Protokoll
1990/91:96
Justerades protokollet för den 11 april.
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1990/91:173 till skatteutskottet
Motionerna
1990/91 :U 14—U17 till utrikesutskottet
1990/91 :K46—K59 till konstitutionsutskottet
1990/91 :So59-So62 till socialutskottet
1990/91 :N96 till näringsutskottet
1990/91 :So65-So70 till socialutskottet
1990/91:N97-N99 till näringsutskottet
1990/91 :Bo55-Bo59 till bostadsutskottet
1990/91 :N100-N105 till näringsutskottet
1990/91 :So63 och So64 till socialutskottet
1990/91 :Jol42-Jol52 till jordbruksutskottet
1990/91 :Sk58-Sk63 till skatteutskottet
1990/91 :Fö21 till försvarsutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Socialutskottets betänkande 1990/91 :SoU 12
1 Riksdagens protokoll 1990/91:96
|
Prof. 1990/91:96 17 april 1991 |
4 § Särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension |
|
Särskilt kommunalt |
Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande 1990/91 :SfU19 Särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension (prop. Anf. 1 GULLAN LINDBLAD (m): Herr talman! Så står riksdagen åter inför en ”brandkårsutryckning” till Det som vi moderater länge varnade för, nämligen att låginkomstpensio- Vi uppmärksammade detta under flera debatter i anledning av den plane- Jag har sällan fått så många personliga kontakter i ett ärende som i detta. I utskottet har vi uppvaktats såväl av Pensionärernas riksorganisation som Vi moderater krävde redan under allmänna motionstiden ett skyndsamt Det var förvånande när regeringsledamöter i det längsta hävdade att alla Tänk om ni socialdemokrater hade lyssnat till oss i tid! När pensionärernas protester fortsatte att vara högljudda lovade statsmi- |
-)
nistern till sist att det skulle läggas fram ett förslag som skulle förbättra deras
ekonomiska situation.
Efter mycket lång väntan lades ett förslag fram, som i omarbetad form
diskuteras här i dag, vilket jag betonar.
Förslaget gick ut på att de pensionärer som hamnat under socialbidrags-
normerna i resp, kommun skulle få ett extra kommunalt bostadstillägg under
1991 som skulle betalas retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 1991. Staten skulle
stå för kostnaden fram t.o.m. den 30 april, medan utbetalningen under res-
ten av året skulle bekostas enligt de vanliga reglerna för bostadstillägg till
pensionärer, dvs. att staten skulle stå för 25 % av kostnaderna.
Vi moderater kunde gå med på förslaget som en första nödfallsåtgärd, ett
provisorium och ingenting annat. Vi påtalade dock att förslaget hade en all-
varlig begränsning, det gällde endast de 50 000-60 000 pensionärer som
hamnade under socialbidragsnormen, vilken dessutom varierar starkt från
kommun till kommun. Övriga flera hundra tusen pensionärer skulle bara få
nöja sig med att konstatera löftesbrottet.
I vår motion i anledning av propositionen framförde vi med kraft att kost-
naderna för det särskilda bostadstillägget skulle åvila staten och inte kom-
munerna, som regeringen föreslog.
Vi ansåg vidare att utredningen om det framtida KBT borde vara parla-
mentarisk och inte en enmansutredning. Vi anförde dessutom att regeringen
skyndsamt måste utreda det moderata förslaget i pensionsberedningen om
en successiv uppräkning av folkpension och pensionstillskott och motsva-
rande höjning av ”golvet” inom ATP. Denna sistnämnda fråga behandlas i
det betänkande som diskuteras senare i dag.
Herr talman! Utskottet har nu i enighet ändrat propositionens förslag på
en del punkter. Det gäller bostadskostnaderna, som skall bedömas skäliga
enligt socialstyrelsens norm för bostadskostnader vid beräkning av under-
hållsbidrag. Socialbidragsnormen skall bedömas lägst enligt socialstyrelsens
normer dess allmänna råd. Särskilt bostadstillägg t.o.m. april månad skall
tillämpas enligt de normer som gällde t.o.m. den 1 februari 1991, men däref-
ter skall ändringar av normerna efter den 1 februari beaktas. Uskottet beräk-
nar nu att ytterligare 5 000—6 000 pensionärer kan få en något förhöjd lev-
nadsstandard genom detta.
Vi moderater har tillsammans med folkpartiet liberalerna, centern och
miljöpartiet reserverat oss mot att kommunerna skall ha kostnadsansvaret.
Kommunerna har ingen skuld i skatteomläggningens effekter, och de har
framför allt, vilket vi har tagit fasta på i reservationen, redan antagit sina
budgetar. I finansplanen står det faktiskt att staten inte skall ålägga kommu-
nerna extra utgifter, bl.a. med hänsyn till skattestoppet, och detta är ett löf-
tesbrott!
Som en följd av vårt ställningstagande har vi i reservation 5 anslagit 15
milj.kr. utöver regeringens förslag.
Vi har tillsammans med folkpartiet liberalerna också reserverat oss till för-
mån för att särskilt KBT också skall kunna utgå till pensionärer som hamnat
utanför socialbidragsnormen men som i dag inte är berättigade till KBT.
I reservation 6 har vi tillsammans med miljöpartiet framhållit behovet av
kostnads- och konsekvensanalyser, inte minst för kommunernas del.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
Herr talman! Jag skall med hänsyn till kammarens tid be att få yrka bifall
endast till reservation 3.
Anf. 2 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! I det här betänkandet behandlas som Gullan Lindblad sade
det särskilda kommunala bostadstillägget till pensionärer.
Den ekonomiska politiken har en avgörande betydelse för alla människors
välfärd. För att långsiktigt trygga de värden ett gott samhälle bygger på
måste först kampen mot inflationen vinnas. Inflation leder till urholkad kon-
kurrenskraft och en snabbt stigande arbetslöshet. Den orsakar också en god-
tycklig och orättvis omfördelning av ekonomiska tillgångar i samhället, ofta
till nackdel för de äldre. Den leder vidare till höga räntor, som nu bidragit
till de hyreshöjningar som skapar ekonomiska problem för vissa pensionärs-
grupper.
För att trygga pensionerna för framtiden måste vi också ha ekonomisk till-
växt. Det nuvarande pensionssystemet förutsätter en genomsnittlig tillväxt
på 2 % per år.
Skattereformen är en investering i en bättre ekonomisk utveckling och
som sådan oerhört viktig för dagens och framtidens pensionärer. Den ökade
tillväxten skall förutom att långsiktigt trygga pensionerna också garantera
resurser till bl.a. sjukvård.
Jag vill understryka att dagens proposition inte har något samband med
skattereformen. Hyreshöjningarna fr.o.m. februari 1991 ligger på ca 24%.
Ca 13 % är en följd av skattereformen. De pensionärer som avses bli kom-
penserade med dagens proposition, alltså de som endast har folkpension och
pensionstillskott eller mycket låg ATP, fick ingen skattesänkning, därför att
de inte betalar någon skatt. De kompenserades i stället genom höjt pensions-
tillskott och höjt tak för det kommunala bostadstillägget (KBT). Jag vill för
Gullan Lindblad på nytt betona att det inte är skattereformen utan regering-
ens allmänna ekonomiska politik som har orsakat kostnadsökningarna. Hy-
reshöjningar som inte har samband med skattereformen kommer ju också
att påverka basbeloppet nästa år.
I början av detta år stod det klart att hyresökningarna skulle bli stora och
att ett antal kommuner samtidigt inte höjde taket för KBT. Något sådant
underlag fanns inte att tillgå tidigare under 1990, bl.a. eftersom kommuner-
nas beslut beträffande KBT fattades på senhösten.
Folkpartiet liberalerna anser att det är självklart att pensionärer med låg
pension och hög hyra måste få kompensation för de fördyringar som har in-
träffat. Detta påpekade vi för regeringen i ett tidigt skede och anser att da-
gens proposition är en följd av denna kontakt.
Vi har vid flera tillfällen föreslagit att regierna för KBT skall vara lika i
alla kommuner. Detta har majoriteten motsatt sig. Konsekvensen av detta
ser vi nu. Vore reglerna för KBT enhetliga, skulle det vara mycket lättare att
hjälpa de pensionärer som har hamnat i en svår ekonomisk situation. Den
genomförda höjningen av KBT och pensionstillskottet vid årsskiftet har för-
bättrat pensionärernas ekonomiska villkor. Men dessa förändringar kan be-
gränsas av de kommunala besluten. Vi ser utskottets förändring av proposi-
tionen som ett steg i rätt riktning mot enhetliga regler.
I propositionen föreslås att staten och kommunerna skall dela på kostna-
den för det särskilda kommunala bostadstillägget. Staten skulle ta hela kost-
naden för de första fyra månaderna och därefter som vanligt 25 %. Utskotts-
majoriteten har gjort en mindre förändring så till vida att staten ger 40% i
stället för 25 % i bidrag från maj månad.
Vi motsätter oss regeringens förslag att kommunerna skall betala en del
av räkningen för det särskilda kommunala bostadstillägget.
Visst finns det vissa skäl som kan anföras för en sådan lösning. Men från
kommunalt håll har starka invändningar riktats mot regeringens förslag i
denna del. Man har pekat på att det har framlagts efter det att kommunala
budgetar gjorts upp och att det därför försvårar kommunernas ekonomiska
planering i en redan trängd situation.
Vi har för vår del tagit intryck av den argumentation som företrädare för
kommunsektorn har framfört. Landets kommunpolitiker brottas med svåra
problem och möter viktiga utmaningar, inte minst i vad gäller den förnyelse
av den offentliga sektorn som är en av 90-talets politiska huvuduppgifter.
I detta läge är det av central betydelse att staten undviker att agera på
ett sätt som bland kommunpolitiker skapar en känsla av att staten lägger på
kommunerna ekonomiska bördor utan förvarning och utan att ge kommu-
nerna möjligheter att anpassa sin verksamhet till nya villkor.
Mot denna bakgrund föreslår vi att staten tar hela kostnaden för denna
tillfälliga åtgärd. Detta säger vi i reservation 3 tillsammans med modera-
terna, centern och miljöpartiet. Jag vill här yrka bifall till den reservationen.
Herr talman! Jag vill till slut återigen framhålla fördelen med att KBT ut-
går efter enhetliga regler i hela landet. Folkpartiet liberalerna har även i
denna motion föreslagit en utredning, som bör ges direktiv att skyndsamt
utarbeta förslag för att de nya reglerna skall kunna träda i kraft den 1 januari
1992.
Folkpartiet liberalerna står givetvis bakom alla reservationer som har un-
dertecknats av de liberala utskottsledamöterna, men jag yrkar som sagt bi-
fall bara till reservation 3.
Anf.3 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Jag skall inte träta med Barbro Sandberg. Det viktiga är ju
att vi i en brydsam situation hjälper pensionärerna. Jag vill dock erinra om
vad Barbro Sandberg själv sade, nämligen att ca 14% av 24% är en direkt
följd av skatteomläggningen. Såväl SPF som PRO betonade ju vid utskotts-
besöket att det hela berodde på skatteomläggningen.
Skattereformen innebar ju inte någon sänkning av skattetrycket för de en-
skilda människorna. Däremot måste vi betala höjd och ny moms, och det
drabbar pensionärerna lika mycket som oss andra. Skattetrycket har också
fört med sig att inflationen har ökat. Vi har fått en ökning av fastighetsskat-
terna, osv. Allt detta har gjort att pensionärernas situation har blivit ohåll-
bar, dvs. såväl på grund av skatteomläggningen som på grund av det alltför
hårda skattetrycket i landet.
När det gäller pensionärer med låg ATP har det dess värre visat sig att
somliga t.o.m. har vidkänts en viss sänkning av sina pensioner. Tyvärr har
allt detta gjort att alla pensionärer har fått det sämre. Kanske har de som har
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
höga pensioner klarat sig någorlunda bra, men låginkomstpensionärerna i
gemen har fått det sämre.
Anf. 4 BARBRO SANDBERG (fp) replik:
Herr talman! Varken Gullan Lindblad eller jag är ekonomisk expert och
därför tycker jag inte att vi skall diskutera ekonomiska frågor. Jag vill ändå
bemöta Gullan Lindblad. Hon sade att alla pensionärer har fått det sämre.
Detta tycker jag är en alltför grov överdrift.
Jag vill också tala om för Gullan Lindblad att basbeloppet, pensionstill-
skottet och taket för KBT höjdes just därför att de svagaste pensionärerna
inte fick någon skattesänkning. Att påstå att de 13 % inte är kompenserade
med hänsyn till hyreshöjningar är alltså felaktigt.
Anf. 5 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Jag håller med om att det här faktiskt inte är en skattedebatt,
men eftersom jag blev apostroferad måste jag få försvara mig. Basbeloppet
har ju manipulerats, varför pensionärerna har fått det sämre också av den
anledningen. Sedan talade jag faktiskt inte om alla pensionärer. Jag sade att
de som har relativt höga ATP-pensioner säkert har fått en viss förbättring,
medan låginkomstpensionärerna i genomsnitt har fått det sämre.
Anf. 6 BARBRO SANDBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag skall kanske råda Gullan Lindblad att läsa underlaget för
den s.k. manipuleringen med basbeloppet. Höjer man basbeloppet rakt över
gynnar det ju många andra grupper som får kompensation genom skatte-
sänkningar. Vi har alltså gjort de andra justeringarna just med tanke på de
pensionärer som missgynnas av att basbeloppet inte höjs fullt ut. De har fått
pensionstillskottet i stället.
Anf. 7 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Det är många som spår att regeringens svek mot låginkomst-
tagare och de sämst ställda pensionärerna kommer att leda till denna rege-
rings fall. Inte minst dagens debatt kommer att grundligt bevisa vad som har
varit regeringens avsikter, som inte innefattat något stöd till de sämst ställda
förrän oppositionen blivit så stark bland allmänheten att regeringen tvingats
till reträtt.
Min första fråga till Doris Håvik blir därför om regeringen varit omedve-
ten om den situation som skulle uppstå när skatteomläggningen genomför-
des. Om så inte har varit fallet, hur kunde regeringen låta bli att tidigare
korrigera skatteomläggningens effekter? Hoppades man på att protesterna
skulle tystna och försämringarna accepteras?
Det var först i januari när hyran skulle betalas som regeringen gav en of-
fentlig reaktion på de försämringar som inträffat. Statsministern gick ut och
lovade mycket mångtydigt att ett extra kommunalt bostadstillägg skulle kor-
rigera orättvisorna.
Redan i fjol gav socialdemokraterna i en rapport en redovisning av vilka
effekter skatteomläggningen skulle ge för de pensionärer som hade låg pen-
sion och hög hyra. Man lade till en brasklapp att det i vissa fall kunde bli
minuseffekter om hyreshöjningarna blev högre än de som beräknats. San-
ningen att säga räknade man i exemplet med en relativt låg hyra, och redan
då visades svagheterna i skattesystemet beträffande just denna grupp pensio-
närer. Detta hade man tydligen glömt när pensionärerna fick sina hyresavier
och hyreshöjningen och de övriga kostnadsökningarna slog igenom.
Man kan dock inte påstå att regeringen inte kände till de väntade försäm-
ringarna. Förutom rapporten förekom en ström av brev och uppvaktningar
från pensionärsförbunden. I riksdagen hade vi från centerpartiet motioner,
där det varnades för de effekter som vi nu har sett. Mot denna bakgrund vore
det intressant att få ett besked från regeringspartiets representant i debatten.
Varför gjorde regeringen inte något åt detta redan i januari? Var avsikten att
först göra det ekonomiskt besvärligt för pensionärerna för att sedan kunna
rycka ut och vara räddare i nöden? Det är ju valår.
Socialministern fick det hett om öronen i mitten av januari då alla brev
kom. Det var främst ensamstående kvinnor med låg eller ingen ATP som
beskrev den ekonomiskt svåra situation som de hamnat i. Det var arga och
upprivna pensionärer som med besvikelse uttryckte sin oro.
Med 3 000 kr. i handen när hyran var betald skulle de klara kostnadsök-
ningarna beträffande vård, mat och annan service. Det gick bara inte ihop
för dem. Så pass förstod nog också regeringen. En pensionär sade så här:
”Det är bittert att behöva leva på socialhjälp på ålderns dag. Jag har varit en
aktiv socialdemokrat som har varit med och jämnat vägen för det välfärds-
samhälle som byggts upp.”
De sämst ställda, de som redan tidigare levt nära existensminimum, hade
fått det sämre och detta i ett land med en regering som har haft som måtto
en välfärdspolitik med en fördelningspolitisk profil. I varje fall har man på-
stått sig stå för detta. Praktiken visar att så inte har varit fallet.
Visserligen gav folkpartiet liberalerna och regeringen genom höjda pen-
sionstillskott viss kompensation för skatteomläggningens effekter. Samtidigt
undantogs från basbeloppet hela kostnadsökningen, vilket innebär att pen-
sionsförmånerna vid en hög inflation kommer att urholkas ännu mera.
När nu regeringen hade fått klart för sig vad som var på gång, med hela
skaror av uppretade pensionärer, lovades kompensation i form av särskilt
bostadstillägg till de sämst ställda. I första svepet angavs ett stort antal pen-
sionärer som skulle få del av detta. Nu vet vi att antalet inte blev så stort.
Skattereformens fördelar ansågs vara att rundgången i systemet skulle
upphöra. Klara enkla regler skulle ge ett mycket lågt behov av kompensa-
tion. Men de första effekterna av skatteomläggningen har just varit ett starkt
ökat behov av kompensation, ökad byråkrati.
I ett interpellationssvar som jag fick i denna kammare den 14 februari för-
klarade statsrådet Ingela Thalén att nu skulle förslaget strax vara färdigt.
Pensionärerna skulle andas ut. Gruppen som det rörde sig om uppgavs bestå
av ca 30 000 hushåll. Vem som skulle betala notan fick jag inget besked om.
Så småningom kom propositionen. Då fick vi också besked om vem som
skulle betala notan. Hälften skulle staten ta hand om, resterande summa
skulle kommunerna få stå för. Visst kan man undra över denna logik. Kom-
munerna hade redan då lagt fast sin budget och skatteuttaget var beslutat.
Ekonomin är i de flesta kommuner mycket ansträngd. Centerpartiet slog fast
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
att staten måste ta sitt ansvar för denna kostnad. Regeringen har redan nu
vältrat över så många andra kostnader på kommunerna att det saknas ut-
rymme för flera.
När motionstiden gått ut kunde vi konstatera att det fanns majoritet för
att kommunerna skulle stå skadeslösa. Vänsterpartiet yrkade även detta i
sin motion. Så hände någonting på vägen. Regeringens förslag ingick i en
förhandling med vänsterpartiet, som friskt bjöd in till den. Ut kom ett förslag
med en bättre profil när det gällde fördelningen och något mindre byråkra-
tiskt. Men fortfarande skulle kommunerna stå för en del av kostnaderna.
Vänsterpartiet rättade plötsligt in sig i ledet bakom socialdemokraterna. Var
det den interna kritiken som blev för stark för vänsterpartiet? Det gällde att
i slutet av mandatperioden stödja det parti man stött som regeringsparti, an-
nars kanske det skulle se för galet ut.
Vi från centerpartiet gav i vår motion uttryck för den orättvisa som drab-
bat pensionärerna. Ett stort antal pensionärer lever under mycket små eko-
nomiska omständigheter. De mest utsatta grupperna är pensionärer med låg
eller ingen ATP, de allra äldsta, och därmed mest vårdkrävande, samt de
ensamstående, vilka till övervägande del är äldre kvinnor. 400 000 pensionä-
rer saknar helt ATP-poäng. Många av dessa är kvinnor, som ägnat en stor
del av sina liv åt att vårda barn eller andra närstående. Genom ATP-syste-
mets starka koppling till heltidsförvärvsarbete har kvinnorna en svag ställ-
ning inom pensionssystemet. Väldigt många kvinnor och män har lägre ATP
än 4 poäng. Det finns runt 800 000 sådana personer. 644 000 pensionärer,
förtidspensionärer inräknade, uppbär pensionstillskott.
Det är dessa grupper pensionärer som förlorar mest på den av socialdemo-
kraterna och folkpartiet liberalerna genomförda skatteomläggningen.
Höjda boende- och matkostnader samt höjda avgifter och taxor på exempel-
vis läkarbesök och färdtjänst är en effekt av skatteomläggningen. Det är de
äldre och ofta sjuka som främst drabbas av den orättfärdiga ekonomiska po-
litiken. Det är de som får betala en stor del av skatteomläggningen genom
dyrare levnadsomkostnader, utan att få del av någon skattesänkning. Det
som har skett är en övervältring av kostnader från hög- till låginkomsttagare
och från bättre ställda pensionärer till de som redan lever på marginalen.
Klyftorna i samhället fortsätter att öka.
Betydligt fler än de som får del av det särskilda bostadstillägget är i behov
av en ekonomisk förbättring. Vi i centerpartiet föreslår därför att pensions-
tillskottet fram till årsskiftet skall höjas med 3 %. Det ger tillsammans med
bostadstillägget en bättre fördelning.
Vårt huvudförslag om en grundpension innebär en helt annan syn på pen-
sionärernas ekonomiska situation. Grundpensionen har bakat in folkpensio-
nen, pensionstillskottet, kommunala bostadstillägget och den lägsta ATP-n.
I dagens penningvärde skulle den uppgå till ca 100 000 kr. Naturligtvis måste
även en sådan förstärkning av grundpensionen finansieras. Inte minst våra
motståndare när det gäller detta förslag påpekar detta med tydlig misstro.
Centerpartiet har länge krävt förändringar i socialförsäkringssystemet
som innebär betydligt större besparingar än vad grundpensionen kostar. Vi
har visat på vilka kostnadsökningar som arbetsskadeförsäkringen har inne-
burit. Med en bättre förd socialförsäkringspolitik finns det utrymme för en
reform som grundpensionen.
Centerpartiet vill alltså på sikt förändra nuvarande krångliga och byråkra-
tiska pensionssystem för att ge utrymme åt ett rättvist och lättöverskådligt
grundpensionssystem.
Vi har också i våra skatteförslag visat på bättre vägar att finansiera skatte-
omläggningen. Genom att behålla nuvarande momssatser finns det utrymme
för att sänka momsen på livsmedlen. Hade detta varit genomfört skulle
också behovet av kompensation till barnfamiljer och pensionärer inte ha be-
hövt tillgripas. Nu börjar också regeringspartiet inse det förnuftiga med ett
sådant förslag. Av den anledningen antar jag att Doris Håvik kommer att
ligga lågt i dag med kritiken mot ett sådant förslag. Det gäller matmomssänk-
ning och en annan fördelning av boendekostnaderna.
Detta visar bara på att centerpartiet är ute på rätt väg när vi vill förändra
pensionärernas förmåner. Genom en grundtrygghet i pensionssystemet ska-
pas förutsättningar för andra alternativ, där man genom enskilda försäk-
ringar kan bygga på, för ökad trygghet. ATP-systemet blev inte vad som ut-
lovades, och nu håller regeringen på att lappa och laga. Det har aldrig varit
ett bra sätt att skapa stabila system. Därför borde regeringen ta vårt råd på
allvar. Förbered för sänkt matmoms och inrikta arbetet på en gruncjpension!
Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till reservationerna nr 1 och 3.
Vid bifall till reservation nr 3 yrkar jag också bifall till reservationerna nr 4
och 5.
Anf. 8 RAGNHILD POHANKA (mp):
Herr talman! Skattereformens förlorare är låginkomsttagare. Det betyder
att flertalet är kvinnor, eftersom de flesta låginkomsttagare är kvinnor. Skat-
tereformens förlorare är också de som får låga pensioner. De senare, som
saknar ATP, får inte några minskade skatter över huvud taget.
För låginkomsttagarna äts de få hundralappar som de får i handen snabbt
upp av ökade hyror, ökade avgifter inom sjukvården, moms på kollektivtra-
fiken,m.m. Pensionärerna får ökade kostnader för eventuell färdtjänst, kol-
lektivtrafik, fotvård, sjukvård, eventuell hemtjänst - och hyrorna förstås.
Den kompensation som höjt pensionstillskott och höjd övre gräns för bo-
stadstillägg skulle innebära har inte varit till fyllest. Ökningen av hyrorna har
överstigit det förväntade och den genomsnittliga höjningen på 24 % beräk-
nas till cirka hälften vara betingad av skattereformen. En stor grupp av de
sämst ställda pensionärerna har hamnat under socialbidragsnormen, efter
betald hyra.
1990 betalade alla kommuner mer än minimum av socialbidragsnormen.
Därefter har flertalet kommuner höjt sina normer ytterligare. 31 kommuner
har oförändrad norm och 23 kommuner har sänkt beloppet. Det är mycket
allvarligt, för det kan komma ytterligare sådana sänkningar i och med att
kommunerna får ansvar för det särskilda bostadstillägget.
Meningen från början var att det särskilda kommunala bostadstillägget
skulle fylla ut vissa skillnader upp till kommunernas bidragsnorm. I det här
betänkandet föreslås dock en förbättring, som innebär att man går efter so-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
10
cialstyrelsens norm, som är 3 114 kr. per månad för ensamstående och 5 160
kr. per månad för par.
Situationen är ändå underlig, som de uppvaktande pensionärsorganisatio-
nerna sade, eftersom socialbidraget är något man i allmänhet får tillfälligt,
för att så småningom komma ut i samhället igen och klara en arbetssituation,
i vissa fall bli tilldelad förtidspension eller något annat. Men för pensionä-
rerna finns det ingen förändring i sikte. Om man enbart har bidrag enligt
socialbidragsnormen går det nog bra att leva på de pengarna ett tag. Men
när man skall skaffa sig nya saker - kanske åtgärda något med tänderna, byta
glasögon eller köpa litet kläder - blir det ytterst svårt att klara sig enbart på
de pengar som socialbidragsnormen ger, även det belopp som socialstyrelsen
rekommenderar.
Jag yrkar bifall till reservation 3, mom. 4, och reservation 6 samt står na-
turligtvis bakom följdreservationerna.
Miljöpartiet de gröna anser att staten skall bära hela ansvaret för särskilt
KBT då behovet av tillägget är en följd av den statliga skattereformen. Det
är oerhört viktigt att man inte lastar på kommunerna ytterligare utgifter, vil-
ket har skett gång på gång under de senaste åren. Nu har vi dessutom ett
skattestopp. Varifrån skall man ta pengarna? Jag tycker att det är viktigt att
se efter vilka som skall stå för sådana här ”rättvisereformer”, dvs. nödvändig
komplettering.
Vi anser att behovet är stort att inför nästa år göra någonting åt den här
situationen. Det vi nu behandlar är en proposition som endast gäller 1991.
Vi förutsätter att det kommer en proposition under hösten så att man i god
tid hinner behandla den inför nästa budgetår.
Eftersom 400 000 pensionärer saknar ATP, borde, enligt min beräkning,
en långt större del av dem behöva det särskilda bostadstillägget. Alla dessa
människor har svårt att klara sig. Det finns naturligtvis en del som har
mycket låg hyra, men jag tror inte att det är så många som förutsägs i propo-
sitionen.
Jag vill även yrka bifall till reservationen om kostnads- och konsekvens-
analyser. Det är viktigt att se hur det går, att följa upp det som vi beslutar
om i dag och se om det var tillräckligt, om beslutet föll ut rätt, om det var
rätt grupper som fick bostadstillägg eller om det fattades grupper som också
skulle ha haft. En sådan konsekvensanalys borde utföras i det här fallet och
även i andra fall när vi beslutar om saker där vi inte har riktig framförhållning
eller inte kan se hur det slår.
Anf. 9 DORIS HÅVIK (s):
Herr talman! Mycken kritik har framförts från denna talarstol. Det har
talats om manipulerat basbelopp. Det har sagts att socialdemokraterna har
glömt pensionärerna. Vidare har det talats om en felaktig ekonomisk politik,
som har lett till att pensionärerna har hamnat i den situation som de nu befin-
ner sig i. Det har också talats om räntehöjningar och om hög inflation.
Jag vill då framhålla att samtliga partier har varit inbjudna att medverka
till en ekonomisk politik. Alla kunde alltså vara med i arbetet med att åstad-
komma en bättre situation här i landet såväl när det har gällt räntehöjningar
som när det har gällt att åstadkomma en dämpning i fråga om den överhet-
tade ekonomin. Jag beklagar att partierna inte har känt sig föranlåtna att ta
det ekonomiska ansvaret. Det är helt klart att det för en regering i minori-
tetsställning - vi har ju icke kunnat få igenom ett enda förslag utan att något
annat parti har stött oss - varit omöjligt att få igenom de förslag som har
legat på riksdagens bord.
I den nu aktuella frågan skulle jag vilja påminna om att detta med att ma-
nipulera basbelopp och att ändra på normerna för det kommunala bostads-
tillägget är någonting som verkligen praktiserades under den borgerliga re-
geringstiden. Ni ville ju räkna bort vissa kostnadsökningar - och då inte till-
fälligt utan permanent - som hade inneburit en verklig urholkning av ATP.
Och detta är ni fullt medvetna om.
Så något om pensionärsorganisationernas uppvaktning, som ju skedde in-
ternt i utskottet. Egentligen brukar vi inte föra sådant vidare. Men ni har
frångått den goda seden. Därför kan jag också gå in något på något av det
som sades vid det aktuella tillfället. Man pekade på tidigare manipulering av
basbeloppet. Ni var väl medvetna om att det var ett led i urholkningen av
ATP, en pensionsreform som ni aldrig har accepterat. Det var bara strax ef-
ter genomförandet av denna reform som man gick upp här i talarstolen och
ville ta åt sig äran - jag tror att det gällde samtliga partier - för att ha medver-
kat till och ibland även för att t.o.m. ha kommit på ATP-systemet. Men nu är
det andra tongångar som gäller. I och med pensionsberedningens framlagda
betänkande har ATP kommit för att stanna. Det är en bra reform, och det
är en viktig reform. Här är det fråga om den politiska viljan. Men det har
här i talarstolen klart deklarerats att denna politiska vilja inte finns hos de
borgerliga partierna. Bäva månde pensionärer med ATP efter ett sådant ut-
talande!
Jag vill säga att Karin Israelssons svartmålning av Sverige och av pensionä-
rernas situation verkligen är att skjuta över målet. Därigenom känner pen-
sionärerna inte igen sig.
Vidare delar jag Barbro Sandbergs uppfattning om att cirka 13 % av hy-
reshöjningarna är en följd av skattereformen. Det är oerhört viktigt att följa
upp vad som har hänt på hyresmarknaden utöver detta. Alla kostnader som
föranleder hyreshöjningarna har ju inte kommit på en gång. Därför är det
viktigt att studera vad som har hänt på den fronten.
Jag skulle vilja erinra om att bostadstillägget är mindre. Det är också nå-
gonting som ni var överens om. Under den borgerliga regeringstiden ville ni
ju ta bort de 80 kronorna i botten, och sedan skulle 80 % betalas ut upp till
ett visst tak. Men det är ett sätt att försämra situationen för pensionärerna.
Vi har inte haft ekonomiska möjligheter att åstadkomma en ändring här.
Men även om vi hade försökt göra det, hade det säkerligen blivit kolossalt
stora skillnader mellan olika kommuner. Kommunerna har ju möjligheter
att själva besluta om det kommunala bostadstillägget.
Ragnhild Pohanka räknade upp kommuner som t.o.m. har sänkt det kom-
munala bostadstillägget, väl medvetna om att situationen redan då var svår
för pensionärerna i kommunen.
Det talas om att budgetarna redan var klara. Detta skulle ha kommit i en
situation, där man inte hade medel för att ändra det kommunala bostadstill-
lägget. Men budgetarna var väl klara också för de kommuner som minskade
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
11
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
12
det kommunala bostadstillägget. Där ansåg man väl att pengarna behövdes
för andra ändamål, alltså inte för pensionärerna.
Jag återkommer till detta med manipuleringen av basbeloppet. Det hand-
lar om 2,93 %. Dessa 2,93 % innebär kostnader för att betala skatterefor-
men. De kostnaderna kan man inte få ersättning för två gånger - först har
man kostnader och sedan skall man få ytterligare pension.
Det intressanta är att titta på vad som skulle ha hänt om man hade höjt
med 2,93 % rakt över. Det skulle då ha varit fråga om en kostnad i storleks-
ordning 4 miljarder kronor. Därutöver skulle de pensionärer som vi i dag
talar om ha fått en s.k. höjning med 112:50 i månaden. Pensionärer med den
högsta poängen har däremot redan fått en skattesänkning. Det handlar om
drygt 11 000 kr. om året. Ändringarna av basbeloppet skulle innebära att
pensionen höjdes med ytterligare med 4 000 kr. om året.
Jag har en bestämd känsla av att ni i den situationen skulle ha ansett att
pensionärerna hade fått kompensation - basbeloppet var ju beräknat fullt
ut. Ja, det hade alltså inneburit en höjning med 112:50 i månaden för de pen-
sionärer som vi i dag talar om.
Jag tror emellertid att det är nödvändigt att ha de rätta proportionerna i
detta avseende. Förslaget har ju gjorts om i utskottet. Men jag vill inte påstå
att några tankegångar i den här vägen kunde skönjas från moderaterna, folk-
partiet, centern eller miljöpartiet. De aktuella idéerna har i stället diskute-
rats fram utifrån ett socialdemokratiskt förslag. Vänsterparitet tyckte att det
kunde vara värt att titta på förslaget. Så skedde också, och man kom fram
till att förslaget innebar en avsevärd förbättring.
En stor skattereform, dvs. en stor omläggning av skatterna, kan naturligt-
vis inte få exakt det utslag beträffande de enskilda individerna som man har
tänkt sig. Vi talar i dag om att det är ungefär 550 000 pensionärer som upp-
bär kommunalt bostadstillägg. Det kan då vara fråga om större eller mindre
belopp. Vidare är det ungefär 2 miljoner människor i vårt land som uppbär
någon form av pension. Vi har kommit fram till att det är ungefär 30 000
hushåll - det kan röra sig om 60 000 personer - som har hamnat i en besvärlig
situation till följd av skattereformen. Som Barbro Sandberg sade är det här
inte fråga om några skatter. Grundpensionen, pensionstillskottet och det
kommunala bostadstillägget är ju icke beskattade. Vi konstaterade i det
sammanhanget att vi måste göra någonting för dessa pensionärer. Sedan
skall vi se över detta med det kommunala bostadstillägget. Det är viktigt att
ha kvar detta. Det har pensionsberedningen klart uttalat, i strid med vad
centern anser bör gälla.
En utredning skall också se över dessa saker. Vi hoppas verkligen att kom-
munerna på det området är samarbetsvilliga. Vidare hoppas vi att kommu-
nerna är beredda att följa de normer som man kommer fram till. Hittills har
det kanske varit litet si och så med den saken på vissa håll. På den punkten
tror jag inte att det finns några delade meningar.
När det sedan gäller hur detta skall betalas vill jag erinra om statsbidraget
på 25 % för att täcka kostnaderna. Kommunerna står för resterande 75 %.
Det finns motioner, där motionärerna säger att de tycker att kommunerna
skall hållas helt skadeslösa. Men då vill jag än en gång hänvisa till
pensionärsorganisationernas uppvaktning. Utskottets förre vice ordförande
Nils Carlshamre företrädde en av pensionärsorganisationerna, och han var
upprörd över att kommunerna skulle hållas skadeslösa. Han sade: Det tjä-
nar ju bara de kommuner på som har haft låga kommunala bostadstillägg
eller de kommuner som t.o.m. har sänkt beloppen.
Vi har konstruerat om detta så, att staten täcker kostnaderna för den
första tredjedelen av året. Kommunerna får statsbidrag i storleksordningen
40:60. För kommunerna blir det genom vårt förslag bättre rent kostnadsmäs-
sigt jämfört med det tidigare systemet.
Vi är naturligtvis klara över att detta måste följas mycket noga. När det
gäller kvinnornas besvärliga situation vill jag framhålla att Sverige, Dan-
mark, Norge och Finland faktiskt är de enda länder som har pensionssystem
som det är värt att tala om - pensionen är här icke knuten till arbete. Kvin-
norna i de andra länderna, där man inte arbetar i samma utsträckning som
vi gör i Sverige, har sin pension helt knuten till sin man. Vi skall slå vakt om
den pension som vi har, men det är inte pensionstillskottet som skall höjas.
Det skulle faktiskt innebära att vi inkräktade på de poäng som man redan
tjänat in enligt ATP-systemet, utan det är andra höjningar som skall ske på
det här området.
Jag är väldigt angelägen om att få se vad pensionsberedningens betän-
kande får för remissvar i detta sammanhang. Remissvaren skall komma in
under höstens lopp.
Det pensionssystem som Karin Israelsson i varje sammanhang tar upp är
avvisat av pensionsberedningen. Man är alldeles ensam på den fronten. Det
intessanta är att Karin Israelsson inte nämnde att det jag talade om förut icke
är beskattat. Men det Karin Israelsson föreslår innebär att de som i dag icke
får kommunalt bostadstillägg därför att de kanske inte har någon hyreskost-
nad - de har sådana boendeförhållanden att de inte har några kostnader
kring boendet, dvs. grupper som står centern mycket nära - skulle få en vä-
sentligt höjd pension, medan de som bor i storstadsområden och har hög
hyra definitivt inte skulle få det bra ekonomiskt enligt det systemet. Det räk-
nade pensionsberedningen mycket noga på. Men i det här sammanhanget,
herr talman, är det inte ett nytt pensionssystem som vi diskuterar. De frå-
gorna får man ta upp under en senare punkt på dagordningen, då vi behand-
lar pensionerna. Jag skall inte i detalj gå in på det nu. Vi kommer att betala
ut det kommunala bostadstillägget i maj. Det var bråttom att behandla ären-
det. Med herr talmannens benägna bistånd kommer vi att få votera snabbt
nu när vi klarat av detta ärende, - så att riksförsäkringsverket så fort som
möjligt skall ta sig an och se till att detta skall komma pensionärerna till del.
De pensionärer som får det sämre kanske ändå inte blir så många. Kommu-
nerna och försäkringskassorna har nu börjat titta på hur den ekonomiska
situationen ser ut för pensionärerna. Utfallet blir tydligen inte sådant som vi
först hade befarat, men vi har reserverat pengar så att det skall räcka, och
kanske räcka till över vad kostnaderna kommer att bli. Vi ville stå beredda
och ville se till att någonting sker och sker snabbt. Och jag menar att det
kommer att ske snabbt. Ett förslag måste genomarbetas och diskuteras med
riksförsäkringsverket så att det verkligen kan genomföras på ett riktigt sätt.
Då skall man inte rusa ut med ett icke igenomtänkt förslag. Förslaget låg nu
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
13
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
14
på bordet, och vi har överarbetat det i utskottet. Jag vill påstå att det här
kommer att bli bra.
Sedan har jag inte på något sätt haft sådan brevskörd som det här har talats
om. Det förvånar mig, eftersom jag i så många år har diskuterat pensionsfrå-
gor i denna talarstol och ofta är ute på pensionärsmöten. I måndags kl. 10.00
var jag ute och mötte 350 pensionärer. Vi satte oss ner och diskuterade den
ekonomiska situationen. Pensionärerna hade på min önskan tagit med sig
uppgifter på hur mycket hyran hade höjts, pensionsavin från december och
januari. Vi hade en utomordentligt bra diskussion. Det var pensionärer i
storstadsområden där hyrorna ligger högt. Vi räknade på hur många det kan
bli som måste få höjt bostadstillägg. Försäkringskassan är inte så säker på
att det blir så stort antal som man först trodde. Det skall man hälsa med
tillfredsställse, men vi vill se till att de som har hamnat i en besvärlig situation
nu skall få sin situation förbättrad.
Anf. 10 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Doris Håvik inledde sitt anförande med att säga att den, som
hon tyckte, felaktiga ekonomiska politik som bedrivs i dag och som har fått
de effekter som den har fått har vi från oppositionen varit delaktiga i. Jag
vill påminna om att vi har lagt fram motionsförslag om att man måste driva
en bättre ekonomisk politik än den regeringen står för. Sedan har regeringen
anammat folkpartiet liberalernas förslag till skatteomläggning. Jag tycker att
Doris Håviks anförande också andades tanken att man får skylla på folkpar-
tiet liberalerna när det gick så här snett. Men det är faktiskt regeringen som
har huvudansvaret och får ta konsekvenserna av vad som händer när man
genomför en skatteomläggning utan hänsyn till de sämst ställda grupperna.
ATP-systemet finns sannerligen och skall stanna, säger Doris Håvik. För
närvarande finns förslag om att förstärka ATP-systemet, eftersom det inte
håller för de påfrestningar som dagens situation förorsakar för ett stort antal
ATP-pensionärer. Man kräver att löntagarfonderna skall in som ett led i
ATP-förstärkningen. Vi vänder oss helt emot att så skall ske. Jag tycker att
man bör söka andra vägar när man diskuterar ATP-systemet. Det har allt
mer fått karaktären av ett grundpensionssystem.
Pensionärerna känner inte igen sig i min beskrivning, säger Doris Håvik.
Jag har med mig en stor mängd tidningsurklipp från hela landet, där pensio-
närerna beskriver sin situation. Jag har återgett vad man har sagt i dessa tid-
ningsartiklar, och jag antar att det man har sagt är sant. De brev som har
kommit oss till handa i oppositionen kanske också kan tolkas som så att pen-
sionärerna hyser större förtroende för oppositionen än för regeringens före-
trädare. De flesta brev kanske går direkt till regeringskansliet och inte till
Doris Håvik.
Doris Håvik håller fast vid att skattereformen är orsaken till försämring-
arna, medan Barbro Sandberg förnekar allt samband. Det vore intressant att
höra var man egentligen står i denna koallition. Vi från oppositionens sida
ser ett klart samband mellan skatteomläggningen och de problem som vi dis-
kuterar i dag, inte minst behovet av det särskilda stöd som måste till för att
kompensera skatteomläggningens effekter.
När det gäller kommunernas kostnader påstår Doris Håvik att många
kommuner har försämrat KBT. I betänkandet finns faktiskt en redovisning
över hur situationen är. I de kommuner som har sänkt KBT har det i ytterst
få fall inneburit en försämrad situation för pensionärerna. Läs betänkandet!
Anf. 11 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Jag förstår att det är svårt för en företrädare för det parti
som alltid har sagt sig vara garanten för att de små människorna i vårt land
skall ha det tryggt och bra att tvingas försvara en politik som faktiskt gör att
de äldsta i det här landet, de som gjort det här landet till vad det är i dag och
alltid har varit vana att slita och släpa och som vi egentligen står i tacksam-
hetsskuld till, skall behöva stå med tiggarskålar i dag. Utskottets ordförande
talar inte så mycket om vad hon vill - det vet vi inte särskilt mycket om fort-
farande - däremot om vad som hände under den borgerliga regeringstiden
1976-1982. Men nu har faktiskt socialdemokraterna haft makten sedan 1982.
Skulden för den ekonomiska politikens effekter och den kris som vi alla upp-
lever i dag, och som det skrivits om i propositioner från regeringskansliet,
bär det socialdemokratiska partiet, den socialdemokratiska regeringen. Att
vi inte har kunnat komma med fullödiga förslag på alla områden är kanske
inte så egendomligt, eftersom det ändå inte är vi som har den s.k. makten.
Doris Håvik vill också skylla på oss för att vi inte rättat till det hela. Vi var
inbjudna till överläggningar, säger hon. Ja, men det gällde en momshöjning
som ytterligare skulle ha drivit upp kostnaderna genom en inflationshöjning,
som hade gjort det ännu svårare för pensionärerna. Det gällde ett stoppaket
som helt och hållet skulle ha satt den förhandlingsordning för arbetsmarkna-
dens parter som vi alltid har ställt upp för ur spel. Alla vet att det hela då
hade gått så långt att klockan var fem över tolv när förslaget framställdes.
Doris Håvik påstår att vi inte har kommit med några nya konstruktiva
idéer. Vi insåg, Doris Håvik, att det här var en kortsiktig nödlösning under
detta år. Därför ställer vi våra krav i samband med det förslag som skall
komma. Nu har vi alla enhälligt ställt oss bakom det förslag som ligger, så
det är inte så mycket att diskutera om, tycker jag. Sedan vill jag säga att
det inte handlar om 50 000—60 000 pensionärer, utan det handlar om flera
hundra tusen. Det framgår av våra motioner, och det framgår framför allt av
olika tidningsartiklar och det som pensionärerna framförde till oss i utskot-
tet. Dessa människor har fått det sämre.
Jag skulle vilja fråga: Vad har Doris Håvik, som har erfarenhet på det här
området, för tips att komma med i dag? Vad skall vi göra för att verkligen
göra det bättre för låginkomstpensionärerna?
Anf. 12 BARBRO SANDBERG (fp) replik:
Herr talman! Doris Håvik sade i sitt anförande att de övriga partierna
hade varit inbjudna att delta i utformningen av den ekonomiska politiken
men att vi inte hade varit villiga. Jag vill påstå att folkpartiet liberalerna i
allra högsta grad har tagit sitt ansvar. Vi står bakom skattereformen. Vi har
också varit beredda att ta ansvar i en rad andra frågor. Men tyvärr är det ju
så att socialdemokraterna springer ifrån överenskommelserna när det passar
dem. Det har vi sett senast här i dag.
Jag vill också påstå att den proposition som vi behandlar i dag i allra högsta
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
15
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
16
grad är en följd av att Bengt Westerberg tog kontakt med Ingvar Carlsson
när det stod klart att vissa pensionärer skulle hamna i ekonomiska svårighe-
ter på grund av oskäliga hyreshöjningar. Det är alltså fel att påstå att folkpar-
tiet liberalerna inte velat vara med om att utforma den ekonomiska politi-
ken. Men det är ju tyvärr så att vi inte har någon majoritet i kammaren. Vi
lägger fram våra förslag, och majoriteten röstar ner dem.
Karin Israelsson säger att jag försvarar skattereformen, och Doris Håvik
skyller på folkpartiet för att det har gått snett. Jag vill påstå att de allra flesta
människor faktiskt har fått det bättre efter skattereformen. Vi har också va-
rit överens med socialdemokraterna om att om det kommer fram sådant som
inte är så bra skall man rätta till det. Det pågår överläggningar om detta.
Även om Doris Håvik inte vill stå för den tolkningen av överenskommelsen
vill jag säga att vi i alla fall står fast vid den.
Anf. 13 RAGNHILD POHANKA (mp) replik:
Herr talman! Doris Håvik sade att jag talade om de olika höjningarna av
bostadstilläggen. Det gällde socialbidragsnormerna. Jag står naturligtvis
också fast vid att KBT är olika i olika kommuner. Men då gäller inte just de
siffror jag nämnde.
Sedan undrar jag om Siwert Oholms program möjligen betydde mer för
detta än det faktum att Bengt Westerberg kontaktade Ingvar Carlsson. Vi
har ju en statsmakt i massmedia också.
Till Doris Håvik skulle jag vilja säga att hur man än gör när det gäller ett
sådant här snabbt paket kommer det att uppstå underligheter och blir inte
helt rättvist. Jag är medveten om att en följd av att vi vill att staten skall stå
för hela kostnaden blir att de kommuner som har skött sig kommer att få
mindre hjälp; de som har gett höga KBT och har höga socialbidragsnormer.
Men trots det tycker jag att det borde vara staten som står för kostnaderna,
eftersom detta är föranlett av skattereformen.
Det vore dock ännu värre om det blir så att kommunerna går i däck och
sänker sina normer ytterligare. Det betyder att också andra än pensionä-
rerna får det svårare att få ekonomin att gå ihop; andra socialbidragstagare
som inte får det de behöver för att klara sitt uppehälle.
Det blir inte riktigt bra hur man än gör, eftersom detta skett snabbt. Vi
skall göra det bästa av situationen; det tror jag att alla partier vill. Vi har litet
olika syn på vad som skulle vara det bästa i det här fallet och vem som skall
stå för fiolerna. Det är där åsikterna skiljer sig. I övrigt har vi tillstyrkt pro-
positionen. Vi vill självklart att man skall rätta till de här bristfälligheterna.
Anf. 14 DORIS HÅVIK (s) replik:
Herr talman! Jag vill inledningsvis i denna replik säga att vi tillsammans
med folkpartiet har genomfört ett bra skattesystem i vårt land. Men alldeles
uppenbart kan det i enskilda fall uppstå felaktigheter, som Barbro Sandberg
pekade på, och som vi gemensamt skall rätta till. Det vill jag slå fast. Men
skattesystemet är bra. Överenskommelsen innebär också att vi för att kunna
finansiera reformer osv. har kunnat få in drygt 30 miljarder från kapitalet.
Man talar sällan om att också det fanns med i överenskommelsen. Barbro
Sandberg och jag är helt överens om att om vi hittar fall där systemet slagit
fel skall vi rätta till dessa. Det skulle, som jag sade, vara alldeles orimligt att
kräva ett system som inte hade några som helst skönhetsfläckar. Det tror jag
inte att någon skulle klara.
Karin Israelsson har talat om att ATP-systemet inte skulle hålla, eftersom
det är beroende av tillväxten. Det är alldeles riktigt att tillväxten i ett land
tryggar pensionerna för framtiden. Men om vi skulle få en lång period med
låg tillväxt finns det inget pensionssystem som fungerar, vare sig pensionerna
är tecknade i Folksam, Trygg-Hansa, Wasa eller något annat försäkringsbo-
lag, eftersom man även i de bolagen är beroende av tillväxt.
Jag trodde inte att jag skulle behöva ta upp frågan om placeringen av
pengarna. Man tycker att det är alldeles självklart att de pengar man själv
betalar in på en privat pensionsförsäkring skall kunna placeras i aktier och
fastigheter. Det finns normer för hur försäkringsbolagen får placera sina me-
del. Man tycker då att det är bra och riktigt. Men om vi vill göra exakt samma
sak när det gäller de pengar som betalas in i ATP-systemet, och diskuterar
att placera pengarna så som försäkringsbolagen gör, är det alldeles tokigt.
Jag kan inte förstå logiken i det resonemanget. Det handlar inte om vare sig
större eller mindre rättigheter än vad de andra bolagen har.
Jag vill påpeka att när utbetalningen nu sker till pensionärerna kommer vi
inte att slå oss till ro med detta. Vi kommer att följa upp frågan, och vi kom-
mer att ha en utredning som skall arbeta snabbt och titta på de kommunala
bostadstilläggen för framtiden. Jag hoppas verkligen att kommunerna ställer
upp på detta.
Anf. 15 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Det här tenderar i alla fall att bli en skattedebatt. Det kanske
inte är så konstigt med tanke på att pensionärernas bekymmer - det hävdar
flera av oss - till stor del beror på den skatteomläggning som har genomförts.
Menar Doris Håvik verkligen att vi har ett bra skattesystem? Vi har värl-
dens högsta skattetryck. Det är bara att fråga människor vad de tycker om
ett skattesystem som gör att de får allt mindre kvar i sin portmonnä, om de
är låginkomsttagare. Det är ju låginkomstpensionärerna vi diskuterar i dag.
Jag kan visst se att skatteomläggningen har positiva sidor i det att vi har
minskat marginalskatterna. Men för de människor som vi i dag diskuterar -
låginkomstpensionärerna - har ju skatteomläggningen varit rent negativ.
Det beror på att man inte har gått ett steg längre och sänkt skattetrycket.
Det räcker inte att bara omfördela. På det här sättet får man betala mer i
moms för allting. Det är inte minst det som gör att pensionärernas situation
är så bekymmersam som den är i dag.
Doris Håvik kom också in på frågan om ATP-systemet. Det har kommit
för att stanna, säger Doris Håvik. Det är väl ingen av oss som är beredd att
riva upp det system vi har. Men vi måste ju ändå se på framtiden. Det hand-
lar om - där håller jag helt med Karin Israelsson - att vi har ett vacklande
ATP-system. Vi måste vidta åtgärder för framtiden. Den frågan skall disku-
teras senare i dag. Men att sätta in fondpengarna hjälper ju inte upp våra
pensioner, Doris Håvik; det borde vara elementärt för socialförsäkringsut-
skottets ordförande. Vi har ju ett fördelningssystem som betalar ut pensio-
nerna av årets avgifter och skatter. Det är ju det som är bekymret. På sikt
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
2 Riksdagens protokoll 1990191:96
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
18
måste vi gå över till ett premiereservsystem. Jag tror att vi alla måste vara
med och diskutera hur vi skall klara detta. Den ekonomiska tillväxten är i
dag inte bara för låg utan den ligger på minus. Det är det som har gjort att
hela systemet vacklar.
Nu säger ju Doris Håvik i slutet av sitt anförande att hon hoppas att det
snart nog kommer ett förslag som innebär att låginkomstpensionärernas si-
tuation förbättras. Jag skulle vilja höra litet om vad socialförsäkringsutskot-
tets ordförande tycker att vi kan göra för att snabbt förbättra deras situation.
Det gäller inte bara KBT. Jag tycker att vi också måste se till att grundpen-
sionärernas situation förbättras successivt, eftersom deras ekonomi i dag är
alldeles för bräcklig.
Till sist vill jag fråga: Anser Doris Håvik att det är försvarbart att mitt
under en budgetperiod belasta kommunerna med ökade utgifter?
Anf. 16 RAGNHILD POHANKA (mp) replik:
Herr talman! 30 miljarder från kapitalet - ja tack, det är bra och det be-
hövdes. Men en stor del av skattereformen får alltså låginkomsttagarna be-
tala.
• Barbro Sandberg sade visst att "de allra flesta” vinner på den här skattere-
formen. Att åtminstone många vinner på den har vi aldrig förnekat i miljö-
partiet. Det är bara det att det är fel personer som tjänar på den, de som
redan har det bra -1.ex. vi, som på grund av skattereformen får ett nettotill-
skott till våra inkomster. Det är betänkligt. "Lågpensionärerna” får ingen-
ting, och de som har låga inkomster får några hundralappar, som snabbt äts
upp av ökade kostnader. De får det alltså sämre efter den här skattereformen
än tidigare. Men de är inte tillräckligt många för att de skall kunna välta ma-
joriteten. Det är viktigt att, som man har gjort i Sverige, ta hänsyn till dessa
svaga grupper från deras sida som eventuellt har en högre procentuell majo-
ritet.
När det gäller moderaternas förslag till ytterligare sänkning av skatterna
o o 9
tror vi i miljöpartiet att det är helt orealistiskt om vi skall kunna behalla våra
trygghetssystem. Det ligger alltså inte heller närmare våra tankar.
Att det blev en skattedebatt är helt naturligt, även om den är kort och
även om vi inte sitter i skatteutskottet. Det handlar ju om skatten i dag, i alla
händelser i det här första betänkandet.
Anf. 17 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Doris Håvik förde en diskussion om kommunernas kostna-
der och vad kommunerna skall stå för när det gäller det tillfälliga kommunala
bostadstillägget. Men sedan hälsar hon med tillfredsställelse den överens-
kommelse man har med vänsterpartiet och som innebär att man avhänder
kommunerna en del av den kostnad som regeringen i första hand lade på
kommunerna. Jag tror att Doris Håvik i hjärtat i alla fall tycker att man på
ett oskäligt sätt övervältrar kostnader på kommunerna. Det finns alltså skäl
för den kritik som vi från oppositionens sida framför när det gäller att kom-
munerna skall stå för den här kostnaden.
Doris Håvik slåss också för ATP-systemet, och det kan jag väl förstå. Men
det behövs tillväxt för att det skall hålla. När det gäller placeringen av AP-
fonderna och löntagarfonderna är det ett socialiseringsförslag av en enorm
storleksordning, som vi absolut inte kan acceptera. Det måste finnas andra
vägar att se till att man också får stabilitet. Och det bästa sättet är ju att man
får en god ekonomisk tillväxt. Då har man också den rätta tillväxten i dessa
fonder.
Det påstås att de flesta människor har fått det bättre genom skatteomlägg-
ningen. Nu är det inte arbetsmarknadspolitik som vi skall diskutera. Men i
dag läste jag i tidningen att 6 000 restauranganställda har fått sluta sina arbe-
ten på grund av denna fantastiska skatteomläggning - så vissa effekter har
den fått även på andra grupper.
Centerpartiets förslag till grundpension skulle faktiskt vara lösningen på
många av de problem som vi radar upp här i dag. Det är enkelt att admini-
strera, det är lättöverskådligt och lättfattligt. Det ger också en betydligt
större rättvisa än vad nuvarande lappsystem ger, där pensioner skall kom-
pletteras med olika former av särskilda tillägg i all oändlighet. Man kan ju
fråga sig vad nästa reform kommer att betyda i särskilda kompensationer.
Är det på det viset vi skall skapa stabilitet, så finns det inget förtroende kvar
längre för det här systemet. Det har spelat ut sin roll. Nu måste någonting
nytt prövas, och därvidlag ligger centerpartiets förslag om en förstärkt
grundpension mycket väl i tiden. Det finns också hos andra partier - även
bland socialdemokrater i regeringskansliet - de som anser att detta är ett bra
sätt att gå till väga. Det skulle lösa många av problemen, det skulle ge rätt-
visa, och det är enkelt och lättöverskådligt. Pröva det!
Anf. 18 DORIS HÅVIK (s) replik:
Herr talman! Gullan Lindblad pekar på att vi har ett så oerhört högt skat-
tetryck och att det måste sänkas för att vi skall komma till rätta med proble-
men. Men vad vi diskuterar i dag är ju faktiskt de pensionärer som inte beta-
lar någon skatt alls på grundpension, pensionstillskott och kommunala bo-
stadstillägg. Om skattetrycket sänktes för Gullan Lindblad, mig och andra i
samhället, skulle det ju inte hjälpa de pensionärer som i dag inte betalar nå-
gon skatt. Det skulle inte påverka dem ett dugg.
När det gäller Karin Israelssons ytterligare beskrivning av centerns förslag
till pension, vill jag framhålla att de som kan mest om pensioner ändå är
pensionärsorganisationerna, vilkas medlemmar är pensionärer. De säger: Vi
vill ha kvar det kommunala bostadstillägget. Tar man bort det, så innebär
detta att vi som bor i tätorter och städer kommer att drabbas av hyror för
vilka vi inte får teckning. Tittar man på beloppet, som vi gjorde mycket noga
i pensionsberedningen, så ser man klart att detta inte hjälper de pensionä-
rerna. Som jag sade i mitt huvudinlägg var det vissa, som i dag icke har kom-
munalt bostadstillägg, som skulle få en högre pension. Det är många som
bor på lantbruk och gårdar, och de skulle få ersättning för en hyra som de
inte har - det är ju därför som de inte har kommunalt bostadstillägg i dag.
Innan Margö Ingvardsson kommer upp i talarstolen vill jag gärna säga att
vi har gjort detta som ett provisorium, och att vi är överens om att det är ett
sådant. Vi är överens om att det skall utgå snabbt till pensionärerna - och
det kommer det att göra i och med majpermissionen.
Vi är också överens om att en utredning skall se över de kommunala bo-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
19
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
stadstilläggen. Jag hoppas att vi snabbt skall komma fram till ett förslag som
håller, och jag tror att samtliga här delar min uppfattning att man också
måste få samverkan och beredvillighet från kommunernas sida på detta om-
råde.
Talmannen anmälde att Gullan Lindblad och Karin Israelsson anhållit att
till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.
Anf. 19 MARGÖ INGVARDSSON (v):
Herr talman! Vänsterpartiet hade redan under den allmänna motionstiden
yrkat på en höjning av KBT. Vi yrkade också att 1 miljard kronor skulle
avsättas för åtgärder riktade till de sämst ställda pensionärerna. Orsaken var
ju att vi redan då kunde se att skatteuppgörelsen skulle innebära att vi skulle
få ett ökat antal socialbidragstagare bland pensionärerna. Vi upprepade
dessa krav i en motion med anledning av den nu aktuella propositionen om
extra stöd till pensionärerna. I den motionen hade vi också kravet att staten
skulle betala hela kostnaden för det extra stödet.
I uppgörelsen med socialdemokraterna i utskottet backade jag från kravet
att staten skulle stå för hela kostnaden mot att pensionärerna fick ytterligare
30 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag på 300 milj.kr. Socialdemo-
kraterna i utskottet tyckte precis som jag att det var genant att fastslå kom-
munens socialbidragsnorm som skälig levnadsnivå för pensionärerna. Jag
hade givetvis önskat att vi kunnat ge var och en det belopp som hyran höjts
med. Men det var inte möjligt, och vi enades då om den norm som konsu-
mentverket använder för att beräkna skälig levnadsnivå.
Jag vet mycket väl att om man ser på utfallet av uppgörelsen i förhållande
till mitt partis krav, framstår utdelningen kanske som mager. Men det är all-
tid ett litet partis dilemma. Skall man nöja sig med att ställa de rätta kraven,
sedan konstatera att man inte nådde ända fram och då avsäga sig ansvaret
och låta andra ta ansvar för dåliga förslag?
Eller skall man backa från de egna maximala kraven och försöka åstad-
komma ett så hyggligt förslag som möjligt för de direkt berörda? I det här
avseendet var valet självklart, åtminstone för mig. Pengarna till pensionä-
rerna var det viktigaste.
Herr talman! Jag kan inte låta bli att-kommentera Karin Israelssons speku-
lationer om hur den här uppgörelsen gick till och vad som skulle vara anled-
ningen till att mitt parti gick med på den. Jag kan tyvärr inte instämma i
Karin Israelssons förmodan att det i mitt parti skulle finnas en helt överskug-
gande vilja att till varje pris stödja regeringen. Som bekant är detta en av
våra diskussionsfrågor, om jag så får uttrycka mig, i partiet just nu. Men jag
har aldrig stuckit under stol med att jag föredrar att ägna mig åt resultatpoli-
tik. och då får man ibland kompromissa.
Eftersom nu flera utskottsledamöter redan har börjat tala om vad som för-
siggår i utskottet, känner jag mig fri att fortsätta. Som alla kommer ihåg, gav
jag en helt öppen invit i utskottet. Jag konstaterade att jag tillsammans med
de borgerliga partiernas företrädare hade majoritet för en helt statlig finan-
siering. Min invit väckte också, som ni kommer ihåg, en viss munterhet i
utskottet.
Jag frågade om de borgerliga partierna ville använda den majoriteten till-
sammans med mig för att höja normen för pensionärerna. Det fanns inget
intresse. Jag vände mig också till socialdemokraterna och frågade om det
fanns ett intresse hos dem för att öka på regeringens förslag. Givetvis var
jag då villig att som motprestation backa på mitt förslag om finansieringen.
Socialdemokraterna var, som jag sagt tidigare, intresserade av den uppgörel-
sen.
Jag tycker faktiskt att det finns skäl att låta kommunerna vara med och
betala. En helt statlig finansiering hade inneburit att kommuner som varit
snåla mot sina pensionärer genom att betala låga KBT - en del har t.o.m.
sänkt dem - skulle få hela kostnaden betald. Däremot skulle de kommuner
som haft en generös attityd till sina pensionärer få konstatera att det hade
varit en dålig politik som de fört, för de fick ju inte några statliga pengar.
Jag har tittat på vilka kommuner-en del av dem i alla fall-som det gäller.
Jag tar det från botten. De absolut sämsta kommunerna när det gäller att
betala KBT till pensionärerna är Kinda (borgerligt styrd), Grästorp (borger-
lig), Dorotea (socialdemokratisk), Gullspång (socialdemokratisk), Söder-
köping (borgerlig), Arjeplog (socialdemokratisk), Vara (borgerlig), Marie-
stad (borgerlig), Ljusnarsberg (socialdemokratisk), Hylte (borgerlig) och
Robertsfors (borgerlig).
Jag skall inte trötta er med att räkna upp hela långa raden, men av den här
uppräkningen kan man i alla fall se att i botten, de absolut sämsta, finns sju
borgerligt styrda kommuner och fyra socialdemokratiska. Jag skall inte påstå
att de borgerliga generellt är sämre, för det vet jag inte. Det hade jag inte
möjlighet att ta reda på. Jag säger bara att jag har studerat de allra sämsta
kommunerna och konstaterar att bland dem är det borgerlig majoritet.
Herr talman! Jag yrkar därmed bifall till utskottets hemställan.
Anf. 20 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag unnar Margö Ingvardsson den här framgången, med
tanke på hennes bekymmer i övrigt. Hon behöver säkert den lilla fjädern i
hatten, och nu tycks den ha vuxit till en stor plym.
Vi har allihop, kan man säga, varit ute och vänsterprasslat litet grand, ef-
tersom vi har gått med på de höjda nivåerna, dvs. vi följer socialstyrelsens
bidragsnorm och även normerna när det gäller bostadskostnaderna.
Att Margö Ingvardsson inte har det minsta bekymmer om de ekonomiska
realiteterna, vet vi förut. Hon andades inte den minsta oro för ekonomi,
skattetryck och andra saker. Jag vill då säga till dem som har uttryckt vissa
farhågor för att det moderata förslaget inte skulle vara bra för låginkomst-
pensionärerna att det är det höga skattetrycket i vårt land som är roten till
det onda över huvud taget när det gäller den ekonomiska politiken. Det är
skattetrycket som driver upp kostnaderna.
Med moderaternas skattepolitik skulle alla vinna, därför att därmed ga-
ranteras den ekonomiska tillväxt som också Karin Israelsson talade om tidi-
gare. Det är grunden för social trygghet och för våra socialförsäkringssys-
tem. Det är viktigt att kunna de ekonomiska realiteterna också.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
21
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
22
Anf. 21 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Vi som har haft nöjet att samarbeta med Margö Ingvardsson
i utskottet känner väl till hennes sociala patos. Jag litar helt på det hon säger,
att det var omtanken om pensionärerna som föranledde henne att göra invi-
ten som gavs öppet i utskottet till socialdemokraterna. Även om det motivet
var starkt dominerande, tror jag nog att det också fanns skäl att visa att väns-
terpartiet ville vara med i leken igen och profilera sig som beskyddare av de
svaga.
Det är väldigt intressant att lyssna till det enorma kravet på rättvisa som
plötsligt finns hos vänsterpartiet och som även framskymtat från socialdemo-
kraternas sida. När skatteomläggningen gjordes, var inte rättvisekravet pre-
cis detsamma, utan då var det ju höginkomsttagarna som fick det mycket
bättre.
