Protokoll
1990/91:97
1 § Justering av protokoll Omedelbara huma-
nitära hjälpinsatser
Justerades protokollet för den 12 april.
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1990/91:172 till utbildningsutskottet
Motionerna
1990/91 :Sk64 till skatteutskottet
1990/91:Ubl78-Ubl88 till utbildningsutskottet
1990/91 :N106 till näringsutskottet
1990/91 :Bo60 och Bo61 till bostadsutskottet
1990/91: A40—A45 till arbetsmarknadsutskottet
1990/91 :Sf46—Sf50 till socialförsäkringsutskottet
1990/91:Bo62—Bo75 till bostadsutskottet
1990/91 :K60-K93 till konstitutionsutskottet
1990/91:Sk65-Sk69 till skatteutskottet
1990/91:T85-T94 till trafikutskottet
1990/91 :Sk70-Sk73 till skatteutskottet
1990/91 :A46 och A47 till arbetsmarknadsutskottet
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1990/91 :UU25 Omedelbara humanitära hjälpinsatser.
Kammaren biföll utskottets framställning om att betänkandet skulle avgö-
ras efter endast en bordläggning.
1
1 Riksdagens protokoll 1990191:97
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Omedelbara huma-
nitära hjälpinsatser
Anf. 1 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):
Fru talman! Behovet av humanitära insatser och katastrofbistånd på olika
håll i världen har kraftigt ökat under senare tid. I samband med Gulfkriget
uppstod stora hjälpbehov i Mellanöstern. Iraks ohyggliga behandling av kur-
derna har skapat en akut nödsituation som motiverar ett omfattande bi-
stånd. Samtidigt hotas 20 miljoner människor av svält i Afrika söder om Sa-
hara.
Det anslag för katastrofbistånd som riksdagen beslutat om för inneva-
rande budgetår är dock numera helt intecknat.
I detta läge föreslog folkpartiet liberalerna ett utskottsinitiativ från utri-
kesutskottets sida.
Jag är glad att utskottet enhälligt velat medverka till att ett snabbt initiativ
kunnat tas. Utskottets betänkande justerades i tisdags, och redan i dag kan
kammaren fatta beslut om att förstärka katastrofanslaget för de återstående
månaderna av innevarande budgetår. Tekniskt löses detta genom att medel
som avsatts för Internationella utvecklingsfonden nu får disponeras av SIDA
för ätt möta behoven av omedelbara hjälpinsatser.
Utskottet redovisar hederligt nog också att vid beslut om biståndets volym
för kommande år bör riksdag och regering beakta, att de medel som nu tas
i anspråk är ett lån från anslag som reserverats för framtida åtaganden.
Jag vill gärna tacka utrikesutskottets ordförande och mina utskottskolle-
ger för ett snabbt ställningstagande till förmån för ökade svenska insatser för
människor i nöd i Afrika och Mellanöstern.
Anf. 2 ALF WENNERFORS (m):
Fru talman! Jag yrkar bifall till den moderata reservationen som innebär
att en mening i utskottets skrivning bör utgå. Det är den mening som säger
att vid framtida beslut om biståndets volym bör beaktas att vi nu tar pengar
i anspråk från de reserverade medel - miljardbelopp - som ligger i riksban-
ken. Vi tycker att detta är onödigt. Det behövs inte, och därför reserverar vi
oss.
Fru talman! I övrigt stöder vi helhjärtat betänkandet. Personligen vill jag
ge Jan-Erik Wikström och Karl-Göran Biörsmark en eloge för det initiativ
som togs för tio dagar sedan.
Anf. 3 STIG ALEMYR (s):
Fru talman! Det mänskliga lidande som vi nu upplever i Gulfkrigets spår
och den nöd som förekommer på Afrikas horn kanske utgör den största kata-
strofen hittills i mänsklighetens historia.
Det är nu tid för världssamfundet att göra mycket kraftfulla insatser för
att rädda människoliv.
När det gäller Gulfkrisen har Sverige hittills gjort mycket stora insatser.
Nu är pengarna slut, och vi måste fortsätta att ta vår del av ansvaret. Det
finns reserverade biståndsmedel i anslaget för det multilaterala biståndet
som vi kan ta av. Det är viktigt att handla snabbt. Pengarna bör omedelbart
kunna användas.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 4 RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! Miljöpartiet de gröna ställer sig bakom omedelbara humani-
tära hjälpinsatser i Afrika och i Gulfkrigets skugga.
Vi kan i TV se folkmord utspelas framför våra ögon, och vi vill gärna
minska de effekter som detta folkmord ger kurderna. Kurderna har ett tale-
sätt som säger att de inte har några andra vänner än sina berg. Nu måste vi
bevisa att det inte är sant. Bergen sviker dem med köld, snö och matbrist.
Vi måste visa att vi är de vänner som kurderna behöver för sin överlevnad.
Vi tillstyrker initiativet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som
ställdes mot utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som före-
slagits i reservationen av Margaretha af Ugglas m.fl. - bifölls med acklama-
tion.
Företogs till avgörande jordbruksutskottets betänkanden 1990/91 :JoU22
och JoU24 samt finansutskottets betänkanden 1990/91 :FiU15, FiU17,
FiU18, FiU21, FiU22 och FiU19 (beträffande debatten i dessa ärenden, se
prot. 96).
Mom. 8 (anslag till statens jordbruksverk m.m.)
Först biträddes reservation 6 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander
med 38 röster mot 16 för reservation 7 av Annika Åhnberg. 240 ledamöter
avstod från att rösta.
Härefter biträddes reservation 5 av Sven Eric Lorentzon m.fl. med 91 rös-
ter mot 37 för reservation 6 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander. 165
ledamöter avstod från att rösta.
Slutligen bifölls utskottets hemställan med 153 röster mot 90 för
reservation 5 av Sven Eric Lorentzon m.fl. 53 ledamöter avstod från att
rösta.
Mom. 10 (fastställande av hushållningssällskaps stadgar)
Utskottets hemställan bifölls med 171 röster mot 126 för reservation 8 av
Karl Erik Olsson m.fl.
Mom. 28—32 (stöd till vallfröodlingen, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 164 röster mot 131 för reservation 12 av
Jan Fransson m.fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Omedelbara huma-
nitära hjälpinsatser
Prot. 1990/91:97 Mom. 35 och 36 (ambulerande slakterier, m.m.)
18 april 1991 Utskottets hemställan bifölls med 272 röster mot 17 för reservation 14 av
Marianne Samuelsson.
Mom. 43 (återbetalning av omställningsstöd)
Utskottets hemställan bifölls med 239 röster mot 55 för reservation 19 av
Sven Eric Lorentzon m.fl.
Mom. 53 (disposition av anslaget till rådgivning och utbildning)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 23 av Marianne
Samuelsson - bifölls med acklamation.
Mom. 54 (bidragsram för trädgårdsnäringens rationalisering)
Utskottets hemställan bifölls med 241 röster mot 38 för reservation 24 av
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander. 17 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 65 (byggande av skogsvägar)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 33 av Sven Eric
Lorentzon m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 71 (utvärdering av konsekvenserna av det fria handredskapsfisket)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 35 av Jan Fransson
m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 73 (anslag till bidrag till fiskevård)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 36 av Jan Fransson
m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 74 (allmän fiskevårdsavgift)
Utskottets hemställan bifölls med 179 röster mot 88 för reservation 37 av
Sven Eric Lorentzon m.fl. 25 ledamöter avstod från att rösta.
Lola Björkquist (fp) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats ha
avstått från att rösta.
Mom. 75 (främjande av rennäringen)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 39 av Karl Erik Ols-
son m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 76 (prisstöd till rennäringen)
Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 132 för reservation 40 av
Jan Fransson m.fl.
Mom. 79 (kontroll av renräkning m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 162 röster mot 132 för reservation 41 av
Jan Fransson m.fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 109 (Sveriges lantbruksuniversitet)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 46 av Karl Erik Ols-
son och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Utskottets hemställan bifölls.
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationen av Carl Frick - bi-
fölls med acklamation.
Mom. 5 (anslaget till statens person- och adressregisternämnd)
Utskottets hemställan bifölls med 185 röster mot 107 för reservationen av
Anne Wibble m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 1-5
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 6 (särskilda obligationslån för att finansiera järnvägsutbyggnad och
järnvägstrafik)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Gunnar Björk
m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 1 (sparstimulanser och ägandespridning)
Utskottets hemställan bifölls med 172 röster mot 124 för reservation 2 av
Anne Wibble m.fl.
Mom. 2 (vinstandelssystem)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Anne Wibble
m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 4 (långsiktigt personligt sparande)
Utskottets hemställan bifölls med 186 röster mot 42 för reservation 6 av
Gunnar Björk och Ivar Franzén. 68 ledamöter avstod från att rösta.
Barbro Westerholm (fp) och Eva Björne (m) anmälde att de avsett att av-
stå från att rösta men markerats ha röstat nej.
Mom. 5 (försäkringssparande)
Utskottets hemställan bifölls med 173 röster mot 122 för reservation 7 av
Anne Wibble m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 1 (nationalräkenskaper och tillväxtbegrepp)
Utskottets hemställan bifölls med 226 röster mot 71 för reservation 1 av
Gunnar Björk m.fl.
Mom. 8 (företagens uppgiftslämnande)
Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 141 för reservation 8 av
Anne Wibble m.fl.
Ylva Annerstedt (fp) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 1 (Tipstjänsts stöd till idrotten)
Utskottets hemställan bifölls med 207 röster mot 72 för reservation 1 av
Lars Tobisson m.fl. 17 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 2—4
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1990/91:SoU12 Socialpolitik - inriktning och anslag (prop. 1990/91:100 del-
vis).
Förste vice talmannen meddelade att debatten i detta ärende skulle delas
upp i två avdelningar, som var för sig skulle betraktas som ett särskilt ärende
med egen talarlista. Till talarlistan kunde nya talare anmäla sig till dess över-
läggningen förklarats avslutad för resp, avdelning.
Anf. 5 DANIEL TARSCHYS (fp):
Fru talman! Talmannen har föreslagit att vi skall använda kammaren för
att meddela nyheter. Jag tänkte då börja den här debatten med att meddela
en nyhet. Socialutskottet har i dag enhälligt beslutat föreslå riksdagen att de
särskilda ungdomshemmen, de s.k. § 12-hemmen, som nu drivs i kommunal
och landstingskommunal regi, skall förstatligas.
Syftet bakom den reformen är att få ordning på en vård som inte fungerar.
Sedan flera år har det varit omöjligt att finna platser för de mest svårbehand-
lade ungdomarna på de här hemmen. Det har väckt uppmärksamhet och oro
att hundratals ungdomar inte har kunnat beredas den vård som länsrätterna
har beslutat.
En rad instanser, från justitieombudsmannen och riksdagens utskott till
andra sakkunniga instanser, har slagit larm om att vården inte fungerar på
avsett sätt. För att råda bot på de missförhållandena föreslår socialutskottet
nu enhälligt att staten återtar huvudmannaskapet.
Fru talman! I år som många tidigare år föreslår folkpartiet en kraftig över-
föring av pengar från vuxna friska människor med arbete till människor med
svåra fysiska och psykiska handikapp, till kroniskt sjuka, till brottsoffer, till
kvinnor som är förföljda och lever i otrygghet, till gravt ordblinda, till barn
med svåra hjärnskador, till barn med ovanliga handikapp och till föräldrar
med handikappade barn.
Det här är grupper som också regeringen värnar om i sin politik, skriver
utskottets majoritet. Men sedan avstyrker man våra förslag. Så går det till
det ena året efter det andra. Det glömda Sverige har många vänner i teorin,
men det behöver avgjort fler vänner i praktiken. På det programmet går
folkpartiet liberalerna till val.
Vad vi i dag skall diskutera är socialpolitikens huvudlinjer. Jag tillhör de
många här i kammaren som i grunden hyser en stor respekt för socialdemo-
kraternas engagemang och insatser i dessa frågor. Men det är med förundran
och vemod som jag har följt deras politik under senare år. Jag tycker mig
se en gigantisk och oordnad reträtt, en stor armé i moralisk och ideologisk
upplösning, ett återtåg där fritt strövande skaror nu mer slåss med varandra
än med någon gemensam motståndare.
Jag ser ett myller av övergivna barrikader, positioner där man slogs för tio
eller fem eller två år sedan men nu har gett upp allt motstånd, hoppat över
till andra sidan och snarast låtsas som om man alltid hade stått på den andra
sidan, den som man helt nyligen bekämpade.
Ta sjukvården! I över tio år har socialdemokraterna röstat ner våra motio-
ner om ett husläkarsystem, som skulle ge varje svensk en egen läkare att gå
till. När vi var i regeringställning lade vi fram en proposition om detta, som
också röstades ner. Så sent som i fjol stod Ingela Thalén här i kammaren och
fnös åt husläkartanken och kallade husläkaren för en grindvakt.
Nu har allt fler flockat sig kring den här idén - riksdagens revisorer och
Läkarförbundet, för att nämna några exempel - och häromveckan tog en
enig styrelse i Landstingsförbundet, alltså även socialdemokraterna, ställ-
ning för husläkarsystemet.
Eller ta detta med sjukvårdens köer! I flera år vägrade regeringen att ens
kartlägga köerna, och än mindre ville man göra någonting åt saken. När vi
pekade på det orimliga i att människor i månader och år går sjukskrivna för
dyra pengar i väntan på för dem viktiga operationer och att resurser därför
borde överföras från försäkringssystemet till sjukvården, var det fullkomligt
omöjligt att rubba vare sig Gertrud Sigurdsen eller Bo Holmberg. Vi jagade
regeringen med blåslampa men fick bara höra att gränsen mellan de här båda
systemen omöjligen kunde överskridas.
Nu är den barrikaden övergiven, som så många andra. Plötsligt är det i
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
stället högsta mode att föra över pengar från sjukkassan för att bekämpa
köer.
I våras föreslog vi en hundradagarsregel, så att människor inte skall få
vänta i onödan på viktig sjukvård. Man skall ha rätt att få ersättning, för att
skaffa sig sjukvården på annat håll, om inte den egna sjukvårdshuvudman-
nen kan ge den.
Vi föreslog också att 500 miljoner skulle användas för att radikalt få ned
operationsköerna inom två år. Häromdagen kom Ingela Thalén med ett
pressmeddelande som var en varitabel blåkopia av det förslag som socialut-
skottet nu avstyrker, självfallet utan angivande av källa för de idéer som hon
nu ställer sig bakom.
Så är det socialdemokraterna byter sida. Inte nog med att man tar det
djärva skuttet över barrikaden, man låtsas också som om man aldrig har stått
någon annanstans.
I går diskuterades sjukförsäkringen. Hur mycket ovett har vi inte fått un-
der 80-talet när vi försökt att strama till reglerna, så att missbruk skall kunna
stävjas och kostnaderna hållas under någorlunda kontroll! Vi har också sla-
git larm om att reglerna i sig är hälsofarliga, därför att de leder till långa
sjukskrivningar.
Hur mycket indignation har inte socialdemokraterna ödslat på våra försök
att få ordning på arbetsskadeförsäkringen som allt fler inser direkt skadar
människor och leder till livslång invaliditet!
Nu är alla de här barrikaderna övergivna. Allt det vi i åratal har pläderat
för är plötsligt helt riktigt och i själva verket oundgängligen nödvändigt för
att hävda den s.k. arbetslinjen.
Senare i dag diskuteras här familjepolitik. Låt mig bara påminna om alla
övergivna barrikader på det området. Steg för steg har socialdemokraterna
tvingats ge avkall på en i grunden rigid och likriktande hållning till barnfamil-
jerna.
När vi försökte vidga valfriheten, sade ni nej till alla förändringar av stats-
bidragen. Ni sade nej till kommunala dagmammor, ni sade nej till ideella
stiftelser, ni sade nej till föräldrakooperativ, ni sade nej till deltidsförskolor,
ni sade nej till producentkooperativ och ni sade nej till barnomsorg i svenska
kyrkans regi. Allt detta motstånd är numera uppgivet.
Häromdagen fick jag höra talas om att ett kommunalt vårdnadsbidrag nu-
mera har införts i Moskva. Jag väntar bara på att få höra att vårdnadsbidra-
get i själva verket var en socialdemokratisk uppfinning.
Ett fjärde område värt att nämna är äldreomsorgen. Även här finns det
gott om övergivna barrikader. Ta försöken att lägga ned åldersdomshem-
men! Eller ta folkpartiets arbete för eget rum i långvården, som så länge
mötte massor med invändningar från socialdemokratisk sida! Man sade att
det var fel grepp, att de gamla ville bo tillsammans, att man inte skulle skjuta
in sig på det här, osv.
Vi kan ta arbetet för gruppbostäder åt de senildementa. De far så illa av
att bo i stora institutioner. Här har vi nått allt större förståelse för våra idéer,
och det är oerhört glädjande för de gamla som ännu inte får den vård och
tillsyn som de behöver.
Mer osäker, tvekande och tvetydig är den socialdemokratiska reträtten
när det gäller synen på valfrihet, konkurrens och konsumentmakt inom den
sociala sektorn. Här kommer det olika signaler från olika delar av rörelsen.
I socialutskottet har det inte varit möjligt att få gehör för några mer moderna
tankegångar. Det märks inte minst på reaktionerna på de borgerliga motio-
nerna om ökad valfrihet. Dem bemöter vi i reservation 5.
Jag sade att den socialdemokratiska armén också verkar vara i moralisk
upplösning. Jag skulle vilja motivera det ganska hårda omdömet litet grand.
När jag tänker tillbaka på de valkampanjer vi har bedrivit under 80-talet
kommer jag ihåg en lång rad socialdemokratiska vallöften som sedan inte
har kunnat infrias.
När socialdemokraterna kom tillbaka till makten 1982 var det på fyra s.k.
heliga vallöften. Man lovade att återställa pensionerna till den tidigare ni-
vån. Det löftet frångick man redan två veckor efter valet i samband med de-
valveringen. Man lovade att återställa statsbidragen till barnomsorgen till
40% av kostnaderna. Det löftet höll man mycket kort tid, varefter täck-
ningsgraden åter sjönk. Nu är den sedan länge en bra bit under 40 %. Man
lovade att ta bort förslaget om karensdagar i sjukförsäkringen och återställa
sjukförsäkringen till tidigare nivå. Nu vet vi att socialdemokraterna även på
det området har accepterat en annan konstruktion av sjukförsäkringen. Av
dessa heliga löften är det inte mycket som återstår.
I förra valet diskuterade vi föräldraförsäkring och semester. Det gavs full-
komligt kategoriska och bindande löften om att barnomsorgen skulle vara
fullt utbyggd t.o.m. 1991, att föräldraförsäkringen skulle vara förlängd till
18 månader och att semestern skulle vara förlängd till sex veckor. Vi frågade
hur det skulle finansieras. Då sade man bara att det går, det är bara att ta ur
tillväxten, samtidigt som man angrep oss mycket hårt för den finansiering
krona för krona som vi presenterade för våra reformförslag. Den här tillba-
kablicken över socialdemokratisk argumentering i valrörelserna under 80-
talet är mycket sorglig, tycker jag.
Det har gjorts kolossalt mycket för att vilseleda svenska folket, och social-
demokratin själv har kolossalt mycket att beklaga i de löften man har strött
omkring sig.
Fru talman! Social trygghet och socialt ansvarstagande är grundläggande
värden för folkpartiet. Vi bejakar välfärdsstaten, och vi ser som vår uppgift
att utveckla den, att förnya den och att rädda den undan de faror som hotar
från många olika håll. Den största risken nu är risken för ekonomisk stagna-
tion och kräftgång. Sverige är unikt, som det sägs på bio, men inte på det
sätt som det sägs på bio. Sverige är unikt genom att vi är det enda land i
OECD för vilket man i år förutser en sjunkande bruttonationalprodukt. Alla
de övriga 25 länderna har en stigande bruttonationalprodukt. Den vanskötta
ekonomiska politiken är ett direkt hot mot den sociala tryggheten i dag och
i framtiden.
Vi lever i dag längre än någonsin förr. Det ställer stora anspråk på resurser
för de äldre. Under 90-talet måste vi ta fram hundratals miljarder friska kro-
nor för att klara sjukvården för de äldre, för att klara äldreomsorgen och för
att klara de ökande pensioner som våra äldre har rätt till under de kom-
mande åren. Det är i det här långsiktiga perspektivet som de äldre är skatte-
reformens verkliga vinnare.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
10
Får vi inte Sverige på fotter kan också socialpolitiken hälsa hem. Det är
mot den bakgrunden som vi liberaler betonar det oupplösliga sambandet
mellan en frisk marknadsekonomi och en sund välfärdsstat, mellan indivi-
duell frihet och gemensam trygghet. Det är denna kombination som vi måste
försvara. Utan den kommer vi alla att leva i ett sämre, fattigare och mer
orättvist samhälle.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till hemställan i utskottets betänkande
med undantag för reservationerna 2,5,6 och 40. Självfallet står vi också fast
vid övriga reservationer, men jag avstår från att yrka bifall till dem för att
bespara kammaren överflödiga voteringar.
Anf. 6 PER STENMARCK (m):
Fru talman! Sverige är på många sätt ett mycket fint och bra land. Här
trivs människor. Vi har närhet till vår natur, till trygghet och till ett arbete
som vi trivs med. Så är det för många människor. Förhoppningsvis för de
flesta av oss. Men ytterst handlar det som vi diskuterar i dag - socialpoliti-
ken - inte enbart om ”de flesta av oss” utan också om alla dem som på något
sätt har problem och svårigheter. För alla dessa människor skall Sverige
också vara ett fint och bra land att bo och leva i.
Att Sverige är unikt får vi för tillfället lära oss om vi går på biograf. Det
är de socialdemokratiska reklammakarna som uttrycker det så. Och visst är
Sverige på många sätt unikt, även om det nog i många fall är det på andra
sätt och av andra orsaker än de som socialdemokraterna tycks tro.
I den revolution som stora delar av Central- och Östeuropa nyligen upp-
levt har allt fler sett fördelarna med ett marknadsekonomiskt system. Som
en konsekvens av detta har de på kort tid avskaffat den socialistiska planhus-
hållningen. Självfallet är anledningen att de har decennier av erfarenheter
som har visat på de negativa konsekvenserna av ett sådant system. Även vi
här i Sverige vet att ett system med marknadsekonomi på de allra flesta om-
råden är överlägset. Vi har också många erfarenheter i den riktningen. Det
är ju just därför som vi har ett system med marknadsekonomi inom flertalet
områden i vårt land. I de allra flesta fall fungerar Sverige också bra inom
dessa områden.
Men det finns också andra områden, där vi i stället har valt att ha en omfat-
tande centralreglering, politikerstyrning och stora monopol. Detta system
har vi inom stora delar av den socialpolitik som vi diskuterar i dag, t.ex. inom
barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård.
”Sverige är unikt” - för att tala med socialdemokratisk terminologi - i det
avseendet att vi fortfarande tror att detta är bra lösningar, trots att vi ser att
problemen blir allt större och allt fler. På flera av dessa områden uppvisar
faktiskt Sverige av i dag många brister. Varje dag bär vittnesbörd - via mass-
media och på andra sätt - om allt fler sprickor i de svenska offentliga väl-
färdssystemen. Detta kunde man läsa om i morgontidningarna så sent som i
dag på morgonen. Det handlar om köer, brister och problem som blir allt
tydligare och allt vanligare för allt fler människor.
Socialdemokraterna har under en mansålder av makthegemoni skapat ett
samhälle där den som har tur, är stark eller har tillräckligt gott om pengar
kan få vård på annat sätt när kön är för lång. Vi har alla väldigt olika behov,
önskemål och värderingar. Därför har vi också i Sverige en utvecklad valfri-
het på många områden. Vi får t.ex. bo var vi vill - i princip i alla fall. Vi får
handla mat och kläder utifrån våra egna önskemål.
Men så snart det handlar om vård och omsorg - ja, då tilltros vi inte ens
valet av vår egen läkare eller barnomsorg för våra egna barn.
Låt mig fråga Bo Holmberg i den här debatten: När är ni beredda att ta
sådana initiativ att det blir möjligt med valfrihet också inom de områden som
vi kallar vårt välfärdssystem?
Det finns, som jag ser det, i dagens socialdemokratiska system en närmast
cynisk inställning, som innebär att om det offentliga är oförmöget att ställa
tillräckliga resurser till förfogande - ja, då finns det inga andra alternativ för
enskilda människor.
Det gäller inom barnomsorgen, där alla betalar via skattsedeln men där
resurserna bara räcker till vissa. Det gäller inom sjukvården, där ett helt yr-
kesverksamt liv med ständigt högre landstingsskatt och sjukförsäkringsavgift
inte är en tillräcklig garanti för vård, när man kanske som pensionär för
första gången behöver utnyttja denna - såvida man nu inte befinner sig i den
lyckliga omständigheten att kunna betala ytterligare en gång genom att an-
lita en privat vårdgivare.
Låt mig fråga: Är det verkligen rimligt att det skall fungera på det här sät-
tet? Och om inte, hur vill socialdemokraterna ändra på detta förhållande?
På vilket sätt är egentligen denna socialpolitik generell, när det i högsta grad
är ett selektivt val vem som skall kunna få den nödvändiga vården?
Det krävs i dag, som vi moderater ser det, förändringar för att vi skall
kunna tillgodose de krav som människor faktiskt har rätt att ställa. Det är
nödvändigt med ett uppbrytande av servicemonopol inom kommuner och
landsting, införande av mångfald och valfrihet inom äldreomsorgen, sjuk-
vården och barnomsorgen, vårdnadsbidrag till barnfamiljer och konkurrens
på lika villkor mellan kommunal och privat verksamhet. Vi moderater före-
slår därför att vi skall införa en allmän och obligatorisk sjukvårdsförsäkring
för att ge ökad valfrihet inom sjukvården.
Den mångfald som är valfrihetens andra sida innebär också att sjukvår-
dens resurser kan utnyttjas på ett bättre sätt. Enskilda människor kan få
större möjlighet att själva välja var de skall få sin vård. Dagens stordrift kan
ersättas med mindre och fler enheter. Systemet med en sådan här försäk-
ringsmodell innebär att den i dag strikta avgränsningen mellan sjukvårdens
och sjukpenningens finansiering försvinner. Den helt dominerande delen av
landstingsskatten förs i stället över till försäkringskassan, som betalar patien-
tens vård, oberoende av vårdgivare.
Precis som med dagens landstingsskatt skall kostnaderna för sjukvårdsför-
säkringen tas ut efter betalningsförmåga och oberoende av risk. Var och en -
även den som saknar inkomst - kommer att omfattas av försäkringen och
har rätt till god vård. Men genom att ansvaret för finansieringen av sjukvår-
den skiljs från produktionen av sjukvården, kommer privat och offentlig
sjukvård att verka på lika villkor.
I avvaktan på den här försäkringslösningen har vi moderater i flera år före-
slagit införandet av en vårdgaranti, dvs. ett system som innebär att när det
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
11
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
12
egna landstinget inte kan erbjuda vård inom rimlig tid, skall vård hos ett an-
nat landsting eller en privat vårdgivare bekostas av landstinget.
I åtskilliga år har socialdemokraterna i denna kammare avslagit våra för-
slag. Men sedan en dryg vecka tillbaka finns det ett avtal mellan Landstings-
förbundet och socialdepartementet om att införa en sådan vårdgaranti med
början den 1 januari 1992 för ”vissa behandlingar”. Detta sker inte så snabbt
som vi moderater skulle önska. Därför har vi föreslagit att en första etapp
skall träda i kraft redan den 1 juli i år. Inte heller är förslaget tillräckligt
långtgående men - det skall gärna medges - detta är ett klart steg i rätt rikt-
ning.
Men det finns ändå en viktig, och principiellt betydelsefull, skillnad mel-
lan vårt förslag och det som nu genomförs, och det är att överenskommelsen
mellan Landstingförbundet och socialdepartementet ses som ett slutsteg för
att lösa ett akut problem. Det finns inga tankar om hur frågan skall hanteras
litet mera långsiktigt. Vi moderater menar att vårdgarantin är ett steg på vä-
gen mot någonting annat och bättre, nämligen införandet av en försäkrings-
modell.
Låt mig ställa en fråga till socialdemokraternas talesman i denna debatt:
I det moderata förslaget ingår en lagfäst rätt till valfrihet, inskriven bl.a. i
hälso- och sjukvårdslagen. När socialdemokraterna nu har tänkt om beträf-
fande vårdgarantin, så vore det en styrka att också göra ett sådant tillägg till
lagtexten. Är Bo Holmberg beredd att medverka till detta?
På samma sätt menar vi också att valfriheten är viktig för de äldre i samhäl-
let. Rätten att välja är fundamental. Ofta är det personliga valet viktigast
när det gäller att ha sin egen läkare eller att kunna påverka valet av hemsa-
marit. Det är viktigt att kunna välja någon som man känner förtroende för.
Även valet av boende- och serviceform som sjukhem, ålderdomshem eller
gruppboende är viktigt. Många äldre vill bo kvar hemma i sin lägenhet.
Andra vill ha det större mått av trygghet och service som boende i servicehus
eller i den gamla typen av ålderdomshem innebär. Behovet av mångfald ökar
i skeden då bl.a. den fysiska begränsningen sätter in. Därför bör valfrihets-
principen, enligt vår mening, inte enbart skrivas in i hälso- och sjukvårdsla-
gen utan också i socialtjänstlagen.
Fru talman! I ett betydelsefullt avseende har socialdemokraterna hamnat
i minoritet i utskottet. Det gäller det s.k. Mättingeprojektet, som drivs av
organisationen Rörelsehindrade barn och ungdomar, RBU, och som nu sökt
bidrag för sin verksamhet.
För närvarande utgår stöd till två handikapporganisationer, för kostnader
för deras rekreationsanläggningar, nämligen De handikappades riksförbund
och Synskadades riksförbund. I budgetpropositionen finns emellertid inget
förslag om bidrag också till RBU.
Mättingeprojektet är viktigt för de rörelsehindrade barnen och deras för-
äldrar, för fritidsaktiviteter och naturupplevelser och, inte minst, till rekrea-
tion och avlastning för föräldrarna.
Det finns andra handikapporganisationer som inte har något stöd för sina
rekreationsanläggningar. 1989 års handikapputredning behandlar bl.a.
denna fråga, och utskottet utgår ifrån att utredningen överväger det statliga
stödet också till dessa anläggningar.
Efter ett stort antal motioner har utskottets majoritet tillstyrkt ett bidrag
till Mättingeprojektet. Det är beklagligt, som vi ser det, att utskottet inte
kunnat bli enigt i denna del, utan att socialdemokraterna sett sig nödsakade
att reservera sig mot detta stöd.
En mindre randanmärkning i sammanhanget, som naturligtvis borde ha
uppmärksammats tidigare: I handlingarna sägs att detta är ett ”bidrag till
driften” av Mättinge. Eftersom anläggningen ännu inte är färdig, bör det
rimligtvis vara ett bidrag till uppbyggande av anläggningen. Socialutskottet
har behandlat detta under förmiddagen, och det har delats ut ett rättelse-
blad. Jag ber härmed att få yrka bifall till förslaget på detta.
Jag ber i övrigt, fru talman, att få yrka bifall till reservation 1.
Anf. 7 ULLA TILLÄNDER (c):
Fru talman! Om sjukvården i vårt land kan man i största allmänhet säga
att hälsan tiger still, dvs. den fungerar och den är att lita på även när den
utsätts för påfrestningar. Det beror naturligtvis på att de människor som ar-
betar inom olika nivåer har en mycket god utbildning och är djupt engage-
rade i sitt värv. Det visar sig också att flertalet av de människor som kommer
i nära kontakt med sjukvården har ett stort förtroende för den. Detta all-
männa förtroende, som faktiskt finns ute bland allmänheten, motsvaras av
en stor enighet här i riksdagen såväl när det gäller målen för sjukvården som
när det gäller medlen för att uppnå målen.
Det förtroendekapital som sjukvården i vårt land rent allmänt har, har sin
grund i två omständigheter. Den ena är att den rent ekonomiska satsningen
på sjukvården i vårt land är förhållandevis omfattande, och den andra är att
resurserna skall fördelas på ett rimligt och rättvist sätt med hänsyn till både
enskilda människor och regioner. Det är viktigt att en sådan målsättning
finns både när myndigheter fördelar resurser och som grund för den enskilda
människans förväntan på och rätt till sjukvård.
Eftersom så mycket fungerar bra märks det som fungerar mindre bra desto
mer. Det finns köer, det finns flaskhalsar, och det finns orättvisor när det
gäller tillgängligheten till läkare och sjukvård och snedfördelning i fråga om
möjligheten att ha kontinuerliga kontakter med läkare.
Vi tror att vägen att lösa dessa problem och ta bort skönhetsfläckarna går
över en ökad flexibilitet, en öppning för alternativ och konkurrens - både
kvalitativ och prismässig - mellan såväl offentliga som privata insatser. I allt
detta har på senare tid en enighet börjat uppnås. En offentlig finansiering är
ett viktigt led i strävan att göra sjukvården tillgänglig för var och en. Det är
en grundtrygghet som vi i centern anser omistlig och som är en omistlig del
i en välfärd som vi i och för sig anser behöver förändras och omprövas men
inte försämras. Vi vill anslå 1 000 miljoner som skall gå direkt till vården.
Vid sidan av fritid och arbete har vi ett behov av att bry oss om och ta
ansvar för människorna i vår omgivning. Det är inget som vi på politisk väg
kan tvinga fram. Däremot kan vi politiskt återge människorna ett större an-
svar, så att de sociala nätverken åter kan knytas i de vardagliga bestyren.
