Protokoll
1990/91:93
1 § Val av ytterligare suppleant i jordbruksutskottet
Företogs val av en suppleant i jordbruksutskottet.
Handelspolitisk
debatt
1 överensstämmelse med förslag från valberedningen valdes till
suppleant i jordbruksutskottet
Maggi Mikaelsson (v)
2§ Handelspolitisk debatt
Anf. 1 Statsrådet ANITA GRADIN (s):
Herr talman! Utvecklingen i vår nära omvärld går nu mycket snabbt. EES-
förhandlingarna mellan EG och EFTA är inne i ett avgörande skede. Inom
EG fördjupas samarbetet. I Öst- och Centraleuropa tas viktiga steg i riktning
mot demokrati och marknadsekonomi.
Den internationella scenen rymmer också osäkerhetsmoment och
oroande drag. Världshandelns tillväxt försvagades påtagligt förra året. Till
detta kommer att GATT-förhandlingarna, den s.k. Uruguay-rundan, inte
kunde slutföras som planerat i december förra året. Detta var en signal som
världsekonomin borde ha besparats. Den hade behövt ett framgångsrikt
slutförande av rundan.
Under andra halvåret 1990 bröts en lång period med stabil och hög tillväxt
i OECD-området. Början av detta år har präglats av en fortsatt svag utveck-
ling.
Den vikande internationella konjunkturen har fått återverkningar också
för Sverige. Omslaget från överhettning till ett kraftigt försvagat efterfråge-
läge har kommit snabbt. För utrikeshandeln har tillväxten dämpats betydligt
på både export- och importsidan.
Förra året var de svenska exportföretagens andelsförluster på världsmark-
naden fortfarande stora. De löneavtal som nu slutits på stora delar av den
svenska arbetsmarknaden, liksom en radikal dämpning av prisstegringstak-
ten under året, innebär att konkurrenskraften för svensk industri förbättras.
Förutsättningarna har därmed skapats för en vändning uppåt av aktivite-
1 Riksdagens protokoll 1990/91:93
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
ten i den svenska ekonomin. Redan under 1991 kan vändpunkten komma
för industrin, och 1992 bli ett år av återhämtning.
Under andra hälften av 1991 väntas en återhämtning i konjunkturen på
för Sverige viktiga marknader. Det bidrar ytterligare till att svensk export
kan få ett uppsving nästa år.
Herr talman! 1990 skulle ha blivit ett avgörande år för det multilaterala
handelssystemets framtid. Uruguay-rundan inom ramen för GATT skulle ha
avslutats med ett ministermöte i Bryssel i december och resulterat i för-
stärkta handelsregler och friare handelsflöden långt i på 2000-talet.
Ministermötet ägde rum som planerat - men rundan avslutades inte i Brys-
sel. Positionerna i framför allt jordbruksfrågan, där EG stod mot USA och
ett antal andra jordbruksexportörer, var för låsta för att parterna skulle
kunna kompromissa. Samtidigt vill jag understryka att motsättningarna var
stora även på andra viktiga förhandlingsområden. Klyftan mellan retorik
och vad som realistiskt kunde uppnås var för stor.
Uruguay-rundans fortsättning är för närvarande oklar. Den 26 februari
återupptogs visserligen förhandlingarna i Geneve på den grundval som upp-
nåtts vid Bryssel-mötet, men förhandlingarna förs för närvarande endast på
teknisk nivå. Skälet är att US A-administrationen senast i maj måste få ett
förnyat bemyndigande från den amerikanska kongressen för att kunna för-
handla fram avtal som sedan inte kan ändras under utskottsbehandlingen.
Vi utgår ifrån att USAs president får ett sådant bemyndigande, som i så fall
gäller t.o.m. maj 1993.
Enligt svensk uppfattning måste Uruguay-rundan emellertid avslutas be-
tydligt tidigare än så, helst redan i år. De resultat som hittills uppnåtts i run-
dan får inte gå förlorade. Att förhandla i långbänk innebär påtagliga risker
för att hela processen faller sönder. Det finns redan oroande tecken på att
USAs intresse för bilaterala uppgörelser vid sidan av GATT ökar.
Sverige är en handelsberoende nation.-Vår handelspolitik måste främja
våra relationer till alla delar av världen. Därför är Uruguay-rundan så viktig
för oss. Utan ett starkt GATT har små länder svårt att hävda sina handelspo-
litiska intressen. Förstärkta och utvidgade GATT-regler är också viktiga för
att förhindra att de regionala liberaliseringsprocesserna inom och utom
Europa blir exklusiva och inåtvända.
Alla handelsnationer måste nu ta sitt ansvar för att Uruguay-rundan ge-
nomförs. Vad som framför allt krävs är ett aktivt ledarskap och en klar och
stram tidtabell för de insatser som krävs för att ro rundan i hamn. Retorik
och orealistiska förväntningar får kastas över bord. Sveriges ambition är att
det slutliga resultatet av GATT-förhandlingarna skall kunna skrivas under
före utgången av innevarande år.
På det multilaterala handelsområdet vill jag också nämna Förenta natio-
nernas konferens för handel och utveckling, UNCTAD, som kommer att ha
sitt åttonde möte i början av nästa år.
Olikheterna mellan länderna i u-landsgruppen är i dag större än någonsin.
Deras utveckling varierar över hela skalan från stark ekonomisk tillväxt till
stagnation. Detta innebär att lösningarna på ländernas problem är olika.
UNCTA D-konfcrensen kommer säkert att präglas av detta förhållande.
En av de viktigaste förutsättningarna för u-ländernas utveckling är att de
kan delta aktivt i den internationella handeln. Goda avsättningsmöjligheter
för deras exportprodukter, på i-landsmarknaderna såväl som inom den egna
gruppen, är en nödvändighet. Vi söker bidra till detta genom att öppna vår
egen marknad.
Ett exempel på det är avvecklingen av de svenska teko-restriktionerna den
31 juli i år. Som en följd av tidigare ställningstaganden från riksdagen har
regeringen nyligen sagt upp de 15 bilaterala begränsningsavtalen under mul-
tifiberavtalet till detta datum.
Herr talman! Miljöfrågornas växande betydelse har uppmärksammats på
de flesta områden, även handelspolitikens. De ökade miljöambitionerna
världen över kommer i ökad grad att resultera i åtgärder som påverkar han-
deln över gränserna.
I dag finns det en del frågetecken kring på vilket sätt och i vilken omfatt-
ning de multilaterala handelsreglerna är tillämpliga på olika typer av miljöåt-
gärder. Dessa frågetecken bör rätas ut för att undvika osäkerhet och ett san-
nolikt växande antal svårlösta handelstvister.
Sverige har drivit på för att frågan om handel och miljö skall diskuteras
internationellt. Gemensamt med övriga EFTA-länder har vi föreslagit att
frågan skall tas upp till behandling i GATT. Syftet är att undersöka hur han-
delsreglerna skall kunna förstärkas eller kompletteras för att ta hänsyn till
miljöfrågornas växande betydelse. Förslaget har mött ett mycket positivt
gensvar på många håll men också stor tveksamhet från framför allt u-länder.
Detta ökar vikten av att upprätthålla en dialog om miljöfrågorna i andra
fora. Sverige har väckt frågan i OECD, där ett viktigt analysarbete nu in-
letts. UNCTAD kommer att kunna spela en liknande roll för möjligheten till
en dialog med u-länderna. Även här har Sverige tagit initiativ till att få upp
frågan på dagordningen.
Herr talman! Den tid som gått sedan förra årets handelspolitiska debatt
har på flera områden medfört avgörande förändringar för Europa.
EG har i högt tempo fortsatt sitt arbete för att fullborda den inre markna-
den från den 1 januari 1993. De två regeringskonferenserna om den politiska
unionen och den ekonomiska och monetära unionen har inletts.
Den 20 juni i fjol inledde EFTA-länderna och EG de formella förhandling-
arna om att upprätta ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde - EES.
Det gemensamma målet är att förhandlingarna skall slutföras till sommaren
i år och att EES-avtalet skall träda i kraft den 1 januari 1993.
Syftet är att bredda och fördjupa det västeuropeiska samarbetet på en rad
olika samhällsområden. Ett EES-avtal kommer inte bara att gagna de väst-
europeiska länderna. Det skapar också förutsättningar för ett vidgat ekono-
miskt, politiskt och kulturellt samarbete mellan alla Europas stater. Län-
derna i Central- och Östeuropa söker nu ett närmare samarbete med Väst-
europa.
Ministermötet mellan EFTA och EG den 19 december 1990 blev en klar
framgång. Ministrarna kunde enas om riktlinjer för de fortsatta förhandling-
arna. Resultatet skapade goda förutsättningar för att förhandlingarna skulle
kunna föras vidare pä ett konstruktivt sätt. Så har också skett.
Vid det informella ministermötet den 1-2 mars i år bekräftades att EFTA-
kretsen alltjämt står samlad inför det fortsatta arbetet.
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
Som jag tidigare redogjort för här i kammaren återstår känsliga förhand-
lingar på några områden. Stora arbetsinsatser av alla berörda parter kommer
att krävas om tidtabellen skall kunna hållas. Både EFTA-länderna och EG
har dock bekräftat sin föresats att avsluta EES-förhandlingarna till somma-
ren.
Den europeiska arkitekturen förändras snabbt. Vi lever i dag i en helt an-
nan omvärld än för bara ett eller ett och ett halvt år sedan. Därmed har också
förutsättningarna för svenskt medlemskap i EG förändrats. Frågan om vårt
deltagande i Europaintegrationen är ett av våra viktigaste politiska avgöran-
den under efterkrigstiden. Det är därför glädjande att det råder en mycket
bred enighet i riksdagen om målen och riktlinjerna för Sveriges fortsatta age-
rande.
I sitt beslut den 12 december 1990 uttalade sig riksdagen för ett svenskt
medlemskap i EG med bibehållen neutralitetspolitik. Det bedömdes sanno-
likt att en svensk ansökan skulle kunna lämnas in under år 1991. Detta är
också regeringens avsikt. Parallellt med de intensiva EES-förhandlingarna
har regeringen därför inlett förberedelserna för en sådan ansökan. Bl.a. ana-
lyserar vi nu konsekvenserna på olika områden av ett svenskt medlemskap i
EG. Resultatet kommer att redovisas i sommar.
I dagsläget är dock arbetet med att slutföra EES-förhandlingarna vår
första prioritet. Det föreligger inget motsatsförhållande mellan ett EES-av-
tal och en medlemskapsansökan. Tvärtom. I det korta perspektivet finns
inget alternativ till ett EES-avtal. Därigenom etableras en högre nivå av
samverkan mellan EFTA-länderna och EG. I ett längre perspektiv kan ett
EES-avtal ses som ett steg på vägen i Sveriges strävan mot medlemskap.
I lerr talman! Länderna i Central- och Östeuropa genomgår nu en nödvän-
dig omställningsprocess mot marknadsekonomi som kommer att ta lång tid.
Framstegen i de ekonomiska reformprogrammen är högst varierande. Indu-
striproduktionen sjunker och inflationstakten är hög. På kort sikt kommer
importefterfrågan i dessa länder att vara låg samtidigt som de utländska inve-
steringarna är begränsade. På längre sikt är det dock sannolikt att investe-
ringarna liksom handeln kommer att öka.
Rekonstruktionen av de tidigare planekonomierna kommer att kräva om-
fattande insatser under en följd av år. Vad gäller de svenska insatserna har
det s.k. miljard-programmet, som avser en treårsperiod, börjat genomföras.
Därutöver har ytterligare medel avsatts för den nya europeiska utvecklings-
banken liksom för finansiellt stöd till Tjeckoslovakien och Ungern inom ra-
men för G 24, där Sverige deltar aktivt. OECD-ländernas stödinsatser inom
G 24 spelar en viktig roll vad gäller kompletterande finansiellt stöd till re-
formländerna utöver vad exempelvis Internationella valutafonden och
Världsbanken kan ställa upp med.
Polen, Ungern och Tjeckoslovakien har klart uttryckt sin önskan om ett
närmare samarbete med OECD som på sikt kan leda till medlemskap i orga-
nisationen. För att tillmötesgå dessa önskemål har ett särskilt program anta-
gits för östländer som tar snabba steg mot marknadsekonomi och demokrati.
Åtgärder pä det handelspolitiska området spelar också en viktig roll för att
underlätta förändringsprocessen. Investeringsskyddsavtal har hittills ingåtts
med Jugoslavien, Polen och Ungern. Ett avtal med Tjeckoslovakien har un-
dertecknats men ännu inte trätt i kraft. Förhandlingar om liknande avtal
med andra länder i området pågår.
Exportkreditnämnden kan genom att lyfta av en del av företagens risker
bidra till att möjliggöra finansiering av projekt och investeringar. Nämnden
har nyligen infört vissa förändringar i sitt investeringsgarantisystem för Cen-
tral- och Östeuropa genom att s.k. systemskiftesrisker nu kan täckas.
Förhandlingar om frihandelsavtal förs mellan EFTA-länderna och Polen,
Tjeckoslovakien, Ungern och Jugoslavien inom ramen för de samarbetsde-
klarationer som tecknats med dessa länder. Avsikten är att avtalen om möj-
ligt skall kunna träda i kraft år 1992.
Den europeiska utvecklingen har också präglat det nordiska samarbetet
under året. Nordiska ministerrådet har inlett en genomgång av vilka frågor
som EES-avtalet kommer att aktualisera i det nordiska samarbetet efter års-
skiftet 1992-1993, då avtalet väntas träda i kraft.
Samtidigt har ökande uppmärksamhet ägnats åt vilken roll det nordiska
samarbetet kan ha i förhållande till utvecklingen i Central- och Östeuropa.
Ministerrådet antog i oktober ett arbetsprogram för insatser i Baltikum samt
Central- och Östeuropa. Detta omfattar bl.a. inrättande av nordiska infor-
mationskontor i Tallinn, Riga och Vilnius och en stipendieordning för stude-
rande från Baltikum.
Herr talman! Europas stora betydelse för Sveriges utrikeshandel är up-
penbar. Det västeuropeiska frihandelsområdet utvecklar sig till en jättelik
”hemmamarknad” för svenska företag. Sverige måste dock öka exportan-
strängningarna också på övriga marknader.
Det för svensk utrikeshandel viktigaste landet utanför Europa är USA.
Nära 9 % av Sveriges export går till USA, vilket är vida mer än för något
annat utomeuropeiskt land.
Den amerikanska marknaden präglas generellt av öppenhet, även om
vissa sektorer såsom textil och stål är starkt skyddade.
På svensk begäran har den antidumpningstull som USA infört mot vissa
stålprodukter från Sandvik undersökts av en expertpanel inom G ATT. Pane-
len gav Sverige rätt. USA anmodades avskaffa denna extratull och betala
tillbaka redan inbetald tull till Sandvik. Panelrapporten har ännu inte kunnat
antas av GATTs råd på grund av USAs motstånd. Vi utgår emellertid från
att USA kommer att tillämpa panelens rekommendationer. Om GATT i
längden skall bevara sin trovärdighet måste dess maskineri för tvistelösning
respekteras också av de stora handelsnationerna.
Intresset för regional ekonomisk integration ökar även i USA. President
Bush har aviserat att förhandlingar med Mexico om ett nordamerikanskt fri-
handelsområde snart skall inledas. I dessa kommer även Canada, som redan
har ett omfattande frihandelsavtal med USA, att delta. Presidenten har
också initierat det s.k. Enterprise for the Americas, som ytterst syftar till att
göra hela den västra hemisfären till ett frihandelsområde. Vi har med till-
fredsställelse noterat de amerikanska försäkringarna att ett sådant frihandel-
sområde kommer att vara öppet mot omvärlden.
Stillahavsasien är den region i världen som i dag kan uppvisa den utan jäm-
förelse snabbaste ekonomiska tillväxten.
Japan, som är det ekonomiska och finansiella centret i området, är i dag
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
efter USA världens största ekonomi. Den svenska exporten till Japan ut-
vecklas mycket positivt och svarar för en stadigt ökande andel av Sveriges
totalexport. Till detta bidrar svenska ansträngningar såväl som importstimu-
lerande åtgärder från japansk sida.
Vi ser gärna att förbindelserna med Japan ökar över ett bredare fält. Re-
geringen har bl.a. avsatt medel till stöd för bildandet av ett forskningsinstitut
med särskild inriktning på japansk ekonomi.
I regeringens tillväxtproposition föreslår vi att 7 milj.kr. nästa budgetår
skall anslås till ett särskilt program som syftar till att stimulera japanska före-
tag att investera i Sverige. Avsikten är att detta belopp skall bli ett årligt an-
slag.
De dynamiska ekonomierna i Sydostasien uppvisar mycket höga siffror
vad gäller tillväxt, produktivitet, investeringar och handel. Så till exempel
har Hongkongs, Singapores, Sydkoreas och Taiwans sammanlagda andel av
världsexporten av industrivaror fördubblats från 5 till 10 % under 1980-talet.
Dessa ekonomiers närmande till och kontakter med OECD under senare
tid är ett uttryck för att de närmar sig i-ländernas marknadsekonomiska sys-
tem och öppna handelspolitik.
Vi ser det som naturligt att dessa länder intar en plats i det handelspoli-
tiska samarbetet som motsvarar deras ställning i världsekonomin.
Herr talman! Situationen i Mellanöstern har dominerats av händelserna i
samband med Iraks invasion av Kuwait den 2 augusti i fjol. Sverige var ett
av de första länderna som införde ekonomiska sanktioner mot Irak och det
av Irak ockuperade Kuwait.
Sedan regeringen hävt embargot mot Kuwait den 7 mars 1991 har förut-
sättningar skapats för ett aktivt svenskt deltagande i återuppbyggnaden av
detta land.
