Dir. 1990:34
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Thalén, anför.
1 Mitt förslag
Jag föreslår att en särskild kommitté tillkallas med uppgift att
överväga och lämna förslag till de förändringar i förmånssystemet inom
socialförsäkringen som är påkallade för att uppnå bättre rättvisa mellan
olika grupper av försäkrade som har betydande kostnader för läkemedel,
förbrukningsartiklar, vård och annan behandling samt resor till följd av
sjukdom eller handikapp.
Inledningsvis bör kommittén göra en kartläggning och analys av hur det
nuvarande förmånssystemet tar hänsyn till situationen för de olika
grupper av försäkrade som har betydande sådana merkostnader till följd
av sin sjukdom eller sitt handikapp.
Utifrån en sådan genomgång skall kommittén bl.a. överväga vilka åtgärder
som behövs och bedöms vara finansiellt genomförbara för att undanröja
brister i förmånssystemet. Övervägandena bör ta sikte på i första hand
-- systemet med läkemedelsförmåner, varvid bl.a. möjligheterna bör
prövas att utvidga prisnedsättningen av läkemedel till vissa produkter
för vilka den enskilde i dag helt får stå för kostnaderna samt ett
slopande av åldersgränsen 16 år för prisnedsättning av speciallivsmedel
vid vissa sjukdomar,
-- införande av ytterligare en nivå inom handikappersättningen under den
nu lägsta nivån 34 procent av basbeloppet,
-- införande av ett särskilt högkostnadsskydd för sjukresor.
De vedertagna principerna om kostnadsfria läkemedel skall stå fast.
Kommittén bör också utgå från att möjligheten till avdrag för
sjukdomskostnader vid inkomsttaxeringen förväntas bli avskaffad fr.o.m.
år 1991 och ta skälig hänsyn till detta vid utformningen av förslagen.
2 Bakgrund
Socialförsäkringsutskottet har under de senaste åren behandlat ett antal
olika motioner om systemet för ekonomiskt skydd för försäkrade i form av
vissa läkemedelsförmåner, handikappersättning, högkostnadsskydd,
sjukreseförmåner m.m. I ett betänkande våren 1988 (SfU 1987/88:22)
uttalade utskottet följande.
"Dagens system för ekonomiskt skydd för försäkrade i form av
högkostnadsskydd, sjukreseförmåner m.m. uppvisar enligt utskottet en
splittrad bild med många luckor. Utskottet anser därför att det finns
anledning att göra en förutsättningslös utredning om hur det samlade
förmånssystemet skall kunna reformeras för att skapa bättre rättvisa
mellan olika grupper. För att det skall vara möjligt utan oacceptabla
kostnadsökningar för försäkringen och sjukvårdshuvudmännen måste enligt
utskottets uppfattning omprioriteringar kunna övervägas. Detta innebär
enligt utskottets mening att ett ställningstagande i frågan om de
kostnadsfria läkemedlen bör anstå i avvaktan på övervägandena inom
utredningen. Vidare anser utskottet att som utgångspunkt för utredningen
bör gälla att den försäkrades kostnader såväl vid varje enskilt vård-
eller inköpstillfälle som under en längre period även i fortsättningen
skall begränsas och att ett förändrat förmånssystem inte får leda till
oskäliga höjningar av nuvarande avgifter."
I 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 7), anförde
dåvarande chefen för socialdepartementet att en reform för att undanröja
de brister i förmånssystemet som riksdagen åsyftat var önskvärd, men
även kostnadskrävande. I enlighet med vad riksdagen uttalat måste därför
omprioriteringar mellan de olika förmånerna kunna övervägas. Med
utgångspunkt från detta redovisades ett översiktligt förslag till en
reformering av förmånssystemet som byggde på att förmånerna med
kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar ersattes av ett
enhetligt system för begränsning av den enskildes läkemedelskostnader. I
förslaget ingick också en utvidgning av läkemedelsrabatteringen till
andra produkter för vilka den enskilde nu helt får stå för kostnaderna,
t.ex. mjukgörande salvor för psoriatiker, saliversättnings- och
salivstimulerande medel till muntorra samt vissa naturmedel. Vidare
innefattade förslaget ett avskaffande av åldersgränsen 16 år för
prisnedsättning av speciallivsmedel vid vissa sjukdomar, införande av
ytterligare en nivå inom handikappersättningen under den lägsta nivån på
34 procent av basbeloppet samt ett särskilt ekonomiskt skydd för
personer med höga kostnader för sjukresor. Samtidigt angavs att ett
avskaffande av den möjlighet som finns till avdrag för sjukdomskostnader
i taxeringen också borde övervägas.
Socialförsäkringsutskottet uttalade vid sin behandling av detta
principförslag att den begärda förutsättningslösa utredningen ännu inte
kommit till stånd och förutsatte att denna nu omedelbart skulle startas.
Därvid framfördes också att de vedertagna principerna om kostnadsfria
läkemedel skulle bibehållas, med den begränsning som detta kunde
innebära i utredningens direktiv. Riksdagen beslöt att ge regeringen
till känna vad utskottet anfört i dessa frågor (rskr. 43).