När Margö Ingvardsson talar om kommunerna som ger lägst KBT, vill jag
säga att det inte är hela sanningen om låginkomstpensionärernas villkor i så-
dana kommuner. Det finns också andra delar i välfärden som kan vara eko-
nomiskt påfrestande och som kanske är betydligt bättre ordnade i dessa
kommuner. Det är taxor och avgifter, hemservice, färdtjänst osv. som kan-
ske inte är så kostnadskrävande. I ett avseende är de här kommunerna säkert
mycket lika varandra, och det är att de har mycket mycket högt skattetryck,
som gör det nödvändigt att prioritera.
Utskottet skriver också när det gäller de kommuner som har sänkt belop-
pen: ”1 de fall kommunen sänkt beloppen har det endast i några få kommu-
ner inneburit en faktiskt försämring.” Det står vänsterpartiet också bakom.
Det rör sig alltså om endast ett fåtal fall, och jag tycker inte att ni skall dra
så stora växlar på den delen som ni har gjort från vänsterpartiets sida.
Anf. 22 MARGÖ INGVARDSSON (v):
Herr talman! Huruvida den här uppgörelsen skulle vara en framgång för
mig personligen eller inte, tycker jag är fullkomligt ointressant. Det intres-
santa är att uppgörelsen gav pensionärerna 30 milj.kr. mera i förhållande till
regeringens förslag.
Politik är alltid att välja. Det går inte alltid att få allt. Men jag måste er-
känna att jag gjorde faktiskt ett litet försök. Jag ville gärna ha mera pengar
åt kommunerna, och jag ville ha mera pengar åt pensionärerna. Men jag
kunde inte få de borgerliga partierna med mig på det förslaget. Om modera-
terna och centern hade varit förespråkare för en högre norm kunde ni ju tagit
ett samtal med folkpartisterna. De vill ju inte ens erkänna att skatteuppgö-
relserna har försatt pensionärerna i den här svåra situationen.
Jag stod alltså i en valsituation: Pengar till kommunerna eller pengar till
pensionärerna. Eftersom pensionärerna var mest illa ute i den situationen
var valet lätt. Socialdemokraterna var av samma åsikt, att det var viktigt att
vi såg till att pensionärerna fick en skälig levnadsnivå. Det var anledningen
till uppgörelsen i utskottet.
Anf. 23 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Det bästa med den här slutdebatten är att Margö Ingvards-
son helt slutgiltigt har slagit fast att det är skatteuppgörelsen som är orsak
till pensionärernas bekymmer. Sedan kan vi diskutera förhandlingsgångar
hit och dit.
Låt oss vara överens om att det var bra att vi lyckades få en något bättre
situation för de kanske 65 000 pensionärer som det handlar om i dag. Därom
är vi helt eniga, Margö Ingvardsson. Det handlar om ju bara om ett proviso-
rium och inget annat. Det viktiga är vad som kommer fram när vi får resulta-
tet av den utredning som regeringen tillsatt. Det tror jag att vi kan vara över-
ens om.
Anf. 24 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Centerpartiet hade en egen motion med ett betydligt mer
långtgående förslag än det förslag som i dag går igenom. Vi hade även med
ett förslag om en förstärkning av pensiontillskotten fram till årsskiftet. Vi såg
behovet av ett ökat stöd betydligt tidigare än vad de andra partierna gjorde.
Därför var vi kanske inte så intresserade av den här inviten från Margö Ing-
vardsson.
Anf. 25 MARGÖ INGVARDSSON (v):
Herr talman! Ja, det stämmer att centern hade ett förslag om att öka på
pensionstillskotten. Jag var faktiskt litet intresserad av det till en början,
men jag släppte de tankarna när de bägge stora pensionsorganisationerna
förkastade det förslaget. De menade att förslaget inte skulle ge de pengar
som pensionärerna behövde.
När det sedan gäller vad som orsakat den här situationen har vänsterpar-
tiet alltid hävdat att den främsta orsaken är skatteuppgörelsen. Den slog hårt
mot lågavlönade i allmänhet och mot pensionärerna i synnerhet. Det är nå-
got övermaga att höra moderaterna stå och gnälla att skatteuppgörelsen för-
satte pensionärerna i en svår situation. Tar man del av moderaternas skatte-
förslag kan man se att om deras förslag skulle få majoritet i den här kamma-
ren, skulle det innebära rena rama slakten på pensionärerna och deras in-
komster. Det är sanningen, eftersom moderaterna förespråkar så mycket
större marginalskattesänkningar än vad den skatteuppgörelse som blev re-
sultatet av den folkpartistiska och socialdemokratiska uppgörelsen innehål-
ler.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
Anf. 26 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! Jag vill kommentera Margö Ingvardssons kritik mot att vi
säger att skattereformen inte är orsak till pensionärernas situation. Jag vid-
håller det. Det är inte skattereformens fel att pensionärerna har fått höjda
hyror. Skattereformen är en investering för att vi skall få en bättre ekono-
misk utveckling i Sverige. Det gagnar i allra högsta grad låginkomsttagare
och lågpensionärer. Skall vi kunna öka tillväxten och få pengar till att garan-
tera både pensioner, sjukvård och allt annat som pensionärer behöver måste
vi få en skatteomläggning. Den här skattereformen är alltså början på den
skatteomläggningen. Förhoppningsvis kommer det en ny regering till hös-
ten, som kanske kan fullfölja den.
23
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Särskilt kommunalt
bostadstillägg till
folkpension
Anf. 27 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag nöjer mig med att konstatera att Margö Ingvardsson inte
har hört vad jag har sagt i den tidigare debatten om skatternas inverkan på
samhällsekonomin. Hon har inte heller förstått någonting, jag höll på att
säga som vanligt. Låt mig repetera: Lägre skattetryck gynnar alla, även låg-
inkomsttagare. Den skatteomläggning som vi nu har betalas av andra skat-
ter, högre moms och ny moms. Det drabbar naturligtvis mest dem som har
minst pengar i portmonnän. Grunden för ekonomisk trygghet och välfärd i
framtiden är ekonomisk tillväxt. För detta, Margö Ingvardsson, behöver vi
lägre skatter.
Anf. 28 MARGÖ INGVARDSSON (v):
Herr talman! Jag konstaterar att folkpartiet är det enda parti i den här
kammaren som vidhåller att det inte är skattereformens fel att pensionä-
rerna har råkat illa ut. Men er förhandlingspartner i skatteuppgörelsen, soci-
aldemokraterna, inser att skatteuppgörelsen faktiskt har de här negativa ef-
fekterna. De visar nu också en vilja att vara med och rätta till en del av de
värsta bristerna när det gäller pensionärerna.
Sedan påstår Gullan Lindblad att jag inte har förstått någonting av de mo-
derata skatteförslagen. Ja, om det ändå vore så väl, Gullan Lindblad. Jag har
läst dem, och jag har förstått dem mycket bra. Jag kan se att moderaterna
förespråkar ett helt annat samhällssystem, där var och en skall betala för sig
själv och sina egna behov. Ett sådant system gynnar människor med goda
inkomster. Människor som har det sämre ställt är gynnade av ett starkt sam-
hälle där vi gemensamt finansierar våra behov genom skatter. Det har jag
förstått mycket väl.
Anf. 29 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! De pensionärer som vi talar om i dag är de pensionärer som
tidigare inte har betalat någon skatt. De kunde självfallet inte få någon skat-
tesänkning. De har kompenserats genom att man har höjt taket för KBT,
man har höjt pensionstillskottet och basbeloppet.
Jag har tidigare här i kammaren sagt att vi var överens med socialdemo-
kraterna om att om det skulle visa sig att några skulle få försämringar på
grund av skattereformen skulle vi rätta till det. Det håller vi på att diskutera,
och propositionen i dag är en följd av de överläggningarna. Som jag sade
tidigare tog Bengt Westerberg kontakt med Ingvar Carlsson när han såg att
hyreshöjningarna blev större än vad man hade räknat med när man höjde
pensionstillskottet och KBT som kompensation. Jag vill fortfarande påstå att
pensionärerna är kompenserade för de skattehöjningar som skattereformen
påverkar, men icke för de oskäliga höjningar som är orsakade av andra sa-
ker.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
Mom. 1 (höjt pensionstillskott)
Utskottets hemställan bifölls med 267 röster mot 36 för reservation 1 av
Karin Israelsson och Marianne Jönsson.
Mom. 4 (kostnadsansvaret för särskilt KBT)
Utskottets hemställan bifölls med 159 röster mot 147 för reservation 3 av
Gullan Lindblad m.fl.
Mom. 7 (kostnads- och konsekvensanalyser)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Gullan Lindblad
m.fl. - bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Företogs till avgörande lagutskottets betänkande 1990/91 :LU24, närings-
utskottets betänkanden 1990/91 :NU28, NU29 och NU30, bostadsutskottets
betänkande 1990/91:BoU12 samt försvarsutskottets betänkande
1990/9LFÖU7 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prot. 92).
Lagutskottets betänkande LU24
Mom. 1 (atomansvarighetslagen)
Först biträddes reservation 1 av Elisabeth Persson med 20 röster mot 19
för reservation 2 av Kaj Nilsson. 268 ledamöter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 274 röster mot 34 för reserva-
tion 1 av Elisabeth Persson.
Mom. 2
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU28
Mom. 4 (utredning om kärnteknisk verksamhet)
Utskottets hemställan bifölls med 245 röster mot 25 för reservation 2 av
Lars Norberg. 31 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 9 (export av använt kärnbränsle från Studsvik AB)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Lars Norberg-
bifölls med acklamation.
Mom. 11 (informationen från Svensk Kärnbränslehantering AB)
Utskottets hemställan bifölls med 288 röster mot 19 för reservation 9 av
Lars Norberg.
Mom. 13 (finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 272 röster mot 34 för reservation 11 av
Rolf L Nilson och Lars Norberg. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
25
Prot. 1990/91:96 Övriga moment
17 april 1991 Utskottets hemställan bifölls.
26
Näringsutskottets betänkande NU29
Mom. 1 (minskad etableringskontroll)
Utskottets hemställan bifölls med 175 röster mot 133 för reservation 1 av
Hadar Cars m.fl.
Mom. 2—13
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU30
Mom. 1—4
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 5 (överlåtelse av statens aktier i OK Petroleum AB till Förvaltnings-
aktiebolaget Fortia)
Först biträddes reservation 1 av Hadar Cars m.fl. med 128 röster mot 20
för reservation 2 av Lars Norberg. 156 ledamöter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 157 röster mot 134 för reserva-
tion 1 av Hadar Cars m.fl. 16 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 6 (användningen av frigjorda medel)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Lars Norberg -
bifölls med acklamation.
Bostadsutskottets betänkande BoU12
Mom. 1 (utformningen av bostadspolitiken)
Först biträddes reservation 3 av Agne Hansson och Birger Andersson
med 36 röster mot 16 för reservation 4 av Jan Strömdahl. 255 ledamöter av-
stod från att rösta.
Härefter biträddes reservation 2 av Erling Bager och Ingrid Hasselström
Nyvall med 37 röster mot 35 för reservation 3 av Agne Hansson och Birger
Andersson. 233 ledamöter avstod från att rösta.
Därpå biträddes reservation 1 av Knut Billing m.fl. med 61 röster mot 36
för reservation 2 av Erling Bager och Ingrid Hasselström Nyvall. 210 leda-
möter avstod från att rösta.
Slutligen bifölls utskottets hemställan med 157 röster mot 61 för
reservation 1 av Knut Billing m.fl. 89 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 3 (ekologiskt byggande m.m.)
Först biträddes reservation 6 av Jan Strömdahl med 20 röster mot 19 för
reservation 7 av Kjell Dahlström. 270 ledamöter avstod från att rösta.
Härefter biträddes reservation 5 av Agne Hansson och Birger Andersson
med 37 röster mot 34 för reservation 6 av Jan Strömdahl. 236 ledamöter av-
stod från att rösta.
Slutligen bifölls utskottets hemställan med 235 röster mot 72 för
reservation 5 av Agne Hansson och Birger Andersson.
Mom. 4 (information m.m. om långivningen till ny- och ombyggnad av ålder-
domshem)
Utskottets hemställan bifölls med 177 röster mot 129 för reservation 8 av
Agne Hansson m.fl.
Mom. 16 (förbud mot omvandling av hyresrätter till bostadsrätter)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 26 av Jan Ström-
dahl - bifölls med acklamation.
Mom. 20 (en rimlig bostadskostnad)
Utskottets hemställan bifölls med 286 röster mot 17 för reservation 30 av
Jan Strömdahl. 3 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 39 (upphävande av beslutet om ett nytt bostadsfinansieringssystem)
Utskottets hemställan bifölls med 176 röster röster mot 132 för reservation
50 av Agne Hansson m.fl.
Mom. 54 (beslutsramen för bostadshus yngre än 30 år)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 65 av Jan Ström-
dahl - bifölls med acklamation.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Mom. 55 (förvärvsstödet till flerbarnsfamiljer)
Först biträddes reservation 66 av Knut Billing m.fl. med 100 röster mot 37
för reservation 67 av Jan Strömdahl och Kjell Dahlström. 170 ledamöter av-
stod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 171 röster mot 97 för reserva-
tion 66 av Knut Billing m.fl. 36 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 59 (den övre gränsen för radonbidrag)
Utskottets hemställan bifölls med 220 röster mot 89 för reservation 70 av
Agne Hansson m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Försvarsutskottets betänkande FöU7
Mom. 2 (lokaliseringen av FMVs fartygsavdelning)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Paul Ciszuk -
bifölls med acklamation.
Mom. 3 (användning av försvarsanläggningar som flyktingförläggningar)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Paul Ciszuk -
bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
27
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
28
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1990/91 :SfU 11 Socialpolitik - försäkring vid sjukdom, föräldraskap, handi-
kapp och ålderdom (prop. 1990/91:100 delvis).
Förste vice talmannen meddelade att debatten i detta ärende skulle delas
upp i tre avdelningar. Varje avdelning skulle betraktas som ett särskilt
ärende med en egen talarlista. Till varje talarlista kunde nya talare anmäla
sig till dess överläggningen förklarats avslutad för den aktuella avdelningen.
Avd. 1 Sjukförsäkring m.m.
(Avsnitten I, II och V i utskottets hemställan)
Anf. 30 GULLAN LINDBLAD (m):
Fru talman! Socialförsäkringssystemen, som vi kommer att debattera de
närmaste timmarna, utgör basen i vårt s.k. välfärdssystem. Det är naturligt-
vis viktigt att dessa system har en fast och solid uppbyggnad och att vi rättar
munnen efter matsäcken när det gäller utbetalningar från försäkringarna, så
att systemen klarar sina utgifter. Så är det inte i dag. Vare sig sjuk- och ar-
betsskadeförsäkringen eller pensionssystemet bär i dag sina egna kostnader,
utan alltmer måste finansieras av våra skattemedel.
En ökande andel av de offentliga utgifterna har tagits i anspråk av de of-
fentliga systemen. Den snabba utgiftsökningen inom socialförsäkringssek-
torn har i hög grad bidragit till att den ekonomiska tillväxten är negativ i vårt
land, den tillväxt som är nödvändig för att klara socialförsäkringssystemen!
Tala om en ond cirkel! Vårt kostnadsläge är alltför högt i förhållande till vår
nära omvärld, och vi kan inte sälja våra varor. Företagen flyttar som bekant
utomlands. Vi har unnat oss en alltför hög grad av olika välfärdsanordningar,
t.o.m. system som gjort det mer lönande att vara sjukskriven än att gå i ar-
bete. Jag tänker t.ex. på det s.k. timsjukpenningsystemet. Vi moderater har
länge varnat för att detta naturligtvis inte skulle gå i längden. Krisen är nu
ett faktum.
Sjukförsäkringens kostnader ökade kraftigt under senare delen av 80-talet
bl.a. beroende på att det s.k. sjuktalet ökade från ca 18 dagar 1982 till ca 26
dagar 1989.
Vi moderater har, som jag sade, i åratal varnat för utvecklingen och före-
slagit besparingar inom t.ex. sjuk- och arbetsskadeförsäkringen. Vi stod
länge ensamma, men till sist insåg även den socialdemokratiska regeringen
att det var nödvändigt att minska utgifterna. Riksdagen beslutade därför ny-
ligen om minskade kompensationsgrader vid kortvarig sjukskrivning fr.o.m.
den 1 mars detta år. Vi har också kunnat notera att svenska folket drabbats
av en osedvanligt stor friskhet, som det stod i Expressen den 22 mars. Vi
väntar nu otåligt på att regeringen skall lägga sin proposition om en s.k. sjuk-
löneperiod fr.o.m. den 1 januari 1992. Det finns en stor majoritet i riksdagen
för en sådan reform. Vi beklagar samtidigt regeringens oförmåga att refor-
mera arbetsskadeförsäkringen. Det hade varit ytterst nödvändigt som ett led
i dessa besparingar.
Allt fler har insett att det finns alla skäl att bromsa den snabba utgiftsök-
ningen inom socialförsäkringsområdet, bl.a. genom besparingar inom sjuk-
och arbetsskadeförsäkringen. Ett mål för kommande reformer måste också
vara ett klarare och tydligare samband mellan avgifter och förmåner.
I reservation 1 framhåller vi moderater att sambandet mellan förmåner
och avgifter har luckrats upp successivt och att avgifterna för sjukförsäkring
och ATP alltmer har förvandlats till skatter. Om den ekonomiska tillväxten
är dålig blir det svårt, ja nära nog omöjligt, att med ett s.k. fördelningssys-
tem fördela inkomster över livscykeln och samtidigt fördela inkomster mel-
lan olika inkomstgrupper. Socialförsäkringssystemet måste enligt vår upp-
fattning vara stabilt, och vi anser att det bör byggas upp efter försäkringsmäs-
siga principer. Ett närmande till EG torde också kräva detta. Vi anser att
regeringen bör tillsätta en offentlig utredning som skall lägga fram förslag
om hur socialförsäkringssystemets uppbyggnad kan göras mer konsekvent i
förhållande till sitt syfte samtidigt som människors intjänade rättigheter ges
ett stabilt och fast skydd. Socialförsäkringssystemets inverkan på kapital-
marknaden, den offentliga sektorns tillväxt, skattetryck osv. bör också beak-
tas i detta sammanhang. Jag yrkar, fru talman, bifall till reservation 1.
Sjukpenning kan utgå även under utbildning som en rehabiliteringsåtgärd.
1983 skedde en praxisändring på detta område genom en dom i försäkrings-
överdomstolen, och sjukpenning har sedan dess kunnat utgå ända tills en
direkt yrkesplacering varit möjlig, ibland till högskoleutbildning i fyra års
tid. Systemet har blivit mycket dyrbart och är dessutom orättvist gentemot
andra studerandegrupper, som får leva på knappa studiestöd eller utbild-
ningsbidrag. RRV har uppmärksammat detta, kritiserat systemet och föror-
dat en förändring.
Tillsammans med folkpartiet liberalerna och centern har vi reserverat oss
i denna fråga till förmån för en striktare tillämpning, och jag ber att få yrka
bifall till reservation 4.
I reservation 6 anser vi liksom folkpartiet liberalerna att man borde kunna
pröva det system som fungerar väl i Norge, nämligen att man inte fastställer
någon SGI förrän en sjukskrivning blir aktuell. Detta skulle innebära en vä-
sentlig administrativ förenkling och även besparing. Vi anser att regeringen
snarast bör lägga fram förslag om en sådan reform.
De borgerliga partierna framför i reservation 7 sin uppfattning att en stu-
derande skall kunna ha s.k. vilande sjukpenning under studier oavsett om
vederbörande uppbär studiestöd eller ej.
I reservation 8 framför vi moderater tillsammans med folkpartiet libera-
lerna att det skall vara möjligt även för den som har fyllt 55 år att teckna en
frivillig försäkring. En sådan försäkring kan vara den enda sociala trygghe-
ten vid sjukdom t.ex. för en jordbrukare som i dagens tider av omställning
inom jordbruket måste lägga ned sin jordbruksdrift eller för en tidigare hem-
arbetande maka som kanske har skött sin make under många år och då upp-
burit en viss anhöriglön för detta, men som vid hans frånfälle står utan vare
sig inkomst eller sjukförsäkring. Det finns i vårt välfärdssystem personer
som helt och hållet står utan trygghet. Det är värt att beakta.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
29
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
30
När det gäller tandvårdsförsäkringen har även dessa utgifter ökat. Rege-
ringen föreslår väsentliga försämringar av högkostnadsskyddet. Det finns
flera orsaker till utgiftsökningarna, bl.a. en ökad vuxenandel inom folktand-
vården, ett ökat antal äldre och invandrare med stora tandvårdsbehov, en
ökad ambitionsnivå och en ökad användning av andra tandlagningsmaterial
än amalgam. Vi moderater anser att förändringarna beror på strukturför-
ändringar.
Regeringen har nu föreslagit att försöksverksamhet med s.k. bastandvård
skall införas. Vi moderater anser att underlaget för detta förslag är bristfäl-
ligt, och vi anser dessutom att ett införande av bastandvård skulle föra med
sig en orimlig administration, som inte står i proportion till effekten i form
av bättre tandhälsa. Däremot är förslaget enligt vår uppfattning ett sätt att
underminera privattandläkarvården och ge patienterna med de största tand-
vårdsbehoven - framför allt våra äldre - väsentligt högre kostnader och
sämre service. Vi har därför yrkat avslag på förslaget, vilket framgår av re-
servation 11.
I reservation 13 anser vi liksom regeringen att en besparing behövs inom
tandvårdsförsäkringen, men vi vill inte att den skall gå ut över dem som har
de största behoven av tandvård, framför allt de äldre. Vi anser att försäk-
ringen i första hand skall ge stöd vid höga kostnader, medan vi andra kan stå
för något större egen andel av kostnaderna när vi besöker tandläkaren. Vi
anser därför att en ökad självrisk på 600 kr. bör införas inom varje behand-
lingsperiod. Det skulle för den enskilde inte innebära mer än en ökad kost-
nad på 240 kr. om behandlingskostnaden uppgår till 3 000 kr. Däremot skulle
vi kunna ge bättre försäkringsförmån till de äldre och till dem som har stora
tandvårdsbehov.
I detta betänkande behandlas även socialförsäkringens administration. Vi
delar regeringens uppfattning om nödvändigheten av att nedbringa kostna-
derna och stödjer det förändringsarbete som pågår och som föreslås. Jag
skulle i detta sammanhang gärna vilja ge en eloge till försäkringskassorna för
att de klarar av allt arbete, alla förändringar och alla de uppgifter som vi
lägger på dem. Jag tänker inte minst på de ”snabba ryck” som ofta blir följ-
den av besluten i den här kammaren.
En fråga som har debatterats mycket på senare tid är det s.k. FAS 90-sy-
stemet, dvs. försäkringskassornas ADB-system. Vi är från utskottets sida in-
förstådda med att kassorna behöver ett rationellt registersystem, men hyser
stor tveksamhet till stora system som ger tillfälle till samkörningar. Det är
viktigt att ändamålet med det planerade registret noga övervägs. I en reser-
vation har utskottets borgerliga ledamöter tillsammans med miljöpartiet
framför allt betonat integritetsfrågorna. Vi anser också att införandet av en
sjuklöneperiod avsevärt kommer att reducera antalet ärenden som behöver
administreras av kassorna. Vi anser att det behövs en ordentlig kravanalys
av försäkringskassornas behov av datorstöd innan ett beslut fattas om
FAS 90, och vi redovisar detta i reservation 84.
I reservation 85 har vi moderater reserverat oss för en minskning av för-
säkringskassornas anslag med 100 milj.kr. med hänvisning till den arbetsgi-
varperiod som skall införas och som avsevärt kommer att minska belast-
ningen hos kassorna.
Fru talman! Det finns åtskilliga reservationer, men jag nöjer mig med att
yrka bifall till reservationerna 1 och 4. I övrigt framgår vår inställning till de
olika förslagen av utskottsbetänkandet. Jag ber också att få yrka bifall till de
delar av utskottets hemställan där det inte råder några delade meningar.
Anf. 31 SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Genom socialförsäkringssystemen skall alla garanteras trygg-
het vid sjukdom, rehabilitering, handikapp eller ålderdom. Vi ser med oro
på den negativa utvecklingen i socialförsäkringssystemen.
År efter år har vi här i Sveriges riksdag diskuterat socialförsäkringssyste-
mens problem och brister. Från folkpartiet liberalernas sida har vi med en-
vishet pekat på de orimliga förhållanden som råder. Dessa brister är den so-
cialdemokratiska regeringen väl medveten om. Trots detta har den inte lyck-
ats lyfta blicken och med kraft ta tag i förändringsarbetet.
I årets upplaga av STU-betänkandet går socialdemokraterna som katten
kring het gröt. De erkänner bristerna med systemet men vill inte åtgärda
dem. De hänvisar även i år till att förändringar måste ske, men inte nu utan
senare när regeringen kommer med förslag.
Jag frågar mig om det aldrig har slagit den socialdemokratiska majoriteten
i utskottet att utflödet från socialförsäkringssystemen innebär att andra an-
gelägna insatser på det sociala området får stå tillbaka. Detta drabbar grup-
per i det ”glömda Sverige” - grupper som inte har några starka organisatio-
ner som sina företrädare. Låt mig ta ett exempel. Enbart arbetsskadefonden
riskerar att få ett underskott på 75 miljarder redan 1995. Var och en förstår
att detta inte kan få fortsätta.
Fru talman! Folkpartiet liberalerna har varit överens med regeringen om
att sjuklön skall införas senast den 30 juni 1991 och att arbetsskadeförsäk-
ringen snarast måste reformeras. Den överenskommelsen svek socialdemo-
kraterna. Det var inte första gången och sannolikt inte heller den sista. Men
vad värre är, är att vi i dag inte vet om det kommer några förslag till sjuklön
eller om arbetsskadeförsäkringen skall reformeras. Sjuklöneförslaget var
aviserat till den 15 april och har ännu inte synts till.
Om det kommer något förslag om reformerad arbetsskadeförsäkring är
ännu mer höljt i dunkel. Den frågan skall utredas. Riksdagens revisorer på-
pekade i fjol att arbetsskadeförsäkringens utformning är ett hinder för en
aktiv rehabilitering. Trots detta avstår regeringen även i år från att vidta
några åtgärder.
Jag skulle vilja fråga Börje Nilsson vad som skall ske med arbetsskadeför-
säkringen. När kommer det något förslag? Skall den få rulla vidare med
dessa enorma underskott?
Genomförandet av sjuklön och reformeringen av arbetsskadeförsäk-
ringen är avgörande för om vi i framtiden skall klara av att finansiera en full-
god sjukförsäkring.
Fru talman! I hopp om att det så småningom skall komma förslag till en
reformering av sjukförsäkringen skall jag nu bara kommentera några av
folkpartiets mindre förslag på sjukförsäkringsområdet.
Ohälsotalen hos kvinnor är oroväckande höga och måste tas på mycket
stort allvar. Det är en varningssignal som tyder på brister i arbetslivet. I flera
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
31
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
år har vi pekat på detta och krävt djupgående analyser av problemet. Majori-
teten tar inte så allvarligt på frågan utan hänvisar som vanligt till kommande
undersökningar.
Frågan om hur många år sjukpenning skall kunna utgå vid utbildning har
tagits upp vid ett flertal tillfällen. Den nuvarande ordningen skapar orättvi-
sor mellan dem som studerar och är sjukskrivna och dem som själva får fi-
nansiera sin utbildning. Ordningen snedvrider också de s.k. ohälsotalen
samtidigt som kostnaderna är onödigt höga. Socialdemokraterna avstyrker
åter vårt förslag. Jag kan med tillfredsställelse notera att regeringen i den
frågan nu äntligen kommer med ett förslag, som vi senare skall behandla.
I regeringens förslag till rehabiliteringslag, som skall behandlas senare i
vår, påpekas arbetsgivarnas ansvar för sina anställdas rehabilitering. I reser-
vation 5 påpekar folkpartiet att den stela låsningen i sjukpenningnivåerna är
olycklig ur rehabiliteringssynpunkt. Det är väsentligt att den sjukskrivne kan
återgå till sin arbetsplats så snart som möjligt. Det bör vara läkaren, försäk-
ringskassan och arbetsgivaren som i samråd med den anställde bör avgöra
när och i vilken omfattning den sjukskrivne kan återgå i arbete.
Fru talman! Det är mycket betydelsefullt att den administrativa delen av
socialförsäkringssystemen begränsas till vad som absolut är nödvändigt. En
tredjedel av de ändringar om ändrad inkomst som görs av försäkringskassan
kommer inte till användning. Folkpartiet liberalerna anser att det räcker att
uppge sin aktuella inkomst i samband med krav på ersättning.
I reservation 7 tar vi åter upp frågan om rätten till SGI vid studier. Vi anser
det vara orimligt att man skall vara tvingad att ta ut studiemedel enbart för
att få behålla sin sjukpenninggrundande inkomst. Det rätta bör vara att det
är studierna i sig som avgör om SGI får behållas, inte ett eventuellt statligt
stöd.
Fru talman! I årets budgetproposition föreslår regeringen en försöksverk-
samhet inom tandvården. Beskrivningen av försöken är knapphändig och
ställer ett antal frågor om rättsliga och ekonomiska konsekvenser för privat-
tandläkarna: dels hur försökslandstingen skall kunna förena sina dubbla rol-
ler, dels patienternas rätt till ett fritt tandläkarval. Riktlinjerna måste kom-
pletteras. Bl.a. bör vikten av en, förutom kostnadsanalysen, opartisk utvär-
dering som belyser tandhälsoeffekter och patientreaktioner poängteras. Det
är önskvärt att även storstadsområden ingår i försöksverksamheten. För-
söksverksamheten får inte heller leda till reformstopp under försöksperio-
den.
Folkpartiet liberalerna anser att fem försöksmodeller bör prövas, var för
sig eller i kombination. En modell avser överföring av tandvårdsförsäk-
ringen till försäkringskassan, så att kassan inom ramen för en klumpsumma
i samråd med vårdgivarna kan besluta om taxesystem och ersättningsregler.
En annan modell gäller försök med ersättningssystem för enskilda privat-
tandläkare med ett flerårigt vårdåtagande med ersättning beräknad med viss
del per patient och viss del per prestation. En modell innebär försök med
privatisering av folktandvårdskliniker. En fjärde modell gäller upphandling
för att få till stånd en s.k. hustandläkarmodell. Ett femte försök bör göras
med ett avreglerat taxesystem.
32
Det är väsentligt att samtliga försök kan göras i samförstånd mellan vård-
givare, försäkringskassa och staten.
Det är också av vikt att pröva en tandvårdstaxa som stimulerar andra per-
sonalkategoriers utveckling. Inte minst för tandsköterskorna vore detta en
utveckling i arbetet och en besparing i statskassan.
Fru talman! Jag har tidigare påpekat att alla vägar måste prövas för att
spara i administrationen. Vi föreslår att det utreds om försäkringskassorna i
Malmö och Malmöhus län kan slås samman. Detta skulle ge två effekter -
dels lägre administrativa kostnader, dels frigörande av personal som kan flyt-
tas över till arbete med rehabilitering. På sikt bör även en sammanläggning
med kassan i Kristianstads län prövas.
Fru talman! Det sedan flera år planerade ADB-arbetet med ett sjukför-
säkringsregister kräver noggranna överväganden innan beslut fattas. Ända-
målet måste noga studeras, och känsliga integritetsintressen måste värnas.
Inte minst när en eventuell sjuklöneperiod införs och en stor del av rehabili-
teringsarbetet läggs på företagen måste behovet av ett sjukförsäkringsregis-
ter prövas på nytt.
Sjuklöneperioden innebär mycket färre ärenden, och kassornas behov av
ett heltäckande diagnosmaterial kommer att minska betydligt. Vi anser att
en ny kravanalys krävs innan beslut om FAS 90 fattas.
Fru talman! Jag avslutar med att yrka bifall till reservationerna 12 och 84,
men självfallet står folkpartiet liberalerna bakom alla de reservationer som
vi fogat till betänkandet.
Anf. 32 KARIN ISRAELSSON (c):
Fru talman! ”Socialpolitiken syftar till att ge människor trygghet.” Så in-
leds det betänkande som vi i dag skall debattera. En fråga man då måste
ställa sig är om trygghet verkligen har blivit resultatet av våra socialförsäk-
ringar. Får vi ut positiva och optimala effekter av de stora satsningar som
sker via socialförsäkringssystemet eller kan flera få möjlighet att ta del av
förmånerna om förändringar sker?
250 miljarder kostar socialförsäkringarna, bortsett från arbetsskadeför-
säkringen. Sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen m.m. är vad vi får för
dessa pengar. Målet för socialförsäkringarna har varit att ge skydd när hälsan
sviktar eller när man med ålderns rätt lämnar yrkes- och arbetslivet. Trygg-
hetssystemet innebär också ett skydd för den som inte funnits med i arbetsli-
vet. Folkpensionen och pensionstillskottet erhåller även den som varit hem-
arbetande.
Genomgående i de olika ersättningssystemen premieras s.k. lönearbete
framför det arbete som bedrivs i hemmet främst av kvinnor med vård och
omsorg. Nuvarande regering har inte funnit detta arbete så värdefullt, att
man velat premiera det med en skälig ersättning. Jag återkommer i en senare
debatt till övriga förhållanden för våra pensionärer.
Nuvarande socialförsäkringssystem visar allt mer på stora svagheter. Stora
summor pengar rinner igenom systemen då efterlevnad och regler medgett
detta. Först nu börjar regeringen valhänt försöka bemästra situationen. Ty-
värr saknas det då tillräcklig förmåga till samordning av åtgärder och till till-
räckligt radikala åtgärder för att förändra nuvarande förhållanden. Ett så-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
3 Riksdagens protokoll 1990/91:96
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
dant exempel utgör arbetsskadeförsäkringen, som nu helt har spelat ut sin
roll. Vi har i en motion med anledning av rehabiliteringsförslaget återigen
utvecklat centerns syn på denna försäkring.
I årets budgetförslag presenterade regeringen åtgärder som förra året var
helt otänkbara. Friåret i sjukvården ansågs då vara så värdefullt att behålla
för förtidspensionerade att det fick fortsätta att gälla när friåret för pensionä-
rer togs bort. Det vore intressat att få regeringens företrädare i utskottet att
förklara vad som inträffat och gjort det möjligt att plötsligt ändra på detta
beslut. Det kan inte vara skatteomläggningen - den har tvärtom visat synner-
ligen negativa effekter för en del förtidspensionerade.
Nu blir dock resultatet att även de förtidspensionerade skall betala sjuk-
husavgift från första vårddagen. De erfarenheter som kan dras av före-
gående beslut som drabbade pensionärerna borde ha presenterats först. Fak-
tum är att många äldre med behov av sjukhusvård drabbas av överraskningar
när räkningar för vården kommer dem till handa någon månad efter sjukhus-
vistelsen. Möjligheten att få avgiften nedsatt är nästan obefintlig kan man se
av de ansökningar som inkommit. Möjligtvis saknas också information till
patienterna rörande denna möjlighet. Centerpartiet vänder sig emot att fri-
året i sjukvården för förtidspensionerade skall tas bort.
Informationen rörande de förmåner som finns i socialförsäkringssystemet
är bristfällig. Det upplever ofta vi som arbetar med försäkringarna. Ett så-
dant exempel är den ersättning för närståendevård som genomförts. Av de
anslag som gjorts har bara en del använts för sitt ändamål. Många har också
uppfattat ersättningen som en ersättning som kan nyttjas för enklare vårdin-
satser. Tvärtom handlar det i de flesta fall om vård i livets slutskede, som då
berättigar till 30 dagars ersättning för den enskilde vårdtagarens närstående.
Inte minst sjukvårdspersonalen måste få en bättre information om dessa för-
hållanden. Just nu pågår en uppföljning av vad denna ersättning inneburit«
När den presenterats kan slutsatser dras om vilka åtgärder som behöver vid-
tas för att förbättra utnyttjandet av denna förmån.
I betänkandet beskrivs det förändringsarbete som pågår inom socialför-
säkringssystemet. Kampen mot ohälsan skall drivas för att sänka ohälsotalet.
Det är de oroande kostnadsökningarna som bidragit till detta mål. I det arbe-
tet ingår införande av en arbetsgivarperiod/sjuklön. Vi som satt med i den
snabbutredning som blev resultatet av uppgörelsen rörande den sänkta kom-
pensationsgraden i sjukersättningen väntar med spänning på förslaget.
En proposition är aviserad. I tidningarna spekuleras över om den kommer
eller ej. LO och TCO är mycket negativa till ett sådant förslag. Riksdagen
har dock beställt förslaget. Naturligtvis måste regeringen lägga fram det för-
slag som är beställt.
Vi behöver ett sådant beslut för att effektivt kunna bedriva rehabilite-
ringsarbete. Minskad administration och betydligt större anledning för ar-
betsgivaren att visa intresse för arbetsmiljö och de anställdas situation är
centerpartiets drivkraft för att införa sjuklönen. Det finns alltså många skäl
till att den utlovade propositionen verkligen kommer riksdagen till handa så
att beslut kan fattas under våren. Får vi en sjuklön från den första januari
1992 kommer många fördelar att vinnas, främst möjligheten till förbättrad
34
rehabilitering. Stora samhällsekonomiska vinster blir också följden - pengar
som kan användas till andra insatser.
Den rehabiliteringsproposition som just nu har lämnats och för vilka mo-
tionstiden gick ut i går innebär också en ändrad inriktning av inte minst för-
säkringskassans arbete.
I det betänkande som nu behandlas tas även den administrativa verksam-
heten inom socialförsäkringen upp. Det handlar om riksförsäkringsverkets
och försäkringskassornas verksamhet. Även dessa har ett besparingskrav på
10 % på tre år. Detta skall genomföras med hjälp av en annan organisations-
struktur och regelförenklingar som påtagligt skall reducera omständliga och
komplicerade ärendehandläggningar.
I skenet av den målsättningen undrar man med fog om alla verkligen arbe-
tar med det målet för ögonen. Det särskilda kommunala bostadstillägget för-
enklar inte administrationen, tvärtom. De ständiga bytena av socialförsäk-
ringens inriktning som regeringen presenterar förenklar inte arbetet. Ibland
skall sjuklönen införas, ibland skall den inte införas. Ibland skall sjukförsäk-
ringen och arbetsskadeförsäkringen samordnas, plötsligt blir det inte längre
aktuellt inom den närmaste tiden.
Nog har försäkringskassan och riksförsäkringsverkets personal varit hårt
prövade de senaste åren med alla dessa förslag i olika riktningar. Samtidigt
har föräldraförsäkringen vuxit ut med nya komplicerade ersättningsregler.
Beräkningarna när det gäller föräldraförsäkringen belastar försäkringskas-
sans personal med åtskilliga årsarbeten. Nu finns det ett förslag om förenk-
lingar som förhoppningsvis kan komma till utförande snarast.
För att klara en bättre hantering av de arbetsuppgifter som föreläggs för-
säkringskassorna behövs ett datasystem som underlättar denna hantering.
Under de senaste åren har försök och planering skett för det s.k. FAS 90-
projektet.
Centerpartiet anser det naturligtvis viktigt med ett gott tekniskt stöd i för-
säkringskassornas verksamhet. Det finns dock en rad frågor som måste lösas
innan man bestämmer sig för ett sådant system. Inte minst måste det klarläg-
gas vilken uppgift försäkringskassan skall ha i rehabiliteringsarbetet. Vilka
organ som skall ha huvudansvaret i denna verksamhet måste också beslutas.
När besluten om vilka målen är föreligger, då först kan man besluta om vilka
tekniska hjälpmedel man behöver för detta.
Det är där de stora bristerna har funnits. De planerande inom riksförsäk-
ringsverket har funnit stora möjligheter till ett utbyggt ADB-system för att
lagra många uppgifter och data. Detta har också lett till att datainspektionen
i sin framställning om en registerlag framför följande: ”Informationen om
varje försäkrad skall vara mycket omfattande och djupgående. Som exempel
kan nämnas att avsikten är att registrera uppgifter om diagnoser, rehabilite-
ringsåtgärder och intagning i anstalter och institutioner av olika slag, dvs.
uppgifter som i datalagen har bedömts som mycket integritetskänsliga.”
En utredning har nu kommit med ett förslag till registerlag. I det förslaget
skärs uppgiftsinlämnandet ned och utnyttjandet av samköming med andra
register begränsas.
Den enskildes möjligheter att få information om vilka som får del av dessa
uppgifter måste stärkas. För att en rehabilitering skall vara effektiv krävs
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
35
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
36
omfattande utlämning av känsliga uppgifter. Den enskildes rätt till integritet
och respekt för privatlivet måste här vara avgörande för en eventuell fortsatt
utbyggnad av systemet.
Jag vill fråga utskottsmajoritetens företrädare om ni inte känner någon
som helst tveksamhet till att etablera ett så stort datasystem med de möjlig-
heter som finns i FAS 90. Fortfarande saknas det beslut om vilken myndighet
som skall ha huvudansvaret för den framtida rehabiliteringen.
Centerpartiet anser det inte självklart att försäkringskassan skall spela den
rollen. Det finns redan aktörer som är kunniga på rehabiliteringsområdet.
Jag tänker då på företagshälsovården och primärvården. I första hand borde
man utnyttja dessa i stället för att bygga ut försäkringskassans administra-
tion.
Med en utbyggnad av FAS 90 finns en stor risk att uppgifter skall hamna i
orätta händer. Möjligheten till samköming med andra register kommer
också att innebära en möjlighet till kartläggning av en enskild individs hela
liv. Detta får bara inte hända.
Det är därför som vi från centerpartiet i olika organ har eftersträvat en
debatt om FAS 90. Den debatten har delvis kunnat genomföras, och min
förhoppning är att det framtida datasystemet inom försäkringskassan skall
bli av lokal karaktär och ett arbetsredskap för lokalkontorets personal. Nu
återstår att se det förslag till registerlag som bör bli följden av den nyligen
avslutade utredningen.
Centerpartiet har i motioner fört fram vissa grundläggande krav på regi-
strering av offentliga och enskilda handlingar. Vi kräver en restriktiv praxis
för tillstånd till stora register. Vi kräver att uppgifter som insamlats för ett
ändamål inte skall få användas för andra ändamål. Vi kräver att samköming
i princip inte tillåts. Vi kräver att den enskilde får större möjligheter att på-
verka uppgifterna i ett datasystem, och vi kräver bl.a. också att regler om
sekretess och rättelse och gallringsinstruktioner ses över och utformas som
stöd för den enskilde. Detta är bakgrunden till vår inställning när det gäller
FAS 90.
Det finns ett antal reservationer i betänkandet som jag vill beröra något
närmare. Riksrevisionsverket har i en rapport kartlagt i vilken utsträckning
sjukpenning används inom utbildningen. Genom den praxisförändring som
skedde 1983 när det gäller sjukpenning under utbildning har allt fler under
ibland lång tid uppburit sjukpenning under utbildningstiden. Detta har ska-
pat orättvisor mellan dem som studerar med studiestöd och dem som erhål-
ler sjukpenning. Det kan inte heller vara meningen att sjukpenningen skall
användas på detta sätt.
Nu har regeringen aviserat en förändring i den proposition som föreslår
rehabiliteringsersättning. Där begränsas rehabiliteringsersättning till studier
under 40 studieveckor, vilket kan vara ett gott riktmärke när det gäller stu-
dier med sjukpenningersättning. Förhoppningsvis skall den pågående utred-
ningen komma med förslag som sedan snabbt kan leda till beslut. Centerpar-
tiet anser att det snarast bör tillrättaläggas. Det skulle spara åtskilligt med
pengar. Riksrevisionsverket beräknar denna summa till upp emot 2 miljar-
der kronor, pengar som kan nyttjas för andra ändamål. Jag yrkar bifall till
reservation nr 4 om sjukpenning under utbildning.
Jag vill också anmäla att vi i centerpartiet stöder reservation nr 8, som rör
den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Det är ett förbiseende som gjort att
vi inte finns med bland reservanterna på den punkten.
Jag vill, fru talman, till sist yrka bifall till reservation nr 4 om sjukpenning
under utbildning och till reservation nr 84 om ADB-systemet.
Anf. 33 MARGÖ INGVARDSSON (v):
Fru talman! Det här är den sista gången som jag får vara med och disku-
tera sjukförsäkringen häri kammaren. Jag vill därför använda en del av tiden
till att anföra en del övergripande synpunkter på vårt trygghetssystem. Jag
tillskriver inte mig själv en sådan betydelse att jag tror att jag nu skall avge
något slags testamente - det är av helt andra och rent egoistiska skäl som jag
vill ta upp en övergripande diskussion: Jag tycker att den delen av debatten
är ganska rolig. Jag tycker också att det är viktigt att vi diskuterar de ideolo-
giska skillnaderna i synsätten när det gäller vårt socialförsäkringssystem. Det
är faktiskt ideologiska skillnader i synsättet som ibland från kammarens ta-
larstol kläds - stundom t.o.m. förkläds-i ord, t.ex. om en bättre effektivitet
och en minskad byråkrati.
Det är helt klart att den viktigaste delen av socialpolitiken är socialförsäk-
ringssystemet. Det är den grund som hela socialpolitiken i övrigt vilar på.
Arbetarrörelsens målsättning med ett väl utbyggt socialförsäkringssystem är
att i möjligaste mån undvika att människor utsätts för förnedring - den för-
nedring som det innebär att bli särskilt utpekad som någon som behöver
hjälp. Därför är vårt socialförsäkringssystem i huvudsak generellt. Det inne-
bär att alla människor i vissa situationer, oberoende av ekonomi och annat,
har rätt till ersättning från försäkringarna.
Det generella systemet är det bästa stödet till de sämst ställda. Det skyd-
dar vår integritet eftersom vi då slipper individuella behovs- och inkomst-
prövningar. Och det fördelar om inkomsterna från dem som har goda in-
komster till dem som har sämre inkomster.
En annan modell är det s.k. selektiva systemet. Det är den modell som
förespråkas av de borgerliga partierna. I det systemet har man ett särskilt,
riktat stöd till de svagaste grupperna. De bättre ställda får klara sig själva
och betala för sina egna behov. Ju mer selektiva, riktade insatser det finns i
ett system, desto mer byråkrati och kontroll krävs det för att se till att det är
rätt människor som får stödet. En annan effekt av ett selektivt system är att
stora grupper som står utanför systemet inte längre känner solidaritet med
systemet, och viljan att vara med och betala minskar då påtagligt. Det finns
tydliga exempel på hur det fungerar från de länder där man har genomfört
sådana system.
Samhället förändras, och självfallet måste ibland vårt socialförsäkringssys-
tem ändras i förhållande till de nya krav som ställs. Jag menar att det går att
göra med bibehållande av de grundläggande värderingarna. Ändrar man
inte systemet ibland blir det ohanterligt, och då är det mycket lättare för dem
som av ideologiska skäl vill bryta sönder hela systemet att få gehör för sina
krav. Vänsterpartiet medverkar gärna till förändringar som gör systemet ef-
fektivare, mer anpassat till dagens verklighet. Jag menar att om riksdagens
principbeslut från 1983, om att förändra systemet mot en allmän socialför-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
37
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
38
säkring i enlighet med de förslag som lades fram av den socialpolitiska sam-
ordningsutredningen, hade följts upp hade vi kanske kunnat undvika den
förödande debatten om sjukförsäkringen, som resulterade i de stora ned-
skärningarna i mars i år.
Beslutet att sänka kompensationsnivåerna var olyckligt, och jag skall inte
här upprepa den kritik som jag då framförde mot regeringsförslaget. Men
även om jag är kritisk mot regeringen för nedskärningarna i sjukförsäk-
ringen vet jag att en borgerlig regering skulle medföra en ren slakt på det
mesta av vårt socialförsäkringssystem. I den moderata reservationen under
mom. 1 i betänkandet anger man den planerade inriktningen. Alla inkomst-
utjämnande inslag i socialförsäkringssystemet skall bort och ersättas med
rent försäkringsmässiga principer. I klartext innebär det att var och en får ut
i förhållande till vad han eller hon själv har betalat. För dem som har goda
inkomster är detta ett alldeles utmärkt system. Det är lönande och bra. Man
betalar bara för sig själv och kanske för sin familj. Men för alla som har små
inkomster innebär ett försäkringsmässigt system oftast ingen försäkring alls,
eftersom den egna inkomsten kanske inte räcker ens till att betala de egna
premierna.
Det var efter de borgerligas påtryckningar som regeringen gav efter och
lovade att återkomma med ett förslag om en arbetsgivarperiod i sjukförsäk-
ringen. Och det är om möjligt ett ännu sämre förslag än nedskärningarna i
sjukförsäkringen. Jag hoppas innerligt att det finns grund för ryktena att det
inte skall läggas fram något sådant förslag. Jag menar att det faktiskt finns
skäl för den socialdemokratiska regeringen att avstå från att lägga fram detta
förslag. Förutsättningarna visar sig nämligen i dag vara helt annorlunda än
när man senast lade fram detta förslag. Det visar sig nu att det s.k. ohälsota-
let har stått stilla sedan 1989. När förslaget om en arbetsgivarperiod var uppe
grundade man det mycket på den ständiga ökningen av ohälsotalet. Men den
ökningen finns inte längre. Det visar att det s.k. sjuktalet, som inte är precis
detsamma som ohälsotalet, faktiskt går nedåt.
Vi skall snart behandla en proposition om förslag om en aktiv rehabilite-
ring. Med vissa smärre förändringar som jag skall ta upp i ett annat samman-
hang tror jag att det kan bli ett bra fijrslag som ytterligare kommer att minska
ohälsotalet. Det finns också skäl att pröva arbetsmiljökommissionens förslag
om differentierade arbetsgivaravgifter. Det finns alltså en rad skäl till att det
inte längre är nödvändigt att lägga fram förslag om en arbetsgivarperiod. Jag
tror att väljarna har fullkomlig förståelse för att politiker ibland drar tillbaka
förslag, om politikerna öppet och ärligt och talar om att de i dag har helt
andra fakta på bordet än den gången som förslaget lades fram. Det förstår
väljarna. Och om man skulle behöva mer personal på försäkringskassorna,
om man inte inför arbetsgivarperioden, för att kunna genomföra den aktiva
rehabiliteringen, då önskar jag faktiskt att regeringspartiet med mitt parti
diskuterar en smärre förändring, vilket jag har föreslagit tidigare, t.ex. ett
arbetsgivarinträde, vilket inte alls får lika svåra och omfattande konsekven-
ser som arbetsgivarperioden.
Det var inte bara inom sjukförsäkringen som man skar ned pengar i år.
Förtidspensionärerna blir fr.o.m. den 1 juli av med rätten till ett fritt år på
sjukhus. Motivet för att de inte längre skall ha rätt till denna förmån är att
det är bara en mindre del av de yngre pensionärerna som drabbas. Man säger
att merparten av förtidspensionärerna har lika god råd som ålderspensionä-
rerna att betala när de är på sjukhus. Huruvida ålderspensionärerna har god
råd till det kan ju också diskuteras. Men på detta sätt skall man i alla fall
spara 120 milj.kr. om året. Men för att denna försämring inte skall drabba
de yngre förtidspensionärerna så hårt har den sittande merkostnadsutred-
ningen fått tilläggsdirektiv att utarbeta lämpliga åtgärder för just denna
grupp. Jag sitter själv med i denna merkostnadsutredning, och jag har ju
möjlighet att där väcka mina förslag. Men utan att föregripa merkostnadsut-
redningens behandling av det här ärendet måste jag säga att jag tycker att
det här är ett sådant typiskt ärende där förslagställarna har bitit sig själva i
svansen. Det bästa sättet att kompensera förtidspensionärer som har stora
utgifter för sjukhusvård är, såvitt jag förstår, att låta dem ha kvar sitt friår.
Det är ju en förmån som är generell, den är inte behovsprövad. Men det är
ju så fiffigt att det är bara de som ligger mycket på sjukhus som får ut någon-
ting av denna förmån. Hur det skall gå till att konstruera ett annat skyddsnät
som riktar sig precis till denna grupp och ändå slippa en förnedrande behovs-
prövning, förstår inte jag. Men förhoppningsvis finns det andra i denna ut-
redning som kan klara av det. Våra synpunkter på det hela finns i
reservation 9, vilken är gemensam för vänstern, centern och miljöpartiet.
Jag vill också ta upp de ständigt ökande vårdkostnaderna. De har ökat
mycket mer än allt annat i samhället. Och den nu föreslagna höjningen från
75 kr. till 90 kr. vid inköp av förskrivna läkemedel blir ytterligare en påfrest-
ning, särskilt för pensionärerna.
Antalet läkarbesök och medicinintag ökar som bekant med stigande ålder.
Det är alltså inga utgifter som drabbar oss alla lika. Visst finns det skäl att
spara på läkemedelskostnaderna. Men att begränsa genom höjda patientav-
gifter är fel väg. Det finns andra sätt att minska kostnaderna. Man kan t.ex.,
som andra har föreslagit, slopa fantasinamnen och sälja produkterna efter
innehållet. Då skulle det bli naturligt att välja den billigaste produkten. Ett
annat sätt är att läkarna aldrig skulle få skriva ut stora förpackningar när en
patient skall ha en medicin för första gången. Det borde alltid finnas små
provförpackningar som används innan man vet om just den medicinen är den
rätta. Då skulle man spara en hel del pengar. Men båda dessa åtgärder som
jag har tagit upp innebär givetvis ingrepp i de stora läkemedelsföretagens
intressen. Och det verkar alltid vara lättare att klämma åt konsumenterna
än att klämma åt läkemedelsföretagen. I reservation 11 tar vi upp de ökade
läkemedelskostnaderna.
Jag måste också något kommentera FAS 90. Detta tas upp i en av de sista
reservationerna, reservation 84, i detta betänkande. Jag hade därför tänkt
ta upp detta vid debatten om den sista avdelningen i detta betänkande. Men
eftersom flera talare redan har nämnt FAS 90 vill jag passa på att ta upp
detta nu när det är aktuellt.
Jag vill först säga att vi i dag inte skall fatta beslut om FAS 90. Men jag
tycker ändå att det är märkligt att då de borgerliga partierna inte försitter
ett enda tillfälle att påpeka hur ineffektiv den offentliga sektorn är och hur
ineffektivt den sköts, så avstyrker de ett förslag som i första hand syftar till
att förbättra effektiviteten hos försäkringskassorna, nämligen att förse dem
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
39
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
med ett modernt och tidsenligt datasystem. Försäkringskassorna har ett
uråldrigt system. Människor inom det privata näringslivet skulle skratta ihjäl
sig om de skulle tvingas arbeta på sådana premisser. Det skall emellertid inte
införas en mängd nya uppgifter i detta centrala register som försäkringskas-
sorna i dag inte har tillgång till. Försäkringskassornas uppgifter skall bara
sammanställas i register. Alla känsliga uppgifter om oss - mindre trevliga
sjukdomar, psykiska besvär, om vi har varit föremål för kriminalvårdens åt-
gärder, m.m. - finns i dag på försäkringskassorna. Skillnaden är bara att de
finns i kortsystem som står i askar och som vem som helst kan gå in och slå i
och titta på. Dessa uppgifter är mycket mer oskyddade än om man har dem
1 ett väl skyddat dataregister, som det krävs både kunskap och tillgång till en
kod för att kunna komma åt. Men självfallet skall detta register skötas på
allra bästa sätt. Det är vi säkerligen fullkomligt överens om från alla partier.
Men hur det skall gå till skall vi återkomma till när vi faktiskt skall fatta be-
slut i ärendet. Och jag tycker inte att vi skall föregripa remissbehandlingen
utan vänta tills den är klar innan vi bestämmer oss för hur vi skall göra.
Fru talman! I den här delen av betänkandet yrkar jag bifall till reservation
2 om återställande av kompensationsnivån inom sjukpenningsförsäkringen
och till reservation 16 om medelsanvisningen till vårt förslag om sjukförsäk-
ringen.
Anf. 34 SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Jag måste ställa en fråga till Margö Ingvardsson som gäller
hennes syn på socialförsäkringssystemet. Det går väldigt lätt att som Margö
Ingvardsson tala om hur de borgerliga partierna skall slakta systemen. Det
handlar inte alls om att slakta systemen, men det vore intressant om Margö
Ingvardsson någon enda gång kunde fundera över de saker som i varje fall
jag försöker säga. Vi har inte oändligt med pengar i det här samhället. Och
om vi inte sköter dessa system på bästa sätt, vilka är det då som råkar mest
illa ut? Jo, det är de människor som jag talade om i min inledning, de sva-
gaste i samhället, de som inte har de starka organisationerna bakom sig, de
fackliga organisationerna, som Margö Ingvardsson var inne på. Till de andra
grupper som också måste få del av den sociala omsorgen i vårt samhälle
måste det också utgå några små slantar. Därför måste systemen vårdas och
skötas mycket noga.
Inom t.ex. arbetsskadeförsäkringen finns det i dag en brist på 14 miljarder
kronor. Det är en häpnadsväckande summa. Och åtminstone vi i socialför-
säkringsutskottet är livrädda för hur vi skall klara av detta. Det talas om att
bristen om något år är 75 miljarder kronor. Tror Margö Ingvardsson inte att
det påverkar våra möjligheter att göra insatser för dem som har det allra
sämst i vårt samhälle? Självklart påverkar det när det inte finns tillgång till
pengar, när pengarna bara rinner ut vid sidan. Jag har dessutom erfarenhet
av rehabilitering av människor. Kommer man inte med i en rehabilitering
inom någon månad blir man passiverad och kommer inte tillbaka till arbetsli-
vet. Vi kan i vårt samhälle inte ha system som gör att människor slås ut. Där-
för hävdar folkpartiet att man måste vårda systemen. Det är inte för att
slakta ut dem och för att sätta människor i kläm utan för att fördela våra
40
medel rättvist, så att framför allt de svaga i samhället får något av de pengar
som vi kan skaffa fram.
När det gäller FAS 90 vill jag säga att vi säkert har olika uppfattningar om
vad som skall samlas in. Strax kommer det upp till behandling ett förslag om
rehabilitering. Där ser man att även yrkesinspektionen skall delta i insam-
landet. Det finns alltså mängder med verksamheter i vårt samhälle som går
ut på att man skall samla in uppgifter för FAS 90. Jag vill inte vara med om
den hanteringen.
Anf. 35 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Fru talman! Margö Ingvardsson var ganska kategorisk när hon beskrev ett
s.k. borgerligt alternativ i ett socialförsäkringssystem. Hon nämnde dock
inte med ett ord det parti som hon har samarbetat med, socialdemokraterna,
som ju också har börjat inse att det finns skäl att se över det trygghetssystem
som vi har i vårt land. Det måste vara rimliga kostnader och en rimlig fördel-
ning av de resurser som skall ligga till grund för utformningen av ett system.
När det nu visat sig att det läcker oerhörda summor pengar till dem som kan-
ske inte bäst behöver de ekonomiska insatserna, tycker jag att vi har skäl att
se över systemen, om de skall kunna hålla för framtiden. I centerpartiet har
vi insett att det är nödvändigt med en översyn och en förändring, men grund-
tryggheten för den enskilda individen måste finnas kvar. Alternativet är ju
att hela systemet ramlar sönder och ingen får någon glädje av det. Detta kan
väl inte vara någonting som Margö Ingvardsson ställer upp på.
Det finns mycket att vinna på att ändra på arbetsskadeförsäkringen. Min
förhoppning är också att det inom rimlig tid skall läggas fram ett förslag. En
bättre rehabilitering kan innebära stora vinster, inte minst för den enskilda
människan som snabbare skulle kunna komma tillbaka till arbetet. Det
måste vara viktigare att satsa på rehabiliterande åtgärder än att satsa på att
köa i försäkringsdomstolarna för att få en arbetsskada erkänd. Detta tar
mycket lång tid och är till stort förfång för den som har drabbats.
Det finns som jag sade i mitt anförande många skäl att införa en arbetsgi-
varperiod. På sikt innebär det en bättre trygghet för den som behöver sjuker-
sättning. Han får sin lön under de första 14 dagarna. Det fungerar väl i våra
grannländer, och jag kan inte se något som talar emot att det inte skulle fun-
gera lika bra i Sverige.
När det gäller FAS 90-systemet tror jag att Margö Ingvardsson skulle må
väl av att läsa vad som finns att läsa på det här området, om vilka motiv som
har funnits i viss försöksverksamhet när det gäller att utnyttja ett heltäck-
ande datasystem. Det är en sak att samla uppgifter om en individ i ett datare-
gister och en annan sak att använda sig av kortlådor på ett kontor. Vi är inte
emot ett bra datastöd, men vi motsätter oss att ett datastöd skall kunna sam-
köras och utnyttjas på det sätt som har planerats.
Anf. 36 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Det är synd att inte Margö Ingvardsson och vi får debattera
socialförsäkring flera gånger. Jag vill gärna säga att diskussionerna har varit
mycket stimulerande.
Jag skall bemöta Margö Ingvardsson på ett par punkter. Margö Ingvards-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
41
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
42
son får väl i första hand vända sig till regeringspartiets företrädare som för
närvarande plockar till sig det ena förkättrade borgerliga förslaget efter det
andra, därför att verkligheten har nått även socialistiska partier. Vi har helt
enkelt tillåtit oss att ha system som alltså inte kan bära sig själva och som har
urholkat samhällsekonomin. Fortsätter vi med den socialistiska politik som
Margö Ingvardsson står för slaktar vi verkligen system. Då blir vi alla lika
fattiga, då har vi inte några socialförsäkringar som verklig trygghet. Alla åt-
gärderna är naturligtvis nödvändiga.
Margö Ingvardsson sjunger det generella stödets lov och vänder sig mot
det selektiva stödet. Nu skall vi vara på det klara med att vårt sociala väl-
färdssystem bygger på både generella och selektiva system. Margö Ingvards-
son säger att det generella stödet är bäst för de sämst ställda, men det kan
nog diskuteras. Ett generellt system strör ju favörer litet grand åt oss alla,
medan ett selektivt system verkligen kan ge en rejäl hjälp där hjälpen bäst
behövs. Här ser jag att det finns stora brister i dag. Jag tror att Karin Israels-
son var inne på detta att små grupper, t.ex. handikappade och andra som
inte har någon som för talan för sig, under senare år har fått mycket litet av
den s.k. generella välfärden. De hade nog varit mycket tacksamma för en
högre grad av selektering. När vi ser på kommunernas socialtjänst och soci-
albidragsystemen, finner vi ju att det helt och hållet rör sig om selektiva sy-
stem, och det är till dem som våra pensionärer i dag tvingas vända sig.
Jag tror att det är mycket värdefullt att vi för den här debatten framöver,
men jag vill också säga, att även om vi anser att vi vill föra in mer försäkrings-
mässiga grunder i t.ex. ATP-systemet, tror jag att Margö Ingvardsson vet att
det även i s.k. försäkringssystem, premiereservsystem och liknande, finns
mycket av generositet och solidaritet. Det är stora populationer som bygger
upp system, och då kan man mycket väl ha med grupper som är mycket sva-
gare. Skillnaden är väl att man där är mycket bättre på att hantera pengarna
än inom den statliga byråkratin.
Anf. 37 MARGÖ INGVARDSSON (v) replik:
Fru talman! Jag vet inte hur många gånger jag i den här kammaren har
framfört kritik mot den socialdemokratiska regeringen för de nedskärningar
som den gjorde i socialförsäkringarna, närmast beträffande sjukförsäk-
ringen och föräldraförsäkringen och förslaget om införande av arbetsgivar-
period. Men mitt i min ilska gentemot socialdemokratin måste jag ändå kon-
statera, att om de borgerliga partierna hade haft majoritet och fått igenom
förslag, hade nedskärningarna varit ännu större, för det finns ju en majoritet
bland de borgerliga partierna för att sänka den nu fastställda 90-procentiga
kompensationsnivån i sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen till 80%.
Det finns också, såvitt jag förstår, en majoritet för att avskaffa arbetsskade-
försäkringen. Vill man avskaffa en försäkring helt och hållet har man enligt
min mening slaktat den. För detta finns det en majoritet om de borgerliga
vinner valet i höst.
Jag är också medveten om att centerpartiet i viss mån har en annan syn på
socialförsäkringssystemet och fördelningspolitiken än folkpartiet och mode-
raterna. Men det olyckliga är ju just nu att det ser ut som om centerpartiet
inte skulle få något inflytande över en eventuell borgerlig regering i höst.
Carl Bildt och Bengt Westerberg har ju förklarat att de inte vill ha med Olof
Johansson. Så det hjälper ju inte stort att centerpartiet har en bättre fördel-
ningspolitisk profil på sina förslag. Annars skulle jag gärna ställa mitt hopp
till Karin Israelsson och till centerpartiet om att de värsta borgerliga försla-
gen inte gick igenom.
Tillbaka till den generella och den selektiva socialförsäkringen. Visst, vi
har en del selektiva inslag, men jag menar att vårt mål måste vara att komma
ifrån de selektiva inslagen och få en mer generell socialförsäkring. Därför
hänvisade jag också till den socialpolitiska samordningsutredningens förslag
som just pekade på vägar enligt vilka man skulle få en mera enhetlig och helt
och hållet generell socialförsäkring. Det är ju faktiskt så, att det selektiva
stödet, dvs. inriktningen på de sämst ställda grupperna, bygger på de gamla
tankarna om välgörenhet, att de rika i sin stora nåd avstår en del till de fat-
tiga. Det vill jag inte vara med om.
Anf. 38 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Den skräckbild som Margö Ingvardsson målade upp om väl-
görenhet skulle även jag kunna tala mycket om. En viss välgörenhet mitt upp
i alltihop kallar jag medmänsklighet och omtanke. Vi skulle kanske ha större
möjlighet att hjälpa till individuellt, om vi t.ex. hade ett annat skattesystem.
Jag tror att människor i detta land skulle må mycket bra av att fler av oss
kunde ge av vår egen generositet, vilket är nästan omöjligt att göra i dag.
Nu har faktiskt inte någon stått upp och föreslagit eller i sina reservationer
lagt fram förslag om att vi skall riva upp de generella välfärdssystemen. Men
vi måste se på den kommande utbyggnaden av vissa trygghetssystem. Jag
begär inte att Margö Ingvardsson skall förstå de ekonomiska tänkesätten.
Men de nedskärningar som har gjorts på senare år har varit alldeles nödvän-
diga för att samhällsekonomin i stort inte skall behöva uppleva kris på kris,
vilket är fallet för närvarande. Roten till det onda är att vi har unnat oss
försäkringssystem som har gett oss som är relativt friska förhållandevis för
mycket ersättning. Vore det inte verkligt solidariskt, Margö Ingvardsson, att
vi som är relativt friska får litet lägre sjukersättning de första dagarna, för
att de som är verkligt långvarit sjuka skall få det bättre? Det tycker jag är
solidaritet.
