I betänkandet behandlas ett trettiotal motioner från den
allmänna motionstiden år 1991 om frågor rörande arbetstid,
semester och annan ledighet. Motioner om arbetstiden rör
önskemål om ökad flexibilitet, minskning av arbetsdagen till sex
timmar samt läkarnas arbetstidsförhållanden. Motioner på
semesterområdet tar upp frågor om semesterns längd,
semesterlönefond samt semesterlönegrundande frånvaro. Motioner
på ledighetsområdet omfattar översyn av ledighetslagarna, nya
ledighetsformer samt ökad ledighet för vård av barn. Samtliga
motioner avstyrks av utskottet främst med hänvisning till
pågående utredning om flexibla arbetstider och
semesterlönegrundande frånvaro.
Till utskottets betänkande har fogats 2 reservationer samt
meningsyttring från vänsterpartiet.
Motionerna
1990/91:A25 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätt till föräldraledighet för ett barns
biologiska far.
1990/91:A41 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
40. att riksdagen beslutar att arbetstiden förkortas med en
kvart om dagen från 1992 enligt vad som anförts i motionen,
41. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om sex
timmars arbetsdag för särskilt utsatta grupper av arbetare.
1990/91:A223 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag som syftar till
att tillgodose kravet på flexibilitet i arbetslivet och
individernas valfrihet i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:A268 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det fortsatta arbetet med
arbetstidsfrågorna skall syfta till att öka den enskildes
möjligheter till valfrihet och flexibilitet under livscykeln.
1990/91:A702 av Anita Persson och Birthe Sörestedt (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätt till förkortning av arbetstiden.
1990/91:A703 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en semesterlönefond.
1990/91:A704 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att gällande
lagstiftning ändras så att rätten till tjänstledighet
tillförsäkras förälder/motsvarande till psykiskt
utvecklingsstörd som behöver hjälp vid en sjukdomssituation.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf216.
1990/91:A705 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätten till tjänstledighet för medverkan i
svenskt katastrofbistånd.
1990/91:A706 av Kersti Johansson och Rosa Östh (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att utvidga rätten till hel ledighet
för vård av barn till dess att barnet fyllt tre år,
2. att riksdagen beslutar att rätten att förkorta sin
arbetstid fram till dess barnet är tolv år utvidgas till att
gälla alla föräldrar.
1990/91:A707 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
13. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
studieledighetslagen och förtroendemannalagen i enlighet med vad
i motionen anförts.
1990/91:A708 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts angående semesterersättning vid
ofrivillig arbetslöshet.
1990/91:A714 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen tillsätter en snabbutredning med
uppgift att inrätta en allmän semesterlönefond.
1990/91:A715 av Ingegerd Sahlström och Sigrid Bolkéus (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om laglig rätt till ledighet för föräldrar
vid utvecklingsstörda ungdomars sjukdom.
1990/91:A717 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kortare
arbetstid införs, i första hand för småbarnsföräldrar, med
20--30 timmars arbetsvecka, för att ge barnen deras rätt till
att umgås med sina föräldrar.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So226.
1990/91:A719 av Anita Stenberg och Gösta Lyngå (mp) vari yrkas
att riksdagen beslutar att varje arbetstagare äger rätt att
minska sin arbetstid med en kvart om dagen.
1990/91:A720 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om arbetstidsförkortning till år 2000.
1990/91:A721 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en plan för
minskning av normalarbetsdagen till sex timmar, under 90-talet,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till begränsning
av flexibla och konjunkturanpassade arbetstider,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till begränsning
av övertiden till högst 50 timmar per år.
1990/91:A722 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagstadgad rätt till tjänstledighet för att
pröva annat arbete.
1990/91:A728 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående behovet av en översyn av
ledighetslagarna.
1990/91:A732 av Ingvar Björk och Sonia Karlsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätt till tjänstledighet från arbetet vid
uppdrag som förtroendevald inom en handikapporganisation.
1990/91:A735 av Ingrid Hasselström Nyvall och Margitta Edgren
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om läkarnas sammanhängande
arbetstid.
1990/91:A736 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
laglig rätt att välja kortare arbetstid, 20 eller 30
timmar/vecka.
1990/91:A741 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utredning av arbetstidslagstiftningen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
ledighetslagarna i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:A748 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätten till deltidsarbete för
småbarnsföräldrar.
1990/91:A758 av Karin Israelsson och Gullan Lindblad (c, m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en ändring i semesterlagen så
att dubbel semesterlön inte utges.
1990/91:A759 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om lämpliga åtgärder för att reglera
läkararbetstiden på ett med hänsyn till uppgiften rimligt sätt.
1990/91:A765 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om rätten till förkortad arbetstid.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So308.
1990/91:A769 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att semesterlagen (1977:480) skall ha den lydelse den
hade den 31 mars 1990.
1990/91:A772 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att utvidga rätten till hel ledighet för vård
av barn till dess att barnet fyllt tre år.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf353.
