I detta betänkande behandlas 28 motioner från den allmänna
motionstiden vid föregående riksmöte. Motionerna rör
medbestämmandelagen, lagen om anställningsskydd,
förtroendemannalagen och lagen om styrelserepresentation för de
privatanställda. I motionerna redovisar moderata
samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centern sin syn på
behovet av förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen.
Förslag till förändringar framförs också av vänsterpartiet och
miljöpartiet de gröna. Dessutom begärs i enskilda motioner mera
avgränsade förändringar på området.
Med hänvisning till att regeringen nyligen inlett ett
översynsarbete avseende medbestämmandelagen och den centrala
arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt och att någon åtgärd
från riksdagens sida därför inte kan anses behövlig avstyrks
samtliga parti- och kommittémotioner. Även övriga
motionsyrkanden avstyrks.
Socialdemokraterna har avgett reservationer i fråga om
motiveringen. En meningsyttring har avlämnats av vänsterpartiet.
Motionerna
1990/91:A208 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentariskt
sammansatt kommitté tillkallas, med direktiv att genomföra en
total översyn av arbetsrättslagstiftningen, i enlighet med vad i
motionen anförts.
1990/91:A271 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att,
i anslutning till paragraf 7 i anställningsskyddslagen,
arbetsskada under inga omständigheter skall kunna godtas som
saklig grund för uppsägning av anställning.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf355.
1990/91:A701 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av lagen om
anställningsskydd.
1990/91:A707 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring
av medbestämmandelagens förhandlingsregler i enlighet med vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning om negativ föreningsrätt,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning mot organisationsklausuler,
4. att riksdagen beslutar att 6§ första och andra styckena
lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda får följande lydelse: Beslut om inrättande av
styrelserepresentation för de anställda fattas av lokal
arbetstagarorganisation som är bunden av kollektivavtal i
förhållande till företaget och företräder minst hälften av de
anställda vid företaget eller av flera sådana
arbetstagarorganisationer som tillsammans har denna omfattning.
Rör beslutet moderföretag fattas det av lokal
arbetstagarorganisation, som är bunden av kollektivavtal i
förhållande till företag inom koncernen och företräder mer än
hälften av koncernens anställda, eller av flera sådana
organisationer som tillsammans har denna omfattning.,
5. att riksdagen beslutar att 8§ andra stycket sista
meningen lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda får följande lydelse: Om andra sådana
organisationer företräder mer än en tjugondel av de
kollektivavtalsbundna arbetstagarna får dock de som företräder
det största antalet arbetstagare av dessa organisationer utse
vardera en suppleant.,
6. att riksdagen beslutar att följande mening läggs till sist
i 8§ tredje stycket lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda: Om andra sådana
organisationer företräder mer än en tjugondel av de
kollektivavtalsbundna arbetstagarna får dock de som företräder
det största antalet arbetstagare av dessa organisationer utse
vardera en suppleant.,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om MBL inom offentlig sektor,
8. att riksdagen beslutar att 14§ andra stycket lagen
(1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda får
följande lydelse: Är ett företags verksamhet av sådan natur
eller har sådant ändamål som avses i 2§ lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet, får
arbetstagarrepresentanterna inte delta i behandling av
fråga som rör verksamhetens mål och inriktning.,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande
av vetorättsreglerna i medbestämmandelagen i enlighet med vad i
motionen anförts,
10. att riksdagen beslutar att 15§ lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda får följande
lydelse: En arbetsgivare eller en arbetstagarorganisation som
bryter mot denna lag, arbetsgivarorganisation genom att
förhindra de anställda sin rätt till styrelserepresentation,
skall betala ersättning för den skada som uppkommer.
Skadeståndet kan avse både ersättning för den förlust som
uppkommer och ersättning för den kränkning som lagbrottet
innebär. Om det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller
bortfalla helt. En arbetstagarorganisation kan dock inte med
stöd av denna lag kräva skadestånd av annan
arbetstagarorganisation.,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om översyn av de arbetsrättsliga
skadestånden,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring
av 60§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i
enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:A710 av Filip Fridolfsson m.fl. (m,fp,c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
lagstadgad negativ föreningsrätt.
1990/91:A711 av Filip Fridolfsson m.fl. (m,fp,c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot
blockad av företag utan fackligt ansluten för dess vägran att
teckna avtal separat eller via arbetsgivarorganisation.
1990/91:A712 av Anna Horn af Rantzien och Lars Norberg (mp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att de fackliga organisationerna har rätt att utse ombud
för den yttre miljön.
1990/91:A716 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om facklig
vetorätt mot utflyttning av verksamhet till annat land,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning som ålägger svenska transnationella företag samt
utländska transnationella företag verksamma i Sverige att
bekosta de fackliga organisationernas samarbete inom koncernen.
1990/91:A718 av Nils Nordh m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av lagstiftning om koncernfackligt samarbete över
nationsgränserna.
1990/91:A730 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansieringen av regionala fackliga
förtroendemän.
1990/91:A731 av Kenth Skårvik m.fl. (fp,m,c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i 6§
lagen om anställningsskydd så att förlängning av
provanställningstiden medges i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1990/91:A733 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp,m,c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
förtydligande av begreppet motpart i 45§ MBL i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1990/91:A734 av Siw Persson m.fl. (fp,m,c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tilläggsdirektiv till konkurrenskommittén
avseende konkurrensbegränsningar orsakade av
arbetsmarknadslagstiftningen.
1990/91:A737 av Erik Holmkvist m.fl. (m,fp,c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen anhåller om sådana ändringar i
39§ medbestämmandelagen att arbetstagarorganisation inte ges
möjlighet att utestänga företag utan kollektivavtal/separatavtal
från att konkurrera om entreprenader på likvärdiga villkor.
1990/91:A739 av Kjell Johansson m.fl. (fp,m,c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
förbud mot blockad av enmansföretag för dess vägran att teckna
avtal separat eller via arbetsgivarorganisationen.
1990/91:A740 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av effekterna
av lagen om anställningsskydd i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i
lagen om anställningsskydd (1982:80) i syfte att åstadkomma
förenklingar,
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
arbetstagarbegreppet i lagen (1982:80) om anställningsskydd i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
1§ lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad i
motionen anförts angående utvidgning av de kategorier som är
undantagna i lagen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad i
motionen anförts angående ändring av de s.k.
turordningsreglerna,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i
lagen om anställningsskydd (1982:80) i enlighet med vad i
motionen anförts om saklig grund för uppsägning,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i
lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad i
motionen anförts angående permittering,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i
lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad i
motionen anförts angående anställningar vid arbetstoppar,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i
lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad som
anförts i motionen angående generella regler för sex månaders
provanställning,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar
i lagen (1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad som i
motionen anförts angående möjligheter till provanställning i upp
till tolv månader för vissa kategorier.
1990/91:A742 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lagen om styrelserepresentation för de
privatanställda,
2. att riksdagen beslutar att upphäva 13§ första stycket
lagen om styrelserepresentation för de privatanställda, om
deltagande i beredningsorgan,
3. att riksdagen beslutar att ändra 6§ första stycket lagen
om styrelserepresentation för de privatanställda så att beslut
om inrättande av styrelserepresentation för de anställda endast
kan fattas av lokal arbetstagarorganisation eller lokala
arbetstagarorganisationer som företräder minst hälften av de
anställda, samt att motsvarande ändring införs i andra stycket,
4. att riksdagen beslutar att ändra 9§ första stycket lagen
om styrelserepresentation för de privatanställda så att
arbetstagarrepresentanterna skall utses bland de anställda vid
företaget eller, i fråga om moderföretag, inom koncernen,
5. att riksdagen beslutar att 14§ andra stycket lagen om
styrelserepresentation för de privatanställda skall ha följande
lydelse: Om ett företags verksamhet är av sådan natur eller har
sådant ändamål som avses i 2§ lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet, får arbetstagarrepresentanterna
inte delta i behandlingen av en fråga som gäller verksamhetens
mål och inriktning.,
6. att riksdagen beslutar att upphäva 15§ lagen om
styrelserepresentation för de privatanställda, med hänvisning
till vad i motionen anförts angående skadestånd.
