fram i motion Fi65 att
regeringens förslag ytterligare försämrar den fördelningspolitiska profilen i
skattesystemet. Tillsammans med de besparingar och nedskärningar som föreslås
inom den kommunala sektorn och socialförsäkringssystemet ger detta helt
oacceptabla effekter för rättvisan i samhället.

Mot bakgrund av vad som anförts avstyrker vi propositionen i nu berörda delar
och tillstyrker motion Fi65 yrkandena 4--13 och 16--21 samt motion Fi46. Vi
tillstyrker vidare uttalanden i enlighet med vad ovan anförts med anledning av
yrkandena 14 och 15 i motion Fi65 samt motion Fi48. Motionerna Fi50 och Fi52
får anses i huvudsak tillgodosedda med det anförda.

2. Slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m.

Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Karl Hagström,
Inger Lundberg och Martin Nilsson (alla s) anför följande.

Genom skattereformen höjdes fastighetsskatten på alla hyreshus, oavsett
användning, till 2,5% av taxeringsvärdet. För att dämpa överhettningen av
investeringar i kontor och andra kommersiella byggnader höjdes senare
fastighetsskatten till 3,5% på denna typ av fastigheter för perioden
1991--92.

Regeringens förslag att slopa fastighetsskatten på kommersiella fastigheter
från 1993 innebär ett skattebortfall med ca 3 miljarder kronor. Åtgärden syftar
enligt regeringen till att åstadkomma en höjning av värdet på
kontorsfastigheter genom att öka lönsamheten och därmed begränsa
kreditförlusterna i bankerna.

Som anförs i motion Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) finns det ingen anledning
att tro att en avskaffad fastighetsskatt på kort sikt får de starka effekter
som anges i propositionen. Vi återkommer strax till frågan hur man bör
åstadkomma långsiktiga förbättringar. Vi ifrågasätter också -- liksom
motionärerna -- om staten bör ge stora, riktade skattelättnader till
fastighetsägarna och de andra placerarna för att rädda dem från konsekvenserna
av deras förlustbringande affärer. Som anförs i motionen hör det också till
bilden att priserna på kontorshus i dag är åtta gånger högre än 1980, trots det
kraftiga prisfallet under den senaste tiden.

Regeringens politik väcker vidare stark kritik från fördelningspolitisk
synpunkt. Förslaget om slopad fastighetsskatt för kommersiella lokaler är ett
stort steg vidare på denna förvända politik, som innebär att kapitalägare och
företagare förstärker sin köpkraft medan låginkomsttagare och andra grupper som
behöver sammhällets stöd utsätts för ej acceptabla försämringar i olika
hänseenden.

Med det anförda tillstyrker vi avslagsyrkandet i den nu angivna motionen
(Fi65 yrkande 22) och i motion Fi44 av Lars Werner m.fl. (v), yrkande 25.

I motion Fi73 av Hans Gustafsson m.fl. (s) föreslås en rad åtgärder mot
finanskrisen, bl.a. för att skapa en bättre fungerande fastighetsmarknad. Bland
förslagen ingår att återgå till den tidigare 30-procentsnivån för
kapitalinkomster och kapitalunderskott, att införa en rullande
fastighetstaxering och förbättra möjligheterna till jämkning av
taxeringsvärdena, att utreda möjligheterna att befria outhyrda lokaler från
fastighetsskatt och att visa återhållsamhet med åtgärder som innebär ökade
boendekostnader. Enligt vår uppfattning skulle motionärernas alternativ
innebära väsentligt bättre förutsättningar för att åstadkomma varaktiga
förbättringar av det nuvarande läget, utan att statsfinanserna försämras. Vi
tillstyrker att de här angivna riktlinjerna i motionen godtas.

Under förutsättning att fastighetsskatten på lokaler kommer att behållas
anser vi att den detaljfråga som tas upp i motion Fi65 (yrkande 36) bör
åtgärdas. Upplåtelse av samlingslokaler som ägs av ideella föreningar till
kommuner och andra icke-kommersiella ändamål bör inte betecknas som ett sådant
kommersiellt utnyttjande som föranleder skatteplikt. Vi tillstyrker således
motionen i denna del och föreslår ett uttalande i enlighet härmed.

3. Slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m.

Peter Kling (nyd) anför följande.

Beträffande regeringens förslag till slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus
har jag ingen erinran. Jag tillstyrker således propositionen i den delen och
avstyrker avslagsyrkandena i motinerna Fi65 och Fi44.

I motion Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) begärs ett riksdagsuttalande
om att fastighetsskatten på bostäder på sikt bör sänkas och att den s.k.
flyttskatten bör slopas fr.o.m. 1993.

Enighet råder om att flyttskatten medför svåra låsningar på
fastighetsmarknaden och utsätter personer som av olika skäl måste flytta från
en bostad till en annan för svåra påfrestningar. Som anförs i motionen bör
flyttskatten slopas snarast möjligt.

Skattereglerna medför en kostsam rundgång på bostadsområdet. Mer än hälften
av byggkostnaderna är skatter. Detta leder till ett dåligt resursutnyttjande
och till för höga subventioner av boendet. Man bör därför successivt sänka
dessa skatter. Detta medför samtidigt den positiva effekten att sparandet till
egen bostad stimuleras och att man breddar möjligheterna att skaffa egen
bostad. Det bör också understrykas att en avveckling av fastighetsskatten och
annan bostadsbeskattning givetvis inte får leda till att man i stället hittar
på nya skatteformer för boendet och på det sättet konserverar de nuvarande
missförhållandena. Vad Ny demokrati begär är reella skattesänkningar.

Motion Fi101 bör alltså bifallas.

4. Omprövning av skattepolitiken

Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Karl Hagström,
Inger Lundberg och Martin Nilsson (alla s) anför följande.

Vi har tidigare i samband med utskottets behandling av skattepolitiken
framhållit att det inte är möjligt att i dag överblicka vilka krav som den
reala ekonomiska utvecklingen och anpassningen till andra länder kommer att
ställa på vårt skattesystem i framtiden. Omfattningen och inriktningen av den
anpassning som kan komma att krävas till EG är svåra att precisera nu.
Ytterligare studier behöver göras. Vi vidhåller vår uppfattning i denna fråga.

Vi vidhåller också vår tidigare kritik av regeringens skattepolitik som
enligt vår uppfattning getts en inriktning som mer och mer fått karaktären av
en ren intressepolitik. Kraftiga skattelättnader har genomförts för
höginkomsttagare och andra med stort sparande och betydande förmögenheter.
Härtill kommer skatteskärpningar för arbetstagare och andra med begränsade
resurser och indragningar inom den offentliga sektorn. Detta är en politik som
leder till ökade orättvisor, skärper motsättningarna och skapar
kompensationskrav hos stora grupper.

Den studie över de fördelningspolitiska effekterna av regeringens
skattepolitik som nyligen genomförts av LO och som åberopas i motionen visar
att löntagarna i nästan varje inkomstläge fått bidra mera till
skattesänkningarna än övriga grupper. Bland kapitalägare och företagare ökar
köpkraften med växande förmögenheter. Ju rikare man är, desto mer tjänar man på
regeringens politik. Regeringen har inget som helst stöd för sin tes att denna
politik har någon positiv inverkan på tillväxten. De förändringar som hittills
har genomförts har tvärtom enligt vår uppfattning haft mycket små och osäkra
effekter på tillväxten. Vad man däremot vet säkert är att politiken har lett
till ökade inkomstklyftor och gigantiska budgetunderskott.

Den politik som nu föreslås av regeringen går tvärs emot principen om skatt
efter bärkraft. En sådan politik är enligt vår mening fullständigt oacceptabel.

Som framhålls i motion Fi65 bör man stå fast vid de principer som vägledde
skattereformen. Den uppföljning som sker genom den särskilt tillsatta
utvärderingskommittén måste fullföljas. Denna utvärdering bör kunna ge
synnerligen värdefull kunskap om skattesystemets konsekvenser för ekonomins
funktionssätt, tillväxten och fördelningpolitiska effekter. Stora förändringar
av skattereformen försvårar denna utvärdering och minskar möjligheterna till en
ekonomiskt och fördelningspolitiskt sund utveckling.

Vad som nu har anförts bör enligt vår uppfattning riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Därtill bör, som yrkas i motion Fi65, riksdagen besluta
att återställa skattereformen i dess huvuddrag. Detta innebär en revidering av
beslutet om sänkt kapitalinkomstskatt, reavinstskatt, förmögenhetsskatt, arvs-
och gåvoskatt m.m. Brytpunkten i skatteskalan bör räknas upp i mindre mån än
vad riksdagen tidigare på regeringens förslag har beslutat och den allmänna
löneavgiften återinföras, liksom de sociala avgifterna på vinstandelsmedel.
Även i fråga om ränteavdragsbegränsningen och de särskilda reglerna för
fåmansföretagare bör de tidigare reglerna återställas.

Det anförda innebär att vi tillstyrker bifall till motion Fi65 yrkandena 1--3
och 23--35.

5. Omprövning av skattepolitiken

Peter Kling (nyd) anför följande.

Sverige bedriver en turistpolitik som innebär att staten momsbefriar importen
(resor utomlands) och momsbelägger exporten (utländska turisters resor i
Sverige). Samtidigt har Sverige världens högsta moms på turisttjänster, vilket
leder till stora svårigheter för turistindustrin med negativa följdverkningar
för både regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Den höga momsen innebär
också en svår belastning för bytesbalansen. De negativa effekterna av Sveriges
bakvända politik på detta område i kombination med den extremt höga
beskattningen har övertygande redovisats i motion Fi42.

För att återställa konkurrenskraften för svensk turistindustri måste
turistmomsen skyndsamt anpassas till internationell nivå. Bl.a. bör hotell- och
restaurangmomsen återställas till den nivå som rådde före den 1 januari 1990,
dvs. 12,87 %. Vidare bör momsen på personbefordran inkl. skidliftar sänkas till
6 %, liksom momsen för camping och entréavgifter till parker och
nöjesanläggningar. Denna momssats bör självfallet gälla även för cirkus,
folkets park och liknande anläggningar vilka i dag är momsbefriade.

Jag är medveten om att dessa åtgärder på kort sikt kan innebära en
försvagning av statsbudgeten. Ny demokratis beräkningar som är tilltagna med
marginal pekar på ett skatteintäktsbortfall på ca 4,6 miljarder kr. På längre
sikt kommer emellertid skattesänkningen att leda till en förbättring av statens
finanser genom en ökad sysselsättning i turistbranschen, en ökad köpkraft och
en ökad konsumtion. Fler svenskar kommer att välja att turista i Sverige i
stället för i utlandet och fler utländska turister kommer att komma till
Sverige.

Riksdagen bör enligt min mening besluta om skatteförändringar i enlighet med
det anförda. Riksdagen bör dessutom göra ett uttalande om att samma
skatteförmåner för turistindustrin som normalt gäller i utlandet också bör
gälla i Sverige. Jag tillstyrker således motion Fi42 yrkandena 25--29.

Särskilt yttrande

Energibeskattningen m.m.

Peter Kling (nyd) anför följande.

Som framgår av motion Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) ställer sig Ny
demokrati tveksamt till att finansiera en i och för sig välbehövlig
energiskattesänkning för industrin med en skattehöjning på energin för andra
sektorer, däribland främst hushållen. Ny demokrati anser att finansieringen av
skattesänkningen borde ha ordnats genom utgiftsminskningar. Även momssänkningen
-- som i och för sig är motiverad med tanke på EG-inträdet -- borde ha
kombinerats med besparingar av motsvarande omfattning i stället för en
inkomstskattehöjning. Ny demokrati har i annat sammanhang pekat på möjliga
sparobjekt, såsom t.ex. minskade organisationsbidrag, behovsanpassade
barnbidrag, slopad hemspråksundervisning, besparingar i samband med en ändrad
flyktingpolitik etc.

Nu föreligger emellertid en uppgörelse mellan regeringspartierna och Ny
demokrati som går ut på att ett investeringsbolag skall inrättas. Detta
initiativ har tillkommit på förslag av Ny demokrati. Under förutsättning att
regeringspartierna står fast vid sin del av uppgörelsen, som också innebär ett
tillskott på 9 miljarder kr. till det nya investeringsbolaget, kommer Ny
demokrati att avstå från att yrka avslag på propositionen såvitt avser
höjningen av energibeskattningen för andra sektorer än industrin, sänkningen av
momsen och slopandet av schablonavdraget.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Lars Bäckström (v) anför följande.

1. Energibeskattningen m.m.

Energibeskattningens syfte, utöver det rent fiskala, är huvudsakligen av
miljökaraktär. Beskattningen bör således utnyttjas som ett instrument för att
styra energianvändningens storlek och typ i riktning mot en långsiktig, hållbar
och miljövänlig energianvändning. Vänsterpartiet har i motion Fi44 (v) och i en
meningsyttring till skatteutskottets betänkande 1991/92:SkU utvecklat sin
uppfattning om hur energibeskattningen bör vara utformad. Det innebär i
huvudsak att skatten bör höjas resp. nya skatter införas på kärnkraftsel,
koldioxid, bensin i storstadstrafik och flygbränsle och att beskattningen bör
slopas eller sänkas för fjärrvärme och vindkraft. Riksdagen bör göra ett
tillkännagivande till regeringen med denna innebörd.

Redan av anförda skäl ställer Vänsterpartiet sig kritiskt till regeringens
förslag, som framför allt brister i miljöhänseende. Ett genomförande av
förslaget kommer nämligen att innebära att förnybara och andra från
miljösynpunkt mindre skadliga energislag i ett slag kommer att tappa marknad
inom industrin och att de fossila bränslena ånyo kommer att vinna terräng.
Därtill kommer -- som också framhålls i motion Fi44 -- att regeringsförslaget
föregriper ett flertal olika utredningar på energiområdet som borde ha
avvaktats. Bl.a. skall dessa utredningar belysa frågan från EG-perspektiv, göra
en lagteknisk översyn och se över beskattningen av oljeprodukter, kraftvärme
och biobränslen. Som det vidare påvisas i motionen kan den internationella
konkurrensen inte åberopas till stöd för en generell energiskattesänkning för
industrin på grund av bl.a. Sveriges låga eltaxor. En sådan sänkning kommer
också att hålla tillbaka den nödvändiga omvandlingen av olika industriprocesser
under ett begränsat antal år så att den på en senare internationaliserad
energimarknad slår igenom med full kraft. Ett annat fel på förslaget är att det
är utformat så att skattesänkningen kommer alla industriföretag till godo, även
sådana där energidelen utgör en mycket liten del av priset på produkten.

De anförda bristerna är av den beskaffenheten att förslaget inte bör ligga
till grund för lagstiftning. En ny utredning bör tillsättas med uppgift att se
över företagens energibeskattning och lägga fram ett nytt förslag som
tillgodoser miljöintressena samtidigt som det skapar rimliga
konkurrensförutsättningar för särskilt utsatta branscher och företag.

Det anförda innebär inte att Vänsterpartiet motsätter sig höjda energiskatter
för hushållen, förutsatt att höjningarna inordnas i ett miljö- och
fördelningspolitiskt sammanhang. Av fördelningspolitiska skäl kan dock en
ensidig överlastning av skatteuttaget från företagssektorn till hushållen inte
accepteras. Vänsterpartiet kan däremot tänka sig att tillstyrka en höjning av
energiskatten för hushållen under förutsättning att inkomsterna används för
miljösatsningar, t.ex. till utveckling av alternativ energiteknik och
energibesparande åtgärder.

Vänsterpartiet vill i detta sammanhang stödja förslaget i motion Fi44 om en
kraffull satsning på biobränslen. En sådan satsning kommer att ge positiva
effekter såväl på miljön som på sysselsättningen och regionalpolitiken.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med vad som nu
sagts.

Vad gäller regeringens förslag till sänkning av mervärdesskatten med 3
procentenheter har bl.a. EG-anpassningsskäl åberopats. Vänsterpartiet har i
annat sammanhang redovisat en rad sakskäl som visar att Sverige inte behöver
genomföra någon stor eller snabb reducering av momsen med hänvisning till en
kommande Europaintegration. Mot bakgrund härav och med hänsyn till de
ansträngda statsfinanserna anser Vänsterpartiet att den föreslagna
momssänkningen inte bör genomföras.

Ställningstagandet i fråga om momsen leder även till att Vänsterpartiet
motsätter sig det föreslagna slopandet av schablonavdraget. Effekterna av en
sådan skattehöjning är dessutom svårare att bära för låginkomsttagare än
höginkomsttagare. Vidare komplicerar åtgärden deklarationsförfarandet för såväl
många deklaranter som granskande myndigheter.

Vad nu anförts innebär att Vänsterpartiet avstyrker propositionen såvitt
avser sänkt energibeskattning för företagen, sänkt moms och slopat
schablonavdrag och tillstyrker motion Fi44 yrkandena 20, 23 och 24 samt
motionerna Fi65 och Fi43 i motsvarande delar. Vidare tillstyrks en höjning av
energiskatten för hushåll på de villkor som anges i motion Fi44 yrkande 21.
Slutligen tillstyrks motion Fi44 även såvitt avser tillkännagivanden i enlighet
med yrkandena 19 och 22.

2. Slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m.

Regeringens förslag att slopa fastighetsskatten för kommersiella lokaler
grundar sig på den kris som råder på fastighetsmarknaden.

Som anförs i motion Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) bör skattesystemet utformas
efter principer som kan ligga fast över tiden. Det kan inte anses välbetänkt
att i ett välfärdssamhälle av svensk typ helt eller delvis undanta fastigheter
från skattebasen. Med tanke på bakgrunden till fastighetskrisen måste det också
anses som en helt felaktig åtgärd att genomföra skattelättnader av detta slag.
Därtill kommer de starka fördelningspolitiska skäl som talar mot förslaget.

I andra sammanhang föreslår regeringen åtgärder som kommer att påverka
fastighetsmarknaden negativt. Vänsterpartiet har yrkat avslag på regeringens
förslag om ny bostadsfinansiering och på regeringens förslag om nya
indragningar från kommunsektorn. Som anförs i motionen kommer det att verka
positivt för fastighetsmarknaden om riksdagen bifaller Vänsterpartiets
avslagsyrkanden.

Med det anförda biträder Vänsterpartiet reservationen om avslag på
propositionen i denna del.

I ett avseende finns det dock skäl att vidta en förändring av beskattningen
av kommersiella lokaler. Den tillfälliga höjningen till 3,5% vid 1992 och
1993 års taxeringar grundade sig på den överhettning som tidigare rådde på
fastighetsmarknaden. Eftersom skälet för denna höjning har fallit bort bör man
nu återgå till den tidigare nivån 2,5%. Vänsterpartiet yrkar bifall till
motion Fi44 i denna del (yrkande 26).

3. Omprövning av skattepolitiken

Vänsterpartiet anser att skatt skall utgå efter bärkraft. Ett progressivt
skatteuttag minskar behovet av transfereringar. Detta gäller såväl
inkomstbeskattning som beskattning av konsumtion. Det är i det perspektivet man
skall se Vänsterpartiets förslag att trappa av grundavdraget så att det är helt
borta när brytpunkten passeras. Ett slopat grundavdrag över brytpunkten har en
bättre fördelningpolitisk profil än ett slopat schablonavdrag som regeringen
föreslår. Att trappa av grundavdraget enligt Vänsterpartiets förslag belastar
främst skatteskyldiga med högre inkomster. Ett slopat schablonavdrag drabbar
däremot även skattskyldiga med mycket små inkomster. Till skillnad från
förslaget att avskaffa schablonavdraget komplicerar ett slopat grundavdrag inte
heller deklarationsförfarandet. Som beräknats i motion Fi44 torde ett slopat
grundavdrag för inkomster över brytpunkten resultera i ökade skatteintäkter på
ca 8--9 miljarder kr. för inkomståret 1993.

Regeringen Bildts skattepolitik har hittills i huvudsak gått ut på kraftiga
skattelättnader på kapitalinkomster och förmögenheter, vilket inneburit stora
skattefördelar för höginkomsttagare och förmögenhetsägare. Inkomst- och
förmögenhetsklyftorna i det svenska samhället håller på att vidgas genom denna
politik. Det uppgivna syftet med regeringens politik är att stimulera
hushållens sparande. Den ogynnsamma ekonomiska utvecklingen i Sverige för
närvarande är dock inte orsakad av ett för lågt hushållssparande.

Mot bakgrund av det anförda biträder Vänsterpartiet kravet i motion Fi44 om
ett återinförande av de regler som gällde för beskattningen av kapitalinkomster
och för skatteskalan för förmögenhetsbeskattningen före riksdagsbeslutet hösten
1991. Vänsterpartiet tillstyrker även ett återinförande av ett strikt
avdragstak för ränteutgifter över 100 000 kr.

Den låga svenska nominella skattesatsen för företagsskatt och det krångliga
SURV-systemet utgör bärande motiv för att tillmötesgå kravet i motion Fi44 om
en utredning angående företagsbeskattningen. I enlighet med vad som anförts i
motionen bör utredningen inriktas på att avveckla SURV-systemet för att
förhindra inlåsningar av kapital i företagen som minskar effektiviteten i
ekonomin. Vidare bör skatteuttaget på företagens vinster ökas, främst genom en
ökad beskattning av de större börsnoterade företagen.

Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det
innebär att motion Fi44 yrkandena 27--29 tillstyrks.

Bilaga 3:1

Socialförsäkringsutskottets yttrande

1991/92:SfU3y
Bilaga 4

Kompletteringspropositionen

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 28 april 1992 berett bl.a. socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1991/92:150
(kompletteringspropositionen) bilagorna II:1--II:6 jämte eventuella motioner, i
vad dessa berör utskottets beredningsområde.

Socialförsäkringsutskottet vill inledningsvis erinra om att utskottet ännu
inte behandlat förslaget till medelstilldelning till anslaget D 1 Bidrag till
sjukförsäkringen på socialdepartementets huvudtitel i proposition 1991/92:100.
Frågan om medelstilldelning till anslaget tas upp på nytt i
kompletteringspropositionen, dels i del I i bilaga I:3 p. 2, dels i del II i
bilaga II:2 p. 7. Utskottet kommer att behandla detta anslag i betänkande
1991/92:SfU13 med beaktande endast av de förändringar som föreslås i bilaga I:3
i förhållande till förslaget till medelsberäkning i budgetpropositionen. De
förändringar i anslaget som föreslås i bilaga II:2 har direkt samband med
regeringens förslag rörande den kommunala ekonomin och bör därför behandlas av
finansutskottet i det sammanhanget.

Socialförsäkringsutskottet avstår från att yttra sig över propositionen.
Däremot kommer utskottet att yttra sig över motioner som tar upp frågor som hör
till utskottets beredningsområde.

Tre motioner berör sjukförsäkringssystemet och angränsande förmånssystem.

I motionerna Fi40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkande 4 och Fi83 av
Margareta Winberg m.fl. (s) yrkande 3 begärs tillkännagivanden om att
regeringen inte skall lägga fram förslag till riksdagen om två karensdagar i
sjuklöne- och sjukförsäkringssystemen.

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) anger i motion Fi42 som ett bättre alternativ
till karensdagar att ersättningsnivån vid sjukdom, vid arbetsskada av annan
anledning än grov försummelse och vid vård av barn kan sänkas till 80 % och vid
yrkesinriktad rehabilitering till 90 %. Under de två första veckorna skall
ersättning dock endast utgå med 67 %. I yrkande 8 begär motionärerna ett
tillkännagivande om huvudprinciperna för ett enklare och bättre system för
bl.a. sjukpenningförsäkring och vissa andra socialförsäkringar, föräldrapenning
och ersättningar vid arbetsskada och yrkesinriktad rehabilitering. I yrkandena
9 och 10 begärs tillkännagivanden om att de föreslagna systemen med reducerad
sjukpenning resp. föräldrapenning skall införas redan fr.o.m. den 1 januari
1993.

Riksdagen har nyligen på förslag av utskottet i betänkande 1991/92:SfU8
behandlat motionsyrkanden om att karensdagar inte skall införas. Utskottet har
ansett att något uttalande från riksdagens sida i frågan inte bör göras i
avvaktan på resultatet av det beredningsarbete som påbörjats i
regeringskansliet med att utforma lösningar som medger införande av två
karensdagar. Utskottet, som noterar att i kompletteringspropositionen anges att
en departementspromemoria i frågan skall utarbetas och remissbehandlas,
vidhåller denna uppfattning och anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen
att motionerna Fi40 yrkande 4 och Fi83 yrkande 3 skall avslås. Vad gäller de i
motion Fi42 framlagda förslagen delar utskottet regeringens bedömning i
kompletteringspropositionen att ett alternativ med sänkta nivåer inom
sjukförsäkringen m.m. är fördelningspolitiskt sämre än två karensdagar. Även
yrkandena 8--10 i denna motion bör avslås av riksdagen.

I motion Fi42 begärs vidare i yrkande 12 att riksdagen omedelbart skall
initiera åtgärder som syftar till effektivare och bättre resursutnyttjande inom
sjukvården genom att avskaffa landstingsmonopolet, Dagmarreformen och genom
återförande av fri etableringsrätt för läkare. Enligt motionärerna ger detta en
besparingseffekt under nästa budgetår på 3 miljarder kronor. I yrkande 13
begärs ett tillkännagivande om att ett system med fri etableringsrätt för
privatpraktiserande läkare skall införas redan under nästa budgetår, vilket
enligt motionärerna ger en besparingseffekt på upp mot 1 miljard kronor under
det första året.

Frågor om effektivare och bättre resursutnyttjande inom hälso- och sjukvården
kommer att behandlas inom den nyligen tillkallade parlamentariskt sammansatta
utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (dir.
1992:30). Utredningen skall enligt sina direktiv särskilt beakta de möjligheter
till kostnadsminskningar som finns genom t.ex. strukturomvandling och medicinsk
rationalisering, nya organisationsformer, ökad konkurrens och höjd
produktivitet. Vidare har en särskild utredare tillkallats med uppgift att göra
en översyn av läkarvårdstaxan (dir. 1992:29). Översynen skall ske med
utgångspunkt i att ett system med husläkare över hela landet införs senast
fr.o.m. år 1995. I denna fråga har en rapport (Ds 1992:11) Husläkare -- för
kontinuitet och trygghet i vården lagts fram av en särskild arbetsgrupp inom
socialdepartementet. Utskottet, som vill erinra om att i regeringsförklaringen
angivits att fri etableringsrätt för läkare successivt kommer att införas,
anser att resultatet av pågående utredningsarbete bör avvaktas innan några
uttalanden görs av riksdagen om hälso- och sjukvårdens framtida organisation
och finansiering. Såvitt avser de i motionen angivna besparingarna vill
utskottet erinra om att systemet med återkommande avtal mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen om ersättningar från sjukförsäkringen (det s.k.
Dagmarsystemet) tillkom bl.a. för att staten skulle få kontroll över
sjukförsäkringens snabbt ökande utgifter för sjukvård. Huruvida det inom både
sjukförsäkringen och hälso- och sjukvården skulle gå att göra besparingar av
den storleksordning som motionärerna beräknat, om deras förslag genomförs,
torde inte vara möjligt att förutsäga. Motionärerna har inte heller lämnat
något underlag för sina beräkningar. Motion Fi42 yrkandena 12 och 13 bör på
grund av det anförda lämnas utan åtgärd.

Två motioner berör åtgärder på pensionsområdet i syfte att minska
arbetslösheten. I motion Fi74 av Bo Finnkvist m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om att förutsättningarna för införande av ett system med
äldreavgångar eller s.k. arbetspension bör prövas med utgångspunkt i de
resonemang som fördes i samband med pensionsberedningens betänkande (SoU
1989:101) Förtidspension och rörlig pensionsålder. I motion Fi44 yrkande 7 av
Lars Werner m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om att antingen en
tidsbegränsad sänkning av pensionsåldern skulle kunna genomföras, eller att en
möjlighet skulle kunna införas för alla som fyller 62, 63 eller 64 år under år
1993 att pensionera sig under detta år.

En parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp har tillkallats (dir. 1991:102) med
uppgift att mot bakgrund av pensionsberedningens slutbetänkande (SOU 1990:76)
Allmän pension och de inkomna remissvaren utarbeta förslag till nytt system för
den allmänna pensioneringen. Enligt vad utskottet erfarit överväger
arbetsgruppen även frågor om rörlig pensionsålder. Arbetsgruppen, som enligt
direktiven skulle redovisa sina förslag under mars månad 1992, kommer att
redovisa dessa senare under året. Utskottet anser att finansutskottet med
hänvisning till det pågående utredningsarbetet bör föreslå riksdagen att avslå
motionerna Fi44 yrkande 7 och Fi74.

I motion Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 29--31 begärs att
resurserna för vuxenstudiestöd ökas med 330 milj.kr. Motionärerna anser att
medlen -- för att få största effekt i rådande konjunkturläge -- bör fördelas
med 50 milj.kr. till timersättning för grundläggande vuxenutbildning, 230
milj.kr. till korttidsstudiestöd och 50 milj.kr. till uppsökande verksamhet och
för utbildning av studieorganisatörer.

Utskottet har i sitt av riksdagen nyligen godkända betänkande 1991/92:SfU9
behandlat regeringens förslag i budgetpropositionen bilaga 9
(utbildningsdepartementet) till medelstilldelning för budgetåret 1992/93 till
anslagen F 4 Vuxenstudiestöd m.m. och F 5 Timersättning vid vissa
vuxenutbildningar. Därvid har utskottet avstyrkt även motionsförslag (s) om att
ytterligare 150 milj.kr. skulle anslås för korttidsstudiestöd och 75 milj.kr.
för uppsökande verksamhet på arbetsplatser och för planering av uppsökande
verksamhet och utbildning av fackliga studieorganisatörer.

Under anslaget F 5 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar har under
innevarande budgetår anslagits medel för timersättning till elever i
grundläggande vuxenutbildning (grundvux). Fr.o.m. nästa budgetår upphör
grundvux som egen skolform och inordnas i den grundläggande vuxenutbildningen i
komvux. Medel för timersättning vid grundvuxstudier har därför inte beräknats
under anslaget för nästa budgetår, utan deltagare i sådan utbildning kommer att
erhålla samma stöd som övriga komvuxelever, nämligen korttidsstudiestöd,
särskilt vuxenstudiestöd och studiemedel.

Förslag om ett utskottsinitiativ till omfördelning av medel från anslaget F 4
till anslaget F 5 för att studerande i grundvux även fortsättningsvis skulle
kunna erhålla timersättning vid studierna väcktes av en minoritet i utskottet
vid behandlingen av anslagen för nästa budgetår. Utskottet beslöt att inte ta
något sådant initiativ.

Utskottet anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att vidhålla sitt
tidigare beslut om medelstilldelning till anslagen F 4 och F 5 och avstyrker
bifall till yrkandena 29--31 i motion Fi41.

Stockholm den 19 maj 1992

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Birgitta Dahl (s), Sigge Godin (fp), Börje Nilsson (s), Karin Israelsson (c),
Nils-Olof Gustafsson (s), Leif Bergdahl (nyd), Gustaf von Essen (m), Maud
Björnemalm (s), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Anita Johansson (s),
Märtha Gårdestig (kds) och Yngve Wernersson (s).

Avvikande meningar

1. Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Maud Björnemalm, Widar
Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anser att de delar av
utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Riksdagen har" och slutar med
"skall avslås" och på s. 4 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motion
Fi41" bort ha följande lydelse:

I kompletteringspropositionen vidhåller regeringen sin avsikt att införa ett
system med två karensdagar. Det finns därför anledning upprepa vad som senast i
reservation 2 till betänkande 1991/92:SfU8 framhölls i denna fråga, nämligen
att införande av två karensdagar skulle särskilt drabba barnfamiljer,
låginkomsttagare och kvinnor. Även löntagare som har nedsatt arbetsförmåga,
tunga arbeten och som arbetar i dåliga arbetsmiljöer skulle drabbas hårt.
Utskottet anser att finansutskottet bör föreslå att riksdagen med bifall till
motionerna Fi40 yrkande 4 och Fi83 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna att förslag om två karensdagar inte skall föreläggas riksdagen.

Medelstilldelningen till vuxenstudiestöd för budgetåret 1992/93 har enligt
riksdagens beslut på förslag i betänkande 1991/92:SfU9 minskats med 225
milj.kr. som överförts till andra vuxenutbildningsändamål än vuxenstudiestöd.
Som framhållits i reservation 3 till betänkande 1991/92:SfU9 anser utskottet
att det är fel att i en situation med hög arbetslöshet och låg tillväxt, med
minskade ungdomskullar, och då internationaliseringen ställer högre krav på
språkkunskaper, genomföra nedskärningar på detta område. Minskningen av
anslaget medför att färre korttidsutbildade löntagare, handikappade och
invandrare kan påbörja vuxenstudier. Den sammantagna effekten av reduceringen
av bidragen innebär på kort sikt att arbetslösheten ökar. På längre sikt
undermineras den för industrin och arbetslivet i övrigt nödvändiga kunskaps-
och kompetensuppbyggnaden. Detta är enligt utskottets mening en orationell och
orättfärdig åtgärd i ett läge när behoven av utbildning är som störst.
Utskottet biträder därför förslagen i motion Fi41 att ytterligare 230 milj.kr.
skall anslås för korttidsstudiestöd och 50 milj.kr. för uppsökande verksamhet
och utbildning av studieorganisatörer på anslaget F 4 Vuxenstudiestöd m.m.
Utskottet föreslår också att ytterligare 50 milj.kr. tillförs anslaget F 5.
Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för att elever i grundläggande
vuxenutbildning liksom hittills skall kunna erhålla timersättning under
studierna. Kommunerna har enligt skollagen ålagts att erbjuda grundläggande
vuxenutbildning till de kommuninnevånare som inte har en utbildning som
motsvarar vad som normalt uppnås i grundskolan. Det är då rimligt att den
enskilde studeranden på ett smidigt och obyråkratiskt sätt skall kunna få
ersättning för inkomstbortfallet under utbildningstiden. Utskottet anser därför
att finansutskottet bör tillstyrka bifall till motion Fi41 yrkandena 29--31.

2. Leif Bergdahl (nyd) anser att de delar av utskottets yttrande som på s. 2
börjar med "Vad gäller" och slutar med "av riksdagen" och börjar med "Frågor
om" och på s. 3 slutar med "utan åtgärd" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill efter noggranna överväganden förorda ett annat förslag än
karensdagar för att komma åt missbruket inom sjukförsäkringen. Huvudprinciperna
för ett sådant system, som inte bara omfattar sjukpenningförsäkringen utan även
vissa andra socialförsäkringar, är följande:

100 % av lönen utges endast vid arbetsskada förorsakad av grov försummelse.

90 % av lönen utges vid aktiv, yrkesinriktad rehabilitering,
arbetsmarknadsutbildning med klart sikte på arbete, beredskapsarbete och som
garantilön efter konkurs om man verkligen arbetar.

80 % av lönen utgår vid sjukdom, arbetsskada, vård av barn, arbetslöshet och
som garantilön efter konkurs om man inte arbetar. De första två veckorna bör
ersättning utgå med 67 %. Vid upprepad sjukdom inom 14 dagar bör en
sammanläggningsregel finnas.

Besparingarna till följd av utskottets förslag kan beräknas till 6 miljarder
kronor för staten och 1,8 miljarder kronor för arbetsgivarna.

Utskottet anser att det förordade systemet blir rättvisare och drabbar
jämnare eftersom karensdagar enbart drabbar korttidssjuka. Systemet torde få
samma effekt i hög- och lågkonjunktur. I en överhettad högkonjunktur kan man
räkna med en ganska ordentlig effekt av karensdagar, medan i en lågkonjunktur,
när folk är rädda om sina arbeten, karensdagarna slår mera koncentrerat mot de
faktiskt sjuka. Det förordade systemet gör det också lättare att ändra
arbetsskadeförsäkringen och därigenom göra nödvändiga besparingar i LAF.

Förändringsarbetet bör bedrivas med högsta prioritet, och ändringarna inom
sjukpenning- och föräldraförsäkringarna bör införas redan den 1 januari 1993.

För att få ett bättre resursutnyttjande inom sjukvården föreslår utskottet
också att landstingsmonopolet och Dagmarreformen snarast avskaffas. Härigenom
och genom att den fria etableringsrätten för läkarna återinförs kan man
åstadkomma en besparing på uppemot 3 miljarder kronor per år. Ett system med
fri etableringsrätt för privatpraktiserande läkare kommer enligt utskottets
uppfattning att innebära avsevärda besparingar. Under det kommande budgetåret
blir dock besparingen lägre om systemskiftet kommer till stånd, men upp emot 1
miljard kronor.

Vad utskottet ovan anfört bör med bifall till motion Fi42 yrkandena 8--10, 12
och 13 ges regeringen till känna.

Socialutskottets yttrande
1991/92:SoU6y
Bilaga 5

Kompletteringspropositionen del I och II

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett bl.a. socialutskottet tillfälle att avge yttrande
över proposition 1991/92:150 Kommunal ekonomi, del II
(kompletteringspropositionen), jämte eventuella motioner såvitt propositionen
och motionerna rör utskottets beredningsområde.

Socialutskottet yttrar sig om principerna till ett nytt statsbidrag för
kommuner och landsting, förslaget om minskning av bidraget med 7,5 miljarder
kronor under år 1993 och förslaget om ett kommunalt skattestopp för år 1993. I
övrigt begränsar utskottet sitt yttrande till att avse de förslag i bilaga II:2
som avser socialutskottets beredningsområde. Utskottet yttrar sig över
motionerna Fi42, Fi44, Fi72, Fi80, Fi83, Fi84, Fi86 och Fi92.

Utskottet yttrar sig även över motionerna Fi40, Fi42 och Fi83 om barnbidrag
med anledning av proposition 1991/92:150 Reviderad finansplan m.m., del I
(kompletteringspropositionen).

Propositionen

I proposition 1991/92:150 bilaga II:2, har regeringen (socialdepartementet),
såvitt avser socialutskottets beredningsområde, föreslagit riksdagen

dels att
1. godkänna att statsbidraget till barnomsorg slopas per den 1 januari 1993,
2. godkänna att statsbidraget till invandrar- och flyktingbarn i förskolan
slopas per den 1 januari 1993,
3. godkänna att statsbidraget till service och vård slopas per den 1 januari
1993,
4. godkänna att statsbidraget till färdtjänst, servicelinjer m.m. slopas per
den 1 januari 1993,
5. godkänna att statsbidraget till specialpedagogiska insatser för vissa
förskolebarn slopas per den 1 januari 1993,
6. godkänna att det statsbidrag som utgör ersättning till
sjukvårdshuvudmännen för planläggning under fred vad avser hälso- och sjukvård
i krig slopas per den 1 januari 1993,

dels att
7. till Bidrag till barnomsorg för budgetåret 1992/93 anvisa ett belopp
som är 2524000000 kr. lägre än vad som föreslagits i prop. 1991/92:100,
bil.6,
8. till Bidrag till service och vård för budgetåret 1992/93 anvisa ett
belopp som är 1595200000 kr. lägre än vad som föreslagits i prop.
1991/92:100, bil. 6,
9. till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. för budgetåret 1992/93
anvisa ett belopp som är 3500000 kr. lägre än vad som föreslagits i prop.
1991/92:102, kapitel 5,
10. till Bidrag till allmän sjukvård m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa
ett belopp som är 975000000 kr. lägre än vad som föreslagits i prop.
1991/92:100, bil. 6.

Utskottet yttrar sig även över regeringens hemställan till riksdagen i
propositionen, del II, att
dels godkänna
1. principerna för ett nytt statsbidragssystem,
2. förslagen till ett nytt generellt statsbidragssystem för kommuner,
3. principerna för fördelning av statsbidrag år 1993 och för övergångsregler
för åren 1993 och 1994,
4. förslagen till avveckling av angivna statsbidrag och avgifter i fråga om
landsting,
5. att statsbidrag till kommuner och landsting minskas med 7,5 miljarder
kronor fr.o.m. år 1993,

dels anta förslag till lag om begränsning av kommuners rätt att ta ut
skatt för år 1993.

