Torsdagen den 11 april
Protokoll
1990/91:92
Anf. 1 ANDRE VICE TALMANNEN:
Kl. 14.30 i dag lämnar statsrådet Lena Hjelm-Wallén information om
ytterligare humanitärt stöd till Mellanöstern.
Andre vice talmannen meddelade att valberedningen enligt ett till kam-
maren inkommet protokollsutdrag föreslagit professor Sture Öberg, Upp-
sala, till ny suppleant i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond
efter professor Lars Werin.
Kammaren utsåg - för tiden till dess nytt val förrättats under 1995 - till
suppleant i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond
professor Sture Öberg
Från valberedningen förelåg förslag om att antalet suppleanter i jord-
bruksutskottet skulle utökas från 23 till 24.
Kammaren biföll denna framställning.
Andre vice talmannen meddelade att val av en ytterligare suppleant i jord-
bruksutskottet skulle ske vid morgondagens sammanträde.
1 Riksdagens protokoll 1990/91:92
11 april 1991
Föredrogs och hänvisades
Motionerna
1990/91:L19-L23 till lagutskottet
1990/91 :Ju37—Ju42 till justitieutskottet
Företogs till avgörande skatteutskottets betänkanden 1990/91:SkU21 och
SkU23, trafikutskottets betänkanden 1990/91:TU21, TU22 och TU23 samt
näringsutskottets betänkande 1990/91 :NU25 (beträffande debatten i dessa
ärenden, se prot. 91).
Skatteutskottets betänkande SkU21
Mom. 2 (det allmännas talan)
Utskottets hemställan bifölls med 172 röster mot 128 för reservation 1 av
Kjell Johansson m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU23
Först biträddes reservation 2 av Kjell Johansson och Leif Olsson med 53
röster mot 37 för reservation 3 av Görel Thurdin och Rolf Kenneryd. 210
ledamöter avstod från att rösta.
Härefter biträddes reservation 1 av Hugo Hegeland m.fl. med 58 röster
mot 54 för reservation 2 av Kjell Johansson och Leif Olsson. 185 ledamöter
avstod från att rösta.
Slutligen bifölls utskottets hemställan med 154 röster mot 60 för reserva-
tion 1 av Hugo Hegeland m.fl. 86 ledamöter avstod från att rösta.
Trafikutskottets betänkande TU21
Mom. 2 (data- och persontransportstödet)
Utskottets hemställan bifölls med 231 röster mot 72 för reservation 1 av
Elving Andersson m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Trafikutskottets betänkande TU22
Mom. 1 (riksfärdtjänsten)
Utskottets hemställan bifölls med 241 röster mot 35 för reservation 2 av
Viola Claesson och Roy Ottosson. 25 ledamöter avstod från att rösta.
Siw Persson (fp) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men marke-
rats ha röstat ja.
Mom. 2 (medelsanvisning för riksfärdtjänst m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 3 av Elving An-
dersson m.fl., dels reservation 4 av Viola Claesson - bifölls med acklama-
tion.
Mom. 3—5
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 6 (översyn av lagen om handikappanpassad kollektivtrafik m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Elving Anders-
son m.fl. - bifölls med acklamation.
Trafikutskottets betänkande TU23
Mom. 1 (minskning av vägtrafiken som ett led i trafiksäkerhetsarbetet)
Utskottets hemställan bifölls med 267 röster mot 36 för reservation 1 av
Viola Claesson och Roy Ottosson.
Mom. 2 (operativt mål för trafiksäkerhetsarbetet)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Viola Claesson
och Roy Ottosson - bifölls med acklamation.
Mom. 3 (inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet)
Utskottets hemställan bifölls med 212 röster mot 91 för reservation 3 av
Kenth Skårvik m.fl.
Mom. 16 (kontrollbesiktningar i glesbygd genom verkstäder)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Elving Anders-
son m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 22 (systemet med bidrag till reningsutrustning på äldre personbilar)
Utskottets hemställan bifölls med 188 röster mot 73 för reservation 10 av
Elving Andersson m.fl. 38 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 24 (användningen av bidraget till NTF)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Viola Claesson
och Roy Ottosson - bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU25
Mom. 2 (importbegränsningar för tekovaror)
Först biträddes reservation 2 av Hadar Cars m.fl. med 96 röster mot 42 för
reservation 3 av Per-Ola Eriksson m.fl. 164 ledamöter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 168 röster mot 90 för reserva-
tion 2 av Hadar Cars m.fl. 42 ledamöter avstod från att rösta.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
|
Prot. 1990/91:92 11 april 1991 |
Mom. 4 (socialklausul) Utskottets hemställan bifölls med 232 röster mot 70 för reservation 5 av |
Per-Ola Eriksson m.fl.
|
Konsumentpolitiska |
Mom. 6 (utvecklingslän) Utskottets hemställan bifölls med 264 röster mot 39 för reservation 7 av Mom. 7 (stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m.) Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 8 av Per Wester- Mom. 10 (linodling och linförädling) Först biträddes reservation 13 av Lars Norberg - som ställdes mot utskot- Härefter biträddes reservation 13 av Lars Norberg med 25 röster mot 24 Slutligen bifölls utskottets hemställan med 246 röster mot 31 för reserva- Mom. 11 (Linlandet Hälsingland) Utskottets hemställan - som ställdes mot motion N359 av Gunnar Björk Övriga moment Utskottets hemställan bifölls. Meddelande om samlad votering Andre vice talmannen meddelade att lagutskottets betänkanden LU22, 5 § Konsumentpolitiska frågor m.m. Föredrogs Anf. 2 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m): Herr talman! Den ideologiska grunden för moderat konsumentpolitik är |
|
4 |
bleringsrätt. Konsumenten står sig slätt i planekonomin. Denna alstrar mer |
köer än varor och tjänster. Effektiv konkurrens är mer konsumentfrämjande
än aldrig så många politiska ingrepp. Konkurrensen höjer kvaliteten och
sänker priset. Medvetna konsumenter driver fram bättre produkter. Beho-
ven är olika. Vi träffar olika val i olika situationer. En varierad efterfrågan
skapar ett individanpassat utbud. Människan skall själv kunna välja, be-
döma och ta ansvar för egna beslut. Det kommer samhället till godo.
Reklam ger ofta information om nya produkter och skärper konkurrensen
genom ökat utbud. Den behövs för att förbättra marknadens funktionssätt,
dvs. samspelet mellan utbud och efterfrågan. Den kan också sänka priset
genom att den leder till längre serier och lägre styckekostnad. Reklam skall
däremot inte kunna missbrukas och bör därför kringgärdas, så att reklamen
blir informativ och inte vilseledande. Redan förra året drev vi kravet att kon-
sumentens ställning här skall stärkas, bl.a. genom att möjlighet till gruppta-
lan införs i vårt land, ett förslag som regeringen glädjande nog just nu har
anammat.
Vi är generellt motståndare till monopol. Monopol gör konsumenten be-
roende av producenten och försvagar konsumentens ställning. Det är konsu-
mentens efterfrågan som skall styra utbudet av varor och tjänster - inte pro-
ducentintresset.
Fler lagar är ingen självklar garanti för ökad konsumentvänlighet. Alltför
stora ingrepp i marknaden - ofta härledda ur politikernas väldiga välvilja -
kan i stället drabba konsumenten genom högre kostnader och inte alls fylla
sitt syfte. Sådana avarter bör man vara uppmärksam på. För att sådant skall
förhindras måste medvetenheten hos politiker, såväl som hos andra medbor-
gare, öka om de grundläggande ekonomiska sambanden i marknadsekono-
min och konkurrensklimatet för näringsidkare, ett klimat som blir allt hår-
dare för företagen. Samtidigt blir det gynnsammare för konsumenterna, ju
större marknaden blir. Den internationella och inte minst den europeiska
påverkan blir här allt starkare, något som vi i Sverige i längden inte kan non-
chalera utan allvarliga effekter för samhällsekonomin och konsumenterna.
Lagstiftning är nödvändig även på detta område. Särskilt angelägen är lag-
stiftning som motverkar monopol. Här finns skäl att bevaka att arbetsmark-
nadslagstiftningen eller kommunala beslut inte tillåts slå sönder lokala mark-
nader. Medvetenheten om betydelsen av konkurrens och marknad måste
öka. Dessa i de flesta marknadsekonomier centrala begrepp har inte direkt
lyfts fram i fokus under det långa socialdemokratiska regeringsinnehavet i
vårt land. Fackliga förbud mot företag att ta vissa arbeten är lika fel som
kommunala ingrepp i sortimentet. Plan- och bygglagen riskerar här att
drabba konsumenterna genom högre priser och sämre varuutbud.
Den svällande offentliga tjänstesektorn har försvagat konsumentens ställ-
ning. Tvist med myndighet är ofta svårare än tvist med företag. Än värre är
det gentemot monopolföretag som omväxlande uppfattas som myndighet
och företag, som t.ex. televerket, posten eller TV-licensbolaget. Drabbas av
bristen på alternativ gör även många konsumenter av vård, barnomsorg och
skola.
Innan ljus och luft släpps in på dessa områden i form av nya producenter,
bör konsumentinformationen inom den offentliga sektorn åtminstone kunna
förbättras. Om medvetandet hos konsumenterna stärks, förbättras ändå ut-
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
budet något. Konsumentlagstiftningen bör självfallet även omfatta den of-
fentliga sektorn. Produktutbudet från sjukvården måste hålla för kvalitets-
kontroll lika väl som skolorna. Produktsäkerhet bör också gälla den offent-
liga sektorn. Välfärdens kvalitet avgörs bäst av de enskilda människornas
erfarenheter.
Konsumentverkets verksamhet bör kunna effektiviseras genom att verk-
samheten ytterligare inriktas just på det arbete som visat sig ha särskilt stor
betydelse för konsumenterna. Vi vill följa den norska modellen och ge kon-
sumentombudsmannen en självständigare ställning gentemot verket. Myn-
dighetsuppgifterna vore här bra att särskilja. Sannolikt kräver detta en över-
syn av 1986 års konsumentpolistiska beslut. Detta kräver tilläggsdirektiv i
anslagsframställningarna 1992/93 och 1994/95.
I enlighet med vår uppfattning om ett nära samband mellan konkurrens-
och konsumentpolitik, som för övrigt synes delas även av EG, yrkar vi följd-
riktigt på en sammanslagning av konsumentverket och statens pris- och kon-
kurrensverk. Detta skulle gynna konsumenten genom att betydelsen av den
fria konkurrensen ligger som grund för de konsumentpolitiska besluten. Då
kanske kritik såsom den på grund av de avskaffade konsumentgarantierna
lättare kunde undvikas för framtiden. Vi vill därför ge tilläggsdirektiv till
konkurrenskommittén i detta syfte. Därmed ber jag att få yrka bifall till re-
servation 6.
En väl fungerande provningsverksamhet leder ofta till bättre produkter på
marknaden, vilket är ett starkt konsumentintresse. Om den uppdragsfinan-
sierade provningsverksamheten ger ett överskott, skulle detta kunna byggas
ut och användas för en utvidgning som möjliggör ytterligare jämförande va-
ruprovningar. Detta utvecklas närmare i reservation 14, till vilken jag yrkar
bifall.
Konsumenttekniska nämnden har däremot inte lyckats övertyga oss om
det angelägna i sin existens. Inte minst mot bakgrund av dess brokiga sam-
mansättning och än mer mot bakgrund av dess resultat är det vår uppfattning
att verksamheten är svår att motivera, i synnerhet i dessa statsfinansiellt
kärva tider, varför vi föreslår att nämnden upplöses. Därmed yrkar jag bifall
till reservation 18.
Konsumentforskningen, som för knappt ett år sedan fick ytterligare 2
milj.kr. för grundläggande och tillämpad forskning, såsom det då hette, bör
enligt vår uppfattning hellre handhas av ett forskningsråd än av ett verk.
Verksamheten är till sin natur tvärvetenskaplig och bedrivs vid universitet
och högskolor. Vi finner det humanistiskt—vetenskapliga forskningsrådet
mest lämpat att handha dessa medel. Rådet har stor överblick över forsk-
ningen på berörda områden och man har de bästa förutsättningarna att be-
döma att resurserna används mest ändamålsenligt och att stimulera till att
denna forskning verkligen blir etablerad i forskningsvärlden. Bifall till reser-
vation 25.
Vi är kritiska mot miljöstyrelsens sammansättning, eftersom forskningen
inte är representerad i styrelsen, där avgörande bedömningar görs och beslut
fattas. Att placera forskningens väsentliga erfarenheter, som är baserad på
kunskap, i en referensgrupp visar bara återigen alltför väl majoritetens bris-
tande respekt för betydelsen av fakta och kunskaper. En ändring bör snarast
komma till stånd. Bifall till reservation 26.
Att konsumentgarantierna nu har upphört inom flera branscher finner vi
ur konsumentsynpunkt vara synnerligen beklagligt. Välviljan om konsumen-
ten får inte gå så långt att man kastar ut barnet med badvattnet. Bevisbördan
har nu flyttats över till konsumenten, vilket givetvis är en nackdel för konsu-
menten. Det förefaller som om syftet, välviljan om konsumenten, knappast
har uppnåtts. Nu, tre månader efter konsumentköplagens ikraftträdande,
går det inte att helt bedöma konsekvenserna av de slopade garantierna. Men
konsumentköplagens alltför skärpta bestämmelser om skadeståndsansvar
måste leda till att utvecklingen följs mycket noga, och vi menar att om det
skulle visa sig erforderligt för att skydda konsumentens varugarantier bör
regeringen återkomma till riksdagen med förslag om lämplig lagändring mot
bakgrund av erfarenheterna. Man bör samtidigt belysa de samhällsekono-
miska effekterna av att garantierna nu ersätts av domstolsprövning av felfrå-
gan med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet som ett
led i en fri bevisvärdering. Gynnar denna resursanvändning verkligen konsu-
menten bäst?
Samtidigt aviserar majoriteten här ytterligare rättsosäkerhet genom att
hävda att man avser att ta lätt på beviskraven - en skrämmande inställning i
det som skall vara en rättsstat. Majoriteten har inte kunnat åstadkomma
några egentliga motargument utan upprepar de moderata motionärernas yr-
kanden och går sedan på ett avslag. Sällan har majoritetens ställningsta-
gande så väl förtjänat att kommenteras med goddag—yxskaft! Därmed ber
jag att få yrka bifall till reservation 29.
Ansvarsfulla, medvetna konsumenter gynnar hela konsumentkollektivet.
Konsumenterna bör göra sina avvägningar före köpet. Det underlättar för
både köpare och säljare. För oss moderater är det en viktig grundprincip att
avtal skall hållas. Denna princip får inte luckras upp genom en oinskränkt
avbeställningsrätt. En sådan underlättar inte köpövervägandena - den bara
krånglar till bedömningen och höjer prisnivån. Vi menar därför att konsu-
mentköplagens bestämmelser i dessa avseenden går för långt och bör ses
över. Vi håller fast vid huvudregeln i svensk rätt, nämligen löftesprincipen,
medan majoriteten i sitt försvar för brottet mot denna rättsprincip helt frej-
digt meddelar att det inte är någonting nytt att bryta mot lagprinciper. Och
tyvärr är man böjd att hålla med om att så är förhållandet under den social-
demokratiska regeringen.
Vi moderater har däremot en mer seriös och allvarlig inställning till lag-
stiftning, en inställning som vi uppenbarligen delar med den rättsvetenskap-
liga expertisen, som instämmer i vår kritik av regeringsbrottet mot avtals-
principen. Den internationella påverkan kommer sannolikt att tvinga rege-
ringen in på vår ur rättssynpunkt mycket rakare väg. Därmed ber jag att få
yrka bifall till reservation 30. Till sist vill jag i korthet nämna hur viktigt det
är att det i dessa frågor finns en EG-medvetenhet, något som jag tidigare
tagit upp t.ex. i samband med förslaget om produktansvar, som nu lär omar-
betas för att bättre anpassas till EGs regler. Det är vi glada för.
Det är väsentligt att till svenska konsumenter sprida innehållet i det av
riksdagen godkända betänkandet 1990/91:UU8, som fastslår att Sveriges
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
ambitioner på konsumentområdet i stor utsträckning sammanfaller med
EGs samt att det inte föreligger något hinder för Sverige att behålla sitt
starka konsumentskydd vid närmare samarbete med EG.
Argumentationen för reservationerna 15 och 16 angående varudeklara-
tion och produktinformation med datateknik överlämnar jag till Ulla Orring
från folkpartiet liberalerna, som med engagemang brukar argumentera i
dessa frågor - detta för att inte onödigtvis trötta kammaren med dubbel ar-
gumentering.
För att bespara ledamöterna litet tid har jag nöjt mig med att yrka bifall
till vissa av våra reservationer. Icke desto mindre står vi moderater bakom
alla reservationer i betänkandet där moderaterna finns med.
Anf. 3 ULLA ORRING (fp):
Herr talman! Sällan har intresset för konsumentpolitiken varit så aktuellt
som under det senaste året. Den debatt om de höga livsmedelspriserna som
startade i somras avlöstes vid jultiden av en debatt om den nya konsument-
köplagen och tolkningen av denna. Behöver konsumenten en ytterligare
trygghetsförsäkring och vart tog den gamla garantin vägen? Och nu rasar de-
batten för fullt om prismärkningen - en fråga som vi i riksdagen senare kom-
mer att ta ställning till.
Det är bra att konsumentfrågorna kommer i fokus. Det är bra att vi konsu-
menter engagerar oss i vardagsfrågorna, som kort sagt handlar om det dag-
liga livet: att äta, att bo, att jobba - men inte enbart att konsumera utan även
att planera för en kommande dag och ge utrymme för andra aktiviteter. Ju
bättre planering, desto mer tid för ett bättre och rikare liv.
Så här beskrev skalden Bo Setterlind i dikten ”Vi” för några år sedan hur
den svenska konsumenten beter sig. Det ger oss en tankeställare:
Vi odlar inte kaffe,
ändå dricker vi kvalitetskaffe.
Vi har inga parfymplantager,
ändå omger vi oss med äkta parfymer.
Vi föder inte upp några lamadjur,
ändå sveper vi oss i lamaull.
Vi odlar inga apelsiner, oliver eller bananer.
Vi har inga silkesmaskodlingar,
ändå draperar vi oss i det finaste silke.
Vi har inga risfält,
ändå äter vi det bästa riset.
Vi har inga vingårdar,
ändå dricker vi vin.
Vi är svenskar.
Herr talman! Hur står det då till i Sverige?
I vårt svenska samhälle upplever vi nu en lågkonjunktur, som slår hårt mot
de redan svaga grupperna. Den svenska ekonomin har försämrats i snabb
takt, och arbetslösheten stiger till nya rekordnivåer, ja, man får nästan gå
tillbaka till 1930-talet för att överträffa de arbetslöshetsnivåer som AMS och
andra varnar för - uppemot 5 till 6 %. Den enskilde konsumenten får nu vid-
kännas den ekonomiska stagnationen, en situation som känns svår, allra
helst som dagens konsumenter på det hela taget vuxit upp med enbart eko-
nomisk tillväxt. Många unga människor har aldrig reflekterat över eller spa-
rat för exempelvis arbetslöshet.
I ett svagt ekonomiskt läge blir det därför viktigare än någonsin att hus-
hålla med våra resurser. Vi behöver full valuta för våra pengar. Slit- och
slängtiden är förbi.