1990/91:A774 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar återta sitt beslut om förlängd semester i
enlighet med vad i motionen anförts.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Fi229.
1990/91:A812 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att målet är att alla skall få möjlighet
till en arbetstid på 30 timmar i veckan, vilket ger utrymme för
en normalarbetstid på 6 timmar per dag.
Inledning
Lagstiftning m.m.
I det följande ges en summarisk redovisning av
arbetstidslagen, semesterlagen samt övriga lagar om rätt till
ledighet från arbetet. Vid sidan av lagarna kan finnas
kollektivavtal som kompletterar eller ersätter lagreglerna.
Arbetstidslagen (1982:673)
Lagen innehåller regler för ordinarie arbetstid (40 timmar i
veckan), övertid, nattvila, veckovila och raster m.m. Lagen är
dispositiv, dvs. arbetsmarknadsparterna kan överenskomma om
andra villkor i avtal. Arbetstiden för minderåriga finns
ytterligare reglerad i arbetsmiljölagen (1977:1160).
Semesterlagen (1977:480)
Lagen ger arbetstagarna rätt till 27 semesterdagar under
semesteråret. Detta löper fr.o.m. den 1 april ett år t.o.m. den
31 mars påföljande år. Rätten till ledighet behöver inte ha
tjänats in i förväg, men för att få ut semesterlön måste
arbetstagaren ha tjänat in sådan lön året före semesteråret, det
s.k. intjänandeåret. Lagens regler innebär alltså att
arbetstagarna i vissa fall kan få semesterledighet utan
semesterlön. Ändringen från tidigare 25 till nuvarande 27
semesterdagar gäller från det semesterår som började den 1 april
1991, om inte annat överenskommits.
Semesterlönen uppgår till 13 % av den lön som arbetstagaren
har uppburit under intjänandeåret. Som semesterlönegrundande
frånvaro räknas bl.a. sjukfrånvaro, föräldraledighet, ledighet
för närståendevård och ledighet vid grundläggande
svenskundervisning för invandrare. För sådana frånvarodagar
utgår semesterlöneberäkningen från den genomsnittliga
dagsinkomsten.
Vidare innehåller lagen regler om sparande av semester. Under
perioden den 1 juli 1990 t.o.m. den 31 mars 1992 gäller en
särskild lag om rätt att avstå från viss del av semestern.
Semesterlagen innehåller såväl dispositiva som tvingande
regler.
Lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för
utbildning
Villkor för ledighet är att arbetstagaren varit anställd hos
arbetsgivaren de senaste sex månaderna eller tolv månader under
de senaste två åren samt att studierna har en planmässig
uppläggning. Vid ledighet för fackliga studier finns inga krav
på anställningstid. Arbetstagaren avgör i princip själv när han
eller hon skall ta ledigt, men arbetsgivaren har rätt att skjuta
upp en begärd ledighet. Utbildningens längd begränsas inte i
lagen.
Lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.
Arbetstagare har som förälder rätt till hel ledighet tills
barnet har uppnått ett och ett halvt års ålder och rätt att
förkorta sin arbetstid tills barnet har uppnått åtta års ålder
eller avslutat det första skolåret. Ledigheten får delas upp på
högst tre perioder för varje kalenderår. Vidare har
arbetstagaren rätt till ledighet för den tid då föräldrapenning
utgår enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. När
arbetstagaren återgår till arbetet behöver han eller hon inte
acceptera annan omplacering till följd av ledigheten än sådan
som ligger inom ramen för anställningsavtalet.
Lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa
föreningsuppdrag inom skolan, m.m.
Sådan ledighet förutsätter att arbetstagaren tillhör en ideell
förening som åtagit sig att på uppdrag av en kommun medverka i
skola eller fritidsverksamhet. Arbetstagaren får vara ledig
högst 90 timmar per kalenderår.
Lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning
för invandrare
Villkor för denna ledighet är att arbetstagaren har blivit
antagen till svenskundervisning för invandrare (sfi).
Lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård
Denna lag som trädde i kraft den 1 juli 1989 innebär rätt till
ersättning och ledighet i samband med att en svårt sjuk person
vårdas av en närstående. Ersättning och ledighet gäller högst 30
dagar sammanlagt för varje person som vårdas. Arbetstagaren kan
ha hel ledighet eller förkorta arbetstiden till hälften eller
till tre fjärdedelar, varvid ersättning utgår i förhållande till
ledigheten.
Ledighet i annan lagstiftning
Utöver nu nämnda lagar finns bestämmelser om ledighet i annan
lagstiftning. Enligt förtroendemannalagen (1974:358) har facklig
förtroendeman rätt till den ledighet som erfordras för det
fackliga uppdraget. Medbestämmandelagen (1976:580) ger rätt till
skälig ledighet för deltagande i förhandlingar. I
arbetsmiljölagen (1977:1160) finns bestämmelse om ledighet för
skyddsombud. Vidare ger anställningsskyddslagen (1982:80)
uppsagd arbetstagare rätt till skälig ledighet för att söka nytt
arbete.