Kommunal ekonomi, förslaget i huvuddrag

I propositionen föreslås att ett nytt generellt statsbidrag för kommunerna
införs fr.o.m. år 1993. Förslaget utgår från två grundläggande förhållanden.
Det första är att kravet på samhällsekonomisk balans är överordnat alla andra
krav och måste styra bedömningarna av det framtida ekonomiska utrymmet för den
kommunala sektorn. Det andra är att rollfördelningen mellan staten resp.
kommunerna och landstingen vad gäller uppgifter och ekonomi måste vara tydlig.

Syftet med det nya statsbidraget är bl.a. att skapa mer likvärdiga ekonomiska
förutsättningar mellan kommunerna. Bidraget är ett komplement till kommunernas
skatteinkomster och utgår oberoende av vilken verksamhet som kommunerna
bedriver. Skillnaderna i skatteuttag skall på sikt spegla skillnader i service,
avgifter och effektivitet.

Samtidigt med införandet av det nya statsbidraget ändras också utbetalningen
av kommunalskattemedel till kommunerna. I fortsättningen föreslås
utbetalningarna ske det år skatten avser och inte som i dagens system två år
senare.

Ett nytt generellt statsbidrag för kommunerna

I propositionen föreslås att tolv av de nuvarande specialdestinerade
statsbidragen till kommunerna avskaffas och ersätts av ett nytt generellt
statsbidrag för kommunerna. Det särskilda systemet för mellankommunal
kostnadsutjämning, som infördes med anledning av äldrereformen, föreslås
upphöra vid samma tidpunkt som ett nytt statsbidragssystem träder i kraft.

Skatteutjämningsavgifterna och avräkningsskatten föreslås avskaffas fr.o.m.
år 1993. Rundgången av pengar mellan stat och kommun upphör därmed.

Det nya s.k. utjämningsbidraget består av tre delar:

ett bidrag för utjämning av kommunernas skatteinkomster upp till en generell
garantinivå, uttryckt som andel av en uppräknad medelskattekraft,

tillägg till resp. avdrag från bidraget på grund av opåverkbara skillnader i
strukturella förhållanden samt

ett tillägg för befolkningsminskning.

I propositionen föreslås övergångsregler för åren 1993 och 1994 för att
begränsa omfördelningseffekterna av det nya utjämningsbidraget.

En expertgrupp föreslås inom kort tillsättas för att vidareutveckla systemet
med avseende på utjämning av strukturkostnader. Gruppen skall lägga fram
förslag i sådan tid att förändringen kan träda i kraft den 1 januari 1995.

Förändringar för landstingen

För landstingen föreslås att sex specialdestinerade bidrag avvecklas liksom
skatteutjämningsavgiften och avräkningsskatten. Under år 1993 kvarstår dock en
reducerad skatteutjämningsavgift. År 1993 återbetalas den tillfälliga
indragningen från landstingen som görs år 1992.

Motioner om ett nytt generellt statsbidrag

I motion 1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) anförs att när regeringens
politiska inriktning är att krympa den kommunala sektorn är det nödvändigt att
ha ett behovsinriktat generellt statsbidrag som ges till kommunerna sektorsvis
och att statsmakterna därmed får stå till svars för var resursneddragningarna
skall ske. Vidare anförs att förslaget till ett nytt generellt statsbidrag inte
kan genomföras utifrån nu föreliggande underlag, utan att en ny kommitté bör
tillsättas för att framlägga ett mer genomarbetat förslag som även utgår från
mer realistiska ekonomiska förutsättningar. För år 1993 bör 1992 års
statsbidrag utgå sektorsvis.

I enlighet med det ovan sagda hemställs att riksdagen avslår regeringens
förslag till ett nytt generellt statsbidragssystem (yrkande 13) samt att
riksdagen begär att regeringen tillsätter en ny utredning med uppgift att lämna
förslag till ett nytt behovsinriktat generellt statsbidragssystem som kan träda
i kraft 1994 (yrkande 14).

I motion 1991/92:Fi84 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) anförs att
Socialdemokraterna säger ja till principen om ett samlat statsbidrag till
kommunerna, men underkänner den fördelningsnyckel och det direkta genomförande
som regeringen föreslagit. En ny fördelningsnyckel bör arbetas fram av en
parlamentarisk kommitté. Som övergångsregler föreslås bl.a. att statsbidraget
för år 1993 beräknas i huvudsak efter nu gällande regler och utbetalas efter
kvittning i princip enligt den modell för ett nytt bidrag som föreslås i
propositionen. För kommunerna betyder detta ett samlat bidragsbelopp baserat på
gällande regler och med den friare användning som propositionen föreslår, men
med andra övergångsregler. I motionen anförs vidare att möjligheten att
målstyra, följa upp och utvärdera blir allt viktigare. Införandet av mera
generella statsbidragssystem kan under vissa omständigheter leda till negativa
effekter. Det kan finnas målkonflikter i den avvägning som skall göras mellan
allmänna och enskilda intressen, hur en enskild skall kunna hävda rätten och
även besvära sig eller hur sanktioner skall utformas. Inte minst inom
handikappområdet måste analysen i detta avseende fördjupas. Rätten till
barnomsorg och kvalitetskraven på denna bör läggas fast i lag. Vidare är det
angeläget att följa utvecklingen inom skolans område.
Mot bakgrund av det ovan sagda yrkar motionärerna att riksdagen dels bör
godkänna principerna för och omläggningen till ett nytt statsbidragssystem i
enlighet vad som anges i motionen (yrkande 4), dels beträffande
avvecklingen av statsbidrag och avgifter i fråga om kommuner godkänna vad som
anges i motionen (yrkande 5). Riksdagen bör vidare godkänna förslagen till
ett nytt generellt statsbidrag i enlighet med motionens förslag (yrkande
6), godkänna priciperna för fördelning av statsbidrag år 1993 och
övergångsreglerna enligt motionens förslag (yrkande 7) och godkänna
förslagen till avveckling av angivna statsbidrag och avgifter i fråga om
landstingen i enlighet med motionens förslag (yrkande 8). Vidare föreslås
riksdagen ge regeringen till känna vad som i motionen anges beträffande
målstyrning, uppföljning och utvärdering (yrkande 11).

I motion 1991/92:Fi92 av John Andersson (v) yrkas att riksdagen avslår
regeringens proposition 1991/92:150 del II. Motionären anför att
kommunalekonomiska kommitténs förslag har varit svårt att analysera och
frågetecknen har varit många. För vissa kommuner blir omställningen svår.
Motionären hänvisar till de konsekvenser som skulle uppstå för Dorotea kommun
om förslaget antogs av riksdagen. Reformen bör, enligt motionären, inte
genomföras nu utan utredas på nytt.

Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att kommunerna skall ges större
handlingsfrihet när det gäller verksamhetens utformning samt prioriteringen
mellan olika verksamhetsområden. Den kommunala verksamheten kan därmed bedrivas
på ett effektivare sätt. Den statliga regleringen av den kommunala verksamheten
skall minskas, och de krav som statsmakterna ställer på kommunsektorn skall i
första hand regleras genom lagstiftning.

Ett nytt generellt statsbidrag utan detaljreglering ger kommunerna
förutsättningar att kunna anpassa sin verksamhet till rådande ekonomiska
förhållanden och lokala förutsättningar. Utskottet har mot bakgrund av detta
inget att erinra mot propositionens förslag att ett nytt generellt statsbidrag
införs fr.o.m. år 1993. Utskottet föreslår därmed att motionerna 1991/92:Fi44
(v) yrkandena 13--14 och 1991/92:Fi92 (v) avstyrks.

Utskottet har heller ingen erinran mot principerna för det nya
statsbidragssystemet och de övergångsregler som föreslås för att åren 1993 och
1994 begränsa omfördelningseffekten av det nya utjämningsbidraget. Utskottet
delar uppfattningen i propositionen att bidraget skall vara ett komplement till
kommunernas skatteinkomster och utgå oberoende av vilken verksamhet som
kommunerna bedriver. På sikt skall skillnaderna i skatteuttag spegla skillnader
i service, avgifter och effektivitet. Mot bakgrund av det ovan sagda finner
utskottet inte anledning att ytterligare gå in på förslagen i motion
1991/92:Fi84 (s) yrkandena 4--8. Utskottet föreslår att yrkandena avstyrks.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att dagens styrning via
statsbidrag inte bör ersättas av annan detaljreglering av verksamheten. Däremot
krävs en precisering av de resultatkrav som staten ställer på verksamheten.
Den statliga uppföljningen bör avse resultaten av verksamheten och inte
metoderna att uppnå resultaten. Statsmakterna bör följa upp och utvärdera
verksamheten inom olika sektorer såsom hälso- och sjukvård, äldreomsorg,
barnomsorg, skola m.m. Utskottet delar vidare föredragandens uppfattning att
kommuner och landsting inom ramen för sitt ansvar kommer att åtgärda de
eventuella brister och försummelser som uppmärksammas.

Utskottet noterar vidare att i propositionen aviseras en proposition under
hösten 1992 med förslag om en lagreglering av kommunens ansvar för barnomsorgen
liksom ett förslag till vårdnadsbidrag.

Mot bakgrund av det ovan sagda föreslår utskottet att motion 1991/92:Fi84 (s)
yrkande 11 avstyrks.

Besparingsförslag

I propositionen föreslås statsbidragen till kommuner och landsting av
samhällsekonomiska skäl minskas med sammanlagt 7,5 miljarder kronor fr.o.m. år
1993. Föredraganden anför vidare att det inte finns utrymme för att utlova
någon uppräkning av statsbidragen fr.o.m. år 1994. Kommuner och landsting bör
utgå från att det nya statsbidraget kommer att utvecklas mycket restriktivt
under åren 1993--1995.

I motion 1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag att minska statsbidragen till kommuner och landsting med
7,5 miljarder kronor fr.o.m. år 1993 (yrkande 8).

I motion 1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den
föreslagna indragningen av statsbidrag till kommunerna inte genomförs
(yrkande 12).

I motion 1991/92:Fi84 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas avslag på att
minska bidraget till kommuner och landsting med 7,5 miljarder kronor (yrkande
1).

Utskottets bedömning
I propositionen framhålls att huvuduppgiften för regeringens ekonomiska
politik är att öka tillväxt- och utvecklingskraften i ekonomin och att lägga
grunden för en god konkurrenskraft och en varaktigt låg inflationstakt. Denna
inriktning förutsätter bl.a. att de skyddade sektorerna hålls tillbaka så att
det finns ett tillräckligt utrymme för de konkurrensutsatta delarna av ekonomin
att växa. Vidare förutsätter det en stram finanspolitik baserad på en
restriktiv prövning av offentliga utgifter och målet att skapa finansiell
balans i den offentliga sektorn under en konjunkturcykel.

Vidare anförs att det för år 1993 finns ett finansiellt utrymme för
kommunerna att bibehålla en oförändrad real nivå på de totala utgifterna
jämfört med år 1992. Genom det nya statsbidragssystemet, avregleringen,
omfattande utnyttjande av anbudskonkurrens m.m. erbjuds samtidigt möjligheter
till ökad produktivitet. Utskottet har mot bakgrund av detta förståelse för
behovet att i dagens samhällsekonomiska läge göra besparingar även på bidragen
till kommuner och landsting. Utskottet biträder propositionens förslag. Det
ankommer på finansutskottet att inom den av propositionen angivna ramen göra
den närmare bedömningen av fördelningen av de olika beloppen. Utskottet
föreslår därmed att motionerna 1991/92:Fi44 (v) yrkande 8, 1991/92:Fi83 (s)
yrkande 12 och 1991/92:Fi84 (s) yrkande 1 avstyrks.

Lagfäst kommunalt skattestopp för år 1993

I propositionen anförs att med hänsyn till det ekonomiska läget och i syfte
att begränsa det kommunala skatteuttaget bör det kommunala skattestoppet
förlängas. Ett lagfäst kommunalt skattestopp föreslås för år 1993.
Föredraganden anför att det kan finnas kommuner som kan hamna i en akut svår
ekonomisk situation. Om så skulle vara fallet får i sista hand frågan hanteras
i särskild ordning genom att regeringen föreslår riksdagen en lagändring som
ger utrymme för skattehöjningar.

I motion 1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag till kommunalskattestopp (yrkande 16). Motionärerna
anför att det är den kommunala självstyrelsens hörnsten att kommunerna själva
får bestämma utdebiteringsnivå utifrån sina egna ambitioner.

I motion 1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det föreslagna lagfästa
skattestoppet för kommunerna inte genomförs (yrkande 11).

I motion 1991/92:Fi84 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen
avslår förslaget om lag om begränsning av kommunernas rätt att ta ut skatt för
år 1993 (yrkande 14). Motionärerna anför att genom lagstiftning
upprätthålla långvariga kommunala skattestopp inte är förenligt med deras syn
på kommunal självstyrelse. För år 1993 finns en överenskommelse mellan staten
och de båda kommunförbunden om ett frivilligt skattestopp. Ett lagfäst
skattestopp för år 1993 är enligt motionärerna inte motiverat.

Utskottets bedömning
Mot bakgrund av vad utskottet tidigare uttalat om behovet av att skapa
förutsättningar för tillväxt- och utvecklingskraft i ekonomin har utskottet
inte någon erinran mot förslaget att genom lagstiftning förlänga skattestoppet
för kommunerna till att omfatta även år 1993. Utskottet föreslår att motionerna
1991/92:Fi44 (v) yrkande 16, 1991/92:Fi83 (s) yrkande 11 och 1991/92:Fi84 (s)
yrkande 14 avstyrks.

Förslag inom socialutskottets ansvarsområde

Bidrag till barnomsorg

Statsbidraget har till syfte att stödja och stimulera utbyggnad av barnomsorg
i form av öppen förskola, deltidsgrupp, daghem, kommunala familjedaghem,
fritidshem och öppen fritidsverksamhet. Statsbidrag lämnas även till andra än
kommuner som driver daghem och fritidshem. Bidraget infördes ursprungligen för
att stimulera kommunerna att bygga ut barnomsorgen. Bidraget har efter hand
kommit att bli ett direkt stöd till kommunerna. Statsbidrag lämnas enligt
förordningen 1987:860 (ändrad senast 1991:1973).

Statsbidrag har i princip endast lämnats för etablerade barnomsorgsformer som
definierats på visst sätt. Olika lokala lösningar har därför inte kunnat
erhålla statsbidrag. Samtidigt har statsbidraget utgjort en viss garanti för
verksamhetens kvalitet.

I propositionen föreslås riksdagen godkänna att statsbidraget till barnomsorg
slopas per den 1 januari 1993. För att säkerställa ett tillräckligt stöd till
enskilda alternativ och också skapa förutsättningar för att efterfrågan på
barnomsorg utanför hemmet skall tillgodoses krävs, enligt föredraganden, en
utvidgad lagreglering av kommunernas ansvar på detta område. Regeringen har
därför för avsikt att återkomma till riksdagen under hösten 1992 med förslag om
en utvidgad lagreglering av barnomsorgsområdet samt med ett förslag om
vårdnadsbidrag.

Som en konsekvens av slopandet av bidraget per den 1 januari 1993 föreslås
riksdagen till bidrag till barnomsorgen för budgetåret 1992/93 anvisa ett
belopp som är 2524000 kr. lägre än vad som föreslagits i prop. 1991/92:100,
bil. 6 (SoU15, rskr. 223).

I motion 1991/92:Fi80 av Dan Ericsson (kds) yrkas att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om vad syftet med en eventuell
lagreglering av barnomsorgen skall vara (yrkande 2). Motionären anför att
familjepolitiken skall underlätta för föräldrar att själva välja den vård och
fostran av barnen och den arbetsfördelning som passar dem och barnen bäst. Det
avgörande måste vara vad som är bäst för barnen och föräldrarna och inte i
första hand vad som är samhällsnyttigt. En eventuell lagreglering av
barnomsorgsområdet måste därför ha sin utgångspunkt i att ekonomiska
förutsättningar skall skapas för dem som önskar vårda barnen i hemmet när de är
små. Någon lagreglering enbart för det som i dag kallas kommunal barnomsorg är
inte möjligt, om det är rättvisa man avser att skapa.

I motion 1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett
avvisande av införandet av vårdnadsbidrag (yrkande 9). Motionärerna anför
att det nu står helt klart, efter uttalanden från socialministern, att
finansieringen av vårdnadsbidraget uteslutande kommer att belasta nuvarande
föräldraförsäkrings- och statsbidragssystem. Det betyder, enligt motionärerna,
att det är de arbetande föräldrarna som kan räkna med att få betala för de
föräldrar som vill -- och har ekonomiska möjligheter -- att med hjälp av ett
vårdnadsbidrag stanna hemma.

Utskottets bedömning
Utskottet, som i det föregående tillstyrkt propositionens förslag till nytt
generellt statsbidragssystem, har inget att erinra mot propositionens förslag
att statsbidraget till barnomsorg slopas per den 1 januari 1993 och inordnas i
ett generellt bidrag. Utskottet har heller ingen erinran mot att anslaget
Bidrag till barnomsorg för budgetåret 1992/93 som riksdagen fastställt minskas
med den andel av beloppet som avser bidrag för verksamhet under 1993. Utskottet
anser att det ankommer på finansutskottet att göra den närmare bedömningen av
avräkningsbeloppet.

I regeringsförklaringen anförs att familjepolitiken skall underlätta för
föräldrarna att själva välja den vård och fostran av barnen och den
arbetsfördelning som passar dem och barnen bäst. Detta innebär att
familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor
och män.

Den nya familjepolitik som regeringen avser att genomföra syftar enligt
regeringsförklaringen till att ge ökad valfrihet för småbarnsföräldrar, att ge
mer tid åt barnen och att i större utsträckning skapa rättvisa villkor för
alla delar av landet. Om varje barnfamilj får möjlighet att lösa barnomsorgen
på det sätt den själv önskar skapas större trygghet. Det innebär enligt
regeringen att det måste finnas barnomsorg utanför hemmet av god kvalitet för
dem som vill ha det och bättre ekonomiska möjligheter för dem som så önskar att
stanna hemma när barnen är små.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:SoU15 ställde sig utskottet
bakom regeringens familjepolitik, eftersom den syftar till att förstärka
familjens valfrihet. Utskottet ansåg det också angeläget att införa ett
vårdnadsbidrag, så snart den statsfinansiella utvecklingen ger utrymme för det.

Utskottet vidhåller denna uppfattning liksom uppfattningen i propositionen
att det är nödvändigt att säkerställa ett tillräckligt stöd för enskilda
alternativ inom barnomsorgen och att skapa förutsättningar för att efterfrågan
på barnomsorg utanför hemmet skall tillgodoses. Utskottet konstaterar att ett
förslag till införande av vårdnadsbidrag aviseras till hösten 1992 samtidigt
med ett förslag till en utvidgad lagreglering av barnomsorgsområdet. Motion
1991/92:Fi80 (kds) yrkande 2 får därmed anses tillgodosedd. Utskottet föreslår
att motionen avslås.

Något konkret förslag till utformning av vårdnadsbidraget eller en
finansiering av bidraget föreligger ännu inte. Motion 1991/92:Fi83 (s) yrkande
9 bör därför inte föranleda något uttalande av riksdagen. Utskottet föreslår
att motionen avstyrks.

I motion 1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
principerna för effektivare barnomsorg (yrkande 15). Motionärerna anför att
kostnadsutvecklingen för barnomsorg i form av daghem är oroande. Skillnaderna i
kostnader mellan olika kommuner och mellan daghem i samma kommun kan vara
mycket stora. Kommunerna måste nu sätta kostnadseffektiviteten i förgrunden.

Utskottets bedömning
Omläggningen av de specialdestinerade statsbidragen syftar till att
möjliggöra för kommunerna att anpassa verksamheten till rådande ekonomiska
förhållanden och lokala förutsättningar. Genom färre detaljregler ökar
möjligheterna att utveckla olika lokala lösningar. Härigenom ökas också
möjligheterna till kostnadseffektivitet. Utskottet föreslår att motion
1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 15 avstyrks med hänvisning till det anförda.

Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan

Utskottet har inget att erinra mot förslaget att statsbidraget till
invandrar- och flyktingbarn i förskolan slopas per den 1 januari 1993.

Bidrag till service och vård

Som en följd av äldrereformen har statsbidraget fr.o.m. kalenderåret 1992
fått en ny utformning. Statsbidraget utbetalas nu i förhållande till antalet
äldre i olika åldersklasser, andelen ensamboende i de högre åldrarna, kommunens
glesbygdsgrad och antalet förtidspensionärer.

Riksdagen beslutade i juni 1991 om den ekonomiska regleringen till följd av
äldrereformen (prop. 1990/91:150, SoU25, rskr. 384). I samband med den
ekonomiska regleringen överfördes en viss del av den allmänna
sjukvårdsersättningen från sjukvårdshuvudmännen till kommunerna som ersättning
för kommunernas övertagande av sjukhemmen. Utöver förändringen i statsbidraget
genomfördes också förändringar av skatteutjämningssystemet, systemet för
mellankommunal kostnadsutjämning och skatteväxling. Målet för den samlade
ekonomiska regleringen är att kommunerna för år 1992 skall ges täckning för de
tillkommande kostnader som äldrereformen för med sig.

Systemet med en mellankommunal kostnadsutjämning skall för år 1992 bidra till
att ge kommunerna täckning för tillkommande kostnader till följd av
äldrereformen vilka inte täcks genom övriga regleringsinstrument. År 1992
omfördelas netto ca 1 400 milj. kr.

Kommunalekonomiska kommittén har funnit att det inte finns anledning att
särskilt reglera omfördelningseffekter inom en mindre del av den kommunala
verksamheten. Föredraganden anser i likhet med kommittén att den särskilda
mellankommunala kostnadsutjämningen skall upphöra i samband med att det nya
statsbidraget träder i kraft.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner att bidraget till service
och vård slopas fr.o.m. 1 januari 1993. Som en konsekvens av detta föreslås
riksdagen till bidrag till service och vård för budgetåret 1992/93 anvisa ett
belopp som är 1595200 kr. lägre än vad som föreslagits i prop. 1991/92:100,
bil. 6 (SoU15, rskr. 223).

Riksdagen har i samband med äldrereformen beslutat om tillfälliga särskilda
statliga stimulansbidrag om totalt 5,5 miljarder kronor. Dessa särskilda medel
skall bl.a. användas för att stimulera utbyggnaden av gruppbostäder, till
ombyggnad av sjukhem m.m. Dessa tidsbegränsade statsbidrag föreslås bibehållas
och utges enligt de principer som riksdagen tidigare har beslutat om. Medlen
kommer även fortsättningsvis att anvisas under femte huvudtiteln.

I motion 1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande
av ålderdomshem (yrkande 16). Motionärerna anför att vård på ålderdomshem
är betydligt billigare än hemsjukvård. Många äldre vill dessutom gärna bo på
ålderdomshem. I dag är det brist på ålderdomshemsplatser. Men outnyttjad
kapacitet finns på hotell och andra byggnader som snabbt kan ändras till väl
fungerande ålderdomshem. Dessutom bör det finnas goda förutsättningar för
privata initiativ att driva ålderdomshem. Motionärerna yrkar vidare att
riksdagen under femte huvudtiteln sänker anslaget G 1 Bidrag till service och
vård för budgetåret 1992/93 med 800 milj.kr. (yrkande 17). Motionärerna
anför att eftersom ålderdomshem är billigare än hemsjukvård kan samhället spara
100 000 kr. per person och år i omvårdnadsomkostnader genom att äldre erbjuds
flytta till ålderdomshem. Detta innebär redan under budgetåret 1992/93 en
besparing på 800 milj.kr. (halvårseffekt).

Utskottets bedömning
Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag att slopa
statsbidraget till service och vård per den 1 januari 1993. Utskottet har inte
heller någon erinran mot att anslaget till Bidrag till service och vård för
budgetåret 1992/93 minskas med den andel av beloppet som avser bidrag för
verksamheten under år 1993. Utskottet anser att det ankommer på finansutskottet
att göra den närmare bedömningen av avräkningsbeloppets storlek.

Utskottet konstaterar att äldrereformen innebär att kommunerna åläggs en
skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för dem
som behöver det. För att stimulera en utbyggnad av omsorgen om äldre och
handikappade anvisade riksdagen i samband med äldrereformen särskilda medel för
byggande av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer och för ombyggnad
av sjukhem m.m. Byggandet kan ske i såväl kommunal som enskild regi.

Regeringen har i regeringsförklaringen bl.a. framhållit att den är starkt
medveten om de växande problemen inom sjukvården och äldreomsorgen. Att
förbättra och förändra vården är en av regeringens viktigaste uppgifter när det
gäller välfärdspolitiken. Arbetet med att skapa värdiga villkor för gamla och
sjuka måste intensifieras. Det gäller bl.a. tillskapandet av ålderdomshem och
andra trygga boendealternativ för våra äldre, dagvård och gruppbostäder för
dementa och rätten till ett eget rum för dem som lever på institution.

Ett viktigt mål är, enligt regeringen, att öka valfriheten för patienter och
äldre. Bättre förutsättningar skall skapas för att nya former av vård och
omsorg snabbt skall kunna växa fram.

Några kortsiktiga besparingar på detta område anser utskottet dock inte att
det går att göra för närvarande. Utskottet föreslår att motion 1991/92:Fi42
(nyd) yrkandena 16 och 17 avstyrks.

Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m.

Statsbidraget till färdtjänst, servicelinjer m.m. utgår med i princip 35%
av bruttodriftskostnaderna för färdtjänst och särskilt anpassad
kollektivtrafik. Bidrag utgår enligt förordningen (1990:489) om statsbidrag
till färdtjänst och särskilt anpassad kollektivtrafik. Anslaget för budgetåret
1992/93 avser bidrag för verksamheten under år 1992.

Kommunernas ansvar för färdtjänsten framgår av socialtjänstlagen (1980:620).

I propositionen föreslås riksdagen godkänna att statsbidraget slopas per den
1 januari 1993.

I motion 1991/92:Fi86 av Eva Johansson m.fl. (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om likvärdig
service och trygghet för handikappade. Motionärerna anför att en konsekvens av
det förenklade statsbidragssystemet kan bli att skillnaderna i den kommunala
servicen ökar, t.ex. vad gäller färdtjänst och hemtjänst. Detta drabbar
särskilt hårt människor med handikapp. En ramlag som socialtjänstlagen kräver
kompletteringar och preciseringar som syftar till att göra servicen likvärdig
över landet och till att den erbjuds på en sådan nivå att den tillgodoser de
skiftande behov människor med olika handikapp har.

Utskottets bedömning
Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag om att slopa
statsbidraget till färdtjänst, servicelinjer m.m. per den 1 januari 1993.

Utskottet konstaterar att 1989 års handikapputredning i sitt huvudbetänkande
har lagt fram förslag till förbättringar i färdtjänsten. Regeringen planerar
att förelägga riksdagen en proposition med förslag på det handikappolitiska
området till hösten. De frågor som tas upp av motionärerna övervägs sålunda i
regeringskansliet. Något initiativ från riksdagens sida behövs därmed inte.
Utskottet föreslår att motion 1991/92:Fi86 (s) avstyrks.

Statsbidrag till specialpedagogiska insatser för vissa förskolebarn

Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag att statsbidraget
till specialpedagogiska insatser för vissa förskolebarn slopas per den 1
januari 1993. Utskottet konstaterar att regeringen har för avsikt att låta
samhällets stöd till dessa barn bli föremål för uppföljning i särskild ordning.

Bidrag till vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

Kommunalekonomiska kommittén föreslår i sitt betänkande att den allmänna
sjukvårdsersättningen skall minskas med det belopp som motsvarar de ekonomiska
konsekvenserna av att skatteutjämningsavgifter och avräkningsskatter avvecklas.
Till bidraget skall föras medel motsvarande de specialdestinerade bidrag som
avvecklas. Vidare föreslår kommittén att den årliga automatiska ökningen av
kostnaderna för skatteutjämningsbidragen, som följer av att de beskattningsbara
inkomsterna ökar, bör finansieras antingen genom den allmänna
sjukvårdsersättningen eller genom att nivån på grundgarantierna i
skatteutjämningssystemet minskas.

I propositionen anförs att ett genomförande fullt ut av kommitténs förslag
skulle leda till att ersättningarna till vissa sjukvårdshuvudmän skulle
understiga de ersättningar som under föregående år lämnats till privata
vårdgivare inom huvudmannens område och som enligt nuvarande regler dras av
från ersättningen till sjukvårdshuvudmannen. Därför föreslås att
skatteutjämningsavgiften bibehålls ytterligare ett år och avvecklas först
fr.o.m. år 1994. Vidare föreslås den tillfälliga indragningen från landstingen
som riksdagen beslutade om för år 1992 (prop. 1991/92:100, bil. 9, FiU29, rskr.
248) återföras till landstingen redan under nästa år, vilket innebär en
förstärkning av utgiftsramen med 1 500 milj.kr. Samtidigt bör av
samhällsekonomiska skäl bidragen till landstingen minskas med 2300 milj.kr.

Den sammanlagda utgiftsramen för vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
föreslås därmed för år 1993 uppgå till 6995 milj.kr.

I propositionen föreslås att riksdagen till bidrag till allmän sjukvård m.m.
för budgetåret 1992/93 anvisar ett belopp som är 975 milj.kr. lägre än vad som
föreslogs i prop. 1991/92:100, bil. 6 (SoU15, rskr. 233).

För att kunna avveckla skatteutjämningsavgiften fr.o.m. år 1994 och därmed få
till stånd att strömmen av pengar endast går från staten till landstingen
skall, enligt propositionen, en översyn göras av systemet för ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen m.m. med syfte att finna en ny utformning av systemet.

I motion 1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad
nyttjandegrad av det fysiska kapitalet, anläggningar och utrustning inom
sjukvården, vilket medför en besparing med 2,5 miljarder kronor det första året
(yrkande 14). Motionärerna anför att nyttjandegraden av anläggningar och
utrustning borde kunna öka med en femtedel. Härigenom skulle man kunna dra ner
kapitalet med en femtedel.

I motion 1991/92:Fi72 av Bo Holmberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för
bättre folkhälsa, bättre arbetsmiljö, bättre rehabilitering och god
samhällsekonomi. Motionärerna hänvisar till att genom socialdemokraternas
kommunalekonomiska alternativ tilldelas landstingen drygt 2 miljarder kronor
mer än enligt regeringens kompletteringsproposition. Detta betyder att
landstingen ges bättre förutsättningar att klara sina åtaganden inom
sjukvården. Detta ökade ekonomiska utrymme bör också finansiera de relativt
begränsade merkostnader som faller på landstinget för att förverkliga det
program för ont i ryggen som statens beredning för utvärdering av medicinsk
teknologi (SBU) utarbetat. Motionärerna hänvisar till att 30 % av alla
sjukskrivningar i Sverige beror på ont i ryggen. Genom att tillämpa rätt
behandling och åtgärda brister i arbetsmiljön kan stora samhällsekonomiska
besparingar göras. Enligt SBU kan det röra sig om besparingar på drygt 4
miljarder kronor.

Utskottets bedömning
Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag till bidrag för
vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. Utskottet anser att det
ankommer på finansutskottet att göra den närmare bedömningen av
avräkningsbeloppet från anslaget Bidrag till allmän sjukvård m.m.

En motion (nyd) om effektivare utnyttjande av sjukhusens resurser avstyrktes
av utskottet i betänkande 1991/92:SoU15 med hänvisning till att syftet med
motionen tillgodosågs av innehållet i direktiven till utredningen om
sjukvårdens finansiering och organisation. Utredningsarbetet har nyligen
påbörjats. Utskottet anser det inte möjligt att på kort sikt åstadkomma de
besparingar som motionärerna förutskickar.

Utskottet finner i stället den i propositionen föreslagna nivån på bidraget
till landstingen väl avvägd och föreslår därmed att motion 1991/92:Fi42 (nyd)
yrkande 14 avstyrks.

Utskottet, som i det föregående tillstyrkt propositionens förslag att av
statsfinansiella skäl minska anslaget till landstingen med 2,3 miljarder kronor
för år 1993, föreslår därmed att motion 1991/92:Fi72 (s) avstyrks.

Beredskapsplanläggning

Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag att per den 1
januari 1993 slopa det statsbidrag som utgör ersättning till
sjukvårdshuvudmännen för planläggning under fred vad avser hälso- och sjukvård
i krig. Utskottet har heller inte någon erinran mot att anslaget till
Driftkostnader för beredskapslagring m.m. för budgetåret 1992/93 minskas med
den andel av beloppet som avser bidrag för verksamheten under år 1993.
Utskottet anser att det ankommer på finansutskottet att göra den närmare
bedömningen av avräkningsbeloppets storlek.

Statsbidrag till ungdomsvård och missbrukarvård

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att ett ställningstagande till
kommunalekonomiska kommitténs förslag i denna del bör anstå till dess att
regeringen tar ställning till institutionsutredningens förslag under hösten
1992.

Bidrag till insatser mot aids

Utskottet delar Aids-delegationens uppfattning att bidraget till insatser mot
aids inte bör inordnas i det generella bidraget, eftersom det är angeläget att
bidraget kan initiera och trygga ett långsiktigt och effektivt hiv-preventivt
arbete. Utskottet har därmed inget att erinra mot propositionens förslag att
bidraget bibehålls som ett särskilt statsbidrag.

Reviderad finansplan m.m.

Barnbidrag

Barnbidragets storlek

I motion 1991/92:Fi40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar att barnbidraget skall höjas till 10200 kr. per barn och år från den
1 juli 1992 (yrkande 3).

Samma krav framförs i motion 1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s)
(yrkande 2).

Utskottets bedömning
Utskottet behandlade två motioner om höjning av barnbidragen i betänkandet
1991/92:SoU15 vid behandlingen av regeringens budgetförslag för budgetåret
1992/93. Utskottet anförde då att med hänsyn till det statsfinansiella och
ekonomiska läget kunde utskottet inte ställa sig bakom förslagen i motionerna.
Yrkandena avstyrktes.

Det statsfinansiella läget ger inte utrymme för höjning av barnbidraget den 1
juli 1992. Utskottet kan följaktligen inte ställa sig bakom förslagen i
motionerna. Motionerna 1991/92:Fi40 (s) yrkande 3 och 1991/92:Fi83 (s) yrkande
2 bör avstyrkas.

Inkomstprövat barnbidrag m.m.

I motion 1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen
omedelbart enligt vad som sägs i motionen initierar en förändring av
barnbidragssystemet till ett inkomstrelaterat system som innebär att barnbidrag
inte utgår för barn till höginkomsttagare, vilket ger en besparing med 1,2
miljarder kronor för budgetåret 1992/93 om den träder i kraft den 1 januari
1993, i följd varav anslaget kan sänkas med motsvarande belopp (yrkande
11).

Utskottets bedömning
Utskottet behandlade en likartad motion (nyd) i betänkandet 1991/92:SoU15.
Utskottet redovisade då skälen för att införa allmänna, icke behovsprövade,
barnbidrag år 1947 (s. 69 f.). Utskottet uttalade i det aktuella betänkandet
att flera skäl talar mot att införa ett inkomst- eller behovsprövat barnbidrag.
Barnbidragen bör ses som ett komplement till familjebeskattningen som innebär
att inkomsttagare med barn i dag i huvudsak beskattas lika mycket som
inkomsttagare utan barn. Det allmänna barnbidraget utjämnar skillnaderna mellan
dem som har barn och dem som inte har det. Det skulle vidare leda till
ytterligare tröskel- och marginaleffekter om ett inkomstprövat barnbidrag
skulle införas genom att hela eller delar av barnbidraget skulle falla bort vid
ökad inkomst. Barnbidraget är också med nuvarande regler mycket enkelt och
billigt att administrera. Vid en inkomstprövning skulle det krävas en betydande
administration för att bestämma och betala ut bidraget. Myndigheterna skulle
behöva gå igenom och kontrollera uppgifter från över en miljon barnfamiljer.
Med det anförda avstyrkte utskottet den då aktuella motionen.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och föreslår att motion
1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 11 avstyrks.

Stockholm den 19 maj 1992
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Göte Jonsson
(m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds), Johan Brohult (nyd),
Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), Maud Ekendahl (m)
och Roland Larsson (c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Gudrun Schyman (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1. Ett nytt generellt statsbidrag för kommunerna

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson,
Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s)
anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Ett nytt generellt
statsbidrag för kommunerna som börjar med "Utskottet har" och slutar med "11
avstyrks. " bort ha följande lydelse:

Utskottet anser dock att propositionen inte är ett fullgott underlag för att
kunna göra en helhetsbedömning av effekterna av förslagen på samhällsekonomin.
Vissa förslag aviseras för behandling i kommande propositioner. En mycket
besvärande oklarhet råder om effekterna på lokal nivå. Det framgår inte av
propositionen att de skillnader i utdebitering som blir resultatet av den
föreslagna statsbidragsmodellen enbart beror på skillnader i standard och
effektivitet mellan kommunerna.

Utskottet föreslår mot bakgrund av detta att reformen genomförs i två steg.
En parlamentarisk beredning bör omedelbart tillsättas. Denna bör ges i uppdrag
att utarbeta en rättvis fördelningsnyckel för det nya statsbidraget. Som
övergångsregler föreslås att statsbidraget för år 1993 beräknas i huvudsak
efter nu gällande regler och utbetalas efter kvittning i princip enligt den
modell som föreslås i propositionen. För kommunerna betyder detta ett samlat
bidragsbelopp baserat på gällande regler och med den fria användning som
propositionen föreslår.

Utskottet vill vidare framhålla att införandet av mera generella
statsbidragssystem kan under vissa omständigheter leda till negativa effekter.
Det kan finnas målkonflikter i den avvägning som skall göras mellan allmänna
och enskilda intressen, hur en enskild skall kunna hävda rätten och även
besvära sig eller hur sanktioner skall utformas. Inte minst inom
handikappområdet måste analysen i detta avseende fördjupas. Regeringen aviserar
propositioner som bl.a. avses eliminera de här senast antydda problemen.
Utskottet instämmer i att detta är nödvändigt men anser att förslagen borde
föreligga redan nu. Utskottet vill framhålla att särskild uppmärksamhet bör
ägnas handikappsektorn och barnomsorgen. Rätten till barnomsorg och
kvalitetskraven på denna skall läggas fast i lag.

Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna
med anledning av motion 1991/92:Fi84 (s) yrkandena 4--8 och 11.

2. Besparingsförslag

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson,
Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s)
anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Besparingsförslag som börjar
med "I propositionen" och slutar med "1 avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en permanent neddragning med 7,5 miljarder kronor fr.o.m.
år 1993 är olämplig. Den skulle direkt skada möjligheterna att i den kommunala
verksamheten erbjuda en god service. Den minskar möjligheterna att utföra vård
och omsorg på ett bra sätt, att genomföra utbildning med god kvalitet, och den
slår mot sysselsättningen, spciellt för kvinnorna. Utskottet säger därför nej
till en neddragning.

Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna
med anledning av motionerna 1991/92:Fi44 (v) yrkande 8, 1991/92:Fi83 (s)
yrkande 12 och 1991/92:Fi84 (s) yrkande 1.

3. Lagfäst kommunalt skattestopp för år 1993

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson,
Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s)
anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Lagfäst kommunalt skattestopp
för år 1993 som börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "14 avstyrks." bort ha
följande lydelse:

För år 1992 gäller ett lagstadgat kommunalt skattestopp. För år 1993 finns en
överenskommelse mellan staten och de båda kommunförbunden om ett frivilligt
skattestopp. Enligt utskottets mening är ett lagstadgat skattestopp ett mycket
allvarligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Ett sådant bör endast
tillgripas temporärt och under korta perioder. Ett lagfäst skattestopp är inte
heller motiverat med hänsyn till att det finns en frivillig överenskommelse.

Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna
med anledning av motionerna 1991/92:Fi44 (v) yrkande 16, 1991/92:Fi83 (s)
yrkande 11 och 1991/92:Fi84 (s) yrkande 14.

4. Bidrag till barnomsorg -- vårdnadsbidrag

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson,
Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s)
anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Bidrag till barnomsorg som
börjar med "I regeringsförklaringen" och slutar med "motionen avstyrks." bort
ha följande lydelse:

I kompletteringspropositionen aviseras att en proposition med förslag om
vårdnadsbidrag skall föreläggas riksdagen under hösten. Utformningen av
vårdnadsbidraget är ännu inte klart, men enligt tidigare uttalanden från
socialministern kommer vårdnadsbidraget att finansieras inom ramen för
nuvarande föräldraförsäkrings- och statsbidragssystem. Det betyder att det är
de förvärvsarbetande föräldrarna som kommer att få betala för de föräldrar som
vill och har ekonomiska möjlighter att med hjälp av vårdnadsbidrag stanna
hemma.

Enligt utskottets mening skall familjepolitiken göra det möjligt att förena
och underlätta föräldraskap och förvärvsarbete. Genom arbete, barnomsorg,
föräldraförsäkring och barnbidrag skapas förutsättningar för detta. Samtidigt
främjas också jämställdhet. Enligt utskottets mening bör vårdnadsbidrag inte
införas. Utskottet anser att föräldraförsäkringen skall byggas ut när det
statsfinansiella läget så medger.

En utbyggd barnomsorg är i dag en absolut förutsättning för jämställdhet
mellan män och kvinnor. Den är också en förutsättning för att föräldrarna skall
kunna förvärvsarbeta i trygg förvissning om att deras barn får en god
omvårdnad. Men framför allt är god omsorg, stöd och stimulans en förutsättning
för att barnen skall kunna bygga upp en beredskap för skolan och vuxenlivet.
Utskottet anser mot bakgrund av det ovan sagda att en lagreglering av
kommunernas ansvar för barnomsorgen skall genomföras samtidigt som det
generella statsbidraget.

Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna
med anledning av motion 1991/92:Fi83 (s) yrkande 9. Motion 1991/92:Fi80 (kds)
yrkande 2 föreslås avslås.

5. Bidrag till barnomsorg

Johan Brohult (nyd) anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Bidrag
till barnomsorg som börjar med "Omläggningen av" och slutar med "det anförda."
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att kostnadsutvecklingen för
barnomsorg i form av daghem är oroande. Omläggningen av de specialdestinernade
statsbidragen syftar till att möjliggöra för kommunerna att anpassa
verksamheten till rådande ekonomiska förhållanden och lokala förutsättningar.
Genom mindre detaljregler ökar möjligheterna att utveckla olika lokala
lösningar. Kommunerna måste nu utnyttja dessa möjligheter att sätta
kostnadseffektiviteten i förgrunden.

Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna
med anledning av motion 1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 15.

6. Bidrag till service och vård

Johan Brohult (nyd) anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Bidrag
till service och vård som börjar med "Några kortsiktiga" och slutar med "17
avstyrks." bort ha följande lydelse:

I dag är det brist på ålderdomshemsplatser. Men outnyttjad kapacitet finns i
form av hotell och andra byggnader som snabbt kan ändras till väl fungerande
ålderdomshem. Genom att erbjuda fler äldre ålderdomshemsplats kan stora
besparingar göras, eftersom ålderdomshem är betydligt billigare än hemsjukvård.
Detta innebär samtidigt möjligheter till besparingar på statens bidrag till
äldreomsorgen. Vad utskottet anfört bör enligt
utskottets mening ges regeringen till känna med anledning av motion
1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 16.

Det nya generella statsbidraget kan, enligt utskottets mening, till följd av
besparingar inom äldreomsorgen minskas med 800 milj.kr. under budgetåret
1992/93 i enlighet med förslaget i motion 1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 17.

7. Bidrag till vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson,
Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s)
anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Bidrag till vissa
ersättningar -- -- -- som börjar med "Utskottet har" och slutar med
"1991/92:Fi72 (s) avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avstyrkt förslaget att minska anslaget till
landstingen med 2,3 miljarder kronor för år 1993. Utskottet vill betona att
landstingen genom detta ges bättre möjligheter att klara sina åtaganden inom
sjukvården. Utskottet delar uppfattningen i motion 1991/92:Fi72 (s) att detta
ökade ekonomiska utrymme bör utnyttjas för att finansiera de relativt
begränsade merkostnader som faller på landstingen för att förverkliga det
program för ont i ryggen som SBU utarbetat. Genom att tillämpa rätt behandling
och åtgärda brister i arbetsmiljön kan stora samhällsekonomiska besparingar
göras.

Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna
med anledning av motion 1991/92:Fi72 (s).
Utskottet föreslår att motion 1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 14 avstyrks.

8. Bidrag till vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

Johan Brohult (nyd) anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Bidrag
till vissa ersättningar -- -- -- som börjar med "Utskottet har" och slutar med
"1991/92:Fi72 (s) avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det finns en betydande besparingspotential i det fysiska
kapitalet som sjukhusen förfogar över. Det bundna fysiska kapitalet inom svensk
hälso- och sjukvård uppgår till 153 miljarder kronor. Om man överför
erfarenheterna från industrin till hälso- och sjukvården skulle den årliga
kostnadsbesparingseffekten vid neddragning av det fysiska kapitalet uppgå till
ca 25 % av det bokförda värdet på kapitalreduktionen. Härtill kommer reducerade
räntekostnader. Utskottet anser att besparingseffekten inom hälso- och
sjukvården för budgetåret 1992/93 blir 2,5 miljarderkronor.

Utskottet finner mot bakgrund av det ovan sagda och motion 1991/92:Fi42 (nyd)
yrkande 14 att anslaget till landstingen kan minskas med 2,5 miljarderkronor
utöver de i propositionen föreslagna 2,3 miljarderkronor. Utskottet föreslår
att motion 1991/92:Fi72 (s) avstyrks. Utskottet anser att det ankommer på
finansutskottet att göra den närmare bedömningen av avräkningsbeloppet från
anslaget Bidrag till allmän sjukvård m.m.

9. Barnbidragets storlek

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson,
Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s)
anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Barnbidragets storlek som
börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "bör avstyrkas." bort ha
följande lydelse:

Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla barnfamiljer ett
grundläggande ekonomiskt stöd. Som ett led i skattereformen höjdes det allmänna
barnbidraget den 1 januari 1991 med 2280 kr. Den planerade höjningen den 1
januari 1992 har regeringen skjutit på framtiden. Utskottet anser med anledning
av motionerna 1991/92:Fi40 (s) yrkande 3 och 1991/92:Fi83 (s) yrkande 2 att
barnbidragen bör höjas till 10200 kr. per barn och år fr.o.m. den 1 juli
1992. Utskottet vill erinra om att en finansiering av barnbidragshöjningen
föreslagits i motion 1991/92:Fi83. Det bör ankomma på finansutskottet att med
ledning av motionen omfördela medel inom ramen för statsbudgeten.

10. Inkomstprövat barnbidrag m.m.

Johan Brohult (nyd) anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet
Inkomstprövat barnbidrag m.m. som börjar med "Utskottet behandlade" och slutar
med "yrkande 11 avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att barnbidragen bör inkomstprövas.
Det är stötande att bidrag utgår även för barn till miljonärer. En
inkomstprövning av bidragen liksom borttagandet av flerbarnstilläggen skulle
innebära väsentliga besparingar för statskassan. Regeringen bör ges i uppdrag
att lägga om barnbidragssystemet under budgetåret. Målet skall vara att spara
1,2 miljarder kronor under innevarande budgetår.

Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna
med anledning av motion 1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 11.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Gudrun Schyman (v) anför:

Ett nytt generellt statsbidrag för kommunerna

Jag anser att i ett läge när regeringens politiska inriktning är att krympa
den kommunala sektorn är det nödvändigt att ha ett behovsinriktat generellt
statsbidrag som ges till kommunerna sektorsvis och att statsmakterna därmed får
stå till svars för var resursneddragningarna skall ske.

Förslaget till ett nytt generellt statsbidrag kan inte genomföras utifrån nu
föreliggande underlag, utan en ny kommitté bör tillsättas för att framlägga ett
mer genomarbetat förslag som även utgår från mer realistiska ekonomiska
förutsättningar.

Besparingsförslag

För år 1993 bör 1992 års statsbidrag utgå sektorsvis utan indragning av 7,5
miljarder kronor.

Lagfäst kommunalt skattestopp för år 1993

Skall kommunerna ta ett större ansvar för verksamhetens framtidsinriktning
och göra nödvändiga ingrepp och effektiviseringar kan inte ett skattestopp
komma i fråga. Det är den kommunala självstyrelsens hörnsten att själv få
bestämma utdebiteringsnivå utifrån kommunens egna ambitioner.

Kulturutskottets yttrande

1991/92:KrU6y
Bilaga 6

Kompletteringspropositionen

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 28 april 1992 beslutat bereda kulturutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1991/92:150
(kompletteringspropositionen) beträffande bl.a. bilagorna I:3 -- I:9 och I:11
jämte eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör utskottets
beredningsområde.

Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionen och motionerna
1991/92:Fi41 yrkandena 18--22 samt 1991/92:Fi59 yrkandena 1--4, 6 och 8--11.
Utskottet yttrar sig även över motion 1991/92:Fi59 yrkande 12 som tillhör
försvarsutskottets beredningsområde.

Utskottet avger samtidigt härmed yttrande över det i propositionen framlagda
förslaget till statsbidragssystem för kommunerna, såvitt avser kulturområdet
(yttr. 1991/92:KrU7y).

Utskottet

I propositionen anförs (bil. I:5 s. 79) att det av sysselsättningsskäl är
angeläget att tidigarelägga statliga byggnadsinvesteringar. Treårsplanen för
investeringar föreslås utökas. Investeringar inom vissa i propositionen angivna
områden nämns, däribland kulturområdet.

I bilaga I:9 till propositionen hänvisas till det ovan angivna förslaget att
tidigarelägga investeringar. Vidare framhålls (s. 2) att investeringar inom
kulturområdet som nu primärt motiveras av sysselsättningsläget samtidigt
syftar till att uppnå långsiktiga effekter i form av god vård av det odlade och
byggda kulturarvet och bättre villkor för kulturverksamheter, konstnärligt
skapande och institutioner inom kulturområdet.

Med dessa utgångspunkter föreslås i propositionen att 100 milj.kr. anslås för
investeringar inom kulturområdet. Dessa medel bör utnyttjas för stöd till
investering och upprustning av icke-statliga kulturlokaler liksom för
iståndsättning och vård av kulturminnen och kulturmiljöer, företrädesvis större
objekt.
Enligt propositionen bör de begärda medlen stå till regeringens disposition
för slutlig fördelning mellan boverket och riksantikvarieämbetet för projekt
som dessa myndigheter tillhandahåller underlag för. Utgångspunkt för
medelsfördelningen bör bl.a. vara de sysselsättningseffekter som följer av
olika projekt och möjligheten att erhålla effekter på sysselsättningen redan
tidigt under budgetåret 1992/93. Genom att inte fördela medlen på de sakanslag
(B 4. Stöd till icke-statliga kulturlokaler resp. B 31. Kulturmiljövård) under
vilka de alternativt hade kunnat tas upp bibehålls dessutom -- anförs det i
propositionen -- möjligheten att omfördela delar av medlen till investeringar i
statliga kulturlokaler om detta visar sig lämpligt vid en sammanvägning av hur
de samlade investeringsmedlen utnyttjas bäst.

Motionärerna bakom motionerna Fi41 (s) och Fi59 (s) anför att de medel som
enligt propositionen bör beräknas för investeringar inom kulturområdet är
otillräckliga. De anser att det är otillfredsställande att regeringen inte vill
ge en närmare beskrivning av hur medlen skall fördelas mellan olika ändamål och
att riksdagen bör ha möjlighet att angelägenhetsgradera och fastställa
inriktningen av kulturinvesteringarna.

I båda motionerna föreslås att byggnadsstyrelsen får i uppdrag att genomföra
en projektering av byggandet av nya lokaler för moderna museet på
Skeppsholmen i Stockholm. Motionärerna bakom motion Fi59 anför att om beslut
om projektering fattas nu kan en byggstart ske under hösten 1993, men om inte
sådant beslut fattas inom kort kommer byggstarten att försenas med ett år eller
mer. I båda motionerna hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad motionärerna anfört om att snarast påbörja projektering för ett
nytt modernt museum på Skeppsholmen med sikte på byggstart hösten 1993 (motion
Fi41 yrkande 18 och motion Fi59 yrkande 1).

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att moderna
museets och arkitekturmuseets nya lokaler kommer till utförande. Utskottet har
bl.a. genom ett studiebesök på museerna informerat sig närmare om lokalfrågans
utveckling efter det att arkitekttävlingen avslutades år 1991. Utskottet har
vidare inhämtat att beredningsläget är sådant att projekteringsuppdrag nu kan
lämnas till byggnadsstyrelsen.
Enligt utskottets mening bör regeringen omgående besluta om
projekteringsuppdrag.

Utskottet anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning
av motionerna Fi41 yrkande 18 och Fi59 yrkande 1 som sin mening ge regeringen
till känna vad kulturutskottet anfört om projekteringsuppdrag rörande nya
lokaler för moderna museet och arkitekturmuseet.

Motionärerna framhåller vikten av nya förvaringslokaler för de spritlagda
samlingarna på naturhistoriska riksmuseet. De anför att det finns färdiga
planer för utbyggnaden och att bygget skulle kunna komma i gång vid årsskiftet.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:KrU25 förutsatte
kulturutskottet att regeringen vidtar åtgärder för att denna lokalfråga skall
få en snar lösning. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte
erfordras något riksdagsinitiativ i den aktuella frågan med anledning av
motionerna Fi41 yrkande 19 och Fi59 yrkande 2, varför de avstyrks.

I motionerna hemställs att riksdagen avslår regeringsförslaget att anvisa 100
milj.kr. till regeringens disposition för byggnadsinvesteringar inom
kulturområdet. Motionärerna hemställer att riksdagen beslutar att bidragsramen
inom anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler för nästa
budgetår höjs med 75 milj.kr. utöver vad som tidigare beslutats och att
riksdagen till anslaget Kulturmiljövård anvisar 90 milj.kr. utöver vad som
tidigare anvisats.

Utskottet är inte berett att förorda en medelsanvisning för de aktuella
ändamålen utöver vad som innefattas i regeringens förslag. Utskottet ansluter
sig till bedömningen i propositionen att medlen bör stå till regeringens
disposition för att användas enligt de riktlinjer som presenterats i
propositionen, dvs. till icke-statliga kulturlokaler och kulturmiljövård samt
-- om regeringen bedömer det lämpligt -- till investeringar i statliga
kulturlokaler. Utskottet förutsätter att de aktuella investeringarna får en god
spridning över landet. Finansutskottet bör således avstyrka motionerna Fi41
yrkandena 20--22 och Fi59 yrkandena 3, 4 och 6 och föreslå riksdagen att anvisa
100 milj.kr. i enlighet med regeringens förslag.

Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen att under anslaget Stöd
till trossamfund m.m. för nästa budgetår skall anvisas ytterligare 20
milj.kr. för lokalbidrag (bil. I:11 s. 2) och att arbetsmarknadsverkets
kostnader för förmedlingsverksamhet vid centrumbildningarna inom
kulturområdet förs över till anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet m.m. (bil. I:9 s. 3).

Motionärerna bakom motion Fi59 föreslår följande ökningar av
kulturanslag, nämligen att under anslaget Bidrag till fria teater-, dans-
och musikgrupper anvisas 5 milj.kr. utöver vad som tidigare anvisats (yrkande
8), att under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
m.m. för en ny anslagspost benämnd Försöksverksamhet med länskonstnärer för
nästa budgetår anvisas 3 milj.kr. (yrkande 9), att under anslaget Bidrag
till Svenska rikskonserter för nästa budgetår anvisas 3 milj.kr. utöver vad som
tidigare anvisats (yrkande 10) samt att riksdagen under anslaget Bidrag
till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner för nästa
budgetår anvisar 1 182 500 kr. utöver vad som tidigare anvisats (yrkande 11).
Motionärerna anför att förslagen om de genomfördes skulle leda till en
omedelbart förbättrad arbetsmarknad för konstnärliga yrkesutövare. Enligt
motionärerna skulle förbättringarna uppgå till 200 årsverken för
bildkonstnärerna, till ca 100 årsverken för skådespelare och till ca 50
årsverken inom övriga områden.

Riksdagen har i enlighet med kulturutskottets förslag tidigare under våren
avslagit motionsyrkanden med samma syfte som de aktuella (bet.1991/92:KrU18 vad
avser yrk. 9, 1991/92:KrU20 vad avser yrk. 8, 10 och 11). Utskottet finner inte
skäl för riksdagen att nu göra en annan bedömning och avstyrker motion Fi59
yrkandena 8--11.

I motion Fi59 framhålls de centrala museernas snabbt ökande
bevakningskostnader. Dessa kostnader har stigit så snabbt att de inkräktar
på det ekonomiska utrymmet för museernas verksamhet, anför motionärerna. De
föreslår att vapenfria värnpliktiga skall kunna fullgöra sin tjänstgöring vid
museerna. Pliktutredningen bör få i uppdrag att utreda frågan, anför de
(yrkande 12).

I ärendet har upplysts att vissa vapenfria tjänstepliktiga redan nu tas ut
för tjänstgöring vid museer. Utskottet anser att en ökad uttagning av vapenfria
tjänstepliktiga för tjänstgöring vid kulturinstitutioner skulle vara värdefull
bl.a. som en resursförstärkning för institutionerna. Utskottet ställer sig
därför bakom förslaget att frågan om sådana vidgade tjänstgöringsmöjligheter
bör övervägas.
Stockholm den 19 maj 1992

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Jan-Erik Wikström (fp),
Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Berit Oscarsson (s), Stina
Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s),
Rose-Marie Frebran (kds), Anne Sörensen (nyd), Ingegerd Sahlström (s), Björn
Kaaling (s), Monica Widnemark (s) och Carl-Johan Wilson (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1. Medelsanvisningen till stöd till icke-statliga kulturlokaler och
kulturmiljövård

Åke Gustavsson, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson, Ingegerd
Sahlström, Björn Kaaling och Monica Widnemark (alla s) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med "Utskottet är" och slutar med "regeringens
förslag" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det belopp som regeringen
föreslår skall beräknas för investeringar inom kulturområdet är otillräckligt
och att riksdagen bör angelägenhetsgradera och fastställa inriktningen av
kulturinvesteringarna. Utskottet anser därför att de ytterligare medel som
motionärerna yrkat bör beräknas för kulturinvesteringar och att medlen bör
fördelas på anslag i enlighet med vad som föreslås i motionerna. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet förslaget i propositionen att 100 milj.kr.
ställs till regeringens förfogande för investeringar inom kulturområdet.
Utskottet tillstyrker förslagen i motionerna Fi41 yrkandena 21 och 22 och Fi59
yrkandena 4 och 6 om att bidragsramen under anslaget Stöd till icke-statliga
kulturlokaler för nästa budgetår höjs med 75 milj.kr. utöver vad som tidigare
beslutats och att till anslaget Kulturmiljövård anvisas 90 milj.kr. utöver vad
som tidigare anvisats. Utskottet förutsätter att de aktuella investeringarna
får en god spridning över landet.

2. Anslag till teater-, dans- och musikverksamhet m.m.

Åke Gustavsson, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson, Ingegerd
Sahlström, Björn Kaaling och Monica Widnemark (alla s) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar "Riksdagen har" och slutar "yrkandena 8--11"
bort ha följande lydelse:

Som motionärerna har anfört skulle deras förslag -- om det genomfördes -- ge
en värdefull förstärkning av de konstnärliga yrkesutövarnas arbetsmarknad.
Enligt utskottets mening motiverar möjligheten till en sådan förstärkning
ökade anslag i enlighet med motionärernas förslag. Utskottet tillstyrker därför
motion Fi59 yrkandena 8-11.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte har någon ordinarie ledamot i utskottet.

Elisabeth Persson (v) anför:

Enligt min mening bör ytterligare medel anvisas under de anslag som angivits
i motion Fi59 yrkandena 8--11 för att förstärka de konstnärliga yrkesutövarnas
arbetsmarknad. Jag ansluter mig därför till vad som anförts i avvikande mening
2.

Utbildningsutskottets yttrande

1991/92:UbU4y
Bilaga 7

Kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150 bil. I:6)

Till finansutskottet

ÅTTONDE HUVUDTITELN

Finansutskottet har den 28 april 1992 berett utbildningsutskottet tillfälle
att avge yttrande över proposition 1991/92:150 med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m.
(kompletteringspropositionen), del 1, bil. I:6 jämte motioner.

Det offentliga skolväsendet

Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet

Regeringen konstaterar att ett stort antal ungdomar -- ca 40000 -- kommer
att gå ut gymnasieskolan i vår med enbart en tvåårig gymnasieutbildning. I
nuvarande konjunkturläge riskerar många av dessa ungdomar att bli arbetslösa.
Enligt föredragande statsrådet är den utan jämförelse viktigaste åtgärden som
stat och kommun kan vidta för ungdomar att ge dem en så god utbildning som
möjligt.

Mot denna bakgrund bör kommunerna läsåret 1992/93 ges förutsättningar att
anordna ett tredje utbildningsår för de 18--19-åringar som har gått igenom en
tvåårig gymnasieutbildning. Det tredje utbildningsåret skall kunna inriktas
mot en direkt fortsättning av den genomförda utbildningen eller mot en
komplettering av tidigare utbildning, t.ex. i allmänna ämnen. Med hänsyn till
att kommunerna enligt skollagen (1985:1100, omtryckt 1991:1111) fr.o.m. den 1
juli 1992 är skyldiga att erbjuda alla sina ungdomar en utbildning i
gymnasieskolan på ett nationellt program eller motsvarande kan de åtgärder i
form av särskilda insatser för ungdomar som här föreslås avgränsas till att
avse de ungdomar som redan har fått en tvåårig gymnasieutbildning.

Regeringen föreslår således ett tillskott av 8000 helårsplatser i
gymnasieskolan för att möjliggöra för kommunerna att läsåret 1992/93 anordna
ett tredje gymnasieår. Medelsbehovet för dessa insatser beräknas till 266
milj.kr. I dessa medel ingår också medel för planerings- och
informationsinsatser. Medlen bör föras upp på en särskild anslagspost och
utbetalning ske genom ett rekvisitionsförfarande. Anslaget B8. Bidrag till
driften av det kommunala offentliga skolväsendet bör således ökas med
266milj.kr. utöver vad riksdagen redan har anvisat för budgetåret 1992/93
(1991/92:UbU10, rskr. 190). Regeringen begär riksdagens bemyndigande att vid
behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje gymnasieår utöver
föreslagna 8000.

I motion 1991/92:Fi41 (s) yrkande 24 föreslås ett samlat program för att öka
utbildningsinsatserna och stärka de anställdas kompetens. Enligt motionärerna
bör så många ungdomar som möjligt med en tvåårig gymnasieutbildning erbjudas
ett tredje år i gymnasieskolan med allmänna ämnen som kärna samt yrkesinriktade
studier. Det bör vara möjligt för kommuner och landsting att öka
utbildningsvolymen med minst 10000 platser. För detta ändamål bör riksdagen
anvisa ytterligare 300 milj.kr. för budgetåret 1992/93. I samma motion yrkande
25 föreslås att regeringen skall få ett bemyndigande att vid behov öka
insatserna för berörda ungdomar.

Utbildningsutskottet vill erinra om förordningen av den 29 augusti 1991
(SKOLFS 1991:57) om särskilda åtgärder inom utbildningsområdet mot
ungdomsarbetslösheten, enligt vilken särskilt statsbidrag lämnas till varje
kommun under innevarande budgetår för anordnande av ett tredje utbildningsår
för bl.a. arbetslösa 18--19-åringar med avslutad tvåårig gymnasieskola. Enligt
vad utskottet erfarit har kommunerna trots kort planeringstid lyckats väl med
att anordna utbildningar för berörda ungdomar.

Utbildningsutskottet delar till fullo regeringens och motionärernas
uppfattning när det gäller betydelsen av ytterligare utbildningsinsatser för
ungdomar med endast en tvåårig gymnasial utbildning. I sitt yttrande till
arbetsmarknadsutskottet (1991/92:UbU3y) beträffande arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för ungdomar under 25 år (prop. 1991/92:124) framhöll
utbildningsutskottet att utbildningsinsatser i gymnasieskolan bör vara
förstahandsalternativet för arbetslösa ungdomar. Det är angeläget att så många
elever som möjligt på de tvååriga linjerna i gymnasieskolan kan erbjudas ett
tredje utbildningsår, anförde utskottet.

Det är självfallet svårt att centralt avgöra vilka förutsättningar som finns
i kommunerna att öka utbildningsvolymen i gymnasieskolan för berörda ungdomar.
Det är likaså svårt att beräkna i vilken omfattning ungdomarna kommer att
efterfråga ett tredje utbildningsår med hänsyn till situationen på
arbetsmarknaden m.m. Det är därför angeläget att regeringen får sådant utrymme
för åtgärder att kommunernas behov tillgodoses.

Syftet med motionärernas förslag sammanfaller med vad regeringen avser med
sitt förslag. Som utskottet ser det ligger skillnaden mellan regeringens och
motionärernas förslag i hur mycket medel riksdagen nu bör anvisa för
ifrågavarande åtgärder. Med hänsyn till osäkerheten om de slutliga kostnaderna
finns det enligt utbildningsutskottets uppfattning inte skäl att frångå
regeringens bedömning.

Finansutskottet bör således hemställa att riksdagen med bifall till
proposition 1991/92:150 bil. I:6 och med anledning av motion 1991/92:Fi41
yrkandena 24 och 25 bemyndigar regeringen att vid behov ytterligare öka antalet
platser för ett tredje gymnasieår under budgetåret 1992/93.
Utbildningsutskottet förutsätter att det ökade medelsbehovet på 266 milj.kr.
för budgetåret 1992/93 är inräknat i anslagsbeloppet 21451906000 kr.,
vilket föreslås i del II, bil. II:5 i föreliggande proposition.

Enligt vad utskottet inhämtat har regeringen avsett att utbildningar för
18--19-åringar under ett tredje gymnasieår skulle anordnas som lokalt
arbetsmarknadsanknutna kurser s.k. LA-kurser (2kap. 7§
gymnasieförordningen, 1987:743, senaste ändring 1991:1883). För LA-kurser får
styrelsen för utbildningen fastställa timplaner och kursplaner enligt
bestämmelserna i gymnasieförordningen och andra föreskrifter som meddelas av
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av statens skolverk (10kap.
7§ gymnasieförordningen). Utskottet anser i likhet med vad som understryks i
motion 1991/92:Fi41 att de landstingskommunala utbildningarna inom vårdsektorn
är av stor betydelse i detta sammanhang. Enligt 5kap. 6§ skollagen får
landstingen anordna utbildning på nationella program som bl.a. avser omvårdnad.
Då medlen för förevarande utbildningar enligt propositionen bör föras upp på en
särskild anslagspost och utbetalning ske till kommunerna genom ett
rekvisitionsförfarande är det rimligt att landstingen får samma bidragsbelopp
per elev som övriga utbildningsanordnare. Utskottet, som erinrar om
förordningen (1992:233) om vissa specialkurser i gymnasieskolan, utgår från att
viss åldersgräns inte skall utgöra hinder för här berörda utbildningar. Enligt
utskottets uppfattning bör även ungdomar som föregående år avslutade en tvåårig
gymnasieutbildning och därefter inte genomfört ett tredje utbildningsår i
gymnasieskolan eller komvux, få möjlighet att under 1992/93 komplettera sin
utbildning enligt det nu framlagda förslaget.

I motion 1991/92:Fi41 (s) yrkande 27 föreslås att den kommunala
vuxenutbildningen för budgetåret 1992/93 tillförs 150 milj.kr. utöver vad
riksdagen tidigare beslutat. Enligt motionärerna drabbas de gymnasiala kurserna
och påbyggnadsutbildningarna hårt av den tidigare under innevarande riksmöte
beslutade besparingen på sektorsbidraget. Därigenom minskar möjligheterna för
bl.a. kvinnorna att komplettera sin utbildning och stärka sin ställning på
arbetsmarknaden. Rekryteringen till studier i högskolan försvåras också.

Utbildningsutskottet erinrar om att riksdagen på förslag av
utbildningsutskottet mot bakgrund av det arbetsmarknadspolitiska läget beslutat
tillföra förevarande anslag (sektorsbidraget) 200 milj.kr. för budgetåret
1992/93 utöver regeringens förslag i budgetpropositionen (1991/92:UbU10, rskr.
190). Det ankommer på kommunerna att avgöra hur såväl statliga som kommunala
medel för skolverksamheten bör disponeras. Utbildningsutskottet anser att
finansutskottet därmed bör avstyrka motion 1991/92:Fi41 yrkande 27.

I motion 1991/92:Fi41 (s) yrkande 32 föreslås att regeringen skall ges i
uppdrag att utarbeta och genomföra ett program för en bred språkutbildning
(främst engelska) för redan arbetslösa och för dem som riskerar att bli det. Ca
10000 deltagare bör ges möjlighet att få ökade kunskaper i språk. Riksdagen
bör anvisa 70 milj.kr. till ett sådant program för budgetåret 1992/93.

Utbildningsutskottet vill erinra om att regeringen i de nya direktiven till
läroplanskommittén (dir. 1991:117) särskilt anger att språkprogrammen skall
förbättras i alla skolformer. När det gäller här aktuella utbildningsinsatser
för ungdomar som avslutat en tvåårig gymnasial utbildning utgår utskottet från
att många kommer att fortsätta sina studier i språk under ett tredje
gymnasieår. Självfallet är det viktigt att även personer utanför det offentliga
skolväsendet ges möjlighet att få ökade språkkunskaper med hänsyn till det
ökande internationella samarbetet. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget
är utbildningsutskottet dock inte berett att föreslå finansutskottet att
tillstyrka det i motion 1991/92:Fi41 yrkande 32 föreslagna programmet för en
bred språkutbildning.

Enligt motion 1991/92:Fi44 (v) yrkande 31 bör kommunerna ges ekonomiska
möjligheter att fullfölja utbyggnaden av gymnasieskolan.

Riksdagen har nyligen (prop. 1991/92:100, bil. 9, bet. UbU10, rskr. 190)
avslagit motioner med liknande yrkanden och godkänt regeringens förslag att
inte påbörja den statliga delen av gymnasiereformens finansiering budgetåret
1992/93. Utbildningsutskottet hänvisade i sitt betänkande till det
statsfinansiella läget och att endast ett fåtal kommuner i landet avser starta
samtliga program i den nya gymnasieskolan läsåret 1992/93.

Utbildningsutskottet anser att finansutskottet med samma motiveringar bör
avstyrka motion 1991/92:Fi44 yrkande 31.

I motion 1991/92:Fi42 (nyd) yrkande 32 framhålls att
hemspråksundervisningen inte bör finansieras med statliga medel.

Utbildningsutskottet har under innevarande riksmöte behandlat flera yrkanden
om slopandet av medel för hemspråksundervisningen (jfr bet. 1991/92:UbU10 och
1991/92:UbU19). Utskottet har avstyrkt motionerna och bl.a. framhållit att det
är en tillgång för vårt land om många av landets invånare har en naturlig
tvåspråkighet. Med samma motivering föreslår utbildningsutskottet att
finansutskottet avstyrker motion 1991/92:Fi42 yrkande 32.

Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader

Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. I:6 s. 3) att
anslaget till statens skolor för vuxna skall ökas med 2 milj.kr.

Bakgrunden är följande. I proposition 1990/91:85 Växa med kunskaper föreslog
regeringen att statens skolor för vuxna i Norrköping och Härnösand skulle
läggas ner med början den 1 juli 1991. Riksdagen avslog förslaget och anvisade
medel avsedda för fortsatt drift av skolorna i oförändrad omfattning budgetåret
1991/92 (bet. 1990/91:UbU16, rskr. 356). Medelsberäkningen baserades på det
dittillsvarande anslaget Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader. I tre
motioner väckta med anledning av proposition 1991/92:25 påtalades att statens
skola för vuxna i Härnösand (SSVH) även hade fått medel (ca 2 milj.kr.) ur
anslaget till kommunal vuxenutbildning för viss verksamhet. Sistnämnda anslag
avskaffades den 1 juli 1991 när det nya sektorsbidraget till det kommunala
offentliga skolväsendet infördes. Någon överföring till statens skola för vuxna
i Härnösand kunde därför inte längre ske. Den verksamhet vid SSVH som avsågs
gällde vissa utbildningar för glesbygden, utbildning i teckenspråk som C-språk
för hörselhandikappade samt handledda självstudier för vuxna som ej kan
behörighetskomplettera i hemkommunens komvux. Motionerna ledde till att
riksdagen på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92
anvisade ytterligare 2 milj.kr. under anslaget Statens skolor för vuxna:
Utbildningskostnader (bet. 1991/92:UbU7, rskr. 87). Under allmänna motionstiden
1992 påtalades i några motioner att utökningen med 2 milj.kr. ej hade beaktats
i budgetpropositionen. Utbildningsutskottet avstyrkte motionerna men anförde
därvid (bet. 1991/92:UbU11 s.7) att utskottet förutsatte att regeringen för
budgetåret 1992/93 följer upp riksdagens beslut i fråga om resurser till SSVH
för aktuella utbildningar.

Utskottet konstaterar att det nu föreliggande förslaget innebär en sådan
uppföljning. Utbildningsutskottet föreslår därför att finansutskottet
tillstyrker regeringens förslag i proposition 1991/92:150 bil. I:6 om
ytterligare medel under anslaget Statens skolor för vuxna:
Utbildningskostnader.

Grundläggande högskoleutbildning

I kompletteringspropositionen bil. I:6 föreslås vissa utökningar av den
grundläggande högskoleutbildningen.
Regeringen anför att högskolans dimensionering genom riksdagens beslut
(1990/91:UbU12, rskr. 355 och 1991/92:UbU7, rskr. 87) tillförts 7 000
ytterligare platser under budgetåret 1991/92 samt i årets budgetproposition och
lärarutbildningspropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 9 samt 1991/92:75)
föreslagits tillföras ytterligare 3 000 platser fr.o.m. höstterminen 1992.
Utökningen av platsantalet tillsammans med vissa byggnadsåtgärder inom
högskolan har enligt regeringen bidragit till att underlätta det akuta läget på
arbetsmarknaden. Vidare uttalas i propositionen farhågor för att det kommer att
bli svårt att rekrytera till vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar
(inkl. vissa lärarutbildningar) mot bakgrund av ett vikande intresse för
teknisk linje i gymnasieskolan.

Som en aktiv åtgärd i ett mera långsiktigt rekryteringsperspektiv för
högskolan och som en avlastning i den akuta besvärliga
arbetsmarknadssituationen föreslås att riksdagen skall anslå 48250000 kr.
under anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m. för 1 250 platser
på ettåriga program för breddning och fördjupning av kompetens. Högskolan
föreslås få anta studerande till viss utbildning utan att de har full
behörighet för denna och låta dem under budgetåret 1992/93 komplettera sin
behörighet för att påföljande år påbörja den avsedda utbildningen. Bland
sökande till kompletteringsutbildning som avser teknisk eller naturvetenskaplig
utbildning skall enligt propositionen kvinnor ges företräde till
utbildningsplats.

I det i propositionen föreslagna beloppet ingår bl.a. 2 milj.kr. för aktiva
informations- och planeringsinsatser. Utskottet har under hand erfarit att den
föreslagna anslagsökningen även avses täcka eventuella lokal-, inrednings- och
utrustningskostnader för den avsedda ettåriga utbildningen.

Utbildningsutskottet anser liksom regeringen att den vikande rekryteringen
till naturvetenskaplig och teknisk gymnasieutbildning är oroväckande. Försöken
med s.k. tekniskt basår visar enligt utskottets mening att en modell som den i
propositionen föreslagna kan vara effektiv för att påverka rekryteringen till
högre utbildning inom naturvetenskapliga och tekniska ämnen, inte minst när det
gäller att till sådana studier rekrytera flickor. Utskottet finner detta
angeläget.

Om dimensioneringen av den reguljära högskoleutbildningen budgetåret 1993/94
skulle behållas på oförändrad nivå skulle den nu föreslagna åtgärden, om den
blir tillfällig, medföra en minskad tillgång på nybörjarplatser i högskolan
för dem som avslutar gymnasieutbildning våren 1993. Ett betydande antal platser
skulle ju nämligen redan vara upptagna av studerande som antagits till den
ettåriga kompletteringsutbildningen 1992/93 med "förhandsantagning" till
reguljär högskoleutbildning året därpå. Mot bakgrund av att regeringen aviserat
betydande dimensioneringsökningar av grundläggande högskoleutbildning 1993/94
förutsätter utskottet att detta inte kommer att inträffa.

Liksom utbildningsministern utgår utskottet från att samverkan mellan
högskolan och komvux kommer att bli aktuell i vissa fall vid genomförandet av
kompletteringsutbildningen.

Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker förslaget i
proposition 1991/92:150 bil. I:6 om ytterligare medel under anslaget Vissa
särskilda utgifter inom högskolan m.m.

I kompletteringspropositionen föreslås vidare att anslaget Lokala och
individuella linjer samt fristående kurser (LIF-anslaget) tillförs 18240000
kr. för 520 nya årsstudieplatser för fristående kurser i språk. I det angivna
beloppet ingår beräknade lokal-, inrednings- och utrustningskostnader på ca 3,6
milj.kr.

I motion 1991/92:Fi41 (s) yrkande 33 föreslås utöver regeringens förslag att
10 milj.kr. av arbetsmarknadsskäl skall anslås till 230 årsstudieplatser för
ett tredje år som påbyggnad på den tvååriga ingenjörsutbildningen i högskolan.
Detta tredje år bör, sägs det i motionen, kunna utnyttjas till ämnesfördjupning
eller utvidgning mot ekonomi eller språk.

En betydligt större utökning av antalet årsstudieplatser under LIF-anslaget
förespråkas i motion 1991/92:Fi44 (v) yrkande 32. Motionärerna hänvisar till
sina tidigare förslag (mot. 1991/92:Ub494 yrkande 5, bet. UbU14) om en
dimensioneringsökning med 4000 årsstudieplatser utöver regeringens förslag i
budget- och lärarutbildningspropositionerna. Nu föreslås därför, utöver
regeringens förslag i förevarande proposition, en ökning med
(4000--1250--520 =) 2230 årsstudieplatser. Enligt motionärerna kan dessa
platser införlivas inom ramen för befintliga lokaler och utrustning framför
allt inom mindre resurskrävande utbildningar.

Fem motioner för fram förslag om tilldelning av LIF-platser till vissa
högskoleenheter eller regioner, inom ramen för regeringens förslag om 520
ytterligare årsstudieplatser. Motion 1991/92:Fi98 (c, fp, kds, m) avser
högskolan i Eskilstuna--Västerås, motion 1991/92:Fi97 (s) yrkande 3 Jönköpings
län, 1991/92:Fi66 högskolan i Kristianstad, 1991/92:Fi94 (c) högskolan i
Trollhättan--Uddevalla och motion 1991/92:Fi54 (s) högskolan i Luleå. I
motionerna understryks behoven vid resp. högskoleenhet (region), högskolornas
beredskap för att utöka sitt kursutbud samt rättviseskäl vid jämförelse med
andra högskolors anslag och platsantal i grundläggande högskoleutbildning.
Motion 1991/92:Fi54 påpekar att högskolan i Luleå enligt förslag av
utbildningsutskottet i betänkande 1991/92:UbU20 kommer att få 30 platser på den
nya praktisk-pedagogiska utbildningen om 40 poäng för lärare i grundskolans
årskurser 4--9. Motionärerna beklagar att förslaget inte åtföljdes av den
ökning av anslaget till fristående kurser som behövs för att kunna erbjuda en
fullgod bredd på de ämnesstudier som föregår det praktisk-pedagogiska året. De
vill att högskolan i Luleå tilldelas 60 av de i propositionen föreslagna 520
platserna under LIF-anslaget.