Apropå FAS 90 är vi alla överens om att vi vill ha rationella system, även
inom socialförsäkringssektorn. Det som är viktigt är att det här rör sekretess-
belagda handlingar, som man får vara mycket varlig med. Det tror jag att vi
allihop är överens om. Det är de stora generella systemen, där man kan göra
samkörningar, som vi vänder oss emot och som vi vill ha ytterligare utred-
ning av.
Jag vill sluta den här lilla debatten med att säga att finge Margö Ingvards-
son som hon ville skulle vi behöva gå till soppköken allihop. Då blev det en
enda stor statlig byråkrati. Jag är glad över att socialdemokratin i alla fall till
sist har insett att man måste göra någonting åt de här systemen, vars alla
utvikningar vi de facto inte har råd med.
Anf. 39 SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Låt mig säga till Margö Ingvardsson att folkpartiet var det
parti som införde folkpensionen i vårt land. Vi har alltså en social historia
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
43
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
44
som är mycket hedervärd och som vi tänker fullfölja. Men vi vill också se till
att det finns en tillväxt i vårt samhälle, så att vi har råd med de sociala syste-
men. Det är mycket viktigt. Vänsterpartiet talar alltid om de generella syste-
men, men ni talar aldrig om på vilket sätt ni vill finansiera saker och ting.
Jag har haft anledning att resa i öststaterna för bara några månader sedan.
Det var faktiskt beklämmande. Ar det detta socialistiska system som vi skall
ha i vårt land och som Margö Ingvardsson förfäktar, vill jag verkligen inte
vara med.
Låt mig också poängtera, som Gullan Lindblad gjorde, att det inte handlar
om att avskaffa system, utan det handlar om att se till att de fungerar bra.
Margö Ingvardsson använder en argumentation som gör att man tror att man
är mitt i valrörelsen. Vi kommer dit så småningom. Men låt oss nu hålla oss
till det som det egentligen handlar om.
Jag skulle avslutningsvis vilja säga att Margö Ingvardsson verkligen biter
sig i svansen om hon tror att medlen är oändliga, att utgifterna kan få rusa i
väg precis hur långt som helst, utan att man behöver se till att det finns en
rimlig finansiering. Ar det den modellen vi skall jobba efter, drabbas de
svaga i vårt samhälle. Det ställer inte folkpartiet upp på.
Anf. 40 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Fru talman! Margö Ingvardsson påstår att vi skall slakta arbetsskadeför-
säkringen. Det som är på gång är att vi drar slutsatser av de erfarenheter
som vi har fått av den försäkring som har varit gällande. Vi vill utveckla den,
effektivisera den, förändra och förbättra den. Grundorsaken är att vi vill be-
hålla ett stöd för den som verkligen får en arbetsskada, så att han eller hon
får det stöd som är berättigat. Men den som är berättigad till ersättning från
annat håll skall få den från annat håll. Det är fel att utnyttja arbetsskadeför-
säkringen på det sätt som har gjorts. Vi har inte råd att fortsätta på det viset.
Jag tror inte att Margö Ingvardsson kan vända sig emot att man går ige-
nom de system som har varit gällande och försöker hitta vägar att förbilliga
och förenkla dem för att på sikt kunna behålla systemen.
Anf. 41 MARGÖ INGVARDSSON (v) replik:
Fru talman! Gullan Lindblad hoppas fortfarande att jag inte förstår nå-
gonting av den moderata politiken. Jag kan förstå hennes förhoppning, för
det skulle underlätta för Gullan Lindblad i debatten. Men som jag sade re-
dan i mitt förra anförande: Tyvärr, tyvärr, jag förstår precis vad den mode-
rata politiken handlar om. Jag kan garantera att jag noga läser alla era för-
slag och reservationer. Det hela blir tydligare ju längre och ju mera Gullan
Lindblad pratar i den här kammaren.
Hon säger nu att hon inte vill avskaffa de generella socialförsäkringarna.
Hon vill bara införa mer försäkringsmässiga principer. Vad är då detta? Jo,
i klartext innebär det att man, för att få ett system efter försäkringsmässiga
principer, måste avskaffa de generella principerna. Det är hela vitsen med
försäkringsmässigheten.
Om man sedan kopplar ihop de borgerliga förslagen om nedskärningar i
socialförsäkringssystemet med deras skatteförslag - enligt vilka man vill
minska statens inkomster med miljardbelopp - kan vem som helst räkna ut
att det inte finns pengar till det sociala trygghetssystem som vi har i dag. När-
mast i tur, har vi fått höra i dag, ligger arbetsskadeförsäkringen. Det är den
man skall ta bort om man får en chans.
Till Sigge Godin vill jag bara säga att jag inte tycker att vi här i kammaren
i dag behöver ha en tävlan om vem som är mest förfärad över det system som
har kollapsat i öststaterna. Det är möjligt att jag kanske rent av skulle vinna
den tävlingen om vi lät den löpa fullt ut. Jag är tillräckligt nöjd med att disku-
tera de förhållanden som vi har i Sverige i dag. Det är där som både Sigge
Godin och jag i första hand kan vara med och påverka.
Förste vice talmannen anmälde att Gullan Lindblad, Sigge Godin och
Karin Israelsson anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt
till ytterligare repliker.
Anf. 42 RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! Här har vi en mindre tegelsten att behandla. För mig har det
under de här tre åren hänt något ganska utslagsgivande. Under den första
hösten i utskottet, 1988, slukade jag allt som fanns av texter och program.
Trots det förstod jag inte allt. Men nu är varje betänkande eller proposition
på socialförsäkringsutskottets område en spännande läsning, även om försla-
gen inte alltid går i den riktning som miljöpartiet vill driva politiken.
Det här är ett oerhört spännande system, därför att det rör varenda männi-
ska. Det sträcker sig ifrån havandeskapspenning fram till begravningsförsäk-
ring. Det spänner alltså över hela livet. I dag behandlar vi inte riktigt allt
detta, men ganska många saker.
Det handlar dessutom om så oerhört mycket pengar, 250 miljarder om
året minst. Det är oerhörda summor och det är stora delar av de sociala av-
gifterna på lönerna. Det är också stora delar av våra skatter. Om man sedan
lägger till det som kommunalskatterna går till i kommunerna blir omfatt-
ningen ännu större. Det är alltså en fördelningsprincip - om man tittar på
hela systemet - från dem som har mer till dem som har mindre. Det kan man
lugnt säga. Att allt sedan inte alltid har varit tillfyllest visade det betänkande
vi behandlade på morgonen också. Men det finns ändå i botten en sådan här
tanke, som är oerhört fin.
Men allt handlar inte om pengar, inte ens i socialförsäkringsutskottet.
Friskvård i ett företag sänkte antalet sjukskrivningar med hälften. Det hade
inte med den nya sänkta sjukförsäkringen att göra. Det betyder att om man
satsar på friskvård, på förebyggande vård och bryr sig om den sociala och
fysiska miljön i företaget, minskar sjukskrivningarna verkligen märkbart. Så
mycket som hälften låter för mig ganska otroligt. Även om detta är en över-
drift kan man göra verkligt reella vinster. Den vinsten skulle öka på lång sikt,
för då behöver man inte ha så många vikarier, vikariepooler eller stående
maskiner och man behöver inte skjuta upp olika saker som skall göras.
Det har i dag talats mycket om att gå från behovsprövade till generella
och inkomstrelaterade försäkringar. Vi har alltihop i Sverige. Att man skall
släppa in medmänskligheten är inget skäl till att göra ett selektivt system.
Staten skall inte ta hand om alltihop. Vi skall ge ramar som ger möjligheter
för människorna att klara sig. Innanför de ramarna finns ett stort utrymme
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
45
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
46
för medmänsklighet, för hjälp mellan generationer och mellan grannar. Jag
skulle vilja säga att det är en nödvändighet för att det här systemet skall fun-
gera. Här finns ingen motsättning, som jag ser det.
Det finns väldigt många avgifter när det gäller de sociala försäkringsför-
månerna. Det är viktigt att vi verkligen tar vara på pengarna i det samman-
hanget. Vi måste se till att pengarna används rationellt, dvs. att de utnyttjas
på rätt sätt. Det råder inget tvivel om att det här är viktigt. Det kan hända
att det är på detta område som vi har stora vinster att hämta. Dessutom gäl-
ler det att t.ex. utöka rehabiliteringen och att få ned sjuktalen.
Vi i miljöpartiet anser att arbetsgivarinträdet är någonting som kan utökas
till att gälla fler områden. Det finns ju redan på många arbetsplatser. Men
det kunde gälla fler. Det handlar alltså om en förenkling av administratio-
nen. Men det innebär ändå att huvudansvaret inte behöver ligga på arbetsgi-
varna. Jag tycker att man skall ta itu med de arbetsgivare som inte sköter
miljön. Också på detta område finns det alltså saker att uträtta. Där bör för-
säkringskassorna, arbetsförmedlingarna, regeringen, landstingen och kom-
munerna undersöka vad som kan göras.
Men en arbetsgivarperiod skulle ge utrymme för möjligheten att enbart
välja människor som har låga sjuktal. Det är ju lätt att ta reda på hur det
förhåller sig i det avseendet när en person skall anställas. Sådant här framgår
ju vid diskussioner som förs. Man kan även få referenser från föregående
arbetsgivare. Nyligen var ett sådant fall aktuellt i Trollhättan. Vid Saabs fa-
brik där har man nämligen tagit reda på vilka sjuktal som aktuella personer
hade på sin föregående arbetsplats. Det här är inte bra.
Sedan tror jag att man mer undrar om det finns småbarn när det gäller
kvinnor. Men det händer ju att den frågan aktualiseras även när det gäller
män. Man kan t.ex. fråga sig: Skall vi anställa arbetskraft som har småbarn?
Skall vi välja arbetskraft i dessa tider med tanke på den arbetslöshet som
redan finns? Man väljer människor som inte förväntas bli sjuka. Detta med
arbetsgivarperioder innebär att man tar mycket stora risker.
Att kvinnor uppvisar en högre sjukfrånvaro kan bero på många saker. En
översyn av dessa problem bör verkligen prioriteras. Låginkomsttagare har
ca 33 sjukdagar om året, medan höginkomsttagare har elva. Här kommer
kvinnornas sjukfrånvaro in i bilden. Kvinnorna är ju den största gruppen låg-
inkomsttagare. Det är således mycket viktigt att dessa förhållanden ses över.
Det är andra siffror som nämns i det aktuella betänkandet. De siffror som
jag här har redogjort för har jag fått från annat håll. Det står att läsa att
kvinnor 1979 hade samma sjuktal som män och att kvinnor 1987 hade 26
sjukdagar och män 20,6. Det gäller låginkomsttagare. I fråga om högin-
komsttagare är skillnaden ännu större.
Sedan vill jag säga något om de olika reservationerna. Först och främst
yrkar jag bifall till reservationerna 9 och 84.
Först gäller det kvinnors sjukfrånvaro. Vi i miljöpartiet stöder i detta sam-
manhang en folkpartimotion, där det framhålls att det är nödvändigt att se
över denna fråga för att se vad skillnaderna beror på. Vad jag har sagt är inte
vetenskapligt belagt. Dessa saker behöver således verkligen undersökas. Vi
stödjer alltså den i detta sammanhang aktuella motionen.
När det gäller förtidspensionärernas avgifter för sjukhusvård stödjer vi
den reservation som finns här. Förra året hade vi själva en reservation i detta
sammanhang. De människor som är mest sjuka är ju ändå förtidspensionä-
rerna, förutom ålderspensionärerna. Varför blir man förtidspensionerad?
Jo, det blir man när man har problem med hälsan. Det vore en stor lindring
för den här gruppen att få utnyttja sjukvården under ett år sammanlagt. Tro-
ligtvis blir det längre än så i många fall. Men vi nöjer oss med ett år i den
delen. Jag yrkar bifall till motionen i detta sammanhang.
Vidare är det viktigt att se till att FAS 90 inte blir ett system som kan skada
integriteten. Det har ju talats om öppna boxar, där det finns uppgifter om
enskilda människor. Ja, visst kan det ibland vara ganska enkelt att komma
åt sådana här uppgifter. Men om man öppnar porten till ett datasystem med
samköming och med uppgifter från olika håll, går det att få ut långt flera
uppgifter på mycket kort tid och om oerhört många människor jämfört med
vad man kan få reda på med hjälp av ett kort som innehåller uppgifter om
en person. Jag understryker mycket starkt vikten av den reservation som vi
har gemensamt med moderaterna, folkpartiet och centern. Det är mycket
viktigt att se till att sådana här system inte ”släpps lösa”. Vi har i dagens
samhälle mycket bra system, och vi kan säkert genom olika hinder skydda
dessa. Men vi vet ju inte vad som kan hända i framtiden. Det handlar då inte
om att vi här i kammaren skulle komma att förorda ett annat system, utan
det handlar om att vi måste gardera oss. Sådana här uppgifter får ju inte
komma i orätta händer. Det är viktigt att det finns många spärrar i det här
sammanhanget. Vi vill således ha en uppföljning här inför införandet av
FAS 90. Något beslut skall ju inte fattas i dag. Men allt pekar mot ett sådant
beslut. Jag kan inte se att det skulle förhålla sig på något annat sätt.
Anf. 43 BÖRJE NILSSON (s):
Fru talman! Den allmänna försäkring som vi främst diskuterar i dag utgör
grundstenen i fråga om den sociala tryggheten. Jag vågar påstå att det inte
någon annanstans finns en så väl utbyggd och omfattande välfärd som vi har
i vårt land.
De samlade sociala utgifterna kan utgöra en mätare i detta sammanhang.
De här utgifterna, inkl, landstingens och kommunernas åtaganden, uppgår
till 415 miljarder. Det motsvarar 29 % av bruttonationalprodukten.
Enbart när det gäller socialförsäkringsområdet uppgår de statliga utgif-
terna, som Ragnhild Pohanka nämnde, till drygt 250 miljarder. För nästa
budgetår blir det en ökning med 14 miljarder. Det handlar alltså om mycket
stora belopp som årligen satsas här. Detta skall ses som ett uttryck för vår
politiska vilja och våra ambitioner att skapa ett bra samhälle som erbjuder
människor trygghet i livets olika skeden och som kan garantera god vård och
service.
En princip som vi anser vara viktig är den att välfärden och tryggheten
skall omfatta alla, inte bara några. Det är en fråga om rättvisa och jämlikhet.
Vi menar att enskilda människors ekonomi inte får vara avgörande när det
gäller tillgången till vård och omsorg. Det är en oerhört viktig princip.
Vidare tror jag att trygghetssystemet totalt sett fungerar tämligen väl. Jag
kan också ge en honnör till försäkringskassorna, som har att administrera
hela detta stora system. Jag tycker att försäkringskassorna skickligt sköter
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
47
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
48
detta. Jag vill gärna slå fast det med tanke på att en del svartmålar trygghets-
systemet i syfte, såvitt jag förstår, att komma åt den offentliga sektorn och
socialförsäkringarna.
Det är helt klart att det finns kantigheter i ett system som är så omfattande
som detta är. Men å andra sidan är väldigt många människor engagerade i
arbetet med att avhjälpa de brister som finns - ett arbete som pågår hela
tiden hos riksförsäkringsverket, i politiken och hos försäkringskassorna.
Förväntningarna beträffande allt det som den offentliga sektorn står för i
form av vård och trygghet är stora. Därför måste tillgängliga resurser använ-
das på bästa möjliga sätt. Det är också angeläget att vi har kontroll över kost-
naderna. Välfärden, tryggheten och ekonomin hänger intimt samman. Det
finns alltså ett samband här, något som alltid måste beaktas.
Vi anser det vara mycket angeläget att stödja arbetet med förnyelsen inom
den gemensamma sektorn och med att höja kvaliteten beträffande välfär-
den. Större effektivitet måste uppnås på olika områden. Dessutom måste
medborgarna få bättre service och större valfrihet.
Vi kan också konstatera, som framgår av betänkandet, att det pågår ett
omfattande förändringsarbete över hela fältet - detta för att uppsatta mål
skall kunna uppnås.
När det gäller socialförsäkringarna prioriteras just nu aktiva åtgärder.
Detta är oerhört viktigt. Genom satsningar på rehabilitering blir behovet av
ersättningar mindre. Genom att fler kan återgå till aktivt arbete stärks basen
för välfärden. Men framför allt kan den som är sjuk eller skadad fortare bli
frisk, och det är naturligtvis det viktigaste målet i detta förändringsarbete.
Sammanfattningsvis är det en mycket stor uppgift för försäkringskassorna
att få ned ohälsotalen. Naturligtvis handlar det därmed också om att be-
gränsa kostnaderna i det här sammanhanget.
Jag beklagar att Margö Ingvardsson, som hon själv sagt, i fortsättningen
inte kommer att delta i debatten. Jag tycker att vi haft många intressanta
diskussioner, Margö Ingvardsson, både i utskottet och här i kammaren.
Margö Ingvardsson har medverkat i en mycket viktig process. Det handlar
alltså om en utveckling som är mycket viktig. Jag tycker att Margö Ingvards-
son skall få höra detta nu med tanke på att hon alltså inte kommer att med-
verka här i fortsättningen.
Fru talman! Betänkandet är oerhört omfattande. Därför har jag tvingats
koncentrera mig på vissa frågor av principiell natur. Det finns hela 85 reser-
vationer fogade till betänkandet. Just nu diskuterar vi avsnitten I, II och V.
Jag vill något beröra det som moderaterna tar upp i reservation 1 och som
Gullan Lindblad berörde i sitt inlägg, nämligen socialförsäkringens upp-
byggnad. Man vill öka det försäkringsmässiga inslaget. Det är riktigt som
sägs att utgifterna för försäkringen under senare år har varit större än in-
komsterna. Därför har man uppgett ett negativt belopp på inkomstsidan. Nu
har såväl budgetutredningen som finansutskottet delvis varit inne på frågan
och fört en diskussion om själva redovisningsprincipen. Vi menar att social-
försäkringen, med undantag av ATP, bör bruttoredovisas över budgeten.
Det skulle innebära att både utgifter och inkomster blir tydligt synliga. Frå-
gan är föremål för sedvanlig prövning i regeringen.
Frågan är alltså redan utredd, varför vi avfärdar motionen och reservatio-
nen. Låt mig ändå säga att - det lär väl framgå av debatten - det finns ett
fördelningspolitiskt inslag i försäkringen som är oerhört viktigt och som
Margö Ingvardsson var inne på. Det gäller framför allt folkpensionen.'Från
vår sida har vi ingen avsikt att frångå nuvarande princip - om det nu var detta
moderaterna menade. Vi vill slå vakt om den fördelningspolitiska grundprin-
cipen i hela systemet. Den är oerhört viktig, och den vill vi ha kvar.
Jag vill vidare beröra reservation 9, som handlar om det avgiftsfria året.
Där menar vi att den ekonomiska situationen för hela pensionärskollektivet,
förtidspensionärerna och ålderspensionärerna, är likadan. Vi ser det ytterst
som en rättvisefråga att man har samma avgifter för samma grupp. Det är
därför som vi ställer upp på förslaget. Utskottsmajoriteten följer den be-
dömning som regeringen har gjort, att samma regler bör gälla för både ål-
derspensionärer och förtidspensionärer i fråga om avgifter för sjukhusvård.
I detta sammanhang vill jag hänvisa till en utredning om det samlade för-
månssystemet för försäkrade med stora kostnader vid sjukdom och handi-
kapp. Där skall kommittén framför allt beakta den ekonomiska situationen
för yngre förtidspensionärer, som bedöms ha särskilda behov av ekonomiska
medel för sin rehabilitering. I första hand skulle alltså handikappersättning
alltså komma in i bilden. Med den här kompletteringen tycker vi att en för-
ändring är acceptabel.
Så litet grand om kompensationsnivån i sjukförsäkringen. Jag tycker inte,
Margö Ingvardsson, att det vore meningsfullt att på nytt ta upp en debatt om
det. Vi hade en stor diskussion om detta i december och då fattades ett be-
slut. De nya nivåerna har nu börjat träda i kraft. Vi har ingen anledning att
ändra vårt ställningstagande i frågan. Det är alldeles självklart att föränd-
ringarna i kompensationsnivån måste följas upp, vilket vi också kräver i be-
tänkandet. Det är framför allt en uppgift för riksförsäkringsverket. Rege-
ringen har i direktiven till riksförsäkringsverket påpekat att det är oerhört
angeläget att man följer upp den nya kompensationsgraden inom sjukförsäk-
ringen.
I betänkandet behandlas också förslaget om en försöksverksamhet inom
tandvårdsförsäkringen. På det här området är det naturligtvis viktigt att följa
upp kostnaderna och se till att tillgängliga resurser används på bästa sätt.
Utskottet ställer sig alltså bakom den försöksverksamhet som regeringen vill
dra i gång. Syftet är att få en jämnare fördelning av medlen inom riket men
också en bättre hushållning med resurserna. Vi tycker att det är angeläget
att frågan belyses. Jag förstår inte hur någon kan vara emot det.
Allra sist litet grand om socialförsäkringsregistret. Redan nu finns det till
stöd för administrationen av socialförsäkringen en central dataanläggning i
Sundsvall. I det centrala systemet finns rikstäckande register för sjukförsäk-
ringen, för pensions- och bidragsärenden. Det är naturligtvis mycket angelä-
get att försäkringskassorna ute i landet får tillgång till ett betydligt bättre
teknikstöd än för närvarande. Integritetsfrågorna är naturligtvis också oer-
hört viktiga och måste följas upp, beaktas och belysas. Det har också skett i
en utredning. Vi har fått en föredragning i utskottet i ärendet. Utredningen
kom alltså fram till att det bör finnas ett lokalt register. Man har angett vissa
förutsättningar. Vi ställer upp på att arbetet därvidlag fortsätter, eftersom
integritetsfrågorna naturligtvis är oerhört viktiga och känsliga. Det är själv-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
4 Riksdagens protokoll 1990/91:96
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
50
klart att man måste ta den oro som finns ute i landet på största allvar. Kas-
sorna skall naturligtvis inte ha fler uppgifter än vad som är nödvändigt för
hanteringen, men socialförsäkringsregistret är ett oerhört viktigt instrument
för att kassorna skall kunna bedriva ett rationellt arbete, följa upp rehabilite-
ringen och arbetsskadorna. Kassorna behöver ett bättre teknikstöd än för
närvarande.
Det har också framgått att ADB-system är vidare säkrare än det man har
för närvarande. Jag tycker att allt talar för att man bör fortsätta denna dis-
kussion. Frågan prövas för tillfället av regeringen och kommer hit så små-
ningom för slutligt avgörande. Men naturligtvis måste kassorna arbeta på ett
rationellt och riktigt sätt. Sedan måste man vara varsam med vilka uppgifter
som tas in.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan avseende avsnitten I,
II och V.
Anf. 44 GULLAN LINDBLAD (m):
Fru talman! Börje Nilsson började med att säga att välfärden ingenstans
är så väl utbyggd som i Sverige. Det var väl ändå att ta till litet överord, eller
hur? Börje Nilsson går faktiskt emot sina egna statsråd. I EG-debatten har
ett flertal statsråd sagt att vi visserligen har många goda svenska krusbär,
men att det finns goda krusbär överallt. Utredning på utredning som gjorts
visar att vi kanske är bra på vissa områden men att det finns andra socialför-
säkringssystem som vida överglänser vårt. Jag hinner inte gå närmare in på
detta, men så är förhållandet. Vi är ingalunda världsbäst. Däremot har vi det
dyraste systemet, ett system som har gjort att samhällsekonomin har urhol-
kats, vilket inte är fallet i andra länder.
Jag vill fråga: Är det välfärd när pensionärerna, som vi diskuterade tidi-
gare här i dag, skall tvingas gå med tiggarskål, när människor skall behöva
dö i vårdköer därför att vi har en offentlig sektor som inte klarar av att ta
hand om dem som behöver vård i tid, när gamla människor skall behöva vara
ensamma 23 av dygnets 24 timmar? Det anser inte vi moderater. Därför vill
vi faktiskt att vi skall se över de system som vi har och förbättra dem, rikta
in hjälpen till dem som verkligen behöver den.
Vi behöver inte svartmåla, Börje Nilsson, för verkligheten talar sitt tydliga
språk. Men jag är nöjd med att Börje Nilsson inser att vi ändå behöver om-
fattande förändringar. Han försvarar också mycket riktigt de förändringar i
kompensationsnivån som vi tillsammans har åstadkommit. Det var ett bra
beslut.
Jag återgav tidigare vad som står i Expressen från den 22 mars. Där står
att en epidemi av friskhet drar över Sverige. Plötsligt har svenska folket blivit
20% friskare. En utbredd epidemi av hälsa och arbetsvilja har drabbat
landet. Men det här är ingen övergående historia. Jag besökte i måndags
försäkringskassan i Falun där sjukskrivningsantalet generellt har minskat
med 26%. Det fanns kassor där det ligger på 40%, men genomsnittet var
24 %. Alltså visar det att vi har haft ett sjukt system när människor nu plöts-
ligt blir friskare. Vi tycker att vi har anledning att vara nöjda med beslutet,
men vi måste gå vidare och åstadkomma en arbetsgivarperiod, som gör att
det blir en effektivare hantering men framför allt att arbetsgivarna får ett
ökat incitament att förbättra arbetsmiljön. Jag hoppas att vi kan vara över-
ens på den punkten också.
Anf. 45 KARIN ISRAELSSON (c):
Fru talman! Börje Nilsson slår sig litet grand till ro med att vi har ett så
bra system, ingen kan slå oss och därför kan vi också slå oss till ro och tycka
att det mesta fungerar bra. Men det krävs vissa små justeringar i kanten där
han erkänner att det trots allt finns bekymmer.
Centerpartiet har i ett antal motioner under de senaste åren använt be-
greppet att det måste löna sig att arbeta. Vi står fast vid att det måste vara
mer lönsamt att vara i arbete än att inte vara där, samtidigt som man måste
få ett skydd när man inte har möjlighet på grund av sjukdom eller av andra
skäl att befinna sig i arbete. Men det måste finnas en sporre i systemet som
gör att man strävar efter att på grund av inkomst komma tillbaka till arbetsli-
vet. Jag vill påstå att man i det nuvarande socialförsäkringssystemet inte har
haft det mottot. Det har i många fall varit mer lönsamt för den enskilde att
inte vara ute i arbetslivet. Det förhållandet är nu på väg att förändras. Jag
tror att det är ett mycket bra sätt att komma till rätta med en del av det över-
utnyttjande av socialförsäkringssystemet som det har funnits möjligheter till.
Det har inte i första hand berott på den enskilde individen utan på de möjlig-
heter som systemet inbjudit till.
När det gäller frågan om det avgiftsfria året för förtidspensionärer förelåg
en viss brist i logiken. Först sade Börje Nilsson att den ekonomiska situatio-
nen inom pensionärskollektivet är jämförbar: att man befinner sig i samma
situation både som pensionär och förtidspensionär och att det den här
gången handlar om rättviseregler, vilka medför att förtidspensionärerna inte
skall få sitt friår i sjukvården längre. Sedan tillägger Börje Nilsson att förtids-
pensionärerna skall få det bättre sedan, när man har bestämt sig i merkost-
nadskommittén. Det finns alltså någonting i detta som gör att även Börje
Nilsson känner tveksamhet inför att man tar bort friåret i sjukvården för de
här grupperna. Jag tror möjligtvis att den tveksamheten fanns även i fjol när
man plockade bort friåret för pensionärerna.
Nu har man här i alla fall givit löften för framtiden. Det är socialdemokra-
ternas sätt att driva politik: Först gör man det rejält sämre, sedan går man
ut och berättar att nu skall ni få det bättre. På det sättet vill man bevisa att
socialdemokraterna är det parti som står som de goda givarnas företrädare.
Anf. 46 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Vi har av flera talare fått veta att systemen kostar 250 miljar-
der.
Jag kan nog instämma med Börje Nilsson i att vi har ett bra välfärdssys-
tem. Vi är ingalunda världsbäst, men det är någorlunda bra. Det är den ut-
gångspunkt som jag gärna vill ha. Vi skall vara rädda om systemen och se till
att de fungerar, att vi har pengar så att vi kan hålla dem i gång och att de
skall vara rättvisa för alla människor.
Låt mig då ta upp den fråga som jag ställde till Börje Nilsson i mitt inled-
ningsanförande: Hur blir det med arbetsskadeförsäkringen? Vi har i dag en
brist på 14 miljarder. Tänkarna på det här området talar om en brist på 75
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik -för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
51
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
52
miljarder 1995. Jag tycker att vi skall ställa de astronomiska summorna mot
de 250 miljarder som hela verksamheten kostar. Vi kan alltså inte fortsätta
på det här sättet.
Dessutom undrar jag: Vad händer när arbetsskadeförsäkringen är negativ
för rehabiliteringen? Vi kommer säkert tillbaka till den frågan i nästa debatt
när vi skall diskutera rehabiliteringsfrågorna. Hur skall vi göra när det inte
kommer någon reformering av arbetsskadeförsäkringen? När får vi den, el-
ler skall den över huvud taget inte genomföras? Jag tror att det är de allra
viktigaste frågorna i dagens debatt.
Jag kan med glädje notera att det är flera som har anammat folkpartiets
uppfattning att det skall löna sig att arbeta. Jag kan väl bjuda på det socialde-
mokratiska uttrycket att det är arbetslinjen som skall gälla. Vi delar den upp-
fattningen. Men då är det också viktigt att vi har ett socialförsäkringssystem
som stimulerar arbetslinjen.
Jag vill också ta upp en annan fråga som är mycket väsentlig. Det gäller
ohälsotalen, framför allt problemen med kvinnornas höga ohälsotal. Vi vet
att det finns speciella problem i arbetslivet för kvinnor. Det är miljöproblem,
det är arbetsorganisationen som inte fungerar, det är den totala arbetstiden
för kvinnor: förvärvsarbete plus hemarbete. Har ni socialdemokrater slagit
er till ro med att det är så här bekymmersamt? Tycker ni inte att det brådskar
att ta itu med detta och verkligen undersöka vad man skall göra för att klara
ut den här allvarliga frågan?
Jag vill också kommentera en annan fråga som Börje Nilsson tog upp,
nämligen tandvårdsförsäkringen. Visst måste väl försöken gälla lika för alla
tandläkare, såväl dem i folktandvården som de privata? Låt oss pröva ett
antal modeller så att vi kommer fram till den allra bästa och kan utvärdera
den sedan.
När det gäller FAS 90 och sjukförsäkringsregistret vill jag säga att vi själv-
klart skall ha en rationell hantering, men inte ett stort övergripande system.
Anf. 47 MARGÖ INGVARDSSON (v):
Herr talman! Först vill jag tacka Börje Nilsson för de vänliga orden om
mina insatser som riksdagsledamot. Men än är inte min tid riktigt ute, så det
finns möjlighet för oss att diskutera vad vi skulle kunna göra i stället för att
införa arbetsgivarperioden. Jag tog upp frågan i min inledning för att höra
om det finns något intresse för det hos socialdemokraterna och om man har
dragit tillbaka förslaget om arbetsgivarperioden. Jag fick inget svar på det.
Jag menar att vi inte saknar argument för att dra tillbaka förslaget om arbets-
givarperiod. I värsta fall, Börje Nilsson, kan vi stödja oss på Expressen och
på Gullan Lindblads argument här i kammaren i dag: det är en epidemi av
utbredd hälsa som nu drar fram över landet, och sjukskrivningarna har mins-
kat med 20%. Det är faktiskt tillräckliga argument för att visa att det inte
behövs någon arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen.
Anf. 48 RAGNHILD POHANKA (mp):
Herr talman! Visst har vi i stort ett bra system. Vi har ett system som försö-
ker skipa rättvisa. Men att det skulle bli bättre om man kom in i EG-förhål-
landen tror jag inte. Vi vet att det i Västtyskland bara är 62% av befolk-
ningen som har pension. Vi har folkpensionen, som tillfaller alla. Det är väl
där skillnaden ligger. Frågan kommer ju upp i nästa debatt, men den hör
ändå hit.
Det är inte säkert att den utbredda hälsan är en epidemi som fortsätter.
Epidemier brukar ju gå över.
Många går till arbetet därför att de inte tycker att de har råd med den
sänkta sjukpenningen. Frågan är om de tär på sitt hälsokapital. Frågan är
om inte de som arbetar på barnstugor går dit trots att de egentligen inte
borde, och barnen smittas ned. De som arbetar i livsmedelsbutiker går till
sitt arbete även om de är sjuka. De tycker inte att de har råd att vara hemma.
De kanske hankar sig fram trots att de borde gått till läkare och legat till
sängs. Vi får se om epidemin kommer att tunna ut eller om arbetsskadorna
ökar ytterligare; det kan också bli en följd av att människor arbetar när de
inte är friska. Epidemier skall man vara försiktig med; kanske vaccinera sig
emot. Det kanske var en bra vaccinering att man hade full sjukpenning, eller
i varje fall 90 %, när man var sjuk.
Anf. 49 BÖRJE NILSSON (s):
Herr talman! Det är tydligen så att Gullan Lindblad, Sigge Godin och
Karin Israelsson reagerade surt på min beskrivning av trygghetssystemet.
Det var kanske för att den inte riktigt tjänar deras syften. Jag förstår att de
är ute efter något helt annat.
Jag vågar påstå att vi i Sverige hävdar oss mycket väl och att vi har ett
bra trygghetssystem, som är heltäckande i strängt taget alla situationer. Det
bygger på rättvisa; där finns en solidarisk finansiering. Jag tycker att vi häv-
dar oss mycket väl internationellt sett. Om vi plockar ut enskilda delar i
trygghetssystemet kan vi kanske finna något land som ligger före i något av-
seende, men vi har ändå ett heltäckande system.
Det finns, som j ag sade tidigare, naturligtvis problem - kantigheter, köer -
inom vården och inom försäkringssystemet. Men vi skall också komma ihåg
att det är ett mycket stort förändringsarbete som sker. Många är engagerade
i detta, och det är naturligtvis oerhört viktigt.
Sjukvården ingår inte precis i det här avsnittet men tangerar ju ändå den
här frågan. Jag läste en intressant artikel i DN av P C Jersild, som har vissa
kunskaper när det gäller sjukvård, internationellt och i Sverige. Jag citerar:
”Frågan är vidare om ett privat försäkringssystem sparar pengar. USA har
ett sådant. Svensk sjukvård är dyr men tämligen rättvis - USAs är svindyr
och orättvis.
En rimlig slutsats blir att man nog får försöka reformera sjukvården utan
systemskifte.”
Arbetsskadorna har Gullan Lindblad och Sigge Godin berört i två inlägg.
Gullan Lindblad talade om regeringens oförmåga att reformera arbetsskade-
försäkringen. Frågan är vad som ligger bakom era angrepp. Vad är det som
är fel i arbetsskadeförsäkringen? Om man skall komma åt kostnaderna
måste man angripa grundorsaken, och det är arbetsmiljön ute i företagen.
Jag tycker att ni skall intressera er för det i första hand. Vi inom socialdemo-
kratin tycker att det är oerhört viktigt att det finns en arbetsskadeförsäkring
som täcker skador och sjukdomar i arbetslivet - och att den också skall beta-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
53
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
54
las av produktionen. Det är en viktig reform, och den slår vi naturligtvis vakt
om.
Anf. 50 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! När det gäller de sociala trygghetssystemen råder jag Börje
Nilsson att denna gång gå till LO-facket, vars pipa ni annars alltid dansar
efter. Metall har ju gjort en utredning som visar att det bara är på ett område
som vi har systemet litet längre utbyggt, och det är föräldraförsäkringen. För
övrigt säger utredningen att man i övriga länder har utmärkta system.
Det är inte ett amerikanskt sjukvårdssystem vi vill införa; det har jag ald-
rig pläderat för. Den debatten förs ju inte i vårt utskott. Vi vill ha en allmän
obligatorisk sjukvårdsförsäkring där ersättningen följer patienten. Det är ett
helt egenhändigt tillverkat system, som skulle vara bra och ge patienten vård
när han eller hon behöver det.
Det är klart att vi reagerade surt på beskrivningen av trygghetssystemen,
för det som sades var inte sant. Vi vill visserligen ha en förändring av olika
system, men till det bättre, som vi ser det. Vi har ju samma mål, vi vill göra
det bättre för människor. Det är bara det att vi använder andra vägar att nå
dithän.
När det gäller arbetsskadeförsäkringen blir jag verkligen bekymrad. Soci-
alministern har ändå gjort ett förslag och varit beredd att lägga fram det.
Men så är det tydligen hennes egen riksdagsgrupp som är bromsklossen. Det
blir uppenbarligen en borgerlig regering i höst som får ta itu med detta. Både
riksrevisionsverket, riksdagsrevisorerna och en majoritet - vill jag säga - i
denna riksdag anser att vi bör göra någonting åt försäkringen. Men då fick
vi besked om detta - det är Börje Nilsson som är bromsen.
Beträffande tandvårdsförsäkringen vill jag fråga Börje Nilsson: Är det
inte bättre att styra resurserna dit där de bäst behövs och ge de människor
som har stora behov av reparationer, proteser och annat ett bättre stöd - och
att vi kanske får en litet ökad självrisk? Det tycker jag är en social politik.
Det är så klart som allra helst att bockfoten sticker fram i det här förslaget,
för man vill nu öka folktandvårdens möjligheter. Jag tror att det är viktigt,
som Sigge Godin har anfört, att också privattandläkarna här kommer med i
bilden. Vi har sagt nej till hela förslaget, för vi tycker att det är alldeles för
byråkratiskt och oformligt.
När det gäller FAS 90 har ingen motsatt sig att man har ett rationellt förfa-
rande på försäkringskassorna. De behöver också datasystem, men det är de
stora lokala, samkörda registren vi är emot. Vad vi har begärt, Börje Nils-
son, är en fortsatt diskussion i ärendet - där vi från vårt håll trycker på inte-
gritetsaspekten.
Till sist: Det är viktigt att minska de negativa effekterna av arbetsmiljön,
och inte minst därför behövs en arbetsgivarperiod.
Anf. 51 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Friåret i sjukvården är tydligen ett känsligt kapitel för Börje
Nilsson. Visserligen har han inte så lång repliktid, men han har på intet vis
kommenterat mina frågor på det området.
När det gäller arbetsskadeförsäkringen finns det som sagt i en hel del pro-
positioner beskrivet, från regeringens sida, att något skall hända. Man har
bara tillfälligtvis dragit tillbaka förslaget, men vad Börje Nilsson säger här
tyder ju på att det finns ett starkt motstånd i den socialdemokratiska riks-
dagsgruppen.
Jag tror dock att om man skall få en arbetsmiljöförbättring som skall vila
på arbetsskadeförsäkringens grund, så måste man göra om arbetsskadeför-
säkringen, för den ger ingen återföring av de erfarenheter man har av arbets-
skadorna till förbättring av arbetsmiljön ute på verkstadsgolvet.
Det saknas därutöver också samband mellan försäkring och arbetsmiljö.
Det är detta samband som vi kan få genom arbetsgivarperioden och genom
en förändrad inriktning av arbetsskadeförsäkringen. Det måste vara detta
som är syftet. För att förbättra arbetsmiljön skall man också förändra arbets-
skadeförsäkringen. De pengar som nu rinner genom det systemet kan använ-
das på ett betydligt bättre sätt i rehabiliteringsarbetet.
Anf. 52 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Börje Nilsson talar om att vi reagerar surt när det gäller
trygghetssystemen. Jag vill då säga att Börje Nilsson måste skilja mellan de
olika partierna och försöka se efter vad det handlar om, inte bunta ihop oss
och tro att man därigenom löser problemet. Vi från folkpartiet känner en
oro för att systemen håller på att förstöras på grund av att kostnaderna är så
höga att vi inte har medel att klara de här systemen. Då måste man ju se över
dem.
Regeringen kände samma oro och kom överens med folkpartiet om både
sjuklöneperiod och reformering av arbetsskadeförsäkringen. Men den oron
finns naturligtvis inte ett valår, utan den kan man känna litet senare - eller
mycket tidigare. Från folkpartiets sida måste vi ändå säga oss: Vad händer
om systemen inte fungerar, om det inte finns pengar till den sociala trygghe-
ten? Då är det de sämst ställda människorna i vårt land som drabbas. Men
det är klart att de inte har några fackliga organisationer att gå till, som kan
sköta förhandlingarna med regeringen. De är rätt ensamma, utan stöd av
någon. Det är de grupperna som vi värnar om. De skall också ha samma
trygghet som alla vi andra.
Börje Nilsson undrar vad det är som ligger bakom när det gäller arbetsska-
dorna. Det här utskottets ledamöter måste väl, om några, känna till all den
kritik som arbetsskadeförsäkringen har fått. Låt mig bara peka på riksdags-
revisorernas rapport. Att man inte ens kan rehabilitera människor är ju det
verkligt stora problemet - att så många slås ut från vårt samhälle, från arbets-
livet. Om ni socialdemokraterna menat något med arbetslinjen, så måste ni
löpa linan ut och säga att detta också gäller människor som har någon form
av arbetsskada; de måste få chansen att komma tillbaka. Men det vill ni inte
kännas vid, utan ni försöker misstänkliggöra oss andra, som bara konstaterar
att experterna på det här området talar om att det inte kan fortsätta såsom
det nu är.
Dessutom har vi dessa enorma kostnader. På vilket sätt tänker Börje Nils-
son ta fram de 75 miljarder som vi riskerar att få i underskott redan 1995?
Det skulle vara bra att få svar på den frågan.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
55
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
Anf. 53 RAGNHILD POHANKA (mp):
Herr talman! Mycket kort. Jag nämnde i mitt huvudanförande att peng-
arna som finns i det här stora systemet säkert kan användas bättre och mera
effektivt. Men så stora besparingar på administrationssidan tror jag inte att
man kan göra. Försäkringskassorna har gått ut med att ”satsa miljoner och
spara miljarder” genom att man effektiviserar på olika sätt.
Sedan är jag mycket tveksam till kostnaderna för att anlita sjukvården i
dag. Nu har det gått så långt att människor säger att de inte har råd att gå till
doktorn. Helt klart är att människor redan nu kommer att säga: Jag har inte
råd att gå till tandläkaren, i och med den försämring som nu sker.
Detta måste följas upp. Den förebyggande vården och den tidigt insatta
vården åsidosätts. Man har inte råd att betala vad medicinen kostar.
När både barnen och föräldrarna i en familj drabbas av en streptokockin-
fektion och måste ha medicin, kan det på en månad gå åt många hundralap-
par. Det är inte säkert att en barnfamilj har så mycket extra pengar till hands.
Dessutom minskar ersättningen från sjukförsäkringen, när föräldrarna är
hemma.
Vi måste se till de samlade problemen. Det skulle vara förödande för Sve-
rige, om det blev sådana biverkningar av den ”arbetsepidemi” som har brutit
ut att många människor som behöver gå till doktorn låter bli att göra det.
Anf. 54 MARGÖ INGVARDSSON (v):
Herr talman! Jag har full förståelse för att Börje Nilsson som ensam före-
trädare för utskottsmajoriteten har litet svårt att få tiden att räcka till för att
svara på angrepp från fem håll. Därför nöjde jag mig med att ställa en enda
fråga, men det hjälpte inte att jag var så sparsam. Jag fick inte något svar i
alla fall. Men jag tycker att min fråga är så viktig att jag upprepar den.
Enligt tidigare besked skulle regeringen ha kommit i måndags med en pro-
position om införande av arbetsgivarperiod. Det kom inte någon sådan pro-
position, och det går rykten om att det kanske inte kommer något förslag
över huvud taget. Om det är på det sättet, blir jag och många andra väldigt
glada. Jag vill därför ha ett svar från Börje Nilsson, om möjligt: Har rege-
ringen tänkt om? Finns det kanske utrymme att göra något annat, mindre
drastiskt, i stället för att införa en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen?
Anf. 55 BÖRJE NILSSON (s):
Herr talman! Jag skall passa på att svara Margö Ingvardsson allra först.
Frågan om arbetsgivarperiod tas upp i betänkandet som vi nu behandlar.
Den finns också upptagen i propositionsförteckningen, så Margö Ingvards-
son kan förvänta sig en proposition om detta ganska snart.
Gullan Lindblad säger att vi dansar efter LO-fackets pipa. Låt mig bara
säga att jag tror att LO, LOs medlemmar och alla som jobbar ute på företa-
gen har betytt oerhört mycket för den socialpolitiska debatten och för ut-
vecklingen av socialförsäkringssystemet. Vi har ett konstruktivt och fint
samarbete med LO, det kan jag förklara för Gullan Lindblad.
Vad beträffar den bild av sjukförsäkringssystemet som jag gav i inled-
ningen tycker jag nog att Gullan Lindblad och andra också skall studera litet
56
mer ingående hur det fungerar ute i Europa. Vi har ju fått en bok om detta.
Det är naturligtvis oerhörda skillnader.
Ett land kan ligga före oss i ett avseende, men vi har ett heltäckande sy-
stem, som bygger på rättvisa och som är solidariskt finansierat. Hur är det
med folkpensionen i Västtyskland, Gullan Lindblad? Jag tycker att Gullan
Lindblad skall studera den frågan litet närmare.
Beträffande socialförsäkringsregister sägs det att vad man är rädd för är
stora samkörda registersystem. Men det handlar inte om detta. Varje lokal-
kontor skall ha sitt register. Det skall inte finnas någon samköming, och ut-
redningen har utarbetat mycket fasta regler för hur ett register skall se ut.
Sedan vill jag säga till Sigge Godin att frågan om kostnaderna i socialför-
säkringen naturligtvis hänger samman med frågan om tillväxten. Som jag
sade finns det ett samband mellan välfärd, trygghet och ekonomi. Det är
klart att kostnaderna måste finansieras, och det görs nu stora ansträngningar
att förbättra ekonomin och förbättra tillväxten. Det är ett arbete som många
är sysselsatta med just nu. Att vi skall kunna klara av socialförsäkringens
finansiering även i fortsättningen, är jag helt övertygad om.
Anf. 56 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Att socialdemokratin dansar efter LO-fackets pipa är jag
inte ensam om att tycka. Det står tydligen i Feldts bok också att han tycker
att facket bestämmer alldeles för mycket. Så jag är i gott sällskap.
Vem är det som konstruerar? Man säger till från Norra Bantorget hur det
skall vara. Det behövs bara att Stig Malm piper till, så drar regeringen till-
baka propositioner. En majoritet i riksdagen kan ha gjort beställningar, men
det kommer inga förslag.
Jag läser väldigt mycket om Europa. Jag är mycket positiv till Europatan-
ken, och det trodde jag att Börje Nilsson och hans parti också var, för det
har ni ju uttalat på sistone.
Vi är medvetna om, precis som Anita Gradin har sagt i olika sammanhang,
att det finns skillnader men att helheten ändå är det som gäller, och då över-
väger det positiva. Jag är övertygad om att där människorna inte har heltäck-
ande system har de i stället så mycket lägre skattetryck att de själva genom
egna försäkringar eller genom arbetsmarknadsförsäkringar har kunnat till-
försäkra sig en trygghet som kanske är väl så bra som den vi har i Sverige,
med ett system som i dag håller på att ramla sönder. Det är ju detta det hand-
lar om.
Anf. 57 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Bara några ord om tillväxten. Vi behöver tillväxt i vårt sam-
hälle, Börje Nilsson. Det är väldigt viktigt, men för den skull får inte kostna-
derna skena i väg så katastrofalt som de gör i fråga om arbetsskadeförsäk-
ringen. Den biten kommer vi inte att klara, utan vi måste lösa det problemet
på ett alldeles speciellt sätt.
Skall vi få någon tillväxt i vårt samhälle, måste vi se till att kostnadsutveck-
lingen hålls i schack. Vi måste se till att det lönar sig att arbeta. Vi måste
se till att ha tillgång på arbetskraft, att människor kan komma tillbaka till
arbetslivet.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 1 Sjukförsäk-
ring m.m.
|
Prot. 1990/91:96 17 april 1991 |
Riksdagens revisorer, för att hänvisa till dem då, säger ju att den nuva- |
komma tillbaka till arbetslivet. Det är en brist, när vi vill ha tillväxt i samhäl-
|
Socialpolitik - för- |
let, för då behöver vi alla människor i arbete. Anf. 58 BÖRJE NILSSON (s): Herr talman! Jag kan väl kontra med, Gullan Lindblad, att moderaterna |
|
Avd. 2 Föräldraför- |
mycket av era tankar från det hållet, och det förskräcker mig. Det är mitt Anf. 59 GULLAN LINDBLAD (m): Herr talman! På det vill jag bara kort svara: Nej, vi dansar inte efter SAFs Överläggningen om avd. 1 var härmed avslutad. Avd. 2 Föräldraförsäkring m.m. (avsnitt III i utskottets hemställan) Anf. 60 MARGIT GENNSER (m): Herr talman! Debatten har pågått länge. Jag skall nu tala om föräldraför- När jag läste utskottets betänkande och såg hur man resonerade kring pro- När jag förberedde mitt anförande, tyckte jag därför att jag nog borde Jag kan genast ta upp en fråga om principer. Det har bara angivits en enda När vi diskuterar de här frågorna - det må gälla föräldraförsäkringen, pen- |
|
58 |
När man avvisar förslagen i våra motioner i utskottet måste man faktiskt |
anknyta till principer. Det kan även gälla detaljförslag. Jag saknar den ambi-
tionen i majoritetsskrivningen i utskottets betänkande. Det beklagar jag, ef-
tersom jag tror att det leder oss alla vill. Vi vänjer oss inte vid att analysera
system. Då kommer vi att fatta ännu sämre beslut än vad vi nu ofta gör. Här
kan jag faktiskt instämma med Feldt. Det politiska beslutsfattandet är inte
alltid det allra bästa. Om vi däremot hade spetsat våra argument hade vi an-
tagligen kommit fram till även en tredje, fjärde och femte ståndpunkt. Då
hade vi fått mycket mer consensus i frågorna, och det tycker jag skulle vara
bra.
Därför vill jag även ta upp några synpunkter på hur de här transfererings-
systemen kom till. De kom faktiskt till när Keynes och hans efterföljares
ekonomiska principer stod i högflor. Det var helt enkelt två saker som kom
in där. Det ena var att man skulle styra ekonomin, och det andra var att man
skulle styra människors planering av livscykeln. Jag ser att Ingegerd Elm
tycker att det är förskräckande att jag tar upp detta när vi diskuterar social-
försäkringsutskottets betänkande. Men detta är mycket viktigt, eftersom vi
här kommer in på frågan om vi politiker mycket detaljerat skall sätta alla
spelregler eller om vi kan överlåta mer på de enskilda människorna och bara
åstadkomma en mycket bra jordmån för ett gott transfereringssystem.
Dessa idéer om mycket finmaskiga och mycket teknokratiska transfere-
ringssystem kommer från Keynes. Han erkände inför Hayek att detta bott-
nade i överklassideologi. Man visste bättre, och lärda ekonomer visste allra
bäst. Det ligger en del värderingar bakom detta. Det är därför jag kanske
tror att man bör beakta detta. Det har lett till saker som i dagens läge ger
oss mycket höga kostnader. Det är administrativa kostnader, och dessa slåss
Allan Larsson med i dag. Det är sådana kostnader som han försöker komma
till rätta med i sitt sparpaket på 2 miljarder. Där kommer föräldraförsäk-
ringen in.
Vi har så många detaljregler i föräldraförsäkringen, med tillfällig föräldra-
penning, hel, halv och kvarts föräldrapenning som föräldrarna kan spela
med. Genom detta har vi fått mångmiljonkostnader för administration. Det
hade kanske varit bra om vi hade tänkt igenom om vi hade en god design på
föräldraförsäkringen. Vi kanske skulle ha en annan problemlösning. Det
hade kanske varit bra om vi hade tagit hänsyn till hela komplexet av skatter,
försörjningsbörda, subventionerade barnkostnader, vårdnadsbidrag och för-
äldraförsäkring. Då hade vi kanske fått ut mer av pengarna. Utskottet har
över huvud taget inte reflekterat över dessa frågor.
Jag kan ta upp en annan sak när det gäller föräldraförsäkringen där man
inte heller har tänkt igenom hur man egentligen har byggt upp sitt system.
Vi har fått en inkomstgaranterad föräldraförsäkring, men där finns ett
skyddsnät i form av en garantinivå. Man låter garantinivån vara i stort sett
oförändrad trots att penningvärdet faller mycket. Den har varit fast sedan
1987. När vi har kommit med förslag om att knyta detta till basbeloppet,
säger man att det har man inte råd med av statsfinansiella skäl. Man borde
ha angett hur stor del av alla kostnader för föräldraförsäkringen som garanti-
beloppet verkligen innebär. Det hade åtminstone gett en nyans till det här
avslaget.
Sedan måste man också fråga om detta är ett vettigt sätt ur föräldraförsäk-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
59
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
60
ringssynpunkt. Vem är det egentligen som får garantibeloppet? Det är oftast
kvinnor som inte arbetar, som studerar och som därför inte har någon in-
komstrelaterad föräldrapenning. Det är alltså utsatta familjer, en minoritet.
Då borde man fråga sig: Är det inte socialt att ge dessa personer ett bättre
garantibelopp? Men det är kanske så att dessa föräldrar är ointressanta ur
röstmaximeringssynpunkt. De är en minoritet. Men då tycker jag inte att vi
har ett socialförsäkringssystem värt namnet i det här hänseendet. Ett social-
försäkringssystem skall väl ge skydd åt de svagaste. Det är väl det mest vä-
sentliga. Jag vill påpeka att det en gång var Gustav Möllers tankar. Det var
också en grundläggande och mycket hållbar konservativ tankegång. Det sa-
des tidigare att det var folkpartiet som hade infört folkpensionen i Sverige.
Jag vill bara påpeka att folkpensionen var en konservativ idé med Bismarck
och Disraeli som upphovsmän. Det var faktiskt högerpartiet som tog upp
den på den politiska agendan i Sverige.
I reservation 24 tar vi upp frågan om garantibeloppet. Jag tycker att man
skall läsa och begrunda den. Här visar man på ett systemfel inom vår föräld-
raförsäkring. Det är ett systemfel där vi skyddar dem som har det bäst och
inte ordentligt skyddar de svagaste. Det måste betecknas som ett systemfel
inom socialförsäkringen. Beloppen är i och för sig triviala, men principerna
bakom det här sättet att bygga upp systemet är mycket betydelsefulla. De
vore värda att diskuteras mer.
Socialförsäkringssystemen har en fördelningseffekt. De skall dels fördela
över livet, dels fördela pengar från rika till fattiga. Som jag redan har påvisat
är detta inte vad som sker, i alla fall inte inom föräldraförsäkringen. Vi
vrångar faktiskt till våra system med degressiva system, hit hör t.ex. ATP-
systemet. Det betyder faktiskt att vi t.o.m. fördelar från dem som har det
sämst till dem som har det något bättre. Den typen av frågor borde man
också beröra.
I pensionsberedningen tog man upp de här frågorna, och man sade att re-
sultatet av inkomstfördelningarna var en materiell välfärdsförlust för hela
samhället, dvs. för oss alla. Det är en intressant kommentar av pensionsbe-
redningen. Man säger i klartext att vi får det sämre genom att det arbetas
med så ambitiösa inkomstfördelningar. Det finns ledamöter i socialförsäk-
ringsutskottet som har suttit med i pensionsberedningen. Där har man talat
om betydelsen av en inkomstfördelning inom systemen. Pensionsbered-
ningen säger att något sådant inte håller. Vilken åsikt är den rätta? Det går
väl inte att ha båda åsikterna på en gång? Jag skulle faktiskt vilja ha ett svar -
ett svar som också ger besked om vilka principer som exempelvis borde till-
lämpas inom föräldraförsäkringen, pensionssystemet osv.
Min tredje synpunkt är att den design som vi har fått på föräldraförsäk-
ringen leder till en bidragsplanering av föräldraskapet. Man skjuter upp bar-
nafödandet tills man har fått en ordentlig sjukpenninggrundande inkomst.
Att så är fallet kan vi misstänka när vi ser den genomsnittligt ökade medelål-
dern bland förstföderskorna. Om det är på gott eller ont vill jag inte ha nå-
gon åsikt om. Systemen är inte neutrala. Planeringsverksamheten blir än
mer detaljerad bland föräldrarna. Jag förstår dem.
Görel Bohlin tog upp en intressant fråga i detta sammanhang. Hon kon-
staterar att föräldrarna kan välja mellan hel, halv och kvarts föräldrapen-
ning. De väljer, planerar och saxar hela tiden till mycket höga kostnader
mellan olika förmånssystem. Så får inte ett system utformas. Då är det skad-
ligt. Vi har ingen reservation på den punkten. Det är för att finansdeparte-
mentet har insett problemen, och det lär komma förslag om att rätta till dem.
Det finns ytterligare en princip som man också måste hålla på. Den kan
tyckas hård men är säkerligen den förnuftigaste. Det måste löna sig att ar-
beta. Det betyder att försäkringsersättningar för arbetsinsatser som faller
bort måste vara något mindre än ersättningen för själva arbetsinsatsen. Det
är den här typen av principer som ligger bakom vårt krav på en sänkt kom-
pensationsnivå inom föräldraförsäkringen. Vi kräver därför en 80-procentig
kompensationsnivå inom föräldraförsäkringen. Det är helt klart att det sam-
hällsekonomiska läget spelar in, men också våra krav på ett sänkt skatte-
tryck. Ett sänkt skattetryck är det bästa sättet att öka välfärden. Då sprider
vi ut möjligheterna för alla de olika människorna att själva härska över sina
liv. De har ofta bättre information om vad som är bäst för dem och vad som
bäst tillfredsställer deras önskemål. Det kan inte politikerna veta.
Samtidigt kan vi koncentrera våra krafter på att bygga upp system som
gör att man när man råkar ut för stora olyckor, det kan vara att behöva en
lösgom, att drabbas av ett stort olycksfall, att man får femlingar osv., verkli-
gen får god kompensation. Det är så man måste tänka.
Låt oss säga att detta är ett privaträttsligt sätt att se på försäkringsväsen-
det. Men det är bra. Vi skall ta de bra dragen från de olika systemen. Det är
bra att slippa ifrån behovsprövningen i ett försäkringssystem genom att föra
in vissa moment av offentligrättsliga socialförsäkringssystem. Schweizarna
har kommit långt i det hänseendet. Man skall aldrig avstå från att analysera
medlen och direkt utgå från att människor har felaktiga, omoraliska mål.
Först skall man se på medlen och därefter skapa paket som ger någorlunda
bra lösningar.
Jag sade att vi vill minska kompensationsnivån, och jag vill yrka bifall till
reservation 17.
I reservation 28 och 29 behandlas kontaktdagar med barnomsorg och
skola. Det är små frågor. Men även där finns principer. Regeringen vill inte
tillåta flexibilitet, dvs. man vill inte tillåta föräldrarna att själva avgöra hur
uttaget av kontaktdagar skall ske. Man kanske inte tror att föräldrarna kan
planera ordentligt. Jag har aldrig varit för elittänkande själv. Därför har jag
alltid förnekat Keynes och andra som har haft samma tankar. Jag tycker att
det skall finnas en motivering. Det finns ingen motivering i utskottsyrkan-
det. Jag håller på föräldrarna. Låt dem sköta detta själva. Jag yrkar bifall till
reservation 28.
I reservation 29 påtalas att kontaktdagar inte utgår vid privat barnomsorg.
Det finns bara ett ord att beskriva det med: diskriminering. Diskriminering
skall fördömas. Reservationen är principiellt viktig. Men för att minska an-
talet voteringar yrkar jag inte formellt bifall till den reservationen.
Reservation 31 avser tillfällig föräldrapenning för barn och föräldrar som
verkligen har det svårt. Att få ett svårt sjukt eller handikappat barn är oer-
hört tungt. Här bör vi underlätta. Det finns ett förslag i reservationen. Jag
förstår inte varför man inte antar det.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 28 och 17.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
61
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
62
Anf. 61 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! Det här avsnittet skall behandla föräldraförsäkringen. Jag
tänker hålla mig till den eftersom socialutskottet i morgon kommer att de-
battera barnomsorgen.
Föräldraförsäkringen omfattar föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning
och havandeskapspenning. Föräldraförsäkringen är en viktig del av familje-
politiken och bör främja valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män.
Eftersom debatten kan bli lång, den har redan hållit på flera timmar, betän-
kandet innehåller flera avsnitt, och det mesta s.k. gammal skåpmat, skall jag
fortsätta direkt med att kommentera en del av reservationerna.
I vissa fall kan det vara svårt för föräldrar att ta ledigt när deras barn blir
sjuka. Det kanske kan vara lättare för någon annan närstående att göra det.
Folkpartiet liberalerna anser att det skulle gagna barnfamiljernas valfrihet
om också andra närstående i förekommande fall kunde erhålla tillfällig föräl-
drapenning när de tar hand om barnen.
Riksförsäkringsverket har gjort en utredning om ensamstående och en-
samboende föräldrars behov av att kunna överlåta rätten till tillfällig föräl-
drapenning till annan närstående. Man konstaterar att det finns vissa svårig-
heter att definiera begreppen ”ensamstående, ensamboende och närstå-
ende” och kommer till slutsatsen att den enda praktiska lösningen vore att
låta alla föräldrar få sådan rätt - dvs. om man nu vill införa rätten att kunna
överlåta tillfällig föräldrapenning. Det vill vi folkpartister men inte socialde-
mokraterna.
Ett liknande problem uppkommer när daghem stängs eller dagbarnvårda-
rens eget barn blir sjukt.
Enligt gällande regler utgår inte tillfällig föräldrapenning i dessa situatio-
ner. Vi anser det självklart att kommunerna har ansvar för att ersättare finns
tillgängliga när den kommunala barnomsorgen stänger. Men när de inte tar
sitt ansvar måste riksdagen, som högsta beslutande instans, ta initiativ så att
något händer. Folkpartiet, centern och miljöpartiet föreslår i en gemensam
reservation att en utredning tillsätts, som skall lämna förslag till hur föräldrar
som inte kan förvärvsarbeta på grund av tillfälliga stängningar av barnom-
sorgen skall kunna få ersättning för förlorad arbetsförtjänst.
Det här är ett gammalt krav, och jag kan inte förstå att majoriteten säger
nej till en utredning. En sådan kan väl ändå inte vara till någon skada, för
alla vet ju att det här är ett problem.
Tillfällig föräldrapenning kan också utges för vård av barn som fyllt 12
men inte 16 år i de fall barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstör-
ning eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn eller vård. För denna
grupp upphör inte tillsynsbehovet när barnet fyller 16 år. Folkpartiet libera-
lerna har under en följd av år krävt att föräldrar till dessa ungdomar borde
ha rätt till ersättning om de tillfälligt tvingas att avstå från förvärvsarbete.
Vi har i vår handikappmotion föreslagit att vårdbidrag skall kunna för-
längas på liknande sätt som barnbidrag om barnet fortfarande studerar på
högst gymnasienivå. I konsekvens med det bör alltså även tillfällig föräldra-
penning kunna utgå för handikappade barn så länge de studerar - dock
högst gymnasienivå - om någon förälder behöver vara hemma vid tillfällig
sjukdom. Jag noterar att det även finns en centermotion med liknande inne-
håll, men tyvärr stöder inte centerpartisterna i utskottet den. Det hade varit
ytterligare ett steg framåt på handikappområdet om så hade varit fallet.
Enligt nuvarande regler för föräldrapenningförmåner har en förälder till
barn som fyllt 4 men inte 12 år rätt till tillfällig föräldrapenning för besök i
barnets skola förskola eller fritidshemsverksamhet inom samhällets barnom-
sorg, s.k. kontaktdagar. Reglerna föreskriver att rätten omfattar 2 dagar per
år, dvs. sammanlagt 16 dagar.
Utskottsmajoriteten säger i år, precis som tidigare, att en jämn fördelning
av dessa dagar ökar möjligheterna för föräldrar, förskola och skola att upp-
rätthålla en god kontakt under en viktig period av barnets uppväxttid.
Ja, vi tycker också att det är viktigt att man kan upprätthålla en god kon-
takt. Därför vidhåller vi vår uppfattning att uttaget bör ske när föräldrarna
och skola/förskola, oavsett i vilken regi barnomsorgen bedrivs, alltså även
de privata alternativen, anser att kontakt behövs. Det är kanske viktigare att
kunna besöka skolan under en hel vecka ett år medan något behov ej förelig-
ger ett annat år. Det är svårt att förstå socialdemokraternas motstånd i den
här frågan. Det är ju inte från vår sida fråga om att utöka antalet dagar.
Att vårda ett handikappat barn hemma ställer stora krav på familjen. Ofta
måste någon av föräldrarna avbryta sitt förvärvsarbete, vilket kan leda till
en svår ekonomisk situation. Vårdbidraget är en ersättningsform inom folk-
pensionen som förälder har rätt till för barn som är i behov av särskild tillsyn
eller vård under längre tid. Vårdbidraget är skattepliktigt och ATP-grun-
dande.
Helt vårdbidrag uppgår för närvarande till två basbelopp. Folkpartiet libe-
ralerna har under en följd av år ansett att denna ersättning är otillräcklig. Vi
vidhåller tidigare krav att ersättningen borde uppgå till 2,5 basbelopp, dvs.
en förbättring med drygt 1 300 kr. i månaden.
En del av vårdbidraget kan under vissa omständigheter utgå som merkost-
nadsersättning. Den ersättningen är skattefri och således ej heller ATP-
grundande. Den här konstruktionen medför att föräldrar som kanske vårdar
de mest gravt handikappade barnen också kommer att få en lägre ATP. Vi
har under en följd av år motionerat om att vårdbidraget i sin helhet borde
vara ATP-grundande. Vi anser att merkostnadsersättningen i princip bör
jämställas med handikappersättning och utgå utöver vårdbidraget.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationerna 30, 35 och
37. Givetvis stöder vi också övriga reservationer som bär vårt partinamn.
Anf. 62 MARIANNE JÖNSSON (c):
Herr talman! ”Vid alla åtgärder som rör barn skall barnens bästa komma
i främsta rummet.” De orden kom framför mina ögon i går när jag fick se en
bok av Rädda barnen. Det är artikel 3 i FNs konvention om barnets rättighe-
ter.