Beträffande frånvaro för värnpliktstjänstgöring och för
offentliga uppdrag finns särskilda lagar och avtal.
Frånvaro
Den totala frånvaron från arbetsplatserna mäts bl.a. genom
SCBs arbetskraftsundersökningar, AKU, i vilka ett urval på
18 000 personer intervjuas varje månad. Frånvaron från arbetet,
vilken mäts som frånvaro under hela och under del av mätveckan,
uppgick under år 1990 till drygt en miljon personer. Tabell 1
visar att semester är den vanligaste frånvaroorsaken;
genomsnittligt var 9 % av de sysselsatta frånvarande på grund av
semester medan 7 % var frånvarande på grund av sjukdom.
Frånvaron för vård av barn uppgick genomsnittligt till 4 % av de
sysselsatta, varvid männens frånvaro uppgick till 1 % och
kvinnornas till 7 %. Enligt arbetstidskommitténs betänkande, SOU
1989:53, Arbetstid och välfärd är det helt klart att frånvaron i
Sverige är den högsta i den industrialiserade västvärlden.
Tabell 1. Frånvaro från arbetet år 1990 under hela eller del
av mätveckan fördelad efter kön och frånvaroorsak (exkl.
frivecka/fridagar på grund av arbetstidens förläggning).
Årsmedeltal
Frånvaroorsaker Båda könen Män Kvinnor
(1 000-tal och
procent av
sysselsatta)
Regeringen beslutade i februari 1991 att tillsätta en särskild
utredare för att undersöka om mer flexibla regler för arbetstid
och semester bör införas i svensk lagstiftning samt för att se
över semesterlagens regler om semesterlönegrundande frånvaro.
Enligt direktiven (dir. 1991:7) gäller utredningsuppdraget
följande.
Mer flexibla arbetstidsregler
Utredaren bör undersöka möjligheterna att öka flexibiliteten i
arbetstids- och semesterlagstiftningen så att löntagarnas
inflytande över den egna arbetstiden och möjligheterna till en
rationell produktion kan öka.
En väg som utredaren därvid bör pröva är att införa
bestämmelser om en årsarbetstid. En övergång till årsarbetstid
skulle beröra både arbetstids- och semesterlagen. Utredaren bör
undersöka om det är lämpligt att föra samman dessa lagar i en
lag. Om en sådan lösning inte förordas bör utredaren i stället
undersöka möjligheterna att åstadkomma flexibilitet inom ramen
för nu befintliga lagar. Det kan ske genom förändrade
bestämmelser i sak eller genom att semesterlagen görs dispositiv
så att det blir möjligt att träffa kollektivavtal om mer
flexibla arbetstids- och semesterregler.
Oberoende av vilken lösning utredaren väljer måste det
självfallet även i framtiden finnas bestämmelser som på olika
sätt begränsar arbetstidsuttaget och garanterar arbetstagarna
möjlighet till vila och rekreation. Skyddet för arbetstagarna i
detta hänseende måste upprätthållas.
Utredaren bör också föreslå hur sådana begränsningsregler bör
vara utformade samt anvisa hur man skall lösa de problem som kan
uppstå vid övergången till ett eventuellt nytt system.
En allmän utgångspunkt för uppdraget är att de enskilda
arbetstagarna bör ges bättre möjligheter att påverka sina
arbetstider och sin semester. Utredaren bör t.ex. undersöka
dels om man bör skapa möjligheter för arbetstagare att ta ut
en del av semestern i form av arbetstidsförkortning under en
viss tid, dels om man bör öka möjligheterna att variera
arbetstiden och semestern från ett år till ett annat.
Förutom den tidigare nämnda ILO-konventionen om semester har
Sverige godkänt ILO:s konvention (nr 47) om arbetstidens
förkortning till 40 timmar i veckan. Åtagandena enligt de båda
konventionerna skall självfallet beaktas av utredaren.
Utredaren bör redovisa uppdraget i denna del senast den 31
mars 1992.
Semesterlönegrundande frånvaro
Utredaren bör ta reda på om det faktiskt förhåller sig så att
små företag har oproportionerligt stora kostnader för
semesterlönegrundande frånvaro. Kartläggningen bör särskilt visa
hur det förhåller sig när det gäller de mest betydande
anledningarna för semesterlönegrundande frånvaro, nämligen
sjukdom och ledighet för vård av barn. En särredovisning bör
också göras beträffande ledighet för grundläggande
svenskundervisning för invandrare. Utredaren bör därvid ta del
av den kartläggning som riksrevisionsverket nyligen har
genomfört.
Utredaren bör därefter, utan att inskränka löntagarnas rätt
till ersättning, föreslå ändringar i regelsystemet. Ändringarna
skall dels åstadkomma en mer rättvis fördelning mellan olika
arbetsgivare, dels hindra att en enskild arbetsgivare drabbas
orimligt hårt i samband med en rehabilitering. Vidare skall
utredaren föreslå ändringar i semesterlagen som gör det möjligt
för den som är tjänstledig från en anställning för att fullgöra
ett uppdrag och som därvid förlorar en eller flera semesterdagar
med lön att kunna spara samma antal semesterdagar som han annars
skulle ha haft rätt att spara. Reglerna bör utformas så att de
inte leder till överkompensation för arbetstagarna.