1990/91:A745 av Rolf Clarkson m.fl. (m, fp, c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift
att skyndsamt framta förslag till sådana ändringar i den
arbetsrättsliga lagstiftningen att en rimligare relation uppnås
mellan mindre arbetsgivare och arbetstagare när det gäller
skadestånd enligt vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär att denna utredning
också skall ges i uppdrag att utreda eventuellt missbruk av så
kallade informella skadestånd i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen beslutar återinföra arbetsgivarens
avdragsrätt för allmänna skadestånd inom arbetsrätten.
1990/91:A746 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändringar i det arbetsrättsliga
koncernbegreppet.
1990/91:A749 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändring av bestämmelserna i lagen om
anställningsskydd så att den ger möjlighet att anställa chefer
under begränsad tid med bibehållen tillsvidareanställning i
botten.
1990/91:A750 av Lisbeth Staaf-Igelström och Bo Finnkvist (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av lagstiftning av
koncernfackligt samarbete över nationsgränserna.
1990/91:A753 av Sten Svensson m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om
anställningsskydd vad avser uppsägning och avsked av
arbetstagare i förtroendeställning samt vad avser skadeståndens
storlek härvid i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:A755 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om medbestämmandelagens allmänna utformning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet för att
säkerställa den negativa föreningsrätten,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet så att s.k.
organisationsklausuler förbjuds,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
lagen om medbestämmande i arbetslivet (1976:580) i enlighet med
vad som i motionen anförts angående avdrag på lön för
fackföreningsavgifter,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i enlighet med
vad som i motionen anförts angående arbetstagarnas
representation,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående fackliga stridsåtgärder,
8. att riksdagen beslutar att 60§ lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet skall ha den lydelse angående
arbetsrättsliga skadestånd som den hade den 31 december 1984,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot
blockad av enmansföretag och företag med anställda
familjemedlemmar i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen hos regeringen begär utredning om och
förslag till begränsning av facklig organisations rätt att
genomföra blockad av företag enligt vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar att upphäva reglerna om facklig
vetorätt i 38--40§§ lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet,
12. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
skadeståndsreglerna i den arbetsrättsliga lagstiftningen i
enlighet med vad som i motionen anförts,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ideella skadestånd,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagändringar om medbestämmande för arbetstagare inom offentlig
förvaltning i enlighet med vad som i motionen anförts,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet vad gäller
förhandlingsplikt vid chefstillsättningar i enlighet med vad som
i motionen anförts.
1990/91:A756 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk
utredning om den arbetsrättsliga lagstiftningen i enlighet med
vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsmarknadslagarnas nuvarande
utformning och effekter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsmarknadslagarnas framtida
utformning.
1990/91:A757 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att företag som är enmansföretag och/eller
saknar kollektivavtal inte får diskrimineras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en kraftig höjning av skadeståndsbeloppen
vid arbetsrättsliga konflikter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om generell rätt till provanställning.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N291.
1990/91:A761 av Stig Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nordisk koncernfacklig verksamhet.
1990/91:A762 av Lena Boström och Mats Lindberg (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konsumentombud.
1990/91:A764 av Viola Claesson och Karl-Erik Persson (v) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att förhindra att uppsägning sker
med hänvisning till arbetsbrist utan att arbetsbristen klart har
dokumenterats samt att lokal fackförening givit sitt medgivande,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i lagen om anställningsskydd att förbud införs mot att
lägga ut arbetsuppgifter på icke-anställd arbetskraft under
tidsperiod då företrädesrätt till återanställning gäller i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Inledning
Utskottet behandlar i detta betänkande 28 motioner väckta
under den allmänna motionstiden i januari i år. De innefattar 74
yrkanden avseende den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det gäller
krav och synpunkter hänförliga till lagarna om medbestämmande i
arbetslivet (MBL), anställningsskydd (LAS), facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen (förtroendemannalagen)
och om styrelserepresentation för de privatanställda
(styrelserepresentationslagen). Vissa yrkanden tar sikte på mera
övergripande förändringar av lagstiftningen medan andra gäller
enskilda bestämmelser i lagarna.
Ett stort antal av de frågor som tas upp i betänkandet har
behandlats tidigare av utskottet.
Bakgrund
Under 1970-talet genomfördes en omfattande reformering av den
arbetsrättsliga lagstiftningen. 1974 kom lagen om
anställningsskydd. Genom lagen fastställdes som en grundläggande
princip att en uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara
sakligt grundad och att anställning tills vidare, dvs. fast
anställning, skall vara den normala anställningsformen. Vid
uppsägning på grund av arbetsbrist gäller vissa
turordningsregler där huvudprincipen är att den som anställts
senast blir den som får gå först.
Samtidigt med anställningsskyddslagen antogs lagen om vissa
anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen).
Samma år trädde även förtroendemannalagen i kraft. Lagen har
till syfte att underlätta facklig verksamhet. Den innehåller
regler om de fackliga förtroendemännens rätt till ledighet från
arbetet för det fackliga uppdraget, i vissa fall med bibehållen
lön.
Medbestämmandelagen (MBL) antogs av riksdagen våren 1976.
Lagstiftningen byggde i stora delar på arbetsrättskommitténs
betänkande (SOU 1975:1) Demokrati på arbetsplatsen. MBL
innehåller de grundläggande reglerna om föreningsrätt och
förhandlingsrätt, om kollektivavtal, fredsplikt, medling i
arbetstvister och om skadestånd och andra påföljder. I dessa
delar är reglerna hämtade från den tidigare s.k.
arbetsfredslagstiftningen. Den andra gruppen av regler avser det
som benämns arbetstagarnas medbestämmanderätt. Hit hör reglerna
om den förstärkta förhandlingsrätten för arbetstagarsidan och om
rätten till fortlöpande information om arbetsgivarens
verksamhet. Lagen innehåller även regler om tolkningsföreträde
för arbetstagarsidan i vissa tvister och om facklig vetorätt vid
entreprenader.
Samtidigt med MBL antog riksdagen lagen om offentlig
anställning (LOA). Båda lagarna trädde i kraft den 1 januari
1977.
I samband med antagandet av MBL tillsattes en ny kommitté, Nya
arbetsrättskommittén (NARK) med uppgift att fortsätta
utredningsarbetet på det arbetsrättsliga området.
Till 1970-talets arbetsrättsliga lagstiftning hör också 1976
års lagar om styrelserepresentation för de anställda i
aktiebolag och ekonomiska föreningar resp. i bankinstitut och
försäkringsbolag. Lagarna ersatte tidigare försökslagstiftning
på området. Genom lagarna fick arbetstagarna möjlighet till
medinflytande genom rätten att utse ledamöter i bolagens
styrelser.
Nämnas bör också 1977 års semesterlag och arbetsmiljölagen,
som trädde i kraft 1978. Under detta årtionde kom också lagen om
arbetstagares rätt till ledighet för utbildning
(studieledighetslagen), som antogs 1974, och lagen om rätt till
ledighet för vård av barn (föräldraledighetslagen), som antogs
1978. Slutligen antogs 1979 lagen om jämställdhet mellan kvinnor
och män i arbetslivet (jämställdhetslagen).