Ingen tror längre att statsapparaten och kommunerna kan göra allt. Den allt-
mer utbredda ensamheten bland äldre kan inte avskaffas genom beslut uppi-
från. Ensamheten motverkas bäst genom att anhöriga - närstående som
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. I Socialpoliti-
kens inriktning
13
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
grannar, föreningsmedlemmar och arbetskamrater - motiveras att ta ansvar
för varandra.
Frivilliga organisationer och föreningar gör här en stor insats. Detta frivil-
ligarbete måste i större utsträckning stimuleras och prioriteras. Det finns en
inbyggd dynamik i samhällsutvecklingen, som innebär att olika kategorier
av människor automatiskt delas upp och lever helt skilda liv. Det måste mot-
verkas.
Under 80-talet hade vi i Sverige en högkonjunktur, men i stället för att
klyftorna minskade ökade de under detta årtionde i stor utsträckning på
grund av den socialdemokratiska politiken. Oavsett vilka välfärdsindikatio-
ner som väljs - det må vara utbildning, sysselsättning, inkomster, bostad,
hälsa eller fritid - har skillnaderna mellan olika grupper ökat. Alltmer av
skattemedlen går till dem som redan har en god standard. Under de senaste
tio åren har en mångmiljardrullning skett från upprätthållandet av vardags-
solidaritet, sjukvård och social service, till statens transfereringar. Resultatet
har blivit att de starka har tagit resurser från de mest utsatta, de gamla, de
svårast sjuka och de socialt behövande.
Många frågar sig därför: Står socialdemokraterna för en rättvis fördel-
ningspolitik? När en rättvis fördelningspolitik uteblir är det de svaga grup-
perna som drabbas först. Särskilt upprörande blir det när det drabbar äldre,
som under svåra förhållanden har varit med om att lägga grunden för det
nuvarande samhället.
Samtidigt har stora förmögenheter skapats, vilket har upprört rättskäns-
lan. En klippekonomi har tillåtits grassera. De agerande har skott sig till
mångas förfäran men också till vissas beundran.
Det parti som har haft ansvaret för ekonomin under dessa år, socialdemo-
kraterna, är just nu föremål för räfst och rättarting av en av partiets egna f.d.
rättare. Men nog borde rättarens egna fel, brister och underlåtenhetssynder
också dras fram i ljuset, inte minst med tanke på den ekonomiska utveck-
lingen under 80-talet.
Många pensionärer har så låg pension, att när de allra nödvändigaste utgif-
terna är betalda räcker pengarna inte till mycket mer. Detta är inte en rättvis
fördelning av landets resurser. Från vår sida har vi lagt fram ett förslag om
en ny och förstärkt grundpension, som syftar till att undanröja denna orätt-
färdighet.
Det finns en annan brist i samhället som särskilt drabbar de äldre, och det
är äldreomsorgens otillräckliga utbyggnad på många håll. Det borde vara
naturligt att ta till vara de resurser som hittills inte utnyttjats i tillräcklig grad.
Riksdagsbeslutet när det gäller om- och nybyggnad av ålderdomshem öpp-
nar nya möjligheter att erbjuda äldre människor en boendeform som länge
har efterfrågats och saknats. Efterfrågan på ålderdomshem är ett tecken på
att äldre människor inte kan hänvisas enbart till eget boende i hemmet eller
till långvård.
Bristerna inom sjukvården är ett exempel på att man inte tar till vara de
resurser som finns och de möjligheter som står till buds. De som är över 75
år konsumerar ungefär 40 % av sjukvårdens resurser. Det beror ofta på att
den s.k. vårdkedjan inte fungerar. Boendeformer som ålderdomshem och
14
gruppboende saknas alltför ofta. De utgör en viktig länk i omsorgskedjan
mellan just hemboende och långvård.
Tyvärr når information och kunskap om det nya systemet och om intentio-
nen bakom riksdagsbeslutet inte ut till kommuner och andra berörda. Detta
är ett exempel på hur svårt det är att få gehör för riksdagens beslut även om
besluten har fattats i enighet och särskilt om enigheten är ett resultat av att
ett politiskt motstånd har brutits. Vi stöter med jämna mellanrum på sådana
frågor. Trots att riksdagen fattar ett klart beslut tränger det alltså inte ige-
nom. De instanser som är till för att föra vidare riksdagsbeslutet är tydligen
inte alltid kapabla att göra det. Det är den slutsats man drar när man gång
på gång stöter på samma fenomen.
Jag skall ta ett konkret och aktuellt exempel på att beslut som vi har fattat
här i riksdagen faktiskt inte tränger igenom och därmed inte får tillfälle att
påverka besluten ute i kommunerna. Följande står skrivet i en skrivelse som
politikerna i en kommun helt nyligen fick från sina tjänstemän:
Ålderdomshem bygger bl.a. på att kommunen står för vissa inventarier
och utrustning. Även det är nedslitet och i behov av förnyelse. Ålderdoms-
hem går dock stick i stäv med socialtjänstlagens intentioner om normalise-
ring och självbestämmande.
Lagen tillämpas alltså på ett mekaniskt sätt och på människor som är i be-
hov av en vårdform som riksdagen i enighet har beslutat om. Det är upprö-
rande med en sådan tillämpning.
Det finns i vårt land en värdefull tradition att hjälpa dem som har det
svårt, och det är viktigt att det arvet inte försvinner eller tunnas ut. Det finns
anledning att lyfta fram det när man alltför onyanserat kritiserar den offent-
liga sektorn. Det finns mycket kritik av den offentliga sektorn som är berätti-
gad, men vi för vår del slår vakt om ett fungerande socialt skyddsnät, utan
vilket välfärdssamhället knappast längre gör skäl för namnet.
Den lilla världen, som det har talats om många gånger, är naturligtvis
ovärderlig för den som har fått en sådan. Problemet är bara att just de som
bäst skulle behöva ett sådant socialt skyddsnät - hjälpande och stödjande,
förstående och uppmuntrande, med hjälp att bistå socialt, ekonomiskt och
personligt - saknar allt detta, eller så är skyddsnätet mycket glest. Just därför
är talet om den lilla världen, som är en följd av en riktig och rimlig satsning
på familjen och en konsekvens av familjens betydelse, en så stark påmin-
nelse också om behovet av en grundtrygghet, som måste finnas även när den
lilla världen inte existerar.
Bristen på en rättvis fördelningspolitik finns på många områden, men den
drabbar alldeles särskilt grupper i vårt samhälle som är bortglömda. De han-
dikappade har ofta en lägre bostadsstandard, sämre möjligheter till utbild-
ning och svårare att få arbete och sysselsättning. Det krävs större insatser för
att ekonomiskt och på annat sätt hjälpa de handikappade ut i arbetslivet och
tillgodose behovet av handikappbostäder.
Ett uttryck för att majoriteten tycker att det är angeläget att satsa på han-
dikappade barn och ungdomar är den fråga som Per Stenmarck tidigare tog
upp och som inryms i några motioner från bl.a. oss i centerpartiet, dvs. frå-
gan om bidrag till RBUs rekreationsanläggning Mättinge.
Det finns många människor som är utan all den välfärd som vi andra har.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
15
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
16
De hemlösa alkoholisterna, de psykiskt sjuka, ungdomar i kris och andra
med svåra problem får inte alltid den hjälp de behöver. Det svenska välfärds-
systemet utgår i väsentliga avseenden från arbetsmarknaden. Man måste ha
arbetat för att komma in i systemet. Först då har man rätt att bli kompense-
rad vid sjukdom, vid barnafödande, handikapp och arbetslöshet. De som
bäst behöver trygghet kommer paradoxalt nog inte åt den.
Hemlösheten är en av de allvarligaste sociala risksituationer som en män-
niska kan möta. Att bryta hemlösheten är en av de viktigaste sociala uppgif-
terna och en förutsättning för att de hemlösa skall få en chans till ett männi-
skovärdigt liv.
Stadsmissionen och Frälsningsarmén är exempel på organisationer som
har verkat bland människor på samhällets skuggsida sedan lång tid tillbaka
och som därför har stor erfarenhet av sådant arbete. I samband med en skils-
mässa, någon nära anhörigs död, arbetslöshet eller liknande uppkommer
frågor som: Vad är det för mening med mitt liv? För vems skull lever jag?
Flykten till missbruket består ofta så länge sådana frågor förblir obesvarade.
Nu liksom under tidigare decennier är de hemlösa glömda av samhället.
De har inte minskat i antal. Många tecken tyder tvärtom på att de blir fler
och fler. Dessutom har antalet hemlösa kvinnor ökat. Undersökningar som
har gjorts visar också att nutidens hemlösa är allt yngre. Det är ofta männi-
skor som aldrig har fått fotfäste i samhället.
Vi anser att problemet med de hemlösa är av den dimensionen att det bör
lösas på samma sätt som flyktingfrågan, där ett statligt åtagande möjliggör
för kommunerna att gripa sig an uppgiften. Vi i centern föreslår därför i en
kommittémotion att det skall satsas 3 milj. kr. på de hemlösa i första hand
i Stockholm, Göteborg och Malmö. Pengarna skall fördelas till de ideella
organisationer som arbetar för de hemlösa. Denna satsning skall ske i avvak-
tan på en varaktig lösning av problemet.
De kristna samfundens nykterhetsorganisationer har genom sin organisa-
tion RIA nått mycket goda resultat i sina stödjande och vårdande insatser
vid alkohol- och drogförebyggande arbete. Även Lewi Pethrus Stiftelse be-
driver ett väl dokumenterat arbete bland alkoholmissbrukare. Vi anser att
just bidraget till sådana nykterhetsorganisationer bör höjas.
Vår omhuldade välfärdspolitik har skapat en bild av att samhället skulle
kunna ta hand om oss alla, men det är inte sant, och det har väl heller aldrig
varit sant.
Liksom Daniel Tarschys glädjer vi i centern oss åt dagens beslut i socialut-
skottet att de s.k. § 12-hemmen återigen skall övergå till statligt huvudman-
naskap. Vi har från centerns sida i många år motionerat i den frågan.
Fru talman! Grundtrygghet skall förenas med mångfald, idérikedom och
ansvarstagande hos alla, såväl inom den offentliga sektorn som inom de fri-
stående alternativen. Detta skapar nya möjligheter till alternativ i vård och
omsorg. Rosa Östh skall senare i debatten tala om familjepolitiken, men jag
vill ändå nu understryka det glädjande i att regeringen efter enträget motio-
nerande från bl.a. oss i centern ger svenska kyrkan rätt till statsbidrag för
barnomsorg i egen regi. Det är det senaste exemplet på att ett socialdemo-
kratiskt nej har blivit ett ja när det gäller barnomsorg. Det är bra. Det finns
en organisation inom kyrkan som fungerar över hela landet, och på många
håll kan kyrkan göra en insats för barnomsorgen och tillföra den ett inslag
av djup, allvar och andlighet, som allt fler människor i vårt samhälle - både
unga och äldre - tycks inse behovet av.
Med detta vill jag yrka bifall till reservationerna 3, 5, 17 och 47.
Anf. 8 GUDRUN SCHYMAN (v):
Fru talman! När man lyssnar på anförandena i debatten - åtminstone när
man lyssnar på Daniel Tarschys och kanske också på Per Stenmarck - får
man intrycket att detta är någon form av valupptakt. Många vackra ord sägs
om valfrihet, om skydd för svaga grupper, om mångfald och om att det skall
bli guld och gröna skogar.
Daniel Tarschys talade om att man ville föra över resurser från vuxna
friska människor med arbete till sjuka och handikappade, det som är det
glömda Sverige. Han talade också om socialdemokraterna som överger bar-
rikaderna. Såsom varande vänsterpartist och hyllande också det utomparla-
mentariska arbetet och ganska ofta stående på barrikaderna vill jag påstå att
det över huvud taget är ganska tomt på barrikaderna nu för tiden. Jag hade
också varit gladare om Daniel Tarschys talat om att föra över pengar från
vuxna friska människor med arbete och mycket hög lön till vuxna friska män-
niskor som har väldigt låg lön. Det finns ju en skillnad inte bara mellan sjuka
och svaga utan även mellan rika och fattiga.
Det pågår i dag en utveckling i Sverige som innebär att dessa gränser sud-
das ut. Försvaret för de svaga grupperna - som enligt min uppfattning omfat-
tar fler än dem som Daniel Tarschys inbegriper i begreppet det glömda Sve-
rige - håller på att urholkas på alla upptänkliga sätt. Jag vill påstå att de bor-
gerliga partierna går i spetsen för detta. Tyvärr är inte heller regeringspartiet
så dåligt på att delta.
Det verkar också som om Daniel Tarschys skulle ha varit på bio och sett
en valfilm i vilken det sägs att Sverige är fantastiskt. Det finns en klar ten-
dens hos många att stämma in i en hallelujakör och säga att det är marknads-
ekonomierna som skall råda bot på de brister som ändå finns i det svenska
samhället.
Jag har naturligtvis mycket svårt att förstå detta. Om man tittar på de s.k.
utvecklade marknadsekonomier som finns, företrädesvis i Västeuropa, kan
man enligt min mening se att de sociala välfärdssystemen där inte är särskilt
generella, och de ger inte heller ett sådant stöd till de svaga grupperna som
ni säger er tala om. Där finns inte den omfördelningseffekt som ni säger er
vilja uppnå. Jag har därför svårt att förstå varför ni tror att den ensidiga
marknadskapitalism som ni förespråkar verkligen skulle ge det skyddet till
svaga grupper.
Det finns en blind tro på att en i traditionella termer mätt ekonomisk till-
växt automatiskt leder till att alla får det bättre. Internationellt men också i
Sverige kan vi se att en ökad ekonomisk tillväxt, mätt i de traditionella ter-
merna, inte alls automatiskt ger en bättre standard, en bättre omfördelning
eller ett ökat skydd för svaga grupper.
Tvärtom är det faktiskt så att klyftorna ökar. Även i dagens Sverige ökar
klyftorna mellan dem som har det bra och dem som har det dåligt. Skyddet
för svaga grupper försämras i själva verket. Löneskillnaderna ökar. Det finns
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. I Socialpoliti-
kens inriktning
2 Riksdagens protokoll 1990/91:97
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
18
en rad tendenser som går åt precis samma håll. Klyftorna i samhället ökar.
Vi får en ganska välbeställd medelklass och en överklass, men människorna
i det som man traditionellt kallar för underklass får det alltså sämre.
Så ser det ut också i de marknadsekonomidominerade länder som man
ofta anför som exempel på länder där socialpolitiken sköts på ett bra sätt.
Den motion som vänsterpartiet har skrivit till det här betänkandet handlar
mycket om att försvara den generella välfärdspolitik som har byggts upp i
Sverige under lång tid, inte minst av arbetarrörelsens organisationer, och
som vi i dag kan se hotas från många håll, framför allt från de borgerliga
partierna, som inte klart säger ut att man vill förändra den generella väl-
färdspolitiken - det är väl bara det moderata ungdomsförbundet som säger
rent ut att vi inte kan hålla på med den utan att vi skall ge pengar till dem
som behöver, punkt och slut; en generell välfärdspolitik är inte tidsenlig.
Men det pågår en nedrustning och en diskussion om en annan finansiering,
en diskussion om privatisering, ökande egenfinansiering, osv., som kommer
att leda fram till ätt vi får ett differentierat utbud också inom vård och om-
sorg, om den politiken skulle få gehör. Det finns all anledning att vara
mycket oroad för att den skall få det i det val som vi kommer fram till i sep-
tember.
Vi menar att det fortfarande behövs en stark motvikt till den kapitalistiska
marknadsekonomin, som i sin tillväxtiver faktiskt ges ökad social utslagning.
En ensidig ekonomisk tillväxt ger yrkesskador, hälsoproblem, missbruk, för-
tidspensioneringar, osv. Därför behövs det en motvikt till detta, en politisk
motvikt och en motvikt i form av en offentlig sektor som generellt kan ge
stöd till de grupper som annars blir utslagna.
Det ekonomistiska och mycket resultatinriktade tänkande som i dag bre-
der ut sig på alla områden inom vård och omsorg gör att man ser mer till
kvantitet och kostnader än till kvalitet och välfärd. Jag tycker att det är oer-
hört tydligt inom den sociala sektorn, inte minst på socialtjänstens område.
I dag kan vi ute på socialbyråerna se hur man sitter och räknar pengar. Man
skall ha fram ett budgetunderlag, man skall ha budgetbeslut, och sedan skall
man göra en budgetuppföljning. Många socialsekreterare är fullständigt
överhopade av uppgifterna att på olika sätt räkna pengar. Innehållet i arbe-
tet, möjligheten att vara ute på fältet, det förebyggande arbetet, det som
enligt vad vi i socialutskottet på våra möten brukar vara väldigt överens om
att man måste satsa på och som är det enda samhällsekonomiskt riktiga att
satsa på, har man helt enkelt inte tid att utföra.
Den skattereform som socialdemokraterna och folkpartiet kom överens
om har dessutom bidragit till ett ökat bidragsberoende, till ökade köer för
ekonomiskt bistånd på socialbyråerna. Flera talare före mig har talat om
pensionärerna, och det talades mycket om det i går. Jag tror därför inte att
vi behöver föra den debatten här i dag. Men vi måste kunna konstatera att
det är beklämmande att det i dagens Sverige, med det relativa välstånd som
vi har, skall vara nödvändigt för människor att gå på socialbyrån och vända
ut och in inte bara på sina fickor utan också på sitt innersta för att få mat
för dagen och för att kunna betala hyran. Det är ett fattigdomsbevis som är
otidsenligt och oanständigt i det samhälle som Sverige i dag är.
Jag kan inte se att den ekonomiska politik som i dag förs ändrar detta fak-
tum. Det finns inte något parti som är villigt att se till att den sociala sektorn
får mer pengar. Medlen skall omfördelas inom ramarna, säger man, vilket i
praktiken har inneburit och innebär att man ute i kommuner och landsting
tvingas att ställa nödvändiga serviceområden mot varandra: Kultur ställs
mot fritid, fritid ställs mot socialvård, barnomsorg ställs mot teaterföreställ-
ningar och liknande. Det är en fullständigt absurd situation. Man har helt
kommit bort från att socialpolitik och social omvårdnad väl ändå måste
handla om att tillgodose människors behov och inte bara om att se till att
siffrorna skall gå ihop på slutet!
Vi har en växande andel äldre människor i vårt samhälle. Vi gör framsteg
på sjukvårdens område. Skall vi vara tvungna att skära någon annanstans
bara för att kunna tillgodose de växande behoven? Måste det ena behovet
slå ut det andra? Det är ju en fullständigt vansinnig situation.
Jag menar att vi måste fortsätta med omfördelningen, vi måste fortsätta
att försvara det generella välfärdssystemet, och det måste innebära att de
som har mer pengar måste vara med och betala till de växande behoven. Vi
kan inte säga att vi skall lösa alla problem inom befintliga ramar.
En social välfärd måste också innefatta mer än bara det man kan få på
socialbyrån eller på sjukhuset. Förutom att vi vill ge nya pengar till vård- och
omsorgssektorn menar vi att man måste sätta stopp för nedskärningspoliti-
ken. Man måste försvara samhällsservicen, också i glesbygd. Vi måste bygga
ut kollektivtrafiken, vi måste satsa på förebyggande insatser för bättre folk-
hälsa, vi måste ha höjda pensioner för de pensionärer som har det sämst
ställt. I stället för att skära ned den offentliga sektorn skall den enligt vår
mening demokratiseras genom ökat inflytande för brukare och anställda.
Det måste naturligtvis finnas alternativ och mångfald, men inte kommersia-
lism och privatisering - det är inte lösningen.
Vi menar att alla barn har rätt till en bra barnomsorg, alla har rätt till till-
gång till en bra skola, utbildning och kultur. De behoven skall inte ställas
emot varandra. Vi behöver i dag en utbyggd vuxenutbildning. Vi behöver
slå fast allas rätt till bra och avgiftsfri vård och omsorg. Alla måste kunna få
en bra och billig bostad - det är en social rättighet. Vi vill stärka den regio-
nala demokratin genom att landstingen utvecklas till länsparlament, där
många av de här frågorna också handläggs. Det är, menar vi från vänsterpar-
tiet, frågor som handlar om social välfärd, som vi måste slå vakt om.
Jag skulle vilja säga en del om internationaliseringen av ekonomin, efter-
som jag förmodar att några av er kommer in på det. Jag skulle vilja fråga
samtliga partier i den här debatten vad ni tror blir följden för det generella
välfärdssystemet och den sociala sektorn av den EG-anpassning som vi nu
genomför och ett eventuellt EG-medlemskap. Jag tycker mig nämligen
kunna se en mycket oroande utveckling i och med att harmoniseringen av
skatter och avgifter kommer att innebära att statens inkomster minskar med
mellan 60 och 80 miljarder kronor per år. Eftersom den politiska majoriteten
eventuellt - det är jag inte riktigt säker på - inte är beredd att ta in pengarna
någon annanstans undrar jag: Vad kommer att hända med de generella väl-
färdssystemen? Är det meningen att vi skall anpassa de svenska systemen till
det sätt att finansiera och hantera välfärdssystemen som man har inom EG-
länderna? Då har vi, menar jag, gått över till ett annat system, som innebär
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
19
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
20
att man får vård och omsorg utifrån hur mycket pengar man har i plånboken
och inte utifrån varje människas rätt till en likvärdig vård och omsorg.
Jag hoppas att det bara är de borgerliga partierna som uttalat står för det
systemskiftet, och jag hoppas att vi kan komma i en situation där vi säger att
det inte är värt att offra de generella trygghetssystemen för ett eventuellt
inträde i EG, men det är någonting som vi får återkomma till i debatten.
- 4
Med det här, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 4 och reserva-
tion 36. Jag står naturligtvis bakom samtliga reservationer men nöjer mig
med att yrka bifall till de båda.
Anf. 9 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:
Fru talman! Marknadsekonomin är inte mycket att hänga i granen, förstod
jag av Gudrun Schyman. Frågan är då vad Gudrun Schyman skall hänga i
granen.
Vi anser att en offensiv socialpolitik måste förenas med en vital marknads-
ekonomi. Vänsterpartiets klassiska recept är att förena planekonomi med
socialpolitik. Det blir efter hand varken planekonomi eller socialpolitik av
det receptet. Offentlig misär kombinerad med privat misär blir resultatet av
det politiska recept som Gudrun Schymans parti har förespråkat i 70 år. Det
finns ingen grund för att bedriva en aktiv offensiv socialpolitik med en eko-
nomi i ruiner. Det är också svaret på den andra frågan om internationalise-
ringen.
Om Sverige får en gradvis sämre ekonomi har vi inte möjligheter att infria
våra löften till pensionärerna, att se till att äldreomsorgen blir bättre, att
klara sjukvården, att se till att barnfamiljerna får barnomsorg och allt det
andra vi vill uppnå. Därför vill vi sätta fart på Sveriges ekonomi. Vi vill föra
en skattepolitik som medför att det lönar sig att arbeta och spara. Vi vill ha
en utrikeshandelspolitik, ett medlemskap i EG, som skall stärka svensk eko-
nomi och därmed lägga grunden för ett bra välfärdssamhälle. Gudrun Schy-
mans recept pekar mot ruin även för socialpolitiken.
Anf. 10 PER STENMARCK (m) replik:
Fru talman! Måste verkligen det ena behovet slå ut det andra, frågar Gud-
run Schyman, och så kräver hon mera pengar till allt - pensioner, kollektiv-
trafik, sjukvård, barnomsorg och en bra och billig bostad till alla. Tyvärr är
svaret att i en stagnerande, dvs. icke växande, ekonomi som vi i dag befinner
oss i räcker pengarna inte till allt. De skulle inte räcka till allt detta i alla fall.
Vi måste alltid göra prioriteringar. Men vi skulle kunna få råd till mycket
mera om vi hade en ekonomi som fungerade på ett tillfredsställande sätt.
Daniel Tarschys inledde med att säga att socialdemokraterna har tänkt om
i olika sammanhang. Det kan man åtminstone inte säga om Gudrun Schy-
man. Hon känner sig uppenbarligen också alltmera ensam på barrikaderna,
om jag inte missförstod henne helt. Nej, Gudrun Schyman, jag tror inte på
någon ensidig lösning, någon ensidig privatisering.
I mitt anförande talade jag ganska länge om mångfald. Jag tror att man
annars inte kan tillgodose många olika behov. Det skall inte finnas en enda
lösning.
I det här systemet har det offentliga, som jag ser det, sin stora betydelse,
men inte ensamt. Även privata alternativ behövs. Många undersökningar vi-
sar att folk är mycket nöjda med detta. Det börjar t.o.m. socialdemokra-
terna inse långt om länge.
Gudrun Schyman sade att skyddet för de svaga grupperna har blivit sämre.
Det tror jag också är riktigt. Det visar sig också i en opinionsundersökning,
som jag såg så sent som i dag på morgonen, att det mycket ofta är de yngre,
välavlönade och de som man kan tänka sig konsumera minst av t.ex. sjukvår-
den som är nöjda med den, medan det är de äldre, som vi nog kan tro utnytt-
jar sjukvården i större omfattning, som är mera missnöjda och mer kritiska
till den. Det ligger mycket i den synpunkten. Frågan är dock vilka slutsatser
Gudrun Schyman drar. Jo, mera pengar till det som ändå inte visar sig räcka
till, nämligen det offentliga.
Anf. 11 ULLA TILLÄNDER (c) replik:
Fru talman! Gudrun Schyman berörde frågan om marknadsekonomin.
Man kan i det sammanhanget be Gudrun Schyman att titta på planekono-
mierna i östländerna. Anser verkligen Gudrun Schyman att man har lyckats
där? Utvecklingen i de länderna talar sitt tydliga språk.
Alternativet för Sverige är inte en planekonomi enligt vänsterpartiets mo-
dell, utan en marknadsekonomi som tar hänsyn till grundtrygghet och rättvis
fördelning både mellan människor och mellan regioner.
Länge har man från socialdemokratiskt håll i vårt land försökt förhindra
alternativ i vård och omsorg. Det är dock när vi tar till vara alla goda resurser
i samhället och enskildas idéer och engagemang som vi kan få en rättvisare
fördelning. Tack vare t.ex. alternativ i barnomsorgen har allt fler fått del av
de gemensamma resurserna. Det finns många exempel på det, snart sagt i
varje kommun.
Anf. 12 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Fru talman! Daniel Tarschys undrade vad jag tänker hänga i julgranen.
Det är inte riktigt den årstiden vi går emot, men någon form av julstjärna
skall det väl antagligen bli, även om det inte blir hammaren och skäran, om
nu Daniel Tarschys är orolig för det.
När det gäller frågan om planekonomi eller marknadsekonomi menar jag
att vi har en marknad och att vi har en ekonomi. I vänsterpartiet vänder vi
oss emot att den råa kapitalismen skall styra, att marknadsvärdet skall ta
över och att människovärdet får komma i strykklass. Den ekonomiska ut-
vecklingen ser vi tendenser till redan i dag. Med de borgerliga partiernas po-
litik skulle den utvecklingen bli etter värre. Jag är övertygad om det. Jag
menar att den typen av marknadsekonomi är rådande i många av de väst-
europeiska länderna och i EG-länderna. Med vilken ideologi i botten har de
löst den sociala omsorgen och tryggheten? Jo, marknadsvärdet har satts på
en piedestal, och människovärdet befinner sig långt därunder. Det måste fin-
nas en balans i detta. Den balansen och motvikten måste vara politisk och i
offentlig regi. Man kan inte lämna omfördelningstanken. Man kan inte bara
lämna det här åt valfrihet och konkurrens. Det finns inget som tyder på -
och det finns inga bra exempel på - att en privat sjukvård är effektivare eller
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
21
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. I Socialpoliti-
kens inriktning
22
bättre än en offentlig eller att något av dessa områden sköts bättre i privat
regi.
Per Stenmarck säger att jag är ensam på barrikaderna. Det tycker jag fak-
tiskt. Vänsterpartiet är nog ganska ensamt på barrikaderna i den bemärkel-
sen att vi också finns ute i folkliga rörelser, inom fackföreningsrörelsen. Vi
har ofta sällskap där med socialdemokrater, men de börjar bli ganska vissna
vid det här laget. Att moderaterna aldrig har varit ett utomparlamentariskt
parti på barrikaderna vet jag mycket väl, Per Stenmarck, men det är ett val
som man gör. Jag välkomnar gärna Per Stenmarck på den typen av möten.
Jag tycker att det är konstigt att ni inte har ett uns av självkritiskt tänkande
när det gäller att se på hur de sociala trygghetssystemen har utvecklats i de
mycket kapitalistiskt marknadsekonomiskt inriktade länderna. Den interna-
tionalisering av ekonomin som ni så gärna vill driva så långt att vi också skall
gå in i EG, innebär att vi underkastar oss den ideologi och den ekonomiska
politik som råder där, vare sig vi vill eller inte. Där är människovärdet satt
på undantag.
Anf. 13 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:
Fru talman! De råa kapitalistiska staterna i Västeuropa har alla en offent-
lig sektor som motsvarar mellan 35 och 50 % av BNP. De har alla ett skatte-
tryck på mellan 35 och 50 % av BNP. De åstadkommer oändligt mycket mera
av social välfärd och sociala förmåner än de länder som har prövat planeko-
nomi.
Detta bekräftar det jag sade, nämligen att marknadsekonomi i kombina-
tion med en offensiv social välfärdspolitik kan ge välstånd både privat och
offentligt. Planekonomi, även i kombination med de högsta ambitioner, kan
varken ge privat eller offentlig välfärd. Om socialpolitiken i dag har kollap-
sat i något område i Europa så är det i de länder där ekonomin har kollapsat.
Det gäller de länder som har prövat vänsterpartiets recept under 50 år.
Anf. 14 PER STENMARCK (m) replik:
Fru talman! Jag står visst på barrikaderna jag också. På de barrikaderna
blir vi fler och fler. Vi har således inte den typen av problem.
Gudrun Schyman frågar om vi verkligen kan lämna allt detta åt den fria
konkurrensen. Jag tror att vi kan göra det till mycket stor del, eftersom man
då får mångfald. Då blir det inte bara en enda lösning. Det tror jag är ett
utomordentligt bra sätt. Det har också i praktiken visat sig att det är en möj-
lighet att stimulera det som ändå måste ske i offentlig regi så att det blir en
utveckling även där.
Jag tror samtidigt att det ligger väldigt mycket i vad Ulla Tilländer sade
tidigare, nämligen att det gäller att ta till vara alla goda resurser i samhället.
Det tycker jag inte att vi gör i dag, och just därför bör vi satsa på något annat.
Gudrun Schyman tog upp de råa kapitaliserna som man inte får släppa
loss i vårt samhälle. Vilka är dessa råa kapitalister? Det är ett antal privata
daghem, privata vårdhem, privata sjukhem och i mycket stor utsträckning
frivilliga organisationer som i många fall utför ett mycket stort, betydelse-
fullt och ofta rent ideellt arbete. Det finns säkert de som missbrukar den här
situationen. Det tror jag aldrig att man helt kan komma ifrån i ett samhälle.
I de allra flesta fall utför de dock ett utomordentligt stort och betydelsefullt
arbete. Det är inga råa kapitalister som sysslar med detta.
Anf. 15 ULLA TILLÄNDER (c) replik:
Fru talman! Gudrun Schyman sade också att vi måste ha en bra skola och
en bra barnomsorg, och det skulle vi tydligen få utan alternativa möjligheter.
Man kan fråga de föräldrar och barn som har ett alternativ vad de tycker.
Menar Gudrun Schyman att man skall förbjuda sådana alternativ? Det
finns olika önskemål bland människor. Det måste man, åtminstone enligt vår
mening, vara lyhörd för från samhällets sida.
Anf. 16 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Fru talman! Jag tycker inte att man inte skall ta till vara alla goda krafter
i samhället. Det var att dra mycket stora växlar på vad jag har sagt. Det är
självklart att vi skall ta till vara alla goda krafter i samhället - inte bara de
som har pengar i plånboken, utan alla. Alla skall ha möjligheter att i olika
forum få visa sina kvaliteter och bli tagna på allvar.
Jag har inte en enda gång stått här och sagt att jag tycker att vi skall ha
ett sådant ekonomiskt system som man har haft i något av de östeuropeiska
länderna. Jag har faktiskt inte gjort det. Det finns inte en enda motion från
vänsterpartiet där det sägs att vi skall ha planhushållning enligt östeuropeisk
modell. Vi har ekonomiska motioner som jag tycker är mycket väl utveck-
lade, där vi utgår ifrån att vi lever i en marknadsekonomi. Vi vill dock ha
politiska styrmedel för att föra över pengar från de som är rika till de som är
fattiga, för att det uttrycka det mycket enkelt. Vi tycker att vi fortfarande
behöver pengar till de behov som i dag inte är tillfredsställda, inte minst
inom området vård och omsorg. Det är ett faktum - det håller ni med om -
att det är mycket som inte fungerar i dag och att vårt sociala skyddsnät håller
på att urholkas. Vi måste då kunna göra något åt det utan att för den skull
bli beskyllda för att vi vill ha det som i Sovjet. Det är en debattnivå som
möjligen börjar likna hur det låter i valrörelsens slut.
Om socialpolitiken har kollapsat i de östeuropeiska länderna, beror det
knappast enbart på att man hade en dålig ekonomi. Det var mycket annat
som kollapsade där, eller hur? Man hade ett system som inte var särskilt ut-
vecklat över huvud taget. Det faktum att socialpolitiken har kollapsat i så
många av västvärldens länder nämns nästan aldrig. Det faktum att klyftorna
inom de västeuropeiska länderna som tillhör EG ständigt ökar, att fattigdo-
men ökar och att situationen för ensamstående kvinnor och för ungdomar
med arbetslöshet och utslagning är mycket bekymmersam och blir än värre,
nämner ni inte heller. Att arbetslösheten ligger på ca 10 %, vilket vi i Sverige
skulle anse vara en ren katastrof nämner ni inte heller. Vi måste väl ändå
kunna komma fram till ett annat ekonomiskt system där det finns en högre
mening än att man skall försöka snuva sin granne på så mycket pengar som
möjligt.'
