Dir. 1990:40
Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Göransson anför.
Rådet mot skadliga våldsskildringar inrättas som ett organ i enlighet
med kommittéförordningen med uppgift att samordna verksamhet mot
skadliga våldsskildringar i rörliga bilder.
I prop 1989/90:70 presenterade regeringen ett brett åtgärdsprogram för
att minska skadeverkningar av våldsskildringar i rörliga bilder.
Regeringen föreslog bl.a. att ett särskilt råd mot skadliga
våldsskildringar skulle inrättas. Rådets uppgift skulle bli att samordna
olika insatser av statliga och andra myndigheter, organisationer och
näringslivet. Vidare föreslog regeringen att statens biografbyrå skulle
få i uppdrag att ha tillsyn över videogrammarknaden. För detta ändamål
skulle byrån bygga upp en organisation i landet.
Genom beslut den 22 mars 1990 tillkallade chefen för
utbildningsdepartementet en organisationskommitté med uppdrag att
utarbeta förslag till organisation m.m. för det nämnda rådet och för
biografbyråns tillsyn över videogrammarknaden. Kommittén lämnade sina
förslag beträffande rådet den 30 maj 1990.
Riksdagen godkände den 31 maj 1990 i allt väsentligt propositionens
förslag.
Debatten om videovåldet har i stor utsträckning handlat om det s.k.
extremvåldet. Här har en stark opinion växt fram. Föräldrar har slutit
sig samman lokalt och bildat aktionsgrupper, namninsamlingar har
genomförts, föreningar och organisationer har fört upp videovåldet på
sina dagordningar och i många kommuner har mediagrupper tillsatts.
Rådet mot skadliga våldsskildringar har beslutats bl.a. för att gå den
nämnda opinionen till mötes. Regeringen och riksdagen har inte varit
beredda att införa en obligatorisk förhandsgranskning av videogram.
Huvudskälet är att åtgärden inte bedömts som effektiv, eftersom de
flesta extremvåldsfilmer finns på den svarta marknaden. Rådet mot
skadliga våldsskildringar har större möjligheter att -- i ett nära
samarbete med folkrörelser och med skilda lokala grupper -- påverka och
förändra utbudet. Medlen är opinionsbildning, kunskapsutbyte och
information.
I den allmänna debatten har ibland argumentet förts fram att det
centrala med en lagstiftning inte är effektiviteten utan de signaler
den skickar ut om en moralisk uppfattning. Också här kan rådet, med sin
breda satsning på samordning, fylla en funktion. Tillsättningen av rådet
är en markering från samhället att vissa inslag i hittillsvarande
utveckling inte accepteras.
Rådets arbete skall inte enbart avse extremvåldet. Frågan om
våldsskildringar måste ses i perspektivet av hela det utbud av rörliga
bilder som når barn och ungdomar. Här finns t.ex. nyhetssändningarna i
TV och det s.k. underhållningsvåldet. Dessutom håller det snabbt på att
växa upp en ny marknad med olika typer av data- och TV-spel. Även de
utformas ofta med in slag av våld och brutalitet.
Det breda perspektivet innebär att rådet skall följa hela marknaden och
göra bedömningar av hur den utvecklas i dessa hänseenden. Samtidigt
innebär det att rådets arbete i huvudsak skall verka för att barn och
ungdomar själva klarar av att orientera sig i och kritiskt granska det
stora utbudet. Här är det inte minst viktigt att rådet inriktar sig mot
vuxengenerationen. Det finns i dag en kunskapsklyfta mellan ungdomar och
vuxna när det gäller film och video. Samtidigt är det de vuxna som i
nära relationer till de unga främst kan bidra till att bygga upp en
motståndskraft mot våldsskildringar. Rådets arbete bör således i första
hand inriktas mot kunskap och information.
Ansvaret för vad barn ser i sina hem ligger naturligt i första hand på
föräldrarna. Men även skolan har här en viktig roll. Den rörliga bilden
måste ägnas en stor och kvalificerad uppmärksamhet. Den delen av
mediekunskapen måste fogas in i skolans arbete så att alla elever kommer
i kontakt med den. Eleverna måste -- precis som länge har gällt i skolan
beträffande skrivna texter -- uppmuntras att anlägga ett
kritiskt/analytiskt betraktelsesätt även på rörliga bilder.
Det blir en av rådets viktigaste uppgifter att -- i samråd med
framförallt skolöverstyrelsen och Svenska Filminstitutet -- utforma de
åtgärder som här kan vara motiverade.
o En grundläggande uppgift för rådet är att vara ett samarbetsorgan för
skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, statens biografbyrå,
brottsförebyggande rådet, statens ungdomsråd, arkivet för ljud och bild
och barnmiljörådet. Syftet är att ge ett brett stöd, en uppmuntran och
en konkret hjälp till de organisationer och grupper ute i landet som på
olika sätt arbetar med videovåldsfrågorna. Tyngdpunkten i rådets
samordnande uppgifter skall ligga på information och utbildning.
