Tilläggsdirektiv till kommittén (1989:01) om ideell skada

Innehåll

Dir 1990:66

Beslut vid regeringssammanträde 1990-11-01.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför.

Mitt förslag

Kommittén skall överväga en förändring av ersättningsnivån och regelverket vid skadestånd till våldtäktsoffer och offer för andra våldsbrott som ger utrymme för inte bara en kompensation för lidandet utan också hjälp till en förändring av livssituationen.

Inledning

Inom skadeståndsrätten skiljer man mellan ekonomisk och ideell skada. Med ekonomisk skada avses ekonomiska förluster av olika slag (kostnader, inkomstförlust, intrång i näringsverksamhet). Ideell skada utgörs av förluster av icke-ekonomisk natur.

År 1989 tillkallades en utredning (Ju 1989:01) för att se över reglerna om ersättning för ideell skada i samband med personskada m.m. Utredningen antog namnet kommittén om ideell skada.

Kommitténs huvuduppgifter är att överväga om den nuvarande ersättningsnivån bör höjas, vilka ersättningsprinciper som bör tillämpas och hur normer för att bestämma ersättningen bör fastställas (Dir. 1988:76).

Av betydelse för bedömningen av vad som kan anses utgöra en skälig ersättning är vilka syften som skall tillgodoses genom ersättningen för ideell skada. Givetvis kan en sådan skada aldrig kompenseras på ett fullgott sätt genom ersättning i pengar. Men denna ersättning kan bidra till att lindra verkningarna av de ideella förlusterna. Enligt direktiven bör kommittén överväga om det finns skäl att beakta också förluster av andra livskvaliteter än som ersätts i dag, t.ex. skadans inverkan på den egna självkänslan.

Enligt direktiven för kommittén bör särskild uppmärksamhet ägnas åt ersättningen för lidande i samband med sexualbrott e.d. Denna ersättning har inslag av upprättelse för den kränkande och nesliga behandling som skadehandlingen har utgjort. Av direktiven följer att kommittén bör klargöra syftet med ersättningen i dessa fall och ta ställning till om de ersättningsbelopp som betalas ut för lidande vid sexuella övergrepp kan anses tillräckligt fylla detta syfte.

Riksdagen har under 1989/90 års riksmöte behandlat frågor som rör utredningsarbetet. I anledning av en motion i vilken framhålls att högre skadestånd bör utdömas till kvinnor som utsatts för våldtäkt eller misshandel, har lagutskottet anfört i huvudsak följande (1989/90:LU25):

"Utskottet vill för sin del framhålla att olika former av sexuellt tvång är djupt integritetskränkande handlingar och i regel orsakar starkt psykiskt lidande och obehag hos dem mot vilka brottet förövas. Detsamma torde många gånger gälla vid misshandelsbrott och särskilt i de fall kvinnor utsätts för misshandel. De ersättningar som för närvarande utgår vid sexuella övergrepp och misshandel kan enligt utskottets mening inte anses utgöra en fullgod kompensation för det lidande och obehag som brottet medför. I likhet med motionärerna anser utskottet därför att det är angeläget att de drabbade ges rätt till högre ersättning för lidandet och detta oavsett om de tillfogas en personskada vid brottet eller ej. Utskottet kan också dela uppfattningen att i ersättningen bör inrymmas ekonomiskt stöd för de skadelidande att på olika sätt komma ur den livssituation de hamnat i på grund av brotten. Som redovisas ovan skall olika frågor om ersättningsnivån vid bl.a. sexuella övergrepp övervägas i samband med den pågående översynen av reglerna om ersättning för ideell skada. Enligt utskottets mening bör emellertid direktiven på denna punkt förtydligas så att det klart framgår att utredningsarbetet skall syfta till en höjning av ersättningsnivån som ger utrymme för inte bara kompensation för lidandet utan också hjälp till en förändring av livssituationen. Med hänsyn till vikten av att ersättningsmöjligheterna vid sexuella övergrepp och misshandel snarast förbättras vill utskottet understryka vikten av att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt och att regeringen så snart ske kan framlägger förslag till erforderliga lagändringar."

Vad lagutskottet sålunda anfört har riksdagen som sin mening gett regeringen till känna (rskr. 1989/90:853).

Det fortsatta utredningsarbetet

I anledning av vad riksdagen har uttalat bör i fråga om kommitténs uppdrag, utöver vad som har sagts i 1988 års direktiv, gälla att kommittén bör överväga en förändring av ersättningsnivån och regelverket vid skadestånd till våldtäktsoffer och offer för andra våldsbrott som ger utrymme för inte bara en kompensation för lidandet utan också hjälp till en förändring av livssituationen.

Jag förutsätter att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen kompletterar kommitténs uppdrag i enlighet med vad jag har förordat.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.