Anf. 17 ANITA STENBERG (mp):
Fru talman! Det är trist att tillhöra ett litet parti och komma sist och inte
få vara med i debatten. Men det är lika trist att tillhöra ett stort parti och
komma ännu senare.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
24
Jag börjar med själva anförandet och kommer så småningom att svara på
Gudrun Schymans frågor.
I all vård skall patienten vara i centrum. Det är något som kan synas vara
fullständigt självklart, men så är det inte alltid. Ibland är diagnosen i centrum
och människan kommer i andra hand. Det kan hända när patienten blir in-
tressant som forskningsobjekt och forskaren, läkaren, gärna vill fullfölja en
behandling som är ny.
Patienten har ofta inte någon möjlighet att bedöma behandlingen utan
måste lita på läkarens omdöme. Som exempel kan jag nämna bröstcancero-
perationerna för många år sedan. För att få jämförelsematerial, då vissa
sjukhus alltid tog bort hela bröstet på kvinnan vid en bröstcanceroperation
medan man på andra sjukhus sparade så mycket vävnad som man vågade,
tog man fram ett forskningsmaterial för att så småningom kunna bedöma
vilken metod som var bäst. Men många kvinnor blev av med sitt bröst i onö-
dan. Denna forskning fick lov att avbrytas, eftersom sanningen kom fram.
Kvinnorna vägrade att acceptera detta. Detta är ett exempel på att patienten
i sig själv inte alltid är i centrum.
Patienten får inte berövas ansvaret för sin kropp, sitt psyke, sin hälsa och
sin livsstil. Det krävs mer av mänskliga relationer i patient-expert-förhållan-
det i sjukvården än vad vi tidsmässigt anser oss ha råd med i dag. Då skulle
vården kunna ta till vara människans egna läkande krafter genom att patien-
ten får behålla sitt orubbade människovärde och kan medarbeta i botandet
av sin sjukdom på ett mer aktivt sätt.
Samarbetet mellan alternativ vård och skolmedicin behöver underlättas,
så att vardera parten vid behov kan rekommendera den andra och i förläng-
ningen samverka till nytta för patienten. Därför vill vi ha in alternativmedi-
cin i vården. Vi har motionerat om en professur i alternativ medicin, och vi
vill också ha med en läkare med kunskaper i alternativ medicin i socialstyrel-
sen.
Varför skall vi inte utnyttja alla goda krafter? som någon tidigare talare
frågade. Det gör man sedan länge ute i Europa; man tittar inte snett på alter-
nativmedicinen, såsom vi gör här i Sverige.
Sjukvården har kommit att domineras av ett mekaniskt-tekniskt synsätt
på patienten och patientens sjukdom. Miljöpartiet vill anlägga en annan och
vidare syn på sjukdom och dess orsaker, både fysiska, sociala och psykolo-
giska. Med ökad kunskap om hur miljö och livsstil påverkar hälsotillståndet
kan människor ta större ansvar för sin egen hälsa och medverka till att för-
ändra negativa livsvillkor.
Vi måste lära oss egenvård igen. Vi måste minska skadeverkningarna av
tobak och alkohol. Vi borde få en motsvarighet till den verksamhet som
fanns under den katolska tiden här i Sverige i form av bikten. Med det menar
jag någon som lyssnar under tysthetslöfte, någon som får skuldkänslorna att
minska, kanske bara någon som finns för att höra på, någon som har tid att
offra på mig och mina problem. Troligen skulle det minska våra psykosociala
sjukdomar, om vi fick en sådan möjlighet.
Tid är en resurs som vi lider stor brist på. Därför har vi väckt en motion
om kortare lönearbetstid. Vi har inte krävt bibehållen lön för 30 timmars
arbetsvecka - det anser vi att vi inte har råd med. Men varför skall somliga
bokstavligt talat arbeta ihjäl sig och andra gå arbetslösa? Sjukvården får ta
hand om båda dessa grupper, både dem med magsår på grund av för mycket
arbete och dem som får magsår på grund av att de ingenting har att göra.
Faktum är att den sociala utslagningen är stor i dagens Sverige. Det är
konstigt att vi skall behöva så många nerknarkade och utsupna existenser i
ett så rikt land som Sverige. Vad är det som fattas? Jag tror inte att det egent-
ligen är pengar som fattas - jag tror att det är omtanke om varandra. Ensam-
heten, som är en dygd här uppe i Norden, gör att människor far illa. En höj-
ning av bruttonationalprodukten löser inte de problemen. Snarare skulle det
kunna förvärra dem. Fler människor som sitter i var sin hörna, gärna med
hörlurar på, och tittar på var sitt TV-program utan mänsklig kontakt är inte
någonting som befrämjar ett innehållsrikare liv. Det är inte saker som saknas
här i Sverige - det är tid. Så här vill vi inte att miljöpartiets Sverige skall se
ut. Där finns det ett utvecklat nätverk mellan människor. Det kommer inte
att finnas så mycket prylar, för det kommer vi inte att ha råd med. Men det
kommer att finnas ren luft, friskt vatten och ofarlig mat. Där är arbetstiden -
lönearbetstiden! - kortare och uppdelad på flera. Arbetstiden i sin helhet är
säkerligen inte kortare. Då kommer det inte heller att behövas så mycken
sjukvård. Det innebär faktiskt också en höjd standard.
När det gäller handikappolitiken vill vi tillsammans med vänsterpartiet
och de borgerliga partierna stödja Mättingeprojektet för att rörelsehindrade
barn och ungdomar som tillhör RBU också skall få en rekreationsanlägg-
ning. För detta ändamål satsar vi 3,7 milj. kr.
Vi motionerar också om ledarhundar för de synskadade och fler tecken-
språkstolkar och dövblindtolkar. På dessa ändamål lägger vi 6 milj.kr. I öv-
rigt vill vi avvakta 1989 års handikapputredning, som kommer att framlägga
ett delbetänkande i början av sommaren.
Så vill jag tala litet om barnets rätt i samhället. Vi har väckt en motion som
heter ”Barnens rätt”, som innehåller 28 att-satser. Dessa skall jag inte trötta
er med.
I FN-konventionen står: ”Ett psykiskt eller fysiskt handikappat barn har
rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer
värdighet, främjar självförtroende och underlättar barnets aktiva deltagande
i samhället.” Det är viktiga saker det!
I Sverige finns 52 300 barn som lider av astma. Vi vet att den sjukdomen
ofta beror på sjuka hus.
8 500 barn antingen har epilepsi, är rörelsehindrade eller har hörselned-
sättning. Det finns dubbelt så många psykiskt utvecklingsstörda. Varje år in-
R sjuknar drygt 200 barn i cancer. Kan vi göra någonting åt detta? Den frågan
tycker jag att vi skall arbeta med i socialutskottet och försöka få ned dessa
siffror. Över hälften av alla barn upp till 14 år som dog 1987 trafikdödades.
Av 122 ungdomar i åldern 15 till 19 år som dog samma år dödades 103 i trafi-
ken. 1989, två år senare, skadades över 1 000 barn svårt i trafiken. 556 av
dessa var ungdomar i åldern 15 till 17 år.
Så trafiken är farlig! Bilar och motorcyklar skördar offer i så stort antal att
det om det gällt en sjukdom hade kallats epidemi. Hur kan vi finna oss i att
offra så många av våra barn på trafikens altare?
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
25
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
Jag anser att vi måste sänka hastigheten på våra vägar för att få ned antalet
trafikolyckor.
Miljöpartiets socialpolitik går ut på att människor skall ta ansvar för sitt
sätt att leva. Varje människa måste försöka hålla sig frisk och leva ett sunt
liv. Men då får vi faktiskt inte ha ett samhälle som motverkar det.
För oss i miljöpartiet är det viktigt att värna om de svaga grupperna i sam-
hället. Därför har vi i riksdagen sagt nej till kommunalt och landstingskom-
munalt skattestopp. Människor anser faktiskt att det är allas skyldighet att
se till att de som behöver vård och omsorg får det. Därför har vi vågat säga
nej till kommunalt och landstingskommunalt skattestopp. Miljöpartiet vill
att vi alla, sjuka som friska, via skatten skall betala samhällets ökade kostna-
der, inte att det skall ske via avgifter, för då blir det de gamla, de handikap-
pade och sjuka som själva får stå för en stor del av vårdkostnaderna. Vi
måste faktiskt gå skattevägen i stället.
Slutligen yrkar jag bifall till reservationerna 21, 38 och 44. Miljöpartiet
ställer sig bakom övriga mp-reservationer men avstår från att yrka bifall till
dessa.
Sedan till debatten!
”På barrikaderna”, säger Gudrun Schyman. Är Gudrun Schyman enögd?
Där står det fler, och där finns också miljöpartiet. Det finns t.o.m. de som i
en Sifo-undersökning har sagt att det kanske är där miljöpartisterna borde
stå i stället för att sitta i riksdagen. Se dig om!
Det finns inget parti som satsar pengar på socialpolitiken, säger Gudrun
Schyman vidare. Jo, det gör miljöpartiet de gröna. Jag talade nyss om en
höjning av kommunalskatten och den landstingskommunala skatten. Vi kan
tänka oss en sådan.
Miljöpartiet anser att en allvarlig risk med en EG-anslutning är att det blir
en social dumpning. Vi håller med Gudrun Schyman i många av hennes åsik-
ter om EG.
26
Anf. 18 BO HOLMBERG (s):
Fru talman! Syftet med dagens debatt är att försöka lyfta fram de politiska
alternativen i socialpolitiken. Det är ett angeläget tema med tanke på den
trygghet och välfärd som socialpolitiken ger oss medborgare i Sverige. Nå-
gon gång under vår vandring här på jorden drabbas vi av olyckor, och då
behöver vi den trygghet och solidaritet som socialpolitiken ger oss.
Jag ser faktiskt ett hot i växande skillnader i synen på socialpolitiken under
1990-talet.
Vi känner alla till nyliberalismens framväxt, den klara tendensen att låta
ekonomin bli en ”överideologi” i samhället. Jag läste nyligen att SAF-chefen
sagt att man kan slänga jämlikheten på sophögen.
Allt detta är ett hot mot den solidaritet som är kärnan i socialpolitiken.
Människornas krav på individuell frihet stämmer inte med den svenska
välfärdsmodellen och den väl utbyggda offentliga sektorn, säger nu modera-
terna återigen i sina riksdagsmotioner. Man har en kraftig systemkritik mot
den svenska välfärdsmodellen. Praktiskt kommer den förändring som mode-
raterna vill åstadkomma till uttryck i skattepolitiken. Man har för nästa år
och för resten av 1990-talet signaler om mycket stora skattesänkningar. Det
är knappast möjligt att man skall kunna klara så stora skattesänkningar och
förena det med den generella välfärdspolitiken.
Moderaterna sätter, som jag ser det, systemförändringarna i centrum, inte
fördelning, trygghet och rättvisa. På sida efter sida i moderaternas motioner
handlar det om form och inte om innehåll. Ibland blir det så med ytterlighe-
terna i politiken, oavsett om det är vänster eller höger. Det verkar vara form-
frågan som är det intressanta.
Det är naturligtvis också lätt att kritisera och riva ner. Det är svårare att
bygga och ge innehåll. Av de moderata riksdagsmotionerna kan man inte ut-
läsa ett sammanhållet socialpolitiskt alternativ till regeringens politik och till
den generella välfärdsmodellen. Moderaterna pratar väldigt mycket och skri-
ver väldigt mycket om att det är fel och brister i den svenska välfärdsmodellen.
Det är besvärliga monopol, och det är en förfärande politikerstyrning. Men
var finns det sammanhållna alternativet till dagens välfärdspolitik?
Man kan mycket tydligt se en färdväg som moderaterna stakar ut. Det är
den mycket starka betoningen av den individuella frihetens väg. Modera-
terna lyfter ensidigt fram frihetsbegreppet utan större hänsyn till andra ange-
lägna mål för oss individer och människor. Jag undrar om moderaterna
tycker att livet i princip enbart går ut på att skaffa sig individuell valfrihet.
Jag blir därför inte särskilt imponerad av moderaternas nygamla frihetsbe-
grepp.
För att få litet mer djup när det gäller dessa frågor repeterade jag Isaiah
Berlins bok Fyra essäer om frihet. Där beskriver han de skiftande öden som
begreppet individuell frihet genomgått under hundra år av ideologiska stri-
der. Här möter man kunskap och djup som lyser med sin frånvaro i den nyli-
berala föreställningsvärlden om individ och kollektiv.
Även sådana historiska frihetsivrare som Lock, Mill och Tocqueville plä-
derade för att den borgerliga friheten inte kunde vara absolut. Det måste
alltid sättas en gräns mellan det privata och det offentliga, mellan individ och
kollektiv. Dagens höger sätter oftast individen mot kollektivet.
Sett i detta idéhistoriska perspektiv verkar Svenska arbetsgivareföre-
ningen och kanske också moderaterna vara på väg att inta en extrem indivi-
duell frihetslinje. En sådan ståndpunkt kan definitivt inte förenas med soci-
alliberalismen. Det säger nu de unga blå moderatkadetterna i sina kaxiga tal
och artiklar.
Socialdemokraterna vill på ett annat sätt än moderaterna utveckla den in-
dividuella friheten. Vi kombinerar friheten med solidariteten och framhåller
också hur viktigt det är att vi håller oss med rättvisa och trygghet, inte bara
för några utan för alla. Denna moraliska dimension är drivkraften hos social-
demokratin och hävdas särskilt starkt i socialpolitiken.
Min andra kritik gentemot moderaternas frihetsväg gäller politikens be-
slutsformer. Enligt Sveriges grundlag utövas folkstyret i stat, landsting och
kommuner. Moderaterna säger nu att kommuner och landsting är monopol
och att individen här inte har något att säga till om. Det är bl.a. därför som
moderaterna vill privatisera i den sociala välfärden. De anser att friheten
finns på marknaden och inte i de demokratiska beslutsformerna.
I detta sammanhang gör moderaterna en logisk kullerbytta. Både markna-
den och demokratin är ju instrument för individens fria val - om dock i olika
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
27
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
former. Att döma ut demokratin som icke individuellt påverkbar håller inte
i sak. Därtill kommer, som Per Stenmarck vet, att politiker kan av- och till-
sättas. Denna form av påverkan finns som bekant inte i det marknadsliberala
systemet.
Socialdemokratin anser därför att demokratin är en bättre form än mark-
naden när det gäller att förverkliga de grundläggande målen i socialpoliti-
ken.
Sammanfattningsvis ser jag två viktiga skiljelinjer mellan socialdemokra-
terna och moderaterna i socialpolitiken.
För det första gäller det pengarna. Med moderaternas stora neddrag-
ningar kan den generella välfärdspolitiken inte upprätthållas. Det blir luft
utan innehåll.
För det andra gäller det solidariteten. Moderaterna vill flytta inflytandet
från demokratin till marknaden. Det ger de enskilda mindre chanser till in-
syn och påverkan.
Herr talman! Jag vill återkomma till den moraliska dimensionen i social-
politiken. Den måste bygga på den humanistiska människosynen, dvs. att stå
för ett människovärde som bygger på existensen av våra liv - på vad vi är och
inte på vad vi gör.
Det föreligger nog en bred enighet om denna dimension i Sverige. Men
det är oroande långt från ord till handling. Den praktiska tillämpningen av
den humanistiska människosynen sitter allt trängre. Etiken blommar bok-
stavligen i tal och böcker, men den står blek och skuggad i vardagen. Det
beror nog på att många inte vill omsätta etiken i praktisk handling, ty då
upptäcker de att det kostar.
Några uppvaktningar i socialutskottet från handikapporganisationer har
visat hur svårt det är för gravt fysiskt handikappade unga människor att få
ett fullvärdigt liv. Dessa uppvaktningar har också visat vilka oerhörda upp-
offringar som de anhöriga måste göra för att klara ett anständigt liv för de
unga. Förbättringar i dessa sammanhang ställer krav på pengar.
Det växande antalet äldre i Sverige kommer sannolikt också att ställa krav
på mer pengar och mer personal om riksdagens mål för välfärden skall kunna
upprätthållas, dvs. att alla skall få ta del av denna välfärd. Det faktum att vi
kommer att möta så många äldre får vi som har ansvar för socialpolitiken
inte skjuta åt sidan. Vi får inte nöja oss med, som en del andra som kliver
fram på plan och lägger ut dimridåer, om att man med produktivitet och ef-
fektivitet nog skall klara detta.
I Dagens Nyheter kritiserar tre inflytelserika företagsledare gymnasiere-
formen. De säger att man i Sverige nu måste börja satsa på den intellektuella
eliten. Naturligtvis säger de detta med tanke på industrin, exporten och
marknaden och sannolikt inte med tanke på de grundläggande mänskliga
värdena. Jag tror att det är viktigt att vi på olika håll inom olika partier ser
till att den teknologiska människosynen inte vinner insteg i Sverige. Social-
politiken behöver därför befästa en stark ställning här i riksdagen och hos
befolkningen för att människovärdet skall hävdas.
Herr talman! Jag vill fortsättningsvis något kommentera vårt arbete i so-
cialutskottet. Vi har snart arbetat under en mandatperiod, och jag vill även
28
säga något om det obefintliga borgerliga alternativet till socialpolitiken.
Först vill jag emellertid ta upp arbetet i socialutskottet.
Jag satt inför dagens debatt och summerade de ärenden som socialutskot-
tet har arbetat med under denna mandatperiod. Det är väldigt många. Vi
har arbetat med propositioner, motioner och initiativ. Om vi tittar i backspe-
geln visar det sig att vi sannolikt har gjort mer förändringar än man vanligtvis
tror. När utskottet träffas för sammanträde på förmiddagen tror jag att
många av oss har föreställningen att vi har att göra med en statisk socialpoli-
tik. Men om vi tittar i backspegeln för att se vad vi har åstadkommit under
denna period är det sannerligen ingen statisk socialpolitik vi har att göra
med.
Jag uppskattar mycket att vi i socialutskottet har kunnat komma överens
om att vi vid sidan av arbetet med propositioner och motioner också skall
skapa tid för hela utskottet att engagera sig och fördjupa sig i viktiga områ-
den. Vi har fått tid till utfrågningar och studiebesök inom olika delar av soci-
alpolitiken.
Jag vill erinra om de insatser som vi har gjort för att flytta fram positio-
nerna i socialpolitiken när det gäller rättsläkarstationerna, rättspsykiatrin,
beställningen inom alkoholpolitiken, gentekniken, äldreomsorgen och nu
senast ungdomsvården. Beträffande det sista har hela utskottet varit engage-
rat i en fördjupning och gjort en beställning till regeringen, inte bara när det
gäller statsbidraget utan även när det gäller fler och differentierade platser
och bättre vårdinnehåll. När vi i utskottet inte kunde få detta på en gång,
och när de båda kommunförbunden dessutom har sagt att de inte vill ha kvar
ansvaret för ungdomsvården, hamnade socialutskottet inför en helt ny situa-
tion. Det var då naturligt att begära utredning om ett statligt huvudmanna-
skap.
Min förhoppning är också att den intressanta utskottsutfrågningen som ut-
skottet anordnade om sjukvårdens prioriteringar och etik skall leda till att
riksdagen på denna punkt kan flytta fram positionerna så att vi får en grund
för korrekta prioriteringar inom svensk sjukvård.
På andra sakområden har partierna principiellt skilda ståndpunkter. Det
område som vi kanske har diskuterat mest och där vi har profilerat oss gäller
hälso- och sjukvården. Jag har haft flera debatter med Per Stenmarck och
andra moderater.
Jag vill kortfattat säga att jag tror att en del av den kritiska och onyanse-
rade bilden av svensk sjukvård beror på det s.k. 08-perspektivet, att för
mycket av den föreställningsvärld som vi lever med här i talarstolen och i
riksdagen bygger på situationen i storstäderna. Men så ser inte Sverige ut.
Sverige är mer än storstäder, och Sverige har inte storstädernas köer i äld-
reomsorg och har inte gjort neddragningar i långtidsvården, som vi kan se i
storstadsregionerna. Det är märkligt att Dagens Nyheter fick ett stort ge-
nomslag i en artikelserie, där man visade att skillnaderna var påtagliga mel-
lan 15—20 kommuner. Villkoren var inte lika. Trots detta fortsätter man med
en generell svartmålning av svensk sjukvård. Det skulle nog vara nyttigt för
riksdagen och för sjukvården, om vi devalverade 08-perspektivet till förmån
för en korrekt Sverigebild.
Socialdemokraterna presenterar i budgetpropositionen ett ställningsta-
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
29
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
30
gande för vår sjukvårdsmodell. Samtidigt anges på ett antal punkter hur vi
bör ändra hälso- och sjukvården.
Under utskottsbehandlingen har jag ofta funderat över vilka viktiga initia-
tiv och styrformer som regering och riksdag egentligen har för att rätta till
de brister som vi kan se inom hälso- och sjukvården. Jag har känt att regering
och riksdag är för passiva när det gäller att rätta till grundläggande brister i
hälso- och sjukvården. Jag vill ta upp några områden, där jag tycker att na-
tionella ställningstaganden är viktiga.
Det första området gäller kvalificerade utvärderingar av befintlig sjuk-
vård. Här har ju SBU inlett ett arbete. I Sverige har vi aldrig tidigare haft
professionella experter som har utvärderat sig själva och med tyngd påvisat
vad som är rätt och fel i sjukvården. Det resultat som man nu samlar på sig
genom SBUs arbete riskerar att stanna vid de här utvärderingarna. Det är
synd. Jag menar att utvärderingarna är så värdefulla och kommer att betyda
så mycket för sjukvården att de borde komma in i beslutsprocessen, dels den
beslutsprocess som landsting och läkare lever med, dels den som vi lever med
i regering och riksdag.
För det andra gäller det kvalitetskontrollen inom sjukvården. Här pekade
Landstingsförbundet för en kort tid sedan på behovet av nationella initiativ.
I takt med decentralisering, kompletterande vårdformer och friare organisa-
tioner växer behovet av kvalitetskontroll fram. Det måste vara en uppgift för
regering och riksdag att se till att vi kan ha en tillfredsställande kvalitetskon-
troll inom svensk sjukvård.
För det tredje vill jag peka på prioriteringar och etik inom sjukvården.
Den utfrågning som socialutskottet hade visar ju att det behövs en plattform
för etiska bedömningar och prioriteringar. De enskilda landstingen kan inte
själva hitta på en etik på varje område och inte heller själva hitta på en priori-
tering för varje landstingsområde. Det behövs en nationell vägledning som
grund för både de prioriteringar som den medicinska professionen skall göra
och det som skall göras politiskt.
Jag har också något följt den diskussion som pågår i USA om medicinsk
etik. Daniel Callahans har skrivit en ny bok och återkommit om etik och
prioriteringar inom den amerikanska vården. Jag vill nämna hans slutsatser,
särskilt för Per Stenmarck. Callahans drar fyra slutsatser med tanke på den
amerikanska sjukvården.
1. En starkt reglerande kontroll måste utövas av politiska instanser.
2. Någon form av allmän sjukförsäkring bör finnas.
3. Läkarnas, patienternas och vårdinstitutionernas valfrihet måste be-
gränsas.
4. Ny medicinsk teknik måste noga utvärderas, innan den får tillämpas
inom sjukvården.
Jag refererar detta också därför att jag tror att den sjukvårdsmodell som
vi har i Sverige duger gott, även om den, som Ulla Tilländer sade, har skön-
hetsfläckar. Den duger gott när det gäller att gå vidare beträffande etik och
prioriteringar.
Herr talman! Till sist: Jag tycker att det har varit intressant att sitta i social-
utskottet och följa hur de tre borgerliga partierna vid varje sammanträde ar-
gumenterat för sina resp, partimotioner. Man har oftast röstat för sin linje
och varit angelägen om att profilera sina resp, partiståndpunkter. Därför
saknas det en gemensam borgerlig linje i de avgörande frågorna inom eko-
nomi och socialpolitik. Folkpartiet och centern anser inte att moderaternas
stora skattesänkningar kan förenas med en ansvarsfull socialpolitik. Här
finns den djupaste borgerliga klyftan. Utan pengar faller ju löften och fagert
tal. Moderaterna och centern ställer sig vid sidan av äldrereformen. Med
tanke på behovet av åtgärder är det illa att de borgerliga inte har kunnat
samlas till en gemensam linje i äldrepolitiken. Moderaterna och folkpartiet
har skilda uppfattningar om skatt, bidrag och boende.
Jag kunde fortsätta. Trots att vi skall ha en diskussion om familjepolitiken
kan jag inte underlåta att säga något om den stora oredans tid när det gäller
den borgerliga familjepolitiken. Jag vet inte om det är vanligt, men i varje
fall jag tycker att det är ovanligt och märkligt att vi i socialutskottet från de
borgerligas sida först får en allmän ihopskrivning om ett vårdnadsbidrag.
Den motionen saknar ju substans. Den innehåller inga bidragsbelopp, den
har ingen tidsplan och framför allt saknas pengar. Detta betyder att riksda-
gen egentligen inte har något vårdnadsbidrag att ta ställning till. Man skickar
fram en tavelram där innehållet saknas helt. Samtidigt som man skriver ihop
sig på detta allmänna och icke förpliktigande sätt har man var sin linje. Först
spelar man i en trio, sedan uppträder man som solist med var sin familjepoli-
tiska linje - moderaterna, centern och folkpartiet. Jag säger som Per Ahl-
mark: ”Lycka till med bedriften att få folk att tro på den här valsen” - dvs.
valsen att det finns ett gemensamt borgerligt alternativ i familjepolitiken.
Låt mig också säga några ord till Daniel Tarschys. Han såg socialdemokra-
tin som en armé i moralisk upplösning. Det där var väl närmast en lustighet
från Daniel Tarschys sida, eller kanske ett önsketänkande. Men jag tycker
att det är djärvt av Daniel Tarschys att försöka utmåla socialdemokratin som
ett stort sönderfallande parti när man själv i så stor utsträckning har delade
meningar. På ett landsmöte lyckades ni inte få ordning på familjepolitiken.
Ni satte till en arbetsgrupp, men inte heller den lyckades. Om jag minns rätt
höll den presskonferens tillsammans med Bengt Westerberg i februari.
Bengt Westerberg sade att det väl ligger någonting i socialdemokraternas po-
litik, man borde kanske kompromissa. Sedan hade Bengt Westerberg träffat
någon professor från Umeå, som tyckte att man kanske skulle pröva drag-
ningsrätter. Daniel Tarschys, när man inte kan ena det egna partiet i familje-
politiken skall man inte beskylla andra partier för att inte ha en sammanhål-
lande politik. Detsamma gäller ju också folkpartiets vandringar från höger
till vänster, som har varit kännetecknande för liberalerna och folkpartiet un-
der hela efterkrigstiden. Än åker man åt höger, än åker man åt vänster. Det
är inte förutan att man beskyller folkpartisterna för att vara kluvna och fara
litet hit och dit.
När det för det tredje gäller gentekniken vill jag påstå att spänningen inom
folkpartiet är större än vad den är mellan andra politiska partier här i riksda-
gen. Nog skall man se om det egna huset, Daniel Tarschys, innan man går ut
och i stora ord påstår att socialdemokratin är en armé i moraliskt sönderfall.
Jag vill ta upp en sista fråga som gäller moderaterna och folkpartiet. Ni
gick ut i en artikel i Dagens Nyheter, där ni skrev ihop er och förespeglade
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
31
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
32
ett politiskt alternativ. Vi var många som undrade över om ni också skulle
visa det seriöst och i praktisk handling här i riksdagen. Skulle ni t.ex. i anslut-
ning till budgetpropositionen formulera en gemensam socialpolitik i utskot-
tet, inte bara skriva artiklar i Dagens Nyheter, utan i sak presentera ett alter-
nativ för väljarna före valet? Ni har inte presenterat något sådant. Jag tror,
Daniel Tarschys, att ni här i riksdagen och bland dem som är insiktsfulla i
politiken har en mycket låg trovärdighet när det gäller att kunna presentera
ett gemensamt alternativ. Detta gäller så länge som man håller sig till att
skriva artiklar i Dagens Nyheter i stället för att ge substans åt sin mening här
i riksdagen.
Centern verkar ha ställts åt sidan i samarbetet mellan moderaterna och
folkpartiet. Nu såg jag att ni kanske skulle träffas i helgen igen. Jag vet inte
om centern kommer att få vara med i utformandet av socialpolitiken fram-
över.
Allra sist ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan och bifall till
reservationerna 28 och 29 samt avslag på reservationerna 1-27 och 30-49.
Anf. 19 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Jag gav ett femtontal exempel på övergivna ståndpunkter
och ett halvdussin exempel på svikna vallöften. Till inget av dem hade Bo
Holmberg någon kommentar.
Jag vill gärna vitsorda att samarbetet i socialutskottet har varit bra, kon-
struktivt och fruktbärande. Vi har tillsammans kunnat uträtta mycket, som
jag tror är till värde för socialpolitiken i Sverige. På den punkten vill jag ge
Bo Holmberg helt rätt. Men jag blir litet rädd när han närmast föraktfullt
talar om strävanden efter effektivitet i socialpolitiken och om att öka pro-
duktiviteten. Om vi inte kan använda resurserna bra i sjukvård, i socialtjänst
och på andra områden, kan vi inte göra allt det goda vi önskar. Jag tror att
det finns ett stort utrymme för att förbättra våra metoder, för att vända på
slantarna så att vi kan hjälpa fler människor bättre. Det menar jag är en oer-
hört viktig uppgift för oss som politiker att arbeta med. Det här föraktet för
effektivitet för inte framåt. Det är inte heller etiskt. Det etiska är faktiskt att
använda resurserna så bra som det går.
Sedan kommer Bo Holmberg in på frågan om splittring. Detta kan vi så
klart diskutera i evinnerlighet. Bevisligen har det ändå inom socialdemokra-
tin uppstått en mycket stark oenighet på ett betydande antal punkter som
gäller socialpolitiken. Det behöver inte vara något negativt. Det är bra att
det pågår en debatt. Men det är omöjligt att påstå att det finns en socialde-
mokratisk politik som står sig från det ena året till det andra, som står sig
från ena sidan av Vasagatan till den andra. Socialdemokratin i sig företer
redan exempel på oerhört många ståndpunkter. Skall man sedan bedöma so-
cialdemokratin tillsammans med de två partier i riksdagen som utgör stöd-
partier i olika sammanhang, uppstår naturligtvis en ännu större mångfald.
De borgerliga partierna har självfallet olika uppfattningar i en hel rad frågor.
Det är ingen som har stuckit under stol med det. Men på en rad olika områ-
den har vi också visat att vi har gemensamma ståndpunkter, som vi är be-
redda att driva och genomföra för att utveckla socialpolitiken.
För folkpartiet är kampen för det glömda Sverige, kampen för att befästa
välfärdssamhället genom en stark ekonomisk politik och kampen för att se
till att inte socialförsäkringarna tar alla pengar och därmed dränerar resur-
serna för de sociala tjänsterna oerhört viktiga frågor. Dem kommer vi att
arbeta för under 90-talet.
(forts. 7 §)
Kammaren beslöt kl. 14.25 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 14.30.
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30.
Statsminister Ingvar Carlsson, statsrådet Lena Hjelm-Wallén, miljöminis-
ter Birgitta Dahl, industriminister Rune Molin och statsrådet Erik Åsbrink
hade infunnit sig i kammaren för att svara på muntliga frågor.
Anf. 20 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsministern. Under gårdagen
möttes vi av två motstridiga besked i massmedia när det gäller frågan om
sänkt mat på momsen - ett besked är att momsen skall sänkas och ett annat
besked är att den inte skall sänkas. Vilket är alltså regeringens officiella be-
sked i frågan om sänkt moms på maten?
Anf. 21 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Herr talman! Som svar på Agne Hanssons fråga kan jag meddela, och det
sade jag för övrigt redan i går, att regeringen inte har fattat något beslut. Vi
har redovisat de möjligheter som finns att återgå till den momsnivå som vi
hade före den tillfälliga momshöjningen. Eventuellt gäller det också att
överväga någon form av differentiering. Eftersom det här är en viktig fråga
förbehåller sig regeringen rätten att tänka igenom denna noga innan mom-
sen på maten - inte maten på momsen - sänks.
Anf. 22 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! I samband med det s.k. krispaketet redovisade regeringen
att man förberedde diskussioner kring valfrågorna. Det handlar då om t.ex.
3 Riksdagens protokoll 1990191:97
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Muntliga frågor till
statsråd
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Muntliga frågor till
statsråd
valperiodens längd. Men det här har tydligen lagts på is. Hur ser alltså stats-
ministern på dessa saker? Hur skall dessa frågor hanteras framöver?
Anf:23 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Herr talman! Jag kan säja följande som svar på Lennart Nilssons fråga.
Sedan regeringen klargjort sin syn på dessa saker inför riksdagen har s.k.
sonderande samtal ägt rum mellan partierna. Syftet med dessa sonderande
samtal har varit att utröna om det kunde finnas förutsättningar för att till-
sätta en beredning i författningsfrågan som kunde ta upp de större frågorna
till avgörande.
Jag bedömer att det för närvarande inte är meningsfullt att tillsätta en så-
dan beredning, även om jag själv fortfarande anser att författningsfrågorna
har mycket stor betydelse. Jag föreställer mig att vi kanske får anledning att
återkomma till dessa saker längre fram.
Anf. 24 FILIP FRIDOLFSSON (m):
Herr talman! Jag har en fråga till statsministern. Gertrud Sigurdsen har
lånat mig ett exemplar av partitidskriften Tiden - en tidskrift som är grundad
av Hjalmar Branting.
