I detta betänkande behandlar utskottet en moderat motion från
den allmänna motionstiden 1991 som förordar en ändrad
organisation för den statliga revisionen. Utskottet framhåller
att Sverige liksom andra demokratiska stater behöver en stark
och oberoende revision för att självständigt kunna granska den
offentliga verksamheten, dess resultat och effekter. För detta
krävs tillgång till objektiv information och en fristående
uppföljning av myndigheternas verksamhet. Som utskottet
redovisar i betänkandet har det från olika utgångspunkter
ifrågasatts om den nuvarande organisationen för den statliga
revisionen uppfyller dessa krav. Därtill kommer de krav som de
nya formerna för styrning av den statliga verksamheten innebär.
Det är därför utskottets slutsats att riksdagen bör få ett ökat
ansvar för den statliga revisionen, vilket bör beaktas vid
kommande förändringar av den statliga revisionens organisation.
Utskottet förordar att riksdagen gör ett tillkännagivande till
regeringen med denna innebörd.
Motionen
I detta betänkande behandlar finansutskottet motion
1990/91:Fi415 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bil. 15 punkt
B 4 Riksrevisionsverket och bil. 17 punkt B 2 Riksdagens
revisorer och deras kansli hos regeringen begär förslag till nya
organisationsformer för statens revision i enlighet med de
riktlinjer som redovisats i motionen.
I motionen anförs att en grundläggande förutsättning för att
riksdagens ledamöter i egenskap av väljarnas förtroendemän skall
kunna fullgöra sina grundlagsenliga åligganden är att riksdagen
så långt möjligt ges information och insyn i den statliga
verksamheten. Avsikten är att riksdagens revisorer skall följa
den statsfinansiella och förvaltningsekonomiska utvecklingen.
Den tunga revisionella verksamheten i statsförvaltningen har
emellertid lagts på regeringens förvaltningsorgan,
riksrevisionsverket (RRV). Denna ordning avviker från den i de
flesta västliga demokratier, där revisionen betraktas som en
naturlig och självklar uppgift för i första hand parlamentet.
Oberoende och självständighet anses allmänt vara en
grundläggande hörnsten för revisionell verksamhet oavsett om det
gäller offentlig förvaltning eller privat företagande.
Riksrevisionsverket har visserligen hittills i stort sett kunnat
arbeta oberoende och självständigt, men genom riksdagsbeslut
1986 och 1987 har RRV tilldelats nya och vidgade arbetsuppgifter
som innebär att verket numera måste uppfattas som ett stabsorgan
åt regeringen. Mycket tyder enligt motionärerna på att RRVs
förvaltningsrevision alltmer övergått till att bli en politiskt
styrd utredningsverksamhet åt regeringskansliet.
Ytterligare en faktor som förstärker kraven på en från
regeringen oberoende revision är den omdaning som den statliga
budgetprocessen för närvarande genomgår. Uppföljning och
utvärdering kommer att tillmätas betydligt större vikt och
kommer därmed att utgöra ett allt viktigare underlag för
riksdagens beslutsfattande. Detta är enligt motionärerna ett
starkt motiv för att flytta den statliga revisionen från
regeringen till riksdagen.
Motionärerna framhåller liksom tidigare den danska
motsvarigheten till RRV och riksdagens revisorer som en god
förebild för hur den statliga revisionen i Sverige bör
reformeras.
Det är enligt motionärerna angeläget att riksdagen utan
dröjsmål föranstaltar om en kraftfull och oavhängig revision av
statsverksamheten under riksdagen. Med utgångspunkt från att
detta kan ske utan grundlagsändring och att hithörande frågor
har utretts vid flera tillfällen under de senaste decennierna
bör förslag enligt motionärerna kunna läggas fram för riksdagen
redan inom ett år.
Utskottet
Frågan om den statliga revisionens organisation och omfattning
är för närvarande föremål för översyn i två olika sammanhang.
Dels har organisationen av och ansvarsfördelningen mellan de
s.k. stabsmyndigheterna, där RRV ingår, setts över av en
särskild utredningsman. Utredaren presenterade sitt förslag i
maj 1991 (Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner SOU
1991:40). Förslagen har remissbehandlats och är nu föremål för
överväganden i regeringskansliet.
Dels ingår i uppgifterna för den s.k. riksdagsutredningen som
tillsatts av talmanskonferensen att se över riksdagsrevisorernas
organisation, resurser och samverkan med andra riksdagsorgan.