På det handelspolitiska området har EFTA-länderna inlett förhandlingar
med Turkiet om ett frihandelsavtal. På samma sätt kommer Sverige tillsam-
mans med övriga EFTA-länder att inleda förhandlingar om ett frihandelsav-
tal med Israel. Detta skall inkludera en överenskommelse om lämpliga ar-
rangemang för direkthandel med de ockuperade palestinska områdena.
Vidare följer vi noga utvecklingen inom GCC, Gulf Co-operation Coun-
cil. En viktig fråga är i vilken utsträckning Iran nu kommer att integreras i
samarbetet inom GCC, som förmodas komma att spela en viktigare handels-
politisk roll i framtiden.
Ytterligare en region som står inför stora förändringar är södra Afrika. Vi
har kunnat konstatera betydande politiska förändringar i Sydafrika. Trots
alla problem ser det det ut som om vägen för förhandlingar om en ny författ-
ning ligger öppen. Den här utvecklingen kan ha en avgörande betydelse för
den politiska och ekonomiska utvecklingen i hela regionen.
Det rör sig om en del av världen där Sverige har ett mycket gott anseende
och en betydande närvaro - inte minst genom vårt långvariga och omfat-
tande biståndssamarbete med frontstaterna, SADCC, och befrielserörel-
serna. Jag tror att vi här står inför stora nya samarbetsmöjligheter på litet
sikt. Det gäller inte minst på handelsområdet.
Den tidpunkt då vi måste ta upp sanktionerna mot Sydafrika till prövning
närmar sig. Sydafrika har dock ännu inte nått det stadium där förändring-
arna kan betecknas som djupgående och oåterkalleliga. Innan det sydafri-
kanska parlamentet infriat president de Klerks åtagande att avskaffa apart-
heidlagarna och Sydafrikas regering undanröjt alla återstående hinder för
förhandlingar, är vi inte beredda att upphäva handelssanktionerna.
Herr talman! Statens stöd till de svenska företagens exportsatsningar i
olika länder och regioner måste fortlöpande ses över så att det blir så effek-
tivt som möjligt, både vad gäller kostnader och resultat.
Betänkandet från exportfrämjandeutredningen - Statens roll vid främ-
jande av export - är just nu ute på remiss. Remisstiden går ut den 29 april.
Jag räknar med att regeringen återkommer med förslag i frågan till vårriks-
dagen. Det blir då tillfälle att ingående debattera mål och motiv för det stat-
liga stödet till Sveriges exportråd. Redan nu vill jag emellertid slå fast att
det samarbete som äger rum mellan staten och näringslivet i exportrådet är
mycket värdefullt.
Herr talman! Två frågor står i centrum för den svenska handelspolitiken
under det kommande året. Den ena gäller Uruguayrundan som måste
bringas till ett lyckosamt slut. Sverige kommer att aktivt arbeta för detta.
Den andra frågan gäller vår plats i Europa. Sverige bör aktivt delta i att
skapa ett nytt Europa. Sverige har mycket att bidra med i det vidgade inter-
nationella samarbete som nu växer fram. På många områden kan EG bli det
nav kring vilket ett vidare europeiskt samarbete kretsar. Det är i det per-
spektivet som vi nu bereder oss att ansöka om medlemskap i EG. Som med-
lem i EG kan vi medverka till att bygga framtidens Europa.
Anf.2 NIC GRÖNVALL (m):
Herr talman! Fru statsråd! Jag skulle vilja börja detta inlägg med att visa
upp litet dåligt humör. Det är sorgligt att denna viktiga debatt förs en ple-
numfri fredag. Handelspolitiken innehåller viktiga frågor. I den tid vi nu le-
ver framträder handelspolitiken som ett väsentligt politikområde. Det är
sorgligt att behöva stå inför en tom kammare - jag tackar de kollegor som är
här - och debattera denna viktiga del av vår politik.
Det är naturligtvis särskilt olyckligt att statsministern och partiledarna i
dag överlägger i den närbesläktade frågan om medlemskapsansökan till EG.
Det kommer på sitt sätt att negativt påverka den uppmärksamhet vår debatt
får här.
Jag övergår nu till något mer positivt. Jag vill tacka för ett mycket bra in-
lägg av statsrådet, som innehåller precis en så bred redovisning av den
svenska handelspolitiken som en handelsdebatt skall göra. Vi har under de
senare handelsdebatterna hamnat i en EG-debatt, och det känns befriande
att nu få syssla med litet annat. Det finns verkligen mycket väsentliga frågor
vid sidan av EG-debatten. Jag återkommer till den debatten och dess han-
delspolitiska implikationer.
Statsrådet gör en alldeles riktig disposition av sitt inlägg, och hon ägnar
stort utrymme åt att först markera position då det gäller den globala regimen
för vår internationella handel.
Bretton Woods-överenskommelsen från 1943 måste bli färdig. Den inter-
nationella handelsorganisationen fick aldrig bli till och ersattes av den långt
svagare GATT-överenskommelsen. Det är naturligtvis en mycket angelägen
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
strävan för världens politiker som sysslar med handelspolitiska frågor att
föra GATT från dess nuvarande uppbyggnad fram till en verklig internatio-
nell organisation med en verklig jurisdiktion.
Den situation som råder i antidumpningsärendet angående vissa stålpro-
dukter, som statsrådet påpekar, är alldeles oacceptabel. En enskild nation
skall inte få blockera genomförandet av den internationella reglering som vi
alla har åtagit oss att leva efter. Det finns emellertid i G ATT-perspektivet en
del signaler som beskrivs i deklarationen på ett delvis aningslöst sätt. Dess-
utom saknas en viktig frågeställning. Jag tänker på den regionalisering som
är en uppenbar trend i världshandeln. Regionaliseringen sker inom ramen
för GATT-stadgans medgivande om frihandelsotnråden och tullunioner.
Men den utgör likafullt ett mycket farligt tecken som skulle kunna bereda
marken för en uppdelning av världsmarknaden i världsmarknadens handels-
mönster.
USAs hållning under Uruguay-rundan var en av de krafter som spräckte
resultatet. USA har naturligtvis hela tiden varit berett på att dessa långt-
gående krav på jordbruksområdet inte skulle mötas av övriga förhandlings-
parter. Det finns därför en påtaglig risk att USAs regionaliserade handelspo-
litiska manövrar inrymmer en beredelse för ett nederlag för GATT och en
återgång till en protektionistisk USA-politik som baserar sin tillväxtkraft på
regional handel. Det finns uttalanden i deklarationen vari statsrådet registre-
rar att USA lämnat förklaringar om att man inte avser att gå den regionalise-
rade vägen. Jag vill gärna att handelsministern tar upp denna tråd och här i
dag debatterar frågan om vad man kan göra för att verkligen utöva kraftfulla
påtryckningar mot en sådan regionalisering från USAs sida.
Samtidigt skall det registreras att USAs tilltänkta förhandlingar om frihan-
delsavtal med Mexico inrymmer kanske en händelse av större politisk bety-
delse än vi här i Europa riktigt förstår. Gränsen mellan USA och Mexico har
länge varit en krutladdning som skulle kunna leda till explosioner. Det är en
hälsobringande gärning att få knyta dessa länder samman med ett frihandels-
avtal. Men däri ryms en fara.
Det finns en fråga där jag saknar ett uttalande vad avser den globala han-
delsregimen. Det gäller de problem som världens nationer har kämpat med
och kommer att nödgas att kämpa med under många år, nämligen skuldkri-
sen. Det måste vara uppenbart att skuldkrisen kommer att kräva statliga in-
satser för att kunna avvecklas. På något sätt och i något forum måste värl-
dens industriländer samlas kring en överläggning om hur skuldkrisen skall
avvecklas. Det gäller både den som hanteras i Paris-klubben och som fram-
för allt berör de statliga finansieringsinsatserna, men givetvis också den som
hanteras av den s.k. London-klubben och som berör finansiella institutioner
i framför allt USAs bankvärld.
Om problemet kring USAs finansiella marknader skall bestå kommer osä-
kerheten om världens ekonomiska utveckling också att bestå. Det är därför
ett stort politiskt ansvar för industriländerna att ta itu med skuldkrisproble-
men på allvar. Jag emotser statsrådets kommentar och synpunkter på hur
problemet kan angripas.
För att fullfölja tankarna kring regionaliseringen och regionernas utveck-
ling i världshandeln, vill jag ta upp tre särskilda synpunkter. Statsrådet näm-
ner alla tre, men på ett annat sätt än vad jag hade väntat mig.
Statsrådet påpekar Sydostasiens enastående tillväxt i handelshänseende
och ekonomisk styrka. Hon säger med glädje att dessa länder närmar sig
OECD-juridiken och OECD-kretsen. Men, här i Sverige har vi en attityd till
en av våra främsta handelspartner, Taiwan, som är förnedrande. Jag skulle
vilja att statsrådet förklarade att den förestående resan till Taiwan för Mikael
Sohlman inte är den enda åtgärden som Sverige avser att genomföra för att
ge Taiwan den ställning Taiwan förtjänar i vårt land. Jag vill påpeka att lan-
dets representationskontor i Stockholm inte har fått inta någon form av in-
ternationell eller diplomatisk status. Dess tjänstemän arbetar med vanliga
korta uppehållstillstånd. Regeringen har varit utomordentligt föraktfull mot
Taiwans behov av officiella handelskontakter på en anständig nivå. Jag vill
gärna att statsrådet kommenterar frågan och anger en linje som regeringen
avser att följa.
Det andra delen i det sydostasiatiska blocket är Japan, som är motorn i
hela utvecklingen och som är den stora starka parten där. Japan uppvaktas
nu av staten med olika former av insatser å 7 milj.kr. om året - det går att
läsa i deklarationen. Regeringen försummar att inse att det inte är reklamin-
satser i Japan som är avgörande för intresset hos japanska investerare. Det
är naturligtvis investeringsmiljön i Sverige. Sverige har i många hänseenden
ett bra läge i Europa. Vi har också utomordentligt goda handelsförbindelser
med vår omvärld. Men vi förmår för närvarande inte att attrahera utländska
investerare - i allra högsta grad inte japanska investerare. Frågan är om inte
regeringen skulle spara de 7 milj.kr. och i stället koncentrera sina krafter och
talanger på att utveckla ett handels- och investeringsklimat i vårt land som
mera ligger i överenstämmelse med de borgerliga partiernas politik när det
gäller skatter, upphävande av hinder i förvärvslagstiftningen osv. än att an-
vända pengarna till att resa ut och göra reklam för Stockholm.
Den sista delen av de regionala frågorna, fru statsråd, som jag vill beröra
är de kommentarer som rör sig omkring Israel. Gulfkrisens avslutning utgör
utan tvivel en unik möjlighet att påverka fredsprocessen i detta sargade om-
råde.
Sedan 1946 håller arabstaterna uppe en handelsblockad gentemot Israel.
Den är naturligtvis förståelig. Men det vore en betydelsefull insats för att
avveckla spänningarna och att åstadkomma nya förbindelser om handels-
blockaden, från i varje fall de stater som ingick i FN-koalitionen, kunde hä-
vas mot Israel. Det vore en långt mer konstruktiv politik än att nästan ensi-
digt stötta PLO. En politisk insats från svensk sida hos FN-koalitionens arab-
stater för att häva blockaden mot Israel vore en stor insats för freden i Mel-
lanöstern.
När jag nu har nämnt PLO, fru statsråd, vill jag säga att det är alldeles
påfallande hur skillnaden i behandlingen av PLO och Taiwans informations-
kontor i Stockholm slår en i ansiktet. Taiwan är Sveriges 18:e handelspartner
i en balanserad handelssituation och med ett program på 6 miljarder dollar
för infrastrukturinvesteringar i framtiden. Vi kan inte ens möta dem på en
högre nivå än departementsnivå när vi vill tala med dem offentligt. Det
måste bli en ändring i den frågan.
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
10
Låt mig ägna den senare delen av mitt inlägg åt den europeiska situatio-
nen. Låt mig i sista hand ta upp Europas EG och EES-samarbetet. Jag vill
först diskutera något litet den östeuropeiska situationen. Det finns en faktor
där som är av avgörande betydelse. Det är Polens möjligheter att lyckas i sitt
mycket djärva försök att återinföra marknadsekonomi.
Det finns en politisk händelse i Europa som inte har observerats så
mycket, nämligen Paris-klubbens nedskrivning av Polens skulder. Det var en
händelse av utomordentligt stor betydelse för hela Europas framtid. Det är
ett steg i en riktning som vi måste följa. Det måste tas politiska initiativ av
G 24 och nationer ur en större krest för att lindra Östeuropas skuldbörda,
framför allt Polens. Polen har svarat på förtroendet från Västeuropa med en
kolossal insats då det gäller att omvandla den förfallna planekonomin till en
levande marknadsekonomi. Uppoffringarna i Polen har varit mycket stora
under den inledande fasen.
Fru statsråd! GATT-frågan föll bl.a. på jordbrukspolitiken. Vi möter i
EES-förhandlingarna ett jordbrukspolitiskt problem som är av betydande
dignitet, nämligen den s.k. 70-listan eller cohesion-listan. Den måste ses i ett
sammanhang med kraven på en lösning på fiskets område och den före-
slagna, om än så länge utomordentligt obeskrivna, EFTA-fonden. Detta pa-
ket av problem kan bli ett s.k. stumbling block för framgången för EES. Det
är nationella intressen av hög dignitet som ingår i det paketet.
Den svenska jordbruks- och livsmedelspolitiken tog förra året ett avgö-
rande beslut i rätt riktning. Det utgjorde ett viktigt bidrag från svensk sida
för att klara både GATT-problemen och närmandet till Europa. När man
tänker på detta vore det närmast självklart att vi gick ännu ett par steg på
jordbrukspolitikens område. Vi borde nu försöka åstadkomma ett verkligt
närmande till EGs revision av GAP, den gemensamma jordbrukspolitiken.
Vi borde på ett eller annat sätt få delta i det arbetet. Svenska jordbrukare
klarar inte att ställas inför tre eller fyra omställningar, först 1990 års beslut,
sedan EES-avtalet, sedan medlemskapet och till sist GATT-regleringen. Ett
steg i rätt riktning vore att den svenska regeringen försökte att få delta i revi-
sionen och göra sin stämma hörd om lösningarna.
Det vore naturligtvis av utomordentlig betydelse att en sådan insats också
förenades med kravet på att planeringen nu gjordes för en alleuropeisk jord-
brukspolitik. Då kan vi när de östeuropeiska staterna kommer in i handels-
gemenskapen med en sund ekonomi redan vara förberedda för en alleuro-
peisk jordbrukspolitik som en del av GATT-arbetet.
Vi har redan insett att EES-avtalet inte kommer att bli vad vi hoppades
under våren 1989 efter Delors tal och efter statsministrarnas deklaration i
Oslo. De lösningar vi nu ser framför oss har sämre innehåll och sämre kvali-
tet än de som då uttalades utgöra förutsättningar för vårt deltagande. Men
eftersom vi nu, tack och lov, har fått medlemskapets möjligheter i vårt per-
spektiv kan man säga att vi lättare kan acceptera den dåliga EES-lösning som
ligger framför oss. Det viktiga är emellertid att det blir ett EES-avtal. Vi
får inte svikta när det gäller det målet. Vi får inte underlåta att företa några
ansträngningar för att nå dit fram. Det är uppenbart att vi måste försöka
hålla samman EFTA-gruppen, men det får inte ske till varje pris. Det viktiga
är att Sverige når ett EES-avtal. Det är viktigt för vår analys av det blivande
medlemskapets innehåll, och det är viktigt för att vi så tidigt som möjligt får
en aktiv roll inne på den inre marknaden. Men det får som sagt var inte ske
till vilket pris som helst.
På fiskets område förekommer det två problem. Det ena är att Island inte
vill, eller möjligen inte kan, acceptera EGs hållning. Det andra är att svenskt
fiske ständigt tycks utsättas för hotet att i regleringar med EG förlora mark-
nadsandelar. Jag vill gärna att statsrådet även i denna debatt repeterar vad
statsrådet många gånger förut har sagt, nämligen att Sverige inte kan och får
ta undan den viktiga del av vårt folks försörjning och vårt folks kultur och
tradition som ligger i ett levande fiske och en levande svensk fiskeindustri.
De institutionella lösningarna inom EES behöver jag inte närmare beröra.
Vi vet att de blir otillfredsställande. Vi vet att vi kan acceptera otillfredsstäl-
lande lösningar eftersom vårt hopp, vårt perspektiv, är att de bara skall gälla
i två år.
Jag vill emellertid avsluta med att säga att den analys av medlemskapet
som aviseras till sommaren hålls undan från parlamentets ledamöter under
en viktig tid. Jag tycker att statsrådet tidigare än till sommaren skulle er-
bjuda riksdagens EFTA-delegation information om vad analysarbetet ger el-
ler ge denna information på annat sätt. Vi för nu en debatt om tidpunkter
hit och dit. Jag tänker inte ge mig in i den debatten, men jag vill gärna att
statsrådet ger oss tillgång till en verklig information om det analysarbete som
pågår, upplysning om när grundlagskommittén kommer att tillsättas och när
dess direktiv kommer att utges. Det är viktigt för oss att veta att den kommer
i god tid och att vi kommer att få delta i den.
Anf.3 HADAR CARS (fp):
Herr talman, fru statsråd, ärade ledamöter! Den deklaration som rege-
ringen har presenterat ger intryck av en förteckning över förskingrade förde-
lar och oförlösta frågor.
Om jag får börja med de oförlösta frågorna står Uruguay-rundan högt upp
på den listan. Vad sägs i deklarationen? Jo, att motsättningarna mellan par-
terna i förhandlingarna är stora, att förutsättningarna är oklara, att förhand-
lingar i långbänk kan leda till att hela processen faller samman och att orea-
listiska förväntningar nu får kastas överbord. Det är viktigt att notera att
deklarationen andas en djup pessimism i avseende på Uruguay-rundan. Det
är säkert motiverat.
