Dir. 1990:84
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström, anför.
Jag föreslår att en särskild konsumentberedning tillsätts med uppgift
att kontinuerligt följa och utvärdera den livsmedelspolitiska reformen
ur ett brett konsumentperspektiv.
Den 9 juni 1990 fattade riksdagen ett beslut om en ny livsmedelspolitik
(prop. 1989/90:146, JoU 25, rskr. 327). Reformen innebär att den interna
marknadsregleringen avvecklas med början den 1 juli 1991. Gränsskyddet
skall enligt riksdagsbeslutet bibehållas oförändrat i avvaktan på de
pågående GATT-förhandlingarna. Under en femårig övergångsperiod vidtas
en rad åtgärder för att underlätta jordbrukets omställning och
anpassning till en friare marknad.
Konsumenten sätts i centrum i den nya livsmedelspolitiken och de senare
leden i livsmedelskedjan uppmärksammas i större utsträckning än
tidigare. Konsumentmålet inom ramen för den nya politiken är att
konsumenternas val skall styra produktionen. Konsumenterna skall ges
goda möjligheter att välja mellan livsmedel av olika slag där
skillnaderna kan avse exempelvis smak, ursprung, produktionssätt eller
förädlingsgrad. Prisutvecklingen på livsmedel skall vara rimlig i
förhållande till prisutvecklingen på andra varor och tjänster. En
utgångspunkt för den nya livsmedelspolitiken är vidare att grundläggande
hygien- och redlighetskrav när det gäller livsmedel och
livsmedelshantering skall vara uppfyllda samt att politiken skall bidra
till en väl sammansatt kost och därmed till en bättre folkhälsa.
Enligt riksdagsbeslutet är det betydelsefullt att de positiva effekterna
av avregleringen, bl.a. i form av en dämpad prisökningstakt på
livsmedel, kommer konsumenterna till del. En förutsättning för detta är
enligt riksdagen att marknaderna fungerar väl och att industri- och
handelsleden inte tar prissänkningar eller uteblivna prisökningar i
anspråk.
För att livsmedelspolitiken skall gagna konsumenterna är det enligt
riksdagsbeslutet av betydelse vilka organisatoriska förutsättningar
konsumenterna har att utöva inflytande på livsmedelskedjans olika led. I
enlighet med riksdagsbeslutet har därför ett statligt stöd om 2 milj.kr.
per år inrättats till ideella organisationer som bedriver projekt med
anknytning till livsmedels- och konsumentpolitiska frågor. Medlen
fördelas av konsumentverket.
I riksdagsbeslutet understryks behovet av att reformens effekter på
olika områden och utifrån olika aspekter noga följs upp. Statens
jordbruksnämnd, lantbruksstyrelsen, statens pris- och konkurrensverk,
lantbruksekonomiska samarbetsnämnden och statens naturvårdsverk har fått
i uppdrag att följa upp reformen och analysera effekterna inom sina
resp. ansvarsområden.
1990 års livsmedelspolitiska beslut är ett första steg mot en mer
konsumentinriktad politik där syftet är att uppnå lägre priser, en högre
kvalitet och ett mer varierat livsmedelsutbud.
Reformens andra steg tas i samband med att vårt gränsskydd sänks.
Regeringen förbereder en sänkning av gränsskyddet och kommer under våren
1991 i ljuset av GATT-förhandlingarna att presentera förslag till detta.
Vägen från jordbruket till konsumenterna är lång och kantas av olika
former av konkurrensbegränsningar. För att uppnå konsumentmålet krävs
därför i ett tredje steg en skärpt konkurrenspolitik. De olika leden i
livsmedelskedjan kännetecknas av bristande konkurrens. Förädlings-,
parti- och detaljhandelsleden är starkt sammanflätade och domineras av
ett fåtal större ägargrupper. Den bristande importkonkurrensen och
etableringshinder förvärrar situationen. Målet att sänka matpriserna och
förbättra livsmedelsutbudet främjas genom att konkurrensen skärps.
Regeringen kommer därför att förelägga riksdagen en proposition som
syftar till att öka konkurrensen och förstärka konsumenternas ställning.
Konsumenten sätts i centrum i den nya livsmedelspolitiken. Ett första
viktigt steg mot en konsumentinriktad livsmedelspolitik har redan tagits
och fler steg kommer att tas under den närmaste tiden. Mot bakgrund av
den ändrade inriktningen av politiken med betoning på konsumentintresset
är det enligt min mening, vilket också understryks i riksdagsbeslutet,
av största vikt att följa och analysera reformens effekter för
konsumenterna.
Flera myndigheter har som nämnts fått i uppdrag att följa reformens
effekter inom sina resp. ansvarsområden. I flera av uppdragen ingår
också att följa och analysera frågor av betydelse för konsumenterna,
t.ex. prisutvecklingen i olika led i livsmedelskedjan. Konsumentfrågorna
utgör emellertid oftast endast en del av det som dessa myndigheter skall
följa och analysera. Jag föreslår därför att en särskild
konsumentberedning tillsätts med uppgift att kontinuerligt följa och
utvärdera den livsmedelspolitiska reformen ur ett brett
konsumentperspektiv.
En del i beredningens arbete skall vara att samarbeta med övriga
myndigheter inom livsmedelspolitikens område och härvid dels förse dessa
myndigheter med relevant information, dels ta del av deras
uppföljningsarbete och utvärdera det från en konsumentsynpunkt.
Beredningen skall vidare själv utföra och initiera utredningar och
analyser för att undersöka om reformen leder till ett effektivare
resursutnyttjande som gynnar samhällsintresset, bl.a. i form av en
dämpad prisökningstakt på livsmedel. Mat av god kvalitet till låga
priser bidrar till ett rättvist och jämlikt samhälle. Det är
låglönegrupper, ensamstående föräldrar och pensionärer som förlorar mest
på höga matpriser.
Flera frågor med anknytning till den livsmedelspolitiska reformen är av
central betydelse för konsumenterna. Livsmedelsprisernas utveckling är
en, kvalitet och ett varierat utbud är andra. Beredningen skall själv
kunna ta upp andra viktiga konsumentfrågor som kan förväntas påverkas av
den livsmedelspolitiska reformen och som av beredningen bedöms kräva
särskild belysning.
Beredningen skall löpande rapportera reformens effekter till regeringen.
En samlad redovisning av utvecklingen under hela omställningsperioden
skall redovisas den 1 september 1994.
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla en beredning -- omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) -- med uppgift att kontinuerligt följa och utvärdera den
livsmedelspolitiska reformen ur ett brett konsumentperspektiv,
att utse ledamöter i beredningen,
att utse en av ledamöterna att vara ordförande,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
beredningen.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.