Våren 1982 ersattes 1974 års anställningsskyddslag med en ny
lag som dock i stora delar motsvarade den äldre lagen. Vissa
lättnader infördes i fråga om möjligheten att tidsbegränsa
anställningar. Anställningsavtal vid tillfällig arbetsanhopning
blev tillåtna, dock sammanlagt högst sex månader under två år.
Lagen öppnade också möjligheter att provanställa arbetstagare i
högst sex månader.
1982 antogs även en ny arbetstidslag.
Flera av medbestämmandelagens regler är dispositiva. En av
huvudtankarna i lagen är att det lagfästa medbestämmandet skall
vidareutvecklas genom centrala och lokala kollektivavtal och
därmed anpassas till de särskilda förhållanden som råder inom
olika delar av arbetsmarknaden. Ett medbestämmandeavtal på den
privata sektorn lät emellertid vänta på sig. Efter många års
förhandlingsarbete med flera strandningar träffades under våren
1982, dvs. drygt fem år efter MBLs ikraftträdande, ett
medbestämmandeavtal mellan SAF och LO/PTK, det s.k.
utvecklingsavtalet.
Detta år överlämnade också NARK sitt slutbetänkande (SOU
1982:60) MBL i utveckling. Under utredningens gång hade
lagutkast utarbetats bl.a. i fråga om en mer genomförd
integrering av informationsrätten med den primära
förhandlingsrätten samt om förhandlingsrätten på koncernnivå. I
och med tillkomsten av utvecklingsavtalet bestämde sig kommittén
för att inte lägga fram några lagförslag i dessa delar. Endast
beträffande rätten att innehålla intjänad lön som stridsåtgärd
och den s.k. tvåhundrakronorsregeln föreslogs lagstiftning.
När socialdemokraterna övertog regeringsmakten hösten 1982
hade 1970-talets arbetsrättslagstiftning således varit i
tillämpning ett antal år. På anställningsskyddets område hade en
ganska omfattande praxis utbildats genom arbetsdomstolens (AD)
rättstillämpning. Det gällde framför allt den närmare innebörden
av begreppet saklig grund för uppsägning och det lagliga
utrymmet för tidsbegränsade anställningar. Flera principiella
avgöranden rörande medbestämmandelagen förelåg också vid denna
tid. De avsåg t.ex. gränsdragningen mellan
arbetstagarinflytandet och den politiska demokratin -- en
uttolkning av 1 § som anger lagens tillämpningsområde till
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare --, innebörden
av reglerna om den förstärkta förhandlingsrätten, vetorätten vid
entreprenader och skadeståndet vid arbetstagares deltagande i
olovliga strejker. Medbestämmandelagen hade på den punkten
inneburit att den tidigare övre gränsen på 200 kr. tagits bort.
AD hade dock i ett antal domar uttalat att detta belopp skulle
betraktas som normalpåföljd.
Eftersom lagarna omfattade även sådana områden som tidigare
varit oreglerade och hade verkningar som inte alltid hade kunnat
förutses är det kanske inte förvånande att lagstiftningen hade
gett upphov till en fortlöpande allmän debatt. Vissa avgöranden
av AD hade väckt särskild uppmärksamhet, däribland de s.k.
chefstillsättningsdomarna. Kritiska synpunkter hade framförts
från både arbetstagar- och arbetsgivarsidan och från skilda håll
hade röster höjts för att lagstiftningen borde ändras eller
kompletteras i olika hänseenden.
De motioner som riksdagen skulle ta ställning till hösten 1982
speglade i viss mån denna debatt. Socialdemokraterna pekade på
en rad förändringar som enligt deras mening borde komma till
stånd. Även från borgerligt håll förelåg motioner med krav på
förändringar i vissa angivna hänseenden. Också från dåvarande
vänsterpartiet kommunisternas (vpk) sida fanns motioner med krav
på förstärkta fackliga rättigheter.
En utskottsmajoritet av socialdemokrater och vpk avstyrkte de
väckta s-motionerna med motiveringen att de initiativ och
uppslag som innefattades i motionerna kunde tas upp till en
samlad prövning i en av regeringen tillsatt beredningsgrupp.
Till saken hörde också de ändrade förutsättningar som
utvecklingsavtalet mellan SAF och LO/PTK inneburit. Även övriga
motioner avslogs.
Under tiden efter 1982 kan sägas att den allmänna debatten
klingat av något. I riksdagen har emellertid fortlöpande
framställts krav på mer eller mindre genomgripande förändringar
i lagstiftningen. Utskottet återkommer till detta.
Nyare arbetsrättslig lagstiftning
Den arbetsrättsliga lagstiftningen har förnyats också under
det fortsatta 1980-talet och under de senaste åren, om än i ett
betydligt lugnare tempo och utan att det varit fråga om mer
genomgripande förändringar.
MBL ändrades med verkan från år 1985 då det infördes förbud
för arbetsgivaren att som en stridsåtgärd hålla inne intjänad
lön. Samtidigt återinfördes den övre gränsen om 200 kr. som
skadestånd vid olovlig stridsåtgärd. Högre belopp kan komma i
fråga endast i vissa allvarliga fall. Detta år slopades även den
tidigare avdragsrätten för allmänna skadestånd genom en ändring
i kommunalskattelagen.
Våren 1991 antog riksdagen genom vissa ändringar i MBL den
s.k. Lex Britannia som ger de fackliga organisationerna nya
möjligheter att kräva att svensk lag och svenska avtal skall
gälla i arbetsförhållanden med internationell anknytning. Syftet
är bl.a. att förhindra social dumpning.
I samband med antagandet av en ny arbetsförmedlingslag,
likaledes våren 1991, förstärktes de fackliga rättigheterna när
arbetsgivaren skall anlita extern arbetskraft. En ändring i 38 §
MBL innebär ökade möjligheter till förhandling vid anlitande av
uthyrd arbetskraft. Bestämmelserna har ännu inte trätt i kraft.
Som nämnts tidigare antog riksdagen en ny
anställningsskyddslag 1982. En lagändring 1984 gällde
inkomsttryggheten vid permittering. Annars har endast mindre
förändringar gjorts. Samma år försvårades möjligheterna att i
samband med uppsägningar på grund av arbetsbrist träffa
turordningsavtal för äldre arbetstagare. Vissa förenklade
procedurregler infördes med verkan från 1990. Från våren 1991
gäller att den ålder vid vilken en arbetstagare är skyldig att
avgå med pension höjts från 65 till 67 år.
Frågan om s.k. regionala fackliga förtroendemän, dvs.
förtroendemän som inte är anställda hos arbetsgivaren, har
diskuterats i flera omgångar alltsedan förtroendemannalagen
antogs 1974. Ett förslag till ny förtroendemannalag baserat på
ett betänkande av NARK remitterades till lagrådet 1978.
Förslaget innehöll regler om sådana förtroendemän. Förslaget
fullföljdes emellertid inte genom någon proposition. Mer än tio
år senare fick frågan om tillträdesrätten för regionala
förtroendemän sin lösning genom en ändring i
förtroendemannalagen som trädde i kraft den 1 januari 1991.
De båda styrelserepresentationslagarna från 1976 ersattes 1987
av lagen om styrelserepresentation för de privatanställda. Den
nya lagen innebar bl.a. ett slopande av kravet för rätt till
styrelserepresentation att den fackliga organisationen skulle
företräda mer än hälften av de anställda.
Beträffande senare tids lagstiftning skall nämnas att
riksdagen under våren 1991 beslutade om en ny jämställdhetslag
som skall träda i kraft den 1 januari 1992. Som ett resultat av
arbetsmiljökommissionens arbete infördes, likaledes våren 1991,
nya regler rörande arbetsmiljö och rehabilitering samt
rehabiliteringsersättning.
