Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1991/92:AU12

Arbetslivsfrågor


Innehåll

1991/92
AU12

Sammanfattning

Med utgångspunkt i budgetpropositionen och motioner som väckts
i anslutning till den behandlar utskottet frågor om
arbetslivspolitikens inriktning, statsstödet till
företagshälsovården, de s.k. MBL-medlen och finansieringen av
arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet. I ett avslutande
avsnitt tillstyrker utskottet regeringens förslag i proposition
1991/92:98 om antagande av en ILO-konvention om säkerhet vid
användning av kemiska produkter i arbetslivet.
Arbetslivspolitikens inriktning
I ett inledande avsnitt avstyrker utskottet motioner om
arbetslivspolitikens inriktning, bl.a. åtgärder som avser att
främja arbetslivets förnyelse, införande av s.k.
personalekonomiska redovisningar och omfattande förändringar på
arbetsmiljöns och arbetsrättens område. Under detta avsnitt har
Socialdemokraternas företrädare i utskottet avgett reservation.
Företagshälsovård
Med avstyrkande av förslag från Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet om lagstiftning om en obligatorisk
företagshälsovård som omfattar alla arbetstagare biträder
utskottet regeringens förslag att riksdagen skall fatta beslut
om att från den 1 januari 1993 avveckla det generella
statsbidraget som nu utgår till företagshälsovården.
Socialdemokraterna anser liksom Vänsterpartiet att en
avveckling av statsbidraget endast kan accepteras under
förutsättning att företagshälsovården görs obligatorisk och
reserverar sig mot utskottets ställningstaganden.
MBL-medlen och finansieringen av arbetarskyddsverket och
arbetsmiljöinstitutet
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag att de s.k.
MBL-medlen -- som via arbetsmiljöfonden bekostas av
arbetarskyddsavgiften -- skall avvecklas. Det finansiella
utrymme som skapas härigenom skall användas för att i
fortsättningen helt finansiera verksamheten inom
arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet.
Socialdemokraternas företrädare i utskottet reserverar sig mot
dessa åtgärder men kan godta att MBL-medlen minskas med 50
milj.kr. De föreslår att det beloppet används för att
delfinansiera arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets
verksamhet.
Anslagsfrågor
Utskottet föreslår att medel under anslagen C 1.
Arbetarskyddsverket och C 2. Arbetsmiljöinstitutet anvisas för
nästa budgetår med de belopp regeringen har begärt.
Meningsyttring
Vänsterpartiets företrädare i utskottet har till betänkandet
fogat en meningsyttring med uppföljning av aktuella yrkanden i
motioner från Vänsterpartiet.

Propositionerna

Proposition 1991/92:100
I propositionens bilaga 11 (arbetsmarknadsdepartementet)
föreslår regeringen -- efter föredragning av statsrådet Börje
Hörnlund -- att riksdagen
dels under avsnittet Arbetslivsfrågor (s. 18--31)
1. godkänner att det generella statsbidraget till
företagshälsovården avvecklas den 1 januari 1993,
2. godkänner de i propositionen anförda riktlinjerna om en
ändring av arbetarskyddsavgiften,
3. godkänner den i propositionen föreslagna överföringen av
medel från arbetarskyddsavgiften från ett konto hos
riksgäldskontoret till statsbudgetens inkomsttitel,
4. godkänner den i propositionen föreslagna avvecklingen av de
s.k. MBL-medlen,
5. godkänner vad som anförts i propositionen om avveckling av
fonden för arbetsmiljöförbättringar,
6. godkänner vad som anförts i propositionen om överföring av
medel från fonden för arbetsmiljöförbättringar till
statsbudgetens inkomsttitel,
dels under punkterna
C 1 (s. 91--97)
1. godkänner vad som anförts i propositionen om den
huvudsakliga inriktningen av verksamheten vid
arbetarskyddsverket,
2. godkänner den i propositionen föreslagna finansieringen av
arbetarskyddsverket,
3. godkänner den i propositionen föreslagna överföringen från
fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens
inkomsttitel,
4. till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1992/93 anvisar ett
ramanslag på 384 259 000 kr.
C 2 (s. 97--102)
1. antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. godkänner vad som anförts i propositionen om den
huvudsakliga inriktningen av verksamheten hos
arbetsmiljöinstitutet,
3. godkänner den i propositionen föreslagna överföringen från
fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens
inkomsttitel,
4. till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1992/93 anvisar
ett ramanslag på 172 252 000 kr.
Propositionens lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta
betänkande.
Proposition 1991/92:98
I propositionen föreslår regeringen -- efter föredragning av
statsrådet Börje Hörnlund -- att riksdagen
1. godkänner konventionen (nr 170) om säkerhet vid
användningen av kemiska produkter i arbetslivet,
2. bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i
propositionen om de vid internationella arbetskonferensens
sjuttiosjunde möte antagna instrumenten.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1991/92
1991/92:A207 av Olle Schmidt (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att utreda arbetslivsfondens regelverk och praxis.
1991/92:A213 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det nuvarande statsbidraget till
företagshälsovården bör bibehållas tills nytt förslag förelagts
riksdagen.
1991/92:A225 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den framtida inriktningen av politiken för
arbetslivets förnyelse,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättande av ett nationellt råd för det
goda arbetet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att staten som arbetsgivare skall
genomföra särskilda referensprojekt rörande arbetslivets
förnyelse,
7. att riksdagen hos regeringen begär att cheferna för
socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen och arbetslivsfonden får i uppdrag att ta
fram modeller för regionala samarbetsformer i enlighet med vad
som anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag om lag
om obligatorisk företagshälsovård utarbetas med den inriktning
som anges i motionen,
9. att riksdagen beslutar om s.k. personalekonomisk
redovisning genom att godkänna ändringar i bokföringslagen
(1976:125), aktiebolagslagen (1975:1385), lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag, bankrörelselagen
(1987:617), lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
försäkringsrörelselagen (1982:713) och i kommunallagen
(1991:900) enligt bilaga 2,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändring i förordningen med föreskrifter om
statliga myndigheters bokföring,
20. att riksdagen beslutar avslå den i budgetpropositionen
föreslagna avvecklingen av de s.k. MBL-medlen,
21. att riksdagen beslutar avslå den ändring som i
budgetpropositionen föreslås i lagen om sociala avgifter,
22. att riksdagen beslutar godkänna den minskning av
MBL-medlen med 50 milj.kr. som föreslagits i motionen,
23. att riksdagen beslutar avslå de nya finansieringsformer
som i budgetpropositionen föreslås för arbetarskyddsverket och
arbetsmarknadsinstitutet,
24. att riksdagen beslutar godkänna att arbetarskyddsverket
och arbetsmiljöinstitutet delfinansieras av den minskning som
enligt motionen sker av de s.k. MBL-medlen.
1991/92:A226 av Karl-Erik Persson (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att arbetslivscentrum
överförs och integreras med Stockholms universitet som en
självständig institution (institutionen för
arbetslivsforskning),
2. att riksdagen hos regeringen begär att ett nytt
forskningsinstitut inrättas med inriktning på kvinnor och
arbetsliv (forskning om socialt kön), uppbyggt på två
grundstenar: forskning och information.
1991/92:A232 av Lisbeth Staaf-Igelström och Jarl Lander (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om statsbidraget till
företagshälsovården.
1991/92:A237 av Inge Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om avveckling av
anslaget till företagshälsovården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en obligatorisk
företagshälsovård.
1991/92:A239 av Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riktlinjer för 1990-talets
arbetsmiljöpolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om informativa styrmedel.
1991/92:A245 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen avslår regeringens förslag att avveckla MBL-medlen.
1991/92:A248 av Stig Rindborg (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om översyn av de offentliga insatserna inom
arbetsmiljöområdet,
2. att riksdagen hos regeringen begär att arbetslivsfonden får
till uppgift att driva ett brett informationsarbete om
produktivitetshöjande åtgärder inom arbetslivet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att arbetslivsfonden skall öka
utbetalningstakten i syfte att öka omvandlingstrycket i den
svenska ekonomin.
1991/92:A260 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lagstiftning på arbetsmiljöns och
arbetsrättens områden,
3. att riksdagen till Arbetarskyddsverket för budgetåret
1992/93 anvisar 15 000 000 kr. utöver vad regeringen har
föreslagit för ytterligare 50 yrkesinspektörer,
4. att riksdagen till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret
1992/93 anvisar 4 000 000 kr. utöver vad regeringen har
föreslagit till de ändamål som anges i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstadgad
obligatorisk företagshälsovård i enlighet med vad som anförts i
motionen,
6. att riksdagen -- om yrkande 5 avslås -- avslår regeringens
förslag att avveckla det generella statsbidraget till
företagshälsovården den 1 januari 1993.
1991/92:A271 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om arbetslivsfondens medelstilldelning.
1991/92:A275 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den vidtar åtgärder
i syfte att fullfölja svenska åtaganden genom ratificeringen av
ILO-konvention 161,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning med
uppgiften att utforma en lagreglering om företagshälsovården
tillsätts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de statliga bidragen till
företagshälsovården.
1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lag om obligatorisk företagshälsovård.
1991/92:So271 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om
allmän företagshälsovård enligt vad i motionen anförts om
företagshälsovårdens unika möjligheter att nå gruppen med hög
alkoholkonsumtion.
Motion väckt med anledning av proposition 1991/92:98
1991/92:A6 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör
tillträda ILO-konvention nr 171.