I senaste numret av denna tidskrift finns det en mycket intressant ledarar-
tikel som har rubriken ”Gud i politiken”. Skribenten är synnerligen orolig
med anledning av den situation som regeringen och det socialdemokratiska
partiet nu befinner sig i. Jag kan så att säga läsa mig till att vederbörande
tror att regeringens enda chans att få sitta kvar efter valet i september är
att regeringen profilerar sig i värderingsfrågorna. Framför allt gäller det på
kristendomens område.
Min fråga till statsministern är: Tänker ni villfara tidskriften Tidens önske-
mål och placera Gud i politiken?
Anf. 25 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Herr talman! I och för sig är jag glad över att Filip Fridolfsson läser tid-
skriften Tiden. Det finns alltså ett visst hopp. Tyvärr måste jag göra Filip
Fridolfsson uppmärksam på att Gertrud Sigurdsen numera inte sitter med i
regeringen. I stället får Filip Fridolfsson vända sig något åt vänster i bänken
här i kammaren. Där sitter ju Gertrud Sigurdsen. Då kan nog Filip Fridolfs-
son få svar på sin intressanta fråga.
När det gäller regeringens inställning till Gud är det vår uppfattning att
det är vars och ens ensak.
Anf. 26 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag skulle vilja återvända till frågan om matmomsen. Stats-
ministern sade att det är en viktig fråga som regeringen noga behöver tänka
över. Tyvärr måste jag då påstå att regeringen tänker mycket långsamt.
Vi i vänsterpartiet kom redan för 20 år sedan fram till hur vi vill ha det. Vi
vill nämligen att momsen på maten skall tas bort.
Jag undrar således när regeringen kan förväntas ha tänkt klart i denna vik-
tiga fråga.
Anf. 27 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det är bra att den här frågan kommer upp. En av de aspekter
som vi skall tillmäta en viss betydelse i det här sammanhanget är den som
gäller hur man gör inom EG. Det är bra att Annika Åhnberg vill påskynda
vår harmonisering med EG även på det här området. Men vi är ännu inte
riktigt klara över hur man till slut kommer att besluta inom EG. Vi vill därför
avvakta utvecklingen ytterligare en tid.
Anf. 28 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Om regeringen och socialdemokraterna hade vänt sig till
vänsterpartiet hade det inte varit nödvändigt att vänta i 20 år på en harmoni-
sering med EG för att kunna åstadkomma just denna förändring. I övrigt
har vi ingenting emot en EG-anpassning som innebär att villkoren i Sverige
förbättras. Det är motsatsen som vi är negativa till.
Anf. 29 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag skulle vilja fortsätta på temat EG. Det pågår ju diskus-
sioner i utrikesnämnden utifrån ett analysmaterial - en analys av hur man
ser på EGs utveckling mot en militärallians. Vidare gäller det vilka konse-
kvenser det skulle få för ett eventuellt svenskt medlemskap. I EG-debatten
hör man ofta att regeringen tycker att det är bra att det förs en offentlig dis-
kussion, att det skall vara öppenhet, att så många som möjligt skall kunna
delta i debatten osv.
Men nu är det så, att det är två partier - vänsterpartiet och miljöpartiet -
som inte har fått del av det här analysmaterialet över huvud taget. Naturligt-
vis kan vi då inte delta i diskussionen på samma villkor som övriga. Vi är
heller inte representerade i utrikesnämnden, vilket för mig är obegripligt.
Jag undrar om statsministern är villig att se till att vi också kan få del av
det aktuella analysmaterialet.
Anf. 30 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Herr talman! Enligt riksdagens beslut skall regeringen under detta år
kunna inlämna en ansökan om medlemskap i EG efter hörande av utrikes-
nämnden, och det är precis vad regeringen gör. Vi hör utrikesnämnden, och
i den viktiga frågan om de utrikespolitiska aspekterna har vi samtal med de
borgerliga partiledarna. Det är dessutom - det råkar vara så - dessa partier
som har uttalat sig för medlemskap. Det är väl då rimligt att vi med just de
partier som är överens om ett medlemskap samråder extra noga.
Vi kommer, liksom vi tidigare har gjort, att se till att också övriga partier,
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Muntliga frågor till
statsråd
35
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Muntliga frågor till
statsråd
dvs. vänsterpartiet och miljöpartiet, får del av det material som är viktigt när
det gäller att ta ställning i den här frågan.
Anf. 31 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):
Herr talman! Jag har också en fråga till statsministern. Det gäller gruppbo-
städer för utvecklingsstörda.
En enskild vårdnadsanordnare, en enskild vårdinrättning, i Älvsborgs län
har nämligen fått avslag på en ansökan om tillstånd för gruppboende för fem
boende. I offentlig regi går det bra att ha fem boende. Men i privat regi får
det bara vara fyra boende. Mot den bakgrunden skulle jag vilja fråga hur
statsministern bedömer detta. Vad är det som förorsakar den här skillnaden
mellan privata och offentliga anordnare av familjeboende?
Anf. 32 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Herr talman! Varken socialministern eller vice socialministern är närva-
rande i kammaren i dag. Jag tycker att den här frågan är en typisk fråga att
ställa till dem.
Sedan vill jag säga att jag är något förvånad över att övriga statsråd som
sitter här och längtar efter att få svara på frågor inte får den möjligheten. Jag
föreslår därför att frågor ställs också till andra närvarande statsråd. Det blir
då ett större utbyte från båda hållen.
Anf. 33 GUDRUN NORBERG (fp):
Herr talman! Jag har en fråga till industriministern. Det gäller dryckesför-
packningen PET-flaskan, som nu skall förbjudas som engångsflaska. I stället
skall den enbart ingå i ett återfyllnadssystem. Det innebär att återvinning
inte kommer att tillåtas.
Jag undrar hur industriministern ser på de små bryggeriernas möjligheter.
Nu kommer dessa att råka i händerna på giganterna, som är de enda som har
resurser att ombesörja diskningsanordningar. På vilket sätt tänker industri-
ministern alltså se till att man håller fast vid den fria konkurrensen?
Anf. 34 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Vi är överens om att jag, eftersom det är jag som har förelagt
riksdagen förslaget i fråga, efter noggrant samråd med industriministern,
skall svara på den fråga som här har ställts. Jag svarar direkt att vi vid samtal
med Bryggeriföreningen har kommit fram till en lösning som innebär att
bryggerierna kollektivt tar ett ansvar för ett system som skall ge de små bryg-
gerierna möjlighet att delta.
Den fråga som Gudrun Norberg tar upp har alltså fått en tillfredsställande
lösning.
Anf. 35 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Vi får se om jag lyckas locka upp industriministern i talarsto-
len.
Vid ett besök i Fagersta nyligen uttalade industriministern att det behövs
en ekonomisk politik som leder till full sysselsättning och att det är oerhört
viktigt med tillväxt.
Med anledning av detta uttalande och mot bakgrund av den ekonomiska
politik som regeringen har fört samt den låga sysselsättning och den stigande
arbetslöshet som denna politik har förorsakat vill jag ställa två frågor till in-
dustriministern:
Innebär det uttalande som industriministern gjorde i Fagersta att industri-
ministern tar avstånd från tredje vägens politik? Och hur gagnas tilltron till
Sverige som investeringsland och därmed tillväxten genom det fondsocialise-
ringsförslag som nu föreligger? AP-fonderna skall ju få köpa upp delar av
det svenska näringslivet.
Anf. 36 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Frågornas omfattning tyder på att det finns ett stort förtro-
ende för mig och en tilltro till min förmåga att på en kort stund svara på så
komplicerade frågor som de som här har ställts.
När det gäller den ekonomiska politiken kan jag bara säga att denna är
inriktad på att få ned kostnaderna i Sverige och på att skapa en ökad konkur-
rens som leder till en större tillväxt. Det är den politik som regeringen står
bakom, och den politiken medverkar också till en ökad sysselsättning.
När det gäller förslagen om placeringsregler för AP-fonderna vill jag säga
att dessa regler i allt väsentligt syftar till en förbättrad avkastning beträffande
det kapital som AP-fonderna har till förfogande. Tillväxten kan också bli
bättre genom att vi får ett större riskkapital på den svenska riskkapitalmark-
naden. Det här kan även på andra sätt medverka till att vi kan klara de eko-
nomiska problem som finns inom socialförsäkringssystemet.
Anf. 37 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Finns det något annat land i världen som i dag, för att för-
bättra tillväxten, väljer ett system som liknar detta och som innebär att man
låter näringslivet övergå i statens ägo?
Anf. 38 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Syftet med förslaget om placeringsregler för AP-fonderna är
att åstadkomma en avkastning i det systemet som är likvärdig med den som
uppnås i privata pensions- och försäkringssystem. Varför skall man ha regle-
ringar när det gäller dessa pensionssystem men inte när det gäller andra? Vi
avreglerar ju hela kreditmarknaden. Då är det väl rimligt att man också i
fråga om AP-fonderna på bästa sätt kan förvalta de pengar som pensionsta-
garna, dvs. löntagarna, har samlat ihop.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Muntliga frågor till
statsråd
37
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Muntliga frågor till
statsråd
Anf. 39 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Herr talman! Jag vill gärna inför kammaren redovisa det faktum att det
finns ett stort antal företagsledare som önskar få detta kapital till sina före-
tag. Det kommer nämligen att innebära att de kan möta sitt kapitalbehov
under 90-talet, när Sverige, förhoppningsvis, blir medlem i EG.
Sedan kan jag inte förstå denna regleringslusta från moderata företrädare.
Här talas ju om frihet. Varför skall inte AP-fonderna ha frihet? Varför skall
vi reglera allting i samhället? Vi borde släppa loss, så vi får litet frihet och
möjlighet att investera.
Anf. 40 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Det är riktigt att riksdagen dess värre har fattat beslut om
att Sverige skall söka medlemskap i EG. Men i riksdagsbeslutet fanns det
faktiskt ett litet förbehåll om bibehållen neutralitetspolitik. Därför blir
man - jag riktar mig nu till statsministern - något förbluffad när man läser
Dagens Nyheter från i dag, där kabinettssekreterare Pierre Schori säger att
vi skall sluta att tala om svensk neutralitetspolitik, att vi över huvud taget
inte skall ställa några villkor för medlemskap i EG och att vi dessutom inte
kan utesluta svenskt deltagande i en militärunion.
Är detta regeringspolitik och i så fall hur hänger detta ihop med riksdagens
beslut?
Anf. 41 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Herr talman! Jag sade just i ett annat svar att vi inom de fyra partier som
är intresserade av medlemskap håller på att analysera de säkerhetspolitiska
aspekterna. Därvid kommer vi självfallet att följa riksdagens beslut.
Däremot är det ett helt nytt Europa som vi nu möter, och den uppgift som
neutralitetspolitiken har att fylla blir då en helt annan än den under efter-
krigstiden. Jag rekommenderar därför en mera utförlig och noggrann läsning
av intervjun med Pierre Schori än den som jag har en känsla av att Per Gahr-
ton ägnade sig åt i morse.
Anf. 42 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Jag har en fråga till Erik Åsbrink. AP-fonderna har hittills
ägt bostadsobligationer och statsskuldspapper som ger låg avkastning. Om
nu denna stora portfölj skall säljas, antar jag att utgifterna för de boende och
skattebetalarna blir större.
Hur kommer dessa aktieköp att inverka på de boendes och på skattebeta-
larnas kostnader?
Anf. 43 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag tror att Daniel Tarschys oroar sig i onödan. Efter att ha
studerat frågan räknar vi med en flerårig, gradvis anpassning där effekterna
blir att avkastningen på ATP-pensionskapitalet ökar med 4-8 miljarder kro-
nor om året.
Alternativet till att höja avkastningen är att ta ut 1 000-2 000 kr. av lan-
dets alla löntagare i en onödig extra avgift eller att försämra ATP-pensio-
nerna med upp till 7 000 kr. Då föredrar jag att förbättra avkastningen.
Anf. 44 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Avkastningen är ju inte någonting som faller ned som manna
från skyn, utan den måste betalas av någon. Därför påpekade jag att det nu-
varande systemet har inneburit låga boendekostnader och låga kostnader för
staten när det gäller statsskulden. Om Erik Åsbrink vill öka avkastningen
på AP-fonderna, blir resultatet nödvändigtvis högre boendekostnader och
högre utgifter för staten när det gäller statsskulden.
Anf. 45 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Daniel Tarschys skulle inte komma på tanken att man genom
riksdagsbeslut skall reglera hur Skandia, Trygg-Hansa och andra försäk-
ringsbolag skall placera sina pengar, utan det överlåter vi utan inblandning
åt bolagen själva att avgöra på bästa möjliga sätt, vilket är till gagn ytterst för
de pensionärer som är beroende av denna avkastning för sin trygghet under
ålderdomen. Vi vill tillämpa samma system för AP-fonderna för att trygga
ATP-pensionerna.
Anf. 46 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag vill fråga statsrådet Lena Hjelm-Wallén om när hon an-
ser tiden vara mogen för att erkänna Cambodja och om vilken beredskap det
finns för ett bistånd till Cambodja. I avvaktan på ett sådant beslut:
Vad är det för ytterligare åtgärder som vidtas för att man skall kunna vara
till hjälp i den mycket trängda situation som råder i Cambodja?
Anf. 47 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! När det gäller frågan om erkännande måste man alltid vara
klar över att den sittande regeringen behärskar och har kontroll över hela
området. Vi har en mycket legalistisk syn på detta. Det är inte fråga om hu-
ruvida man gillar eller ogillar en regim, utan man bedömer frågan rent for-
mellt. Därför vill vi just nu inte gå in för något erkännande. I dagsläget är
det mest angelägna att ge stöd till den cambodjanska befolkningen som be-
finner sig i ett mycket besvärligt läge. Sverige är en av de största biståndsgi-
varna och det kommer vi att fortsätta att vara.
Anf. 48 NIC GRÖNVALL (m):
Herr talman! I syfte att inte slita ut statsministerns krafter riktar jag min
fråga till regeringen, så får den som är mest törstig på mikrofonen svara.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Muntliga frågor till
statsråd
39
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Muntliga frågor till
statsråd
Min fråga handlar om den svenska marknadsföringslagstiftningens till-
lämplighet. I denna lagstiftning finns nämligen en regel om att marknadsfö-
ring och reklam inte får vara otillbörlig konsumenten. Det hävdas ett krav
på ett visst sanningsinnehåll i propaganda och reklam.
I går kunde vi höra Kjell-Olof Feldt berätta om statsministerns hållning
till den ekonomiska politiken under 1988 års valrörelse, en hållning som ju
uppenbarligen inte bara strider mot regeringens övriga uppfattning utan
även mot god ekonomisk insikt.
Är regeringen beredd att låta marknadsföringslagstiftningens regler gälla
även för politisk propaganda?
Anf. 49 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Herr talman! Nej, vi tänker använda andra medel för att bekämpa mode-
rata samlingspartiet.
(Applåder)
Anf. 50 PER-OLA ERIKSSON (c):
Herr talman! Jag vill rikta min fråga till industriministern.
Sedan många år tillbaka finns det ett starkt folkligt krav på att vinsterna
från Vattenfall skall återgå till dem som producerar vattenkraft.
När kommer det ett förslag från regeringen som går dessa önskemål ute i
länen till mötes?
Anf. 51 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Det finns en utredning som har behandlat den här frågan
och den är för närvarande ute på remiss. Jag kan inte på rak arm säga när
remisstiden går ut. Därefter skall regeringen behandla ärendet. Det är fi-
nansdepartementet och Allan Larsson som har att handlägga denna fråga.
Anf. 52 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Jag har en fråga till statsministern.
När riksdagen i december beslutade att ge regeringen fullmakt att under
vissa förutsättningar ansöka om medlemskap i EG framhöll riksdagen också
behovet av informationssatsningar för att svenska folket skall få möjlighet
att grundligt sätta sig in i ämnet. Detta är naturligtvis särskilt viktigt, efter-
som alla partier har ställt sig bakom en folkomröstning i frågan.
Vilka planer har regeringen för att underlätta kraftfulla informationsinsat-
ser, t.ex. genom folkrörelser och studieförbund, så att alla svenskar ges möj-
lighet att verkligen sätta sig in i för- och nackdelarna med ett svenskt EG-
medlemskap?
40
Anf. 53 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Herr talman! Jag delar Pär Granstedts uppfattning om att det är viktigt
med bred information. En sådan information kan lämnas på många olika
sätt. Vi inom de politiska partierna har ett ansvar. Massmedia kan spela en
mycket viktig och konstruktiv roll.
Precis som Pär Granstedt tycks göra utgår jag ifrån att bildningsförbunden
är beredda att göra en betydande insats. Där finns sedan länge en god kun-
skap om hur man organiserar kampanjer av den här typen och hur man läg-
ger upp verksamheten med information och studiecirklar. Jag tror att studie-
förbunden kommer att utgöra viktiga instrument i detta sammanhang.
Anf. 54 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Också min fråga riktar sig till statsministern.
Anser statsministern att den primära frågan vid en eventuell författnings-
beredning är att stärka det största partiets ställning?
Anf. 55 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Herr talman! Jag blir alltid lika förvånad över att när man diskuterar för-
fattningsfrågan och regeringsmaktens möjligheter att fungera, görs detta
omedelbart om till en debatt om att man vill stärka det egna partiets ställ-
ning, dvs. socialdemokratins ställning.
Jag blev speciellt förvånad i dag över att man i moderata samlingspartiet,
som ligger ganska långt framme, är så missmodig inför sin egen framtid att
man inte tror sig kunna bli det största partiet.
För mig är det helt främmande att över huvud taget tänka i dessa banor
när det gäller en så viktig fråga. Jag har som statsminister erfarit hur svårt
det kan vara att skapa erforderliga majoriteter i för landet oerhört viktiga
frågor. Då vore det rimligt att som en ändring, bland flera, i författningen
diskutera om man skall behålla det nuvarande absoluta proportionella val-
systemet eller om man skall införa något annat system.
Så länge man för debatten på det sätt som Elisabeth Fleetwood gör här i
dag är det klart att en diskussion är omöjlig. Det var därför som de sonde-
rande samtalen inte ledde till någonting. Jag konstaterar att det är de som
för ned debatten på lägsta möjliga nivå som omöjliggör en vettig författ-
ningsdebatt här i landet.
Anf. 56 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Om moderata samlingspartiet blir det största partiet - eller
rättare sagt när - vill vi bli det av egen kraft och inte genom en författnings-
ändring.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Muntliga frågor till
statsråd
41
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Muntliga frågor till
statsråd
Anf. 57 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag vill fråga om vilka förberedelser som görs för att ta emot
sjuka kurdiska barn tillsammans med sina föräldrar från gränstrakterna i
Irak, barn som är så sjuka att de inte kan få tillräcklig hjälp i ett tält.
Anf. 58 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Det viktigaste just nu är naturligtvis att man kan transpor-
tera så mycket hjälp som möjligt till de områden kring den turkisk-irakiska
gränsen och i Iran, där flyktingarna finns. Flyktingarna behöver hjälp på
platsen. Vi gör stora insatser. Sverige har tagit mycket större ansvar än vad
som normalt brukar komma på vår andel när det gäller internationella insat-
ser, och det skall vi fortsätta med.
Det har kommit upp en fråga om vi eventuellt kan ta hit barn som behöver
specialistvård. Det kan emellertid aldrig bli fråga om någon stor omfattning.
Det kan röra sig om enskilda barn tillsammans med deras familjer i mycket
speciella fall. Den lösningen utgör en mycket liten del i det stora samman-
hanget. Det viktiga är att hjälpa de många barn som alltfort kommer att fin-
nas kvar i dessa områden.
Anf. 59 GÖSTA LYNGÅ (mp):
Herr talman! Jag skall tillfredsställa miljöministerns längtan att svara på
frågor.
Min fråga handlar om Öresundsbron, om vilken en proposition har lagts
fram. En miljökonsekvensanalys ligger bakom denna. Denna analys visar
ganska låg trafikintensitet, vilket hänger samman med ganska höga broavgif-
ter som gör att det inte blir så mycket trafik. Om det i framtiden visar sig
mer ekonomiskt lämpligt att sänka avgiften för att få mer trafik, gör man
naturligtvis detta.
Finns det någon sorts reservanalys beträffande konsekvenserna när det
gäller ett mer realistiskt fall än det som har behandlats?
Anf. 60 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Gösta Lyngå tog upp en mycket viktig fråga. Vi har från re-
geringens sida mycket tydligt markerat att frågan om Öresundsförbindelsen
skall bli föremål för prövning enligt svensk miljölagstiftning. Regeringen
kommer att förbehålla sig rätten till prövning enligt naturresurslagen. Detta
kan inte ske förrän det har bildats en juridiskt ansvarig huvudman som också
kan redovisa ett klart definierat projekt för dem som har att pröva denna
ansökan. Det återstår alltså att göra denna prövning som kommer att ske i
vederbörlig ordning.
42
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Anf. 61 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):
Herr talman! Jag vill fråga Birgitta Dahl om uppföljningen av den konfe-
rens som hölls i Ronneby om miljön och Östersjön.
Hur fortskrider detta arbete?
Anf. 62 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Denna uppföljning fortskrider med stor intensitet. Jag skall
under nästa vecka besöka Polen för att tillsammans med min polske kollega
ha en förnyad kontakt varvid vi följer upp hur det har gått.
Den s.k. task force-aktionsgruppen fortsätter sitt arbete och kommer att
ha ett sammanträde här i Stockholm under den första veckan i maj. Samtliga
länder har nu inkommit med sina nationalrapporter. Det pågår ett arbete
med att sammanställa ett gemensamt aktionsprogram för länderna och de
deltagande finansieringsinstituten, Världsbanken och Nordiska investe-
ringsbanken.
Enligt de planer som nu löper som vi har tänkt oss skall detta arbete vara
klart någon gång i början av nästa år, då det skall hållas ett ministermöte för
att lägga fast aktionsprogrammet i enlighet med vad som bestämdes i Ron-
neby.
Det är klart att den oroliga situationen i Sovjetunionen och Baltikum ut-
gör ett hot mot denna process. Därför är det extra viktigt att Sverige är aktivt
för att stödja en stabil demokratisering och ekonomisk utveckling i dessa län-
der.
Anf. 63 BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till statsministern med anled-
ning av Kjell-Olof Feldts bok, i vilken denne bekräftar den lättsinniga löftes-
politik som regeringspartiet bedrev i 1988 års valrörelse. Han kallar valrörel-
sen bedräglig och frågar sig också varför socialdemokraterna angrep det
enda parti som förde en ärlig och politisk ansvarsfull valrörelse, nämligen
folkpartiet. Varför var det socialdemokraternas huvudmål?
Mot den bakgrunden skulle jag vilja fråga statsministern om socialdemo-
kraterna tänker sluta med att bedriva en valrörelse och politisk debatt på det
här bedrägliga sättet. Jag gör det därför att jag tycker att det är en gemensam
uppgift för oss politiker att försöka höja vårt anseende.
Anf. 64 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Herr talman! Birgit Friggebo ger en variant på frågan: Har du slutat att slå
din fru? Jag tänker inte lockas in i den typen av frågeställningar.
Jag kommer så småningom att ge min version av politiken under 1980-
talet. Man kan även i de bästa äktenskap ha något olika versioner av ett hän-
delseförlopp. Det är möjligt att jag på några punkter har en annan version
Muntliga frågor till
statsråd
43
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Muntliga frågor till
statsråd
än Kjell-Olof Feldt. Jag förbehåller mig rätten att ge den lika samlat och
genomtänkt som Kjell-Olof Feldt förhoppningsvis har gjort.
Anf. 65 BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Statsministern behöver inte bekräfta att han har ”slutat att
slå sin fru”, men det kan bekräftas att vallöften om förlängd semester och
föräldraförsäkring m.m. har upphävts - verkligheten bekräftar det.
Min fråga var framåtsyftande. Tänker socialdemokraterna i den kom-
mande valrörelsen försöka bidra till att höja anseendet för oss politiker ge-
nom att inte bedriva den typen av valrörelse med löftespolitik och ofinansie-
rade reformer mot bättre vetande?
Anf. 66 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Herr talman! Folkpartiet utlovade ett vårdnadsbidrag i den valrörelsen.
Folkpartiet satt i en regering som under sex år hade möjlighet att genomföra
ett tidigare löfte om vårdnadsbidrag. Jag tror inte att folkpartiet är riktigt så
änglalikt som Birgit Friggebo vill göra det till.
Jag kan dessutom konstatera att under 1980-talet har socialdemokraterna
genomfört flertalet av de löften som utställts, en del med råge.
Jag ser en annan aspekt på Birgit Friggebos fråga. Här finns tre borgerliga
partier som i valrörelserna utställer olika löften och säger: Sedan sätter vi
oss en vecka efter valet och kompromissar ihop oss. Jag tycker inte Birgit
Friggebo har anledning att vara så oerhört moraliskt stolt å de borgerliga
partiernas vägnar och så nedsättande mot socialdemokratin.
Anf. 67 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Det finns ett starkt intresse från regeringens sida att få in
skattemedel. 10% av alkoholkonsumtionen kommer från icke beskattad
konsumtion, såsom tax-free-försäljning och hembränning.
Det vore intressant att få reda på om regeringen vill höja sin inkomst ge-
nom att licensbelägga aktivt kol och därmed minska hembränningen. Jag
skulle vilja höra om biträdande finansministern har tänkt i dessa banor.
Anf. 68 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det var en så komplicerad fråga att jag behöver extra tid för
att svara på den.
Jag vet inte om vi skall licensbelägga aktivt kol. Hembränning är förvisso
ett problem.
När det gäller alkoholpolitiken skall vi då och då tillgripa de instrument
som finns, och där ingår skatterna som ett instrument.
44
Anf. 69 CHARLOTTE BRANTING (fp):
Herr talman! Förra veckan var jag tillsammans med två andra represen-
tanter från Sveriges riksdag på en AWEPA-konferens i Namibia. Den bä-
rande vädjan därifrån var att vi skulle behålla sanktionerna mot Sydafrika.
I ljuset av vad som händer i EG skulle jag vilja fråga: Hur ser regeringen
på den frågan i dag?
Anf. 70 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Även när det sker förändringar som dem inom EG håller vi
oss till det nordiska program som vi är överens om med de andra länderna.
Det innebär att sanktionerna skall vara kvar tills det har skett avgörande för-
ändringar i vad gäller apartheid i Sydafrika. Dessa förändringar har ännu
inte skett.
Frågestunden var härmed avslutad.
Kammaren beslöt kl. 15.05 påförslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 15.15.
Förhandlingarna återupptogs kl. 15.15.
Anf. 71 ULLA TILLÄNDER (c):
Herr talman! Först några ord om oenigheten i socialpolitiken. Vi är i ut-
skottet eniga om ett vårdnadsbidrag om 18 000 kr. per barn och år. Vi tre
oppositionspartier är eniga om en satsning på alternativ i barnomsorgen. På
de punkterna är vi helt eniga. Men angrepp är bästa försvar. Det kommer
man att tänka på när man lyssnar på Bo Holmberg. Sanningen är ju den att
socialdemokraterna helt saknar ett förslag om familjepolitik, t.o.m. inom
det egna partiet. Det som har genomförts är bemängt med orättvisor.
Jag vill uppmana Bo Holmberg att läsa reservationerna som är fogade till
det betänkande vi nu diskuterar och som handlar om familjepolitiken och
valfriheten i vård och omsorg. De ståndpunkter vi beskriver där är en up-
prepning av tidigare uppfattningar som vi faktiskt har haft gemensamt under
80-talet - moderater, folkpartister och vi i centerpartiet.
När Bo Holmberg inledde kunde jag inte undgå att tänka på den situation
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
45
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
46
som råder i min hemstad. Det finns kommuner där socialdemokraterna har
haft majoritet, t.o.m. egen majoritet, i årtionden, kanske 50—60 år. Men
segregationen är där större än någon annanstans. Skillnaden mellan männi-
skor och bostadsområden är större än på annat håll. I Malmö t.ex. är hälsan
i vissa bostadsområden mycket sämre än i andra, skilsmässofrekvensen är
högre, brottsligheten är högre, utbildningen är lägre, medellivslängden är
kortare, alkoholproblemen är större, socialbidragsberoendet är större osv.
Det är en diger lista, och den listan skulle kunna göras ännu längre. Så är det
i Malmö, och det har blivit så med den socialdemokratiska politiken.
Jag kan villigt erkänna det som är bra i sjukvård och omsorg. Det har jag
också gjort. Men jag förstår inte att socialdemokraterna kan underlåta att se
det som inte är bra i den politik som de har fört. Vi som oppositionsparti
skulle kanske förväntas teckna allt i nattsvart. Men det gör vi inte. Socialde-
mokraterna som varande regeringsparti, och Bo Holmberg som represen-
tant för partiet, borde kunna se felen och bristerna och erkänna dem. Det
nitiska indirekta försvar som vi har hört för allt som har gjorts drabbar egent-
ligen trovärdigheten.
Anf. 72 PER STENMARCK (m):
Herr talman! Återkommer än en gång till vad Daniel Tarschys sade i inled-
ningen om att socialdemokraterna har tänkt om i många frågor. Ändå tyckte
jag mig märka att det var den gamle Bo Holmberg som stod i talarstolen för
en liten stund sedan. Inga privata lösningar. Inga försäkringslösningar. Låt
det offentliga sköta allt, trots att alla, inkl. Bo Holmberg, vet att det faktiskt
inte alltid är så särskilt bra.
Det är vidare ett ständigt klagande på oss moderater. Låt mig en gång för
alla tala om att vi moderater inte förespråkar någon amerikansk sjukvårds-
modell. Bo Holmberg har i åtskilliga debatter under de senaste åren påstått
detta. Låt oss härmed reda ut en gång för alla att detta inte är en särskilt bra
sjukvårdsmodell och inte en modell som vi på något sätt skulle förespråka.
Det är mycket beklagligt om Bo Holmberg anser att vi moderater bara
klagar på allting. Jag stod tvärtom här i talarstolen för en stund sedan och
försökte peka ut ett antal lösningar på flera områden inom socialpolitiken.
Det gällde barnomsorgen och familjepolitiken, som Ingrid Hemmingsson
kommer att utveckla mer om en liten stund, vårdgaranti och en hel del andra
områden. Man kan ställa sig frågan: Vad tycker egentligen socialdemokra-
terna själva bör förbättras? Det måste trots allt vara uppenbart även för er
att det inte går att klara av allting inom det nuvarande systemets ram.
Bo Holmberg säger att vi skall ha en socialpolitik som gäller alla och inte
enbart några få. Med moderata neddragningar har vi ingen generell social-
politik, säger han. Men det är just generell den skall bli, något som socialpo-
litiken inte i alla avseenden är i dag. Sanningen är den att den svenska väl-
färdspolitiken inte alls är så tillgänglig som man önskar att den skulle vara.
Den är långt ifrån tillgänglig för alla som har behov av den. Den är tillgänglig
för oss alla när det gäller att betala för den. Alla är med och betalar för barn-
omsorgen, men det är långt ifrån alla som vill eller får ta del av den. Alla är
med och betalar sjukvården, men vi vet, och det vet Bo Holmberg också, att
det är långt ifrån alla som har tillgång till den när de verkligen behöver den.
Bo Holmberg talade mycket länge och väl. Han angrep bl.a. oss modera-
ter när det gäller handikappolitiken och sade att det skulle vara mycket
sämre om vi moderater fick bestämma. Låt mig då fråga: Är det därför som
ni socialdemokrater inte vill vara med och stödja Mättingeprojektet med 3,7
milj, kr.?
I sitt långa tal svarade Bo Holmberg inte heller på den fråga jag tidigare
ställde: Är ni mot bakgrund av er ändrade inställning till vårdgarantin be-
redda att också skriva in valfriheten i hälso- och sjukvårdslagen?
Anf. 73 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag är i långa stycken överens med Bo Holmberg, framför
allt vad gäller den samhällsutveckling vi har i dag och som han rubricerade
som att ekonomin är överideologi. Det instämmer i. Jag är lika bekymrad
som Bo Holmberg över att den teknokratiska människosynen håller på att ta
överhanden. Jag skulle också gärna se att den humanistiska människosynen
präglade vårt samhälle samt att etik och moral omsattes i praktisk handling
och inte bara fanns i böcker och vackra tal.
Det som förbryllar mig är varför socialdemokraterna ideligen vänder sig
till och samarbetar med de borgerliga partier som står just för den människo-
syn och samhällsutveckling som Bo Holmberg här i sitt anförande fasar över
skall bli verklighet. Jag skulle önska, Bo Holmberg, att socialdemokraterna
i stället agerade inte bara i tal utan också i praktisk handling utifrån att de
grundläggande mänskliga intressena jämlikhet, solidaritet och rättvisa
också skulle prägla den praktiska politiken. Tyvärr lyser det ofta med sin
frånvaro. Men eftersom vi lever i förändringens tidevarv, och vi skall alla
vara öppna för förändringar, hoppas jag att detta framöver kommer att ge-
nomsyra den socialdemokratiska praktiken och inte bara talen inom politi-
ken.
Jag delar de synpunkter som framförts i kommenterarna om socialutskot-
tets arbete, där vi ju ofta är överens. Vi har ett arbetssätt som befrämjar den
politiska utvecklingen, och vi har gjort bra förändringar i vårt arbetssätt. Jag
tror säkert att detta går att utveckla ännu mer så att vi kommer bort från
pappersvändandet och mer konkret angriper sådana saker vi är överens om
inte fungerar bra.
Problemet med arbetet i socialutskottet är enligt min mening att det
många gånger är mycket lätt att komma överens i utskottet, men sedan följer
representanterna i skatteutskottet och finansutskottet inte upp vad ledamö-
terna i socialutskottet säger. Det blir då 0 kr. och väldigt ofta noll föränd-
ringar. Detta kan man också se i den tabell som finns i betänkandet och där
man kan utläsa vilka partier som vill satsa på vad och hur mycket. För t.ex.
moderaterna lyser det en stor nolla, och det säger väl någonting om intresset.