Det är viktigt att hålla artikel 3 i åtanke när vi i dag debatterar samhällets
ekonomiska stöd i betänkandet som rör föräldraförsäkring och vårdbidrag.
Familjen har enligt centerpartiets uppfattning huvudansvaret för barnens
uppväxt och uppfostran. Samhällets ansvar kommer in när familjen behöver
hjälp och stöd ekonomiskt och på annat sätt för att klara denna uppgift.
Barnets bästa kan tillgodoses genom ökad valfrihet och rättvisa för famil-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
63
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
64
jerna när det gäller barnomsorgsform. Familjerna skall, det är vår huvudtes,
själva kunna välja vilken omsorgsform som bäst passar för deras barn.
Familjepolitiken måste utformas så att de offentliga resurserna för barn-
omsorgen fördelas rättvist mellan familjer och regioner. Så är inte fallet i
dag.
På grund av föräldraförsäkringen fortsätter den orättvisa fördelningen
mellan barnfamiljerna. För den som studerar eller är hemarbetande är er-
sättningen 60 kr. per dag. För, andra som har höga inkomster, kan ersätt-
ningen uppgå till 595 kr. per dag. Vi i centerpartiet tycker att föräldraförsäk-
ringen för närvarande är tillräckligt utbyggd. Nu behövs andra insatser för
att ge barnfamiljerna en bättre situation.
I morgon kommer barnomsorgen att debatteras i kammaren. Jag vill ändå
kort beröra det som vi anser vara ett viktigt inslag i familjepolitiken, nämli-
gen frågan om beskattad vårdnadsersättning till alla familjer med barn i åld-
rarna ett till sex år, alltså fram till skolstarten. Det är ett instrument som
ger föräldrarna bättre förutsättningar än i dag att välja den barnomsorg som
passar just deras familjer. Det är en högt prioriterad fråga för centerpartiet.
Vi har tillsammans med moderaterna och folkpartiet i en trepartimotion ut-
vecklat riktlinjerna för en familjepolitisk reform. En beskattad vårdnadser-
sättning utgör huvudingrediensen.
Detta ger mig anledning att ställa en fråga till socialdemokraternas tales-
man. I förra valrörelsen var socialdemokraternas motdrag till trepartiuppgö-
relsen om en vårdnadsersättning en förlängd föräldraförsäkring. Nu har vi
fått reda på att det inte fanns ekonomiska resurser för det förslaget. Efter-
som vi nu står inför en ny valrörelse, är jag nyfiken på om motdraget även i
denna valrörelse kommer att bli förslag om en förlängd föräldraförsäkring.
Tillfällig föräldrapenning utgår när en förälder behöver avstå från för-
värvsarbete för att vårda sjukt barn eller vid sjukdom hos barnets ordinarie
vårdare eller besök i samhällets förebyggande barnhälsovård.
Centerpartiet motsatte sig riksdagens beslut i december 1990 att sänka er-
sättningsnivån för tillfällig föräldrapenning vid vård av sjukt barn. Fr.o.m.
den 1 mars i år sänks kompensationsnivån till 80 % för de första 14 dagarna
per barn och år. Detta kan medföra att föräldrar inte anser sig ha råd att
vara hemma med barnen. Ensamstående kvinnor drabbas särskilt hårt av en
sänkt kompensationsgrad. Vi anser att kompensationsnivån för den tillfäl-
liga föräldrapenningen bör återställas till 90%. Detta framför vi i reserva-
tion 18.
Vi tar också upp frågan om garantibelopp, som har nämnts tidigare i de-
batten. Mellan den tolfte och femtonde månaden i föräldraförsäkringen ut-
går föräldrapenning i form av ett garantibelopp. Garantibeloppet utgår
också till de föräldrar som inte hunnit skaffa sig inträde på arbetsmarknaden
eller få en inkomst som utgör grund för föräldrapenning. Beloppet är sedan
den 1 januari 1987 oförändrat, dvs. 60 kr. I budgetpropositionen föreslås inte
ens en höjning motsvarande inflationen. De som har minst får alltså ännu
mindre. Det är återigen socialdemokraternas uppochnedvända fördelnings-
politik, som inte heller i det här fallet förnekar sig.
Centerpartiet anser att garantibeloppet snarast bör höjas till 100 kr. Här-
igenom kommer föräldrastödet att också fördelas mer rättvist mellan olika
grupper. En höjning av garantibeloppet måste vara en mer angelägen reform
än en förlängning av föräldraförsäkringen.
I betänkandet behandlas också andra förslag som rör barnfamiljernas si-
tuation. Föräldrapenningen kan i dag användas när familjedagmamman är
sjuk och då barnen inte kan placeras hos henne. Men när dagmammans barn
är sjuka får man inte använda föräldrapenningen. Som vi ser det i centern
finns det ingen logik i detta. Frågan har behandlats vid tidigare riksmöten,
och utskottets skrivningar har då varit desamma som i dagens betänkande.
Inte heller i de fall då daghemmen stängs på grund av personalbrist kan för-
äldrapenningen utnyttjas. Om inte kommunerna snabbt kan ställa upp på
alternativ vård tvingas en förälder att stanna hemma utan rätt till ersättning.
Det måste klargöras vem som har ansvaret för att ersätta föräldrarna för
förlorad arbetsförtjänst. Är det kommunerna som helt skall ersätta föräld-
rarna? Blir de befriade från avgifter när detta inträffar? Vi anser att det be-
höver tillsättas en utredning som kan lämna förslag om hur föräldrar skall
kunna få ersättning för förlorad arbetsförtjänst när det uppstår tillfälliga
störningar i barnomsorgen. Tyvärr har inte utskottet gått med på detta krav,
varför vi i reservation 27 begär en sådan utredning.
Rätt till kontaktdagar föreligger när föräldern avstår från förvärvsarbete i
samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i försko-
le- eller fritidshemsverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet
deltar. Föräldrarna får ta ut två kontaktdagar per år. Under år 1989 togs kon-
taktdagar ut för 234 700 barn. Andelen barn för vilka ersättning togs ut var
27 %. Tendensen är att allt fler tar ut kontaktdagar, främst i samband med
skolavslutningar.
Ända sedan systemet med kontaktdagar infördes har centern krävt att
dessa dagar skall kunna tas ut mer flexibelt efter de behov som den enskilda
familjen har. Varje år har systemet försvarats av socialdemokraterna, som
alltid tror sig veta bäst vad barnfamiljerna behöver.
Kontaktdagar kan inte heller användas i de privata daghemsalternativen,
eftersom de inte räknas till samhällets barnomsorg. Det innebär att de barn
som inte får plats där inte heller får möjlighet att utnyttja kontaktdagarna.
”Föräldrar utanför den kommunala barnomsorgen skall inte ha några förmå-
ner”, så lyder parollen från socialdemokraterna. De som har dragit en vinst-
lott i daghemslotteriet får alla förmåner. Vi tycker inte att det finns någon
rättvisa i det. Detta missförhållande måste rättas till.
Centern vill att det totala antalet kontaktdagar skall kunna tas ut när som
helst under den tid som barnets ålder berättigar till en sådan ersättning. Kon-
taktdagarna skall också kunna utgå oavsett vilken barnomsorgsform som ut-
nyttjas. Då befrämjas valfrihet och rättvisa. Detta har vi utvecklat i
reservationerna 28 och 29.
Att få ett handikappat barn medför stora påfrestningar för en familj. Det
är därför oerhört angeläget att båda föräldrarna får möjlighet att ta del i den
habilitering, rehabilitering och utbildning som anordnas med anledning av
barnets handikapp och att de då också får ersättning från föräldraförsäk-
ringen.
Möjligheterna för föräldrar till handikappde barn att få ersättning är i dag
mycket begränsade. Enligt gällande bestämmelser kan ersättning betalas ut
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik -för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
5 Riksdagens protokoll 1990/91:96
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
66
när föräldrarna tillsammans med barnet besöker en institution, t.ex. en habi-
literingsklinik eller en specialskola. Besöken måste alltså ske i sällskap med
barnet. För övriga habiliterings- och utbildningsinsatser finns ingen motsva-
rande möjlighet för båda föräldrarna att samtidigt delta med ersättning från
föräldraförsäkringen. Detta betraktas mer som allmän föräldrautbildning,
och det ger inte rätt till ersättning. Kontaktdagarna kan visserligen använ-
das, men de är snabbt förbrukade.
Handikapporganisationerna känner behoven hos familjer med
handikappade barn, och de anordnar en mängd kurser i form av veckosluts-
kurser, lägerskolor och andra utbildningsinsatser. Det är, som jag tidigare
har nämnt, mycket svårt för den här gruppen av föräldrar att kunna delta och
få ekonomisk ersättning. Vi studerar frågan i handikapputredningen, och vi
hoppas att vi skall kunna finna en lösning på problemet. Det är synnerligen
angeläget, inte minst när det gäller barn med handikapp som är mindre
kända. Föräldrar till sådana barn har ett stort behov av att träffas, få stöd
och utbyta erfarenheter.
Centern anser att reglerna för tillfällig föräldrapenning vid barns habilite-
ring snarast måste ändras, så att föräldrar till handikappade barn kan delta i
de olika verksamheter som anordnas med anledning av barnets handikapp.
Vi beklagar att utskottsmajoriteten inte har insett hur viktig denna fråga är.
I reservation 31 utvecklar vi detta närmare.
Barbro Sandberg tog upp en centermotion som gäller tillfällig föräldra-
penning som utgår från det att ett barn fyller 16 år och fram till dess att gym-
nasietiden är över. Vi har också i handikapputredningen tagit upp den
frågan. 16-årsgränsen är ju en gräns som förekommer synnerligen ofta i för-
säkringssammanhang. Den utgör den tidpunkt då vårdbidraget upphör och
då pensionen och handikappersättningen träder till. Vi menar att man behö-
ver se närmare på frågan i dess helhet. Med kännedom om detta menar jag
att det är bättre att avvakta och i stället arbeta i handikapputredningen för
att få ett genomslag för frågan. Vi anser att tillfällig föräldrapenning bör utgå
även för hemmaboende, vuxet handikappat barn vid de tillfällen då föräl-
dern på grund av barnets sjukdom måste avstå från förvärvsarbete. Men jag
anser alltså att man vid den närmare utformningen av detta måste se på frå-
gan i dess helhet tillsammans med andra förmåner.
Herr talman! Centern har i två motioner tagit upp frågor som rör vårdbi-
draget. Vi framhåller där hur resurskrävande utredningar ofta är i vårdbi-
dragsärenden, och vi har i dessa motioner krävt en översyn av tillämpnings-
reglerna. Eftersom vi nu har fått kännedom om att riksförsäkringsverket
skall göra en mer djupgående utvärdering av frågan och att det dessutom
pågår utredningar som anknyter till frågan, har vi endast fogat ett särskilt
yttrande till betänkandet.
Med det anförda ber jag att få yrka bifall till reservation 31, men vi står
givetvis bakom alla de reservationer som centern har fogat till betänkandet.
Anf. 63 MARGÖ INGVARDSSON (v):
Herr talman! Riksdagen fattade 1989 ett principbeslut om föräldraförsäk-
ringens utbyggnad. Enligt de ursprungliga planerna skulle föräldraledighe-
ten den 1 juli 1992 omfatta 18 månader med en ersättning på sjukpenning-
nivå. Men som alla minns drogs förslaget tillbaka för nästan exakt ett år se-
dan, den där olycksaliga aprildagen 1990. Plötsligt fanns det inte pengar till
utbyggnaden. Men i efterhand har vi fått höra att förslaget redan från början
var ofinansierat.
Att föräldraförsäkringen inte byggdes ut enligt de ursprungliga planerna
ställde till bekymmer för många föräldrar. Det gav också de borgerliga parti-
erna en chans att damma av sitt gamla förslag om vårdnadsbidrag. Så länge
alla trodde att en utbyggd föräldraförsäkring fanns inom räckhåll hade näm-
ligen inte förslaget om vårdnadsersättning en chans i debatten. Det vet de
borgerliga partierna mycket väl, och de kunde knappt heller dölja skade-
glädjen när utbyggnadsplanerna för föräldraförsäkringen drogs tillbaka.
Vänsterpartiet har föreslagit att den andra etappen av utbyggnaden, dvs.
ersättningen under 90 dagar på garantinivå, byts ut mot ersättning på sjuk-
penningnivå fr.o.m. januari 1992. Det kostar pengar - 97 miljoner extra på
statsbudgeten - men man kan inte bara se reformen som en ren utgift. Den
betyder helt klart en minskad belastning på barnomsorgen, och den betyder
förmodligen minskade socialutgifter i kommunerna.
Den andra sidan av reformen - som man inte så klart kan mäta i kronor
och ören men som i alla fall är minst lika viktig - är att föräldrarna får bättre
möjlighet att umgås med sina barn och att kvinnorna kommer ännu en liten
bit på vägen i kampen för att kunna förena yrkesarbete med föräldraskap.
Det finns alltså inte någon samlad ekonomisk bedömning av utgifter och
inkomster för en utbyggd föräldraförsäkring, och då kan man enligt min me-
ning inte heller bara avfärda utbyggnaden med att det inte finns pengar på
det kontot.
En annan viktig reform med betydelse för jämlikheten mellan könen är
vårt förslag om en kvoterad föräldraledighet. Med det menar vi att en viss
tid av föräldraförsäkringen skall reserveras för pappan. Papporna har nu i 17
års tid haft möjlighet att stanna hemma med sina barn medan barnen är små,
men fortfarande avstår tre av fyra pappor från den förmånen. Jag vet att det
finns många skäl till att papporna avstår. Ett skäl är de villkor som råder på
arbetsmarknaden. Ett annat skäl är att männen är mycket väl medvetna om
att vi kvinnor har en sämre ställning på arbetsmarknaden och att arbetsgi-
varna tittar på oss med andra ögon på grund av att vi är opålitliga som arbets-
kraft. Vi stannar nämligen hemma litet då och då och föder barn, och vi stan-
nar också hemma och tar hand om barnen. Vi är alltså orationella, och man
kan inte planera med oss inom industrin på samma sätt som man kan planera
med männen. De män som i dag stannar hemma med föräldraförsäkringens
hjälp blir också bedömda ungefär på samma sätt som kvinnor alltid har blivit
bedömda, dvs. som opålitliga och som några som arbetsgivaren kanske inte
skall satsa på fullt ut.
Om vi får ett system där papporna i samma utsträckning som mammorna
blir föräldrar och stannar hemma och tar hand om barnen kommer det inte
att drabba männen. Effekten blir i stället att arbetsgivaren tvingas betrakta
män och kvinnor på samma sätt, dvs. inse att vi blir föräldrar och att vi någon
gång i åldern mellan 20 och 35 stannar hemma för att ta hand om våra barn.
När vi har kommit så långt gynnas jämlikheten mellan män och kvinnor.
Om vi skall komma dit, räcker det emellertid inte med att bedriva attityd-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
67
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
68
påverkande arbete. Männen behöver en ordentlig, kärvänlig knuff, och den
knuffen heter kvotering.
När jag nu summerar mina år i riksdagen finner jag att jag år 1984 väckte
riksdagens första motion om kvotering av föräldraledigheten. Då fick jag
bråka inom det egna partiet för att få väcka den motionen. Men nu, sju år
senare, är det i alla fall två partier i riksdagen, dvs. miljöpartiet och vänster-
partiet, som kräver sådan kvotering. Jag är till naturen optimist, varför jag
tror att det här förslaget till sist vinner gehör. Jag är också övertygad om att
en kvoterad föräldraledighet är något av nyckeln till jämställdhet mellan
män och kvinnor.
Ett annat förslag, som vänsterpartiet något snabbare har vunnit ökat ge-
hör för, är förslaget om att ändra föräldrabegreppet i vårdbidraget. Vi före-
slår alltså att föräldrabegreppet skall omfatta även dem som bor ihop under
äktenskapsliknande förhållanden, dvs. detsamma som i dag gäller inom den
tillfälliga föräldrapenningen. Vad gäller vårdbidrag räknas i dag som föräld-
rar endast de som är gifta med varandra eller har barn tillsammans.
Nu avvisar utskottsmajoriteten det här förslaget; man slår vakt om regel-
systemet. I detta fall upphöjs detta system till viktiga principer. Vi tycker det
är mycket olyckligt när principer blir så mycket viktigare än de människor
som drabbas av byråkratiska regler. Vänsterpartiets förslag under detta av-
snitt finns i våra reservationer till betänkandet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 20 om en utbyggd föräldraför-
säkring, till reservation 22 om kvoterad föräldraledighet och till reservation
34 om medelsanvisning till föräldraförsäkringen.
Anf. 64 RAGNHILD POHANKA (mp):
Herr talman! Vi talar nu om föräldraförsäkringen. Miljöpartiet de gröna
har satsat betydligt mer pengar än regeringen på vård och omsorg om våra
barn. Vi har satsat på en utbyggd föräldraförsäkring, dock bara en månad
under detta år, men vi vill fortsätta med det under nästa år. Miljöpartiet de
gröna anser att barnen och föräldrarna skall ges möjlighet att tillbringa mer
tid tillsammans. Föräldrarna måste få orka med att vara föräldrar. På det
området .föreslår vi ett helt batteri av åtgärder. Trots att de berör andra ut-
skotts ämnesområden berör jag dem ändå.
Vi vill införa rätt till sex timmars arbetsdag med lön efter arbetstid, dvs.
tre fjärdedels lön. Den som har små barn bör t.o.m. ha rätt till fyra timmars
arbetsdag. Förslagen betyder alltså 20 eller 30 timmars arbetsvecka. Målet
är att full arbetstid skall vara 30 timmars arbetsvecka.
Arbetsmarknadsutskottet har behandlat en motion där vi föreslagit en
nedskärning med en timme per vecka med bibehållen lön från år 1991. För
nästa år vill vi ha ytterligare en timmes nedskärning. Vi vill vidare utöka för-
söken med sex timmars arbetsdag med bibehållen lön inom vården. Nästa
steg blir försök med småbarnsföräldrar. Det är möjligt att på det viset ge-
nomföra tvåskift i samma arbetslokaler. Det är t.ex. tänkbart att göra det på
skolans område, något som vi har föreslagit i en motion som sorterar under
annat utskott. Samma sak kan göras på fritids- och daghem. Fritidshemmet
kan alltså vara i samma lokaler som daghemmet. Tre eller fyra grupper kan
vara på daghemmet. I någon grupp kan finnas barn som är kortare tid på
daghemmet, och i den lokalen kan man ha fritidshem på eftermiddagen. Det
är alltså möjligt att både spara pengar och samtidigt se till att barnen har det
bra.
Regeringsrätten har nu godkänt Uppsalamodellen för barndaghem. Det
betyder att man kan få dagbarnvårdarlön för eget barn. Här har vi satsat
över 2 miljarder. Enligt de senaste siffrorna är det nog en överkompensa-
tion, men det finns säkert utrymme för något annat för de pengar som blir
över i vår budget.
Den här modellen strider inte längre mot den kommunala kompetensen,
och det tycker vi är viktigt. Det är alltså inte fråga om några nålpengar, utan
en anställning där man får lön för vård även av egna barn. Det medför också
att man får samma sociala förmåner som de som vårdar andras barn får.
Den här ordningen har vi haft med i vårt program i tio år. Det gläder oss
när en fråga av detta slag blir föremål för prövning i regeringsrätten och god-
känns där. Systemet utökar valfriheten och ger möjlighet att sprida pengarna
även till andra familjer än dem som har sina barn i den hittills bedrivna kom-
munala barnomsorgen. Vården av eget barn på dagtid skall naturligtvis inte-
greras i denna kommunala barnomsorg. I kombination med öppen förskola
är det ett bärkraftigt komplement till barndaghem och dagbarnvårdare i tra-
ditionell bemärkelse. Det blir också en relativt billig barnomsorg per barn
även för kommunerna när systemet är inarbetat och statsbidrag utgår som
till den kommunala barnomsorgen i övrigt.
I denna maratondebatt ämnar jag nu övergå till att kommentera några mo-
tioner. Miljöpartiet står bakom de motioner där mitt namn finns med. Jag
yrkar bifall till reservationerna 21 och 23. Vid voteringen kommer vi också
att stödja reservationerna 30 och 31.
Frågan om utbyggnaden av föräldraförsäkringen har jag redan nämnt, och
jag skall nu komma in på frågan om kvoterad föräldraledighet. Vi föreslår
kvotering också på ett annat område, nämligen när det gäller kvinnor på val-
bara platser på listor till kommunalval, landstingsval och riksdagsval. Egent-
ligen är jag motståndare till kvotering, men trots det har jag röstat för sådan.
Man säger så här: Skall vi inte välja de duktigaste personerna? Jovisst, men
det finns tillräckligt med duktiga kvinnor, och därför kan man mycket väl ha
lika många kvinnor som män på vallistorna.
I frågan om kvoterad föräldraledighet tror jag inte vi når någon framgång
med vår önskan om att papporna skall stanna hemma hos barnen förrän vi
får denna kvotering. En förutsättning för att hela föräldraförsäkringen skall
betalas ut bör alltså vara att också papporna skall stanna hemma hos barnen.
Om det gäller ensamstående föräldrar faller naturligtvis denna kvotering.
Reglerna skall gälla när barnen så att säga har två synliga föräldrar. Vi tycker
att en sådan ordning är oerhört viktig.
Margö Ingvardsson nämnde att de pappor som stannar hemma hos barnen
blir mindre väl behandlade på arbetsplatserna. De män som väljer att stanna
hemma utsätts för ett oerhört stort tryck. Det enda tillfälle när det accepteras
att de är hemma är vid tillfällig vård av sjukt barn. Det förekommer ganska
ofta. Men här gäller det alltså själva föräldraledigheten inom ramen för för-
äldraförsäkringen .
Vi anser också att man skall införa en tillfällig föräldrapenning i samband
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
69
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
70
med stängning av daghem. Det är ett stort problem för många föräldrar när
daghem stängs och de inte får ersättning när de måste vara hemma hos bar-
nen.
Jag har också väckt en motion om försäkringsförmåner i samband med
utlandsarbete. Här kommer i mycket hög grad föräldraförsäkringen men
också sjukförsäkringen in i bilden. De svenska företagen brukar ofta ordna
barnpassningen för sina anställda i u-landstjänst. Men de som arbetar som
volontärer i u-landstjänst med ganska låga löner saknar dessutom ett försäk-
ringsskydd, och det är mycket betänkligt. De kan nämligen komma hem med
tropiska sjukdomar, vilket kan medföra stora problem. De kan naturligtvis
också få barn men uppbär ingen föräldraförsäkring. Vi tycker det är viktigt
att den saken ses över.
Man argumenterar emot att vi vill utvidga föräldrabegreppet för vårdbi-
drag för svårt handikappade barn. Man säger att bidraget ändå går till famil-
jen. Det kan t.ex. vara fråga om ett samboförhållande där kvinnan inte är
biologisk mamma till barnet men hon stannar hemma och vårdar barnet. Då
säger man att det ändå går till familjen, mannen, som är den biologiske föräl-
dern, får det. Det är dock kvinnan som sköter arbetet. Vi anser att det är
den som utför det huvudsakliga arbetet som skall ha bidraget. Sedan gäller
det sociala förmåner - sjukförsäkring, pension och framför allt ATP-grun-
dande inkomster.
Med dessa ord yrkar jag i övrigt bifall till denna del av betänkandet.
Anf. 65 ULLA JOHANSSON (s):
Herr talman! Den här debatten om föräldraförsäkringen har tenderat att
bli en debatt om hela familjepolitiken, men jag skall avstå ifrån att gå in i
den. När föräldraförsäkringen infördes 1974 - samma år som jag kom in i
riksdagen - var avsikten att stödja föräldrar och barn så att föräldrarna skulle
kunna få ekonomisk möjlighet att vara hemma hos barnen. Alla de motioner
i detta ärende som sedan 1974 har lagts fram i den här riksdagen visar att det
var en mycket viktig reform och att alla mer eller mindre har velat bygga ut
den och göra den ännu bättre. Jag, som flera andra, hade hoppats att man
skulle kunnat besluta förra året så att föräldraförsäkringen skulle ha blivit
ytterligare utbyggd i år.
Vi har som princip, Margit Gennser, att inte besluta om flera utgifter än
vi kan garantera inkomster för. Det ärkanske en av de viktigaste principerna
när vi fattar våra beslut. Vi kanske också har en principmotivering när vi
yrkar avslag. Man beslutade om två kontaktdagar per år för att göra det möj-
ligt för föräldrar, som fortfarande visade viss tröghet, att ta del av förskolans
och skolans arbete. Det är tyvärr fortfarande lättare för vissa grupper att ta
den här kontakten än det är för vissa lägre utbildade föräldrar eller föräldrar
som på annat sätt är mindre intresserade av barnen under deras uppväxt. Vi
har vidhållit dessa två dagar per år. Vi tycker att föräldrarna skall kunna
deltaga.
Om vi skulle få råd någon gång - det har vi diskuterat i samband med
andra motioner under åren - skulle vi kanske ta tre eller fyra dagar per år.
Den stora flexibiliteten när det gäller kontaktdagarnas användning gynnar
faktiskt inte kontaktverksamheten i skolan som ni beskriver den, och jag tror
inte heller att den gör det i förskolan. I skolan - som jag har arbetat inom
under ett stort antal år - är det värdefullt att kontinuerligt få kontakter med
föräldrarna. Skulle det sedan behövas ytterligare dagar har föräldrarna nå-
gon gång råd att betala själva eller möjlighet att använda någon semesterdag
om de är förvärvsarbetande. Det är också ett intresse man kan visa för barns
utveckling i skolan. Det gör en hel del föräldrar också.
Centern har i dag sagt ifrån att man inte vill bygga ut föräldraförsäkringen.
Jag tycker att det är beklagligt, och jag tror att ni kommer att få ett gensvar
när det gäller familjepolitiken från de många kvinnor som under åren har
röstat på socialdemokratin för föräldraförsäkringens skull, om ni fortsätter
att kämpa bara för den beskattade vårdnadsersättningen. Jag skall inte säga
mer om den i dag, eftersom den diskussionen återkommer.
Det är bara ett parti som vill sänka kompensationsnivån i föräldrapen-
ningen, nämligen moderaterna. Det avslår vi. Vi tycker inte heller att vi skall
återställa den kompensationsnivå som vi ändrade i höstas som vänstern nu
vill. Vi måste ha samma ersättning på den tillfälliga föräldrapenningens som
på sjukpenningens område.
Det har diskuterats mycket att det har blivit så besvärligt för försäkrings-
kassorna när det gäller uttagandet av föräldrapenning. Det har medfört att
riksförsäkringsverket har börjat studera detta med att ta ut hel, halv och
kvarts föräldrapenning. Det har blivit vissa administrativa svårigheter. Det
kräver mycket arbetskraft. Den förenkling som Görel Bohlin har diskuterat
i en motion behöver vi således inte ägna oss åt just nu, eftersom riksförsäk-
ringsverket har lämnat rapporter och håller på med arbetet. Socialdeparte-
mentet har gett uppdraget så man är medveten om det. Förslag kommer så
småningom.
När det gäller garantinivån på 60 kr. är det klart att 60 kr. i dag inte är
detsamma som det var år 1987. I alla frågor som gäller föräldraförsäkringen
måste vi ändock prioritera vad vi i första hand vill. Jag tror att de flesta vill
att vi skall försöka bygga ut tiden dels för kompensation med sjukpenning-
nivå, dels när det gäller föräldraförsäkringen över huvud taget. Vi måste
prioritera inom detta område. Vi har hela tiden sagt att det inte kan vara
knutet till basbeloppet. Just när basbeloppet skall höjas kanske det är något
annat på familjepolitikens område som vi skulle vilja prioritera. Då kan det
vara dumt att vara låst.
Olika organisationer, och även mitt kvinnoförbund, har diskuterat kvote-
ring av föräldraledigheten. Vi fortsätter ändock att satsa på information och
upplysning. Vi tycker att den nya jämställdhetslagen som på den här punk-
ten kräver attitydförändringar från arbetsgivare och arbetstagare skall få
verka. Vi tycker att vi skall använda de 1,5 miljoner som vi ytterligare har
fått för information till att upplysa fäderna om att det är viktigt att de också
är lediga. Av pappaledigheten - eller pappadagarna, som vi kallar de tio da-
garna vid barns födelse - tar ju papporna ändå ut nio av tio dagar. Det tyder
på en liten förbättring. När de har gjort det ökar också intresset för dessa
pappor att fortsätta att vara med sina barn. Det är en liten attitydförändring
på det här området. Det är inte underligt att det inte har gått igenom på 17
år, eftersom vi har haft en mångtusenårig tradition om att det är mammorna
som sköter sådana här saker.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
71
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
72
Om inte papporna vid utgången av år 1993 har ökat utnyttjandet av föräld-
rapenningen kommer regeringen att återkomma med nya åtgärder. Vi får
hoppas att den socialdemokratiska regeringen i så fall får tillfälle att åter-
komma med åtgärder på det här området så att det blir en utjämning.
Motionen som tar upp frågan om när daghem stängs och dagbarnvårdare
blir sjuka har förekommit i flera omgångar. Vi har sagt att kommunerna som
har ansvar för barnomsorgen har till uppgift att se till att man även löser den
här frågan. Socialstyrelsen har studerat detta och funnit att kommunerna
minskar verksamheten när det gäller barnsamariter. Men det finns också
kommuner som har ökat den med pooltjänster inom hemtjänsten, så att den
kan hjälpa till i situationer där barn behöver tillsyn. På sina håll finns också
möjligheten att barnen får gå till en barnstuga i något annat område i en stor
kommun.
1989 års handikapputredning ser bl.a. över frågan om 16-årsgränsen för
rätt till tillfällig föräldrapenning. Marianne Jönsson tillhör ju själv denna ut-
redning, och hon har sagt att utredningen kommer att lägga fram förslag i
den frågan. Jag tycker därför att det för henne borde vara självklart att vilja
avvakta utredningens resultat i stället för att kräva att vi i dag skall rösta för
hennes reservation.
Barbro Sandberg tog upp frågan om rätten att överlåta tillfällig föräldra-
penning. Även den frågan har riksförsäkringsverket prövat och gjort bedöm-
ningen att kretsen i så fall skulle utvidgas till så många att det skulle komma
att bli en barntillsynsförsäkring snarare än en föräldraförsäkring. Därför har
man avstyrkt det förslaget.
Vårdbidragets storlek är 2,5 basbelopp plus merkostnadsersättningen.
Detta är en princip som inte bara gäller de handikappade utan även foster-
hemmen, dvs. att man har dels ersättning för arbete, dels ersättning för mer-
kostnaderna. Vi tycker att det är helt naturligt att merkostnadsdelen ligger
utanför och beräknas så, att den kommer så nära de verkliga kostnaderna
som möjligt. Det är ett rättvise krav, eftersom olika grupper av handikap-
pade barn drar olika merkostnader. Det bör därför inte vara en schabloner-
sättning. Riksförsäkringsverket säger att detta inte är något större problem
för försäkringskassorna. Att man begär en enklare blankett kan naturligtvis
vara berättigat. Däremot anser vi det inte vara riktigt, såsom har föreslagits,
att läkaren i stället skall svara för vissa ansökningar. Men blanketterna kan
som sagt göras enklare, och naturligtvis skall man, liksom nu, kunna få hjälp
av försäkringskassan om man vänder sig dit.
Till Margö Ingvardsson vill jag än en gång säga, att om vi hade haft de
ekonomiska förutsättningarna skulle vi gärna ha velat vara med om att bygga
ut föräldraförsäkringen. Utskottet begärde också i förra årets betänkande
att föräldraförsäkringens utbyggnad skulle prioriteras högst. Detta innebär
att vi från socialdemokratins sida kommer att bevaka denna fråga. Skall vi
i stället dela ut skattepliktiga vårdnadsersättningar, är det mycket som kan
komma att ändras på familjepolitikens område. Jag tror att det är den debat-
ten som vi kommer att få föra i augusti och september, innan de olika parti-
erna har kunnat övertyga väljarna om det riktiga i sina uppfattningar.
Herr talman! Jag stannar vid detta, och jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan när det gäller medelsanvisningen för föräldraförsäkringen i det av-
snitt som vi nu behandlar. Jag uttrycker en förhoppning att vi skall kunna
fortsätta det konstruktiva samarbete som vi haft i socialförsäkringsutskottet,
och jag hoppas att vi skall få möjligheter att på en stabil ekonomisk grund
fatta viktiga beslut om föräldraförsäkringens utbyggnad.
Anf. 66 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Ulla Johansson spände ögonen i mig och sade att man inte
skall ge ut mer pengar än man har i kassan. Jag är just den rätta personen att
få det rådet. Jag tillhör i högsta grad dem som hävdat den principen, och mitt
parti har alltid visat hur man kan förbättra systemen så att man skyddar de
svaga bättre och t.o.m. till lägre kostnader. Ett exempel på detta är vårt för-
slag till tandvårdsförsäkring. Det förslaget tillgodoser dem som verkligen
drabbas av höga kostnader. Ett annat exempel är vårt förslag om garantini-
vån.
Jag kommer här in på en annan sak, där jag tror att det föreligger skillna-
der i värderingar. Vi tycker att föräldrarna skall få välja om de vill vara
hemma hos barnen eller om de vill förvärvsarbeta. Vi anser att man skall
skydda de studerande, så att de kan skaffa barn tidigare än vad som sker i
dag. Det kan vara bra, och därför vill vi ha en högre garantinivå, samtidigt
som man sänker kompensationsnivån i föräldraförsäkringen. Jag sade att det
ur röstmaximeringssynpunkt kanske inte är det mest opportunistiska försla-
get, men man skall ju också hålla på sina principer, och jag tycker att det
bakom detta förslag ligger en god social princip.
Aven i fråga om kontaktdagarna har vi något olika människosyn. Jag tror
att om man ger ansvar, så får man ansvarstagande människor - i varje fall till
99 %; det finns alltid en del urbota slarvrar, men de flesta kommer att ta ett
ansvar. Kommer man däremot hela tiden med pekpinnar tror jag att männi-
skor blir obstinata och försöker utnyttja systemet och inte ta ansvar. Därför
anser jag att man borde ha mycket mer av flexibla lösningar när det gäller
kontaktdagarna, och jag tycker inte heller att man skall diskriminera dem
som har sina barn i privat barnomsorg. Ulla Johansson säger då att de lägre
inkomsttagarna inte skulle klara detta. Jag anser att detta är en fördom. Jag
tror att vi har både ansvarstagande människor och slarvrar i alla läger.
Eftersom min taletid nu är slut måste jag inskränka mig till dessa synpunk-
ter på vad Ulla Johansson sade.
Anf. 67 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! Ulla Johansson säger att antalet kontaktdagar är två per år
därför att vissa föräldrar visar en viss tröghet när det gäller att delta i skolans
och förskolans verksamhet. Det är bra att man försöker få föräldrarna att
delta. Men det finns fall där det inte räcker med två dagar. För att skola in
ett barn i skolan eller i förskolan kan föräldrarna behöva vara med en hel
vecka. Menar Ulla Johansson att dessa föräldrar skall behöva ta tjänstledigt
eller semester i stället för att använda kontaktdagar, som kanske inte behövs
nästa år?
Även jag har erfarenhet från skolans område. Vi vet i skolan att barnen
under vissa perioder är oroligare än annars och att föräldrarna då skulle be-
höva vara med i skolan litet mer. Kontaktdagarna ger då ett incitament att
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik -för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
73
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik -för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
74
begära att föräldrarna faktiskt kommer till skolan, även om de egentligen
inte vill det. Vi har sagt i motionen men inte tagit upp det i reservationen att
detta förslag även borde gälla högstadiet, där föräldrarna kanske har den
största anledningen att vara med i skolarbetet.
I frågan om rätten att överlåta den tillfälliga föräldrapenningen sade Ulla
Johansson att det har gjorts en utredning och att ”man” hade avstyrkt detta
förslag. Ordet ”man” får väl ändå här översättas med ”socialdemokraterna”.
Utredningen kom trots allt till slutsatsen att man borde införa en sådan här
rätt generellt för föräldrarna, eftersom man hade problem med att definiera
begreppen ”ensamboende” och ”ensamstående”. Det finns föräldrar som
inte är ensamstående, men där den ena föräldern är veckopendlare. I detta
fall är den hemmavarande föräldern faktiskt ”ensamstående” under veckan.
Jag antar att Ulla Johansson blandade ihop begreppen när hon sade att
vårdbidrag inte kan utgå med annat än två basbelopp, som det gör i dag, för
att fosterlön gör det. Jag kan inte reglerna för fosterlön, men jag utgår från
att fosterlönen bestäms i förhållande till vårdtyngden på det barn man har.
Sedan sade Ulla Johansson att kostnadsersättning skall ligga utanför vård-
bidraget. Ja, det tycker vi, och det har vi motionerat om. Jag tror därför att
det låg något missförstånd bakom Ulla Johanssons formulering. Vårdbidra-
get bör vara ersättning för utfört arbete, och ersättning för merkostnad bör,
precis som handikappersättning, ligga utanför vårdbidraget.
Anf. 68 MARGÖ INGVARDSSON (v):
Herr talman! Ulla Johansson och jag är och har alltid varit fullständigt
överens om föräldraförsäkringens betydelse. Däremot är vi inte överens om
att vi inte skulle ha råd att bygga ut föräldraförsäkringen, att det skulle vara
en för stor ekonomisk belastning på samhället. Det finns faktiskt inte någon
sammanvägd bedömning av inkomster och utgifter på grund av föräldraför-
säkringens utbyggnad som visar att det skulle vara en förlust. Jag menar att
man måste göra en sådan sammanvägning. Man måste titta närmare på vad
det innebär i besparing på barnomsorgens område och i kommunernas
socialbudgetar, och man måste också titta närmare på vad det ger i form av
ökade skatteinkomster när kvinnorna kan komma ut och jobba tidigare.
Man måste vidare se på vad det har för effekt på jämställdheten mellan män
och kvinnor.
Om man gjorde en sådan sammanvägd bedömning och kom fram till att
det skulle kosta mer än det smakar, fick jag väl böja mig för det argumentet.
Men intill dess att jag har sett en sådan redovisning fortsätter jag att hävda
att det är bra för samhället, och framför allt för kvinnorna, om vi bygger ut
föräldraförsäkringen.
Ulla Johansson och jag har också många gånger diskuterat kvotering av
föräldraförsäkringen. Jag har alltid fått samma svar: Vi skall informera pap-
porna, så förstår de nog att det är bra för dem att vara föräldralediga. Jag
satt just och gjorde en anteckning på mitt block om att jag skulle fråga Ulla
Johansson hur många år vi skall hålla på så här, då hon från talarstolen läm-
nade svaret på den frågan; Ulla Johansson sade att om det inte har hänt nå-
gonting 1993 skall regeringen ta ställning i frågan om kvotering.
Jag tycker att det är bra att vi fick det beskedet, även om jag måste er-
känna att jag inte riktigt fattar vad det är för magiskt med en 19-årsgräns.
Nu har vi informerat i 17 år, och det är inte tillräckligt, tycker Ulla Johans-
son. Men när vi har informerat i 19 år är det tillräckligt - då skall vi fatta
beslut om kvotering. Jag begriper det inte riktigt, men jag böjer mig ändå
för det - jag tycker att det är bra att vi har fått en tidsangivelse, även om det
innebär ytterligare två förlorade år för papporna.
Anf. 69 MARIANNE JÖNSSON (c):
Herr talman! Ja, Ulla Johansson, det är så med oss i centern att vi anser
att en höjning av garantinivån är en mer angelägen reform än en förlängning
av socialförsäkringen. Vi håller starkt på grundtryggheten i hela socialför-
säkringssystemet - det går igen i hela vårt arbete på den här sektorn. Vi
tycker som sagt att en höjning av garantibeloppen är av största vikt.
Som jag nämnde i mitt anförande bildar många ungdomar familj innan de
har avslutat sina studier. När barnen kommer har de då inte hunnit få något
fäste på arbetsmarknaden, de har då inte hunnit skaffat sig en inkomst som
utgör grund för föräldrapenningen. De har dryga studielån och endast en
liten lön. Kompletterad med de här 60 kronorna per dag i garantibelopp in-
nebär det en mycket knapp ekonomi för familjen. Vi tycker därför att detta
är en fråga som bör ges högsta prioritet. Garantibeloppen har inte följt med
inflationen. Det fanns inget förslag i budgetpropositionen, och vi har haft
stora fördyringar.
Så till kontaktdagarna. När de infördes var intresset ganska svalt. Sedan
har det långsamt segat sig uppåt, och nu är andelen 27 %. De tas ut mest i
samband med skolavslutningar.
Jag har också varit i skolan i hela mitt liv, och jag vet hur angeläget det är
att få kontakt med föräldrarna. Jag tycker också att det ankommer på skolan
att ta nödvändiga kontakter. Som Ulla Johansson sade är det ofta föräld-
rarna till de barn som bäst behöver kontakt som lyser med sin frånvaro. Det
är mycket värdefullt att träffa de föräldrarna.
Men jag tycker att det är att underkänna föräldrarna att de inte själva får
avgöra när de skall ta ut de här dagarna. Jag tycker att föräldrarnas valfrihet
måste stärkas och att kontaktdagarna skall få tas ut som man finner lämpligt
under en period mellan fyra och tolv år. Dessutom tycker jag att de skall få
användas också när det gäller barnomsorg i privat regi.
Jag är fortfarande litet nyfiken på den utbyggda föräldraförsäkringen. Val-
året 1988 utställdes det löften om det som inte var finansierat. Ändå säger
Ulla Johansson att det är en viktig princip som socialdemokraterna har att
inte ta på sig flera utgifter än att man garanterat kan finansiera dem. Jag
tycker inte att det finns fog för ett sådant principiellt uttalande. Inte ens när
ni avgav löftet hade ni finansierat det eller hade ens en aning om hur det i
slutänden skulle finasieras.
Vi driver frågan om garantidagarna och garantibeloppet som én betydligt
viktigare fråga för grundtrygghetens skull. Jag skulle gärna vilja fråga Ulla
Johansson: När tänker ni uppvärdera vård av eget barn, så att man kan se
någon skymt av samhällets uppskattning av den vården?
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
75
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
76
Anf. 70 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag får meddela att anslag nu har satts upp om att detta sammanträde skall
fortsätta efter kl. 19.00.
Anf. 71 ULLA JOHANSSON (s):
Herr talman! Margit Gennser säger att det jag sade om kontaktdagar är
fördomar. Ja, det finns nog mycket fördomar i olika politiska gruppers sätt
att diskutera. Margit Gennser sade t.ex. att eftersom man har byggt upp ett
socialförsäkringssystem som bygger på inkomstbortfall, t.ex. vid barns fö-
delse, föds barnen senare; man planerar och väntar tills man har fått bättre
lön. Kan det inte möjligen vara så att vi har påverkat ungdomarna att först
skaffa sig en ordentlig yrkesutbildning och sedan skaffa barn, så att de har
någonting att falla tillbaka på? Man kanske inte skall döma alla som föder
barn vid 27-28 års ålder och senare som sådana som har planerat det för att
tjäna pengar på det.
Sedan vill Barbro Sandberg att vi skall ha kontaktdagar också på högsta-
diet. Jag skulle vilja se de ungdomar på högstadiet som frivilligt låter sina
föräldrar vara närvarande på lektionerna hur mycket som helst eller ens två
dagar. Vi kanske skall tänka efter litet hur det ser ut när ungdomarna kom-
mer till högstadiet.
Ett flexibelt uttagande av kontaktdagar skulle kunna innebära att klass-
rummet någon vecka på lågstadiet fylldes av föräldrar, som sedan inte hade
möjlighet att kontinuerligt komma tillbaka och följa utvecklingen.
Ni säger ju själva att de flesta fortfarande tyvärr tar ut sina kontaktdagar
på avslutningsdagen. Kanske är det inte den bästa dagen på året att komma
den dag då skolan slutar, med filmvisning, teateruppvisningar och de vackra
kläderna på barnen. Det kanske finns andra dagar under skolåret då kon-
taktdagarna bättre behövs.
Jag tror inte att jag jämförde vårdbidraget med fosterlönen. Däremot
jämförde jag beskattningen av vårdbidraget och icke-beskattningen av den
del som kallas merkostnadsdel, som inte är beskattad och inte heller ATP-
grundande. Det är samma system för fosterhem och för vårdbidrag. En del
av vårdbidraget - hur stor del fastställer försäkringskassan - är ersättning för
merkostnad, som inte är beskattad och inte heller ATP-grundande.
Margö Ingvardsson! Vi kanske skall titta litet närmare på frågan om kvo-
tering 1993. Jämställdhetslagen skall först få verka, och sedan kanske vi 1993
skall utvärdera det. Då skulle regeringen kunna komma med förslag till yt-
terligare åtgärder.
Eftersom repliktiden nu är slut får jag återkomma senare.
Anf. 72 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Man skall lyssna! Jag sade att medelåldern bland förstföders-
kor har ökat - det är ett faktum. Vidare sade jag att man möjligtvis kan dra
slutsatser av det; siffrorna tyder i alla fall på det. Sedan sade jag också att
jag inte ville ha någon åsikt om huruvida det var på gott eller ont.
Jag tog sedan upp ett annat planeringsproblem, där vi har mycket mer de-
taljerad information. Det gällde det problem som Görel Bohlin berört i sin
motion, nämligen att man saxar mellan system. Det är klart-det skall vi inte
förneka - att utformningen av transfereringssystem får effekter på hur folk
använder dem; annars vore de väl dumma! Jag anser inte att jag där fram-
förde någon fördom.
Vad jag avsåg när jag talade om en fördom var att jag tror att Ulla Johans-
sons beskrivning är för enkel. Jag tror inte att folk som är fattiga generellt
ger sina barn mindre kärlek eller omvårdnad eller tar mindre ansvar för dem.
Jag tror faktiskt inte det.
Jag har i mitt brokiga förflutna själv varit verksam inom skolans värld - på
en yrkesskola. Där gick på den tiden ungdomar som hade misslyckats med
att komma in i realskolan. Vad jag minns från föräldradagar osv. var att för-
äldrar, oberoende av vilken socialgrupp de kom från, ville sina barns bästa
och verkligen ville hjälpa dem att lyckas här i livet. Jag tror att det ofta också
gick bra. Ibland har jag träffat dessa ungdomar sedan de blivit vuxna. Det är
alltid roligt när de känner igen mig och säger att det var roligt att träffa mig.
Kanske har föräldrarna och jag bidragit med någonting. Jag tror alltså att
man skall ge folk ansvar. Det är därför jag tycker att man skall låta folk ta ut
sina kontaktdagar när de vill.
Anf. 73 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! Jag ber om ursäkt om jag somnade till under en del av Ulla
Johanssons anförande, så att jag missuppfattade vad hon sade om merkost-
nadsersättningen och fosterlönen. Vi vidhåller att vårdbidraget är en ersätt-
ning för utfört arbete och bör vara ATP-grundande. De föräldrarna sparar
trots allt stora summor pengar åt samhället när de tar hand om sina barn.
Många av de föräldrar som har de mest gravt handikappade barnen har
mycket stora merkostnader. De får inte mer pengar - det är bara det att de
får en del skattefritt. Då blir det inte heller ATP-grundande, och självfallet
skall en merkostnadsersättning inte vara ATP-grundande. Därför tycker vi
att man kanske skall skilja på de sakerna.
Sedan vill jag återkomma till kontaktdagarna. Som jag sade har vi bara i
motionen nämnt högstadiet. Att säga att ungdomarna inte släpper in föräld-
rarna i skolan tycker jag inte är något skäl. Det avgörande är när föräldrar
och skola anser att de bör ha kontakt. Om ungdomarna har problem vill de
många gånger inte släppa in sina föräldrar i skolan. Det tycker jag att man
borde motverka genom att säga att föräldrarna faktiskt har rätt att få ledigt
från sitt arbete för att gå till skolan. Det är annars så enkelt för föräldrarna
att skylla på att de inte kan ta ut någon semesterdag eller att de inte får ledigt
från sina arbeten. Då är det bra att föräldrarna har en rättighet att komma
till skolan.
Anf. 74 MARIANNE JÖNSSON (c):
Herr talman! Jag fick inget svar på min fråga till Ulla Johansson om hur
socialdemokraterna vill uppvärdera vård av eget barn. Jag tycker att frågan
om garantibeloppet är en viktig principfråga. Om man skall verka för jäm-
ställdhet är det ett grundläggande behov att man tillgodoser grundtrygghe-
ten för många som inte har haft en chans att komma in på arbetsmarknaden
och som just nu är i behov av större ekonomisk hjälp än de för närvarande
har.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik-för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
77
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
Vi kanske har talat färdigt om kontaktdagarna. Men jag tror, vilket Margit
Gennser säger, att dessa bygger på ansvar. Ulla Johansson beskriver klass-
rum fulla med föräldrar endast vid en kort period, föräldrar som sedan för-
svinner när lärarna behöver träffa dem. Det tycker jag är en något snedvri-
den beskrivning av föräldrars inställning till skolan. Jag menar att man ömse-
sidigt måste gripa sig an detta. Det behövs ett utökat samarbete mellan hem
och skola, inte minst nu när vi har fått en ny skolorganisation som bygger på
kommunala beslut. Jag skulle vilja se ett flexibelt utnyttjande, som även
skall gälla privata omsorgsformer och privata alternativ av kontaktdagarna.
Min fråga till Ulla Johansson är fortfarande: När tänker ni uppvärdera vård
av eget barn?
Anf. 75 ULLA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag trodde att Marianne Jönsson förstod att min taletid var
slut. Jag var alltså inte ovillig att svara på hennes frågor.
Jag tycker att socialdemokratisk familjepolitik har visat att vi värnar om
våra barn och vården av våra barn. Vi har infört föräldraförsäkringen, för-
bättrat bostadstilläggen och barnbidragen, osv. för att vi på ett bra sätt skall
kunna vårda våra barn.
Ni kunde ha infört vårdnadsersättningen om den hade varit så angelägen.
Men ni kanske också föll på ekonomin. Och har inte Marianne Jönsson upp-
täckt den försämring som skedde efter 1988, 1989 och 1990 och hur vi har
diskuterat åtstramningar av den ekonomiska politiken för att på nytt få till-
växt, bekämpa inflationen, hålla sysselsättningen i gång osv.? Om Marianne
Jönsson inte har märkt detta tidigare kanske hon nu blev påmind om det.
Hela vårt försäkringssystem bygger på inkomstbortfallsprincipen. Men för
att de som inte hade någon inkomst att förlora vid barnsbörd, osv. infördes
ett garantibelopp. Detta har höjts, men det har inte höjts tillräckligt. Vi har
diskuterat detta, men vi måste prioritera. Först måste vi ställa frågan: Vad
skall vi göra först inom familjepolitikens område?
Om Margit Gennser har uppfattat att jag har sagt att de sämre ställda har
mindre kärlek att ge till sina barn har hon missförstått mig. Det har jag inte
påstått. Jag tror att alla i vårt land som under den senaste tiden har sett Ras-
kens på TV har upplevt att de allra fattigaste också kan visa den största kär-
lek till sina barn. Men det är inte alltid som man har bakgrund, bildning och
social skolning för att ta kontakt med läraren, eftersom läraren tidigare var
en stor auktoritet som man nästan var rädd för. Det har vi övervunnit, och
det är bra.
När det gäller högstadieelever och även andra elever har vi infört ett kon-
taktsystem i skolan som gäller även fritiden. Det finns i dag något som heter
kvartssamtal. De blir ofta både en halv, en hel och ett par timmar beroende
på vilka problem barnen har. Dessa samtal sköts i skolorna av lärarna på
fritiden. Och det är ett kontaktsystem som många gånger är mycket bättre,
eftersom det är fråga om enskilda samtal och man kan tala rätt ut om det
man behöver.
78
Anf. 76 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Först och främst ifrågasätter jag aldrig Ulla Johanssons goda
vilja. Jag ifrågasätter aldrig människors goda vilja. Jag ifrågasätter ibland
om de tänker rätt, i alla fall när jag använder mina kriterier.
Jag är ledsen om vi talar förbi varandra. Men för mig är kärlek ofta att
man tar ansvar. Det är därför jag tycker att man inte schablonmässigt skall
säga att de som har det ekonomiskt sämre ställt inte kan klara av den här
planeringen själv.
Jag kanske inte har förstått det urspungligen, men jag vet att den svenska
skolan längre tillbaka i tiden var en skrämmande företeelse. Jag har själv
inte dessa upplevelser. Men det är faktiskt länge sedan, och dagens föräldrar
har gått i en helt annan skola. Jag tror därför inte att vi behöver hänga oss
kvar i detta minne. Det är därför som jag tror att vi kan släppa på dessa prin-
ciper.
När det gäller ekonomin, där våra samtal delvis börjar och slutar i dag,
har socialdemokraterna nu försökt att ta sitt ansvar. Men när socialdemokra-
terna var i oppositionsställning, och det är faktiskt då som ansvarskänslan
visas ännu mer, tog de inte sitt ansvar. Det finns faktiskt gränser för hur po-
pulistisk politik man får bedriva. Är det något som jag skall anklaga socialde-
mokraterna för är det att de kanske inte hjälpte till i en svår ekonomisk situa-
tion på den tiden. Men vi moderater har varit mycket ärliga i detta samman-
hang och alltid försökt anvisa andra vägar som inte skulle skada ekonomin.
Det tycker jag att man skall hålla oss räkning för.
Anf. 77 MARIANNE JÖNSSON (c):
Herr talman! Vad vi diskuterar, Ulla Johansson, är fördelningspolitik. Vi
tycker att den orättvisa fördelningen mellan barnfamiljerna fortsätter genom
föräldraförsäkringen. En del familjer får 60 kr. per dag. Det är detta belopp
som vi vill höja till 100 kr. Det är det som vi nu har diskuterat en stund.
Familjer med höga inkomster kan däremot få en ersättning på 595 kr. per
dag. Vi tycker att man skall stanna upp och jämna ut detta litet grand. Vi ser
nämligen detta som en fördelningsfråga.
Även beträffande vårdnadsersättningen kontra den omsorg som fås i sam-
hällets regi i övrigt kombinerad med föräldraförsäkringen är det fråga om en
fördelning. Vi ser hur många familjer får ordna sin barnomsorg på egen
hand. Utbyggnaden av barnomsorgen har inte blivit så lyckad som man hade
tänkt sig, och många står i kö. Man kan också ha egna önskemål om hur man
vill ordna denna omsorg. 260 621 barn står utanför barnomsorgen. Det är
barn från ett år och upp till skolåldern. Vi tycker att detta är ett stort pro-
blem, och det är också ett regionalt problem. Vi menar att man skulle
komma till rätta med det genom de tre borgerliga partiernas förslag till ett
nytt system för familjepolitiken.
Anf. 78 ULLA JOHANSSON (s):
Herr talman! Om det är Marianne Jönssons avsikt att förändra socialför-
säkringssystemet så att det inte skall bygga på inkomstbortfallsprincipen kan
jag inte bli överens med henne.
När det gäller barnomsorgen kunde många kommuner ha tagit del i barn-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 2 Föräldraför-
säkring m.m.
79
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik -för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
80
omsorgsutbyggnaden på ett mycket tidigare stadium. Då hade fler barn haft
plats i den i dag.
Anf. 79 MARIANNE JÖNSSON (c):
Herr talman! Jag menar att vi för närvarande skall ligga stilla i fråga om
detta, men att garantibeloppet skall höjas till 100 kr. Därmed har jag inte
sagt något om att vi skall gå ifrån inkomstbortfallsprincipen. Jag vill emeller-
tid att fördelningen skall vara sådan att den övre nivån ligger still, men att
den nedre nivån höjs. Det är min och mitt partis principiella ståndpunkt i
denna fråga.
Anf. 80 ULLA JOHANSSON (s):
Herr talman! Det som Marianne Jönsson nu sade visar att hon vill för-
ändra systemet genom att ha ett tak när det gäller ersättningarna. Det går vi
inte med på. Det finns ändå ett tak i form av ett visst antal basbelopp.
Överläggningen om avd. 2 var härmed avslutad.
Avd. 3 Pensioner m.m.
(avsnitt IV i utskottets hemställan)
Anf. 81 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! I detta avsnitt skall vi än en gång i dag diskutera pensionsfrå-
gorna. Detta tyder på att något brister i systemen.
I konjunkturrådets rapport, Sverige vid vändpunkten, konstateras att
ATP-systemet bygger på tre fundamentala principer, nämligen att det är ob-
ligatoriskt, att det är ett fördelningssystem och att det inte är auktuariskt,
dvs. inte försäkringsmässigt uppbyggt. Man konstaterar vidare att ATP-sy-
stemet är i kris - eller rättare sagt att det är en vida spridd uppfattning att
ATP-systemet är i kris. Det finns debattörer som anser att denna kris beror
på demografiska förhållanden. Men som konjunkturrådet konstaterar klarar
alltid ett ändamålsenligt försäkringssystem demografiska och också andra
ekonomiska förändringar. Premierna anpassas helt enkelt successivt.
Problemet inom ATP-systemet ligger således på ett annat plan. Avgiftsni-
vån bygger på prognoser om tillväxt inom ekonomin. Är tillväxten obefintlig
fungerar inte systemet, åtminstone inte i längden. Naturligtvis kan man höja
avgifterna, men eftersom ATP-avgifterna måste sägas vara skatter leder
detta till ökade skattekilar och en broms, inte minst enligt pensionsbered-
ningen, på tillväxten. Jag antar att Ingegerd Elm håller med mig i detta sam-
manhang, eftersom hon satt med i pensionsberedningen och inte har reser-
verat sig på den punkten där detta sägs på s. 71-75.
Problemet är således att det numera finns mycket svaga kopplingar mellan
den enskildes inbetalningar och pensionsförmåner.
Om kopplingen är stark, dvs. om varje inbetalad krona slår igenom på det
i framtiden utfallande individuella pensionsbeloppet, kan varje premiehöj-
ning som beror på förändrade demografiska eller ekonomiska faktorer ge-
nomföras i stort sett utan problem.
Kopplingen är faktiskt mycket svag i dagens ATP-system. Cirka två tredje-
delar av de yrkesverksamma befinner sig utanför de 15 bästa åren. Det ger
ett mycket svagt samband mellan avgifter och förmåner. Vidare kommer av
den resterande tredjedelen kanske ca 10 % att ligga ovanför 7,5 basbelopp.
Sammantaget innebär detta att mellan 75 och 80 % av dem som via arbetsgi-
varen betalar ATP-avgift i realiteten betalar till 70-80 % en skatt. Det är inte
att undra på att förtidspensioneringarna har tagit en sådan fart i dagens läge.
Det finns ju incitament att bli förtidspensionär bara man i stort sett har klarat
av de 15 bästa åren. 30 % av våra samlade pensionskostnader går enligt pro-
gnoser för kostnaderna 1990/91 till förtidspensioner. Jag måste säga att jag
faktiskt blev skakad av denna siffra.
Inget av denna analys finns i utskottets betänkande och för övrigt egentli-
gen inte heller i pensionsberedningen. Varför? Man vill kanske inte ifråga-
sätta ATP-systemet, som har varit något av en symbol för socialdemokra-
terna. Men måste vi ändå inte fundera så att vi inte hamnar i en ohållbar
situation längre fram? Varför är det så viktigt? Jo, för mig är det faktiskt
någonting heligt att ”intjänade pensionsrätter” är oantastbara, något som jag
mycket ofta har framhållit i denna kammare. Jag tänker faktiskt läsa litet ur
en bok. Författaren Bröms skriver så här i sin bok Ur askan av ATP:
”Den kultur av vital beslutsmässighet som behövs inom samhällslivets
flesta områden bör helst inte få slå igenom när det gäller pensionerna. An-
ledningen är enkel. De människor som berörs har nämligen inte en chans att
med egna insatser korrigera eventuella politiska ingrepp i deras ekonomiska
försörjning. När man väl blivit pensionär är ens möjligheter att med arbete
och sparande planera sin återstående livsinkomst i stort sett uttömda.”
Där är min, Bröms och många andras motivering för att pensioner måste
vara oantastbara.
I våra reservationer 42 och 49 tar vi upp en strategi, som kan användas för
att få ett bättre system. Nu vill jag inte sticka under stol med att det finns
andra modeller. Bröms har presenterat en modell och juridikprofessorn Pe-
ter Ferrara i USA har presenterat en annan. De är litet olika, men det finns
också stora likheter. Dess värre tycker jag att pensionsberedningen här har
varit svag.
I reservation 42 skriver vi att folkpension och pensionstillskott kan sam-
manföras till en grundpension och att endast förvärvsinkomster över motsva-
rande nivå och upp till nuvarande tak, 7,5 basbelopp, skall kunna grunda
rätt till ATP. I takt med att realinkomstnivån höjs bör också golvet höjas.
Trycket på ATP skulle minska och inkomster över taket i växande utsträck-
ning skulle kunna skyddas genom försäkringar byggda på premiereservmo-
dellen. Detta skulle minska skattekilarna och göra oss allt mindre negativt
påverkade av demografiska och ekonomiska förändringar, precis som kon-
junkturrådet hävdar.
I reservation 49 skriver vi att det vid en förändring av pensionssystemet
måste vara ett mål att inte skapa instabilitet. Det måste också vara oantast-
bart. En väg att underlätta förändringar är att uppmuntra privat försäkrings-
sparande. Familjernas pensionssparande måste vidare delas rättvist. Ingen
tilläggsavgift till ATP skall betalas över 7,5 basbelopp. Skatteandelen i ATP-
systemet måste helt enkelt minska. Det nuvarande pensionssystemet är som
framhållits minst sagt oantastbart. Vi har förändringar av änkepensionen i
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik -för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
6 Riksdagens protokoll 1990191:96
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
82
minnet. Basbeloppet, som är en stomme i pensionssystemet ändras allt, för
ofta när det gäller reglerna. Jag vill inte sticka under stol med att nästan alla
politiska partiers företrädare har litet grand dåligt samvete. Man skall också
kunna lära sig av de misstag som man har gjort. Ursprungligen räknades bas-
beloppet ut månadsvis, sedan halvårsvis och nu årsvis. Reglerna har ändrats.
Oljepriserna undantogs. Den gången ledde det faktiskt till att pensionärerna
fick det bättre, men det var nog inte uträkningen. Basbeloppet urholkades
genom devalveringseffekten, men återställandet raderade ju inte bort pro-
blemen. Basbeloppet har nu urholkats i samband med skatteomläggningen.
Detta har inneburit att basbeloppet räknas upp motsvarande en inflation på
6%. Att detta skapar problem när basbeloppet nu räknas upp i efterskott
säger sig självt. Det var ju detta som diskuterades i morse.
Jag kräver inte i dag att vi skall gå tillbaka till en korrekt basbeloppsberäk-
ning, men jag kräver att vi skall redovisa de försämringar som vi gör och som
vi har gjort. Jag tyckeratt folk bör få veta hur politikerna, och nu regeringen,
har skött den ekonomiska politiken. I dag har vi Kjell-Olof Feldts skrivna
ord på att det i nuläget faktiskt är regeringens politik som har lett till bety-
dande ekonomiska problem. Man kan ifrågasätta superdevalveringen. Gör
vi inte’det kan vi alla fall komma överens om att eftervården sköttes mycket
dåligt. Hade vi handlat bättre hade vi inte behövt de brandkårsutryckningar
som vi diskuterat.
Jag tror att det med tanke på politikernas anseende är nödvändigt med en
ärlig redovisning. Därför har vi skrivit en reservation. Vi vill ha ett okorrige-
rat basbelopp. Det skall vara lätt för folk att se vad försäkringen skulle ha
gett om de utlovade löfterna hade hållits. Jag har alltid undrat över varför
man inte vill redogöra för sådant. På butikshyllorna får det inte stå något
pris, utan priset måste stå på varan för att man lättare skall kunna se vad det
kostar. Detta krävs t.o.m. i lag. Men på ett mycket viktigare område säger
vi att det inte är så nödvändigt med information. Detta är enligt min mening
allvarligt. Det är hyckleri. Men jag är en naiv politiker som tror att man
måste tala om hur det är, även om det är fråga om dåliga nyheter. Det är den
här typen av principer - principer om anständighet - som ligger bakom den
teknokratiska reservationen om okorrigerat basbelopp.
Genom avskaffandet av änkepensionen - jag varnade för effekterna - har
frågan om kvinnans pensionsrättigheter kommit upp på dagordningen, och
det behövs. Kvinnor har sämre pensionsrättigheter än män och kommer att
ha det en lång tid framöver. När änkepensionen inte längre finns är det nöd-
vändigt att underlätta för familjerna att fördela pensionssparandet på ett
rättvist sätt. Vid bodelning bör den stora förmögenhetstillgång som intjänad
pensionsrätt utgör beaktas. Det är en fråga för lagutskottet. Jag tycker att
frågan har fallit framåt. 15-30-årsreglerna i nuvarande system är nödvändiga
med hänsyn till kvinnorna. Skulle vi gå över till ett helt annat system med
långa övergångstider och frivillighet, skulle det bli på ett annat sätt. Pen-
sionsberedningen har uttalat så stor sympati för 20—40-årsregeln att jag
tycker att det är viktigt att säga att en sådan förändring absolut inte är accep-
tabel i det nuvarande systemet.
Sedan kommer jag in på detaljer. Vårdår måste anmälas till försäkrings-
kassan. I reservation 61 finns det ett krav på att det skall kunna ske automa-
tiskt. Jag förstår inte varför detta inte är möjligt, varför man inte vill det.
Det finns faktiskt modern datateknik. Jag skall inte tolka ointresset, men jag
har mina misstankar.
Förtidspensioneringen innebär många stora problem, men det är inte
dessa som vi diskuterar i dag. Här rör det sig mera om detaljfrågor. I reserva-
tion 65 konstateras att vi i sjukförsäkringen har en fjärdedels sjukpenning,
medan det i förtidspensioneringen finns endast tre graderingar: hel, tre fjär-
dedelar och en halv. Jag tycker att det vore logiskt med parallella regler. I
betänkandet finns det ingen förklaring till varför utskottsmajoriteten säger
nej. Pensionstillskottet till förtidspensionärer har försämrats. I höstas från-
gicks principen att förtidspensionärer skall ha dubbelt pensionstillskott. Vi
ogillade principändringen då och gör det fortfarande. Vi tar upp vårt för-
nyade krav i reservation 66.