Utskottet

Inledning
För att markera betydelsen av en god arbetsmiljö har EG utlyst
1992 som det europeiska arbetsmiljöåret. Regeringen tillsatte i
november en nationalkommitté för arbetsmiljöåret och ställde
medel till förfogande för kommitténs verksamhet.
Arbetarskyddstyrelsen har som bidrag till arbetsmiljöåret
startat projektet Skolans arbetsmiljö. Det drivs av styrelsen
och yrkesinspektionen i samarbete med
arbetsgivarorganisationerna och de fackliga organisationerna på
skolområdet.
Det är i år 15 år sedan arbetsmiljölagen antogs av riksdagen.
Under 1980-talet gjordes endast begränsade förändringar i lagen.
Som exempel kan här nämnas att vissa bestämmelser om arbetstid
som utgjorde lagens kapitel 4 år 1982 överfördes till en ny
arbetstidslag och att reglerna om den s.k. tillträdesrätten för
regionala skyddsombud ändrades år 1990.
Under föregående år genomfördes en rad betydelsefulla
ändringar i arbetsmiljölagen. Ändringarna föregicks av ett
omfattande utredningsarbete. Samtidigt infördes i brottsbalken
en ny straffbestämmelse om arbetsmiljöbrott. Ändringarna i
arbetsmiljölagen syftade till att lyfta fram de
arbetsorganisatoriska och därmed sammanhängande psykosociala
arbetsmiljöfaktorerna och den enskilde arbetstagarens
möjligheter att delta i utvecklingen av sitt arbete.
Arbetsgivarnas ansvar för ett systematiskt arbetsmiljöarbete och
ett aktivt rehabiliteringsarbete på arbetsplatserna vidgades.
Detta påverkar skyddskommittéernas och skyddsombudens roll i
arbetsmiljöarbetet och därmed formerna för den partsamverkan
lagen förutsätter skall ske på arbetsplatserna. Vidare infördes
nya bestämmelser om produktkontroll och produktsäkerhet m.m.
Arbetsmiljöansvar har införts för dem som deltar i projektering
av byggnads- och anläggningsarbete.
Samtidigt med dessa lagändringar (prop. 1990/91:140, AU22,
rskr. 302), som trädde i kraft den 1 juli 1991, antogs nya
riktlinjer för verksamheten inom företagshälsovården, och
villkoren för statsbidrag till denna verksamhet ändrades. Dessa
förändringar började gälla den 1 januari 1992.
Regeringens förslag i årets budgetproposition innebär, som
närmare kommer att redovisas i det följande, att finansieringen
av företagshälsovården samt av arbetarskyddsverkets och
arbetsmiljöinstitutets verksamhet förändras. Det nuvarande
generella statsbidraget till företagshälsovården föreslås
upphöra liksom det statliga stödet till arbetstagar- och
arbetsgivarorganisationernas informations- och
utbildningsverksamhet angående medbestämmandefrågor på
arbetslivsområdet. Dessa förslag och därtill anslutande
motionsyrkanden behandlas i den följande framställningen. I den
tar utskottet också upp motionsledes aktualiserade frågor om
arbetslivspolitikens inriktning samt arbetslivscentrums och
arbetslivsfondens verksamhet.
Utskottet kommer senare i ett särskilt betänkande att redovisa
motioner om konkreta arbetsmiljöproblem som amalgam,
elöverkänslighet, mobbning m.m.
Arbetslivspolitikens inriktning
I propositionen ges på s. 18--26 en översikt över olika
aktuella arbetslivsfrågor. På s. 26--27 redovisas regeringens
syn på mål och inriktning för arbetslivspolitiken budgetåret
1992/93. Någon begäran om riksdagens godkännande av vad som
anförts framställs ej.
Socialdemokraterna föreslår i partimotion A225 ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om den framtida inriktningen av politiken för arbetslivets
förnyelse. Motionärerna erinrar om de insatser som redan gjorts,
bl.a. inrättande av arbetslivsfonden, ändringarna i
lagstiftningen om arbetsmiljö och rehabilitering,
produktivitetsdelegationens verksamhet m.m. De anser att en
fortsatt offensiv för arbetslivets förnyelse kräver politiska
initiativ på en rad områden, framför allt i fråga om
kompetensutveckling, arbetsorganisation och arbetets innehåll,
aktivt arbetsmiljöarbete, arbetstider och arbetsrätt.
När det gäller arbetsorganisation och arbetets innehåll
hänvisar motionärerna till vad kompetensutredningen och
produktivitetsdelegationen har anfört om betydelsen för
produktiviteten av en förändrad arbetsorganisation, ett vidgat
arbetsinnehåll och en ökad kompetens. Motionärerna understryker
att detta i första hand är en sak för arbetsmarknadens parter
att närmare diskutera. Det är dock angeläget att staten
fortsätter att stimulera förändringsarbetet och medverkar till
att avtal träffas och att goda exempel sprids.
Mot denna bakgrund föreslår Socialdemokraterna att ett
nationellt råd för det goda arbetet inrättas. I rådet
förutsätts ingå företrädare för regeringen, riksdagen,
arbetsmarknadens parter, arbetarskyddsstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen och arbetslivsfonden. Rådets uppgift
blir att finna en nationell strategi i de angivna frågorna,
föreslå lämpliga åtgärder och finna lämpliga former för
informationsutbyte.
Vidare föreslås i motion A225 att staten som arbetsgivare gör
en extra insats genom att driva referensprojekt för arbetslivets
förnyelse. Målsättningen skall vara att öka produktiviteten
genom att förändra arbetsorganisationen, ge de anställda bredare
arbetsuppgifter och öka deras kompetens. Därutöver bör cheferna
för socialstyrelsen, riksförsäkringsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och
arbetslivsfonden få i uppdrag att i några län ta fram modeller
för regionala samarbetsformer. Tanken är att finna de mest
effektiva formerna för samordnade insatser från
arbetslivsfonden, försäkringskassan, arbetsförmedlingen,
yrkesinspektionen och andra myndigheter gentemot arbetsgivare
och löntagare.
Utskottet vill med anledning av motionen i dessa delar hänvisa
till uttalanden som görs i budgetpropositionens ovannämnda
avsnitt om arbetslivspolitikens mål och inriktning. Det anförs
där att några av de viktigaste förutsättningarna för ett bättre
arbetsliv är ett rikt arbetsinnehåll och möjlighet för
arbetstagarna att själva kunna påverka sin arbetssituation.
Detta innebär ökade krav på arbetstagarnas kunskaper och
kompetens. En viktig förutsättning är att de anställda ges
möjlighet att lära, utvecklas och bredda sin kompetens. En
breddning av arbetskraftens kompetens är också en förutsättning
för ökad konkurrenskraft och flexibilitet inom näringsliv och
förvaltning.
Enligt utskottets mening föreligger i väsentliga avseenden en
gemensam uppfattning om samspelet mellan arbetsorganisation,
arbetets innehåll och kompetensutveckling å ena sidan och
produktivitetstillväxt och konkurrenskraft å den andra. När det
sedan gäller metoderna att påverka utvecklingen i önskad
riktning ställer sig utskottet tveksamt till motionärernas
förslag att ytterligare öka antalet aktörer på arbetslivsområdet
utöver dem som redan är verksamma på det nationella och på det
regionala planet. Som motionärerna själva påpekat gäller det här
frågor som det i första hand ankommer på arbetsmarknadens parter
att angripa. Med de ändringar som förra året gjordes i
arbetsmiljölagen har skapats en god plattform för deras
förändringsarbete.
De myndigheter som är verksamma på arbetsmiljöområdet har
också stor betydelse när det gäller att genomföra de önskade
förändringarna. Liksom budgetpropositionen vill utskottet i
sammanhanget särskilt framhålla arbetslivsfondens viktiga roll.
Av fondens verksamhetsberättelse för år 1991 framgår att de
flesta fondstödda insatserna ryms inom området
arbetsorganisation, bl.a. ändrade produktions- och
verksamhetsuppläggningar, modeller för arbetsrotation och system
för kompetensutveckling. Ett vanligt inslag i dessa
arbetsplatsprogram är att ge de anställda ett vidgat
kompetensområde, ökat inflytande och ansvar för produktionen.
Vad slutligen beträffar motionens förslag om åtgärder för att
främja regionala samarbetsformer erinrar utskottet om ett i
propositionen redovisat uppdrag åt den centrala arbetslivsfonden
att utreda förutsättningarna för att inrätta regionala
kunskapscentra som ett led i arbetet att sprida kunskaper och
erfarenhet på arbetslivsområdet.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte är
påkallat att vidta de i motionen föreslagna särskilda åtgärderna
för att främja arbetsorganisatoriska förändringar och ökad
produktivitetstillväxt. Motionen bör därför i nu behandlade
delar lämnas utan någon riksdagens åtgärd.
Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) föreslår i motion
A239 ett tillkännagivande om vad de anför om riktlinjer för
1990-talets arbetsmiljöpolitik. Motionärerna anger att
huvudlinjerna för denna politik kan sammanfattas i två
principer: decentralisering och preciserat arbetsgivaransvar.
Tyngdpunkten i arbetet för en bättre arbetsmiljö, säger
motionärerna, måste ligga lokalt, vilket bl.a. innebär att
rehabiliteringsarbetet organiseras så, att det i ökande grad kan
initieras lokalt. Vidare bör man precisera arbetsgivarnas ansvar
för att initiera rehabilitering, undersöka arbetsmiljöns
beskaffenhet och planera och genomföra åtgärder samt redovisa
dessa ansträngningar.
Utskottet får med anledning av motionen erinra om de nya
bestämmelserna i lagen om allmän försäkring (22 kap.) som trädde
i kraft den 1 januari i år. Dessa bestämmelser ålägger
arbetsgivarna att göra rehabiliteringsutredningar beträffande
anställda efter viss tids sjukfrånvaro eller efter upprepad
korttidsfrånvaro. En likaledes ny bestämmelse i arbetsmiljölagen
(3 kap. 2 a §) ålägger arbetsgivarna att fortlöpande undersöka
riskerna i verksamheten, upprätta handlingsplaner och
dokumentera arbetsmiljön på arbetsställena. Med den nya
lagstiftningen synes motionärernas önskemål i det väsentliga
vara tillgodosedda, och deras yrkande påkallar inte någon
riksdagens åtgärd.
Vänsterpartiet yrkar i partimotion A260 ett tillkännagivande
till regeringen om vad som anförts i motionen om lagstiftning
på arbetsmiljöns och arbetsrättens område. Motionärerna kräver
omfattande förändringar i arbetsmiljölagen och
medbestämmandelagen som skall förstärka fackföreningarnas och de
anställdas makt och inflytande beträffande arbetsorganisation,
arbetstider, arbetstempo, personalstorlek m.m. Vidare anser
motionärerna att skyddsombuden bör få en utökad stoppningsrätt
och att individuella ackord förbjuds i lag. Slutligen efterlyses
en central kunskapsuppbyggnad avseende arbetsskador och dåliga
arbetsmiljöer.
Motionens yrkanden är i sak till stor del en upprepning av de
ändringsförslag som framfördes av Vänsterpartiet vid
riksdagsbehandlingen av 1991 års reformering av
arbetsmiljölagen. Ändringsförslagen lämnades av riksdagen utan
bifall. Med hänvisning härtill och till det översynsarbete som
har inletts beträffande arbetsrätten avstyrker utskottet motion
A260 i förevarande del.
De tre ovan behandlade motionerna innehåller också yrkanden om
s.k. personalekonomisk redovisning.
I Socialdemokraternas partimotion A225 anförs att det är en
viktig del av arbetsmiljöarbetet att dokumentera de kostnader
för den enskilde arbetsgivaren som uppstår på grund av en dålig
arbetsmiljö. Dessa kostnader skall vara tydliga inte bara för
den enskilde arbetsgivaren och för styrelser utan även för
myndigheter och den breda allmänheten. Den socialdemokratiska
regeringen tog initiativ till en utredning om personalekonomiska
redovisningar. Motionärerna yrkar att riksdagen skall anta de
förslag till lagstiftning som utredningen har lagt fram i
promemorian Ds 1991:45. De lägger i enlighet härmed fram förslag
till ändringar i bokföringslagen (1976:125), aktiebolagslagen
(1975:1385), lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa
företag, bankrörelselagen (1987:617), lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar, försäkringsrörelselagen (1982:713) och i
kommunallagen (1991:900). När det gäller statliga myndigheter
föreslås ändring i förordningen om dessa myndigheters bokföring.
Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) förespråkar i motion
A239 en systematisk försöksverksamhet med personalekonomiska
redovisningar eller bokslut. Att redan nu införa ett
obligatorium medför enligt motionärerna risk för att man pressar
in samtliga arbetsplatser i en mall som inte passar alla.
Vänsterpartiet uttalar i motion A260 att kostnaderna för dålig
arbetsmiljö i form av frånvaro, skador och förtidspensionering
skall lyftas fram i företagens och förvaltningarnas
redovisningar genom en obligatorisk personalekonomisk
redovisning.
Utskottet får för sin del anföra följande.
Frågan om personalekonomiska redovisningar berördes i
proposition 1990/91:140 om arbetsmiljö och rehabilitering (s.
125 f.) med anledning av arbetsmiljökommissionens förslag. I
enlighet med vad som förutsattes i den propositionen har frågan
utretts vidare av en arbetsgrupp i regeringskansliet.
Arbetsgruppen presenterade den utredningspromemoria som nämns i
motion A225. Däri föreslås att företag, statliga myndigheter,
kommuner och landsting med mer än 100 anställda skall lämna en
personalekonomisk redovisning i anslutning till den ekonomiska
redovisningen. Lagreglering avses ske i form av tillägg till
gällande lagar om ekonomisk redovisning inom privat och
offentlig verksamhet. Den lagstiftning det gäller har ovan
angivits i anslutning till referatet av yrkandet i den
socialdemokratiska partimotionen. Arbetsgruppens förslag har
remissbehandlats.
Utskottet har inhämtat att regeringen den 12 mars i år har
beslutat att arbetsgruppens förslag och däröver avgivna
remissyttranden skall överlämnas till den på justitieministerns
förslag inledda översynen av redovisningslagstiftningen.
Enligt utskottets mening är det värdefullt att företag och
förvaltningar bygger in personalekonomiska redovisningar i sitt
arbetsmiljöarbete som medel att lyfta fram frågor om
personalekonomi och som underlag för överväganden och beslut om
investeringar i personal och arbetsmiljö. Det kan nämnas att
arbetslivsfonden stöder försök med sådana redovisningar. Däremot
är det enligt utskottets mening olämpligt att, som
Socialdemokraterna vill, enbart på grundval av den nyssnämnda
departementspromemorian gå till lagstiftning av innebörd att de
personalekonomiska redovisningarna blir obligatoriska. Som
framgått av det ovan anförda har regeringen ansett att
lagstiftningsfrågan bör sättas in i ett större sammanhang och
därför bör bli föremål för fortsatt beredning. Utskottet delar
denna uppfattning och avstyrker yrkandet i motion A225.
Av vad utskottet uttalat framgår vidare att utskottet inte
finner det motiverat för riksdagen att göra de i motionerna A239
(fp) och A260 (v) begärda tillkännagivandena till regeringen
utan avstyrker de i dessa motioner framställda yrkandena härom.
Företagshälsovård
Arbetarskyddsavgiften och företagshälsovårdens finansiering
Enligt lagen (1981:691) om socialavgifter har arbetsgivarna
att betala bl.a. en arbetarskyddsavgift som tas ut med 0,35 % på
avgiftsunderlaget. Egenföretagarna erlägger en avgift med
0,20 %. Av lagens bestämmelser om fördelning av influtna
avgifter följer att av avgifterna skall 9,7 % föras till staten
som bidrag till kostnaderna för arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen och 53,3 % till ett särskilt konto hos
riksgäldskontoret. Medlen på detta konto används för bidrag till
företagshälsovården. Återstoden, 37 % av arbetsgivaravgifterna,
tillfaller arbetsmiljöfonden, att användas för forskning och
utveckling m.fl. ändamål som anges i lagen (4 kap. 8 §).
Egenföretagarnas avgifter används i sin helhet för bidragen till
företagshälsovården.
Företagshälsovårdens totala kostnader uppgick år 1989 till
drygt 3 miljarder kronor (Ds 1990:42 s. 34). Utbetalade bidrag
uppgick år 1990 till 987 milj.kr. -- under år 1991 väntas
bidragen överstiga 1 miljard kronor enligt uppgifter av
riksrevisionsverket (RRV, Fu 1991:9). Inom företagshälsovården
tas i viss omfattning ut patientavgifter av arbetstagarna. Detta
avgiftsuttag skall dock upphöra med utgången av år 1992 enligt
riksdagsbeslut förra året. Statsbidrag och patientavgifter
täcker överslagsvis en tredjedel av företagshälsovårdens
kostnader. För den övervägande delen av kostnaderna svarar
arbetsgivarna med sina avgifter till
företagshälsovårdscentralerna, i den mån de inte svarar för
driften av företagshälsovård i egen regi (inbyggda
företagshälsovårdscentraler).
Utöver den direkta bidragsgivningen stöder staten
företagshälsovården genom den personalutbildning som bedrivs av
arbetsmiljöinstitutet.
Propositionen
Statsbidragsreglerna beträffande företagshälsovården ändrades
genom beslut av riksdagen på våren 1991. I en rapport på hösten
samma år om den statliga styrningen av företagshälsovården kom
RRV fram till att statsbidragets styrande effekter är svaga
bl.a. när det gäller att öka anslutningen av de små företagen.
RRV tror inte att de nya reglerna ger avsedd effekt och föreslår
att bidraget avskaffas.
Arbetsmarknadsministern förklarar i budgetpropositionen att
han har samma uppfattning som RRV. Det generella statsbidraget
till företagshälsovården bör avskaffas från den 1 januari 1993.
Riksdagen föreslås godkänna en sådan avveckling. Avvecklingen
medger att arbetarskyddsavgiften sänks med 0,18 procentenheter.
Detta utrymme bör användas för att höja arbetsskadeavgiften i
motsvarande mån. Riksdagen föreslås godkänna dessa riktlinjer