Utskottet finner regeringens förslag om 520 ytterligare årsstudieplatser för
fristående kurser i språk väl avvägt. De tillkommande platserna bör fördelas av
regeringen efter en sammanvägning av arbetsmarknadsbehov, studerandeefterfrågan
och möjligheter att erbjuda en kvalitativt god utbildning. Inom den förordade
ramen kommer självfallet även studerande som genomgått ingenjörsutbildning att
kunna erbjudas tillfälle till kompletterande språkstudier.

Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker regeringens
förslag i proposition 1991/92:150 bil. I:6 och avstyrker motionerna
1991/92:Fi41 yrkande 33, 1991/92:Fi44 yrkande 32, 1991/92:Fi54, 1991/92:Fi66,
1991/92:Fi94 yrkandena 1 och 2, 1991/92:Fi97 yrkande 3 och 1991/92:Fi98.

I motion 1991/92:Fi49 (s) begärs ett tillkännagivande av riksdagen att
högskolan i Sundsvall--Härnösand bör ges möjlighet att starta
grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 4--9.

Utskottet har i betänkande 1991/92:UbU20 avstyrkt ett liknande förslag från
samma motionär. I nämnda betänkande s.57 sägs bl.a. att om en närmare analys
av lärarbehovet på längre sikt visar att dimensioneringen av lärarutbildningen
för grundskolans årskurser 4--9 behöver utökas, utgår utskottet från att
högskolorna i Luleå och Sundsvall--Härnösand kommer i fråga som
lokaliseringsorter för nytillkommande platser. Med hänvisning till det anförda
föreslår utbildningsutskottet att finansutskottet avstyrker motion
1991/92:Fi49.

Stockholm den 19 maj 1992

På utbildningsutskottets vägnar

Ann-Cathrine Haglund

I beslutet har deltagit:
Ann-Cathrine Haglund (m),
Lena Hjelm-Wallén (s),
Rune Rydén (m),
Margitta Edgren (fp),
Ingvar Johnsson (s),
Larz Johansson (c),
Bo Arvidson (m),
Ewa Hedkvist Petersen (s),
Ingrid Näslund (kds),
Stefan Kihlberg (nyd),
Eva Johansson (s),
Ulf Melin (m),
Jan Björkman (s),
Inger Hestvik (s) och
Ulrica Messing (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan
Björkman, Inger Hestvik och Ulrica Messing (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utbildningsutskottet erinrar" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande
lydelse:

Enligt utbildningsutskottets uppfattning är kommunal
vuxenutbildning en för samhället relativt billig utbildningsform som
värderas mycket högt i kommunerna. Genom den besparing som riksdagen tidigare
beslutat om när det gäller sektorsbidraget för kommunernas skolverksamhet
minskar kommunernas möjligheter att anordna gymnasiekurser och yrkesinriktad
påbyggnadsutbildning. Dessa besparingar drabbar i första hand kvinnorna
eftersom de utgör majoriteten av de studerande inom komvux. Förutom att komvux
har stor betydelse från regionalpolitisk synpunkt kommer rekryteringen till
högskolan att försvåras genom beslutade besparingar. Vidare vill
utbildningsutskottet peka på att stora grupper av invandrare har skaffat sig en
god utbildning i sina hemländer och att de genom komvux kan få möjlighet att
skaffa sig en kompletterande utbildning så att de kan utnyttja sin kompetens i
vårt samhälle. Även dessa grupper drabbas av besparingar inom komvux.

Mot denna bakgrund anser utbildningsutskottet att finansutskottet bör
tillstyrka motion 1991/92:Fi41 yrkande 27 beträffande ytterligare 150 milj.kr.
för kommunal vuxenutbildning under detta anslag (sektorsbidraget) för
budgetåret 1992/93.

dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utbildningsutskottet vill" och slutar med "bred språkutbildning" bort ha
följande lydelse:

Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka förslaget i
motion 1991/92:Fi41 yrkande 32 om ett program för en bred språkutbildning
för arbetslösa och för dem som riskerar att bli det. Utbildning i engelska
språket bör prioriteras. Enligt utbildningsutskottets uppfattning bör sådan
språkundervisning öven kunna vara ett inslag inom ramen för s.k.
utbildningsvikariat (jfr prop. 1991/92:100 bil. II, AU11, rskr. 252). Mot denna
bakgrund bör finansutskottet föreslå riksdagen att för budgetåret 1992/93
anvisa 70 milj.kr. för språkutbildning.

dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet finner"
och slutar med "och 1991/92:Fi98" bort ha följande lydelse:

Utskottet bejakar regeringens förslag om utökning av antalet årsstudieplatser
inom LIF-anslaget men anser att utökningen borde vara större. Förutom de
föreslagna 520 årsstudieplatserna för språkstudier bör 230 årsstudieplatser
tillföras för att möjliggöra ett tredje år för dem som genomgått tvåårig
ingenjörsutbildning. De tillkommande platserna bör fördelas av regeringen efter
en sammanvägning av arbetsmarknadsbehov, studerandeefterfrågan och möjligheter
att erbjuda en kvalitativt god utbildning. Regeringen bör därvid noga pröva
möjligheterna att förstärka de mindre och medelstora högskolorna. Utskottet
anser vidare att det är angeläget att högskolan i Luleå tillförs ytterligare
årsstudieplatser för fristående kurser mot bakgrund av utskottets förslag att
praktisk-pedagogisk utbildning av lärare för grundskolans årskurser 4--9 skall
inrättas där den 1 juli 1992.

Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet föreslår riksdagen att med
bifall till motionerna 1991/92:Fi41 yrkande 33 och 1991/92:Fi54, med anledning
av proposition 1991/92:150 bil. I:6 och med avslag på motionerna 1991/92:Fi44
yrkande 32, 1991/92:Fi66, 1991/92:Fi94 yrkandena 1 och 2, 1991/92:Fi97 yrkande
3 och 1991/92:Fi98 dels anvisa 10 milj.kr. för de i motion 1991/92:Fi41
föreslagna 230 platserna, dels som sin mening ge regeringen till känna vad
utbildningsutskottet anfört om viss lokalisering av platser för fristående
kurser.

Särskilt yttrande

Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan
Björkman, Inger Hestvik och Ulrica Messing (allas) anför:

Enligt vår mening är det av flera skäl angeläget att snabbt genomföra
gymnasieskolreformen så att alla gymnasieutbildningar blir treåriga. Vi har
därför i motion 1991/92:Ub212 föreslagit att riksdagen skall anvisa medel för
att gymnasiereformen skulle kunna starta som planerat, läsåret 1992/93. Tyvärr
har detta förslag avvisats av riksdagsmajoriteten. Nu är det för sent att
återupprepa detta yrkande.

Mot bakgrund av arbetslöshetssituationen har regeringen föreslagit att
ungdomar skall erbjudas möjligheten att genomgå ett påbyggnadsår på en tvåårig
gymnasieutbildning. Därmed gör regeringen samma bedömning som vi gjort tidigare
under våren. Vi har i vår motion 1991/92:Fi41 beräknat en högre volym än
regeringen som start för detta utbildningserbjudande, nämligen 10000 platser.
Mot bakgrund av utbildningsutskottets förtydliganden och det bemyndigande som
regeringen får att öka volymen utifrån det faktiska behovet kan vi nu acceptera
utskottets förslag. För oss är det viktigaste att alla ungdomar som önskar ett
tredje utbildningsår i gymnasieskolan verkligen erbjuds ett sådant.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Björn Samuelson (v) anför:

Vänsterpartiet instämmer i vad som anförts i den av Socialdemokraterna
avlämnade avvikande meningen beträffande medel för kommunal vuxenutbildning
för budgetåret 1992/93.

När det gäller förslaget om ett program för en bred språkutbildning
ansluter sig Vänsterpartiet till vad som anförts i Socialdemokraternas
avvikande mening.

När det gäller utbyggnaden av gymnasieskolan anser Vänsterpartiet i
enlighet med motion 1991/92:Fi44 yrkande 31 att kommunerna bör ges ekonomiska
förutsättningar att starta utbildningar i den nya gymnasieskolan. En offensiv
satsning på gymnasial utbildning är av stor betydelse inte minst i en tid av
hög och ökande arbetslöshet. Mot denna bakgrund bör finansutskottet tillstyrka
vår motion.

Den dimensioneringsökning av grundläggande högskoleutbildning som
regeringen föreslagit är otillräcklig. Ytterligare 2 230 årsstudieplatser bör
inrättas budgetåret 1992/93, vilket bör vara möjligt inom ramen för befintliga
lokaler och befintlig utrustning.

Jag anser att utbildningsutskottet borde ha föreslagit att finansutskottet
föreslår riksdagen att med bifall till motion 1991/92:Fi44 yrkande 32, med
anledning av proposition 1991/92:150 bilaga I:6 och motion 1991/92:Fi41 yrkande
33 och med avslag på motionerna 1991/92:Fi54, 1991/92:Fi66, 1991/92:Fi94
yrkandena 1 och 2, 1991/92:Fi97 yrkande 3 och 1991/92:Fi98 som sin mening ge
regeringen till känna vad jag här anfört.

Trafikutskottets yttrande

1991/92:TU3y
Bilaga 8

Infrastrukturåtgärder för sysselsättning och tillväxt

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett trafikutskottet tillfälle att senast den 20 maj
1992 avge yttrande över proposition 1991/92:150 med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m.
(kompletteringspropositionen) jämte motioner, såvitt propositionen och
motionerna berör trafikutskottets beredningsområde.
I detta yttrande behandlar trafikutskottet bilaga I:4 i
kompletteringspropositionen. Denna bilaga tar upp infrastrukturåtgärder för
sysselsättning och tillväxt inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde. Vidare behandlas 16 motionsyrkanden som väckts med anledning
av propositionen.

Propositionen

SJÄTTE HUVUDTITELN

Övriga infrastrukturåtgärder

Regeringen föreslår i propositionens bilaga I:4 (kommunikationsdepartementet)
under rubriken L. Övriga infrastrukturåtgärder att riksdagen till
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1992/93
anvisar ett reservationsanslag på 2200000000 kr.

Motionerna

1991/92:Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att med all kraft få i gång och fullfölja de stora,
strategiska infrastrukturinvesteringarna i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen bemyndigar vägverket att för budgetåret 1992/93 uppta lån
för tidigareläggning av investeringar inom en ram om 2500 milj.kr.,
4. att riksdagen bemyndigar banverket att för budgetåret 1992/93 uppta lån
för tidigareläggning av investeringar inom en ram om 1500 milj.kr.,
5. att riksdagen till anslaget L3. Underhållsåtgärder för sysselsättning
och tillväxt för budgetåret 1992/93 anvisar 300 milj.kr. mer än vad regeringen
föreslår,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av medlen under anslaget L3,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av tidigareläggningar av investeringar inom SJ och
luftfartsverket,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en "beredskapsbank" inom trafikverken för att underlätta
planeringen,
9. att riksdagen hos regeringen begär att överläggningar upptas med de
företag som producerar materiel för järnvägstrafiken i enlighet med vad som
anförts i motionen,
10. att riksdagen hos regeringen begär att få en likviditetsplan för
anslaget L1. Investeringar i trafikens infrastruktur avseende de direkta och
indirekta åtaganden som finns,
11. att riksdagen hos regeringen begär att luftfartsverket och banverket
får i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med uppgift att projektera, låta
bygga och driva järnvägen mellan Stockholm och Arlanda,
37. att riksdagen beslutar att till Räntebidrag för ny- och ombyggnader av
vissa statliga och kommunala investeringar för budgetåret 1992/93 till
Arbetsmarknadsstyrelsen anvisa ett reservationsanslag på 1050 milj.kr.

1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
18. att riksdagen till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
för budgetåret 1992/93 anvisar 2000000000 kr. utöver vad regeringen har
föreslagit eller således totalt 4200000000 kr.,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att även öka satsningen på huvudvägsystemet och borttagande av
flaskhalsar mellan storstäderna i Sverige,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en snar utbyggnad av snabbjärnväg mellan Sundsvall och Stockholm.

1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om 10 extra miljarder kronor för att bekämpa arbetslösheten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förverkligandet av myndigheters och verks investeringsplaner.

Trafikutskottets ställningstagande

Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt

I kompletteringspropositionen anförs att i syfte att skapa ökade
sysselsättnings- och tillväxteffekter bör 2200 milj.kr. anvisas till
underhållsåtgärder på vägar och järnvägar och till reinvesteringar i främst
mindre objekt på länsvägar och på vissa järnvägar.
Enligt propositionen bör det ankomma på regeringen att bestämma om
fördelningen mellan väg- och järnvägssektorn medan vägverket och banverket får
bestämma fördelningen av underhållsmedlen på enskilda objekt. Som riktlinjer
för medelsfördelningen anges att hänsyn skall tas till arbetslöshetssituationen
och behovet och nyttan av åtgärderna samt till objektens betydelse för bl.a.
näringslivets behov av transporter och för ökad tillväxt. Vidare anges att
åtgärderna skall kunna sättas i gång snabbt och vara sysselsättningsintensiva.

Förslag om ökad medelsanvisning under detta anslag redovisas i två motioner.
I motion Fi41 (s) yrkandena 5 och 6 anförs att medelsanvisningen bör höjas
med 300 milj.kr. till sammanlagt 2500 milj.kr. Beloppet bör fördelas mellan
de berörda trafikverken så att 1700 milj.kr. anvisas för underhåll och
reinvesteringar inom vägverkets ansvarsområde medan resterande 800 milj.kr.
anvisas till banverket för motsvarande ändamål.
I motion Fi42 (nyd) yrkande 18 förordas att 4200 milj.kr. anvisas under
det nya anslaget. Enligt motionen bör de medel som föreslås anvisas utöver
regeringens förslag användas främst till investeringar i ett vägsystem med hög
standard mellan storstäderna. Genom en sådan satsning kan bl.a. tillväxten i
ekonomin främjas. För finansieringen av medelsökningen anges att en överföring
bör ske från arbetsmiljöfonden med motsvarande belopp.

Trafikutskottet har vid ett flertal tillfällen uttalat att ökade insatser bör
göras för att klara underhållet av vägar och järnvägar. I sitt betänkande
1990/91:TU4 Trafikens infrastruktur framhöll utskottet att en kraftig ökning av
vägunderhållet är angelägen. Om erforderliga underhållsinsatser inte genomförs,
försvåras -- framhålls det i betänkandet -- framkomligheten på vägarna för
näringslivet, kollektivtrafiken och enskilda trafikanter. Detta leder till
försämrade tillväxtmöjligheter, lägre trafiksäkerhet och större miljöproblem.
Enligt riksdagens trafikpolitiska beslut från år 1988 klargörs också att det
kapital som investerats i vägar skall säkras.
Trafikutskottet har tidigare i vår förordat att ökade medel anvisas för
underhållsåtgärder i trafikens infrastruktur. Genom sitt av riksdagen godkända
betänkande 1991/92:TU15 Vägväsende m.m. (rskr. 248) har sålunda anvisats ett
anslag på 5908 milj.kr. för drift och underhåll av statliga vägar. För drift
och vidmakthållande av statliga järnvägar har utskottet i betänkande
1991/92:TU19 Järnvägar tillstyrkt en medelsanvisning på 2949 milj.kr.
Trafikutskottet har också tillstyrkt regeringens förslag i årets
budgetproposition om att besparingar under anslagen L 1. Investeringar i
trafikens infrastruktur och L 2. Vissa produktivitets- och
sysselsättningsfrämjande åtgärder får användas av vägverket och banverket för
extra underhållsinsatser (bet. 1991/92:TU22).
Trafikutskottet bedömer att det trots dessa beslut kvarstår ett behov av
ökade insatser för drift och underhåll på såväl väg- som järnvägsområdet. Genom
regeringens nu föreliggande förslag kan därför enligt utskottets mening en
efterlyst och angelägen förstärkning göras av insatserna för att bibehålla och
rusta upp trafikens infrastruktur. Trafikutskottet anser mot denna bakgrund att
propositionens förslag till medelsanvisning på 2200 milj.kr. för ändamålet är
väl avvägt. Enligt utskottets mening bör det ankomma på regeringen att fördela
medlen mellan väg- och järnvägssektorn.
Av det anförda följer att finansutskottet bör tillstyrka propositionens
förslag om att 2200 milj.kr. bör anvisas under det nya anslaget
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Härav följer att
finansutskottet bör avstyrka motionerna Fi41 (s) yrkandena 5 och 6 samt Fi42
(nyd) yrkande 18.

Extra medel för att bekämpa arbetslösheten

I motion Fi44 (v) yrkande 3 framhålls att 10 miljarder kronor bör anvisas i
extra medel för att bekämpa arbetslösheten. Av denna medelsram anförs att
1400 milj.kr. bör anvisas för trafiksatsningar.
Trafikutskottet anser att med de satsningar som tidigare förordats kan
betydande insatser göras för att främja tillväxten och för att uppnå en ökad
sysselsättning. Finansutskottet bör därför avstyrka motion Fi44 (v) vad gäller
den del av yrkande 3 som avser insatser på trafikområdet.

Tidigareläggning av trafikinvesteringar

Ett program för tidigareläggningar av trafikinvesteringar framläggs i motion
Fi41 (s). Enligt motionen kräver ökad tillväxt och tryggad välfärd betydande
investeringar i trafikens infrastruktur. Investeringstakten måste vidare
påverkas av den djupa lågkonjunktur som Sverige befinner sig i. Genom att
investeringar kan tidigareläggas anges att de kan utföras till relativt sett
lägre priser, samtidigt som kostnaderna för arbetslösheten kan begränsas.
Enligt den regionalt fördelade kartläggning som redovisas i motionen kan
inom järnvägsområdet objekt för ca 3500 milj.kr. tidigareläggas så att
byggstart kan ske under budgetåret 1992/93. För vägverket uppgår motsvarande
belopp till drygt 5500 milj.kr. Totalt anges därmed att investeringar i vägar
och järnvägar för ca 9000 milj.kr. kan tidigareläggas och starta under det
kommande året.
I motionen bedöms att under nästa budgetår bör investeringar i
trafikens infrastruktur tidigareläggas för sammanlagt 4000 milj.kr. För att
förverkliga denna tidigareläggning förordas att trafikverken bemyndigas uppta
lån. För vägverket föreslås en låneram på 2,5 miljarder kronor (yrkande 3) och
för banverket en ram på 1,5 miljarder kronor (yrkande 4). Enligt motionen bör
trafikverken betala tillbaka lånen med ordinarie medel eller intäkter något år
senare. Verken förutsätts vidare kompenseras för räntan på upplånat kapital
genom ett särskilt bidrag från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).
I motionen redovisas även en rad projekt lämpliga för tidigareläggning inom
SJ:s och luftfartsverkets ansvarsområde.
Detta gäller t.ex. en fortsatt upprustning av SJ:s stationer och
standardförbättringar av flygplatsernas rullbanor. Mot denna bakgrund förordas
att även SJ och luftfartsverket bör erbjudas ett räntebidrag av AMS om man
tidigarelägger planerade investeringar (yrkande 7). På så vis beräknas att
investeringar för 1500 milj.kr. kan genomföras under nästa budgetår utöver
tidigare planer. I motionen yrkas att AMS anvisas ett reservationsanslag på
1050 milj.kr. (yrkande 37). Från detta anslag skall räntebidragen inom
trafikutskottets verksamhetsområde finansieras.

Trafikutskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att
investeringar i trafikens infrastruktur kan tidigareläggas bl.a. mot bakgrund
av nuvarande lågkonjunkter. Så har också skett. Regeringen beslöt sålunda den
12 mars att anvisa 4 miljarder kronor till väg- och järnvägsprojekt inom den av
riksdagen fastställda planeringsramen på 20 miljarder kronor. Som tidigare
redovisats innebär också förslaget om ett nytt anslag på 2200 milj.kr. för
underhållsinsatser på vägar och järnvägar att angelägna åtgärder kan genomföras
för att förbättra sysselsättningsläget. Vidare kan erinras om den möjlighet som
trafikverken har att söka traditionella beredskapsmedel från AMS för åtgärder
inom sina verksamhetsområden. I sammanhanget kan också nämnas att ytterligare
insatser övervägs av regeringen. Regeringen har sålunda aviserat att intäkter
från försäljning av statliga företag skall användas för utbyggnad av
infrastrukturen.
Med hänvisning till vad som nu har anförts anser trafikutskottet att några
ytterligare åtgärder inte är påkallade för att tidigarelägga investeringar i
trafikens infrastruktur. Finansutskottet bör följaktligen avstyrka motion Fi41
(s) yrkandena 3, 4 och 7. Vidare bör den del av yrkande 37 som avser statliga
räntebidrag inom trafikutskottets verksamhetsområde avstyrkas.

Riktlinjer för investeringsplaneringen

I motion Fi42 (nyd) yrkandena 19 och 20 behandlas frågor om
investeringsinriktningen vid insatser i trafikens infrastruktur. Motionärerna
anför att medel till trafikens infrastruktur främst bör anvisas till
investeringar i ett vägsystem med hög standard mellan våra storstäder. De
kapacitetsmässiga "flaskhalsar" som finns bör vidare byggas bort. I motionen
framhålls vidare att snabbspårsutbyggnaden av ostkustbanan från Stockholm till
Sundsvall bör högprioriteras.
I motion Fi44 (v) framhålls att det hos myndigheter och verk finns
omfattande planer på investeringar i infrastrukturen. För att begränsa
arbetslösheten bör de projekt förverkligas som i första hand skapar
arbetstillfällen.

Trafikutskottet kan konstatera att med den inriktning för
investeringsplaneringen som utskottet tidigare har anslutit sig till sker bl.a.
en utbyggnad på vägområdet till ett stamvägnät innebärande ett rikstäckande,
sammanhängande och robust nät av riksvägar med hög och jämn standard. För
järnvägsområdet gäller att en utbyggnad skall ske bl.a. för höghastighetståg
mellan storstäderna och till Arlanda. Beträffande ostkustbanan kan tilläggas
att den ingår bland de utpekade angelägna järnvägsinvesteringar som kan
finansieras inom ramen för det särskilda anslaget för investeringar i trafikens
infrastruktur. En snabbtågsanpassning av ostkustbanan har därmed också kunnat
inledas.
Vad gäller den efterlysta inriktningen på arbetskraftsintensiva projekt kan
erinras om att riktlinjerna för medelsanvändningen för det särskilda anslaget
för underhållsåtgärder, som utskottet behandlat i ett tidigare avsnitt, innebär
bl.a. att sysselsättningsintensiva projekt förutsätts genomföras.
Med hänvisning till vad som nu har anförts bör finansutskottet avstyrka
motion Fi42 (nyd) yrkandena 19 och 20 samt Fi44 (v) yrkande 5.

Övriga infrastrukturfrågor

Enligt motion Fi41 (s) finns det en rad stora väg- och järnvägsprojekt
som tidigare planerats men som fördröjts av olika skäl (yrkande 2). Flertalet
av dessa projekt anges ha en varaktighet över flera år. Det allvarliga
sysselsättningsläget inom anläggningsbranschen gör att alla möjligheter att
tidigarelägga delar av projekten måste prövas. Om så krävs bör enligt
motionärerna t.ex. en utökad andel skiftarbete komma i fråga. För att en
betydande tillväxteffekt skall kunna tas till vara krävs, framför allt på
järnvägsområdet, att hela stråk kan tas i bruk. Det är därför enligt motionen
synnerligen angeläget att det nås en uppgörelse för västkustbanan som möjliggör
att dubbelspåret i sin helhet kan färdigställas. På samma sätt anges det som
angeläget att t.ex. bärigheten på stambanan genom övre Norrland och norra
stambanan förbättras längs hela sträckan så att tågvikterna kan öka. Regeringen
bör mot denna bakgrund enligt motionen med all kraft få i gång och fullfölja de
stora strategiska infrastrukturinvesteringarna.
I motionen tas särskilt upp frågan om utbyggnaden av Arlandabanan
(yrkande 11). Enligt motionen har regeringens hantering av frågan förorsakat
onödigt dröjsmål. En utbyggnad av Arlandabanan är ett villkor för att den
tredje rullbanan på Arlanda flygplats skall få byggas. Enligt motionen bör
luftfartsverket och banverket snarast ges i uppdrag att bilda ett gemensamt
bolag med uppgift att projektera, låta bygga och driva järnvägen mellan
Stockholm och Arlanda.
I motionen behandlas vidare anslaget för investeringar i trafikens
infrastruktur (yrkande 9). Enligt motionen har staten gjort utfästelser om
investeringar i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar som totalt
uppgår till 26 miljarder kronor. Riksdagen har dock bara anvisat anslag som
sammanlagt uppgår till 10 miljarder kronor. Detta betyder enligt motionen att
riksdagen behöver anvisa minst 16 miljarder kronor ytterligare. Motionärerna
efterlyser mot denna bakgrund en likviditetsplan för anslaget L 1.
Investeringar i trafikens infrastruktur avseende de direkta och indirekta
åtaganden som finns från statens sida.
I motionen föreslås även att en "beredskapsbank" inrättas för
investeringar i trafikens infrastruktur som snabbt kan sättas i gång (yrkande
8). Enligt motionen bör i en sådan projekteringsreserv finnas projekt som
motsvarar 100% av ordinarie investeringsvolym. Projekten bör vara så väl
förberedda att de kan påbörjas fysiskt tre månader efter det att beslut fattats
om att nya medel tillförs anslaget. För att finansiera upparbetandet av denna
projekteringsreserv förordas att trafikverken får utnyttja en del av de
besparingar som kan göras inom området.
Slutligen behandlas i motionen samarbetet mellan staten och
järnvägsindustrin (yrkande 9). Enligt motionen pågår en betydande nysatsning
på järnvägsområdet. Anslagen till järnvägsinvesteringar har sålunda ökat
radikalt under de senaste åren. Samtidigt avser eller planerar flera stora
enheter inom såväl stålindustrin som verkstadsindustrin att sluta tillverka
järnvägsprodukter som järnvägsräls, förortståg och tunnelbanetåg. Enligt
motionen bör mot denna bakgrund regeringen snarast ta upp överläggningar med de
företag som producerar materiel för järnvägstrafiken. Syftet bör vara att säkra
tillverkningen av järnvägsprodukter samt samordna resurser för att utveckla ny
teknik och nya fordon för såväl gods- som passagerartrafiken.

Trafikutskottet konstaterar vad gäller frågan om stora väg- och
järnvägsprojekt att genom de riktlinjer som riksdagen tidigare fattat beslut
om för anslaget till investeringar i trafikens infrastruktur bör en
kraftsamling ske till större sammanhållna investeringar av nationell betydelse
inom järnvägs-, kollektivtrafik- och vägområdena som gagnar tillväxten och
miljön. Genom beslut av såväl den tidigare som den nuvarande regeringen har
också en rad beslut tagits som ligger väl i linje med riktlinjerna för
anslaget. Trafikutskottet förutsätter att dessa projekt också genomförs så
skyndsamt som möjligt.
Arlandabanan ingår bland de utpekade angelägna järnvägsinvesteringar
som enligt riksdagens beslut våren 1991 kan prioriteras och finansieras inom
ramen för det särskilda anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur.
En utbyggnad av projektet har påbörjats på sträckan Stockholm--Rosersberg efter
det att genom skilda beslut sammanlagt 750 milj.kr. anvisats från det särskilda
infrastrukturanslaget. Utskottet förutsätter att projektet kan fullföljas
skyndsamt.
Beträffande det särskilda anslaget för investeringar i trafikens
infrastruktur kan nämnas att trafikutskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande 1990/91:TU24 (rskr. 286) framhöll vikten av att riksdagens
inflytande över det nya anslaget tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.
Trafikutskottet ansåg att regeringen i kommande budgetpropositioner bör
redovisa vilka projekt, såväl pågående som avslutade, som regeringen
finansierat med stöd av anslaget. Vidare borde så långt möjligt redovisas
planerings- och förhandlingsläget för projekt som regeringen avser att
genomföra. Med denna uppläggning har förutsatts att riksdagen får möjlighet att
skapa sig en helhetsbild över hur anslaget utnyttjas, samtidigt som riksdagen
får möjlighet att utöva inflytande över användningen av anslaget.
I årets budgetproposition redovisas de projekt som regeringen under år 1991
beslutat genomföra med stöd av det nya anslaget. Likviditetsmässigt bedöms i
propositionen att anvisade medel täcker medelsbehoven under budgetåret 1992/93
för redan beslutade investeringar. Likviditetsläget för nästa budgetår bedöms
även medge viss handlingsfrihet för regeringen att fatta ytterligare beslut om
investeringar inom ramen för den tilldelade planeringsramen på 20 miljarder
kronor. Regeringen har därefter den 12 mars 1992 beslutat att anvisa 4
miljarder kronor till väg- och järnvägsprojekt inom den av riksdagen
fastställda planeringsramen.
Enligt trafikutskottets mening får det förutsättas att en likviditetsplan
redovisas för riksdagen i samband med den fortsatta uppföljningen av anslaget.
Beträffande yrkandet om en beredskapsbank anser trafikutskottet det
angeläget att en god beredskap finns för att kunna tidigarelägga angelägna
investeringar. Investeringsprojekt bör kunna förberedas som avspeglar såväl
olika ambitionsnivåer som planeringsriktlinjer. Enligt vad utskottet erfarit
har också under senare år en betydande beredskap byggts upp inom trafikverken
av väl förberedda projekt. Vägverket uppges sålunda ha en planeringsreserv som
motsvarar ca 10 miljarder kronor, varav projekt för 4 miljarder kronor är så
långt förberedda att de kan sättas i gång redan under innevarande år. För
banverket kan nämnas att en särskild projekteringsplan har tagits fram som
omfattar åtgärder i prioritetsordning för totalt ca 20 miljarder kronor under
1990-talet. Inom banverket finns vidare beredskapsplaner innefattande projekt
som motsvarar 4 miljarder kronor, varav ungefär hälften beräknas kunna
genomföras redan på kort sikt.
Utskottet bedömer mot denna bakgrund att det numera finns en
tillfredsställande framförhållning för att kunna tidigarelägga investeringar på
trafikområdet.
Trafikutskottet övergår nu till frågan om samarbetet mellan staten och
järnvägsindustrin. Trafikutskottet anser det angeläget att samarbetet kan
utvecklas mellan beställare och tillverkare på järnvägsområdet. Som berörs i
motionen kan teknikutveckling medverka såväl till bra trafiklösningar som till
att skapa goda förutsättningar för industrin. Detta samarbete bör dock enligt
utskottets mening ske på marknadsmässiga villkor mellan aktörerna på området.
Statens uppgift är därvid att bidra till att stimulera till forskning och
utveckling på området.
Som exempel på statens insatser kan nämnas det arbete som pågår i
transportforskningsberedningens regi för att tillsammans med berörda
intressenter utveckla en ny regional motorvagnsgeneration. Vidare kan anges att
staten som aktör i den statliga trafikupphandlingen av långväga persontrafik
kan medverka till att anskaffningen av nya motorvagnar påskyndas.
Trafikutskottet har sålunda tidigare i år i betänkandet 1991/92:TU21 Ökad
konkurrens inom kollektiva persontrafiken bedömt det som angeläget att en
förnyelse av vagnparken äger rum så att tågtrafiken kan göras mer
konkurrenskraftig. Inom den ekonomiska ramen för trafikupphandlingen har också
särskilda utvecklingsmedel reserverats. Därmed har förutsatts att även
sysselsättningsläget kan påverkas positivt i samband med en nybeställning av
motorvagnar. Vidare kan anges att trafikutskottet i betänkandet 1991/92:TU19
Järnvägar förutsatt att SJ tillsammmans med näringslivet satsar på ett
teknikutvecklingsprogram för kombitrafiken.
Med hänvisning till vad som nu har anförts bör finansutskottet avstyrka
motion Fi41 (s) yrkandena 2 och 8--11.

Stockholm den 19 maj 1992

På trafikutskottets vägnar

Rolf Clarkson

I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sven-Gösta Signell (s), Håkan
Strömberg (s), Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m),
Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Bo Nilsson (s), Lars Björkman (m),
Anita Jönsson (s), Lars Biörck (m), Jarl Lander (s), Ines Uusmann (s) och Hugo
Bergdahl (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1. Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson. Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s) anser att den del av
trafikutskottets yttrande i avsnittet Anslag till Underhållsåtgärder för
sysselsättning och tillväxt som börjar med "Trafikutskottet har" och slutar med
"yrkande 18" bort ha följande lydelse:
Trafikutskottet anser att ökade medel bör avsättas för underhåll av vägar
och järnvägar över hela landet. Enligt trafikutskottets mening bör som
framhålls i motion Fi41 (s) 2500 milj.kr. anvisas för ändamålet under
anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Beloppet bör
fördelas så att 1700 milj.kr. anslås för underhållsåtgärder inom vägverket
och 800 milj.kr. till banverket. Riksdagen bör sålunda anvisa 300 milj.kr. mer
än vad regeringen föreslagit.
Trafikutskottet anser därmed att finansutskottet bör bifalla motion Fi41
yrkandena 5 och 6. Vad trafikutskottet nu anfört innebär att finansutskottet
bör avstyrka motion Fi42 (nyd) yrkande 18.

2. Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt

Kenneth Attefors (nyd) anser att den del av trafikutskottets yttrande i
avsnittet Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt som
börjar med "Trafikutskottet har" och slutar med "yrkande 18" bort ha följande
lydelse:
Trafikutskottet anser att behovet av resurstillskott till trafikens
infrastruktur är betydande med hänsyn till de många års försummelser som nu
måste tas igen. Propositionens förslag till medelsanvisning är därför
otillräckligt och bör utökas med 2000 milj.kr. till sammanlagt 4200
milj.kr. Trafikutskottet förutsätter därvid att angelägna satsningar kan göras
på de för landet viktiga tillväxtprojekten. För finansieringen av
resursökningen till investeringarna i trafikens infrastruktur bör motsvarande
medel omföras från arbetsmiljöfonden.
Trafikutskottet anser därmed att finansutskottet bör bifalla motion Fi42
(nyd) yrkande 18. Trafikutskottets ställningstagande innebär vidare att motion
Fi41 (s) yrkandena 5 och 6 avstyrks.

3. Tidigareläggning av trafikinvesteringar

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson. Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s) anser att den del av
trafikutskottets yttrande i avsnittet Tidigareläggning av trafikinvesteringar
som börjar med "Trafikutskottet delar" och slutar med "verksamhetsområde
avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Trafikutskottet anser att det krävs ett omfattande program för
tidigareläggningar av trafikinvesteringar för att främja ökad tillväxt och
tryggad välfärd. Investeringstakten måste påverkas av den djupa lågkonjunktur
som Sverige befinner sig i. Genom att investeringar kan tidigareläggas kan de
utföras till relativt sett lägre priser, samtidigt som kostnaderna för
arbetslösheten kan begränsas.
Trafikutskottet bedömer att under budgetåret 1992/93 bör investeringar i
vägar och järnvägar tidigareläggas för sammanlagt 4000 milj.kr. För att
förverkliga denna tidigareläggning bör trafikverken bemyndigas uppta lån. För
vägverket bör låneramen vara 2,5 miljarder kronor medan motsvarande ram för
banverket bör vara 1,5 miljarder kronor. Trafikverken bör betala tillbaka lånen
med ordinarie medel eller intäkter något år senare när projekten skulle ha
utförts enligt föreliggande planer. Verken förutsätts kompenseras för räntan på
upplånat kapital genom att ett särskilt bidrag utgår från
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).
Trafikutskottet anser att tidigareläggningen även bör omfatta de statliga
affärsverken SJ och luftfartsverket. Det gäller t.ex. en fortsatt upprustning
av SJ:s stationer och standardförbättringar av flygplatsernas rullbanor. SJ och
luftfartsverket bör därför erbjudas ett räntebidrag av AMS om man
tidigarelägger planerade investeringar. Trafikutskottet beräknar att på så vis
kan investeringar för 1500 milj.kr. genomföras under nästa budgetår utöver
vad som återfinns i verkens ordinarie planer.
Med hänvisning till vad som nu har anförts anser trafikutskottet att
finansutskottet bör tillstyrka motion Fi41 (s) yrkandena 3, 4 och 7.
Trafikutskottet tillstyrker vidare den del av yrkande 37 som avser statliga
räntebidrag inom trafikutskottets verksamhetsområde.

4. Övriga infrastrukturfrågor

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson. Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s) anser att den del av
trafikutskottets yttrande i avsnittet Övriga infrastrukturfrågor som börjar med
"Trafikutskottet konstaterar" och slutar med "yrkandena 2 och 8--11" bort ha
följande lydelse:
Trafikutskottet konstaterar att det finns en rad stora väg- och
järnvägsprojekt som tidigare planerats men som fördröjts av olika skäl.
Flertalet av dessa projekt har en varaktighet över flera år. Det allvarliga
sysselsättningsläget inom anläggningsbranschen gör det enligt trafikutskottets
mening nödvändigt att alla möjligheter att tidigarelägga delar av projekten
måste prövas. Om så krävs bör t.ex. en utökad andel skiftarbete komma i fråga.
För att en betydande tillväxteffekt skall kunna tas till vara krävs, framför
allt på järnvägsområdet, att hela stråk kan tas i bruk. Trafikutskottet anser
att det därför är synnerligen angeläget att det t.ex. nås en uppgörelse för
västkustbanan som möjliggör att dubbelspåret i sin helhet kan färdigställas. På
samma sätt är det angeläget att bärigheten på stambanan genom övre Norrland och
norra stambanan förbättras längs hela sträckan så att tågvikterna kan öka.
Regeringen bör mot denna bakgrund enligt trafikutskottets mening verka för att
med all kraft få i gång och fullfölja de stora strategiska
infrastrukturinvesteringarna.
Vad gäller Arlandabanan konstaterar trafikutskottet att detta projekt
tillhör en av de högst prioriterade järnvägsutbyggnaderna i landet. En
utbyggnad av Arlandabanan är också ett villkor för att den tredje rullbanan på
Arlanda flygplats skall få byggas. Regeringens hantering av frågan som
förorsakat onödigt dröjsmål har därför varit olycklig. För att påskynda
projektet bör luftfartsverket och banverket snarast ges i uppdrag att bilda ett
gemensamt bolag med uppgift att projektera, låta bygga och driva järnvägen
mellan Stockholm och Arlanda.
Beträffande anslaget till investeringar i trafikens infrastruktur
föreligger stora oklarheter enligt trafikutskottets mening. Genom tidigare
riksdagsbeslut har 10 miljarder kronor anslagits till
infrastrukturinvesteringar. Regeringen har dock gjort utfästelser om
investeringar för 26 miljarder kronor i järnvägar, vägar och
kollektivtrafikanläggningar. Till bilden hör vidare att enligt regeringen bör
medel från anslaget även kunna användas för vissa underhållsinsatser samtidigt
som någon anslagsuppräkning inte har skett. En likviditetsplan bör därför
snarast redovisas för riksdagen som beskriver konsekvensen av de direkta och
indirekta åtaganden som gjorts från regeringens sida.
Trafikutskottet anser att det är angeläget att en väl utbyggd
beredskapsbank finns som gör det möjligt att tidigarelägga olika projekt på
trafikområdet. Trots de insatser som gjorts under senare år för att bygga upp
planberedskapen finns det inte en tillfredsställande framförhållning för att
snabbt kunna tidigarelägga investeringar på trafikområdet i olika landsdelar.
Trafikverken bör därför åläggas att upprätta beredskapsplaner i enlighet med
vad som anförs i motion Fi41 (s).
Trafikutskottet anser det angeläget att samarbetet mellan staten och
järnvägsindustrin kan utvecklas vidare. Som berörs i motionen kan
teknikutveckling medverka såväl till bra trafiklösningar som bidra till att
skapa goda industriella förutsättningar. Med den betydande satsning som nu sker
på järnvägsområdet bör det finnas stora möjligheter att uppnå ett utvecklat
samarbete. Regeringen bör mot denna bakgrund snarast ta initiativ till
överläggningar med de företag som producerar materiel för järnvägstrafiken.
Syftet bör vara att säkra tillverkningen av järnvägsprodukter samt samordna
resurser för att utveckla ny teknik och nya fordon för såväl gods- som
passagerartrafiken.
Med hänvisning till vad som nu har anförts anser trafikutskottet att
finansutskottet bör tillstyrka motion Fi41 (s) yrkandena 2 och 8--11.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Bengt Hurtig (v) anför:

Extra medel för att bekämpa arbetslösheten

Vänsterpartiet bedömer att ytterligare cirka 10 miljarder kronor bör användas
utöver regeringens program för att bekämpa arbetslösheten. Av de 1,4 miljarder
kronor vi från denna ram avsatt för trafiksatsningar kan givetvis en betydande
del användas för tidigareläggningar och lånefinansiering genom räntebidrag för
att därmed snabbare få i gång investeringarna. Minst 700 milj.kr. bör dock
disponeras för utökat underhåll av järnvägar och vägar. I sammanhanget kan
vidare nämnas att av de 1,6 miljarder kronor Vänsterpartiet avsatt för fler
beredskapsarbeten kan en del användas för ytterligare satsningar på trafikens
infrastruktur.
Jag anser därför att finansutskottet bör tillstyrka den del av yrkande 3 i
motion Fi44 (v) som avser 1,4 miljarder kronor för trafiksatsningar.