Kvinnor - för det gäller nästan alltid kvinnor - som vårdat ett svårt sjukt
och handikappat barn får ett särskilt pensionstillägg. När reglerna kom fast-
ställde man utgångsåret till 1962 - något ologiskt egentligen, eftersom ATP
ju började 1960. Det finns inga problem om man vill ändra denna regel. Det
gäller en mindre, väl avgränsad grupp vars insats är väl dokumenterad. I det
här fallet bör principer, vilket jag hävdat i andra sammanhang, kunna vika.
Dessa kvinnor som har tagit ett större ansvar för en medmänniska, ett barn,
än de flesta av oss andra som har haft tur behövt göra bör faktiskt behandlas
med erkänsla. Det är vårt motiv och det stämmer väl överens med våra
grundläggande principer för socialförsäkringen.
Även i reservation 71 behandlas det särskilda pensionstillägget. För att få
ett sådant behöver man ha tio vårdår. Nio ger inget. Tröskeleffekter är alltid
av ondo. De upplevs som orättvisa. I det här fallet är de stötande. Rege-
ringen borde snarast lägga fram ett förslag som raderar ut denna orättvisa
mot en svårt drabbad grupp.
KBT betyder mycket för de pensionärer som endast har folkpension och
pensionstillskott eller en mindre ATP. Problemen med KBT har vuxit. Orsa-
kerna till detta är en inflationsdrivande skatteomläggning och en havererad
bostadspolitik. Frågan har således många aspekter. Även kommunernas
självstyrelse och skötsel av den egna ekonomin kommer in här. Därför måste
en parlamentarisk utredning tillsättas. Vi kräver en sådan i reservation 77.
Förmögenhetsinnehav påverkar KBT. Detta gäller inte längre för fastig-
heter och bostadsrätter. Här har moderaternas och även andra partiers en-
vishet gett resultat. Men fortfarande påverkar andra förmögenhetstillgångar
KBT och även det extra skatteavdraget. Det innebär att vissa pensionärer
möter Pomperipossaeffekter på en helt stötande nivå. Det finns endast ett
enkelt sätt att lösa problemet och det är att över huvud taget inte beakta
förmögenhetsinnehavet.
Det är viktigt att ett sådant förslag kommer fram. Effekterna är nu så stö-
tande att dess värre alla politiker - inte endast de som är skyldiga till oform-
ligheterna - får litet skamfilat anseende. Detta är orättvist, men så är verklig-
heten. Vem är det då som vinner mest på regeringens envishet? Inte är det
statskassan, utan det är populister som går under mottot ”drag under galo-
scherna”. Här vilar ett tungt ansvar på regeringen och utskottsmajoriteten.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
83
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
Jag har tidigare sagt att det skall löna sig att arbeta. Det skall då omvänt
aldrig löna sig att inte arbeta.
I den civila försäkringsrätten tillåts inte överförsäkring. Även om jag för-
säkrar ett fallfärdigt hus för 2 milj.kr. och betalat premier, får jag inte ut mer
än det verkliga värdet. Men i delpensioneringen ger man överkompensation.
Det är inte ekonomiskt rationellt och det är inte bra ur incitamentsynpunkt.
Kompensationsnivån i delpensioneringen skall vara 50 %. Jag tror att Feldt
håller med mig även här. Jag har en sådan minnesbild av alla hans uttalanden
de sista dagarna. Detta är vårt krav i reservation 81.
Herr talman! Moderata samlingspartiet står naturligtvis bakom alla reser-
vationer med våra namn i detta betänkande. För att underlätta voteringarna
har jag dock endast yrkat bifall till reservationerna 17 och 28 i föräldraför-
säkringsdelen samt i pensionsavsnittet reservationerna 42 och 78.
Anf. 82 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! I olika åldrar sätter människor upp olika mål. I ungdomen
kan man ännu välja och drömma. I mogen ålder står arbetet i centrum, sam-
tidigt som familj och vänner bildar livets intima närmiljö.
I samband med pensionen inträder det lagstadgade uppbrottet från ett yr-
kesaktivt liv. Traditioner och attityder i samhället innebär att ålderdomen
oftast ses som ett återtåg från livet, en scen som skall lämnas med värdighet.
Men pensionsåldern är inte någon biologisk gräns. För många pensionärer
återstår en tredjedel av vuxenlivet, och glädjande nog har allt fler pensionä-
rer fått ett allt friskare och mera vitalt liv.
I ett rättfärdigt samhälle måste de gamla ha rätt till ekonomisk trygghet,
fungerande omvårdnad och en högklassig sjukvård. Strävan att garantera en
trygg och rejäl pension har varit vägledande för liberaler i Sverige under en
lång följd av år - ända sedan en liberal regering drev igenom införandet av
en allmän folkpension.
I några motioner föreslås en höjd grundpension. Vi kan för vår del in-
stämma i denna önskan att samordna förmåner och undvika särregler för
pensionärer, vilket förslagen är uttryck för. En helt avgörande svaghet är att
en grundpension av det slag som centern föreslår innebär ökade utgifter med
minst 10 miljarder kronor, som det inte finns någon finansiering för. Det är
därmed i praktiken omöjligt att i dag genomföra grundpensionen i den form
som nu föreligger i förslaget.
För att förbättra de ekonomiska villkoren för de i dag mest utsatta pensio-
närerna har vi för folkpartiet libernas del reserverat oss till detta betänkande
för införandet av enhetliga regler för KBT i hela landet. Det skulle innebära
betydande förbättringar för pensionärer i kommuner där bidragsreglerna är
mindre generösa.
I det här betänkandet behandlas också det särskilda pensionstillägget, som
utgår till föräldrar som under lång tid vårdat sjukt eller handikappat barn.
Det var den reform som Ingvar Carlsson lovade en förälder i förra valrörel-
sen. Nu har ju den pappan och många andra blivit besvikna. Det var me-
ningen att pensionstillägget skulle kompensera föräldrar som på grund av
denna vård gått miste om förvärvsinkomster och därmed fått låg ATP eller
84
ingen ATP alls. Verkligheten visar nu att det är mycket få som uppfyller de
hårda krav som ställs.
T.ex. visar det sig att om barnet varit i skolan eller på ett dagcenter så är
föräldern diskvalificerad. Men alla barn, även handikappade barn, har skol-
plikt i Sverige. Det är ungefär 180 skoldagar på ett år. Om en förälder skulle
få några timmar per dag under dessa 180 dagar för att göra något annat eller
kanske t.o.m. vila upp sig för att klara resten av dygnet, kan det väl inte ha
varit lagstiftarens mening att föräldern skulle mista sitt pensionstillägg. Det
skall bli intressant att höra hur Ingegerd Elm vill förklara detta.
Under en följd av år har vi motionerat om delning av pensionspoäng mel-
lan makar. Frågan om delning är intressant och förtjänar att övervägas ytter-
ligare. Det kan inte komma i fråga att införa en tvångsvis delning av redan
intjänade ATP-poäng. Den statliga pensionsberedningen, som nyligen har
avslutat sitt arbete, har konstaterat att möjligheten att dela poäng är behäf-
tad med flera svårigheter. I avvaktan på att frågan löses bör makar frivilligt
kunna avtala att de samlade pensionsrättigheterna som intjänats under äk-
tenskapet skall kunna delas. Denna fråga bör närmare utredas tillsammans
med andra möjliga lösningar.
En annan fråga som också har stor betydelse för kvinnor är rätten att till-
godoräkna sig ATP-poäng för vård av egna barn under tre år. Denna rätt
infördes 1982. De kvinnor som i dag närmar sig pensionsåldern och som har
varit hemma med barn före denna reforms ikraftträdande får många gånger
inte fullt antal år för full pension. Det är därför ett rättvisekrav att de kvinnor
som sedan ATP-systemet infördes vårdat egna barn nu får rätt att retroaktivt
ansöka om att få tillgodoräkna sig ATP-år enligt de regler som nu gäller. Frå-
gan om hur rätten till vårdår skall tillgodoses bör utredas.
Även i framtiden kommer många kvinnor troligen att välja deltidsarbete
under kortare eller längre tid. Även en del män kommer att arbeta deltid.
Alla som omfattas av vår allmänna försäkring bör därför regelbundet få in-
formation om hur många pensionspoäng vederbörande har. Många, främst
kvinnor, blir både chockade och besvikna när de ett antal år före pensione-
ringen får besked om sin kommande pension. Hemarbete och deltidsarbete,
ofta i kombination med låg lön, medför att de får besked om en låg pension.
Pensionsförsäkringar kan ofta vara ett nödvändigt komplement för dem som
haft låg lön, deltidsarbete och hemarbete under långa perioder. Men stora
grupper är fortfarande omedvetna om vilka konsekvenser den förkortade ar-
betstiden ger för den framtida pensionen. Därför är det viktigt att alla får
regelbunden information om detta, för att eventuellt kunna bedöma värdet
av att säkerställa en någorlunda acceptabel pension genom att komplettera
med en pensionsförsäkring.
Ett enkelt sätt att redovisa vars och ens intjänade ATP-poäng kan vara att
redovisa dem på den slutliga skattsedeln, som kommer varje år i december.
Till sist, herr talman, vill jag utttrycka min tillfredsställelse med att utskot-
tet kunnat ena sig om att neurosedynskadade inte längre skall behöva räkna
in ersättningen från neurosedynskadefonden vid beräkning av KBT.
Jag vill yrka bifall till reservationerna 71 och 75. Givetvis står folkpartiet
bakom övriga reservationer med folkpartinamn.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
85
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
86
Anf. 83 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! För oss i centerpartiet är det en grundläggande och central
uppgift för samhället att garantera alla människor en grundtrygghet. Vi an-
ser att pensionssystemet skall medverka till att så blir fallet. Det skall ge ut-
rymme för valfrihet och livskvalitet för den äldre generationen. Pensionssy-
stemet är faktiskt vårt största fördelningssystem, och syftet med detta är att
skapa likvärdiga levnadsbetingelser för dels den yrkesverksamma gruppen,
dels pensionärerna.
ATP-pensionen skulle innebära en större trygghet för den som har arbetat
i mer än 30 år och som har en inkomst som är så pass hög att den överstiger
ett basbelopp med 100 kr. Många svenska pensionärer har blivit rejält be-
svikna över att ATP-pensionen inte har givit dem en bättre ekonomi än de
skulle ha haft med folkpension, pensionstillskott och kommunalt bostadstill-
lägg. Från Sveriges Pensionärsförbund anför man att det med en pension
som uppgår till 3,5 ATP-poäng inte blir någon förbättrad situation.
Krånglet med det kommunala bostadstillägget, för att inte tala om krång-
let med det nu beslutade särskilda bostadstillägget och marginaleffekterna
av nu gällande skatteregler, har också bidragit till att pensionärerna är be-
svikna. Ränteinkomster från sparkapital över 100 000 kr. beskattas hårt.
Inom vissa inkomstgrupper får man betala skatten med medel från pensio-
nen. Detta drabbar främst kvinnor.
Vi i centerpartiet har under de senaste åren fört fram kravet på en grund-
pension, innebärande att alla dessa förmåner slås samman och får utgöra en
grundpension. I dagens penningvärde skulle den enligt våra beräkningar ut-
göra ca 100 000 kr. för en ensamstående. Med en sådan grundpension skulle
administrationen minskas och målet för socialförsäkringarna kunna uppnås.
Målet är alltså att komma fram till en enkel och lättöverskådlig försäkring,
som också innebär en rättvis fördelning.
För den som har utfört vårdarbete i hemmet skulle en grundpension inne-
bära en erkänsla för detta arbete. De många komplikationer som har blivit
följden av skatteomläggningen skulle inte ha uppkommit. Genom enkelhe-
ten skapas också överskådlighet. Alla som har låg pension skulle få en bättre
situation jämfört med vad som gäller i dag. Ingen skulle få det sämre enligt
grundpensionsförslaget.
T.o.m. socialdemokrater i ledande ställning på finansdepartementet har
anammat vår idé. Nu återstår det att övertyga övriga i regeringskansliet om
att vårt förslag, om det förverkligas, är lösningen på många av de problem
som regeringen har när det gäller fördelningsfrågor.
400 000 pensionärer saknar i dag ATP-poäng. Många av dessa, främst
kvinnor, saknar ATP-poäng därför att de har ägnat sina liv åt att vårda barn
eller andra närstående. Genom den starka kopplingen till förvärvsarbete har
kvinnorna generellt sett en svagare ställning inom pensionssystemet. Ande-
len kvinnor är störst när det gäller dem som enbart har folkpension och pen-
sionstillskott. Många lever dessutom under knappa ekonomiska omständig-
heter. Tryggheten saknas i dagens pensionssystem.
Skatteomläggningen gynnade höginkomsttagarna bland pensionärerna,
medan de som har låg pension har fått en sämre situation - ett föga hedrande
resultat för en socialdemokratisk regering.
Tyvärr får vi inte stöd när det gäller vårt förslag till grundpension. Utskot-
tet vill inte ens att förslaget utreds vidare. Det är synd. Naturligtvis kan den
kostnadsökning som förslaget innebär också diskuteras. Beroende på vilken
modell man vidareutvecklar och vilka nivåer man lägger förslaget på i ett
inläggningsskede kan också behovet av extra resurser reduceras. Men om
man ser till den närmaste tioårsperioden, är även ett förslag med en grund-
pension om 100 000 kr. i det närmaste kostnadsneutralt. Om vi hade föränd-
rat arbetsskadeförsäkringen och infört en arbetsgivarperiod i sjukförsäk-
ringen, hade det funnits utrymme för en reform av den typ som centerpartiet
har föreslagit.
För undantagandepensionärerna lyckades ju centerpartiet efter många år
driva fram ett beslut som innebär en förbättrad situation. Vi vet att vi har
rätt också när det gäller pensionsförmånerna. Grundpensionen kommer att
bli verklighet. Den ger rättvisa beträffande kvinnorna, och den erbjuder
möjligheter att utveckla försäkringar som ger den enskilde valfrihet i fråga
om ytterligare pensionsstöd.
Vårdår för vård av barn genomfördes under den borgerliga regeringspe-
rioden. Tyvärr ges inte tillräcklig information till småbarnsföräldrar. Därför
är inte alla medvetna om denna förmån. Vi i centerpartiet har under de se-
naste åren i motioner krävt en bättre information. Vi har dessutom krävt att
vårdåren skall tillföras automatiskt och att de skall gälla retroaktivt. Det är
endast när det gäller informationen som vi har lyckats vinna visst gehör för
våra krav. Det är inte så, att vi är nöjda. Men vi har i alla fall drivit frågan
och har nu kommit en bit på vägen.
Vårdåren är betydelsefulla för den förälder som inte hinner få ihop sina 30
ATP-år. Detta gäller speciellt de kvinnor som nu är i 50-årsåldern. Dessa har
i stor utsträckning för få år med inkomst för att kunna räkna med ett tillräck-
ligt underlag för en framtida rätt till full pension. Med vårt förslag till grund-
pension försvinner behovet av att räkna vårdår då grundpensionen uppgår
till 3,5 ATP-poäng. Tyvärr är vi inte där ännu. Det betyder att vi fortsätter
att driva kravet på vårdår när det gäller vård av barn. Jag har tidigare i dag
talat om socialdemkraternas motvilja när det gäller att visa solidaritet med
dem som har utfört arbete i hemmet med vård av närstående. Det kan gälla
vård av barn. Men det kan lika väl gälla vård av sjuka äldre anhöriga. Det
särskilda pensionstillskottet, som beslutades sedan statsministern i samband
med ett telefonväkteri valåret 1988 hade lovat de föräldrar som vårdat handi-
kappat barn en förbättrad ekonomi, har visat på stor njugghet. Möjligen
fanns viljan att genomföra en reform. Men resultatet är en besvikelse.
Många känner sig kränkta och lurade.
Ett relativt stort antal ansökningar har inlämnats till försäkringskassorna
av människor som vill få del av den utlovade förbättringen. Det har tyvärr
visat sig att reglerna är så utformade att det är mycket få föräldrar, främst
kvinnor, som är berättigade till detta särskilda pensionstillskott. Återigen
har vi här ett vallöfte som inte har infriats. Sent kom förslaget och fel blev
det, anser vi i centerpartiet. Att barn med skolplikt inte är hemmavid hela
dagarna borde vara en självklarhet. Det borde inte leda till att föräldrarna
förlorar rätten till denna inkomstförstärkning. Men lagen tolkas så snävt att
dessa barns skoltid är skäl nog att avslå inlämnad ansökan.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
87
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik -för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
I riksförsäkringsverkets Allmänna råd 1990:6 anges följande under rubri-
ken Kortare avbrott i vården - lägg märke till detta - tiden för avbrott till
några enstaka timmar, vilket måste anses vara en aning mindre restriktivt än
någon eller några enstaka timmar, men mer restriktivt än några få timmar
och väsentligt restriktivare än större delen av dagen.
Enkla och lättfattliga är reglerna naturligtvis inte för hur man skall be-
döma enstaka timmar - eller hur?
Reformen är alltså starkt begränsad, och den är inriktad på en mycket li-
ten grupp föräldrar. Utskottet uttalar dock att man inom angivna ramar till-
lämpar vad som sägs i förarbetena på det sätt som är förmånligast för den
enskilde. Om man använder sitt sunda förnuft är det möjligt att fler får till-
gång till det särskilda pensionstillskottet. Nu överklagas dessa avslagsbeslut.
Förhoppningsvis leder det till en ändrad praxis. Dessa föräldrar är väl värda
en trygg pensionstid med tanke på deras vårdinsats. Vi i centerpartiet anser
att vårdtidens längd måste minskas från tio år till ett år. I vår reservation
föreslår vi att även föräldrar till barn som har fullgjort skolplikt skall få rätt
till särskilt pensionstillskott.
Här finns ytterligare ett exempel på särskilda bestämmelser, som är krång-
liga och byråkratiska och som inte skulle ha behövts om grundpensionen
hade varit genomförd. Då hade dessa mödrar fått en grundpension, som in-
kluderade ersättning för den vård som de har utfört och som samhället ännu
inte har visat någon uppskattning för.
Frågan om stödet till handikappade utreds för närvarande. Vi i centerpar-
tiet har i en motion, som har Marianne Jönsson som första namn, utvecklat
våra krav på en handikappolitik som medför bättre möjligheter att leva ett
normalt liv. När det gäller rätten till handikappersättning och bedömningen
av denna kräver vi en mera likvärdig behandling över hela landet. Nu ingår
även den frågan i handikapputredningens uppdrag. Av den anledningen nö-
jer vi oss med att avvakta förslag. Även de handikappade har fått en sämre
ekonomisk situation genom skatteomläggningen. Service och vård har blivit
mera kostsamma, och allt fler kommuner sparar in när det gäller hjälpen till
gruppen handikappade. Det är en utveckling som måste förhindras. Norma-
liseringsarbetet måste fortgå.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 43, 61 och 72.
Anf. 84 BARBRO SANDBERG (fp) replik:
Herr talman! Karin Israelsson säger här att utskottet inte stöder centerns
förslag om grundpension. Jag konstaterar då att inte heller pensionsbered-
ningen har gjort det. Karin Israelsson nämner alla fördelar med det här pen-
sionsförslaget. Men jag vill framhålla att det också finns väsentliga nackde-
lar. Dessa har Karin Israelsson inte nämnt i debatten i dag.
Vidare konstaterar jag att Karin Israelsson vill ge sken av att centern har
en finansiering när det gäller grundpensionen. Men i samband med den all-
mänpolitiska debatten för några månader sedan ställde Anne Wibble en
fråga till Görel Thurdin i det här sammanhanget. Hon fick då svaret att det
bara rörde sig om ett förslag och att det inte behövs någon finansiering när
det gäller förslag. Möjligen har centern ändrat sig sedan dess.
88
Anf. 85 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Om Barbro Sandberg hade läst vår motion och hemställan,
skulle hon ha sett att det handlar om ett förslag som skall utredas. Det rör
sig alltså inte om något färdigt förslag. Och om Barbro Sandberg dessutom
hade lyssnat på mitt anförande, skulle hon ha hört att det finns en del finan-
seringskällor att ösa ur.
Jag undrar vad det är som gör att Barbro Sandberg ser sig föranlåten att
vara den som står för den starkaste kritiken mot vårt förslag om en grund-
pension. Även moderaterna har faktiskt börjat diskutera en form av grund-
pension, och det innebär kanske att vi i centern tillsammans med modera-
terna kan komma fram till en lösning.
Barbro Sandbergs inlägg här, som alltså får stöd av Anne Wibble, kan tol-
kas så, att ni är fullständigt nöjda med nuvarande pensionssystem och med
det sätt på vilket pengarna fördelas. Men inte heller nuvarande pensionssy-
stem är helt kostnadsneutralt. Det finns vinster att hämta i fråga om ett
grundpensionssystem. Vi företräder de små människorna i pensionsfrågan.
Jag tycker att det finns starka skäl att satsa på en grundpension, som ger
människor den trygghet som de behöver. Om Barbro Sandberg och övriga i
folkpartiet liberalerna tycker att det är värt att fortsätta med att lappa och
laga det pensionssystem som vi har arbetat med - jag tänker då inte minst på
de beslut som vi har fattat i dag och på det som har framhållits i dagens de-
batt - må ni få göra det. Men det här aktuella systemet är inte kostnadsfritt.
Det innebär att det blir en hel del byråkrati. Vidare innebär det många orätt-
visor och stora oklarheter. Jag tycker att det finns all anledning att ta vårt
förslag om en grundpension på allvar. Detta system kan byggas ut med frivil-
liga försäkringar som ger en god trygghet, dvs. som erbjuder större trygghet
än vad grundpensionen kan göra.
Anf. 86 BARBRO SANDBERG (fp) replik:
Herr talman! Det står i reservation 43:
”Utskottet anser att regeringen bör lägga fram förslag om en förstärkt
grundpension i enlighet med dessa riktlinjer.” Ni har ju begärt att förslag
skall läggas fram.
Sedan vill jag säga att folkpartiet värnar givetvis om de sämst ställda pen-
sionärerna och menar att vi skall ha ett bra pensionssystem. Det vi vänder
oss emot i centerns förslag till grundpension är förhållandet att det gynnar
en viss kategori pensionärer. Vi anser att när ett nytt system skall träda i kraft
bör det vara rättvist. Men här gynnar man t.ex. pensionstagare som har låga
boendekostnader, alltså de som bor i egna fastigheter eller jordbruksfastig-
heter med låga lån, medan pensionärer som bor i lägenhet med hög hyra inte
kommer att få full kompensation utan får det sämre än vad de har i dag. Vi
har därför sagt angående KBT att det för närvarande är viktigare att se till
att kommunerna blir skyldiga att betala ut KBT enligt enhetliga regler i hela
landet.
Anf. 87 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Jag tycker att det finns så pass många stora fördelar i ett
grundpensionssystem, att det måste överväga om enstaka pensionärer skulle
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
89
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
90
få det litet bättre än vad de har i dag. De stora grupperna som får det bättre
är kvinnorna som i dag lever på väldigt låg pension och där man inte erkän-
ner det vårdarbete som de utför med bl.a. handikappade barn, något som ju
ligger Barbro Sandberg väldigt varmt om hjärtat.
Det sägs att systemet skulle missgynna människor med höga boendekost-
nader. Men det gäller människor som redan i dag har en hög boendekostnad
som inte täcks ens av det högsta KBT. De får i alla fall inte en försämrad
situation. Ingen får en försämrad situation med en grundpension, men över-
vägande delen får ett bättre pensionsskydd. Det tycker jag finns all anled-
ning att arbeta för. Vi prioriterar olika delar i vår politik, vi i centerpartiet
jämfört med folkpartiet liberalerna. Vi från vår sida driver det här kravet
väldigt starkt. Vi är helt övertygade om att vi skall kunna hitta möjligheter
att finansiera det här förslaget. Det ger enkelhet och rättvisa.
Om man vill ha KBT är det ingenting som hindrar kommunerna, om det
skulle vara nödvändigt, att ge ett särskilt bostadsstöd. Vi vet också att om
man är medveten om att vissa tillägg och ersättningar utges om kostnaderna
är höga, brukar också kostnaderna stiga och fyller ut precis det utrymme där
samhället träder in och täcker de extra kostnaderna. Så är det också i det
nuvarande KBT-systemet. Jag antar att många av hyresvärdarna är med-
vetna om hur högt KBT som utbetalas och därför tar ut en hyra som helt
täcker KBT-delen.
Vi har diskuterat vårt förslag med många. Pensionsberedningen har varit
mycket intresserad av det, och jag tror att många som har suttit i pensionsbe-
redningen delar min uppfattning om enkelhet, överskådlighet och minskad
byråkrati.
Tredje vice talmannen anmälde att Barbro Sandberg anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 88 MARGÖ INGVARDSSON (v):
Herr talman! Vi började dagens debatt med att diskutera situationen efter
skatteomläggningen för låginkomstpensionärerna. Nu skall vi avsluta vår del
av debatten med att diskutera pensionssystemet i stort. Uppdelningen gör
att det är svårt att undvika att det blir en del upprepningar av morgonens
debatt. Själv tänkte jag börja med att diskutera det som ligger till grund för
pensionsberäkningen, dvs. basbeloppet, fastän jag är medveten om att detta
diskuterades i morse. Då hade jag så mycket annat att ägna mig åt att jag
inte fick möjlighet och tid att ta upp det i mina inlägg.
Det är alltså ytterligare en följd av skatteomläggningen att basbeloppet
för i år och nästa år inte kommer att räknas upp efter alla prishöjningar. Re-
geringen har tillsammans med folkpartiet beslutat att dra ifrån de höjningar
som är en följd av ökade indirekta skatter som skall finansiera skatteomlägg-
ningen. Regeringen och folkpartiet menar att om detta fick slå igenom på
basbeloppet, skulle pensionärerna kompenseras dubbelt: genom skattelätt-
nader och som grädde på moset skulle de få ett höjt basbelopp. Nu har vi
redan i den första debatten på morgonen fått svart på vitt på att många pen-
sionärer inte ens får mos och en mycket mindre del grädde. Men värdesäk-
ringen av pensionerna genom ett årligt höjt basbelopp motsvarande alla pris-
ökningar är mer än en ekonomisk fråga. Det handlar också om principer.
Så länge vi har beslutet att pensionerna skall följa prisutvecklingen och inte
löneutvecklingen - det finns de som förespråkar det - måste basbeloppet
räknas upp i förhållande till konsumentprisindex, annars finns inte samband
mellan pensioner och prisökningar.
I betänkandet finns två reservationer, en från moderaterna och en från
centern, för att nuvarande folkpensionssystem och pensionstillskott slås
samman till en grundpension. Centerns förslag är det mest utvecklade. Jag
har hela tiden varit väldigt tilltalad av förslaget att slå ihop pensionerna till
en grundpension. Men jag vänder mig emot att man försöker lansera
förslaget som om det skulle ge en bättre utdelning till låginkomstpensionä-
rerna. Det är inte sant. Det är möjligt att förslaget har andra fördelar, men
om man sätter sig ner och räknar så upptäcker man faktiskt - det gäller cen-
terns förslag och centerns siffror - att pensionärer som bara har folkpension
och pensionstillskott men som råkar bo i en kommun där man betalar ett
hyfsat kommunalt bostadstillägg, t.ex. Stockholm eller min hemkommun
Sundbyberg som faktiskt är ganska generösa, kommer att få mycket mindre
pengar i handen med centerns förslag om grundpension jämfört med vad de
får i dag. Det är ju den faktiska innebörden av förslaget. Jag tycker inte att
man skall förtiga det. Det kan finnas andra fördelar med att slå ihop dem.
Centerns förslag kostar 10 miljarder. I dagens läge tycker jag att det är
viktigare och bättre att använda dessa 10 miljarder på ett annat sätt. Vi vill
främst använda pengarna till ett ökat stöd till boendet, för det kommer lågin-
komstpensionärerna bäst till del. Boendekostnaden tar ju en allt större del
av inkomsterna.
Vi anser att den utredning som nu skall påbörjas för att göra om KBT bör
arbeta efter följande riktlinjer. Man skall slopa det här med nedre och övre
hyresgräns och att minimibeloppet för att få statsbidrag till kommunerna
skall vara 80 % däremellan. Konstruktionen med hyresgränser och en pro-
centsats på 80 % inbjuder ju kommunerna till att laborera med procentsat-
sen. Jag tycker att man skall besluta om en fast summa. Självfallet måste det
vara möjligt för kommuner som så önskar att lägga sig över den summan,
men jag tror inte att det blir så många variationer som vi har i dag med just
procentsatsen.
Sedan tycker vi också att det är viktigt att statsbidraget till kommunalt bo-
stadstillägg höjs successivt. Jag vill i det sammanhanget påminna om att före
den borgerliga regeringsperioden, 1978, var faktiskt statsbidraget till KBT
drygt 40 %. Jag har inte siffrorna med mig, men jag tror att det låg på 44 %
då. Det tycker jag också att de borgerliga partierna bör betänka. I förmid-
dags slogs de hårt för att staten skall ta en ökad del av kostnaderna för det
extra kommunala bostadstillägget. Det var faktiskt de borgerliga partierna
som en gång kraftigt minskade det statliga stödet till kommunalt bostadstill-
lägg. Nu tycker jag alltså att det finns skäl att börja höja upp det. En lämplig
nivå kunde vara att återställa det till den nivå som det låg på innan vi fick en
borgerlig regering.
Vi tycker att målet för bostadsstödet på sikt skall vara att staten står för
hela kostnaden. Då blir det ju en naturlig del av pensionen. Det är också,
som vi ser det, den enda möjligheten för pensionärer över hela landet att få
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
91
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik -för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
92
lika rätt till en god bostad. Om staten står för hela kostnaden och om man
också betalar ut det kommunala bostadstillägget i förhållande till hyran,
måste man fastställa en skälig bostadsstandard. Vi tycker att de gamla nor-
merna för skälig bostadsstandard fortfarande kan gälla, dvs. att ensamstå-
ende har rätt att bo i två rum och kök, två personer har rätt till tre rum och
kök.
Det har sagts här tidigare i dag att låg pension i första hand är ett kvinno-
problem. Det kan inte upprepas nog ofta. Merparten av alla låginkomstpen-
sionärer är kvinnor. Det behövs först och främst förebyggande åtgärder för
att kommande generationer kvinnor inte skall drabbas av samma magra pen-
sion som dagens pensionärer. I betänkandet har vi två förslag. Det skulle
vara en god hjälp för kvinnorna i dag om man retroaktivt fick tillgodoräkna
sig vårdåren från 1960. Det skulle undanröja en hel del av problemen för
kvinnorna på så sätt att man lättare skulle komma upp i full tid för att tillgo-
doräkna sig ATP-poäng.
Vi har också ett annat förslag. Det gäller en frivillig pensionsförsäkring i
offentlig regi. Vi menar att man kunde ha ett system där man vid en viss
åldersgräns - om man då inte kommit upp i mer än i genomsnitt t.ex. 4
poäng - skulle ha rätt att teckna en statlig privat pensionsförsäkring med för-
månliga regler. Premien skulle vara mycket låg så att låginkomsttagare verk-
ligen hade råd med den. Den behöver inte nödvändigtvis vara avdragsgill på
skatten. Den här pensionsförsäkringen skulle i första hand syfta till att man
får en god utdelning som pensionär. Den skulle inte vara ett sätt att få betala
mindre skatt.
Det behövs också åtgärder riktade direkt till dem som redan är pensionä-
rer. Vänsterpartiet prioriterar då att man ökar insatserna för ett bättre bo-
stadsstöd.
Herr talman! Vänsterpartiet står givetvis bakom samtliga reservationer i
hela betänkandet där våra namn finns med. I den här avdelningen yrkar jag
bifall till reservationerna 39 och 59.
Anf. 89 MARGIT GENNSER (m) replik:
Herr talman! Jag vill endast göra ett förtydligande av vad Margö Ingvards-
son sade. Hon pekade på att det finns vissa paralleller mellan centerns och
vår syn på en omvandling av ATP.
Jag vill då hänvisa till det som står i reservation 42, där vi säger att man
skall studera möjligheten att lyfta upp golvet så att man får en successivt
ökad grundpension samtidigt som taket ligger fast och man får en annan typ
av inkomstrelaterad pension. Låt mig upprepa vad jag sagt tidigare, att om-
vandlingen av ATP är viktig. ATP är inte längre någonting oantastbart, utan
det är ett instabilt system. Det har jag talat om ganska ofta här i kammaren.
Men jag har också sagt att om man gör en förändring skall den vara hållbar
inte bara i 10 år, utan i 30 eller 50 år. Vi har sagt att man naturligtvis också
måste studera andra lösningar. Jag hänvisade t.ex. till Bröms och gav exem-
pel på några amerikanska modeller. Jag tycker att vi skall vara förutsätt-
ningslösa och inte hamna i gräl om olika modeller, utan med öppna ögon se
på olika modeller som kan passa in på 2000-talet. Vi skall komma ihåg att
förhållandena sannolikt kommer att vara helt andra då och att människor
kommer att ha annan yrkesverksamhet, annan arbetsfördelning mellan män
och kvinnor osv. Det är det systemet vi skall bygga upp. För dem som redan
är inne i ATP-systemet gäller det att få fram verkligt bra och oantastbara
övergångssy stem.
Jag är optimist och tror att vi kan finna vettiga lösningar. En förutsättning
är att vi först försöker att så objektivt som möjligt analysera de olika syste-
men.
Anf. 90 RAGNHILD POHANKA (mp):
Herr talman! Detta är det näst sista anförandet - det fjärde för min del i
dag. Det är en oerhört stor flora av människor och mycket pengar det hand-
lar om. Jag nämnde det i morse; det är länge sedan nu. - En lång dags färd
mot natt.
Jag vill till att börja med yrka bifall till reservationerna 39, 44, 51 och 77,
och står naturligtvis bakom de reservationer där mitt namn finns med.
I morse togs ett beslut här i kammaren om ett särskilt bostadstillägg för de
av skattereformen mest drabbade pensionärerna. Det gäller för år 1991 och
retroaktivt från den 1 januari i år. Beslutet träder, efter snabbehandling, i
kraft den 1 maj 1991. Under den tid som jag har suttit här i kammaren - den
är ganska kort - har det beslutats om oerhört många stora, nya pålagor för
försäkringskassan. Och jag har läst på att innan jag kom hit har man beslutat
om ännu fler, om delpension och om föräldraförsäkring som skall kunna tas
ut i småbitar. Det är ett stort arbete som försäkringskassan får, och den be-
lastas mer och mer. Vi måste se till att de också har möjlighet att genomföra
arbetet på ett bra sätt och ändå hinna med rehabiliteringen.
Återställandet av basbeloppet ser jag som en viktig reform tillbaka till hur
det var tidigare. Basbeloppet förlorar ju sitt värde om det inte följer prisut-
vecklingen. Då kan man ju hitta på nästan vilken summa som helst; i år
tycker vi att en summa är lämplig, ett annat år tycker vi att någon annan
är lämplig. Återställandet av den ursprungliga beräkningen av basbeloppet
tycker vi är viktigt. För vår del i miljöpartiet tycker vi att det är oväsentligt
om man utgår från oktober eller november. Men det skall vara de gamla kri-
terierna för att beräkna basbeloppet.
Moderaternas krav i motion Sf270 om en utredning av okorrigerade bas-
beloppsindex, så att basbeloppet räknas upp med fulla prisförändringar, är
intressant. Jag skulle vilja titta mer på det. Jag har inte riktigt satt mig in i
vad det innebär. Om pensionärerna inte får full kompensation för prisök-
ningarna borde det naturligtvis redovisas öppet. Det skulle ge tydliga besked
om vad det handlar om.
Några gånger här i dag har man hastigt berört hur det ser ut i EG. En del
av de frågor som kommer upp i socialförsäkringsutskottet gäller naturligtvis
EG-harmoniseringen.
I Sverige är vi kvinnor vana vid att ha ett yrkesarbete. Vi kan på det sättet
bygga upp vår identitet och våra kunskaper för framtiden. På det viset kan
vi också tjäna in vår pension själva. Vi vet att i Spanien är 70 % av kvinnorna
hemmafruar, i Västtyskland 50 %. De är helt beroende av sin make för att
få en vettig pension, dvs. man får köpa pensionsförsäkringar. Vi vet att det
är 62 % i Västtyskland som inte har någon pension alls. Detta är ganska hår-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
93
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
94
resande. Vi måste slå vakt om vårt trygghetssystem, och alldeles speciellt
när det gäller sjukförsäkring och pensioner. Om man i något av de nämnda
länderna har en låginkomsttagare som make, har man kanske inte råd att
betala för någon pensionsförsäkring.
Miljöpartiet de gröna anser alltså att vi skall bevara våra möjligheter att
arbeta in en pension. Men trots detta behövs det en bra grundpension för de
människor som t.ex. har vårdat egna barn, vårdat anhöriga eller av andra
skäl inte har kunnat arbeta.
Jag skall övergå till reservationerna. Ett av de viktigaste yrkandena - i en
reservation tillsammans med vänsterpartiet - gäller återställandet av basbe-
loppet.
Jag tycker att det är viktigt att man ger invandrarna en folkpension. An-
nars är de hänvisade till att enbart leva på socialbidrag. När de gäller äldre
invandrare bör man efter ett visst antal år se över det hela och i stället utbe-
tala folkpension till dem. Det är inte fråga om att det kostar pengar, men det
blir ett bättre system, det är lättare att administrera. Invandrarna mår också
bättre av att inte behöva söka hjälp - pensionen är även deras rättighet. Har
vi invandrare eller flyktingar som har fått stanna, så skall de ju också få ta
del av svenska förmåner.
Vi vill ha en ny utredning om grundpensionen. KBT bör enligt vår mening
vara lika över hela landet. Vi vill alltså att det skall utredas förutsättningslöst
om detta skall vara en statlig eller en kommunal angelägenhet. Men det bör i
alla fall vara likadant över hela landet. Själv anser jag att KBT bör gå utanför
grundpensionen, eftersom människor har så olika hyror. Det finns ju de som
i stort sett inte har någon hyra alls. De finns också människor som bor i ny-
byggnationer med oerhört höga hyror. Dit blir ofta pensionärer hänvisade
att flytta när de blir ensamstående. Men jag kan inte säga hur det skall bli;
det måste naturligtvis utredas förutsättningslöst.
Sedan tycker vi att man noga skall se till att växelvård går att genomföra,
och att man inte ger sådana pensionsförmåner att det blir sämre för dem som
får växelvård. Det har att göra med om vederbörande betraktas som ensam-
stående när det gäller KBT och pension. Det är alltså viktigt att man ger
människor en chans att få växelvård. Den ena parten i äktenskapet orkar
inte alltid sköta sin make eller maka. Dessutom behövs kanske behand-
lingar. Om då växelvård kan ordnas och patienten kan vara hemma under
viss tid, så bör man se till att inte förutsättningarna minskar. Det blir ju en
mycket billigare vård, när alternativet är att patienten alltid måste vara på
sjukhus eller i långvård.
Miljöpartiet de gröna anser att pensionsåldern skall vara flexibel, från 60
till 70 år. Vi tycker att det är viktigt att man skall kunna välja en pensionsål-
der. Det finns ju länder som har lägre pensionsålder än vi, så det är inget
märkligt. Många människor är utslitna, och speciellt många kvinnor har nu
förslitningsskador. Vid svåra förslitningsskador får de ganska lätt förtidspen-
sion. Men kunde de då välja att bli pensionärer, så skulle de slippa ifrån utre-
dande.
Vi vill ha en automatisk rätt till vårdår när det gäller vård av små barn
under tre år. Man bör enligt vår mening kunna gå tillbaka så långt som till
60-talet i detta avseende. Det är många som har flera barn, som har vårdat
vart barn under tre år och som inte kommer upp till 30 år för full pension.
En ökning till 40 år skulle ytterligare diskriminera kvinnorna i pensionshän-
seende. 30 år - av vilka man räknar med de 15 bästa - är i varje fall en ganska
lång tid när det gäller att ha yrkesarbete, speciellt som många nu har långa
studier och kanske är hemma ett visst antal år för sina barn. Då blir det
mycket svårt för kvinnorna att komma upp till full ATP.
Vi tycker att det är en snårskog när det gäller handikappersättningen. Den
behöver ses över, och vi kommer att stödja vänsterpartiets reservation nr 67.
Miljöpartiet anser också att särskild handikappersättning vid funktions-
nedsättning bör kunna utgå även när man har fyllt 65 år. Man har inte så
mycket mindre besvär med sitt handikapp om man är ålderspensionär än om
man är under pensionsåldern. Vi vill alltså gärna se över detta problem. Har
man ett svårt handikapp, så behöver man ju samma hjälp även om man har
fyllt 65 år.
Vi behöver en parlamentarisk utredning när det gäller KBT-systemet. Jag
nämnde förut att vi anser att det bör vara samma KBT för alla i hela landet,
och vi yrkar tillsammans med moderaterna på en parlamentarisk utredning.
Den här frågan har kommit att tas upp under olika moment, och det var
olyckligt, för det var flera partier som hade liknande uppfattning. Det skulle
ha varit förnämligt om vi kunnat avge en samlad reservation. Jag tar delvis
på mig skulden, för vi kunde kanske ha tagit upp den här saken till debatt.
Då hade det blivit en mycket stark reservation för att se över KBT-systemet.
Anf. 91 INGEGERD ELM (s):
Herr talman! Vi har nu talat om pensioner under rätt stor del av denna
dag. I långa stycken är vi ganska överens, bl.a. om vad som kan kallas det
nordiska systemet, nämligen att man har en grundläggande trygghet, en
folkpension som utgår lika för alla, oavsett om man har haft förvärvsarbete
eller ej. En sådan form av grundtrygghet finns alltså endast i de nordiska
länderna, Nederländerna och Canada.
Men sedan skiljer sig vår syn ganska väsentligt. Orsaken till att det i detta
betänkande inte finns förslag om några större förändringar är naturligtvis att
pensionssystemet har utretts under några år. Utredningen lämnade sitt slut-
betänkande i slutet av 1990. De analyser och förslag som där lämnats är nu
ute på remiss och skall sedan beredas.
Margit Gennser, som för ett par timmar sedan trodde att jag nedvärderade
hennes analytiska inlägg här, måste på något vis ha missuppfattat mitt min-
spel. Jag tyckte att det var ganska intressant att lyssna men jag hade möjligen
hunnit bli litet trött i huvudet efter hela dagen, så att mitt minspel gav ett
intryck av att jag var uttröttat av hennes inlägg. Men så var inte alls fallet.
När det gäller de analyser som Margit Gennser här gör, måste man tillägga
att i analyserna ingår också en politisk värdering. Det är inte enbart ekono-
miska slutsatser som ligger till grund för besluten om sociala välfärdssystem,
och det är det naturligtvis inte heller när det gäller pensionerna. Det tycker
jag har framgått ganska tydligt när vi här har hört inläggen av Karin Israels-
son och Margit Gennser. Även från folkpartihåll gjordes ett inlägg beträf-
fande centerns system till ny tilläggspension. Det är alltså ganska olika för-
slag som framläggs.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
95
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik -för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
96
Jag vill främst rikta mig till centerpartiet. Det har sagts tidigare, men jag
vill också påpeka att centerpartiets förslag innebär att bostadstillägget är in-
lagt i vad man kallar grundtryggheten. Alltså gynnar det pensionärer med
låga boendekostnader men också med kapitalinkomster eller andra sidoin-
komster, framför pensionärer som bor till normala kostnader i en storstad
och som inte har någon förmögenhet.
Det är en klar profil i det förslaget som gör, tycker jag, att man inte enbart
kan tala om att det är ett kvinnovänligt system. Det handlar om en fördel-
ning av pengar som vi socialdemokrater inte är intresserade av att ställa upp
på.
Gemensamt för moderaternas och centerns förslag är såvitt jag förstår att
ATP minskar i betydelse i dessa system. I centerns förslag är det bara in-
komster mellan 4,5 och 7,5 basbelopp som i fortsättningen skall ligga till
grund för ATP. I moderaternas är golvet något lägre, om jag har förstått det
hela rätt.
Det är ju faktiskt så i båda förslagen att den som är låginkomsttagare eller
som arbetar deltid under en längre period inte har någon större utdelning
ekonomiskt i sin pension av detta arbete, jämfört med den som kanske inte
har arbetat alls. Det är också någonting som skiljer oss från moderaterna
och centern - ideologiskt tydligen - att enligt deras förslag minskar ATP i
betydelse i pensionssystemet.
I pensionsberedningen diskuterades flera olika modeller för att förenkla
och för att sammanfoga ATP och folkpensioneringen på ett bättre sätt, för
att få ett enhetligare och mera lättöverskådligt system. En av modellerna är
den som centern förespråkar och som vi har analyserat något. En annan mo-
dell, som majoriteten i pensionsberedningen har funnit intressant, innebär
att man i stället stärker ATP i pensionssystemet.
De här modellerna finns med i vår redovisning i slutbetänkandet och blir
naturligtvis föremål för yttrande i remissomgången.
Jag skulle vilja kommentera vad Margit Gennser sade om att ATP är ett
fördelningssystem. Margit Gennser sade att det inte är att undra på att för-
tidspensionärerna ökar i antal, för efter 15 års arbete lönar det sig att gå i
pension. Detta har varken utskottet eller pensionsberedningen egentligen
dragit någon slutsats av, enligt Margit Gennsers uttalande här.
Jag vill säga att åtminstone i det stora betänkandet, men jag tror även i
något tidigare betänkande har pensionsberedningen tagit upp just ökningen
av förtidspensioneringen och den faktiska sänkningen av pensionsåldern un-
der senare år beroende på ökningen av förtidspensioneringen. Men vi har
inte dragit den slutsatsen att förtidspension utgår i ökad omfattning bero-
ende på att den enskilda personen kan anse att det är lönande att söka pen-
sion. utan vi har dragit den slutsatsen att utslagningen från arbetslivet är all-
deles för stor. Därför måste vi med olika medel försöka motverka den tillta-
gande förtidspensioneringen, och förslag om detta kommer nu i rehabilite-
ringspropositionen.
Så olika slutsatser kan man alltså dra av samma fenomen. Därför tror jag
inte att Margit Gennser skall säga att moderaterna är bäst på att göra analy-
ser av våra försäkringssystem.
När det gäller förtidspensioneringen tycker jag att där märks tydligt förde-
len med ett fördelningssystem, nämligen att vi har möjlighet till antagande-
poäng för den som skadar sig mycket svårt i unga år och som därför inte kan
gå tillbaka i förvärvslivet.
Så skall jag ägna mig något åt vad som har sagts från talarstolen före mig
i detta ämne. Särskilda pensionstillägget har många talat om. Om jag inte
hörde fel, tyckte jag att Margit Gennser sade att systemet som beslöts att
gälla retroaktivt gäller från 1962. Varför inte från 1960, när ATP inrättades?
undrade hon.
Systemet är retroaktivt från 1964, och det finns en mycket klar beskrivning
till varför det gäller fr.o.m. det året. Vårdbidraget, som tidigare utgick i
form av invaliditetsersättning, ändrades nämligen så att det fr.o.m. 1973 kom
att bli pensionsgrundande. Under tiden 1964-1973 var alltså inte detta bi-
drag pensionsgrundande, och därför gäller nu pensionstillägget fr.o.m.
1964.
Flera har talat om systemet med pensionstillägg, och jag vill därför uppe-
hålla mig litet grand kring detta. Vi vet att den reformen trädde i kraft efter
en mycket kort beredning. Det sades också att reformen skulle vara starkt
begränsad, därför att den skall gälla just de föräldrar som beroende på tidi-
gare socialförsäkringssystem inte haft möjlighet att tjäna in ATP och inte
heller har kunnat gå ut i arbete.
Eftersom ytterst få har kunnat få den här formen av ATP-poäng, har vi
skrivit i vårt betänkande: ”Utskottet ser emellertid inte något hinder för att
man inom de angivna ramarna tillämpar förarbetena på det sätt som är för-
månligast för den enskilde.” Vi har alltså uttryckt en mening där.
Därtill har vi fått klart för oss att riksförsäkringsverket samlar in de uppgif-
ter som nu finns på försäkringskassorna, sedan denna reform varit i kraft en
mycket kort tid. Vi har därmed inte på grund av motionerna som nu finns
varit beredda att lägga fram förslag till någon förändring, utan vi tycker att
det är viktigt att få ett bra underlag från riksförsäkringsverket. Men det finns
ju möjlighet att ta upp detta vid ett senare tillfälle, och jag tror att det kom-
mer att bli nödvändigt, så som reformen har fungerat.
Margö Ingvardssons inlägg handlade till en rätt stor del om basbeloppet.
Den åsikt som Margö Ingvardsson framförde här är jag också beredd att
ställa mig bakom. Vi har inte principiellt tyckt att det är ett bra sätt att för-
ändra basbeloppet, men i detta fall fanns det ingen annan möjlighet om kon-
sekvenserna inte skulle bli helt snedvridna vid omläggningen av skattesyste-
met. Därför gick kompensationen - genom ett höjt pensionstillskott - sär-
skilt till de pensionärer som inte kom i åtnjutande av en skattesänkning.
Själva principen har vi nog alla i riksdagens kammare vänt oss emot tidigare.
Det är inte med någon större glädje som vi har ställt oss bakom denna för-
ändring. Det var en möjlighet att få ett bra förslag som anknöt till omlägg-
ningen av skatterna. Sambandet mellan priser och pensioner är naturligtvis
en viktig princip.
När det sedan gäller en utredning om förändrat KBT efter det beslut som
vi har tagit i dag, dvs. ett KBT för framtiden, aviseras en sådan utredning i
propositionen. Den lämnade förslag till ett särskilt KBT. Man skall göra en
förutsättningslös översyn av KBT i framtiden eftersom det beslut som vi har
fattat i dag är av kortvarig karaktär.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
7 Riksdagens protokoll 1990191:96
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
98
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till hemställan i utskottets betän-
kande, avsnitt IV.
Anf. 92 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Remitteringen av pensionsberedningens förslag har man to-
vat med. Betänkandet kom 1990. Det tog lång tid innan man skickade ut det,
och jag förstår varför. Det är väl skönt att få svaren framåt sommaren. Då
behöver man inte göra någonting. Detta är naturligtvis en het politisk fråga.
Då kommer vi in på de politiska värderingarna. Mina värderingar har jag
deklarerat mycket klart, och de är moderata värderingar. Ett pensionssy-
stem måste vara oantastbart. Det är en lång planeringshorisont för den en-
skilde, och det måste vara stabilt. Det får inte åstadkomma alltför stora skat-
tekilar eftersom vi då får en mycket dålig tillväxt. Pensionsberedningen har
instämt i detta.
Vi har inte tagit ställning till hur man skall klara av omvandlingsprocessen.
Det är ett svårt tekniskt problem, men jag tror att det går att lösa.
När det gäller skattekilarna är det inte min egen uppfinning, utan jag ut-
gick ifrån konjunkturrådets rapport 1991, Sverige vid vändpunkten. Denna
bok är skriven av Lars Bergman, Ulf Jakobsson, Mats Persson och Hans
Tson Söderström. De är ganska kända ekonomer, och det handlar inte om
särskilt märkvärdiga saker. De konstaterar bara att människor anpassar sig
efter systemen. Om det mesta av pensionsavgifterna efter det att man har
avverkat sina 15 bästa år blir skatt, eller nästan helt och hållet skatt, påver-
kar detta personens sanningsmönster. Det har vi sett på andra håll i socialför-
säkringssystemet. Vi har sett det i sjukförsäkringen, och vi kan väl misstänka
att vi har sett det när det gäller arbetsskadeförsäkringen. Riksdagens reviso-
rer konstaterar att systemet motverkade rehabiliteringen. Det betyder att
antalet människor som är arbetsskadade ökade litet.
En sak som man kanske skall fundera litet över är: Hur kommer det sig
att folk är utsatta för en så mycket sämre arbetsmiljö i dag än de var på 1950-
och 1960-talen? Då hade vi fortfarande mycket dåliga miljöer kvar t.ex.
inom gjuteriindustrin och även på andra håll. Det har ändå hänt väldigt
mycket inom industrin. Det är klart att vi får andra typer av skador. Det är
klart att folk får högre krav osv., men jag tror att vi skall vara försiktiga med
att tala om ohälsotal. De är något inflaterade. Jag säger inte att det inte är
så att det finns folk som verkligen blir yrkesskadade, men jag säger att hela
ökningen som vi har sett beror på en mängd olika faktorer.
Anf. 93 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Ingegerd Elm hade litet svårt med begreppen här. Vi kallar
vårt förslag grundpension, och att det sedan ger grundtrygghet är vi överens
om.
Den kritik som Ingegerd Elm riktar mot förslaget till grundpension gäller
att det skulle gynna förmögna landsortsbor. Det är i så fall första gången som
socialdemokraterna har tvekat inför att gynna någon som har det bra. Skat-
teomläggningen var ju till klar fördel för dem som har höga inkomster och
inför den omläggningen hesiterade aldrig socialdemokraterna, utan det för-
slaget genomförde man. Det är möjligt att det förkommer förmögna lands-
ortsbor, men att det skulle göra det i så stor mängd att det skulle förhindra
att man även genomförde grundpensionen har jag svårt att inse. När det gäl-
ler de landsortsbor som jag känner på hemmaplan handlar det inte förmögna
landsortsbor, utan det handlar många gånger om svårt utslitna kvinnor med
mycket låg pension, med bostadskostnader som kanske inte berättigar till
KBT. Det innebär kostnader för att bo kvar på det här stället som kanske
inte ligger som grund för ett KBT. De bor inte gratis för att de bor på lands-
bygden. Det är en föreställning som jag trodde var borta från en medveten
riksdagsledamots horisont.
Man kan ibland få den uppfattningen att socialdemokraterna inte tvivlar i
tron på att ett framtida ATP-system skall behålla sin fräschör. Faktum är att
man redan i dag med 3,5 pensionspoäng inte har någon fördel av ATP-syste-
met. Dessa poäng är redan förbrukade och finns med i basen. Det är dem vi
tänker utnyttja i vårt grundpensionssystem också.
När det sedan gäller avgifterna till systemet förändrade vi dem redan i fjol.
När det gäller arbetsgivaravgiftssidan tog vi från folkpensionsavgifterna och
lade över på ATP-avgifterna. Man är redan inne på det här systemet, även
om ni kanske inte har fått det klart för er.
Det särskilda pensionstillägget är förhoppningsvis möjligt att förändra så
att det kommer dem som behöver det till godo, men det har varit många
krångliga omvägar. Det finns många besvikna människor i kanten av den vä-
gen. Det finns all anledning att nu rehabilitera detta i det avseendet.
Anf. 94 MARGÖ INGVARDSSON (v):
Herr talman! Det är mycket bra att Ingegerd Elm är överens med mig om
att det rent principiellt är fel att inte höja basbeloppet med hela prisökningen
för året. Det är bra att vi är överens på den punkten. Det bådar gott för
framtiden. Det kanske finns ett hopp om att vi kan återställa basbeloppet.
Men jag är inte överens med Ingegerd Elm när hon säger att det skulle få
fördelningspolitiskt oriktiga konsekvenser om man inte hade gjort den här
försämringen av basbeloppet. Om man anser att det är fördelningspolitiskt
fel att de bäst betalda pensionärerna får mest ut av att hela prisökningarna
får slå igenom på basbeloppet, måste man ju tänka om helt och hållet när
det gäller värdesäkringarna av pensionerna. Vi räknar ju varje år upp pen-
sionerna i förhållande till basbeloppet. Detta är en direkt följd av prisutveck-
lingen. Då får ju varje år de bäst betalda pensionärerna ut mest av det syste-
met. Kritiserar man detta förhållande i det ena fallet måste man ju kritisera
det i det andra fallet också.
Jag vet inte om socialdemokraterna har några planer på att helt och hållet
gå ifrån denna beräkning när man höjer pensionerna. Om så är fallet kan jag
förstå ert resonemang när det gäller att urholka basbeloppet, annars förstår
jag det inte.
Anf. 95 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! Jag beklagar verkligen att utskottsmajoriteten inte har till-
styrkt vår motion om att vårdår skall räknas från första året. Detta får till
följd att handikappade ungdomar inte heller kan flytta hemifrån förrän de
har fyllt 26 år, eftersom det skall gå minst tio år och ett av villkoren är att de
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
99
|
Prot. 1990/91:96 17 april 1991 |
skall ha haft hel förtidspension och handikappersättning. Har man vårdat ett |
nas som kvalifikationstid.
|
Socialpolitik - för- |
Jag anser likaså att det är orimligt att en förälder blir vägrad det särskilda |
|
Avd. 3 Pensioner m.m. |
Anf. 96 INGEGERD ELM (s): Herr talman! Naturligtvis menar socialdemokraterna att svenska barn Jag tycker nog att det var ett ganska magstarkt konstaterande när Karin Karin Israelsson borde vara så pass kunnig om skatteförslaget - även om Anf. 97 KARIN ISRAELSSON (c): Herr talman! Det är möjligt att jag uttryckte mig något tanklöst, men jag När det sedan gäller de förmögna landsortsborna som bor gratis i sina hus, |
100
Anf. 98 MARGÖ INGVARDSSON (v):
Herr talman! Ingegerd Elm hade inga kommentarer till min replik om att
det var fel att reducera basbeloppet. Det tar jag som ett tecken på att vi kan-
ske trots allt är överens om synen på basbeloppet och att det är viktigt att
det återställs till den ursprungliga nivån.
Jag reagerade emot att Ingegerd Elm avslutade sitt anförande med att säga
att det borde vara uppenbart för alla i denna kammare att höginkomstta-
garna själva har betalat sina skattesänkningar. Nu är det ju så, Ingegerd Elm,
att hela förmiddagen i denna kammare ägnades åt debatten om de pensionä-
rer som råkat illa ut eftersom de varit med och betalat höginkomsttagarnas
skattesänkningar. Det har så gott som hela kammaren varit överens om bort-
sett från folkpartiets ledamöter.
Anf. 99 INGEGERD ELM (s):
Herr talman! Jag trodde jag uttryckte mig klart i mitt inlägg, Margö Ing-
vardsson. Jag sade klart och tydligt att principen när det gäller basbeloppet
naturligtvis bör vara att priser och pensioner hör ihop, sambandet finns. Men
när det gäller 1991 och 1992 skulle det innebära en felaktig fördelning om vi
hade låtit basbeloppet ligga kvar. I stället gjorde vi på så sätt, att basbeloppet
förändrades och pensionstillskottet höjdes med några procentenheter. På
det sättet blir det en rättvis fördelning mellan olika grupper av pensionärer.
Jag redogjorde också för bakgrunden till detta. Pensionärer som betalar
skatt får på detta sätt sin kompensation. Jag har alltså inte på något vis nu i
efterhand ställt mig avvisande till det beslut som tidigare har fattats. Jag står
naturligtvis fortfarande bakom det. Jag förde en principiell diskussion, och
vad gäller principen har jag fortfarande samma åsikt.
Anf. 100 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Jag tycker alltid illa om när man gör felaktiga beskrivningar.
Jag tänkte därför läsa högt en liten stund ur konjunkturrådets rapport 1991,
Sverige vid vändpunkten: ”Det är ett föga känt faktum, att ATP-systemet i
sin nuvarande utformning faktiskt är regressivt, dvs. gynnar höginkomstta-
gare och missgynnar låginkomsttagare---Det finns således inga tydliga
fördelningspolitiska skäl för att ha kvar de nuvarande intjänandereglerna. I
själva verket är ATP-systemets nuvarande utformning en politisk gåta. Man
har lyckats koppla bort förmånerna från avgifterna (dvs. man har skapat
skattekilar) men man har trots detta inte lyckats utforma ett system som har
de fördelningspolitiska effekter man i andra sammanhang säger sig efter-
sträva. Vi har här i själva verket ett av de få uppenbara fallen där såväl för-
delningsmässiga som allokeringsmässiga skäl talar för en reform.”
Jag tycker egentligen att detta citat borde avsluta debatten så att vi kan gå
hem till våra kammare och fundera över vad vi skall göra med ATP.
Överläggningen om avd. 3 var härmed avslutad.
Beslut
Mom. 1 (ökad försäkringsmässig uppbyggnad av socialförsäkringarna)
Utskottets hemställan bifölls med 235 röster mot 58 för reservation 1 av
Gullan Lindblad m.fl.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
Avd. 3 Pensioner
m.m.
101
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
102
Mom. 2 (kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen)
Utskottets hemställan bifölls med 261 röster mot 16 för reservation 2 av
Margö Ingvardsson. 20 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 6 (sjukpenning under utbildning)
Utskottets hemställan bifölls med 171 röster mot 127 för reservation 4 av
Gullan Lindblad m.fl.
Mom. 11 (förtidspensionärers avgifter för sjukhusvård)
Utskottets hemställan bifölls med 229 röster mot 69 för reservation 9 av
Karin Israelsson m.fl.
Mom. 14 (försöksverksamhet inom tandvården)
Utskottets hemställan bifölls med 207 röster mot 36 för reservation 12 av
Sigge Godin och Barbro Sandberg. 55 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 19 (kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen)
Utskottets hemställan bifölls med 176 röster mot 59 för reservation 17 av
Gullan Lindblad m.fl. 62 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 21 (utbyggnad av föräldraförsäkringen)
Först biträddes reservation 20 av Margö Ingvardsson med 25 röster mot
19 för reservation 21 av Ragnhild Pohanka. 253 ledamöter avstod från att
rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 262 röster mot 17 för reserva-
tion 20 av Margö Ingvardsson. 19 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 22 (kvoterad föräldraledighet)
Först biträddes reservation 22 av Margö Ingvardsson - som ställdes mot
reservation 23 av Ragnhild Pohanka - med acklamation.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 254 röster mot 36 för reserva-
tion 22 av Margö Ingvardsson. 7 ledamöter avstod från att rösta.
Carl G Nilson (m) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha
avstått från att rösta.
Mom. 26 (flexibelt uttag av kontaktdagar)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 28 av Gullan Lind-
blad m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 30 (16-årsgränsen för tillfällig föräldrapenning)
Utskottets hemställan bifölls med 240 röster mot 56 för reservation 30 av
Sigge Godin och Barbro Sandberg. 1 ledamot avstod från att rösta.
Eva Björne (m) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats ha rös-
tat nej.
Mom. 31 (tillfällig föräldrapenning vid barns habilitering)
Utskottets hemställan bifölls med 187 röster mot 109 för reservation 31 av
Gullan Lindblad m.fl.
Mom. 35 (beräkningsgrunden för vårdbidrag)
Utskottets hemställan bifölls med 261 röster mot 36 för reservation 35 av
Sigge Godin och Barbro Sandberg.
Mom. 38 (beräkningen av merkostnadsersättning)
Utskottets hemställan bifölls med 262 röster mot 35 för reservation 37 av
Sigge Godin och Barbro Sandberg.
Mom. 40 (återställande av basbeloppet)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 39 av Margö Ing-
vardsson och Ragnhild Pohanka - bifölls med acklamation.
Mom. 44 (grundpensionsförmåner m.m.)
Först biträddes reservation 42 av Gullan Lindblad m.fl. med 66 röster mot
33 för reservation 43 av Karin Israelsson och Marianne Jönsson. 200 ledamö-
ter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 42 av
Gullan Lindblad m.fl. - genom uppresning.
Mom. 45 (ny utredning om grundpension)
Utskottets hemställan bifölls med 277 röster mot 19 för reservation 44 av
Ragnhild Pohanka. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 51 (långsiktig utredning av ATP)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 51 av Ragnhild Po-
hanka - bifölls med acklamation.
Mom. 58 (vårdår från år 1960)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 59 av Sigge Godin
m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 60 (automatisk beräkning av vårdår)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 61 av Gullan Lind-
blad m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 80 (särskilt pensionstillägg fr.o.m. första vårdåret m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 127 för reservation 71 av
Gullan Lindblad m.fl.
Mom. 81 (översyn av särskilt pensionstillägg)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 72 av Karin Israels-
son och Marianne Jönsson - bifölls med acklamation.
Mom. 84 (översyn av KBT)
Utskottets hemställan bifölls med 225 röster mot 71 för reservation 75 av
Sigge Godin och Barbro Sandberg. 1 ledamot avstod från att rösta.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Socialpolitik - för-
säkring vid sjuk-
dom, föräldraskap,
handikapp och
ålderdom
103
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
199H92, jord-
bruksdepartementet
104
Mom. 85 (en parlamentarisk utredning)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 77 av Gullan Lind-
blad m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 86 (slopad förmögenhetsprövning)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 78 av Gullan Lind-
blad m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 95 (ADB-system)
Utskottets hemställan bifölls med 151 röster mot 145 för reservation 84 av
Gullan Lindblad m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som
hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle
företas till avgörande i ett sammanhang vid morgondagens arbetsplenum.
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1990/91:JoU22 Statsbudgeten för budgetåret 1991/92 (jordbruksdeparte-
mentet) (prop. 1990/91:100 delvis).
Anf. 101 SVEN ERIC LORENTZON (m):
Herr talman! Det hade varit en avsevärd styrka och tillgång om vi hade
haft den ansvarige ministern här i kammaren. Då hade vi kanske sluppit att
föra en debatt om livsmedelspolitiken på Dagens Nyheters debattsida. Jag
hade då också möjligen kunnat tillfredsställa talmannens önskemål om akti-
vare debatt i kammaren. Däremot förstår jag att jordbruksministern när han
nu är hemma i landet väl behöver vara ute bland väljarna och lappa ihop det
sönderfallande partiet.
Under morgonens nyhetsförmedling meddelades att regeringen har för
avsikt att minska den statliga administrationen. Som vanligt uttrycker man
en sådan viljeyttring utan att mera precis säga vad man tänker göra. Jag
skulle vilja förmedla tipset att man redan nu skall följa det besparingsförslag
som moderata samlingspartiet har lämnat i det betänkande som vi nu be-
handlar.
Vi anser att när en näring nu går in i ett avregleringsskede måste administ-
rationen minskas. Det har vi också följt upp i de ekonomiska reservationer
som vi har fogat till betänkandet.
Det viktigaste för jordbruket just nu är en uppföljning av det livsmedels-
politiska beslut som vi fattade i fjol. Konsumenterna har rätt att kräva billiga
livsmedel. Nya uppgifter som cirkulerar - som jag tyvärr inte har kunnat få
hundraprocentigt bekräftade - säger att uppemot 60 % av livsmedelskostna-
derna beror på skatter och avgifter. Sverige är ett högskatteland. Så länge vi
har ett så högt skattetryck är det svårt att få billiga livsmedel. Jag tror att
det är mycket viktigt att notera detta. I den allmänna debatten verkar det
nämligen som om själva jordbruket och primärproduktionen är fördyrande.