Utredaren bör redovisa uppdraget i denna del senast den 1 juli
1991.
Utskottet
Arbetstidsreformer
Frågan om generella arbetstidsreformer tas upp i elva
motioner.
I motionerna A223 av folkpartiet liberalerna, A741 av Sonja
Rembo m.fl. (m) och A268 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) pekas
på behovet av ökad flexibilitet och valfrihet i arbetstiderna.
Det anförs att en flexibel arbetstid är ett sätt att anpassa de
lediga arbetstillfällena till arbetskraftens önskemål, så att
uppkomna vakanser snabbare fylls. Flexibilitet är således en
förutsättning för en väl fungerande arbetsmarknad. Möjligheterna
för den enskilde att finna en arbetsplats som kan erbjuda just
de arbetstider som efterfrågas kommer att öka. Därigenom
möjliggörs individuell planering av arbetstiden med hänsyn till
familjeförhållanden, ideellt arbete, studier etc. Olika
lösningar kommer att sökas under olika faser av livscykeln.
Vänsterpartiet anför i motionerna A41 och A721 att
sextimmarsdagen måste införas på sikt. Motionärerna anser att
sextimmarsdagen är nödvändig bl.a. för att barn skall få chansen
att umgås mer med sina föräldrar och för jämställdheten.
Flexibla och konjunkturanpassade arbetstider bör begränsas.
Vidare begärs att övertiden begränsas till högst 50 timmar per
år. Som en delreform kan emellertid arbetstiden förkortas med en
kvart om dagen från år 1992. Beträffande särskilt utsatta
grupper av arbetare bör regeringen återkomma med förslag.
I motion A812 av Gunilla André och Karin Starrin (båda c)
anförs att målet är att alla skall få möjlighet till en
arbetstid på 30 timmar i veckan vilket ger utrymme för en
normalarbetstid på sex timmar per dag. Som ett led i införande
av förkortad arbetstid bör försöksverksamhet påbörjas med
kortare arbetsdag för vårdpersonal och småbarnsföräldrar
med bibehållen lön.
I motionerna A717 av Inger Schörling m.fl. (mp), A719 av Anita
Stenberg och Gösta Lyngå (båda mp), A720 av Eva Goës m.fl. (mp),
A736 av Inger Schörling m.fl. (mp) samt A765 av Eva Goës m.fl.
(mp) begärs att arbetstiden förkortas, främst med hänvisning
till barnens och familjernas behov. Laglig rätt att välja 20
eller 30 timmar i arbetstid per vecka med motsvarande lägre lön
bör föreslås av regeringen. En allmän 30-timmarsvecka bör vara
genomförd till år 2000. Denna förkortning kan exempelvis gå till
så att varje arbetstagare äger rätt att minska sin arbetstid med
en kvart om dagen eller en timme i veckan från år 1992.
Utskottet gör för sin del följande överväganden.
Utredningsuppdraget beträffande mer flexibla arbetstidsregler
har redovisats ovan. Utskottet, som under hand har informerat
sig om det pågående utredningsarbetet, ser positivt på den
process som nu inletts. Utvecklingen mot flexibilitet och
valfrihet i arbetstiden kan förväntas medföra sådana positiva
konsekvenser för den enskildes planering av arbetsliv,
familjeliv, studier etc. som motionärerna pekat på. Vidare bör
flexibla arbetstider kunna främja jämställdhet mellan kvinnor
och män. Även inom produktionen kan det finnas önskemål om
varierat arbetstidsuttag. Utskottet har noterat att den pågående
utredningen arbetar efter förutsättningen att överenskommelser i
arbetstidsfrågor mellan arbetsgivare och arbetstagare bör ske så
lokalt som möjligt.
Från utskottets synpunkt finns det inte någon motsättning
mellan strävandena mot kortare arbetstid i olika former och ett
system med ökad flexibilitet i arbetstidsfrågor. En ökad
flexibilitet kan däremot innebära att krav på generell
arbetstidsförkortning eller utökad ledighet blir mindre
aktuella.
Med hänvisning till det anförda bör de i sammanhanget upptagna
yrkandena i motionerna A41 (v), A223 (fp), A268 (m), A717 (mp),
A719 (mp), A720 (mp), A721 (v), A736 (mp), A741 (m), A765 (mp)
och A812 (c) inte påkalla någon riksdagens åtgärd.
Frågor om läkarnas arbetstider tas upp i motion A735 av
Ingrid Hasselström Nyvall och Margitta Edgren (båda fp) samt i
motion A759 av Görel Bohlin (m). Motionärerna påvisar att det
förekommer att läkare har arbetspass på omkring 30 timmar. Detta
innebär dels dålig arbetsmiljö för personalen, dels en negativ
faktor för patientsäkerheten. Dessa problem borde ha kunnat
lösas avtalsvägen, men så har inte skett. Om förhållandena inte
ändras, aktualiseras åtgärder som arbetstidsreglering
enligt motionärerna.