Riktlinjer för investeringsplaneringen

Tidigarelagda investeringar bör i huvudsak inriktas på stomjärnvägar och
byggande av länstrafikanläggningar samt sådana projekt som skapar
arbetstillfällen. Investeringarna bör vidare ske med stor hänsyn till
hushållning med naturresurser och miljökrav. Finansutskottet bör därför
tillstyrka motion Fi44 (v) yrkande 5.

Jordbruksutskottets yttrande

1991/92:JoU10y
Bilaga 9

Bidrag till skogsvård m.m.

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 28 april 1992 berett jordbruksutskottet tillfälle att
avge yttrande över proposition 1991/92:150 med förslag till slutlig reglering
av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)
såvitt avser bilagaI:7 Bidrag till skogsvård jämte motioner.

Propositionen

Regeringen (jordbruksdepartementet) föreslår i propositionen att den pågående
försöksverksamheten med stöd till ökad sysselsättning i privatskogsbruket i
Norrbottens och Västerbottens inland förlängs ytterligare ett år. Verksamheten
bör liksom hittills inriktas på långsiktiga, snabba investeringar i skogsvård
och villkoras med åtagande om avverkning i den utsträckning det är lämpligt.
Med hänsyn till tidigare ställningstagande från statsmakternas sida och till
behovet av att skapa så stor sysselsättning som möjligt med stöd av medlen bör
de inte få användas för bidrag till skogsvägsbyggande eller skogsdikning.
Kostnaderna för den förordade förlängningen beräknas till 20milj.kr. och
skall finansieras genom en minskning av bidragsramen för stödet till det inre
stödområdet med motsvarande belopp.

Motionerna

I yttrandet behandlar jordbruksutskottet följande motioner:

1991/92:Fi56 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående skogliga
beredskapsarbeten i Värmland.

1991/92:Fi57 av John Andersson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående skogliga
beredskapsarbeten i skogslänen.

1991/92:Fi67 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående att även
Jämtlands län skall omfattas av den ettåriga förlängningen av
försöksverksamheten med särskilda skogsvårdsinsatser i Norrlands inland.

Utskottet

Enligt motion Fi56 (v) bör försöksverksamheten med särskilda
skogsvårdsinsatser utökas till att även gälla skogslänet Värmland.
Beredskapsarbeten bör inom ramen för verksamheten anordnas både inom skogsvård
och naturvård. I motion Fi67(m)
yrkas att även Jämtlands län skall omfattas av den ettåriga förlängningen av
försöksverksamheten med särskilda skogsvårdsinsatser i Norrlands inland.

Försöksverksamhet med statsbidrag till särskilda skogsvårdsinsatser i
Västerbottens och Norrbottens län har pågått under tiden den 15juli1988
till den 30juni1991. Stödet har avsett privata skogsägare i Västerbottens
och Norrbottens inland. Totalt ca 80milj.kr. har disponerats för hela
treårsperioden. Syftet med stödet var att aktivera de enskilda skogsägarna och
därigenom öka den totala aktiviteten inom privatskogsbruket med minst 10%.
Avsikten har varit att härigenom långsiktigt ge underlag för ökad avverkning
och sysselsättning.

På uppdrag av skogsstyrelsen har forskningsstiftelsen Skogsarbeten utvärderat
de särskilda skogsvårdsinsatserna i norra Sverige. Resultatet, som redovisats i
en särskild rapport, visar bl.a. på kraftiga aktivitetsökningar på
programfastigheterna för de flesta åtgärder. Effekterna på arbetskraftsbehov
och sysselsättning står på kort sikt i direkt proportion till de
aktivitetsförändringar som konstaterats. Enligt rapporten skapar
investeringarna i skogsbruket på lång sikt förutsättningar för ökad
sysselsättning.

Jordbruksutskottet vill för sin del framhålla att skogsnäringen är av
väsentlig betydelse för sysselsättningen. Särskilt gäller detta i skogslänen. I
stora delar av de mest utpräglade glesbygderna är skogen den enda näringen av
någon betydelse. Skogen har därför en viktig roll för utvecklingen i dessa
områden. Samtidigt utnyttjas inte skogen som produktionsresurs fullt ut.
Avverkningarna kan öka avsevärt inom ramen för en ansvarsfull hushållning med
våra skogar. Det är liksom tidigare inom delar av den privata skogsägargruppen
som avverkningarna framför allt kan ökas. Ökade insatser med skogen som
utvecklingsresurs i de sysselsättningssvaga glesbygderna är därför särskilt
motiverade. Som redovisats i det föregående har resultatet av den hittills
bedrivna försöksverksamheten varit gott när det gäller aktivitetsökningar för
de flesta åtgärder på berörda programfastigheter. Av betydelse i detta
sammanhang är också att de särskilda skogsvårdsinsatserna på kort sikt har en
direkt inverkan på både arbetskraftsbehov och sysselsättning. På lång sikt
skapar investeringar i skogsbruket även förutsättningar för en bestående
sysselsättningsökning. Som framhålls i propositionen har snabba förändringar
skett i privatskogsbruket i Norrlands inland. Antalet avverkningsanmälningar
har halverats jämfört med föregående år och detta leder till en minskad
sysselsättning. Mot bakgrund av det anförda ansluter sig utskottet till
föredragande statsrådets förslag och förordar att försöksverksamheten med stöd
till ökad sysselsättning i privatskogsbruket i Norrbottens och Västerbottens
inland förlängs med ytterligare ett år. Verksamheten bör som hittills inriktas
på långsiktiga, snabba investeringar i skogsvård och villkoras med åtagande om
avverkning i den utsträckning det är lämpligt. Utskottet är inte berett att i
detta sammanhang utvidga de särskilda skogsvårdsinsatserna till att omfatta
ytterligare skogslän. Jordbruksutskottet föreslår därför att finansutskottet
avstyrker motionerna Fi56 och Fi67.

Enligt motion Fi57 (v) bör skogliga beredskapsarbeten inom skogsvård,
naturvård och skogsvägsutbyggnad anordnas i skogslänen. Kostnaderna för dessa
beredskapsarbeten bör kunna täckas genom medel som avsätts för arbetslöshetens
bekämpande. Skogsvårdsstyrelsen bör få i uppdrag att planera och administrera
dessa beredskapsarbeten.

Jordbruksutskottet anser i likhet med vad som anförts i motion Fi57 att det i
nuvarande läge med vikande konjunktur och ökande arbetslöshet är viktigt att de
regionalpolitiska insatserna upprätthålls inom det skogliga stödområdet. Det
skogliga stödet bidrar till att på både kort och lång sikt öka
sysselsättningsunderlaget i områden där dels befolkningsutvecklingen är
vikande, dels de skogsekonomiska förhållandena är sådana att de långsiktiga
investeringarna i skogsvårdsåtgärder eljest skulle vara alltför betungande för
markägarna. I propositionen (bil.I:8) föreslås att arbetsmarknadsstyrelsen
tillförs ytterligare medel för beredskapsarbeten (450milj.kr.). Denna
förstärkning bör enligt föredragande statsrådet i första hand användas till
bl.a. s.k. skogliga beredskapsarbeten samt beredskapsarbeten inom
naturvårdsområdet. Därmed bör syftet med motion Fi57 i allt väsentligt
kunna tillgodoses utan någon riksdagens vidare åtgärd. Jordbruksutskottet
föreslår därför att finansutskottet avstyrker motionen.

Propositionen och ifrågavarande motioner föranleder i övrigt inget särskilt
uttalande av jordbruksutskottet.

Stockholm den 19 maj 1992

På jordbruksutskottets vägnar

Göran Persson

I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin (m), Ingvar
Eriksson (m), Bengt Rosén (fp), Inga-Britt Johansson (s), Lennart Brunander
(c), Åke Selberg (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén (nyd),
Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m), Lena Klevenås (s), Pehr Löfgreen (m),
Sverre Palm (s) och Berndt Ekholm (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg(v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Annika Åhnberg (v) anför:

Utvärderingen av de särskilda skogsvårdsinsatserna i norra Sverige visar på
flera positiva effekter som sammanhänger med försöksverksamheten.
Sysselsättningen har ökat, på både kort sikt (skogsvårdsåtgärder, ökad
avverkning) och lång sikt (bättre skogsvård). Åtgärdsplanerna har gett
skogsägarna en helhetssyn på den egna skogsfastigheten och rådgivningen har
fungerat både som teoretisk och praktisk fortbildning. Av detta följer att
verksamheten bör fortsätta såsom regeringen föreslår. Verksamheten bör dock
enligt min mening utökas till att även avse skogslänet Värmland. Skogliga
beredskapsarbeten bör i övrigt anordnas i skogslänen. Beredskapsarbetena bör
omfatta såväl skogsvård, naturvård som skogsvägsutbyggnad. Kostnaderna för
dessa beredskapsarbeten bör kunna täckas med hjälp av de medel som avsätts för
arbetslöshetens bekämpande. Skogsvårdsstyrelsen bör få i uppdrag att planera
och administrera dessa beredskapsarbeten.

Finansutskottet bör mot bakgrund av det anförda tillstyrka motionerna Fi56
och Fi57.

Näringsutskottets yttrande

1991/92:NU9y
Bilaga 10

Energibeskattningen

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över
proposition 1991/92:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för
budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringspropositionen) jämte motioner.

Upplysningar och synpunkter i olika frågor har inför utskottet lämnats av
företrädare för Svenska gasföreningen, Vattenfall Naturgas AB och
Värmeverksföreningen. Skrivelser har inkommit från Folkkampanjen mot kärnkraft
-- kärnvapen, Svenska bioenergiföreningen och Vattenfall Naturgas AB.

Näringsutskottet

Inledning

Näringsutskottet begränsar sitt yttrande till den del av propositionen och
motionerna som rör energibeskattningen. Utskottet behandlar först omläggningen
av energibeskattningen mer allmänt. Därefter tar utskottet upp vissa särskilda
frågor -- naturgas, kolbränslen för metallurgiska processer, biobränslen och
växthusnäringen.

Allmänt om omläggningen av energibeskattningen

I den del av proposition 1991/92:150 (kompletteringspropositionen) som
behandlas här (bilaga I:5 avsnitt 1.2) föreslås en anpassning av
energiskatterna mot de nivåer som tillämpas inom EG och i Nordamerika. Den
nuvarande energibeskattningen har enligt regeringen en negativ inverkan på den
svenska industrins internationella konkurrenskraft. En anpassning till
konkurrentländernas situation ses som ett viktigt inslag i regeringens politik
för att industrins utvecklingsmöjligheter skall förstärkas och för att den
ekonomiska tillväxten skall främjas. Samtidigt bör anpassningen ske på ett
sådant sätt att de miljöpolitiska målen för energisektorn inte äventyras,
anförs det i propositionen.

Regeringens förslag innebär att nuvarande regler för nedsättning av allmän
energiskatt och koldioxidskatt för den energiintensiva industrin och
växthusnäringen avskaffas. I stället föreslås att den allmänna energiskatten på
bränslen och elektrisk kraft helt skall slopas för industrin och
växthusnäringen samt att koldioxidskatten skall bestämmas till en fjärdedel av
den allmänna nivån.

Energiskatteomläggningen föreslås bli finansierad helt inom energisektorn.
Koldioxidskatten skall höjas från 25 till 32 öre per kg utsläppt koldioxid, och
den allmänna energiskatten på elektrisk kraft skall höjas med 1,3 öre per kWh
för andra förbrukare än industrin och växthusnäringen. I propositionen meddelas
också att 500 milj.kr. har avsatts för ytterligare satsningar på förnybar
energi och energihushållning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993. Under åren 1993 och
1994 föreslås särskilda övergångsbestämmelser för industrin och
växthusnäringen.

Regeringens förslag avvisas i fyra motioner.

I kommittémotionen 1991/92:Fi65 (s) anförs följande skäl för avslagsyrkandet:
"träffbilden" för förslaget är mycket dålig; över hälften av nedsättningen av
energiskatterna (ca 2 miljarder kronor per år) kommer att tillfalla företag,
för vilka energikostnaderna utgör en obetydlig del av produktionskostnaderna,
de miljöstyrande effekterna för industrins energianvändning försvinner; kol
och olja kommer att bli mer ekonomiskt konkurrenskraftiga än naturgas, gasol
och biobränslen,
det uppstår en onödigt tung belastning på statsbudgeten,
energibeskattningen av metallurgiskt kol blir orimlig.

Som alternativ till regeringens förslag föreslår motionärerna att det av
skattemyndigheterna administrerade generella taket enligt lagen (1974:992) om
nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt skall ändras från
nuvarande 3 % till 0,6 %. Samtidigt föreslås att hela oljeskatten skall få
räknas in i beräkningsunderlaget. Lagens undantagsregel om individuell
nedsättning efter regeringsbeslut föreslås bli avvecklad. Genom systemet med
generellt skattetak uppkommer inga konflikter på det handelspolitiska området,
anser motionärerna.

I motionen begärs också att riksdagen skall anmoda regeringen att särskilt
låta utreda två frågor. Den ena gäller möjligheterna att basera nedsättningen
av energiskatten på förädlingsvärde i stället för -- som för närvarande -- på
saluvärde. Förädlingsvärdet skulle enligt motionärerna ge ett mer relevant mått
på företagens energiintensitet. Användning av saluvärdet kan vidare, sägs det,
medföra en risk för att företagens strävan att öka förädlingsgraden dämpas.
Motionärerna begär vidare -- i syfte att en effektivare energianvändning skall
stimuleras -- att en utredning skall tillsättas med uppgift att pröva
möjligheterna att införa administrativa styrmedel för företag som passerar det
föreslagna skattetaket vid nedsättning av energiskatten. Motivet är att
skattens funktion som styrmedel upphör när ett företag bryter igenom
skattetaket.

Regeringens avsaknad av regionalpolitiskt tänkande innebär att hushållen i
landets nordligaste glesbygdskommuner kommer att få bära en större börda än
övriga hushåll för sänkningen av industrins energibeskattning, sägs det i
motion 1991/92:Fi46 (s). I övrigt bör skattelättnaden för industrin ges en
sådan utformning att den enbart kommer den elintensiva industrin till del,
anför motionärerna.

I partimotionen 1991/92:Fi43 (nyd) accepteras i huvudsak regeringens förslag,
dock under förutsättning att det av Ny demokrati föreslagna
Investeringsaktiebolaget Sverige kommer till stånd i den omfattning som partiet
har krävt.

Regeringens förslag har stora brister, speciellt vad gäller effekterna på
miljön, hävdas det i partimotionen 1991/92:Fi44 (v). Regeringen inväntar inte
de utredningar som arbetar på området utan lägger fram ett ofullständigt
förslag, anför motionärerna. De menar att ett borttagande av energiskatten för
den svenska industrin innebär att den nödvändiga omvandlingen av olika
industriprocesser kommer att hållas tillbaka. Vidare leder förslagen i
propositionen till att förnybara energislag kommer att tappa marknad inom
industrin till förmån för de fossila bränslena och att kärnkraftsbaserad el
kommer att främjas jämfört med el från förnybara energislag. Motionärerna
föreslår att en ny utredning skall tillsättas med uppgift att se över
företagens energibeskattning och lämna förslag till ett nytt system som
tillgodoser miljöintressena, samtidigt som det skapas rimliga
konkurrensförutsättningar för särskilt utsatta branscher och företag.

Vänsterpartiet kan dock, sägs det i motionen, tänka sig att tillstyrka en
höjning av energiskatten för hushåll under förutsättning att inkomsterna härav
används för miljösatsningar, t.ex. till utveckling av alternativ energiteknik
och energibesparande åtgärder.

Det är, enligt näringsutskottets uppfattning, av avgörande betydelse för den
ekonomiska tillväxten att den svenska industrin tillförsäkras likartade
konkurrensvillkor med dem som gäller i våra viktigaste konkurrentländer. Ett
led i detta är att de skatter, inkl. energiskatter, som de svenska
industriföretagen påförs inte markant avviker från dem som gäller för de
utländska konkurrenterna. Eftersom regeringens förslag präglas av detta synsätt
tillstyrker utskottet den föreslagna omläggningen av energibeskattningen.

Det förslag till ändringar i nuvarande nedsättningssystem som förs fram i
motion 1991/92:Fi65 (s) anser näringsutskottet vara förenat med liknande risker
för handelspolitiska komplikationer som det gällande systemet är.

Utskottet menar vidare att de farhågor som kommer till uttryck i nyssnämnda
motion och i motion 1991/92:Fi44 (v) om att regeringens förslag skulle vara
negativt ur miljösynpunkt är överdrivna. Genom att omläggningen helt
finansieras inom energibeskattningens ram kan de miljöpolitiska målen för
energisektorn upprätthållas. Den ökade energianvändning som kan förväntas inom
industrin kan balanseras med den höjda skatten för övriga förbrukare. I
propositionen meddelas också att, som redan nämnts, 500 milj.kr. skall avsättas
för ytterligare satsningar på förnybar energi och energihushållning.

Med det anförda avstyrker näringsutskottet motionerna 1991/92:Fi65 (s),
1991/92:Fi46 (s), 1991/92:Fi43 (nyd) och 1991/92:Fi44 (v) i här berörda delar.

Naturgas

Naturgas är ett fossilt bränsle liksom torv, kol och olja. Svenska staten
slöt år 1980 avtal med den danska staten om import av naturgas från danska
naturgasfyndigheter i Nordsjön. Sedan år 1985 har gasledningssystemet
successivt byggts ut i Sverige.

I trepartiöverenskommelsen om energipolitiken våren 1991 framhölls att
naturgasen och biobränslena är konkurrerande bränslen i bl.a. kraftvärmen.
Vidare sades att den rådande kraftbalansen gjorde att det inte kunde förutses
någon nämnvärd utvidgning av naturgasområdet under tiden fram till mitten av
1990-talet.

Genom den föreslagna omläggningen av energibeskattningen kommer naturgasens
konkurrenssituation i förhållande till övriga fossila bränslen att försämras.
Den skattemässiga fördel på ca 5 öre/kWh som naturgasen för närvarande har i
förhållande till kol och olja kommer att minska till ca 1 öre.

Vid uppvaktningar inför näringsutskottet har framkommit att
resultatförsämringen för Vattenfall Naturgas AB till följd av de föreslagna
ändringarna av energiskatterna kan beräknas till ca 200 milj.kr. per år.
Vattenfall Naturgas AB är sedan årsskiftet 1991/92 helägt av Vattenfall AB.

Enligt näringsutskottets uppfattning bör naturgasen även framöver svara för
en del av den svenska energiförsörjningen. Detta är i överensstämmelse med
trepartiöverenskommelsens intentioner. Naturgasen, som också är ett fossilt
bränsle, har vissa miljöfördelar jämfört med kol och olja.

Utskottet har noterat de ekonomiska problem för Vattenfall Naturgas AB som
den ändrade energibeskattningen för med sig. Dessa problem bör dock inte
åtgärdas via skattepolitiken, t.ex. genom en extra nedsättning av
koldioxidskatten för naturgas. Frågan bör i stället lösas i samråd mellan
regeringen och Vattenfall Naturgas AB:s ägare, Vattenfall AB. Enligt vad
näringsutskottet har erfarit har sådana diskussioner inletts.

Fjärrvärmeleveranser till industrin

Fjärrvärmeleveranser till industriell verksamhet och för växthusuppvärmning
vid yrkesmässig växthusodling bör, sägs det i propositionen (s.11f.),
omfattas av den lägre skattebelastning som gäller för dessa sektorer. Motivet
är att konkurrenssnedvridningar i värmeproduktionen skall undvikas. En särskild
paragraf (28§) föreslås därför bli införd i lagen (1957:262) om allmän
energiskatt. Därigenom anser regeringen att det inte kommer att ha någon
betydelse ur skattesynpunkt om ett företag själv producerar den energi som
används vid tillverkningsprocessen eller om företaget köper energin från ett
fjärrvärmeverk.

I författningskommentaren till den aktuella paragrafen sägs (s.17)
följande:

Det är skattebelastningen på den fördelning mellan olika bränslen som
fjärrvärmeverket använder sig av som också bör användas när skattebelastningen
på leveranser till industrin och växthusnäringen räknas ut. Används både
beskattade och obeskattade bränslen är det fördelningen under hela
redovisningsperioden mellan bränsleslagen som gäller för den fjärrvärme som
levereras till industrin och växthusnäringen för samma redovisningsperiod. Det
är således inte möjligt att bestämma att fjärrvärmen till industrin producerats
uteslutande med t.ex. fossila bränslen när det under redovisningsperioden
använts både fossila bränslen och annan energi.

Utskottet har uppmärksammat att den precisering som görs i den citerade
författningskommentaren kan komma att få till följd att fjärrvärmeleveranser
till industrin får en konkurrensnackdel i förhållande till eldning med fossila
bränslen. Enligt vad som sägs i propositionen var motivet bakom införandet av
den aktuella paragrafen just att undvika sådana konkurrenssnedvridningar.

Det finns olika sätt att komma till rätta med det angivna problemet. Ett sätt
vore att motiveringen för den föreslagna lagändringen ändras så att
fjärrvärmeproducenterna medges ett skatteavdrag som om fjärrvärmeleveransen
till industrin hade producerats uteslutande med skattebelastade bränslen, under
förutsättning att användningen av fossila bränslen motsvarar minst leveransen
av fjärrvärme till industrin eller växthusodlingen under redovisningsperioden.
Huvuddelen av värmeverken drivs i kommunal regi och har en utförlig redovisning
av verksamheten. Den ordning som skisseras här bör inte, enligt utskottets
bedömning, innebära några större kontrollproblem.

Kolbränslen för metallurgiska processer

Enligt lagen om allmän energiskatt gäller -- 24§ första stycket f) -- att
avdrag får göras för skatt på bränsle som använts för annat ändamål än
energialstring. Enligt andra stycket gäller härutöver att skatteavdrag får
göras för kolbränslen som förbrukats eller försålts för förbrukning i
metallurgiska processer. Avdraget har betydelse för järn- och stålindustrin och
infördes år 1984 med motiveringen att skatt på kol och koks som används i en
metallurgisk process saknar styreffekt eftersom kolet inte kan ersättas. Mot
bakgrund av att huvuddelen av kolet ändå är avdragsgillt, eftersom det inte
används som bränsle, och då särbehandling av viss industri kan leda till
handelspolitiska komplikationer föreslår regeringen att bestämmelsen skall
utgå.

Regeringens förslag avvisas i två motioner, 1991/92:Fi65 (s) och 1991/92:Fi48
(s). Om förslaget genomförs skulle det innebära en kraftig försämring av den
svenska stålindustrins konkurrenskraft, sägs det i motionerna. Bland de
utländska konkurrenterna finns ingen sådan skatt, framhåller motionärerna.
Ändamålet med en metallurgisk process är inte att alstra energi, varför det
metallurgiska kolet bör betraktas som en råvara, heter det.

Enligt näringsutskottets mening är det viktigt att den svenska stålindustrin
ges konkurrensvillkor som är likartade med dem som gäller för stålindustrin i
våra konkurrentländer. Detta torde inte bli fallet om det särskilda avdraget
för kolbränslen som används i metallurgiska processer slopas. Denna bestämmelse
bör således kvarstå tills vidare. Regeringen bör samtidigt anmodas att låta
utreda vilka bestämmelser som skall gälla från år 1995, varvid utvecklingen
inom EG noga bör följas. Riksdagen bör, enligt näringsutskottets mening, göra
ett uttalande av denna innebörd, varigenom motionerna 1991/92:Fi65 (s) och
1991/92:Fi48 (s) i nu berörda delar i sak blir tillgodosedda.

Biobränslen

I propositionen sägs (s.9) att det med regeringens förslag finns goda skäl
att anta att biobränslenas introduktion på marknaden påskyndas och att
användningen av biobränslen ökar. Den ökade energianvändningen inom industrin
som kan väntas som en följd av skattesänkningen kan, anförs det, balanseras med
den höjda skatten för övriga förbrukare. Genom att skatten på fossila bränslen
höjs inom övrigsektorn förstärks biobränslenas konkurrenskraft inom en stor del
av värmemarknaden, framhålls det.

En avsättning av 500 milj.kr. för ytterligare satsningar på förnybar energi
aviseras, som tidigare redovisats, i propositionen (s.13). Enligt vad
näringsutskottet har erfarit skall dessa medel ses som en ram för kommande
förslag till åtgärder. Förslag om användning av medlen kan, enligt uppgift,
komma i tilläggsbudget under hösten 1992, varefter eventuella åtgärder kan
träda i kraft den 1januari 1993. Hänsyn kommer därvid att tas till hur de
medel -- 625 milj.kr. -- som riksdagen nyligen har fattat beslut om för
främjande av biobränsleanvändningen (prop. 1991/92:97, bet. NU25) kommer att
användas.

Förslag till åtgärder för att främja biobränslenas ställning förs fram i fyra
motioner.

Regeringens förslag kommer att leda till försämrade konkurrensförhållanden
för de kommuner som i sina fjärrvärmeverk eller kraftvärmeverk använder
biobränslen, sägs det i motion 1991/92:Fi78 (s). Resultatet kommer, enligt
motionärerna, att bli antingen att dessa verk övergår till att använda kol
eller olja eller att de industrier som de aktuella verken har som kunder
övergår till att själva producera sin värme med kol eller olja som bränsle.
Sammantaget kommer detta att leda till ökade koldioxidutsläpp och ökad
försurning, anför motionärerna.

För att inte bioenergimarknaden skall få en svagare ställning gentemot
fossila bränslen finns det anledning att verka för en harmonisering med EG:s
skatter, sägs det i motion 1991/92:Fi80 (kds). Eftersom EG:s förslag är tänkta
att gälla från den 1januari 1993 finns det, enligt motionären, tid för
ytterligare överväganden. Regeringen bör återkomma med förslag om högre nivå
för koldioxidskatter eller klargöra hur biobränslenas ställning skall stärkas
gentemot fossilbränslen, menar motionären.

Användning av biologiskt framställt bränsle kan vara en framkomlig väg för
att minska utsläppen av koldioxid från fordon, sägs det i motion 1991/92:Fi42
(nyd). Regeringen bör utarbeta förslag till främjande av vidare utveckling av
sådana produkter, anför motionärerna. För att på sikt helt komma bort från
utsläpp av koldioxid från trafiken behövs det dock, enligt motionärerna, ett
helt nytt tänkande. Elmotorer och vätgasmotorer är exempel på alternativa
drivsystem för fordon som kan bidra till minskade koldioxidutsläpp. Regeringen
borde återkomma med förslag till åtgärder som främjar utveckling av alternativa
drivsystem.

I motion 1991/92:Fi44 (v) krävs att regeringen skall lägga fram förslag om
ökad forskning och information om biobränslen. En kraftfull satsning på
biobränslena skulle enligt beräkningar ge mellan 10000 och 20000 nya
årsarbeten -- till stor del i de delar av landet där behovet av nya
arbetstillfällen är som störst.

Biobränslekommissionen (I1991:01) har enligt sina direktiv (dir. 1991:11)
till uppgift att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad
kommersiell användning av biobränslen samt lämna förslag till åtgärder för att
stärka biobränslenas konkurrenskraft. Kommissionen förutsätts redovisa
resultatet av sitt arbete senast i juni 1992.

Beträffande yrkandet i motion 1991/92:Fi78 (s) om försämrade
konkurrensförhållanden för de värmeverk som använder biobränslen vill
näringsutskottet erinra om vad utskottet har anfört i ett tidigare avsnitt om
fjärrvärmeleveranser till industrin.

I anslutning till yrkandet i motion 1991/92:Fi42 (nyd) om utvecklingen av
alternativa drivsystem för fordon vill utskottet hänvisa till den redovisning
som näringsutskottet har lämnat i betänkandet 1991/92:NU20 om näringspolitik
i samband med behandlingen av en motion (fp) med krav på insatser för att
främja utveckling av elbilen. I betänkandet (s.70f.) redogörs relativt
utförligt för de aktiviteter som pågår på området på olika håll. Utskottet
konstaterade dock att konkreta resultat inte har framkommit i någon större
omfattning och anförde att det är angeläget att regeringen noga följer
utvecklingen. Den då aktuella motionen avslogs på förslag av utskottet.

Näringsutskottet vill vidare i frågan om biobränslenas konkurrenskraft anföra
följande.

Biobränslenas konkurrenskraft måste, enligt utskottets mening, upprätthållas.
Genom regeringens förslag om höjd skatt på fossila bränslen för övrigsektorn
kommer biobränslenas konkurrenskraft att förstärkas inom en stor del av
värmemarknaden. Det får därför bedömas troligt att biobränslenas introduktion
på marknaden snarast påskyndas och att användningen av biobränslen ökar.

Utskottet vill också återigen erinra om att regeringen har avsatt 500
milj.kr. i samband med energiskatteomläggningen för ytterligare satsningar på
förnybar energi och energihushållning.

Den av regeringen aviserade arbetsgruppen, som bl.a. skall ha till uppgift
att belysa biobränslenas möjligheter att i större utsträckning bli
konkurrenskraftiga inom kraftvärmeområdet, bör enligt utskottets mening kunna
ges i uppgift att mer generellt överväga biobränslenas konkurrenskraft.
Arbetsgruppen bör därvid självfallet beakta vad biobränslekommissionen kan
komma att föreslå i det betänkande som skall avlämnas inom kort.

Med det anförda avstyrker näringsutskottet motionerna 1991/92:Fi78 (s),
1991/92:Fi80 (kds), 1991/92:Fi42 (nyd) och 1991/92:Fi44 (v) i här berörda
delar.

Växthusnäringen

Enligt regeringens förslag skall de regler för energibeskattning som föreslås
för industrin också gälla för växthusnäringen. Övergångsreglerna föreslås dock
få en annan utformning för växthusnäringen med innebörd att nu gällande regler
bibehålls under åren 1993 och 1994. Detta innebär att den nuvarande
begränsningen av energi- och koldioxidskatten till 15% av de generella
skattesatserna för bränslen och el skall fortsätta att gälla under dessa båda
år.

För växthusodlingen innebär regeringens förslag en kraftig skatteskärpning,
sägs det i motion 1991/92:Fi93 (c). Fullt genomfört ökar förslaget näringens
skattekostnad med ca 6milj.kr., hävdar motionärerna. Även under
övergångsperioden 1993--1994 uppnås en högre skattekostnad. Beskattningen borde
övergångsvis under åren 1993 och 1994 ändras så att växthusodlingen i likhet
med industrin befrias från att erlägga allmän energiskatt samt får behålla den
85-procentiga nedsättningen av koldioxidskatten. I motionen hävdas vidare att
regeringens förslag om ändrat system för redovisning av energiskatt,
innebärande att företaget i efterhand begär återbetalning av erlagd
energiskatt, kommer att leda till att företagen drabbas ekonomiskt. Nuvarande
administrativa system borde i stället bibehållas.

Den svenska växthusnäringen är utsatt för en hård importkonkurrens -- dels
genom höga energiskatter, dels genom hög energiåtgång till följd av ett kallare
klimat. Med hänvisning härtill bör, enligt näringsutskottets uppfattning,
växthusnäringen ges samma villkor vad gäller energibeskattning som industrin.
Detta innebär bl.a. att all energianvändning inom växthusnäringen, dvs. även
för belysning, drift av maskiner etc., bör omfattas av de föreslagna reglerna
för energibeskattning. Riksdagen bör besluta om erforderliga lagändringar i
enlighet härmed. Motion 1991/92:Fi93 (c) blir därmed tillgodosedd.

Stockholm den 19 maj 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Hadar
Cars (fp), Birgitta Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s),
Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Jan Backman
(m), Bo Bernhardsson (s), Fredrik Reinfeldt (m), Anita Modin (s), Hans Stenberg
(s) och Carl Olov Persson (kds).

Avvikande meningar

1. Allmänt om omläggningen av energibeskattningen

Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Bo
Bernhardsson, Anita Modin och Hans Stenberg (alla s) anser att den del av
yttrandet -- under rubriken Allmänt om omläggningen av energibeskattningen --
som börjar med "Det är" och slutar med "berörda delar " bort ha följande
lydelse:

Regeringens förslag till omläggning av energibeskattningen bör, som anförs i
motion 1991/92:Fi65 (s), avvisas. Ett skäl till detta är den bristande
effektiviteten med förslaget -- mer än hälften av den sänkta energiskatten (ca
2 miljarder kronor per år) kommer att tillfalla företag, för vilka
energikostnaden utgör en obetydlig del av den totala produktionskostnaden.
Förslaget innebär också att de miljöstyrande inslagen tas bort för industrin --
kol och tung eldningsolja kommer att bli ekonomiskt mer konkurrenskraftiga än
naturgas, gasol och biobränslen. Med regeringens förslag blir det vidare en
onödigt tung belastning på statsbudgeten, vilket är särskilt allvarligt i det
läge som för närvarande råder med ett kraftigt ökande budgetunderskott.

I stället för regeringens förslag förordar näringsutskottet det förslag som
läggs fram i nyssnämnda motion. Detta innebär att det av skattemyndigheterna
administrerade generella skattetaket för nedsättning av allmän energiskatt och
koldioxidskatt sänks från nuvarande 3% till 0,6%. Samtidigt bör hela
oljeskatten få tas in i beräkningsunderlaget. Vidare bör lagens undantagsregel
om individuell nedsättning efter regeringsbeslut tas bort och en markering
göras att skattetaket skall tillämpas på liknande sätt som andra regler inom
företagsbeskattningen. Det föreslagna systemet, som innebär att
skattemyndigheterna rutinmässigt skall tillämpa ett generellt skattetak och där
inte vissa företag eller industribranscher särskilt skall pekas ut, bör inte
medföra någon risk för att handelspolitiska konflikter uppstår.

Näringsutskottet anser också att de två utredningar som begärs i den aktuella
motionen är väl motiverade. Regeringen bör sålunda anmodas att låta utreda
möjligheterna dels att införa förädlingsvärde i stället för saluvärde vid
beräkning av nedsättning av energiskatt, dels att införa administrativa
styrmedel i syfte att stimulera till effektivare energianvändning.

Med det anförda avstyrker näringsutskottet regeringens förslag i berörda
delar och tillstyrker motion 1991/92:Fi65 (s) i motsvarande delar. Därmed blir
också motion 1991/92:Fi46 (s) i huvudsak tillgodosedd. De två övriga här
aktuella motionerna, 1991/92:Fi43 (nyd) och 1991/92:Fi44 (v), avstyrks såvitt
nu är i fråga.

2. Biobränslen

Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Bo
Bernhardsson, Anita Modin och Hans Stenberg (alla s) anser att den del av
yttrandet -- under rubriken Biobränslen -- som börjar med "Biobränslenas
konkurrenskraft" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Biobränslenas konkurrenskraft måste, enligt näringsutskottets mening,
upprätthållas. Genom det förslag till nytt system för nedsättning av
energiskatten som utskottet i det föregående har förordat uppnås att
skattelindringen tillfaller de mest energiintensiva företagen. Därmed uppstår
inte konkurrensförsämringar för biobränslena i samma omfattning som med
regeringens förslag.

Den av -- -- -- (= näringsutskottet) -- -- -- inom kort.

Med det anförda blir motion 1991/92:Fi78 (s) tillgodosedd. Övriga här
aktuella motioner, 1991/92:Fi80 (kds), 1991/92:Fi42 (nyd) och 1991/92:Fi44 (v),
avstyrks i berörda delar av näringsutskottet.

3. Biobränslen

Bengt Dalström (nyd) anser att den del av yttrandet -- under rubriken
Biobränslen -- som börjar med "Med det" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:

På ett område anser utskottet dock att det krävs särskilda insatser. Det
gäller användning av biobränslen på fordonsområdet och utveckling av
alternativa drivsystem för fordon. I likhet med vad som anförs i motion
1991/92:Fi42 (nyd) bör, enligt näringsutskottets mening, riksdagen anmoda
regeringen att lägga fram förslag om åtgärder för att främja användningen av
biologiskt framställt bränsle för fordonstrafik. Likaså bör regeringen vidta
åtgärder för att främja utveckling av alternativa drivsystem för fordon, t.ex.
genom särskilda skatteförmåner.

Med uttalanden från riksdagen av angiven innebörd blir motion 1991/92:Fi42
(nyd) helt tillgodosedd i denna del. Övriga här aktuella motioner, 1991/92:Fi78
(s), 1991/92:Fi80 (kds) och 1991/92:Fi44 (v), avstyrks i berörda delar av
näringsutskottet.

4. Växthusnäringen

Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Bo
Bernhardsson, Anita Modin och Hans Stenberg (alla s) anser att den del av
yttrandet -- under rubriken Växthusnäringen -- som börjar med "Den svenska" och
slutar med "därmed tillgodosedd" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående förordat en annan utformning av
energibeskattningen än den som regeringen föreslår. De frågeställningar som tas
upp i motion 1991/92:Fi93 (c) saknar därför aktualitet. Motionen avstyrks.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

1991/92:AU5y
Bilaga 11

Kompletteringspropositionen

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig
över propositionen 1991/92:150 (kompletteringspropositionen) och med anledning
av den avgivna motioner såvitt avser bilaga I:8 med undantag av avsnittet B1.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (mom. 1 och 2), vilket remitterats
till arbetsmarknadsutskottet.

Under förutsättning av finansutskottets medgivande överlämnar
arbetsmarknadsutskottet tillsammans med föreliggande yttrande även avsnittet om
arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Yttrandet omfattar även ett
motionsyrkande på detta område.

Vidare behandlar arbetsmarknadsutskottet i detta yttrande fyra motioner från
den allmänna motionstiden i år, vilka har hänvisats till utskottet. Med det
yttrande som här följer överlämnas -- under förutsättning av finansutskottets
medgivande -- även dessa fyra motioner.

Arbetsmarknadsutskottet vill i detta sammanhang informera om att beträffande
motionerna Fi41 och Fi83, vilka väckts med anledning av
kompletteringspropositionen, har yrkande 43 i motion Fi41 och yrkande 8 i
motion Fi83 remitterats till arbetsmarknadsutskottet; dessa yrkanden kommer att
behandlas i senare sammanhang.