Men vi behöver också konsumentregler som bidrar till ett konsumentpoli-
tiskt skyddsnät så att vi åstadkommer en balans mellan konsumentkrav och
produktion. Det är väl självklart att vi konsumenter på ett helt annat sätt än
vad som hittills skett måste ställa upp för aktiva miljöinsatser i vår närmiljö,
sortera sopor, återvinna osv.
För liberaler är det självklart med en marknadsekonomi där konsumenten
gör självständiga val mellan olika varor och tjänster. Det är själva grundpela-
ren för konsumentpolitiken och med fri konkurrens mellan varor och tjäns-
ter. Marknadsekonomin ger människor frihet att självständigt fatta beslut
om konsumtion, arbete och sparande.
Tyvärr saknas valfrihet på den svenska marknaden. Jag tänker på den of-
fentliga marknaden där monopolsituationen försvårar och utesluter valfrihe-
ten för konsumenten.
Den svenska maktutredningen konstaterade också att konsumenten har
betydligt sämre möjligheter att påverka inom offentlig marknad än inom den
privata. Ta t.ex. det senaste exemplet som är postens taxesättning för att vi-
darebefordra brev. 35 kr. kommer det att kosta konsumenten om man vill
vara säker på att brevet skall nå adressaten nästa dag, detta trots att postver-
ket i dag uttryckligen lovar på landets samtliga brevlådor att breven till de
uppräknade områdena skall nå adressaten nästa dag. Vad har det löftet varit
värt? Postkontor dras in, porton höjs och konsumenten får betala utan prut -
valmöjlighet saknas, här råder monopol.
Dess värre syns inte heller 35-kronorsbrevet nå adressaten nästa dag efter
vad som framkom i en tidningsnotis i dag.
För att stärka konsumentens ställning anser folkpartiet liberalerna att det
är nödvändigt att bryta de offentliga monopolen. Tjänster som vård, omsorg
och utbildning bör finnas i såväl offentlig som enskild regi. Det handlar om
att bryta monopol och skapa mångfald och valfrihet.
Det är ett förlegat synsätt att offentligt finansierade tjänster måste vara
offentligt producerade. De kan mycket väl utföras i enskild regi och därmed
ge konsumenten möjlighet att välja. Tyvärr har den socialdemokratiska re-
geringen alltför länge styvnackat hållit fast vid monopolen och inte förmått
förnya den offentliga sektorn - ett system som både skadat samhället och
konsumenten.
Til syvende og sidst är det konsumeten som genom sina köpbeslut styr pro-
duktionen. Om inte en vara eller en tjänst efterfrågas, så läggs produktionen
ner. Så fungerar marknaden.
Men konsumenten måste också vara välinformerad. Det är hundratusen-
tals varor ute på marknaden och det är en omöjlig uppgift för den enskilde
att hålla sig å jour med utbudet av alla varor och tjänster. Därför blir konsu-
mentrådgivningen så viktig och så nödvändig. Det kan gälla råd före inköp
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
10
av en kapitalvara, men det kan också handla om att få råd om hushållsekono-
min, hjälp till att klaga osv.
På den nationella nivån finns bl.a. konsumentverket som enligt sin in-
struktion har till uppgift att stödja hushållen i deras strävan att effektivt ut-
nyttja sina resurser och att stärka konsumenternas ställning på marknaden.
Det gör man också på ett utmärkt sätt. Men behovet av kontakter från kon-
sumenternas sida kanaliseras oftare till den lokala rådgivningen. Så fungerar
närhetsbegreppet.
Konsumentverket i Stockholm drar upp riktlinjerna, utfärdar anvisningar,
bevakar marknaden i stort, men det är till den lokala konsumentrådgivaren
som konsumenten vänder sig. Under det senaste halvåret har det kommit
alarmerande rapporter om nedläggning av den lokala konsumentrådgiv-
ningen. Vi håller på att vrida klockan tillbaka vad gäller konsumentrådgiv-
ningen ute i landet när 20—30 kommuner lägger ner sin verksamhet.
Konsumentarbetet synes nu tyvärr vara i en allvarlig situation i många
kommuner, och detta i ett läge där hushållen brottas med ekonomiska pro-
blem. Vem skall t.ex. bistå konsumenten vid reklamationshanteringen?
Skall alla ärenden gå till allmänna reklamationsnämnden i Stockholm? De
50 milj.kr. som kommunerna satsar på konsumentvägledning är enbart en
liten del av kommunernas budget men ger i sin tur en god utdelning för kon-
sumenterna.
Från folkpartiet liberalernas sida har vi framhållit vikten av att den kom-
munala vägledningen kan upprätthållas. Samhället måste ha råd att satsa på
konsumentarbetet - det är insatser som ger ränta med råge på insatt kapital.
För kommunerna är det en frivillig uppgift att inrätta konsumentvägled-
ning. Regeringen måste dock gå i spetsen för den kommunala vägledningen
om inte hela konsumentarbetet skall raseras. Annars får vi se en upprepning
av historien om vad som hände när den socialdemokratiska regeringen lade
ned landets hemkonsulentverksamhet.
I dagarna har vi fått en proposition om den lokala konsumentverksamhe-
ten med förslag om åtgärder för att stärka den. Vi välkomnar det initiativet.
Jag är glad att konsumentminister Margot Wallström är här i dag och följer
debatten om konsumentfrågorna. Det ger en extra tyngd till detta arbete
som är mycket tungt och som i många fall inte tar upp den enskilde konsu-
mentens situation. Genom debatten i dag och i den proposition som kommer
tror jag att vi kan få ett stöd för den lokala konsumentvägledningen.
I det betänkande som i dag behandlas om konsumentpolitiken har folk-
partiet liberalerna ett antal reservationer. Jag vill särskilt uppehålla mig vid
några.
Miljömedvetandet ökar hos konsumenterna alltmer och de flesta vill på
olika sätt bidra till en bättre miljö genom att välja en så miljövänlig konsum-
tion som möjligt. Miljöproblemen har onekligen många orsaker, men män-
niskors beteende är ytterst den mest betydande faktorn.
Det har uppskattats att ca 30 % av nedsmutsningen av miljön härrör från
”privata beslut” av enskilda individer och hushåll. Övrigt hänför sig till före-
tags- och organisationsverksamhet.
Konsumentens beslut och handling skapar alltså miljöproblem som borde
åtgärdas på olika sätt mycket mer an vad som sker i dag. Medlen är: informa-
tion, attitydpåverkan, genomförande av beslut osv. Det blir t.ex. konsumen-
tens beslut att ta på sig omaket att hantera avfallet, om man vill uppfylla sina
långsiktiga värderingars krav på en bättre miljö.
Många beslut är sådana att de kräver att man handlar konsekvent - inte
bara en gång, utan dag efter dag. Det kostar på att i ett eller annat avseende
avstå från det moderna samhällets bekvämligheter. Men det kan också vara
så enkelt som att använda mer miljövänligt tvättmedel, att slösa mindre med
förpackningar osv.
Jag är medveten om att konsumentverket gör värdefulla insatser på mil-
jöområdet men det är otillräckligt. Mina erfarenheter från studieresor till
andra länder visar att miljöarbetet där har en mycket större dignitet. Ta t.ex.
Västtyskland som har hunnit betydligt längre med sortering av sopor. Även
beträffande miljömärkning agerade man tidigt - redan på slutet av 1970-ta-
let - och nu har man utfärdat ca 3 500 licenser inom 62 produktgrupper.
Miljömärkningen av produkter går tyvärr också i Sverige alltför långsamt.
Vi väntar på miljömärkning av biltvättar, gräsklippare, lågspolande toaletter
m.m. I Norge tar man exempelvis upp produkter som färg, lack och kopie-
ringspapper.
Konsumentens positiva attityd måste tas till vara nu. Jag yrkar därför bifall
till reservation 7 med syftet att ge regeringen till känna behovet av ökade
insatser för miljövänlig konsumtion.
Konsumenternas köpkraft kommer att minska på grund av landets ekono-
miska problem. Många hushåll klarar redan i dag inte av sin ekonomi, och
till bilden hör att hushållens skuldsättning har ökat lavinartat under hela
1980-talet. Vi har i landet ca 270 000 hushåll som inte klarar sin budget utan
måste få socialhjälp. Sedan 1982 har deras antal ökat med 40 000 trots att vi
haft en högkonjunktur. Många unga hushåll fastnar i skuldfällan, som för
många räcker i tiotals år.
Att hushållens ekonomi kommer att försämras med stigande arbetslöshet
är alltför lätt att inse. För att offensivt kunna bemöta ett för hushållen pre-
kärt läge krävs därför extra ordinära insatser, men även ett mycket mer ut-
byggt hushållsrådgivningssystem med kontakter till den kommunala rådgiv-
ningen. Rådgivningen skall ju vara lättillgänglig. Detta är en rådgivning som
ständigt måste upprepas och förnyas - det kommer ju fram nya hushåll med
nya problem.
Budgetrådgivning innebär inte bara att hjälpa hushållet på kort sikt, utan
också att åstadkomma en långsiktig lösning. Den försöksverksamhet som nu
pågått i vissa kommuner har gett positiva effekter, men den är mycket sårbar
och behöver därför förstärkas.
Vi i folkpartiet liberalerna anser att regeringen bör mer uppmärksamma
dessa frågor och, särskilt i samband med konsumentverkets fördjupade an-
slagsframställning, lyfta fram dessa problem.
Jag yrkar inte i dag bifall till vår reservation, eftersom denna fråga säkert
kommer att diskuteras ytterligare i den proposition som nu är framlagd och
som handlar om den kommunala konsumentvägledningen.
För konsumenten förblir konsumentupplysning liksom varuprovningar,
varudeklarationer och produktinformation med datateknik viktiga hjälpme-
del.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
11
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
12
Som konsument har du inte själv möjlighet att prova alla varor, men du är
beroende av fakta innan du köper in varan.
Konsumentverket utför i egen regi och efter eget initiativ jämförande tes-
ter men i alltför begränsad omfattning, därför att provningsverksamheten
kräver relativt stora ekonomiska resurser.
Testerna har stor genomslagskraft i och med att de publiceras i verkets
egen tidning Råd och Rön efter överenskommelse med tillverkaren/beställa-
ren. I princip måste produkten få högsta betyg för att säljas i Sverige. Om
varan inte tillgodoser högt ställda krav dras den bort från marknaden av för-
säljaren. Vi konsumenter har stor nytta av provningsverksamheten genom
besparingar i form av både pengar och tid.
I samarbete med de nordiska länderna pågår också provningsverksamhet.
I en gemensam reservation från folkpartiet, moderaterna och centern begär
vi nu att såväl konsumentverkets på eget initiativ utförda jämförande varu-
provningar som den uppdragsfinansierade bör utvidgas. Det ekonomiska
överskottet från den uppdragsfinansierade skulle då kunna användas i arbe-
tet med de jämförande varuprovningarna. Detta är en verksamhet som
måste byggas ut.
Jag yrkar bifall till reservation 14.
Ett annat gammalt önskemål som vi liberaler har fört fram gäller behovet
av varudeklarationer. På 1950-talet startade Varudeklarationsnämnden sin
verksamhet som ideell förening. Då fanns ett drygt hundratal gällande varu-
deklarationer inom olika områden som livsmedel, heminredning, kläder
m.m. Det var ett system som byggde på frivillighet från tillverkarsidan. Av
skilda skäl upphörde systemet i Sverige medan man både i Norge och Dan-
mark bibehållit varudeklarationerna. Varudeklarationsnämnderna där sam-
arbetar med branschorganisationerna på frivillig väg, och konsumenterna är
nöjda. Man får sin vägledning vid köptillfället med VDN-märket.
I Sverige har möbelbranschen behållit VDN-märkningen. Vi anser nu som
tidigare att konsumentverket bör ta erforderliga initiativ för att utveckla va-
rudeklarationssystemet. Det räcker inte som utskottet skriver att räkna med
att verket självt tar erforderliga initiativ. Här behövs ett klart uttalande från
riksdagen.
Jag yrkar bifall till reservation 15.
Ett annat hjälpmedel som gör att det mer traditionsbundna köpmönstret
kan förändras för konsumenten utgör telekommunikationerna. Med modern
teknik, t.ex. videotex och text-TV, kan en mer breddad information lämnas
till konsumenten. Varu- och tjänsteförteckningar och även annan informa-
tion kan sättas samman i branschvisa databaser, som konsumenten själv kan
ta del av på ett mycket mer informativt sätt än med konventionella medel.
I Frankrike finns t.ex. telefonkatalogen tillgänglig på dataskärm. Det på-
går också en rad försök i Västerås, Göteborg och Ekerö.
Eftersom tiden går skall jag inte uppehålla mig mer kring denna reserva-
tion. Jag yrkar bifall till vår reservation som gäller videotex.
Till sist: Konsumentfrågorna blir mer och mer internationella. Handeln
över gränserna ökar. För folkpartiet liberalernas del anser vi att EG-samar-
betet kommer att gynna konsumenterna. Vi kan inte enbart oroa oss för EG.
Vi bör se möjligheterna.
På samma sätt som EG blir ett socialpolitiskt kulturellt nätverk kommer
också konsumenternas gemensamma intressen att bidra till en utvecklad
marknad och ett konsumenternas nätverk.
För övrigt yrkar jag bifall till de reservationer som folkpartiet finns med
på. En del av dessa reservationer rör konsumentköplagen, som Charlotte
Cederschiöld redan redovisat, som trädde i kraft så sent som i januari detta
år.
Frågor som berör avbeställning och garantier finns i reservationerna 30
och 29. För den senare, garantierna, anser vi det viktigt att regeringen noga
följer utvecklingen och återkommer med ändringsförslag där så behövs.
För avbeställning vid konsumentköp kvarstår den kritik som vi redan i
höstas riktade mot förslaget.
I detta anförande vill jag slutligen peka på att vi i ett särskilt yttrande tagit
upp myndighetsstrukturen inom både konsument- och företagarområdet. I
den översyn som nu aviseras av regeringen i berörda myndigheter förutsätter
vi att bl.a. konsumentverket, statens pris- och konkurrensverk och närings-
frihetsombudsmannen kommer att ingå i detta arbete.
Vi gör allt detta för konsumentens bästa.
Anf. 4 MARTIN OLSSON (c):
Herr talman! Konsumentpolitiken är en mycket viktig uppgift för samhäl-
let. Den skall bidra till att skapa förutsättningar för enskilda personer att
medvetet och effektivt kunna hushålla med resurserna och kritiskt kunna
välja bland utbudet av varor och tjänster. Kunniga och medvetna konsumen-
ter kan därigenom i hög grad förbättra sin och sin familjs ekonomi genom
ett rationellt utnyttjande av sina ekonomiska resurser. I tider som nu av eko-
nomisk åtstramning och stor skattebelastning på nödvändighetsvaror som
livsmedel, boende och nödvändiga resor är det särskilt viktigt att konsumen-
terna har förutsättningar att göra rationella avvägningar inför inköp.
Genom att ställa krav på produkter och produktutbud påverkar medvetna
konsumenter även tillverkare, producenter och importörer. Konsumenter-
nas efterfrågan och krav betyder härigenom mycket för satsning på forskning
och produktutveckling i riktning mot allt ändamålsenligare produkter.
Konsumenterna kan t.ex. genom att efterfråga miljövänligt tillverkade
produkter i hög grad driva på utvecklingen mot miljövänligare tillverknings-
metoder och ur allmän hälsosynpunkt bättre produkter liksom varor och
produkter som efter förbrukning medför så små miljöstörningar som möj-
ligt. Kunniga, upplysta och medvetna konsumenter blir härigenom en viktig
förutsättning också för att vi skall anpassa det moderna konsumtionssamhäl-
let till de förutsättningar som naturen ger. Konsumentpolitiken blir på grund
härav en viktig del av miljöpolitiken.
För att konsumenterna genom medvetet handlande skall kunna påverka
sin egen ekonomi, produktutvecklingen och bidra till miljöpolitiska fram-
steg, fordras att alla får tillräcklig utbildning och information. Dessutom är
det nödvändigt att det finns regler om innehållsförteckning, uppgift om ur-
sprungsland, miljöpåverkan och pris inkl, jämförelsepris för att en konsu-
ment skall få erforderlig information för att kunna fatta rationella beslut vid
inköp.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
13
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
14
Mot bakgrund av dessa allmänna synpunkter vill jag övergå till det förelig-
gande betänkandet. Där behandlas några för konsumentpolitiken viktiga
frågor. Några andra, även de viktiga frågor, nämligen prisinformation och
kommunernas konsumentpolitiska verksamhet, kommer ju att behandlas se-
nare i vår, eftersom regeringen nyss har avlämnat en proposition och en skri-
velse om dessa båda spörsmål.
Herr talman! Jag vill något kommentera några av de många frågor som
behandlas i detta betänkande, och då främst de reservationer som har föran-
letts av centermotioner.
I reservation 28 tar vi upp frågor om varudeklarationer om miljöskadliga
ämnen. Det finns på marknaden för närvarande en stor mängd varor som,
trots att de kan misstänkas innehålla miljöskadliga ämnen, inte är försedda
med varudeklaration. Det gäller t.ex. hushålls- och rengöringsartiklar samt
kosmetika och andra liknande produkter som innehåller allergiframkallande
ämnen eller ämnen som skadar miljön. Det arbete som har bedrivits i många
år av bl.a. kemikalieinspektionen i syfte att få till stånd en förbättrad infor-
mation om miljö- och hälsofarliga ämnen har inte fått nämnvärd effekt i kon-
sumentledet.
Inom centern ser vi det som ett mycket angeläget konsument- och mil-
jöintresse att allmänheten snarast möjligt får tillgång till varudeklarationer
gällande nämnda produkter. Det bästa är om vi kan ersätta farliga ämnen
och ingredienser med miljövänliga. Men till dess detta är möjligt är det ett
krav att varudeklarationer skall finnas till vägledning för oss alla som konsu-
menter, så att vi - om vi vill - kan undvika att bidra till miljöförstöring eller
att riskera att drabbas av allergi.
Herr talman! Jag yrkar därför bifall till reservation 28 med krav på ett till-
kännagivande till regeringen.
Vid årsskiftet trädde den nya konsumentköplagen i kraft. I vår motion har
vi tagit upp två frågor som hör samman med denna lag.
Den första frågan gäller det problem som uppstod efter årsskiftet på grund
av att säljarna i stort sett upphörde med att ge garantier. Vi anser det vara
beklagligt ur konsumentsynpunkt om köparnas ställning genom den nya la-
gen i praktiken försvagas, trots att syftet var att stärka konsumenternas ställ-
ning. Både i vår motion och i reservation 29 betonar vi vikten av att rege-
ringen noga följer utvecklingen och - om det bedöms erforderligt - återkom-
mer till riksdagen med förslag till ändringar av konsumentköplagen i vad gäl-
ler det ekonomiska ansvaret för köpare och säljare.
Den andra frågan, som gäller konsumentköplagen, debatterade vi även i
våras när lagen antogs. Det gäller den genom konsumentköplagen egentli-
gen upphävda regeln att ”avtal skall hållas”. Vi vidhåller att det var olyckligt
att man i konsumentköplagen gjorde ett så allvarligt avsteg från en i vårt land
traditionell grundprincip. Det fordras enligt vår mening mycket starka skäl
för att frångå en sådan princip. Vi har inte funnit att sådana skäl föreligger.