Nu pågående lagstiftningsfrågor och utredningsarbete
En särskild utredare lade våren 1991 fram ett betänkande (SOU
1991:13) Spelreglerna på arbetsmarknaden, som på ett par områden
innehåller direkta lagförslag och på andra principförslag eller
förslag om fortsatt utredningsarbete. Remissbehandlingen har
nyligen avslutats.
I en departementspromemoria (Ds 1991:34) vidareutvecklas den
tidigare ägarutredningens (SOU 1990:1) förslag om informations-
och förhandlingsrätt för anställda vid vissa aktieförvärv. Även
här har remissbehandlingen nyligen avslutats.
Annat utredningsarbete som bör nämnas är den s.k.
LOA-utredningen (C 1989:07). Utredningen skall göra en översyn
vars syfte bl.a. är att skapa bättre förutsättningar för
förnyelsen av den offentliga sektorn och större överensstämmelse
med lagstiftningen på arbetsmarknaden i stort. Utredningen
berörs i utskottets betänkande 1991/92:AU3 Personalpolitik.
Sedan 1990 arbetar en särskild utredare (A 1990:04) med
uppgift att överväga lagstiftningsåtgärder mot etnisk
diskriminering.
Vidare har en utredare kallats (A 1991:01) för att undersöka
om mer flexibla regler för arbetstid och semester bör införas.
Denna utredning berörs i utskottets betänkande 1991/92:AU2
Arbetstid, semester och annan ledighet.
Utskottet kommer i den fortsatta framställningen in på de i
augusti i år antagna direktiven (Dir. 1991:76) för utredning av
den arbetsrättsliga lagstiftningen.
Tidigare motioner i riksdagen
Riksdagen har under de socialdemokratiska regeringsåren varje
år behandlat och avslagit ett stort antal motioner med krav på
förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Sedan mitten
av 1980-talet har det återkommande framställts krav från den
borgerliga sidan om en mera genomgripande översyn av den
arbetsrättsliga lagstiftningen. Kraven har tagit sikte på vad
man sett som grundläggande fel i lagstiftningen, såsom att de
lagstadgade rättigheterna i alltför stor utsträckning är
beroende av att arbetstagaren är medlem i en facklig
organisation. Man har framfört att det är de enskilda
arbetstagarnas rättigheter som bör förstärkas. Motionerna har
även pekat på reglernas bristande anpassning till de mindre
företagens förhållanden. Översynskraven har främst gällt MBL men
även i fråga om LAS har det begärts en analys av effekterna av
lagstiftningen.
När dessa krav har förts fram tidigare har utskottet avslagit
motionerna med hänvisning till att det funnits en bred
uppslutning kring huvudtankarna i den arbetsrättsliga
lagstiftningen. Det har sagts att utvecklingen inom
lagstiftningen och inom avtalsområdet har varit till gagn för
såväl arbetstagarna som näringslivet och samhället i dess
helhet. Utskottet har också beaktat att lagarna i viktiga delar
består av ganska allmänt hållna grundregler som kan jämkas och
utvecklas genom avtal, så att tillämpningarna kan anpassas till
bransch- eller arbetsplatsförhållanden.
I förra årets betänkande 1990/91:AU6 Medbestämmande i
arbetslivet ansåg emellertid utskottet att vissa förhållanden nu
gjorde det naturligt att väcka frågan om en mer allmän översyn
av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Utskottet pekade på att
-- trots den fortsatta arbetsrättsliga förnyelseprocessen under
1980-talet -- 1970-talets regelverk fortfarande utgör
hörnstenarna. Utskottet hade i åtanke de allt snabbare tekniska
och ekonomiska förändringarna och den allt större betydelsen av
samverkan över nationsgränserna som nu präglar arbetslivet.
Bl.a. dessa förhållanden tillsammans med aktuellt
utredningsarbete pekade enligt utskottet entydigt på behovet av
en övergripande översyn. Utskottet utgick från att regeringen
skulle inleda ett sådant översynsarbete med beaktande av de
allmänna synpunkter som utskottet hade anlagt utan något
initiativ från riksdagens sida.
Utredning av den arbetsrättsliga lagstiftningen
Den 15 augusti innevarande år beslutade den tidigare
socialdemokratiska regeringen att en kommitté skulle tillkallas
för att göra en översyn av medbestämmandelagen och den centrala
arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt. Syftet är enligt
direktiven (Dir. 1991:76) att analysera erfarenheterna av
1970-talets arbetsrättsreformer, beakta de förändringar som
skett sedan dess samt föreslå förändringar för framtiden. I
direktiven hänvisas till arbetsmarknadsutskottets nyss angivna
betänkande. Det sägs att den långa tid som gått dessutom är ett
skäl i sig att utvärdera arbetsrättsreformerna. Det gäller att
analysera om de mål som sattes upp om en stärkt ställning för
den enskilde och ett ökat fackligt inflytande har uppnåtts. Det
är också enligt direktiven av intresse att få veta om de
farhågor som vissa arbetsgivare hade inför reformerna har
besannats.
I direktiven anges vissa frågor som bör belysas eller
undersökas särskilt. Det gäller t.ex. ett mer lokalt förankrat
medbestämmande med ett stärkt inflytande för den enskilde
arbetstagaren. Hur skall fler och bättre medbestämmandeavtal
kunna komma till stånd? Kan arbetstagarna tillförsäkras mer
inflytande även på annat sätt än genom lagstiftning? Kan
lagreglerna få en annan och bättre utformning? Kommittén skall
också undersöka om reglerna om förhandlingsrätt och information,
och då särskilt 11--13 §§, ger tillräckliga möjligheter till
insyn för att kunna påverka arbetsgivarens beslut. Vissa
koncernfrågor skall utredas liksom arbetstagarinflytandet i
samband med företagsförvärv. Andra frågor är föreningsrätten,
reglerna om tolkningsföreträde och den fackliga vetorätten. I
sistnämnda hänseende skall utredningen med utgångspunkt i de
senaste tio årens tillämpning -- dvs. tiden efter NARKs
slutbetänkande -- bedöma om det grundläggande syftet med
reglerna uppfyllts. I fråga om sanktionsreglerna sägs att
kommittén skall undersöka utvecklingen under denna period och ta
ställning till om det krävs en förändring av skadestånden. En
annan fråga som kommittén bör se över är förhållandet mellan MBL
och arbetsmiljölagen.
På anställningsskyddsområdet sägs att kommittén som en av sina
huvuduppgifter skall identifiera vilka faror som kan vara
förenade med förändringar i sättet att anlita arbetskraft. Om så
behövs skall åtgärder föreslås för att befästa lagens
grundläggande principer. Vidare skall kommittén överväga om det
lagstiftningsvägen går att komma till rätta med att arbetsgivare
organiserar verksamheten så att enbart deltidsarbeten kan
erbjudas. När det gäller olika slag av tidsbegränsade
anställningar skall kommittén utreda tillämpning och praxis samt
mot den bakgrunden överväga om anställningsskyddet bör
förstärkas i skilda hänseenden. I fråga om
saklig-grund-begreppet skall tillämpningen av den nya lagen
undersökas. Kommittén skall föreslå de förändringar som den
finner lämpligt. Ett särskilt problem som skall uppmärksammas är
de allt oftare förekommande kraven på att arbetstagare skall
genomgå integritetskänsliga undersökningar. Kommittén skall
vidare överväga om ett bättre skydd kan konstrueras i samband
med företagsöverlåtelser och liknande. När det gäller
turordningsreglerna är den övergripande frågeställningen enligt
direktiven om bestämmelserna i sin nuvarande form verkligen
fyller sin tänkta funktion. Skall reglerna göras tvingande?