3 Utredningsuppdraget
Både regering och riksdag har under senare år gjort den bedömningen att
det finns vissa brister i förmånssystemet inom socialförsäkringen med
avseende på stödet till dem som har betydande kostnader till följd av
sjukdom eller handikapp. Det är t.ex. inte tillfredsställande att
läkemedelsförmånerna varierar mellan individer beroende på sjukdom och
den sjukes ålder. Vissa grupper av sjuka omfattas inte alls av dessa
förmåner. Det är heller inte tillfredsställande att personer, som till
följd av sin sjukdom eller sitt handikapp ofta behöver företa resor för
vård eller behandling och därmed drabbas av höga resekostnader, inte
omfattas av ett högkostnadsskydd för dessa uppgifter.
En reformering av förmånssystemet för att undanröja sådana brister och
skapa rättvisa mellan olika grupper sjuka och handikappade har därför
ansetts vara önskvärd. För att begränsa kostnaderna för en sådan reform
och därmed underlätta ett genomförande är det nödvändigt att även
överväga omprioriteringar mellan de olika förmånerna. Vidare är det
angeläget att ersättningssystemet kan göras mer enhetligt och
administrativt enklare.
För att möjliggöra en sådan förändring av förmånssystemet krävs att
kommittén redovisar förslag som inte ökar de offentliga utgifterna eller
minskar statsinkomsterna. Det innebär att omprioriteringar skall göras
från mindre väsentliga till mer angelägna områden samt att kommittén
måste visa hur förslag som innebär utgiftsökningar eller
inkomstminskningar skall finansieras. Konkreta förslag skall därvid
anges till rationaliseringar eller omprövningar som innebär besparingar
inom kommitténs utredningsområde eller näraliggande områden. Vidare bör
kommittén ingående analysera och redovisa de ekonomiska effekter som
sådana förslagna åtgärder kan medföra för den enskilde och försäkringen.
Kommittén bör efter en kartläggning av det nuvarande förmånssystemet
göra en analys av hur bristerna i detta påverkar situationen för de
olika grupper som har betydande kostnader för läkemedel och andra
sjukvårdsåtgärder till följd av sjukdom eller handikapp. I denna
kartläggning bör även ingå att göra en bedömning av hur försäkringens
utgifter för de nu kostnadsfria läkemedelsförmånerna, inkl.
förbrukningsartiklarna, kommer att utvecklas under de närmaste åren med
hänsyn till främst volymutveckling och teknisk utveckling i form av
t.ex. nya läkemedel.
Utifrån denna analys bör kommittén överväga och föreslå de åtgärder som,
med ovannämnda finansiella begränsningar, skapar ett bättre och
rättvisare förmånssystem. En viktig målsättning för utredningsarbetet
bör vara att de föreslagna åtgärderna skapar förutsättningar för större
enhetlighet i regelsystemet och därmed även leder till ökad
administrativ enkelhet.
Utredningsarbetet bör i första hand inriktas på de områden inom
förmånssystemet som särskilt uppmärksammats av riksdagen och som
omfattades av regeringens nyss nämnda översiktliga förslag. De områden
som i första hand avses är således de olika läkemedelsförmånerna, inkl.
vissa produkter som i dag står utanför läkemedelsrabatteringen, samt
handikappersättningen och sjukreseförmånerna. Till läkemedelsförmånerna
bör i detta sammanhang även räknas det högkostnadsskydd som finns för
läkemedel och öppen sjukvård .
Det står dock kommittén fritt att behandla även andra områden av
förmånssystemet som bedöms vara av betydelse för att generellt sett
kunna skapa större rättvisa mellan olika grupper sjuka och handikappade
som har kontinuerliga och betydande kostnader för läkemedel, vård och
behandling.
Som nämnts bör kommittén analysera effekterna för den enskilde av det
föreslagna borttagandet av avdrag för sjukdomskostnader vid taxeringen
av inkomster som uppbärs fr.o.m. år 1991. Det förutsätts att
besparingseffekten av denna åtgärd, som har beräknats till 90 milj. kr.,
får tillgodoräknas socialförsäkringssystemet vid finansieringen av de
ändringar i förmånssystemet som kommittén kan komma att föreslå.
Kommitténs förslag skall vara kostnadsberäknade. Detta gäller också de
omprioriteringar inom förmånssystemet som kan komma att föreslås.
4 Ramar för arbetet
För kommittén skall gälla de allmänna tilläggsdirektiv som utfärdats den
16 februari 1984 till samtliga kommittéer och särskilda utredare (dir.
1984:5).
Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och i samverkan med
riksförsäkringsverket och socialstyrelsen samt med övriga berörda
myndigheter och organisationer. Vidare bör samråd ske med
handikapputredningen (S 1988:3).
Kommittén bör ha slutfört sitt uppdrag senast den 1 juli 1991.
5 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för socialdepartementet
att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119)
-- med högst 11 ledamöter för att genomföra en utredning om det samlade
förmånssystemet för försäkrade med kostnader för sjukdom och handikapp,
att utse en av ledamöterna att vara ordförande,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde till
kommittén.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta femte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hennes hemställan.
(Socialdepartementet)