Utskottet yttrar sig i det följande över

dels propositionens bilaga I:8 (arbetsmarknadsdepartementet),

dels följande med anledning av proposition 150 väckta motioner

1991/92:Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), yrkandena 1, 34--42 och 44--46,
1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd), yrkande 21,
1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v), yrkandena 3--6,
1991/92:Fi45 av Birgitta Dahl m.fl. (s),
1991/92:Fi50 av Magnus Persson m.fl. (s),
1991/92:Fi51 av Rune Evensson m.fl. (s),
1991/92:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s),
1991/92:Fi55 av Kjell Nilsson m.fl. (s),
1991/92:Fi58 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s),
1991/92:Fi60 av Axel Andersson m.fl. (s),
1991/92:Fi61 av Anita Johansson m.fl. (s),
1991/92:Fi62 av Monica Öhman m.fl. (s),
1991/92:Fi63 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s),
1991/92:Fi64 av Hans Stenberg m.fl. (s),
1991/92:Fi69 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s),
1991/92:Fi70 av Stig Alemyr m.fl. (s),
1991/92:Fi71 av Owe Andréasson m.fl. (s),
1991/92:Fi79 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s),
1991/92:Fi82 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s),
1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s), yrkandena 5--7 och 10,
1991/92:Fi85 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s),
1991/92:Fi87 av Anders Nilsson m.fl. (s),
1991/92:Fi88 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s),
1991/92:Fi91 av Bengt Hurtig (v),
1991/92:Fi96 av Håkan Strömberg m.fl. (s),
1991/92:Fi97 av Martin Nilsson m.fl. (s),
1991/92:Fi102 av Inger Hestvik m.fl. (s), yrkande 2,
1991/92:Fi103 av Bo Finnkvist m.fl. (s),
1991/92:Fi104 av Georg Andersson m.fl. (s),

dels följande motioner från allmänna motionstiden

1991/92:A216 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp),
1991/92:A256 av Carl-Johan Wilson (fp),
1991/92:A276 av Stefan Attefall och Jerzy Einhorn (kds),
1991/92:A279 av Dan Ericsson i Kolmården och Ulf Björklund (kds).

Inledning

Arbetsmarknadsutskottet redovisade sin syn på arbetsmarknadspolitikens
inriktning, åtgärder och resurstilldelning under nästa budgetår i sitt
betänkande 1991/92:AU11, vilket debatterades i riksdagen den 13 maj. En vecka
dessförinnan behandlades utskottets betänkanden 1991/92:AU12 och 1991/92:AU16
på arbetslivsområdet. Vad utskottet anfört och föreslagit i betänkandena
bifölls av kammaren.

De nu aktuella regeringsförslagen innebär dels vissa tillägg och förändringar
till de av riksdagen anvisade anslagen, dels olika frågor om finansiering.
Innan utskottet går in på dessa förslag och motionsyrkanden i anslutning till
dem, kommer utskottet att redovisa sina synpunkter på motionsyrkanden om
inriktningen av arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsmarknadpolitikens inriktning

Socialdemokraterna anför i sin partimotion Fi41 att den viktigaste politiska
frågan nu är att bekämpa den ökande arbetslösheten. För Socialdemokraterna har
målet alltid varit arbete åt alla, medan regeringens mål endast är att
förhindra att arbetslösheten i Sverige når samma nivåer som i omvärlden, anges
det i motionen. För att bekämpa arbetslösheten begärs en inriktning av
politiken som utgår från behovet av ett kraftfullt investeringsprogram.
Motionens förslag till investeringsprogram innebär att 40 miljarder kronor
investeras i huvudsakligen offentlig sektor över hela landet under de närmaste
två åren. Till motion Fi41 har fogats en bilaga med en länsvis förteckning av
förslag på investeringsprojekt från lokala organisationer. I andra bilagor
finns ytterligare förslag till tidigareläggningar, investeringsobjekt och
projekt, t.ex. inom SJ och luftfartsverket. Förslagen omfattar såväl kommunala
projekt (t.ex. lokaler, fritid och kulturminnen, VA-anläggningar, gator och
vägar) och projekt inom landstingen som investeringar inom byggnadsstyrelsens,
vägverkets och banverkets ram. Med de satsningar som föreslås i motionen menar
motionärerna att arbetslösheten kan beräknas till 3,5 % nästa år i stället för
de 5 % som regeringen anser.

Utskottet vill anföra följande.

Läget på arbetsmarknaden förvärras enligt kompletteringspropositionen och
kommer att vara fortsatt mycket besvärligt även nästa år, samtidigt som en viss
tillväxt i ekonomin då bör vara möjlig att uppnå. För år 1992 beräknas en
genomsnittlig arbetslöshet på 4,4 % och för år 1993 5,0 %.

Den inriktning av arbetsmarknadspolitiken, som för tre veckor sedan lades
fast i utskottets betänkande 1991/92:AU11, är alltjämt i det väsentliga giltig.
Utskottet vidhåller sin då redovisade uppfattning att uppgiften är att ge
förutsättningar för tillväxt i hela landet för att skapa trygga jobb på sikt.
Arbetsmarknadspolitiken i sig kan inte skapa varaktiga och trygga arbeten men
däremot motverka arbetslöshet och stödja människor i den anpassning som
ekonomin nu genomgår. Utskottet vill särskilt starkt understryka att
inriktningen måste vara att hålla fast vid arbetslinjen, inte minst med hänsyn
till det nu rådande konjunkturläget. Vidare skall utsatta grupper prioriteras,
långtidsarbetslöshet motverkas och jämställdheten på arbetsmarknaden öka.
Användningen av arbetsmarknadspolitiska insatser -- inte minst för arbetslösa
ungdomar -- måste därför intensifieras på det sätt som utskottet förordat i
sitt betänkande AU11, vilket riksdagen godkänt. I likhet med tidigare år vill
utskottet bestämt avvisa arbetslöshet som ett medel i den ekonomiska politiken
med hänsyn till mänskliga, sociala och ekonomiska aspekter.

Förutom de arbetsmarknadspolitiska insatserna, till vilka utskottet
återkommer i det följande, är det viktigt att i detta sammanhang också
framhålla de sysselsättningseffekter som följer av ett genomförande av de stora
infrastrukturinvesteringar som föreslås inom kompletteringspropositionens ram.
I bilaga I:4, Kommunikationsdepartementet, föreslås att 2 200 milj.kr. anvisas
till åtgärder på de mindre vägarna och på vissa järnvägar under budgetåret
1992/93. I propositionen anges att medelsfördelningen till olika objekt skall
ske med hänsyn till "arbetslöshetssituationen och behovet och nyttan av
åtgärderna samt till objektens betydelse för bl.a. näringslivets behov av
transporter och för ökad tillväxt. Åtgärderna skall kunna sättas igång snabbt
och vara sysselsättningsintensiva. -- Möjligheten att anlita av
arbetsmarknadsmyndigheterna anvisad arbetskraft skall tas till vara."

Även på andra områden som statlig lokalförsörjning, utbildningsområdet,
kulturområdet etc. finns förslag av betydelse för sysselsättningsläget. Under
rubriken Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning föreslås exempelvis
att regeringen till följd av det besvärliga sysselsättningsläget ges ett
bemyndigande att inom en total kostnadsram om 1000 milj.kr. igångsätta
byggnadsprojekt löpande under budgetåret 1992/93. Beträffande de nämnda
byggnadsprojekten anmäls i propositionen avsikten att återkomma till riksdagen
och redovisa hur bemyndigandet har använts.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att utskottet vid flera
tillfällen uttalat sitt stöd för uppföljning av de olika
arbetsmarknadsåtgärderna. Exempelvis anförde utskottet för ett halvår sedan i
sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:AU4 följande:

Utskottet har samma synsätt beträffande de stora infrastrukturinvesteringar
som nu kommer till stånd. Utskottet utgår från att regeringen i samband med de
årliga anslagsframställningarna eller i andra lämpliga sammanhang kommer att
hålla riksdagen underrättad om effekten av de olika åtgärderna utan att det
kommer en uttrycklig begäran från riksdagen.

Utskottet har försökt få fram en uppskattning av det antal personer som kan
få sysselsättning genom olika infrastrukturåtgärder m.m. Med hänsyn till
svårigheterna att få fram sådana uppgifter anser utskottet att det är angeläget
att utveckla rutiner och metoder för att bättre kunna följa utvecklingen
beträffande medelsåtgång och antal sysselsatta.

Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning är förslagen i propositionen
ägnade att motverka ökningen av arbetslösheten samtidigt som den nödvändiga
strukturella omställningen sker. Genom att utveckla infrastrukturen och öka
kompetensen höjs effektiviteten och läggs en grund till en snabbare ekonomisk
utveckling när konjunkturen vänder. Utskottet vidhåller sina synpunkter på
behovet av att kunna följa effekterna av de olika åtgärder som har betydelse
för sysselsättningen. Det arbetsmarknadspolitiska läget kommer att följas med
uppmärksamhet, och utskottet utgår från att regeringen utnyttjar
finansfullmakten om behov snabbt uppstår av insatser utöver de nu planerade
åtgärderna. Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet motion Fi41
(yrkande 1).

Socialdemokraterna tar vidare i motion Fi41 upp förslag angående
kompetensutveckling med utgångspunkt i arbetsplatsens behov (yrkande 34).
Motionärerna anser att riksdagen bör uppdra åt regeringen att med
kompetensutredningens förslag som bas utarbeta ett program för satsning på
utbildning och andra kompetenshöjande åtgärder. Bl.a. är det angeläget att
förbättra förutsättningarna för inventeringar av de anställdas utbildnings- och
kompetensbehov.

För att öka personalens kompetens inom tillverkningsindustrin föreslås också
i motion Fi41 en tvåårig försöksverksamhet med inriktning mot små och
medelstora företag (yrkande 35). Arbetsgivarna får inom vissa ramar göra avdrag
med hälften av kostnaden för de anställdas kompetensutveckling vid redovisning
av de sociala avgifterna. Kostnaden beräknas för nästa budgetår till 425
milj.kr. I denna punkt yrkas att riksdagen godkänner förslag till lag om
ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter (bilaga 2 i yttrandet).

Även Vänsterpartiet i motion Fi44 förordar utbildning och kunskapshöjning
inom industrin för att stärka konkurrenskraften (yrkande 6). I första hand
föreslås teknisk-humanistisk utbildning.

Arbetsmarknadsutskottet har inte någon annan uppfattning än motionärerna när
det gäller den allmänna synen på behovet av kompetensutveckling som en faktor
för att öka produktiviteten i företagen. Kompetensutvecklingsfrågorna bereds
inom regeringskansliet. Bl.a. föreligger den av Socialdemokraterna nämnda
utredningen om kompetensutveckling (slutbetänkande SOU 1992:7), vilken är
utsänd på remiss. Remisstiden går ut den 1 augusti 1992. Ytterligare underlag
för fortsatta överväganden kommer att föreligga när kommittén som skall utreda
en effektivare vuxenutbildning (dir. 1992:48) lägger fram sina resultat. Enligt
direktiven är det uppenbart att Sverige har ett mycket stort behov av att höja
arbetskraftens kompetens, sett såväl ur ett allmänt tillväxtperspektiv som ur
ett specifikt EG-perspektiv. Bl.a. skall utredaren belysa hur staten kan
stärkas i sin roll som upphandlare av utbildning för vuxna samt hur statens
ansvar för den framtida distansutbildningen skall utformas. Utredningsarbetet
skall vara avslutat före den 1 mars 1993. Någon riksdagens åtgärd med anledning
av de här aktuella motionskraven är därför inte påkallad.

När det gäller förslaget om en tvåårig försöksverksamhet med
kompetensutveckling inom tillverkningsindustrin vill utskottet erinra om att
ett motsvarande förslag behandlats av utskottet i slutet av april månad.
Utskottet framhöll då att förslaget inte ger någon direkt sysselsättningseffekt
och att det föreslagna regelsystemet och kostnadsramen på 425 milj.kr. endast
medger att en liten andel (under 5 %) av de anställda inom
tillverkningsindustrin kommer att beröras. Utskottet ställde sig därför
avvisande till förslaget och följaktligen också till det till motionen fogade
lagförslaget om ändring i lagen (1981:691) av socialavgifter. Utskottet har
inte ändrat uppfattning i denna fråga. Med hänvisning till det anförda
avstyrker arbetsmarknadsutskottet motion Fi41 (yrkandena 34 och 35) samt motion
Fi44 (yrkande 6).

Ett par yrkanden gäller översyn av vissa förhållanden som har samband
med arbetslöshetsförsäkring.

Socialdemokraterna begär i motion Fi41 (yrkande 39) en översyn av
garantiregeln mot utförsäkring från a-kassa. Det bör enligt motionärernas
uppfattning övervägas om inte kommunerna skall vara skyldiga att tillsammans
med arbetsförmedlingen erbjuda beredskapsarbete åt dem som hotas av
utförsäkring. Efter utredning bör regeringen återkomma till riksdagen med
förslag. Vidare begär motionärerna (yrkande 40) att en översyn görs av de
deltidsarbetslösas situation med hänsyn till att reglerna slår hårt mot de
drabbade, oftast kvinnor. Många av dessa står inför valet att antingen säga upp
sig helt från sin anställning och stämpla på heltid eller försöka leva på en
alltför låg inkomst.

Utskottet har nyligen i sitt av riksdagen godkända betänkande AU11 informerat
om att regeringen tillsatt en utredning med uppdrag att föreslå utformningen av
en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (A1992:03). Utredningen bör enligt
direktiven (dir. 1992:24) vara avslutad senast den 31 mars 1993. I det nämnda
betänkandet redogör utskottet närmare för de direktiv som lämnats till den
nyligen tillsatta enmansutredningen. Utskottet hänvisar till denna redogörelse.
Mot bakgrund av att en allsidig utredning av de nuvarande reglerna nu pågår
utgår utskottet från att även de frågor som motionärerna har aktualiserat
kommer att behandlas. Yrkandena 39 och 40 i motion Fi41 avstyrks därmed.

Kvinnornas situation på arbetsmarknaden tas upp i två motioner.

Med hänsyn till att arbetslösheten kommer att öka bland kvinnorna anser
Socialdemokraterna i sin partimotion Fi41 (yrkande 41) att regeringen bör ge
AMS i uppdrag att ta fram en strategi för kvinnornas situation på
arbetsmarknaden.

Även i motion Fi83 (yrkande 5) av Margareta Winberg m.fl. (s) föreslås ett
uppdrag till AMS att ta fram en strategi för kvinnornas situation på
arbetsmarknaden. Enligt motionärerna hotas kvinnornas frihet att förvärvsarbeta
och därför föreligger behov av en generell kvinnopolitik (yrkande 10). Vidare
bör konsekvensanalyser göras av regeringsförslagens betydelse för kvinnor och
män (yrkande 7).

Kvinnors situation i arbetslivet har tagits upp av utskottet dels i samband
med behandlingen av en ny jämställhetslag (prop. 1990/91:113, bet. AU17, rskr.
288), dels i samband med behandlingen av omfattande ändringar i
arbetsmiljölagen (prop. 1990/91:140, bet. AU22, rskr. 302). Vad gäller
resurserna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna vill utskottet hänvisa
till att arbetsmarknadsmyndigheterna skall verka för kvinnors och mäns rätt
till arbete på lika villkor och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad.

Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med såväl motionärerna som
propositionen att jämställdheten på arbetsmarknaden skall öka. De nya lagarna
skapar enligt utskottets sätt att se förutsättningar för att höja
ambitionsnivån.

Vad gäller frågan om konsekvensanalyser av regeringsförslagen med hänsyn till
effekterna för kvinnor resp. män utgår utskottet liksom tidigare (bet.
1989/90:AU1) från att en bevakning sker inom regeringskansliet av att
budgetförslagen redovisas och utformas på ett sådant sätt att
jämställdhetsarbetet främjas. Något särskilt uttalande härom från riksdagens
sida är enligt utskottets mening inte erforderligt.

Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) uppgick arbetslösheten för
kvinnor till 3,0 % i april månad, medan männens arbetslöshet uppgick till 5,3
%. Enligt AMS bedömning kommer kvinnornas arbetslöshet att öka snabbt när
besparingar och strukturförändringar i kommunernas verksamhet börjar slå
igenom. Åren 1993 och 1994 blir enligt AMS speciellt hårda för kvinnorna.
Utskottet kommer uppmärksamt att följa kvinnornas situation på arbetsmarknaden
i relation till konjunkturförloppet. Här föreliggande motionsyrkanden ger
emellertid inte tillräckligt underlag för ett ställningstagande som går
motionärerna till mötes. Motion Fi41 (yrkande 41) samt motion Fi83 (yrkandena
5, 7 och 10) avstyrks därmed.

Finansieringsfrågor

I propositionen föreslås att medel från arbetslivsfonden -- 2 miljarder
kronor -- skall kunna disponeras för finansiering av vissa
sysselsättningsskapande åtgärder. Detta skall möjliggöras genom en särskild
lag om avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Regeringens
lagförslag återfinns i bilaga till propositionen.

Genom arbetsmiljöavgiften, som arbetsgivarna hade att erlägga under perioden
september 1989 -- december 1990 erhöll fonden ca 11,4 miljarder kronor, till
vilket belopp skall läggas avkastningen på kapitalet. Tills i dag har fonden
beslutat om bidrag på drygt 4 miljarder kronor till över 5 000 projekt med
syftet att reducera den arbetsrelaterade ohälsan.

Förslaget i propositionen att använda 2 miljarder kronor från
arbetslivsfonden till sysselsättningsskapande åtgärder bör ses mot bakgrund av
att det i dag finns betydande realekonomiskt utrymme för investeringar som
långsiktigt kan höja produktiviteten. Samtidigt kan den ursprungliga
målsättningen med arbetslivsfonden upprätthållas, eftersom de projekt som i dag
kommer i gång sker till klart lägre priser än vad som varit fallet under
tidigare år.

I propositionen anförs vidare att det finns starka skäl att göra ytterligare
särskilda insatser riktade till småföretagen. Arbetsmarknadsministern aviserar
ett kommande uppdrag till den centrala arbetslivsfonden att särskilt beakta de
mindre företagen inom tillverkningsindustrin vid bidragsgivningen.

Utöver tidigare planerad bidragsgivning bör enligt propositionen ytterligare
2,5 miljarder kronor kunna beslutas av arbetslivsfonden fram t.o.m. december
1993 för sådana arbetsmiljöförbättringar och rehabiliteringsåtgärder som också
ger ökad produktivitet. Sammanlagt innebär detta en total beslutsram om 5--6
miljarder kronor och en total investeringsvolym om 10--14 miljarder kronor
under perioden.

I Socialdemokraternas motion Fi41 (yrkande 42) samt i motion Fi62 av Monica
Öhman m.fl. (s) yrkas avslag på regeringens förslag. I motionerna framhålls att
redovisningen av regeringens förslag om hur medlen skall användas till
sysselsättningsskapande åtgärder är knapphändig. Att medlen skulle gå in i
statsbudgeten och t.ex. bekosta skattesänkningar kan motionärerna inte
acceptera. I den socialdemokratiska partimotionen anses dock att fonden
engångsvis skulle kunna få bidra till finansieringen i den mån det av
Socialdemokraterna föreslagna investeringsprogrammet vinner gehör.
"Uppsnabbandet" i bidragsgivningen ställer man sig tveksam till med hänsyn till
fondernas begränsade administration.

I Ny demokratis motion Fi42 (yrkande 21) förordas att minst 2 miljarder
kronor överförs från arbetslivsfonden och används till infrastrukturella
sysselsättningsskapande åtgärder. Bra vägar och järnvägar skapar enligt
motionärerna inte bara sysselsättning utan också tillväxt i ekonomin.

Utskottet vill erinra om att frågan om att använda arbetslivsfondens medel
för arbetsskapande åtgärder har behandlats av utskottet i slutet av april
månad. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:AU11 har utskottet
anfört att arbetslivsfondens bidrag till arbetsgivare för
arbetsmiljöförbättringar och åtgärder för arbetsanpassning och rehabilitering
enligt utskottets uppfattning är ett uttryck för långsiktigt tänkande på den
svenska arbetsmarknaden. I den mån arbetslivsfondens medel kan användas för
långsiktigt produktivitetsskapande investeringar i en snabbare takt än vad som
tidigare planerats ansåg utskottet att sådana åtgärder är värdefulla ur
arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Utskottet har inte ändrat uppfattning på denna
punkt. För att bekämpa arbetslösheten och på sikt skapa bättre förutsättningar
för produktivitetsförbättringar bör, såsom föreslås i propositionen, 2
miljarder kronor ur arbetslivsfonden disponeras för vissa
sysselsättningsskapande åtgärder, t.ex. infrastruktursatsningar. Förslaget från
Ny demokrati om utnyttjande av medel från arbetslivsfonden tillgodoses i stor
utsträckning av propositionen, och någon särskild åtgärd från riksdagens sida
bör således inte vara aktuell med anledning av detta yrkande.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker därför att propositionens förslag till
lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift (bilaga
till propositionen) antas. Motionerna Fi41 (yrkande 42), Fi42 (yrkande 21) och
Fi62 avstyrks.

Vidare läggs i propositionen fram förslag om finansiering av
arbetslöshetsersättning m.m.

Arbetsmarknadsfonden, dvs. det konto på riksgäldskontoret varifrån
statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen, kontant arbetsmarknadsstöd m.m.
utbetalas, kommer med nuvarande progonoser att uppvisa ett underskott på
närmare 10 000 milj.kr. vid utgången av nästa budgetår. Prognoserna utgår från
nuvarande bedömning av arbetslöshetens utveckling och med hänsyn tagen till de
olika förslag som läggs fram i propositionen. För att finansiera detta
underskott måste fonden förstärkas, anförs det i propositionen. Denna
förstärkning bör enligt regeringen ske genom att riksförsäkringsverkets rörliga
kredit i riksgäldskontoret utökas till 10 000 milj.kr. för nästa budgetår.

Utskottet vill erinra om att en ny finansieringsordning för statens utgifter
för arbetslöshetsersättningar m.m. började gälla den 1 juli 1988 (prop.
1987/88:114, bet. AU18, rskr. 387). Utskottet beskrev det nya systemet på
följande sätt i det ovan nämnda, av riksdagen godkända, betänkandet.

Statsbidragen till arbetslöshetskassorna föreslås bli finansierade genom
arbetsmarknadsavgiften, i den mån bidragen inte täcks av de avgiftsmedel som
kassorna skall leverera in till staten. Statens bidrag till
permitteringslöneersättningarna avses bli helt finansierat genom
arbetsmarknadsavgiften. Å andra sidan förordar regeringen att statens utgifter
för KAS och utbildningsbidragen i fortsättningen helt täcks via anslag på
statsbudgeten.

-- -- --

Utbetalningarna av statsbidrag till arbetslöshetskassor och
permitteringslöneersättningar förutsätter att tillgängliga
arbetsgivaravgiftsmedel förslår. För att klara variationer i
utbetalningsbehovet skall med regeringens förslag överskottsmedel kunna
behållas för att utnyttjas i perioder med ökade utbetalningar. Vidare förordas
att till systemet skall knytas en rörlig kredit om högst 1 000 milj.kr. för att
undvika att man skall behöva snabbt ändra nivån på arbetsmarknadsavgiften.

Sammanfattningsvis ansåg utskottet att riksdagen med avslag på aktuella
motionsyrkanden skulle godkänna vad som föreslagits i propositionen om
statsbidrag, rörlig kredit m.m.

Utskottet kan konstatera att arbetsmarknadsfondens användning som
finansieringskälla har utvidgats sedan finansieringsformerna lagts fast år 1988
enligt ovan. År 1991 har reglerna ändrats så att även det kontanta
arbetsmarknadsstödet, KAS, samt vissa utbildningsbidrag vid
arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering finansieras genom
arbetsmarknadsfonden (prop. 1990/91:100 bil. 12, bet. AU11 och AU12, rskr. 164
och 165). Därutöver har engångsuttag gjorts från arbetsmarknadsfonden för att
finansiera andra utbildningsbidrag än de ovan nämnda, rekryteringsstöd och
inskolningsplatser m.m. (prop. 1990/91:100 bil. 12, bet. AU11, rskr. 164 och
prop. 1990/91:150 bil. I:6, bet. FiU30, rskr. 386, 387 och 388). Sammanlagt har
under budgetåret 1991/92 medgetts en engångsvis särskild disposition av
3859950000 kr. för dessa ändamål.

Arbetsmarknadsfondens storlek påverkas även av den nya
arbetsmarknadspolitiska åtgärden utbildningsvikariat. Denna åtgärd innebär att
arbetsgivarna vid inbetalning av arbetsgivaravgifterna får göra avdrag för
utbildningskostnader och vikariekostnader inom vissa ramar. Enligt beräkningar
som gjorts inom arbetsmarknadsdepartementet minskar avgiftsinkomsterna
härigenom med 1 604 milj.kr. under budgetåret 1991/92 och med 2 520 milj.kr.
budgetåret 1992/93.

Med de antaganden som gjorts beträffande arbetslöshet, löneutveckling och
ränteläge har utskottet erfarit att det hotande underskottet i
arbetsmarknadsfonden för budgetåret 1992/93 har beräknats till 9 994 milj.kr.
och för budgetåret 1993/94 till 26 292 milj.kr. Även åren därefter ökar
underskotten om inga korrigeringar vidtas.

Utskottet vill understryka att metoden med en utökad kredit i
riksgäldskontoret inte är en långsiktig lösning. Med hänsyn till den mycket
svåra situationen på arbetsmarknaden tillstyrker utskottet att en rörlig kredit
om högst 10 000 000 000 kr. får disponeras i riksgäldskontoret under
budgetåret 1992/93 för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen,
permitteringslöneersättningen, kontant arbetsmarknadsstöd och vissa
utbildningsbidrag.

Beträffande finansieringen av den statliga lönegarantin anförs i
propositionen att utbetalningarna från lönegarantifonden har stigit kraftigt på
grund av det stora antalet konkurser under det senaste året. Under nästa
budgetår kommer utgifterna i fonden att överstiga tillgångarna med ca 1800
milj.kr. Det är därför nödvändigt att tillfälligt förstärka lönegarantifonden.
Förstärkningen bör enligt propositionen ske genom att den rörliga krediten i
riksgäldskontoret höjs från 200 milj.kr. till 2000 milj.kr. under nästa
budgetår. Vid beräkningen av hur mycket den rörliga krediten bör höjas har
hänsyn tagits till de i proposition 1991/92:139 framlagda förslagen om
förändringar i lönegarantisystemet.

Utskottet konstaterar att den nämnda propositionen 139 är under beredning i
riksdagen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag att en rörlig kredit om
högst 2 000 000 000 kr. får disponeras i riksgäldskontoret under budgetåret
1992/93 för utbetalningar enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid
konkurs.

B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

I detta avsnitt föreslås i propositionen (bilaga I:8 s. 17--18) att riksdagen
godkänner att den avgiftsbelagda programförmedlingen upphör. Motivet är att
det är svårt att bedriva en verksamhet som finansieras både genom anslag och
avgifter. Avgifterna har inte täckt kostnaderna.

Utskottet tillstyrker förslaget för sin del.

Under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader har
riksdagen anvisat 2 810 242 000 kr. (bet. 1991/92:AU11, rskr. 252). För att
särskilja de arbetsmarknadspolitiska och kulturpolitiska målen föreslås i
propositionen att kostnaderna för förmedlingsverksamhet vid centrumbildningarna
lyfts bort från anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och i
stället får belasta elfte huvudtitelns anslag Bidrag till
utvecklingsverksamheter inom kulturområdet m.m. Detta innebär att anslaget för
arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader bör minskas med 2773 000 kr.

I Socialdemokraternas motion Fi41 (yrkande 38) föreslås att anslaget för
förvaltningskostnader bör tillföras 40 milj.kr. utöver vad regeringen
föreslagit. Avsikten är att arbetsmarknadsmyndigheterna skall kunna bedriva
uppsökande verksamhet bland långtidsarbetslösa i samarbete med t.ex. de
fackliga organisationerna.

Utskottet kan inte biträda förslaget i motion Fi41. Regeringens anslag bör
godtas liksom vad i övrigt anförts i anslutning till detta. Med det anförda
tillstyrker utskottet propositionen såvitt nu är i fråga och avstyrker motion
Fi41 (yrkande 38).

B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Beträffande starta-eget-bidraget föreslår regeringen följande ändringar
(avsnitt 2.5.2 i propositionen):

under budgetåret 1992/93 bör bidrag få lämnas även till dem som riskerar
arbetslöshet
inom det regionalpolitiska stödområdet bör även den som inte är eller
riskerar att bli arbetslös kunna beviljas starta-eget-bidrag. Vakansen kan
erbjudas en arbetslös
bidragsperioden bör kunna förlängas med högst sex månader om det finns
särskilda skäl
även personer som inte har rätt till a-kassa eller kontant arbetsmarknadsstöd
skall ha möjlighet att beviljas starta-eget-bidrag.

Bidraget föreslås från den 1 juli 1992 motsvara det utbildningsbidrag som
skulle ha beviljats en nyföretagare om denne deltagit i
arbetsmarknadsutbildning, dvs. lägst 338 kr. per dag.

Regeländringarna bör enligt propositionen inte föranleda något
medelstillskott. En ökad efterfrågan får finansieras inom ramen för anslaget
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. AMS bör enligt propositionen verka för
att starta-eget-bidraget används som ett medel för att bredda kvinnornas
möjligheter på arbetsmarknaden.

Med hänsyn till det nuvarande läget på arbetsmarknaden ser utskottet positivt
på vidgningen av möjligheterna att använda starta-eget-bidraget. Utskottet
tillstyrker således regeringens förslag.

När det gäller frågan om beskattning av starta-eget-bidraget vill
utskottet göra följande tillägg. Det ovan tillstyrkta starta-eget-bidraget,
motsvarande utbildningsbidrag, bör liksom det nuvarande starta-eget-bidraget,
vilket motsvarar dagpenning från arbetslöshetskassa eller kontant
arbetsmarknadsstöd, räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Utskottet
föreslår att en bestämmelse härom förs in i punkt 12 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (KL). Samtidigt bör en annan justering göras i den nämnda
punkten 12 av anvisningarna. Med hänsyn till att försöksverksamheten med
stimulansbidrag till arbetssökande som utbildar sig för och tar anställning i
verkstadsindustrin upphör vid utgången av innevarande budgetår (prop.
1991/92:100 bil. 11 s. 70--71) bör anvisningarna ändras så att stimulansbidrag
förs bort från uppräkningen av vad som skall räknas som skattepliktig intäkt av
tjänst. Utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1992:328) om ändring i
lagen (1991:1153) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) redovisas i
bilaga 1 till detta yttrande.

Vidare föreslås i propositionen att försöksverksamheten med bidrag till
lönekostnader vid utbildning i företag (avsnitt 2.6.3 i propositionen)
förlängs. Arbetsmarknadsutvecklingen talar för att bidraget bör finnas kvar
även under nästa budgetår inom ramen för de medel som redan beräknats för
bidrag till utbildning i företag. Bidraget -- vilket endast utgår inom
tillverkningsindustrin -- bör i första hand komma små och medelstora företag
till del.

Arbetsmarknadsutskottet har intet att erinra mot detta förslag och
tillstyrker således propositionen i denna del.

Vidare bereds riksdagen ta del av vad som i propositionen anförs om bidrag
till arbetshjälpmedel och arbetsbiträde åt handikappade ungdomar i
ungdomspraktik (avsnitt 2.6.2 i propositionen). Handikappade ungdomar i
ungdomspraktik bör enligt arbetsmarknadsministerns mening inte behandlas på
annat sätt än de ungdomar som fullgör praktisk arbetslivsorientering. De
handikappade ungdomarna bör således kunna omfattas av bidrag till
arbetshjälpmedel och arbetsbiträde, om de behöver sådant stöd för att klara sin
praktik.

Utskottet har i sitt betänkande 1991/92:AU11, vilket godkänts av riksdagen
den 13 maj, beskrivit en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd för ungdomar, benämnd
ungdomspraktik. Utskottet hänvisar till detta betänkande och föreslår att denna
punkt läggs till handlingarna.

Enligt propositionen bör AMS tillföras medel för ytterligare
beredskapsarbeten m.m. En förstärkning på 450 milj.kr. bör i första hand
användas till upprustning av skolans fysiska arbetsmiljö, s.k. skogliga
beredskapsarbeten samt beredskapsarbeten inom naturvårdsområdet. Vidare bör AMS
tillföras 50 milj.kr. för om-, till- och nybyggnad av små samlingslokaler,
varvid sysselsättningssvaga områden skall prioriteras. I propositionen förordas
också att ramen för otraditionella insatser höjs till 200 milj.kr. inom ramen
för anslaget B2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

I Socialdemokraternas motion Fi41 (yrkande 36) liksom i motion Fi83 (yrkande
6) av Margareta Winberg m.fl. begärs att den av regeringen föreslagna
anslagsökningen i första hand används för att skapa jobb, utbildning eller
beredskapsarbete åt kvinnor eftersom andra satsningar på t.ex. investeringar
främst kommer mansdominerade yrkesgrupper till del.

Därutöver begärs i den socialdemokratiska partimotionen andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder motsvarande ytterligare 2 000 milj.kr. utöver
tidigare anvisade medel till B2-anslaget. Enligt motionen bör kommunerna få
möjlighet att genomföra beredskapsarbeten av ROT-karaktär (motsvarande 1 650
milj.kr.). Detta bör ge investeringar av en volym på 6 000 milj.kr. Därutöver
anför motionärerna att AMS stöd till företagsutbildning inom
tillverkningsindustrin bör medföra att anslaget till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder bör öka med 100 milj.kr. Otraditionella insatser bland arbetslösa
ungdomar bör få motsvara 250 milj.kr.

Utskottet vill i likhet med propositionen betona att det är angeläget att
arbetsmarknadsverket i sin fördelning av insatser gör stora ansträngningar att
ta fram platser åt sådana kategorier av arbetslösa, inte minst kvinnor, som
inte primärt berörs av de föreslagna infrastrukturinvesteringarna.
Motionärernas önskemål i denna del ligger således i linje med utskottets och
propositionens uppfattning.

I april 1992 uppgick antalet personer i beredskapsarbete till 18 100 enligt
AMS verksamhetsstatistik. Ett år tidigare var motsvarande antal 11 300
personer. Svårigheten är nu att finna lämpliga beredskapsarbetsplatser för
bl.a. alla de arbetslösa som har fått arbetslöshetsersättning under så lång tid
att ersättningsperioden riskerar att gå till ända. De omfattande satsningarna
på infrastrukturinvesteringar innebär fördelar även ur denna synvinkel.
Utskottet förutsätter att beslut om medel till beredskapsarbete sker i
ordinarie ordning.

Vad gäller behovet av satsning på företagsanknuten utbildning samt på
otraditionella insatser anser utskottet att motionärernas bedömning inte är
väsentligt skild från propositionens tillika med utskottets bedömning. Däremot
anser utskottet att de nämnda satsningarna bör ske inom ramen för
propositionens förslag angående det här aktuella anslaget.

Motionerna Fi41 (yrkande 36 i motsvarande del) och Fi83 (yrkande 6 i
motsvarande del) avstyrks med det anförda.

Som en konsekvens av de olika förslagen beträffande arbetsmarknadspolitiska
åtgärder föreslår regeringen att riksdagen för budgetåret 1992/93 till anslaget
B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anvisar 500 milj.kr. utöver vad som
föreslagits i proposition 1991/92:100 bilaga 11.

Såväl i den socialdemokratiska partimotionen Fi41 som i motion Fi83 av
Margareta Winberg m.fl. yrkas att det till anslaget B 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anvisas ett belopp som är 2 000 milj.kr.
utöver regeringens förslag i kompletteringspropositionen.

Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens bedömning av de olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Som en konsekvens härav kan utskottet inte
biträda anslagsyrkandena i motionerna Fi41 och Fi83, som utgår från en högre
verksamhetsnivå. Utskottet tillstyrker därmed propositionens förslag i denna
del och avstyrker motion Fi41 (yrkande 36 i motsvarande del) och Fi83 (yrkande
6 i motsvarande del).

I fyra motioner från den allmänna motionstiden i år förordas en omfördelning
eller överföring av medel från anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
till olika utbildningsändamål inom komvux och folkbildningen med betydelse ur
sysselsättningssynpunkt. De fyra motionerna är A216 av Carl-Johan Wilson och
Kenth Skårvik (fp), A256 av Carl-Johan Wilson (fp), A276 av Stefan Attefall och
Jerzy Einhorn (kds) och A279 av Dan Ericsson i Kolmården och Ulf Björklund
(kds).

Utskottet vill i detta sammanhang redovisa vissa ställningstaganden inom
utbildningsutskottet och kulturutskottet tidigare i år.

I anslutning till behandlingen av budgetpropositionen i år har
utbildningsutskottet tagit upp ett antal motioner vari regeringens förslag till
besparingar inom komvux avvisas. Utbildningsutskottet anför i sitt av riksdagen
godkända betänkande (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. UbU10, rskr. 190) att mot
bakgrund av det arbetsmarknadspolitiska läget bör för budgetåret 1992/93
anslaget Bidrag till driften av det offentliga skolväsendet tillföras 200
milj.kr. utöver regeringens förslag genom en omfördelning av medel för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utbildningsutskottet anför vidare att det får
ankomma på arbetsmarknadsutskottet att överväga i vad mån denna medelsökning
bör påverka storleken av medelsanvisningen till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Utbildningsutskottet anser att det är viktigt att utnyttja komvux för
utbildning med arbetsmarknadspolitisk inriktning och understryker särskilt
komvux möjligheter och förmåga att snabbt och flexibelt anordna utbildning av
skiftande utformning och innehåll.

Kulturutskottet har med anledning av ett stort antal motioner i vilka
regeringens besparingsförslag för bidraget till folkbildningen avvisas
föreslagit riksdagen att tillföra anslaget till folkbildningen 100 milj.kr.
utöver vad regeringen föreslagit. Även kulturutskottet anser att det får
ankomma på arbetsmarknadsutskottet att överväga i vad mån detta
ställningstagande bör påverka medelsanvisningen till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Riksdagen har den 8 april i år beslutat att i enlighet med
kulturutskottets förslag höja bidraget till folkbildningen med 100 milj.kr.
(prop. 1991/92:100, bet. KrU12, rskr. 189).

Utskottet vill betona att det allvarliga sysselsättningsläget medför en
väsentligt utökad budget i fråga om anslaget till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder; sammanlagt innebär regeringens förslag ett anslag på 20,1 miljarder
kronor. Av detta belopp har riksdagen den 13 maj beslutat om 19,6 miljarder
kronor (bet. 1991/92:AU11, rskr. 252). Som framgår ovan har riksdagen tidigare
under våren beslutat om 300 milj.kr. för utbildning som även tillgodoser
arbetsmarknadspolitiska syften. De ovannämnda motionerna har således i det
väsentliga tillgodosetts och bör enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning
inte påkalla någon riksdagens åtgärd.

Med hänsyn till att riksdagen redan har beslutat om ianspråktagande av 300
milj.kr. för arbetsmarknadspolitiska syften inom utbildningssektorn bör enligt
utskottets uppfattning motsvarande belopp under anslaget till
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder innehållas av regeringen.

Vad arbetsmarknadsutskottet -- med avstyrkande av motionerna A216, A256, A276
och A279 -- ovan anfört bör finansutskottet föreslå riksdagen att som sin
mening ge regeringen till känna.