Så är det alltså inte.
Den avreglering som vi beslutade om i fjol skall fullföljas. Det innebär
att vi under en femårsperiod har en omfattande avreglering att vänta och gå
igenom. Regleringsekonomin, som har gällt på jordbrukssidan, byts succes-
sivt ut mot marknadsekonomi. Avregleringen skall ske inom ramen för ett
bibehållet gränsskydd. Detta trappas ned i takt med vad internationella för-
handlingar medger. Jag vill säga detta eftersom det har en avgörande och
mycket stor betydelse för jordbruket och jordbruksproduktionen att vi slår
fast detta. Jag vill poängtera att moderata samlingspartiet står fast vid det
beslut vi medverkade till i fjol. Jag säger det därför att det har diskuterats
och antytts att det skulle finnas olika faser och glidningar i de här tolkning-
arna.
En annan stor fråga som jordbrukarna måste få besked i är omställningser-
sättningen och själva omställningsprocessen. Vi är alla överens om att över-
skottsproduktionen måste pressas ner. Vi kan säga att vi helt står bakom det,
eftersom vi också har medverkat till en relativt generös ersättning på 13,14
miljarder i det livsmedelspolitiska beslutet. Det är inte små pengar, det är
stora pengar. Rätt använda kommer de att kunna betyda mycket för jordbru-
ket.
Det som bekymrar oss - och som vi har velat markera i detta betänkande -
är de tolkningsproblem som har uppstått. Jag vill frankt hävda att en minister
som går ut med mycket oklara besked i olika sammanhang och som har un-
derlydande medarbetare som inte på något sätt har bidragit till att precisera
och klargöra hur det är med omställningsersättningen, har medverkat till en
stor oro i jordbrukarleden. Direktiven till utformning av förordningar har
inte heller varit de klaraste. Den administration och den byråkrati som har
att handlägga omställningsersättningarna har av naturliga skäl varit ganska
njugga i sina tolkningar, direkt avvisande skulle jag vilja säga.
Låt oss i stället ta vara på bondens kreativitet. En mängd lantbrukare har
på olika sätt funderat över detta och är beredda att göra omställningar, och
de är verkligen kreativa. Tyvärr har många av dem stoppats i den byråkra-
tiska hanteringen. Det hade här varit en fördel om man hade kunnat vara
generös. Vår målsättning är att minska arealerna i direkt livsmedelsproduk-
tion.
Det har talats mycket om avskrivningslånen, som också har oroat lantbru-
karna. I en reservation till utskottsbetänkandet har vi klart markerat hur vi
ser på detta. Vi ville från början ha tioåriga avskrivningslån. Vi fick ge oss i
de allmänna samskrivningar som skedde, och vi accepterade femåriga av-
skrivningslån. Nu har det uppkommit en diskussion om huruvida det förelig-
ger återbetalningsskyldighet eller inte. Jag vill bestämt hävda att man natur-
ligtvis skall göra allt för att kunna hitta omställningsgrödor. Efter fem år skall
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
105
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
106
svenskt jordbruk - enligt de målsättningar och riktlinjer vi har - vara avre-
glerat. Då kan svenskt jordbruk slåss på en fri marknad. Det blir konkurrens
på en fri marknad. Jag har, herr talman, mycket svårt att finna att man då
skulle kunna kräva återbetalning. Vi har även markerat detta i betänkandet.
Ytterligare en fråga, som även kommer att debatteras längre fram i vår,
gäller exportfinansieringen. I utskottsbetänkandet från i juni i fjol sades att
vi skulle tillåta branschvisa säljbolag. Vi accepterade det, utan statlig export-
finansiering. Men vi sade också samtidigt att under en övergångsperiod
skulle man tillåta näringarna att ha en gemensam exportfinansiering för att
hantera årsmomsvariationer, säsongsvariationer, tillfälligt överskottsprob-
lem osv. Vi står också fast vid detta beslut, och jag tror att det är viktigt att
vi markerar det så ofta vi har möjlighet.
Jag vill gärna säga några ord om EG-anslutningen. Jordbrukarkåren var
den första yrkesgrupp som yrkade på och krävde en direkt anslutning till
EG. Jag tycker att man skall notera detta. Moderaterna gick ut mycket tidigt
och önskade en anslutning. LRF, Lantbrukarnas riksförbund, var den första
företrädaren för en yrkesgrupp som klart uttalade en önskan om anslutning.
Det finns ganska starka krafter i moderata samlingspartiet som redan nu
uttalar att vi gärna vill vara med och utforma den jordbrukspolitik som i dag
utvecklas i EG. Vi är ganska offensiva. Vi säger att vi klarar detta om vi får
konkurrera på lika villkor.
Herr talman! Jag har här bara berört vissa saker, men jag tror att det är
mycket viktigt att vi hela tiden håller dessa frågor levande och att de olika
partierna klart deklarerar var de står.
Herr talman! Jag stöder de moderata reservationerna men yrkar bifall en-
bart till reservationerna nr 5, 8, 19 och 37.
Anf. 102 BENGT ROSÉN (fp):
Herr talman! Det betänkande som vi behandlar i dag omfattar ett brett
spektrum. Det upptar olika anslagsfrågor för jordbruket, trädgårdsnä-
ringen, skogsbruket, fisket och rennäringen. Vidare tas frågor om djur-
skydd, växtskydd, livsmedelskontroll, utbildning och forskning upp.
Jag skall i mitt anförande kommentera några produktionsgrenar som en
samlad opposition har ansett att regeringen har behandlat alltför snävt när
det gäller anslag för kommande år.
Låt mig först konstatera att när fem partier förra året gjorde upp om den
nya jordbrukspolitiken var vi medvetna om att vi inte hade möjlighet att lösa
alla detaljer. Riksdagsbeslutet slår i stället fast att vi skall ta ett gemensamt
ansvar för uppföljningen av omställningen.
Nu har vi kommit fram till att vi på några områden måste ställa mer medel
till förfogande än regeringen har föreslagit i sin proposition.
Det gäller en del vallodlare som har varit knutna till vissa valltorksföretag
och som har hållit i gång under en tid när de flesta torkanläggningar har upp-
hört på grund av de höga oljekostnaderna. Plötsligt har de som lagt ned vall-
odlingen och övergått till spannmålsodling kunnat få stöd om de återupptog
vallodlingen genom olika program som tar sikte på att reducera spannmåls-
odling. De som trots höga energikostnader och dålig lönsamhet fortsatte
med vallodling har icke varit berättigade till stöd och har därför hotats av
utslagning. NO som granskat fallet anser att konkurrensen måste få ske på
lika villkor, och samtliga oppositionspartier har ställt sig bakom ett förslag
där kompensationen för enkelhets skull betalas ut till de aktuella valltorks-
företagen.
En majoritet i utskottet har vidare föreslagit ett stöd för export av
konservärter om 10 milj.kr. för nästa budgetår, eftersom EES-förhandling-
arna inte har blivit klara i detta avseende och motsvarande stöd utgår inom
EG. Sverige har varit ledande i världen när det gäller konservering och in-
frysning av ärter och årligen exporterat betydande kvantiteter. Därför bör
denna verksamhet säkras tills vi är medlemmar i EG.
Även vallfröodlingen behöver motsvarande stöd för att vi skall kunna sä-
kerställa tillgången på frö som är lämpligt för det svenska klimatet.
Produktionen av lammkött och fårkött motsvarar endast 70% av den
svenska konsumtionen. Svenska fåravelsförbundet - som uppvaktat utskot-
tet - är optimistiskt när det gäller möjligheterna att öka den svenska produk-
tionen. Men då behövs särskilda insatser för att öka kunnandet hos de
svenska producenterna. Marknadsföringen av kött- och ullprodukter. Stödet
till köttförsäljningen dras nu ner med 10 milj.kr. för kommande budgetår,
vilket motsvarar 2 kr. per kilo. Vi anser liksom majoriteten i utskottet att
motsvarande medel bör betalas ut till Fåravelsförbundet som ett engångsbe-
lopp för att stärka denna för vår landskapsvård så viktiga produktionsgren.
På andra områden föreslår vi från folkpartiet liberalernas sida bespa-
ringar.
Låt mig, herr talman, avslutningsvis få beröra några av dessa som har an-
knytning till skogsbruket. I reservation 27 framhåller vi att vi inte anser att
staten skall subventionera skogsfröplantager. I reservation 30 föreslår vi en
besparing på 20 milj.kr. genom att minska detaljeringsgraden i nästa års
skogsinventeringar.
Herr talman! Jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 5, som gäller
en annan besparing.
Anf. 103 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Det beslut som vi förra året fattade om jordbrukspolitiken
och livsmedelspolitiken var ett mycket viktigt beslut. Det innebar ett beslut
om avreglering och om omställning av det svenska jordbruket.
Detta har naturligtvis skapat besvärligheter för jordbruket på många sätt
både för jordbrukaren själv, för näringen och för samhället. Det här beslutet
ställer naturligtvis krav på alla led i den här kedjan, när det så småningom
skall leda till någonting som är bra, något som det naturligtvis syftar till.
Situationen är också motsägelsefull. Samtidigt som vi i dag har bekymmer
med att vi har för mycket mat i Sverige, är det inte så långt till delar av värl-
den där bekymret är att man inte har tillräckligt mycket mat. Det är natur-
ligtvis svårt att få dessa saker att gå ihop, och det är viktigt för oss att kunna
förklara detta på ett vettigt sätt. Samtidigt är det naturligtvis viktigt att vi har
en beredskap för att klara den situation som kan uppstå framöver, eftersom
situationen på den totala världsmarknaden - inte den restmarknad för livs-
medel som vi talar om - är helt annorlunda. Där är inte en för stor tillgång
på mat det bekymmersamma, utan i stället bristen på mat.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
107
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
108
Det beslut vi fattade förra året var enigt, och det ligger ett mycket stort
värde i att så var fallet, eftersom investeringarna i jordbruket är långsiktiga
och man måste veta vilka regler som skall gälla för framtiden. Därför lade vi
ner stor energi på att få beslutet enigt, vilket vi alltså lyckades med.
Jag sade att det är mycket som är besvärligt, men det är också mycket som
är förhoppningsfullt. Vi har i Sverige en jordbrukarkår som är villig till om-
ställning och som förstår behovet härav. Lantbrukarnas riksförbund gick
ganska tidigt ut och talade om ett spårbyte. Man hade då med även den vik-
tiga frågan om en avreglering inom landets gränser, något som ju beslutet
också utgår ifrån.
Omställningen har också fått en glädjande stor anslutning, större än man
för en tid sedan kanske kunde ana. Det är också viktigt. Detta ställer å andra
sidan stora krav på oss i Sveriges riksdag och på de myndigheter som har att
hantera dessa frågor. Jordbrukarna har tagit ett ansvar genom att ställa om.
Nu är det viktigt också för oss att se till att inom denna femårsperiod gå över
till annan verksamhet och få ekonomi i denna.
Det är också förhoppningsfullt att vi har fått en överenskommelse om
energipolitiken, om vilken vi här i riksdagen så småningom skall fatta ett
beslut. Centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna har här kommit
överens om en satsning på biobränslen och bioenergi. Men även här är det
viktigt med en uppföljning och bevakning, eftersom ingenting av detta ger
sig självt. Allt måste vinnas successivt.
Centerpartiets syn på jordbruket och jordbrukets situation är att det är
viktigt att vi behåller åkerarealen och att vi hävdar den. Detta är viktigt för
framtiden. Men detta måste ske på ett sådant sätt att jordbrukarna får en
rimlig ekonomisk ersättning för sitt arbete. Men det är också viktigt ur för-
sörj ningssynpunkt för vårt land, och det är viktigt med hänsyn till solidarite-
ten med de människor ute i världen som inte har tillräckligt mycket mat.
Det är dessutom viktigt att vi nyttjar åkerarealen på ett sådant sätt att vi
kan behålla den landskapsbild som vi och många andra i Sverige vill ha kvar.
Den enda möjligheten att åstadkomma detta är att vi har ett aktivt jordbruk
med aktiva människor som sköter detta.
Jordbruket kan i detta sammanhang också ge en bra hjälp i miljöarbetet
genom att producera miljövänlig energi.
En del av den jordbrukspolitik som vi diskuterade förra året gällde regle-
ringse konomin. Det var ju en avreglering som vi skulle åstadkomma. Men
den reglering som fanns hade ju inte kommit till för skojs skull, utan den
hade kommit till för att skapa förutsättningar att lösa vissa problem, problem
som man nu i större utsträckning än tidigare lägger över på näringen själv att
klara.
I hägnet av denna regleringsekonomi hade det gjorts en mängd satsningar
som kunde ske ganska enkelt med hjälp av dessa regleringspengar. Det
gällde t.ex. avbytarsystem, hälsovård, andra sociala satsningar inom jord-
bruket, distriktsveterinärorganisationen och mycket annat.
Regeringen fick i uppdrag att klara upp detta med näringen och att i bud-
getpropositionen framlägga förslag om hur dessa pengar skulle betalas ut ef-
ter avregleringen. I stor utsträckning har regeringen lyckats ganska bra med
detta, men på vissa punkter har man inte gjort det.
Det gjordes också överföringar till näringar och verksamheter som hade
bekymmer. På en rad punkter har vi nu i utskottet genom majoritetsbeslut
ändrat i regeringens förslag. Det gäller t.ex. satsningen på vallfröodling, som
är en viktig näring. Det är viktigt för svenskt jordbruk att det finns vallfrön.
Det är viktigt inte bara för jordbruket, utan behov av vallfrön kan finnas
också i andra sammanhang. Vi föreslår här ett bidrag på 10 milj.kr. för nästa
budgetår.
Detsamma gäller exporten av konservärtor, som Bengt Rosén var inne på.
Här föreslår vi ett bidrag på 10 milj.kr. Till odling av bruna bönor, som av
beredskapsskäl är en viktigt produkt, anslår vi 2 milj.kr.
Vidare får fåraveln 10 milj. kr. Fåra vein är en viktigt näring när det gäller
att hålla landskapet öppet, och den är viktig även i regionalpolitiska sam-
manhang. Det stöd som tidigare har utgått till fårnäringen från samhället har
trappats ner, och därför måste näringen nu få en extra hjälp för att klara sina
bekymmer.
Ytterligare en del frågor skulle vi ha velat lösa. Det gäller bl.a. hästaveln.
Det gällde här en liten summa på 2 milj.kr. som tidigare tillfördes hästaveln
av regleringsmedel men som nu inte fanns med i regeringens förslag. I cen-
terpartiet har vi reserverat oss för att dessa pengar skall betalas ut även nästa
budgetår, eftersom vi tror att det är oerhört viktigt att hästaveln får dessa
pengar. Hästen är viktig även för framtiden.
I detta betänkande tas även en rad andra frågor upp. Bl.a. finns fiskefrå-
gorna med i detta sammanhang. Regeringen hade här gått ifrån det beslut
som vi fattade förra året om att pengar skall tillföras bildandet av fiskevårds-
föreningar även under de närmaste åren till dem som före den 1 september
förra året hade anmält att de ville bilda fiskevårdsföreningar. Häri ingår
också pengar till stöd för fritidsfisket. Pengar för det ändamålet måste finnas
med i budget intill dess man hittar andra finansieringsformer. Vi har fått ma-
joritet för att öka anslaget med drygt 8 milj.kr.
Vi har också fått majoritet för förslaget om en utredning av konsekven-
serna för det fria handredskapsfisket. Det är en ganska viktig fråga att följa
upp, eftersom motsättningarna här har varit mycket stora.
Det har också föreslagits att man skulle initiera en allmän fiskevårdsavgift.
Detta förslag har vi i centern inte velat stödja, eftersom vi inte är säkra på att
detta är den rätta vägen att gå. Vi har alltså reserverat oss på den punkten.
Frågan om rennäringen behandlas också i detta betänkande. Förra året
fattade vi ett beslut om att prisstödet till rennäringen skulle ökas. Men rege-
ringen har inte fullt ut följt det förslaget. Nu har vi fått en majoritet för att
öka det stödet med 3 milj.kr. Därmed fullföljs det beslut som fattades förra
året.
När det gäller frågan om trygghetspaketets uppföljning har vi däremot
inte fått majoritet i utskottet, och därför har vi reserverat oss på den punk-
ten.
Även en fråga som gäller trädgårdsnäringen behandlas i betänkandet.
Trädgårdsnäringen har ju bekymmer. Vi fick förra året ett halvt löfte om att
få en ny trädgårdsnäringsutredning. Denna har ännu inte tillsatts, men vi
hoppas att så kommer att bli fallet och att regeringen sålunda uppfyller de
löften som den socialdemokratiska gruppen gav i riksdagen förra året. I av-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
109
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
vaktan på detta anser vi i centerpartiet att man borde ha gett ett större stöd
till trädgårdsnäringen än vad utskottsmajoriteten föreslår, och vi har därför
en reservation på den punkten.
I övrigt har vi i det här betänkandet reservationer om kontroll av alterna-
tivt odlade livsmedel, om att stadgarna för hushållningssällskapen också
fortsättningsvis skall fastställas av statlig myndighet, om leukosprogrammet
när det gäller kor - vi tror att det är viktigt att man fullföljer det snabbare än
regeringen vill gå med på - och om utbildning vid lantbruksuniversitetet. Det
är viktiga frågor i ett framtida jordbruk.
Dessutom har vi reservationer om besparingar på skogsområdet, men de
är i dag inaktuella, eftersom riksdagen förra veckan gick emot vårt krav på
borttagande av skogs vårdsavgiften, vilket var kombinerat med de här bespa-
ringarna. Dem yrkar jag därför inte bifall till.
Jag stöder centerns reservationer även i övrigt men yrkar bifall bara till
reservationerna 6, 24 och 46.1 övriga, nu inte nämnda, delar yrkar jag bifall
till utskottets hemställan.
Jag tänkte också kommentera ett par saker som Sven Eric Lorentzon sade
i sitt anförande, nämligen om kostnaderna för maten. Sven Eric Lorentzon
sade att Sverige är ett högskatteland och att det är ett av de främsta skälen
till att maten är dyr. Det är säkert sant. Det vore bra om moderaterna då
ville hjälpa till och sänka skatten, bl.a. genom att sänka momsen på livsme-
del. Förra veckan var moderaterna inte villiga att vara med och ta bort skogs-
vårdsavgiften, vilket är anmärkningsvärt i det här sammanhanget. Det har
inte att göra med livsmedelspriserna, men det har att göra med bondens möj-
ligheter att leva.
Jag kan väl också säga att jag känner en viss besvikelse över att modera-
terna inte ville vara med om ett enhälligt förslag när det gäller omställnings-
programmet i det betänkande som vi nu behandlar. Avskrivningslånet kom
faktiskt till genom ett krav från moderata samlingspartiet - något sådartt
fanns inte från början. Det är naturligtvis nödvändigt att man har viss upp-
stagning av den verksamhet som sker i omställningsarbetet. Skulle den situa-
tionen uppstå att det efter fem år inte skett någon omställning är det den
enskilde jordbrukaren som blir lidande på det.
Däremot har vi konstaterat - det har vi beskrivit i det särskilda yttrande
som vi har fogat till betänkandet - att samhället har tagit på sig ett övergri-
pande ansvar för att skapa marknader för de produkter på energiområdet
som skall vara den viktigaste delen av omställningsprogrammet. Tar samhäl-
let inte det ansvaret och skapas inte de förutsättningarna är det heller inte
aktuellt med någon återbetalningsskyldighet.
(forts.)
Kammaren beslöt kl. 17.53 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
110
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
Anf. 104 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:
Fru talman! Jag skall försöka undvika att inlåta mig på en skattedebatt.
Det är egentligen inte skatter som vi diskuterar i dag. Jag vill bara säga att
herr Brunander inte tycks ha läst Höök eller ha sett vad som händer här i
huset. Kanske vill han inte veta vad som händer.
Vi moderater får ofta kritik, inte minst från centerpartiet, för våra skatte-
sänkningsförslag. Vi anses vara det stora skattesänkarpartiet, och det säger
också herr Brunander. Jag vill bara slå fast att en sänkning av det totala skat-
tetrycket är en förutsättning för en skattereform, även för momssänkningar
på mat osv. Vi måste sänka det totala skattetrycket.
Jag är mycket tacksam för att herr Brunander tar upp frågan om skogs-
vårdsavgiften. Herr Brunander har som oftast fel. Moderaterna kräver att
skogsvårdsavgiften skall avskaffas. Jag är glad över att nu få tillfälle att inför
kammarens ledamöter och till protokollet dementera herr Brunanders på-
ståenden. Under en längre tid har vi nåtts av rapporter utifrån landet om
att flera framstående centerpartister, men även herr Brunander, far med det
felaktiga påståendet att endast centern vill avskaffa skogsvårdsavgifterna.
Även moderaterna och folkpartiet har yrkanden i den riktningen, herr Bru-
nander. Jag ber att herr Brunander försöker korrigera sina inlägg på den här
punkten, både här i kammaren och ännu hellre ute i landet.
Omställningsersättningen tycks ha irriterat herr Brunander enormt. Vi be-
dömer det vara viktigare att få fart på omställningsprocessen än att hålla fast
vid opreciserade, oklara formuleringar, vilkas innebörd bönderna inte begri-
per. Visst var och är enigheten om livsmedelspolitiken stor. Vi har med våra
uttalanden - jag vet inte i vilken utsträckning herr Brunander har bidragit -
fått fart på omställningen i år. Den gick bättre än förväntat de sista veckorna.
Allt talar för att det även nästa år kommer att bli en ganska stor omfattning
på omställningen, herr Brunander.
Jag tycker inte att vi har gjort något fel. Jag är jätteglad över vårt ställ-
ningstagande. Det har satt sprätt på hela omställningsprogrammet.
Anf. 105 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Fru talman! Sven Eric Lorentzon vill inte ha någon skattedebatt, men det
blir en hel del om skatter i repliken i alla fall. Det är mycket möjligt att mo-
deraterna är skattesänkarpartiet, så länge det inte alltför mycket berör bön-
derna och de livsmedel som går till konsumenterna. Skattesänkningarna
skall göras på sådant sätt att de som har relativt höga inkomster får del av
den. Vi röstade faktiskt om skogsvårdsavgiften häromveckan, och då före-
slog moderaterna för all del en sänkning men inte ett borttagande av skogs-
vårdsavgiften. Centerpartiet var definitivt ensamt om det kravet. Att mode-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
111
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
112
raterna sedan vill ha ett resonemang om att få bort den så småningom är en
annan sak. Då hade man möjlighet att ta ställning, men det gjorde man inte.
På samma sätt är det när det gäller momsen på livsmedel. Jag har inte sett
att moderaterna har agerat för att sänka skatten på livsmedlen och därmed
göra dessa billigare för människorna.
När det gäller omställningsstödet är det alldeles riktigt att jag är irriterad
över moderaternas ställningstagande. Jag tycker att det är fel när herr Lo-
rentzon säger att moderaterna genom sitt ställningstagande har satt fart på
anmälningarna till omställning. Man kan säga att vi har åstadkommit detta
trots moderaternas agerande. Nu hade det väl inte någon större betydelse i
detta sammanhang över huvud taget, eftersom det kom i slutskedet, men
ändå. Jag vill säga att jordbrukarnas uppslutning vad gäller omställningsstö-
det är fantastiskt bra. Det är uppfordrande för oss som sitter här att verkli-
gen se till att det blir något av detta, och då är enigheten oerhört viktig. Det
är därför som jag är besviken när moderaterna gör på detta sätt. Om också
andra hade gjort så, hade det hela rasat ihop, och det hade varit ödesdigert
för svenskt jordbruk. Men så skedde inte, och därför fungerade det.
Nu hoppas jag att det i fortsättningen kan bli enighet i detta avseende. Det
är viktigt för den enskilde bonden att inte få en mängd besked från olika håll
utan att de är så klara och entydiga som möjligt, så att det händer något när
det gäller omställningen. Därvidlag har samhället, näringen och även den
enskilde bonden ett ansvar. Vi har ett gemensamt ansvar, och från det skall
vi jobba vidare och åstadkomma resultat.
Anf. 106 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:
Fru talman! Jag skall inte inlåta mig på en skattedebatt - det får skatte-
experterna göra. Jag vill bara klart deklarera att det i vår motion, som jag
ber herr Brunander att vänligen läsa - jag kan sända över den till honom -
klart och tydligt står att skogsavgiften skall avskaffas. Så var det med den
saken.
Nu gör herr Brunander egna tolkningar när det gäller omställningsersätt-
ningen. Om herr Brunander hade lyssnat litet mer på folk ute i landet tror
jag att han skulle ha intagit en annan ställning i det här avseendet. Jag tror
att vi hamnade rätt, och det irriterar naturligtvis. Herr Brunander gör egna
tolkningar, och jag tror att han bör fundera mycket noga över dem.
Jag brukar ibland ta till starka ord, men jag vill om det sista som herr Bru-
nander sade här bara säga att det var vad jag brukar kalla snömos.
Anf. 107 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Fru talman! Snömos kan kanske förekomma ibland. Så är det kanske med
det som står i den moderata motionen om skogsvårdsavgiften. När vi röstade
om den var det inte fråga om ett borttagande av avgiften. Man kan naturligt-
vis skriva så, men då skall man också leva upp till det - annars har det inget
större värde.
När det gäller omställningsstödet är det oerhört viktigt att vi är relativt
överens om hur det skall fungera. Det har vi också varit, men moderaterna
gick ifrån enigheten och har försökt profilera sig i denna fråga. Det kunde
man naturligtvis göra när övriga partier tog sitt ansvar. Hade vi i de övriga
partierna inte gjort det, hade situationen varit en annan, och det hade varit
besvärligt för jordbruket.
Skall vi ha möjlighet att klara den fria marknad som Sven Eric Lorentzon
talade om i sitt inledningsanförande och som kommer att gälla efter fem år,
är det oerhört väsentligt, för att inte säga avgörande, att den omställning som
vi är i färd med verkligen blir lyckad. Vi måste kunna erbjuda jordbrukarna
möjlighet att odla nya produkter. I annat fall kommer den enskilde bonden
verkligen att råka illa ut i den obalans som då råder. Därför är det oerhört
viktigt att denna omställningsprocess fungerar och att vi agerar rakt från
samhällets och politikernas sida.
Förste vice talmannen anmälde att Sven Eric Lorentzon anhållit att till
protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 108 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Om vårn ja, öm vårn ja, dä’ä e fina ti, da stäcker sä ur jola, å
guschelöv för sola, ho ä så go å bli.
Så skrev en gång Gustaf Fröding, men här är det mest snömos både inne
och ute. Utanför huset har vi trots allt hopp om en övergång till vårklimat.
Hur det är med inomhusklimatet törs jag inte riktigt uttala mig om.
Fru talman! När jag kom som ny riksdagsledamot till jordbruksutskottet
1988 var det en sak som förvånade mig mycket. Det var den stora kontrasten
mellan å ena sidan den politiska debatt som förs i vårt samhälle, där ett poli-
tiskt block, det borgerliga, talar mycket om att avbyråkratisera och avreglera
och ofta anklagar socialdemokraterna och oss vänsterpartister för att stå för
reglering, byråkrati, krångel och administration, och å andra sidan den verk-
lighet som jordbruksprisregleringssystemet visade sig representera. I bästa
samverkan har man, över blockgränserna, under ett antal decennier byggt
upp ett mycket komplicerat regleringssystem. Jag har kunnat konstatera att
påtryckningarna för en avreglering och ett avskaffande av detta krångliga
system minsann inte har kommit från höger - tvärtom. Det är faktiskt från
vänster som man nu har pressat på för att avreglera jordbruket.
Moderata samlingspartiet hade t.ex. i sin motion förslaget att denna av-
reglering skulle ta tio år i stället för fem, som sedan blev riksdagens beslut. I
den ibland något förvirrade debatt om vad som är höger och vänster i svensk
politik finns det alltså understundom anledning att tänka också i denna di-
mension.
När riksdagen förra året samlade sig till ett nästan enigt beslut - fem par-
tier var eniga om att genomföra denna avreglering - speglade det naturligtvis
ett kompromissande. Det var resultatet av att alla hade fått ge vika på några
punkter. Så var det också för vänsterpartiet. Vi tyckte att det var viktigt att
markera att denna avreglering är en förutsättning för att det svenska jord-
bruket skall kunna få en ny och blomstrande framtid. Men vi vill markera att
det inte betyder att samhället inte längre har ansvar.
Vi hade också velat se en något annan inriktning när det gällde omställ-
ningsperioden och de framtida samhälleliga insatserna inom jordbrukspoliti-
ken.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
113
8 Riksdagens protokoll 1990191:96
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
114
Vi hade velat att man mer lyft fram framtidstron och mer sett till jordbru-
kets möjligheter och mindre till dess problem.
Vi anser t.ex. att framtagandet av jordbruksprodukter som bas för indu-
striproduktion är en nödvändighet, eftersom vi vet att ett av vårt samhälles
mest grundläggande problem är att vi har en industriell produktion som ska-
par miljöproblem i varje led och som slutligen också leder till problem när
det gäller avfallshanteringen. Att då kunna satsa på t.ex. produktion av
bioplaster som på ett naturligt sätt kan gå in i ett ekologiskt kretslopp är inte
en lustig liten nischfråga. Det är en avgörande fråga för vårt samhälles fram-
tid om vi lyckas ta det steget och på ett nytt sätt göra de areella näringarna
till basen för hela samhället.
I de frågor där vi i vänsterpartiet förra året hade en annan mening har vi
också i år återkommit med krav. Vi är övertygade om att liksom droppen
urholkar stenen kommer vi så småningom att få ett större gehör för dessa
krav än det vi tyvärr har fått i år. Det gäller t.ex. ökade satsningar på SLUs
arbete med landsbygdsutveckling och forskning.
I fråga om landsbygdsutveckling gäller det också att utvidga de satsningar
som har gjorts i Norrland med det särskilda åtgärdsprogrammet, vilket ger
ganska fria resurser att använda på den lokala nivån. De satsningarna bör
byggas ut till hela landet.
Vi hade också velat att man mer sett till vad som kommer att hända med
jordbruket i skogs- och mellanbygd och att den av riksdagen instiftade ersätt-
ningen för landskapsvård dels hade blivit större, dels hade fått en något an-
nan inriktning, en mer generell karaktär, och också innefattat vallodling och
betesdrift. Diskussionen om ersättningen för landskapsvård kommer vi att
få anledning att återkomma till, eftersom frågan i år inte behandlades i sam-
band med statsbudgeten utan i samband med miljöpolitiken.
Vi har i år liksom tidigare år tagit upp något som lantbruksstyrelsen tidi-
gare krävt, nämligen behovet av en statlig finansieringsmöjlighet när det gäl-
ler investeringar inom jordbruket med anledning av ökade miljökrav och de
ökade krav som djurskyddslagen har lett till när det gäller djurhållningen.
Det hade varit en viktig signal från samhällets sida. I en period när många
jordbrukare tycker att framtiden är osäker är det svårt att våga sig på kost-
samma investeringar, bygga om stallar och göra investeringar i gödselvårds-
anläggningar, om man inte också ser att det finns en rimlig möjlighet att göra
investeringen finansiellt överkomlig.
Vi har i år liksom tidigare år föreslagit större satsningar när det gäller det
ekologiska lantbruket, eller alternativ odling, som man också brukar säga.
När vi ser på jordbruket i det globala perspektivet och ser hur den snabba
ökningen av jordbruksproduktionen under efterkrigstiden nu tenderar att
förbytas i ett avstannande eller nästan en minskning på sina håll i världen,
inser vi hur viktigt det är att vi kommer ifrån det moderna jordbrukets pro-
blem. Om man ser sig omkring i världen är det uppenbart att omfattande
kemikaliehantering och felaktigt genomförda bevattningssystem inte är
långsiktiga lösningar för jordbruket. Det leder inte till en långsiktigt hållbar
produktion.
Det ekologiska lantbruket däremot, som bygger på att man använder på
plats givna resurser och försöker ha ett energisnålt jordbruk, är framtidens
jordbruk. Vi borde därför se till att hjälpa fram den delen av jordbruket i
denna omställningsperiod.
Alternativ odling har - liksom många andra produktionsgrenar inom jord-
bruket som inte har varit så stora, såsom fårnäringen, getnäringen och linod-
lingen - missgynnats av det tidigare systemet för jordbruksprisreglering.
Man kan ju då säga att det nu kommer att bli lättare för dessa grenar av
jordbruket att klara sig nu när vi avreglerar. Men då glömmer man bort att
vi redan har en så fastlåst struktur inom jordbruket. Den är redan så fast
uppbyggd att det blir mycket svårt för de delar av jordbruket som i omställ-
ningsperiodens start är mycket små. Det är mycket svårt för dem att hävda
sig. Det behövs därför ett mer aktivt stöd i själva omställningsperioden. Vi
är mycket glada över att jordbruksutskottet nu föreslår riksdagen sådana
satsningar när det gäller fårnäringen, men vi tycker att det också hade be-
hövts när det gäller det ekologiska lantbruket.
När det så gäller själva omställningsstödets utformning måste jag nog in-
stämma med Lennart Brunander att det förvånar mig att moderata samlings-
partiet har reserverat sig särskilt på denna punkt, eftersom just moderata
samlingspartiet hade ett så stort inflytande på hur omställningsstödet kom
att utformas. Hela konstruktionen med ett villkorslån och de konsekvenser
detta får i och med att man faktiskt måste lägga fast villkor för under vilka
omständigheter ett eventuellt stöd skall återbetalas, hämtades från mode-
rata samlingspartiets motion. Det var moderaterna som med mycket stor
kraft drev att man skulle ha just den här uppläggningen. Jag tycker därför
att det är mycket märkligt att moderaterna reserverar sig när det nu visar sig
att denna utformning innehåller komplikationer. Dessutom anser jag att en
del av den oklarhet som fanns i början har skingrats bl.a. genom det fråge-
svar som man hänvisar till i betänkandet och även genom den diskussion som
senare har förts.
Moderaterna försöker här skära pipor i vassen och drar litet grand fördel
av den oro och ängslan inför framtiden som kan finnas hos jordbrukare. Det
är mycket beklagligt, eftersom jag tror att det svenska jordbruket är mer
betjänt av att vi med kraft hävdar att omställningen är möjlig att genomföra.
Vi bör i stället visa på hur detta skall gå till. Den moderata reservationen
bidrar inte precis till att öka klarheten om villkorslånens återbetalning. Hade
utskottet beslutat sig för en sådan skrivning tror jag att förvirringen hade
blivit mångdubbelt större bland jordbrukarna om vad den egentliga innebör-
den i detta förslag är.
Det finns här naturligtvis en koppling till energipolitiken. Jag skall inte
sticka under stol med att vi är besvikna över att det energipolitiska beslutet
inte innehåller en omedelbar start av kärnkraftsavvecklingen, och jag tror
att det finns en svaghet där. Om det inte finns en marknad för den inhemska
förnyelsebara energiproduktionen, utan den marknaden tas upp av kärn-
kraftsel, finns det utan tvivel ett problem. Men det kan inte rättas till genom
att vi förändrar jordbrukspolitiken. Det måste rättas till genom att vi föränd-
rar energipolitiken.
Detta betänkande spänner över ett vitt fält, och det behandlar inte bara
jordbruket. Men det är naturligtvis jordbruksfrågorna som nu är viktigast i
diskussionen, eftersom vi befinner oss precis i början av omställningsperio-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
115
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
116
den. Vi i vänsterpartiet är också glada över att utskottet följer upp det beslut
som fattades förra året genom att fortsätta den samhälleliga satsningen på
en del av de grödor vilka tidigare talare nämnt, vallfrö, bruna bönor, m.m.
Det är inte fråga om att förändra det beslut som riksdagen fattade förra
året. I det beslutet kunde vi inte i detalj gå in på alla de delar som tidigare
finansierades med s.k. inomramsmedel, dvs. inom ramen för systemet för
jordbruksprisreglering. Vi sade redan då att vi måste återkomma till detta,
gå igenom och se vad som i fortsättningen på kort eller lång sikt skall finan-
sieras via statsbudgeten och vad som skall föras över till näringen själv. Det
är precis ett sådant arbete vi håller på med.
Detta arbete kompliceras naturligtvis av att GATT-förhandlingarna inte
har gått såsom vi hade hoppats och förväntat oss när vi förra året diskuterade
livsmedelspolitiken. Vi vet alla att GATT-förhandlingarna har gått i stå, och
vi vet inte när de kommer att ge ett sådant resultat att det leder till ömsesi-
diga neddragningar av gränsskydd och borttagande av tullar.
Till detta kommer ytterligare en komplikation. Sven Eric Lorentzon be-
rörde EG-anslutningen och hur positivt det var att jordbruket som första nä-
ring klart hade tagit ställning för en EG-anslutning. Jag är inte så säker på
att det kommer att vara så positivt för jordbruket. Det beror på i vilken om-
fattning vi får del av EGs jordbrukspolitik, och vi vet ju alla att den håller
på att förändras. Jag tror inte att man kan ha några som helst förhoppningar
om att den jordbrukspolitiken skall vara kvar och att det svenska jordbruket
skall få del av den. Jag tror att det kommer att leda till att vi får möta en
ökad import och att det blir svårt för det svenska jordbruket att hävda sig.
Det är viktigt att vi då försöker lyfta fram det vi har av svenska produkter
som kan hävda sig på en exportmarknad.
Det är ett problem i sammanhanget att man nu i förhandlingar med EG
diskuterar just jordbruket och för vilka jordbruksprodukter vi redan nu skall
sänka gränsskyddet och göra åtaganden från svensk sida. Det är olyckligt att
den diskussionen inte förs öppet och offentligt så att vi har möjlighet att delta
i den. Det är beklagligt och ett exempel på hur den pågående EG-anpass-
ningen till sin karaktär är odemokratisk, eftersom diskussionerna förs i
slutna rum och utan att, som i det här fallet, ens de närmast berörda, nämli-
gen-jordbrukarna, har någon som helst möjlighet att ta del av diskussionen.
Detta betänkande, som i så hög grad handlar om jordbruket, tar också
upp skogsvården och fisket. Jag skall inte uppehålla mig länge vid detta. Det
beror inte på att det inte är viktiga områden, utan på att den framtida skogs-
politiken i så hög grad är föremål för diskussion i den skogspolitiska kommit-
tén.
När det gäller de medel som vi förra året beslutade inte skulle användas
till s.k. 5:3-bidrag, finner jag det beklagligt att man inte har valt att fortsätta
att använda resurser i den omfattningen inom skogsbruket i Norrland till den
typ av ersättningar som kan bidra till ett mer arbetsintensivt men ett mer
naturanpassat skogsbruk. När vi förra året diskuterade att ta bort de s.k. 5:3-
bidragen var upprördheten stor hos t.ex. socialdemokraterna över att detta
i så hög grad skulle hota sysselsättningen. När vi i år så mycket tydligare är
på väg in i eller redan befinner oss i lågkonjunkturen och när regeringen fö-
reslår att man skall dra bort dessa medel, hörs det ingenting från socialdemo-
kraterna om hur sysselsättningen nu hotas. Vi hade gärna sett att de resur-
serna hade funnits kvar.
I övrigt anser vi att det är bra att utskottet nu begär en utredning om fiske-
vårdsavgiften. Vi anser också att det är bra att utskottet fullföljer de beslut
det fattade förra gången vi diskuterade fiskevård och att man föreslår att me-
del skall anslås för bildande av fiskevårdsområden.
Fru talman! Det finns många reservationer till detta betänkande. Vi från
vänsterpartiet står bakom dem alla, men jag yrkar bifall endast till reserva-
tion nr 7.
Anf. 109 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:
Fru talman! Fru Åhnberg började mycket vackert med att tala om klima-
tet, främst då klimatet mellan de borgerliga. Jag vet inte vilket klimat
Annika Åhnberg har levt i den senaste tiden. Hos socialdemokraterna är kli-
matet vad jag kan förstå ganska kärvt, och jag skulle vilja säga att de vindar
som blåser kring de borgerliga är väl ljumma vårvindar jämfört med den
mycket kalla blåsten på den socialistiska sidan.
Fru Åhnberg talar mot sig själv. Hon talar om att det var vänsterkrafterna
som drev avregleringen. Så var det inte. Under hela processens gång var det
de borgerliga som gjorde det. Hon sade själv att det var moderaternas för-
slag som antogs när det gällde omställningsersättningen. Även i andra frågor
var det de borgerliga som drev på under hela vägen fram. Jag vet inte om
det är någon drömvärld hon målar upp, men Annika Åhnberg talar här mot
fakta.
Jag vet att EG inte är problemfritt. Jag säger att det blir stora problem att
gå med i EG. Men det kanske vore en katastrof för svenskt jordbruk att stå
utanför. Det vi jordbrukare och talesmän för jordbruket vill är att få konkur-
rera på lika villkor.
Anf. 110 ANNIKA ÅHNBERG (v) replik:
Fru talman! Det är nästan patetiskt att höra hur Sven Eric Lorentzon för-
söker göra hela avregleringsprocessen till ett borgerligt förslag. Alla som har
deltagit i debatten vet ju att det inte alls var så processen gick till.
Att moderata samlingspartiet sedan, när ärendet kom till riksdagen, fick
ett mycket stort inflytande över just hur omställningsstödet skulle utformas,
så är det tyvärr, och det tycker jag är beklagligt. Det har kanske att göra med
att de andra partierna i det arbetet inte tillräckligt vågade luta sig åt den
andra sidan. Om så skett, hade omställningsstödet sett litet annorlunda ut.
Men det är historia nu. Vi har fått ett stöd som är utformat på ett visst sätt.
Jag tycker bara att det är beklagligt att just moderata samlingspartiet - och
det förnekade inte heller Sven Eric Lorentzon - som hade så stort inflytande
över hur det här stödet kom att utformas nu är det enda parti som mer eller
mindre vill gå ifrån uppgörelsen. Moderaterna reserverar sig nu och säger
att de velat ha en annan utformning.
Det är ett dubbelspel. Därför tycker jag att det var ganska viktigt att här
få påpeka just att det är moderata samlingspartiet som i hög grad har ansva-
ret för att stödet blivit onödigt krångligt och svårhanterligt.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
117
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
118
Anf. 111 MARIANNE SAMUELSSON (mp):
Fru talman! Det här betänkandet berör många viktiga områden. Framför
allt berör det jordbruket, och vi har här hört om de fem partierna som enats
om en jordbruksuppgörelse.
Vi hade velat ha en mer miljöanpassad uppgörelse. Miljön kom på något
vis i skymundan för marknadskrafterna. Det viktiga skulle vara att kunna
konkurrera på marknaden. Visst är det viktigt, men det är också väldigt vik-
tigt i dagens läge, när man gör en så här stor omställning, att den blir miljöan-
passad.
När huvudsyftet nu var att minska överskottet, tycker vi att man borde
ha gjort det genom att satsa betydligt mer på ett ekologiskt jordbruk. Ett
ekologiskt jordbruk är betydligt mindre miljöstörande och stimulerar öppna
landskap i de områden där vi framöver förmodligen kommer att få se tät
granskog. Vi hade hellre sett att man hade skapat ett arealbaserat inkomst-
stöd. Tillsammans med sänkt matmoms skulle också konsumenterna på det
sättet ha kunnat få en bra produkt, som förmodligen mycket väl hade kunnat
konkurrera på marknaderna.
Jag skall inte gå in på hela betänkandet utan bara nämna litet grand om
det som jag tycker har varit glädjande vid behandlingen av de här frågorna,
bl.a. att vi har lyckats enas om att satsa mer på svensk fårnäring. Det är otro-
ligt viktigt ur landskapsvårdssynpunkt att vi kan hålla i gång fårnäringen. Få-
ren är ur ekologisk synvinkel mycket värdefulla. Även om vi hade tyckt att
man borde ha gjort ytterligare satsningar, tycker vi att möjligheten för
svensk fårnäring att marknadsföra sig nu kan leda till att vi får behålla en
aktiv fårhållning i Sverige.
En annan sak som är en miljömiss, där pengarna skulle ha kunnat använ-
das betydligt bättre, tycker jag är de 40 miljonerna till byggande av skogsbil-
vägar. Det bidraget tycker vi att man enkelt kunde avskaffa i nuläget. De
pengarna skulle förmodligen kunna göra betydligt större nytta på många
andra områden i samhället.
Det är glädjande, tycker jag, att vi har fått med litet grand om fisket och
fiskevårdsavgiften framöver här.
Jag stöder naturligtvis alla våra reservationer, men jag yrkar bifall speciellt
till reservationerna 14, 23 och 33.
Avslutningsvis skulle jag vilja säga med anledning av att Annika Åhnberg
pratade så vackert om utomhusmiljön och inomhusmiljön, att med den ar-
betsbelastning vi har riskerar vi i jordbruksutskottet att bara veta hur det är
med inomhusmiljön.
Anf. 112 ÅKE SELBERG (s):
Fru talman! Betänkandet som vi nu behandlar grundar sig på budgetpro-
positionen, bilaga 11, jordbruksdepartementet. Propositionen präglas av
framför allt två saker.
Det är för det första det historiska livsmedelsbeslutet som vi fattade den 9
juni i fjol våras, alltså för knappt ett år sedan. Vi fattade det beslutet, som
alla vet, i stor enighet, och det har ett väldigt stort värde att vi kunde göra
det. Då togs också första steget mot avregleringen av jordbruket, en näring
som varit ganska tufft reglerad i närmare 60 år.
För det andra präglas propositionen av den nya konsumentinriktade livs-
medelspolitiken men också av att arbetet forsätter med att effektivisera de
offentliga myndigheterna. Det är naturligtvis med hänsyn till det ekono-
miska läget som det ställs krav på besparingar och återhållsamhet.
Förutom ett fullföljande av livsmedelsbeslutet måste arbetet framöver in-
riktas på att klara våra ambitioner på miljöområdet, när det gäller förbättrat
djurskydd och när det gäller att utveckla skogspolitiken. Vad beträffar
skogsbruket är en utredning tillsatt och arbetar, och den skall vara färdig
1992. Därför är det viktigt att vi nu inte gör några större förändringar utan
att utredningen får jobba i lugn och ro tills den har sina förslag klara. Det är
också viktigt att satsa på forskning och utveckling för jord- och skogsbruk.
Jordbruksministern har i propositionen aviserat nästa steg, hur vi går vi-
dare med fjolårets beslut. Det följs nu upp i budgetförslaget. Vad har då hänt
sedan i fjol våras, när vi fattade beslutet?
Naturligtvis var det spännande hur vi skulle klara omställningen och vilket
intresse vi skulle kunna skapa. Omställningen är nu i full gång, t.o.m. på litet
större areal än vad vi kanske kunnat tro. För närvarande finns ganska exakt
400 000 hektar med i omställningsprogrammet. Det står nu helt klart att
företagarna har gripit tag i möjligheterna att förändra produktionen. Minsk-
ningen av mjölkproduktionen verkar också kunna gå i stort sett programen-
ligt.
Förra vårens beslut kan också ses som ett första steg mot en mera konsu-
mentinriktad livsmedelspolitik, med större variation i utbudet av livsmedel
och förhoppningsvis också möjlighet att komma ner till en lägre prisnivå.
Riksdagen valde att ge företagarna ett stort spelrum, och det var säkert ett
klokt beslut, när man satsade runt 14 miljarder för att få i gång avregleringen
och för att kunna genomföra den här reformen.
Det bör vara stimulerande för företagsutvecklingen och kreativiteten. Här
gäller det ju också om vi skall hävda oss i framtiden i svenskt jordbruk genom
att få fram ny produktion och nya produkter. Det är också nödvändigt att
den här reformen analyseras och att den utvärderas. Därför är det också till-
fredsställande att regeringen, i enlighet med riksdagsbeslutet, nu gett be-
rörda myndigheter i uppgift att följa upp reformens olika verkningar så att
vi också undviker att någonting går snett här.
En del besparingar finns också med i betänkandet och i propositionen.
Dessa besparingar kan ske både genom rationaliseringar i administrationen
och genom en del strukturåtgärder. Där har man nu kunnat rationalisera för
ungefär 60 milj. kr. Dessa åtgärder innebär bl.a. att lantbruksstyrelsen och
statens jordbruksnämnd upphör och att den verksamheten går över till lant-
bruksverket.
Nu är det också viktigt att vi klarar av de internationella förhandlingarna -
GATT-förhandlingarna ligger ju i och för sig stilla nu - och kan gå vidare.
Jag anser att det är mycket viktigt att vi kan sänka det svenska gränsskyddet.
Därmed kan vi öka importkonkurrensen och på det sättet påverka och få
lägre matpriser. Livsmedelsreformens andra steg tas i samband med att vårt
gränsskydd sänks. Då kan vi sänka priserna och få en positiv effekt hos kon-
sumenterna. Det var också en inriktning som var med i livsmedelsbeslutet.
Det leder till att man ökar frihandeln, och det kommer också att innebära
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
119
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
120
ett varierat varuutbud. Importen av livsmedel kommer naturligtvis också att
öka, men samtidigt leder det till att vi ökar och förbättrar möjligheterna att
konkurrera på andra marknader.
Det tredje steget för att uppnå lägre konsumentpriser är att skärpa kon-
kurrenslagstiftningen. Där är det viktigt att vi får fler aktörer på livsmedels-
marknaden så att det inte bara är fråga om ett fåtal livsmedelskedjor som
styr hela livsmedelssektorn.
Betänkandet JoU22 som vi nu behandlar har tillförts 47 reservationer
samt 5 särskilda yttranden. Vi har inom socialdemokraterna gjort en uppdel-
ning så att jag ansvarar för områdena:
A. jordbruksdepartementet
B. jordbruk och trädgårdsnäring
C. skogsbruk
E. rennäring med tillhörande reservationer.
De återstående områdena jämte reservationer kommer Kaj Larsson att
kommentera.
Jag skall kommentera reservationerna litet grand. I reservationerna 1 och
2 föreslås en ytterligare sänkning av anslaget till jordbruksdepartementet,
men majoriteten tillstyrker den rationalisering som jordbruksministern nu
föreslår. Man anser att den är tillräcklig, och därför yrkar jag avslag på reser-
vationerna.
När det gäller anslaget till jordbruksverket föreslår folkpartiet och mode-
raterna en sänkning med 15,5 milj. kr. i reservation 5. Centern vill höja an-
slaget med 300 000 kr., medan vänstern vill tillskjuta ytterligare 60 milj. kr.
Vi finner att anslaget är väl avvägt, och jag yrkar avslag på reservationerna
5, 6 och 7.
I reservation 9 vill moderaterna minska jordfonden med 70 milj, kr., men
vi upplever att jordfonden är ett bra instrument för att förbättra företags-
strukturer inom båue jordbruk och skogsbruk. Det har varit ganska fördel-
aktigt att ha en hygglig jordfond att ta till för att på det sättet stötta upp de
olika företagen. Jag yrkar därför bifall till budgetpropositionen och avslag
på reservationen.
Reservation 12, stöd till vallfröodlingen, är en socialdemokratisk reserva-
tion. När det jordbrukspolitiska beslutet fattades innebar det bl.a. att de in-
terna marknadsregleringarna skulle avskaffas med början den 1 juli 1991.
Därmed avvecklas även de interna avgifter som finansierar regleringen. Att
då utveckla nya stöd som majoriteten nu vill kan inte vara rimligt. Jag yrkar
därför bifall till reservation 12.
Sedan kommer vi till reservation 19 om omställningen och omställnings-
stödet. Den har man diskuterat tidigare, och jag blev verkligen förvånad när
jag läste den reservationen. Här fattade en i stort sett helt enig riksdag ett
beslut för mindre än ett år sedan. Nu svänger moderaterna och menar att
pengarna inte skall behöva betalas tillbaka även om man ingenting gjort un-
der omställningsperioden. Jag vill påstå att detta är ett svek mot uppgörel-
sen. Men det är också ett svek mot dem som nu seriöst ställer upp och satsar
på den här omställningen. Det skapar alltid tveksamheter när man kommer
med sådana här påbud. Det är tillfredsställande att de övriga partierna har
tagit avstånd från detta.
Reservationerna 26 och 27 kommer från moderaterna och folkpartiet.
Båda vill avskaffa stödet till skogsfröplantager. Vi tycker att det är angeläget
att se till att man har en tillräcklig mängd och bra kvalitet på plantmaterialet.
Det är nödvändigt för att kunna driva ett långsiktigt jordbruk. Jag yrkar av-
slag på reservationerna.
Enligt reservationerna 29, 30 och 31 vill moderaterna, folkpartiet och cen-
tern avskaffa anslaget till översiktliga skogsinventeringar. Det finns tid kvar
på detta och man har gjort det över hela landet. Vi tycker att det är ett bra
instrument för att se över vad vi har för skogsinnehav. Vi yrkar avslag på
reservationerna.
Reservation nr 40 är socialdemokratisk. Den handlar om prisstöd till ren-
näringen. Vi anser att det är en skälig och tillräcklig höjning av prisstödet
när man räknar upp det med 39 %. Det är inte befogat att höja ytterligare,
varför jag yrkar bifall till reservation nr 40.
Reservation 41 är också en socialdemokratisk reservation om kontroll av
renräkningen. I den preliminära behandlingen i utskottet var vi på mycket
god väg att klara ut det här och kunna ta itu med kontroll av renräkningen,
men oppositionen svängde. Jag vet att Hans Dau skall gå upp i debatten, och
det blir intressant att få höra om han delar den uppfattningen. Han bor och
verkar ju i de här områdena.
Eftersom det är mycket angeläget att samhället skapar sig inflytande och
insyn på detta område tycker vi att man borde ha tillstyrkt motion Jo211.
Det är mycket olyckligt att antalet renar i princip ökar helt utan kontroll.
Detta skapar motsättningar som inte minst rennäringen tar mycket stor
skada av.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till de socialdemokratiska reservatio-
nerna som finns under anslagen A, B, C samt E och avslag på de övriga. Jag
kommer att begära votering när det gäller reservationerna 12, 40 och 41.
Anf. 113 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Fru talman! Åke Selberg tog inledningsvis upp ett par frågor som inte be-
handlas i det här betänkandet, nämligen gränsskyddet och konkurrenslag-
stiftningen. På båda dessa punkter gjordes ju ganska klara uttalanden i förra
årets beslut. Om Åke Selberg med sitt resonemang om gränsskyddet menar
att Sverige ensidigt skall sänka gränsskyddet, är det ett avsteg från en över-
enskommelse som vi gjorde förra året. Jag förutsätter att socialdemokra-
terna inte kommer att göra det. Det är en fråga till Åke Selberg: Innebär det
resonemang som förts att det svenska gränsskyddet ensidigt skall sänkas? I
så fall protesterar jag.
Samma sak gäller konkurrenslagstiftningen. Där har vi nu fått en proposi-
tion som inte stämmer överens med vad vi var överens om förra året, nämli-
gen att det skall vara möjligt för jordbrukskooperationen att arbeta även ef-
ter en ny konkurrenslagstiftning. Sedan talar Åke Selberg om att det inte
bara skall vara ett par livsmedelskedjor som skall hantera livsmedelsmarkna-
den. Dem tar man ju inte upp i det här sammanhanget. Det är jordbruksko-
operationen man angriper. Vänta med det tills man får en samlad bild av
detta.
Åke Selberg diskuterar litet de reservationer som finns. När det gäller cen-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
121
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
terpartiet och ÖSI-pengarna har jag redan sagt att den reservationen inte är
aktuell i dag. Jag har inte yrkat bifall till den i det här sammanhanget. Riks-
dagen avslog i förra veckan ett borttagande av skogsvårdsavgiften som är
sammankopplad till ÖSI.
Åke Selberg säger att det är orimligt att höja prisstödet till rennäringen.
Vi följer bara det beslut som riksdagen fattade förra året. Det har regeringen
inte gjort. Det är en bakläxa till regeringen.
Det är inte fråga om några nya pengar för de beslut vi har lyckats få ige-
nom för stöd till vallfröodling m.m., Åke Selberg. Det är pengar som låg i
det gamla prisregleringssystemet och som regeringen hade till uppgift vid
förra årets beslut att klara ut. Men regeringen har struntat i dessa delar. Det
är därför som vi ger regeringen bakläxa även på den punkten.
Vidare har vi frågan om renräkning och kontroll. Det är riktigt att det
finns ett intresse för att göra något. Visserligen har vi avstyrkt det tidigare
förslaget om en samlad samepolitik. Men det hade varit möjligt att göra nå-
got om tvångsslakten hade avskaffats. Men det var man inte villig att göra.
Då sade vi ifrån att det måste bli en samlad rennäringspolitik.
Anf. 114 ANNIKA ÅHNBERG (v) replik:
Fru talman! Åke Selberg var nästan lyrisk över hur bra det gick med om-
ställningen av jordbruket. Jag delar i och för sig uppfattningen att det är
glädjande att det har blivit en så stor anslutning. Men jag vill understryka
att det är viktigt att utvärdera och analysera var i landet som det sker en
omställning och hur det går till. Det är också viktigt att bevara jordbruket
och den levande landsbygden i de delar av landet där den spelar en stor roll,
naturligtvis för livsmedelsproduktionen men också för landskapsbilden, in-
frastrukturen osv. Där finns all anledning att vara fortsatt vaksamma.
Vidare berördes EG-perspektivet. Med tanke på den förestående EG-an-
slutningen för Sveriges del - som vi från vänsterpartiets sida inte är så särskilt
positiva till - undrar jag om Åke Selberg tror att det är möjligt för Sverige
att inta den hållning som gjordes i GATT-förhandlingarna som tyvärr miss-
lyckades. Jordbruksministern och Anita Gradin ledde förhandlingarna. Det
gjordes i det uppenbara syftet att nå fram till en lösning att åstadkomma ned-
dragning av subventioner och skydd när det gäller industriländerna.
Häromdagen kunde man läsa i media att frihandelsoganisationen GATT
riktade stark kritik mot EG. Det är EG som är den största bromsklossen i
processen. Det EG som i vårt land så ofta framställs som så internationalis-
tiskt och frihandelsvänligt är ett mycket protektionistiskt block. Jag undrar
om det kommer att vara möjligt för Sverige att försöka driva processer som
gagnar tredje världens länder, när vi själva skall sitta som nära anslutna eller
t.o.m. som medlemmar i EG. Det är en viktig fråga inte bara för svensk del,
utan även när det gäller den globala solidariteten med tredje världens länder.
Konkurrensaspekter berördes också här. Det hör inte till detta betän-
kande. Men det är naturligtvis viktiga frågor när vi diskuterar livsmedelspo-
litiken. Det får mig återigen att tänka på de krav som vi har rest när det gäller
ekologiskt lantbruk. Det är också ett konsumentkrav. Om vi lyckas få en
ökad konkurrens och bryta de fåtaliga kedjornas dominans, kommer situa-
122
tionen att underlättas för de små jordbruksägarna som har svårt med distri-
bution och att komma ut i handeln.
Hur tror Åke Selberg att den alternativa odlingen skall kunna hävda sig
mot dessa jättar? Jag är övertygad om att när man väl har kommit över de
inledande problemen kommer man att hävda sig i kraft av kvalitet och bra
produktion. Men hur skall man kunna klara själva inledningen när det ser ut
som det gör med den oerhört monopoliserade marknaden som vi har?
När det gäller renräkningen delar jag Lennart Brunanders uppfattning.
Det var inte omöjligt att föra en diskussion i utskottet. Det fanns en diskus-
sion. Det fanns en utgångspunkt att diskutera om man ville göra sig av med
den ociviliserade tvångsslakten. Men det var inte socialdemokraterna intres-
serade av. Då får man finna sig i att det blev nej på den punkten.
Anf. 115 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:
Fru talman! Om jag uppfattade Åke Selberg rätt, sade han att nästa steg är
en sänkning av gränsskyddet. Jag ansluter mig till Brunanders frågeställning
både när det gäller gränsskyddet och konkurrenslagstiftningen. Jag har inget
mer att utveckla där. Men när man ser att nästa steg är en sänkning av gräns-
skyddet, vore det välgörande om herr Selberg ville markera vad han menar
med uttalandet.
Vidare talar Sven-Åke Selberg sveket mot uppgörelsen, dvs. omställ-
ningsersättningen. Jag har inte för avsikt att driva den frågan så hårt här.
Men det har åberopats ett särskilt yttrande från centerpartiet. Det kan vara
karaktäristiskt hur detta uppfattas. Där står att signalerna från regeringen
och myndigheter och krav på återbetalning av omställningsstödet har inte
varit klarare och har därför skrämt en del jordbrukare från att anmäla sig till
omställningen, t.ex. vid en energiproduktion där former och köpare fortfa-
rande inte framstår som helt klara osv. Jag menar att även socialdemokra-
terna står bakom detta. Visst har man då fattat ett energipolitiskt beslut.
Bortser man över huvud taget från all lönsamhet? Går det att bortse från
all lönsamhet om svenskt jordbruk om fem år skall slåss på en fri marknad?
Anf. 116 ÅKE SELBERG (s) replik:
Fru talman! Jag börjar med frågan om omställningsbidraget. Det kan inte
vara rimligt att ha en omställning där bidraget kan tas ut och att man i förväg
kan säga att om omställningen inte lyckas behöver bidraget inte betalas till-
baka. Det är ett svek mot den uppgörelse som gjordes i våras, och det är
beklagligt. Det är helt klart att företagarna ställer om, och vi har nått de mål
som vi hade tänkt oss i inledningsskedet.
När det gäller gränsskyddet ligger vi fast med den uppgörelse som har
gjorts. Det är det livsmedelspolitiska beslutet som gäller från i våras. Det
råder inget tvivel om det.
Vad gäller ÖSI är det alldeles riktigt som Brunander säger att han inte har
yrkat bifall till den reservationen. Men moderaterna och folkpartiet har yr-
kat bifall till de reservationerna. Vi tycker att det är fel att just nu avbryta
detta inför den skogspolitiska utredning som nu arbetar.
Vi arbetar med att få fram renräkningen till beslut. Det var väl möjligt
att släppa tvångsslakten. Men tvångsslakten fanns med i propositionen om
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
123
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
124
rennäringen. Jag menar att detta är oerhört viktigt, och vi bör inte vänta på
en samlad lösning som kan ta åratal att få fram med sameting och språkfrå-
gor osv. Vi behöver kunna göra detta nu.
Det är klart att vi hoppades mycket på GATT och förhandlingarna och att
dessa skulle gå bra. Linjen är fortfarande densamma som den varit tidigare
från svensk sida.
Anf. 117 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Fru talman! Nu säger Åke Selberg att beslutet från i fjol om gränsskyddet
ligger fast. Innebär detta att det inte skall komma något förslag från socialde-
mokraterna om ett ensidigt sänkt svenskt gränsskydd? Det vore värdefullt
för oss att få ett konkret och riktigt svar på frågan. I Åke Selbergs tidigare
inlägg kan jag inte tolka honom på annat sätt än att nu skall det komma en
sänkning. Vi vet att andra länder i GATT-förhandlingarna har havererat för
tillfället och skall fortsätta senare - som även Annika Åhnberg sade tidigare.
Därifrån kom ingenting. Det vore bra om vi finge ett klart besked.
Vidare har vi frågan om konkurrenslagstiftningen. Varför vill socialdemo-
kraterna, Åke Selberg, vara så elaka mot jordbrukskooperationen? De är
de enda man angriper i sammanhanget. Åke Selberg talar i sitt anförande
om livsmedelskedjan. Men det är en helt annan sak. Dit har vi inte kommit
än. Varför inte vänta med konkurrenslagstiftningen tills hela bilden är klar,
ett förslag har kommit fram och det går att göra ett heltäckande arbete?
Sedan har vi rennäringen. Ja, Åke Selberg, det fanns ett resonemang om
att man skulle kunna fatta ett beslut även denna gång. Man skulle ge åt båda
hållen. Tvångsslakten var en av de saker vi satte som villkor för att kunna
komma fram till ett beslut. Men det ville inte socialdemokraterna vara med
om. Då kvarstår vårt gamla krav på en heltäckande rennäring och samepoli-
tik och att regeringen skall komma med förslag. Om denna fråga är angelä-
gen för regeringen och socialdemokraterna, varför kommer ni inte med ett
förslag?
Anf. 118 ANNIKA ÅHNBERG (v) replik:
Fru talman! Jag tycker att jag inte fick något vidare svar på mina frågor.
Jag tror att man måste ta dessa problem med EGs roll när det gäller handels-
politiken i allmänhet men jordbrukspolitiken i synnerhet på allvar. Man
måste fundera över de problem som det faktiskt kommer att bli med den
jordbrukspolitiska väg vi försöker slå in på till gagn för ett mer varierat och
kreativt jordbruk och till gagn för framför allt tredje världens länder.
Jag skulle gärna vilja ha svar på min fråga: Kommer Sverige i samband
med en nära anslutning till eller t.o.m. ett medlemskap i EG att kunna stå
fast vid de positioner vi har intagit när det gäller arbetet med den internatio-
nella jordbrukspolitiken?
Jag tycker inte heller att jag fick något svar på min fråga om stimulanser
av det ekologiska jordbruket, den alternativa odlingen. Jag har utgått från
att vi delar uppfattningen att detta är en mycket väsentlig del av det svenska
jordbruket, även om det arealmässigt har en liten omfattning. Det ekolo-
giska lantbruket har ju faktiskt ökat ganska mycket under de senaste åren
särskilt i och med omställningsstödet, som mycket kortsiktigt infördes och
som inte längre finns kvar för ominställda arealer. Jag trodde att vi delade
uppfattningen att det var en viktig del av jordbruket. Jag skulle gärna vilja
få klart för mig hur socialdemokraterna menar att man skall stimulera till en
ökad omfattning för den alternativa odlingen, när vi nu går från den regle-
rade jordbruksprispolitiken till ett nyare och friare jordbruk. Hur skall sam-
hället kunna hjälpa till så att dessa små delar av jordbruket får en rimlig
chans att hävda sig? Det är enligt min uppfattning litet naivt att tro att mark-
nadens krafter skall kunna åstadkomma dessa förändringar. Jag tror inte att
detta kommer att bli fallet. Strukturerna är nämligen redan så fastlåsta, och
det måste därför till aktiva åtgärder från samhällets sida.
Anf. 119 ÅKE SELBERG (s) replik:
Fru talman! Jag kan än en gång upprepa för Lennart Brunander att vi i
fråga om gränsskyddet står kvar vid det beslut som fattades i våras.
Det är självklart att konkurrenslagstiftningen när den blir klar kommer att
beröra alla aktörer.