Lika fullt är det naturligtvis tråkigt att de förväntningar på framgångar för
ökad global frihandel vi haft inte verkar att infrias. Det understryker ytterli-
gare för Sveriges del den betydelse vi måste fästa vid framgångar i de för-
handlingar vi för med den Europeiska gemenskapen om ett närmande till
och medlemskap i den.
Jag vill gärna understryka det som även Nic Grönvall var inne på, nämli-
gen att genom de förhandlingar som förs i GATT både tjänster och livsmedel
på sikt måste underkastas en ordning av samma slag som gäller andra varor.
Det är otillfredsställande att så inte tycks kunna ske nu. Inte minst när det
gäller livsmedelsområdet bör vi överväga hur vi kan medverka till ökad fri-
handel.
Sedan noterar jag, herr talman, att teko-restriktionerna upphör. Det är ju
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
11
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
12
inte någon nyhet för mig direkt, men det är ändå roligt att kunna konstatera
att folkpartiets långa och mångåriga kamp för frihandel och konsumenternas
bästa nu äntligen kröns med framgång.
Herr talman! Den centrala frågan för oss alla i Sverige är relationerna till
den Europeiska gemenskapen. Även denna ingår tills vidare i gruppen
”oförlösta frågor”. Statsrådet har förhoppningar om att förhandlingarna om
ett EES-avtal skall kunna slutföras till sommaren och vara i kraft den 1 ja-
nuari 1993. Det finns ingen här i kammaren som inte delar hennes förhopp-
ning med undantag av de kommunister och miljöpartister som över huvud
taget inte vill ha någonting med den Europeiska gemenskapen att göra. Men
bland dem med någon som helst realistisk syn på den ekonomiska och poli-
tiska verkligheten finns det ingen som inte delar uppfattningen om att ett
EES-avtal vore önskvärt. Man måste dock ställa sig frågan hur realistiskt det
är att förhandlingarna lyckas. Det är ju så, det tror jag fru statsrådet kan
konfirmera, att svårigheterna alltjämt är mycket stora. Det kan alltså hända
att vi inte får till stånd ett EES-avtal i tid, dvs. till sommaren.
Det är naturligtvis så att alla länder på EFTA-sidan i första hand företrä-
der sina egna intressen. Det gör Sverige, liksom Schweiz och de andra. Det
finns inte skäl för att söka hålla ihop kretsen. Men om ett sammanhållande
av EFTA-kretsen skulle innebära att Sverige skulle tvingas avstå från det
som för oss var fördelaktigast har vi inte större orsak att visa solidaritet med
t.ex. Schweiz än med Danmark. Det är inte så att EFTA-länderna som grupp
står oss närmare än länderna i den Europeiska gemenskapen. Jag tycker att
det bör understrykas.
Jag känner en oro för de diskussioner som pågår i den Europeiska gemen-
skapen om en ändrad författning för denna. Det finns ingenting som tyder
på att man i denna över huvud taget diskuterar konsekvenserna av en utvidg-
ning av medlemskretsen. Man har tydligen inte börjat ställa in sig på att län-
der som Sverige kan bli medlemmar. Därför är det viktigt för oss att ligga på
nu och se till att vi gör klart för länderna i EG-kretsen att det är just detta
som är Sveriges strävan. Vi vill ju att EG redan nu skall ta den hänsyn till
Sveriges ambitioner som är motiverad av att vi vill vara medlemmar redan
från den 1 januari 1995.
ESS-avtalet är, även om det blir som bäst, ett andra klassens arrangemang
för Sverige. Det kan ses som ett steg på vägen och det ger oss tillgång till de
fyra friheterna på den europeiska marknaden redan från den 1 januari 1993.
Låt oss dock inte blåsa upp EES till någonting mer än ett arrangemang på
vägen till medlemskap.
Man kan fråga sig om regeringen prioriterar på riktigt sätt. Fäster man vikt
vid att föra en politik som leder oss närmare den Europeiska gemenskapen?
Det är inte alltid fallet. Som exempel vill jag nämna två förslag från regering-
ens sida. Det ena är förslaget om en ”Lex Britannia” om ändringar i MBL.
Fackföreningarna har i dagens läge inte rätt att vidta stridsåtgärder, t.ex.
blockad mot en arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal vare sig det här
avtalet är svenskt eller utländskt. Det harmonierar med EG-rättens krav på
lika behandling. Nu vill emellertid regeringen ge fackföreningarna rätten att
sätta ett fartyg i blockad för att tvinga arbetsgivarna att frångå sitt eget lands
kollektivavtal och i stället tillämpa svenska villkor. De svenska fackförening-
arna skulle på så sätt kunna få avgöra om t.ex. en portugisisk fackförening
förhandlat sig till en tillräckligt hög lön för sina anställda.
Detta är inte en lag som står i överensstämmelse med viljan till ett när-
mande till den Europeiska gemenskapen. Regeringen har själv utfärdat reg-
ler av innebörden att vi bör ha EG-reglerna med i det lagstiftningsarbete som
pågår, men bryter själv i det här fallet på den punkten.
Ett annat fall är de s.k. PET-flaskorna där man konstruerat ett hemma-
gjort retursystem som knappast rimmar med EGs intentioner.
Jag vill rikta uppmärksamheten på att det måste finnas en konsekvens i
regeringens handlande. Den måste visa att den menar allvar i sina strävan-
den att nå EG-medlemskap.
Jag tycker det är bra att det i deklarationen sägs, att det inte råder något
motsatsförhållande mellan ett EES-avtal och en medlemskapsansökan. Där-
för skall vi enligt min uppfattning så snart som möjligt markera detta genom
att se till att vår ansökan om medlemskap lämnas i Bryssel.
Som medlem i EG kan vi medverka till att bygga framtidens Europa, säger
statsrådet Gradin. Ja, då kan också vi medverka till att bygga framtidens
Europa; andra har ju redan kommit ett bra stycke på väg i den riktningen.
Herr talman! Till de olösta frågorna hör självfallet Östeuropa. Jag vill
gärna instämma i vad Nic Grönvall sade om betydelsen av att vi medverkar
till att skapa förutsättningar för ekonomisk utveckling i dessa länder, och
inte minst i Polen. Polens planer är ambitiösa, och vi har anledning att som
nära granne till Polen och med hänsyn till de historiska traditioner vi har i
förhållande till Polen, på olika sätt se över vad vi kan göra för att hjälpa
landet att få fart på sin ekonomiska utveckling.
En svensk företagsledare, Göran Ennerfelt, har pekat på att Östeuropa
står på randen till en ekonomisk katastrof. I lan har också föreslagit att man
skall förklara Östeuropa som biståndsområde. Jag vill i varje fall säga att
jag delar hans uppfattning att utvecklingen i Östeuropa hotar ta en olycklig
vändning, om man inte snabbt får fart på framåtskridandet.
Statsrådet nämner i sin deklaration vårt samarbete med Baltikum och ta-
lar om informationskontor i Tallinn, Riga och Vilnius.
Jag vill framhålla, att vi kan göra väsentligt mer för dessa länder än vad vi
gör nu. Inte minst borde vi hjälpa dem mer när det gäller utbildning i mark-
nadsekonomi. Vi borde skicka dugande företrädare för de baltiska staterna
på kurser till olika utbildningscentra, även utanför Sverige. Jag noterar att
när det t.ex. gällde baltiska ekonomers deltagande i en ”workshop” i London
om Östeuropas förändring, kunde vi inte medverka till att betala deras resor
till London. Vi har nämligen en regel som säger, att Sverige endast kan bistå
med respengar om resan går till Sverige. Jag undrar om inte statsrådet kunde
överväga att föreslå regeringen att ändra på de bestämmelserna, och jag
skulle gärna vilja ha hennes kommentar till det.
Det som Nic Grönvall sade om Taiwan kan jag också instämma i. Det är
intressant att man i den här deklarationen nämner Taiwan som ett av de län-
der i Sydostasien som man vill skall få en plats i det handelspolitiska samar-
betet som motsvarar deras ställning i världsekonomin. Jag vill därför fråga
statsrådet om detta innebär att Sverige nu aktivt stöder Taiwans ambitioner
att få medlemskap i GATT.
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
13
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
14
När det gäller Japan pekar statsrådet på att man nu vill anslå 7 milj.kr. för
att stimulera japanska företag att investera i Sverige. Ja, detta är ett typiskt
uttryck för socialdemokratisk ”kraftfull” politik. Vi har sett många exempel
på den, men sällan några framgångsrika.
I Ekonomisk Debatt i januari i år finns en uppsats av ekonomie doktor
Thomas Andersson, som för närvarande vistas som forskare vid den ja-
panska centralbanken, om relationerna mellan Japan och Europa. I en tabell
i uppsatsen tar han upp faktorer som är ”avgörande för lokaliseringsvalet av
europeisk bas för japanska företag”. I den enkät som han bygger på har före-
tag angett totalt 730 motiv för sitt, delvis sammanfallande, val.
Bland motiven finns bl.a. tillräcklig infrastruktur, att den inhemska mark-
naden är tillräckligt stor och attraktiv, att distributionssystemet är fördelak-
tigt, att transportnätet är tillfredsställande, att det är god kvalitet på arbets-
kraften, tillfredsställande lönekostnader, pro-japanska attityder, fördelar för
barnens skolgång, och - som grupp 13 - andra orsaker.
Sverige har i dessa 730 fall nämnts en gång, nämligen under rubriken
”andra orsaker”. Det tyder på att det kanske inte räcker, fru statsråd, med
7 milj.kr. Det kanske vill till något helt annat om Sverige skall bli attraktivt
för utländska investeringar!
Herr talman! I sin beskrivning av utvecklingen i Sydafrika erinrar statsrå-
det om att tidpunkten då vi på nytt får ta upp frågan om sanktionerna till
omprövning kan komma ganska snart. Jag hoppas att hon har rätt i det av-
seendet och jag delar hennes uppfattning att södra Afrika, och inte minst
Sydafrika, kan bli ett viktigt samarbetsområde för Sverige, inte bara politiskt
utan också kommersiellt, den dag då apartheidregimen på allvar kan avskri-
vas.
Det gläder mig att EFTA vill ha ett frihandelsavtal med bl.a. Israel. Jag
kan starkt understryka det som redan har sagts om betydelsen av att vi i det
sammanhanget från svensk sida prövar möjligheten att, på motsvarande sätt
som man har gjort i en del andra länder, lagstifta mot den arabiska bojkotten
av Israel. Tidpunkten och tillfället för en sådan lagstiftning är nu säkerligen
lämplig. Vi bör också följa vad som sker inom den europeiska gemenskapen.
Jag beklagar att vi i dag jämt har små möjligheter att påverka. Men låt oss
hoppas att man inom EG fattar riktiga och kloka beslut avseende lagstiftning
mot en fortsatt arabisk bojkott av Israel.
Herr talman! När man kommer till avdelningen förskingrade fördelar -
det är naturligtvis inledningen till den här deklarationen jag har i tankarna -
skyller statsrådet de problem som Sverige nu har på den vikande konjunktu-
ren. Samtidigt andas hon stor optimism om att förutsättningarna för en vänd-
ning skall komma redan i år, och att 1992 blir ett år av återhämtning. Inte
heller i det avseendet skulle jag önska annat än att hon hade rätt. Men jag
tror att det finns anledning till försiktighet.
Vi har haft tre år med nolltillväxt - stagnation - i svensk produktion. Det
har t.o.m. gått så långt att vi nu har en totalt sett minskad produktion. Och
vi är i Sverige på väg mot den högsta arbetslösheten sedan 30-talet. Detta är
självfallet ett resultat av den politik som har förts. Det är inte någonting som
man kan skylla på konjunktursvängningar, utan det är den tredje vägens
slutliga fiasko, herr talman, som kan sammanfattas på detta enkla sätt.
De grundläggande svenska problemen kvarstår, bl.a. bristen på konkur-
rens och konkurrenskraft, inte minst bristen på konkurrens inom den offent-
liga sektorn. På grund av den socialdemokratiska politiken harman inte kun-
nat få till stånd de förändringar som är nödvändiga för dem som är i behov
av de tjänster som den offentliga sektorn ger. Vi har inte heller det nyföreta-
gande som landet skulle behöva och vi har fortsatt stora svenska investe-
ringar utomlands och endast små i Sverige. En ytterligare påminnelse om
detta kom så sent som den 10 april. Det talas där om att svenska företag
köpte in sig för 70 miljarder kronor i Europa under 1990.
De strukturproblem som vi har i svensk ekonomi kvarstår alltså, och de är
en följd av den politik som regeringen har fört. Därför finns det också anled-
ning att med försiktighet se tiden an. Några stora och snabba vändningar kan
vi inte räkna med.
Herr talman! Nic Grönvall noterade att EG-frågan inte dominerade i re-
geringsdeklarationen. Han framhöll, att det fanns mycket annat som var vik-
tigt inom handelspolitiken - och visst är det så. Men jag vill ändå för min del
understryka, att det finns skäl att göra fullständigt klart vad som för Sverige
är den allra viktigaste frågan. Det är att under hela den mandatperiod som
ligger framför oss, se till att Sverige når fram till medlemskap i den Euro-
peiska gemenskapen. Vår framgång eller vårt misslyckande i det avseendet
blir avgörande för hur man kommer att bedöma den riksdag och den rege-
ring som tillträder efter valet. Ar Sverige den 1 januari 1995 medlem av EG,
då har statsmakterna lyckats, annars har de inte gjort det. Medlemskap i EG
måste därför, herr talman, ha högsta prioritet. Har den det, fru statsråd, på
regeringens prioritetslista?
Anf.4 PER-OLA ERIKSSON (c):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Anita Gradin för en utförlig
deklaration. Den innehåller en viss målinriktning, men huvudsakligen en re-
dovisning av vad som har hänt. Med den gamla betygsskalan från den tid då
jag gick i skolan skulle det bli icke utan berömd godkänd, eller Ba.
Herr talman! Världsekonomin och den internationella handeln har under
de senaste åren präglats av en intressant och i många avseenden positiv ut-
veckling. Trots en viss avmattning under 1990 har världsekonomin fortsatt
att växa.
Men tyvärr har Sverige tappat marknadsandelar i denna växande ekonomi
och handel. Det beror uteslutande på den ekonomiska politik som rege-
ringen fört. Regeringen bär ansvar fullt ut för att Sverige har prissatt sig ut
ur den växande handeln.
Alla har vi ställt stora förhoppningar till förhandlingarna inom GATT, den
fortsatta och intensifierade västeuropeiska integrationen samt demokratise-
ringsprocessen och övergången från planekonomi till marknadsekonomi
som inletts i flera av länderna i Ost- och Centraleuropa. Delvis lever dessa
förhoppningar kvar, men problemen inom GATT inger oro - problemen
med att skapa ett stabilt internationellt handelssystem.
Den svenska handelspolitiken måste, enligt min och centerns uppfattning,
ha som mål att åstadkomma en utökad export och en fungerande frihandel.
Därför måste vi prioritera några områden:
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
15
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
16
1. Förhandlingarna inom GATT om ett stabilt regelverk för internationell
handel måste drivas på och nå ett positivt resultat. Vi måste göra vad vi kan
på detta område.
2. Vi måste fullfölja förhandlingarna med EG om ett EES-avtal och däref-
ter medlemskap i EG.
3. Norden som hemmamarknad måste vi främja betydligt mer än vi hittills
har gjort.
4. Åtgärder för att främja handel och samarbete med Central- och
Östeuropa måste vidtas.
5. Som ett led i dessa åtgärder måste vi öka handelsrepresentationen i de
baltiska republikerna.
6. Vi behöver ett program för att främja småföretagens exportmöjligheter,
i första hand inom EG.
7. Vi måste eftersträva frihandelsavtal med länder i andra världsdelar.
Sverige är ett relativt litet land med högt specialiserad produktion och med
ett mycket starkt import- och exportberoende på många områden. Därför
måste vi verka för en öppen internationell handel. Det är av avgörande eko-
nomisk betydelse för vår nation.
För Sverige, som har en mycket exportberoende ekonomi, skulle en mer
protektionistisk världshandel medföra nackdelar. Den inhemska marknaden
är för liten för att kunna utgöra en sluten enhet. En omfattande utrikeshan-
del är därför nödvändig för att vårt land skall få resurser till reformer och
välfärdsutveckling.
Tyvärr har den ekonomiska politik som regeringen fört under 1980-talet
inneburit kraftiga kostnadsökningar för näringslivet. Det har gjort att nä-
ringslivet haft svårare att hävda sig i världshandeln. Det har i sin tur medfört
att den svenska exporten har förlorat marknadsandelar alltsedan 1983.
Svenska företag har för varje år som gått fått allt svårare att hävda sig på
världsmarknaden.
Av bl.a. kostnadsskäl har många svenska industriföretag valt att investera
utomlands, i första hand inom EG-området, som också Hadar Cars sade, i
stället för i Sverige.
Nu måste det skapas förutsättningar för en mer gynnsam utveckling av
svensk utrikeshandel. Vi måste stimulera till ökade investeringar och ökad
produktion inom landet. Därför behövs både en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och en bättre näringspolitik. Det räcker inte med an-
slag på 7 milj.kr. för att främja handeln med exempelvis Japan. Japan i all
ära, men nog vore det bättre om regeringen i första hand främjade svenska
företags investeringar i Sverige i stället för att som ett lockbete och som en
manifestation av krafttag anslå 7 miljoner för främjande av handel med
exempelvis Japan. Detta anslag var väl bara en liten fin vink och en gåva för
att underlätta en nyligen genomförd resa i österled.
Jag tror att det behövs en helt ny inriktning av den ekonomiska politiken
och en bättre näringspolitik. Sverige behöver en nytändning på många områ-
den. Och, herr talman, Sverige behöver faktiskt en ny regering.