för ändring av arbetarskyddsavgiften. Förslag om ändring i lagen
om sociala avgifter kommer senare att föreläggas riksdagen.
I propositionen aviseras en översyn av företagshälsovårdens
organisation och finansiering. Direktiv för denna översyn har
beslutats av regeringen den 13 februari i år. Med utgångspunkt i
en avveckling av det generella bidraget till företagshälsovården
skall utredaren överväga andra former av stöd för att tillgodose
de små företagens behov av företagshälsovård. Mot bakgrund av en
analys av konsekvenserna för företagshälsovården av att det
generella bidraget avvecklas skall utredaren vidare bedöma
behovet av en samhällelig styrning av företagshälsovården.
På det ovannämnda särskilda kontot hos riksgäldskontoret som
finansierar statsbidraget till företagshälsovården har
ackumulerats ett överskott. Det uppgick den 1 juli 1991 till 850
milj.kr. Medlen bedöms inte komma att behövas för att finansiera
nuvarande bidragssystem under nästa kalenderår. Regeringen
föreslår att medlen eller det högre belopp som finns innestående
på kontot den 1 juli 1992 tillförs statsbudgetens inkomstsida
som en budgetförstärkning. Det bör ankomma på regeringen att
besluta om överföringen.
Motionerna
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet godtar att statsbidraget
till företagshälsovården avvecklas under förutsättning att det
införs en lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård.
I den socialdemokratiska partimotionen A225 anförs att det är
oacceptabelt att det skall råda osäkerhet om
företagshälsovårdens framtid efter den 1 januari 1993. Det bör
därför tillkomma en lag som från detta datum gör det till en
skyldighet för alla arbetsgivare att tillhandahålla
företagshälsovård. Införs en sådan lag kan Socialdemokraterna
acceptera att bidraget till företagshälsovården upphör.
Lagen måste garantera de anställda en företagshälsovård av god
kvalitet. För lagstiftningen bör enligt motionärerna gälla
följande riktlinjer, som bör fastslås av riksdagen:
Varje arbetsgivare är skyldig att tillhandahålla
företagshälsovård åt samtliga anställda.
Företagshälsovården är en gemensam opartisk expertresurs åt
såväl arbetsgivare som företrädare för lokala fackliga
organisationer, arbetsledare och anställda.
Målet för företagshälsovårdens verksamhet är att uppnå bästa
möjliga hälsa och välbefinnande för de anställda. Däri ingår
både fysisk och psykisk arbetsmiljö, liksom sociala frågor.
Företagshälsovården skall i första hand arbeta med
förebyggande arbetsmiljöverksamhet och anpassning av
arbetsförhållandena till individens förutsättningar och skall ge
råd i frågor såsom teknik, arbetsorganisation och
arbetsinnehåll, löneformer samt förläggning av arbetstider.
Företagshälsovården skall uppfylla kraven i ILO-konventionen nr
161 om företagshälsovård.
Vänsterpartiets partimotioner Fi209 och A260 kräver
lagstiftning om en obligatorisk företagshälsovård som omfattar
alla arbetstagare. Införs en sådan lagstiftning är
Vänsterpartiet berett acceptera att statsbidraget till
företagshälsovården avvecklas. I partimotion So271 föreslår
Vänsterpartiet obligatorisk företagshälsovård som ett led i ett
alkoholpolitiskt program.
Maud Björnemalm m.fl. (s) anför i motion A213 att de inte
motsätter sig att det görs en ny översyn av företagshälsovården
men anser att riksdagen bör delge regeringen att statsbidraget
tills vidare bör vara kvar tills ett nytt förslag har förelagts
riksdagen.
Lisbeth Staaf-Igelström och Jarl Lander (s) motsätter sig i
motion A232 att statsbidraget till företagshälsovården
avvecklas. De belyser i motionen de effekter som avvecklingen
enligt deras mening kan medföra. De yrkar att vad de anfört
skall ges regeringen till känna.
Inge Carlsson m.fl. (s) yrkar i motion A237 dels att
regeringsförslaget om avveckling av statsbidraget till
företagshälsovården skall avslås av riksdagen, dels att
regeringen skall underrättas om vad de anfört om behovet av en
obligatorisk företagshälsovård.
Anita Modin m.fl. (s) hänvisar i motion A275 till Sveriges
åtaganden enligt ILO-konventionen nr 161 om företagshälsovård.
Dessa innebär en stegvis utbyggnad av företagshälsovården för
alla arbetstagare. Borttagandet av bidraget kommer att leda till
en minskad anslutningsgrad, vilket kan betraktas som ett brott
mot konventionen. Åtgärder bör vidtas för att fullfölja de
svenska åtagandena enligt konventionen. En lagreglering av
företagshälsovården bör utredas.
Utskottets överväganden
Utskottet behandlar först frågan om lagstiftning om
obligatorisk företagshälsovård.
Arbetsmiljölagen innehåller en bestämmelse som under vissa
omständigheter gör det till en lagfäst skyldighet för
arbetsgivarna att bereda företagshälsovård åt sina anställda. I
lagens 3 kap. 2 § heter det nämligen: "Om arbetsförhållandena
påkallar det skall arbetsgivaren föranstalta om
företagshälsovård i den omfattning verksamheten kräver."
Möjlighet finns därmed för yrkesinspektionen att, som en
sistahandsåtgärd, med stöd av bestämmelserna i lagens 7 kap. 7 §
förelägga arbetsgivaren att vid vite ansluta arbetsplatsen till
företagshälsovården.
Frågan om ett obligatorium övervägdes i samband med en
reformering av företagshälsovården vid mitten av 1980-talet men
avvisades då. Samtidigt lade man fast som målsättning att 75 %
av de anställda skulle ha tillgång till företagshälsovård vid
1990-talets början. Det anses numera att målet är uppnått och
t.o.m. har överträffats genom att man beräknar att 80 % av de
anställda har tillgång till sådan vård. Framför allt är det
småföretag med färre än 20 anställda som i dag står utanför
företagshälsovården.
Därefter togs frågan om ett obligatorium upp av en arbetsgrupp
som hade regeringens uppdrag att göra en översyn av 1986 års
företagshälsovårdsreform. I sitt betänkande (Ds 1990:42 s. 117)
avvisade arbetsgruppen tanken att med lagstiftning lösa
problemet med låg anslutning bland småföretagen. Till denna
uppfattning anslöt sig den dåvarande arbetsmarknadsministern i
proposition 1990/91:140 (s. 70). Hon anförde att hon i likhet
med arbetsgruppen inte ansåg att lagstiftning är rätta vägen för
att ansluta de små företagen och påpekade att en lagreglering
skulle bli verkningslös, om den inte också innebar en
motsvarande skyldighet för någon eller några att tillhandahålla
företagshälsovård. Hon framhöll vidare liksom arbetsgruppen att
lagreglering skulle kunna uppfattas som ett hinder för parternas
inflytande på företagshälsovårdens utformning och minska deras
intresse och engagemang.
Utskottet anser att de nu redovisade invändningarna mot en
obligatorisk företagshälsovård alltjämt är bärande, även om man
tar hänsyn till att nya omständigheter inträffat dels med
regeringsförslaget att avveckla statsbidraget till
företagshälsovården, dels genom att Svenska
arbetsgivareföreningen har sagt upp det arbetsmiljöavtal som
gäller på SAF--LO--PTK-området. Som redan sagts finns i
arbetsmiljölagen under vissa förutsättningar möjlighet att
tvinga ett företag att ordna företagshälsovård för sina
anställda. Det ingår i den nya utredningens uppdrag att pröva om
det därutöver behövs lagstiftning i samband med bedömningen av
de behov som kan finnas av en samhällelig styrning av
företagshälsovården i fråga om anslutning och kvalitet.
Sammanfattningsvis gör utskottet denna bedömning: Med hänsyn
till de invändningar som riktats mot en lagfäst skyldighet för
alla arbetsgivare att tillhandahålla företagshälsovård åt sina
anställda och till det nya utredningsarbete som har påbörjats om
företagshälsovårdens organisation och finansiering är det
olämpligt att riksdagen initierar lagstiftning om obligatorisk
företagshälsovård. Därför avstyrker utskottet de yrkanden om en
sådan lagstiftning som framställs i motionerna Fi209, A225,
A237, A275, A260 och So271.
Utskottet går härefter över till regeringsförslaget om
avveckling av statsbidraget till företagshälsovården från
den 1 januari nästa år. Som redan nämnts har Socialdemokraterna
i partimotionen A225 ställt som villkor för att acceptera
avvecklingen att en lagstiftning om obligatorisk
företagshälsovård genomförs. Vänsterpartiet har i partimotion
A260 ett uttryckligt andrahandsyrkande om avslag på
regeringsförslaget om motionens yrkande om obligatoriskt
företagshälsovård inte vinner bifall. Ett direkt avslagsyrkande
framställs vidare i motion A237. De tillkännagivanden som begärs
i motionerna A213, A232 och A275 har i sak samma innebörd.
Regeringen utgår i sitt avvecklingsförslag från att
statsbidraget i sin nuvarande generella form inte längre har
avsedd styrande effekt på företagshälsovårdens fortsatta
utbyggnad. Denna uppfattning förefaller ha godtagits av
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som ju kan tänka sig att
ersätta statsbidraget med styrmedel i form av lagstiftning.
Utskottet ansluter sig för sin del till tanken på en avveckling
av bidragsgivningen i nuvarande form. Eftersom det även i
fortsättningen kommer att finnas behov av en väl utbyggd
företagshälsovård, vill utskottet samtidigt understryka vikten
av att det utredningsarbete som nu skall ta sin början leder
fram till nya, ändamålsenliga lösningar till gagn för
företagshälsovårdens fortsatta utveckling.
Med avstyrkande av de nu behandlade motionsyrkandena
tillstyrker utskottet således att riksdagen, såsom regeringen
föreslagit, godkänner dels att det generella statsbidraget till
företagshälsovården avvecklas den 1 januari 1993, dels de
anförda riktlinjerna om en ändring av arbetarskyddsavgiften.
Utskottet vill tillägga att detta är ett principbeslut, som
förutsätter att det senare bekräftas med ändringar i lagen om
socialavgifter.
Vidare tillstyrker utskottet att de ackumulerade medlen från
arbetarskyddsavgiften på det särskilda kontot hos
riksgäldskontoret i enlighet med regeringens förslag får
överföras till statsbudgetens inkomstsida som en
budgetförstärkning.
Avveckling av MBL-medlen
Bakgrund
Den del av arbetarskyddsavgiften som tillfaller
arbetsmiljöfonden skall enligt 3 kap. 8 § lagen om
socialavgifter bl.a. användas för bidrag till "utbildning och
information beträffande medbestämmande i arbetslivet och
arbetslivsfrågor i övrigt". Det är 30 % av fondens medel som
används för detta ändamål. Enligt propositionen beräknas
bidragssumman innevarande kalenderår uppgå till 271 milj.kr. Av
beloppet lämnas en åttondel till arbetsgivarnas organisationer
och resten till arbetstagarnas organisationer.
Bidragen tillkom i samband med 1976 års medbestämmandereform
för att på arbetsgivar- och arbetstagarsidan finansiera
information och utbildning om denna reform. Förra året bestämdes
att medlen skulle ges en mer flexibel användning och utvidgas
att gälla även sådan utbildning och information som mer allmänt
har med arbetslivets förnyelse att göra (prop. 1990/91:69, AU16,
rskr. 166).
Propositionen
Regeringen föreslår att MBL-medlen avvecklas den 1 juli 1992.
Dock skall arbetstagarnas organisationer nästa budgetår
tilldelas 75 milj.kr. Därefter skall bidragsgivningen vara helt
avvecklad.
Som motiv åberopas att riksrevisionsverket i en på den
dåvarande regeringens uppdrag gjord granskning år 1990 av
MBL-medlens användning bl.a. funnit att medlen använts för
utbildnings- och informationsinsatser med svag anknytning till
medbestämmandelagen.
Från MBL-medlen har tagits i anspråk vissa belopp för att
bekosta ett särskilt, femårigt program för jämställdhetsåtgärder
på arbetslivsområdet (prop. 1987/88:105, AU17, rskr. 364).
Arbetsmiljöfonden kommer att få i uppdrag att avsätta särskilda
medel till programtidens utgång den 31 december 1993.
Motioner
Socialdemokraterna yrkar i partimotion A225 att
regeringsförslaget att avveckla MBL-medlen skall avslås av
riksdagen. Detsamma yrkas i motion A245 av Lars-Ove Hagberg
m.fl. (v).
Socialdemokraterna anför i motion A225 att MBL-medlen gör det
möjligt för de fackliga organisationerna att utbilda de
anställda i viktiga frågor om arbetslivets förnyelse. En
betydande del av medlen går till utbildning i
jämställdhetsfrågor. Att medlen försvinner kan därför inte
accepteras, allra minst som regeringen planerar att genomföra
omfattande förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen.
Eftersom sparsamhet måste gälla också för detta område, säger
sig Socialdemokraterna godta en neddragning av medlen med 50
milj.kr.
I motion A245 betonas vikten av att de fackliga
organisationerna kan upprätthålla en god kunskap för att kunna
tillvarata medlemmarnas intressen. Dessutom, fortsätter
motionärerna, är det ett synnerligen olyckligt tillfälle att
försämra fackföreningsrörelsens möjligheter i tider dels av
regeringens arbetarfientliga politik, dels den offensiv som
företag och myndigheter nu bedriver mot de arbetandes villkor i
arbetslivet.
Utskottets överväganden
Med hänsyn till den långa tid som statligt stöd har utgått
till organisationerna på arbetstagar- och arbetsgivarsidan för
utbildning och information om 1976 års medbestämmandereform får
det numera anses vara organisationernas sak att själva bekosta
sådana insatser. Regeringens förslag biträds av utskottet, och
de aktuella yrkandena om avslag i motionerna A225 och A245
avstyrks.
Det bör i sammanhanget påpekas att de medel som frigörs vid
bifall till regeringens förslag är avsedda att användas för att
finansiera arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets
verksamhet. Ställningstagandena till förslagen i förevarande och
nästföljande avsnitt är således beroende av varandra.
Finansieringen av kostnaderna för arbetarskyddsverket och
arbetsmiljöinstitutet
Bakgrund
Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet
bekostas i sin helhet från anslaget C 1. Arbetarskyddsverket,
bortsett från verkets inkomster av försäljning av
publikationstryck m.m. Som bidrag till statsbudgetens kostnader
för arbetarskyddsverket förs en viss del, 9,7%, av influtna
arbetarskyddsavgifter till staten och bokförs som en särskild
titel på statsbudgetens inkomstsida.
Arbetsmiljöinstitutets verksamhet bekostas till större delen
från anslaget C 2. Arbetsmiljöinstitutet samt till någon del av
anslaget C 3. Arbetsmiljöinstitutet: Apparatanskaffning.
Anslaget C 2 uppgår innevarande budgetår till 94 milj.kr. och
anslaget C 3 till 4,6 milj.kr. Dessutom tillförs institutet ett
betydande belopp, innevarande budgetår 66 milj.kr., av
arbetsmiljöfondens medel. I propositionen sägs att fondmedlen
täcker ungefär hälften av kostnaden för den forskning som
bedrivs vid institutet.
Propositionen
Regeringen föreslår att bidraget från arbetarskyddsavgiften
ökas, så att det helt täcker kostnaderna för
arbetarskyddsverket. När det gäller arbetsmiljöinstitutet
föreslås att tillskottet via arbetsmiljöfonden upphör och att
anslaget på statsbudgeten till institutet räknas upp, så att det
helt täcker kostnaden för verksamheten. Anslagsökningen föreslås
bli balanserad genom överföring av avgiftsmedel från
arbetsmiljöfonden till statsbudgetens inkomstsida.
Förslagen förutsätter ändring i lagen om socialavgifter. I
propositionen läggs fram ett lagförslag härom. Förslaget innebär
att den andel av arbetarskyddsavgiften som förs till
statsbudgeten som bidrag till kostnaderna för
arbetarskyddsverket höjs från 9,7 till 23,1 % och samtidigt
inkluderar även kostnaderna för verksamheten vid
arbetsmiljöinstitutet.
En följd av dessa förslag är att arbetsmiljöfondens andel av
arbetarskyddsavgiften sjunker från 37 till 23,6 %.
Motion
Socialdemokraterna yrkar i partimotion A225 att riksdagen
skall avslå dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen
om socialavgifter, dels de i propositionen föreslagna nya
finansieringsformerna för arbetarskyddsverket och
arbetsmiljöinstitutet. Vidare yrkas att riksdagen skall godkänna
att arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet delfinansieras
av den minskning av MBL-medlen med 50 milj.kr. som förordas i
motionen.
Utskottets överväganden
Utskottet, som ovan biträtt regeringens förslag att avveckla
MBL-medlen, tillstyrker att det finansiella utrymme som frigörs
härigenom används för att i ökad utsträckning finansiera
verksamheten inom arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet
med medel från arbetarskyddsavgiften. Med avstyrkande av de
aktuella yrkandena i motion A225 föreslår utskottet att
riksdagen antar det till propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i lagen om socialavgifter samt godkänner den under
punkt C 1 i propositionen föreslagna finansieringen av
arbetarskyddsverket.
Arbetslivscentrum
Verksamheten vid arbetslivscentrum behandlades av riksdagen
förra året efter förslag av den dåvarande regeringen (prop.
1990/91:69, AU16, rskr. 166). Därvid bestämdes att
arbetslivscentrum i fortsättningen skulle omvandlas till ett
renodlat forskningsinstitut. Den nu pågående omvandlingen
beskrivs i ett avsnitt i propositionen (s. 30).
Karl-Erik Persson (v) föreslår i motion A226 att
arbetslivscentrum överförs och integreras med Stockholms
universitet som en självständig institution (institutionen för
arbetslivsforskning). Han föreslår vidare att riksdagen hos
regeringen begär att ett nytt forskningsinstitut skall inrättas
med inriktning på kvinnor och arbetsliv, uppbyggt på två
grundstenar: forskning och information.