Utskottet är medvetet om att de i motionerna nämnda
arbetstidsproblemen kan förekomma. Såväl arbetarskyddsstyrelsen
som socialstyrelsen har uppmärksammat situationen. En förändring
har emellertid inträtt i och med det centrala avtal --
specialbestämmelser för läkare -- som träffades år 1990 mellan
Landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund. Dels innehåller
avtalet vissa riktlinjer för läkararbete under obekväm tid, dels
öppnas möjligheter för lokala överenskommelser om hur
arbetstiden skall förläggas. De båda nämnda organisationerna
försöker på olika sätt att stödja lokala förändringar. Bl.a. kan
nämnas att Landstingsförbundet har uppdragit åt Spri
(Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut) att ta fram olika modeller för
schemaläggning med bättre förlagd jourtid. De olika
schemamodellerna har sedan spritts till landstingen,
akutsjukhusen m.m. Med hänvisning till det anförda bör
motionerna A735 (fp) och A759 (m) inte påkalla någon
riksdagsåtgärd.
Semesterfrågor
I två motioner begärs återgång till 25 dagars semester.
Folkpartiet liberalerna yrkar i motion A774 -- med motivering
i motion Fi229 -- att riksdagen återtar sitt beslut om förlängd
semester. Den sjätte semesterveckan bör ej genomföras enligt
motionärerna och därför bör det första steget med två dagars
semesterförlängning rivas upp.
I motion A769 av Sonja Rembo m.fl. (m) begärs att
semesterlagen (1977:480) återgår till den lydelse den hade den
31 mars 1990. Motionärerna anser att såväl en sjätte
semestervecka som det första steget med två dagars förlängning
är alltför kostsamma för den svenska ekonomin i detta kritiska
läge. Vidare hävdar motionärerna att önskemål om arbetstid,
semesterlängd och liknande så långt möjligt bör avgöras av de
enskilda individerna i framtiden. Individuella arbetstids- och
semesteravtal kan komplettera lagar och avtal.
Utskottet vill hänvisa till att den tidigare nämnda
utredningen (se avsnittet Beredningsarbete i arbetstidsfrågor)
bl.a. prövar om det går att införa bestämmelser om en
årsarbetstid, vilket skulle beröra såväl arbetstidslagen som
semesterlagen. Med anledning härav bör motionerna A769 (m) och
A774 (fp) inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion A714 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) samt i motion
A703 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s) begärs
utredning om en semesterlönefond. En sådan fond skulle
förbättra de lågavlönades ekonomiska möjligheter till semester.
Detta är en rättvisefråga men innebär också en investering av
samhället för att motverka utslagning. Möjligheterna att
finansiera en semesterlönefond borde enligt motion A703 vara
goda.
Frågan om utredning av en semesterlönefond har avstyrkts av
utskottet flera gånger tidigare, bl.a. med hänvisning till
pågående utredningsarbete. Riksdagen har gjort samma
ställningstagande. Med hänvisning till att utskottet har en
annan uppfattning än motionärerna i fråga om lämpligheten av en
semesterlönefond avstyrks motionerna A703 (s) och A714 (v).
I två motioner berörs frågor om semesterlönegrundande
frånvaro.
I motion A708 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda
s) anförs att semesterlagen bör ändras så att ofrivillig
arbetslöshet blir semesterlönegrundande. För finansiering av
reformen kan det vara lämpligt att inrätta en riskfond. Detta
utesluter inte att även andra finansieringssätt kan övervägas.
Semesterersättning vid ofrivillig arbetslöshet är en angelägen
rättvisereform, som bör utredas omedelbart.
Karin Israelsson (c) och Gullan Lindblad (m) föreslår i motion
A758 sådan ändring i semesterlagen att sjukdom, föräldraledighet
och närståendevård inte längre utgör semesterlönegrundande
frånvaro. Därigenom skulle semesterlagen stramas upp och
förenklas. Den nuvarande ordningen innebär enligt motionärerna
att de som är frånvarande favoriseras i förhållande till dem som
arbetar. Vidare blir arbetsgivaren belastad med att betala
dubbel semesterersättning; dvs. både till den frånvarande och
till vikarien.
Frågan om arbetslöshet som semesterlönegrund har behandlats av
utskottet tidigare -- senast i utskottets betänkande
1989/90:AU21. Utskottet har bl.a. redovisat semesterkommitténs
uppfattning (SOU 1988:54 Om semester) att semesterlagen även i
fortsättningen bör bygga på ett avtalsförhållande mellan
arbetsgivare och arbetstagare och att semesterlagen därför inte
bör innehålla bestämmelser för arbetslöshet. I avvaktan på
regeringens fortsatta beredning av semesterfrågorna avstyrkte
utskottet motionsförslaget.