En fri handel mellan länder är ett viktigt instrument för utveckling, men
då måste denna handel bedrivas på likvärdiga villkor och med fasta spelreg-
ler. En öppen och fri handel fungerar bäst när parterna på världsmarknaden
agerar utifrån likartade förutsättningar. Frihandeln kan emellertid leda till
negativa effekter när det gäller fördelningen av ekonomiska resurser mellan
industri- och utvecklingsländer. På den punkten måste vi vara observanta.
Det är därför angeläget att en öppen och fri världshandel inte förstärker
den obalans mellan i- och u-länder som nu förekommer. I stället skall vi
främja en ekonomisk utveckling i de värst utsatta länderna.
Sverige har bilaterala handels- och samarbetsavtal med ett tjugotal olika
u-länder. Enligt min uppfattning bör Sverige ingå avtal med ytterligare ett
antal länder just för att främja deras handel och i övrigt hjälpa dem. Vad
avser regeringen att göra, statsrådet Anita Gradin, för att Sverige skall sluta
frihandelsavtal med fler länder i tredje världen?
I den handelspolitiska deklaration som Anita Gradin nyss har läst upp be-
rörde hon också miljöfrågornas betydelse i handelspolitiken. Äntligen,
skulle jag vilja säga.
Centern har länge betonat sambandet mellan miljö, handel och ekonomi.
Vi har tidigare mött ett kompakt motstånd från socialdemokraterna. Nu bör-
jar de tala om miljöfrågornas roll i handeln, och det är bra. Vi vill dock se
mer av praktisk politik på miljöområdet.
Sociala, hälsopolitiska och miljömässiga aspekter måste ligga till grund för
Sveriges handelspolitiska ställningstaganden. I vårt land ställs välmotiverade
hälso- och miljökrav på produkter och produktionsmetoder inom industri
och jordbruk. Därför måste vi ställa samma krav på importerade produkter
som på inhemskt producerade.
Flera talare har berört frågan om GATT-förhandlingarna. Utgången av
dem har stor betydelse för möjligheterna att skapa ett stabilt multilateralt
regelverk inom världshandeln.
För ett litet land som Sverige är det angeläget att GATT-förhandlingarna
leder till positiva resultat och ett fast och fungerande regelverk. Som flera
talare redan har sagt blir risken annars mycket stor för att de stora och rika
nationerna och handelsblocken enas om bilaterala handelsöverenskomntel-
ser. Detta skulle allvarligt försvåra villkoren för världshandeln samtidigt som
respekten för GATT minskade. U-länderna och de mindre nationer som har
en omfattande utrikeshandel skulle få svårt att hävda sig i en sådan situation.
Därför är det nödvändigt att Sverige tillsammans med de övriga nordiska
länderna gör allt man kan för konstruktiva och enande lösningar i de fort-
satta förhandlingarna inom GATT.
Anita Gradin har delvis berört frågan om GATTs framtid och USAs roll i
sammanhanget. Vad gör regeringen mer konkret i den uppkomna svåra si-
tuationen för att få fart på GATT-förhandlingarna?
Jordbruks- och tekopolitiken har tillhört de svåraste frågorna att lösa
inom GATT. Det bör även i det här sammanhanget betonas att jordbruket,
förutom att producera livsmedel, har en viktig roll i vårt samhälle. Det har
också avgörande betydelse för möjligheterna att upprätthålla sysselsätt-
ningen.
I likhet med vad som gäller för övriga sektorer inom näringsliv och handel
bör det ske en avreglering inom jordbruket, något som riksdagen också fat-
tat beslut om. Men det är viktigt att betona att sänkningen av gränsskyddet
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
2 Riksdagens protokoll 1990/91:93
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
för det svenska jordbruket inte får ske i snabbare takt än vad som gäller för
vår närmaste omgivning, t.ex. EG.
Parallellt med integrationen i Västeuropa är det nödvändigt att stärka och
utveckla handeln i Norden. Administrativa och tekniska handelshinder i
Norden måste tas bort för att möjliggöra en vidgad och bättre fungerande
marknad i vårt närområde.
De nordiska länderna är inte bara viktiga ekonomiska partners med en
betydande intressegemenskap, utan de har också i långa stycken en likartad
principiell syn på ekonomins och handelns utveckling.
Det var länge sedan som Norden som hemmamarknad etablerades som ett
mål i det nordiska samarbetet, men detta mål är långt ifrån uppnått. Det
finns alltför många kvarvarande hinder för hande) och ekonomisk utbyte
mellan länderna i Norden. Inte minst upplever man detta i gränsområdena,
där samarbetet mellan grannarna på ömse sidor om riksgränsen är naturligt
och för många en nödvändighet för att regionen skall överleva.
Det arbete som bedrivits de senaste åren för att främja en nordisk hemma-
marknad har framför allt inneburit en kartläggning och antaganden av vissa
principiella riktlinjer. De konkreta resultaten av detta arbete har däremot
varit få. Det är därför av utomordentligt stor betydelse att harmoniserings-
och utvecklingsarbetet mellan de nordiska länderna fortsätter och att de nor-
diska aspekterna beaktas i det förhandlingsarbete som pågår med det övriga
Europa.
Det nordiska samarbetet har ett stort värde i sig, men det kan också lämna
väsentliga bidrag till det västeuropeiska samarbetets utveckling.
Sverige måste verka för ett ökat handelsutbyte med länder och områden
utanför EG. Dit hör Sovjet, det övriga Öst- och Centraleuropa, Nordame-
rika, u-länderna och länderna i Stilla havsområdet.
De ekonomiska reformer i Central- och Östeuropa som nu genomförs är
ett viktigt led för integrationen av dessa länder i världsekonomin. Här kan
regeringen göra betydligt mer än vad som hittills har åstadkommits.
För flera år sedan föreslog centern att Sverige
is
- borde medverka till att stärka EFTA,
- via EFTA borde sluta frihandelsavtal med länderna i Central- och Öst-
europa, och
- borde inrätta handelskontor i länderna i Öst- och Centraleuropa.
Till dessa förslag sade socialdemokraterna först ett bestämt nej. Allt ar-
bete skulle koncentreras på EG.
Vad har nu hänt?
EFTA har stärkts, såsom vi föreslog. I fjol beslöt EFTA om ett samarbets-
avtal med flera av länderna i Central- och Östeuropa. Nu är man i färd med
att förhandla om frihandelsavtal. Allt detta är bra, men jag tvingas konsta-
tera att regeringen faktiskt har dragit benen efter sig när det gällt aktivite-
terna i Östeuropa. Eller för att använda Anita Gradins uttryck i deklaratio-
nen: Man har haft Östeuropa i långbänk.
Frihandelsavtal med länderna i Östeuropa kan bli en viktigt hävstång för
att främja handeln med dessa länder, som nu övergår till marknadsekonomi.
Men det är också viktigt att säga att en ökad handel med länderna i Central-
och Östeuropa är ett viktigt steg för att stärka demokratin och främja ett
demokratiskt samhälle i de länderna. Det är i synnerhet viktigt därför att
dessa länders handel med Sovjet minskar. Det är då viktigt att länderna i
Västeuropa och de nordiska länderna är aktiva för att främja en ökad han-
del. Vårt motto måste vara: Där rubel går ut skall kronan gå in!
Demokratiseringen och övergången till marknadsekonomi i de Central-
och Östeuropeiska länderna skapar nya förutsättning för handel med dessa
länder. En utbyggd svensk kommersiell utlandsrepresentation blir därför
viktig.
I en motion till fjolårets riksmöte föreslogs centern ett program för etable-
ring av handelskontor i Polen, dåvarande Östtyskland samt de baltiska sta-
terna. Vi noterar nu med tillfredsställelse att regeringen i årets budgetpropo-
sition föreslår att ett handelskontor skall inrättas i Warszawa. Dessutom har
nyligen en filial inrättats i Berlin.
För att bättre främja handeln med alla de tre staterna i Baltikum bör vi,
som tidigare talare också tagit upp, ha beredskap för att inrätta handelskon-
tor i Tallinn, Riga och Vilnius. Handeln i Östersjöområdet kan och måste
utvecklas. Detta har betydelse inte minst för sydöstra Sverige och för de
svenska småföretagen. Här finns goda utvecklingsmöjligheter.
Småföretagen är näringslivets ryggrad och framtid. Det är då särskilt vik-
tigt med en näringspolitik som främjar ett stabilt näringsliv i Sverige men
som också främjar en ökad handel. Det är därvid viktigt att vi skapar gynn-
samma villkor för de mindre företagen och balanserar beroendet av de större
företagen.
Den fördjupade integrationen mellan Sverige och EG inom ramen för ett
EES-avtal och senare ett medlemskap i EG ger möjligheter för de mindre
företagen att nå en större marknad. Integrationen innebär dessutom förstås
en ökad konkurrens. Därför är det angeläget att de mindre företagens ställ-
ning stärks för att de skall kunna hävda sig på Europamarknaden.
Regeringen bör därför - under den tid den har kvar - tillsammans med
bl.a. Exportrådet påbörja utarbetandet av ett program som främjar de
mindre företagens exportmöjligheter och samarbete med småföretag i EG-
länderna.
Herr talman! Till sist vill jag säga att jag till fullo kan instämma i det avslu-
tande stycket i Anita Gradins utrikeshandelsdeklaration. Det var vackert
formulerat, det visar en målinriktning och det ligger i linje med vad vi i cen-
tern eftersträvar.
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
Anf.5 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Det är lätt att instämma i ganska mycket av det som Per-
Ola Eriksson har sagt. Det finns påtagliga likheter mellan centerpartiets och
vänsterpartiets syn på handelspolitiken. Det finns också stora skillnader-
det skall jag inte sticka under stol med, och jag återkommer till detta senare.
Andra talare har sagt att regeringens handelspolitiska deklaration är fyllig
samt ger en överblick över de handelspolitiska problem som finns och över
de handelspolitiska initiativ och åtaganden som regeringen varit involverad
i. Jag vill instämma i den bedömningen, men jag vill inte instämma i uttalan-
dena om att den handelspolitiska deklarationen har ett optimistiskt anslag.
19
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
/ iandelspolitisk
debatt
Jag tycker snarast tvärtom. Man kan knappast säga att regeringens handels-
politiska deklaration ingjuter någon optimism. Intrycket är snarast att den
internationella handeln står inför ett antal mycket svåra problem.
Ett av dessa problem är den internationella lågkonjukturen som hämmar
utvecklingen av handeln. Sverige, som är ett extremt exportberoende land,
drabbas hårt av detta. En stor del av nedgången i svensk export och de pro-
blem som den svenska exportindustrin står inför har i denna deklaration och
tidigare deklarationer direkt eller indirekt skyllts på för höga löneavtal tidi-
gare, något som regeringen nu säger håller på att rätta till sig. Jag kan inte
instämma i denna bedömning. Den är åtminstone inte fullständig.
Behoven av lönekompensation för stora löntagargrupper - arbetare och
lägre tjänstemän - är något som regeringen själv har skapat genom den
tredje vägens politik och genom att göra det extremt förmånligt för export-
företagen och lätt för dessa att tjäna pengar, samtidigt som de lönearbetan-
des intressen har fått stå tillbaka.
Den politiken har också haft en del andra negativa konsekvenser. En så-
dan konsekvens är att en mängd små och medelstora företag har knutits upp
mycket hårt till bilindustrin och andra stora svenska, internationellt ver-
kande företag. Man har blivit extremt beroende som underleverantör. Un-
derleverantörernas extremt svåra situation är någonting som dagligen upp-
märksammas runt om i landet med beslut om nedläggning av verksamheter,
neddragning av produktion m.m.
Den tredje vägens politik har också inneburit en fastlåsning av en något
föråldrad industristruktur, något som skapat problem som man nu med nä-
ringspolitiska åtgärder, främst de ambitiösa infrastruktursatsningarna, för-
söker komma till rätta med. Det hade varit betydligt bättre och förnuftigare
om infrastrukturinvesteringarna hade gjorts under en högkonjuktur, då ar-
betsmarknaden hade haft möjligheter att suga upp dem som hade friställts
vid en sådan strukturomvandling.
Deklarationen uttrycker också en välmotiverad besvikelse över GA'rT-
förhandlingarnas sammanbrott och Uruguayrundans ovissa framtid. Nu ver-
kar det mesta hänga i luften. Vi delar regeringens uppfattning att det vore
oerhört olyckligt om GA1T försvagades, och vi delar också uppfattningen
att Uruguayrundan snabbt måste avslutas på ett konstruktivt och framgångs-
rikt sätt. Men vi konstaterar också att de främsta hoten mot detta och de
aktiva aktörerna bakom problemen och sammanbrotten i första hand är
USA och EG.
Sverige är en liten handelsnation, och det är främst de små handelsnatio-
nerna som tjänar på ett stark GATT. De stora och starka block som håller
pä att växa fram klarar sig alltid. Därför är det också oroande när man i de-
klarationen konstaterar att USA visar ett allt större intresse att teckna bilate-
rala handelsavtal. I sådana sammanhang kommer alltid de små nationerna i
hopplösa underlägen. Avtalen sluts huvudsakligen på den starkare partens
villkor.
Jag skulle vilja lyfta fram en något kryptisk formulering i regeringsdekla-
rationen:
"Förstärkta och utvidgade GATT-regler är också viktiga för att förhindra
20
att de regionala liberaliseringsprocesserna inom och utom Europa blir exklu-
siva och inåtvända.”
Har jag rätt om jag tolkar detta så, att utvecklingen bl.a. mot EGs inre
marknad är en sådan ”regional liberaliseringsprocess” som riskerar att bli
exklusiv och inåtvänd? I så fall måste jag tolka det så, att regeringen instäm-
mer i vänsterpartiets farhågor att EG mycket väl under olyckliga omständig-
heter kan utvecklas till en åtminstone handelspolitisk fästning: Fästningen
Ilalva Europa.
Herr talman! Jag har i tidigare handelspolitiska debatter försökt göra mig
till tolk för en nyanserad syn på frihandel. Vänsterpartiet värderar fri handel
mellan jämbördiga parter mycket högt. Men vi ser inte den fria handeln som
något överordnat mål. Det finns andra här i kammaren som gör det. Fri han-
del är i bästa fall något som leder till förnuftig hushållning med planetens
samlade resurser och till för de inblandade ömsesidiga fördelar.
Det är för oss givet att fri handel måste vägas mot andra intressen. Den
fria handeln är värdefull endast om den underordnas eller samordnas med
andra viktiga intressen. Det är nästan banalt att säga att miljöintressen, är
överordnade och att sociala intressen också är det. Regionalpolitiska intres-
sen och sårbarhetsintressen, dvs. graden av självförsörjning, kan i vissa fall
väga tyngre än intresset för frihandeln.
Kammarens mest extrema frihandelsvänner visar ofta en oerhörd arro-
gans när det gäller sådana hänsynstaganden. Före dem skall det vara drag
under galoscherna i handelspolitiska sammanhang. Sociala hänsyn och mil-
jöhänsyn är inte så viktiga. Därför är det mycket glädjande att regeringen
har ett avsnitt i sin deklaration om miljöfrågor.
Jag vill fråga Anita Gradin hur hon bedömer möjligheterna att introdu-
cera miljöhänsynen i de internationella handelsavtalen och att få gehör för
dem. Jag noterar med tillfredsställelse att Sverige där fört in diskussionen
om miljöhänsyn och sociala hänsyn. Hur går det? Finns det möjligheter till
framgång?
Regeringen nämner ett annat problemområde i detta sammanhang, som vi
har diskuterat tidigare, och det är problemet att få u-länderna att acceptera
sådana regler som har med miljöhänsyn att göra. Det är lätt att förstå den
motvilja som finns i vissa u-länder. Det är lätt att förstå att u-länder kan se
det som översittarattityd, som pekpinnar från den industrialiserade världen
när vi kräver att de skall organisera sin handel och sin produktion på ett sätt
som är skonsamt mot naturen. Vår västerländska historia är inte föredömlig
pä det området. Det är lätt att begripa att man i fattiga länder ser det som
en önskan hos den industrialiserade världen att bevara ett överläge, bevara
fördelarna gentemot tredje världen.
I övrigt får u-länderna åtminstone när det gäller konkreta ställningstagan-
den en ganska undanskymd plats i regeringsdeklarationen. Som exempel på
handelspolitiska åtgärder för att gynna u-länder nämner man avvecklingen
av de svenska teko-restriktionerna med början i augusti i år. Men vad görs i
övrigt, Anita Gradin?
Jag har tidigare tagit upp ett stort problem som är förknippat med den
stora omvälvningen och demokratiseringen i Östeuropa, och det är att
OECD-ländernas intresse för Östeuropa gör att de fattigaste länderna i Af-
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
21
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
rika och Latinamerika riskerar att bli bortglömda för lång tid framöver. Jag
vill till Nic Grönvalls förvåning kanske instämma i vad han sade om skuldkri-
sen och att skuldfrågorna måste aktualiseras och drivas mycket hårt och be-
stämt från svensk sida i alla sammanhang där detta är möjligt.
Herr talman! Jag vill även säga några ord om Europa, EG och EES. Jag
kan å mina egna och vänsterpartiets vägnar instämma i att Sveriges plats i
Europa är viktig och att Sverige aktivt bör delta i att skapa ett nytt Europa.
Sverige har mycket att bidra med i ett sådant internationellt arbete. Men
vänsterpartiet sträcker sig inte längre än till detta erkännande. Vi ser inte
vägen till ett integrerat Europa, ett samarbete i hela Europa som en väg över
medlemskap i EG. Det är bekant att centern, folkpartiet, moderaterna och
nu socialdemokraterna prioriterar ett EG-medlemskap väldigt snabbt. Re-
geringen har svängt snabbt i frågan och driver den mycket forcerat. Jag vill
rikta en uppmaning till regeringen: Ta det litet lugnt, avvakta och diskutera
utvecklingen i Europa. Vi för vår del säger att vi är positivt inställda till ett
EES-avtal, till att utveckla ett samarbete mellan EFTA-länderna och EG,
ett samarbete som också väldigt snabbt innefattar allt fler östeuropeiska län-
der och till slut kommer att innefatta hela Europa. Men vi är positiva till ett
EES-avtal under vissa villkor, inte ett avtal som innebär ett underordnande
under EGs regler utan avtal som är utformat så att hänsyn tas till fackföre-
ningsrörelsens berättigade krav på att miljöhänsyn och övriga sociala hänsyn
tas. Går det inte att uppnå ett sådant EES-avtal föredrar vi för vår del ett
frihandelsavtal med EG.