Förra årets beslut fattades på grundval av ett föregående
utredningsarbete. Den forskning med inriktning på kvinnor och
arbetsliv, som motionären nu vill främja, och därmed
sammanhängande frågor uppmärksammades vid den tidigare
riksdagsbehandlingen, bl.a. med anledning av motioner från
skilda riksdagspartier. Utskottet anser att det inte finns skäl
för riksdagen att på grund av den nu föreliggande motionen riva
upp sitt tidigare beslut och avstyrker motion A226.
Arbetslivsfonden
En sammanfattande redogörelse för arbetslivsfondens
hittillsvarande verksamhet lämnas i propositionen på s. 22--23
samt illustreras av diagram i bilaga 3.
Utskottet behandlar i detta sammanhang tre motioner om
arbetslivsfonden.
Stig Rindborg (m) yrkar i motion A248 att riksdagen hos
regeringen skall begära att arbetslivsfonden får i uppdrag att
göra informationsinsatser om produktivitetshöjande åtgärder
inom arbetslivet. Motionären hänvisar i den delen bl.a. till att
produktivitetsdelegationen har pekat på drivkrafterna för
produktivitet och tillväxt. En brett upplagd informationskampanj
som diskuterar delegationens slutsatser bör kunna vara ett led i
arbetslivsfondens verksamhet och därmed bli en fortsättning på
det samarbete som fanns mellan den centrala fonden och
delegationen under dess arbete.
För att minska resurslöseri och överlappande offentliga
arbetsmiljöinsatser föreslår motionären vidare att regeringen
snarast utreder förutsättningarna att samordna och effektivisera
bidragsgivning, forskning och information på området. Motionären
nämner som exempel arbetslivsfondens och arbetsmiljöfondens
verksamhet. Vid detta utredningsarbete bör även tas fram förslag
som leder till att arbetslivsfonden kan öka utbetalningstakten,
så att omvandlingstrycket ökar i den svenska ekonomin.
Utskottet delar motionärens uppfattning att kunskaper om
sambandet mellan produktivitet och tillväxt bör vinna ökad
spridning. Det är därför väsentligt att det informationsarbete
som inleddes av produktivitetsdelegationen förs vidare, så att
insikterna om det samband som råder breddas och förs ut på
arbetsplatserna. När det gäller motionärens konkreta förslag om
ett formligt uppdrag åt arbetslivsfonden att göra en sådan
informationsinsats erinrar utskottet om att ett liknande förslag
i höstas framställdes i motion 1991/92:Fi19 av Mona Sahlin m.fl.
(s). Utskottet yttrade sig över det förslaget till
finansutskottet (1991/92:AU2y s. 6). Liksom i det yttrandet vill
utskottet med anledning av det nu föreliggande motionsförslaget
uttala, att utskottet förutsätter att arbetslivsfonden utan
särskild åtgärd från statsmakternas sida fortsätter att driva en
informationsverksamhet liknande den som tidigare bedrevs i
samarbete med produktivitetsdelegationen, om verksamheten bedöms
som betydelsefull och ligger inom fastställda ramar för fondens
verksamhet.
Som motionären framhåller verkar ett svåröverskådligt antal
aktörer på arbetslivsområdet. Arbetsmiljökommissionen utverkade
under sitt arbete att statskontoret skulle göra en kartläggning
av dessa aktörer. En sådan kartläggning kom till stånd och
redovisas i ett av kommissionens delbetänkanden. Statskontoret
har, som nämns i motionen, i höstas framlagt en ny rapport i
ämnet. De förslag som regeringen lagt fram i budgetpropositionen
och som behandlas i detta betänkande innebär enligt utskottets
mening att steg tas mot en förenkling av bidrags- och
finansieringssystemet. Utskottet förutsätter att regeringen
fortsätter att göra de förändringar i rationaliserings- och
effektivitetssyfte som är möjliga.
Vad slutligen beträffar önskemålet om ökad utbetalningstakt
noterar utskottet att medan fonden föregående budgetår fattade
beslut om bidrag för 1,6 miljarder kronor så har under
innevarande budgetår fram till mitten av mars fattats beslut
till ett sammanlagt belopp om 2,2 miljarder kronor. Det ökande
intresset från företagens och förvaltningarnas sida för
investeringar i bättre arbetsmiljö i vid mening är av betydelse
också ur den aspekten att det ger ett efterfrågetillskott som är
av värde i dagens trängda sysselsättningsläge.
Med dessa uttalanden föreslår utskottet att motionen lämnas
utan åtgärd från riksdagens sida.
Olle Schmidt (fp) föreslår i motion A207 ett tillkännagivande
till regeringen om behovet att utreda arbetslivsfondens
regelverk och praxis. Motionären åberopar en kritik mot
fondens bedömningsgrunder från yrkesmedicinska kliniken i Lund.
Denna kritik mynnar enligt motionen ut i att de miljömässigt
sämsta arbetsplatserna inte får tillgång till fondmedel och att
kravet på att företagen själva skall satsa pengar på projekten
medför att företag med bristande ekonomiska resurser inte kan få
bidrag.
Ramarna för arbetslivsfondens verksamhet anges i lagen
(1989:484) om arbetsmiljöavgift. Beträffande stöd till
investeringar i bättre arbetsmiljö förutsätter lagen
uttryckligen, att bidrag lämnas endast för sådana åtgärder som
företagen inte är skyldiga att vidta enligt lag och författning.
Om man vill att fondmedel skall ges för att förbättra sådana
arbetsmiljöer som inte är godtagbara enligt
arbetsmiljölagstiftningen, så krävs härför att syftet med lagen
om arbetsmiljöavgift omdefinieras och att lagtexten ändras.
Utskottet bedömer att förutsättningar härför inte föreligger och
anser att motionen med hänsyn till det anförda bör lämnas utan
åtgärd.
Kjell Johansson (fp) begär i motion A271 ett tillkännagivande
om arbetslivsfonden och småföretagen. Motionären anser att
åtgärder omgående bör vidtas för att tillförsäkra de minsta
företagen en rimlig del av arbetsmiljömedlen. Bidragssumman till
företag med upp till fem anställda är enligt honom närmast
försumbar.
I budgetpropositionen (s. 23) anför arbetsmarknadsministern
att arbetslivsfonden gör särskilda insatser för att nå de små
företagen. Han uttalar vidare att det är utomordentligt viktigt
att fonden aktivt söker upp små företag och arbetar
obyråkratiskt. Även i förra årets budgetproposition (bil. 12
s. 41) gjorde den dåvarande arbetsmarknadsministern uttalanden
om att det är viktigt att arbetslivsfonden gör särskilda
insatser för de mindre företagen. Utskottet vill för sin del
understryka att dessa uttalanden från de föredragande
statsrådens sida fortfarande äger hög aktualitet.
Med hänsyn till den uppmärksamhet som stödgivningen till
småföretagen ägnas från regeringens sida anser utskottet att det
inte är behövligt att vidta någon särskild riksdagens åtgärd
utan avstyrker därmed även denna motion.
Fonden för arbetsmiljöförbättringar
Fonden tillkom under 1970-talet för att finansiera s.k.
AG-lån, dvs. statliga garantilån för arbetsmiljöförbättringar.
Vid utgången av budgetåret 1990/91 fanns en kvarstående
behållning i fonden på drygt 92milj.kr. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag att fonden avvecklas under en treårsperiod.
Avvecklingen avses börja nästa budgetår med att 40 milj.kr. av
fondmedlen tas i anspråk som budgetförstärkning.
Anslag till arbetarskyddsverket
1990/91 Utgift 348 007 000
1991/92 Anslag 362 443 000
1991/92 Anslag 355 854 000 exkl. mervärdesskatt
1992/93 Prop.  384 259 000
När det gäller finansieringen av kostnaderna för verksamheten
vid arbetarskyddsverket hänvisas till den föregående
framställningen.
Regeringen föreslår under punkt C 1 (s. 91--97) bl.a. att
riksdagen skall anvisa ett anslag på 384 259 000 kr. för nästa
budgetår. Vänsterpartiet yrkar i motion A260 att riksdagen skall
anslå ytterligare 15 milj.kr. för att göra det möjligt för
verket att nyanställa 50 yrkesinspektörer.
Arbetarskyddsstyrelsen har i sin anslagsframställning
föreslagit en personalförstärkning av den omfattning som anges i
motionen. Det är emellertid styrelsens avsikt att denna personal
skall rekryteras först fr.o.m. budgetåret 1993/94. Med hänsyn
härtill anser utskottet att det saknas anledning att nu göra en
sakprövning av personalbehovet utan avstyrker motionen i den
aktuella delen.
Propositionens medelsberäkning godtas av utskottet. Inte
heller mot vad som anförs i övrigt -- om verksamhetens
inriktning och ianspråktagande av visst belopp från fonden
för arbetsmiljöförbättringar -- har utskottet funnit anledning
till erinran. Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag
under denna anslagspunkt.
Anslag till arbetsmiljöinstitutet
1990/91 Utgift  89 821 000 (1)
1991/92 Anslag  98 829 000
1991/92 Anslag  94 163 000 (1) exkl. mervärdesskatt
1992/93 Prop.  172 252 000
(1) I beloppet ingår medel som har anvisats under anslaget
C 3. Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig
apparatur.
Regeringen föreslår under punkt C 2 (s. 97--102) att riksdagen
för nästa budgetår skall anslå ett belopp på  172 252 000 kr.
Denna begäran om anslag förutsätter att riksdagen bifaller det
tidigare redovisade förslaget om finansiering av verksamheten
vid arbetsmiljöinstitutet, dvs. att    hittillsvarande
delfinansiering från arbetsmiljöfonden upphör.
Vänsterpartiet yrkar i partimotion A260 att riksdagen skall
anvisa 4milj.kr. utöver regeringens förslag för
informationsinsatser, kvalificerad skyddsombudsutbildning,
ergonomikurser m.m.
Utskottet anser sig inte böra frångå regeringens
budgetavvägning på denna punkt utan föreslår med avstyrkande av
motionsyrkandet att riksdagen anvisar anslag med det belopp
regeringen har begärt.
Vidare biträder utskottet vad som anförs i propositionen om
inriktningen av verksamheten vid arbetsmiljöinstitutet och
om överföring av medel från fonden för
arbetsmiljöförbättringar för finansiering av vissa kostnader i
institutets verksamhet.
Antagande av ILO-konvention om kemiska produkter i arbetslivet
m.m.
Regeringen föreslår i proposition 1991/92:98 att riksdagen
skall godkänna den av Internationella arbetskonferensen år 1990
antagna konventionen (nr 170) om säkerhet vid användningen av
kemiska produkter i arbetslivet. En till konventionen anslutande
rekommendation sägs inte föranleda ytterligare åtgärd.
Ett antagande av konventionen har vid den förberedande
remissbehandlingen inte mött invändning från något håll.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner konventionen.
Genom propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av
vad arbetsmarknadsministern har anfört i övrigt om de vid
arbetskonferensens sjuttiosjunde möte antagna instrumenten,
nämligen en konvention (nr 171) och en rekommendation (nr 178)
om nattarbete  samt ett protokoll (nr 89) om kvinnors
nattarbete.
Arbetsmarknadsministern anser att Sverige för närvarande inte
bör tillträda konvention nr 171. Enligt hans mening föreligger
inte förutsättningar att ratificera protokollet om kvinnors
nattarbete.
Vänsterpartiet yrkar i motion A6 att Sverige skall tillträda
konvention nr 171 om nattarbete. De hinder som kan föreligga mot
ratificering bör kunna undanröjas genom inte alltför omfattande
lagändringar.
Arbetsmarknadsministern anger som grund för sin ståndpunkt
bl.a. att konventionens definitioner helt avviker från begreppet
nattvila i svensk lagstiftning och övrigt svenskt regelsystem.
Konventionen liksom den anslutande rekommendationen utgår från
ett synsätt som inte överensstämmer med den svenska
lagstiftningen. Med hänvisning härtill och till vad
arbetsmarknadsministern i övrigt anfört och redovisat ansluter
sig utskottet till hans bedömning och avstyrker därmed
Vänsterpartiets yrkande.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande ett nationellt råd för det goda arbetet,
m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:A225 yrkandena 2 i
denna del och 5--7,
res. 1 (s)
2. beträffande riktlinjer för 1990-talets
arbetsmiljöpolitik
att riksdagen avslår motion 1991/92:A239 yrkande 1,
3. beträffande lagstiftning på arbetsmiljöns och
arbetsrättens område
att riksdagen avslår motion 1991/92:A260 yrkande 1 i denna
del,
men. (v) - delvis
4. beträffande personalekonomiska redovisningar
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A225 yrkandena 2 i
denna del och 9--10, 1991/92:A239 yrkande 2 och 1991/92:A260
yrkande 1 i denna del,
res. 2 (s)
5. beträffande lagstiftning om obligatorisk
företagshälsovård
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A225 yrkande 8,
1991/92:A237 yrkande 2, 1991/92:A260 yrkande 5, 1991/92:A275
yrkande 2, 1991/92:Fi209 yrkande 17 och 1991/92:So271 yrkande
10,
res. 3 (s)
6. beträffande avveckling av statsbidraget till
företagshälsovården
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med
avslag på motionerna 1991/92:A213, 1991/92:A232, 1991/92:A237
yrkande 1, 1991/92:A260 yrkande 6 och 1991/92:A275 yrkandena 1
och 3 godkänner
dels att det generella bidraget till företagshälsovården
avvecklas den 1 januari 1993,
dels vad som anförts i budgetpropositionen om riktlinjer
om en ändring av arbetarskyddsavgiften,
res. 4 (s) - motiv. - villk. 3
men. (v) - delvis - villk. 3
7. beträffande ackumulerade medel från
arbetarskyddsavgiften
att riksdagen godkänner den i budgetpropositionen
föreslagna överföringen av medel från arbetarskyddsavgiften från
ett konto hos riksgäldskontoret till statsbudgetens inkomstsida,
inkomsttiteln 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet,
8. beträffande avveckling av MBL-medlen
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:A225 yrkandena
20 och 22 samt 1991/92:A245 godkänner den i budgetpropositionen
föreslagna avvecklingen av de s.k. MBL-medlen,
res. 5 (s)
9. beträffande finansiering av arbetarskyddsverket och
arbetsmiljöinstitutet
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:A225 yrkandena 21,
23 och 24
dels godkänner vad som anförts i budgetpropositionen om
den under punkt C 1 föreslagna finansieringen av
arbetarskyddsverket,
dels antar det till budgetpropositionen (punkt C 2)
fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,
res. 6 (s) - villk. 5
10. beträffande arbetslivscentrum
att riksdagen avslår motion 1991/92:A226,
men. (v) - delvis
11. beträffande informationsinsatser från arbetslivsfonden
om produktivitetshöjande åtgärder m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:A248,
12. beträffande arbetslivsfondens regelverk och praxis
att riksdagen avslår motion 1991/92:A207,
13. beträffande arbetslivsfonden och de små företagen
att riksdagen avslår motion 1991/92:A271,
14. beträffande avveckling av fonden för
arbetsmiljöförbättringar
att riksdagen godkänner vad som anförts i
budgetproprositionen om
dels avveckling av fonden för arbetsmiljöförbättringar,
dels överföring av medel från fonden för
arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomstsida,
inkomsttiteln 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet,
15. beträffande verksamheten vid arbetarskyddsverket
att riksdagen godkänner vad som anförts i budgetpropositionen
om den huvudsakliga inriktningen av verksamheten vid
arbetarskyddsverket,
16. beträffande överföring av medel från fonden för
arbetsmiljöförbättringar
att riksdagen godkänner den i budgetpropositionen under punkt
C 1 föreslagna överföringen från fonden för
arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomstsida,
inkomsttiteln 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till
arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verksamhet,
17. beträffande anslag till arbetarskyddsverket
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med
avslag på motion 1991/92:A260 yrkande 3 till
Arbetarskyddsverket för budgetåret 1992/93 anvisar ett
ramanslag på 384 259 000 kr.,
men. (v) - delvis
18. beträffande verksamheten vid arbetsmiljöinstitutet
att riksdagen godkänner vad som anförts i budgetpropositionen
om den huvudsakliga inriktningen av verksamheten hos
arbetsmiljöinstitutet,
19. beträffande överföring av medel från fonden för
arbetsmiljöförbättringar
att riksdagen godkänner den i budgetpropositionen under punkt
C 2 föreslagna överföringen från fonden för
arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomstsida,
inkomsttiteln 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till
arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verksamhet,
20. beträffande anslag till arbetsmiljöinstitutet
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med
avslag på motion 1991/92:A260 yrkande 4 till
Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1992/93 anvisar ett
ramanslag på 172 252 000 kr.,
men. (v) - delvis
21. beträffande ILO-konvention om kemiska produkter i
arbetslivet
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner
konventionen (nr 170) om säkerhet vid användningen av kemiska
produkter i arbetslivet,
22. beträffande ILO-konvention om nattarbete, m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:A6 lägger till
handlingarna vad som i övrigt anförts i proposition 1991/92:98
om de vid internationella arbetskonferensens sjuttiosjunde möte
antagna instrumenten.
men. (v) - delvis
Stockholm den 24 mars 1992
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson
(fp), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson
(s), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund
(s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Johnny
Ahlqvist (s), Berit Andnor (s), Karin Pilsäter (fp), Marianne
Jönsson (c) och Anita Sidén (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