De andra partierna är inte heller så generösa. Vänsterpartiet och miljöpar-
tiet är de partier som avsatt mest pengar.
Problemet är att det tydligen är lätt att komma överens i utskottet utan att
anse sig förpliktigad att se till att man har förankrat dessa diskussioner och
beslut hos sina partikollegor som sitter i andra utskott. Jag anser att detta är
ett mycket stort problem.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - tn-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
47
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
48
Anf. 74 ANITA STENBERG (mp):
Herr talman! Jag talade i mitt anförande om de nergångna människorna.
Jag yrkar nu också bifall till reservation 47 som handlar om de hemlösas si-
tuation. Det gjorde jag inte i mitt förra anförande.
Jag vill ställa en fråga till Daniel Tarschys. Vilka är de två partier som Da-
niel Tarschys sade var stödpartier till socialdemokraterna? Menar Daniel
Tarschys folkpartiet, som stöder socialdemokraterna i skatte- och energifrå-
gor, eller menar han moderaterna, som bevislingen stödde socialdemokra-
terna flest gånger under förra riksmötet? Jag vill ha ett svar på den frågan.
Till Bo Holmberg vill jag säga att jag vill tala vackert om samarbetet i so-
cialutskottet. Antagligen kan inte något politiskt parti överleva som säger:
Vi vill inte satsa något på pensionärerna, de handikappade eller barnen. Det
är kanske därför vi är så pass eniga i socialutskottet om att vi vill dessa grup-
per så väl. För mig verkar det mest som om vi valde olika vägar till samma
mål. Men det kan väl inte möjligen vara så, att man talar på ett sätt i socialut-
skottet men har en annan syn i finansutskottet?
När det i år väcktes en sexpartimotion om tobak, var det bara miljöpartiet
som stödde den när den behandlades i skatteutskottet. En sexpartimotion
sköts alltså snabbt i sank i ett annat utskott. Anser vice ordföranden i social-
utskottet att partierna ligger relativt nära varandra eller är det bara en syn-
villa som jag inte kan genomskåda?
Anf. 75 BO HOLMBERG (s):
Herr talman! Jag vill först vända mig till Ulla Tilländer. Jag lyssnade med
stort intresse till Ulla Tilländers inledningsanförande, och jag sympatiserar
mycket med det. Det innehöll en nyanserad diskussion om generell välfärd
och socialpolitik.
Ulla Tilländer anser att socialdemokratin saknar självkritik. Jag kan inte
hålla med om den bedömningen. Ulla Tilländer tog upp exemplet Malmö
och Malmöhus län. Malmöhus läns landsting har börjat genomföra mycket
bra och fördjupade studier om de skillnader i hälsa som finns hos befolk-
ningen. Dessa studier visar, Ulla Tilländer, att t.ex. en kommun som Vel-
linge, som något liknar Stockholmsregionens Djurgården, har en mycket låg
sjukvårdskonsumtion i förhållande till de områden som domineras av indu-
striarbetare och andra.
Jag drar den slutsatsen att sådana skillnader beror på ställning i samhället,
arbete och annat som hänger samman med den grupp man tillhör. Man har
gjort ett fint arbete i Malmö och lärt oss att hålla fast vid behoven som ut-
gångspunkt för prioriteringar. Alla har inte lika behov, utan vi skiljer oss åt.
Det gäller att komma åt de faktorerna.
Syftet med denna debatt är att påvisa de alternativ som finns inom social-
politiken, Per Stenmarck. De olika partierna måste självfallet redovisa hur
man ser på det motståndarna står eller inte står för. Mitt budskap har varit
att de borgerliga inte har en gemensamt utarbetad socialpolitik, och jag an-
ser att det budskapet håller i sak.
Per Stenmarck undrar om inte socialdemokraterna ser några brister i väl-
färden. Jovisst ser vi det, Per Stenmarck.
På s. 17 i betänkandet talas om 8-10 områden inom hälso- och sjukvården
som regeringen har pekat ut där det behöver göras förändringar. Jag har
själv, Per Stenmarck, lyft fram tre områden där jag menar att vi på den natio-
nella sidan borde ta initiativ till förändringar. Så jag menar att i den socialde-
mokratiska socialpolitiken ingår både att slå vakt om den grundläggande väl-
färdsmodellen och att se brister och vara beredd att rätta till dem.
Allra sist vill jag säga till Daniel Tarschys att det var en missuppfattning
när han tror att jag inte anser att man behöver effektivisera inom socialpoliti-
ken. Däremot var mitt budskap att vi måste också ha klart för oss att får vi
en mycket stor tillväxt av äldre äldre, är det inte säkert att man kan ”effekti-
visera bort” detta. Det var tanken.
Anf. 76 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Det är självfallet att när vi får allt fler äldre måste vi också
bygga ut äldreomsorgen och sjukvården för att ta hand om de nya behoven.
Det är för oss en central uppgift under 1990-talet, en uppgift för vilken vi vill
se till att det finns tillräckliga resurser.
Bo Holmberg talade om de handikappade barnen. Jag delar starkt hans
uppfattning att det är ett oerhört väsentligt område för oss att arbeta med.
Då blir jag litet bedrövad när jag märker att de förslag som vi väcker år efter
år aldrig får stöd från socialdemokraterna.
Vi har försökt det ena året efter det andra att höja vårdbidragen till föräld-
rar med handikappade barn. Vi får nej från socialdemokraterna.
Vi försöker att få fram ett träningscenter för barn med ovanliga handi-
kapp. Vi får nej från socialdemokraterna.
Alla partier i utskottet utom socialdemokraterna vill ha stöd till Mättinge-
projektet, som just syftar till att ge svårt handikappade barn, utvecklings-
störda barn, en vettig sommar och deras föräldrar någon avlösning från sina
tunga vårdnadsplikter. Också här får vi nej från socialdemokraterna. Jag
tycker att det är sorgligt att socialdemokraterna inte vill prioritera de handi-
kappade barnen högre än vad de gör.
Sedan beskrev Bo Holmberg den borgerliga familjepolitiken som en ram
utan tavla, om jag hörde rätt. Ja, jag tänker tillbaka på en del tavlor som
socialdemokraterna har gjort och presenterat under åren, och då undrar jag
om det inte är ännu olyckligare att hålla fram tavlor för väljarna som sedan
efteråt visar sig vara förfalskningar.
Inför förra valet visade socialdemokraterna fram tavlan av den fullt ut-
byggda barnomsorgen. De lovade att full behovstäckning skulle ha skett till
1991, och det gick inte att genomföra. Man visade fram tavlan av den ut-
byggda föräldraförsäkringen, och det gick inte heller.
Vad gör man nu i det här valet? Jo, man visar en pojke som går runt i
Berlin och säger att han är ”vaterfrei”, utan att med ett ord nämna att han
är mycket mindre vaterfrei än vad som utlovades i förra valet. Skrupelfrei är
vad jag kallar sådant för.
Man visar fram en flicka på semester i Frankrike som skryter med att hon
har fem veckors semester. Otroligt! säger en fransman. Det kan jag förstå
att han tycker, med tanke på att socialdemokraterna i förra valet lovade sex
veckors semester.
Man skryter med sina brutna vallöften. Jag tycker att det är väldigt be-
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
4 Riksdagens protokoll 1990191:97
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
rilcintng och anslag
Avd. 1 Socialpoliti-
kens inriktning
tänkligt när man för den typen av löftespolitik och inte kan uppfylla sina löf-
ten.
Jag menar att vi måste vara ödmjuka. Vi har oerhört stora uppgifter fram-
för oss inom socialpolitiken. Vi har enorma behov att täcka för barn, för
gamla, för sjuka, för handikappade, och då måste vi se till att ta fram de
resurser som behövs, att träffa de val som gör att vi leder resurserna till de
allra största behoven.
’ For folkpartiet innebär det att vi är beredda att ta pengar från friska vuxna
arbetande människor och ge till människor som har stora otäckta behov. Det
är det som vi menar med att vi arbetar för det glömda Sverige.
Anf. 77 PER STENMARCK (m):
Herr talman! Som jag ser det präglas den socialdemokratiska välfärdspoli-
tiken i dag av två saker. Den ena är bristen på valfrihet och den andra de allt
längre köerna. De båda sakerna hänger intimt samman. Det är monopolen
och bristen på alternativ som leder till ineffektivitet och också till allt längre
köer.
Köerna till barnomsorgen beror på att en form hela tiden gynnas. Det är ju
detta som vi lägger fram förslag om att ändra på och därmed förhoppningsvis
också åstadkomma förbättringar, på detta område såväl som på väldigt
många andra områden.
Så klagar då Bo Holmberg på att vi moderater ofta talar om skatter även
i de här sociala sammanhangen. Men det är faktiskt på det viset att för att vi
skall kunna klara de här sakerna, som kostar väldigt mycket pengar, gäller
det att vi i Sverige har en ekonomisk tillväxt. Det har vi inte med den politik
som förs i dag. Tillväxten är praktiskt taget negativ för tillfället.
Socialdemokraterna hävdar ofta som försvar för den orimliga högskatte-
politiken att den är en garanti för en god välfärd. Om det vore med san-
ningen överensstämmande, skulle Sverige inte ha de problem som vårt land
de facto har i dag.
Så några ord om vårdgarantin, som Bo Holmberg knappt ens har berört.
Låt mig bara säga: Tänk, så många människor som skulle ha sluppit ifrån att
lida alldeles i onödan, om vårdgarantin bara i den begränsade form som nu
har föreslagits i en överenskommelse mellan socialdepartementet och
Landstingsförbundet hade införts när vi först föreslog den 1987! Om vi hade
börjat den gången, dvs. för fyra år sedan, hade vårdgarantin kunnat vara helt
utbyggd i dag, till utomordentligt stor glädje för väldigt många människor.
Å andra sidan: Om inte vi moderater hade börjat driva frågan då, hade vård-
garantin troligen inte införts ens i denna begränsade form nu.
Anf. 78 ANITA STENBERG (mp):
Herr talman! Jag fick inte svar på min fråga till Daniel Tarschys, för jag
tror inte att tiden räckte till. Jag ville veta vilka Daniel Tarschys menade när
han talade om socialdemokraternas två stödpartier.
Jag fick inte heller något besked från Bo Holmberg, om han anser att par-
tierna ligger relativt nära varandra i socialutskottet eller om det bara är en
synvilla.
50
Anf. 79 ULLA TILLÄNDER (c):
Herr talman! Bara några ord om den beskrivning som Bo Holmberg
gjorde av situationen i Malmöhus län och i Malmö och Vellinge.
Den socialdemokratiska politiken i Malmö har faktiskt lett till en mycket
stor segregation, som tar sig sådana uttryck som jag beskrev. Det var avsak-
naden av lyhördhet för människors behov som gav det resultatet. Under
många år - under 60- och 70-talen och in på 80-talet - byggde man faktiskt
bara kollektivt i Malmö. 6 % småhus per år tilläts. Alla alternativ över huvud
taget bannlystes. Det var bara njet varje gång.
Då flyttade många bort från Malmö. De sökte sig till områden där man på
den tiden kunde komma över en bra bostad till ett någorlunda rimligt pris.
På så sätt uppkom den negativa segregation som jag beskrev, helt i onödan
men beroende på en ytterst medveten socialdemokratisk politik.
Det är också därför som Malmös befolkningsprofil är negativ, dvs. med
många äldre. Nu har man tänkt om, och det är bra, men det är så dags.
Bo Holmberg inledde sitt anförande med att säga att vi behöver trygghe-
ten och solidariteten någon gång i livet, och det håller jag med om. Man be-
höver det, i många olika former kanske. Men man måste också komma ihåg
att stat och kommun kanske inte alltid är de rätta instanserna vid sådana till-
fällen. Det kan finnas andra som är bättre på att ordna det här, och sådana
resurser måste vi vara beredda att ta till vara.
Överläggningen om avd. 1 var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
Anf. 80 INGRID HEMMINGSSON (m):
Herr talman! Inför valet 1988 var familjepolitiken ett av de områden som
ordentligt var i hetluften. De socialdemokratiska löftena var omfattande
både när det gällde utbyggd föräldraförsäkring och barnomsorgsplatser till
alla. Samtidigt raljerades det med det borgerliga förslaget till vårdnadsbi-
drag.
Vad är det som har hänt sedan dess? Jo, vi har ju hört många talare som
har varit uppe här och påpekat att av de socialdemokratiska vallöftena blev
det ingenting. När det gäller de borgerliga förslagen om vårdnadsbidrag och
synen på familjepolitiken kan man konstatera att allt fler människor i vårt
land närmar sig de borgerliga ståndpunkterna inom familjepolitiken, på
samma sätt som har skett när det gäller andra samhällssektorer. Detta får
man belyst när man läser tidningar, när man läser debattinsändare och när
man talar med människor.
Familjernas önskemål sammanfaller i allt högre grad med den inriktning
som finns i den borgerliga trepartimotionen som behandlas i dagens betän-
kande. Den har majoriteten avslagit. Ökad valfrihet är vår främsta målsätt-
ning. Det innebär mer tid för barnen och rättvisa över hela landet.
Det är föräldrarna själva som skall välja den vård och fostran som passar
dem och barnen bäst. Socialdemokraterna har här i dag i talarstolen efterlyst
ett mer humanistiskt synsätt hos andra partier. Man har satt det i motsatsför-
hållande till ett teknokratiskt synsätt. Jag undrar om man kan tänka sig ett
51
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
52
synsätt som är mer humanistiskt än att föräldrarna själva skall bestämma
vem som skall ta hand om barnen, vårda och fostra dem. Jag kan inte finna
den minsta lilla teknokratiska tanke i detta. Den socialdemokratiska politi-
ken utgår i praktiken ifrån att andra alternativ än kommunal barnomsorg är
utesluten.
Visserligen har vi i dag av flera talare fått höra om den socialdemokratiska
omvändelsen i frågan om barnomsorgen, men det mesta återstår faktiskt.
Framstegen som har skett under mycket lång tid är för små. Det är statsbi-
dragen som styr vilken barnomsorg som finns att tillgå. Ytterst är det politi-
kerna som styr föräldrarnas val. Detta gör att det enbart är de dyraste lös-
ningarna som erbjuds, samtidigt som föräldrarna tvingas att anlita sådana
barnomsorgsformer som de inte valt, och andra får står i kö för platser som
inte räcker till. Det är få som har möjlighet att själva betala sin barnomsorg,
samtidigt söm de genom skatten bidrar till den offentliga omsorgen.
Vi har i den här motionen påtalat det orättvisa statsbidragssystemet som
favoriserar kommunala daghem med åtta timmars öppethållande och som
styr utbyggnaden på det sättet. Vi vill ha ett rättvist statsbidrag som ger flex-
ibla lösningar. Där har det som vanligt varit kalla handen från socialdemo-
kraterna. Vi har alla stått i den här talarstolen och krävt just detta. Härom-
dagen fick vi återigen ett bevis på att opinionen har närmat sig våra förslag.
Litet yrvaket kan man konstatera en iögonfallande rubrik i Dagens Nyheter:
Nytt dagis sparar miljarder.
Av det här citatet verkar det som om det här är ett alldeles nytt förslag.
Man skall ha försöksdagis, och vad är det för speciellt med dem? Jo, man
skall ha flexibla öppettider. Man tillåter faktiskt daghem som har öppet
mindre än åtta timmar. Sedan talar man även om att servicenivån är olika.
Föräldrarna skall kunna välja om de vill engagera sig eller köpa tjänsterna,
och personalen skall få större frihet att själv utforma omsorgen. För att detta
skall bli verklighet krävs det faktiskt en förändring av statsbidragen. Det här
kallas försöksdaghem, men för oss som står bakom den borgerliga motionen
är inriktningen tämligen självklar, eftersom vi under mycket lång tid har
krävt de här förändringarna.
Andra förslag som vi gemensamt har drivit för att skapa större rättvisa
inom det nuvarande systemet är att dagbarnvårdare skall få betalt även för
de egna barnen. Vi har påpekat detta i en motivreservation. Nu har rege-
ringsrätten i en dom sagt att kommunerna får avlöna dagmammor även för
egna barn. Trots detta vidhåller socialdemokraterna sin ståndpunkt att inte
ge statsbidrag till detta. Men nu kommer protesterna även från de egna le-
den. Det finns t.o.m. socialdemokratiska kommunalråd som offentligt går
ut i pressen och kräver att statsbidrag skall vara en självklarhet nu när rege-
ringsrätten sagt sitt. Det tycker inte socialdemokraterna i riksdagen.
En verklig förändring kan åstadkommas om en väsentlig del av det allmän-
nas stöd följer barnet fram till skolstarten, i stället för att vara ett stöd som
främst går till kommunal barnomsorg. Detta är en av de principer som vi slår
fast i trepartimotionen. Med tanke på de orättvisor som utmärker dagens
familjepolitik måste en reformering av stödet till barnomsorgen prioriteras
högt.
En god grund för en ny syn på barnomsorgen är vårt förslag till vårdnads-
bidrag kombinerat med avdrag för styrkta barnomsorgskostnader. Huvud-
delen av förslaget finansieras genom att en minskning av det nuvarande
statsbidraget till barnomsorgen sker. Den delen går i stället till föräldrarna.
Även om vårdnadsbidraget inledningsvis leder till ökade kostnader undvi-
ker man de skyhöga kostnader som den ensidiga daghemsutbyggnaden inne-
bär. Den innebär också höga driftskostnader framåt i tiden. Bara en dag-
hemsplats utan en enda timmes tillsyn kostar i dag 40000 kr.
Vi moderater tar i den första reservationen i betänkandet upp de långsik-
tiga idéerna angående barnomsorgen. Vi vill helt och hållet föra över beslu-
tanderätten om hur barnomsorgen skall vara utformad i framtiden till famil-
jerna. Här utgår vi från samma principer som ligger till grund för trepartimo-
tionen om vårdnadsbidrag. Vi har gått ett steg längre i våra tankegångar. Det
innebär att det allmännas stöd till barnomsorgen följer barnet. Vi menar att
detta skall kunna genomföras successivt, så att de barn som föds efter hand
kommer in i det nya systemet.
Kommunerna skall även i fortsättningen ha ansvaret för den skolförbere-
dande verksamheten, som består av deltidsförskola och även av inbyggd för-
skoleverksamhet. Kommunen skall också svara för att handikappade barn
och barn med särskilda behov får erforderlig hjälp och stöd.
En annan princip som är viktig är att familjerna skall kunna leva på sin lön
när skatten är betald och inte bli beroende av bidrag. Det är ju också i allra
högsta grad en humanistisk tanke. Den tror jag att alla människor och alla
familjer i vårt land ställer upp på. I vårt land, till skillnad mot många andra
länder i Europa, tar man ingen hänsyn till försörjningsbördan. Alla betalar
lika hög skatt oavsett hur många som skall leva på inkomsten. Vi föreslår,
som vi har gjort i många år, ett grundavdrag vid kommunal beskattning för
hemmavarande barn upp till 18—20 år. Detta avdrag vill vi bygga ut stegvis.
Vi har beskrivit detta i en reservation. Det första steget föreslås motsvara
drygt den höjning av barnbidraget som träder i kraft 1992.
I alla år har utskottet citerat samma rader från skatteutskottets behandling
av det här förslaget, utan att någon enda gång argumentera för detta i debat-
ten. Utskottets majoritet konstaterar att kostnader för barn inte är av sådan
natur att de skall beaktas genom avdrag. Vad är det för trams?
Det måste väl ändå vara rimligt att skatteuttaget tar hänsyn till hur många
som skall leva på inkomsten. Hur skall annars kostnader för barn beaktas?
Alternativet är ju bidrag. Är det lämpligare att göra familjerna beroende av
bidrag, som gör det svårt att förändra den egna ekonomiska situationen?
Den frågan vill jag ställa till Anita Persson, som är socialdemokraternas före-
trädare i den här debatten.
Sedan vill jag också fråga: Är det förenligt med en humanistisk människo-
syn att göra familjerna beroende av bidrag, så att man inte har möjlighet att
påverka den egna ekonomiska situationen, så att man inte har möjlighet att
bestämma över sin tillvaro?
Herr talman! Jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 6 i detta
betänkande.
Anf. 81 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):
Herr talman! En liberal familjepolitik präglas av grundstenarna valfrihet
och jämställdhet.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
Valfrihet förutsätter att det finns någonting att välja och också att det finns
olika alternativ att välja mellan.
För folkpartiet var det därför självklart 1985 att ställa upp bakom målet
att barnomsorgen skall vara fullt utbyggd 1991. Ända sedan detta beslut fat-
tades här i riksdagen har vi jagat på regeringen. Våga tänka om! Släpp fram
förnyelse! Släpp monopolen! Släpp fram alternativen! Det har varit våra
stridsrop. Men regeringen har varit passiv och fastlåst. Resultatet har blivit
att det fortfarande står minst 50 000 barn i dagiskö. Föräldrar tvingas att av-
stå från förvärvsarbete eller att acceptera provisorier som varken de eller
barnen far väl av. Nu är det bara att beklaga att regeringen har bromsat ut-
vecklingen så pass länge.
Barnomsorgen är den ena huvudkomponenten i folkpartiet liberalernas
familjepolitik, och den andra är vårdnadsbidraget. Den inriktningen är vi ju
eniga om i de tre borgerliga partierna.
Men si, det gillar inte socialdemokraterna! I betänkandet finns det en må-
lande beskrivning av vilket elände som de stygga borgerliga vill koka ihop.
Det vårdnadsbidrag vi har föreslagit motverkar jämställdheten, äventyrar
utbyggnaden av barnomsorgen, skapar stora marginaleffekter, innebär
rundgång och byråkrati, förstärker orättvisorna och minskar valfriheten.
Det ni! Det är ingen måtta på vad illvilliga politiker hittar på för att sätta dit
oskyldiga föräldrar, som inte begriper sitt eget bästa.
Jag vill fråga er socialdemokrater: Är det så här ni tänker föra valdebatten
också i årets val - med överdrifter, förenklingar och dogmatism? Har ni inte
lärt er någonting av kritiken och bakslagen från tidigare valrörelser, inte
minst 1988? Då visste fördömandet före valet inte några gränser, framför allt
när det gällde en rad folkpartiförslag, som ni sedan anslutit er till. Det kan-
ske vore klokt att dämpa debattnivån en aning, för jag tror att chansen är
väldigt stor att ni så småningom kommer att inse att vårdnadsbidrag kanske
inte är ett så tokigt förslag trots allt. Vi hörde ju tidigare i dag att man t.o.m.
hade infört vårdnadsbidrag i Moskva.
I själva verket är det ju så att det finns både fördelar och nackdelar med
alla förslag - och det gäller både vårdnadsbidraget och föräldraförsäkringen.
Det finns alltid målkonflikter, som tvingar fram avvägningar. I valfrihetens
namn vill vi göra det ekonomiskt drägligare för dem som vill vara hemma
med sina småbarn. Men i jämställdhetens namn är det orimligt att införa ett
vårdnadsbidrag som är så stort att det inte lönar sig att arbeta också för små-
barnsföräldrar. Vi tror att vi har hittat en hyfsad balanspunkt mellan de här
båda målen med utgångspunkt i vår ideologiska grundsyn, dvs. vår uppfatt-
ning att föräldrarna vet bäst och att det därför är de som skall välja.
Vänsterpartiet, som hyllar principen att det är samhället eller kollektivet
som vet bäst och därmed basta, tycker naturligtvis inte att det här är någon
bra modell. Och ni socialdemokrater, som också tycker att samhället eller
kollektivet är jättebra på att bestämma hur det skall vara, men som kanske
inte längre lägger till ”därmed basta”, gör andra avvägningar.
Ärligt talat, tycker ni verkligen att beskrivningen av vårdnadsbidragets
och föräldraförsäkringens för- och nackdelar är så pass nyanserad och kor-
rekt som man har rätt att förvänta sig av ett riksdagsbetänkande? För mig
54
ger det här betänkandet mera intryck av att vara propagandamaterial av so-
cialdemokratisk valmodell.
”Barnomsorg är till för alla barn” heter en publikation som nyligen har
kommit från socialstyrelsen. Den handlar om att social omsorg också är till
för barn med speciella behov, ”de glömda barnen”. Detta är ju en fråga som
vi från folkpartiet liberalerna har tagit upp många gånger här i kammaren
och återkommer till i många av våra motioner.
Jag känner stor tillfredsställelse över att utskottets majoritet har enats om
anslaget till Mättingeprojektet. Det är ett mycket väl motiverat stöd till
denna anläggning, och det är beklagligt att socialdemokraterna inte vill
stödja det här projektet.
För oss liberaler är det en hjärtesak att valfriheten inte skall begränsas
till normalfamiljen. Också familjer med handikappade barn och familjer där
föräldrarna är handikappade måste ha rätt till valfrihet. I den allmänpoli-
tiska debatten i februari sade Bengt Lindqvist att han ville ge folkpartiet libe-
ralerna en eloge för att vår handikappmotion är så utmärkt. Så sade han
ordagrant och utan att komma med några restriktioner. Detta väckte natur-
ligtvis hos oss förhoppningar om att vi i år äntligen skulle få stöd från social-
demokraterna för våra förslag i handikappfrågorna. Men därvidlag har vi
tyvärr misstagit oss. Det här är ju ett mycket vackert exempel på att det råder
splittring inom det socialdemokratiska partiet - i det här fallet mellan Bengt
Lindqvist och finansen.
I går röstade riksdagen ner en lång rad förslag från folkpartiet liberalerna,
förslag som avsåg att öka valfriheten i familjer med handikappade barn -
t.ex. en ökning av vårdbidraget med drygt 16 000 kr. per år. Också i dagens
betänkande finns det folkpartiförslag som skulle kunna underlätta tillvaron
för barn med särskilda behov och deras familjer - vilka i allra högsta grad
representerar ”det glömda Sverige”.
Det gäller t.ex. reservation 31 angående träningscenter för barn med
ovanliga handikapp, där vi föreslagit ett anslag på 15 milj.kr. De här barnen
har enligt lagen rätt till barnomsorg, eftersom de är barn med särskilda be-
hov. En förutsättning för att man skall kunna anlita barnomsorgen är att da-
gispersonalen har fått kunskap om och förståelse för barnens speciella pro-
blem. En av de uppgifter som ett träningscenter kan fylla är att medverka till
att vårdpersonal, dagispersonal och andra berörda får den behövliga kunska-
pen.
Herr talman! Jag skall inskränka mig till att yrka bifall till bara en reserva-
tion, nämligen reservation 45, som handlar om bidrag till kvinnojourerna
och som också i högsta grad berör just ”det glömda Sverige” - och avser stöd
till familjer som har det verkligt svårt. Kvinnojourerna har ju utvecklats till
en oumbärlig resurs i samhället när det gäller stöd till de allra mest utsatta
kvinnorna och barnen, till dem som har misshandlats, förnedrats och hotats.
Socialstyrelsen har nyligen i en kartläggning visat att kvinnojourerna utför
ett mycket omfattande och kvalificerat arbete och att deras ekonomiska re-
surser är mycket begränsade. En stor del av deras krafter går åt till att samla
pengar till verksamheten. De 3 milj.kr. som det här gäller betyder oerhört
mycket för dem, medan det är en liten droppe för oss. Därför yrkar jag, som
sagt, bifall till reservation 45.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
55
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
Anf. 82 ROSAÖSTH (c):
Herr talman! Vi har i socialutskottet kommit överens om att i dag ha en
särskild debatt om de familjepolitiska frågorna, och det är inte utan orsak.
Det här är ett område som verkligen förtjänar att belysas extra. Det handlar
i första hand om vilket stöd vi från samhällets sida vill ge människor i deras
föräldraroll och framför allt hur det stödet kan ges så att det blir till barnens
bästa.
Det finns ytterligare en anledning till att vi har en familjepolitisk debatt.
Av tradition och av ideologiska skäl är det här ett område där det går en
tämligen klar skiljelinje mellan socialistiska partiers politik och övriga parti-
ers, inte minst centerpartiets, politik.
Under senare år har det hänt en hel del som tyder på en viss uppluckring
av den tidigare benhårt ensidiga socialdemokratiska inriktningen. Man har
efter tidigare hårt motstånd anammat flerbarnstillägget. Man har förbättrat
statsbidraget till föräldrakooperativa daghem och till familjedaghem. Det
har blivit möjligt att starta personalkooperativ barnomsorg, och det skall
äntligen utgå statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans regi. Allt det här
är exempel på en politisk tillnyktring, som ökat valfriheten och möjligheten
att tillgodose de verkliga behoven. Det är bara det att det hela tiden sker
med en sådan eftersläpning att dyrbara år går förlorade alldeles i onödan.
Om vi för ett ögonblick stannar upp vid ordet valfrihet är det alldeles up-
penbart att socialdemokrater i allmänhet ger det begreppet en helt annan
tolkning än vi i centern gör. Den socialdemokratiska versionen av valfrihet -
vi har hört den många gånger - brukar vara att valfrihet råder när barnfamil-
jerna har tillgång till barnomsorg, så att båda föräldrarna kan gå ut på arbets-
marknaden.
Det är en viktig del av valfriheten. Från centerns sida har vi aldrig påstått
något annat. Men det är fortfarande bara en del. För att vi skall kunna åstad-
komma en bra helhet krävs också ett stöd som gör det möjligt att medan
barnen är små avstå från förvärvsarbete på hel- eller deltid.
Det gemensamma trepartiförslaget om vårdnadsbidrag är ett steg på den
vägen. Det ger en klar viljeinriktning, där det handlar om att överlåta en del
av barnomsorgsstödet direkt till föräldrarna, att använda för att köpa barn-
omsorg eller för att förbättra ekonomin, om man avstår från förvärvsarbete.
Till stor del är det här fråga om synen på arbete. Om man, som vi i cen-
tern, vill se vård av egna barn som ett arbete måste det leda till att man är
beredd att ge ett ekonomiskt stöd till detta och att man också är villig att
ge den som utför det arbetet en social trygghet. Jag är, herr talman, ganska
övertygad om att om vi i framtiden skall klara våra omsorgsuppgifter, både
när det gäller barnomsorg och när det gäller äldreomsorg, måste vi beakta
anhörigvårdens betydelse på ett helt annat sätt än vad som hittills har skett.
När det gäller den socialistiska utskottsmajoritetens syn på ett vårdnadsbi-
drag har det inte skett någon förnyelse av de gamla tankesätten - det är fullt
tydligt. Majoritetens skrivning i betänkandet är, som Ingrid Ronne-Björk-
qvist sade, en uppvisning i alla tänkbara argument. Å ena sidan hävdas det -
jag säger det som ett exempel - att beloppet är så litet att det aldrig kan bli
ett alternativ till förvärvsarbete. Å andra sidan kommer, påstås det, tröskel-
56
effekterna om man går ut i förvärvsarbete att bli så stora att detta - alltså att
gå ut i förvärvsarbete - effektivt motverkas.
Det sägs att utbyggnaden av barnomsorgen hotas trots att samma belopp
som tidigare skall användas för en barnomsorgsplats. Det påpekas i betän-
kandet också att förvärvsfrekvensen bland kvinnor med barn under sju år är
hela 85,6%. Det skulle då enligt majoritetens uppfattning tala för en sats-
ning enbart på barnomsorgen i stället för vårdnadsbidrag - av någon anled-
ning som jag inte kan förstå.
Jag tror för det första säkert att de flesta av de här småbarnsföräldrarna
förvärvsarbetar av egen fri vilja och därför att de trivs med det. Men jag vet
också att det inte gäller alla. Ganska många skulle vilja ägna mer tid åt sina
barn medan de är små, men de känner sig av ekonomiska skäl tvingade ut
på arbetsmarknaden, därför att alla de ekonomiska system som de berörs av
verkar åt det hållet och därför att riksdagsmajoriteten hittills visat sig oin-
tresserad av att åstadkomma en liten förändring i form av ett vårdnadsbi-
drag.
Vårdnadsbidrag skall för det andra, i motsats till föräldraförsäkringen,
kunna användas inte bara för att vara hemma utan också för att kunna köpa
den barnomsorg som man önskar - kommunal eller privat. Den står alltså
inte i någon motsatsställning till barnomsorg utanför hemmet. Från centern
har vi alltid hävdat att valfrihet för småbarnsföräldrarna måste innebära att
det är de själva som väljer, medan samhällets stöd skall ge dem möjlighet att
välja. Det är egentligen en självklarhet som inte borde behöva upprepas,
men jag konstaterar ändå att vi måste göra det om och om igen.
Det mesta tyder på att kommunerna inte kommer att kunna klara av sitt
beting på full behovstäckning i barnomsorgen under det här året. Orsakerna
är många: dålig kommunal ekonomi, brist på personal, krångliga och dyr-
bara regler, brister i statsbidraget och brist på konkurrens.
Vi är från centerns sida inte ute efter att skrota den offentliga sektorn. Vi
avvisar tvärtom mycket bestämt den svepande generella kritik som ibland
förekommer och som främst drabbar de anställda, som i de allra flesta fall
utför ett mycket engagerat och förtjänstfullt arbete. Men människors önskan
om ökad valfrihet och mer individuella lösningar ökar också kraven på den
offentliga sektorn. En förändringsprocess har inletts, men arbetet är ännu
bara i början. Det är mycket som återstår.
För att underlätta det arbetet kan vi i rikspolitiken se till att onödiga, de-
taljstyrande och hämmande regler försvinner. Vi måste också uppmuntra
tillkomsten av privata alternativ så att vi kan få den mångfald som faktiskt
behövs för att motsvara de olika önskemål som finns. Om offentlig och privat
verksamhet ges lika villkor att verka jämsides med varandra kan det leda
till en utveckling och förnyelse av hela barnomsorgen. Då kan dagens och
morgondagens barnfamiljer få den verksamhet som de efterfrågar.