Skall turordningskretsarna vidgas? Skall turordningsregler
införas även i samband med omplaceringar på grund av
arbetsbrist? Skall deltidsanställda ges företräde när
arbetsgivaren erbjuder en heltidsanställning? Även andra frågor
skall uppmärksammas enligt direktiven, däribland möjligheten för
arbetsgivaren att "köpa sig fri" från ett
anställningsförhållande.
Vad slutligen gäller förtroendemannalagen anger direktiven att
kommittén bör undersöka om det går att skapa ett bättre
anställningsskydd för fackliga förtroendemän.
Styrelserepresentationslagen nämns inte särskilt i direktiven
som ett område för översyn.
Nu aktuella motioner
Motioner rörande allmänna arbetsrättsliga frågor
Även under årets allmänna motionstid har det framställts
yrkanden som gäller mera övergripande reformfrågor på
arbetsrättens område.
Moderata samlingspartiet framför synpunkter av detta slag i
sina kommittémotioner A755 om MBL, A756 om lagarna på
arbetsmarknaden och A740 om LAS, samtliga av Sonja Rembo m.fl.
Motionärerna anser att de arbetsrättsliga lagarna har lett till
ineffektivitet och byråkrati, inte minst i den offentliga
sektorn, och att regelsystemet är för omfattande, detaljerat och
komplicerat. Arbetsmarknadens funktion måste förbättras liksom
samspelet mellan olika lagar. Frågor bör kunna lösas avtalsvägen
i större utsträckning, menar motionärerna. De anser också att
den arbetsrättsliga lagstiftningen bör vara inriktad på att
medinflytandet skall ligga närmare de enskilda arbetstagarna.
Man är kritisk mot den starka ställning som de fackliga
organisationerna fått med konsekvenser för både enskilda,
företag och offentlig verksamhet. LAS, vars ändamål bör vara att
ge ett skydd mot obillighet i anställningsförhållandet, har
skapat inlåsningseffekter på arbetsmarknaden, sägs det. I
övervägandena om förändringar i lagstiftningen måste även
EG-aspekterna beaktas, anser motionärerna.
Centern vill också ha en total översyn av
arbetsrättslagstiftningen och efterlyser i sin motion A208 av
Olof Johansson m.fl. klarare och entydigare regler på området.
Att reglerna tar för liten hänsyn till de små företagens
förhållanden framförs både av moderaterna och av centern i de
nyssnämnda motionerna.
Utskottet tar i detta sammanhang även upp två enskilda
motioner.
Siw Persson m.fl. (fp, m, c) anser enligt motion A734 att
konkurrenskommittén bör få som tilläggsdirektiv att utreda
vilka konkurrensbegränsningar som kan vara orsakade av
arbetsmarknadslagstiftningen. Motionärerna pekar på olika
åtgärder från fackligt håll mot enmans- och kompanjonsföretag
som enligt dem får konkurrenshämmande effekter. De yrkar ett
tillkännagivande om detta.
I motion A746 av Britta Sundin m.fl. (s) berörs
koncernbegreppet i den arbetsrättsliga lagstiftningen.
Motionärerna anser att detta begrepp bör utvidgas till att avse
s.k. 50/50-bolag och begär ett tillkännagivande om detta.
Motioner rörande MBL
I fråga om MBL efterlyser såväl moderaterna (motionerna A755
och A756), folkpartiet liberalerna (motion A707) som centern
(motion A208) en klarare gränsdragning mellan
arbetstagarinflytandet och den politiska demokratin.
Moderaterna anser att denna gränsdragning
inte skall få avgöras genom avtal mellan parterna.
Den negativa föreningsrätten, dvs. rätten att stå utanför
en förening, bör lagfästas anser både moderaterna i motion
A755 och folkpartiet liberalerna i motion A707. Motsvarande
yrkande framställs även av Filip Fridolfsson m.fl. i motion A710
(m, fp, c). Båda partierna vill dessutom ha ett förbud mot s.k.
organisationsklausuler. Sådana klausuler kan innebära att en
arbetsgivare inte får anställa någon oorganiserad eller någon
som tillhör en annan facklig organisation. Moderaterna anser
vidare att en arbetsgivare skall ha rätt att göra avdrag från
lönen för fackföreningsavgifter endast med stöd av fullmakt från
den enskilde arbetstagaren.
När det gäller förhandlings- och informationsrätten enligt
MBL anser moderaterna i motion A755 att lagen bör innehålla en
garanti för de lokalt anställda om deltagande och direkt ansvar.
Vid chefstillsättningar, både i privat och offentlig verksamhet,
skall primär förhandlingsskyldighet vara utesluten. Folkpartiet
liberalerna anser enligt sin motion A707 att lagen tydligare bör
ange när förhandlingsskyldighet föreligger.
Förhandlingsskyldighet enligt 11 § MBL bör gälla även i
förhållande till icke kollektivavtalsbunden organisation om det
finns medlemmar som berörs av frågan. Förändringar bör också ske
av förhandlingsreglerna när det gäller arbetsledningsfrågorna i
individuella fall, anser folkpartiet liberalerna.
Den fackliga vetorätten vid entreprenader bör avskaffas,
anser såväl moderata samlingspartiet (motion A755) som
folkpartiet liberalerna (motion A707). Förutom att det finns en
risk för missbruk av reglerna, inte minst i förhållande till
småföretagen, bör rent principiellt gälla att kontrollfunktioner
av detta slag endast skall tillkomma myndigheter och domstolar.
Folkpartiet liberalerna anser dessutom att det är de fackliga
organisationerna i entreprenörföretaget som skall bevaka
eventuella brott mot det företagets anställda. Även i motion
A737 av Erik Holmkvist m.fl. (m, fp, c) framställs krav på
lagändring. Småföretag skall inte kunna stoppas genom
vetoförklaring enbart därför att de saknar kollektivavtal, anför
motionärerna.
En översyn av konfliktreglerna begärs i m-motionen A755 av
Sonja Rembo m.fl. Konflikterna på arbetsmarknaden får numera
konsekvenser för tredjeman och hela samhället. På den offentliga
sektorn kan kostnaderna överföras på skattebetalarna, framhålls
det i motionen.
Blockadreglerna aktualiseras såväl av moderaterna i den
nyssnämnda motionen som av folkpartiet liberalerna i motion
A757. De bör ingå i den arbetsrättsliga översynen, anser fp. Ett
förbud mot blockad av enmansföretag och andra mindre företag
begärs inte bara i m-motionen utan även i en enskild motion,
A739 av Kjell Johansson m.fl (fp, m, c), nämligen i det fall att
grunden för blockaden är arbetsgivarens vägran att träffa
kollektivavtal. Filip Fridolfsson m.fl. (m, fp, c) anser i
motion A711 att förbudet bör riktas mot blockader som grundar
sig på att arbetsgivaren vägrar teckna kollektivavtal i det fall
att det inte finns någon anställd som är fackligt ansluten.
Skadeståndet vid olovliga konflikter bör höjas kraftigt
anser både moderaterna i motion A755 och folkpartiet liberalerna
i motionerna A757 av Bengt Westerberg m.fl. och A707 av Elver
Jonsson m.fl. Moderata samlingspartiet anser att den övre
gränsen bör bestämmas till 5 000 kr.
I motion A733 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c) begärs
ett förtydligande av begreppet motpart vid stridsåtgärder.
Motionärerna anser att en facklig organisation som har för
avsikt att vidta sympatiåtgärder skall vara skyldig att varsla
den arbetsgivare som åtgärderna riktas mot även om denne är
oorganiserad.
Moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna framför
även mer generella synpunkter på de arbetsrättsliga
skadestånden. I motion A755 (m) framförs att det görs en
alltför standardiserad bedömning av skadestånden, inte minst med
hänsyn till den slopade avdragsrätten. I fråga om allmänna
skadestånd bör avdragsrätten återinföras enligt motionärerna, en
åsikt som också framförs i en enskild motion, A745 av Rolf
Clarkson m.fl. (m, fp, c). En översyn är nödvändig enligt motion
A707 (fp). Det förekommer att skadestånd döms ut vid
bagatellartade lagbrott, sägs det i fp-motionen. I den
nyssnämnda motionen av Rolf Clarkson påtalas en obalans mellan
skadestånden för mindre arbetsgivare och för arbetstagare. Det
sägs också att det förekommer missbruk av s.k. informella
skadestånd, dvs. skadestånd som bestäms i förhandlingar.
Motioner rörande LAS
En del av de mer övergripande motionssynpunkter som redovisats
ovan tar som nämnts sikte även på anställningsskyddslagen. I
flera motioner framförs dessutom ändringsyrkanden som gäller
enskilda bestämmelser i LAS.
Moderata samlingspartiet anser enligt motion A740 att
arbetstagarbegreppet har givits för vid tolkning. Det bör
enligt motionen definieras i lag i samordning med
skatterättslig- och socialförsäkringsrättslig lagstiftning. Den
s.k. undantagskretsen enligt 1 § i lagen, dvs.
arbetstagarkategorier som är undantagna från lagens tillämpning,
bör utvidgas till att även avse anställda som har
arbetsuppgifter som är förenade med särskilt ansvar.
I fråga om tidsbegränsade anställningar begärs i den
nyssnämnda m-motionen beträffande anställning som är föranledd
av tillfällig arbetsanhopning att den i lagen angivna
tvåårsgränsen slopas. En generell rätt att träffa sådana
anställningsavtal bör medges för en tid av upp till sex
månader, anser motionärerna.
Frågor om provanställning tas upp i tre motioner. Lagen
medger tidsbegränsad provanställning, om prövotiden är högst sex
månader. Regeln är dispositiv. Moderata samlingspartiet anser i
sin förutnämnda kommittémotion A740 att lagen bör garantera en
rätt till sex månaders provanställning; vissa kollektivavtal
föreskriver snävare tidsgräns. Motionärerna anser också att
provanställning upp till tolv månader bör kunna medges i vissa
fall, nämligen för arbetstagare som har svårt att få en fast fot
på arbetsmarknaden. En sådan förlängning bör dock förutsätta en
viss uppföljning från arbetsförmedlingens sida. Folkpartiet
liberalerna anser enligt sin partimotion A757 att en generell
rätt till provanställning bör införas. I motion A731 av Kenth
Skårvik m.fl. (fp, m, c) framförs att en förlängning av
prövotiden bör kunna medges t.ex. vid sjukdom, tjänstledighet
och semester.
Utskottet tar i detta sammanhang även upp en motion A749 av
Gunnar Thollander m.fl. (s). Motionärerna anser att lagen bör ge
möjlighet att anställa chefer på låg- och mellannivå på
tidsbegränsade chefsförordnanden med bottentjänsten kvar.
Vad som skall utgöra saklig grund för uppsägning berörs i
den moderata kommittémotionen A740. Motionärerna anser att en
bättre avvägning än hittills måste göras mellan arbetsgivar- och
arbetstagarintresset. I tillämpningen måste man ta hänsyn bl.a.
till sådant som arbetsplatsens storlek, arbetstagarens
tjänsteställning och verksamhetens art, men även till
arbetskamraternas intresse. I motionen yrkas också att
permitteringsreglerna ändras. Sten Svensson m.fl. (m, fp, c)
framför i motion A753 att en översyn är nödvändig av
saklig-grund-begreppet i fall då arbetstagaren missbrukat sin
förtroendeställning. Också skadeståndens storlek bör övervägas,
anser dessa motionärer.
När det gäller arbetsbrist som saklig grund för uppsägning
m.m. framförs i motion A764 av Viola Claesson och Karl-Erik
Persson (båda v) att endast dokumenterad arbetsbrist bör godtas.
Motionärerna anser också att en förutsättning bör vara att den
lokala fackföreningen lämnat sitt medgivande.
I sammanhanget tar utskottet upp en annan v-motion, A716 av
Karl-Erik Persson. Där framförs att de fackliga
organisationernas ställning bör stärkas inför
internationaliseringen. Organisationerna bör enligt motionen få
möjlighet att inlägga veto mot utflyttning av verksamhet till
annat land.
I motion A271 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) berörs frågan om
arbetsskada som saklig grund för uppsägning. Motionärerna
anser att en arbetsskada under inga omständigheter skall kunna
godtas som saklig grund.
I fråga om turordningen vid uppsägning på grund av
arbetsbrist är lagens innebörd att längre anställningstid ger
företräde. Om en arbetstagare kan beredas fortsatt arbete endast
efter omplacering gäller som förutsättning för företräde att
arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta
arbetet. Reglerna är dispositiva.
I den moderata kommittémotionen A740 framförs kritik mot
turordningsreglerna, som enligt motionärerna kräver en översyn.
Arbetsgivaren måste kunna behålla arbetstagare med särskilt
yrkeskunnande eller annan kompetens, sägs det i motionen.
Särskild turordning bör upprättas för arbetstagare som har i
huvudsak jämförbara arbetsuppgifter.
Två motioner gäller företrädesrätten till återanställning.
Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s) efterlyser i
sin motion A701 förbättrade regler. Motionärerna ser det som en
brist att företrädesrätt inte kan göras gällande i det fallet
att ett helägt dotterbolag lägger ner sin verksamhet samtidigt
som ett annat dotterbolag bildas för att bedriva samma
verksamhet på samma ort. Anledningen är att en övergång av
verksamheten i lagens mening inte skett mellan de båda
dotterföretagen. En översyn är nödvändig, anser motionärerna.
Viola Claesson och Karl-Erik Persson (båda v) vill enligt den
förutnämnda motionen A764 att det skall införas ett förbud mot
att lägga ut arbetsuppgifter på entreprenad under tid då
arbetstagare kan göra gällande företrädesrätt.
Motioner rörande förtroendemannalagen
Beträffande förtroendemannalagen föreligger ett antal motioner
från s, v resp. mp.
Två motioner rör begreppet facklig verksamhet m.m. I
motion A762 av Lena Boström och Mats Lindberg (båda s) sägs att
fackföreningsrörelsen har ett stort ansvar för att de
konsumentpolitiska frågorna förs ut till medlemmarna. De anser
att konsumentombud bör ges möjlighet att arbeta med dessa frågor
inom ramen för förtroendemannalagen. Anna Horn af Rantzien och
Lars Norberg (båda mp) anser i sin motion A712 att de fackliga
organisationerna bör ha rätt att utse ombud för den yttre
miljön.
I fråga om regionala fackliga förtroendemän framförs i
motion A730 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) att sådana
förtroendemäns verksamhet bör finansieras med hjälp av
produktionen.
Fyra motioner behandlar koncernfackligt samarbete m.m. Tre
av dessa är s-motioner i vilka framförs att en lagreglering bör
ske av koncernfackligt samarbete över nationsgränserna. Det är
motionerna A718 av Nils Nordh m.fl., A750 av Lisbeth
Staaf-Igelström och Bo Finnkvist samt A761 av Stig Gustafsson
m.fl. Karl-Erik Persson m.fl. (v) efterlyser i motion A716
lagstiftning om skyldighet för svenska transnationella företag
och utländska sådana företag som är verksamma i Sverige att
bekosta de fackliga organisationernas samarbete inom koncernen.