Reservationer
1. Ett nationellt råd för det goda arbetet, m.m. (mom.1)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,
Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Utskottet vill" och på s. 9 slutar med "riksdagens åtgärd"
bort ha följande lydelse:
Alla erfarenheter visar hur viktigt det är för de anställda
och för produktivitetsutvecklingen att intensifiera arbetet med
att förändra arbetsorganisationen och vidga de anställdas
arbetsinnehåll. Detta har dokumenterats av kompetensutredningen
och produktivitetsdelegationen.
Det är angeläget att ta till vara de erfarenheter som dessa
utredningar redovisar om betydelsen för produktiviteten av
förändrad arbetsorganisation, vidgat arbetsinnehåll och ökad
kompetens. I första hand är detta en angelägenhet för
arbetsmarknadens parter att diskutera. Sådana diskussioner pågår
också. Det är dock ytterligt angeläget att staten fortsätter att
stimulera ett förändringsarbete på detta område. Utskottet
föreslår därför följande åtgärder.
I enlighet med Socialdemokraternas partimotion A225 bör
inrättas ett råd för det goda arbetet med den sammansättning och
de uppgifter som närmare anges i motionen.
Vidare bör staten som arbetsgivare göra en extra insats för
att utveckla arbetsorganisationen och de anställdas uppgifter
och kompetens. Ett större antal referensprojekt bör snarast
genomföras. Satsningen bör, såsom föreslås i motionen, omfatta
100 milj.kr., att finansieras från ordinarie anslag, bidrag från
arbetslivsfonden och statens förnyelsefond samt via
arbetsmarknadspolitiken.
På det regionala planet är det angeläget att pröva nya och
effektiva former för samarbete de berörda myndigheterna emellan,
såsom arbetslivsfonden, försäkringskassan, arbetsförmedlingen,
yrkesinspektionen m.fl. I motionen förs fram tanken att de
berörda verkscheferna skall få i uppdrag att i några län ta fram
lämpliga samarbetsformer och metoder och sedan sprida kännedom
om erfarenheter av de försök som görs. Utskottet biträder denna
tanke.
Vad utskottet med tillstyrkan av motion A225 i aktuella delar
har anfört bör delges regeringen för kännedom.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande ett nationellt råd för det goda arbetet,
m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A225 yrkandena 2
i denna del och 5--7 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. Personalekonomiska redovisningar (mom. 4)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,
Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Frågan om" och på s. 11 slutar med "yrkandena härom"
bort ha följande lydelse:
Det är en viktig del av arbetsmiljöarbetet att dokumentera de
kostnader för den enskilde arbetsgivaren som uppstår på grund av
en dålig arbetsmiljö. Dessa kostnader skall vara tydliga inte
bara för den enskilde arbetsgivaren och för styrelser utan även
för myndigheter och den breda allmänheten. Den
socialdemokratiska regeringen tog initiativ till en utredning om
personalekonomiska redovisningar. Utskottet anser att riksdagen
i enlighet med Socialdemokraternas yrkande i motion A225 skall
anta de förslag till lagstiftning som utredningen har lagt fram
i promemorian Ds 1991:45. Lagförslagen redovisas i bilaga 2
till detta betänkande.
Med detta ställningstagande tillgodoses syftet med motsvarande
yrkanden i motionerna A260 (v) och A239 (fp) helt eller delvis.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande personalekonomiska redovisningar
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A225 yrkandena 2
i denna del och 9--10 samt med anledning av motionerna
1991/92:A239 yrkande 2 och 1991/92:A260 yrkande 1 i denna del
antar de i bilaga 2 redovisade lagförslagen,

3. Lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård (mom. 5)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,
Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Arbetsmiljölagen innehåller" och på s. 14 slutar med
"So271" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning har företagshälsovården en
mycket viktigt uppgift att fylla. Den är de anställdas och
arbetsgivarnas gemensamma resurs i det förebyggande
arbetsmiljöarbetet. Samtidigt skall den medverka till en snabb
rehabilitering av anställda som drabbas av ohälsa.
Enligt utskottets mening är det oacceptabelt att det skall
råda osäkerhet om företagshälsovårdens framtid på grund av
regeringsförslaget att avveckla statsbidraget till denna
verksamhet. Liksom Socialdemokraterna anser utskottet att det
bör införas en lag från den 1 januari 1993, i vilken alla
arbetsgivare blir skyldiga att tillhandahålla företagshälsovård
åt sina anställda. En sådan lagstiftning ligger i linje med
Sveriges åtaganden enligt ILO-konventionen nr 161 om
företagshälsovård. Införs den föreslagna lagstiftningen kan
godtas att bidraget till företagshälsovården upphör.
En lag av detta slag måste självfallet garantera de anställda
en företagshälsovård av god kvalitet. Utskottet instämmer med
Socialdemokraterna i att följande riktlinjer bör gälla vid
lagstiftningen:
Varje arbetsgivare är skyldig att tillhandahålla
företagshälsovård åt samtliga anställda.
Företagshälsovården är en gemensam opartisk expertresurs åt
såväl arbetsgivare som företrädare för lokala fackliga
organisationer, arbetsledare och anställda.
Målet för företagshälsovårdens verksamhet är att uppnå bästa
möjliga hälsa och välbefinnande för de anställda. Däri ingår
både fysisk och psykisk arbetsmiljö, liksom sociala frågor.
Företagshälsovården skall i första hand arbeta med
förebyggande arbetsmiljöverksamhet och anpassning av
arbetsförhållandena till individens förutsättningar och skall ge
råd i frågor såsom teknik, arbetsorganisation och
arbetsinnehåll, löneformer samt förläggning av arbetstider.
Företagshälsovården skall uppfylla kraven i ILO-konventionen nr
161 om företagshälsovård.
Utskottet förutsätter att regeringen utan dröjsmål utarbetar
ett lagförslag enligt de ovan angivna riktlinjerna och så snart
det kan ske lägger fram lagförslaget för riksdagen.
Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört med
anledning av motion A225. Ställningstagandet till den motionen
innebär att utskottet också kan biträda de yrkanden om
obligatorisk företagshälsovård som har framställts i motionerna
Fi209, A237, A275, A260 och So271.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande lagstiftning om obligatorisk
företagshälsovård
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A225 yrkande 8
samt med anledning av motionerna 1991/92:A237 yrkande 2,
1991/92:A260 yrkande 5, 1991/92:A275 yrkande 2, 1991/92:Fi209
yrkande 17 och 1991/92:So271 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården (mom.
6 motiveringen)
Under förutsättning av bifall till reservation 3
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,
Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med
"Regeringen utgår" och på s. 15 slutar med "om socialavgifter"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan biträtt de föreliggande motionsförslagen om
en lagfäst skyldighet för arbetsgivarna att tillhandahålla
företagshälsovård åt sina anställda. Vid riksdagens bifall till
detta förslag kan utskottet godta att statsbidraget till
företagshälsovården avvecklas från den 1 januari 1993 såsom
regeringen har föreslagit.
Med detta ställningstagande kan utskottet inte ansluta sig
till de yrkanden om statsbidraget som framställs i motionerna
A213, A232, A237 och A275. Andrahandsyrkandet i motion A260 (v)
saknar aktualitet med utskottets förslag i sakfrågan och
avstyrks därmed.