Jag vill återigen understryka EGs protektionistiska tendenser. De har vi-
sat sig i GATT-sammanhang i samband med jordbruksstödet. De har visat
sig i EG i fråga om tekostöd. Det är en ödets ironi att de som med emfas
talat mot att Sverige skall ha EG-regler på tekoområdet är beredda att krypa
in under EGs tullmurar när Sverige blir medlem i EG. Farhågorna för en
utveckling i protektionistisk riktning i EG, i fråga om det regionala samarbe-
tet i Amerika och Sydostasien delar vi med regeringen.
När det gäller Östeuropa är det oerhört viktigt att Sverige verkar för att
utveckla handeln. Det skall givetvis ske efter varje lands särskilda förutsätt-
ningar. Att importbegränsningar för tekoprodukter och skor snart kommer
att upphöra tycker vi är alldeles utmärkt. Exportkrediter har en given roll i
sammanhanget.
Det är emellertid, med tanke på att miljöfrågor är på väg in i den handels-
politiska debatten på allvar och på att flera östeuropeiska länder har ett stort
och uppenbart behov av miljövänlig teknik och av teknik för rening och åter-
ställande, nästan ofattbart att dessa teknikområden och miljötekniken får
så liten uppmärksamhet i det tunga propositionerna om tillväxt, miljö och
energi.
När det gäller Baltikum vill jag instämma i stort vad Per-Ola Eriksson
sade. Jag tycker att regeringen har visat ett alltför svagt intresse för att ut-
veckla handeln med de baltiska länderna. Man har visat alltför svagt intresse
för att upprätta handelskontor i de baltiska ländernas huvudstäder. Det är
viktigt ur handelssynpunkt men också, som flera talare har sagt tidigare, som
stöd i de baltiska folkens frigörelseprocess.
22
För att inte bli alltför långrandig skall jag bara när det gäller nordisk han-
del instämma helt och fullt i vad Per-Ola Eriksson sade.
Jag har flera gånger tidigare i polemik mot de extrema frihandelsvännerna
understrukit att handeln också kan användas som vapen. Det har markerats
i regeringsdeklarationen dels i samband med kommentarerna till Kuwaitkri-
sen, dels i samband med uttalanden om utvecklingen i Sydafrika. Det är bra
att det understryks att ett solidariskt engagemang för frigörelserörelsen på
sikt kan innebära en oerhört stor fördel när det gäller att utveckla andra ty-
per av relationer, däribland kommersiella relationer. Det är bra att rege-
ringen markerar att tiden för att lyfta bort sanktionerna mot Sydafrika ännu
inte är inne. Jag noterar med tillfredsställelse de markeringar som görs för
att öppna möjligheten till direkthandel med de av Israel ockuperade ara-
biska områdena.
Anf. 6 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Fru statsråd! Statsrådet Gradin, liksom Nic Grönvall, Hadar
Cars rn.fl. är lyckliga människor. De lever i den bästa av världar. Visserligen
finns det några mindre problem. Den ekonomiska tillväxten tycks något ha
bromsats i världen det senaste året, GATT-förhandlingarna har dess värre
gått i baklås. Men annars rullar det på riktigt bra. Snart skall vi ha ett EES-
avtal, och litet senare skall vi bli medlem av industrivärldens största för-
bundsstat EG. Samtidigt skall vi samarbeta med Östeuropa och naturligtvis
med Norden.
I många av de detaljfrågor som har tagits upp hittills i debatten och i rege-
ringens deklaration kan jag i och för sig instämma, i andra inte. Jag hinner
inte att gå igenom i katalogform varje detaljfråga. Jag vill bara instämma i
en detaljfråga. Vi tycker i miljöpartiet, precis som Nic Grönvall, att skuld-
krisen är ett mycket allvarligt problem för u-världen och att vi i den indust-
rialiserade världen, som så att säga har förfört u-länderna in i denna kris, har
ett stort ansvar för att hjälpa till att lyfta av den börda som vi som sagt på
sätt och vis har förorsakat. Det är trots allt detaljer.
För mig som miljöpartist är tillvaron betydligt mer komplicerad än vad
som framgått av debatten hittills. Jag lever nog inte på samma planet som
Anita Gradin, Nic Grönvall och Hadar Cars. Jag lever nämligen på en över-
befolkad och plundrad planet. Jag tillhör en kultur som plundrar planeten.
Jag tillhör en nation som hugger för sig betydligt mer än sin rättvisa andel
av jordens tillgångar, tillgångar som dessutom inte är förnybara och vilkas
användning ytterligare förgiftar planeten.
Tro nu inte att jag därmed inte förstår vad ni talar om. Jag har hela mitt
liv levt i denna kultur. Jag kan alla begreppen och vet vad ekonomisk tillväxt,
BNP, produktivitet och ekonomisk integration betyder. Det är bara det att
när vi miljöpartister tittar på dessa fenomen ser vi samtidigt en rad av deras
följder - lokalt, regionalt, nationellt och globalt - och finner dess värre att
dessa på ett effektivt sätt medverkar till planetens utplundring på alla nivåer.
Statsrådet har uttalat några välmenande ord om miljön och beskriver hur
man föreslagit att i GATT ta upp miljöfrågorna. Det är uppenbart att miljö-
frågorna betraktas som ett tillkommande problem som man nog kan komma
till rätta med genom internationellt samarbete, bara vi talar om dem. Men
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
23
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
den ekonomiska tillväxt som för Anita Gradin är målet för utvecklingen är
en tillväxt av mer av samma sort. Och med den produktion som dominerar
världen i dag tål inte världen just detta: mer av samma sort. Vi måste få fram
en utveckling och en teknik av annan sort.
Vi miljöpartister menar att om inte västerlandet förstår att det nu gäller
livet, kommer vi att misslyckas. Jag är helt övertygad om att den verkliga
tillväxten i världen och i Sverige är negativ, och den har sannolikt varit nega-
tiv sedan årtionden. Att vi registrerar en ökad ekonomisk tillväxt i industri-
länderna beror på att vi inte kan redovisa debetsidan i kronor och ören. Till
den räknas uttömda naturresurser från ändliga källor, fossila bränslen och
metaller, försurade skogar, sjöar och åkrar, humusförluster i våra åkrar som
kan beräknas till 90 miljarder under efterkrigstiden, döende hav i både öster
och väster.
Vi i Sverige sätter oss gärna på höga hästar gentemot Östeuropa. Då kan
det vara värt att påpeka att Sverige släpper ut mer kväve i Östersjön än Polen
med sin fyra gånger större befolkning.
För att illustrera tillståndet i världen skall jag citera Worldwatch Institute’s
senste årsbok, där man samtidigt konstaterar hur den s.k. ekonomiska till-
växten pekar på framgång och ökning:
”Ekonomi
BNP
Den globala omsättningen av varor och tjänster var totalt omkring 20 triljo-
ner dollar 1990, en ökning från 15,5 triljoner 1980 (1990 års dollarkurs).
Internationell handel
Världsexporten av alla varor, jordbruksredskap, industriprodukter och mi-
neral, ökade med 4 procent per år under åttiotalet och uppgick till mer än 3
triljoner 1990.
Sysselsättning
Ett normalt år skapar världsekonomins tillväxt miljoner nya arbeten. Men
ökningstakten understiger vida antalet nytillkomna arbetssökande.
Börskurser
Ett nyckeltal för investerarnas förtroende för näringslivet. Steg till ett alla
tiders rekord i slutet av 1989 och början av 1990 på Tokyos och New Yorks
aktiebörser.
Miljö
Skogar
Varje år minskar världens skogar med omkring 17 miljoner hektar, en yta
lika stor som Österrikes. Skogarna fälls för att ge jordbruksmark, vedbrand
och som råvara till skogsindustrin. Uttagen överskrider vida den naturliga
avkastningen. Luftföroreningar och försurning kräver dessutom en ökad tri-
but i alla världsdelar.
24
Mark
Årliga förluster av matjord från odlingsmark uppskattas till 24 miljarder ton,
motsvarande ungefär Australiens veteareal. Utarmning av betesmarker på-
går allmänt i Tredje världen, Nordamerika och Australien.
Klimatsystem
Mängden koldioxid, den viktigaste växthusgasen i atmosfären stiger nu med
0,4 procent per år som följd av bruket av fossila bränslen och skogsskövling.
De rekordvarma somrarna på åttiotalet kan mycket väl överträffas under
nittiotalet.
Luftkvalitet
Hälsofarliga halter av luftföroreningar har uppmätts i hundratals städer och
i nivåer skadliga för grödorna i dussintals länder.
VäxZ- och djurliv
Samtidigt som antalet människor ökar på jorden minskar antalet djur- och
växtarter. Den biologiska mångfalden hotas av biotopförstöring och förore-
ningar. Stigande temperatur och uttunnat ozonlager ökar hotbilden.”
Det är helt orimligt att diskutera världshandel och Sveriges medverkan
utan att hela tiden ha plundringen av planeten som utgångspunkt och bak-
grund. I vad mån bidrar vår handel till att förbättra tillståndet på planeten
eller i vad mån har den motsatt effekt? Vi tror gärna att det inte finns någon
bättre livsform än den västerländska. Kommunismens och den reellt existe-
rande socialismens sammanbrott i Östeuropa har stärkt västerlandets tro på
att man har det rätta systemet. I själva verket är det östeuropiska industri-
samhället en dålig kopia av det västerländska, men de är nära besläktade.
Västvärlden lider i dag av en svårartat hybris. Hybris, eller andligt över-
mod, är den farligaste av de sju dödssynderna, enligt katolsk lära. Den får
människan att tro att hon är Guds like och att hon kan råda över ont och
gott. Att vara Guds like och råda över ont och gott var ormens frestelse till
Adam och Eva i Edens lustgård. Det är fortfarande den stora frestelsen och
den stora risken. Planeten Tellus är fortfarande i många stycken ett paradis,
men mänskligheten riskerar att bli utdriven ur paradiset genom sina egna
gärningar - kärnvapen, växthuseffekt, utplånat ozonskikt, försmutsad luft,
försmutsad jord och försmutsat vatten. Brinnande oljekällor kan vi just i dag
lägga till.
Världen går under om vi inte lär oss att hushålla med jordens resurser.
Och det är bråttom.
Man har i USA sökt definiera ett mättal för uthållig ekonomisk välfärd,
vilket också framgår av Worldwatch Institute’s årsbok. I USA steg detta väl-
färdsindex under 60-talet och nådde sitt maximum 1976. Därefter har det
sjunkit och låg 1988 på samma nivå som 1965. Samtidigt har BNP i USA
stigit med 53 %.
Det ekologiska imperativet är att vi måste sluta med linjär produktion från
råvara till soptipp och i stället bruka jordens tillgångar med varsamhet i sam-
arbete med fotosyntesen i cirkulära resurssystem där både förnybara och
icke förnybara resurser ständigt återanvänds.
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
26
Detta måste bli utgångspunkten för världens utveckling. Det måste vara
utgångspunkten för världshandeln. Det måste bli det viktigaste ämnet på
GATT-rundor, inom OECD, inom EFTA, inom EG och inom FN.
Detta är omöjligt, säger många. Vi måste fortsättningsvis ha Mammon
och marknadsekonomin som vår enda Gud. Sådan är människan.
Kanske har de rätt, men då skall vi se sanningen i vitögat. Jorden går
oundvikligen mot katastrof, och det kommer att gå fort.
Anita Gradin började sitt anförande med att säga: ”Utvecklingen i vår
nära omvärld går nu mycket snabbt.”
Vi miljöpartister menar att snabbheten gäller inte bara den nära omvärl-
den utan hela världen, och det hjälper inte att ropa: Stanna världen, jag vill
hoppa av. Men det är hög tid att dra i nödbromsen.
Vårt stora bekymmer är bristen på sjukdomsinsikt, på den enastående för-
måga som även de bäst informerade har att förtränga obehagliga sanningar.
Det är det som är det stora bekymret, inte att världshandeln försvagades
förra året, Anita Gradin. Detta kan tvärtom minska trycket på jordens
knappa resurser.
Jag vet i och för sig att minskad världshandel kan leda till arbetslöshet och
ökad fattigdom, men vi måste lära oss att bekämpa arbetslöshet och fattig-
dom och samtidigt skapa uthålliga produktionssystem. Det är alldeles för en-
kelt att säga: Låt oss riva tullmurarna, så kommer handeln i gång, och då
börjar hjulen snurra. Vi måste också fråga: Vilka hjul är det som vi vill sätta
fart på? Vilka kvarnar skall börja mala snabbare? Mal de välfärd eller mal
de ofärd?
Det är en väldig skillnad om världshandeln ökar för att vi tillverkar och
köper mer vapen, eller om det blir utrustning för hushållning med jordens
resurser, kanske biogasutrustningar, kanske vindkraft, kanske växthus och
kanske anordningar för biologisk vattenrening. Permakulturer- kulturer för
överlevnad och kretsloppsteknik.
Det finns väldigt många produkter där världshandeln borde minskas eller
upphöra om vi vill rädda planeten Tellus.
Jag skall ingalunda försöka ge intryck av att jag eller miljöpartiet har fär-
diga recept för hur detta skall gå till. Men jag tror att vi vet en del om vad
som är kontraproduktivt. Vi tror att superstaten EG är kontraproduktiv på
grund av den ideologi som präglar den, men också för att vi tror att demo-
krati i superstater är något som är mycket svårt att uppnå. Det innebär inga-
lunda att man bör ta avstånd från EG. Tvärtom bör vi samarbeta med EG
för att påverka EG. Men eftersom EG är präglat av en ekologiskt orimlig
livsstil är en slavisk anpassning livsfarlig.
I stället vill vi miljöpartister att Sverige hela tiden skall ligga steget före
när det gäller ekologisk hänsyn och resurshushållning. Vi ser med misstro på
superstaten liksom på alla supersystem och superföretag, supermarknad och
superteknik. Vi föreställer oss att mindre nationer i samarbete bättre kan få
i gång den nödvändiga förändringsprocessen än en superstat. Vi ifrågasätter
definitivt USA-dogmen att bigger alltid är better.
Det finns så mycket enkel dogmatism i handelsdeklarationerna och i han-
delsdiskussionerna. Frihandeln är en dogm, och man frågar aldrig vad det är
man skall handla fritt med. Det mest betänkliga är dock den hybris som jag
tycker lyser igenom icke bara hos statsrådet Anita Gradin utan även bland
många av dem som debatterar världsekonomin. Föreställningen att väster-
landet har den goda tekniken, den som skall utbredas i utvecklingsländerna
och i Östeuropa, är i grunden fel. Den västerländska tekniken, de väster-
ländska produkterna och produktionen, är mogen för radikalt omtänkande,
från linjär teknik till kretsloppsteknik. Men just för att problemen är så stora
är ett internationellt samarbete på alla nivåer en absolut nödvändighet för att
rädda vår plundrade planet. Herr talman! Det är från den utgångspunkten vi
bör organisera internationellt samarbete och handel.
Detta blev ett ideologiskt anförande. Ni frågar kanske var miljöpartiet i
detalj står i debatten när det gäller EG, Östeuropasamarbetet och det nor-
diska samarbetet och vad vi säger om GATT. Detta har vi i och för sig redo-
gjort för många gånger tidigare i denna kammare. Möjligtvis kan jag i mina
repliker få tillfälle att återkomma till frågan.
I detta anförande instämde Gösta Lyngå (mp).
Anf.7 Statsrådet ANITA GRADIN (s):
Herr talman! Ja, Lars Norberg, vi lever i ett bra land. Det är ett land som
vi är glada att få leva i. Vi har inget behov av att hoppas att vi skall förflytta
oss till en annan planet.
Vi vet också att det här landet är beroende av omvärlden och att vi måste
ta hänsyn till det i vårt politiska liv. Det gäller inte minst ekonomiskt samar-
bete och handel över gränserna. Det är endast genom samarbete som vi kan
lösa alla de frågor och problem som Lars Norberg tar upp.
Bakgrunden till att Sverige är så engagerat i GATT är att vi vet att Sverige
är ett litet land som är beroende av att ett internationellt regelsystem funge-
rar. Alla små länder har behov av det. Det är också skälet till att jag har lagt
ned mycket tid och kraft på att GATT-rundan inte skall bli ett misslyckande,
trots alla negativa rapporter att vi med jämna mellanrum tar nya krafttag för
att föra samtal med de stora i detta sammanhang, men också för att tillsam-
mans med andra övertyga de inblandade om hur viktigt det är att vi får ett
internationellt regelsystem.
Låt mig till Nic Grönvall när det gäller regionaliseringen säga att jag inte
tycker att vi skall bli schizofrena. Vi kan ju inte förmena andra länder i andra
delar av världen att ta steg mot en integration som vi i Europa har haft sedan
30 år tillbaka. Jag är väl medveten om att det finns risker med Europasamar-
betet och det som nu växer fram i Nordamerika. Men det viktiga för oss
måste vara att vi minimerar dessa risker genom att vi fortsätter att jobba med
de multilaterala liberaliseringarna och fortsätter vårt vaktslående om
GATTs regelsystem och att just GATT skall vara det mycket viktiga instru-
mentet för att också överbrygga mellan regionerna, så att det inte blir fäst-
ningar i olika delar av världen. Jag delar uppfattningen att det är viktigt att
angripa skuldkrisen. Från svensk sida försöker vi också driva dessa frågor.