Motioner rörande styrelserepresentationslagen
I kommittémotioner av både moderata samlingspartiet (A742 av
Sonja Rembo m.fl) och folkpartiet liberalerna (A707 av Elver
Jonsson m.fl.) framställs ändringskrav som gäller
styrelserepresentationslagen. I m-motionen framhålls den alltmer
påtagliga konflikten mellan det fackliga inflytandet på
beslutsfattandet i företagen och fackens roll som företrädare
för de anställda. Att rätten till styrelserepresentation bör
grunda sig på viss facklig representativitet framförs i båda
motionerna. Minst hälften av de anställda bör vara organiserade.
Båda partierna anser dessutom att arbetstagarrepresentanterna
över huvud taget inte skall få delta vid s.k. mål- och
inriktningsfrågor i ideella och liknande verksamheter liksom att
skadeståndsreglerna bör ändras. Moderaternas uppfattning är
därutöver att det skall vara ett krav att den som är
arbetstagarrepresentant är anställd i företaget. Vidare bör
enligt m-motionen ingen ovillkorlig rätt finnas att medverka i
företagets beredningsorgan. I fp-motionen efterlyses slutligen
bättre representationsregler för minoritetsorganisationer.
Utskottets överväganden
I de redovisade parti- och kommittémotionerna framförs en
mängd förslag till förändringar i den arbetsrättsliga
lagstiftningen. En stor del av dessa har upprepats i motioner
under en följd av år, men avslagits av riksdagen.
Som anförts tidigare ansåg utskottet redan i förra årets
betänkande 1990/91:AU6 att det var påkallat med en översyn av
den arbetsrättsliga lagstiftningen. Ett sådant arbete har
också inletts i regeringskansliet genom att det fattats beslut
om att tillkalla en kommitté i enlighet med de förut redovisade
direktiven (Dir. 1991:76). Uppgiften är att göra en översyn av
medbestämmandelagen och den centrala arbetsrättsliga
lagstiftningen i övrigt. Som framgått ovan pågår även annat
utrednings- och beredningsarbete.
Utskottet, som ser med stor tillfredsställelse på att en bred
översyn nu kommer till stånd, utgår från att regeringen ger det
fortsatta arbetet en inriktning som ligger i linje med de
synpunkter, uppslag och konkreta förslag som kommit till uttryck
i moderata samlingspartiets kommittémotioner A740, A742, A755
och A756, i folkpartiet liberalernas parti- resp.
kommittémotioner A757 och A707 och i centerns partimotion A208.
Någon åtgärd från riksdagens sida kan därför inte anses behövlig
med anledning av dessa motioner.
Vad som nu sagts gäller även enskilda motioner i den mån som
de till sin allmänna inriktning överensstämmer med synpunkter
framförda i de nyssnämnda parti- och kommittémotionerna. Det är
motionerna A710 (m, fp, c), A711 (m, fp, c), A731 (fp, m, c),
A733 (fp, m, c), A737 (m, fp, c), A739 (fp, m, c), A745 (m, fp,
c) och A753 (m, fp, c). Någon åtgärd från riksdagens sida är
således inte heller påkallad med anledning av dessa motioner.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu
behandlade motionerna bör avslås av riksdagen, i förekommande
fall i motsvarande delar.
Åter andra motioner berör frågor som kan väntas bli belysta i
det kommande utredningsarbetet och därför av det skälet inte
påkallar någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Det gäller
motioner om koncernbegreppet i den arbetsrättsliga
lagstiftningen (A746 av Britta Sundin m.fl., s), frågor om
företrädesrätt till anställning i dotterföretag inom samma
koncern (A701 av Kurt-Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén, s) och
frågor om koncernfackligt samarbete (A718 av Nils Nord m.fl., s,
A750 av Lisbeth Staaf-Igelström och Bo Finnkvist, s, A761 av
Stig Gustafsson m.fl., s, A716 av Karl-Erik Persson m.fl., v).
Även dessa motioner avstyrks således av utskottet, i
förekommande fall i motsvarande del.
Med anledning av motion A734 (fp, m, c) som tar upp frågan om
konkurrenshämmande effekter av den arbetsrättsliga
lagstiftningen vill utskottet anföra följande.
Konkurrenskommittén (C 1989:03) har i juni i år avgivit sitt
huvudbetänkande (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd.
Kommittén fortsätter sitt arbete med en analys av den kommunala
sektorn. Remissbehandlingen av huvudbetänkandet har just
avslutats.
Utskottet utgår från att de aspekter som motionen berör kan
ingå i det fortsatta beredningsarbetet inom regeringskansliet.
Även i samband med den arbetsrättsliga översynen finns det
anledning att anta att särskilt småföretagens förhållanden
kommer att uppmärksammas bl.a. från utgångspunkter liknande dem
som motionen innefattar. Något särskilt initiativ från
utskottets sida är därför inte påkallat. Motionen avstyrks.
I fråga om motion A749 av Gunnar Thollander m.fl. (s) om
tidsbegränsade chefsförordnanden hänvisar utskottet till
förra årets betänkande 1990/91:AU5, då ett liknande yrkande
behandlades. Utskottet anförde då, såvitt avser de
chefskategorier på låg- och mellannivå som avses med den nu
behandlade motionen, att det knappast finns behov av en lagregel
av det åsyftade slaget. LAS torde nämligen inte hindra att flera
anställningar förenas. I alla händelser borde inte en särlösning
tillgripas, sades det i betänkandet. Utskottet står fast vid
denna uppfattning och avstyrker således motionen.
Utskottet tar härefter upp yrkandena i motion A764 av Viola
Claesson och Karl-Erik Persson (båda v) som går ut på att endast
dokumenterad arbetsbrist bör godtas som saklig grund för
uppsägning och därutöver att den lokala fackföreningen
skall ha lämnat sitt medgivande. I motionen framförs också att
arbetsgivare inte skall få lägga ut arbete på entreprenad i det
fall att arbetstagare kan göra anspråk på företrädesrätt till
återanställning. Utskottet anser att regler av det slag som
motionärerna efterlyser skulle innebära en ordning som är
främmande för det svenska arbetsrättsliga systemet. De skulle
stå i strid med den grundläggande principen om arbetsgivarens
rätt att slutligt bestämma om företagsledningen. Detsamma gäller
motion A716 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) i vilken förespråkas
en vetorätt för de fackliga organisationerna mot att verksamhet
flyttas till annat land. Utskottet kan följaktligen inte ställa
sig bakom dessa motionsyrkanden, som avstyrks.
Med anledning av motion A271 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) om
arbetsskada som saklig grund för uppsägning vill utskottet
också hänvisa till förra årets betänkande 1990/91:AU5 och vad
där sagts om rättstillämpningens roll när det gäller att
precisera innebörden av begreppet saklig grund. Det kan inte
komma i fråga att, såsom motionärerna begär, på förhand
kategoriskt ange hur fall av ett visst slag eller tillhörande en
viss grupp skall bedömas. Motionärernas yrkande om ett
tillkännagivande från riksdagens sida avstyrks således.
Vad slutligen gäller återstående motioner på
förtroendemannalagens område vill utskottet anföra följande.
Motionerna A762 av Lena Boström och Mats Lindberg (s) om
konsumentombud och A712 av Anna Horn af Rantzien och Lars
Norberg (mp) om ombud för den yttre miljön avser innebörden av
begreppet facklig verksamhet enligt 1 §
förtroendemannalagen. Utskottet har tidigare avvisat motionskrav
om preciseringar av begreppet med hänvisning till att det i
sista hand ankommer på domstol att bestämma vad som skall anses
utgöra facklig verksamhet i lagens mening (se förra årets
betänkande 1990/91:AU3). Utskottet står fast vid detta och
avstyrker därmed de nu berörda motionerna.
Även frågan om finansieringen av regionala fackliga
förtroendemän har tidigare behandlats av utskottet som
då instämt i regeringens uppfattning att detta i första hand är
en fråga för arbetsmarknadens parter att diskutera i
förhandlingar (1990/91:AU3). Utskottet har inte ändrat åsikt i
denna fråga. I motion A730 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) har
uttryckts tvivel om att saken skall kunna lösas avtalsvägen.