5. Avveckling av MBL-medlen (mom. 8)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,
Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Med hänsyn" och slutar med "A245 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
MBL-medlen gör det möjligt för de fackliga organisationerna
att utbilda de anställda i viktiga frågor om arbetslivets
förnyelse. En betydande del av medlen går till utbildning i
jämställdhetsfrågor. Att medlen försvinner kan därför inte
accepteras, allra minst som regeringen planerar att genomföra
omfattande förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen.
Eftersom sparsamhet måste gälla också för detta område kan en
neddragning av medlen med 50 milj.kr. godtas.
Med det anförda tillgodoses i huvudsak avslagsyrkandet i
motion A245 (v).
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande avveckling av MBL-medlen
att riksdagen
dels med bifall till motion 1991/92:A225 yrkande 20 och
med anledning av motion 1991/92:A245 avslår regeringens begäran
om godkännande av den i budgetpropositionen föreslagna
avvecklingen av de s.k. MBL-medlen,
dels med anledning av motion 1991/92:A225 yrkande 22 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
minskning av MBL-medlen med 50 milj.kr.,
6. Finansiering av arbetarskyddsverket och
arbetsmiljöinstitutet (mom. 9)
Under förutsättning av bifall till reservation 5
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,
Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Utskottet, som" och slutar med "av
arbetarskyddsverket" bort ha följande lydelse:
Utskottet, som ovan har avstyrkt regeringens förslag att
avveckla MBL-medlen, kan som en konsekvens härav inte tillstyrka
de nya finansieringsformer som regeringen har föreslagit för
arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet. Såsom anförs i
motion A225 (s) bör dock en delfinansiering av de båda
myndigheterna kunna ske med det belopp om 50 milj.kr. varmed
MBL-medlen enligt utskottets mening kan minskas. Riksdagen
föreslås godkänna en sådan delfinansiering.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande finansiering av arbetarskyddsverket och
arbetsmiljöinstitutet
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A225 yrkandena
21, 23 och 24
dels avslår regeringens begäran om godkännande av vad som
anförts i budgetpropositionen om den under punkt C 1 föreslagna
finansieringen av arbetarskyddsverket,
dels avslår det till budgetpropositionen vid punkt C 2
fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om delfinansiering av arbetarskyddsverket och
arbetsmiljöinstitutet,
Särskilda yttranden
1. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården (mom.
6)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,
Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anför:
Som framgår av reservation 3 till detta betänkande anser vi
att riksdagen bör ta initiativ till lagstiftning om en
obligatorisk företagshälsovård. Därmed skapas en stabil grund
för att fortsätta utbyggnaden av företagshälsovården, så att den
omfattar alla arbetstagare i landet. En sådan utbyggnad är en
förutsättning för att motsvara å ena sidan de höjda ambitionerna
att motverka skador och sjukdomar och därmed utslagningen i
arbetslivet och å andra sidan de vidgade kraven på aktiva
rehabiliteringsinsatser på arbetsplatserna.
Visar det sig vid kammarens behandling av ärendet att det för
närvarande saknas politiska förutsättningar för den åtgärd vi
föreslår, vill vi härmed anmäla att vi avser att ta de nya
initiativ som vi bedömer som nödvändiga för att säkerställa en
fortsatt utveckling av företagshälsovården.
2. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården (mom.
6)
Laila Strid-Jansson (nyd) anför:
Jag kan biträda regeringsförslaget om avveckling av
statsbidraget till företagshälsovården. Enligt min mening kan
det dock finnas anledning att i det lagstiftningsärende som
regeringen aviserat även pröva alternativ till användningen av
de arbetsgivaravgiftsmedel som frigörs genom
bidragsavvecklingen. Som jag ser det bör ärendet vid denna
kommande prövning bedömas mot bakgrunden av den situation som då
råder.
3. Anslagen till arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet
(mom. 17 och 20)
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,
Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anför:
Vi godtar regeringens bedömning av medelsbehovet för
arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verksamhet under
nästa budgetår. Vi vill dock här erinra om att vi har reserverat
oss mot regeringens förslag om att finansiera anslagsgivningen
till de båda myndigheterna genom indragning av de s.k.
MBL-medlen till facklig verksamhet.

Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Jag instämmer i de reservationer som de socialdemokratiska
företrädarna i utskottet har avgivit beträffande
personalekonomiska redovisningar, lagstiftning om obligatorisk
företagshälsovård, avveckling av statsbidraget till
företagshälsovården och avveckling av MBL-medlen.
Vid avslag på reservationen om lagstiftning om obligatorisk
företagshälsovård anser jag att riksdagen bör avslå regeringens
förslag att statsbidraget till företagshälsovården skall
avvecklas, såsom yrkas i motionerna A213, A232, A237 och A275
samt -- i andra hand -- i motion A260.
Därutöver vill jag anföra följande.
Enligt min mening krävs omfattande förändringar i
lagstiftningen på arbetsmiljöns och arbetsrättens område. En
reformering bör leda till en förstärkning av de anställdas makt
och inflytande beträffande arbetsorganisation, arbetstider,
arbetstempo, personalstorlek m.m. Skyddsombuden bör få en utökad
stoppningsrätt. Individuella ackord bör förbjudas.
Vid sidan av denna lagstiftning bör, såsom utvecklas i motion
A260, vidtas åtgärder som säkerställer en central
kunskapsuppbyggnad avseende arbetsskador och dåliga
arbetsmiljöer.
På de grunder som närmare redovisas i motion A226 bör
arbetslivscentrum överföras till och integreras med
Stockholms universitet och där bilda en självständig institution
för arbetslivsforskning. De resurser som frigörs med en sådan
åtgärd bör kunna utnyttjas för att inrätta ett nytt
forskningsinstitut med inriktning på forskning och information
om kvinnor och arbetsliv.
I fråga om anslagen till arbetarskyddsverket och
arbetsmiljöinstitutet anser jag att dessa bör höjas med de
belopp som har föreslagits i motion A260, dvs. med 15 resp. 4
milj.kr. utöver regeringens förslag.
De skäl som arbetsmarknadsministern anför i proposition
1991/92:98 är enligt min mening inte tillräckligt bärande för
att Sverige skall avstå från att ansluta sig till
ILO-konventionen om nattarbete. Riksdagen bör godkänna en
anslutning även till denna konvention (nr 171).
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
3, 6, 10, 17, 20 och 22 borde ha hemställt:
3. beträffande lagstiftning på arbetsmiljöns och
arbetsrättens område
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A260 yrkande 1 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Vid avslag på reservation 3
6. beträffande avveckling av statsbidraget till
företagshälsovården
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:A213,
1991/92:A232, 1991/92:A237 yrkande 1, 1991/92:A260 yrkande 6
samt 1991/92:A275 yrkandena 1 och 3 avslår regeringens begäran
om godkännande av
dels att det generella bidraget till företagshälsovården
avvecklas den 1 januari 1993,
dels vad som anförts i budgetpropositionen om riktlinjer
om en ändring av arbetarskyddsavgiften,
10. beträffande arbetslivscentrum
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A226 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. beträffande anslag till arbetarskyddsverket
att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt motion
1991/92:A260 yrkande 3 till Arbetarskyddsverket för
budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 399 259 000 kr.,
20. beträffande anslag till arbetsmiljöinstitutet
att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt motion
1991/92:A260 yrkande 4 till Arbetsmiljöinstitutet för
budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 176 252 000 kr.,
22. beträffande ILO-konvention om nattarbete, m.m.
att riksdagen
dels med bifall till motion 1991/92:A6 godkänner konvention
nr 171 om nattarbete,
dels lägger till handlingarna vad som i övrigt anförts i
proposition 1991/92:98 om de vid internationella
arbetskonferensens sjuttiosjunde möte antagna instrumenten.

Bilaga 1

Bilaga 2
Bilaga 3

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionerna 2
Motionerna 3
Utskottet 6
Arbetslivspolitikens inriktning 7
Företagshälsovård 11
Avveckling av MBL-medlen 15
Finansieringen av kostnaderna för arbetarskyddsverket och
arbetsmiljöinstitutet 16
Arbetslivscentrum 17
Arbetslivsfonden 18
Fonden för arbetsmiljöförbättringar 20
Anslag till arbetarskyddsverket 20
Anslag till arbetsmiljöinstitutet 21
Antagande av ILO-konvention om kemiska produkter i
arbetslivet m.m. 21
Hemställan 22
Reservationer 25
1. Ett nationellt råd för det goda arbetet, m.m. (mom. 1),
(s) 25
2. Personalekonomiska redovisningar (mom. 4), (s) 26
3. Lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård
(mom.5), (s) 26
4. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården
(mom. 6 motiveringen), (s) 27
5. Avveckling av MBL-medlen (mom. 8), (s) 28
6. Finansiering av arbetarskyddsstyrelsen och
arbetsmiljöinstitutet (mom. 9), (s), 28
Särskilda yttranden 29
1. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården
(mom. 6), (s) 29
2. Avveckling av statsbidraget till företagshälsovården
(mom. 6), (nyd) 29
3. Anslagen till arbetarskyddsverket och
arbetsmiljöinstitutet (mom. 17 och 20), (s) 30
Meningsyttring av suppleant 31
Bilagor
Bilaga 1. Propositionens förslag till Lag om ändring i lagen
om socialavgifter33
Bilaga 2. Lagförslag i motion A225 om personalekonomiska
redovisningar34
Bilaga 3. Diagram Arbetslivsfonden 199252