I det nämnda betänkandet 1989/90:AU21 har utskottet vidare
konstaterat att nuvarande regler för semesterersättning innebär
problem för företag med få anställda, t.ex. vid
graviditetsledighet eller långvarig sjukfrånvaro. Detta
förhållande kan medföra att småföretagare av ekonomiska skäl
avstår från att t.ex. anställa unga kvinnor i barnafödande
åldrar. Utskottet ansåg att av såväl jämställdhetsskäl som
rättviseskäl bör semesterlagens regler om semesterlönegrundande
frånvaro ses över i syfte att undanröja de betydande negativa
ekonomiska konsekvenser dessa regler har för små företag med få
anställda. Regeringen bör därför snarast återkomma till
riksdagen med förslag till förändring av reglerna, uttalade
utskottet.
Som tidigare redovisats (se avsnittet Beredningsarbete i
arbetstidsfrågor) har regeringen uppdragit till utredningen om
flexibla arbetstidsregler m.m. att också se över olika
frågor om semesterlönegrundande frånvaro. Enligt direktiven bör
utredaren, utan att inskränka löntagarnas rätt till ersättning,
föreslå ändringar i regelsystemet. Ändringarna skall dels
åstadkomma en mer rättvis fördelning mellan olika arbetsgivare,
dels hindra att en enskild arbetsgivare drabbas orimligt hårt i
samband med en rehabilitering.
Utskottet har under hand inhämtat att delutredningen om
semesterlönegrundande frånvaro kommer att avslutas mot slutet av
år 1991. I avvaktan på regeringens fortsatta beredning av frågan
om semesterlönegrundande frånvaro är det enligt utskottets
mening inte motiverat att nu gå in på en närmare prövning av de
föreliggande motionsförslagen. Motionerna A708 (s) och A758 (c,
m) avstyrks således av utskottet.
Ledigheter
I tre motioner förordas en översyn av
ledighetslagstiftningen.
Sonja Rembo m.fl. (m) anför i motion A741 att ledighetslagarna
utan tvivel var för sig varit motiverade och haft stor betydelse
för de anställda. De har dock fört med sig problem genom en hög
frånvarofrekvens, vilken innebär en kraftigt ökad belastning på
såväl samhället som företagen. Existerande ledighetsformer bör
vägas mot andra berättigade krav på ledighet och större hänsyn
tas till de ekonomiska konsekvenserna av olika ledigheter.
Särskild hänsyn måste tas till de förhållanden som råder i
mindre företag. En utvärdering av de olika ledigheterna bör
därför göras.
Elver Jonsson m.fl. (fp) begär i motion A707 en översyn av
studieledighetslagen och förtroendemannalagen.
Studieledighetslagen ger rätt till ledighet oavsett vilka
studier den anställde avser att bedriva, vilket måste anses väl
omfattande enligt motionärerna. Bl.a. från småföretagarhåll har
det påpekats att ledighetslagarna är alltför vidlyftiga.
Effekten anses bli produktionsbortfall och svårigheter att
planera verksamheten.
I motion A728 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp) framhålls att
ledighetslagarna har blivit mycket svårhanterliga för den
enskilde arbetsgivaren. Detta gäller inte minst i mindre företag
som ofta har små administrativa resurser. Lagarna bör därför ses
över och bl.a. anpassas till de mindre företagens situation.
Utskottet kan konstatera att ett flertal lagar ger de
anställda rätt att vara lediga från arbetet med eller utan lön.
Ledighetslagarna har på senare tid utökats genom den förlängda
föräldraledigheten samt lagen om ersättning och ledighet för
närståendevård. Även semestern har utökats. Lagarna har
tillkommit i det goda syftet att skapa bättre villkor för de
anställda, bl.a. vad gäller fortbildning och facklig verksamhet.
Lagstiftningen har dock inneburit problem, inte minst för de
mindre företagen som upplever lagarna som både svårförståeliga
och svårhanterliga.
Enligt regeringsförklaringen är det av största vikt för
Sveriges ekonomiska utveckling att små- och nyföretagandet får
en renässans. Regeringens politik kommer därför att innebära en
ny start för små- och nyföretagandet. Mot denna bakgrund har
utskottet förväntningar på att regler som kan hämma företagen
och i synnerhet småföretagen kommer att granskas. I en sådan
samlad bedömning av regelverket måste även ledighetslagarna
ingå. Med hänvisning till vad som anförts bör någon riksdagens
åtgärd inte vara påkallad när det gäller motionerna A707 (fp),
A728 (c, m, fp) och A741 (m) i tillämpliga delar.
I tre motioner föreslås nya ledighetsformer.
I motion A705 av Elver Jonsson m.fl. (fp) föreslås att det
skall finnas rätt för alla anställda över hela arbetsmarknaden
att få tjänstledighet för medverkan i svenskt katastrofbistånd.
Staten har långtgående medgivanden beträffande sådan
tjänstledighet, medan andra delar av arbetsmarknaden har olika
rekommendationer.