I betänkandet från utredningen om stabsmyndigheternas
verksamhet påtalas särskilt att i RRVs nuvarande uppgifter ingår
förutom den revisionella funktionen även att hålla samman den
ekonomiska redovisningen för statsförvaltningen, utföra
controlleruppgifter, ombesörja att betalningssystemen är
utformade så att de medför en säker och ur
kassahållningssynpunkt effektiv hantering. RRV utformar således
regler och föreskrifter inom dessa områden samt ger
myndigheterna stöd för hur aktuella problem bör lösas. Det är
emellertid nödvändigt att även denna verksamhet granskas av
revisionen. Med det stora avseende som utredaren fäster vid en
stark, obunden och opartisk revision blir hans slutsats att det
är olämpligt att låta revisionen ingå i samma myndighet som
utfärdar dessa regler och lämnar detta stöd.
I det betänkande från konstitutionsutskottet (1989/90:KU36,
rskr. 303) som ligger till grund för den s.k.
riksdagsutredningen understryks vikten av att riksdagen ägnar
ökad uppmärksamhet åt att följa upp och utvärdera resultaten av
de politiska besluten. Detta är en uppgift som blir än viktigare
för riksdagen i den omdaning av den statliga
budgetprocessen som pågår för närvarande. Budgeten skall
utvecklas till ett mål- och resultatorienterat styrsystem,
vilket förutsätter att de politiska beslutens innehåll och
inriktning görs tydligare och att former utvecklas för
uppföljning och utvärdering av de fattade besluten. Enligt
konstitutionsutskottet bör undersökas hur en ökad samordning av
utskottens och riksdagsrevisorernas verksamhet skall kunna
åstadkommas. Utredningen bör också pröva frågan om vilka
konsekvenser ett utökat samarbete med utskotten får för
organisationen av riksdagens revisorer. Även riksdagsrevisionens
resurser bör utredas.
Konstitutionsutskottet vidhöll emellertid sin tidigare intagna
ståndpunkt att någon förändring av huvudmannaskapet för den
statliga revisionen inte var påkallad. På denna punkt
reserverade sig företrädarna för moderata samlingspartiet och
folkpartiet.
Det är finansutskottets uppfattning att Sverige liksom andra
demokratiska stater behöver en stark och oberoende revision för
att självständigt kunna granska den offentliga verksamheten,
dess resultat och effekter. För detta krävs tillgång till
objektiv information och en fristående uppföljning av
myndigheternas verksamhet. Som utskottet redovisat har det från
olika utgångspunkter ifrågasatts om den nuvarande organisationen
för den statliga revisionen uppfyller dessa krav. Därtill kommer
de krav som de nya formerna för styrning av den statliga
verksamheten innebär. När myndigheterna får ökade befogenheter
att avgöra hur verksamheten skall bedrivas samt när
resultatstyrning ersätter en detaljerad budget- och
regelstyrning, är det mycket viktigt att myndigheternas
verksamhet kan granskas av en stark, opartisk och obunden
revision. Riksdag och regering måste som ägare och beställare
vara säkra på att de resultat som redovisas är korrekta och att
den ekonomiska redovisningen sker på föreskrivet sätt. Det är
också av stort förebyggande värde om myndigheterna vet att deras
verksamhet granskas av en stark revision.
Det är således utskottets slutsats att det nya
styrningssystemet och förnyelsearbetet i den statliga
verksamheten förutsätter en stark och effektiv revision.
Generellt gäller att revisionen bör vara opartisk och obunden.
Det är därför nödvändigt att riksdagen får ett ökat ansvar för
den statliga revisionen. En förstärkning av riksdagens
revisorers ställning skulle kunna ha stor betydelse för
riksdagens möjligheter att hävda sin uppfattning i samband med
den nya budgetprocessen och budgethanteringen. Regeringen har
givetvis också behov av att för egen del företa uppföljning,
utvärdering och revision. Det är utskottets uppfattning att vad
utskottet här redovisat bör beaktas vid kommande förändringar av
den statliga revisionens organisation.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi415 (m) bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Fi415 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 5 november 1991
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans
Gustafsson (s), Bengt Wittbom (m), Lars Leijonborg (fp), Per
Olof Håkansson (s), Tom Heyman (m), Lisbet Calner (s), Stefan
Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland
Larsson (c), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m) och Jan
Björkman (s).