Mycket mer borde finnas med i en handelspolitisk deklaration, men vi får
ändå tillfälle att understryka hur viktigt vi tycker att det här är. Vi har Paris-
klubben som i förening med direktbistånd till u-länderna är det viktigaste
instrumentet för att komma till rätta med akuta skuldproblem. Det finns
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
27
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
28
många medel: betalningsanstånd, särskilda skuldlättnader genom räntesub-
ventioner och skuldavskrivning för de fattigaste länderna, eller som Nic
Grönvall nämnde, skuldavskrivning som beträffande Polen - där handlar det
om så mycket som minst 50 %. Samtidigt skall vi också komma ihåg, och det
driver vi från svensk sida, att det är viktigt att externt bistånd kombineras
med interna åtgärder. Här spelar ju IMF en viktig roll, inte minst som rådgi-
vare.
Sist men inte minst måste ju skuldproblemen lösas genom bättre balans
i skuldländernas utlandsbetalningar. Vi måste underlätta ländernas export.
GATTs preferenssystem är ett viktigt inslag. Vi hoppas också att fler skall
följa vårt exempel att avveckla textilrestriktioner. Hjälp till självhjälp är ett
annat inslag, där tekniskt bistånd spelar en roll. Från svensk sida kan inte
minst lmpod vara en bra stötta. När det gäller Taiwan ställer sig Sverige posi-
tivt till att i GATT diskutera medlemskap för Taiwan. Vi vet att också Kina
sedan en tid tillbaka för intensiva samtal om medlemskap. Det här har ju
ingenting att göra med om det är ett land eller ej. Hongkong är som bekant
också medlem i GATT.
När det sedan gäller Europapolitiken är det i det korta perspektivet helt
klart att det måste bli ett EES, men naturligtvis inte till vilket pris som helst.
Sverige lägger ned ambition och intresse för att hålla ihop GATT. Vi tror att
GATT har många fördelar, men självklart ser vi också till våra egna intressen
och tar konsekvenserna när det gäller olika problem. Men i dagsläget ser
det ut, enligt rapporter från det österrikiska ordförandeskapet, att ändå gå
långsamt framåt i EES-förhandlingarna, trots de svåra frågor som ligger på
bordet. Egentligen är det vid den här tidpunkten som det är svårt, eftersom
vi börjar att dra ihop säcken. Jag tror att vi alla måste ha is i magen för att
med gemensamma krafter kunna föra avtalet i hamn. Det är viktigt också
med tanke på att vi har att klara vår medlemskapsansökan.
Till Nic Grönvall och andra som har frågat om informationen och allt vad
vi parallellt försöker att göra när det gäller att förbereda medlemskapsfrå-
gorna vill jagsäga följande. Det som skall komma i grönböcker och liknande
har ju inte med ansökan att göra. Självfallet skall vi informera och diskutera
med EFTA-delegationen.
Rolf L Nilson frågade om miljöhänsyn och sociala hänsyn vid förhandling-
arna. Han undrade hur det går. Det är svårt. När jag blev utrikeshandelsmi-
nister ville jag framför allt föra in två frågor. Det rörde sig om konsumen-
terna och om just miljöhänsyn. Det är mycket svårt att vinna gehör, men
nu har vi lyckats att få med oss EFTA-länderna i GATT när det gäller att
auktualisera miljöhänsyn. Vid mitt besök i USA fick jag god respons av
Carla Hills, och när det gäller sociala frågor och social klausul, som vi har
försökt föra fram, har vi mött hårt motstånd, framför allt från u -länderna.
Det här är naturligtvis jobbigt.
Flera har tagit upp den ekonomiska politiken, och det är alldeles självklart
att den viktigaste faktorn för vår internationella konkurrenskraft är den eko-
nomiska politiken här hemma. Vi berörde saken ganska litet, eftersom det
här trots allt är en handelspolitisk och inte en finanspolitisk debatt. Jag vid-
håller att den internationella konjunkturnedgången har bidragit till svårighe-
terna här hemma. I själva verket har regeringen under flera år varnat för
att en internationell lågkonjunktur skulle slå hårt mot vår sysselsättning och
ekonomi. Men oppositionen i riksdagen har tillsammans med Arbetsgivare-
föreningen stuckit huvudet i busken och minsann inte varit hjälpsam.
Anf. 8 NIC GRÖNVALL (m):
Fru talman! I denna min första replik skulle jag kanske kommentera två
saker, bl.a. miljöfrågan. Denna fråga har sitt intresse med utgångspunkt i
Lars Norbergs intressanta anförande och statsrådets replik. Man frågar sig
nämligen vad som egentligen är miljöinnehållet i handelspolitiken. Jag har
inte riktigt förstått detta. Det vore därför värdefullt om utrikeshandelsminis-
tern ville göra ett förtydligande. Vad är det för initiativ som utrikeshandels-
ministern avser att ta och vilket innehåll är det fråga om? Det var intressant
att höra att Carla I lills hade ställt sig positiv. I Bryssel var det minsann andra
tongångar från USAs sida när det gällde den här frågan.
Jag vill emellertid ta ett exempel på miljöfrågans svårtolkbarhet i handels-
sammanhang- tropiskt timmer. Enligt min uppfattning driver vi i Sverige en
populistisk politik, som avser att hindra import hit av tropiskt timmer. Vi
säger att vi för denna politik för att skydda regnskogarna. I verkligheten ska-
dar vi u-ländernas handel. Visst finns det träproduktion i u-länderna som
kan omhändertas för möbelindustrins behov utan att vi skapar miljöpro-
blem. Med en sådan här populistisk etikettspolitik skadar vi mer än vi hjäl-
per. Jag vill att statsrådet försäkrar att det inte är sådant som statsrådet me-
nar med miljöinnehållet i handelspolitiken. Det vore mycket bra om statsrå-
det t.o.m. kunde tala om för mig vad det handlar om.
När det gäller miljöavsnittet vill jag säga till Lars Norberg att det var ett
ideologiskt givande anförande. Det blottläde skillnaderna mellan miljöpar-
tiets syn och de andra partiernas. Det som miljöpartiet saknar i bilden av
miljön är människan. Vi har på vårt klot en befolkningstillväxt, som håller
på att gå oss ur händerna. Menar miljöpartiet att vi med konstlade medel
skall sätta i gång och förhindra denna tillväxt, med biologiska insatser? Be-
folkningstillväxten nödvändiggör ekonomisk tillväxt, som ger oss möjlighet
att ge människorna på vår jord en värdig miljö och ett hälsosamt liv. Om inte
vi kan skapa tilltro till människans förmåga att hantera sina egna livsvillkor
gräver vi framtidens grav. Genom den politik som vi står för, nämligen tilltro
beträffande tillväxt, teknisk utveckling och människans förmåga att känna
och ta ansvar samt utveckling av vår värld i rätt riktning, kan framtiden bli
ljus - precis på det sätt som vi säger i våra inlägg.
Anf. 9 HADAR CARS (fp):
Fru talman! Statsrådet Anita Gradin sade att regeringen under många år
har varnat för försämrade konjunkturer. Men det gjorde den inte när det
var som viktigast, nämligen under valrörelsen 1988. Då gjorde regeringen en
annan beskrivning av verkligheten, då tog man bort det krismedvetande som
hade börjat byggas upp. Då sade man att allting var frid och fröjd och att de
reformförslag som skulle läggas på riksdagens bord inte behövde finansieras,
reformförslag som sedan har dragits tillbaka. Det är just det som jag måste
se som ett oroande tecken när statsrådet i dag säger: Nu är det visst litet
problem med konjunkturerna ... Ja, det är det förvisso, eftersom vi bl.a.
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
29
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
30
har en katastrofalt stigande arbetslöshet. Men de grundläggande problemen
i svensk ekonomi, inte de konjunkturella utan de strukturella, gör rege-
ringen alldeles för litet åt. Nu har vi visserligen de här problemen, säger
man, men redan i år vänder det enligt statsrådet och går uppåt igen. Nästa
år blir det fantastiskt bra, heter det. Det är detta som är den stora faran: att
ge en falsk verklighetsbild när det drar ihop sig till val. Det är det som Sve-
rige har drabbats av till följd av den socialdemokratiska politiken. Därför är
det starka skäl att se till att den inte får fortsätta.
Sedan tycker jag, fru talman, att statsrådet gav en hygglig redovisning av
de handelspolitiska frågor som Sverige har att brottas med, men det fanns
också på en rad områden en brist på uttryck för egen vilja. Jag tycker inte
att det framgick med önskvärd tydlighet vad regeringen vill åstadkomma.
Särskilt saknades det egna prioriteringar från regeringens sida. Är medlem-
skap i EG regeringens främsta prioritering, är det ens utrikeshandelsminis-
terns främsta prioritering? Det framgår inte tydligt.
EES - ja, lyckas vi inte få till stånd ett avtal före sommaren kan ju - om
regeringen som jag hoppas snart söker medlemskap - den situationen in-
träffa att vi för dubbla förhandlingar. Det gäller då dels medlemskap, dels
ett EES-avtal. Låt oss då innerligen hoppas att regeringen så länge den sitter
kvar, vet vad den prioriterar - att det är medlemskapet och inga tillfälliga
och i de här sammanhangen inte särskilt betydelsefulla nyskapade organ som
sätts i centrum för uppmärksamheten. Håll fast vid grundprioriteringarna,
ta fram det som är viktigt, driv det som är betydelsefullt på lång sikt för Sve-
rige. Det är framför allt frågan om medlemskap i den europeiska gemenska-
pen.
Anf. 10 PER-OLA ERIKSSON (c):
Fru talman! Rolf L Nilson inledde sitt anförande med att i stora delar in-
stämma i vad jag hade sagt. Eftersom jag anser att det fanns stor likhet mel-
lan det som jag, Hadar Cars och Nic Grönvall sade, blir det väl också ett
instämmande i deras anföranden, varför jag kan förmedla detta till dem.
Jag ställde en fråga om GATT och vikten av att få i gång förhandlingarna.
Jag tror att Anita Gradin har betytt mycket för förhandlingsklimatet och den
nordiska insatsen inom GATT. Jag vill gärna ge Anita Gradin en eloge för
hennes arbete i GATT-sammanhang.
Nu har det hela skurit ihop, och tiden rinner i väg. Vi är förstås beroende
av USA och vad som händer där. Men vad gör den svenska regeringen i den
uppkomna situationen? Viika initiativ har man tagit, och hur ser tidtabellen
ut med den svenska regeringens ögon?
Den ekonomiska politiken är en del i handelspolitiken. Man kommer inte
ifrån att det krävs en stabil hemmafront för att vi skall få en framgångsrik
handel. Vi har under hela 80-talet hört talas om den socialdemokratiska
tredje vägens politik och att Sverige är på rätt väg. Nu har Sverige kört av
vägen och ligger i diket när det gäller ekonomin, och vi har en svår konjunk-
tur framför oss.
Nu gäller det att få Sverige upp ur diket och på vägen igen och få snurr på
hjulen. Det är därför viktigt att vi driver en näringspolitik och en ekonomisk
politik som främjar tillväxten och nyskapandet, tar vara på innovatörerna
och utvecklar entreprenörerna. Ge Sveriges många entreprenörer luft under
vingarna, då får vi också en ökad svensk internationell handel.
Miljöfrågorna har berörts. Det är viktigt att vi i olika sammanhang beto-
nar sambandet mellan miljö, handel och ekonomi. Det vore värdefullt om vi
fick en ordentlig kartläggning över miljöns roll i handelspolitiska samman-
hang, hur detta påverkar oss och vilka grundläggande regler som skall fin-
nas. Vi eftersträvar stabila internationella spelregler på handelns område.
Men det vore värdefullt om ett mer omfattande kartläggningsarbete kunde
göras på detta område.
Jag instämmer i det Hadar Cars sade. Också jag saknar prioriteringarna i
regeringens handelspolitiska deklaration. Jag angav de sju prioriteringar
som jag ansåg borde göras, vilka är regeringens prioriteringar?
Anf. 11 LARS NORBERG (mp):
Fru talman! Sverige är ett bra land, statsrådet Gradin. Det håller vi miljö-
partister gärna med om. Delvis beror det på att Sverige är ett glest befolkat
land, och därigenom har miljöförstöringen inte gått lika långt här som på
många andra håll. Vi har kanske också en befolkning som är mycket miljö-
och naturmedveten och som därför slår larm.
Vi miljöpartister anser att Sverige har en miljölagstiftning som i många
avseenden är överlägsen de flesta länders. Miljöpartiets uppfattning är att vi
skall hålla fast vid den miljölagstiftningen och vidareutveckla den. Det är
här som motsättningen finns. Vi har fortfarande den inställning som Anita
Gradin och statsminister Ingvar Carlsson uttalade här i kammaren våren
1989, nämligen att vi inte accepterar en nedskrivning på social- och miljöom-
rådet i samband med förhandlingar med EG.
Vi upplever nu att det både i regeringens miljöproposition och i energipro-
positionen finns just sådana anpassningar, och vi hör ryktas om sådana an-
passningar nedåt när det gäller våra miljöregler och även lagar på andra om-
råden. Vi får väl se vad som kommer ut av detta och vad vi får reda på i
sommar när vi får redogörelsen.
Vi accepterar naturligtvis gärna alla de normer och regler i EG som är
bättre än i Sverige, de skall vi skynda oss att införa. Men den hesitation när
det gäller koldioxidavgifter och andra miljöavgifter som exempelvis framgår
av miljöpropositionen kan vi inte acceptera.
Jag reagerar mot ett understatement i statsrådets redogörelse här i dag.
Det står i deklarationen att EG-anslutningen är ett av våra viktigaste poli-
tiska avgöranden under efterkrigstiden. Det är en underskattning. I själva
verket är frågan om EG-anslutningen ett av våra viktigaste politiska avgö-
randen under den s.k. nya tiden, dvs. sedan Gustav Vasa. Det var då som
Sverige blev en självständig nation. Nu skall Sverige bli en del av en för-
bundsstat och underordna sig förbundsstatens regler. Jag tycker att det kan
vara värt att reagera mot detta.
Slutligen till timret, Nic Grönvall. 99% av avverkningen av det tropiska
timret innebär en kvalificerad miljöförstöring. Det vet alla som har sysslat
med denna allvarliga miljöfråga.
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
31
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
Anf. 12 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Per-Ola Eriksson är en djärv person, men han har lätt för att
dra förhastade slutsatser. Han är tydligen i dag besjälad av en önskan att helt
och hållet rita om den politiska kartan i Sverige, men Per-Ola Eriksson är
för tidigt ute. Jag kan bara kort kvittera med att säga: Vet verkligen Nic
Grönvall och Hadar Cars om, Per-Ola Eriksson, att ni är så överens? De
läser lusen av er centerpartister och betraktar er som hopplösa och frihan-
delsmotståndare.
Också jag vill ta upp detta med miljöhänsynen. Jag vill återigen betona att
det är oerhört värdefullt att regeringen och Anita Gradin personligen driver
dessa frågor så starkt. De är livsviktiga. Jag delar Lars Norbergs uppfattning
att de i bokstavlig mening är globala överlevnadsfrågor. Miljöhänsynen
kommer att få en mycket betydelsefull roll i de handelspolitiska samman-
hangen. Förtröttas inte, utan driv envetet miljöfrågorna och de sociala frå-
gorna i de handelspolitiska sammanhangen, trots motståndet.
Exemplet med tropiskt timmer är mycket dåligt valt. Den stora export av
tropiskt timmer som skett är ju, som Lars Norberg sade, ett resultat av rov-
drift och skövling av regnskogar. Det kan i dessa sammanhang göras, och har
gjorts, mycket tydligare markeringar om att västvärlden och Sverige accep-
terar import av odlat tropiskt timmer, dvs. tropiskt timmer som skördas där
det planteras nytt och inte är fråga om en produktion som innebär en sköv-
ling av regnskogarna eller de tropiska skogarna.
Så några ord om Östeuropa. Vänsterpartiet har under väldigt många år
lyft fram ett förnedrande inslag i den svenska handelspolitiken. Jag talar då
om teknikembargot mot Östeuropa. Detta kvarstår, och såvitt jag förstår
håller det på att skärpas. I nummer 14 av Ny Teknik i år togs upp att Sverige
förbereder en sista och avgörande anpassning till USAs och COCOMs tek-
nikembargo. Det finns alltså fortfarande en förnedrande begränsning av
handeln främst med de östeuropeiska länderna och ett hinder för att ut-
veckla handeln med dessa länder.
Anf. 13 Statsrådet ANITA GRADIN (s):
Fru talman! Först till den ekonomiska politiken. Jag underströk i mitt
förra inlägg att regeringen har varnat för att en internationell konjunktur-
nedgång skulle slå hårt mot sysselsättning och ekonomi i Sverige. Men oppo-
sitionen här i kammaren har tillsammans med Arbetsgivareföreningen
stuckit huvudet i busken och inte precis varit till stöd när regeringen har lagt
fram förslag för att stärka den ekonomiska politiken. Nu har vi problemen
här.
Regeringen har nu lyckats samla de viktigaste aktörerna på arbetsmarkna-
den kring de åtgärder som är nödvändiga. Det är huvudorsaken till att vi
nu kan se fram emot en uppgång. Handelspolitiskt har vi hjälp av att den
internationella konjunkturnedgången ser ut att bli relativt kortvarig. Det var
detta jag ville framhålla i mitt inledande anförande.
När det gäller de svenska företagens investeringar utomlands är det fak-
tiskt den tredje vägens politik som har återgett företagen deras ekonomiska
och finansiella styrka. Om de inte hade gjort hyggliga vinster under 80-talet
32
hade de heller inte haft möjligheter att nu genom bl.a. investeringar rusta
sig för att delta i den inre marknaden.
Nic Grönvall frågade om grundlagsutredningen. Regeringen fattade vid
regeringssammanträdet i går beslut om direktiven, och själva tillsättandet
kommer att genomföras så snart som ordförandefrågan är löst.