Annika Åhnberg frågade om EGs roll och om vi tar detta på allvar. Själv-
fallet tar vi det på allvar. Det råder inget tvivel om att marknaden kommer
att bli betydligt större. Som vi ser det kommer det också att innebära en klar
fördel för svenskt jordbruk. Men man måste naturligtvis i förhandlingarna
se till att det leder fram till ett bra resultat. De internationella åtagandena
kan enligt min uppfattning med all säkerhet fortsätta.
Det finns inom de nuvarande ramarna en hel del resurser för den ekolo-
giska odlingen och även möjligheter till stöd. Detta är en viktig del av jord-
bruksnäringen om än inte så stor, det vill jag hålla med Annika Åhnberg om.
Jag är helt övertygad om att den ekologiska odlingen så småningom kommer
att få ett rejält genomslag i och med att konsumenterna talar om vad de vill
köpa och vad de vill ha för sorts livsmedel.
Vi kan vara helt överens om att marknadskrafterna inte löser alla dessa
problem. Men det är viktigt att sätta in resurser just på marknadsföringen av
de här fina produkterna.
Anf. 120 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 22 behandlas budgetfrå-
gor. Därvid utgör den del som beror av förra årets beslut om en ny livsme-
delspolitik ett viktigt inslag. Avgörande för att denna nya politik skall lyckas
är att omställningsprogrammet, anpassningen av produktionen till nära ba-
lans, kan förverkligas. Processen har knappast underlättats genom regering-
ens agerande, vilket också nämnts tidigare i debatten. Anpassningsproces-
sen skulle t.ex. kunna ha underlättats om regeringen hade gått med på att
lyfta bort sockeröverskottet och hade bidragit till en snabbare minskning av
mjölköverskottet genom att låta mejerinäringen själv förstärka avgångsstö-
det till mjölkproducenterna. Detta har inte skett. Resultatet har därför blivit
att 10 000 hektar av sockerbetsarealen nu friställs under innevarande år.
Kanske kommer man i stället att odla spannmål där. En annan följd har blivit
en prissänkning på producentmjölken, en prissänkning som har varit relativt
kraftig.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
125
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
126
Inom oppositionen är man angelägen om att beslutet från juni förra året
kan fullföljas fullt ut, och man har därför i utskottet enat sig på vissa punkter.
Utskottet underströk förra året att det var av största vikt att den livsme-
delspolitiska reformens effekter kunde följas noggrant och kontinuerligt. I
enlighet härmed har utskottet nu vid behandlingen av budgetförslaget ägnat
särskild uppmärksamhet åt reformens effekter för bl.a. odlingen av vallfrö,
konservärtor och bruna bönor samt för fårnäringen.
I förra årets beslut utfäste sig utskottet att se till att det stöd och skydd som
utgått till dessa områden skulle fullföljas med hänsyn till att EG på liknande
sätt skyddar dessa produkter. Nämnda produkter är fullt konkurrenskraftiga
i ett framtida EG och måste därför behållas i den svenska produktionen även
fram till dess att Sverige kommer med i EG. Därför läggs nu 32 milj.kr. ut-
över regeringens förslag till odling av vallfrö, konservärtor och bruna bönor
samt till lamm- och fårkött.
Jag noterar också med glädje att vi moderater har lyckats få stöd för den
ädellövskogssatsning på åkermark som något kan bidra till att åkerarealen
minskar. Nu kommer anläggningsstöd härtill att utgå även då visst inslag av
barrplantor, t.ex. lärk, förekommer. Dessa inslag av barrträd har till syfte
att fungera som skydd för de ömtåligare lövplantorna. Beslutet är klokt, fru
talman. Utan detta skulle många planteringar företrädesvis ske enbart med
granplantor. Många skulle inte ha tagit risken att få en misslyckad ädellöv-
skogsplantering.
Fru talman! Jag är däremot besviken över att stödet har uteblivit på några
andra punkter. Om produktionen av vallväxtfrö skall kunna bibehållas även
på längre sikt utan gränsskydd och på ett kostnadseffektivt sätt krävs att vall-
frönämndens funktioner bibehålls på lämpligt sätt. Detta borde riksdagen
besluta. Vi får förmodligen anledning att återkomma till den frågan.
Vidare har vi en reservation angående leukosprogrammet, nämligen re-
servation nr 44. I förarbetet till det jordbrukspolitiska beslutet 1990 uttala-
des att staten fortsättningsvis ämnade ta ansvar för bl.a. sjukdomsbekämp-
ningsprogrammen. Detta har medfört att planeringen har gjorts utifrån ef-
fektivaste möjliga programgenomförande men utan att man räknat med dra-
matiska ekonomiska begränsningar. Genom att regeringen i budgetproposi-
tionen avsatt en post om endast 20 milj.kr. för leukosprogrammet riskerar
dess genomförande att fördröjas. En fördröjning av friförklaringstidpunkten
skulle för jordbruket komplicera en EG-anslutning och borde inte ha accep-
terats. Jag vill erinra om att uppåt 100 000 mjölkkor i landet på grund av
omställningsprogrammet måste försvinna under en relativt kort tidsperiod.
I det läget vore det synnerligen välbetänkt att i stället påskynda utslakt-
ningen av leukosinfekterade djur. Regeringen borde återkomma till riksda-
gen med förslag som är anpassade till en svensk anslutning till EG. Jag tror
att det vore välbetänkt att så göra.
Fru talman! Jag har inga andra yrkanden utöver dem som redan framförts
av Sven Eric Lorentzon.
Anf. 121 KAJ LARSSON (s):
Fru talman! Jordbruksutskottets betänkande 22 innehåller också - utöver
vad Åke Selberg redogjort för- ämnena fiske, djurskydd och djurhälsovård,
växtskydd och jordbrukets miljöfrågor, livsmedel och utbildning samt forsk-
ning. Jag skall närmast redogöra för några av dessa ämnesområden och re-
servationerna i anslutning därtill.
Sedan införandet av det fria handredskapsfisket vid södra ostkusten, längs
Gotlands och Blekinges kuster samt i de stora sjöarna har motioner väckts i
riksdagen med negativa synpunkter på det fattade beslutet. Det är främst
moderaterna som inte uppskattar denna frihet. Intrång på fiskerättshavare
och kapitalets boning får inte ske. En naturlig sak för moderaterna är att
värna om dessa värden och dessa människor. Friheten för människor med
fiskeintresse har inte så stor betydelse för moderaterna.
Beslutet 1985 innebar att ersättning skulle utgå för allt personligt inkomst-
bortfall på grund av uteblivna förtjänster från fiskekortsförsäljning, arren-
den m.m. som vattenägarna kom att vidkännas till följd av införandet av fritt
handredskapsfiske. Nu vill majoriteten i utskottet, dvs. de borgerliga parti-
erna tillsammans med vänstern och miljöpartiet, att konsekvenserna av vat-
tenägarnas förlust av fisket, som till större delen är yrkesfiske, skall utredas.
Även slitaget i naturen och störningar av fågellivet skall utredas. Det senare
gjorde naturvårdsverket för något år sedan, varpå man konstaterade att det
fria handredskapsfisket inte hade inneburit något negativt för fågelliv, flora
och fauna.
Vi socialdemokrater anser att det inte finns någon anledning till ytterligare
utredningar om handredskapsfisket. Om det fria handredskapsfisket påver-
kar yrkesfisket bevakas detta av länsfiskenämnderna, som är underställda
fiskeristyrelsen.
Fru talman! Riksdagen har tidigare beslutat att bidrag till bildande av fis-
kevårdsområden inte längre skall utgå efter den 1 september 1990. När vi
behandlade ärendet i kammaren sade jag att alla bidragsansökningar som
kom in före detta datum skulle beviljas. Det står jag fast vid. Enligt fiskeri-
styrelsen har ansökningar inkommit före detta datum, och de begärda belop-
pen uppgår till sammanlagt 27 milj. kr. Enligt fiskeristyrelsen är det omöjligt
att genomföra alla förrättningar under ett år, utan det kommer att ta tre till
fyra år. Därför har man inför kommande budgetår äskat 8,3 milj.kr. 7,1
milj.kr. avses gå till fiskevårdsområdet, medan 1,2 milj.kr. avses gå till andra
fiskevårdande insatser, t.ex. byggande av laxtrappor.
I nuvarande svåra ekonomiska läge, då vi har fått avstå från så mycket,
anser vi socialdemokrater att även fisket bör utsättas för besparingar, och
därför säger vi nej till dessa 1,2 milj.kr. men ja till de 7,1 miljonerna. Det
olyckliga är att majoriteten vill anslå 8,3 milj.kr. utan att binda pengarna till
just fiskevård. Om man inte hinner med att genomföra nämnda förrätt-
ningar, och det alltså inte går åt så mycket pengar, blir det kanske bara 5
milj.kr. till fiskevårdsområdena och mer pengar till annat.
Jag förstår att ett införande av en fiskevårdsavgift är något som inte alla
riksdagsledamöter vill ge högsta prioritet. Till att börja med konstaterar jag
att det för allt fritidsfiske är viktigt med en bra fiskevård. En sådan är till
gagn för alla fritidsfiskare.
I Sverige har många människor fritidsfiske som hobby, somliga mer, andra
mindre. I dag fritidsfiskar ca 2,5 miljoner människor i Sverige. Om vi utgår
från att 1,6 miljoner människor i landet skulle betala en avgift på exempelvis
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
127
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
128
50 kr., så blir det 80 milj.kr. Det är pengar som vi kan använda till fiskevår-
dande insatser. Av detta belopp går dock en viss del till administration. Det
är pengar som man så att säga kan slänga i sjön, men på ett positivare sätt
än vad uttrycket vanligen står för.
Sportfiskarförbundet har uppvaktat utskottet och kommer att uttrycka
stor tillfredsställelse om en fiskevårdsavgift införs. Majoriteten i utskottet
föreslår att regeringen låter närmare utreda frågan om införande av allmän
fiskevårdsavgift med sikte på att förslag bör kunna framläggas i samband
med nästa års budgetproposition. Mot detta förslag har de borgerliga parti-
erna reserverat sig. Jag yrkar därför avslag på reservationerna 37 och 38.
Vidare yrkar jag bifall till reservationerna 35 och 36, men jag kommer be-
träffande dessa senare reservationer inte att begära votering.
Beträffande frågan om djurskydd och djurhälsovård vill vänsterpartiet ge-
nom Annika Åhnbergs reservation 42 förstärka veterinärorganisationen i
Västerbottens inland. Som framgår av betänkandet har jordbruksministern
anmält att man kommer att föreslå att distriktsveterinärorganisationen ses
över i samband med en översyn av veterinärväsendet. I detta måste även
Västerbotten inrymmas, och jag yrkar därför avslag på reservation 42.
Under avsnittet Bekämpning av smittosamma husdjurssjukdomar belyses
virussjukdomen leukos, som drabbar nötkreatur. Lantbruksstyrelsen god-
kände 1989 ett bekämpningsprogram som skulle genomföras under en tio-
årsperiod. I det sammanhanget gjordes en undersökning som visade att 25 %
av landets mjölkkobesättningar var smittade. Det var en oroväckande hög
siffra som förvånade många. För innevarande år har bidrag till programmet
kommit från regleringsmedel, men i och med avregleringen av jordbruket
skall pengar till programmet i fortsättningen komma från budgetmedel. För
budgetåret 1991/92 är upptaget 35 milj.kr. för bekämpning av de två före-
kommande virussjukdomarna leukos och Aujezky sjukdom. Det är inte to-
talt 20 milj.kr. som centern säger i sin reservation 44, utan det är 35 milj. kr.
Någon uppdelning av dessa 35 milj.kr. har jag inte sett.
Djurägarna har visat stort intresse för en anslutning till programmet. Ut-
skottets uppfattning är att det är viktigt att programmet genomförs snabbt
och effektivt, eftersom sjukdomarna vållar djuren lidanden. Jag kan inte se
att detta innebär någon försämring, vilket Ingvar Eriksson tycker.
Under budgetåret 1989/90 anslogs 6 milj.kr. av regleringsmedel, och bud-
getåret 1990/91 anslogs 10 milj.kr. Nu har beloppet ökats till 35 milj.kr. och
avser i och för sig bekämpning av två sjukdomar. Men större delen av peng-
arna går till bekämpning av sjukdomen leukos. Det innebär alltså ändå en
kraftig ökning av medel. Det händer därför inte något negativt som kan för-
dröja programmets genomförande, vilket man har påstått.
Fru talman! Jag yrkar avslutningsvis avslag på reservationerna 43, 45, 46
och 47 samt bifall till propositionen.
Anf. 122 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Leukosprogrammet är upplagt under ett visst antal år. Enligt
planerna skulle tyngdpunkten i programmets genomförande äga rum nu i
syfte att snabbt genomföra hela programmet. Det är viktigt att hinna med
det, eftersom vi ligger efter EG-länderna när det gäller bekämpning av sjuk-
domen leukos. Det är också skälet till att de avsatta beloppen för bekämp-
ning av sjukdomen har höjts år för år. I äskandena, som låg till grund för
planerna för bekämpningen, låg beloppen betydligt högre. Vi är nu oroliga
för att man inte skall lyckas fullfölja programmet. Just nu, när vi ändå hade
tänkt slakta ett stort antal djur, hade det varit välbetänkt att öka beloppet.
På det sättet kunde man samtidigt minska antalet mjölkdjur och hålla lön-
samheten i produktionen uppe.
Anf. 123 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Fru talman! Kaj Larsson sade att det var dumt att nu göra en utredning
om det fria handredskapsfisket. Det har nu gått en tid sedan det beslutet
fattades, och det var, precis som Kaj Larsson sade, delade meningar om den
saken här i riksdagen. Ute på fältet var det också en stark opposition mot
beslutet. Beslutet har naturligtvis också fått effekter för dem som äger fiske-
vatten liksom för yrkesfiskarna. Men beslutet var också mycket negativt för
fiskevården. Det är ganska viktigt att se vad som har hänt på det området,
eftersom det i beslutet egentligen låg att staten måste ta ett större ansvar för
fiskevården. Tidigare hade de som ägde fiske vattnen detta ansvar. Staten har
inte alls tagit sitt ansvar, och nu vill Kaj Larsson krypa undan det ansvaret
ännu mer.
Tidigare anslogs inga pengar till fiskevårdsområdens bildande, och därför
är det en stor framgång att utskottet nu har föreslagit 7,1 milj.kr. för ända-
målet. Vi har ansett det som väsentligt att ha kvar såväl fiskeorganisatio-
nerna som fiskevården. Jag förstår inte riktigt varför Kaj Larsson och social-
demokratin är så njugga och negativa till det. Samtidigt talar man ju om att
det behövs mycket pengar, och man ville införa en allmän fiskevårdsavgift.
Men fram till dess att en sådan är införd måste man se till att det hela funge-
rar. Nu är jag inte säker på att en allmän fiskevårdsavgift löser alla problem,
något som vi också har redovisat i vår reservation.
Beträffande leukosprogrammet har vi fått redovisat vad de prutningar
som görs innebär. Bl.a. försenas programmet, trots att det är angeläget att
snabbt genomföra det. Alla borde ha varit intresserade av att följa upp den
här saken, men tyvärr fanns inte det intresset hos socialdemokratin.
Anf. 124 ANNIKA ÅHNBERG (v) replik:
Fru talman! Beträffande frågan om det fria handredskapsfisket och den
analys som utskottet nu begär vill jag säga att vi tycker att det av riksdagen
tidigare fattade beslutet var bra. Men när det finns ett återkommande miss-
nöje och det påstås att beslutet leder till problem, måste väl ändå det bästa
sättet att hantera den saken vara att ta reda på hur det ser ut i verkligheten.
Det verkar nästan som om socialdemokraterna är rädda för vad man skall få
reda på när utredningen görs. Vi tror att det bästa sättet att äntligen bilägga
den gamla tvisten och de gamla motsättningarna är att nu, sedan det gått
några år, se efter hur det gick och vilka effekterna blev. Man bör fråga sig
om det finns fog för kritiken och vad man i så fall kan göra åt det hela utan
att riva upp det ursprungliga beslutet.
Så till frågan om de medel som utskottet föreslår att riksdagen anvisar för
bildande av fiskevårdsområden. Självständiga myndigheter med någon liten
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
199U92, jord-
bruksdepartementet
129
9 Riksdagens protokoll 1990/91:96
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
130
rätt att omfördela mellan anslagen är väl något som vi är överens om att vi
skall ha. Riksdagen skall inte detaljstyra intill minsta krona och öre hur med-
len skall användas. Efter de omfattande diskussioner som vi har fört om just
behovet av bildande av fiskevårdsområden, är jag övertygad om att man
kommer att handskas med medlen med största försiktighet. Vi har både möj-
ligheter, rättigheter och ansvar att följa upp hur det går och hur medlen an-
vänds. Jag tror således att det inte skall vara några problem med att det finns
möjligheter att göra omfördelningar mellan olika anslag.
Utskottets förslag till beslut om en allmän fiskevårdsavgift ligger i linje
med att även fisket måste bli föremål för besparingar. En fiskevårdsavgift
kommer, utan att på något sätt belasta statsbudgeten, att skapa omfattande
resurser för en god fiskevård. Nog tycker jag att vi i förhållande till statsbud-
geten bäddar för besparingar just på fiskets område.
Anf. 125 KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller sjukdomen leukos vill jag för Ingvar Eriksson
och Lennart Brunander referera följande uppgifter från lantbruksstyrelsen
som finns i betänkandet. Det bidrag till programmet som för innevarande år
anslagits inom ramen för regleringsekonomin och som det i fortsättningen
föreslås utgå budgetmedel till är till sin storlek anpassad efter den här plane-
ringen som är gjord av programmet.
Jag sade vidare att för det första året, 1989/90, var 6 milj.kr. anslagna av
regleringsmedel. Året därpå, 1990/91, rörde det sig om 10 milj.kr. Nu har
man i budgetpropositionen anslagit 35 milj.kr. till de två virussjukdomarna.
Nog måste detta anses som en kraftig ökning av bidraget. Jag kan då inte
förstå ert resonemang när ni säger att det kommer att bromsa upp.
Fru talman! Lennart Brunander talar om dessa 1,2 milj.kr. till fiskevår-
dande insatser. Skillnaden mellan centern och socialdemokratin - och mel-
lan Lennart Brunander och mig - är att vi tar ett ekonomiskt ansvar, men
det gör kanske inte centern. Vi tycker därför också att det är viktigt att fisket
i detta fall får vara med och bidra till besparingar, något som sker på många
andra områden.
Både Lennart Brunander och Annika Åhnberg tog upp handredskapsfis-
ket. Min uppfattning är att när det gäller miljö, fågellivet, flora och fauna
har detta utretts av naturvårdsverket för några år sedan. Man konstaterade
då att det inte ledde till någon skada och att det inte fanns något att anmärka
på. Nu vill man utreda ytterligare. Man vill också utreda konsekvenserna för
fisket. Jag anser att den biten ligger på länsfiskenämnden och fiskeristyrel-
sen. Det finns ingen anledning. Jag trodde faktiskt inte att Annika Åhnberg
var så lättlockad av kapitalister.
Anf. 126 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Det är riktigt att det är en beloppshöjning, men man hade
från början tänkt sig att programmet skulle ta tio år och att det skulle bygga
på frivillig anslutning. Intresset för anslutning har dock varit betydligt större
än beräknat. Därför har man nu fått en tyngdpunkt under det kommande
budgetåret. Det intresse som har framförts under den tiden kan inte fullföl-
jas, eftersom pengarna inte räcker trots medelsökningen.
Vi menar att det hade varit välbetänkt att satsa de ytterligare pengar som
behövs just nu, med tanke på omställningsprogrammet och att det ändå be-
höver slaktas ut ett antal kor, på att ta dem som är smittade.
Anf. 127 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Fru talman! Precis som Ingvar Eriksson kan jag bara hänvisa till vad som
har hänt, nämligen att det nu finns ett större intresse och att det framför allt
är så angeläget att det här går snabbt. Inom EG - eller i varje fall inom vissa
länder i EG - har man gått betydligt snabbare fram än Sverige i det fallet.
Ansvaret för ekonomin står förmodligen inte och faller med 1,2 miljoner
till fiskevård och fiskevårdsorganisationerna. I sitt inledningsanförande ta-
lade Kaj Larsson om hur viktigt det är med fiskevård, alla människor som
fiskar och fiskets organisationer. Då är det väl viktigt, Kaj Larsson, att vi har
kvar dem och den verksamhet som de bedriver, oavsett hur vi sedan kommer
att lösa det med allmänna avgifter eller med pengar ifrån budgeten.
Anf. 128 ANNIKA ÅHNBERG (v) replik:
Fru talman! I arbetarrörelsens barndom brukade man måla ut kapitalis-
terna som rundmagade, frackklädda män med hög hatt på huvudet. Det ver-
kar som om Kaj Larsson vill byta ut den bilden. Den typiske kapitalisten
enligt Kaj Larsson är en yrkesfiskare. Jag måste säga att det faktiskt inte
stämmer riktigt med min bild av yrkesfiskarna som grupp. Även om det na-
turligtvis kan finnas människor inom den gruppen som har det gott ställt, är
min uppfattning att det är en yrkeskår som inte precis domineras av stinna
kapitalister i den mening som Kaj Larsson tror.
Jag tycker att det är litet olyckligt att låsningen till politiska blockeringar
när det gäller fria handredskapsfisket finns kvar. Det intresserar inte mig om
det är moderaterna eller något annat borgerligt parti som har föreslagit en
utvärdering. Det som intresserar mig är att jag vet att det också motsvaras
av en omfattande kritik utanför detta hus. Då tycker jag att det är intressant
och viktigt - oavsett vilket parti som föreslår det - att vi ser efter om det finns
fog för kritiken och om det finns något som vi borde följa upp det tidigare
beslutet med.
Anf. 129 KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag återgår till sjukdomen leukos. Vi är inte negativa till det
som har framförts här, Ingvar Eriksson. Om Ingvar Eriksson läser på s. 57 i
utskottsbetänkandet finner han att det står klart och tydligt att vi i stort sett
har ställt upp på det som står i de motioner som har framförts här. Vi anser
dock inte att det finns anledning att göra något tillkännagivande till rege-
ringen om detta. Regeringen har nämligen ställt upp bra och anvisat medel.
20 milj.kr. av de 35 miljonerna skall gå till bekämpande av sjukdomen leu-
kos. Det är faktiskt en höjning med 100 % i förhållande till detta år. Jag kan
säga till Ingvar Eriksson att mer än 20 miljoner kommer att gå till leukos.
Man kan inte bortse från att det är en kraftig höjning.
Anf. 130 CARL G NILSSON (m):
Fru talman! Det verkar som om debatten just nu är litet blandad över äm-
nesområdena och att det finns risk eller chans - hur man nu vill se det - att
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
131
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
132
få ett par fiskedebatter här. Utskottet har beställt en utvärdering av konse-
kvenserna av det fria handredskapsfisket. Det är bra. Det är riktigt som Kaj
Larsson sade att detta sker till följd av en moderat motion.
När det fria handredskapsfisket ”konfiskerades” miste tusentals vattenä-
gare sina rättigheter att sälja fiskekort och att arrendera ut sina vatten till
fiskeklubbar osv. Yrkesfiskarna fick ökad konkurrens om fiskarna. Yrkesfis-
keredskapen skadades i ökad omfattning. Det blev ett allmänt intrång.
Det är också känt att fauna och flora blev ytterligare hårt belastade i för-
hållande till hur det var förut i våra känsliga skärgårdsområden. För detta
fick de flesta ingen eller mycket dålig ersättning. Det finns anledning att tala
om stöld och konfiskation. Vi framförde farhågor när detta beslut fattades
år 1985, att intresset och insatserna för fiskevård i dessa områden skulle bli
sämre och att det skulle bli ointressant för vattenägarna. De farhågorna har
dess värre besannats i allra högsta grad.
Det är mycket viktigt och angeläget att de här konsekvenserna av olika
slag utvärderas. Utvärderingen måste naturligtvis också ha till syfte att i den
mån vi kommer fram till misshälligheter och följder som vi varnade för, skall
konsekvenserna rättas till. Vi välkomnar således denna utvärdering i hög
grad.
Så till förslaget om en allmän fiskevårdsavgift. Utskottet föreslår ju riks-
dagen att beställa ett förslag till en sådan fiskevårdsavgift. Detta utskottets
förslag är inte bra.
I princip är ju fiskevattenägarna producenter av den här resursen, som
sportfiskarna köper och utnyttjar. Fiskevården skall alltså i första hand vara
en affär mellan producenter och konsumenter. Med vattenägare kan vi förstå
en enskild vattenägare eller t.ex. staten eller en kommun, som ju också kan
vara vattenägare.
Sportfiskarna skall alltså köpa fiskekort. Vi tycker inte att de dessutom
skall betala en statlig avgift. Någon har kallat en sådan här statlig avgift för
en ”metskatt”. Det tycker jag är en ganska bra beteckning.
En viktig invändning mot en sådan här fiskevårdsavgift gäller den admini-
stration som avgiften skulle skapa. Det blir en ganska stor procedur att samla
in dessa pengar och framför allt att på ett effektivt sätt kunna kontrollera att
sportfiskarna har betalt. Kan vi inte kontrollera efterlevnaden av ett såndant
här beslut, skall vi inte införa den här avgiften.
Tyvärr är erfarenheterna från Norge, som sedan ganska många år tillbaka
har en sådan här avgift, en s.k. fisketrygd, dåliga. Mindre än en fjärdedel av
dem som verkligen skulle betala avgiften gör det. Det visar sig dessutom att
kostnaderna för administrationen är stora. Jag tycker inte att vi skall göra
om det misstag som norrmännen har gjort.
Jag vet att svenska sportfiskare är villiga att betala för sina möjligheter att
få fiska, och de är villiga att betala bra, bara de får en god service och ett bra
fiske. Hellre ett bra fiskeutbud till ett skäligt pris än ett dåligt fiske som är
gratis.
En fri konkurrens på detta område kommer att locka sportfiskarna till de
kortfiskeområden som de uppfattar som bra, som ger den bästa upplevelsen
och de största fiskarna. Det blir då så att de vattenägare som inte sköter sin
fiskevård kommer att bli utan fiskekortsintäkter och utan sportfiskare på
sina vatten. De som sköter fiskevården bra får stora intäkter. Så enkelt är
det ju! Att socialistiska beslut har försämrat möjligheterna i stora delar av
våra vatten - jag avser den inlösen som skett utmed kusterna och i de stora
sjöarna - är naturligtvis ett bekymmer. Till dess vi har löst det problemet
måste staten naturligtvis ta sitt ansvar och betala för den fiskevård som staten
har tagit hand om på det ena eller andra sättet, som staten har stulit, som jag
sade förut. Klarar staten inte den uppgiften, finns det faktiskt bara en lös-
ning, nämligen att vi återför de vattnen i privat ägo och bildar fiskevårdsom-
råden även på dessa vatten.
Fru talman! Jag har inget annat yrkande än det som Sven Erik Lorentzon
tidigare framställt.
Anf. 131 OLLE ÖSTRAND (s):
Fru talman! Jag satt och lyssnade på Carl G Nilsson när han målade upp
de många olägenheter som hade inträffat när handredskapsfisket släpptes
fritt utefter södra ostkusten och i de större sjöarna.
Jag har bott granne med yrkesfiskare i över 30 år, och jag känner flera
yrkesfiskare. Jag har aldrig någon gång hört de yrkesfiskare som jag känner
säga någonting dylikt, dvs. att deras fiskegarn skulle bli förstörda av hand-
redskapsfisket. Jag tror att detta är någonting som tillhör de fria fantasierna.
Fru talman! Det var inte för att säga detta som jag begärde ordet. I frågor
som berör jakt och fiske skär uppfattningarna ibland rakt över partigrän-
serna. För min del har jag nu hamnat i den situationen. Jag skall något be-
röra majoritetsförslaget om att utreda frågan om införandet av en allmän
fiskevårdsavgift.
Jag vill redan nu deklarera att jag inte kommer att stödja det förslaget,
främst av två skäl.
Det ena skälet är att jag anser att man skall vara mycket restriktiv när det
gäller att lagstifta om frågor i vilka det inte finns en rimlig chans att övervaka
efterlevnaden. Det andra och kanske viktigaste skälet är att om man inför
en allmän fiskevårdsavgift, tar man bort en rättighet som vi har,- nämligen
rätten till fritt husbehovsfiske efter hela vår kustremsa. Det är otroligt
många människor som skulle bli berörda av ett sådant här beslut.
1973 års fiskevattensutredning, som avlämnade sitt betänkande 1978,
föreslog att det skulle införas en allmän fiskevårdsavgift. Men man konstate-
rade också, och det tycker jag att det är väldigt viktigt att påpeka, att av de
två miljoner fritidsfiskare som vid den tidpunkten var berörda skulle endast
50 % eller en miljon betala den här avgiften, just på grund av övervaknings-
svårigheterna.
När utredningens förslag behandlades i riksdagen 1981 avslogs förslaget
om en allmän fiskevårdsavgift, bl.a. beroende på att kostnaden för admini-
stration, kontroll och tillsyn var svår att beräkna och på att övervakningen
skulle vara svår. Det statliga stödet till fritidsfisket och fiskevården borde
även i fortsättningen finansieras över statsbudgeten, anförde utskottet, och
detta blev även riksdagens beslut.
I dag har vi närmare 3 miljoner fritidsfiskare i vårt land. Det skulle då
innebära att närmare 1,5 miljoner mer eller mindre skulle bli brottslingar,
eftersom lagstiftning om en avgift också måste kombineras med straffsank-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
133
|
Prot. 1990/91:96 17 april 1991 |
tioner. Det är detta jag tycker är orimligt. Det är ju samma förhållande i dag |
nu som för tio år sedan.
|
Statsbudgeten för |
I de flesta sjöar och vattendrag i vårt land, där man i dag kan fiska, betalas Med en allmän fiskevårdsavgift tar man, som jag tidigare sade, också bort Rättigheten till fritt fiske har vi med skattepengar tidigare betalat för, med Rätten till fritt fiske efter kusten är för mig och många med mig en omistlig Börjar vi tumma på allemansrätten i det här avseendet är det väldigt lätt I min lilla hemkommun har vi ca 3 500 sommarstugor utefter kusten, där Men även om förslaget om att utreda en allmän fiskevårdsavgift skulle bli Anf. 132 HANSDAU(m): Fru talman! Jag vill börja med att konstatera att utskottet har instämt i Vi moderater pekar i vår kommittémotion Jo214, yrkande 2, på den ur- |
|
134 |
gå ut över samernas trygghet. |
Det är märkligt att det i det här fallet endast är centern som slutit upp
bakom vår motion. Jag vill, fru talman, yrka bifall till reservation 39.
Åke Selberg ställde i sitt anförande några frågor om vad jag anser om ren-
näringen och det förslag som föreligger på den punkten. Jag vill då säga att
den stora och ständigt återkommande frågan när vi tar upp same- och rennä-
ringsfrågor är: När får vi en samlad proposition angående rennäringen och
samernas ställning? Regeringens senfärdighet, för att inte säga försumlighet,
i den här frågan är oursäktlig och blockerar alla möjligheter att lösa de pro-
blem som onekligen finns.
Så sent som den 28 november 1990 avslogs en proposition om ändring i
rennäringslagen med motivet att ett sammanhållet förslag var nödvändigt för
att kunna göra rimliga avväganden. I den nu aktuella motionen, Jo211, tas
samma problem upp som i den återförvisade propositionen. Jag tycker att
motionärerna borde ha försökt påverka sin egen regering att komma med ett
samlat förslag i stället för att motionera.
Att införa någon form av vitesföreläggande tror också vi moderater är en
riktig åtgärd. Alternativet tvångsslakt är, som Annika Åhnberg påpekade,
inte tilltalande. Det är praktiskt ogenomförbart, det är estetiskt stötande,
och dessutom är det ett kraftigt intrång i den enskilda äganderätten. Därför
avvisar vi moderater den lösningen.
Men man måste då man behandlar den här motionen inse att det inte bara
är antalet renar som är problemet. Vitesföreläggande borde vara möjligt på
flera områden för att komma till rätta med orsakerna till irritationen mellan
renskötande samer och bofasta ortsbor. Men det måste enligt min uppfatt-
ning avgöras i ett sammanhang. Vi avvisar därför motioner om detta på
samma grunder som vi i höstas avvisade propositionen. Därför, fru talman,
yrkar jag bifall till utskottets hemställan i mom. 79 i betänkandet.
Vi hälsar med stor tillfredsställelse utskottets klara ställningstagande och
klarläggande i det här betänkandet om var renskötsel får bedrivas hela året.
Det har rått stor oklarhet i de norrländska renskötsellänen i den frågan. 3 §
i rennäringslagen har varit föremål för diskussion, och osäkerhet har rått om
hur den skall tydas. Att utskottet nu klargör att renskötsel får bedrivas hela
året nedom odlingsgränsen endast å trakter där skogsrenskötsel av ålder fö-
rekommer under våren, sommaren eller hösten är bra och borde få alla be-
slutsfattare, bl.a. i länsstyrelserna, som tidigare inte har velat acceptera den
tolkningen, att ta reson.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag ställa några frågor till regeringspartiets
företrädare: När kommer den samlade propositionen om same- och rennä-
ringsfrågor? När blir det slut på regeringens långbänk på det här området?
Kan Åke Selberg svara på det? Vi behöver den propositionen snabbt för att
komma till rätta med de problem som både Selberg och jag är så medvetna
om. Det råder stor enighet om att det finns problem, men hur man skall lösa
dem är den stora frågan. Jag kan väl inte tro att Selberg menade allvar med
vad han sade i en replik, nämligen att det kan ta åratal att få fram en samlad
proposition. Det är ett skrämmande framtidsperspektiv.
En ny regering i höst med mer handlingskraft framstår i ljuset av vad Åke
Selberg i kväll sagt som helt ofrånkomlig, om vi skall komma till rätta med
dessa och andra problem.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
135
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
Anf. 133 ÅKE SELBERG (s) replik:
Fru talman! I kväll har jag inte sagt att det tar åratal att få fram en proposi-
tion, och jag sade det inte förra gången heller. Däremot kan det ta åratal
innan man har beslutet klart om vi skall ha ett samlat förslag, därför att i ett
samlat förslag ingår ett sameting, med val i vanlig ordning, precis som när
man väljer till riksdag, fullmäktige, osv. Det är det som kan ta tid, om det
handlar om grundlagsförändringar, och det är där problemet ligger.
Också förra gången framfördes kritik om att regeringen var senfärdig.
Men när den propositionen lades fram var utredningen precis klar och skulle
gå ut på remiss. Det är anledningen till att regeringen inte under våren har
kommit med en proposition - remissomgången på utredningen måste man
ju göra först.
Ett bevis för att det här är oerhört komplicerade frågor, som Hans Dau
varit inne på, är den långa tid som samerättsutredningen tog. Det är juridiskt
oerhört komplicerat att utreda de här frågorna. Därför framlades särpropo-
sitionen eller vad man skall kalla den om bl.a. rennäringen och en del same-
byfrågor. Som vi alla vet är det de problemen som är mest akuta. Oberoende
av om man lägger fram en samlad proposition som inkluderar sameting,
språket, kulturen och allt vad därtill hör, måste man särskilt klara ut renanta-
let, kontrollerna, osv.
Anf. 134 HANS DAU (m) replik:
Fru talman! Det var ju något mindre defaitistiska tongångar i Selbergs re-
plik nu.
Vad vi har efterfrågat är en samlad proposition. Den bör ju då kunna
komma nu ganska snabbt, eftersom utredningen har lagt fram sitt förslag och
remissomgången väl i stort sett är klar. Oavsett hur det blir skall vi väl då
kunna få en proposition i år.
Jag är helt medveten om att val till sameting och annat får ske senare;
grundlagsförändringarna tar ju tid. Men en samlad proposition kan vi i alla
fall få i år. Jag tyder Åke Selbergs replik så, att han kanske inte är alldeles
främmande för det. Då finns det ingen anledning att jäkta fram några delbe-
slut. Har vi levt med de här förhållandena i så många år kan vi väl leva med
dem ett halvår till, tills vi får propositionen.
Anf. 135 RUNE BERGLUND (s):
Fru talman! För oss som bor i närheten av samernas vinterbetesland är det
viktigt att frågan om vinterbetets organisation och de renägande samernas
arbetssätt får en lösning ganska snart.
Bakgrunden är denna. För tio år sedan upptäckte vi som bor i Härjedalen
och i samelandet att samerna började utvidga sina vinterbetesområden utan-
för den betesgräns som man tidigare tillämpat. För att i min fortsatta beskriv-
ning ta ett konkret exempel skall jag hålla mig till min egen kommun, Härje-
dalen. Enligt de informationer som jag har fått lär min beskrivning också
kunna gälla andra renbetesområden i Norrlands inland.
I Härjedalen hade samerna fram till 1970-talets slut bedrivit sitt vinterbete
i den västra delen av landskapet. Man kunde då inte se den stora mängd re-
136
nar som i dag uppehåller sig i skogslandet och i närheten av de allmänna
vägarna.
Sedan början av 1980-talet har vi kunnat konstatera att fler och fler renar
kommit ned till de allmänna vägarna samtidigt som man har tagit större och
större arealer i bruk för sitt vinterbete. När vi nu är inne i början av 90-talet
har samerna i princip utvidgat sitt vinterbetesområde till att omfatta hela
Härjedalens kommun.
Man har på tio år fördubblat sin betesareal. Renarna befinner sig nu tidvis
i centralorten, Sveg. Under en period för några veckor sedan fick man pa-
trullera flygfältsområdet för att garantera att ingen kollision skulle ske mel-
lan landande flygplan och renar. Nämnas kan att flygplatsen har reguljärt
flyg mellan Sveg och Arlanda.
Samtidigt som man har fler och fler renar som betar allt större arealer där
man inte tidigare i mannaminne bedrivit renbete har det på senare år till-
kommit ett problem som skapar irritation. Det gäller den överenskommelse
som finns om att renarna skall ha lämnat skogslandet senast den 1 maj. Ren-
bete pågår nu i princip hela året i vissa delar av skogslandet.
Jag har personligen i tio år kört bil varje vardag till och från jobbet i Sveg
och med egna ögon kunnat konstatera de tragedier som utspelas när renar
blivit ihjälkörda av bilar. Det är en syn som inte är särskilt estetisk och som
säger oss att renskötsel som den för närvarande bedrivs i Härjedalen passar
dåligt in i det moderna samhället.
Vi kan samtidigt konstatera att den nuvarande generationen av renägare
har en helt annan syn på organisation och arbetssätt än sina förfäder. Just nu
är det konfrontation och irritation som präglar vår samexistens.
Samerna har enligt lag full rätt att bedriva sin näring och att upprätthålla
sin kulturella särart. Sedvanerätten har en stark ställning både i svensk lag-
stiftning och i den bofasta befolkningens rättsmedvetande. Den rättegång
som nu förbereds i Svegs tingsrätt angående renbetet avser enligt vad jag
förstår att förtydliga sedvanerättens innebörd. Det kan exempelvis vara av
visst intresse att få veta om man kan vara borta från ett område i hundra år
och sedan komma tillbaka och hävda betesrätt där vägar och järnvägar dra-
gits fram, där jordbruksmark och moderna skogsbruksmetoder etablerats
och där stadsplanebebyggelse med allt vad det innebär kommit till stånd.
Den motion som vi har skrivit är inte avsedd att på något sätt ta ställning
till samernas rättigheter i renbetesfrågor. Motionen är skriven med syftet att
komma till en uppgörelse med renägande samer om organisation och arbets-
sätt. Den situation som för närvarande råder visar klart att de samarbetsfor-
mer som finns inte förmår att bringa ordning i renbetesfrågorna.
Vi har våra vägar, våra bilar, samhällen med moderna strukturer, turism
och mycket annat som präglar ett modernt samhälle. Samerna nyttjar själva
alla moderna faciliteter inkl, snöskotrar och olika typer av terrängfordon,
och man bor i villor precis som vi. Eftersom renskötseln numera har antagit
en industriell form, använder man också helikopter för rendrivning och last-
bilar för transporter av renar till exempelvis slakt, som oftast sker i moderna
slakterier. Samerna är mycket väl medvetna om och insatta i de problem som
kan uppstå när man låter renhjordarna gå in i områden som man inte nyttjat
under lång tid för renbete.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
1991/92, jord-
bruksdepartementet
137
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statsbudgeten för
budgetåret
199U92, jord-
bruksdepartementet
138
Jag förstår om den bild som jag målar upp inte stämmer för många av er,
som ser rennäringens verksamhet bara på TV. Där visas kalvmärkning och
renskiljning. Det kommer vackra bilder till era vardagsrum från fjällregio-
nen, där samerna arbetar i en någorlunda ursprunglig miljö under former
som kulturellt förknippas med samernas ursprungsmetoder.
Herr talman! Motionens syfte, att tillskapa en bättre ordning när det gäller
renskötselns organisation och arbetssätt, har också en annan mycket viktig
aspekt. Det gäller ekologin i de områden där för många renar har betat un-
der alltför lång tid.
Vi kan nu konstatera att avbetningen av renlaven håller på att fullbordas.
Laven har en lång reproduktionstid. Den räcker inte till alla renar i områ-
det. Det är förmodligen huvudskälet till att renägarna har utvidgat sina
betesområden under senare år till att omfatta områden som man inte utnytt-
jat på flera generationer; till områden där det under tiden växt upp moderna
samhällsstrukturer.
Man kan göra en jämförelse mellan fjällregionerna på den norska och
svenska sidan av gränsen och se skillnaderna. På den norska sidan ligger ren-
laven tjock och tät. På den svenska sidan har vi jorderosioner i vissa fjällom-
råden. Jorden flyger omkring med vindarna och färgar snöfläckarna bruna.
I skogslandet har vi förutom den begynnande knappheten på bete de stän-
diga konfrontationerna med det moderna skogsbruket, där skogsägarna häv-
dar att renen förstör plantor och ungskog.
Vi har problemen med att renarna går in på odlad mark och ibland in på
gårdar. Jag har personligen för några år sedan inhägnat potatislandet efter
vårsättningen för att inte få potatislandet nertrampat.
Jag har här gett några exempel på företeelser som skapar irritation och
konflikter. Vi vill inte ha det så i framtiden, utan frågorna måste lösas på ett
eller annat sätt. Rennäringen är en omistlig del av vår kultur och näringsut-
övning, men den måste bedrivas på ett sätt som gör vår samexistens möjlig
på lång sikt. Vi kan inte rasera vårt moderna samhällssystem, som vi byggt
upp under de senaste 100 åren. Vi kan heller inte upphöra med rennäringen,
men vi kan, om vi vill, skapa en organisation, som tål både ett modernt sam-
hälle och en bra renskötsel. Tiden är inte ute ännu. Än kan vi komma fram
till godtagbara lösningar. Ett steg i den riktningen är att bifalla reservation
nr 41 om renräkning och möjlighet att utdöma vite.
Varför är det bara vi socialdemokrater som just nu vill lösa renströvnings-
frågorna? Varför ansluter inte ni andra er till den uppfattning som råder
bland era partikamrater i de områden där problemen finns? Länsstyrelsens
styrelse i Jämtlands län har enhälligt ställt sig bakom förslaget om renräkning
och vite. Detsamma gäller för era partikamrater i Härjedalen. Också de har
välkomnat vårt förslag. I rennäringsdelegationen, där samerna själva finns
representerade, har man inte haft någon invändning mot de motioner som
skrivits i frågan.
Lennart Brunander och Annika Åhnberg har tidigare här i kväll sagt att
en uppgörelse skulle ha kunnat komma till stånd om tvångsslakten hade av-
skaffats. Jag vill säga att tvångsslakten skulle avskaffa sig själv, om vi hade
fått gehör för vårt förslag. I en prioriteringsskala för åtgärder för att hålla
rätt nivå på renjordarna ligger tvångsslakten långt ner. Den får anses som
det sista man tar till när alla andra försök att komma till rätta med problemet
har misslyckats.
Det här gäller inte samernas rättsliga ställning. Det gäller organisation och
arbetssätt, och därför kan man inte hänvisa till någon samlad och större ut-
redning. Det gäller här en förstärkning av befintlig lagstiftning, som ger oss
ett instrument för att komma till rätta med ett akut problem. Det måste ske
nu innan betet tar slut.
Herr talman! Jag vill härmed yrka bifall till reservation 41 angående kon-
troll av renräkning m.m.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 april.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1990/91 :JoU24 Gränsskydd för rågvete m.m. (prop. 1990/91:105).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 18 april.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1990/91:FiU15 Anslag till riksdagens revisorer och deras kansli (prop.
1990/91:100 delvis).
Anf. 136 CARL FRICK (mp):
Herr talman! Vi behandlar nu ett mycket tunt betänkande om en sak som
egentligen är mycket viktig, nämligen riksdagens möjlighet att kontrollera
verksamheter i samhället och att skaffa framtida beslutsunderlag, som kan
vara till gagn för kommande riksdagsbeslut. Alla i utskottet är egentligen
överens om att riksdagens revisorer faktiskt måste utökas och få utvidgade
möjligheter. Det är därför litet egendomligt att man nu enhälligt säger att de
inte skall få dessa möjligheter att utvidga sin verksamhet.
Detta beskrivs mycket väl i den reservation som jag har avlämnat. Jag yr-
kar bifall till den och tackar för ordet.
Anf. 137 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! Jag skall vara lika kort i argumentationen som Carl Frick
och använda samma teknik som han. Jag ber att med hänvisning till vad som
anförts i finansutskottets betänkande nr 15 få yrka bifall till utskottets hem-
ställan.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Anslag till riks-
dagens revisorer
och deras kansli
139
|
Prot. 1990/91:96 17 april 1991 |
Överläggningen var härmed avslutad. |
|
Den statliga |
10 § Den statliga rationaliseringsverksamheten m.m. Föredrogs 1990/91:100 delvis). Anf. 138 RUNE RYDÉN (m): Herr talman! I reservationen påtalar vi reservanter att det visserligen sägs Den försäljning som nu sker av personuppgifter innebär lätt att myndighe- Med det anförda yrkar jag bifall till reservationen vid finansutskottes be- Anf. 139 CARL FRICK (mp): Herr talman! Rune Rydén har kortfattat sagt vad som behöver sägas i Anf. 140 PER OLOF HÅKANSSON (s): Herr talman! Det som vi nu debatterar är den statliga rationaliseringsverk- |
140
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 april.)
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1990/91 :FiU18 Anslag till riksgäldskontoret (prop. 1990/91:100 delvis).
Anf. 141 CARL FRICK (mp):
Herr talman! Jag tänker inte vara speciellt mångordig i det här avseendet
heller, men jag vill framhålla att vi i miljöpartiet tycker att det är utomor-
dentligt viktigt att vi får i gång investeringar i spårburen kollektivtrafik. Vi
tycker att det är lämpligt att försöka med alla upptänkliga metoder för att få
pengar till detta.
Det finns ett förslag om att man via obligationslån skall försöka finansiera
järnvägsutbyggnaden och järnvägstrafiken. Vi ställer oss bakom reservation
nr 1.
Anf. 142 ARNE ANDERSSON i Gamleby (s):
Herr talman! Det hade säkert funnits anledning att diskutera en del av
de synpunkter som finns i dessa visserligen korta reservationer. Men med
hänvisning till det inlägg som nyss har gjorts skall jag fatta mig kort. Jag yr-
kar bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationerna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 april.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1990/91:FiU21 Sparfrämjande åtgärder (prop. 1990/91:100 delvis).
Anf. 143 LARS TOBISSON (m):
Herr talman! I en rad frågor på finansutskottets område har den socialde-
mokratiska regeringen under den senaste mandatperioden anpassat sig till
och t.o.m. övertagit ståndpunkter som vi moderater motionsvis framfört un-
der en följd av år. Om ryktet har rätt är det inte slut än. Det lär komma
förslag i kompletteringspropositionen som innebär uppslutning bakom ytter-
ligare några moderata ståndpunkter.
Men på en punkt är socialdemokraterna obevekligt låsta i en hård doktri-
när uppfattning, och det gäller inte vilken fråga som helst. Här rör det sig
om själva skiljelinjen mellan socialism och marknadsliberalism. Jag talar om
synen på sparandet och särskilt dess fördelning mellan offentligt, kollektivt
sparande och enskilt, individuellt sparande. Detta är en så viktig fråga att
den får tillmätas något större utrymme än de föregående ärendena från ut-
skottet.
Anslag till riks-
gäldskontoret
Sparfrämjande
åtgärder
141
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Sparfrämjande
åtgärder
142
Den enda lilla framgång vi på den borgerliga sidan i år kan registrera är
att regeringen äntligen tillmötesgått vårt förslag att avskaffa spardelegatio-
nen. Jag får beklaga utskottets talesman Roland Sundgren att han därmed
blivit ett uppdrag fattigare.
Man kan t.o.m. göra gällande att samtidigt som socialdemokraterna i
många avseenden - därtill nödda och tvungna - sedan 1982 rört sig i mark-
nadsekonomisk riktning, har den socialistiska attityden snarast hårdnat just
när det gäller sparandepolitiken. Det började med att man efter återkoms-
ten till regeringsmakten skärpte olika skatter som träffar sparande, och mot
folkmajoritetens vilja infördes kollektiva löntagarfonder. Som redovisas i
den moderata kommittémotionen har nu den egna rörelsen tryckt på ytterli-
gare för att flytta fram positionerna. Resultatet har blivit de aktuella pla-
nerna på att förvandla hela den stora AP-fonden till löntagarfonder.
Detta är ett socialiseringshot mot svenskt näringsliv utan motstycke i mo-
dern tid. Mot hittills ca 20 miljarder kronor skall nu huvuddelen av 430 mil-
jarder kronor få placeras i aktier. Jag måste fråga Roland Sundgren: Har ni
socialdemokrater ingenting lärt av socialismens sammanbrott i öst?
Detta förslag strider mot Tage Erlanders löften när ATP-systemet infördes
att dess tillgångar aldrig skulle få användas för att köpa aktier i privata före-
tag. När idén först dök upp under senare tid, varnade AP-fondens dåvarande
chef, förra socialdemokratiska statsrådet Krister Wickman, för socialisering.
Man kan konstatera att han vet vad han talar om, eftersom han har hållit på
med det själv.
Enligt Olof Palme var löntagarfonderna inte bara ett första steg utan ”ste-
get”. Ingvar Carlsson har försäkrat att sedan uppbyggnaden av fonderna av-
slutats 1990, skulle de inte ersättas av något liknande eller av andra fondsy-
stem med samma syfte.
Vi är visserligen vana vid att socialdemokratiska löften skrivs i vatten.
Men det som ytterligare gör detta anmärkningsvärt, är att argumentationen
denna gång är osedvanligt förljugen. Det vimlar av vilseledande jämförelser
med privata pensionsförsäkringar. Sålunda sägs det att AP-fonden bör ha
samma rätt som privata försäkringsbolag att köpa aktier. Det är bara det att
privata försäkringsbolagen inte får placera i aktier till den del som motsvarar
deras försäkringstekniska skulder, dvs. det belopp man försäkrar sig för när
man tecknar en pensionsförsäkring.
I ATP-systemet finns det definitionsmässigt inget annat än försäkringstek-
niska skulder. Man får så att säga inte ut mer än vad som står på försäkrings-
brevet, och det bestäms av intjänanderegler, som utgår från inkomstförhål-
landena under den yrkesverksamma tiden. Detta innebär att ATP-pensio-
nens storlek över huvud taget inte kan påverkas av avkastningen i AP-fon-
den. Egentligen har AP-fonden och fondsystemet inte ett dyft med pensio-
nerna att göra, och därför är allt tal om att man nu med andra placeringsreg-
ler skall ”trygga pensionskapitalet” helt fel.
Att ordna en bättre kapitalavkastning via aktieköp är inte heller alltid så
lätt. Jag bläddrade nyligen i Östfondens årsredovisning för 1990. Det är den
fond som av någon anledning har kamouflerat sig under namnet Trefond In-
vest. Där har man mottagit ca 600 milj. kr. per år, dvs. nu över 3 miljarder
kronor. Det ackumulerade resultatet av fem års ansträngningar, korrigerat
för inflationen, är så dåligt som minus en halv miljard. Man har alltså lyckats
förvalta detta kapital så att man nu ligger back en halv miljard.
Detta understryker ytterligare att ATP-pensionen bara kan tryggas genom
en god ekonomisk tillväxt. Det når man sannerligen inte med socialistisk po-
litik. Den ägar- och maktkoncentration som blir följden leder i stället till
raka motsatsen. Det är därför som vi på den borgerliga sidan ser det som så
angeläget att snabbast möjligt avveckla - och inte utveckla - löntagarfon-
derna, och göra det på ett sätt som stimulerar det enskilda sparandet.
Huvuddragen i den borgerliga sparpolitiken tecknas i reservation 2, till
vilken jag härmed yrkar bifall. Vi påtalar där nedgången i det totala sparan-
det under senare år och beklagar särskilt det mycket låga hushållssparandet,
som efter några år med negativa siffror nu är på väg upp mot noll. Vid en
internationell jämförelse hamnar vi i detta avseende - liksom när det gäller
tillväxt, skattetryck, kapitalutflöde m.m. - i fullkomlig särsklass, eller om
man så vill, strykklass. Sverige är onekligen unikt, som ni socialdemokrater
vill göra gällande, men kanske inte på det sätt ni har tänkt er.
Regeringens reaktion har varit, att eftersom hushållen inte sparar skall
staten göra det i stället. Vi avvisar tanken att stärka det kollektiva sparandet
via överbeskattning av medborgarna. I stället vill vi stimulera till ett ökat och
spritt ägande och sparande bland de enskilda människorna.
Störst betydelse har då att det förs en ekonomisk politik som gynnar en
stadig tillväxt. Dessutom gäller det att skapa ett bra sparklimat. Det förutsät-
ter att skattetrycket sänks så att människor får mer kvar att spara av. Vidare
måste vi återgå till fasta spelregler på detta och andra områden, så att männi-
skor vågar lita på att det de har satt av för framtiden får de också behålla och
själva råda över.
Vad gäller sparstimulanser av mer selektiv natur får man akta sig så att
man inte bara lockar människor att flytta medel från ett konto till ett annat.
Det finns dock skäl att särskilt stödja långsiktigt bundet sparande till och i
egen bostad, inför ålderdomen och i riskvilligt kapital.
I särskilda reservationer har vi moderater i utskottet - ofta tillsammans
med folkpartiets ledamöter och ibland även med centerpartiets - förordat
bl.a. ett skattegynnat pensionssparande i bank, startsparande för barn och
ungdom, förbättrade villkor för bo- och försäkringssparande samt en bättre
behandling av bl.a. frivilliga vinstandelssystem för anställda. Det är förslag
som vi kommer att fortsätta att föra fram tills vi får möjlighet att också ge-
nomföra dem. Jag räknar med, herr talman, att det inte kommer att dröja
alltför länge.
Anf. 144 LARS DE GEER (fp):
Herr talman! För ett utvecklat industriland som Sverige är det i längden
en livsnödvändighet att vi totalt sparar så mycket att vi kan finansiera våra
investeringar inte bara i nyanläggningar utan även i underhåll av äldre ut-
rustning eller byggnader som vi avser att fortsätta att använda. Under senare
år har vi haft en negativ sparkvot i vårt land, vilket innebär att vi konsumerat
upplagrat kapital och tvingats låna stora belopp netto i utlandet. Det har in-
neburit att vår bytesbalans blivit starkt negativ med underskott på 43 miljar-
der i år och en prognos om ett underskott på hela 52 miljarder nästa år, dvs.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Sparfrämjande
åtgärder
143
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Sparfrämjande
åtgärder
1992. Även om vi i Sverige aldrig kan förväntas nå ett så stort nettosparande
som man har i exempelvis Japan eller Italien, är det ändå väsentligt att vi
kan återgå till exempelvis vår sparkvot från år 1976, vilken då uppgick till
4% av bruttonationalprodukten.
Den viktigaste sparstimulansen i varje land är utan tvivel medborgarnas
förtroende för landets ekonomiska politik. Trots att vårt regeringsparti ofta
och länge skrutit om framgångarna för den tredje vägens politik, visar
svenskarnas ständigt minskade sparande att det varit dåligt med detta förtro-
ende. Vad som framför allt gjort sparandet ointressant har varit kombinatio-
nen av en hög marginalskatt och en hög inflation. Vid en marginalskatt om
60 % och en inflation om 8,8%, bägge rätt vanliga värden under senare år,
har det erfordrats 16 % ränta på ett sparkapital enbart för att behålla kapita-
lets köpkraft. En så hög räntesats för sparare har inte funnits i vårt land ens
under de år då inflationen varit som högst.
Ett annat hinder för positivt sparande har varit bristen på fasta spelregler.
Engångsskatten på pensionssparandet, olika pålagor på aktiesparandet och
uttagandet av sociala avgifter på vinstandelssystem har avskräckt många från
långsiktigt sparande, detta i synnerhet som en del av dessa åtgärder - framför
allt engångsskatten på pensionssparandet - innehöll ett icke obetydligt ele-
ment av retroaktiv beskattning.
Hela sparsituationen måste dock radikalt ha förbättrats av den nu genom-
förda skattereformen, som ju för sju åttondedelar av vårt folk innebär att
marginalskatten på kapitalinkomster blott blir ca 30%. Nästan lika viktigt
för ökat sparande är att det med endast 30 % i avdrag för låneräntor blir
avsevärt dyrare än förr att låna pengar - och efter kreditregleringens upphö-
rande har utan tvivel upplåningen ökat mycket mer än förut. Denna trend
kommer rimligen att brytas nu.
Men i sparandesammanhang är det lika viktigt som i många andra ekono-
miska sammanhang att takten i vår svenska inflation drastiskt kan minska.
Vi i folkpartiet tror egentligen inte på att centrala överenskommelser av typ
Rehnberg i längden är effektiva, men i dagens krisläge för vår ekonomi hop-
pas vi självfallet på att alla organisationer lojalt skall följa Rehnbergkommis-
sionens riktlinjer. Att svårigheter finns härvidlag är uppenbart. T.o.m. den
under riksdagens förvaltningsstyrelse sorterande riksbanken har uppenbarli-
gen åstadkommit ett präktigt övertramp, något som även Alfa-Laval och
ABB tycks ha åstadkommit på den privata sidan av arbetsmarknaden.
Detta är allvarligt och visar på riskerna med centrala överenskommelser.
Blir de brutna på ett par håll, finns klausuler i redan träffade avtal som gör
att de också kan rivas upp, om andra organisationer ”kämpat sig till” bättre
uppgörelser.
I en för moderaterna, folkpartiet och centern gemensam motion har före-
slagits, att ungefär hälften av löntagarfondernas samlade kapital utnyttjas
för att ge alla som sparat minst 100 kr. i månaden en premie i form av en
fondandel efter tjugofyra månaders sparande. Detta bör vara en verklig mo-
rot för allemansfondssystemet, mycket effektivare som sparstimulans än
spardelegationens annonskampanjer. Som en allmän målsättning för svensk-
arnas sparande har vi angett att en familj bör ha ett eget sparande som mot-
144
svarar en industriarbetarlön under ett år, vilket ger handlingsfrihet i ekono-
miska ting och ett visst extra skydd i händelse av olyckor och sjukdom.
Vinstandelssystemen ger inte den anställde någon säker inkomst över en
hel konjunkturcykel. Går företaget bra, får den anställde del av vinsten. Går
det dåligt, får han eller hon inget alls. Att belägga en så variabel inkomst
med sociala avgifter ger ingen nämnvärd social trygghet. Anledningen till att
socialdemokraterna likväl infört ett sådant system är väl närmast den, att
man vill minska antalet företag som inför vinstandelssystem. Dessa har ju en
synnerligen önskvärd bieffekt, nämligen att skapa solidaritet och god anda
ute i företagen. Genom att motverka vinstandelssystem har regeringen san-
nolikt verkställt en önskan från LO, som hellre vill att de fackanslutna skall
vara lojala mot sitt fack än mot företagen.
I reservationerna 5 och 7 har vi - tillsammans med andra partier - yrkat
på att man bör införa dels ett skattemässigt gynnat långsiktigt sparande i
bank, dels ett försäkringssparande uppbyggt på annat sätt än dagens med
dess stela kalkylränta på 4%. Bägge åtgärderna skulle öka hushållens vilja
att spara, vilket i dagens situation är mycket viktigare än att öka det offent-
liga sparandet.
Förslaget att tilldela sammanslagna AP- och löntagarfonder rätt att - via
fem nya fonder - placera 60 % av sitt kapital i aktier är till sin karaktär när-
mast otroligt, om man ser vad som hänt med frihet, levnadsstandard och
miljö i Östeuropa. Kollektivt ägande - även om det är av fondkaraktär - kan
aldrig ge samma framstegstakt som privat ägande och skulle dessutom
skrämma bort privat kapital från en aktiemarknad dominerad av några få,
opersonligt styrda jättefonder. Detta sagt utöver det som Lars Tobisson förut
påpekade, nämligen att aktieköp av den omfattningen skulle strida mot löf-
ten avgivna av både Olof Palme och Ingvar Carlsson vid olika tillfällen.
Herr talman! Med vad som sagts yrkar jag bifall till reservationerna 2, 3
och 7.
Anf. 145 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! I finansutskottets betänkande nr 21 behandlas vikten av ökat
sparande och åtgärder för att främja detta.
Utskottet är enigt om att hushållens sparande måste öka, om vi skall klara
av att få balans i våra affärer med utlandet men också för att öka de enskilda
hushållens trygghet och frihet. Det är bra att denna enighet finns, men det
är mindre bra att utskottet inte har kunnat enas om de kraftfulla åtgärder
som krävs för att snabbt öka hushållssparandet.
En sådan åtgärd är centerns förslag om personliga investeringskonton.
Alla är överens om att sparandet i Sverige måste radikalt ökas för att minska
det stora underskottet i bytesbalansen. Det krävs också att produktivitet och
produktion ökar, för att utrymme skall finnas för att vända ett underskott på
i storleksordningen 50 000 miljoner till balans. Det är lätt förstått att det är
orimligt att vi lånar ungefär 6 000 kr. per svensk i utlandet, samtidigt som
investeringarna i Sverige snarare minskar än ökar.
Centerns personliga investeringskonto stimulerar både ökat sparande och
ökad produktion. Till investeringskontot är det knutet skattefrihet, om
pengarna används till investeringar i egen bostad eller eget företag. Det in-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Sparfrämjande
åtgärder
145
10 Riksdagens protokoll 1990/91:96
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Sparfrämjande
åtgärder
nebär att resurser förs över från direktkonsumtion till framtidsinvesteringar.
Detta är en grundläggande förutsättning för att öka produktionsbasen.
Konstruktionen av det personliga investeringskontot främjar nysparande.
Detta beror på att knappast någon vill utnyttja redan beskattade pengar för
att få en skattekredit. Det innebär praktiskt att många kommer att göra de
extra arbetsinsatser - som för många är nödvändiga - för att skapa utrymme
för nysparande. I den omfattning som insättningar på personliga investe-
ringskonton beror på dessa extra insatser uppstår inget skattebortfall för stat
och kommun, utan i stället uppstår en extra intäkt genom ökade sociala av-
gifter. Det personliga investeringskontot kan också fungera som ett komple-
ment i pensionssparandet.
Utskottsmajoriteten gör ett ganska stort nummer av skattebortfallet, om
personliga investeringskonton införs. Det är sannolikt att majoriteten
mycket markant överskattar detta. Sett mot de stora och säkra positiva ef-
fekter som förslaget får om det genomförs, är det att beklaga att centern inte
hittills har lyckats skapa majoritet för detta förslag. Jag har dock goda för-
hoppningar om att övriga partier efter hand skall ta sitt förnuft till fånga och
ställa upp på centerns förslag.
Jag vill ge så många som möjligt chansen så snabbt som möjligt. Därför
yrkar jag nu bifall till reservation nr 6 och avser att begära votering på den
punkten.
Centern är också med på tre reservationer tillsammans med moderaterna
och folkpartiet liberalerna. Det gäller sparstimulanser och ägandespridning,
försäkringssparande och vinstandelssystem. Detta markerar den samsyn
som finns på sparandet hos de icke socialistiska partierna. På grund av den
tidsbesparande ordning som nu tillämpas i kammaren yrkar jag inte bifall till
dessa reservationer, men jag vill ändå markera att vi i centern tycker att de
är både riktiga och viktiga.
Sedan vill jag också poängtera att vi tycker att det är rätt och riktigt att
spardelegationen avvecklas.
Anf. 146 CARL FRICK (mp):
Herr talman! En del av diskussionen beträffande det här betänkandet har
kommit att röra sig om AP-fondernas eventuella framtida möjlighet att köpa
aktier. Det är ett förslag som vi i miljöpartiet ogillar. Med det opinionsläge
som råder för dagen verkar det inte alldeles väldigt aktuellt att tro att det
skall bli någon proposition i ärendet, men skulle det‘bli någonting i den stilen
kommer vi att säga nej till det.
Vi tycker att det är dåligt att driva det svenska samhället mot ytterligare
storskaligt ägande. Vi har länge varit emot löntagarfonder och vill gärna av-
veckla dem och i stället omvandla dem till vad vi kallar för kommunala när-
fonder, som skall kunna vidgas till ett spritt ägande i landet. Vi vill definitivt
motverka olika former av storskalig industri, någon som vi har sett alltför
många tendenser till. Jag befarar av det vi ser från EG att tendenserna till
storskaligt ägande kommer att öka. Det tror vi är till klar nackdel för både
människor och miljö.
Det är vad jag tänkte säga i det här ärendet. Vi har en reservation från
146
miljöpartiets sida. Den ställer jag mig bakom, men jag vill inte yrka bifall till
den.
Anf. 147 ROLAND SUNDGREN (s):
Herr talman! I det här betänkandet biträder finansutskottet regeringens
förslag att spardelegationen skall avvecklas från den 1 juli i år, att beskatt-
ningen av vinstsparandet skall anpassas till det nya skattesystemet och att
tillståndsgivningen för den sparformen förenklas. Här är det ett enhälligt ut-
skott.