Den oinskränkta avbeställningsrätt som infördes kan leda dels till att en-
skilda i egenskap av konsumenter inte gör tillräckligt nogranna övervägan-
den innan avtal ingås, dels till att respekten för ingångna avtal starkt reduce-
ras. Det blir en icke önskvärd rättsutveckling. För främst mindre näringsid-
kare kan den generella avbeställningsrätten vålla problem. Vid en samlad
bedömning kan vi inte finna att det är ett konsumentintresse att man slipper
respektera ingångna avtal.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 30, som är grundad på vår
motion och på andra motioner. Vi kräver återinförande av grundprincipen
att avtal skall hållas. Speciella skäl skall föreligga för att man som köpare
skall kunna undantas från regeln. Vi har angivit sådana skäl tidigare. Det
kan exempelvis gälla dödsfall inom familjen, skilsmässa, arbetslöshet och
sjukdom, som avsevärt kan ha ändrat förutsättningarna för konsumenten ef-
ter undertecknandet av avtalet.
Herr talman! Jag vill i korthet beröra övriga frågor i betänkandet. Det kan
nämnas att centern står bakom reservationer om konsumentverkets varu-
provningsverksamhet, standardiserad varuinformation och produktinforma-
tion med datateknik. Dessutom deltar centern liksom tidigare i reservationer
med krav på att den konsumenttekniska nämnden bör avvecklas, att medel
för konsumentforskning bör disponeras av humanistisk- samhällsvetenskap-
liga forskningsrådet samt att forskningsintressena skall vara representerade
i miljömärkningsstyrelsen.
Till slut vill jag, herr talman, påpeka att det från konsumentpolitisk syn-
punkt är väsentligt att samhället utformas så, att det ger goda förutsättningar
för den enskilde i egenskap av konsument. Centerpartiet arbetar för ett de-
centraliserat samhälle med rättvis fördelning av resurserna både mellan olika
grupper och mellan olika delar av landet. Därmed sprids service, som är nöd-
vändig inte minst från konsumentsynpunkt. En i vidaste mening positiv kon-
sumentpolitik främjas enligt vår mening bäst i ett decentraliserat samhälle
med marknadsekonomiskt system och med olika typer av företag som kon-
kurrerar på lika villkor och som genom lagstiftning verkar inom ramen för
sociala, miljömässiga och regionalpolitiska hänsynstaganden.
Anf. 5 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Vi har nu att bl.a. besluta om anslaget till konsumentverket
och inriktningen av verkets arbete. Tidigare riksdagsbeslut har slagit fast att
målet för konsumentpolitiken skall vara att stödja hushållen i deras strävan
att effektivt utnyttja sina resurser samt att stärka konsumenternas ställning
på marknaden.
Viktiga utvecklingslinjer som har utpekats är bl.a. att den lokala verksam-
heten skall ha hög prioritet. Konsumentpolitisk verksamhet skall finnas i alla
kommuner. De lokala konsumentmyndigheternas arbetsuppgifter och myn-
digheternas samarbete med andra intressenter skall ha stor omfattning, och
särskilt utsatta grupper skall stödjas. Forskning om konsumenternas förhål-
landen skall ha hög prioritet.
Herr talman! Vi har just i dagarna fått i våra händer en regeringsskrivelse
om den lokala konsumentverksamheten, och eftersom vi alltså kommer att
debattera just denna viktiga del senare verkar det kanske onödigt att inleda
med att påminna om inriktningen av det konsumentpolitiska arbetet, men
enligt min mening är det faktiskt inte så. Olika konsumentpolitiska frågor
hänger samman som en kedja. Brister en länk, eller saknas några länkar, är
det inte längre en kedja utan smådelar som var för sig inte är till så stor nytta.
Anslaget till det statliga konsumentverket - som är en viktig länk i den kon-
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
15
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
16
sumentpolitiska kedjan - är alltså avhängigt av att andra delar eller länkar
fungerar.
Nu har vi tyvärr ingen fungerande nyttig och användbar kedja. En bit,
konsumentverket, får drygt 75,5 miljoner i anslag och fungerar hyggligt;
andra länkar saknas eller är alltför svaga. Till de senare hör den lokala kon-
sumentverksamheten - som vi alltså återkommer till - en annan är konsu-
mentforskningen. Ytterligare en är stödet till oberoende konsumentrörelser.
Prismärkning och därmed sammanhängande frågor är också angelägna kon-
sumentfrågor, som ingår i den här kedjan, men även dessa kommer vi att
behandla senare, varför jag inte skall ta upp dem här.
Herr talman! Riksdagens sex partier har - för att använda ett s.k. under-
statement - en något differentierad syn på vad konsumentpolitik innebär i
allmänhet och vad konsumentverket skall syssla med i synnerhet.
Miljöpartiet har dels synpunkter på tjänstefördelningen vid verket, dels
uppfattningen att verket bör bli bättre på marknadsföring. Miljöpartiet vill
också ha 10 miljoner extra för att utbilda konsumentrådgivare i kommu-
nerna.
Jag tycker faktiskt inte att det är riksdagens uppgift att gå in och peta i
olika verks tjänstefördelning. Att vänsterpartiet står bakom avstyrkandet av
den motion där detta föreslås har ingenting med det statsfinansiella läget att
göra - utskottsmajoriteten skriver faktiskt så i betänkandet. Saken är enligt
min mening av rent principiell betydelse. Vi, riksdagen, skall anvisa mål och
inriktning för konsumentpolitiken och tilldela resurser för att målen skall
kunna uppnås, inte detaljstyra tjänstefördelningar. Sådant måste vi med för-
troende överlämna till konsumentverket självt. I andra sammanhang kom-
mer andra verk i fråga. Vad konsumentverkets utbildning av konsumentväg-
ledare beträffar menar jag att 10 miljoner nog är att ta i litet grand med tanke
på att hela budgeten uppgår till 75 milj.kr. Det stora problemet är att det inte
finns konsumentvägledare att utbilda, inte att konsumentverkets utbildning i
och för sig inte har fått tillräckliga resurser eller inte är tillräckligt bra.
En socialdemokratisk motion tar däremot upp vänsterpartiets gamla reso-
nemang om det skeva förhållandet mellan näringslivets satsningar på reklam
och marknadsföring och satsningarna på konsumentupplysning och konsu-
mentforskning. Frågan om hur en ökning av reklamskatten kunde utformas
och hur medlen lämpligen kunde användas för konsumentupplysning och
konsumentforskning bör, föreslås det i motionen, övervägas i lämplig form.
De här motionärerna ser vilket underläge konsumentfrågorna befinner sig i,
och jag anser att deras hovsamma yrkande borde vinna gehör, inte bara från
oss i vänsterpartiet och från miljöpartiet, som står bakom vår motion, utan
också i deras eget led. Men återigen för utskottsmajoriteten - och därmed
deras egna partikamrater - ett märkligt resonemang för att avslå motionen.
Visserligen delar man motionärernas uppfattning i fråga om behovet av en
förstärkt konsumentupplysning och konsumentforskning, men för sex år se-
dan tog skatteutskottet avstånd från att pengar som kommit in till statskas-
san från reklamskatt skulle användas för utbyggnad av den kommunala kon-
sumentvägledningen och till allmänna reklamationsnämndens verksamhet.
Nog kunde man väl åtminstone bemödat sig om att komma med litet egna
eller nya argument för detta avslag. Ännu hellre kunde man naturligtvis bi-
fallit motionen, eftersom man delar motionärernas uppfattning om behovet
av konsumentforskning och konsumentvägledning. Förhållandena har fak-
tiskt ändrat sig en hel del sedan 1986.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 4 och därmed till motion
L718.
Moderaterna vill också nu ändra på konsumentverkets arbetsuppgifter.
Förra året ville de att konsumentverket skulle koncentrera sig på säkerhets-
frågor, produktkontrolltester och EG-standarder. Det innebar att de bl.a.
ville få bort konsumentverkets uppgift att uppmärksamma konsumentgrup-
per som ekonomiskt, socialt eller utbildningsmässigt är svaga. De ville ta
bort konsumentverkets uppgift att övervaka marknadens utbud samt nä-
ringsidkarnas marknadsföring och sälj villkor, för att ta några exempel.
I år uttrycker man sig på så sätt, att man vill renodla konsumentverkets
uppgifter. I stort sett betyder det att man vill inskränka konsumentverkets
verksamhet till att omfatta den uppdragsfinansierade provningsverksamhe-
ten. Till råga på allt vill man slå ihop konsumentverket och SPK. Modera-
terna är vidare det enda parti som inte anser att det finns behov av förstärkt
konsumentupplysning och konsumentforskning. Som väl är står modera-
terna helt ensamma om åsikterna att rasera den konsumentverksamhet som
konsumentverket bedriver. Egentligen borde man kanske förbigå detta med
tysthet. Men jag anser ändå att det är viktigt att visa fram vilken negativ in-
ställning till konsumentfrågor som finns här i riksdagen, representerad av
moderata samlingspartiet, och vilka intressen som moderaterna represente-
rar. Inte är det de resursfattiga eller svaga konsumentgrupperna. Nej, i det
här frågorna företräder moderaterna ensidigt den part på marknaden som
satsar över 30 miljarder kronor varje år för att få sina varor sålda till varje
pris.
Till råga på allt, herr talman, går Charlotte Cederschiöld så långt i sin
aningslöshet att hon för bara en halvtimme sedan i talarstolen påstod att re-
klam skulle bidra till lägre priser. Man behöver inte ha särskilt djupa kunska-
per i företagsekonomi för att ta sig för pannan inför ett sådant huvudlöst ut-
talande. I ett annat sammanhang säger hon att majoriteten har bristande re-
spekt för fakta och kunskaper. Det gällde forskningsrepresentation i miljö-
märkningsnämnden. Jag vill faktiskt efterlysa litet mer respekt för fakta och
kunskaper innan man säger något sådant.
I betänkandet talas det i olika sammanhang om forskning i samband med
konsumentfrågor. Folkpartiet motionerar om att miljömärkningsstyrelsen
bör tillföras forskningskompetens, för att ta ett exempel, och moderaterna
vill att humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet skall fördela de 2
miljoner som föreslås för konsumentforskning. Vi i vänsterpartiet anser att
det är mycket viktigt med förbättrad konsumentforskning. Vi anser inte att
den sektorsforskning som i dag bedrivs fyller kraven och behovet av forsk-
ning inom området. Man kan lugnt säga att konsumentforskningen måste få
högre status, samlas ihop under högskolans tak och få mer resurser. Vi anser
att det bör skapas en ny temainstitution, gärna kallad Tema konsument, som
kan samla alla de olika vetenskapliga aspekter som bör läggas på konsument-
forskning. Detta forskningsfält är osedvanligt brett och omfattar ämnen som
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
2 Riksdagens protokoll 1990/91:92
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
ekonomi, beteendevetenskap, teknik, juridik och samhällsvetenskap. Där-
för lämpar det sig väl för temaforskning.
Jag sade att jag inte tänkte ta upp den lokala konsumentverksamheten.
Men jag vill ändå notera att folkpartiet och Ulla Orring i närmast lyriska
ordalag tar upp den lokala konsumentvägledningen. Det gläder mig. Jag
hade inte kunnat formulera det bättre själv, trots att vi har drivit denna fråga
under många år. Det gläder mig och det gläder oss i vänsterpartiet. Jag kom-
mer att minnas vartenda ord, och jag kommer att påminna om den positiva
inställning som folkpartiet ger uttryck för när frågan nästa gång kommer upp
som eget ärende. Vi räknar då med folkpartiets fulla stöd för våra reella och
konkreta förslag till åtgärder för stöd och utveckling för den lokala konsu-
mentverksamheten.
Några ord om märkning av produkter. Vänsterpartiet tycker att det är bra
att det börjar byggas upp ett system för miljömärkning av produkter inom
ramen för SIS certifieringssystem. Vi är positiva till all ärlig och lättförståelig
information till konsumenterna om vad varorna innehåller.
Vi tycker att det är bra att kemikalieinspektionen har startat ett särskilt
arbete för att ta fram ett system för märkning av miljöfarliga kemikalier.
Men ack, vad långsamt det går och vad svårt det är att märka några effekter
av kemikalieinspektionens arbete ute i konsumentledet! Åtminstone så var-
dagliga varor som hushålls- och rengöringsartiklar tycker vi borde kunna
prioriteras när det gäller upplysning om allergi- och miljörisker. Det är klart
otillfredsställande att det inte finns tvingande regler om uppgifter om allergi-
risker för kosmetika och hygienartiklar. Vänsterpartiet står bakom reserva-
tion 28 om varudeklarationer om miljöskadliga ämnen.
Slutligen, herr talman, vill jag säga några ord om stödet till oberoende
konsumentorganisationer. Vänsterpartiet menar att det föreslagna anslaget
till de fria konsumentorganisationerna är otillräckligt, inte minst med tanke
på det stora intresse som börjar växa fram för konsumentfrågor, livsmedels-
priser och matkvalitet. Ett ökat stöd skulle göra det möjligt att fånga upp
väsentliga konsumentspörsmål på ett mer påtagligt sätt direkt ute hos konsu-
menterna. Ett ökat stöd till ideella konsumentrörelser står inte i någon som
helst motsättning till kravet på utökad lokal konsumentverksamhet, utan
skall ses som ett värdefullt komplement till den verksamheten. Utomlands
är dessutom nästan all konsumentverksamhet uppbyggd på ideell basis.
Samarbete mellan den svenska konsumentrörelsen och konsumentorganisa-
tionerna i andra länder blir i takt med vår ökade internationella handel med
livsmedel och andra nödvändiga varor allt viktigare. Vi föreslår att anslaget
höjs från 2 till 5 milj.kr. fr.o.m. budgetåret 1991/92. Vi har tyvärr inte ut-
skottsmajoriteten med oss i detta yrkande. Utskottsmajoriteten hänvisar
även här till det statsfinansiella läget. Jag undrar, inom parentes sagt, om
det finns något annat utskottsbetänkande som så formligen genomsyras av
bekymmer om det statsfinansiella läget som det betänkande vi behandlar nu
och som berör konsumentfrågor. Utskottet avstyrker motionerna om ökat
stöd till ideella konsumentorganisationer.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 22, i fast förvissning om att
landet därmed inte går mot en finansiell eller ekonomisk undergång.
18
Anf. 6 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! Jag vill först påpeka att om man vägrar representation för
forskningen visar det inte direkt respekt för fakta och kunskaper. Problemet
i den här kammaren är inte att få fram fler jultomtepolitiker. Problemet är
att de som står upp för konkurrensen har varit litet illa och svagt företrädda
här. Det visar också det resonemang som Elisabeth Persson för. Det visar att
hon just inte för står marknadens principer. Reklamen breddar marknaden,
den ger en större marknad. Det sänker styckekostnaden. Det är inte alls så
att reklamen måste göra varan dyrare, som vänstern alltid tycks tro.
Man kan för att sammanfatta kritiken säga att de ekonomiska problem
som vi har i landet och den ekonomiska stagnation vi har inte är frikopplade
från politiken, vilket vänsterpartier har en tendens att tro. Därför är det för
oss nödvändigt att få fram en politik som skapar största möjliga effektivitet,
där man får ut så mycket som möjligt för varje krona. Det borde även Elisa-
beth Persson inse.
Jag vill justera mitt yrkande, så att vi kan spara litet tid vid voteringen. Jag
nöjer mig med att yrka bifall till reservationerna 6, 29 och 30.
Anf. 7 ULLA ORRING (fp) replik:
Herr talman! Jag förstår inte vilken värld Elisabeth Persson lever i. Hon
har ju inte upplevt och hon känner heller inte till att vi i det här landet för
närvarande har en stor ekonomisk kris och att hushållen också står inför
stora ekonomiska påfrestningar i och med den arbetslöshet som vi har. I
morse intervjuades i radion en arbetsförmedlare i Malå, som talade om att
man där redan nu har 4 % arbetslöshet. Mot den bakgrunden tycker jag att
det är bra att kommunerna, staten och hushållen lär sig att hushålla.
Jag vill här i min replik också beröra det uttalande som har gjorts om kon-
sumentforskningen. Jag tror inte att man skall öronmärka medel för särskild
forskning för konsumenterna. Den forskningen skall i stället finnas breddad
inom olika institutioner. Vi säger i vår reservation i detta sammanhang att
vi tycker att forskning för konsumenterna bör ligga inom det humanistisk-
samhällsvetenskapliga forskningsrådets ansvarsområde. Vi tror alltså att det
är lämpligast att ha det så.
Det är min förhoppning av vi skall kunna uppmuntra till ytterligare forsk-
ning inom konsumentområdet.
Också då det gäller kommunerna och konsumentvägledningen tror jag att
Elisabeth Persson har varit sovande. Under de 25 år som jag har jobbat med
konsumentpolitik och konsumentfrågor har jag alltid talat för den lokala
konsumentvägledningen. Jag håller med om att jag är lyrisk på den punkten,
Elisabeth Persson! Den lokala konsumentvägledningen är oerhört viktig.
Om lokal konsumentvägledning saknas, blir lagar och regler betydelselösa.
Det viktiga är att konsumenterna på det lokala planet kan få sin rådgivning.
Jag kommer att jobba för att detta skall vara möjligt.
I det konsumentpolitiska program som vi i folkpartiet antog på vårt lands-
möte i höstas säger vi att det bör finnas en lokal konsumentvägledning.
Till sist en korrigering och ett förtydligande beträffande mina ställningsta-
ganden avseende de reservationer som är fogade till betänkandet - detta
med tanke på att voteringsförfarandet skall förenklas. Självfallet gäller våra
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
19
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
20
ställningstaganden som återfinns i reservationerna i betänkandet. Men jag
nöjer mig nu med att yrka bifall till reservationerna 7 och 15.
Anf. 8 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Reklamen bidrar till att styckekostnaden kan sänkas, säger
Charlotte Cederschiöld. Jag reagerar mot detta påstående. Men jag håller
med om att det finns åtminstone ett exempel på att mer reklam gör att
styckekostnaden kan sänkas. Jag tänker då på direktreklam tryckt på pap-
per. Det är klart att styckekostnaden för varje enskilt reklamblad påverkas
av upplagans storlek. Men jag tror faktiskt inte att det är det som Charlotte
Cederschiöld försöker säga. Jag vill ha bevis här för att bli övertygad. Jag
tycker att det som Charlotte Cederschiöld här har hävt ur sig är typiska mo-
deratargument. Det finns ingenting som vare sig visar eller bevisar att det
skulle förhålla sig på det sätt som Charlotte Cederschiöld säger.
Själv är jag sedan födseln förtrogen med det privata näringslivet. Visserli-
gen rörde det sig om en verksamhet i mycket liten skala. Mina föräldrar hade
nämligen en affär för sängkläder. Deras reklam för varorna - när de hade
råd att satsa på annonsering - innebar dock inte att priset på de täcken eller
kuddar som såldes kunde sänkas. På sikt blev det naturligtvis en fördyring
vad gäller de enskilda varorna. Mina föräldrar måste ju få in vad de hade
satsat. Alternativet var att det blev en förlust. Även detta exempel på en
liten verksamhet visar alltså hur det i realiteten förhåller sig.
Ulla Orring säger att det med hänsyn till den ökande arbetslösheten skulle
finnas anledning att avslå förslag om resurser till den ideella konsumentverk-
samheten. Jag förstår inte riktigt resonemanget. När man skall lära sig att
hushålla är det ju viktigt att det finns en bra och aktiv konsumentverksam-
het. Det gäller alldeles särskilt när man går in i en lågkonjunktur. I initialske-
det är det nog väl satsade pengar om ytterligare någon miljon kunde anslås
för detta ändamål.