Rådet skall i sitt arbete prioritera frågan om vilka konkreta åtgärder
som behöver vidtas inom utbildningsväsendet och i lärarutbildningen för
att det förebyggande arbetet skall kunna förbättras. Många av de lärare
som i dag undervisar i dessa frågor behöver ökad kunskap och stöd genom
fortbildning och andra insatser. Rådet skall utarbeta förslag till hur
mediekunskap skall kunna fogas in i skolans arbete på olika nivåer.
o En av rådets viktigaste uppgifter är att följa marknadsutvecklingen
och den tekniska utvecklingen. Rådet skall -- framför allt i samråd med
arkivet för ljud och bild -- göra studier i videogrammens utveckling och
tendenser och också följa den snabba utvecklingen beträffande data- och
TV-spelen.
o Rådet skall också kontinuerligt följa de erfarenheter som massmedie-
och påverkansforskare gör på området. Det är en fördel om rådet därvid
kan sprida populärvetenskaplig information som kan användas av
folkrörelser och olika lokala grupper ute i landet.
o Rådet bör fortlöpande ge utbildningsdepartementet information om sitt
arbete och om de effekter som uppnås till följd av regeringens
åtgärdsprogram. I synnerhet bör rådet följa erfarenheterna av de nya
reglerna för vuxenmedverkan och i det sammanhanget överväga om det är
lämpligt att förändra de nu gällande åldersgränserna eller att införa
nya, t.ex. en 18-årsgräns.
o Den självsanering som inletts inom videobranschen bör uppmuntras.
Rådet bör etablera en nära kontakt med branschen och kontinuerligt
diskutera fortsatta åtgärder för självsanering. I första hand är det med
videodistributörerna rådet skall föra dessa samtal.
o Rådet kan ta initiativ till projekt inom forskning, utbildningsväsende
och föreningsliv. Det kan t.ex. gälla studier av skilda samhällsgruppers
videokonsumtion, lokala projekt med ambition att kartlägga utbudet,
arbete med medieprogram eller kvalitetsinbrytningar på videomarknaden.
Rådets uppgift skall vara att föreslå de projekt som här kan vara
lämpliga.
o De krav som behöver ställas på uppgifter från distributörerna i
samband med att videogram registreras måste övervägas. Den övergripande
målsättningen skall vara att uppgifterna i registret skall kunna fungera
som en sorts varudeklaration för videogram. Biografbyråns
tillsynsorganisation och de som vill följa utbudet på marknaden skall
med hjälp av den kunna få ett begrepp om utvecklingen. Rådet har en
uppgift att medverka i detta arbete.
o Rådet bör slutligen även ha en uppgift att bekämpa otillåtna
våldsskildringar. Den uppgiften vilar främst på polisen och den nya
tillsynsorganisation som skall knytas till statens biografbyrå. Rådet
bör dock ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och även med de
lokala grupper i landet som engagerat sig i frågan. Rådets bidrag i
detta arbete kan bli att ge del av sina erfarenheter av hur videoutbudet
utvecklas.
Rådet skall vara ett forum för utbyte av information. Rådet skall även
-- i syfte att bidra till samordningen på området -- diskutera
inriktningen av arbetet med videovåldsfrågorna i de till rådet anknutna
verken och organisationerna. Rådet skall också fatta de grundläggande
besluten om rådsarbetet. För mer löpande ärenden bör det finnas ett
arbetsutskott, med förslagsvis fem ledamöter.
Med hänsyn till bredden i rådets uppdrag -- och till uppdragens delvis
skilda karaktär -- är det naturligt om rådets arbete på basplanet
organiseras i projektgrupper/arbetsgrupper. Det blir då lättare att
uppnå handlingskraft och koncentration. De myndigheter, organisationer
etc som skall medverka i rådets arbete eller kontinuerligt följa det,
bör därför även knytas till grupperna i rådet.
Rådet skall ha god och nära kontakt med olika lokala grupper i landet.
Här finns det skäl att även lyfta fram de insatser som görs i kommunal
regi. Kommunerna har ett viktigt konkret ansvar för skola och
kulturpolitik och de har också huvudansvaret för sociala frågor. Om
rådet skall kunna utgöra en informationsbas för olika lokala grupper är
det viktigt att även personer med kommunal erfarenhet får följa rådets
arbete. Många enskilda kommuner har visat ett stort engagemang mot
videovåldet.
Slutligen är det viktigt att rådet får knyta till sig forskarkunskap,
inte minst för att rådets skilda projekt -- centrala och regionala --
skall kunna sättas in i ett brett kunskapssammanhang och erfarenheterna
av projekten senare kunna tillgodogöras. Det finns också skäl att här
påminna om rådets uppgift att fortlöpande ge lättfattlig information om
de erfarenheter som vinns i forskarvärlden.
Utbildningsdepartementet svarar för rådets sekretariat, lokalförsörjning
och tekniska utrustning samt för övriga kanslikostnader.
att regeringen beslutar att inrätta ett råd -- omfattat av
kommittéförordningen (1976:119) -- mot skadliga våldsskildringar om
högst 12 ledamöter med uppgifter av det slag jag ovan angivit och
att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet
att tillkalla ledamöter i rådet
att utse en av ledamöterna att vara ordförande samt
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
rådet.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)