Dir. 1990:74
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför efter samråd med chefen för industridepartementet, statsrådet Molin.
Jag föreslår att insolvensutredningens (Ju 1988:02) uppdrag enligt tidigare meddelade direktiv (dir. 1988:52), såvitt avser gälla sådana rekonstruktionsfrågor som har anknytning till gäldenärens insolvens eller bristande betalningsförmåga. Frågan om att anpassa den konkursrättsliga lagstiftningen till internationella förhållanden tas bort från utredningens uppdrag. Med dessa begränsningar av uppdraget skall arbetet vara slutfört före utgången av juni 1992.
Insolvensutredningen tillsattes år 1988 med uppdrag att utreda ett antal frågor på konkursrättens område. I enlighet med vad som angavs i direktiven behandlade utredningen med förtur frågan om skuldsanering för fysiska personer. Utredningens förslag i denna del lades nyligen fram i delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag.
De frågor som nu återstår att utreda är främst frågan om ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag i kris och en lagreglering av betalningsinställelse samt vissa konkursrättsliga frågor med internationell anknytning.
Frågor som gäller rekonstruktion av företag i kris har under senare tid fått en ökad aktualitet. Riksdagens näringsutskott har i sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:NU7 (s. 16) förordat en utredning med övergripande uppdrag att föreslå samordnade åtgärder ägnade att hejda den oroväckande utvecklingen i fråga om konkurser. Frågan har övervägts inom industridepartementet, och industriministern kommer senare i dag att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en kommitté för att göra en sådan översyn.
Vissa av de frågor som enligt direktiven till insolvensutredningen rör rekonstruktion av företag i ekonomisk kris har ett så nära samband med de frågor som kommer att omfattas av den nu nämnda kommitténs uppdrag att det är nödvändigt att dra en gräns mellan de två utredningsuppdragen. Efter samråd med industriministern har jag kommit fram till att denna gräns lämpligen bör dras så att insolvensutredningen utreder rekonstruktionsfrågor som har samband med att ett företag har kommit på obestånd eller har betalningssvårigheter. Andra rekonstruktionsfrågor, dvs. närmast sådana förebyggande åtgärder som syftar till förnyelse av företag i kris utan att det är fråga om obestånd, skall ankomma på den kommitté som industriministern avser att tillkalla.
Denna arbetsfördelning mellan kommittéerna innebär att insolvensutredningen behandlar frågor som rör en eventuell lagreglering av betalningsinställelse. I anslutning till det bör utredningen överväga behovet av ändringar i ackordslagstiftningen liksom frågor om förmånsrättsordningen. Utredningen bör också ta upp frågan om juridiska personer bör ges möjlighet att efter ackord i konkurs fortsätta eller återuppta verksamheten.
Insolvensutredningen bör givetvis hålla kontakt med den kommitté som industriministern avser att tillkalla.
Med hänsyn till det angelägna i att frågor som rör rekonstruktion av företag i kris nu får sin belysning så snart som möjligt är det enligt min mening lämpligt att den andra huvudfrågan som återstår av insolvensutredningens uppdrag, nämligen frågan om att anpassa den konkursrättsliga lagstiftningen till internationella förhållanden, bryts ut och behandlas i särskild ordning. Den frågan har inte ett sådant samband med övriga delar av uppdraget att det medför några olägenheter att behandla den fristående genom vidare utredning inom regeringskansliet.
Med de begränsningar av insolvensutredningens uppdrag som jag här har angett bör utredningsarbetet kunna vara slutfört före utgången av juni 1992.
Jag hemställer att regeringen beslutar om insolvensutredningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.