Så något om den lokala konsumentverksamheten och folkpartiets inställ-
ning i det avseendet. Jag försökte uttrycka min beundran för Ulla Orrings
argumentation när det gäller den lokala konsumentverksamheten. Jag me-
nar faktiskt allvar när jag säger att jag själv inte hade kunnat uttrycka mig
bättre än vad Ulla Orring gjorde. Det är mycket glädjande att vi står på
samma sida när det gäller den här verksamheten. Jag hoppas att det kommer
att ge utslag när vi senare återkommer till frågan. Jag har ingenting emot att
vända och säga att vi ställer oss bakom folkpartiets, som jag hoppas, radikala
krav när det gäller utvecklingen på den framtida lokala konsumentverksam-
hetens område.
Anf. 9 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! Elisabeth Persson tycks lida av fördomar när det gäller mo-
deraterna. Jag menade just vad jag sade, ingenting annat.
Men varför deltar ni inte i stället i vår kamp för att kringgärda reklamen?
Ingen vill ju förbjuda reklamen. Den finns alltså kvar. Men vi vill kringgärda
den, så att den inte får negativa effekter. En viktig del är grupptalan - en
fråga som vi har drivit och som regeringen nu tydligen också fastnat för.
Bara ett exempel på hur detta med bristande konkurrens har fallit ut.
SPK, statens pris- och konkurrensverk, har undersökt förhållandena vad gäl-
ler monopol och konkurrens inom olika branscher. Inom 40 branscher kan
vad som kallas fåtalsdominans konstateras. Man hävdar alltså att det inte är
fråga om någon effektiv marknadsekonomi i Sverige, inte ens på den privata
sidan - hur det ser ut på tjänstesidan skall vi bara inte tala om! Förståelsen
för konkurrensen har varit mycket dålig. När konsumentverket kom till for-
mulerade sig majoriteten så här: Vid bedömningen av hushållens behov kan
man i konsumentverkets arbete inte i någon avgörande grad bygga på konsu-
menternas anspråk. Behoven måste här som i annat samhällsarbete formule-
ras med utgångspunkt från samhällets ambitioner om individernas välbefin-
nande.
Det är den typen av utgångspunkter som vi inte har någon tilltro till. Dess-
utom finns det i socialdemokraternas 90-talsprogram s. 169 en passus om att
politikerna även fortsättningsvis skall bestämma produktionen. Vi vill alltså
ha en vridning här. Vi vill åstadkomma en större förståelse för konkurren-
sen.
Anf. 10 ULLA ORRING (fp) replik:
Herr talman! Beträffande stödet till de frivilliga organisationerna innebär
Elisabeth Perssons resonemang 5 miljoner mera än vad vi andra talar om.
Men de frivilliga organisationerna får ju stöd i och med anslaget till konsu-
mentverket. Hela tiden har jag i mitt arbete, och det gäller då också konsu-
mentpolitiken, velat uppmuntra till fler frivilliga konsumentorganisationer.
Det är svagt att det i Sverige inte har funnits tillräckligt många frivilliga orga-
nisationer som har arbetat med dessa frågor. Den här modellen finns i andra
länder och är där väl utvecklad. Därmed engagerar sig också konsumenterna
på ett helt annat sätt än som blir fallet med ett statligt verk.
Den kommunala verksamheten är en frivillig verksamhet, och det skall
också vara en sådan från kommunernas sida. Vad vi i folkpartiet liberalerna
vill understryka är detta med hur man skall jobba och hur man från konsu-
mentverkets sida skall knyta bättre kontakter med de lokala konsument-
nämnderna. Den frågan återkommer vi till senare i samband med behand-
lingen här i kammaren av det förslag som nyligen har lagts fram och som
handlar om den kommunala konsumentvägledningen. Jag tycker att vi måste
lyfta fram frågan om den lokala konsumentverksamheten. Men det är ett
frivilligt åtagande från kommunerna sida, och skall så förbli. Det är kom-
munmedborgarna som med sina insatser skall stötta och skjuta på här, så att
vi får en lokal konsumentnämnd.
Anf. 11 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse att Charlotte Cederschiöld
nu backar vad gäller hennes värsta uttalanden om t.ex. reklamen.
Sedan bara en liten korrigering, Ulla Orring! Tack vare oss i vänsterpartiet
fick de oberoende konsumentorganisationerna förra året 2 miljoner. Vi vill
nu plussa på med 3 miljoner, så att det alltså blir 5 miljoner. Vi begär således
inte ytterligare 5 miljoner. I och för sig är det en bagatell i sammanhanget.
Men det är i varje fall så det förhåller sig.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
21
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frägor m.m.
22
Tredje vice talmannen anmälde att Charlotte Cederschiöld anhållit att till
protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 12 ELISABET FRANZÉN (mp):
Herr talman! Det var efter andra världskriget som den materiella välfär-
den blev ett uttalat och självständigt mål i samhället. Victor Lebow, en ame-
rikansk företagsanalytiker, konstaterade redan då: ”Vår enormt produktiva
ekonomi kräver att vi gör konsumtion till vårt sätt att leva, att vi förvandlar
köpandet och förbrukningen av varor till ritualer, att vi söker vår andliga
tillfredsställelse i konsumtion. Vi behöver i allt större utsträckning skaffa oss
saker som konsumeras, bränns upp, slits ut, för att köpas på nytt och sedan
återigen kastas.”
På den vägen är det. Västerlandet - ja, hela världen - har sedan dess gjort
sitt bästa för att följa Lebows anvisningar. Konsumtionsnivån har ständigt
stigit, ändliga resurser förbrukats, sopbergen växt, utsläpp och avgaser an-
hopats till den grad att planetens överlevnad är hotad. Välfärden har blivit
den globala ofärden.
Det är ett perspektiv som vi bör ha i sinnet inför alla i beslut i riksdagen,
även när vi diskuterar konsumtpolitik. Vi har inte bara en ekonomisk kris,
vi har också en ekologisk kris, en överlevnadskris för livet på jorden.
Hur väl Lebows anvisningar för vårt liv har slagit igenom syns bl.a. i oba-
lansen mellan de resurser som läggs på konsumentskydd och de resurser som
läggs på reklamsatsningar, i obalansen mellan de forskningsresurser som
samhället ger till produktutveckling och konsumentpåverkan av olika slag
samt företagsekonomisk forskning och de resurser som ges till forskning ur
konsumentpolitiskt perspektiv.
Jag vill också påminna om att när de liberala ekonomiska teorierna formu-
lerades för mer än 200 år sedan utgick de från att konsumenten var den som
skulle styra produktion och marknad. Dagens ekonomiska liberalism har
andra utgångspunkter. Den utgår i huvudsak från näringslivets intressen av
att sälja mer.
Inriktningen mot konsumtion är så konsekvent etablerad, att den fortsatta
kursen är fastlagd på ett sätt som är svårt att ändra. Det är svårt att med
enstaka radikala politiska beslut ändra kursen. De steg som vi föreslår är
små men syftar till att stödja denna kursändring, som måste ha sitt starkaste
fotfäste på gräsrotsnivå genom att vanliga människor ändrar beteende och
ställer andra krav på samhället, på näringslivet och på politikerna.
En sak som vi kan besluta om är att ge medel till forskning ur konsument-
perspektivet. Förra budgetåret fick konsumentverket 2 milj.kr. till konsu-
mentforskning. Samma belopp är föreslaget för nästa budgetår. Det innebär
i realiteten en minskning med tanke på den inflation som vi har. Och univer-
siteten tar numera ut en administrativ avgift. Det är väldigt olyckligt efter-
som konsumentforskningen är så eftersatt. Forskare vågar inte satsa på den.
Konsumentverket har svårt att hitta forskare som har det rätta perspektivet,
”underifrån-perspektivet” om man tänker sig konsumenten underifrån. Om
man inte bygger ut det här, kommer ingen att våga satsa på sådan forskning.
Men man kan inte bygga ut det fort. Vårt förslag om ytterligare 520 milj.kr.
grundar sig på en indexuppräkning med 5 % i fast penningvärde och en kom-
pensation för de ökade administrativa kostnaderna, eftersom universiteten
nu tar ut en avgift.
Jag hade nästan hoppats, måste jag erkänna, att jag skulle få utskottet
med på det här förslaget, eftersom det är så blygsamt när det gäller pengar.
Men jag måste beklaga att inte utskottsmajoriteten, faktiskt inget av parti-
erna i utskottet, går på vår linje. Jag ämnar begära votering på den reserva-
tion som handlar om forskning, nämligen reservation 24.
Sedan vill jag ge min syn på reservation 25, som de borgerliga partierna
har avgivit, där de vill att konsumentforskningen skall styras av humanistisk-
samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Om man lyckas bygga upp en or-
dentlig och solid forskning ur konsumentperspektivet kan det på sikt vara en
bra lösning, men i dagens läge är konsumentforskningen så eftersatt och så
obekant att inte ens humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
egentligen har något grepp om det. Det skulle förmodligen inte klara av att
styra pengarna rätt. Än så länge är konsumentverket bäst på att använda
pengarna.
En annan sak som man skulle kunna göra i riksdagen är att man kunde
koppla olika marknadsföringskostnader och reklamkostnader till konsu-
mentupplysningen genom t.ex. en riktad skatt. Vi har en reservation där vi
tycker att frågan skall övervägas i lämpligt sammanhang. Det är en intressant
tanke. Vi har också från miljöpartiet motionerat om stöd till den kommunala
konsumentvägledningen, inte i form av penningstöd utan i form av stöd till
konsumentverket så att konsumentverket kan gå ut till kommunerna och
tala om att de faktiskt tjänar på att ha en fungerande konumentupplysning.
I det sammanhanget vill jag påpeka, för att få det till protokollet antecknat,
att Elisabeth Persson hade läst slarvigt: miljöpartiet har inte föreslagit 10
miljoner till utbildning av kommunala konsumentvägledare. I en miljöpar-
tistisk motion har det gjorts, men vi har inte stött den. Syftet med den är att
förbättra den kommunala konsumentvägledningen. Vi vill i stället ha ett rik-
tat anslag till konsumentverket för att konsumentverket skall kunna gå ut till
kommunerna och tala om hur lönsamt det är med en fungerande konsument-
upplysning, särskilt nu nästkommande budgetår när vi har ett val. I valet
byts många politiker ut. Många gamla politiker som har insett att konsu-
mentvägledning är bra kommer att bytas ut mot andra, så det är ett bra till-
fälle för en sådan åtgärd.
Jag har kunnat konstatera att konsumentminister Margot Wallström - ty-
värr har hon lämnat kammaren, men jag är glad att jag sett henne här i dag
i alla fall - har gått ut med visst stöd. Man tänker satsa på kommunerna,
informera dem om att bl.a. socialbidragskostnaderna kan minskas genom
stöd till budgetrådgivning och annat. En sak som jag saknade i Margot Wall-
ströms pressmeddelande om denna satsning är sådan information som kon-
sumentkontoren ofta har när det gäller förpackningar och avfall. I Göteborg
har man bl.a. gjort mycket bra insatser. Stockholm arbetar med det, och det
finns flera ställen där man arbetar med sådant. Genom att göra konsumen-
ten medveten om konsekvenserna av att använda en mängd förpackningar
och om nyttan och meningen med att begränsa avfallet sparar också kommu-
nen på sikt pengar, för då minskar kostnaderna för den kommunala sophan-
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
23
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
24
teringen. Jag hade varit glad om detta hade funnits med i skrivelsen från re-
geringen.
Ett litet parti får sällan igenom sina förslag i riksdagen, utan vi får glädja
oss åt när våra tankar och idéer går igen på t.ex. det här viset. Så jag tar åt
mig litet grand av äran för den här satsningen. Men litet vill regeringen styra
verksamheten i kommunerna. Vi har ju konsumentverket som agerar på
riksdagens uppdrag, och jag tycker att riksdagen skall anslå medel direkt till
konsumentverket. Jag yrkar därför bifall till våra reservationer 1 och 2, som
alltså innebär ett anslag på 1 miljon till en tjänst för att informera kommu-
nerna och 500 000 kr. för en tjänst som utredningshjälp för frivilliga konsu-
mentorganisationer som i inledningsskedet behöver hjälp. De behöver kun-
skaper och någon att vända sig till. Konsumentverket är hårt ansträngt och
har inte så mycket pengar. Det har väldigt mycket att göra helt enkelt, så det
behöver personalförstärkning.
Man kan inte nog betona vikten av miljövänlig konsumtion. Det har folk-
partiet gjort i en motion. Konsumentverket och lokala konsumentkontor har
tagit många initiativ på området, men det kan förtjänas att bekräftas av riks-
dagen. Vi ansluter oss till folkprtiets reservation 7.
Skall vi ha avgasdeklarationer i annonser och marknadsföring? Givetvis
skall vi ha det. Utskottsmajoriteten refererar till avtalscertifikat från Svensk
Bilprovning. Utskottsmajoriteten säger vidare att konsumentverket har
möjlighet att utfärda riktlinjer för marknadsföring och att regeringen i pro-
positionen En god livsmiljö föreslår miljöklassning av nya bilar. Allt detta är
bra, men det räcker inte. Konsumenterna måste ha möjlighet att snabbt och
enkelt få avgasdeklarationerna tidigt i processen när de skall välja en ny bil.
Detta tar vi upp i reservation 8.
Jag vill säga något om utbudet i TV och radio. Utbudet i kabel-TV ökar,
och de internationella sändningarna i Sverige ökar. Nya radio- och TV-kana-
ler kommer av allt att döma att startas i landet, och i stor utsträckning är de
reklamfinansierade. Vad detta får för följder för oss som konsumenter vet vi
inte riktigt. Problemet har uppmärksammats och i viss mån utretts, men inte
tillräckligt. Miljöpartiet yrkar på en grundligare utredning av hur konsumen-
ternas intressen skall kunna tas till vara i den nya mediesituationen. I detta
sammanhang hänvisar jag till våra reservationer 11 och 21.
Den pågående EG-anpassningen kommer att få konsekvenser för konsu-
menterna. Utskottsmajoriteten stödjer sig på årets budgetproposition och
på utrikesutskottets skrivning, där det rent allmänt sägs att den höga svenska
ambitionsnivån för att skydda konsumenterna skall upprätthållas, att väsent-
liga säkerhetskrav inte får sänkas och att något generellt hinder inte finns
från Sverige att upprätthålla dessa krav. Vad som egentligen sägs i budget-
propositionen är att vi inte skall sätta upp våra regler när vi skall gå ut till
EG och frälsa EG. Vi tar på oss en frälsarroll. Först skall vi ge efter i fråga
om våra krav och anpassa oss till EG. Sedan skall vi tala om för EG hur
bra våra tidigare krav var, och därefter skall EG tycka som vi, och vi skall
därigenom få tillbaka våra regler via EG.
Jag noterar att vänstern i sin reservation i stort sett har accepterat denna
taktik, vilket jag känner litet sorg över. Men miljöpartiet vill för konsumen-
ternas skull att Sverige inte skall hamna under EGs direkta inflytande. Vi
vill i första hand behålla de svenska reglerna i Sverige. Vi kan gärna påverka
EG, men under tiden skall vi inte ge efter på våra krav. Om denna harmoni-
sering ändå fortsätter, måste man öka samhällets insatser radikalt för att
stärka medborgarnas makt i egenskap av konsumenter. Detta tar vi upp i
reservation 12.
Jag vill därefter ta upp frågor som rör varudeklarationer och produktinfor-
mation, som är mycket viktiga. Varudeklarationer behövs för flera särskilda
varugrupper. Konsumentverket kan i samarbete med branschorganisatio-
nerna komma överens om vissa regler. Produktinformation på köpplatsen,
säljstället, bör vara obligatorisk. Där skall all relevant information finnas -
pris, innehåll, tillverkare, ursprungsland, tillverkningsmetod, livscykelspeci-
fikationer, miljöfarliga ämnen och annan information som är viktig för att
man skall kunna väga in ekologiska hänsyn i ställningstagandena vid köpet.
Detta tas upp i reservationerna 15, 17 och 28.
Margareta Persson från socialdemokraterna har i en motion tagit upp pro-
blemet med våldsleksaker i samband med EG-anpassningen. De svenska
branschorganisationerna har kommit överens om att sanera marknaden.
Men den saken kan komma i ett annat läge när EGs gemensamma marknad
är genomförd och när vi har anpassat oss till den. Miljöpartiet anser, liksom
motionären, att Sverige måste kräva av EG att resp, land skall ha möjlighet
att självständigt ställa upp i etiska krav på leksaker och spel för barn och
ungdomar utan att det betraktas som handelshinder.
I motion L735 har miljöpartiet föreslagit att självständiga konsumentorga-
nisationer skall få 2 milj.kr. mer än regeringen har föreslagit. I reservation
23 står det att det skall avse projekt på livsmedelsområdet, men enligt motio-
nen skall det avse hjälp att starta och komma i gång med konsumentorgani-
sationer. Målet är att de skall bli många, att de så snart som möjligt skall bli
självbärande och att de själva skall få bestämma vilken inriktning och verk-
samhet de skall ha.
Miljöpartiet ansluter sig också till den gamla reprisen om sammansätt-
ningen i miljömärkningsstyrelsen. Forskare skall naturligtvis också vara med
i beslutsprocessen. Det räcker inte att de är med i referensgruppen.
Till sist vill jag nämna reservationerna 29 och 30 som har kommit till i köl-
vattnet till den nya konsumentköplagen. Martin Olsson har redan argumen-
terat väl för dessa reservationer, och jag säger därför ingenting annat än att
miljöpartiet står bakom dem.
Med detta tackar jag för ordet.
Anf. 13 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! Jag vill bara markera att kontentan i Elisabet Franzéns syn-
punkter på EG var att vi gärna kan påverka EG men att vi själva inte skall
låta oss påverkas. Detta skall ske samtidigt som vi står utanför EG. Jag vill
bara som en liten randanmärkning påpeka att miljöpartiets uppfattning i den
här frågan som vanligt är utan varje form av verklighetsförankring, även om
den naturligtvis, såvitt jag förstår, utifrån miljöpartiets synpunkter, är en li-
ten rar önskedröm. Men tyvärr ser verkligheten inte ut på det sättet.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
25
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
Anf. 14 ELISABET FRANZÉN (mp) replik:
Herr talman! Jag har inte sagt vare sig för min egen eller för miljöpartiets
del att vi i Sverige inte skall låta oss påverkas av EG. Bra förslag från EG
kan vi ta emot, men vi skall göra det själva och kunna besluta om det utan
att behöva underkasta oss EG.
Debatten om i vilken mån det är en önskedröm eller inte att stå utanför
tror jag inte att vi skall ta upp nu. Detta har diskuterats så många gånger
tidigare i denna kammare.
Anf. 15 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! Det var trevligt att Elisabet Franzén gjorde detta förtydli-
gande. Elisabet Franzén sade nämligen att vi inte skulle låta oss påverkas
men själva påverka EG.
Anf. 16 BENGT KRONBLAD (s):
Herr talman! Konsumentpolitikens inriktning lades fast av riksdagen vå-
ren 1986 samt kompletterades med bl.a. konsumentköplagen den 1 januari
1991. Denna inriktning gäller fortfarande och har nära anknytning till årets
budgetproposition samt lagutskottets betänkande 1990/91:22 som vi nu dis-
kuterar.
Enligt intentionerna skall det ske en tydligare inriktning på hushållseko-
nomiska frågor, och särskilt svaga grupper skall stödjas. Vi skall engagera
fler människor i konsumentfrågorna. Och folkrörelsernas roll skall betonas.
Den lokala verksamheten skall ökas och utvecklas.