Det här gäller givetvis inte bara daghemmen utan i minst lika hög grad
skolbarnsomsorgen. Vi har från centern varit pådrivande när det gällt att ut-
veckla statsbidraget till att bli mer flexibelt och till att omfatta fler omsorgs-
former. Och vi har, som jag tidigare nämnde, sett flera goda resultat av detta.
Det senaste, som vi hälsar med tillfredsställelse, är att svenska kyrkan äntli-
gen får rätt till statligt stöd. Vi har också motionerat om rätt till kommunalt
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
57
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
58
vårdnadsbidrag och statsbidrag till den s.k. Uppsalamodellen m.m. När det
gäller Uppsalamodellen har det nu gjorts klart genom regeringsrättens dom
att den inte på något sätt strider mot någon lag utan att den står väl i överens-
stämmelse med gällande regler.
Det här är exempel på former som kommunerna - också socialdemokra-
tiskt styrda - tagit fram och vill driva därför att man ser att man måste kom-
pensera bristerna i den statliga familjepolitiken och för att man i kommu-
nerna skall klara av de behov man ser i sina områden. Vi har i andra sam-
manhang lagt fram förslag som skulle förbättra den ekonomiska situationen
för barnfamiljerna och därmed också deras valfrihet. Jag tänker då närmast
på sänkt skatt på nödvändig konsumtion som mat och boende, men jag skall
inte nu gå närmare in på det utan hålla mig till det socialpolitiska området.
Jag vill då som sammanfattning säga att det direkta konsumtionsstödet till
barnfamiljerna skall ges främst genom ett barnbidrag som bibehåller sitt
värde och ett flerbarnstillägg. Barnomsorgen skall vara utbyggd så att alla
som förvärvsarbetar eller studerar skall kunna få en hel- eller deltidsplats.
Avgiften skall vara anpassad till utnyttjandegraden. Alla barnomsorgsfor-
mer som uppfyller de kvalitetskrav som alltid måste ställas skall tas upp i den
kommunala barnomsorgsplanen.
Familjernas valfrihet skall utökas genom ett vårdnadsbidrag. Ett första
steg är alltså det förslag som centern, moderaterna och folkpartiet libera-
lerna gemensamt lagt fram till årets riksdag. På litet längre sikt vill centern-
partiet låta hela det statliga stödet disponeras av barnfamiljerna.
Herr talman! Jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 6.
Anf. 83 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Familjepolitik är rubriken för den här diskussionen. En fa-
milj består naturligtvis av både vuxna och barn - ibland två vuxna, ibland en
vuxen, ibland ett barn, ibland flera barn. Familjepolitiken är då sammansatt
av många olika frågor inom många av politikens olika områden. Den här
debatten kommer enligt vad jag förstår att koncentreras till frågan om barn-
omsorgen skall bedrivas i kommunal regi eller i form av vårdnadsbidrag.
Inledningsvis vill jag ändå peka på att det finns flera faktorer i det liv som
vi lever som avgör hur en familj mår och har det och därmed hur barnen har
det. Faktorer som om man har ett arbete, om man kan försörja sig, hur stor
lön man har, vad man har för arbetstider, osv., bidrar naturligtvis också, me-
nar jag. Annat som påverkar är om det finns någon kollektivtrafik, hur det
ser ut i omgivningarna där man bor, hur det är med skolan, med fritidshem-
met - det är en rad faktorer som påverkar hur man har det som familj.
Det är väldigt få politiker som vågar ställa sig upp och säga att man inte
slår vakt om barnens bästa. Jag har i alla fall inte hört någon säga det rakt
upp och ned. Ändå är det i dag så att man på i princip alla beslutsnivåer
tillåter nedskärningar, främst då inom den offentliga sektorn och inom kom-
munal verksamhet, som drabbar barnen - direkt eller indirekt.
Man gör besparingar inom barnomsorgen, inom socialtjänsten i stort,
inom skolan, inom fritidssektorn och inom kulturen. Det drabbar barn t.ex.
genom att det blir större barngrupper på dagis och lägre personaltäthet, det
blir längre handläggningstider för familje- och barnavårdsärenden inom so-
cialtjänsten, det blir kvalitetssänkningar när det gäller hemspråksundervis-
ningen, det blir sämre skolmåltider, lekparker och fritidsverksamhet får
vänta - det får man ta någon annan gång, när man har råd - och kulturverk-
samhet för barn och ungdomar avvecklas successivt ute i kommunerna. Det
är alltså barnens uppväxtvillkor som stadigt försämras i takt med de nedskär-
ningar som man i dag genomför.
Så här ser det tyvärr ut inom många kommuner. Nedskärningarna görs i
stor politisk enighet, ofta av en borgerlig politisk majoritet men tyvärr ofta
också med deltagande av socialdemokraterna. Detta är att beklaga. Vi i
vänsterpartiet vill naturligtvis inte ha den här utvecklingen. Vi vill att man i
stället tillför pengar till kommuner och landsting. Först och främst vill vi att
man inte skall ha ett skattestopp. De kommuner och landsting som vidhåller
att de har höga ambitioner vad gäller barnens villkor och stödet till famil-
jerna skall kunna fullfölja dem.
Vi tycker också att staten skall tillföra pengar för att se till att de behov
täcks som faktiskt finns. Det gäller inte minst barnomsorgen. Till detta be-
tänkande har vi en motion om nya pengar för utbyggnad av barnomsorgen.
De borgerliga partierna återkommer till detta med vårdnadsbidraget med
den drucknes envishet år efter år. Såvitt jag förstår fanns en möjlighet under
de borgerliga regeringsåren att genomföra detta, men då gjorde man det
inte. Nu säger man i alla fall att man vill göra det, så vi får väl se vad som
händer.
Beskrivningen som finns i betänkandet om effekten av ett eventuellt inför-
ande av detta vårdnadsbidrag stämmer dock, tycker jag. Jag kan se att detta
kommer att få väldigt negativa effekter.
Efter vad jag förstår vill man ta av de pengar som i dag används till utbygg-
nad av den kommunala barnomsorgen. Där är det ju kö, det är vi överens
om. Det fattas platser och måste till fler. I dag är det många som inte kan
arbeta därför att det inte finns någon barnomsorg. De får i stället leva på
socialbidrag. Det blir en rundgång av pengar, och det blir framför allt dyrare
att ha människor på socialbidrag i stället för att arbeta, betala skatt och be-
tala sin barnomsorgsavgift.
Jag kan inte se annat än att om man tar pengar från den nödvändiga ut-
byggnaden av den kommunala barnomsorgen och lägger på vårdnadsbidrag,
försvårar man naturligtvis utbyggnaden. Detta gäller särskilt därför att kom-
munerna inte kan ta ut dessa pengar på något annat sätt än genom att höja
avgifterna kraftigt för de platser man i dag har. Detta skulle leda till att
många människor inte skulle ha råd att anlita den barnomsorgen.
I stället skall nu ett antal människor, anhöriga eller vad man kallar det
för - det är ju kvinnor så låt oss säga som det är: i stället skall ett antal kvin-
nor få ungefär 40 000 kr. om året för att kunna vara hemma med sina barn.
Då undrar jag: För vilka innebär det en valfrihet? Vilka kan utnyttja detta
vårdnadsbidrag?
Såvitt jag förstår behövs då en man med en inkomst som man kan slå ihop
med dessa 40 000 kr. och klara sig på. På något annat sätt kan det inte gå till.
Jag skulle inte, som ensamstående mamma med två barn, kunna klara mig
på ett vårdnadsbidrag. Inte ens om jag fick 80 000 kr. skulle jag klara två
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
59
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
60
ungar och mig själv på det. Det är inget alternativ. Det är ett begränsat antal
människor för vilka detta skulle kunna vara ett alternativ.
Jag tror dessutom att det skulle försvåra mycket för kvinnors möjlighet
att gå ut i förvärvslivet. Även om man har en man med fast anställning och
någorlunda hygglig lön, blir naturligtvis diskussionen: Är det lönt att du går
ut och arbetar? Barnomsorgsavgiften är på 1 500 kr. i månaden, och så har
vi resorna från och till jobbet, framför allt om man bor i glesbygd. Vi kan
faktiskt klara oss om vi låter bli detta och får ett vårdnadsbidrag.
Då är vi tillbaka i den gamla diskussionen om kvinnor skall få gå ut och
arbeta, om det är lönande eller inte.
Jag tror att för många kvinnor i dag är det en självklarhet att efter genom-
gången utbildning också söka sig ut i arbetslivet.
För många av oss är det en självklarhet att vi skall kunna kombinera ett
föräldraskap med en yrkesverksamhet. Självklart måste det vara så! Livet
inrymmer fler saker. Man måste inte göra en sak i taget. Det måste vara möj-
ligt att vara förälder och att arbeta.
Vi har en utbyggd föräldraförsäkring som med internationella mått mätt
är imponerande. Vi skulle gärna se att den var ännu mer utbyggd - vi har
motionerat om att man skulle bygga ut den efter de löften som gavs. Det
innebär att man kan vara hemma under den tid då barnet är relativt litet för
att sedan gå ut i förvärvslivet.
Det är en bra kombination. Man kan vara hemma under den tid då man
anser att det är mest angeläget. Men man är inte borta från arbetslivet så
länge att man blir helt utestängd ifrån vad som händer.
Ett annat sätt att stödja föräldrarna och barnen är att ha kortare arbetstid
överlag, för både kvinnor och män. Detta skulle göra att man undviker de
långa passen inom barnomsorgen som ofta blir följden av att föräldrarna har
ett heltidsarbete och långa resor dessutom. Kortare arbetstid för bägge för-
äldrar skulle innebära ett lugnare tempo över huvud taget. Man skulle ha
mer tid att vara tillsammans med barnen.
Men det första steget i den utveckling till valfrihet som man talar om måste
ju vara att den kommunala barnomsorgen är så utbyggd att den finns för alla
som vill ha den. Det finns ingen valfrihet för den kvinna som inte har en
barnomsorg ordnad och inte har en ekonomi som går att leva på.
-När ni säger att ett vårdnadsbidrag är ett första steg mot en valfrihet,
måste det i så fall innebära att det är första steget till en lön att leva på när
man är hemma med sina barn. Då undrar jag: När skall vi komma i en sådan
samhällsekonomisk situation att man kan betala en månadslön för en person
som är hemma och passar sitt barn? Är det över huvud taget önskvärt att vi
använder samhällets resurser på det sättet? Barnomsorgen handlar inte bara
om barnpassning. Barnomsorgen som den är uppbyggd innehåller också en
pedagogisk verksamhet, som vi är övertygade om kommer barnen till godo
på ett bra sätt, precis som skolan gör.
Jag tror att vi i framtiden kan se en integration av hela barn- och ungdoms-
verksamheten med barnomsorgen, förskolan och en tidigare skolstart, där
det pedagogiska innehållet kommer att vara mycket väsentligt, precis som
det är i dag.
De lösningar som finns i dag, det som man kallar en lättnad i valfriheten,
eller att det blir mer flexibelt inom barnomsorgen, leder ofta till sådana pro-
visoriska lösningar som Ingrid Ronne-Björkqvist talade om, där faktiskt bar-
nen far illa. I och med att man på daghemmen börjar laborera med olika
öppethållandetider, man diskuterar om de skall äta lunch eller inte, ha mel-
lanmål eller inte, eller man gör som i Täby där man har en Happy Hour,
vilket hänger samman med att om man hämtar ungarna tidigare får man en
lägre avgift, allt detta leder till att föräldrar spekulerar och räknar. Om tonå-
ringen hämtar barnet en halvtimme och går med det till mormor, och sedan
kommer jag och hämtar det en kvart senare, så kan vi spara 300 kr. i måna-
den. Men vad innebär det för barnet? Det är ju den frågan man måste ställa
sig. Jag tror att det kan få ganska förödande konsekvenser att man pusslar
på det sättet.
Jag har sett hur man gör i Värmdö kommun, som är moderat styrt. Man
ville komma bort från barnomsorgskön och minska trycket, men jag har sett
vad det får för konsekvenser för barnen.
Där hade man en jättelång barnomsorgskö. Så bestämde man att inga
barn under ett och ett halvt år skulle få barnomsorgsplats över huvud taget,
trots att föräldraförsäkringen inte byggdes ut. Man ändrade öppettiderna så
att många föräldrar som pendlar inte kunde ha barnen där över huvud taget,
eftersom det inte stämde med deras arbetstider. Man drog ner på persona-
len, vilket innebar att man fick stora överinskrivningar och kvaliteten för-
sämrades. Till slut har man en barnomsorg som är så dålig att ingen vill ha
den. Då kan man öppna för privatisering eller den valfrihet som de borger-
liga partierna talar för, kanske t.o.m. vårdnadsbidrag.
Jag ser att situatonen i Stockholm är precis likadan: överinskrivningar,
minskad personaltäthet, man skall börja städa själv osv. Det är försämringar
inom den offentliga barnomsorgen, som naturligtvis leder till ett stort miss-
nöje och öppnar för denna typ av privata lösningar som ni talar för. Jag
tycker det är mycket beklämmande. Jag hoppas att den socialistiska majori-
tet som står bakom beskrivningarna av barnomsorgen i detta betänkande
också håller i sig över valet.
Anf. 84 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp) replik:
Herr talman! Jag tycker att Gudrun Schymans sätt att inleda sitt anförande
var väldigt avslöjande. Hon börjar med att detta tydligen skall handla om
antingen kommunal barnomsorg eller om vårdnadsbidrag. Men det är där
kärnan ligger. För oss är det inte antingen - eller, utan både - och. Vi kan
tänka oss många olika alternativ. Vi vill att många blommor skall blomma.
Det är ingen våldsamt stor skillnad mellan oss och er i vänsterpartiet.
Skräckvisionen av finansieringen möter vi många gånger. Men det är fak-
tiskt så att vårdnadsbidragen kommer att minska svartjobben. I och med det
blir det mera skatteintäker, liksom det också blir skatteintäkter av vårdnads-
bidraget, då man väljer att inte köpa barnomsorg för det. Socialbidragsbe-
roendet kommer att minska, det kommer att bli mindre behov av daghems-
byggen för kommunerna. Sedan tror vi också på att man kan effektivisera.
Vi tycker inte det är fult. Vi vet att det går att bedriva barnomsorg med billig-
are medel om man släpper fram kreativitet och de pigga idéer som finns, men
som inte vänsterpartiet vågar sig på att släppa fram.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
61
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
Vi är helt övertygade om att vårdnadsbidraget har en lång rad fördelar,
bl.a. att det ger större möjligheter att korta ner arbetsdagen. Vi får mera
tid att vara hemma med barnen, och man minskar också det ekonomiska
avbräcket.
Men 18 000 kr. per barn ersätter naturligtvis inte en utebliven lön, inte ens
om man har flera barn. Det är inte heller meningen. Vårdnadsbidraget skall
öka valfriheten för dem som vill vara hemma, men det skall inte vara någon
mammalön.
Ett väsentligt motiv är att uppenbarligen väldigt många vill ha vårdnadsbi-
drag. Föräldrarna vill ha det - men det är naturligtvis inget motiv för Gudrun
Schyman med vänsterpartiets grundideologi.
Jag minns så väl från vår allmänpolitiska debatt, då Gudrun Schyman
sade: Vi vill ha den kommunala barnomsorgen därför att den är bra, den är
bra för barnen, bra för föräldrarna och bra för hela familjen. Då bryr man sig
inte om vad föräldrarna tycker. Vi vet att det här är bra, och därmed basta!
Anf. 85 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Jag tycker visst att det är trevligt med pigga alternativ, men
jag har inte sett så mycket av dem, Ingrid Ronne-Björkqvist.
Det pigga alternativet Uppsalamodellen verkade ju väldigt piggt i början
och skulle ge ett så stort tillskott på barnomsorgsplatser. Det visade sig sedan
att så inte var fallet och att det dessutom var för dyrt. Så nu skall man sluta
med det i Uppsala. Det var inte alls något särskilt piggt alternativ, vare sig
för att råda bot på platsbristen eller på ekonomin. Det visade sig vara ett
ganska dåligt alternativ.
Jag menar att grunden, det första steget vi måste hjälpas åt med, är att se
till att behoven av barnomsorg täcks.
Det innebär att vi skall stifta en lag där det klart framgår att kommunerna
måste bygga ut sin barnomsorg så att alla som behöver den skall ha rätt att
få den. Inte ens det gör man i dag. Det tycker jag är det första, nödvändiga
steget, innan man sätter i gång med denna typ av vårdnasbidrag.
Jag tycker inte det är något piggt alternativ. Jag tycker det är en tillbaka-
gång i utvecklingen, framför allt för oss kvinnor. Det kommer att innebära
en återgång till att stå vid spisen och föda barn. Det är inte något piggt alter-
nativ, och det är inte framåtsyftande. Jag ser inte några fördelar med det,
Ingrid Ronne-Björkqvist. Vi har inte sådan samhällsekonomi i dag att vi har
råd. Jag har inte ens lust, och jag kan inte se hur ni har råd att genomföra
denna typ av förändring.
Anf. 86 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp) replik:
Herr talman! Gudrun Schyman ser inga pigga alternativ. Men vi kan göra
studieresor tillsammans och titta. Kanske Gudrun Schyman avskärmar sig
och inte besöker de fina initiativ som blommar litet överallt.
Vi har t.ex. Martinaskolan i Göteborg, en Waldorfskola. Med tanke på att
det ofta hävdas från vänsterpartiet att det är de privilegierades barn som får
gå på enskilda dagis kan man påpeka att man där har tolv barn, varav sju har
ensamstående mammor, och sex är invandrarbarn, i varje fall var det så i
höstas.
När man fick starta med föräldrakooperativ 1989 var vart sjunde dagis som
kom till just ett föräldrakooperativ. I Malmö under 1985—1988 var av 1200
nytillkomna dagisplatser 600 tillkomna på mycket fina enskilda initiativ.
Anf. 87 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Jag motsätter mig inte föräldrakooperativen. De utgör ett
alternativ, men råder inte bot på det faktum att det saknas så många platser
som det gör i dag.
Det är inte alla som väljer föräldrakooperativ. Vi vet att många föräldrar
vill ha en kommunal barnomsorg med öppettider som passar ihop med deras
arbetstider osv. En majoritet har ändå uttalat sig för att det är detta man vill
ha. Sedan kan vi visst tänka oss andra alternativ, men det är ingen lösning
på det problem som innebär att det inte finns tillräckligt med platser. Det
kan vara lösningen på andra saker men inte på det grundläggande proble-
met, som jag menar att man måste lösa först, innan man kan börja tala om
valfrihet.
I vår kommun har vi föräldrakooperativ. En del fungerar bra, en del fun-
gerar dåligt. När man i dag säger: Vill du ha en dagisplats får du bilda ett
föräldrakooperativ, då är det många föräldrar som säger: jag har varken tid
eller ork eller lust att göra det. Det är inte alla som är intresserade av att gå
in och arbeta de dagar i månaden som behövs, och som vill eller kan lägga
ned så mycket tid och kraft som behövs för att man skall få ett fungerande
föräldrakooperativ.
För dem som vill detta tycker jag det är alldeles utmärkt att alternativet
finns. Men det råder inte bot på det faktum att vi i dag har barnomsorgsköer
som gör att människor inte kan gå ut i arbete fastän de vill det.
Det tycker jag är ett grundproblem som vi måste lösa först.
Anf. 88 ANITA STENBERG (mp): .
Herr talman! Miljöpartiets familjepolitik grundar sig på att barnfamil-
jerna skall ha större valfrihet och att de lägst avlönade barnfamiljernas eko-
nomiska situation skall förbättras.
Vi vill att föräldraförsäkringen på sikt skall utökas till två år. Början bör
göras nu genom att förlänga försäkringen med en månad. Föräldrarna skall
ha laglig rätt till 30-timmarsvecka. Tyvärr kan vi inte lova bibehållen lön. Vi
tror att Sveriges ekonomi inte håller för det.
De föräldrar som väljer att vara hemma medan barnen är små får i dag en
mycket liten del av samhällets stöd till den kommunala barnomsorgen. Det
anser vi vara en stor orättvisa.
Vår stora satsning på familjesidan är rätten att vara dagbarnvårdare åt
eget barn, t.o.m. om man bara har sitt eget eller sina egna barn. Det innebär
att föräldrar som anställs av kommunen som dagbarnvårdare får räkna in sitt
eller sina egna barn på samma villkor som en vanlig dagbarnvårdare i ett
familjedaghem, med grundlön och halv kostnadsersättning. Vi anser inte att
det är rimligt att man får hel kostnadsersättning när man är med sina egna
barn i sitt eget hem. De skall få sociala förmåner, inkl. ATP, utbildning och
andra förmåner som man får som kommunal dagbarnvårdare.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
63
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
64
Den som är dagbarnvårdare åt eget barn skall betala daghemsavgift precis
som andra föräldrar som har familjedaghemsplats.
Endast en förälder i varje familj skall samtidigt kunna vara anställd som
dagbarnvårdare åt eget barn.
På detta har vi satsat 2 miljarder.
En större valfrihet måste eftersträvas i den kommunala barnomsorgen.
Olika typer av alternativa lösningar skall aktivt uppmuntras, och de skall ges
samma ekonomiska villkor som rent kommunala barnstugor.
Det kan gälla föräldrakooperativ, personalkooperativ, föreningsdrivna
daghem, trefamiljssystem osv.
Den öppna förskolans verksamhet är viktig. Den bör också stimuleras. En
aktiv föräldramedverkan ser vi som något positivt, och den kan ske på många
olika sätt, t.ex. genom föräldramedverkan ett visst antal dagar om året enligt
ett uppgjort schema.
Jag har hälsat på sådana barndaghem. Både ungarna, personalen och för-
äldrarna trivdes väldigt bra.
Det skulle vara bra för barnen, föräldrarna och personalen om man gjorde
på detta sätt på fler ställen. Kanske rent av skulle det på sikt minska statsbi-
dragen något.
Jag tror att detta innebär en möjlighet att komma fram. Vi måste göra
någonting. I dag är de unga familjerna förtvivlade, åtminstone där jag bor i
Malmö, över att man får vänta och inte vet när man kan få komma in med
sina barn. Man får utnyttja farföräldrar och morföräldrar och andra släk-
tingar och vänner och bekanta. Jag tycker det är en fullständigt omöjlig si-
tuation för unga föräldrar.
Anf. 89 ANITA PERSSON (s):
Herr talman! Det har tidigare talats så varmt om hur arbetet i socialutskot-
tet bedrivs. Jag kan bara bekräfta vad som har sagts. Jag har under tolv år
haft förmånen att arbeta i detta viktiga utskott, som har hand om lagstiftning
som gäller människors förhållanden från livets början till dess slut. Jag är
glad att den fina stämningen har fortsatt under den här perioden, då utskot-
tet till stor del haft nya ledamöter.
Herr talman! Barnen i Sverige har, med alla tänkbara internationella mått
mätt, det generellt bra. Men det finns därför ingen anledning att inte fort-
sätta arbetet med att göra det bra för barnen, för alla barn.
Föräldrarna är barnens bästa fostrare, och de allra flesta föräldrar vill sina
barns bästa. Barnomsorg med hög kvalitet tar inte föräldrarna ifrån barnen.
Tvärtom visar all forskning att det är ett sätt att ge trygghet och valfrihet åt
både barn och föräldrar.
Vi har nu hört de andra fem partiernas förslag till utformning av den fram-
tida familjepolitiken och barnomsorgen. Och man kan inte nog förundra sig
när man hör de borgerliga partierna och även miljöpartiets förslag till ut-
formning.
Det är konstigt att man år 1991 skall behöva diskutera kvinnornas rätt till
arbete och ekonomiskt oberoende. Ser vi till moderaternas förslag till famil-
jepolitik behövs det en inkomst på 140 000 kr. om året för at det skall löna
sig att arbeta. Och hur många unga kvinnor med småbarn har en sådan lön?
De flesta kvinnor med små barn har utnyttjat sin rätt att arbeta sex timmar
om dagen och moderaternas förslag skulle sålunda bli direkt olönsamt för
dessa grupper.
Ingrid Hemmingsson sade också att deras förslag skulle öka valfriheten.
Men det alternativ, som de flesta kvinnor genom sina egna faktiska val före-
drar, är en kombination av yrkes- och familjeliv. Denna kombination, till-
sammans med en nerkortad arbetstid sätter moderaterna skyhöga ekono-
miska spärrar för. Det alternativet blir för nio av tio tvåbarnsmammor mer
ofördelaktigt än det rena hemalternativet.
En förklaring till moderaternas förslag är partiets könsrollskonservatism.
Moderaterna är det parti i riksdagen där jämställdheten har den ytligaste
förankringen, och centern kommer ett halvt steg efter. Ser man varifrån mo-
deraterna hämtar det mesta av sin ideologi, nämligen från det privata nä-
ringslivet som är den allra minst jämställda sektorn i det svenska samhället,
blir man inte förvånad.
I reservation 4 har de borgerliga partierna enat sig om ett gemensamt för-
slag till vårdnadsbidrag. Förslaget om vårdnadsbidrag har framförts av de
borgerliga sedan år 1976, men det genomfördes inte under den egna rege-
ringsperioden. Konsekvenserna av ett vårdnadsbidrag skulle, då som nu, bli
förödande för kvinnornas valfrihet och den kommunala barnomsorgen. Vi
har tidigare hört Gudrun Schyman uttrycka detta.
Vårdnadsbidraget rycker undan grunden för en jämställd och jämlik famil-
jepolitik. Det är förvånansvärt att ett parti som folkpartiet som säger sig vara
ett jämlikt parti, kan gå samman med de konservativa om ett så ojämställt
förslag. Med detta förslag, precis som det står i majoritetstexten i utskottets
betänkande, kommer tillgången till barnomsorg att minska drastiskt och
kvinnorna kommer att tvingas att stanna hemma och valfriheten försvinner.
Vi socialdemokrater vill ha en modern och jämställd familjepolitik. Det
måste gå att förena barn och förvärvsarbete. Förvärvsfrekvensen har också
ökat starkt i Sverige under de senaste årtiondena. År 1990 var andelen för-
värvsarbetande kvinnor med barn under sju år 85,6%, och de med barn i
skolåldern utgjorde 93,5 %.
Det är därför så oerhört viktigt att barnomsorgen fortsätter att byggas ut
så att vi kan nå full behovstäckning. Ca 570000 barn deltar i dag i någon
av de olika delarna av barnomsorgen - deltidsförskola och öppen förskola
frånräknat. Familjerna vill framför allt ha kommunala daghem. Det visar
alla efterfrågeundersökningar. Föräldrar som arbetar obekväm arbetstid vill
också ha en dagisplats. Jag känner inte till någon alternativ barnomsorgs-
form som ställer upp för dessa barn.
För oss socialdemokrater är det viktigt att alla barn får goda uppväxtvill-
kor. Vi vill att barn från samhällets alla hörn, barn med olika förutsättningar,
oberoende av t.ex. föräldrarnas utbildningsbakgrund och ekonomi skall
kunna få tillgång till en pedagogiskt utvecklande barnomsorg i gemenskap
med andra barn. Om man nu skall sänka eller ta bort statsbidraget som de
borgerliga partierna vill, hur skall barnomsorgen då kunna omfatta alla
barn?
I dag har barn med behov av särskilt stöd rätt att få plats i barnomsorgen
oavsett om föräldrarna förvärvsarbetar eller inte. Barnomsorgen utgör ett
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
5 Riksdagens protokoll 1990/91:97
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
ovärderligt stöd till handikappade barn och deras familjer. Ca 75 % av de
handikappade barnen finns i denna verksamhet. Ett vårdnadsbidrag skulle
komma att slå sönder allt det fina vi uppnått med den samhållna verksamhet
vi har i dag. Med ett vårdnadsbidrag skulle vi få en avgiftsfinansierad mark-
nad där det finns risk för att de mest utsatta barnen isoleras.
Herr talman! Barnbidraget är den viktigaste delen av samhällets stöd till
barnfamiljerna och utgör en av de fyra hörnstenarna i den socialdemokra-
tiska familjepolitiken. Två av de övriga är barnomsorgen och föräldraförsäk-
ringen, som i dag utgår i 360 dagar enligt inkomstbortfallsprincipen och dess-
utom ytterligare 90 dagar med en ersättning på 60 kr. per dag. De andra
hörnstenarna är en bra förebyggande hälsovård och en bra skola.
Den 1 januari i år höjdes barnbidraget med 34% till 9000 kr. per barn,
och det kommer att höjas med ytterligare 1020 kr. vid kommande årsskifte.
Därtill kommer flerbarnstilläggen. En barnfamilj med fyra barn kommer att
från den 1 januari 1992 få ett barnbidrag på 55 110 kr. om året och en fem-
barnsfamilj 80 160 kr.
De insatser som har gjorts på familjepolitikens område under de senare
åren har lett till att vi har fått ett ökat barnafödande, och detta är glädjande.
Det är ingen tillfällighet att den svenska familjepolitiken även i internatio-
nella sammanhang åtnjuter stor respekt. När det gäller barnomsorg och för-
äldraförsäkring ligger Sverige långt före andra länder.
Det är viktigt att vi slår vakt om det som skapar den verkliga valfriheten -
rätten till arbete och en bra barnomsorg.
Herr talman! Med det anförda yrkar också jag bifall till hemställan i social-
utskottets betänkande i dess helhet och dessutom till reservationerna 28 och
29 samt avslag på övriga reservationer.
Anf. 90 ROSA ÖSTH (c):
Herr talman! Anita Persson blev beklämd över vårt sätt att driva de famil-
jepolitiska frågorna. Jag skulle kunna returnera det omdömet till henne
själv, men man börjar bli ganska luttrad vid det här laget. Jag tog således
inte åt mig särskilt mycket för centerpartiets räkning.
Anita Persson säger att vi inte gjorde något under de borgerliga regerings-
åren. Det är faktiskt fel. Jag skall avstå ifrån att räkna upp allt vad som åstad-
koms på barnomsorgsområdet då. Det är ändock ett faktum att föräldraför-
säkringen byggdes ut från sju månader till tolv månader. De tre sista måna-
derna tillkom i enlighet med vårdnadsersättningens princip, och genomför-
des under den tiden.
Vi diskuterar nu det förslag till vårdnadsbidrag som de tre borgerliga parti-
erna gemensamt har lagt fram. Jag kan garantera, Anita Persson, att vi när
vi kommer att arbeta för vårt mera långsiktiga förslag inte kommer att han-
tera det eller andra frågor på ett sådant sätt att vi riskerar att barn eller barn-
familjer på något sätt slås ut.
Jag tycker att det är litet slentrianmässigt och att det är ett osakligt resone-
mang när Anita Persson återkommer till att det skulle vara ojämlikt eller
ojämställt. Vi vet genom ett rad undersökningar att kvinnor i de allra flesta
fall, trots att de förvärvsarbetar på heltid, utför det mesta av hushållsarbetet
66
hemma utan lön. Om de skulle få en smula ersättning för det kan det inte
anses vara särskilt ojämlikt.
När det gäller frågan om att kvinnan skulle stanna hemma eftersom hon
har lägst lön, har vi i dag på pappret en regel om lika lön för lika arbete. Vi
vet att det i praktiken finns en rad möjligheter att kringgå detta, så det existe-
rar inte i verkligheten. Det här är dock ett problem som vi måste gripa oss
an i särskild ordning. Vi kan ju inte avstå från att utveckla en rättvisepolitik
på ett område därför att vi passivt konstaterar eller utgår ifrån att en orätt-
visa på ett annat område kommer att bestå.
Anf. 91 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):
Herr talman! Anita Persson svartmålar finansieringen på samma sätt som
Gudrun Schyman gör. Det har jag redan berört i replikskiftet med Gudrun
Schyman, så det hoppar jag över.
Anita Persson fortsätter vidare i samma stil som i betänkandet och gör en
mycket dogmatisk och onyanserad beskrivning av de båda alternativen. Hon
säger t.ex. att vårdnadsbidraget, såsom det är beskrivet i vår trepartimotion,
skulle få en förödande effekt på valfriheten. Skulle inte Anita Persson kunna
hålla med om att det finns för- och nackdelar både med föräldraförsäkring
och vårdnadsbidrag och att det därför gäller att hitta en bra balansgång samt
att föräldrarnas önskemål skall ha stor betydelse när man väljer alternativ.
Det är uppenbarligen så att många vill ha vårdnadsbidrag.
I föräldraförsäkringen finns det också saker som inskränker valfriheten.
Marginaleffekterna för den som ökar sin arbetstid kan bli ända upp emot
100 % som en följd av att försäkringen bygger på inkomstbortfallsprincipen.
Försäkringspengarna kan bara användas för att förkorta arbetstiden. De kan
inte användas för alternativ barnomsorg, t.ex. för att kosta på en hjälp
hemma, om man skulle vilja ha det. Anita Persson talar om att det är så vik-
tigt att bygga ut barnomsorgen till full behovstäckning. Det är vi naturligtvis
överens om, men socialdemokraternas sätt att bromsa utbyggnaden har gjort
att många kommuner valt att inte bygga ut omsorgen för barn upp till 18
månaders ålder. Då tvingas föräldrarna att stanna hemma tills dess barnet
uppnått ett och ett halvt års ålder.
Socialdemokraterna säger att en fördel med den utbyggda föräldraförsäk-
ringen är att man kan få möjlighet att arbeta sex timmars arbetsdag, om man
börjar arbeta när barnet har uppnått nio eller tolv månaders ålder. Det är
riktigt, men det förutsätter att det finns barnomsorgsplatser, annars blir det
bara ett tomt prat. Socialdemokraterna är skyldiga till att det tyvärr fortfa-
rande är så stor brist på barnomsorgsplatser på grund av att man inte velat
släppa fram alternativ.