Lisbeth Staaf-Igelström (s) anför i motion A722 att
tjänstledighet för att pröva nytt arbete borde vara en
lagstadgad rätt. Även om en person är missnöjd med sitt arbete
vågar man inte säga upp en tillsvidareanställning enligt
motionären. Rätten till tjänstledighet är därför ett led i
kampen för det goda arbetet.
I motion A732 av Ingvar Björk och Sonia Karlsson (båda s)
förordas rätt till tjänstledighet från arbetet vid uppdrag som
förtroendevald inom en handikapporganisation. Funktionärer inom
handikapprörelsen bör ha samma möjligheter till tjänstledighet
som politiskt valda funktionärer med tanke på de likartade
uppgifterna.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat
likartade yrkanden och därvid avvisat tanken på lagreglering.
Utskottet delar emellertid uppfattningen att det är väsentligt
att anställda har möjligheter till sådan flexibilitet i
arbetslivet som tillåter såväl ideell verksamhet som andra
berättigade önskemål att disponera sin tid. I vissa fall
föreligger redan i dag avtal och rekommendationer på
arbetsmarknaden vilka ger goda möjligheter till ledighet, t.ex.
för internationellt biståndsarbete. Vid sidan av de möjligheter
som ytterligare avtal kan ge upphov till vill utskottet hänvisa
till att utredningen om flexibla arbetstidsregler m.m. under
våren 1992 kommer att lämna förslag på detta område. Som
redovisats ovan (avsnittet Beredningsarbete i arbetstidsfrågor)
bör utredaren bl.a. undersöka om semestern går att variera från
ett år till ett annat samt om en viss del av semestern kan
användas till arbetstidsförkortning. Med hänsyn till det
pågående utredningsarbetet om mer flexibla arbetstidsregler
anser utskottet att de här aktuella motionerna -- A705 (fp),
A722 (s) och A732 (s) -- inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Ledighet för vård av barn tas upp i sju motioner.
Folkpartiet liberalerna begär i motion A25 rätt till
föräldraledighet för ett barns biologiska far, i de fall
föräldrarna separerat. Motionärerna anför att en eventuell
styvfar -- men ej den biologiske fadern -- kan vara hemma med
barnet.
Utskottet konstaterar att föräldrar, vare sig de bor samman
eller har separerat, omfattas av föräldraledighetslagen. Det kan
i detta sammanhang noteras att rätten till ledighet enligt
föräldraledighetslagen är skild från rätten till föräldrapenning
vilken regleras i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Motionskravet avseende föräldraledighet är tillgodosett och
avstyrks därför av utskottet.
Utökad tidsmässig omfattning av föräldraledigheten begärs
i sex motioner.
I motion A706 av Kersti Johansson och Rosa Östh (båda c) samt
i motion A772 av Sigge Godin m.fl. (fp) begärs att
föräldraledigheten utökas så att rätten till hel ledighet för
vård av barn utsträcks till dess barnet fyllt tre år.
I motionerna A702 av Anita Persson och Birthe Sörestedt (båda
s), A706 av Kersti Johansson och Rosa Östh (båda c) samt A748 av
Gunnar Thollander m.fl. (s) begärs att rätten till förkortad
arbetstid för småbarnsföräldrar utsträcks till dess barnet fyllt
tolv år. Detta är viktigt för både barn och föräldrar med hänsyn
till att tillgången på fritidshemsplatser varierar. För statligt
anställda finns redan rätten att förkorta arbetstiden till dess
barnet är tolv år genom kollektivavtal. Denna rätt bör dock
gälla alla föräldrar.
I motion A704 av Gunhild Bolander (c) samt i motion A715 av
Ingegerd Sahlström och Sigrid Bolkéus (båda s) begärs rätt till
tjänstledighet för föräldrar vid utvecklingsstörda ungdomars
sjukdom. Motionärerna anför att föräldrar till handikappade barn
har rätt till föräldrapenning vid tillfällig vård av barn upp
till 16 års ålder. När barnet blir äldre måste föräldrarna
använda sin semester eller "be" om tjänstledighet, vilket kan
kännas besvärande.
Utskottet gör för sin del följande överväganden.
Utskottet anser självklart att det är viktigt att föräldrar,
både män och kvinnor, kan kombinera förvärvsarbetet med ansvar
för barn. Utöver den ledighet som föräldraledighetslagen ger
rätt till finns varierande behov av ledighet i de enskilda
familjerna. Mot den bakgrunden ser utskottet positivt på det
utredningsarbete om flexibla arbetstidsregler m.m. som pågår
(se avsnittet Beredningsarbete i arbetstidsfrågor). Utredningens
förslag kan väntas under våren 1992. Med hänvisning till att
ytterligare beslutsunderlag sålunda kan förväntas inom det
närmaste halvåret bör de behandlade yrkandena i motionerna A702
(s), A704 (c), A706 (c), A715 (s), A748 (s) och A772 (fp) inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A41 yrkandena 40 och
41, 1990/91:A223 yrkande 6, 1990/91:A268, 1990/91:A717,
1990/91:A719, 1990/91:A720, 1990/91:A721, 1990/91:A736 yrkande
1, 1990/91:A741 yrkande 1, 1990/91:A765 och 1990/91:A812 yrkande
2,
men. (v) - delvis
2. beträffande läkarnas arbetstider
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A735 och 1990/91:A759,
3. beträffande återgång till 25 dagars semester
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A769 och 1990/91:A774,
res. 1 (s) - motiv.