Målet för konsumentpolitiken skall vara att stödja hushållen att effektivt
utnyttja sina resurser och att stärka konsumenternas ställning på markna-
den.
Konsumtionen får inte ske på ett sådant sätt att vi gör oss av med vår världs
alldeles speciella tillgångar.
För att nå konsumentpolitikens mål krävs det en samverkan mellan många
parter.
Vi har i Sverige ett bra skydd för konsumenterna. I den svenska modellen
löser vi många konsumentproblem genom förebyggande verksamhet, som
bl.a. har formen av förhandlingar med näringslivet, både centralt och lokalt.
Givetvis kan vi inte klara allt genom förebyggande åtgärder. Vi behöver
också en väl utbyggd lagstiftning.
Målet för den socialdemokratiska konsumentpolitiken skall vara att stödja
hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser samt att stärka
konsumenternas ställning på marknaden. Konsumentpolitiken skall sålunda
bli tydligare inriktad på hushållsekonomiska frågor, och då särskilt på hus-
hållens baskonsumtion. Vidare skall företagen ha ett större ansvar för att
förbättra konsumenternas förhållanden.
För att uppnå målet med konsumentpolitiken skall särskilda insatser göras
när det gäller att utveckla konsumenternas kunskaper genom utbildning,
konsumentinformation och information från företagen. Forskning och andra
undersökningar om konsumenternas förhållanden skall ha hög prioritet.
Herr talman! Jag vill kommentera några av de inlägg som har gjorts av
tidigare talare.
Jag reagerar lika mycket som Elisabeth Persson över Charlotte Ceder-
schiölds resonemang om reklamen och reklamkostnadsläget. Jag trodde inte
att man i dagens debatt skulle behöva möta den typen av inlägg. Det är ju
helt klart att en stor del av konsumenternas kostnader är kostnader för re-
klam, vilket vi inte kan acceptera. Jag tror att också Charlotte Cederschiöld
någon gång har mött den direktreklam som redan 1989 kostade mer än 9
miljarder för konsumenterna.
Den andra frågan som Charlotte Cederschiöld tog upp var friheten. Hon
utgick från att det är fel att plan- och bygglagen kan styra utvecklingen av
t.ex. affärsverksamheten. Det var ett intressant inlägg. Jag kopplade sam-
man det med den information som vi fick för några dagar sedan vid en över-
läggning med representanter för Köpmannaförbundet. De omtalade på ett
aktivt sätt att de ville ha en större aktivitet från kommunerna när det gäller
arbetet med plan- och bygglagen. Dessa intentioner har de framfört i rappor-
ten Bevara centrum. Det är intressant att se att Köpmannaförbundet och
Charlotte Cederschiöld i detta sammanhang går olika vägar.
Ulla Orring talade om monopol och tog posten som ett exempel. Mer än
99 % av breven kommer fram på en dag. Ulla Orring vill ha mera konkur-
rens. Det har dykt upp några företag. Ett heter City Post. De kör ut brev och
paket i storstäder som Stockholm. Körningarna är några ören billigare än
vad posten tar betalt. Jag skulle vilja se City Post köra till Ulla Orrings Väs-
terbotten och vilket pris man skulle begära utan hjälp av den prisutjämning
som postverket alltid har.
Jag har också lyssnat på representanter från vänstern, centern och miljö-
partiet. Man kan tro att vi i utskottet har delade meningar när det gäller in-
formation till konsumenter beträffande miljöskadliga ämnen. Det är
tvärtom. Enigheten är stor om att konsumenten måste få upplysningar om
olika skadliga ämnen som ingår i den produkt konsumenten tänker köpa.
Arbetet är i full gång på kemikalieinspektionen, läkemedelsverket och
livsmedelsverket. Till vilken nytta är reservationerna? Kan det avspeglas i
att det är val 1991?
Beträffande budgetrådgivningen ägnar sig folkpartiet åt att slå in öppna
dörrar. Här har konsumentverket i sin anslagsframställning av regeringen i
budgetpropositionen talat om att de hushållsekonomiska frågorna är priori-
terade i det fortsatta arbetet. Ändå vill folkpartiet ha ett tillkännagivande
om just det området. Reservationen bygger på en folkpartimotion med Ulla
Orring som första namn. Det är en avskrift av konsumentverkets anslags-
framställan, som regeringen och konsumentverket vill prioritera. Speciellt
anmärkningsvärt är detta då Ulla Orring sitter i konsumentverkets styrelse.
Hon borde känna till att konsumentverket har gjort denna prioritering.
Herr talman! Jag övergår till att kommentera några av de reservationer
som bifogats betänkandet kring de konsumentpolitiska frågorna.
Konsumentverkets ekonomi och inriktningen av dess arbete är en viktig
samhällsfråga. Utskottet ser positivt på konsumentverket och dess arbete,
samt att exempelvis rationaliseringsresultaten återförs till konsumentverket
för ytterligare stöd till den kommunala konsumentverksamheten.
Utskottet ser positivt på konsumentverkets arbete med de yttre miljöfrå-
gorna, budgetrådgivningen, informations- och utbildningsfrågorna samt
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
27
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
provningsverksamheten och produktinformationen. Något skäl att avskaffa
den konsumenttekniska nämnden eller att förändra miljömärkningsstyrel-
sens sammansättning finner utskottet inte heller.
Beträffande kravet på reklambegränsningar som framförts, anser utskot-
tet att det skulle inskränka på den grundlagsskyddade yttrande- och informa-
tionsfrihet som gäller.
Angående konsumentforskning ingår det i konsumentverkets uppgifter att
stödja forskningen på konsument området. Lagutskottet instämmer i utbild-
ningsutskottets uppfattning beträffande kompetensverket inom just konsu-
mentforskningen och dess tvärvetenskapliga karaktär och att medlen skall
ses som sektorsmedel.
Beträffande miljömärkningen föreslås i energipropositionen 1990/91:88
att energideklarationer och produktmärkning fortsätter och utvidgas, och att
5 milj.kr. anvisas till konsumentverket för ökade insatser inom områdena
produkttestning, energideklarationer och märkning av hushållsapparater
och vissa andra energiförbrukande produkter. Utskottet vill för övrigt hän-
visa till proposition 1990/91:90 En god livsmiljö, och kemikalieinspektionens
rapport 9/89 samt Nordiska ministerrådets miljörapport 1990:10.
Utskottet konstaterar att det pågår ett intensivt arbete med att få till stånd
förbättrade kunskaper och informationsåtgärder om miljöfarliga och allergi-
framkallande ämnen.
Ett nytt ämne i den konsumentpolitiska debatten gäller de garantier som
näringslivet tidigare brukat lämna till sina kunder och som nu slopats av flera
branscher. Orsaken till slopandet skulle vara att konsumentköplagen som
trädde i kraft den 1 januari innevarande år har stärkt konsumenternas ställ-
ning kraftigt - så kraftigt att säljarna inte längre kan ta det praktiska och
ekonomiska ansvaret för att en kund skall kunna få en felfri vara.
Från socialdemokratiskt håll anser vi det beklagligt att inte näringslivet
velat fortsätta med ett väl fungerande garantisystem utan försöker lasta över
på kunden den bevisbörda som följer av att garantierna tas bort. De försäk-
ringssystem som i stället lanserats från näringslivet är mycket omdiskuterade
och ifrågasatta, och de har därför också anmälts till marknadsdomstolen. De
är dessutom dyra för kunden. Flera av dem täcks redan in av skyddet i hem-
försäkringarna, som de flesta är ägare till, men framför allt av konsument-
köplagen 21 §, som ger konsumenten en garanti på de varor denne köper.
I reservationen som lämnats av de borgerliga partierna och miljöpartiet
gemensamt, har man velat framhålla att större hänsyn bör tas till säljaren
när det gäller skadeståndsansvaret. Vi socialdemokrater kan inte dela den
uppfattningen, och här går en politisk skiljelinje när det gäller konsument-
politiken och konsumentskyddet. Vi vill och har genom konsumentköplagen
stärkt konsumentens ställning. Den vill vi stå fast vid även i fortsättningen.
Herr talman! Flertalet av motionerna, samt därtill följande reservationer,
har så nyligen som förra året behandlats av riksdagen. Några nya sakskäl har
inte framförts, varför utskottet föreslår riksdagen att avslå samtliga reserva-
tioner och bifalla utskottets hemställan.
Anf. 17 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):
Herr talman! Vad gäller reklamen håller jag fast vid exakt den ordalydelse
jag hade i mitt inledningsanförande. Jag sade att reklamen bidrar med infor-
mation om nya produkter och att den skärper konkurrensen genom att bidra
till ett ökat utbud. Den förbättrar marknadens funktion genom att bidra till
ett bättre samspel mellan utbud och efterfrågan. Den kan sänka priset ge-
nom att reklamen kan leda till längre serier och lägre styckekostnader.
Jag hade tänkt igenom noga i förväg vad jag skulle säga. Jag står fast exakt
vid vad jag sade. Jag backar inte en millimeter.
Jag har däremot inte uttalat mig om vilken sorts reklam vi skall ha. Det
tycker jag inte är vår sak att göra. Personligen är jag inte heller särskilt för-
tjust i den direktreklam vi överöses av. Jag har inte gått in på diskussionen
om vilken sorts reklam det skall handla om.
När det gäller PBL vill jag citera statens pris- och konkurrensverk i verkets
nyhetsbrev den 2 april 1990. Där står: ”SPK fastslår i en rapport till konkur-
renskommittén att den styrning och kontroll av handelns etableringar som
kommunerna kan utöva inom ramen för det kommunala plan- och byggmo-
nopolet är konkurrensbegränsande, eftersom den inte medger full etable-
ringsfrihet. I rapporten exemplifieras en kommunal etableringspolitik som
kan förhindra eller försena nödvändiga omstruktureringar i handeln samti-
digt som den befintliga strukturen konserveras.” Det finns mer i den stilen
att läsa i det nyhetsbrevet.
Mina uppfattningar är inte särskilt olika dem som Köpmannaförbundet
har givit uttryck för. Bengt Kronblad tog upp den frågan. Jag tycker natur-
ligtvis inte som förbundet i alla detaljer. Men i många delar har de rätt. Bl.a.
skrev förbundet i tidningen Fri Köpenskap den 8 mars 1990 en artikel med
rubriken En korkad riksdagsmotion. Där beskrivs socialdemokraternas syn
på konkurrens- och konsumentfrågor och de pålagor och den syn som utgör
grunden för och leder till att socialdemokraterna inte förstår konkurrens.
Jag skall med glädje lämna över artikeln till Bengt Kronblad efter debatten.
När det gäller forskningen skriver socialdemokraterna att den skall ses
som sektoriella medel. Men det är grundforskningsmedel. Det är illa när
medlen inte stannar kvar inom grundforskningen på universitet och högsko-
lor där grundforskningen skall utövas.
Anf. 18 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag får meddela att anslag nu har satts upp om att detta sammanträde skall
fortsätta efter kl. 19.00.
Anf. 19 ULLA ORRING (fp):
Herr talman! Som vanligt är Bengt Kronblad de stora ordens mästare.
Hela hans anförande andades självgodhet. Tydligen känner Bengt Kronblad
att allt är bra som det är nu och som det skall vara i socialdemokratisk regi.
Tyvärr tror inte vi liberaler på den tågordningen. Jag tycker att hitintills har
vår debatt om konsumentfrågorna präglats av sans och måtta. Men Bengt
Kronblad förnekar sig inte.
Ja, jag är ledamot av konsumentverkets styrelse. Det är för att jag är in-
tresserad av konsumentfrågorna och har arbetat med dem i många år. Jag
kan angående budgetrådgivningen läsa ur en rapport som handlar om ett
projekt mellan konsumentverket och socialstyrelsen. Man har rapporterat
att den verksamhet och budgetrådgivning som finns i dag är mycket sårbar.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
29
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
30
Det beror bl.a. på stor personalomsättning och en benägenhet att fortfa-
rande betrakta budgetrådgivning som en icke tvingande verksamhet.
I reservation 9 skriver vi att den budgetrådgivning som konsumentverket
har är bra, men att man måste gå ännu längre. Det finns mer att göra för
konsumentverket. När det gäller kommunerna som riskerar att behöva lägga
ned verksamheten med konsumentvägledningen - det rör sig om 20-30
kommuner - hur skall samarbetet då gå till mellan konsumentverket och
kommunerna? Det är en viktig fråga, allra helst då vi har den ekonomi vi har
i dag i landet och som socialdemokraterna har medverkat till.
Jag noterar att Bengt Kronblad inte uppehåller sig vid de frågor som gäller
miljön. Det tyckte han tydligen inte var så viktigt.
Är Bengt Kronblad nöjd med att posten tar ut 35 kr. för ett brev som skall
nå adressaten nästa dag? Jag är absolut inte det. Allra helst då brevet visar
sig inte nå adressaten nästa dag. Jag tycker att det är svagt av postverket
att inte kunna ge dessa sista 1-2 % av kunderna deras brev med nuvarande
postutdelning. Postverket lovar ju på landets brevlådor att brev skall nå
adressaten nästa dag. Så är det med monopol, Bengt Kronblad. Det är det
vi vill bryta upp.
Anf. 20 MARTIN OLSSON (c):
Herr talman! Jag vill först erinra om att de förslag som centern har fram-
fört i olika omgångar om konsumentfrågor är avsedda att stärka konsumen-
ternas ställning och verka i riktning mot ökat miljömedvetande och ökade
möjligheter att ta miljöhänsyn osv. Det är ingenting annat som ligger till
grund för våra strävanden.
Vi tog upp frågan om garantierna, som kom att i stort sett upphöra vid
årsskiftet som ett resultat av den nya konsumentköplagen, när vi skrev vår
konsumentpolitiska motion fjorton dagar efter årsskiftet. Det var då svårt
att överblicka det hela. Men vi tyckte då att det var en allvarlig sak ur konsu-
mentsynpunkt. Det var så allvarligt att vi yrkade i motionen att riksdagen
borde ge regeringen till känna vikten av att noggrant följa utvecklingen och
ta erforderliga initiativ till eventuella lagändringar.
I reservation 29 säger vi, att enligt reservanternas mening är det synnerli-
gen beklagligt ur konsumentsynpunkt att bruket av garantier nu minskat
inom flera branscher. Vi har tagit upp frågorna om garantierna och konse-
kvenserna av lagstiftningen med utgångspunkt i vikten av att slå vakt om
konsumenternas intresse, Bengt Kronblad.
Bengt Kronblad tog kort upp centern och frågan om varudeklarationer om
miljöfarliga ämnen. Han sade något om att det är valår. Jag vill erinra Bengt
Kronblad om att kravet om varudeklaration av miljöskadliga ämnen i rengö-
ringsartiklar, hygieniska artiklar osv. har vi drivit i flera år. Det har ingenting
att göra med om det är val det året eller ej. Vi har sett det som en viktig
åtgärd att få fram varudeklarationer. Därför har vi återkommit i frågan år
efter år. Tyvärr har riksdagsmajoriteten avvisat frågan och ständigt hänvisat
till olika utredningar.
Det är samma sak i år. Det har nu gått ett år till. Arbetet har väl fortskridit
litet. Vi har fått avslag varje år. Men jag är övertygad om att våra krav än-
dock har varit pådrivande. Jag hoppas att trots att majoriteten avstyrker vår
motion så skall detta leda till en positiv effekt ur konsument- och miljösyn-
punkt.
Anf. 21 ELISABET FRANZÉN (mp):
Fru talman! Bengt Kronblad säger att motionerna och reservationerna
inte innehöll några nya argument. Det kan bero på att det inte har hänt så
förfärligt mycket på konsumentområdet och när det gäller den materiella
konsumtionen. Långtradarna brummar vidare och längs vägarna är det köer
med bilar fyllda med material som orsakar sopor som förstör vår miljö och
gör slut på ändliga resurser. Därför får man upprepa kraven på bl.a. pro-
duktmärkning. Det är inte att slå in öppna dörrar. Det pågår en hel del ar-
bete, och det är bra. Men det behövs mycket mer. Det behövs en ordentlig
produktinformation i affärerna så att konsumenterna som orkar ta till sig en
omfattande information har möjlighet att få den. Det skulle också tvinga
fram olika typer av produktspecifikationer i industriledet. Det skulle tvinga
fram materialbalanser och miljöredovisningar osv. Det är en kedja av sam-
manhang som hänger ihop. De kraven behöver fortfarande upprepas.
Jag skulle vilja ha en kommentar från Bengt Kronblad och andra om var-
för konsumentforskningen har en sådan liten omfattning. Varför går ni andra
partier med på den reella sänkningen av anslagen? 2 milj.kr. för förra bud-
getåret och nästa innebär en real sänkning. Varför vill ni inte satsa på en
ökning?
Anf. 22 BENGT KRONBLAD (s):
Fru talman! Charlotte Cederschiöld återkommer igen med att det är bra
att vi har stora reklamkostnader. Det är en verksamhet som många grupper
kan tjäna pengar på. Men konsumenterna får enligt min mening betala dyrt
för det.
Beträffande diskussionen om plan- och bygglagen citerades det ur Köp-
mannaförbundets tidning om vissa namn på socialdemokratiska motioner.
Jag vill inte citera vad Köpmannaförbundet tycker om att moderaterna går
emot att vi använder plan- och bygglagen för att kunna behålla citycenter
som är en city affärsverksamhet.
Jag har inte någon anledning, Ulla Orring, att här tala i självgodhet. Om
Ulla Orring uppfattar det som självgodhet när jag redovisar det arbete som
bedrivs med utgångspunkt i socialdemokratisk politik, beror det givetvis på
det perspektiv som Ulla Orring har när hon gör sin bedömning.
Budgetrådgivning har alltid varit arbetarrörelsens och socialdemokratiska
partiets viktigaste delar i konsumentverksamheten. Vi gör ett lagstiftnings-
arbete där vi via konsumentverket också får möjlighet i de kommunala kon-
sumentnämnderna att utveckla en budgetrådgivning. Vi gör det också i ett
fackligt arbete, där vi skapar avtal mellan banker och fackföreningsrörelsen
centralt, lokalt och regionalt för att skaffa fram resurser för budgetrådgiv-
ning ute i familjerna och på arbetsplatserna. Vi tycker att detta är en viktig
del i konsumentverksamheten, och det är därför som vi också prioriterar
den.
Ulla Orring och Martin Olsson ville påstå att jag talade mycket litet om
miljön. I mitt inledningsanförande tog jag upp frågan om miljön. Jag vill
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
31
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
32
bara konstatera att i och med att tydligen också folkpartiet och centern -
speciellt folkpartiet - ställer upp för den miljöpolitik som vi redovisar i miljö-
propositionen om En god livsmiljö, förutsätter jag att vi kan få en bred för-
ankring för att utveckla en god miljö. Därmed är vi överens om detta.
Beträffande Posten och monopol, Ulla Orring, vill jag säga att om man
jämför den svenska och den internationella posthanteringen, så ligger den
svenska långt före andra länders. Det är bara någon del av en procent av
försändelserna som inte på ett dygn når sitt mål. Jag tycker att vi skall vara
glada över den goda postservice som vårt avlånga land ändå har.
Om ni menar att vi skulle bryta monopolet, så vill jag återigen fråga: Om
City Post kommer i Stockholm, vad blir det för pris när dess personal med
bil eller på annat sätt skall åka upp till Västerbotten med brevet till Ulla Or-
ring? Jag undrar om det är den marknaden man söker. Där får nog Posten
ta sitt eget ansvar.