Anf. 92 INGRID HEMMINGSSON (m):
Herr talman! Anita Perssons argument har varit desamma år efter år. Tidi-
gare har socialdemokraterna fått en del beröm för sin omvändelse i vissa frå-
gor, men jag sade att de förändringarna var så små att de inte kunde räknas.
Jag försäkrar, Anita Persson, att ni är i otakt med människorna och männi-
skornas önskemål. Det har kommit till nya värderingar, framför allt hos unga
människor.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
68
Anita Persson sade att vi moderater skulle vara väldigt konservativa i or-
dets sämsta bemärkelse när det gäller jämställdheten. Tvärtom, men vi tror
inte att jämställdheten dirigeras fram av politiker som sätter upp regler som
människor måste följa. Vi tror att unga människor själva klarar jämställdhe-
ten, och det är deras värderingar som skall avgöra valet. Många tycker att
småbarnstiden är så kort och utgör en så liten del av livet att de själva vill ta
hand om sina barn. Det är väl ändå en värdering som vi politiker måste ta
fasta på och underordna oss. Jag märker att Anita Persson har kvar sin över-
tro på att politisk styrning skall lösa alla problem.
Så till frågan om platsbristen. Trepartiförslaget till vårdnadsersättning
skulle ge 60 000 barn i Sverige 18 000 kr. i handen. Det är faktiskt en makt-
faktor att man för över pengarna från politikerna till dessa barn och deras
föräldrar för att de skall kunna använda pengarna till att välja den barnom-
sorg de behöver. Detta kommer att medföra att föräldrarna själva kan ”välja
bort” platsbristen eftersom de får en mängd olika alternativ att välja emel-
lan.
Det har sagts många gånger att vårdnadsersättningen hotar utbyggnaden
av barnomsorgen. Vårdnadsersättningen hotar den politikerstyrda utbygg-
naden av barnomsorgen, den barnomsorgsform som politikerna bestämt att
föräldrarna skall välja. Däremot främjar den föräldrarnas egna val. Att
vänsterpartiet inte förstår det begriper jag, men att socialdemokraterna inte
kan förstå det begriper jag inte.
Jag har sagt tidigare från denna talarstol att den dagen kommer då ni
måste ändra era åsikter även i denna fråga på grund av att kraven från föräld-
rarna kommer att bli mycket starka.
Anf. 93 ANITA PERSSON (s):
Herr talman! Det är otroligt att lyssna till Ingrid Hemmingsson uppräk-
ning av allt som det här vårdnadsbidraget på 18 000 kr. skall kunna användas
till. Föräldrarna skall få en väldigt stor valfrihet. De skall kunna välja det
ena eller andra alternativet. Vad ni föreslår är att dessa 18 000 kr. skall tas
från statsbidraget. Jag förmodar att det inte bara gäller statsbidraget till de
kommunala verksamheterna utan även statsbidraget till de alternativa verk-
samhetsformerna. På den punkten skall ni väl inte göra någon skillnad.
När kommunerna märker att vi i riksdagen inte prioriterar en utbyggnad
av statsbidragen, låter de naturligtvis bli att bygga ut. Så var det när ni förra
gången diskuterade frågan om vårdnadsbidrag. Varje gång ni tar upp detta
förslag låter kommunerna bli att bygga ut barnomsorgen, eftersom de tror
att borgarna kommer att träda till och att de därför inte behöver bygga ut,
eftersom föräldrarna nu kommer att stanna hemma. Jag tycker att det är
otroligt att höra Ingrid Hemmingsson förklaringar.
Det är naturligtvis riktigt, Rosa Östh, att ni genomförde en hel del när ni
tillhörde den borgerliga regeringen. Men ni genomförde inte vårdnadsbidra-
get.
Jag vill fråga Ingrid Ronne-Björkqvist vad det finns för fördelar med vård-
nadsbidraget så länge det skall betalas med sänkta statsbidrag. Jag kan inte
förstå att det i så fall blir några fördelar. Det kommer att drabba kvinnor som
vill ut och arbeta, eftersom kommunerna inte kommer att bygga ut barnom-
sorgen. Man kan inte använda vårdnadsbidraget för att förkorta sin arbets-
tid, eftersom man måste använda det för att betala avgiften för sin barnom-
sorg.
Anf. 94 INGRID HEMMINGSSON (m):
Herr talman! Det verkar på Anita Persson som om dessa 18 000 var hu-
vudsaken i vår motion. Man måste emellertid ställa dessa pengar i relation
till hela den borgerliga synen på familjen. Om man läser vår motion, vilket
jag förstår att några här i kammaren inte gjort, upptäcker man att den redo-
visar grundläggande principer i den borgerliga synen på familjen som avse-
värt skiljer sig från de socialdemokratiska. Idén bakom dessa 18 000 är att
föräldrarna själva skall få disponera en del av statsbidraget.
Detta är också en fråga om rättvisa när det gäller statsbidragen. I dag favo-
riserar man heldagsomsorgen. Tanken är också att statsbidrag skall ges till
alla former av barnomsorg oavsett huvudman. Detta kommer att leda till en
hel del privata alternativ, eftersom det nu är föräldrarna som har dessa
pengar i sin hand. Det är inte längre politikerna som bestämmer över hela
summan. Vill man välja den kommunala barnomsorgen, tar man det statsbi-
drag man har i sin hand och betalar för sin barnomsorg.
Vårdnadsersättningen innebär att det blir konkurrens och att kostnaderna
pressas, så att avgifterna kan hållas nere.
Det är alltså en stor idé som ligger bakom detta förslag. Idén är att vi skall
sluta att bestämma över människors huvuden. Vi måste ge föräldrarna och
barnen möjligheter att själva bestämma.
Jag förstår att Anita Persson sitter fast i det gamla socialdemokratiska tän-
kesättet. I det familjepolitiska program som det socialdemokratiska kvinno-
förbundet fortfarande säger sig stå bakom är grundinställningen att familjen
inte räcker till. Samhället måste ta ett helt annat ansvar för barnens utveck-
ling, heter det i programmet. Det sägs att den emotionella vården kan delas
mellan samhälle och familj men att den sociala, intellektuella och materiella
vården bör ligga på samhället. Med den inställningen, som hela tiden legat
till grund för den socialdemokratiska politiken, förstår jag att Anita Persson
i dag inte har möjligheter att förstå idén bakom förslaget att man skall över-
föra beslutanderätten till föräldrarna. Allteftersom fler alternativ kommer
fram föds nya idéer ur detta. Jag är helt övertygad om att människor själva
vill ta hand om sina barn under småbarnstiden. Och fler röster om detta
hörs. Visserligen är 18 000 kr. inte mycket, men det är bättre än ingenting.
Anf. 95 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag får meddela att anslag nu har satts upp om att detta sammanträde skall
fortsätta efter kl. 19.00.
Anf. 96 ROSA ÖSTH (c):
Herr talman! Nu måste jag be Anita Persson om största möjliga uppmärk-
samhet. Jag upprepar att man under den borgerliga regeringsperioden in-
förde vårdnadsbidrag för tre månader. Det var ett litet första steg. Men se-
dan kom som bekant socialdemokraterna till makten. Men efter höstens val
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Famil/epoli-
tiken
6 Riksdagens protokoll 1990/91:97
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
70
kommer det nya tider och nya möjligheter, och vi kan då gå vidare med detta
förslag.
Jag vill upprepa ytterligare en sak, eftersom Anita Persson uppenbarligen
tänker på andra saker än det som vi diskuterar här i dag, och det gäller valfri-
heten och vad vi lägger in i detta begrepp. Valfrihet för oss i centern är inte
att Anita Persson eller någon annan socialdemokrat eller ens vänsterpartist
skall välja åt småbarnsföräldrarna, utan valfrihet innebär att småbarnsför-
äldrarna själva skall välja. Men från samhällets sida kan vi underlätta för
dem genom att utforma stödet på så sätt att det ger en valmöjlighet. Vi kan
också visa en smula tilltro till barnfamiljernas förmåga att utföra detta val.
Den borgerliga familjepolitiken och centerns familjepolitik handlar inte
bara om ett vårdnadsbidrag, utan den handlar om att man ger utrymme för
en mångfald av barnomsorgsformer.
Även om vi har en bra utbyggd barnomsorg i Sverige är det de facto
208 000 barn som står utanför barnomsorgen. Och då räknar jag alltså inte
in den öppna förskolan och deltidsförskolan i barnomsorgen utan det som vi
vanligtvis menar med barnomsorg, alltså daghem eller familjedaghem. Och
det innebär uppenbara problem att klara dessa 208 000 barns behov om vi
inte tillåter andra former och andra möjligheter.
Jag tycker att det vore klädsamt om Anita Persson kunde erkänna att soci-
aldemokraterna på punkt efter punkt har tvingats till reträtt i fråga om det
förslag som de borgerliga partierna har lagt fram, förslag som ni tidigare har
motarbetat med samma lidelse som ni i dag gör när det gäller vårdnadsbidra-
get.
Anf. 97 ANITA PERSSON (s):
Herr talman! Detta har utvecklats till att bli en mycket intressant debatt.
Rosa Östh sade att man under den borgerliga regeringsperioden införde ett
vårdnadsbidrag. Men det var i alla fall en nyhet för mig. Jag har tidigare inte
i något sammanhang hört talas om att man införde någon form vårdnadsbi-
drag.
Visst väljer småbarnsföräldrarna själva. Om det finns en valmöjlighet för
dem vill de gå ut och arbeta. Det är helt självklart. Men det är på det sättet
som Ingrid Hemmingsson sade att de vill stanna hemma när barnen är små.
Och jag kan bara beklaga att vi inte har kunnat bygga ut föräldraförsäk-
ringen till 18 månader. Men det finns i dag en utbyggd föräldraförsäkring
under 12 månader och med ytterligare 90 dagar med 60 kr. per dag.
Jag står verkligen bakom den socialdemokratiska familjepolitiken, efter-
som den gör det möjligt för kvinnorna att förvärsarbeta. Därför är det så
viktigt att barnomsorgen fortfarande kan byggas ut.
Enligt den barnomsorgsundersökning som gjordes 1990 står 62 600 barn
och inte 208 000 i kö till barnomsorgen. Denna undersökning visar också att
85 % av föräldrarna vill ha plats i kommunalt daghem, 8 % vill ha plats i fa-
miljedaghem, och 7 % vill ha plats i alternativt daghem. I kön till alternativ
barnomsorg finns ca 4 700. Det är alltså helt klart att föräldrarna vill ha den
kommunala barnomsorgen. Därför är det viktigt att vi kan bygga ut den. Det
är där det stora hindret ligger om man skall införa ett vårdnadsbidrag som
skall täckas med det statsbidrag som i dag går till barnomsorgen. Och föräld-
rama skall med vårdnadsbidraget betala dels den avgift som utgår i dag, dels
en förhöjd avgift för att täcka det borttagna statsbidraget.
Anf. 98 INGRID HEMMINGSSON (m):
Herr talman! Anita Persson medgav att det faktiskt kunde tänkas att små-
barnsföräldrar vill ta hand om sina egna barn. Men samtidigt vill hon inte ge
småbarnföräldrarna frihet att göra det. Hon hänvisar till föräldraförsäk-
ringen som täcker inkomstbortfallet under ett år. Enligt vårt förslag skall för-
äldraförsäkringen även i fortsättningen vara ett år. Men sedan då? När detta
år har gått återstår alla de orättvisor som finns i dag, dvs. att drygt en tredje-
del av Sveriges barn inte får ta del av det allmännas stöd. Dessutom lovar
och lovar socialdemokraterna att de skall bygga ut föräldraförsäkringen. An-
ledningen till att vi anser att den även i fortsättningen skall vara ett år är att
om man bygger ut den till att bli mycket längre ökar orättvisorna. De som
drar nytta av denna föräldraförsäkring är de som är duktiga på att planera
sitt barnafödande och de som har en hög inkomst. De som är arbetslösa, de
som har låg inkomst eller de som inte kan planera in barnet på sådant sätt
att de får del av denna föräldraförsäkring drar en verklig nitlott. De har
ingen som helst nytta av föräldraförsäkringen. Därför har vi borgerliga sagt
att föräldraförsäkringen skall vara ett år, men efter det vill vi att det vård-
nadsbidrag som vi har diskuterat i dag skall utgå. Detta vill vi ha för att för-
äldrarna även efter ett år skall få valfrihet. Småbarnstiden är inte bara ett år,
utan varje familj måste själv få bestämma vem som skall ta hand om och
vårda barnen. Vårt förslag är att vårdnadsbidrag skall utgå till dess barnet
fyller sju eller börjar skolan.
Jag talade om att det är viktigt för oss att familjerna skall kunna leva på
sin lön och inte bli beroende av bidrag. Anita Persson och socialdemokra-
terna tycker precis tvärtom. Det var ganska mycket skryt i Anita Perssons
anförande om att socialdemokratena ökar bidragen - bostadsbidragen och
barnbidragen. Vad innebär det? Jo, det innebär att familjerna sitter fast i en
fälla. De kan inte påverka sin ekonomiska situation.
Anf. 99 ROSAÖSTH(c):
Herr talman! Jag skall bara kortfattat säga att jag är glad att jag ändå har
lyckats lära Anita Persson något i dag, nämligen att en bit av vårdnadsersätt-
ningen infördes under de borgerliga regeringsåren.
Beträffande hur många barn som står i kö till barnomsorgen sade jag inte
att det var 208 000, utan jag sade att 208 000 barn står utanför den traditio-
nella barnomsorgen. Det visar dels att det finns många barn som inte får del
av det barnomsorgsstöd som delas ut, dels att föräldrarna till många av dessa
barn efterfrågar en plats.
Anf. 100 ANITA PERSSON (s):
1 lerr talman! Jag skall inte heller förlänga debatten mycket längre. Jag vet
att vi har mycket på vårt program i dag.
Ingrid Hemmingsson säger att det kan tänkas att man vill stanna hemma
när barnen är små. Visst vet jag att man vill stanna hemma när barnen är
små. Och det är därför som det är så viktigt att föräldraförsäkringen finns,
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
71
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Socialpolitik - in-
riktning och anslag
Avd. 2 Familjepoli-
tiken
eftersom man då kan stanna hemma. Och då är det inte bara mamman som
kan stanna hemma, utan man kan även välja att låta pappan stanna hemma.
Föräldraförsäkringen gör nämligen detta möjligt. Det gör inte ert vårdnads-
bidrag. Om föräldraförsäkringen byggs ut är den så bra konstruerad att man
kan ta ut den i olika etapper. Den får tas ut ända tills barnet fyller åtta år.
Och man kan alltså minska sin arbetstid om man vill utan att det sker på
beskostnad av den kommunala barnomsorgen.
Anf. 101 INGRID HEMMINGSSON (m):
Herr talman! Fortfarande anser Anita Persson att man skall få stanna
hemma med sina barn under ett år. Men hur man än delar upp föräldraför-
säkringen under detta år har den inte den betydelse som Anita Persson sade.
Detta har jag emellertid inte tid att nu gå in på. Vad det handlar om är att ni
socialdemokrater anser att det är politikerna som skall välja åt folk.
Förslaget till det första steget till vårdnadsbidrag är så oerhört flexibelt,
mycket mer flexibelt än vad vi har kunnat tala om här i dag, eftersom det
kan användas till att förkorta arbetstiden, och det kan båda föräldrarna göra.
De har alltså 1 000 kr. per månad till det. Men framför allt är det föräldrarna
till 600 barn i Sverige som får 18 000 kr. om året i sin hand. Detta är alltså
en stor maktfaktor, eftersom föräldrarna kan använda dessa pengar till att
välja vilken barnomsorg de vill ha. De är inte beroende av den som politi-
kerna erbjuder, utan de kan välja privata lösningar. Och privata lösningar
kommer att erbjudas eftersom makten nu till en liten del genom detta förslag
har flyttats över till föräldrarna. Om man kunde flytta över hela makten till
föräldrarna skulle de plötsligt bli myndigförklarade och själva kunna be-
stämma, och därmed kommer också utbudet.
Anf. 102 ANITA PERSSON (s):
Herr talman! Först och främst är det inte politikerna som väljer åt föräld-
rarna, utan det är föräldrarna själva som väljer om de vill stanna hemma och
om de vill förvärvsarbeta. Det är inte politikerna som gör det. Men vi kan
göra det möjligt för dessa föräldrar att förvärvsarbeta genom att bygga ut
barnomsorgen. Och kom inte och säg att man kan förkorta arbetstiden med
hjälp av vårdnadsbidraget, eftersom ni skall använda vårdnadsbidraget till
att betala barnomsorgen. Ni skall ju ta bort statsbidragen till barnomsorgen,
som i stället skall bekostas genom vårdnadsbidraget. Hur skall man då kunna
förkorta sin arbetstid?
Överläggningen om avd. 2 var härmed avslutad.
Mom. 1 (inriktningen av socialpolitiken)
Först biträddes reservation 3 av Ulla Tilländer och Rosa Östh i motsva-
rande del med 33 röster mot 14 för reservation 4 av Gudrun Schyman. 226
ledamöter avstod från att rösta.
Härefter biträddes reservation 3 av Ulla Tilländer och Rosa Östh i motsva-
72
rande del med 32 röster mot 30 för reservation 2 av Daniel Tarschys och Ing-
rid Ronne-Björkqvist i motsvarande del. 214 ledamöter avstod från att rösta.
Därpå bifölls reservation 1 av Per Stenmarck m.fl. i motsvarande del med
54 röster mot 33 för reservation 3 av Ulla Tilländer och Rosa Östh i motsva-
rande del. 188 ledamöter avstod från att rösta.
Slutligen bifölls utskottets hemställan med 147 röster mot 55 för reserva-
tion 1 av Per Stenmarck m.fl. i motsvarande del. 74 ledamöter avstod från
att rösta.
Mom. 2 (ökad valfrihet inom den sociala tjänstesektorn och hälso- och sjuk-
vården)
Utskottets hemställan bifölls med 151 röster mot 121 för reservation 5 av
Daniel Tarschys m.fl. 5 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 3 (vårdnadsbidrag)
Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 115 för reservation 6 av
Daniel Tarschys m.fl. i motsvarande del. 8 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 32 (ökade resurser till sjukvården)
Utskottets hemställan bifölls med 244 röster mot 32 för reservation 17 av
Ulla Tilländer och Rosa Östh.
Mom. 36 (dagbarnvårdare åt eget barn)
Utskottets hemställan bifölls med 246 röster mot 17 för reservation 21 av
Anita Stenberg. 14 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 43 (bidrag till Mättingeprojektet)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 28 av Bo Holmberg
m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 50 (medelsanvisningen till Bidrag till handikapporganisationer)
Utskottets hemställan bifölls med 240 röster mot 13 för reservation 36 av
Gudrun Schyman i motsvarande del. 23 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 51 (bidrag till handikapporganisationernas internationella arbete)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 36 av Gudrun Schy-
man i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Mom. 53 (tolkverksamheten)
Utskottets hemställan bifölls med 230 röster mot 19 för reservation 38 av
Anita Stenberg. 25 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 56 (stöd till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete)
Utskottets hemställan bifölls med 245 röster mot 31 för reservation 40 av
Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist. 1 ledamot avstod från att
rösta.
73
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Idrott
Mom. 61 (uttalande om ökat stöd till barnjourverksamhet m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 256 röster mot 16 för reservation 44 av
Anita Stenberg. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 62 (bidrag till kvinnojourernas riksorganisation m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 242 röster mot 33 för reservation 45 av
Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist. 2 ledamöter avstod från att
rösta.
Mom. 65 (uttalande om de hemlösas situation m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 233 röster mot 43 för reservation 47 av
Ulla Tilländer och Rosa Östh.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som
hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle
företas till avgörande i ett sammanhang i början av kammarens arbetsple-
num onsdagen den 24 april.
8§ Idrott (forts. KrU17)
(forts, från prot. 96)
Anf. 103 KAJ NILSSON (mp):
Herr talman! Jag får härmed försöka att axla den otacksamma uppgiften
att väcka liv i den rumphuggna debatten om idrotten från i går natt. Då efter-
lyste flera talare en heltäckande idrottsdebatt, i stället för den snuttifiering
som det ibland innebär med enstaka betänkanden. Jag måste emellertid i det
här sammanhanget prisa snabbprotokollservicen här i kammaren, som jag
har tagit del av under eftermiddagen och där gårdagens debatt refereras.
Herr talman! Jag beklagar mig inte för egen del. Jag kommer bara att göra
ett kort inlägg. Det gäller miljöpartiets syn på idrottens framtida inriktning,
på kommersialiseringen inom idrotten med inslag av sponsring och på me-
dicineringen av idrottsutövare, vilket vi har fört fram i ett par motioner. Här
i betänkandet sker det i form av ett särskilt yttrande.
Vi är mycket kritiska till vissa av idrottens avarter, som får alltmer gro-
teska uttryck. Vi vill kanalisera samhällets idrottsstöd til) breddidrotten, ett
slags allemanssportande med jämlika möjligheter och resurser för män och
kvinnor. Vi vill öka motionsidrotten, eventuellt på tävlingsidrottens bekost-
nad, om inte resurserna räcker till, vilket kanske skulle kunna föra samman
pojkar och flickor, kvinnor och män i större utsträckning till att vilja och
kunna idrotta tillsammans. Nu är detta emellertid i första hand en kommunal
uppgift.
Idrottsrörelsen och Riksidrottsförbundet har ställt i utsikt att dessa frågor
utreds, eller kommer att utredas, i sådan utsträckning att man kan komma
till rätta med problemen. Vi respekterar denna beslutsamhet och har därför
inte reserverat oss, även om en sådan utredning inte ännu har gett några en-
tydiga resultat. Kampen mot dopning har getts högsta prioritet. Det är till-
fredsställande.
Herr talman! En del av våra syften med motionerna tillgodoses också,
bl.a. i reservation 1 av vänsterpartiet och reservation 3 av moderaterna och
folkpartiet liberalerna - den senare gäller idrottens möjligheter att ta sig an
handikapprörelsens idrottsutövare och ge dem möjlighet till fysisk rekrea-
tion genom idrott - varför jag ställer mig bakom dessa båda reservationer. I
övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 104 LARS-OVE HAGBERG (v):
Herr talman! I denna rumphuggna idrottsdebatt vill jag inskränka mig till
att redovisa att vänsterpartiet ställer sig bakom de reservationer där Alexan-
der Chrisopoulos finns med.
Den första är reservation 1, om idrottsrörelsens framtida inriktning. Jag
kan i stort sett instämma i det Kaj Nilsson nyss har sagt från talarstolen om
idrottens framtid. Den andra reservationen handlar om medelsanvisningen
till idrotten. Det gäller framför allt en uppräkning av det lokala aktivitetsstö-
det. Dessutom finns en reservation om det reala värdet av aktivitetsstödet.
Vi stöder även stimulansbidraget till ridverksamheten för barn och ungdom,
vilket framför allt handlar om flickors möjligheter till idrottsutövande. Re-
servation 10 rör skattereformens effekter för idrottsföreningar vilkas lokaler
framför allt drabbas av momsbeläggningen.
Vi ställer oss bakom dessa reservationer och yrkar bifall till reservation 1.
Dessutom vill jag till protokollet anföra att motion 524 har tillstyrkts. Det
är ett tillkännagivande av att idrottsrörelsen på ett bättre sätt skall redovisa
hur anslaget fördelas mellan manlig och kvinnlig idrott.
Anf. 105 LARS AHLSTRÖM (m):
Herr talman! Jag har begärt ordet däfför att debatten om detta betän-
kande i går kväll fick ett något abrupt slut. Vi började ungefär kl. 22.20 och
hade då en talarlista med en antecknad tid av 57 minuter. Efter Anders Nils-
sons anförande, som slutade fem minuter i elva, begärde jag och Jan Hytt-
ring replik, men då avbröts debatten. Jag beklagar detta, dels därför att var-
ken Anders Nilsson eller Jan Hyttring kan närvara i dag, dels därför att vår
ambition i går kväll var att med ett par mycket korta replikskiften kunna
slutföra idrottsdebatten.
Det är inte särskilt stimulerande att få debattera under stor tidspress. Jag
kan alltså inte i dag gå i polemik mot Anders Nilsson, eftersom han är för-
hindrad att närvara. Jag vill dock poängtera att den beskrivning av situatio-
nen för svensk idrott som jag tecknade i går kväll väl överensstämmer med
de uttalanden som vid olika tillfällen har gjorts av kända företrädare för
svensk idrott.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Idrott
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 24 april.)
75
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Folkrörelse- och
ungdomsverksamhet
m.m.
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1990/9l:KrU 18 Folkrörelse- och ungdomsverksamhet m.m. (prop.
1990/91:100 delvis och prop. 1990/91:78).
76
Anf. 106 LARS AHLSTRÖM (m):
Herr talman! Kulturutskottets betänkande nr 18 har rubriken folkrörelse-
och ungdomsverksamhet m.m. Här behandlas allt ifrån statens ungdomsråd
till bingo- och kasinoverksamhet.
I en värld där personliga kontakter människor emellan är en förutsättning
för förståelse, fred och framsteg betyder naturligtvis våra ungdomars möjlig-
heter till utlandsbesök, studier och praktik oerhört mycket. Vi måste tidigt
lära oss andra länders förutsättningar, problem och framtidsutsikter. Vi be-
höver verkligen vidga våra vyer. När gränserna i Europa mer eller mindre
suddas ut ökar på ett dramatiskt sätt våra möjligheter att resa, studera och
arbeta utomlands. För mig, med ett förflutet inom hantverket, går tankarna
osökt till gångna generationers gesällvandringar. Det var den tidens sätt för
unga människor att förkovra sig i sitt yrke.
Mot denna bakgrund är det en självklarhet att seriöst ungdomsutbyte
måste stödjas och underlättas. I den moderata motionen Krll noterar vi att
det förekommer ett omfattande internationellt utbyte som arrangeras av en-
skilda organisationer. Förra året studerade ca 3 000 gymnasieungdomar
utomlands inom ramen för ett utbytesprogram. Inte minst inom de yrkesin-
riktade utbildningarna, där man nu endast kan få behålla studiebidraget om
utbildningen saknas i Sverige, behövs ett nytänkande och en större öppenhet
om vi i Sverige skall få möjlighet att följa med i den snabba tekniska utveck-
lingen.
För att i någon mån ekonomiskt bidra till de ofta betydande merkostnader
som utlandsstudier förorsakar har moderata samlingspartiet föreslagit att
elever som bedriver gymnasiestudier utomlands skall ha rätt till studiebidrag
och inackorderingstillägg på samma villkor som gäller i Sverige. Beträffande
den nu föreslagna ökningen av anslagen till internationellt ungdomsutbyte,
anser vi att dessa medel bättre skulle tjäna sitt syfte genom att de i stället
anvisas de ungdomar som bl.a. genom olika organisationer ges möjlighet till
gymnasiestudier utomlands. Fördelningen av medel bör göras av centrala
studiestödsnämnden. Vi vill alltså minska anslaget Stöd till internationellt
ungdomsutbyte med 1 milj.kr. och i stället tillföra anslaget Studiehjälp m.m.
under utbildningsdepartementets huvudtitel 1 milj.kr.
I kulturutskottets tidigare behandlade betänkande nr 17 angående idrott
framhöll jag bl.a. vikten av att stärka idrottens finansiering. Beroendet av
det statsfinansiella läget måste minska, och idrottsföreningarna måste ges
helt andra möjligheter att få del av spel- och lotterimarknaden. För att belysa
den bistra verkligheten vill jag än en gång erinra om vad lotteriutredningen
slog fast i ett betänkande 1979: ”Om de statliga lotterierna och totalisator-
spelen i framtiden tillåts öka på samma sätt som hittills finns enligt vår me-
ning risk för en ogynnsam utveckling för den ideella sektorn. Det statliga
spelet bör därför inte tillåtas att ytterligare breda ut sig på det ideella spelets
bekostnad.” Detta uttalades 1979 och alla är vi ju medvetna om den drama-
tiska utveckling som har skett sedan dess.
Vissa förbättringar skedde genom lotterilagen 1988, men ännu återstår
mycket. Därför återkommer vi moderater i årets idrottsmotion med samma
sju krav som tidigare år. De handlar sammanfattningsvis om de ideella orga-
nisationernas rätt att utveckla nya spelformer. Jag hoppas mycket på den
parlamentariska utredning som nu - tyvärr ett år försenad - äntligen har till-
satts. Dess arbetsuppgifter är omfattande och dess resultat av utomordent-
ligt stor betydelse för svensk idrotts framtid.
Jag tror fullt och fast på riktigheten av att idrotten i Sverige skall erhålla
en viss procentuell del av Tipstjänsts omsättning. Liksom tidigare anser vi
att såväl automatspel som kasinon av internationell typ bör tillåtas.
Herr talman! För att spara tid yrkar jag bifall endast till reservation 4, men
vi står självfallet bakom reservationerna 1, 15 och 16.
Anf. 107 LOLA BJÖRKQUIST (fp):
Herr talman! Som Lars Ahlström sade är det en brokig mängd ärenden
som behandlas i detta betänkande. Jag tänker börja med att beröra folkrö-
relsernas arbete.
Folkrörelserna engagerar många människor som oberoende av inkomst
har möjlighet att delta och engagera sig inom de mest skilda områden. Samti-
digt har folkrörelserna genom åren i högsta grad varit folkbildande och tack
vare dem har vår demokrati kunnat utvecklas. Nya grupper har lärt sig att
arbeta på ett demokratiskt sätt.
I den brytningstid som vi nu befinner oss i är det väsentligt att folkrörel-
serna kan fortsätta att utveckla sin verksamhet. Därför var folkpartiet libera-
lerna noga med att skattereformens eventuella effekter på folkrörelsernas
arbete skulle följas upp.
Det gällde framför allt handikapp- och idrottsrörelsen samt trossamfun-
den. Till de senare ville folkpartiet liberalerna anslå ytterligare 3 milj.kr.,
men det kravet framfördes i ett tidigare betänkande, och vi fick inte med oss
någon majoritet för detta.
Som andre vice talmannen sade i går när vi diskuterade idrott har vi i folk-
partiet också föreslagit en kraftig höjning av det lokala aktivitetsstödet och
att en större andel av Tipstjänsts överskott skall gå till idrotten. Dessutom
förordar vi en fortsatt befrielse från sociala avgifter, upp till ett halvt basbe-
lopp. Vi är överens med en majoritet i kulturutskottet om det extra stöd på
100 milj.kr. som nu föreslås till organisationernas barn- och ungdomsverk-
samhet. Det innebär bl.a. att det lokala aktivitetsstödet kan höjas kraftigt,
från 17 till 28 kr.
När det gäller föreningarnas lotteriverksamhet - ett annat viktigt sätt för
föreningarna att öka sina intäkter - har folkpartiet liberalerna denna gång
inte ställt sig bakom motionskraven beträffande extra omgångar av trisslot-
terier för folkrörelseändamål. Dels beror det på att det finns andra konkreta
förslag om stöd och kompensation, bl.a. de 100 milj.kr. som jag nyss
nämnde, dels förutsätter vi att den parlamentariska lotteriutredning som nu
äntligen skall komma i gång skyndsamt arbetar fram förslag som ger de
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Folkrörelse- och
ungdomsverksamhet
m.m.
7 Riksdagens protokoll 1990/91:97
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Folkrörelse- och
ungdomsverksamhet
m.m.
78
ideella organsationerna andra och större möjligheter att använda sig av nya
spelformer.
Till detta kommer att det enligt lotterinämndens anvisningar från den 1
mars i år skulle vara möjligt att höja vinstbeloppet vid bingospel till ett helt
basbelopp. Detta hade statsrådet föreslagit i budgetpropositionen, men det
är ännu inte lagreglérat. Därför föreslår utskottet att det skall bli en sådan
lagreglering den 1 juli i år. På så sätt ges folkrörelserna ytterligare en möjlig-
het att öka sina intäkter.
Herr talman! Folkpartiet liberalerna har endast en reservation fogad till
detta betänkande, reservation nr 1, där vi tillsammans med moderaterna fö-
reslår att statens ungdomsråd skall avvecklas och att regeringen, dvs. civilde-
partementet i stället skall överta den fördelning av medel till ungdomsorga-
nisationerna som rådet nu har ansvaret för. Med detta följer att inga nya me-
del bör anvisas till ungdomsrådet för 1991/92 och att en del av det föreslagna
anslaget till rådet, dvs. 1 milj.kr., i stället anvisas till civildepartementet.
Jag yrkar därmed bifall till reservation nr 1.
Slutligen vill jag också beröra det internationella ungdomsutbyte som be-
handlas i detta betänkande.
I dessa dagar med stora förändringar i vår omvärld, med rivna murar och
med allt större framtida möjligheter för våra ungdomar att studera och ar-
beta utanför Sverige, är det viktigt att så många som möjligt kan få den chans
till utveckling som ett sådant utbyte kan innebära.
När man frågar svenska ungdomar vilka förväntningar de har på ett när-
mande till Europa och EG är det i första hand just att de lättare skall kunna
resa fritt, studera och arbeta i andra länder.
Inom Norden finns det flera program att välja på och inom EG arbetar
man intensivt med ungdomsutbyten, med att öka språkkunskaperna och
med att bygga nätverk av allehanda slag.
Det är helt nödvändigt att man i Sverige arbetar för att också svenska ung-
domar kan ta del av samma erbjudanden som gäller för ungdomar i andra
länder. Folkpartiet liberalerna stöder alla försök och diskussioner som leder
fram till bra kontaktmöjligheter.
Parallellt med att intresset för utbyte blir större, ökar också behovet av att
informationen om vilka möjligheter som finns lätt kommer ungdomarna till
del. Därför behövs en samordning och spridning av informationen. Ansvaret
skall läggas på den nya Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte, men det
skall inte byggas upp någon stor byråkrati. Detta framhålls också i proposi-
tionen, vilket är viktigt att påpeka, liksom att Landsrådet för Sveriges ung-
domsorganisationer och de organisationer som är anslutna härtill inte skall
fråntas den samordning som man i dag har.