I övrigt behandlar det här betänkandet ett antal motioner om hur vi skall
få till stånd ett ökat finansiellt sparande i Sverige. Vi har ett ökande under-
skott. Det tar sig uttryck i att vi förra året hade ett underskott i bytesbalansen
med drygt 33 miljarder, och som Lars de Geer säger beräknas det i år uppgå
till nära 43 miljarder. Det är alltså synnerligen angeläget att vi får till stånd
ett ökat sparande i ekonomin. Jag kan ställa upp bakom det mål som Lars
de Geer har, nämligen att vi borde återkomma till det sparande som vi hade
1976. Det är mycket som är bra om man tar 1976 som utgångspunkt, dvs. det
som var före 1976. Sedan hade ju vi en parentes med borgerliga regeringar.
Det skapade ju en hel del problem.
Jag kan också understryka det som Lars de Geer har sagt, nämligen att de
mest sparfrämjande ekonomiskt politiska åtgärder som man kan få till stånd,
åtminstone när det gäller att öka det finansiella hushållssparandet, är det
skattesystem som vi nu har fått. Det gynnar sparande och motverkar ökad
skuldsättning. Till att börja med kommer hushållssparandet främst att öka
genom att man amorterar på sina lån eller drar sig för att ta upp nya lån. Vi
kunde redan under förra året se att en sådan utveckling är på gång. Vi har
nu, sedan avregleringen gjordes av kreditmarknaden, haft ett underskott i
hushållssparandet, men nu finns det mycket som talar för att vi 1991 får en
positiv sparkvot. Nästa år ökar den ytterligare och uppnår då 2 %.
Det är mycket glädjande att vi nu fått ett skattesystem med rättvisare be-
skattningar av arbete och kapital. Det blir ett sundare och effektivare skatte-
system, som leder till mindre av spekulations- och skatteplaneringstän-
kande. Därför finns det ingen anledning att instämma i de krokodiltårar som
moderaterna fäller i reservation 1. Den handlar om att den högre kapitalbe-
skattningen kan väntas minska intresset för långsiktigt bundet sparande.
Man kan fråga sig: Vilket intresse då? Jo, intresset att spekulera i boende
och att teckna pensionsförsäkringar främst av skatteskäl. Vi kan redan nu se
att det är en större andel låg- och mellaninkomsttagare som tecknar pen-
sionsförsäkringar, och framför allt en större andel kvinnor. Antalet nyteck-
nade pensionsförsäkringar med lägre försäkringspremier ökar. Det är bl.a.
motiverat av att man önskar komplettera sin ATP-pension. Jag tycker att det
är en sund och rationell utveckling att det är en tryggare ålderdom som mer
styr pensionsförsäkringstecknandet än skatteskäl. Jag yrkar naturligtvis av-
slag på de synpunkter som framförs i den moderata reservationen nr 1.
Det finns nu ingen anledning att aktualisera några nya sparformer innan
erfarenhet vunnits av det nya skattesystemet. Vi bör framför allt inte öka
hushållens sparande med hjälp av skattesubventioner och olika avdragssy-
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Sparfrämjande
åtgärder
147
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Sparfrämjande
åtgärder
148
stem. Vi bör nöja oss med de sparformer som redan finns i form av allemans-
sparandet och, det för inte så länge sedan införda, ungdomsbosparandet.
En stor fördel med det nya skattesystemet är att det blir enkelt och över-
skådligt. Att då börja krångla till det med personliga investeringskonton och
andra former för startsparande och bosparande innebär att man åter börjar
föra in moment i skattesystemet som skapar möjligheter till olika former av
skatteplanering. Det är något som man har velat komma åt med det nya skat-
tesystemet. Därför yrkar jag avslag på samtliga de reservationer som kräver
nya skatteanknutna system dvs. reservationerna 4, 5, 6, 7, 9 och 11.
Lars Tobisson sade att det uppträder en skiljelinje när det gäller synen på
sparandet, det enskilda och det offentliga sparandet. Man kan nog säga att
vi där har en klar skiljelinje. Reservation 2 är ju en hyllning till enskilt spa-
rande och ägandespridning.
Nu är det ju inte så att all lycka här i världen utgår ifrån att individer en-
skilt äger mycket. Marknadsekonomin garanterar inte på något sätt en sådan
ägandespridning. Om den i stället får utvecklas så ohejdat som jag tycker
man kan utläsa av reservation 2, leder det till ett mycket stort ägande på ett
fåtal händer.
Ägandet blir ju inte mindre spritt för att individer går tillsammans och ge-
mensamt skapar sin ålderstrygghet via ATP, försäkringar eller via sina fack-
liga organisationer. Det blir tvärtom fler som äger och en större rättvisa i
ägandet.
När man nu tar upp frågan om det förslag som ligger, som skall diskuteras
i valrörelsen och eventuellt beslutas om efter ett val, är det ganska oförskämt
att från den här talarstolen ta upp det system som vi har i det svenska samhäl-
let och säga att vi inför ett östeuropeiskt system. Om det är några som har
stritt emot dessa system så är det socialdemokraterna. Ofta menar man ju
att socialism är en form av förstatligande, och detta har ju gällt i de östeuro-
peiska länderna. Det är inte socialdemokratiska regeringar som har gått i
spetsen förstatliganden i de här landet. De största socialiseringarna i detta
avseende - om man skall jämföra med Östeuropa - har ju genomförts av
borgerliga regeringar.
Ofta är ett sparande i ATP och löntagarfonder rationellare. Det kan bättre
styras till angelägna investeringar. Det är inte oviktigt för en BNP-ökning
hur effektivt ett kapital används. Jag tror att det klart kan sägas att det of-
fentliga kapitalet i regel används bättre än det privata, särskilt som det här
ofta kan bli fråga om att snabbt öka infrastrukturinvesteringar. Vi har under
den senaste tiden upplevt skandaler med finansbolagshärvor som t.ex. Nyck-
eln. Många banker har lånat ut till fastigheter med en belåning långt utöver
de verkliga värdena. Detta för att de som lånat pengar skall få ytterligare
resurser till placeringar för att öka sin förmögenhet genom att spekulera i
fler fastigheter o.dyl. Man kan ju diskutera effektiviteten i kapitalhante-
ringen när banker och finansbolag hanterar låntagarnas pengar så.
Ett offentligt kapital kan lättare anpassa sig efter det samhällsekonomiska
läget. Detta går smidigare om vi i de här fallen har ett gemensamt demokra-
tiskt styrt sparande. Det utesluter naturligtvis inte värdet av ett högt enskilt
hushållssparande. Jag är varm anhängare av det. Jag vill verkligen under-
stryka att det är viktigt ur samhällsekonomisk synpunkt med ett sådant spa-
rande och att det ökar. Det behöver öka för att vi skall få en ekonomisk ut-
veckling och klara av att inte behöva låna pengar i utlandet genom att vi ökar
underskotten i bytesbalansen.
Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till hemställan i finansut-
skottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 148 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! Jag kan inte låta bli att något kommentera det lättsinne som
jag tycker att Roland Sundgren representerar i sitt inlägg här. Han säger att
vi inte bör börja krångla till det, och det säger han i ett sammanhang där det
gäller att finna lösningar på ett problem som jag beskrev. Om vi tittar litet
framåt - som det ser ut om vi ingenting gör - kommer vi att låna 6 000 kr.
per år och svensk i utlandet. Det är en fullständigt ohållbar situation. När
det då kommer bra förslag för att hjälpa till att lösa detta säger bara Roland
Sundgren: ”Vi skall inte krångla till det. ” Jag vill återigen peka på två viktiga
saker i det här förslaget. Det gäller bl.a. de dynamiska effekterna. Det blir i
sak så att den extra inkomsten blir skattefri, eller i varje fall en långsiktig
skattekredit, så länge den används för investeringar som är nödvändiga såväl
för produktion som för att klara boendet. På samma grunder är det i särklass
ett system som mest främjar nysparande. Vi har faktiskt varit eniga i utskot-
tet, Roland Sundgren, om att ett ökat hushållssparande också medverkar till
ökad trygghet och frihet för de enskilda hushållen. Alla dessa faktorer gör
att jag nästan blir deprimerad när jag hör Roland Sundgren avfärda det hela
med att vi inte skall krånga till det.
Anf. 149 LARS DE GEER (fp):
Herr talman! Roland Sundgren säger att det inte har med lycka att göra
när folk har ett visst sparkapital. Men jag vill påstå att jag tror att det har det.
I Japan, Västtyskland och Italien har man som regel ett ganska väsentligt
sparkapital, även i folkets breda lager. Det ger en viss trygghet och en viss
lycka i de länderna. Det är sämre ställt med den saken i Sverige.
Sedan säger Roland Sundgren att socialdemokraterna inte har eftersträvat
att förstatliga industrin på det vis som man har gjort i öststaterna. Det är
kanske sant, men det beror i så fall på våldsam opposition från andra partier i
riksdagen. Jag minns när Wickman var industriminister och han deklarerade
högtidligt att 25 % av den svenska industrin borde förstatligas. Målsätt-
ningen har socialdemokraterna haft, även om socialdemokraterna inte har
lyckats genomföra den.
Det sista avsnittet jag vill bemöta i Roland Sundgrens anförande rör en
ideologisk skillnad. Han säger att offentligt kapital används bättre än privat
kapital. Jag förstår att han säger det, och jag säger precis motsatsen. Som
exempel menar han att finansbolagen har misslyckats under senare år. Visst
har de det. Men finansbolagen tillkom därför att planhushållningsrestriktio-
ner inte gav bankerna möjligheter att konkurrera på kreditmarknaden. De
var en konstruktion som kom på grund av planhushållningsrestriktioner för
våra ordinarie banker. Att de ordinarie bankerna inte är fria från misstag
visas av att det i särklass största misslyckandet under det senaste året har
gjorts av det statligt majoritetsägda Nordbanken. Nordbanken har så vitt jag
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Sparfrämjande
åtgärder
149
11 Riksdagens protokoll 1990/91:96
|
Prot. 1990/91:96 17 april 1991 |
vet fått en vinst på 5 miljarder kronor förbytt i en förlust på 8 milj. kr. under |
|
Sparfrämjande |
Anf. 150 ROLAND SUNDGREN (s): Herr talman! Det är inte ett uttryck för lättsinne, Ivar Franzén, när jag Som Ivar Franzén kanske minns hade vi för något år sedan en hearing där Jag är medveten om att man får en ökad trygghet i ett ökat sparande. När Lars De Geer talar om vad jag menade med socialisering. Jag förstår att Lars De Geer tog upp frågan om sparmålet och industriarbetarlönen i sitt Anf. 151 IVAR FRANZÉN (c): Herr talman! Jag vill kort påminna Roland Sundgren om att konstruktio- Anf. 152 LARS DE GEER (fp): Flerr talman! LKAB blev förstatligat under en socialdemokratisk rege- Anf. 153 ROLAND SUNDGREN (s): Herr talman! Det är inte fråga om ett nysparande. Det är ett nysparande |
150
kommunala och statliga skatten påverkas. På så sätt är det bara en flyttning
av sparandet från offentlig till privat sektor.
Det var den Arvid Lindmanska regeringen 1907 som förstatligade LKAB.
Det var inte en socialdemokratisk regering.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statistikfrågor
Anf. 154 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! Låt mig åter få påminna Roland Sundgren om litet fakta. Jag
tycker att väsentliga delar av skattereformen är bra. Den innebär bl.a. en
marginalskattesänkning. Då är det knappast på plats att i dag när man har
talat väl om skattereformen tala om lika storheter när det gäller den skatt
som uteblir i det fall det inte är fråga om extra inkomster och sparande.
Jag har tidigare hävdat med stor rätt att skattebortfallet blir förhållandevis
litet och långt ifrån den omfattning som hela sparandet har.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 april.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1990/91:FiU22 Statistikfrågor (prop. 1990/91:100 delvis).
Anf. 155 RUNE RYDÉN (m):
Herr talman! Till finansutskottets betänkande nr 22 finns fogat en rad re-
servationer. Jag skall tala för reservationerna 8,9 och 12. Men jag yrkar bara
bifall till reservation 8.
År 1982 tillkom förordningen angående Samrådsskyldighet för myndighet
med företrädare för uppgiftslämnarna, dvs. ”innan beslutet om nya blanket-
ter eller förändringar av gamla tas”. Trots detta fortsätter uppgiftslämnandet
att öka.
Detta beror enligt oss reservanter på att myndigheterna har använt ramla-
garna till att begära in mer uppgifter än vad de behöver. För landets många
småföretagare och andra betyder detta ytterligare en belastning. Detta fram-
går bl.a. av industriverkets undersökning som heter Krångelsverige, en myt
eller sanning.
Samrådsskyldigheten har utan tvivel visat sig otillräcklig när det gäller att
ifrågasätta ett behov där lagtexten säger att ”för tillsyn enligt denna lag äger
myndigheter inhämta de uppgifter de behöver”. Den bästa möjligheten att
skydda företagen mot en ökad myndighetsiver att samla uppgifter är egentli-
gen att den lag eller den förordning som ger myndigheter rätt att samla in
uppgifter specificeras så att det klart framgår vilka uppgifter som får hämtas
in. Framför allt inom området för tillsyn och kontroll är detta nödvändigt.
Om lagtexten i stället innehöll en uppräkning över vad som får samlas in,
skulle de samråd som förordningen för 1982 förutskickar bli riktigt menings-
fulla.
Ett av de skäl som anförts gentemot en specificering i lagtexten över de
151
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statistikfrågor
152
uppgifter som skall få samlas in av myndigheterna, är att deras behov av upp-
gifter förändras över tiden och att det därför med jämna mellanrum kan fin-
nas behov av att ompröva behovet av uppgifter. Naturligtvis förändras beho-
ven. Men då får också enligt vår uppfattning specificeringen i lagtexten änd-
ras.
Denna möjlighet skulle ge riksdagen bättre möjligheter än i dag att kon-
trollera myndigheternas krav på statistik. Denna kontroll skulle också ge
möjlighet till reaktioner på olika former av samköming av dataregister. Det
kan vi inte göra i dag.
Visserligen föreslogs en sådan här lagstiftning i den i april 1990 avlämnade
utredningen Förenklad statistikreglering. Vi reservanter anser emellertid att
en ytterligare precisering bör övervägas av de uppgifter som får samlas in om
en sådan lagreglering skall ha något berättigande.
Reservation nr 9 rör statistiska centralbyråns medelstilldelning och parti-
sympatiundersökningarna. Vi moderater och folkpartiet liberalerna tar upp
en besparing på 10 milj.kr. Vi utgår från en utredning som tillsattes i höstas
med uppgift att göra en översyn av den statliga statistikens styrning, dess
finansiering och samordning. Vi tycker att det är riktigt med en sådan utred-
ning, men vi har också tagit fasta på vad föredraganden i budgetpropositio-
nen utgår ifrån, nämligen att utredningens förslag kommer att innebära
minskade kostnader för den statliga statistiken. Vi delar uppfattningen att
man kan spara pengar på den statliga statistiken, och vi anser att det redan i
dag bör finnas stora möjligheter till besparingar. Vi har därför föreslagit en
minskning av anslaget till SCB med 10 milj.kr.
1 samma reservation instämmer vi däremot med budgetpropositionen på
en punkt, nämligen i vad som sägs om att SCBs partisympatiundersökningar
skall läggas ned. Vi vet ju alla att det sedan många år i olika fristående insti-
tut genomförs opinions- och partisympatiundersökningar. Vi anser därför att
det inte finns behov av att finansiera sådana undersökningar via skatteme-
del.
Majoriteten i utskottet har däremot beslutat att bifalla några motioner
som föreslår att partisympatiundersökningarna fortsätter. Däremot har man
inga pengar till den uppgiften. Man säger att statistiska centralbyrån åter bör
pröva möjligheten att uppgiftsfinansiera statistiken. Om det inte visar sig
vara möjligt bör SCB återkomma till regeringen och begära medel för ge-
nomförandet av undersökningarna. Kostnaderna per år för undersökning-
arna är ungefär 3 milj.kr., som knappast någon kommer att vara beredd att
betala. Det blir säkerligen i stället så, att SCB får komma in med ett anslags-
äskande på just 3 milj.kr.
Om man analyserar detta litet närmare kan man fråga sig hur det kommer
sig att det inte finns intressenter som är villiga att betala för dessa mätningar,
om det nu är så att dessa undersökningar, som det ibland hävdas, är så
mycket bättre än andra opinionsmätningar. Det har ju nämligen tidigare vi-
sat sig att så inte är fallet. Om nu majoriteten vill att dessa undersökningar
skall finnas oberoende av deras kvalitet, borde man åtminstone vara beredd
att betala för dem via statsbudgeten. Men det är man inte heller. Kort sagt:
Jag tycker att detta är ett mycket märkligt beteende.
Herr talman! Den sista reservationen, nr 12, rör de framtida folk- och bo-
stadsräkningarna. Vi reservanter vill redan nu slå fast att folk- och bostads-
räkningar inte skall ske oftare än vart tionde år. Detta stämmer då överens
med internationella rekommendationer. Eftersom vi hade en folk- och bo-
stadsräkning så sent som i fjol, kommer inte nästa att äga rum förrän år 2000.
Visserligen sitter en parlamentariskt sammansatt statistikkommission och
tittar på dessa frågor, men vi anser att man inte behöver vänta på den, utan
att man redan nu kan slå fast att folk- och bostadsräkningar inte skall äga
rum oftare än vart tionde år.
Anf. 156 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! I finansutskottets betänkande nr 22 behandlas en rad viktiga
statistikfrågor. Jag vill fästa kammarens uppmärksamhet på tre av dessa.
Miljö och ekonomi har ett nära samband, och det är omöjligt att göra kor-
rekta bedömningar av det ekonomiska läget och den ekonomiska utveck-
lingen om vi inte samtidigt har en uppfattning om miljösituationen och hur
den utvecklas.
Centern har under flera år arbetat aktivt för att få fram en grön BNP, som
skall vara ett viktigt komplement till de traditionella BNP-beräkningarna.
Jag tror att de flesta i dag är medvetna om att BNP är en dålig mätare på
välfärdsutvecklingen, liksom det är en dålig mätare av en hållbar ekonomisk
utveckling.
En grön BNP skall ge underlag för att mäta en hållbar utveckling, där re-
surshushållning och kretsloppstänkande är viktiga delar. En möjlighet att
tydliggöra detta skulle vara att basera räkenskaperna på det kvantitativa ma-
terialflödet i samhället. Ett linjärt, resursslösande flöde minskar kraftigt en
grön BNP, medan ett samhälle baserat på resurshushållning och återbruk ger
en högre grön BNP. Ett sådant BNP-mått skulle kunna åstadkommas genom
att BNP per capita divideras med icke organisk avfallsproduktion per capita.
Jag vill stryka under vikten av att all vår produktion successivt kan inord-
nas i det naturliga kretsloppet genom att återge ett citat ur Det naturliga Rå-
dets riksinformation. Detta är information som tagits fram i koncensus av ett
sextiotal kända forskare och naturvetare.
”Om material inte kan inpassas i cirkulerande system är processen inte
hållbar, dvs. den måste upphöra.
Vi kan därför formulera ett grundläggande krav för såväl vårt framtida
välstånd som vår överlevnad: Vi kan inte åstadkomma någon egentlig vär-
deökning genom vårt arbete, om inte ekosystemen hinner med och processa
vårt avfall och om växterna inte hinner bygga upp sina energiinnehållande
strukturer igen."
Herr talman! Den slutsats som dessa forskare och naturvetare drar visar
med skrämmande tydlighet vilka gränser vi inte får överskrida och hur vi
måste inpassa oss i ekosystemet om vi inte skall föröda vår egen eller i varje
fall inte våra barns framtid. Detta är något av bakgrunden till att vi i centern
lägger så stor vikt vid att vi skaffar oss större kunskap om hur vi påverkar
ekosystemen och sambandet mellan ekonomi och miljö. En grön BNP är en
viktig del i denna kunskapsuppbyggnad.
Den andra frågan jag vill ta upp är miljöstatistiken. Vi har en hyfsad statis-
tik när det gäller utsläpp från större produktionsenheter, såväl industrier
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statistikfrågor
153
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statistikfrågor
som el- och värmeproduktionsanläggningar. Vi gör många mätningar i skor-
stenar och vid avloppsrör, men vi har dålig kontroll över alla de farliga äm-
nen som finns i de produkter som tillverkas och sprids över kanske hela värl-
den. Var hamnar dessa farliga ämnen när varan är förbrukad? Vi vet att om
de inte tas om hand på ett betryggande sätt, och det görs tyvärr i mycket liten
omfattning, så kommer dessa ämnen förr eller senare att bli en belastning i
mark, hav och luft.
Vi i centern menar att detta inte kan fortgå. Vi får inte sila mygg och svälja
kameler. Vi måste skaffa oss bättre kunskaper och vara beredda att därefter
med stor kraft vidta nödvändiga åtgärder. Jag vill påminna om naturvetar-
nas slutsats: Den verksamhet som inte kan inpassas i ett cirkulerande krets-
lopp är inte hållbar och måste upphöra.
Den tredje frågan jag vill ta upp är det obetalda arbetets betydelse. Det
är inte så ofta vi tänker på att de obetalda arbetstimmarna är fler en de tim-
mar som det betalas lön för. Självfallet är denna stora arbetsinsats av stor
betydelse. Förändrade gränsdragningar mellan betalt och obetalt arbete kan
i hög grad påverka vår ekonomi.
Låt mig ta ett litet exempel som ändå belyser ett viktigt problem. Det har
”blivit inne” med självplock av t.ex. jordgubbar och en rad andra bär och
grönsaker. Om självplockningen inte hade ökat, skulle t.ex. jordgubbsod-
lingen i Sverige ha minskat dramatiskt, och i stället skulle importen ha ökat.
Resultat hade blivit sämre jordgubbar och ökad belastning på vår bytesba-
lans.
Kvinnornas insats i produktionen underskattas också genom att det obe-
talda arbetet på intet sätt redovisas i BNP. Nyttan av god barnomsorg kan
självfallet inte mätas i lönekostnader och produktionskostnader för daghem,
osv. Det är dock detta som återspeglas i BNP. Nyttan avgörs naturligtvis av
hur väl barnen utvecklas. De obetalda arbetsinsatserna har givetvis en
mycket stor betydelse i detta sammanhang.
Herr talman! Vi i centern tycker att det är viktigt att vi försöker sätta ett
korrekt värde på det obetalda arbetet. SCBs pågående tidsanvändningsstu-
die måste ges tillräckliga resurser så att materialet får hög kvalitet. Det är
också viktigt att vi får en bred debatt kring dessa frågor. Gränsdragningen
mellan betalt och obetalt arbete kommer också att få stor betydelse för ut-
vecklingen av den offentliga sektorn.
Herr talman! Jag begränsar mig till att yrka bifall till reservation 1, men
självfallet står centern helt bakom alla de reservationer där Gunnar Björk
och jag finns med.
154
Anf. 157 CARL FRICK (mp):
Herr talman! Mycket av det som står i detta betänkande tror jag att jag
har varit med om att debattera minst två gånger tidigare under min korta tid
i Sveriges riksdag. Det betyder att vissa saker återkommer gång på gång, och
därför finns det inte anledning att hålla samma anförande som jag höll förra
året. Det skulle vara utomordentligt tjatigt att göra det. Vissa av vännerna i
utskottet brukar hävda att jag håller samma anföranden flera gånger, men
det är faktiskt inte sant. Jag brukar variera temat, och jag skall fröjda dem
med att inte ens göra det den här gången.
Jag skall säga några ord om reservation 1 med rubriken Nationalräkenska-
per och tillväxtbegrepp, som Ivar Franzén så varmt har talat för. Den här
frågan är faktiskt mycket avgörande för vår framtid. Ivar Franzén säger på
ett mycket fint sätt att de processer som inte kan införas i ett cirkulärt förlopp
måste upphöra. Skulle den principen gälla finge vi faktiskt stoppa det allra
mesta som pågår i detta land. Det är faktiskt ytterst litet som ingår i det na-
turliga kretsloppet. Vi har avlägsnat oss från grunderna för en sund livsföring
under de senaste 40—50 åren. Här finns åtskilligt att göra.
Vi har redan kunskaper, men det är utomordentligt viktigt att skaffa oss
fler. Processen att vrida oss tillbaka till cirkulära kretslopp måste ske med
stor skyndsamhet. Under mina snart tre år i riksdagen har det tyvärr gjorts
ytterst litet i den riktningen. De beslut som har fattats i riksdagen har gått i
precis motsatt riktning i förhållande till den riktning som befäst vetenskap
säger att vi borde gå. Det är faktiskt en stor skam för riksdagen att den har
fattat så många usla miljöbeslut. Ett av de allra värsta är faktiskt momsen på
kollektivtrafik som strider mot allt sunt förnuft. Det är bedrövligt. Därmed
yrkar jag bifall till reservation 1.
Jag har med glädje ställt mig bakom reservation 8. Jag har själv varit små-
företagare och vet vilket elände det är att behöva fylla i alla blanketter med
mängder av uppgifter som man har svårt att förstå vad de skall vara till. En
stor del av denna verksamhet är lämplig för mycket stora företag med en
mängd anställda. Men för småföretagare är det en börda. Jag yrkar bifall till
reservation 8.
I övrigt står jag naturligtvis bakom alla reservationer som jag har skrivit
under, men jag skall inte besvära kammaren med en mängd voteringar.
Anf. 158 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! Med hänvisning till Carl Fricks anförande vill jag säga att det
vi nu har att diskutera är anslagen till SCB och folk- och bostadsräkningen.
Vi har att behandla ett antal motioner i det sammanhanget.
Ämnet statistik är ett ganska intressant ämne ur många olika utgångs-
punkter. Genom att studera statistik får vi mycket kunskaper och många nyt-
tigheter oss till livs. Beroende på vilka politiska intressen och ambitioner vi
har kan vi vilja öka förekomsten av statistik. Men vi kan också vilja göra
tvärtom, dvs. hålla tillbaka förekomsten av statistik. Ett välkänt faktum är
ju att kunskap är makt, och i statistik ligger mycken kunskap förborgad. Ef-
ter att ha konstaterat detta och med hänvisning till att de olika sakfrågorna
är ganska väl beskrivna i fråga om det läge som råder i beredningshänseende
m.m., ber jag att få yrka bifall till hemställan i betänkandet.
Anf. 159 LARS DE GEER (fp):
Herr talman! Rune Rydén har tidigare utförligt och korrekt beskrivit bak-
grunden till reservationerna 8, 9 och 12. Jag skall därför inte uppta kamma-
rens tid med att återupprepa hans argument. I stället skall jag påpeka en sak
som Carl Frick berörde - jag begärde ordet innan han talade - nämligen att
lämnande av statistikuppgifter är en stor belastning för små företag. Stora
företag har personal, tillgång till statistik och datorer. För dem är det inte så
märkvärdigt att fylla i olika uppgifter. Själv ägnade jag tre timmar i lördags
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statistikfrågor
155
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Statistikfrågor
åt att fylla i en tiosidig kedjeblankett, som uppenbarligen var avsedd för Syd-
kraft, Vattenfall och Stora Kopparberg. Anledningen var att jag har ansvar
för ett litet vattenkraftverk. Jag tror att jag satte 65 kryss på att det som efter-
frågades inte var tillämpligt. Bara att hitta alla kryss tog en timme i anspråk.
Beträffande folk- och bostadsräkningen vill jag i viss polemik mot Per Olof
Håkansson påpeka att det också är en kostnadsfråga hur ofta den skall äga
rum. Varje gång folk- och bostadsräkningen genomförs kostar det 200
milj.kr. Genomförs den vart femte år blir det 40 milj.kr. per år. Genomförs
den vart tionde år blir det 20 milj.kr. om året. I dagens ekonomiska läge
tycker jag att en inbesparing på 20 milj.kr. per år inte är alldeles oväsentlig
jämfört med den marginella nyttan av att få statistiken vart femte år.
Anf. 160 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! Till Lars De Geer vill jag säga att till marginalnyttan hör
att man genom olika statistikuppgifter får mycket kunskaper som inte minst
kommunerna kån använda sig av i sitt planeringsarbete. Det går alltså inte
bara att mäta marginalnytta i form av kostnader. Det finns också en tillgångs-
sida, som det är beklagligt att man inte tar hänsyn till.
Som en liten kommentar till reservation 8, som Lars De Geer berörde, vill
jag säga att allt statistikinsamlande nog inte bokförs på rätt konto i den här
debatten. Det vore spännande att få reda på - kanske genom en statistisk
undersökning - hur mycket statistik som lämnas till myndigheter resp, till
olika intresseorganisationer och andra organ som man är medlem i. Jag kän-
ner till ett fall där en sådan undersökning har gjorts under ett år. Visserligen
handlade det inte om statistiskt vedertagna metoder, men man staplade
pappren i två olika högar. När året var slut kunde konstateras att den hög
som bokfördes på myndighetssidan var betydligt mindre än den statistikhög
som skulle levereras till andra. Jag är alltså rädd för att man här för en debatt
utifrån en felaktig utgångspunkt.
Anf. 161 LARS DE GEER (fp):
Herr talman! Att privata intressenter och arbetsgivarorganisationer ofta
begär in för mycket statistik är inte något skäl för att också staten skall göra
det. Beträffande frekvensen av folk- och bostadsräkningarna vill jag påpeka
att de allra flesta västeuropeiska länder nöjer sig med tioårsintervaller. Jag
tycker det finns anledning att säga att Sverige bör kunna falla in i den inter-
nationella lunken.
Anf. 162 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! Jag tror inte att det finns någon socialdemokrat som försva-
rar ett påstått onödigt statistikinsamlande, något som Lars De Geer här vill
göra sken av. Den statistikinsamling som sker skall självklart vara till nytta.
Något annat skall inte förekomma.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 april.)
156
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1990/91:FiU19 AB Tipstjänsts ersättningar till idrotten (prop. 1990/91:100
delvis).
Anf. 163 FILIP FRIDOLFSSON (m):
Herr talman! Av någon anledning är jag inte speciellt debattglad så här på
kvällskvisten. Men jag är mån om att hålla partifanan hög, och därför skall
jag givetvis göra min plikt och säga några ord om den moderata reservatio-
nen i finansutskottets betänkande 19.
I denna reservation följer vi upp en reservation med Bo Lundgren som
första namn. Motionärerna har föreslagit att idrottsrörelsen årligen skall till-
föras en viss andel av AB Tipstjänsts omslutning. De här pengarna, 1 % av
Tipstjänsts omsättning, bör riksdagen anslå över statsbudgeten till riks-
idrottsförbundet. Vi tycker att förslaget är förnuftigt, och därför stöder vi
det.
När det gäller Tipstjänsts sponsring delar vi motionärernas uppfattning att
företagsekonomiskt motiverad sponsring skall kunna beslutas av Aktiebola-
get Tipstjänst utan detaljstyrning från statsmakternas sida i vad gäller be-
loppsgränser och inriktning. Att Tipstjänst skall drabbas av den hämsko som
en statlig styrning av sponsring innebär och som majoriteten pläderar för,
tycker vi är uppåt väggarna fel.
Herr talman! Med detta korta inlägg vill jag yrka bifall till reservation nr
1 i betänkande FiU19.
Anf. 164 MARIANNE CARLSTRÖM (s):
Herr talman! Vi diskuterar här i dag bara en liten del av samhällets stöd
till idrotten, 50 milj.kr. Den stora delen skall senare diskuteras av kulturut-
skottet. Tipstjänsts stöd till idrotten har diskuterats i denna kammare flera
gånger sedan riksdagens revisorer tog upp ärendet första gången år 1988. En
majoritet vill öka stödet. Nu finns ett förslag på att stödet skall vara 50
milj.kr. och att det skall vara av goodwill-karaktär eller långsiktigt kommer-
siellt befogat i enlighet med riksdagens beslut.
Det finns tre reservationer fogade till det här betänkandet. Jag yrkar bifall
till utskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 april.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1990/91:KrU17 Idrott (prop. 1990/91:100 delvis).
AB Tipstjänst
ersättningar
till idrotten
Idrott
157
12 Riksdagens protokoll 1990191:96
|
Prot. 1990/91:96 17 april 1991 |
Anf. 165 LARS AHLSTRÖM (m): Herr talman! Jag måste denna gång, liksom vid tidigare tillfällen när vi |
behandlat ett betänkande från kulturutskottet med rubriken idrott, konsta-
|
Idrott |
tera att vi ej kan ha en heltäckande debatt avseende idrottsfrågor. Genom Det finns de som, tydligen på fullt allvar, för fram tanken på ett speciellt För 30 år sedan skrev Bengt Ahlbom i Idrottsboken: ”50 % av idrottens Det är aldrig fel att upprepa en sanning, och jag påstår därför än en gång Vi måste ge de ideellt arbetande ledarna och tränarna bättre villkor. De Ledarna är i betydande utsträckning föräldrar till unga idrottsutövare, och Idrotten är en ovärderlig hälsofaktor såväl fysiskt och psykiskt som mora- Den svenska idrottsrörelsen står och faller med alla dessa hundratusentals Dopning är idrottens förbannelse. Det kan inte upprepas för ofta att dop- |
|
158 |
forskning som syftar till att utveckla metoder att avslöja doping. Narkotika- |
liknande preparat som används för dopning bör betraktas som narkotika när
det gäller exempelvis reglering av införsel, försäljning och användning.
Jag vill instämma i de av 1989 års riksidrottsmötet beslutade prioritering-
arna för perioden 1990—1992, nämligen: stärk idrottens finansiering, stärk
det ideella ledarskapet, stärk kampen mot dopning. Den moderata idrotts-
politiken medverkar till att dessa viktiga och riktiga prioriteringar kan för-
verkligas.
Marginalskattereformens stora förlorare är idrotten. Redan förra året på-
verkades idrotten genom t.ex. full moms på hotell- och restaurangbesök och
bensinskattehöjningen. Från årsskiftet 1990-1991 kom så moms på bussre-
sor och andra resor till tävlingar och träningspass.
Moderata samlingspartiet har motsatt sig betydande delar av finansie-
ringen av skatteomläggningen. Vi anser att en snabb utredning bör tillsättas
för att överväga om ideella föreningar skall göras tekniskt skattskyldiga och
därmed ges full avdragsrätt för erlagd mervärdeskatt på varor och tjänster.
Det är också angeläget att riksskatteverkets utredning huruvida moms
skall utgå på kommunernas uthyrning av lokaler till idrottsföreningar och
andra snabbt kommer till ett för idrotten positivt avgörande. Ett negativt
beslut blir ett dråpslag.
Herr talman! Svensk idrott skall vara självständig och stå helt oberoende
av den politiska makten. Vi ser därför ingen anledning till att regeringen
skall utse två ledamöter i riksidrottsförbundets styrelse, och jag yrkar därför
bifall till reservation 2.
Vi gläds alla åt handikappidrottens fortsatta starka utveckling. Som en
följd av ett förtjänstfullt och beundransvärt arbete är Sverige i dag en le-
dande nation. Våra handikappidrottare är värda all respekt och aktning. Vi
vill förbättra deras möjligheter ytterligare bl.a. genom att ge ett ökat ut-
rymme inom idrottslärarutbildningen för undervisning om de särskilda krav
detta ställer. Vi anser att de ekonomiska förutsättningarna för handikapp-
idrotten skall förbättras genom att en del av de ytterligare medel ur Tip-
stjänsts överskott som vi föreslår skall överföras till idrotten går till
handikappidrotten. Jag yrkar bifall till reservation nr 3.
Herr talman! Jag tänker avsluta mitt anförande med samma ord som jag
gjorde den 6 april 1989: Moderat idrottspolitik skulle ge svensk idrott ökat
oberoende, stärkt ekonomi och bättre möjligheter för ledare att ägna sig åt
idrott.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Idrott
Anf. 166 Andre vice talman CHRISTER EIREFELT (fp):
Herr talman! Efter varje tillfälle man får anledning att syssla med idrotts-
frågorna litet extra ökar respekten för allt det fina som idrottsrörelsen åstad-
kommer.
I första hand gäller det naturligtvis det idrottsrörelsen uträttar när det gäl-
ler ungdomsfostran och friskvård. Det är svårt att tänka sig någon verksam-
het som ens kommer i närheten av den samhällsnytta idrotten gör på dessa
båda områden - samhällsnytta, och glädje och nytta för individen.
Jag tänkte ändock börja med några funderingar som handlar om någon-
ting annat, nämligen idrotten som underhållning.
Vi är många som finner rekreation och avkoppling på åskådarplatserna.
159
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Idrott
160
Det är sannerligen inte bara elitidrotten som har ett stort underhållnings-
värde. Ofta är det minst lika trivsamt att gå och titta på en division 4 match
eller varför inte en match med pojk- eller flicklaget.
Men naturligtvis är det elitidrotten som lockar de stora massorna. Det är
den verkliga folkteatern som engagerar åskådare i alla åldersgrupper.
Till helt övervägande del är det här naturligtvis positivt. Elitidrotten har
stor betydelse som underhållning, men också när det gäller att inspirera och
vara förebild för ungdomarna. Samtidigt skall man inte blunda för att det
finns inslag i elitidrotten som är oroväckande.
Några idrotter är i dag så intressanta för TV och för reklam att det börjar
handla om mycket stora ersättningar och prispengar. Kontrasten till små-
klubbarnas bredd och ungdomsverksamhet blir allt större, och anknytningen
till folkrörelsen riskerar att gå förlorad.
När det handlar om så stora pengar blir naturligtvis också frestelsen stor
att bryta mot idrottens regler och krav på fair play. Dopningproblemet är
säkert ett tecken på just det.
Det här för oss osökt in på idrottens ekonomi. När den har diskuterats,
bl.a. i samband med skattereformen, har folkpartiet liberalerna prioriterat
tre områden.
1. Idrotten måste få en större andel av Tipstjänsts överskott.
2. Det lokala aktivitetsstödet skall höjas kraftigt. Det är bra därför att det
gynnar aktiviteter och går direkt ut till de föreningar som har en bra ung-
domsverksamhet.
3. Ersättningar upp till ett halvt basbelopp skall också i fortsättningen un-
dantas från socialavgifter, dels av ekonomiska skäl, dels för att undvika byrå-
krati och krångel för kassören i den lilla föreningen.
Det här tyckte vi var det viktigaste, och det är en prioritering som jag vet
delas av nästan alla föreningsledare. Jag är glad att kunna konstatera att vi
har kommit en bra bit på väg.
I det ekonomiska läge vi har i dag vill jag bestämt påstå att det här är ett
bra utfall. Det framgår också klart av uttalanden från idrottshåll att man där
delar den uppfattningen.
Jag är naturligtvis medveten om att med ännu bättre ekonomiska förut-
sättningar skulle våra många fantastiska idrottsledare kunna göra ett ännu
bättre jobb. Självklart är det så.
Men tar man hänsyn till den ekonomiska situation som vi befinner oss i
vågar jag påstå att så värst mycket mer än så här går det inte att åstadkomma
i dag - inte om man också känner ett ansvar för helheten. Det gör som be-
kant folkpartiet.
Det finns några bekymmer. Ett är den oklarhet som fortfarande tycks råda
när det gäller kommunernas uthyrning av lokaler till idrottsföreningar, alltså
det som Lars Ahlström var inne på. När skall det utgå moms och när skall
det inte göra det? Det här är en svårighet framför allt för idrotter som bow-
ling och badminton. Jag utgår för min del från att riksförsäkringsverket, som
nu diskuterar denna fråga, kommer fram till en för klubbarna positiv tolk-
ning. Gör man inte det finns det anledning att snarast återkomma till den här
frågan.
Detta om den viktiga penningfrågan.
Jag började med att säga att ju mer man kommer i kontakt med idrottsrö-
relsen, desto större respekt får man för det den uträttar.
Jag har också stor tilltro till idrottens egen förmåga att lösa sina problem.
Det hindrar inte att vi som politiker ändå skall lägga oss i och ha synpunkter -
om jämställdheten inom idrotten, där det fortfarande finns stora brister, om
handikappidrottens förutsättningar och om en hel del annat.
Men på område efter område kan man samtidigt konstatera att idrottsrö-
relsen sannerligen inte är passiv. Därför känner man sig ibland litet snusför-
nuftig när man på det politiska planet skall diskutera idrottens verksamhet.
Både problemen och möjligheterna är i regel väl kända i föreningarna och
förbunden.
Folkpartiet liberalernas utgångspunkt är att idrottsrörelsen skall bevara
sin karaktär av obunden folkrörelse. Därför tar vi bestämt avstånd från olika
försök att politisera idrottsrörelsen. Vi tycker t.ex. inte att det finns någon
som helst anledning för regeringen att ha representanter i Riksidrottsförbun-
dets styrelse.
Detta har vi nedtecknat i reservation nr 2, som jag, herr talman, yrkar
bifall till.
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Idrott
Anf. 167 JAN HYTTRING (c):
Herr talman! Som redan tidigare påpekats får vi inte den där heltäckande
debatten om idrotten. Kammarens arbete är så uppdelat, att idrottsfrågor
kommer att behandlas i mindre bitar på grundval av betänkanden från olika
utskott. Därtill kommer att den tid som vi har till förfogande i kväll inte
torde medge att vi för den riktigt stora debatten.
Jag är dock övertygad om att vi kommer att få den debatten. Problemen
för idrotten har faktiskt ökat. Man har liksom andra folkrörelser fått en mer
ansträngd ekonomi. Redan tidigare stora ekonomiska problem blev än
större efter skatteomläggningen. Det är effekterna av just skatteomlägg-
ningen som man nu brottas med.
Jag förstår att idrottsledarna framöver kommer att ha ett stort intresse av
att föra den här debatten med oss politiker, inte minst därför att man anser
att påverkansmöjligheterna kanske är något större i år när vi närmar oss ett
val. Vi har upplevt dessa diskussioner tidigare. Det har ställts ut löften som
sedan inte hölls, och det är naturligtvis tråkigt. Vi får väl se hur den här de-
batten kommer att utvecklas framöver.
Det är många människor som gör fantastiskt stora insatser inom idrotten
som ledare. Vi vet att det är många föräldrar som gör ett mycket uppoff-
rande arbete. De sätter till en stor del av den gemensamma fritid som famil-
jen har att fördela. Detta gör att många ungdomar kommer i kontakt med
en mycket sund och fin verksamhet.
I dag känner sig många av dessa idrottsledare litet vilsna. Man anser att
man gör en ideell insats genom arbetet i en ideell förening. Men i mångt och
mycket kommer diskussionerna att handla om hur man skall klara effekterna
av skatteomläggningen, av nyinförd moms och, i andra fall, av en ökad
moms. Man börjar diskutera bolagisering, och där är det många råd som
man får. Det diskuteras att dela upp föreningarna i bolagsdelar och ideella
161
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Idrott
162
delar. Detta är naturligtvis väldigt främmande för de flesta av de människor
som jobbar inom idrottsrörelsen.
Vi anser i centern att med de förslag som vi förde fram i samband med
förändringen av skatten strax före sommaruppehållet hade det inte behövt
bli så här. Idrottsledarna hade då kunnat fortsätta med en mer stimulerande
verksamhet, de hade kunnat ägna mer tid åt sina ungdomar och mer tid åt
idrottsfostran.
Nu befinner man sig i den här situationen. Vi i centern kommer inte att
förtröttas när det gäller att försöka påverka situationen och åstadkomma
vissa förändringar. Men den debatten får vi naturligtvis ta i en annan ordning
när vi fått betänkanden från de utskott som det då gäller.
Man kommer då naturligtvis osökt in på den ekonomiska situationen. Det
lokala aktivitetsstödet spelar en mycket stor roll. Det har höjts i några om-
gångar, och det blir nu en ökning från 17 till 28 kr. per aktivitet. Men skälet
för denna ökning är ju inte att detta stöd på något sätt har släpat efter, utan
skälet är att man skall ge en viss kompensation, som man säger, till idrottsrö-
relsen. Man bör då ta i beaktande att det här lokala aktivitetsstödets utveck-
ling redan tidigare har släpat efter mycket kraftigt. Det är anledningen till
att vi från centerns sida har prioriterat detta i vårt budgetalternativ. Vi har
föreslagit en ökning med 7 kr. mer per aktivitet än vad regeringen föreslagit
och som kulturutskottets majoritet nu har accepterat vid behandlingen av
frågan. Vi tycker att detta vore en mycket viktig och riktig åtgärd. Jag tror
inte att det är någon som bestrider att dessa pengar skulle behövas. Det är
många som pratar väl om detta stöd - det har vi hört tidigare i kväll här ifrån
talarstolen. Men man saknar de konkreta förslagen till åtgärder när vi skall
gå till beslut. En väldigt bra åtgärd av dessa talare vore naturligtvis att på-
verka sina partikamrater så att de stöder centerns reservationer när det gäl-
ler anslaget till idrotten. Den uppräkning som vi föreslagit behövs mycket
väl.
Det är också så att idrottsrörelsens egen finansiering har ökat. Möjlighe-
terna härtill är mycket varierande beroende på de aktiviteter som förening-
arna bedriver. En del idrotter är publikt mycket mer intressanta än andra.
Jag behöver inte nämna vilka idrotter det är som har stora möjligheter till
ökad egenfinansiering och vilka som inte har det.
Vi i centern knyter stora förhoppningar till den utredning som riksdagen
har fattat beslut om beträffande ökade möjligheter för föreningarna att an-
ordna lotterier, anordna bingo och andra aktiviteter av den typen. Detta är
naturliga aktiviteter för folkrörelser när det gäller att klara egenfinansie-
ringen. Vi hoppas att de möjligheterna skall bli bättre och att utredningsar-
betet snabbt skall komma i gång. Detta känns säkerligen naturligare för id-
rottsledarna än diskussioner om bolagisering och organisatoriska föränd-
ringar för att smidigt anpassa sig till nya skatteregler osv. Man vill ha dessa
möjligheter att själv ta in pengar. Man kan då också på ett annat sätt påverka
hur pengarna skall användas.
Det är huvudsakligen små föreningar som ägnar mycket tid åt sådana här
verksamheter. I många föreningar tycker man också att det är roligt och trev-
ligt att göra det, eftersom man då kommer i kontakt med människor, som i
övrigt inte har så stora kontakter med idrotten eller andra folkrörelser.
Resultatet av den utredningen och kommande riksdagsbeslut kommer att
få mycket stor betydelse för idrottens utveckling.
Ett annat anslag som behandlas i detta betänkande gäller forskning. I cen-
tern har vi en reservation till förmån för att idrotten skulle få de medel man
anser vara nödvändiga för att kunna göra kraftfulla insatser mot dopning.
Tidigare talare i den här debatten har framhållit att det är viktigt att med alla
medel försöka få bort bruket av stimulerande medel. Detta är naturligtvis
ett rent fusk gentemot idrottsutövare som inte tillgriper dessa medel. Då är
kontroll, forskning och utveckling på detta område naturligtvis någonting
mycket viktigt. Man kan då bara konstatera att regeringens och utskottsma-
joritetens ambitioner inte når upp till den nivå som idrotten anser sig be-
höva. Därför har vi i centern föreslagit en höjning av anslaget till den nivå
som Riksidrottsförbundet anser vara nödvändig.
Det har också nämnts tidigare i debatten att på grund av skatteomlägg-
ningen har idrottsrörelsens resekostnader ökat. Vi har att verka i ett avlångt
land, och vi vet att seriespel är mycket stimulerande för idrotten. Det gäller
inte bara lagidrotterna, utan även enskilda idrottsutövare har ofta mycket
långa reseavstånd. Dessa synpunkter har vi tidigare framfört från centern,
och frågan har debatterats i riksdagen. Regeringen har satt stor tilltro att
man inom idrottsrörelsen själv skall kunna lösa denna fråga. Det kan man
naturligtvis, men man saknar de erforderliga ekonomiska medlen. Därför
har vi markerat att de förslag som läggs fram för att förbättra denna situation
måste kompletteras med ett samhällsstöd, så att man inom idrottsrörelsen
kan vidta de åtgärder man anser vara nödvändiga.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 4 och 8.
Anf. 168 ANDERS NILSSON (s):
Herr talman! Regeringens budgetförslag beträffande idrotten innebär en
väsentlig ökning av anslagen. Utskottets betänkande innebär en markering
av jämställdhetsfrågorna inom idrottsrörelsen. Vi betonar också idrottens
ställning som en fri och självständig folkrörelse. Oppositionens reservatio-
ner innehåller egentligen inga nyheter.
Det råder en bred samstämmighet om värdet av den verksamhet som id-
rottsrörelsen bedriver. Omfattningen av denna verksamhet är också mycket
stor. Kulturutskottet ansluter sig till denna värdering.
Under de senaste åren har företrädare främst för moderaterna fört en de-
batt om idrottspolitiken som ger en bild av idrottsrörelsens situation som om
den vore katastrofal. Lars Ahlström sade i förra årets debatt att han tycker
synd om idrotten, att den snärjs av byråkratiska regler, förmenas sin rättmä-
tiga del av spelmarknaden, osv. I interpellationer och frågor, i tal och debatt-
artiklar, har denna kampanj från moderat håll fortsatt, och Lars Ahlström
har här i dag gått på i samma stil. Jag tycker att det här språkbruket är något
underligt. ”Dråpslag” och ”katastrof” är uttryck som man förknippar med
mer vådliga händelser i vår omvärld.
Ändock lever och frodas idrottsrörelsen. Den uppvisar en fortsatt enorm
uppslutning, höga deltagarsiffror, goda idrottsliga resultat, en god organisa-
tion, ett studieförbund i medvind, och den omfattas för det allra mesta av en
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Idrott
163
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Idrott
164
synnerligen positiv inställning hos landets invånare. Verkligheten ger en helt
annan bild än den som moderaterna försöker måla upp.
Det finns skäl att i några punkter beskriva vad som sker just nu. Det är
ganska mycket.
- Som en följd av skattereformen får det överväldigande flertalet av med-
lemmarna i idrottens organisationer mer pengar i plånboken. Med känne-
dom om idrottens starka ställning hos svenska folket är det en ganska sä-
ker gissning att en hel del av dessa pengar går till en ökad motions- och
idrottsverksamhet.
- Det lokala aktivitetsstödet höjs kraftigt. Idrotten får själv bestämma reg-
lerna för detta.
- Frågan om socialavgifterna har lösts.
- Som framgått av den debatt som förts i föregående ärende här i kammaren
kommer idrotten att få del av 50 miljoner årligen från AB Tipstjänst.
- Regeringens förslag om ett nytt system för bidragen till folkbildningen ger
goda och självständiga utvecklingsmöjligheter för SISU, idrottens studie-
förbund.
- En utredning innebärande översyn av lotterilagstiftningen förestår. Syftet
är att se hur folkrörelserna i högre grad kan öka sina inkomster av lotterier
och spel.
Den här uppräkningen ger en helt annan bild av idrottens villkor än den
moderata propagandan. Den visar att regeringspartiet, socialdemokraterna,
har både vilja och förmåga att bädda för en fortsatt god utveckling inom id-
rottsrörelsen. Listan kunde ha gjorts längre.
I flera motioner har man i år tagit upp jämställdhetsfrågorna. Det är ett
intresse i samklang med Riksidrottsförbundets målsättning, med vad statsrå-
det säger i budgetpropositionen och med utskottets syn. Vad som saknas i
dag är en heltäckande och överskådlig kunskap om hur de pengar som utgör
samhällets stöd till idrotten används. Hur mycket går till verksamhet bland
pojkar och män, och hur mycket går till verksamhet bland flickor och kvin-
nor?
Vi är medvetna om att det kanske inte är alldeles lätt att särskilja detta,
men det bör ändå vara möjligt att göra en sådan sammanställning. Rimligen
bör både idrottens organisationer och anslagsgivande organ ha nytta och
glädje av en sådan redovisning. Debatten blir sakligare om den bygger på ett
ordentligt underlag. Vi föreslår därför att riksdagen i ett tillkännagivande
beställer ett sådant underlag.
Låt mig också kortfattat kommentera några av reservationerna.
Vänsterpartiet vill ha en utredning om idrottsrörelsens framtida inrikt-
ning. Vi anser att det rimligen är idrottsrörelsen själv som skall stå för den.
Moderaterna och folkpartiet vill avskaffa statens representation i Riksid-
rottsstyrelsen. Det vill uppenbarligen inte Riksidrottsförbundet.
Ett uttalande om handikappidrott som moderaterna och folkpartiet vill
åstadkomma är att slå in öppna dörrar. Specialidrottsförbunden, Riks-
idrottsförbundet, föredragande statsråd och utskottet tycker alla att det är
både naturligt och riktigt att handikappade skall ha möjligheter att delta i
motion och idrott på samma villkor som andra människor. Det är självklart!
Varför göra ett uttalande i en riktning som alla är överens om? De som står
för den praktiska verksamheten i idrottsrörelsen har ju den målsättningen
och arbetar efter den!
Både centern och vänsterpartiet har tydligen en målsättning att återställa
det lokala aktivitetsstödet till den nivå reellt sett som det hade vid införandet
1971. Är det så alldeles självklart att alla anslag alltid skall återställas till den
nivå de en gång hade? För vår del vill jag vid det här tillfället notera att det
i år sker en betydande höjning, sannolikt den största hittills sedan stödets
införande.
Sammanfattningsvis, herr talman, vill jag konstatera att idrottsrörelsen är
en positiv kraft i samhället, den utvecklas väl och den får med ett bifall till
hemställan i utskottets betänkande ett mycket gott tillskott nästa budgetår.
Jag yrkar därför, herr talman, bifall till utskottets hemställan i betänkandet
och föreslår avslag på alla tio reservationerna.
(forts, prot. 97)
Kammaren beslöt att ärendebehandlingen skulle fortsättas vid arbetsple-
num torsdagen den 18 april.
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1990/91:172 Godkännande av avtal mellan Sverige och den Europeiska eko-
nomiska gemenskapen avseende ERASMUS-programmet
Motionerna
med anledning av prop. 1990/91:107 Beskattning av inkomst av tjänst från
Sverige m.m.
1990/91 :Sk64 av Bo Lundgren m.fl. (m)
med anledning av prop. 1990/91:115 Vissa skollagsfrågor m.m.
1990/91 :Ubl78 av Gunilla Andersson och Eivor Husing (s)
1990/91 :Ubl79 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)
1990/91 :Ubl80 av Ylva Johansson m.fl. (v)
1990/91 :Ubl81 av Eva Goés m.fl. (mp)
1990/91:Ubl82 av Ulla Tilländer m.fl. (c)
1990/91 :Ubl83 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)
1990/91 :Ubl84 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s)
1990/91 :Ubl85 av Anita Persson m.fl. (s)
1990/91 :Ubl86 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
1990/91 :Ubl87 av Larz Johansson m.fl. (c)
1990/91 :Ubl88 av Britta Bjelle (fp)
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
Idrott
165
|
Prot. 1990/91:96 17 april 1991 |
med anledning av prop. 1990/91:125 Förslag om tilläggsbudget II till stats- |
1990/91 :N106 av Per Westerberg m.fl. (m)
|
166 |
1990/91 :Bo60 av Knut Billing m.fl. (m) 1990/91 :Bo61 av Agne Hansson m.fl. (c) med anledning av prop. 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering 1990/91:A40 av Sonja Rembo m.fl. (m) 1990/91:A41 av Lars Werner m.fl. (v) 1990/91:A42 av Elver Jonsson m.fl. (fp) 1990/91:A43 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson i Vårgårda (c) 1990/91 :A44 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) 1990/91 :A45 av Inger Schörling och Anna Horn af Rantzien (mp) med anledning av prop. 1990/91:141 Rehabilitering och rehabiliteringser- 1990/91 :Sf46 av Gullan Lindblad m.fl. (m) 1990/91 :Sf47 av Margö Ingvardsson och Jan-Olof Ragnarsson (v) 1990/91 :Sf48 av Anita Johansson och Sten Östlund (s) 1990/91 :Sf49 av Karin Israelsson m.fl. (c) 1990/91 :Sf50 av Sigge Godin m.fl. (fp) med anledning av prop. 1990/91:145 Byggnaders inomhusmiljö m.m. 1990/91:Bo62 av Knut Billing m.fl. (m) 1990/91 :Bo63 av Lars Ulander (s) 1990/91:Bo64 av Jan Strömdahl m.fl. (v) 1990/91:Bo65 av Birger Rosqvist (s) 1990/91 :Bo66 av Krister Skånberg och Carl Frick (mp) 1990/91 :Bo67 av Kjell Dahlström m.fl. (mp) 1990/91:Bo68 av Siw Persson m.fl. (fp) med anledning av prop. 1990/91:146 Ändring i plan- och bygglagen 1990/91 :Bo69 av Erling Bager m.fl. (fp) 1990/91:Bo70 av Lars Ulander och Barbro Evermo Palmerlund (s) 1990/91 :Bo71 av Jan Strömdahl (v) 1990/91 :Bo72 av Knut Billing m.fl. (m) 1990/91 :Bo73 av Ivar Virgin (m) 1990/91:Bo74 av Agne Hansson m.fl. (c) 1990/91 :Bo75 av Kjell Dahlström m.fl. (mp) med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor 1990/91 :K60 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) 1990/91 :K61 av Knut Wachtmeister och Rune Rydén (m) 1990/91:K62 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) 1990/91 :K63 av Anders Björck m.fl. (m) 1990/91 :K64 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) 1990/91 :K65 av Sten Andersson i Malmö och Bertil Persson (m) |
1990/91 :K66 av Bo Forslund m.fl. (s)
1990/91:K67 av Gustav Persson m.fl. (s)
1990/91:K68 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s)
1990/91:K69 av Bruno Poromaa m.fl. (s)
1990/91 :K70 av Bruno Poromaa m.fl. (s)
1990/91 :K71 av Lennart Andersson m.fl. (s, fp, c, v)
1990/91 :K72 av Lars Ahlström (m)
1990/91 :K73 av Per Stenmarck och Margit Gennser (m)
1990/91 :K74 av Lars Werner m.fl. (v)
1990/91 :K75 av Lars-Erik Lövdén (s)
1990/91 :K76 av Anita Jönsson m.fl. (s)
1990/91 :K77 av Kjell Ericsson (c)
1990/91 :K78 av Kjell Ericsson och Karin Starrin (c)
1990/91 :K79 av Krister Skånberg (mp)
1990/91 :K80 av Olof Johansson m.fl. (c)
1990/91 :K81 av Håkan Hansson m.fl. (c)
1990/91 :K82 av Göran Engström och Kjell Ericsson (c)
1990/9LK83 av Börje Hörnlund (c)
1990/91:K84 av Börje Hörnlund (c)
1990/9LK85 av Inger Schörling m.fl. (mp)
1990/91:K86 av Maud Björnemalm och Håkan Strömberg (s)
1990/91 :K87 av Åke Wictorsson (s)
1990/91 :K88 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
1990/91 :K89 av Ingela Mårtensson och Erling Bager (fp)
1990/91 :K90 av Göran Engström (c)
1990/9LK91 av Erkki Tammenoksa m.fl. (s)
1990/91 :K92 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp)
1990/91 :K93 av Bengt Harding Olson (fp)
med anledning av prop. 1990/91:153 Ny folkbokföringslag m.m.
1990/91 :Sk65 av Hugo Hegeland (m)
1990/91 :Sk66 av Görel Thurdin m.fl. (c)
1990/91 :Sk67 av Gösta Lyngå m.fl. (mp)
1990/91 :Sk68 av Margitta Edgren (fp)
1990/91 :Sk69 av Hugo Hegeland (m)
med anledning av prop. 1990/91:158 Ett avtal mellan Sverige och Danmark
om en fast förbindelse över Öresund
1990/91 :T85 av Grethe Lundblad (s)
1990/91 :T86 av Lars Werner m.fl. (v)
1990/91:T87 av Jan Andersson m.fl. (s)
1990/91 :T88 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
1990/91 :T89 av Kjell-Arne Welin (fp)
1990/91 :T90 av Anita Stenberg (mp)
1990/91 :T91 av Inger Schörling m.fl. (mp)
1990/91 :T92 av Kjell Dahlström och Carl Frick (mp)
1990/91 :T93 av Margareta Winberg m.fl. (s)
1990/91 :T94 av Olof Johansson m.fl. (c)
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
167
Prot. 1990/91:96 med anledning av prop. 1990/91:159 Särskild inkomstskatt för utomlands bo-
17 april 1991 satta artister, m.m.
1990/91 :Sk70 av Bo Lundgren m.fl. (m)
1990/91 :Sk71 av Kjell Johansson m.fl. (fp)
1990/91:Sk72 av Görel Thurdin m.fl. (c)
1990/91 :Sk73 av Maud Björnemalm m.fl. (s)
med anledning av prop. 1990/91:162 Vissa fredspliktsregler
1990/91:A46 av Sonja Rembo m.fl. (m)
1990/91 :A47 av Elver Jonsson och Börje Hörnlund (fp, c)
Utrikesutskottets betänkande
1990/91:UU25 Omedelbara humanitära hjälpinsatser
Anmäldes att följande fråga framställts
den 16 april
1990/91:541 av Hugo Bergdahl (fp) till kommunikationsministern om per-
sontrafiken på inlandsbanan:
Transportrådet tycks nu ha stannat för att föreslå regeringen att persontra-
fiken på inlandsbanan skall läggas ned och ersättas med busstrafik i enlighet
med det avtal rådet träffade med länshuvudmännen i februari. Den oro vi
från liberalt håll kände efter riksdagsbeslutet i mars har alltså visat sig vara
befogad.
Mot denna bakgrund vill jag fråga kommunikationsministern:
Avser regeringen att vidta några åtgärder i syfte att trygga persontrafiken
på inlandsbanan?
19 § Kammaren åtskildes kl. 22.55.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 §,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 6§ anf. 45 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 73 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 101 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.53,
168
|
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 135 (delvis) och |
Prot. 1990/91:96 17 april 1991 |
Vid protokollet
OLOF MARCUSSON
/Gunborg Apelgren
169
Prot. 1990/91:96
Onsdagen den 17 april
1 § Justering av protokoll................................. 1
2§ Hänvisning av ärenden till utskott........................ 1
3 § Förnyad bordläggning................................. 1
4§ Särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension............ 2
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU19
Debatt
Gullan Lindblad (m)
Barbro Sandberg (fp)
Karin Israelsson (c)
Ragnhild Pohanka (mp)
Doris Håvik (s)
Margö Ingvardsson (v)
Beslut................................................ 24
5§ Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 11
april............................................ 25
Lagutskottets betänkande LU24
Näringsutskottets betänkande NU28
Näringsutskottets betänkande NU29
Näringsutskottets betänkande NU30
Bostadsutskottets betänkande BoU12
Försvarsutskottets betänkande FöU7
6§ Socialpolitik - försäkring vid sjukdom, föräldraskap, handikapp
och ålderdom..................................... 27
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfUll
Avd. 1 Sjukförsäkring m.m............................. 28
170
Debatt
Gullan Lindblad (m)
Sigge Godin (fp)
Karin Israelsson (c)
Margö Ingvardsson (v)
Ragnhild Pohanka (mp)
Börje Nilsson (s)
Avd. 2 Föräldraförsäkring m.m.......................... 58
Debatt
Margit Gennser (m)
Barbro Sandberg (fp)
Marianne Jönsson (c)
Margö Ingvardsson (v)
Ragnhild Pohanka (mp)
Ulla Johansson (s)
Andre vice talmannen (om sammanträdets fortsättning under Prot. 1990/91:96
kvällen) 17 april 1991
Avd. 3 Pensioner m.m................................. 80
Debatt
Margit Gennser (m)
Barbro Sandberg (fp)
Karin Israelsson (c)
Margö Ingvardsson (v)
Ragnhild Pohanka (mp)
Ingegerd Elm (s)
Beslut................................................ 101
Beslut om uppskjuten votering av kvällsärenden............... 104
7 § Statsbudgeten för budgetåret 1991/92, jordbruksdepartementet . 104
Jordbruksutskottets betänkande JoU22
Debatt
Sven Eric Lorentzon (m)
Bengt Rosén (fp)
Lennart Brunander (c)
(forts.)
Ajournering........................................... 110
Återupptagna förhandlingar............................... 71
7§ (forts.) Statsbudgeten för budgetåret 1991/92, jordbruksdeparte-
mentet (forts. JoU22)............................... 110
Sven Eric Lorentzon (m)
Lennart Brunander (c)
Annika Åhnberg (v)
Marianne Samuelsson (mp)
Åke Selberg (s)
Ingvar Eriksson (m)
Kaj Larsson (s)
Carl G Nilsson (m)
Olle Östrand (s)
Hans Dau (m)
Rune Berglund (s)
Beslut skulle fattas den 18 april
8§ Gränsskydd för rågvete m.m............................ 139
Jordbruksutskottets betänkande JoU24
Beslut skulle fattas den 18 april
9 § Anslag till riksdagens revisorer och deras kansli............. 139
Finansutskottets betänkande FiU15
Debatt
Carl Frick (mp)
Per Olof Håkansson (s)
Beslut skulle fattas den 18 april
10 § Den statliga rationaliseringsverksamheten m.m............. 140
Finansutskottets betänkande FiU17
Debatt
Rune Rydén (m)
171
Prot. 1990/91:96
17 april 1991
172
Carl Frick (mp)
Per Olof Håkansson (s)
Beslut skulle fattas den 18 april
11 § Anslag till riksgäldskontoret........................... 141
Finansutskottets betänkande FiU18
Debatt
Carl Frick (mp)
Arne Andersson i Gamleby (s)
Beslut skulle fattas den 18 april
12 § Sparfrämjande åtgärder.............................. 141
Finansutskottets betänkande FiU21
Debatt
Lars Tobisson (m)
Lars De Geer (fp)
Ivar Franzén (c)
Carl Frick (mp)
Roland Sundgren (s)
Beslut skulle fattas den 18 april
13 § Statistikfrågor...................................... 151
Finansutskottets betänkande FiU22
Debatt
Rune Rydén (m)
Ivar Franzén (c)
Carl Frick (mp)
Per Olof Håkansson (s)
Lars De Geer (fp)
Beslut skulle fattas den 18 april
14 § AB Tipstjänsts ersättningar till idrotten.................. 157
Finansutskottets betänkande FiU19
Debatt
Filip Fridolfsson (m)
Marianne Carlström (s)
Beslut skulle fattas den 18 april
15 § Idrott............................................ 157
Kulturutskottets betänkande KrU17
Debatt
Lars Ahlström (m)
Andre vice talman Christer Eirefelt (fp)
Jan Hyttring (c)
Anders Nilsson (s)
(forts, prot. 97)
16 § Beslut om fortsatt ärendebehandling den 18 april........... 165
17 § Bordläggning...................................... 165
18 § Anmälan om fråga
1990/91:541 av Hugo Bergdahl (fp) om persontrafiken på in-
landsbanan .................................... 168
gotab 98775, Stockholm 1991