Anf. 23 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):
Fru talman! Jag har aldrig sagt att det är bra med stora reklamkostnader,
Bengt Kronblad. Jag skulle aldrig drömma om att formulera mig så. Det är
patetiskt att föra debatten på det sättet.
Vad jag har sagt är att reklam ger information om nya produkter, att den
skärper konkurrensen genom ökat utbud, att den förbättrar marknadens
funktionssätt genom att den påverkar samspelet mellan utbud och efterfrå-
gan och att den kan sänka priset genom att den leder till längre serier och
lägre styckekostnader. Något annat har jag aldrig sagt - det kan Bengt Kron-
blad se i protokollet.
Att det är viktigt att stärka konsumentens ställning på marknaden har jag
tryckt mycket på. Men i det avseendet undrar jag var Bengt Kronblad står.
Anser han också att 90-talsprogrammets och socialdemokraternas uppfatt-
ning, att politikerna skall bestämma vad som skall produceras, är riktig?
När det gäller SPKs uppfattning om PBL motsvaras den generellt av vad
näringslivsorganisationerna här i landet tycker om PBL-lagens möjligheter
att påverka sortimentet, oavsett detaljfall som Bengt Kronblad tar upp.
Anf. 24 ULLA ORRING (fp):
Fru talman! Det är klädsamt av Bengt Kronblad att dämpa sitt höga röst-
läge när det gäller folkpartiets engagemang i budgetrådgivning och i de kon-
sumentpolitiska frågorna. Jag tror att Bengt Kronblad kan gå hem och se hur
folkpartiet historiskt sett har agerat inom konsumentpolitikens område. Där
har vi varit pådrivande. Men detta får vi väl göra upp här utanför kammaren,
Bengt Kronblad och jag.
När det gäller Posten och monopolet är jag inte beredd att instämma i kö-
ren av hurrarop för postverket. Jag tror att Bengt Kronblad också måste inse
att postverket nu genomför stora rationaliseringar med indragningar av post-
kontor långt utöver vad som ligger i konsumenternas intresse. I min hemstad
finns det flera stadsdelar som blir utan egna postkontor när postverket nu
har gjort indragningar. Samtidigt vet vi att postverket gjorde en vinst på 2
miljarder kronor föregående år.
Om Bengt Kronblad studerar snabbprotokollen från riksdagen, skall han
se att Georg Andersson har fått många frågor om postverkets distribution
och konsumentattityder.
När det gäller City Post i Stockholm finns det säkert anledning att se över
distributionsformerna. Jag tror inte att en annan verksamhet med distribu-
tion av post skulle utesluta dem som bor i Norrland från att få sina brev,
Bengt Kronblad.
Beträffande miljön måste vi i alla fall konstatera att socialdemokraterna
har varit långt efter övriga partier när det gäller att driva på i miljöfrågorna.
Anf. 25 BENGT KRONBLAD (s):
Fru talman! Det är intressant att höra Charlotte Cederschiöld tala om att
man skall ha reklam bara för nya produkter. Det var väldigt vad man här
ändrar sin inställning. Då kanske vi får de rejäla gemensamma krafttag som
behövs, enligt vad socialdemokraterna hävdar, för att minska på de stora re-
klamkostnaderna. Då kanske vi slipper få reda på de olika prisnivåerna
vecka för vecka - beroende på om man får 2 kr., 4 kr., 5:50 eller 9:90 i extra
rabatt på smör, kaffe, socker osv. - i meddelanden fredag efter fredag i hus-
hållens postlådor. Som jag tidigare nämnde kostar reklamen 9 miljarder kro-
nor för konsumenten. Charlotte Cederschiöld kanske inte tycker att det gör
någonting för konsumenten att man betalar detta, men jag som socialdemo-
krat tycker att det är alldeles onödigt dyrt.
Ulla Orring säger att folkpartiet har drivit på när det gäller budget- och
rådgivningsarbetet och därmed varit det parti som drivit utvecklingen
framåt. Det är bra att Ulla Orring har den uppfattningen, men det är tur för
svenska folket att socialdemokratin har lett arbetet, så att vi har nått nuva-
rande resultat.
Beträffande Posten och postmonopolet: Vad är det för krav som kan stäl-
las på Posten? Som jag tidigare nämnde har vi vid internationell jämförelse
nått ett mycket gott resultat. Men vad vi måste vara helt klara över är att om
vi släpper in andra företag där Posten i dag finansierar en del av sin verksam-
het - företag som inte har ansvar för en total nationstäckande service i fråga
om posttransporten - så tror jag att det blir mycket svårt för glesbygden att
få den service som man har i dag. Jag vill framhålla för kammaren att det är
viktigt att vi här är uppmärksamma på utvecklingen.
Till Martin Olsson vill jag säga att när det gäller garantidiskussionen, som
har förts sedan den 1 januari, skriver vi: ”Utskottet vill vidare peka på att de
olika åtaganden som numera lämnas vid konsumentköp i stället för uttryck-
liga garantier i rättstillämpningen kan komma att bedömas innefatta en så-
dan utfästelse som enligt 21 § konsumentköplagen skall jämställas med en
garanti.”
Här är vi ju klara över hur det hela skall tolkas, Martin Olsson, förutsatt
att inte konsumenterna blir förda bakom ljuset beträffande intentionerna i
lagstiftningsarbetet.
Anf. 26 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):
Fru talman! Allt som jag har sagt om reklamen i replikerna har jag plockat
direkt ur anförandet; det kan Bengt Kronblad sedan läsa i protokollet. Jag
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Konsumentpolitiska
frågor m.m.
3 Riksdagens protokoll 1990191:92
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Information från
regeringen
34
har bara framfört en uppfattning i fråga om reklamen, och den står jag för.
Det gäller de fyra punkter jag har redovisat.
Men har man fördomar, vilket tyvärr inte är helt ovanligt för vissa social-
demokrater, vad avser såväl reklam som konkurrens, så kan det lätt orsaka
en del hörselsvårigheter. Jag uppfattar nog Bengt Kronblad som ett fall av
selektiv perception.
Anf. 27 MARTIN OLSSON (c):
Fru talman! Frågan om garantierna berörde jag i min replik eftersom
Bengt Kronblad sade att vi hade tagit upp den frågan för att närmast skada
konsumenterna. Jag ville citera vad vi skriver i reservationen - att det är ett
rent konsumentintresse som gör att vi tar upp frågan om garantierna och vill
ge regeringen till känna vikten av att man följer denna fråga och föreslår
lagändringar, om det skulle visa sig behövas.
Anf. 28 ULLA ORRING (fp):
Fru talman! Till Bengt Kronblad vill jag till sist säga att folkpartiet libera-
lerna hyllar principen fri konkurrens. Statliga verk med monopol tillgodoser
inte vårt behov av fri konkurrens. Det innebär för postkunderna att vi har
fått vara med om stora portohöjningar. Ett litet ynka paket kostar 60 kr.,
mer än vad själva innehållet i paketet kostar. Ett brev kostar 35 kr. om det
skall nå adressaten nästa dag.
Nej, Bengt Kronblad, det här monopolet som Posten har är inte bra för
konsumenten.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)
Anf. 29 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! Läget i de flyktingdrabbade områdena i Mellanöstern är nu
synnerligen allvarligt. Av totalt över 1,3 miljoner flyktingar från Irak befin-
ner sig nu 770 000 i Iran och 550 000 vid den turk-irakiska gränsen. Inom de
närmaste dagarna förväntas antalet flyktingar i området att öka till omkring
1,7 miljoner.
Mot bakgrund av de akuta behoven aviserade jag i måndags ett extra bi-
drag på 40 milj.kr. till FNs flyktingkommissariats och Röda korsets första
framställan om hjälp till de kurdiska flyktingarna. Regeringen har i dag fat-
tat formellt beslut om dessa 40 milj.kr. Vi har dessutom beslutat om ytterli-
gare 60 milj.kr., alltså totalt 100 milj.kr. i extra humanitära insatser för ira-
kiska flyktingar i Iran och vid den turk-irakiska gränsen samt till andra hårt
drabbade grupper inne i Irak.
Bakgrunden är det allvarligt förvärrade läget. Behoven av snabba samord-
nade insatser överstiger nu vida någon enskild organisations eller nations ka-
pacitet att upphandla och leverera katastrofhjälp i tid. Det är därför viktigt
att dessa insatser samordnas med FN och att FN tar ansvaret för distributio-
nen.
FN har i dag presenterat en uppdaterad handlingsplan för de humanitära
behoven i området och vänt sig till bl.a. Sverige med begäran om ytterligare
hjälp. I planen redovisas både finansiella behov och behov av hjälp i form
av varor och tjänster.
I det nu uppkomna läget efterfrågas inte fältsjukhus av den specialiserade
typ, med inriktning på krigskirurgi, som vi tidigare haft i Saudiarabien. FNs
barnfond och Världshälsoorganisationen kommer, tillsammans med flyk-
tingkommissariatet, att svara för de akuta behov som finns av primärhälso-
vård.
Däremot har regeringen i dag givit statens räddningsverk i uppdrag att in-
leda svenska hjälpsändningar, med tält och andra förnödenheter som FN ef-
terfrågat, med flyg till Turkiet. Hjälpsändningarna ställs till FNs förfogande
för snabba insatser vid den turk-irakiska gränsen och i Iran. Ett första plan
lämnade i dag Landvetter med en last av stora uppvärmningsbara tält.
Olika svenska enskilda organisationer är dessutom nu i färd med att un-
dersöka vilka hjälpinsatser de kan genomföra. Regeringen har en beredskap
att bidra också till sådana insatser.
Fru talman! Med dagens beslut har Sverige hittills bidragit med totalt ca
420 milj.kr. i humanitär hjälp till dem som drabbats av krisen vid Persiska
viken.
Den tragedi och det lidande vi nu bevittnar i Mellanöstern är en mänsklig
katastrof av historiska mått. Jag anser att det borde vara en bjudande plikt
för alla FNs medlemsländer och alla internationella organisationer att göra
allt som står i deras makt för att hejda det fruktansvärda lidande som nu
utspelas inför våra ögon. Hela världssamfundet måste nu samlas för att
rädda människoliv.
Anf. 30 PÄR GRANSTEDT (c):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet Lena Hjelm-Wallén för infor-
mationen.
Låt mig först säga att jag instämmer helt i de allmänna uttalanden som
statsrådet gjorde om vikten av att världssamfundet verkligen ställer upp i
den fruktansvärda tragedi som vi nu bevittnar.
Det är naturligtvis värdefullt att regeringen nu har kommit till beslut om
åtgärder. Men, fru talman, varför har det tagit så lång tid? Det är faktiskt en
vecka sedan vidden av denna katastrof stod klar. Regeringen har hittills inte
lyckats komma fram till några åtgärder. Jag tycker att vi behöver få en förkla-
ring till varför det tog så lång tid innan den svenska regeringen började
handla. Det är min första fråga.
Andra regeringar har visat betydligt större handlingskraft och har kunnat
få i gång omfattande hjälpinsatser. Varför har inte Sverige kunnat göra nå-
gonting?
Nästa fråga som man naturligtvis också ställer sig är: Varför har man inte
utnyttjat det fältsjukhus som vi hade i området? Det verkar vara oerhört
opraktiskt att försena svenska hjälpinsatser genom att ta hem detta sjukhus
till Sverige och sedan dra i gång en apparat för att skicka nya uppvärmnings-
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Information från
regeringen
35
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Information från
regeringen
36
bara tält och kanske också medicinsk personal. Att hänvisa till att fältsjukhu-
set var specialiserat på krigskirurgi är i det här läget närmast nonsens. Om
det finns utrustning i sjukhuset som man inte behöver kan man ta hem den.
Om det finns personal som inte kan göra en insats i den nya situationen kan
den också bytas ut. Huvuddelen av anläggningen och större delen av perso-
nalen hade mycket väl kunnat utnyttjas. Vi vet att många gärna hade velat
delta. Vad är förklaringen till denna hantering?
Det vore bra att få höra hur beredskapen är för ytterligare insatser om det
visar sig nödvändigt. Statsrådet antydde en del redan i sitt inlägg. Detta är
en katastrof av sådana dimensioner att vi inte vet hur stort hjälpbehovet
kommer att bli.
Inom riksdagens utrikesutskott finns det en beredskap att hjälpa till med
finansieringen av ytterligare katastrofinsatser om sådana behövs.
Situationen ställer också krav på ett långsiktigt tänkande och en långsiktig
strategi. Även om det inte riktigt är biståndsministerns ansvarsområde vill
jag gärna fråga: Finns det en diskussion i regeringen om hur Sverige kan bi-
dra till att finna en mer långsiktig lösning för kurdernas situation?
Anf. 31 INGER KOCH (m):
Fru talman! Jag vill också tacka biståndsministern för informationen.
Jag välkomnar initiativet till ytterligare medel till de hårt drabbade flyk-
tingarna i den här regionen. Vi kan i massmedia läsa om ohyggliga tragedier
som drabbar främst den kurdiska befolkningen. I dagens Svenska Dagbladet
står det t.ex. om 3 800 övergivna och raserade byar och om ett helt folk på
flykt.
Det är en angelägen sak att hjälpa dessa människor. Men hur vet vi att
hjälpen kommer fram med tanke på de geografiska svårigheter som finns i
området med bergstrakter osv., och med svårigheter för lastbilar att komma
fram på vägar? Hur avser man säkerställa att hjälpen verkligen kommer
fram?
Anf. 32 MARIA LEISSNER (fp):
Fru talman! Jag vill också tacka biståndsministern för att hon informerar
riksdagen om det viktiga beslut som har fattats om att nu äntligen satsa på
katastrofhjälp till de miljontals kurdiska flyktingar som försmäktar i bergen
och i gränstrakterna till Irak och Turkiet.
Det är en katastrof som kanske är den allra största i kurdernas historia.
Den är ofattbar för oss som inte själva har upplevt liknande saker. Det har
varit väldigt osäkert under en hel vecka, precis som Pär Granstedt påpekade,
vad regeringen hade för planer på ingripanden när det gäller både humani-
tära och politiska insatser. Det dröjde flera dagar innan man slutligen kom
sig för att göra ett politiskt fördömande. Det dröjde ytterligare några dagar
innan man fattade beslut om en humanitär hjälpinsats, och då hade redan
många hunnit försmäkta.
Jag skulle vilja instämma i frågan om hur det kom sig att det tog så lång
tid. Jag vill också fråga, eftersom det är slut på pengarna för katastrofansla-
gen, om biståndsministern är beredd att föreslå riksdagen att ytterligare
några hundra miljoner tillförs katastrofanslagen för att användas inte bara
för de irakiska kurderna utan också till svältkatastrofen i Afrika. Där har
folkpartiet liberalerna tagit ett initiativ i utskottet och föreslagit att 300
milj.kr. skall tillföras katastrofanslaget. Jag vill också fråga biståndsminis-
tern om regeringen är beredd att föreslå att vi tar emot ett antal av de mest
behövande irakiska kurderna, kanske både för att hjälpa några som har ex-
tra stort behov och för att symboliskt visa att vi är beredda att ta åtminstone
en del av bördan när det gäller de många irakiska flyktingarna. Det torde
dessutom finnas ett stort gehör i riksdagen för en höjning av flyktingkvoten
i samband med ett sådant åtagande.
Till sist vill jag även fråga om regeringen planerar att vidta några politiska
åtgärder, att ta initiativ i FN eller i andra fora för att föra upp den kurdiska
frågan på den politiska dagordningen, antingen i form av en säkerhetskonfe-
rens för Mellanöstern eller i någon annan lämplig form för att kunna finna
en varaktig och stabil lösning på frågan om det kurdiska folkets mänskliga
rättigheter.
Anf. 33 BJÖRN SAMUELSON (v):
Fru talman! Jag delar statsrådets mening i hennes beskrivning av den fruk-
tansvärda situation som det kurdiska folket och de kurdiska flyktingarna i
gränstrakterna, inne i Iran och i Turkiet nu befinner sig i. Det är tungt att
följa nyhetsmedias rapportering och se hur kvinnor, barn och män utsätts för
en icke människovärdig förnedring.
Jag skulle vilja ställa några frågor till statsrådet. Statsrådet säger att det
inte fanns behov av ett fältsjukhus med krigskirurgisk kompetens, men det
måste väl ha framgått av den information vi får att det finns behov av annan
sjukvårdskompetens. Finns det i så fall beredskap för att skicka ned sådant
bistånd från Sverige. Det är litet krystat att säga att det inte behövs krigski-
rurgisk kompetens och därför togs fältsjukhuset hem. Alla vet ju att krigski-
rurgi till viss marginell del är skild från övrig kirurgi och annan sjukvård,
men som bas ligger en allmän medicinsk och allmän kirurgisk kompetens.
Det är den ena frågan.
Den andra frågan är om regeringen är beredd att inrätta en särskild flyk-
tingkvot för dem som alldeles speciellt skulle behöva ta sig ur den situation
de nu befinner sig i. Det fanns ju tidigare en beredskap från svensk sida att
eventuellt ta emot hundratusentals flyktingar från de baltiska staterna eller
från Polen. Det är den andra frågan.
Den tredje frågan är på vilket sätt regeringen kommer att ta initiativ för
att föra upp den kurdiska frågan högt på den internationella agendan för att
söka en långsiktig och grundlig politisk lösning för dessa förtryckta folk.
Anf. 34 INGER SCHÖRLING (mp):
Fru talman! Jag vill bara säga att vi i miljöpartiet också är mycket glada
över att regeringen i dag har tagit det här beslutet och att vi har fått den
här informationen från biståndsministern. Vi är ändå mycket otåliga och litet
bedrövade över att Sverige och hela världssamfundet ändå verkar ha blivit
tagna på sängen av det som hände med kurderna i Irak. Det var ganska lätt
att kunna förutse att det skulle bli på det här sättet. En sådan krigsherre och
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Information från
regeringen
37
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Information från
regeringen
38
en sådan tyrann som Saddam Hussein nöjer sig inte med att förlora, han vill
också ha hämnd.
Miljöpartiet har tidigare i utrikesutskottet yrkat på ytterligare medel till
katastrofbiståndet. Det verkar tyvärr som om detta är omättligt. Vi vet ju
att ungefär 40 000 barn dör varenda dag, inte bara i Mellanöstern utan i hela
världen. Inte minst i Afrika som har oerhörda katastrofer och hungersnöder
framför sig. Vi har naturligtvis i dag stött det utskottsinitiativ som har tillfört
ytterligare 300 milj.kr. till katastrofbiståndet, men det räcker inte. Därför
skulle jag vilja fråga statsrådet om de mer långsiktiga planerna på hur Sve-
rige ytterligare skall hjälpa till, inte bara den akuta hjälpen för kurderna utan
även en mer långsiktig hjälp. Finns det någon plan på hur hjälpen skall se ut
och hur mycket pengar som vi ytterligare kan anslå. Även om de här 420
miljonerna är en bra bit på väg är det inte alls tillräckligt.
Tänker Sverige ta initiativ till en Mellanösternkonferens för att nå en mer
långsiktig lösning på hela Mellanösternproblemet? Detta har vi krävt redan
på ett tidigt stadium. Problemet med kurderna är bara ett av de stora svåra
problem som vi måste lösa. Om inte kurdfrågan blir löst kommer vi aldrig
att få fred i Mellanöstern.
Frågorna var alltså om det är mer akut hjälp att vänta, mer långsiktig hjälp
och om Sverige tänker ta initiativ till en stor Mellanösternkonferens.