4. beträffande utredning om en semesterlönefond
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A703 och
1990/91:A714,
men. (v) - delvis
5. beträffande semesterlönegrundande frånvaro
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A708 och
1990/91:A758,
6. beträffande översyn av ledighetslagstiftningen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A707 yrkande 13,
1990/91:A728 och 1990/91:A741 yrkande 2,
res. 2 (s) - motiv.
7. beträffande nya ledighetsformer
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A705, 1990/91:A722
och 1990/91:A732,
8. beträffande föräldraledighet för ett barns biologiska
far
att riksdagen avslår motion 1990/91:A25 yrkande 17,
9. beträffande utökad tidsmässig omfattning av
föräldraledigheten
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A702, 1990/91:A704,
1990/91:A706, 1990/91:A715, 1990/91:A748 och 1990/91:A772.
Stockholm den 5 november 1991
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Mona Sahlin
I beslutet har deltagit:
Mona Sahlin (s),
Sonja Rembo (m),
Anders G Högmark (m),
Kjell Nilsson (s),
Georg Andersson (s),
Marianne Andersson (c),
Lahja Exner (s),
Charlotte Cederschiöld (m),
Sten Östlund (s),
Harald Bergström (kds),
Laila Strid-Jansson (nyd),
Monica Öhman (s),
Isa Halvarsson (fp),
Johnny Ahlqvist (s) och Karin Pilsäter (fp).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Återgång till 25 dagars semester (mom.3,motiveringen)
Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten
Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den
del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är någon återgång till 25 dagars
semester inte aktuell. Motionerna A769 (m) och A774 (fp) bör
således inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
2. Översyn av ledighetslagstiftningen (mom.6,motiveringen)
Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten
Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den
del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet
kan" och slutar med "tillämpliga delar" bort ha följande
lydelse:
Utskottet har behandlat likartade yrkanden om översyn av
ledighetslagstiftningen ett flertal gånger, senast i betänkandet
1990/91:AU2. Utskottet har inte skäl att frångå sin tidigare
uttalade uppfattning att man är positiv till en lagteknisk
översyn av ledighetslagarna. Beträffande de små företagens
problem konstaterar utskottet att den inledningsvis redovisade
utredningen om mer flexibla arbetstidsregler innebär att de små
företagens situation särskilt tas upp i samband med överväganden
om semesterlönegrundande frånvaro. Med hänsyn till att de två
områden som betyder mest för utbudet av arbetstimmar --
arbetstiden och semestern -- är föremål för utredning och analys
finner utskottet inte skäl att nu ompröva målsättningen och
intresseavvägningen av de här upptagna ledighetslagarna.
Utskottet avstyrker därför motionerna A707 (fp), A728 (c, m, fp)
och A741 (m) i tillämpliga delar.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av av ordinarie ledamot i
utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Enligt vänsterpartiets mening är det dags att införa en
generell arbetstidsreform och en arbetsorganisation som
är anpassad till dagens samhälle med både män och kvinnor som
förvärvsarbetande. För barnens skull, för föräldrarnas skull och
för livskvalitetens skull är sextimmarsdagen nödvändig.
Riksdagen bör av regeringen begära förslag till en plan för
minskning av normalarbetstiden under 1990-talet. Som en
delreform kan arbetsdagen kortas med en kvart om dagen fr.o.m.
år 1992. Vidare bör regeringen komma med förslag om sex timmars
arbetsdag för särskilt utsatta grupper av arbetare. Redan nu bör
övertiden begränsas till högst 50 timmar om året. Möjligheterna
till flexibla och konjunkturanpassade arbetstider bör begränsas.
Beträffande frågan om semesterlönefond anser
vänsterpartiet att regeringen bör tillsätta en snabbutredning
med uppgift att inrätta en allmän semesterlönefond. En sådan
fond skulle förbättra de lågavlönades möjligheter till
meningsfull semester.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
1 och mom. 4 borde ha hemställt:
1. beträffande generella arbetstidsreformer
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:A41
yrkandena 40 och 41 och 1990/91:A721 samt med avslag på
motionerna 1990/91:A223 yrkande 6, 1990/91:A268, 1990/91:A717,
1990/91:A719, 1990/91:A720, 1990/91:A736 yrkande 1,
1990/91:A741 yrkande 1, 1990/91:A765 och 1990/91:A812 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i
denna del,
4. beträffande utredning om en semesterlönefond
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:A703 och
1990/91:A714 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts i denna del,