Dir 1990:66
Beslut vid regeringssammanträde 1990-11-01.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför.
Kommittén skall överväga en förändring av ersättningsnivån och
regelverket vid skadestånd till våldtäktsoffer och offer för andra
våldsbrott som ger utrymme för inte bara en kompensation för lidandet
utan också hjälp till en förändring av livssituationen.
Inom skadeståndsrätten skiljer man mellan ekonomisk och ideell skada.
Med ekonomisk skada avses ekonomiska förluster av olika slag (kostnader,
inkomstförlust, intrång i näringsverksamhet). Ideell skada utgörs av
förluster av icke-ekonomisk natur.
År 1989 tillkallades en utredning (Ju 1989:01) för att se över reglerna
om ersättning för ideell skada i samband med personskada m.m.
Utredningen antog namnet kommittén om ideell skada.
Kommitténs huvuduppgifter är att överväga om den nuvarande
ersättningsnivån bör höjas, vilka ersättningsprinciper som bör tillämpas
och hur normer för att bestämma ersättningen bör fastställas (Dir.
1988:76).
Av betydelse för bedömningen av vad som kan anses utgöra en skälig
ersättning är vilka syften som skall tillgodoses genom ersättningen för
ideell skada. Givetvis kan en sådan skada aldrig kompenseras på ett
fullgott sätt genom ersättning i pengar. Men denna ersättning kan bidra
till att lindra verkningarna av de ideella förlusterna. Enligt
direktiven bör kommittén överväga om det finns skäl att beakta också
förluster av andra livskvaliteter än som ersätts i dag, t.ex. skadans
inverkan på den egna självkänslan.
Enligt direktiven för kommittén bör särskild uppmärksamhet ägnas åt
ersättningen för lidande i samband med sexualbrott e.d. Denna ersättning
har inslag av upprättelse för den kränkande och nesliga behandling som
skadehandlingen har utgjort. Av direktiven följer att kommittén bör
klargöra syftet med ersättningen i dessa fall och ta ställning till om
de ersättningsbelopp som betalas ut för lidande vid sexuella övergrepp
kan anses tillräckligt fylla detta syfte.
Riksdagen har under 1989/90 års riksmöte behandlat frågor som rör
utredningsarbetet. I anledning av en motion i vilken framhålls att högre
skadestånd bör utdömas till kvinnor som utsatts för våldtäkt eller
misshandel, har lagutskottet anfört i huvudsak följande (1989/90:LU25):
"Utskottet vill för sin del framhålla att olika former av sexuellt tvång
är djupt integritetskränkande handlingar och i regel orsakar starkt
psykiskt lidande och obehag hos dem mot vilka brottet förövas. Detsamma
torde många gånger gälla vid misshandelsbrott och särskilt i de fall
kvinnor utsätts för misshandel. De ersättningar som för närvarande utgår
vid sexuella övergrepp och misshandel kan enligt utskottets mening inte
anses utgöra en fullgod kompensation för det lidande och obehag som
brottet medför. I likhet med motionärerna anser utskottet därför att det
är angeläget att de drabbade ges rätt till högre ersättning för lidandet
och detta oavsett om de tillfogas en personskada vid brottet eller ej.
Utskottet kan också dela uppfattningen att i ersättningen bör inrymmas
ekonomiskt stöd för de skadelidande att på olika sätt komma ur den
livssituation de hamnat i på grund av brotten. Som redovisas ovan skall
olika frågor om ersättningsnivån vid bl.a. sexuella övergrepp övervägas
i samband med den pågående översynen av reglerna om ersättning för
ideell skada. Enligt utskottets mening bör emellertid direktiven på
denna punkt förtydligas så att det klart framgår att utredningsarbetet
skall syfta till en höjning av ersättningsnivån som ger utrymme för inte
bara kompensation för lidandet utan också hjälp till en förändring av
livssituationen. Med hänsyn till vikten av att ersättningsmöjligheterna
vid sexuella övergrepp och misshandel snarast förbättras vill utskottet
understryka vikten av att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt och att
regeringen så snart ske kan framlägger förslag till erforderliga
lagändringar."
Vad lagutskottet sålunda anfört har riksdagen som sin mening gett
regeringen till känna (rskr. 1989/90:853).
I anledning av vad riksdagen har uttalat bör i fråga om kommitténs
uppdrag, utöver vad som har sagts i 1988 års direktiv, gälla att
kommittén bör överväga en förändring av ersättningsnivån och regelverket
vid skadestånd till våldtäktsoffer och offer för andra våldsbrott som
ger utrymme för inte bara en kompensation för lidandet utan också hjälp
till en förändring av livssituationen.
Jag förutsätter att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt.
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen
kompletterar kommitténs uppdrag i enlighet med vad jag har förordat.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hennes hemställan.