Anf. 35 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! Det är bra att man i den svenska riksdagen kan se en stor
samstämmighet om att vi bör stödja de utsatta grupperna, kurder och andra,
som nu lider av den här konflikten och i dess förlängning av att bli bortjagade
från de områden där de har bott.
Sedan är då frågan hur snabbt man kan ge detta stöd. Det har gått en vecka
sedan förra torsdagen då de första tecknen på detta kom och då vi fick klart
för oss vad som höll på att ske. Den torsdagen hade jag FNs flyktingkommis-
sarie här på sitt första besök, och vi talade igenom situationen. Jag försäk-
rade henne om att den appell som de skulle komma med skulle vi ställa upp
på.
Vi har inte väntat, utan vid det första tillfället som vi hade och vid den
första förfrågan vi fick sade vi: Ja, vi ställer upp. Men vi måste veta vad som
faktiskt kan komma fram. Så snart vi hade den formella appellen och visste
vad det var vi sade ja till gav vi även besked, och det gav jag i måndags även
om vi formellt inte förrän i dag har kunnat fatta beslut om det. Jag har inte
heller kunnat redovisa det för riksdagen förrän i dag.
Internationella Röda korset och Ligan är på plats. Det är precis samma
sak där, vi har haft kontakt med dem dagligen och givit dem de besked de
behöver ha. Mina medarbetare har arbetat hela helgen för att klara det här.
Då tycker jag att det är litet grand förmätet av riksdagens ledamöter att stå
och säga ”äntligen”. Det är inte äntligen, det är faktiskt varje dag som det
ges besked, men sådana besked där vi kan vara förvissade om att det vi stäl-
ler upp med av svenska skattebetalares medel, det kommer också fram. Om
man bara vill se att svenska plan lyfter från svenska flygplatser och därmed
tror att man har hjälpt människor, då har man en litet grand för närsynt syn
på det här. Vi måste förvissa oss om att det finns en apparat i Turkiet, i Irak
och i Iran för att det skall komma fram. Jag känner mig också frustrerad över
att vi därmed inte bara kan göra vad vi vill, utan att vi måste vänta in den
här samordningen.
Det har varit så många katastrofer under senare tid att vi faktiskt har lärt
oss en del om att mycket förfelar sin verkan om man inte har samordning
på platsen. Detta var egentligen svar till Inger Koch. Vi passar in oss i FN-
samordningen och i Röda korsets samordning huvudsakligen. Därmed kan
vi säga att det finns en chans för att våra saker skall komma fram, och det är
det viktigaste för mig.
Sverige kan inte ensamt klara detta, utan här måste hela världssamfundet
ställa upp, och jag hoppas att så skall ske. Men jag vill betona att vi med de
här insatserna tar på oss mycket mer - när man så att säga delar upp katastro-
finsatserna per land - än vad som egentligen är vår andel. Det gör vi mycket
medvetet, för vi tycker att vi måste göra särskilda insatser här.
Så till frågan om fältsjukhuset. Det är klart att det kan tyckas konstigt att
skicka hem någonting som finns i regionen, men frågan är då återigen: Vad
är det som behövs? Vi har ställt frågan till dem som finns på plats: Har ni
någon nytta av fältsjukhuset? De har då sagt att det är andra saker som be-
hövs. Det är en mycket mer primär hälsovård det handlar om nu än den
ganska förfinade verksamhet som kan bedrivas i det fältsjukhus som vi skick-
ade till Persiska viken.
Det behövs andra typer av utrustning, och det får man också från Sverige,
t.ex. genom Röda korset, som vi har stött. Genom den organisationen kom-
mer det att bedrivas en hel del medicinsk verksamhet, plus att UNICEF,
Världshälsoorganisationen och flyktingkommissariatet har gjort upp om hur
de skall hantera hälsovårdsfrågorna. Då får vi finna oss i, även om vi har
någonting som verkar bra sett med svenska ögon, att det inte riktigt passar
in i sammanhanget.
Det här kostar mycket resurser. Det innebär att vi nu får lov att omfördela
och verkligen dammsuga alla anslag. Det går att få fram de medel som be-
hövs, och det är inte fullständigt slut i och med detta, utan vi kan få fram
ytterligare resurser. Det är därför jag säger att vi har en beredskap att ge
ytterligare stöd, om svenska organisationer kommer senare och ber om det.
Så till de mer politiska frågorna. Jag vill erinra om att vi redan har många
kurdiska flyktingar i Sverige, så det är inte alls någon ny situation för oss.
Maria Leissner vet att vi diskuterar nu hur vi skall ha det med flyktingkvo-
ten, men det är en fråga som vi får komma tillbaka till. Jag är inte i dag be-
redd att svara på frågan om en speciell kvot för kurder utan erinrar om att
kurder har varit en stor grupp och kommer att så förbli, antar jag, bland de
flyktingar som vi tar emot.
Jag har i dag svarat på frågor som har med det humanitära stödet att göra.
Den kurdiska frågan har stora politiska dimensioner, och det är självklart
att denna fråga nu måste upp mycket högre på den internationella politiska
dagordningen än vad den någonsin varit. Där kan man verkligen använda
ordet ”äntligen”, för jag tror att vi alla i dag känner oss litet illa till mods
över att man inte har tvingat upp den frågan på den internationella politiska
dagordningen tidigare.
Men nu är det hög tid, och alla möjligheter måste utnyttjas att lösa denna
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Information från
regeringen
39
|
Prot. 1990/91:92 11 april 1991 |
fråga, tillsammans med de andra frågor som har att göra med bestående fred |
i det arbetet.
|
Information från |
Anf. 36 PÄR GRANSTEDT (c): Fru talman! Statsrådet Hjelm-Wallén tycker att det är förmätet av svenska Visst är det viktigt att man ser till att hjälpen kommer fram så effektivt Visst måste man bygga upp ett effektivt bistånd, men en av de första förut- Resonemanget när det gäller fältsjukhuset är inte heller särskilt överty- Så jag tycker fortfarande att de stora frågetecknen kvarstår: Varför tog Den sista fråga jag skulle vilja ställa är: Kommer regeringen att göra någon Anf. 37 FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag vill erinra om att talarna i denna omgång får ordet för korta komplette- Anf. 38 MARIA LEISSNER (fp): Fru talman! Det var stor oro i de kurdiska grupperna under den gångna |
|
40 |
antal dagar efter att katastrofen stod klar för oss. |
Det är bråttom vid katastrofer, inte bara att göra politiska uttalanden utan
också att börja med hjälpsändningar. Just i det här fallet vet vi att varenda
dag och varenda natt har människor dött på grund av att de inte har haft
vatten eller mat.
Kanhända borde vi fundera över både Sveriges och också världssamfun-
dets katastrofberedskap, om det skall behöva ta upp till en vecka innan
hjälpsändningar kommer i gång på ett effektivt sätt. Det är oacceptabelt att
låta människor dö i onödan därför att världssamfundet inte klarar av att ar-
beta snabbare än så här. Jag vill gärna fråga Lena Hjelm-Wallén om inte det
som nu hänt kan föranleda någon åtgärd från Sveriges sida, både för oss
själva och också för världssamfundets räkning.
Vad beträffar resurserna till katastrofanslaget hoppas jag att regeringen är
beredd att ta till vara det erbjudande som folkpartiet har lagt fram om att
skjuta till ett antal extra hundra miljoner kronor till det anslaget. Men det
klarnar kanske så småningom vilken regeringens inställning blir där.
Till sist vill jag säga när det gäller kvoten för de kurdiska flyktingarna att
det jag menade var inte att vi, som vi alltid gör, skall behandla ansökningar
från de spontanflyktingar som kommer hit, utan att vi skall visa oss beredda
från Sveriges sida att ta emot ett antal irakiska kurder via vår flyktingkvot.
Vare sig flyktingkvoten kan komma att höjas eller inte, skulle det vara väl-
kommet med ett uttalande från biståndsministern, att Sverige faktiskt är be-
rett att via flyktingkvoten ta emot ett antal av de mest behövande irakiska
kurderna.
Anf. 39 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! Jag tycker att det är litet onödigt att missförstå så mycket som
Pär Granstedt gör. Det handlar inte om att vi har väntat med att besluta, när
vi hade kunnat besluta en vecka tidigare.
Varje dag har personal från Röda korset, från FNs flyktingkommissariat,
från UNICEF osv. arbetat med svenska pengar i det område vi nu talar om.
Det är pengar som vi har lagt i de reguljära bidragen till dessa organisationer.
Sverige är faktiskt en av deras största bidragsgivare, och det har gjort det
möjligt för dem att ha en beredskap för att göra insatser.
Dessutom har jag givit besked under hand om att vi ställer upp på de öns-
kemål som de här organisationerna har om ytterligare medel, när de ber oss
om de pengarna. Jag kan inte kasta på dem pengar innan de ber om dem. Vi
måste ändå veta litet grand vad svenska pengar skall nyttjas till.
Vi har inte försuttit en enda timme när det gällt att ge besked. FN-planen
med den stora appellen kom till oss på förmiddagen, och vi har suttit i rege-
ringssammanträde och kunnat fatta beslut samma förmiddag. Jag tycker där-
för att det är litet förmätet att tala om att det tar så lång tid. Även om man
kan tro så, är det inte först när det lyfter ett plan med svenska saker som
Sverige är med. Genom vår bredd i insatserna och genom våra underhands-
besked arbetas det hela tiden med svenska insatser, svenska pengar. Det
tycker jag faktiskt att vi skall vara litet stolta över.
Jag gör inte anspråk på att vara expert på fältsjukhus och kunna bedöma
det, men jag litar på vad folk som finns på plats säger-FNs och Röda korsets
personal. De gör den här bedömningen. Vi har dessutom frågat personer på
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Information från
regeringen
41
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Anslag till krono-
fogdemyndigheterna,
m.m.
42
ansvarig nivå i beredskapsstyrkan vad de tror om detta. Även de säger att
det här inte är den lämpligaste insatsen i detta sammanhang. Det finns inget
underlag för indignationen.
Man kan alltid säga att allt skall gå fortare och fortare. Maria Leissner,
jag var tjänsteförrättande utrikesminister i fredags. Jag gjorde då ett mycket
skarpt uttalande. Det gällde ett fördömande av hur Irak behandlar den här
frågan. Jag gjorde också klart att Sverige skall stödja Frankrikes initiativ i
säkerhetsrådet, där det så småningom blev ett beslut som är unikt i sitt slag
där man tog upp kurdfrågan på ett helt nytt sätt. Vi är aktiva hela tiden om
man vill se och höra detta. Vill man inte det, hjälper det inte vad vi säger.
Informationsstunden var härmed avslutad.
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1990/91 :LU18 Anslag till kronofogdemyndigheterna, m.m. (prop.
1990/91:100 delvis).
Anf. 40 ELISABETH PERSSON (v):
Fru talman! Alla vet att det kan vara riktigt lönande att flytta från en kom-
mun med hög kommunalskatt till en med lägre. Skillnaderna mellan en hög-
skatte- och en lågskattekommun är stora. Det är fråga om ojämnheter som
är uppmärksammade och väl kända. Det finns emellertid andra skillnader
som är minst lika allvarliga, där ekonomin också är inblandad, men som inte
har rönt särskilt mycket uppmärksamhet. Dessa frågor kan dessutom vara
mycket allvarliga ur rättssynpunkt.
Fru talman! Det är faktiskt betydligt mer lönande att vara skattesmitare
och skattskriven i Stockholm än ute på landsorten eller i ett mindre län. Hur
kan det komma sig? Vi lever väl i ett land med samma lagar över hela landet,
eller gör vi inte det? Jo, det stämmer i teorin, men praktiken är helt annor-
lunda. På grund av alltför stor arbetsbelastning hinner inte kronofogdemyn-
digheterna - framför allt i Stockholm men också i Göteborg - med att göra
det arbete som krävs för att driva in fordringar och skulder i den omfattning
som man kan göra i andra län. Ärendebalanserna är mycket stora.
Det här får naturligtvis allvarliga konsekvenser. Likheten inför lagen är
satt ur spel. Som jag sade ”lönar” det sig förvånansvärt bra att vara skatte-
smitare i storstäderna. Får inte kronofogdemyndigheten de medel den behö-
ver för att kunna utföra ett fullgott arbete, sätts naturligtvis till slut betal-
ningsmoralen i samhället i fara. Utan tillräckliga resurser för utbyggnad av
verksamheten finns det inte heller något utrymme för förebyggande verk-
samhet, dvs. information och rådgivning till medborgarna, för att så få som
möjligt skall bli gäldenärer. Borgenärernas förväntningar på kronofogde-
myndigheten löper allvarlig risk att urholkas. Privata inkassobyråer med tvi-
velaktiga arbetsmetoder florerar.
Detta gäller således särskilt kronofogdemyndigheten i Stockholm. Här 1ig-
ger ärendena som sagt på hög - i stora högar. Personalen räcker inte till för
vare sig skatteindrivning eller enskilda mål. Slumpen avgör om en gäldenär
inom rimlig tid kommer att krävas på sin skuld eller om ärendet helt enkelt
kommer att förbli liggande utan åtgärd.
Kronofogdemyndigheten som sådan i hela landet har nyligen genomgått
en ganska genomgripande omorganisation. På flera håll i landet har det re-
sulterat i effektivare arbete och bättre balanser. Men det går naturligtvis inte
att via organisationsförändringar trolla med knäna. Det är till syvende og
sidst personal som skall arbeta med ärendena. Om det fattas personal blir
ärendena liggande. Antalet nya konkurser eller personer med skatteskulder
minskar inte bara därför att kronofogden måste spara pengar. Situationen i
Stockholm är helt oacceptabel, men även i Göteborg behövs resursförstärk-
ning.
Ytterligare en anledning till att det behövs en resursförstärkning är att
kronofogden nästa år även skall ha hand om den summariska processen som
nu ligger på tingsrätten. Hur ser det ut på tingsrätterna i dag när det gäller
att behandla dessa ärenden? I Stockholm är ärendebalansen sju månader.
Kronofogdemyndigheten kommer att få resursförstärkning för att kunna
överta den summariska processen, men det står redan nu klart att övertagan-
det i själva verket kommer att bli betydligt dyrare än vad som uppgavs när
riksdagen skulle fatta beslut förra året. Måste man ta resurser från den nu
redan mycket hårt ansträngda verksamheten för den nya summariska pro-
cessen blir resultatet att t.ex. skattesmitarna i Stockholm får än mer gyllene
tider. Chansen att deras obetalda skatter skall kunna drivas in blir minimal!
I genomsnitt tar varje anställd inom kronofogdemyndigheten in ungefär
1,5 milj.kr. per år på sin verksamhet. De drar således in dessa pengar till
statskassan. Det torde vara få människor eller verksamheter som är så lö-
nande, ens inom det privata näringslivet. Detta kan uttryckas tydligare:
Varje satsad miljon på kronofogdemyndigheten i Stockholm ger i runda tal
5 milj.kr. tillbaka, varav den största delen tillfaller statskassan. Det är en
mycket lönande verksamhet.
Som jag har berört tidigare finns även en annan aspekt än den rent ekono-
miska. Det är naturligtvis inte bra om det är slumpen som avgör om en skuld
kommer att drivas in eller ej. Det urholkar det allmänna rättsmedvetandet.
Det är verkligen allvarligt om en myndighets utövande drabbar folk olika
och inte upplevs som rättvist.
Tyvärr har regeringen i budgetpropositionen inte sett det här förhållandet
och beaktat vad kronofogdemyndigheten skulle ta in om den skulle få mera
resurser. Här har man i stället låtit snålheten bedra visheten. Frågan är om
också riksdagen skall låta sig bedras på samma sätt.
Vänsterpartiet motionerade redan förra året om resursförstärkning till
den här verksamheten. Sedan dess har vi i lagutskottet gjort flera studiebe-
sök hos olika fogdar, bl.a. i Göteborg och senast i Stockholm. Efter dessa
studiebesök är vi i vänsterpartiet än mer övertygade om det kloka i att ge
kronofogdemyndigheten och riksskatteverket det anslag som myndighe-
terna har begärt. Vi har ånyo en motion om mera pengar för att myndighe-
terna skall kunna klara sin verksamhet.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Anslag till krono-
fogdemyndigheterna,
m.m.
43
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Anslag till krono-
fogdemyndigheterna,
m.m.
44
Lagutskottets majoritet föreslår avslag på den motionen. Jag yrkar bifall
till reservation nr 1 i betänkandet.
Anf. 41 OWE ANDRÉASSON (s):
Fru talman! I lagutskottets betänkande 1990/91:18 behandlar utskottet re-
geringens förslag om anslag till kronofogdemyndigheten. I detta samman-
hang har utskottet även att ta ställning till två motioner. Den ena gäller ök-
ningen av anslaget till kronofogdemyndigheterna, och den andra tar upp
kronofogdemyndigheternas avgiftsfinansiering.
Kronofogdemyndigheterna över hela landet gör ett förtroendeingivande
och bra arbete. Sedan den nya ordningen infördes för kronofogdemyndighe-
ten har verksamheten blivit bättre och effektivare. Den nya ordningen har
inneburit ny huvudman, ett mindre antal kronofogdedistrikt - ett i varje
län - samt tillgång till ADB-baserat redovisningssystem, det s.k. rex-syste-
met. Öppenheten från myndigheternas sida liksom bättre öppethållandeti-
der på kontoren har bidragit till att allmänheten får kontakt med kronofog-
demyndigheten på ett bättre och naturligare sätt.
Kronofogdemyndighetens arbetsbörda har, såsom har påtalats här tidi-
gare, under de senaste åren ökat i hela landet. En av de viktigaste orsakerna
är att det har varit för lätt att låna genom olika kreditinstitut. 80-talets hög-
konjunktur med stor efterfrågan på arbetskraft och därmed också goda in-
komster har bidragit till att många började låna för framtida investeringar.
När lågkonjunkturen började göra sig påmind under 90-talet genom osäker-
het på arbetsmarknaden påverkades ekonomin negativt och besvärligheter
uppstod när räntor och andra skulder skulle betalas. Kontokortsskulder -
där människor inte alltid är tillräckligt ekonomiskt medvetna - kan vara en
annan anledning till att antalet skuldsatta som hamnar hos kronofogdemyn-
digheten har ökat.
Nya arbetsuppgifter väntar som bekant kronofogdemyndigheten. Från
den 1 januari 1992 tar kronofogdemyndigheten över den summariska proces-
sen från tingsrätten. I proposition 1990/91:100, bil. 9, föreslås ett anslag till
kronofogdemyndigheten för att detta arbete skall kunna påbörjas. Utskotts-
majoriteten ställer sig bakom det anslag som regeringen har föreslagit. Man
vill dock från utskottets sida understryka vad man tidigare har sagt när det
gäller den summariska processen, nämligen att om så erfordras skall rege-
ringen ta initiativ till åtgärder för att arbetet skall fungera på ett tillfredsstäl-
lande sätt. Det är ingen nyhet vare sig för utskottet eller den myndighet un-
der vilken kronofogdemyndigheten hör att det under en följd av år har fun-
nits problem vid vissa kronofogdemyndigheter.
Enligt propositionen skall nu de medel som sparas in genom tillämpning
av rationaliseringskravet motsvarande 1 % av anslaget kunna användas för
åtgärder på de mest arbetstyngda kronofogdemyndigheterna. Detta är en
tillfredsställande lösning.