Förslag om nya anslag och program

I den socialdemokratiska motionen Fi41 (yrkande 37) begärs ett nytt anslag
till räntebidrag för ny- och ombyggnader av vissa statliga och kommunala
investeringar på 1 050 milj.kr. Enligt motionen är det möjligt och nödvändigt
att tidigarelägga satsningar på infrastruktur och liknande statliga
investeringar. Dessa finansieras genom att berörda verk får låna upp pengar
till tidigareläggning och sedan betala tillbaka lånet med ordinarie medel eller
intäkter något år senare. Verken kompenseras för räntan på upplånat kapital
genom ett räntebidrag, som bör administreras av AMS. För nästa budgetår
beräknas räntebidraget för de statliga investeringarna -- exkl. den
tidigareläggning av en miljard kronor för byggnadsinvesteringar som regeringen
föreslagit -- uppgå till 660 milj.kr. På motsvarande sätt bör räntebidrag ges
till kommunerna vid tidigareläggning av investeringar i t.ex. skolor och
sjukhus eller vid tidigareläggning av underhåll av kommunala gator och vägar.

Utskottet konstaterar att kompletteringspropositionen innehåller förslag om
flera miljarder kronor till infrastrukturåtgärder och till statligt byggande.
Enligt utskottets uppfattning är det positivt att ytterligare resurser satsas
på åtgärder som syftar till att motverka arbetslösheten och inte minst
byggarbetslösheten. Förslag om räntebidrag till kommunala bygginvesteringar
m.m. enligt den modell som föreslås i motionen har behandlats av utskottet så
sent som i slutet av april och därvid avstyrkts (bet. 1991/92:AU11). Riksdagens
beslut den 13 maj överensstämde med utskottets mening. Inte heller nu anser
utskottet att det finns behov av räntebidrag enligt den modell som skisserats.
Utskottet avstyrker således motion 41 vad avser yrkande 37.

I Vänsterpartiets motion Fi44 (yrkandena 3, 4 och 5) yrkas på ett
tiomiljardersprogram för sysselsättning. Den strategi som föreslås innebär
att 10 miljarder kronor satsas på följande sätt: utbildning 2,5 miljarder,
ROT-program i kommunerna 4,0 miljarder, beredskapsarbeten 1,6 miljarder och
trafiksatsningar 1,4 miljarder kronor. Utgångspunkten är att det krävs snabba
åtgärder mot den växande byggarbetslösheten. Efter sommaren förutser
motionärerna en kraftig nedgång i bostadsbyggandet. Det är därför angeläget att
den s.k. ROT-sektorn kan ligga kvar på en förhållandevis hög nivå, anför
motionärerna. Ett kommunalt stödpaket på 4 miljarder kronor bör gå, inte bara
till reparation och underhåll av bostäder, utan också till upprustning av
skolor, daghem, sjukhus och VA-nät. Åtgärden bör finansieras genom en förtida
utbetalning av nästa års statsbidrag. Vidare begär motionärerna att riksdagen
ger regeringen i uppdrag att -- med utgångspunkt i de omfattande
investeringsplaner som finns hos myndigheter och verk -- i första hand
genomföra sådana infrastrukturprojekt, som skapar arbete.

Utskottet har i det föregående beskrivit de omfattande satsningar mot
arbetslösheten som planeras för nästa budgetår. Dels kommer dessa satsningar
till stånd genom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, dels genom åtgärder på
trafikområdet, byggsektorn och utbildningsområdet m.m. Beträffande kravet att
myndigheterna i första hand skall genomföra sådana infrastrukturprojekt som
skapar arbete, vill arbetsmarknadsutskottet framhålla att det ligger i linje
med utskottets uppfattning. Vad gäller t.ex. de statliga bygginvesteringarna är
avsikten enligt propositionen att sådana byggnadsprojekt skall tidigareläggas
som både kan påbörjas tidigt och ge hög sysselsättningseffekt. Som tidigare
redovisats gäller motsvarande för anslaget L 3. Underhållsåtgärder för
sysselsättning och tillväxt (bilaga I:4 i kompletteringspropositionen);
åtgärderna skall enligt regeringen kunna sättas i gång snabbt och vara
sysselsättningsintensiva. Möjligheten att anlita av arbetsmarknadsmyndigheterna
anvisad personal bör tas till vara. Utskottet ser liksom motionärerna positivt
på att sysselsättningsaspekterna tas till vara vid denna typ av satsningar. Vad
gäller motionsförslaget om 10 extra miljarder kronor för det förordade
sysselsättningsprogrammet liksom förslaget om förtida utbetalning till
kommunerna utgör här aktuella motionsyrkanden enligt utskottets uppfattning
inte underlag för sådana ställningstaganden. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker
därmed motion Fi44 (yrkandena 3, 4 och 5).

Behov av åtgärder för sysselsättningen regionalt tas upp i 24 motioner.

I sammanställningen nedan ges en översikt över de aktuella motionerna och de
typer av åtgärder som motionärerna nämner. I många av dessa motioner finns
förteckningar över statliga och kommunala projekt som kan startas omgående
eller tidigareläggas. Utskottet hänvisar till dessa underlag. Vad gäller de
socialdemokratiska motionerna finns formuleringar att projekten ligger inom
ramen för vad som föreslagits i den socialdemokratiska partimotionen, Fi41. Som
utskottet redovisat tidigare har till motion Fi41 fogats flera bilagor med
förslag till investeringar, tidigareläggningar, projekt m.m.

I det följande lämnas en sammanställning över förslagen.

___________________________________________________________________________

Motioner Region Åtgärder
___________________________________________________________________________

Fi45 Birgitta Dahl Uppsala län Kulturmiljöåtgärder,
m.fl. (s) infrastruktur, närings-
politiska insatser,
byggprojekt

Fi50 Magnus Persson Värmlands län Infrastruktur,
m.fl. (s) kommunala investeringar,
stödområdesindelningen

Fi51 Rune Evensson Norra Älvsborg Byggprojekt,
m.fl. (s) kommunala investeringar,
infrastruktur

Fi52 Johnny Ahlqvist Skåne Infrastruktur,
m.fl. (s) byggprojekt

Fi55 Kjell Nilsson Kronobergs län Infrastruktur,
m.fl. (s) byggprojekt

Fi58 Maj-Inger Klingvall Östergötlands Infrastruktur,
m.fl. (s) län byggprojekt,
kommunala investeringar

Fi60 Axel Andersson Gävleborgs län Infrastruktur,
m.fl. (s) byggprojekt,
kommunala investeringar

Fi61 Anita Johansson Stockholms län Ökad medelstilldelning
m.fl. (s) inom de berörda
anslagens ram

Fi63 Sten-Ove Sundström Norrbottens län Infrastruktur,
m.fl. (s) AMS-medel för ränte-
kostnader vid
tidigareläggning

Fi64 Hans Stenberg Västernorrlands Infrastruktur, utbild-
m.fl. (s) län ning, utlokalisering,
riskvilligt kapital,
räntebidrag,
stöd till Ånge

Fi69 Inga-Britt Johansson Göteborgs kommun Byggprojekt, infra-
m.fl. (s) struktur, kommunala
investeringar

Fi70 Stig Alemyr Kalmar län Utbildning,
m.fl. (s) byggprojekt,
kommunala investeringar,
infrastruktur

Fi71 Owe Andréasson Hallands län Infrastruktur,
m.fl. (s) kommunala investeringar

___________________________________________________________________________

Motioner Region Åtgärder
___________________________________________________________________________

Fi79 Arne Kjörnsberg Sjuhäradsbygden Kommunala investeringar,
m.fl. (s) stöd till tekoindustrin

Fi82 Nils-Olof Gustafsson Jämtlands län Kommunala investeringar,
m.fl. (s) infrastruktur

Fi85 Lena Hjelm-Wallén Västmanlands län Infrastruktur,
m.fl. (s) kommunala investeringar,
byggprojekt

Fi87 Anders Nilsson Skaraborgs län Byggprojekt,
m.fl. (s) utbildning

Fi88 Karl-Erik Svartberg Bohuslän Investeringar och pro-
m.fl. (s) jekt enl. bil. till
motion Fi41

Fi91 Bengt Hurtig (v) Norrbottens län Infrastruktur,
kommunala projekt,
byggprojekt

Fi96 Håkan Strömberg Örebro län Utbildning,
m.fl. (s) infrastruktur,
regionalpolitik

Fi97 Martin Nilsson Jönköpings län Infrastruktur,
m.fl. (s) byggprojekt,
kommunala investeringar,
utbildning,
ökad medelstilldelning

Fi102 Inger Hestvik Kopparbergs län Vuxenutbildning, bygg-
m.fl. (s) yrk. 2 projekt

Fi103 Bo Finnkvist Hagfors kommun Stödområdesindelningen,
m.fl. (s) infrastruktur,
statliga medel

Fi104 Georg Andersson Västerbottens län Infrastruktur,
m.fl. (s) ökad medelstilldelning,
stöd till kommunerna
____________________________________________________________________________

Arbetsmarknadsutskottet ser liksom motionärerna allvarligt på läget med den
stigande arbetslösheten. Enligt AKU-undersökningarna från första kvartalet 1992
var arbetslösheten för hela riket 4,1 %, för skogslänen 5,9 %, för Stockholms
län 3,0 %, för Malmöhus län 4,5 %, för Göteborgs och Bohus län 3,8 % samt för
övriga Syd- och Mellansverige 3,7 %.

Enligt utskottets mening möter de av regeringen föreslagna insatserna inom
kompletteringspropositionens ram en stor del av de krav som motionärerna har
fört fram. Det gäller satsningar inom infrastrukturområdet, statliga
byggprojekt samt insatser på utbildnings- och kulturområdet. Dessa insatser har
beskrivits i det föregående. Flera av de frågor som berörs i motionerna som
t.ex. tillgången på riskvilligt kapital och statens stöd till kommunerna
behandlas inom ramen för finansutskottets överväganden i samband med
kompletteringspropositionen.

Utskottet vill därutöver återigen framhålla vikten av att beslut fattas i
ordinarie ordning, dvs. av berörda länsstyrelser, kommuner osv. Utskottet har i
olika sammanhang pekat på att det är berörda myndigheters uppgift att fatta de
detaljerade besluten om anslagsdisposition. Beträffande fördelningen av de
regionalpolitiska medlen inom ramen för det s.k. länsanslaget liksom de
arbetsmarknadspolitiska medlen vill utskottet upprepa sitt uttalande från det
regionalpolitiska betänkandet (1991/92:AU13, rskr. 175), nämligen att medlen
fördelas mellan länen i enlighet med problemens svårighetsgrad. I det nämnda
betänkandet anförde utskottet att det inte var berett att förorda någon
förändring av stödområdesindelningen; dock ville utskottet peka på möjligheten
för regeringen att placera en kommun i s.k. tillfälligt stödområde samt
möjligheten att dels lämna högre lokaliseringsbidrag i stödområde 2, dels lämna
lokaliseringsbidrag och utvecklingsbidrag även i orter utanför stödområdet om
avsevärda sysselsättningssvårigheter skulle uppstå. Utskottet har inhämtat att
frågor i samband med stödområdesindelningen är under beredning inom
regeringskansliet inför budgetårsskiftet.

I detta sammanhang vill utskottet peka på att regeringen den 9 april 1992
fattade beslut om kommittédirektiv till kommittéer och särskilda utredare om
att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50). Enligt direktiven
bör man i utredningarna belysa de regionalpolitiska konsekvenserna av sina
förslag. Särskilt skall beaktas hur förslagen påverkar sysselsättningen och den
offentliga servicen i olika delar av landet samt hur planerade förändringar av
taxor, avgifter, skatter och bidrag påverkar de ekonomiska förutsättningarna
för kommuner, näringsliv och privatpersoner i olika delar av landet. Vid
förslag till större omorganisationer e.d. skall överväganden om
decentralisering och lokalisering utanför Stockholmsregionen redovisas.

I de nämnda motionerna finns intressanta uppslag som bygger på länens egna
bedömningar. Enligt utskottets uppfattning bör förslagen grundligt prövas. På
grund av arbetsmarknadssituationen i de svårast drabbade länen, t.ex. i
Gävleborgs och Värmlands län, får dessa förslag en särskild tyngd. Därutöver
finns ej -- enligt utskottets uppfattning -- behov av något särskilt riksdagens
uttalande.

Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom regeringens bedömning av behov
av åtgärder för sysselsättningen såväl övergripande som regionalt. Därmed
avstyrker arbetsmarknadsutskottet motionerna Fi45, Fi50, Fi51, Fi52, Fi55,
Fi58, Fi60, Fi61, Fi63, Fi64, Fi69, Fi70, Fi71, Fi79, Fi82, Fi85, Fi87, Fi88,
Fi91, Fi96, Fi97, Fi102, Fi103 och Fi104.

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

Under anslagspunkten C 6. Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade har riksdagen för nästa budgetår anvisat
6208,3 milj.kr. Därav har till anställning med lönebidrag och skyddat arbete
hos offentliga arbetsgivare beräknats 6 091,7 milj.kr. (prop. 1991/92:100, bil.
11, bet. AU12, rskr. 251). För att öka möjligheten till arbetsplaceringar för
arbetshandikappade föreslås i kompletteringspropositionen ett medelstillskott
på 200 milj.kr.

Arbetsmarknadsutskottet har inget att erinra mot regeringens förslag.

Regionalpolitiska anslag

I den socialdemokratiska partimotionen Fi41 (yrkande 44) begärs att anslaget
Regionala utvecklingsinsatser för nästa budgetår tillförs 170 milj.kr.
utöver tidigare beslut.

Arbetsmarknadsutskottet har i samband med behandlingen av de
regionalpolitiska frågorna (bet. 1991/92:AU13, rskr. 175) i mars i år tagit
ställning till ett likartat motionskrav. I sitt av riksdagen godkända
betänkande har utskottet anfört att höjningen av anslaget från 275 milj.kr.
till nuvarande nivå på 1 000 milj.kr. under en tioårsperiod är en betydande
anslagshöjning och att mot denna bakgrund det av regeringen förordade
medelspåslaget -- 24,5 milj.kr. -- är till fyllest. Liksom föregående år
förutsatte utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om
anslagsförstärkning om det visar sig att tillgängliga medel inte förslår till
angelägna utvecklingsinsatser i länen.

Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna fråga och avstyrker därmed
motion Fi41 (yrkande 44).

Vidare begärs i motion Fi41 (yrkandena 45 och 46) att riksdagen till anslaget
Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. anvisar 20 milj.kr.
utöver tidigare beslut. En del av dessa medel bör användas för att bygga upp en
kontaktlänk i ett av länen. Motionärerna avser en försöksverksamhet som innebär
att småföretagare får en instans att vända sig till för hjälp i finansiella
frågor samt för kontakter med patentverk och stödgivande myndigheter.

Arbetsmarknadsutskottet delar inte motionärernas uppfattning om behovet av
ett stödorgan av det slag som föreslås i motionen. Utskottet ansluter sig till
regeringens bedömning av medelsbehovet. Motion Fi41 (yrkandena 45 och 46)
avstyrks därmed.

Stockholm den 19 maj 1992

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Sonja
Rembo (m), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s),
Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten
Östlund (s), Harald Bergström (kds), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp),
Johnny Ahlqvist (s) och Arne Jansson (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1. Arbetsmarknadspolitikens inriktning

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "Fi41 (yrkande 1)" bort ha följande lydelse:

Som anförs i den socialdemokratiska motionen Fi41 är den viktigaste politiska
frågan nu att bekämpa den ökande arbetslösheten. Det är nu de avgörande stegen
måste tas för att förhindra att Sverige blir ett land med hög permanent
arbetslöshet, sänkt tillväxt och ökande sociala klyftor.

Regeringens politik medför att arbetslösheten ökar och att kostnaderna för
den öppna arbetslösheten -- i första hand kontantstöden -- skenar i väg. Enligt
regeringens egen prognos kommer utgifterna i arbetsmarknadsfonden att nästa år
överstiga intäkterna med 16 miljarder kronor, varav 10 miljarder kronor måste
lånas upp. Detta är ohållbart.

Politiken måste läggas om på ett sådant sätt att de arbetslösa engageras i
aktiva åtgärder, jobb eller utbildning. Den lediga produktionskapaciteten i
företagen liksom produktionsförmågan hos de arbetslösa måste tas till vara för
viktiga investeringar och framtidssatsningar. Därigenom minskar också behovet
av att låna pengar för att bekosta kontantstöden.

Utskottet ansluter sig till uppfattningen att ett investeringsprogram om 40
miljarder kronor, huvudsakligen i offentlig sektor, genomförs över hela landet
under de närmaste två åren. Programmet omfattar tidigareläggning av kommunala
investeringar samt underhåll av olika slags kommunala anläggningar och
verksamheter, tidigareläggning av statliga byggen och infrastrukturprojekt m.m.
I bilaga 1 till motion Fi41 finns en förteckning över möjliga projekt, vilken
har tagits fram ute i landet av lokala organisationer. Förteckningen bär
vittnesbörd om den framtidstro som ännu finns i de olika regionerna och som det
enligt utskottets mening gäller att bygga vidare på. Statens kostnad för ett
sådant program kan under nästa budgetår uppskattas till 3,5 miljarder kronor
utöver vad regeringen föreslagit.

Med en sådan satsning kan arbetslösheten under nästa år beräknas bli 3,5 % i
stället för 5 % som regeringen anger.

Vad utskottet ovan -- med anledning av motion Fi41 (yrkande 1) anfört -- bör
ges regeringen till känna.

2. Kompetensutveckling

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet har" och slutar med "Fi44 (yrkande 6)" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med Socialdemokraternas motion Fi41 att riksdagen
bör uppdra åt regeringen att med kompetensutredningens förslag som bas utarbeta
ett program för satsning på utbildning och andra kompetenshöjande åtgärder. En
idé som bör undersökas är varvning av utbildning och arbete med utgångspunkt i
arbetsplatsens behov. Inventeringar av de anställdas utbildnings- och
kompetensbehov är en annan viktig uppgift som bör stödjas.

I detta sammanhang föreslår utskottet att en tvåårig försöksverksamhet
genomförs inom tillverkningsindustrin för att öka personalens kompetens.
Verksamheten bör inriktas mot de små och medelstora företagen. Arbetsgivarna
får inom vissa ramar göra avdrag med hälften av kostnaden för de anställdas
kompetensutveckling vid redovisning av de sociala avgifterna. Enligt utskottets
uppfattning bör riksdagen i enlighet med Socialdemokraternas yrkande i motion
Fi41 anta det förslag till lagstiftning som finns fogat till motionen och som
återfinns i bilaga 2 till detta yttrande.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi41 (yrkandena 34 och 35).
Motion Fi44 (yrkande 6) avstyrks.

3. Översyn i samband med arbetslöshetsförsäkring

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion Fi41 (s) angående behovet
av en översyn av garantiregeln mot utförsäkring från a-kassa. En viktig del av
den aktiva arbetsmarknadspolitiken är den arbetslinje som gäller i
arbetslöshetsförsäkringen; den försäkrade är skyldig att ta anvisat arbete
eller utbildning. Ändå beräknas i år upp mot 10 000 arbetslösa utförsäkras.
Detta tyder på att nuvarande regler inte är tillräckligt effektiva. Regeringen
bör få i uppdrag att utreda detta och snarast återkomma till riksdagen med ett
förslag.

Vidare anser utskottet att en översyn bör göras av de deltidsarbetslösas
situation. Många deltidsarbetslösa står inför det omöjliga valet att antingen
säga upp sig helt från sin anställning och stämpla på heltid eller försöka leva
på en alltför låg inkomst. Situationen för de deltidsarbetslösa, oftast
kvinnor, bör -- inte minst med hänsyn till arbetslinjen -- bli föremål för en
översyn.

Utskottet tillstyrker därmed motion Fi41, såvitt avser yrkandena 39 och 40.

4. Kvinnornas situation på arbetsmarknaden

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med
"Kvinnors situation" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med Socialdemokraternas motion Fi41
att regeringen bör ge AMS i uppdrag att utarbeta en strategi för kvinnornas
situation på arbetsmarknaden. Analyser och prognoser bör göras i fråga om
kvinnornas arbetsområden, bestämningsfaktorerna bakom kvinnornas
förvärvsfrekvens, utbildningsönskemålen bland kvinnor, möjligheterna till
kompetensutveckling, möjligheterna att bryta in i icke-traditionella yrken m.m.
I motion Fi83 tas ett likartat krav upp -- ett uppdrag till AMS att ta fram en
strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden, i utbildning och för
kompetenshöjning -- tillika med andra yrkanden på jämställdhetsområdet.

Utskottet ställer sig således bakom motion Fi41 i denna del. Övriga i
sammanhanget behandlade motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses
av utskottets ställningstagande.

Vad utskottet anfört -- med anledning av motion Fi41 (yrkande 41) och med
avstyrkande av motion Fi83 (yrkandena 5, 7 och 10) -- bör ges regeringen till
känna.

5. Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder från
arbetslivsfonden

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet Finansieringsfrågor som börjar med "Utskottet vill" och
slutar med "Fi62 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med Socialdemokraternas motion Fi41 peka på behovet
av en fortsatt förnyelse av arbetslivet. Kritik bör riktas mot regeringen som
punkterar företagshälsovården, försämrar arbetsskadeförsäkringen och siktar mot
en minskning av löntagarnas inflytande på arbetsplatserna. Följderna är
negativa för de anställda, för företagen och för samhällsekonomin.

Propositionens förslag att dra in två miljarder kronor från arbetslivsfonden
till statsbudgetens intäktssida är oacceptabelt enligt utskottets mening om
inte medlen används till det arbetsskapande investeringsprogram som föreslås i
motion Fi41.

Vidare är utskottet tveksamt till möjligheterna att snabba upp användningen
av fondens medel såsom beskrivs i propositionen. Skälet är att fondernas
administration med avsikt är begränsad.

Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom motion Fi41
(yrkande 42), dvs. riksdagen bör avslå regeringens förslag om lag om tillfällig
avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Utskottets
ställningstagande tillgodoser även motion Fi62 (s), som således inte bör
påkalla någon särskild riksdagens åtgärd. Motion Fi42 (nyd) utgår från ett
annat synsätt, som utskottet inte delar. Motion Fi42 (yrkande 21) avstyrks
därför.

6. B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader som
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "Fi41 (yrkande 38)" bort ha följande
lydelse:

Utskottet ställer sig bakom motion Fi41 (s) i vad gäller att anslaget till
förvaltningskostnaderna bör höjas med 40 milj.kr. jämfört med regeringens
förslag för att möjliggöra bl.a. uppsökande verksamhet bland
långtidsarbetslösa. Utskottet tillstyrker således motion Fi41 (yrkande 38).

7. Beredskapsarbeten m.m.

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med den socialdemokratiska partimotionen Fi41 att
användningen av de arbetsmarknadspolitiska medlen -- utöver vad som tidigare
har behandlats av riksdagen -- bör utvidgas jämfört med regeringens uppfattning
och avse följande delområden:

för att genomföra beredskapsarbeten av ROT-karaktär bör för nästa budgetår
anslås 1 650 milj.kr. till AMS. Detta bör ge ROT-investeringar om 6 miljarder
kronor
500 milj.kr. till AMS för att i första hand skapa jobb, utbildning eller
beredskapsarbeten åt kvinnor. Detta är väsentligt enligt utskottets uppfattning
eftersom omfattande resurser inom andra områden satsas på en ökning av viktiga
investeringar och i första hand kommer mansdominerade yrkesgrupper till del
250 milj.kr. till AMS för otraditionella insatser bland arbetslösa ungdomar
100 milj.kr. till AMS för att ge bidrag till företag inom
tillverkningsindustrin för utbildningsinsatser.

Enligt arbetsmarknadsutskottets sätt att se är de uppräknade åtgärderna en
del av den aktiva arbetsmarknadspolitiken, en investering för framtiden och
långsiktigt lönande även med tanke på minskad ohälsa och utslagning.

Arbetsmarknadsutskottet anser att finansutskottet med anledning av motion
Fi41 i denna del bör föreslå riksdagen att ge regeringen det nu anförda till
känna. Motion Fi83 i motsvarande del avstyrks i den mån den inte tillgodoses av
utskottets ställningstagande.

8. B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "motsvarande del)" bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till att Socialdemokraterna föreslagit ett åtgärdsprogram avseende
en bred satsning på beredskapsarbeten av ROT-karaktär, en väsentlig satsning på
arbetsmarknadspolitiska insatser riktade mot kvinnor, extra stöd till AMS för
bidrag till företagsutbildning inom tillverkningsindustrin m.m. anser utskottet
att regeringens förslag till anslagsbelopp bör justeras i enlighet därmed.
Motionerna Fi41 (yrkande 36 i motsvarande del) och Fi83 (yrkande 6 i
motsvarande del) tillstyrks således.
9. Överföring av medel från anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
till olika utbildningsändamål

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder som börjar med "Med
hänsyn" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning bör överföring av medel mellan
olika sektorer och anslag kunna hanteras på ett direkt sätt genom justering av
regeringens förslag till anslagsbelopp inom de berörda utskottens ram.

I det nu aktuella fallet vill utskottet peka på att den utomordentligt
besvärliga arbetsmarknadssituationen motiverar de anslagskrav till anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder som finns i den socialdemokratiska motionen
Fi41.

Härmed avstyrker arbetsmarknadsutskottet motionerna A216, A256, A276 och
A279.

10. Räntebidrag för ny- och ombyggnader

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet Förslag om nya anslag och program som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 37" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med den socialdemokratiska motionen Fi41 att det är
möjligt och nödvändigt att tidigarelägga satsningar på infrastruktur och
liknande statliga investeringar. Dessa finansieras genom att berörda verk får
låna upp pengar till tidigareläggning och sedan betala tillbaka lånet med
ordinarie medel eller intäkter något år senare. Verken kompenseras för räntan
på upplånat kapital genom ett räntebidrag, som bör administreras av AMS. För
nästa budgetår har utskottet för sin del kommit fram till att 660 milj.kr. bör
beräknas för ett sådant räntebidrag. Detta kan motsvara ett investeringsbelopp
under nästa budgetår i storleksordningen 6 miljarder kronor.

Vidare anser utskottet att det är angeläget att kommunerna utnyttjar
konjunkturläget att tidigarelägga viktiga kommunala investeringar. Staten bör
bidra till detta genom att räntebidrag också ges till kommunerna vid
tidigareläggning i investeringar eller underhåll av kommunala anläggningar. Ett
bidrag på 390 milj.kr. bör ge sammanlagda investeringar på 3 miljarder kronor
under nästa budgetår.

Sammanfattningsvis anser arbetsmarknadsutskottet att finansutskottet bör
tillstyrka motion Fi41 (yrkande 37) angående ett reservationsanslag på 1 050
milj.kr. till Räntebidrag för ny- och ombyggnader av vissa statliga och
kommunala investeringar för budgetåret 1992/93.
11. Behov av åtgärder för sysselsättningen regionalt

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet Förslag om nya anslag och program som börjar med "I de"
och slutar med "och Fi104" bort ha följande lydelse:

Som framgått av det föregående finns det en mängd förslag till investeringar,
tidigareläggningar och projekt över hela landet. Dessa förslag som vittnar om
framtidstro och styrka i ett svårt läge bör enligt utskottets uppfattning kunna
utgöra en grund för de bedömningar som de ansvariga verken och myndigheterna
har att göra. De här nämnda motionerna ligger -- med undantag av motion Fi91 --
inom ramen för det program för arbete som Socialdemokraterna initierat.

Vad utskottet med anledning av de här behandlade motionerna har anfört bör
ges regeringen till känna.

12. Regionala utvecklingsinsatser

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet Regionalpolitiska anslag som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet har" och slutar med "(yrkande 44)" bort ha följande
lydelse:

Behovet av medel för regionala utvecklingsinsatser är stort.
Arbetsmarknadsutskottet bedömer därför regeringens förslag till anslag vara
alltför begränsat. I enlighet med kravet i motion Fi41 bör anslaget tillföras
170 milj.kr. utöver tidigare beslut. Motion Fi41 (yrkande 44) tillstyrks
sålunda.

13. Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet Regionalpolitiska anslag som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet delar" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha
följande lydelse:

Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till bedömningen i motion Fi41 (s) att
det finns behov av ett stödorgan i form av en "kontaktlänk" för företagen --
särskilt småföretagen. Enligt utskottets bedömning bör en försöksverksamhet
initieras, till en början i ett län, med "kontaktlänk" som innebär att
småföretagare får en instans att vända sig till för hjälp i finansiella frågor
samt för kontakter med patentverk och stödgivande myndigheter. Utskottet
ansluter sig också till bedömningen i motion Fi41 att riksdagen bör anvisa
ytterligare 20 milj.kr. på anslaget Särskilda regionalpolitiska
infrastrukturåtgärder m.m.

Utskottet tillstyrker således motion Fi41 såvitt avser yrkandena 45 och 46.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Karl-Erik Persson anför:

Jag instämmer i vad som anförts i den till detta yttrande fogade avvikande
meningen 11 om behov av åtgärder för sysselsättningen regionalt.

Därutöver anser jag att det behövs långsiktiga åtgärder för att stärka
industrins konkurrenskraft genom att företagen satsar på
kompetensutveckling i form av en teknisk-humanistisk utbildning i stället
för att avskeda.

För att hejda arbetslösheten och skapa social rättvisa bör enligt
Vänsterpartiets mening ett tiomiljardersprogram för sysselsättning --
utöver regeringens satsningar -- komma till stånd. Ett sådant program bör
innehålla såväl utbildning, ROT-program i kommunerna, beredskapsarbeten som
trafiksatsningar. Som delfinansiering av programmet föreslår vi en förtida
utbetalning på 4 miljarder kronor av nästa års statsbidrag till kommunerna i
syfte att möjliggöra en kommunal satsning på fler byggjobb i kommunal regi.
Vidare bör investeringar i infrastrukturen hos myndigheter och verk genomföras.

Jag ansluter mig således till synpunkterna i motion Fi44 (yrkandena 3--6).

Särskilda yttranden

1. Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder från
arbetslivsfonden

Arne Jansson (nyd) anför:

Ny demokrati instämmer med utskottet i fråga om principen att
arbetslivsfonden skall kunna disponeras för finansiering av vissa
sysselsättningsskapande åtgärder, t.ex. infrastruktur. Enligt vår uppfattning
bör minst två miljarder kronor överföras från arbetslivsfonden och användas
till infrastrukturella sysselsättningsskapande åtgärder för järnvägar. En
satsning på bra järnvägar skapar inte bara sysselsättning utan också tillväxt i
ekonomin. Dessutom sparas miljön om kommunikationerna förbättras. Enligt vår
uppfattning skall dessa 2 miljarder kronor omgående avsättas till
högprioritetsobjektet snabbjärnvägsutbyggnaden från Stockholm till Sundsvall.

2. Finansiering av arbetslöshetsersättning m.m.

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anför:

Nuvarande beräkningar tyder på att arbetsmarknadsfonden kommer att uppvisa
ett underskott på ca 10 000 miljoner kronor vid utgången av nästa budgetår. I
det läge som nu har uppstått motsätter vi oss inte regeringens förslag om en
utökad kredit i riksgäldskontoret under budgetåret 1992/93 för att förstärka
arbetsmarknadsfonden.

Vi vill framhålla att med socialdemokraternas förslag minskar arbetslösheten
så mycket att fondens underskott under nästa budgetår blir mindre än 5 000
miljoner kronor. De kommande åren ökar det knappast. Vår satsning på aktiva
åtgärder minskar således statens utgifter för de arbetslösa med väsentliga
belopp.

3. Bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anför:

Satsningen på företagsanknuten utbildning måste vara helhjärtad. Det räcker
inte att regelsystemet för bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag
finns kvar; regeringens engagemang måste enligt vår uppfattning även omfatta
den ekonomiska ramen.

4. Tiomiljardersprogram för sysselsättning

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anför:

Vi delar uppfattningen att motionskraven rörande ett tiomiljardersprogram för
sysselsättning bör avstyrkas. Däremot anser vi att motiveringen borde ha utgått
från de alternativ som redovisas i Socialdemokraternas motion Fi41.

Av utskottet framlagt lagförslag
Bilaga 11:1

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:328) om ändring i lagen (1991:1153) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 12 av anvisningarna till 32§
kommunalskattelagen (1928:370) i punktens lydelse enligt lagen (1992:328) om
ändring i lagen (1991:1153) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 32 §

12. Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör
skattepliktig intäkt av tjänst om förmånen grundas på förvärvsinkomst, som
hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda
förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på grund
av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete
eller på grund av militärtjänstgöring.

Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring,
ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård samt ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt
20§ lagen (1991:1047) om sjuklön utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock
ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.

Korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt
studiestödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för doktorander, timersättning
vid kommunal vuxenutbildning (komvux), vid vuxenutbildning för psykiskt
utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervisning för invandrare (sfi)
räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning från Dagpenning från
arbetslöshetskassa, kontant arbetslöshetskassa, kontant
arbetsmarknadsstöd, arbetsmarknadsstöd,
statsbidrag motsvarande statsbidrag motsvarande
dagpenning från dagpenning vid
arbetslöshetskassa eller arbetsmarknadsutbildning som
kontant arbetsmarknadsstöd lämnas till den som startar
som lämnas till egen näringsverksamhet, och
arbetslös som startar egen som avser att utgöra ett
rörelse räknas som tillskott till
skattepliktig intäkt av näringsidkarens
tjänst. försörjning under
inledningsskedet av
verksamheten, räknas som
skattepliktig intäkt av
tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som
skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller dagpenning Detsamma gäller dagpenning,
och stimulansbidrag, vilka som enligt av regeringen eller
enligt av regeringen eller av av statlig myndighet meddelade
statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till
bestämmelser utgå till deltagare i
deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om
med dem i fråga om sådant bidrag
sådana bidrag likställda.
likställda.
Lagförslag till avvikande
mening 2 (s) Bilaga 11:2

Bostadsutskottets yttrande

1991/92:BoU6y
Bilaga 12

Vissa förslag i kompletteringspropositionen avseende bostadsutskottets
beredningsområde

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 28 april 1992 beslutat -- under förutsättning av att
kammaren remitterar motsvarande delar till finansutskottet -- att bereda
bostadsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1991/92:150
(kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt propositionen
och motionerna rör bostadsutskottets beredningsområde beträffande bilagorna
I:3--I:9 och I:11 samt bilagorna II:1--II:6.

Bostadsutskottet har begränsat detta yttrande till de delar av förslagen som
avser stödet till allmänna samlingslokaler, stödet till icke-statliga
kulturlokaler, fastighetsskatten samt vissa frågor om bostadsbeskattningen.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1991/92:150 föreslagit riksdagen

dels i bilaga I:5 att anta ett förslag till lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

dels i bilaga I:8 att under tionde huvudtitelns reservationsanslag
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisa 500000000
kronor utöver vad som föreslagits i prop. 1991/92:100 bil. 11 (avsnitt 2.5.1),

dels i bilaga I:9 att med ändring av riksdagens beslut
(1991/92:KrU18, rskr. 204) till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på
216517000 kr.,

dels i bilaga I:11 att med ändring av riksdagens beslut
(1991/92:BoU12, rskr. 153) till Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 135000000 kr.

Det framlagda förslaget till ändring i lagen om statlig fastighetsskatt
innebär att fastighetsskatten för hyreshusenhet som huvudsakligen består av
lokaler slopas fr.o.m. den 1 januari 1993.

Motionerna

Utskottet behandlar i detta yttrande helt eller delvis motionerna

1991/92:Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
14.att riksdagen beslutar att ramen för bil. I:11 anslag F 3 Bidrag till
allmänna samlingslokaler för budgetåret 1992/93 ökas med 50 milj.kr. utöver
regeringens förslag, således till 96 milj.kr.,
21.att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget Stöd till
icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1992/93 höjs med 75 milj.kr. eller
således till 100 milj.kr.

1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
25.att riksdagen avslår regeringens förslag om slopad fastighetsskatt på
lokalhyreshus,
26.att riksdagen beslutar att återgå till 1991 års nivå på
fastighetsskatten för lokalhyreshus,
28.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återställande av vissa skattesänkningar.

1991/92:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas
3.att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts om att riksdagen bör
ange inriktningen på kulturinvesteringarna avslår propositionens förslag om att
anvisa 100 milj.kr. till regeringens disposition för investeringar inom
kulturområdet,
4.att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget Stöd till
icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1992/93 höjs med 75 milj.kr. till
100 milj.kr.,
5.att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget Bidrag till
allmänna samlingslokaler för budgetåret 1992/93 ökas med 50 milj.kr. utöver
regeringens förslag eller således till 96 milj.kr.

1991/92:Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
22.att riksdagen avslår den i proposition 1991/92:150 bilaga I:5.6
föreslagna lagen om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
24.att riksdagen beslutar att skattesatsen för fysiska personers och
dödsbons kapitalinkomster skall vara 30 % fr.o.m. 1993,
26.att riksdagen beslutar att de regler för genomsyn vid tillämpningen av
takregeln vid realisationsvinstbeskattningen av bostadsrätter som gällde före
riksdagens beslut den 18 december 1991 återinförs fr.o.m. 1 juli 1992,
36.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastighetsskatten och allmänna samlingslokaler.

1991/92:Fi73 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om åtgärder
mot finanskrisen.

1991/92:Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (båda m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om likartad
fastighetsbeskattning vad avser olika fastighetstyper.

1991/92:Fi101 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) vari yrkas
1.att riksdagen såsom sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om sänkning av fastighetsskatter,
2.att riksdagen såsom sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om slopande av fastighetsskatten.

Utskottet

Utökat stöd till vissa lokaler m.m.

I avsikt att återskapa infrastrukturer och generera sysselsättning för att
motverka den höga arbetslösheten läggs i proposition 1991/92:150
(kompletteringspropositionen) fram förslag om tidigareläggning av investeringar
och andra sysselsättningsfrämjande åtgärder. Bland de föreslagna åtgärderna
ingår bl.a. att ytterligare medel skall ställas till förfogande för
investeringar m.m. i allmänna samlingslokaler och icke-statliga kulturlokaler
för budgetåret 1992/93.

Stödet till allmänna samlingslokaler

Bidrag till allmänna samlingslokaler kan lämnas till aktiebolag, föreningar
eller stiftelser som är fristående i förhållande till kommunen och kommunala
företag. Bidrag lämnas för ny- och ombyggnad av samlingslokaler samt för köp av
samlingslokaler. Vid nybyggnad lämnas bidrag med 50 % av kostnaden för ytor upp
till 1 000 m2. För ytor mellan 1 000 och 2 000 m2 lämnas bidrag med 30
%. Ett villkor för det statliga stödet är att kommunen också lämnar bidrag. Det
kommunala bidraget skall vara lägst 30 % av kostnaden för ytor upp till 2000
m2. För köp samt för ombyggnad och andra upprustningsåtgärder lämnas bidrag
efter samma grunder och med samma bidragsandelar som för nybyggnad.

Riksdagen har för budgetåret 1992/93 fastställt en ram för beslut om bidrag
till allmänna samlingslokaler om 46 milj.kr. Det av riksdagen beviljade
anslaget för samma ändamål och budgetår uppgår till 105 milj.kr.

Förslagsanslaget Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. föreslås i
kompletteringspropositionen ökat i förhållande till vad riksdagen tidigare
beviljat för budgetåret 1992/93. I denna del innebär förslaget att anslaget
skall tillföras ytterligare 30 milj.kr. Bidraget skall enligt förslaget inte
bara avse sådana åtgärder för vilka stöd redan kan utgå enligt dagens regler
utan också för underhålls- och reparationsarbeten av annat slag -- detta bl.a.
med hänvisning till att sådana projekt i regel kan påbörjas med kort varsel.
Enligt förslaget skall sålunda bidrag utgå enligt andra regler än dagens --
regler som skall läggas fast i regleringsbrevet. Bidraget skall avse projekt
med en byggkostnad om högst 3 milj.kr. Vid boverkets val av objekt bör
sysselsättningssvaga områden prioriteras.