Miljöhänsyn är inte populism, Nic Grönvall. Det vet Nic Grönvall mycket
väl, eftersom han var med i Bryssel. I lan hade alla chanser att se på det för-
slag som EFTA-länderna lade fram. Vid det tillfället hade Nic Grönvall inga
invändningar.
Vi är alla medvetna om att vi i umgänget länder emellan måste ha kunskap
och kunna kontrollera. Vad är det för produkter? I lur mycket gift är det på
dem? Är det nödvändigt att göra si och så med äpplen, osv? Reglerna för
allt detta måste vi kunna diskutera, och det vore mycket bra om man kunde
genomföra kartläggningar och föra en intensiv debatt också på detta om-
råde.
Så till frågan om G ATI’ och vilken tidtabell som är aktuell. Carla I lills och
USA har sagt, att så länge som förslaget att förlänga USA-mandatet ligger
på kongressens bord i USA, kan det inte bli något besked eller beslut förrän
i maj. Vi har då kommit överens om att det under denna tid skall föras tek-
niska samtal. Jag menar att man vid dessa tekniska samtal skall ta fasta på
de förslag som fanns på bordet i Bryssel före jul och plocka fram alla de poli-
tiska frågor som finns i sammanhanget. Det gäller exempelvis MFN-princi-
pen, som är mycket viktig, och som jag tycker mig se att vissa sätter fråge-
tecken för, inte minst i serviceavtalet. Det gäller även sådant som en över-
gångsperiod i MFA och regelsystemet. Detta skulle i sin tur innebära, att vi
har alla möjligheter att slutföra detta avtal innan detta år är slut.
Jag har fört många samtal med personer i USA, Canada och Europa, och
nu senast i Italien, om hur viktigt det är med en tidtabell. Om vi säger att
man får två år på sig, kommer man i alla fall att på sina ställen sitta och prata
tills man har sex månader kvar, och då kommer man i samma situation.
Detta är vad jag har framfört från svensk sida, och jag har fått en hel del
gehör även om många är skeptiska till att man skall uppställa ett specifikt
datum, eftersom man inte anser att man vill ställa sig bakom ett sådant för-
slag med de erfarenheter man har i bakgrunden.
Jag vet att EGs handelsministrar i dag samlas för att diskutera strategi i
samband med GATT. Jag hoppas att också de kan komma överens, så att
det hela kan föras i hamn om några månader. Vi kanske också skall tänka på
att vi inte når till himlen den här gången med våra ambitioner, men väl till
trädtopparna. Bara det skulle vara en framgång för GATT och inte minst för
små länder i detta system.
Jag tycker att regeringens prioritering mycket klart framgår av vår han-
delspolitiska deklaration. Vi säger: Anslutningen till EG är en av de vikti-
gaste frågorna under efterkrigstiden. Det är vår nära omvärld som vi är mest
beroende av. Därför är Europasamarbetet det som är helt centralt och det
viktiga i vårt arbete.
Jag tror att det också klart framgår på vilket sätt vi arbetar. Ibland kan
man få dåligt samvete. Det finns ju också en del andra resor och frågor som
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
3 Riksdagens protokoll 1990191:93
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
34
borde tillmätas ett större engagemang. Men det finns ju begränsningar för
vad man kan göra i och med att dygnet bara har 24 timmar.
Anf. 14 NIC GRÖNVALL (m):
Fru talman! Jag vill bara konstatera att det när det gäller den här givna
förklaringen beträffande miljöreglerna i handelsammanhang givetvis hand-
lar om regler som vi är beredda att acceptera. Det är närmast en självklarhet.
Jag pekade på detta med tropiskt timmer. Enligt min uppfattning är det
här fråga om ett slags miljöpolitik i handelsammanhang som skadar mer än
den gynnar. Det är naturligtvis på det viset, Rolf Nilson, att den rovdrift som
faktiskt pågår i de tropiska regnskogarna i första hand inte är ett handelspoli-
tiskt problem. 1 stället är det främst fråga om att se till att berörda nationer
får en ekonomi som gör det möjligt för dem att avstå från den rovdrift som
alltså pågår och vars skadliga effekter man är medveten om.
När det gäller statsrådets redovisning för synen på GATT-tidtabellen kan
jag bara säga: Emottag mitt fulla stöd! Jag tror att det skulle vara förödande
om vi tillätt GATT-organisationen och dess medlemmar att dra ut på proces-
sen - vilket president Bushs begäran om en förlängning möjligen tyder på.
Jag tror emellertid att denna president Bushs begäran mera är betingad av
hans mandatperiod än av hans verkliga avsikter - i varje fall hoppas jag det.
Sedan skulle jag vilja ta upp en kanske obetydlig och litet löjlig fråga. Men
det finns en del dynamik i den. Det gäller då det svenska snuset. Jag vet att
man flinar och att det förekommer tidningsartiklar i det här sammanhanget.
Men på grund av någon form av beskäftighet har EG-kommissionen påver-
kats att komma med ett förbudsbeslut i EG som är helt unikt. Vi är ju själva
mitt uppe i detta med EES. Vi befinner oss alltså i en situation där vi skall
förhandla oss fram till någon form av självständighet. Vi har då blivit
tvungna att acceptera att avstå från undantag. I stället måste vi rädda oss via
en "safeguard-klausul”. Men det är alldeles uppenbart att snuset inte kan
hanteras under en sådan klausul.
Och nu står vi där vi står - utanför EG. Det är precis på det sätt som i varje
fall folkpartiet och moderaterna alltid har talat om. Vi står alltså utanför EG
och kan inte göra vår stämma hörd eller påverka beslutproccssen. Mot den
bakgrunden är även en så obetydlig fråga som den om snuset ett utmärkt
exempel på hur illa ställt det har varit. Det här kan få mycket påtagliga och
generande konsekvenser. Jag vill därför försäkra mig om att regeringen
kommer att dela riksdagens uppfattning att det faktiskt är ganska viktigt rent
politiskt att se till att detta hugskott inte leder till ett beslut.
Till sist: Jag har inte uppfattat att jag har fått några svar på mina detaljfrå-
gor beträffande Taiwan och dess representation här. I och för sig har jag för-
ståelse för det. Givetvis behövs det en beredning. Men jag hoppas att statsrå-
det tänker över det här diskussionsinlägget.
Anf. 15 LARS NORBERG (mp):
Fru talman! Det är glädjande att miljöfrågorna tas upp här. Det är också
glädjande att statsrådet Gradin jobbar med dessa i GATT och även i andra
liknande sammanhang. Men risken finns att dessa frågor allför mycket be-
traktas som teknikaliteter - dvs. att man har en fragmentarisk syn på miljö-
frågorna och att man inte sätter in dem i det sammanhang där de hör hemma.
Det handlar nämligen om att det föreligger ett behov för hela västerlandet
och dess industrialism av en omläggning av de tekniska systemen. Det be-
hövs alltså en omläggning från linjära produktionssystem - system, där man
bearbetar en råvara för att sedan göra produkter av den som så småningom
hamnar på soptippen - till cirkulära system som hela tiden systematiskt har
en inriktning mot återanvändning och hushållning. Det är den typen av ny-
tänkande som behövs i det internationella samarbetet, där handeln utgör ett
mycket viktigt element.
Naturligtvis är miljöpartisterna, Nic Grönvall, lika medvetna om de pro-
blem som finns vad gäller befolkningstillväxten som alla andra är. Jag hop-
pade över en passus i mitt inledningsanförande. Men jag skall ta upp den
saken nu. Det är nämligen så, att Worldwatch Institutes gör prognoser för
utvecklingen i världen för det närmaste årtiondet. Följande förändringar per
capita, per världsmedborgare, kan förutses: Spannmålsarealen kommer att
minska med 15%, den bevattnade arealen med 11%, skogsarealen med
19% och betesmarksarealen med 18%. Jag är alltså ingalunda omedveten
om dessa problem. Men det är omöjligt att i korta repliker här i kammaren
komma med anvisningar om hur de kan lösas. Det handlar ju om mycket
svåra problem. Jag vill inte påstå att vi i miljöpartiet har en lösning på pro-
blemen. Men vi är i alla fall medvetna om de problem som finns, och det är
en första förutsättning för att det skall gå att angripa dem.
Jag reagerar litet grand på det som Per-Ola Eriksson sade om detta med
marknadsandelar. Sverige utgör bara en liten del av världen, och Sveriges
marknadsandel i världen överträffar vida vår andel av världsbefolkningen. i
en jämlik värld måste vi dock räkna med mycket mindre marknadsandelar.
Därtill kommer att många länder snabbt håller på att utveckla sin ekonomi.
Vi har en högt utvecklad ekonomi, så vi kan inte accelerera på samma sätt
som t.ex. Korea och Taiwan. Så enkelt är det på tal om marknadsandelarna
i världen. Detta är ett vanligt debattämne, och här behövs det analyser och
en reaktion.
Anf. 16 PER-OLA ERIKSSON (c):
Fru talman! Jag när en stilla förhoppning om att de som kämpar för To-
baksbolaget och det svenska snuset är lika angelägna att slå vakt om andra
produkter på avdelningen livsmedel. Jag tänker alltså på den näring som
producerar livsmedel.
Anita Gradins tidtabell när det gäller GATT är mycket bra. Jag tror att
det vore farligt om det arbetet drog ut på tiden. Men ett arbete tar i regel
den tid som har avsatts för det. Om man avsätter många år för ett visst ar-
bete, kommer detta arbete också att ta flera år. Därför är det angeläget att
komma i gång och att försöka gå in för att ta så kort tid som möjligt på sig.
Om man gör det, tror jag att det blir ett högre tempo.
I Anita Gradins handelspolitiska deklaration finns det ett avsnitt om le-
darskapet i GATT. Jag tror att det finns anledning att betona just den biten
och att se vilka förutsättningar som finns när det gäller att göra GATT effek-
tivare. Det får inte vara fråga om en mans verk när det gäller en så viktig
organisation.
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Handelspolitisk
debatt
|
Prot. 1990/91:93 12 april 1991 |
Till sist ber jag att få tacka Anita Gradin och tillönska henne en trevlig |
|
H andels/wlitisk |
Anf. 17 HADAR CARS (fp): Fru talman! Jag skall inte kommentera den prisfråga som Nic Grönvall här Lars Norberg talade om miljöproblem men underlät att påpeka var dessa När människor inte har det allra nödvändigaste, t.ex. mat och värme, för- Lars Norberg tar upp koldioxidproblemet. Men inom Europeiska gemen- Rolf 1. Nilson uttryckte sig inledningsvis på ett sådant sätt att jag spetsade Den handelspolitiska debatten var härmed avslutad. 3 § Hänvisning av ärenden till utskott Föredrogs och hänvisades Motionerna 1990/91 :Ju43 och Ju44 till justitieutskottet 1990/91 :U 13 till utrikesutskottet 1990/91 :Sf45 till social försäkringsutskottet |
36
4§ Bordläggning
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1990/91:177 Sammanslagning av bankinspektionen och försäkringsinspek-
tionen, m.m.
Finansutskottets betänkanden
1990/91 :FiU 15 Anslag till riksdagens revisorer och deras kansli
1990/91:FiU17 Den statliga rationaliseringsverksamheten m.m.
1990/91:FiU18 Anslag till riksgäldskontoret
1990/9 l:FiU 19 AB Tipstjänsts ersättningar till idrotten
1990/91:FiU21 Sparfrämjande åtgärder
1990/91:FiU22 Statistikfrågor
Socialförsäkringsutskottets betänkanden
1990/91 :SfU 11 Socialpolitik - försäkring vid sjukdom, föräldraskap, handi-
kapp och ålderdom
1990/91 :SfU19 Särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension
Kulturutskottets betänkanden
1990/91 :KrlJ 17 Idrott
1990/9 l:KrU 18 Folkrörelse- och ungdomsverksamhet m.m.
Jordbruksutskottets betänkanden
1990/91:JoU22 Statsbudgeten för budgetåret 1991/92 (jordbruksdeparte-
mentet)
1990/91 :JoU24 Gränsskydd för rågvete m.m.
5 § Anmälan om interpellation
Anmäldes att följande interpellation framställts
ilen 11 april
1990/91:177 av Gudrun Schyman (v) till statsrådet Bengt Lindqvist om för-
sämrade levnadsförhållanden:
Levnadsförhållandena för allt fler försämras och det sociala skyddet urhol-
kas. Människor tvingas leva under existensminimum. Jag vill som exempel
ta Malmö.
I Malmö bor 240000 människor. De flesta tillhör arbetarklassen och
många av dem tillhör låginkomsttagarna. Följande siffror ger en bild av de-
ras sociala situation:
- Omkring 25 000 malmöbor, 10 % av befolkningen, är beroende av socialbi-
drag för sin försörjning.
- Ca 4000 är öppet arbetslösa och ca 5000 är föremål för AMS-insatser.
37
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
- Bostadskön växer och enligt socialförvaltningen uppgår antalet bostads-
lösa till fler än 800 personer. Bland dem ingår numera också uteliggarna.
- Det uppskattas att mellan 10000 och 15000 har alkoholproblem, missbru-
kar narkotika eller läkemedel.
- Under år 1989 identifierades 113 prostituerade varav 15 var nytillkomna.
- Omkring 700 malmöbor försöker årligen ta livet av sig varav ett sjuttiotal
lyckas i sitt uppsåt.
- Ca 2 800 barn föds varje år, samtidigt som 1 250 kvinnor anser sig tvingade
att göra abort, många av sociala skäl.
- I Hilsoläget är ofta dåligt hos låginkomsttagare och medellivslängden i ar-
betarstaden Malmö är sex år kortare än i exempelvis Lund.
Detta är en bild från en stad där socialdemokraterna, med undantag av en
valperiod, haft makten under de senaste 70 åren.
Under 1970-talet och början av 1980-talet ansågs Malmö vara en socialpo-
litisk föregångsstad. Många av de reformer som då genomfördes har nu rase-
rats.
I början av innevarande år beslutade socialnämnden i Malmö att sänka
normbeloppen för ekonomiskt bistånd. Dessa understiger nu riksskattever-
kets existensminimum när det gäller både korttidsnormen och långtidsnor-
men.
För barn i åldern 7-14 år är Malmös korttidsnorm 1 476 kr. per månad och
långtidsnormen 1 610 kr. medan existensminimum är 1 726 kr. per månad.
Ungefär 7 000 Malmöbarn ingår i de familjer som årligen får ekonomiskt bi-
stånd av kommunen.
En av anledningarna till att biståndsnormerna skurits ned är besparings-
skäl. Förändrade skatteregler och minskat statsbidrag har, enligt uppgift, un-
dandragit Malmö en intäkt på 1 miljard kronor. Skattereformen har innebu-
rit att bidragsberoendet i år har ökat.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor:
1. Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att komma till rätta med ovan
redovisade problem?
2. Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta när enskilda kommuner fastställer
ekonomiska biståndsnormer som strider mot socialtjänstlagens intentio-
ner om skälig levnadsnivå?
6 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 11 april
1990/91:516 av Berith Eriksson (v) till statsrådet Maj-Lis Lööw om kurdiska
flyktingar i Sverige:
Den fruktansvärda situation som nu råder för kurderna kräver en massiv
internationell solidaritet. Det krävs kraftfulla hjälpinsatser på plats och ökat
flyktingmottagande i flera av världens länder.
I detta sammanhang är det också viktigt att inte försvåra kurdernas utsatta
situation genom ytterligare utvisningar. En åtgärd från svensk sida som
skulle bidra till att minska det kurdiska folkets lidande vore därför att stoppa
alla utvisningar av kurder från Sverige.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga invandrarministern:
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Avser regeringen att med anledning av den aktuella situationen stoppa
fortsatta utvisningar av kurdiska flyktingar från Sverige?
1990/91:517 av Erkki Tammenoksa (s) till statsrådet Göran Persson om hem-
språksundervisningen:
Det verkar som att landets kommuner har missuppfattat besparingsåtgär-
derna beträffande hemspråksundervisningen.
Vilka informationsåtgärder ämnar skolministern vidta för att klargöra att
målet om tvåspråkighet ligger fast?
1990/91:518 av Erkki Tammenoksa (s) till civilministern om styrelserepre-
sentation hos myndigheter:
Kommer lekmannainflytandet helt att upphöra i statliga myndigheters sty-
relser?
1990/91:519 av Görel Thurdin (c) till kommunikationsministern om vägun-
derhåll och skogsindustrins virkestransporter:
Under många år har bristen på medel till underhåll av våra vägar varit på-
fallande stor. När regeringen aviserade en tillväxtproposition med satsningar
i infrastruktur för tillväxtens skull förväntade sig alla att pengar till ökat un-
derhåll av våra vägar i skogslänen skulle anvisas. Därav blev intet. Nu kan
vi läsa att det blivit tvärstopp för virkestransporter. 30-50% av vägarna
stängs av. Åkare kommer att permitteras och massafabrikerna får köpa dy-
rare importvirke med en sämre handelsbalans som följd. Tillväxten i en av
våra viktigaste industrier är hotad.
Vad ämnar regeringen vidta för åtgärder för att tillväxten i landets viktiga
skogsindustri inte skall hotas genom avstängda vägar?
1990/91:520 av Görel Boldin (m) till kommunikationsministern om ny för-
arutbildning:
Nyblivna körkortshavare löper en mycket större olycksrisk. Ett sätt att
komma till rätta med detta är att förbättra och förlänga förarutbildningen.
Efter fransk förebild har TSV utarbetat en modell för försöksverksamhet,
som innebär dels en tidigare start för övningskörning, 16 års ålder, dels för-
bättrat och förlängt förarprov vid 18 års ålder. Hallands läns trafiksäkerhets-
förbund har anhållit om att få delta i en försöksverksamhet och TSV har hos
regeringen framställt om att få börja försöksverksamheten. Regeringen har
haft ärendet på remiss till körkortsutredningen som behandlat och tillstyrkt.