Svenska institutet arbetar ju med att också lägga upp databaserför infor-
mation. Det är självfallet nödvändigt och viktigt att stiftelsen för internatio-
nellt ungdomsutbyte samarbetar med svenska institutet.
I övrigt följer vi regeringens arbete med översynen av allmänna arvsfon-
den - eventuellt kan också sådana medel ges till ungdomar som vill studera
eller arbeta utomlands - utvecklingen av ett ungdomscertifikat enligt Euro-
parådets förslag, konsumentverkets arbete med kraven på ungdomsutbytes-
arrangemang och centrala studiestödsnämndens arbete med förändringen av
studiehjälpssystemet. Där ingår att centrala studiestödsnämnden också skall
se över hur stödet till gymnasieungdomar som vill studera utomlands skall
kunna förbättras. Folkpartiet liberalerna anser för övrigt att statsbidraget
när det gäller gymnasiala studier skall knytas till eleverna, vilket också un-
derlättar ett val av studier utomlands.
Som jag tidigare har nämnt har vi endast en reservation fogad till detta
betänkande. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 1.
(forts.)
Kammaren beslöt kl. 17.59 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
9§ (forts.) Folkrörelse- och ungdomsverksamhet m.m. (forts.
KrU18)
Anf. 108 STINA GUSTAVSSON (c):
Herr talman! Ett aktivt kulturintresse grundläggs redan i barndomen. För-
stahandsansvaret för barn och ungdomars kulturella utveckling ligger enligt
centerns mening hos föräldrarna. Förutsättningarna att med framgång klara
denna uppgift varierar - det är vi säkert överens om här i kammaren; därför
måste också andra vara beredda att träda till och ge sitt stöd.
Vi torde också vara övrens om att mellanfolkliga kontakter och internatio-
nella utbyten är viktiga förutsättningar i arbetet för fred i världen och för
bättre förståelse mellan olika kulturer. Varje år deltar också tusentals
svenska ungdomar i någon form av organiserat ungdomsutbyte med andra
länder.
Det ökade ungdomsutbytet har i första hand vänt sig till studerande och
välutbildade i de äldre åldersgrupperna. Det gäller t.ex. program som
ERASMUS och COMETT. I centern anser vi det vara minst lika viktigt att
utveckla ungdomsutbytet mellan de nordiska länderna. Ett sätt är att stödja
lägerskolverksamhet för yngre ungdomar i våra nordiska länder.
I stort delar vi i centern den syn på internationellt ungdomsutbyte som
regeringen framför i proposition nr 78. Vi ställer oss också positiva till de tre
mål som föreslås för verksamheten, dvs. att utbudet breddas till fler ung-
domsgrupper och till geografiska områden som Sverige i dag har litet utbyte
med. Vi vill också ha till stånd en förbättring av information och samordning
och ett bibehållande av ungdomskortet.
Vi har dock från centern föreslagit att några förtydliganden skall göras.
Det har vi fått gehör för i kulturutskottet. Bl.a. gäller det de uppgifter som
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Folkrörelse- och
ungdomsverksamhet
m.m.
79
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Folkrörelse- och
ungdomsverksamhet
m.m.
80
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte skall handha, nämligen att
stödja och sprida information. Likaså skall det klart sägas ifrån att det är
Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer som ansvarar för samord-
ningen av utbytesverksamheten för de anslutna organisationerna.
Herr talman! Folkrörelserna bedriver i dag en vittomfattande verksamhet
med mer eller mindre anknytning till de ursprungliga folkrörelsetraditio-
nerna. För kulturlivet innebär folkrörelserna mycket stora möjligheter till
kontakt med skilda delar av kulturlivet, såväl amatörverksamhet som den
professionella verksamheten.
Själva kärnan i folkrörelsearbetet är de människor som slutit sig samman
för att på frivillig väg arbeta för gemensamma idéer. En av våra uppgifter
som politiker är att slå vakt om förutsättningarna för organisationer att bibe-
hålla och utveckla sin folkrörelsekaraktär.
Särskilt angeläget tycker vi från centerns sida att det är att föreningsverk-
samheten bland barn och ungdomar uppmuntras. I föreningslivet får ungdo-
mar möjligheter att själva ta initiativ och ansvar, att vidareutveckla sina
idéer och att ta del i samhällsarbetet. De många ideellt arbetande ledarna
och funktionärerna i föreningarna utgör också en omistlig tillgång för vårt
samhälle, som Jan Hyttring också nämnde vid behandlingen i går av betän-
kandet om idrott.
I inledningen till budgetpropositionen säger ungdomsministern att man
inom regeringskansliet särskilt har följt upp skattereformens effekter för
folkrörelserna och därvid konstaterat ”att särskilda icke avsedda effekter
kan drabba de ideella folkrörelserna. Framför allt får folkrörelserna ökade
kostnader på grund av breddningen av mervärdeskatten, samtidigt som man
inte har möjlighet att dra av dessa kostnader i sin verksamhet”.
Redan under beredningen i riksdagen av den nya skattereformen varnade
centern för detta resultat. Nu har vi facit i hand, och det ger centern rätt.
Till det utskottsbetänkande som vi nu behandlar har centern två reserva-
tioner, som till viss del hör samman med dessa effekter. Regeringen har i sin
medelsanvisning föreslagit en uppräkning av bidraget till folkrörelserna och
det lokala aktivitetsstödet från 17 till 28 kr. per bidragsberättigad aktivitet.
Vi för vår del har föreslagit en höjning till 35 kr.
Ibland måste man vara litet av detektiv för att utläsa vad regeringen vill
med sina propositioner. Vi har i centern under allmänna motionstiden tyckt
oss förstå regeringens totala anslag på ett sätt, men så småningom har vi tack
vare mycket arbete från utskottskansliets sida nu, tror vi, för egen del ham-
nat rätt i förslaget till totalt belopp.
Folkrörelsernas möjligheter att själva medverka i finansieringen av sin
verksamhet har under åren minskat. Ökade ekonomiska pålagor har natur-
ligtvis försämrat ekonomin. Krav på ökade detaljredovisningar har inneburit
ökad belastning, något som de ideellt arbetande upplever som minskad upp-
skattning från samhällets sida för deras viktiga arbetsinsatser.
En säker och pålitlig inkomstkälla har varit folkrörelsernas lotterier, men
den har för varje år minskat jämfört med statliga spel och lotterier. Under
hösten 1990 beslöt riksdagen, som tidigare nämnts från talarstolen, om en
parlamentarisk utredning angående folkrörelsernas spel och lotterier, en ut-
redning som enligt vår uppfattning måste arbeta skyndsamt. Under tiden
denna utredning arbetar anser vi dock att det är nödvändigt att lösa de akuta
finansieringsproblemen för folkrörelserna genom fyra extra omgångar av
Trisslotteriet under 1991.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 12 och 13 och i övrigt till
hemställan i kulturutskottets betänkande nr 18.
Anf. 109 JAN-OLOF RAGNARSSON (v):
Herr talman! Jag skall med anledning av det här betänkandet säga några
ord om det internationella ungdomsutbytet.
Åtskilliga tusen svenska ungdomar deltar varje år i någon form av organi-
serat utbyte med andra länder. Samtidigt vistas ca 2 000 ungdomar från andra
länder i Sverige.
Möjligheten för ungdomar att resa i andra länder har haft stor betydelse
för en ökad internationalisering. Resandet medför ökad förståelse mellan
folk i olika länder och kan därigenom skapa förutsättningar för fred i värl-
den. Inte minst har det betydelse för förståelse mellan invandrar- och flyk-
tingungdomar å ena sidan och svenska ungdomar å den andra.
Med ungdomsutbyte menar vi att en individ eller grupp av ungdomar i or-
ganiserad form reser till ett annat land i annat syfte än enbart som turist. Det
är önskvärt att det utbytet är ömsesidigt.
Vänsterpartiet instämmer i den definition av ungdomsutbyte som ung-
domskommittén gör i betänkandet SOU 1990:42 och som regeringen redo-
gör för i den här aktuella propositionen. Det är alltså skillnad mellan turism
och utbyte, vilket självfallet inte utesluter att turistresor kan ge ungdomar
värdefulla erfarenheter.
Herr talman! Tonvikten på dagens ungdomsutbyte ligger på studerandeut-
byte. Det ökande ungdomsutbytet har i första hand vänt sig till studerande
och välutbildade i de äldre ungdomsgrupperna. Stora grupper av ungdomar
deltar mycket sällan i ungdomsutbytet. Det gäller särskilt ungdomar från ar-
betarklassen och ungdomar från familjer med låg inkomst och kort utbild-
ning.
Handikappade ungdomar är en annan grupp som har svårt att delta i ett
ungdomsutbyte.
Betydande skillnader finns även mellan ungdomar som är aktiva i någon
ungdomsorganisation och de ungdomar som inte är det. De senare deltar
också sällan i ett ungdomsutbyte.
Enligt vänsterpartiets mening bör åtgärder vidtas för att underlätta för och
stimulera de här grupperna av ungdomar att delta i det internationella ung-
domsutbytet.
Det utbytet är i dag koncentrerat till Norden, Västeuropa, Nordamerika
och Australien. Med tanke på den betydelse som ungdomsutbytet har i ett
längre perspektiv är det viktigt att nya geografiska områden och nya ung-
domsgrupper täcks in i det svenska utbytet. Det gäller inte minst ungdomsut-
bytet med tredje världen och Östeuropa.
Herr talman! I propositionen redogörs för Nordiska rådets och barn- och
ungdomsdelegations satsningar i utbytet i Östeuropa, och det tycker vi är
positivt. Men när det gäller att stimulera utbytet med länder i tredje världen
saknas förslag i regeringens proposition.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Folkrörelse- och
ungdomsverksamhet
m.m.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Folkrörelse- och
ungdomsverksamhet
m.m.
De länder Sverige tecknat avtal med för en mer långsiktig biståndsverk-
samhet är för närvarande 17, s.k. programländer. Vänsterpartiet anser att
ett effektivt sätt att bygga upp kontakter mellan ungdomar i Sverige och ung-
domar från tredje världen, speciellt programländerna, skulle vara att ung-
dom från Sverige och programländerna deltar i ett utbyte. Ett sådant ömsesi-
digt utbyte skulle ge långsiktiga positiva konsekvenser och vara ett bra sätt
att skapa förståelse och sprida information i Sverige om programländerna.
Därför föreslår vi att en paragraf i alla avtal mellan Sverige och dessa 17
programländer skall gälla också ungdomssamarbete. Man bör också under-
lätta ungdomsutbytet mellan de båda länderna.
Finansieringen anser vi bör belasta informationsanslaget inom biståndet.
Det skall inte belasta den faktiska biståndsverksamheten till programlandet.
Utbytesverksamheten får inte heller leda till att en större del av biståndet
används till information och administrationskostnader.
Detta förslag som vi för fram i reservation 8 överensstämmer med ung-
domskommitténs förslag.
En annan viktig sak anser vi vara ett förslag från en arbetsgrupp i Europa-
rådet att införa ett speciellt ungdomsutbytescertifikat. Tanken är att ungdo-
mar inom ett utbytesprogram av viss standard skall kunna få ett certifikat
som innebär att de garanteras vissa rättigheter, både i hemlandet och i det
land de reser till. Det certifikatet skall enligt förslaget utfärdas gratis till alla
deltagare i ett utbytesprogram av en god standard.
Vi föreslår att Sverige aktivt skall verka för att ett sådant ungdomsutbytes-
certifikat snarast inrättas. Sverige bör ta initiativ till att ett sådant certifikat
också skall gälla övriga delar av världen och inte bara i Europa. Ett sådant
certifikat vore värdefullt, inte minst för ungdomar från tredje världen.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationerna 8 och 11.
Anf. 110 KAJ NILSSON (mp):
Herr talman! Detta betänkande är en kompott av olika företeelser. Jag
kommer bara att hålla mig till ett avsnitt, lotterier och spel. Men jag vill
gärna deklarera min ståndpunkt när det gäller den av Jan-Olof Ragnarsson
framförda reservationen om ungdomsutbyte med 17 programländer i tredje
världen. Jag vill gärna ställa mig bakom den.
När det gäller lotterier och spel har miljöpartiet en grundinställning, i
varje fall vad gäller idrottens behov av stöd, och det är att den huvudsakligen
bör tillgodoses genom statliga anslag.
Men nu är en lotteriutredning på gång och i avvaktan på resultatet från
dess arbete, att se över lotterilagstiftningen för att ge ökat utrymme för de
folkrörelser som så önskar att få finansiera sin verksamhet genom lotterier
och spel, anser vi att Svenska penninglotteriet bör ordna fyra extra om-
gångar av Trisslotteriet, och att nettoöverskottet av dessa skall tillfalla olika
folkrörelseändamål.
Det rör sig om rätt mycket pengar, 160-170 milj.kr. Vissa folkrörelser be-
finner sig i en akut och besvärande bristsituation. Då är det viktigt att dessa
kompenseras nu.
Det kan dröja innan lotteriutredningen kan vara klar med lagstiftningsför-
82
slag och andra insatser för att förbättra folkrörelsernas ekonomi, och då är
det kanske för sent.
Jag yrkar därför bifall till reservation 13 tillsammans med vänsterpartiet
och centerpartiet.
Reservation 14 är miljöpartiets. Den handlar om överföring av medel från
de statliga lotterierna till stöd åt idrottsverksamhet för ungdomar som inte
platsar i laget och gemenskapen, som vi tycker måste få komma med i denna
gemenskap, de s.k. glömda ungdomarna.
Föreningar och ledare som ställer upp för dessa ungdomar för att få med
dem i gemenskapen bör också ges ytterligare ekonomiskt stöd. Jag ställer
mig bakom denna reservation, men avstår från att yrka bifall till den.
I övrigt yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet.
Anf. 111 ULLA BERG (s):
Herr talman! Vi är väl alla överens om att den start som våra barn och
ungdomar får i livet har en avgörande betydelse för hur livet som vuxen skall
bli.
Därför är det viktigt att vi satsar på dagens barn och ungdomar. Det är ju
de som skall ta över efter oss och det är de som skall bygga morgondagens
samhälle.
Ungdomars möjligheter till en aktiv och meningsfull fritid är en av våra
viktigaste framtidsfrågor.
Barn- och ungdomsorganisationerna spelar en stor roll för att ge våra barn
möjlighet att skapa en meningsfull fritid.
I föreningslivet får de träna sig i att ta ansvar - inte bara för sig själva utan
också för varandra. De får lära sig hur samhället fungerar och hur man kan
påverka.
Ungdomarna och deras organisationer utför ett utomordentligt fint sam-
hällsarbete som det finns all anledning att stödja.
Kulturutskottet behandlar anslaget till statens ungdomsråd. Ungdomsrå-
det har till uppgift att ha goda kontakter med ungdomsorganisationer och
nya ungdomsrörelser.
Ungdomsrådet skall bidra till samordning av de statliga insatser som görs
för barn och ungdomar och därefter också följa upp och utvärdera de sats-
ningar som gjorts. Vidare skall ungdomsrådet redovisa ungdomars levnads-
villkor och utifrån detta ge förslag till hur vi skall kunna skapa bra uppväxt-
villkor för våra barn och ungdomar.
Ungdomsministern föreslår att det görs en översyn av statens ungdomsråd
och andra organ som finns på central nivå för att sköta ungdomsfrågorna.
Resultatet av en sådan översyn skall vara att ungdomsfrågorna skall få en
så effektiv hantering som möjligt på central nivå och att vi skall få väl under-
byggda beslutsunderlag för centrala ungdomspolitiska insatser.
Översynen skall leda till en bättre samordning, utvärdering och uppfölj-
ning av de insatser som görs på ungdomsområdet.
Även i år finns förslag om att avveckla statens ungdomsråd. Förslaget in-
nebär också att 1 milj.kr. tillförs civildepartementet för uppgiften att fördela
anslaget till ungdomsorganisationerna. Utskottet tillstyrker regeringens för-
slag och yrkar avslag på reservation nr 1.
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Folkrörelse- och
ungdomsverksamhet
m.m.
83
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Folkrörelse- och
ungdomsverksamhet
m.m.
Betänkandet tar också upp regeringens proposition om internationellt
ungdomsutbyte.
Ett internationellt utbyte har stor betydelse för en ung människa. Möjlig-
heten att resa, att lära sig språk, att knyta kontakter med människor i andra
länder och att möta andra kulturer, betyder mycket för en ung människas
utveckling, både personligt och socialt. De ungdomar som kommer i kontakt
med andra länders kulturer har större möjligheter att också lära sig förstå
invandrar- och flyktingungdomar här i landet. Ett erfarenhetsutbyte mellan
människor från olika länder bidrar också till fred och avspänning.
Ungdomsministern tar upp tre mål som bör nås.
1. Ett breddat ungdomsutbyte.
2. Förbättrad information och samordning.
3. Att det s.k. ungdomskortet skall ges fortsatt stöd.
Propositionen föreslår vidare att anslaget till det internationella ungdoms-
samarbetet skall höjas.
I anslutning till propositionen har en rad motioner väckts. Några har före-
slagit ytterligare medel till det internationella ungdomsutbytet.
Låt mig beröra två av motionerna.
I motion KrlO, yrkande 6, från vänsterpartiet begärs att elever som stude-
rar ett år utomlands på gymnasienivå skall få behålla sina studiebidrag. Även
motion Kr 11 från moderaterna behandlar frågan om bidrag till elever som
bedriver gymnasiestudier utomlands.
Frågan om att underlätta studerandeutbytet har diskuterats i riksdagen vid
olika tillfällen. Vid de två senaste tillfällena har riksdagen sett positivt på
förslaget, men ansett att förslaget av statsfinansiella skäl inte kunde genom-
föras. Centrala studiestödsnämnden håller på att göra en översyn av studie-
hjälpssystemet, som kommer att presenteras i anslutning till kommande an-
slagsframställan från CSN.
Utskottet anser därför att centrala studiestödsnämndens överväganden
inte bör föregripas.
Därmed yrkar jag avslag på reservationerna 4 och 5.
Till sist några ord om det nya anslag på 100 milj.kr. som avser bidrag till
folkrörelserna på grund av de effekter som uppkommit med anledning av
skattereformen.
Ungdomsministern föreslår att dessa medel skall tillföras de folkrörelser
som bedriver barn och ungdomsverksamhet.
Av dessa medel tillfaller 65 milj.kr. idrottsrörelsen. 14 milj.kr. är avsatta
till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Resterande medel kan
disponeras för riktade insatser till folkrörelser som bedriver barn- och ung-
domsverksamhet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrkte därmed reservation
12. Betänkandet behandlar också ett antal motioner om lotterier. Rege-
ringen beslutade den 11 april, dvs. i förra veckan, att tillsätta en lotteriutred-
ning. Utredningen skall avsluta sitt arbete före utgången av mars 1992.
Eftersom utredningens arbete inte bör föregripas, yrkar jag avslag på
samtliga reservationer och bifall till utskottets hemställan i dess helhet.
84
Anf. 112 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Jag avser att tala litet om spelkasinon. I betänkandet be-
handlas detta ärende på s. 3. Där redovisas en motion av Gullan Lindblad
och mig. Vi ber att riksdagen ger regeringen till känna att det behövs en lag-
ändring som tillåter spelkasinon i Sverige. Det har funnits motioner med li-
kadan innebörd tidigare under 80-talet.
I Danmark beslöt folketinget i fjol våras om en lagändring som innebär att
det är fritt fram för etablering av spelkasinon i Danmark. Sådana har öpp-
nats, och i dagarna öppnar ett tvärs över sundet, dvs. i närheten av Malmö
och Helsingborg. I Danmark anser man inte att det är något märkvärdigt.
Det är spel, och det skall givetvis finnas en statlig kontroll över verksamhe-
ten. Vi motionärer har också framhållit att verksamheten självfallet skall
kontrolleras. Danskarna räknar självfallet med att detta skall öka turist-
strömmen och göra turisterna benägna att stanna ytterligare några dagar i
Danmark. Man räknar inte minst med att svenskar skall komma till Dan-
mark för att där idka de nöjen som spelkasinon bjuder på.
I Sverige har riksdagen däremot fattat beslut om sådana skattehöjningar
som bokstavligen skrämmer bort turisterna. Resultatet av turistmomsen och
höjningar av skatter som bl.a. drabbar turister har kommit fram genom sta-
tistik från hotell- och restaurangbranschen, turistbranschen, skidorter osv.
Det är en skrämmande utveckling. Tusentals jobb går förlorade inom hotell-
och restaurangbranschen samt turistbranschen genom den beskattningen.
Jag nämner detta som en exemplifiering på hur vi i Sverige gör precis tvärt-
emot vad förnuftet bjuder och vad andra länder, som i detta fall Danmark,
gör. Där höjer man inte turistmomsen. Där är momsen mycket lägre än i
Sverige.
På s. 18 i betänkandet behagar utskottet behandla de två motioner som
finns i detta ärende. Den andra har skrivits av Sten Andersson i Malmö, även
han moderat. Utskottet säger att i likhet med vad som anfördes i angivna
betänkande i fjol, bör den prövning som sker hos regeringen av en framställ-
ning om tillåtande av kasinon av internationell typ i Sverige inte föregripas.
Därefter avvisar man våra motioner.
Jag skulle vilja vända mig till socialdemokraternas och regeringens
främsta företrädare i den här debatten, Ulla Berg, och fråga: Vet Ulla Berg
vad den här prövningen innebär? Vad är det som sker när en prövning i rege-
ringskansliet åberopas?
Detta är mycket angelägna frågor. Det här svaret fick vi i fjol på våra mo-
tionsyrkanden. Då ringde jag till regeringskansliet stunden innan jag gick
upp i debatten - det var ont om tid då - och fick veta att det inte hade skett
någonting. Nu har riksdagens utredningstjänst på mitt uppdrag ringt till re-
geringskansliet och frågat departementssekreteraren Bo Netz vad det är för
prövning som pågår. Svaret blev att regeringen inte har tagit ställning till frå-
gan om det skall tillsättas en utredning om kasinoverksamhet i Sverige. Det
sades ingenting om någon prövning av ärendet.
Nu skall jag gå tillbaka till det som regeringen själv föranstaltade i ärendet
för cirka tre år sedan. Sanningen är den att man då gav två herrar - mycket
fVäl bevandrade på turismens område - i uppdrag att utreda möjligheterna
för turististiska aktiviteter och utveckling av turismen i två län, Norrbotten
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Folkrörelse- och
ungdomsverksamhel
m.m.
85
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Folkrörelse- och
ungdomsverksamhet
m.m.
och Gotland. Dessa båda herrar - Gert Karlsson, då ordförande i Sveriges
turistråd, och Bill Fransson, numera ordförande i Turistrådet - kom i sina
resp, utredningar fram till att just spektakulära verksamheter av det slag som
spelkasinon utgör är det lämpliga för att sätta fart på turismen i de två län,
som de hade till speciell uppgift att utreda.
Utredningsresultaten överlämnades till regeringen den 28 april 1989. Det
är alltså i dagarna tvåårsjubileum.
Vad är det som socialdemokraterna och utredningsmajoriteten här väntar
på? Jag ställer frågan nu för andra gången, och jag utgår från att demokra-
tiska principer bjuder att det ges ett svar.
Anf. 113 ULLA BERG (s):
Herr talman! Jag nämnde i mitt anförande att samtliga dessa frågor hän-
skjutits till lotteriutredningen. Det har i dagarna fattats beslut om denna ut-
redning, och den skall vara färdig med sitt arbete om ett år.
Anf. 114 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Det är tydligen olika uppgifter från regeringskansliet. Där
säger man att man ännu inte har tagit ställning till frågan om kasinoverksam-
heten. Vad skall man nu lita på? Skall man lita på departementssekretera-
ren, som har svarat riksdagens utredningstjänst, som ju inte precis är vem
som helst som kommer och frågar?
Ä la bonne heure: låt oss då gå till själva sakfrågan. Skall den verkligen
ingå i ännu en utredning när den redan varit föremål för två utredningar?
Den s.k. punktskatteutredningen avsöndrade ett betänkande år 1974, där
det föreslogs att ett antal kasinon skulle inrättas i Sverige. Därefter har det
varit ännu en utredning i frågan.
Hur skulle det vara om regeringspartiet bestämde sig för att följa de för-
slag som de mycket respektabla socialdemokraterna Gert Karlsson och Bill
Fransson har lagt fram? Fråga dem vad de tycker om detta. Gör det, gärna
mellan fyra väggar! Ni skall då få höra vad de tycker om partikamraternas
behandling av en angelägen fråga.
Under tiden utvecklas turismen i Danmark, i Norge, i Finland och på kon-
tinenten. Men i Sverige skrämmer vi bort turisterna. Vi kan inte ens åstad-
komma den lilla utredning som behövs för att reglerna skall kunna utformas
och verksamheten etableras.
Svenska kommuner står i kö för att starta kasinon: Gränna kommun och
Landskrona kommun, som vill ha kasino på Ven, samt Stockholms och Gö-
teborgs kommuner. I Värmland, på Gotland och på andra håll finns det
också kommuner som vill starta kasinon.
Under tiden som vi väntar minskar sysselsättningen ytterligare i Norrbot-
ten, på Gotland och på många andra orter i hela Sverige, och arbetslösheten
är ju ett resultat av den socialdemokratiska politiken.
Är detta hela det svar som socialdemokraternas företrädare har att ge -
en hänvisning till lotteriutredningen? Med all aktning för den ledamot som
jag har vänt mig till och med all aktning för andra ledamöter som fattat detta
avvisande beslut vill jag säga: Det är ynkligt! &
86
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 24 april.)
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 17 april
1990/91:179 av Birgitta Hambraeus (c) till försvarsministern om beredskapen
inför stora kärnkraftsolyckor:
Chefen för avspärrningen runt Tjernobyl är döende av de strålskador han
ådrog sig vid katastrofen. Enligt tidningsuppgifter rapporterar han att man
måste räkna med att 10 000 människor dör på grund av Tjernobyl.
Från många områden i Sovjetunionen kommenderades människor in i om-
rådet för att hjälpa till med saneringen. Många av dem kan beräknas ha er-
hållit höga stråldoser. Saneringen är inte avslutad. Uppgifter cirkulerar om
att man måste förnya den s.k. sarkofagen, som börjat läcka.
I dag råder tjänsteplikt i Sverige att bistå räddningsledare vid det akuta
skedet i olyckor, som t.ex. skogsbrand och även kärnkraftsolyckor.
Utredningen om kärnkraftberedskapen tillsattes på grund av Tjernobyl-
katastrofen. Betänkandet ”Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor” av-
lämnades strax före jul 1989. Där föreslås att tjänsteplikten skall kunna ut-
sträckas till att gälla också för saneringsskedet. Utredningen vill även att för-
fogandelagen skall ses över så att samhället skall kunna ta i anspråk de ma-
skiner, byggnader etc. man behöver för saneringen. Många andra förslag
lämnas för att stärka beredskapen för en stor kärnkraftsolycka i Sverige.
Riksdagen har inte fått något förslag med anledning av betänkandet.
Vilka åtgärder ämnar försvarsministern vidta för att öka beredskapen in-
för stora kärnkraftsolyckor?
Anmäldes att följande fråga framställts
den 17 april
1990/91:542 av Sten Andersson i Malmö (m) till civilministern om åtgärder
mot demokratiskt oacceptabla metoder:
Med polisen som åskådare har bönder, aktivt påhejdade av LRF (Lanbru-
karnas Riksförbund) med blockad och hot om våld i Malmö hamn drivit två
företag i konkurs. Orsaken är att ett importerat parti polskt rågvete, nu för-
stört på grund av nämnda konflikt, inte accepterades av skånska bönder.
Polisen i Malmö visade nyligen stor aktivitet avseende demokratiskt oac-
87
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
ceptabla metoder. Då stormades en fastighet som ockuperats av bostadslösa
ungdomar. En skara bönder kan däremot, understödda av LRF, agera ostört
och avskärma enskilda företagare från att utöva sin legitima verksamhet var-
vid polis och myndigheter endast ser på!
Är statsrådet beredd föreslå åtgärder så att konflikter av den art, som be-
skrivits i frågan, kan stoppas på ett tidigt stadium?
12 § Kammaren åtskildes kl. 19.35.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 18 (del-
vis),
av talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 82 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen kl. 17.59 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
IBarbro Karlsson
88
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
1 § Justering av protokoll................................. 1
2§ Hänvisning av ärenden till utskott........................ 1
3 § Omedelbara humanitära hjälpinsatser..................... 1
Utrikesutskottets betänkande UU25
Debatt
Jan-Erik Wikström (fp)
Alf Wennerfors (m)
Stig Alemyr (s)
Ragnhild Pohanka (mp)
Beslut................................................ 3
4§ Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 17
april............................................ 3
Jordbruksutskottets betänkande JoU22
Jordbruksutskottets betänkande JoU24
Finansutskottets betänkande FiU15
Finansutskottets betänkande FiU17
Finansutskottets betänkande FiU18
Finansutskottets betänkande FiU21
Finansutskottets betänkande FiU22
Finansutskottets betänkande FiU19
5 § Socialpolitik - inriktning och anslag...................... 6
Socialutskottets betänkande SoU12
Avd. 1 Socialpolitikens inriktning . ....................... 6
Debatt
Daniel Tarschys (fp)
Per Stenmarck (m)
Ulla Tilländer (c)
Gudrun Schyman (v)
Anita Stenberg (mp)
Bo Holmberg (s)
(forts. 7 §)
Ajournering........................................... 33
Återupptagna förhandlingar............................... 33
6§ Muntliga frågor till statsråd............................. 33
Matmomsen........................................ 33
Agne Hansson (c)
Statsminister Ingvar Carlsson (s)
Valperiodens längd................................... 33
Lennart Nilsson (s)
Statsminister Ingvar Carlsson (s)
89
Prot. 1990/91:97 Gud i politiken...................................... 34
18 april 1991 Filip Fridolfsson (m)
Statsminister Ingvar Carlsson (s)
Matmomsen........................................ 34
Annika Åhnberg (v)
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Visst analysmaterial om EG............................ 35
Gudrun Schyman (v)
Statsminister Ingvar Carlsson (s)
Gruppbostäder för utvecklingsstörda..................... 36
Marianne Andersson i Vårgårda (c)
Statsminister Ingvar Carlsson (s)
Engångsflaskor...................................... 36
Gudrun Norberg (fp)
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Den ekonomiska politiken och tillväxten.................. 37
Karin Falkmer (m)
Industriminister Rune Molin (s)
EG-anslutning och neutralitetspolitiken................... 38
Per Gahrton (mp)
Statsminister Ingvar Carlsson (s)
AP-fondernas köp av aktier............................ 38
Daniel Tarschys (fp)
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Erkännande av Cambodja............................. 39
Hans Göran Franck (s)
Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)
Marknadsföringslagens tillämpning....................... 39
Nic Grönvall (m)
Statsminister Ingvar Carlsson (s)
Återförande av Vattenfalls vinster....................... 40
Per-Ola Eriksson (c)
Industriminister Rune Molin (s)
Information om EG.................................. 40
Pär Granstedt (c)
Statsminister Ingvar Carlsson (s)
Valsystemet........................................ 41
Elisabeth Fleetwood (m)
Statsminister Ingvar Carlsson (s)
Mottagande av kurdiska barn........................... 42
Berith Eriksson (v)
Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)
Öresundsbron....................................... 42
Gösta Lyngå (mp)
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Miljön i Östersjöområdet.............................. 43
Yvonne Sandberg-Fries (s)
90 Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Löftespolitik........................................ 43 Prot. 1990/91:97
Birgit Friggebo (fp) 18 april 1991
Statsminister Ingvar Carlsson (s)
Skatt på aktivt kol, m.m............................... 44
Karin Israelsson (c)
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Sanktionerna mot Sydafrika............................ 45
Charlotte Branting (fp)
Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)
Ajournering........................................... 45
Återupptagna förhandlingar............................... 45
7 § Socialpolitik - inriktning och anslag (forts. SoU12)
Avd. 1 Socialpolitikens inriktning (forts, från 5 §)........... 45
Ulla Tilländer (c)
Per Stenmarck (m)
Gudrun Schyman (v)
Anita Stenberg (mp)
Bo Holmberg (s)
Daniel Tarschys (fp)
Avd. 2 Familjepolitiken............................... 51
Debatt
Ingrid Hemmingsson (m)
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
Rosa Östh (c)
Gudrun Schyman (v)
Anita Stenberg (mp)
Anita Persson (s)
Tredje vice talmannen (om sammanträdets fortsättning under
kvällen)
Beslut................................................ 72
Beslut om uppskjuten votering............................. 74
8 § Idrott (forts. KrU17)................................. 74
(forts, från prot. 96)
Kaj Nilsson (mp)
Lars-Ove Hagberg (v)
Lars Ahlström (m)
Beslut skulle fattas den 24 april
9§ Folkrörelse-och ungdomsverksamhet m.m................. 76
Kulturutskottets betänkande KrU18
Debatt
Lars Ahlström (m)
Lola Björkquist (fp)
(forts.)
Ajournering........................................... 79
Återupptagna förhandlingar............................... 79
91
Prot. 1990/91:97
18 april 1991
92
9§ (forts.) Folkrörelse- och ungdomsverksamhet m.m.
(forts. KrU18)...................................... 79
Stina Gustavsson (c)
Jan-Olof Ragnarsson (v)
Kaj Nilsson (mp)
Ulla Berg (s)
Göthe Knutson (m)
Beslut skulle fattas den 24 april
10 § Anmälan om interpellation
1990/91:179 av Birgitta Hambraeus (c) om beredskapen inför
stora kärnkraftsolyckor........................... 87
11 § Anmälan om fråga
1990/91:542 av Sten Andersson i Malmö (m) om åtgärder mot
demokratiskt oacceptabla metoder.................. 87
gotab 98776, Stockholm 1991