Utskottet är emellertid inte berett att göra något
tillkännagivande av det slag som motionärerna synes efterlysa,
varför motionen avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande översyn av den arbetsrättsliga
lagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1990/91:A208 yrkande 5,
1990/91:A707 yrkandena 1--12, 1990/91:A710, 1990/91:A711,
1990/91:A731, 1990/91:A733, 1990/91:A737, 1990/91:A739,
1990/91:A740, 1990/91:A742, 1990/91:A745, 1990/91:A753,
1990/91:A755 yrkandena 1--6 och 8--15, 1990/91:A756 samt
1990/91:A757,
res. 1 (s) - motiv.
2. beträffande koncernbegreppet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A701, 1990/91:A716
yrkande 2, 1990/91:A718, 1990/91:A746, 1990/91:A750 och
1990/91:A761,
3. beträffande konkurrenshämmande effekter
att riksdagen avslår motion 1990/91:A734,
res. 2 (s) - motiv.
4. beträffande tidsbegränsade chefsförordnanden
att riksdagen avslår motion 1990/91:A749,
5. beträffande arbetsbrist som saklig grund för uppsägning
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A716 yrkande 1 och
1990/91:A764,
men. (v)
6. beträffande arbetsskada som saklig grund för uppsägning
att riksdagen avslår motion 1990/91:A271 yrkande 2,
7. beträffande begreppet facklig verksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A712 och 1990/91:A762,
8. beträffande finansieringen av regionala fackliga
förtroendemän
att riksdagen avslår motion 1990/91:A730.
Stockholm den 5 november 1991
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Mona Sahlin
I beslutet har deltagit: Mona Sahlin (s), Sonja Rembo (m),
Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s),
Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld
(m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila
Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp),
Johnny Ahlqvist (s) och Karin Pilsäter (fp).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen
(mom.1,motiveringen)
Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten
Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottet,
som" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande
lydelse:
Utskottet ser med stor tillfredsställelse på att en översyn
kommer till stånd och utgår från att den kommer att bedrivas i
enlighet med s-regeringens direktiv. Vad det gäller är således
att analysera om 1970-talets arbetsrättsliga lagstiftning har
uppfyllt målen om en stärkt ställning för den enskilde och ett
ökat fackligt inflytande. Målet för de nödvändiga förändringarna
bör alltjämt vara ett demokratiskt arbetsliv med ett verkligt
inflytande för löntagarna och deras organisationer. En annan
viktig uppgift är att skapa förutsättningar för de fackliga
organisationerna att även på en europeisk arbetsmarknad
tillvarata arbetstagarnas intressen och rättigheter. På
medbestämmandelagens område är det mest angelägna att åstadkomma
ett effektivare och mer lokalt förankrat medbestämmande. I fråga
om anställningsskyddet bör enligt utskottets mening
utredningsarbetet ta sikte på åtgärder för att befästa
grundläggande principer om trygghet i anställningen.
Den syn på behovet av förändringar i den arbetsrättsliga
lagstiftningen som kommer till uttryck i moderata
samlingspartiets kommittémotioner A740, A742, A755 och A756, i
folkpartiet liberalernas parti- resp. kommittémotioner A757 och
A707 och i centerns partimotion A208 har i väsentliga hänseenden
andra utgångspunkter än utredningsdirektiven. Stora
skiljaktigheter föreligger också i fråga om synen på
förändringar av enskilda bestämmelser i lagarna.
Genom s-regeringens beslut om en översyn av den
arbetsrättsliga lagstiftningen har motionernas allmänna krav om
detta blivit tillgodosedda. Merparten av de enskilda frågor som
tas upp i motionerna innefattas i de brett upplagda direktiven.
Med hänvisning till skiljaktigheterna mellan utskottets syn på
inriktningen av översynsarbetet och utgångspunkterna för
motionerna bör enligt utskottets mening dessa inte föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.
De enskilda motionerna A710 (m, fp, c), A711 (m, fp, c), A731
(fp, m, c), A733 (fp, m, c), A737 (m, fp, c), A739 (fp, m, c),
A745 (m, fp, c) och A753 (m, fp, c) innehåller också förslag och
synpunkter som i huvudsak avviker från utskottets syn på
utredningens uppgifter. Av samma skäl bör därför även dessa
motioner avstyrkas.
Med hänvisning till vad som ovan sagts om översynsarbetet och
dess inriktning anser utskottet således sammanfattningsvis att
samtliga nu berörda motionsyrkanden bör avslås av riksdagen.
Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten
Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Utskottet
utgår" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Utskottet utgår från att regeringen i samband med den
fortsatta beredningen av konkurrenskommitténs betänkande även
kan ta upp frågeställningar av det slag som aktualiseras i
motionen. Något initiativ från riksdagens sida är därför inte
påkallat. Motionen avstyrks.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Enligt min mening är det i och för sig lovvärt att en
utredning har tillsatts för att göra en översyn av den
arbetsrättsliga lagstiftningen. Uppgiften för utredningen bör
dock vara en annan än som anges i regeringens direktiv. Det
viktiga är att arbeta fram förslag som syftar till att förbättra
de anställdas rättigheter och förändra maktstrukturen på
arbetsplatserna. Det råder nämligen en stor enighet bland de
flesta fackligt aktiva att de anställda inte fått den
information, det inflytande och det medbestämmande på
arbetsplatserna som man hoppades på när MBL och övriga lagar
kom. Det är de demokratiska rättigheterna i arbetslivet som
måste sättas i centrum.
En uppgift för utredningen bör vara att i en sammanhållen
lagstiftning föra ihop de ämnesområden som i dag regleras i MBL,
arbetsmiljölagen, förtroendemannalagen och
styrelserepresentationslagen.
Utredningen bör enligt min mening vara sammansatt av en
majoritet av representanter för de fackliga organisationerna och
i övrigt av representanter för arbetsmarknads-, industri- och
finanspolitiken. En referensgrupp med representanter för
arbetsgivarna kan knytas till utredningen.
Vidare anser jag i fråga om motion 1990/91:A734 (fp, m, c)
rörande konkurrenshämmande effekter att utskottet bör ta
avstånd från de framförda tankarna. Det är enligt min mening i
grunden felaktigt att såsom motionärerna gör ställa intresset av
en stärkt konkurrenspolitik mot de rättigheter som arbetstagarna
garanteras genom den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det får
absolut inte komma i fråga att av hänsyn till den fria
konkurrensen inskränka dessa rättigheter.
Vad sedan gäller v-motionerna om arbetsbrist som saklig
grund för uppsägning m.m. instämmer jag med motion
1990/91:A764 att en ändring bör ske av LAS så att endast
uppsägningar som grundar sig på en dokumenterad arbetsbrist
godtas. Liksom motionärerna anser jag också att den lokala
fackliga organisationen skall ha lämnat sitt medgivande. Jag
instämmer även i att det bör införas ett förbud i LAS mot att
anlita icke anställd arbetskraft under tid då företrädesrätt
till återanställning kan göras gällande. Även förslaget i
v-motionen 1990/91:A716 om vetorätt mot att verksamhet flyttas
till annat land bör enligt min mening godtas. Detta är en åtgärd
som bör genomföras omedelbart för att stärka de fackliga
organisationernas ställning inför den snabba
internationaliseringen. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med lagförslag. Mot bakgrund av detta anser jag att
utskottet under mom. 5 borde ha hemställt:
5. beträffande arbetsbrist som saklig grund för uppsägning
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:A716 yrkande
1 och 1990/91:A764 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts i denna del,