Detta skedde hösten 1990.
39
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
40
Det synes vara starka skäl för ett tillstånd hos TSV till denna försöksverk-
samhet som kan ge besked om effektiviteten i en ny förarutbildning. Sanno-
likt sparas många liv.
När kommer ett tillstånd?
1990/91:521 av Alf Egnerfors (s) till industriministern om näringslivet inom
Eskilstunarcgionen:
Riksdagen beslutade 1961 resp. 1973 att utlokalisera de statliga myndighe-
terna FFV och fortifikationsförvaltningen från Stockholm till Eskilstuna.
Motiven för dessa beslut var att skapa och utveckla ett mera differentierat
näringsliv inom Eskilstunarcgionen, som har en ensidig arbetsmarknad.
Genom de strukturförändringar och ändrade anslagsförhållanden, som
kommit att gälla för dessa verksamheter, har antalet statligt anställda i Es-
kilstuna drastiskt minskat. Särskilt allvarliga befaras verkningarna för syssel-
sättningen bli efter samgåendet mellan FFV Ordnance-Bofors och det beslut
det nya bolaget fattat om utflyttning av huvudkontoret till Karlskoga.
Mot bakgrund av dessa förhållanden vill jag fråga industriministern:
Vilka nya statliga insatser är regeringen beredd att vidta för att tillgodose
syftet med tidigare riksdagsbeslut att i Eskilstunarcgionen medverka till ett
mera differentierat näringsliv?
1990/91:522 av Marianne Samuelsson (mp) till miljöministern om slutförvar
av kärnavfall på gränsen mellan Vårgårda och Borås:
År 1980 var ett område på gränsen mellan Vårgårda och Borås kommuner
aktuell för provborrningar för eventuellt slutförvar av kärnavfall.
Några provborrningar utfördes aldrig då, men ortsbefolkningen har inte
fått något besked om att området skulle vara avskrivet eller ej aktuellt för
undersökning.
I kommunernas översiktsplaner klassas nu området som riksintresse och
anledningen sägs vara att området innehåller intressanta myrområden och
välhävdade gårdar. Området sammanfaller med området som 1980 var ak-
tuellt för provborrningar.
Jag vill därför fråga ministern om området nu är definitivt avskrivet som
aktuellt för provborrningar, undersökningar eller slutförvar av kärnkraftsav-
fall.
1990/91:523 av Gudrun Schyman (v) till utrikesministern om minröjning i
Afghanistan:
Enligt uppgifter publicerade i tidningen Arbetaren har svenska minor le-
vererats till gerillan i Afghanistan.
Den brittiske minröjningsexperten Rae McGrath kräver i en rapport att
alla stater som direkt eller indirekt försett Afghanistan med ntinor, nu skall
hjälpa till med röjningen av de livsfarliga minfälten.
Min fråga är:
Är den svenska regeringen beredd att hjälpa till med minröjningen i Af-
ghanistan?
den 12 april
1990/91:524 av Maria Leissner (fp) till statsrådet Maj-Lis Lööw om upphäv-
ande av tidigare beslut om avvisning av vissa kurder:
Invandrarverkets generaldirektör har nyligen uttalat att om flyende ira-
kiska kurder kommer till Sverige skall de få stanna.
Mot bakgrund av den katastrofala situationen i det kurdiska området i så-
väl Irak som Turkiet och Iran vill jag fråga om invandrarministern är beredd
att ge ”amnesti” åt de kurder som nu gömmer sig i Sverige efter avvisnings-
beslut i fruktan för att bli tillbakasända.
1990/91:525 avMaria Leissner (fp) till statsrådet Maj-Lis Lööw om irakiska
kurder och flyktingkvoten:
Är regeringen beredd att erbjuda UNHCR att ta emot ett antal irakiska
kurder i Sverige inom ramen för flyktingkvoten?
1990/91:526 av Maria Leissner (fp) till statsrådet Maj-Lis Lööw om bestäm-
melserna om visering för östeuropeiska medborgare:
På ett lunchmöte i slutet av februari arrangerat av det socialdemokratiska
studentförbundet uttalade arbetsmarknadsminister Mona Sahlin att ”nu då
murarna rasar i Östeuropa är det viktigt att vi inte bygger upp några nya”,
och att det absolut inte fick utvecklas några hinder för östeuropéer att arbeta
eller resa i Västeuropa eller i Sverige.
Jag vill mot den bakgrunden fråga invandrarministern när regeringen av-
ser att lätta på viseringsbestämmelserna för Sovjet inkl, de baltiska republi-
kerna samt för Rumänien och Bulgarien.
1990/91:527 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) till kommunikationsministern
om administrationen av transportstödet till Gotland:
När transportrådet avvecklas kommer administrationen av transportstö-
det till Gotland att överföras till sjöfartsverket. Detta strider mot förslaget i
utredningen Transportstöd (SoU 1990:73), som i stället föreslog länsstyrel-
sen i Gotlands län.
Även om riksdagen nyligen accepterade regeringens förslag om sjöfarts-
verket vill jag ändå fråga kommunikationsministern:
Vill statsrådet överväga att ompröva denna administrations lokalisering
till den regionala nivån i linje med utredningsdirektiven i stället för till sjö-
fartsverket i Norrköping?
1990/91:528 av Gudrun Norberg (fp) till kommunikationsministern om för-
slaget om sänkt åldersgräns för övningskörning:
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
42
Förra året väckte trafiksäkerhetsverket (TSV) ett förslag om att sänka ål-
dersgränsen för övningskörning med bil, från nuvarande 17 och ett halvt år
till 16 år. Förslaget motiverades med att de höga olyckstalen för unga bilför-
are bl.a. kunde bero på alltför litet och bristande övningskörning i samband
med körkortsutbildningen.
Körkortskommittén uttalade sig positivt, och den konkreta utformningen
av förslaget genomfördes på väg- och trafikinstitutet (VT1).
Sedan dess har ingenting hänt på området. Ärendet bereds möjligen på
departementet, eller har hamnat i en skrivbordslåda - alternativt pappers-
korgen.
Med anledning av ovanstående anhåller jag om att till statsrådet Georg
Andersson få ställa följande fråga:
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta med anledning av förslaget om en
sänkt åldersgräns för övningskörning?
1990/91:529 av Åsa Domeij (mp) till miljöministern om miljökvalitetsnor-
mer:
Regeringen har tidigare lovat att miljökvalitetsnormer skall införas i mil-
jölagstiftningen. I miljöpropositionen talas det fortfarande bara om riktlin-
jer för luftkvalitet i storstäderna. Riktlinjer är inte bindande utan bara all-
männa målsättningar och innebär ingen rättighet för dem som bor i städerna
att få andas luft av god kvalitet.
Anser regeringen att miijökvalitetsnormer skall införas när det gäller luft-
kvalitet i städerna och i så fall att kommunerna skall få de befogenheter som
behövs för att klara kraven?
1990/91:530 av Åsa Domeij (mp) till miljöministern om kommunala nämn-
der för miljöfrågor:
Den 11 januari betonade Birgitta Dahl i en interpellationsdebatt att det i
kommunerna även i fortsättningen måste finnas en nämnd som självständigt
driver miljöfrågorna i förhållande till andra kommunala intressen. I proposi-
tionen om en ny kommunallag finns inga sådana garantier.
Anser regeringen att samma nämnd som har huvudansvaret för miljö och
hälsa skall kunna ha ansvar för exploatering av mark, energiförsöjning, av-
fallshantering eller annan miljöfarlig verksamhet?
1990/91:531 av Anita Stenberg (mp) till statsrådet Bengt Lindqvist om om-
händertagande av barn:
Man har med fem polisers hjälp hämtat ett 13-årigt barn mot dess och dess
förälders vilja i hemmet och fört det friska barnet till sjukhus för undersök-
ning och observation. Anledningen angavs vara att det fanns ett annat barn
i familjen som är autistiskt och att man vill ”rädda” det friska barnet.
Nu håller barnet efter nästan två månader på att brytas ner på grund av
den ofrivilliga separationen från sin familj. Barnet vistas nu bland främ-
mande människor i ett tillfälligt fosterhem.
I TV-serien ”Guldburen” som uppges bygga på ett autentiskt fall, har
också beskrivits barns och föräldrars vanmakt inför omhändertagande av
barn i Sverige.
Vad avser statsrådet att göra för att värna ett barns rätt att slippa bli ”om-
händertaget” mot egen och föräldrarnas vilja?
1990/91:532 av Per Galirton (mp) till miljöministern om ett EES-avtal och
miljöpolitiken:
I en artikel i Dagens Nyheter den 12 april hävdar företrädare för Natur-
skyddsföreningen att ett s.k. EES-avtal skulle vara till nackdel för miljön och
avråder därför Sverige från att ingå ett sådant avtal. Tidigare (den 3 mars
1991) har 21 miljöorganisationer i EFTA-länderna - för Sveriges del Natur-
skyddsföreningen, Miljöförbundet, Jordens vänner och Fältbiologerna, be-
tecknat förhandlingarna som ett hot mot miljön i Europa.
Vilka slutsatser drar miljöministern av detta, och vilka åtgärder avser hon
att vidta för att undvika att ett EES-avtal blir ett bakslag för miljöpolitiken?
1990/91:533 av Per Galirton (mp) till utrikesministern om svenskt medlem-
skap i EG och svensk neutralitet:
Enligt massmediauppgifter har utrikesministern i samband med ett besök
i Luxemburg uttalat sig för ett svenskt EG-medlemskap utan neutralietsför-
behåll. Om detta är sant strider det såväl mot riksdagens beslut i december
1990 som utrikesministerns upprepade försäkringar att Sverige inte skall bli
EG-medlem om EG utvecklar ett försvarspolitiskt samarbete.
Jag vill därför fråga utrikesministern:
Vad exakt har utrikesministern sagt i Luxemburg, vilken är regeringens
uppfattning om svenskt medlemskap i EG i förhållande till svensk neutrali-
tet, och hur förhåller sig regeringens senaste uppfattning till riksdagens be-
slut och tidigare regeringsmeddelanden?
1990/91:534 av Ragnhild Pohanka (mp) till utrikesministern om kurderna i
Irak:
Bistånd har beviljats de kurdiska flyktingarna uppe i deras berg. Det är
bra. Men det räcker inte. Där pågår ett folkmord. Diktatorn i Irak söker en
”slutlig lösning” på kurdfrågan i sitt land, och massakern och dess följder
utspelas formligen framför våra ögon i TV.
Jag vill därför fråga utrikesministern:
Vad avser regeringen att göra för att FN skall ingripa enligt gällande folk-
rättsliga lagar så att denna tragedi stoppas?
1990/91:535 av Gudrun Schyman (v) till socialministern om tvångsomhän-
dertagande enligt lagen om vård av unga:
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
För en tid sedan inträffade ett uppmärksammat fall av tvångsomhänderta-
43
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
44
gande enligt LVLJ. En knappt tvåårig cancersjuk pojke omhändertogs för
operation mot föräldrarnas vilja. Pojken avled under operationen.
Föräldrarnas dokumenterade önskan var att pojken skulle få den bästa
vården. Konflikten grundade sig på olika synsätt på hur - och i vilken takt -
behandlingen skulle ske. Olika läkares bedömningar stod mot varandra. Al-
ternativa möjligheter fanns. Föräldrarna var villiga att samarbeta.
Min fråga är:
Kan lagen med särskilda bestämmelserom vård av unga (LVU) anses vara
tillämpbar i detta och liknande fall?
1990/91:536 av Görel Thurdirt (c) till statsrådet Erik Åsbrink om mervärde-
skatt på utbildning:
Enligt beslutet i riksdagen från juni 1990 (1989/1990:SKU31) skall utbild-
ning undantas från skatt. Undantaget avser endast den som direkt tillhanda-
håller utbildning åt någon. Det omfattar inte konsulttjänster. Detta gene-
rella beslut togs enligt utskottet för att onödig gränsdragning skulle undvi-
kas.
Efter ännu nio månader har riksskatteverket inte klarat av att tolka riksda-
gens ”enkla” beslut. Vid telefonsamtal till mervärdeskattecheferna kan
dessa inte för t.ex. utbildningskonsulter tala om när de skall debitera och
inte debitera moms.
Att tvinga fram förslag som inte kan följas upp snabbt med klara regler är
ett hot mot rättssäkerheten. Besluten måste vara så utformade att myndighe-
terna klarar av att följa de politiska intentionerna, annars finns stor risk att
de politiska besluten inte tillämpas som avsetts.
Jag finner därför anledning att ställa följande fråga till statsrådet:
Kan statsrådet redogöra för vad som skall gälla på utbildningsområdet
med hänsyn till frånvaron av regler och anvisningar om moms på utbildning?
1990/91:537 av Göran Magnusson (s) till arbetsmarknadsministern om sys-
selsättningen i Hallstahammars kommun:
Vilka särskilda åtgärder är regeringen beredd att vidta för att kraftfullt
motverka den svåra arbetsmarknadssituationen i Hallstahammar som upp-
står sedan Bulten AB meddelat sitt beslut om nedläggning av verksamheten?
1990/91:538 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) till statsrådet Erik Åsbrink om
skattskyldigheten för visst slag av stiftelser:
Signe Haraldssons stiftelse i Broaryd äger och förvaltar en fastighet med
diverse samlingar samt ett kapital. Egendomen skall, enligt testators uttryck-
liga vilja, samförvaltas och får ej skingras. Stiftelsens huvudändamål är att
främja medicinsk forskning. Avsevärda belopp har anslagits till Svenska lä-
karesällskapets forskningsfond.
En omfattande samling böcker, brev och etnografiska föremål ställs därut-
över till förfogande för vetenskaplig forskning. Riksarkivarien har i ett intyg
vitsordat att ”samlingarna är unika och väsentliga för forskningen. Det är
därför av största vikt att de inte skingras utan hålls samman och att de vårdas
och förvaltas på bästa sätt.”
Anslagen skall uppgå till minst 80 % av nettoavkastningen för att begrän-
sad skatteskyldighct skall godtas. Domstolarna har bortsett från nettoav-
kastningen av fastigheten och har enbart kontrollräknat om stiftelsen delat
ut 80 % av nettoavkastningen av kapitalet. Att skattemyndigheterna vägrar
avdrag för drifts- och underhållskostnader och bruttobeskattar stiftelsen har
medfört att den kan komma att tvingas till likvidation.
Med hänvisning till det anförda vill jag fråga vilka åtgärder statsrådet Ås-
brink tänker vidta för att möjliggöra för stiftelser av den här typen att exi-
stera.
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
7§ Kammaren åtskildes kl. 11.44.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 2 8 anf. 7 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Gunborg Apelgren
45
Prot. 1990/91:93
Fredagen den 12 april
1 § Val av ytterligare suppleant i jordbruksutskottet............. 1
2 § Handeslpolitisk debatt ................................ 1
Statsrådet Anita Gradin (s)
Nic Grönvall (m)
Hadar Cars (fp)
Per-Ola Eriksson (c)
Rolf L Nilson (v)
Lars Norberg (mp)
46
3§ Hänvisning av ärenden till utskott........................ 36
4§ Bordläggning....................................... 37
5 § Anmälan om interpellation
1990/91:177 av Gudrun Schyman (v) om försämrade levnads-
förhållanden ................................... 37
6§ Anmälan om frågor
1990/91:516 av Berith Eriksson (v) om kurdiska flyktingar i
Sverige....................................... 38
1990/91:517 av Erkki Tammenoksa (s) om hemspråksundervis-
ningen........................................ 39
1990/91:518 av Erkki Tammenoksa (s) om styrelserepresenta-
tion hos myndigheter............................. 39
1990/91:519 av Görel Thurdin (c) om vägunderhåll och skogs-
industrins virkestransporter........................ 39
1990/91:520 av Görel Bohlin (m) om ny förarutbildning..... 39
1990/91:521 av Alf Egnerfors (s) om näringslivet inom Eskilstu-
naregionen.................................... 40
1990/91:522 av Marianne Samuelsson (mp) om slutförvar av
kärnavfall på gränsen mellan Vårgårda och Borås....... 40
1990/91:523 av Gudrun Schyman (v) om minröjning i Afghanis-
tan ........................................... 40
1990/91:524 av Maria Leissner (fp) om upphävande av tidigare
beslut om avvisning av vissa kurder.................. 41
1990/91:525 av Maria Leissner (fp) om irakiska kurder och flyk-
tingkvoten ..................................... 41
1990/91:526 av Maria Leissner (fp) om bestämmelserna om vi-
sering för östeuropeiska medborgare................. 41
1990/91:527 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) om administra-
tionen av transportstödet till Gotland................ 41
1990/91:528 av Gudrun Norberg (fp) om förslaget om sänkt ål-
dersgräns för övningskörning....................... 41
1990/91:529 av Åsa Domeij (mp) om miljökvalitetsnormer. . . 42
1990/91:530 av Åsa Domeij (mp) om kommunala nämnder för
miljöfrågor.................................... 42
1990/91:531 av Anita Stenberg (mp) om omhändertagande av
barn.......................................... 42
1990/91:532 av Per Galirton (mp) om ett EES-avtal och miljö-
politiken ...................................... 43
1990/91:533 av Per Gahrton (mp) om svenskt medlemskap i EG
och svensk neutralitet............................ 43
1990/91:534 av Ragnhild Pohanka (mp) om kurderna i Irak . . 43
1990/91:535 av Gudrun Schyman (v) om tvångsomhänderta-
gande enligt lagen om vård av unga.................. 43
1990/91:536 av Görel Thurdin (c) om mervärdeskatt på utbild-
ning.......................................... 44
1990/91:537 av Göran Magnusson (s) om sysselsättningen i
Hallstahammars kommun......................... 44
1990/91:538 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) om skattskyldig-
heten för visst slag av stiftelser...................... 44
Prot. 1990/91:93
12 april 1991
47
gotab 98626, Stockholm 1991