I kompletteringspropositionen (bil. I:8 s. 11) föreslås även att
reservationsanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall ökas med 500
milj.kr. för budgetåret 1992/93 utöver vad riksdagen tidigare beviljat. Enligt
förslaget skall av denna summa 50 milj.kr. tillföras arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) för om-, till- och nybyggnad av små samlingslokaler. Vid fördelningen av
medlen skall AMS prioritera s.k. kombinationsprojekt i sysselsättningssvaga
områden, främst glesbygd. Medelstillskottet bör vidare avgränsas till framför
allt samlingslokaler med en byggkostnad om högst 3 milj.kr.

Med hänvisning till det stora antalet inneliggande ansökningar om stöd till
allmänna samlingslokaler och till att samlingslokalprojekt är lämpliga att
genomföra i tider med vikande byggkonjunktur föreslås i den socialdemokratiska
partimotionen Fi41 yrkande 14 samt i motion Fi59 (s) yrkande 5 att ramen för
beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler skall ökas. Enligt förslagen bör
ramen ökas med 50 milj.kr. utöver den redan beslutade ramen för budgetåret
1992/93, dvs. till totalt 96 milj.kr.

Inledningsvis behandlar utskottet förslaget om att öka anslaget för bidrag
till allmänna samlingslokaler med 30 milj.kr.

Bakom regeringsförslaget ligger, som framhålls i kompletteringspropositionen,
bl.a. en strävan att hålla uppe sysselsättningen och att motverka den höga
arbetslösheten inom byggsektorn. Även om det primärt inte åligger
bostadsutkottet att göra sysselsättningsmässiga bedömningar är det utskottets
mening att ett ökat stöd till allmänna samlingslokaler är väl lämpat att svara
mot denna strävan. Det finns hos boverket en kö av projekt som kan påbörjas med
förhållandevis kort varsel och därmed snabbt bidra till att förbättra
sysselsättningen. Utskottet föreslår att riksdagen anvisar ytterligare 30
milj.kr. till anslaget Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för
budgetåret 1992/93.

Som framhålls i kompletteringspropositionen skall bidrag inte bara avse
åtgärder för vilka stöd redan kan utgå enligt dagens regler utan också
underhålls- och reparationsarbeten av annat slag. Utskottet vill i det
sammanhanget anföra att en rationell och smidig handläggning med bibehållande
av de sysselsättningspolitiska ambitionerna torde uppnås om det ökade anslaget
används till sådana projekt som redan finns i boverkets kö, dvs. projekt som
har arbetats fram med utgångspunkt i de regler som i dag gäller för
samlingslokalstödet. En förutsättning är alltså att projekten i övrigt
uppfyller de krav som enligt regeringsförslaget bör ställas på dem. Det skall
sålunda vara projekt i sysselsättningssvaga områden med en byggkostnad om högst
3 milj.kr. Vad bostadsutskottet i denna del anfört bör finansutskottet föreslå
riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.

Även förslaget om att av det utökade anslaget till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder använda sammanlagt 50 milj.kr. för bidrag till ny-, om- och
tillbyggnad av allmänna samlingslokaler tillstyrks av utskottet. Förslaget i
denna del innebär att dagens bidragsregler i princip skall tillämpas, dock med
hänsyn tagen till de i kompletteringspropositionen angivna särskilda
villkoren, dvs. det skall vara fråga om s.k. kombinationsprojekt i
sysselsättningssvaga områden, främst glesbygd, med en byggkostnad om högst 3
milj.kr. Detta innebär att projekten kommer att tas ur den vid boverket
befintliga kön. Mot denna bakgrund framstår det enligt bostadsutskottets mening
som mindre lämpligt att uppdra åt AMS att administrera fördelningen av bidragen
på det sätt som regeringens förslag torde innebära. Enligt utskottets mening
bör bidragsansökningarna i stället administreras på sedvanligt sätt av
boverket. En förutsättning för den av utskottet förordade ordningen är att
boverket samråder med AMS när det gäller den sysselsättningspolitiska
inriktning som skall vägleda bidragsgivningen. Utskottets ställningstagande i
denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande ovan innebär att statens stöd till de allmänna
samlingslokalerna ökar med sammanlagt 80 milj.kr. för budgetåret 1992/93.
Utskottet är inte berett att tillföra samlingslokalstödet ytterligare medel på
det sätt som föreslås i den socialdemokratiska partimotionen Fi41 yrkande 14
samt i motion Fi59 (s) yrkande 5. Motionerna avstyrks.

Stödet till icke-statliga kulturlokaler

Bidrag för ny- eller ombyggnad av musei-, teater- och konsertlokaler som
tillhör någon annan än staten lämnas med högst 30 % av bidragsunderlaget vid
nybyggnad och med högst 50 % vid ombyggnad. Begreppet ny- eller ombyggnad
omfattar även standardhöjande reparationer, handikappanpassning samt utbyte och
komplettering av inventarier.

För budgetåret 1992/93 har riksdagen fastställt (1991/92:BoU11 s. 3) en ram
för bidrag till icke-statliga kulturlokaler om 25 milj.kr. samt anvisat ett
anslag för ändamålet på 50 milj.kr.

I kompletteringspropositionen föreslås att reservationsanslaget Bidrag till
utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. skall ökas med 102,7 milj.kr.
Härav är 100 milj.kr. avsedda att utnyttjas för stöd till investering och
upprustning av icke-statliga kulturlokaler, bl.a. på grundval av de ansökningar
som ingivits till boverket. Medlen skall också användas för iståndsättning och
vård av kulturminnen m.m. Delar av medlen skall enligt förslaget dessutom kunna
användas för stöd till statliga kulturlokaler.

Medlen bör enligt förslaget stå till regeringens disposition för slutlig
fördelning mellan de projekt som boverket och riksantikvarieämbetet
tillhandahåller underlag för. Utgångspunkten för den slutliga fördelningen
bör bl.a. vara uppskattningen av de sysselsättningseffekter som följer av det
enskilda projektet samt möjligheten att erhålla effekter på sysselsättningen
redan tidigt under budgetåret 1992/93. Dessutom skall möjligheten att anlita av
arbetsmarknadsmyndigheterna anvisad arbetskraft tas till vara.

I den socialdemokratiska partimotionen Fi41 yrkande 21 liksom i motion Fi59
(s) yrkande 3 yrkas avslag på kompletteringspropositionen i denna del.
Motionärerna finner dels den föreslagna anslagsökningen otillräcklig, dels det
otillfredsställande att regeringen inte vill ge en närmare beskrivning av hur
medlen skall fördelas mellan olika ändamål.

Med hänvisning till det stora behovet av stöd föreslås i motion Fi59 (s)
yrkande 4 att ramen för stöd till icke-statliga kulturlokaler skall ökas med 75
milj.kr. utöver den ram som riksdagen fastställt för budgetåret 1992/93, dvs.
till 100 milj.kr.

Förslaget i kompletteringspropositionen innebär, som framgår ovan, att
sammanlagt 100 milj.kr.skall anvisas till bl.a. icke-statliga kulturlokaler och
kulturminnesvård m.m. utan att den exakta fördelningen mellan ändamålen anges.
Även om det i och för sig kan ligga ett värde i att den föreslagna
medelsökningen av stödet uppdelas på de aktuella ändamålen bör den av
regeringen föreslagna ordningen kunna godtas. Det faktum att medlen inte redan
nu fördelas på resp. sakanslag innebär bl.a. att det ges större möjlighet att
väga in sysselsättningseffekterna av olika projekt inför den slutliga
medelsfördelningen. Bostadsutskottet vill dock understryka vikten av att beslut
om stöd fattas så att den ökning av sysselsättningen som eftersträvas snabbt
kommer att förverkligas. Förslaget, i de delar det ligger inom
bostadsutskottets beredningsområde, tillstyrks av utskottet. Förslagen i den
socialdemokratiska partimotionen Fi41 yrkande 21 och i motion Fi59 (s) yrkande
3 om avslag på kompletteringspropositionen i denna del avstyrks sålunda.
Utskottet är med hänvisning till det nu anförda inte heller berett ställa sig
bakom förslaget i motion Fi59 (s) yrkande 4 om att ramen för stöd till
icke-statliga kulturlokaler skall ökas med 75 milj.kr. Motionen avstyrks också
i denna del.

Fastighetsskatten

Fastighetsskatten infördes år 1984 och tillämpades första gången vid 1986 års
taxering. Den ersatte härvid den i början av 1980-talet införda
hyreshusavgiften. Fastighetsskatten förändrades grundligt genom 1991 års
skattereform. Bl.a. innebär förändringarna att skatten för småhusen ersatte
schablonintäkten samtidigt som den för hyreshusen gjordes mer likformig och
enhetlig. Fastighetsskatten omfattar i dag småhusenheter, hyreshusenheter samt
bostadshus med tomtmark på lantbruksenhet. Det övriga fastighetsbeståndet
beläggs däremot inte med fastighetsskatt, dvs. andra delar av
jordbruksfastigheter eller industrienheter. Skatten beräknas på grundval av
fastighetens taxeringsvärde. Mot bakgrund av fastighetsskattens roll vid
utformningen av bostadspolitiken finner utskottet anledning att i detta
yttrande också behandla de i kompletteringspropositionen och viss motioner
aktualiserade förslagen om fastighetsskattens utformning.

I kompletteringspropositionen anförs att fastighetsskatten på hyreshus måste
anses som en ren objektsskatt. Enligt förslaget vore det därför riktigare att
skattemässigt behandla lokalhyreshusen på samma sätt som industrifastigheter,
dvs. att undanta också lokalhyreshusen från fastighetsskatt. Vidare anförs att
regeringen inte tidigare velat prioritera en sänkning av fastighetsskatten på
lokalhyreshus framför vissa andra angelägna skattesänkningar. Den situation som
nu uppstått på fastighetsmarknaden kräver dock enligt förslaget åtgärder av
alldeles speciell natur. Mot denna bakgrund föreslås att fastighetsskatten på
kommersiella lokaler avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1993. Enligt propositionen
motverkas härigenom värdefallet på fastigheter med kommersiella lokaler, vilket
bidrar till en ökad stabilitet i fastighetssektorn och kreditsystemet.
Förändringen anges dessutom medföra en likabehandling inom skattesystemet
eftersom exempelvis industri- och jordbruksfastigheter inte omfattas av
fastighetsskatten.

I Vänsterpartiets partimotion Fi44 anförs att det är riktigt att
fastighetsmarknaden har genomgått en svår kris, men att skattesystemet trots
detta bör utformas efter principer som ligger fast över tiden. Eftersom ett
välfärdssamhälle av svensk typ kräver ett relativt högt skatteuttag är det
enligt motionärernas mening mindre välbetänkt att helt eller delvis undanta
fastigheter från skattebasen. Motionärerna yrkar därför avslag på regeringens
förslag i denna del -- yrkande 25. I ett avseende finns det dock enligt
motionärernas mening skäl att vidta en förändring av beskattningen av
kommersiella lokaler. Det gäller den tillfälliga höjningen av fastighetsskatten
för lokalhyreshus från 2,5 % till 3,5 % vid 1992 och 1993 års taxeringar. Med
avseende på att den överhettning på fastighetsmarknaden som motiverade
höjningen inte längre föreligger föreslås att fastighetsskatt skall utgå med
den tidigare lägre skattesatsen -- yrkande 26.

Enligt motion Fi65 (s) får en avskaffad fastighetsskatt för kommersiella
lokaler inte så positiva effekter på fastighetsmarknaden som regeringen hävdar.
Enligt motionärernas mening kan det ifrågasättas om staten genom att ge stora
särskilt riktade skattelättnader skall rädda fastighetsägare och andra
placerare från konsekvenserna av de beslut som visat sig förlustbringande. Med
hänvisning härtill avvisas regeringens förslag om sänkt fastighetsskatt på
lokalhyreshus -- yrkande 22.

Fastigheter som huvudsakligen utnyttjas som samlingslokaler är enligt motion
Fi65 (s) befriade från fastighetsskatt. Enligt motionärerna har dock upplåtelse
av sådana lokaler till kommun i vissa fall i skatterättslig mening kommit att
betraktas som kommersiellt utnyttjande. Fastigheten har härigenom belastats med
fastighetsskatt. Mot bakgrund härav föreslås att icke-kommersiellt utnyttjande
av samlingslokaler inte skall föranleda att fastighetsskatt utgår -- yrkande
36.

Enligt motion Fi81 (m) innebär dagens regler problem för vissa
hyresfastigheter som innehåller såväl lokaler som bostäder. Beroende på
fördelningen mellan lokaler och bostäder ger dagens gränsdragningsregler enligt
motionärernas mening ett oacceptabelt utfall för vissa fastigheter. Med
hänvisning härtill förordas att reglerna skall utformas så att
fastighetsbeskattningen blir likartad för olika
fastighetstyper.Fastighetsskatten på andra fastigheter än kommersiella bör
enligt motion Fi101 (nyd) yrkande 1 ses över. Dessutom bör åtgärder vidtas för
att sänka fastighetsskatten i dessa fall. Enligt förslaget bör det uppdras åt
regeringen att återkomma med förslag i frågan under hösten 1992.

Utskottet behandlar först frågan om slopande av fastighetsskatten för
hyreshusenhet som huvudsakligen består av lokaler.

Till grund för regeringsförslaget om att befria lokalhyreshus från
fastighetsskatt ligger främst behovet av att vidta åtgärder för att söka bromsa
den senaste tidens utveckling på fastighetsmarknaden. Som framhålls i
kompletteringspropositionen är syftet att motverka värdefallet på fastigheter
med kommersiella lokaler och härigenom bidra till en ökad stabilitet i
fastighetssektorn och kreditsystemet. Även enligt bostadsutskottets mening
finns det i rådande läge på fastighetsmarknaden anledning att vidta åtgärder
som bidrar till en ökad stabilitet. Regeringens förslag tillstyrks. Förslagen i
Vänsterpartiets partimotion Fi44 yrkande 25 samt i motion Fi65 (s) yrkande 22
avstyrks.

Utskottets ställningstagande ovan innebär att förslaget i Vänsterpartiets
partimotion Fi44 yrkande 26 om en återgång till den tidigare gällande
skattesatsen för lokalhyreshus liksom förslaget i motion Fi65 (s) yrkande 36 om
fastighetsskatten för samlingslokaler saknar aktualitet. Motionsyrkandena
avstyrks.

När det gäller den i motion Fi81 (m) aktualiserade frågan om
fastighetsskatten för vissa fastigheter som innehåller såväl lokaler som
bostäder vill utskottet anföra följande. Som redovisas i
kompletteringspropositionen har frågan aktualiserats dels av riksskatteverket i
en skrivelse till regeringen, dels av fastighetsskatteutredningen i betänkandet
SOU 1992:11 Fastighetsskatt. I propositionen aviserar regeringen också sin
avsikt att efter avslutad remissbehandling och sedvanlig beredning i
regeringskansliet återkomma till riksdagen med förslag i sådan tid att
erforderliga ändringar kan gälla fr.o.m. år 1993. Resultatet av det pågående
utredningsarbetet bör avvaktas. Motionerna avstyrks.

Mot bakgrund av det i motion Fi101 (nyd) yrkande 1 framlagda förslaget om en
översyn av fastighetsskatten vill bostadsutskottet erinra om att frågor
avseende fastighetsskattens framtida utformning m.m. är föremål för
överväganden i regeringskansliet bl.a. med utgångspunkt i de förslag som lagts
fram av fastighetsskatteutredningen. Utskottet är med hänvisning härtill inte
berett förorda ytterligare utredningsinsatser med den allmänt utformade
inriktning som förs fram i motionen. Motionsyrkandet avstyrks.

Vissa frågor om bostadsbeskattningen m.m.

Bostadsutskottet behandlar i detta avsnitt ett antal motionsyrkanden med
vissa förslag avseende beskattningen av bostäder m.m.

Med hänvisning till att skattereformen bör återställas i dess huvuddrag
föreslås i motion Fi65 (s) yrkande 24 att skattesatsen för fysiska personers
och dödsbons kapitalinkomster skall vara 30 % fr.o.m. år 1993. Även i motion
Fi73 (s) såvitt nu är i fråga förs motsvarande förslag fram. I denna motion
sker detta bl.a. med hänvisning till den ökning av bostadskostnaderna för
villaägare med ränteavdrag som följer av den tidigare beslutade sänkningen av
kapitalskattesatsen till 25%.

I Vänsterpartiets partimotion Fi44 anförs att de skattesänkningar som
regeringen hittills genomfört har medfört att såväl budgetunderskottet som
arbetslösheten har ökat. Med hänvisning härtill föreslås i motionens yrkande 28
såvitt nu är i fråga att kapitalskattesatsen skall uppgå till 30 % även efter
år 1992.

Vid sin behandling hösten 1991 av förslaget om att sänka kapitalskattesatsen
från 30 % till 25 % fr.o.m. år 1993
(1991/92:BoU3y) anförde utskottet att ändringen av kapitalinkomstskattenivån --
såvitt rörde boendekostnaderna -- var acceptabel. I anslutning härtill
redovisade också utskottet uppfattningen att sänkningen av
kapitalinkomstbeskattningen torde innebära ett ökat sparande samtidigt som
boendekostnadsökningarna begränsades. Vad som i de nu aktuella motionerna
anförts har inte givit utskottet anledning till annat ställningstagande.
Motionerna avstyrks.

I motion Fi65 (s) yrkande 26 hemställs att den takregel vid
reavinstbeskattningen av bostadsrätter som gällde före riksdagens beslut den 18
december 1991 skall återinföras fr.o.m. den 1 juli 1992.

På förslag av regeringen beslutade riksdagen hösten 1991 att de s.k.
genomsynsreglerna skulle tas bort vid tillämpningen av såväl huvudregeln som
takreglerna när reavinstskatten beräknas vid försäljning av bostadsrätter. Mot
regeringsförslaget i denna del stod en motion (s) med förslag om att den s.k.
genomsynen skulle tillämpas när takreglerna för reavinstbeskattningen var
tillämpliga. Vid sin behandling av frågan (1991/92:BoU4y s. 2) anförde
bostadsutskottet att genomsynen borde slopas vid tillämpningen av såväl
huvudregeln som takreglerna. Utskottet anslöt sig därmed till den kritik mot
reglerna om genomsyn som tidigare förts fram bl.a. i riksdagen. Vad som i den
nu aktuella motionen anförts har inte givit utskottet anledning ändra sitt
tidigare ställningstagande. Motionen avstyrks.

För att erhålla större rörlighet och ett bättre resursutnyttjande bör den
s.k. flyttskatten enligt motion Fi101 (nyd) yrkande 2 slopas fr.o.m. utgången
av år 1992.

Bostadsutskottet delar den uppfattning som torde ligga till grund för
förslaget i motion Fi101 (nyd) yrkande 2 -- att en god rörlighet på
bostadsmarknaden förbättrar möjligheterna för den enskilde att finna en bostad
som svarar mot de egna behoven. Samtidigt måste detta mål naturligtvis vägas
mot andra angelägna samhällsmål. Utskottet är inte berett tillstyrka motionen i
denna del. Motionsyrkandet avstyrks sålunda.

Som en del i ett åtgärdspaket för att stärka fastighetsmarknaden förs i
motion Fi73 (s) såvitt nu är i fråga fram förslag om att outhyrda lokaler skall
befrias från fastighetsskatt, att rullande fastighetstaxering skall införas,
att ökade möjligheter till jämkning av taxeringsvärdet tillskapas och att stark
återhållsamhet skall visas med åtgärder som innebär ökade boendekostnader för
åren 1993 och 1994.

Utskottet är inte heller berett ställa sig bakom de nu aktuella förslagen i
motion Fi73 (s) såvitt nu är i fråga. I den mån de inte kan anses tillgodosedda
genom utskottets ställningstaganden ovan avstyrks de av utskottet.

Stockholm den 19 maj 1992

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Knut
Billing (m), Bertil Danielsson (m), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s), Ulf
Lönnqvist (s), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Dan Eriksson i Stockholm
(nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Inga
Berggren (m) och Lars Stjernkvist (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1.Stödet till allmänna samlingslokaler

Oskar Lindkvist, Lennart Nilsson, Ulf Lönnqvist, Rune Evensson, Britta
Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Stödet till allmänna samlingslokaler
börjar med "Utskottets ställningstagande" och slutar med "Motionerna avstyrks"
bort ha följande lydelse:

Samlingslokalprojekt är, som framhålls i den socialdemokratiska partimotionen
Fi41, mycket lämpliga att genomföra i tider med vikande byggkonjunktur. Genom
att det hos boverket och dess samlingslokaldelegation redan finns ett stort
antal ärenden som är väl förberedda och därigenom snabbt kan sättas i gång ger
projekten också snabbt effekt på sysselsättningen. Samtidigt finns det ett
stort och eftersatt behov av investeringar i de allmänna samlingslokaler som är
avsedda att bl.a. tillgodose föreningslivets lokalbehov. Det är mot denna
bakgrund bra att regeringen nu för fram förslag om ökade satsningar på de
allmänna samlingslokalerna. Samtidigt kan utskottet konstatera att den
föreslagna tilldelningen av ytterligare medel inte är tillräcklig. Inte minst
sysselsättningsläget är i dag sådant att ytterligare insatser måste till för
att motverka den ökande arbetslösheten.

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det nu anförda förslagen i den
socialdemokratiska partimotionen Fi41 yrkande 14 och motion Fi59 (s) yrkande 5
om att öka ramen för bidrag till allmänna samlingslokaler med 50 milj.kr. för
budgetåret 1992/93.

2.Stödet till icke-statliga kulturlokaler

Oskar Lindkvist, Lennart Nilsson, Ulf Lönnqvist, Rune Evensson, Britta
Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Stödet till icke-statliga kulturlokaler
börjar med "Förslaget i" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Det finns, som framhålls i den socialdemokratiska partimotionen Fi41, ett
stort behov av stöd till investeringar på kulturområdet. Inte minst gäller det
de icke-statliga kulturlokalerna. Utskottet kan mot bakgrund härav konstatera
att de förslag till ökade insatser på området som läggs fram i
kompletteringspropositionen är helt otillräckliga. Ökningen kommer inte att
medge att mer än en bråkdel av planerade projekt kan genomföras.

Förutom att den föreslagna ökningen av stödet till kulturinvesteringar inte
täcker de behov som finns är det enligt utskottets mening otillfredsställande
att regeringen inte på något sätt preciserar hur medlen skall fördelas på stöd
till icke-statliga kulturlokaler och på övriga ändamål. Vid en sådan ordning
ges inte riksdagen någon som helst möjlighet att göra erforderliga övergripande
bedömningar av angelägenheten, inriktningen och fördelningen av stödet. Enligt
utskottets mening bör därför regeringsförslaget i denna del avvisas i enlighet
med förslaget i motion Fi59 (s) yrkande 3. I stället bör ett till beloppet
bestämt ökat anslag om 75 milj.kr. anvisas för stöd till icke-statliga
kulturlokaler i enlighet med förslagen i den socialdemokratiska partimotionen
Fi41 yrkande 21 samt motion Fi59 (s) yrkande 4.

3.Slopande av fastighetsskatten för lokalhyreshus

Oskar Lindkvist, Lennart Nilsson, Ulf Lönnqvist, Rune Evensson, Britta
Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Fastighetsskatten börjar med "Till
grund" och slutar med "22 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Förslaget om att slopa fastighetsskatten på kommersiella fastigheter syftar
enligt regeringsförslaget till att åstadkomma en höjning av värdet på de
berörda fastigheterna genom att öka lönsamheten för fastighetsägarna. Det kan
enligt bostadsutskottets mening starkt ifrågasättas om den föreslagna åtgärden
får så positiva effekter på fastighetsmarknaden som regeringen hävdar. Som
framhålls i motion Fi65 (s) betalar lokalhyresgästen i normalfallet
fastighetsskatten vid sidan av själva lokalhyran. Det troliga är därför att
fastighetens lönsamhet endast påverkas svagt och på längre sikt. Det kan
dessutom ifrågasättas om staten genom att ge stora särskilt riktade
skattelättnader skall rädda fastighetsägare och andra placerare från
konsekvenserna av de beslut som visat sig förlustbringande.

Med hänvisning till det nu anförda bör regeringens förslag om slopad
fastighetsskatt på lokalhyreshus avvisas i enlighet med förslagen i motion Fi65
(s) yrkande 22 samt Vänsterpartiets partimotion Fi44 yrkande 25.

4.Fastighetsskatten för samlingslokaler

Oskar Lindkvist, Lennart Nilsson, Ulf Lönnqvist, Rune Evensson, Britta
Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Fastighetsskatten börjar med "Utskottets
ställningstagande" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Som huvudregel gäller att fastigheter som huvudsakligen utnyttjas som
samlingslokaler är befriade från fastighetsskatt. Med avseende på den betydelse
dessa lokaler har för de enskilda människorna och för föreningslivet och därmed
också för samhället är detta naturligtvis riktigt. Trots detta kan det, som
framhålls i motion Fi65 (s), förekomma att upplåtelse av sådana lokaler till
kommun i vissa fall i skatterättslig mening kommit att betraktas som
kommersiellt utnyttjande. Fastigheten har härigenom belastats med
fastighetsskatt. Detta är enligt bostadsutskottets mening inte rimligt.
Utskottet delar sålunda vad som i motion Fi65 (s) yrkande 36 anförts om att
icke-kommersiellt utnyttjande av samlingslokaler inte bör föranleda att
fastighetsskatt utgår. Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Förslaget i Vänsterpartiets
partimotion Fi44 yrkande 26 om skattesatsen för lokalhyreshus avstyrks däremot.

5.Kapitalskattesatsen

Oskar Lindkvist, Lennart Nilsson, Ulf Lönnqvist, Rune Evensson, Britta
Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Vissa frågor om bostadsbeskattningen
m.m. börjar med "Vid sin" och slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Bostadsutskottet delar den i motion Fi65 (s) framförda uppfattningen att
skattereformen bör återställas i dess huvuddrag. Även enligt utskottets mening
bör sålunda skattesatsen för fysiska personers och dödsbons kapitalinkomster
vara 30 % också efter utgången av år 1992. Den ökning av boendekostnaderna som
följer av den tidigare beslutade sänkningen av kapitalskattesatsen till 25 % är
enligt utskottets mening inte acceptabel. Det bör vidare framhållas att en
sänkning av kapitalskatten rubbar balansen mellan arbete och kapital, en effekt
som inte bara ger ett orättvist utfall utan också bidrar till en ineffektiv
resursanvändning. Dessutom ökar risken för skatteplanering.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Fi65 (s) yrkande 24 och Fi73 (s)
såvitt nu är i fråga samt Vänsterpartiets partimotion Fi44 yrkande 28 anfört om
kapitalskattesatsen efter år 1992 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

6.Takreglerna vid reavinstbeskattningen

Oskar Lindkvist, Lennart Nilsson, Ulf Lönnqvist, Rune Evensson, Britta
Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Vissa frågor om bostadsbeskattningen
m.m. börjar med "På förslag" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Det finns enligt bostadsutskottets mening sådana praktiska administrativa
svårigheter med att tillämpa reglerna om genomsynen att dessa inte bör
tillämpas vid huvudregeln. När det gäller genomsynsreglerna vid användande av
takreglerna föreligger däremot inte samma praktiska komplikationer. Vid
tillämpningen av takreglerna handlar det endast om att bestämma
nettoförmögenheten eller nettoskulden vid försäljningstillfället. En annan
omständighet som enligt utskottets mening talar för att behålla genomsynen vid
tillämpningen av takreglerna är att dessa annars skulle bli avsevärt mer
förmånliga än motsvarande regler för egnahem.

Vad utskottet nu med anledning av motion Fi65 (s) yrkande 26 anfört om de
s.k. genomsynsreglerna vid tillämpning av takreglerna när reavinstskatten
beräknas vid försäljning av bostadsrätter bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

7.Den s.k. flyttskatten

Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser att den del av utskottets yttrande som
under rubriken Vissa frågor om bostadsbeskattningen m.m. börjar med
"Bostadsutskottet delar" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:

En förutsättning för en väl fungerande bostadsmarknad är att de boendes
prioriteringar styrs av de behov som finns och inte av administrativa
regleringar, byråkratiska hinder eller styrande skatteregler. Den s.k.
flyttskatten utgör enligt utskottets mening ett exempel på en regel som ger
upphov till inlåsningseffekter som måste tas bort. För att erhålla större
rörlighet och ett bättre resursutnyttjande bör därför den s.k. flyttskatten
slopas fr.o.m. utgången av år 1992 i enlighet med förslaget i motion Fi101
(nyd) yrkande 2.

8.Åtgärdspaket för att stärka fastighetsmarknaden

Oskar Lindkvist, Lennart Nilsson, Ulf Lönnqvist, Rune Evensson, Britta
Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Vissa frågor om bostadsbeskattningen
m.m. börjar med "Utskottet är" och slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:

Fastighetsmarknadens utveckling är av stor strategisk betydelse för hur
finanssektorn kommer att klara de närmaste åren. Ett av de allvarligaste hoten
utgör härvid risken för prisfall på villa- och bostadsrättsmarknaden så att den
hittillsvarande krisen sprids till hushållssektorn i större omfattning än
hittills. De sociala och ekonomiska effekterna skulle då kunna bli mycket
svåra. Bostadsutsottet delar mot bakgrund härav uppfattningen i motion Fi73 (s)
om att åtgärder måste vidtas för att stärka fastighetsmarknaden. Även enligt
utskottets mening bör sålunda outhyrda lokaler befrias från fastighetsskatt,
rullande fastighetstaxering införas, ökade möjligheter till jämkning av
taxeringsvärdet tillskapas och stark återhållsamhet visas med åtgärder som
innebär ökade boendekostnader för åren 1993 och 1994.

Vad utskottet nu med anledning av motion Fi73 (s) såvitt nu är i fråga anfört
om ett åtgärdspaket för fastighetsmarknaden bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Eva Zetterberg (v) anför:

Jag ansluter mig till följande avvikande meningar (s):

1.Stödet till allmänna samlingslokaler
2.Stödet till icke-statliga kulturlokaler
5.Kapitalskattesatsen

Jag vill dessutom anföra följande vad gäller:

Skattesatsen för lokalhyreshus

Det är naturligtvis riktigt att fastighetsmarknaden genomgår en svår kris.
Samtidigt måste skattesystemet utformas efter principer som ligger fast över
tiden. Eftersom ett välfärdssamhälle av svensk typ kräver ett relativt högt
skatteuttag är det mindre välbetänkt att helt eller delvis undanta fastigheter
från skattebasen. I enlighet med förslaget i Vänsterpartiets partimotion Fi44
yrkande 26 kan det dock finnas skäl att vidta en förändring av beskattningen av
kommersiella lokaler. Även enligt min mening bör sålunda den tillfälliga
höjningen av fastighetsskatten för lokalhyreshus från 2,5 % till 3,5 % vid 1992
och 1993 års taxeringar omedelbart tas bort. Den överhettning på
fastighetsmarknaden som motiverade höjningen föreligger inte längre varför den
tidigare lägre skattesatsen fortsättningsvis bör tillämpas.

Innehåll

Sammanfattning1
Inledning4
Remittering av proposition 150 jämte motioner4
Finansutskottets behandling6
Propositionernas förslag9
Proposition 1009
Proposition 1129
Proposition 150 del I9
Motionsyrkandena13
Proposition 150 del I26
Motionerna29
Socialdemokraternas partimotion Fi4029
Ny demokratis partimotioner Fi42 och Fi4332
Vänsterpartiets partimotion Fi4434

Utskottet36
Den ekonomiska politiken36
Den internationella utvecklingen36
Utvecklingen i Sverige39
Försörjningsbalansprognosen i den reviderade nationalbudgeten39
Jämförelse mellan prognoserna i den reviderade och den preliminära
nationalbudgeten42
Utvecklingen på arbetsmarknaden43
Partimotionerna. Kommentarer till prognoserna43
De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken43
Den förda ekonomiska politiken43
Oppositionspartiernas alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken46
Utvecklingen på de finansiella marknaderna51
Konsekvenser av ett medlemskap i EG:s ekonomiska och monetära union (EMU)53
Bemyndigande för statens upplåning54
Socialförsäkringsfrågor m.m.55
Sjukförsäkringssystemet55
Sänkt pensionsålder56
Ekonomiskt stöd till barnfamiljer56
Barnbidragets storlek56
Inkomsprövat barnbidrag m.m.56
Vårdnadsbidrag57
Arbetsmarknadspolitiken57
Arbetsmarknadspolitikens inriktning57
Kompetenshöjande åtgärder59
Arbetslöshetsförsäkringen59
Kvinnors situation på arbetsmarknaden60
Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder60
Finansiering av arbetslöshetsersättning61
Finansiering av den statliga lönegarantin62
Programförmedling62
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader62
Starta-eget-bidraget63
Bidrag till lönekostnader vid utbildning i företag64
Bidrag till handikappade ungdomar i ungdomspraktik64
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder64
Räntebidrag för ny- och ombyggnader67
Tiomiljardersprogram för sysselsättning67
Behovet av regionala sysselsättningsåtgärder68
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade68
Regionala utvecklingsinsatser69
Regionalpolitiska infrastrukturåtgärder69
Bidrag till skogsvård m.m.69
Utbildningsfrågor70
Ökat antal platser i gymnasieskolan70
Kommunal vuxenutbildning72
Breddad språkutbildning73
Gymnasieskolans utbyggnad73
Statens skolor för vuxna74
Grundläggande högskoleutbildning74
Vuxenstudiestöd76
Kulturverksamhet77
Utvecklingsverksamhet inom kulturområdet77
Moderna museets lokaler78
Naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar79
Vissa kulturanslag79
Vapenfritjänst som museivakt80
Infrastrukturinvesteringar80
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt80
Tidigareläggning av trafikinvesteringar81
Riktlinjer för investeringsplaneringen82
Arlandabanan83
Övriga infrastrukturfrågor83
Investeringar och underhåll av offentliga lokaler85
Statlig lokalförsörjning85
Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.86
Upprustning av skolor88
Stöd till trossamfund88
Skattepolitiken88
Omläggning av energibeskattningen88
Naturgas91
Växthusnäringen92
Reglerna för återbetalning eller kompensation av energiskatt och
koldioxidskatt94
Kraft- och fjärrvärmeleveranser till industrin94
Biobränslen95
Kolbränslen för metallurgiska processer97
Vägtrafikskatt98
Slopat schablonavdrag och sänkt mervärdesskatt98
Ändring i uppbördslagen100
Differentiering av mervärdesskatten100
Omprövning av skattepolitiken101
Slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m.103
Budgetpolitiken106
Budgetutvecklingen 1989/90--1992/93106
Den förda budgetpolitiken108
Oppositionspartiernas alternativ till riktlinjer för budgetpolitiken109
Utskottets sammanfattande syn på budgetpolitiken112
Särskilda frågor112
Täckning av merkostnader för löner och pensioner112
Den särskilda vinstskatten och investeringsskatten på byggnadsarbeten113
Finansfullmakten113
Årsbokslut för staten114
Statliga pensionsåtaganden114
Redovisning av statens samlade pensionsåtaganden115
Vissa riktlinjer för den statliga budgetprocessen115
Personalkonsekvenser vid strukturförändringar115
Anslag till EFTA:s fond116
Miljöräkenskaper116
Hemställan117

Reservationer
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom.1) (s)132
2. Utvecklingen på de finansiella marknaderna (mom.2) (s)137
3. Sjukförsäkringssystemet m.m. (mom. 5) (s)139
4. Sjukförsäkringssystemet m.m. (mom. 5) (nyd)140
5. Barnbidragets storlek (mom. 7) (s)141
6. Inkomstprövat barnbidrag (mom. 8) (nyd)141
7. Vårdnadsbidrag (mom. 9) (s)142
8. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 10) (s)142
9. Kompetenshöjande åtgärder (mom. 11) (s)143
10. Översyn av arbetslöshetsförsäkringen (mom.12) (s)145
11. Kvinnors situation på arbetsmarknaden (mom. 13) (s)145
12. Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder (mom.14)
(s)146
13. Anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (mom.18) (s)147
14. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 22) (s) 147
15. Räntebidrag för ny- och ombyggnader (mom. 23) (s)148
16. Behovet av regionala sysselsättningsåtgärder (mom.25) (s)149
17. Behovet av regionala sysselsättningsåtgärder (mom.25, motiveringen)
(nyd)151
18. Regionala utvecklingsinsatser (mom. 27) (s)152
19. Regionalpolitiska infrastrukturåtgärder (mom.28) (s)152
20. Kommunal vuxenutbildning (mom. 32) (s)153
21. Breddad språkutbildning (mom. 33) (s)154
22. Folkbildningen (mom. 35) (s)154
23. Anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser (mom.38)
(s)155
24. Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 40) (s)156
25. Utvecklingsverksamhet inom kulturområdet (mom. 41) (s)157
26. Moderna museets lokaler (mom. 42) (s)158
27. Naturhistoriska riksmuseets spritlagda samlingar (mom.43) (s)158
28. Vissa kulturanslag (mom. 44) (s)159
29. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt (mom.46) (s)159
30. Tidigareläggning av trafikinvesteringar (mom.47) (s)160
31. Arlandabanan (mom. 49) (s)161
32. Övriga infrastrukturfrågor (mom. 50) (s)161
33. Tidigareläggning av vissa byggnadsprojekt (mom.52) (s)162
34. Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. (mom.54c) (s)163
35. Upprustning av skolor (mom.55) (s)163
36. Omläggning av energibeskattningen (mom.57) (s)164
37. Växthusnäringen m.m. (mom. 58--62, motiveringen) (s)166
38. Lagförslagen om energiskatter m.m. (mom.63) (s)166
39. Vägtrafikskatten (mom.64) (s)167
40. Schablonavdraget m.m. (mom.65) (s)167
41. Mervärdesskatt (mom.66) (s)168
42. Omprövning av skattepolitiken (mom.67) (s)169
43. Slopad fastighetsskatt på lokalhyreshus m.m. (mom.68) (s)170
44. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom.70) (s)171
45. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom.70) (nyd)173
46. Miljöräkenskaper (mom.84) (s)176

Särskilda yttranden
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom.1) (nyd)177
2. Finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder (mom.14)
(nyd)178
3. Finansiering av arbetslöshetsförsäkringen (mom.15) (s)178
4. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt samt riktlinjer för
investeringsplaneringen (mom.46 och 48) (nyd)178
5. Omläggning av energibeskattningen (mom.57) (nyd)179
6. Utformningen av kompletteringspropositionen (s och nyd)179

Bilagor
1. I propositionerna 112 och 150 framlagda lagförslag181
2. Av utskottet framlagt lagförslag207
3. Skatteutskottets yttrande (1991/92:SkU5y)208
4. Socialförsäkringsutskottets yttrande (1991/92:SfU3y)234
5. Socialutskottets yttrande (1991/92:SoU6y)240
6. Kulturutskottets yttrande (1991/92:KrU6y)261
7. Utbildningsutskottets yttrande (1991/92:UbU4y)266
8. Trafikutskottets yttrande (1991/92:TU3y)276
9. Jordbruksutskottets yttrande (1991/92:JoU10y)288
10. Näringsutskottets yttrande (1991/92:NU9y)292
11. Arbetsmarknadsutskottets yttrande (1991/92:AU5y)302
12. Bostadsutskottets yttrande (1991/92:BoU6y)331

Tabeller

Tabell 1. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder36
Tabell 2. Internationella förutsättningar39
Tabell 3. Försörjningsbalans40
Tabell 4. Nyckeltal41
Tabell 5. Bruttoinvesteringar efter näringsgren42
Tabell 6. Samhällsekonomiska effekter enligt förslagen i motion Fi40 (s)47
Tabell 7. Investeringar i prisläge 1991-01-0185
Tabell 8. Budgetsaldo för budgetåren 1989/90--1992/93107