Utsökningsavgifter och storleken på dessa har tidigare varit föremål för
behandling av riksdagen. Utskottet har, som redovisas i betänkandet, före-
slagit en översyn av riktlinjerna för taxesättningen på exekutionsväsendets
område. I den proposition som ligger till grund för betänkandet föreslås att
det skall uppdragas åt riksrevisionsverket i samarbete med riksskatteverket
att göra den av riksdagen begärda översynen. I en motion föreslås att den
kommande översynen breddas till att även omfatta indrivningsavgifter i A-
mål, höjning av avgifter vid fastighetsförsäljning samt höjning vid konkurs-
tillsyn.
Frågan om indrivningsavgiftens storlek i A-mål menar utskottsmajorite-
ten är en principiell fråga som därför vid lämpligt tillfälle borde övervägas
inom regeringen. Frågan om avgiften vid fastighetsförsäljning är redan till-
godosedd. Tillsynsavgiften vid konkurser kan vid lämpligt tillfälle, om så an-
ses befogat, ses över, dock inte i den nu aviserade översynen där tillsynsav-
giften inte utgör någon utsökningsavgift.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till hemställan i lagutskottets
betänkande på samtliga punkter och avslag på reservationerna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1990/91:LU19 Ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392) (prop.
1990/91:74).
Anf. 42 ELISABET FRANZÉN (mp):
Fru talman! I betänkande LU19 föreslås att riksdagen skall besluta om
ändringar i växtförädlarrättslagen. Den ändringen innebär att ytterligare ett
antal växtsorter kommer att omfattas av lagen. Dessutom skall nuvarande
indelning slopas, eftersom den i vissa situationer kan hindra att man medger
växtförädlarrätt. Det rör sig inte om några omfattande ändringar i lagen.
Miljöpartiet anser dock att starka etiska skäl talar emot att någon skall
kunna ha ensamrätt till levande organismer.
När stora växtförädlingsföretag utnyttjar den här ensamrätten kommer-
siellt får det till följd att den genetiska mångfalden minskar i jordbruket. Det
kan medföra att lokala varianter av kulturväxter försvinner och ersätts med
ett fåtal standardsorter. Detta händer i vårt land, och det händer i andra län-
der. I tredje världen finns exempel på lokala odlingssorter som har utnyttjats
kommersiellt, tagits ifrån de rättmätiga ägarna och sedan sålts.
Växtförädlarrättslagen utgör en del av en lagstiftning som handlar om rätt
till levande organismer. Ett exempel är patentlagen. I ett tidigare skede i
riksdagsbehandlingen har vi begärt en utredning om hela skyddet för biolo-
giska uppfinningar. Tyvärr har den avslagits, men jag vill gärna påminna om
den och vi återkommer i frågan.
Jag vill slutligen yrka bifall till miljöpartiets reservation till det här betän-
kandet.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Ändring i växtför-
ädlarrättslagen
45
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Ändring i växtför-
ädlarrättslagen
46
Anf. 43 INGER HESTVIK (s):
Fru talman! De förslag till ändringar i växtförädlarrättslagen som tillstyrks
i lagutskottets betänkande nr 19 är mycket marginella, precis som Elisabet
Franzén framhöll.
Ett förslag gäller uppräkningen av de skyddade växterna. Den bör ske i
bokstavsordning. I dag är växterna ordnade i grupper allt efter användnings-
område -1.ex. köksväxter för sig och prydnadsväxter för sig. Alfabetisk ord-
ning tillämpas när UPOV - unionen för skydd av växtförädlingsprodukter -
varje år ger ut en förteckning över skyddade växtsläkten och arter i med-
lemsländerna. Vi anser att Sverige som har tillträtt UPOV-konventionen bör
ha samma ordning som i övriga konventionsländer.
Det andra förslaget gäller en utökning av antalet växtsläkten som skall
omfattas av växtförädlarrätt. Det gäller rajsvingel, nypon, aronia, try, rönn,
poppel och asp. Det är således inte fråga om någon stor utökning.
De synpunkter som framförs i reservationer från miljöpartiet om olika
etiska spörsmål i samband med ensamrätt på levande materia, hot mot den
genetiska mångfalden, u-ländernas möjligheter och kravet på en utredning
rörande det immaterialrättsliga skyddet för alla bioteknologiska uppfin-
ningar har vi debatterat här i kammaren för några veckor sedan i samband
med debatten om anslagen till patentverket m.m. Jag tänker därför inte gå in
på dem än en gång. Liksom då hänvisar jag i dessa frågor till den arbetande
genteknikberedningen.
Utskottsmajoriteten tillstyrker hemställan i lagutskottets betänkande och
avstyrker således reservationen som har fogats till betänkandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1990/91:LU20 Ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik
(prop. 1990/91:70).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Företogs till avgörande lagutskottets betänkanden 1990/91 :LU22, LU18,
LU19 och LU20.
Lagutskottets betänkande LU22
Mom. 3 (nya anslag på konsumentområdet)
Utskottets hemställan bifölls med 280 röster mot 16 för reservation 1 av
Gösta Lyngå.
Mom. 4 (anslag till konsumentverket)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Gösta Lyngå -
bifölls med acklamation.
Mom. 5 (finansieringen av konsumentverksamhet m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 263 röster mot 34 för reservation 4 av
Elisabeth Persson och Gösta Lyngå. 1 ledamot avstod från att rösta.
Eva Björne (m) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats ha av-
stått från att rösta.
Mom. 6 (konsumentverket i framtiden)
Utskottets hemställan bifölls med 238 röster mot 58 för reservation 6 av
Rolf Dahlberg m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 7 (miljövänlig konsumtion)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Ulla Orring
m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 14 (varudeklarationer)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 15 av Rolf Dahlberg
m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 23 (stöd till konsumentorganisationer)
Utskottets hemställan bifölls med 266 röster mot 21 för reservation 22 av
Elisabeth Persson. 11 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 24 (konsumentforskning)
Utskottets hemställan bifölls med 212 röster mot 19 för reservation 24 av
Gösta Lyngå. 61 ledamöter avstod från att rösta.
Göran Åstrand (m) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha
röstat nej.
Mom. 28 (varudeklarationer om miljöskadliga ämnen)
Utskottets hemställan bifölls med 228 röster mot 69 för reservation 28 av
Martin Olsson m.fl.
Mom. 29 (garantier)
Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 144 för reservation 29 av
Rolf Dahlberg m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 30 (avbeställning vid konsumentköp)
Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 143 för reservation 30 av
Rolf Dahlberg m.fl.
Kent Lundgren (mp) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Ändring i växtför-
ädlarrättslagen
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Äktenskaps- och
arvsrättsliga frågor
48
Lagutskottets betänkande LU18
Mom. 1 (anslag till kronofogdemyndigheterna)
Utskottets hemställan bifölls med 275 röster mot 20 för reservation 1 av
Elisabeth Persson. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 2
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU19
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationen av Kaj Nilsson -
bifölls med acklamation.
Lagutskottets betänkande LU20
Utskottets hemställan bifölls.
Beträffande de på föredragningslistan närmast upptagna ärendena, lagut-
skottets betänkanden LU21 och LU23, beslöt kammaren på förslag av förste
vice talmannen att de skulle företas till avgörande i ett sammanhang sedan
debatten i båda dessa ärenden avslutats.
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1990/91 :LU21 Äktenskaps- och arvsrättsliga frågor.
Anf. 44 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):
Fru talman! Värdet av sociala nätverk kan knappast överskattas. Kärnan
i det sociala nätverket är oftast familjen, föräldrar, barn, syskon och andra
närstående. Där kärleksbanden är starkast tas det största ansvaret. Många
familjer är omgärdade av äktenskapliga regelverk. Även om inte alla famil-
jer fungerar och alltför många barn växer upp utan pappa - av problembar-
nen är det 90 % - så är det inget skäl att nedvärdera betydelsen av äktenskap
och familj! Tvärtom!
Det är i familjen barnen skall lära sig värderingar och normer. Om famil-
jen kommer långt ner på prioriteringslistan som i dag riskerar normlösheten
att breda ut sig. Om reglerna i äktenskapsbalken inte värnar om familjens
möjligheter att själv välja den arbetsfördelning, det liv och den tid föräld-
rarna avsätter för barnens fostran och för utvecklingen av familjeband och
kärleksband, då uppstår snarare en familjefälla. Familjen blir då mer ett
ställe för utövande av praktiska sysslor än den källa till styrka och stöd i till-
varon som den borde utgöra och som människor så väl behöver.
Ingenting kan ersätta familjen. Den är inte bara ett stöd för den enskilde,
utan den viktigaste utposten mot krafter som eroderar samhällets grundva-
lar. Familjen är barnens bästa skydd. Även om alla inte kan få 100 % av detta
skydd är det vår skyldighet som politiker att ge familjerna, bl.a. genom äk-
tenskapslagstiftningens utformning, de bästa förutsättningar att skapa så
trygga fungerande familjer som möjligt.
För att kunna detta måste man erkänna att barn behöver sina föräldrar, -
båda sina föräldrar, och tid och möjlighet att utveckla en familjegemenskap.
Om familjerna fråntas möjligheterna att bestämma över sina liv kommer de
heller inte att kunna ta det ansvar de bör ta, ett ansvar som sannolikt blir mer
påtagligt ju svårare de ekonomiska effekterna av de senaste decenniernas
socialdemokratiska politik blir. I det arbetet för ett mer civiliserat, fritt och
mångfasetterat samhälle som ligger framför oss fyller äktenskapslagstift-
ningen ingen oväsentlig roll. Vi moderater har i detta sammanhang fyra för-
slag, som alla skulle stärka familjens ekonomiska möjligheter att fylla sin
uppgift.
Avtalsrätten är inskränkt vad avser makars möjlighet att sinsemellan av-
tala om hur de vill fördela ett eventuellt pensionssparande. Annat sparande
kan fördelas men inte pensionssparandet. Pensionsspara tillsammans får
man helt enkelt inte.
Familjemedlemmarnas möjlighet att sinsemellan skydda och stötta var-
andra hindras av de socialdemokratiska ställningstagandena. Detta missgyn-
nar kvinnor i allmänhet. Mot bakgrund av urholkningen i de allmänna trygg-
hetssystemen på pensionssidan visar socialdemokraterna här en skräm-
mande cynism. Makarna omyndigförklaras här, liksom i sina roller som för-
äldrar.
Möjlighet att träffa avtal finns inte och har inte funnits, varför ett even-
tuellt behov av att träffa avtal ej har kunnat komma till uttryck. Argumentet
att det inte föreligger något utbrett behov av avtal saknar således relevans.
Det är något man tror snarare än har saklig grund för. Försäkringsbolagen,
som har erfarenhet av diskussioner om familjeskydd, gör motsatt bedömning
och tillskyndar avtalsrätt mellan makar i detta avseende. Därmed faller
också majoritetens försäkringstekniska betänkligheter.
Socialdemokraternas modell att tvinga människor till bodelning för att
kunna trygga varandra visar socialdemokraternas bristande förståelse för äk-
tenskapets och familjens betydelse. Ett argument värdigt socialdemokratin
är att motsätta sig något eftersom det förutsätter aktivitet. Det görs i detta
fall. Det är en absurd syn hos den som gör anspråk på att leda ett land. Det
är en utgångspunkt som bara kan leda åt ett håll: passivitet och tillbakagång.
Det är med all sannolikhet mycket bättre att stämma i bäcken än i ån, dvs.
att i början av ett fungerande äktenskap träffa avtal än att reda upp en osor-
terad ekonomi i ett havererat äktenskap.
Det väsentliga lilla ordet nu finns med i majoritetens yrkande om avslag
på min motion. Nu finns det inte skäl att tillåta människor att träffa avtal.
Om socialdemokraterna hade haft starka skäl hade ordet nu knappast fun-
nits med. Man kan här ana en gardering för att slippa gå emot ett eventuellt
förslag från en borgerlig regering. I annat fall måste nu vara ett uttryck för
att man tror att det allmänna pensionssystemet skall falla samman, och då
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Äktenskaps- och
arvsrättsliga frågor
4 Riksdagens protokoll 1990/91:92
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Äktenskaps- och
arvsrättsliga frågor
50
behövs avtalsrätten. Felet är bara att då är det litet sent. Därför finns all an-
ledning att nu bifalla reservation 2, till vilken jag yrkar bifall.
Den som tagit eller tar ett stort familjeansvar, kvinnor ofta till större andel
än män, har all anledning att studera detta betänkande. Här finns svart på
vitt på hur socialdemokraterna värderar deras insats. Inte nog med att dessa
kvinnor ofta hindras från att få sin sak prövad i domstol genom att rättshjälp
i princip inte ges för bodelning. Skulle kvinnan i fråga privat lyckas låna ihop
till en domstolsprövning, möts hon av lagregler som inte förutsättningslöst
accepterar rättvisa i det enskilda fallet vad avser om pensionsförsäkring skall
ingå i bodelningen.
Skälighetsregeln i 10 kap. 3 § 3 stycket äktenskapsbalken är en undantags-
regel som endast får tillämpas restriktivt. Inte nog med att domstolen får
tillämpningssvårigheter, utan om majoriteten av bodelningsfallen skulle få
ett oskäligt utfall har domstolen ändå inte möjlighet att döma rättvist om den
skall följa motivtexten. Det är ett rättssystem som i varje fall inte utmärker
sig för självklar rättssäkerhet. Denna tillämpning av lagrummet har också
med rätta kritiserats av mängder av remissinstanser inkl, rättslig expertis.
Även folkpartiet har glädjande nog sällat sig till den rättssäkra sidan. Regeln
bör givetvis omarbetas så att det klart framgår att den inte skall tillämpas
restriktivt.
För att spara kammarens tid avstår jag från att yrka bifall till reservation
3, men den moderata riksdagsgruppen står givetvis starkt bakom denna re-
servation.
Reservation 4 behandlar det totala pensionsskyddet vid bodelning. Här
finns anledning för landets kvinnor att beakta den utvidgning i pensions-
trygghet som moderaterna och folkpartiet eftersträvar, inte minst för många
i dag drabbade kvinnor. En lösning som bör prövas är att makar frivilligt
bör kunna få avtala att de samlade pensionsrättigheterna skall delas vid en
kommande bodelning. Denna nya rättighet skulle med fördel kunna kombi-
neras med pensionsberedningens förslag om utvidning av tillämpningsområ-
det för jämkningsregeln i 10 kap. 3 § äktenskapsbalken till att avse även ATP
och kollektivavtalspensioner. Båda modellerna bör snarast utredas vidare.
Därmed ber jag att få yrka bifall till reservation 4.
Bakom reservation 5 angående förmånstagarförordnande om enskild
egendom döljer sig ett ställningstagande från majoritetens sida som verkli-
gen förtjänar att delges en större krets, inte minst väljarna. Efter visst mot-
stånd från majorieteten lyckades vi på den borgerliga sidan med anledning
av min motion få till stånd en hearing i utskottet om detta. All tänkbar sak-
kunskap inbjöds: försäkringsinspektionen. Advokatsamfundet, Sveriges
försäkringsförbund, försäkringsbolagen i form av Folksam, Wasa och Skan-
dia. Hela sakkunskapen utan undantag hävdade kraftfullt och enhälligt att
det är angeläget att införa förmånstagarförordnande om enskild egendom
vid pensionsförsäkring. Skälen var många. Vi fick i utskottet helt klart för
oss att nuvarande förhållanden försvårar för människor på många sätt. Det
snedvrider marknaden. Människor kan inte spara som de vill på grund av
felaktiga effekter. Avtal skrivs som är rättsvidriga. Förmånstagarförordnan-
den skrivs in i tron att lagen helt enkelt måste ändras eftersom nuvarande
förhållanden helt strider mot sunt förnuft. Denna möjlighet finns ju vid
andra ekonomiska transaktioner vad avser bankmedel och andra resurser
och t.o.m. om möbler och gåvor. Särskilt Folksam påpekade hur människor
i små ekonomiska omständigheter drabbas. Enigheten var bedövande. Varje
politiker med anspråk på saklig behandling måste erkänna att alla sakliga
skäl talade i en riktning.
Miljöpartiet lät förnuftsskäl tala och tog ställning för att avskaffa denna
inskränkning i avtalsrätten, som vi borgerliga politiker ville avskaffa redan
förra året. Även EG-skäl talade för, och mycket annat som tiden här inte
tillåter att jag redogör för.
Om väljarna hade haft det tvivelaktiga nöjet att efter hearingen och denna
argumentering få uppleva hur majoriteten, fullständigt tomhänt, avvisade
förslaget, hade de liksom jag och övriga borgerliga politiker frågat sig vilka
grunder som ligger bakom majoritetens ställningstagande - fördomar eller
vad?
Det syns också delvis på avslaget att man knappast räknar med att klara
att ta ställning emot en framtida borgerlig proposition. Här finns åter det
lilla ordet nu samt den mycket mer intressanta formuleringen: ”Utskottet vill
inte utesluta att frågan kan komma i ett annat läge.”
Jag ber därmed att få yrka bifall till reservation 5.
Vad avser yrkandet om sambolagen har vi moderater kritiserat den i flera
avseenden bl.a. därför att den är en form av kollektivanslutning av sam-
boende som inte vill ingå äktenskap. Vi anser fortfarande att det saknas be-
hov av lagen och går därför inte in på delförändringar av den. Detta framför
vi i ett särskilt yttrande.
Vad avser momentet om internationell äktenskapsrätt finns det enligt min
uppfattning anledning att i samband med en större översyn av utlands-
svenskarnas situation, varav familjerättsliga frågor är en del, se till att infor-
mationen påtagligt förbättras. Få har riktigt klart för sig var den egentliga
rättsförlusten ligger för utlandssvenskarna med anledning av den nya lag-
stiftningen om internationella äktenskap, där nationalitetsprincip byts mot
hemvistprincip. Jag pekar i ett särskilt yttrande bl.a. på var rättsförlusten
ligger. Informationen till utlandssvenskarna måste förbättras och den famil-
jerättsliga delen ingå i ett större sammanhang, varför det här ej finns anled-
ning att framställa yrkanden i detta familjerättsliga avseende.
Med detta har jag yrkat bifall till reservationerna 2,4 och 5. Jag vill avsluta
med fyra frågor till majoriteten:
1. Varför skall makar som vill ta ansvar för varandra förbjudas att träffa
avtal om sina privat inbetalade pensioner?
2. Varför skall det vara friare placering för möbler, konst och juveler än
för sparandet?
3. Varför försvåra för domstolen att skipa rättvisa för den enskilde?
4. Kan politiker veta bättre än den enskilde spararen vem som skall få
dennes sparkapital?
Anf. 45 MARTIN OLSSON (c):
Fru talman! Familjen är grunden både för samhället och för de flesta män-
niskor. Även om det moderna samhället skall tillförsäkra alla en materiell
trygghet har familjen - och kommer säkert även i framtiden att ha - en avgö-
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Äktenskaps- och
arvsrättsliga frågor
51
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Äktenskaps- och
arvsrättsliga frågor
52
rande betydelse för den enskildes trygghet och trivsel såväl under uppväxt-
åren som när man är vuxen.
Familjesplittringen med stort antal skilsmässor är omfattande i vårt land.
Det innebär att i synnerhet många barn inte får leva under trygga hemförhål-
landen tillsammans med båda sina föräldrar. I stället tvingas många barn att
uppleva hur de mer eller mindre förlorar den ene av föräldrarna - en förälder
som de i bästa fall får vistas hos ibland. Även om en skilsmässa är en svår
upplevelse för alla inblandade är det oftast barnen som drabbas hårdast.
Från centern ser vi med oro på de höga skilsmässotalen i vårt land, framför
allt utifrån de problem skilsmässorna kan medföra för barnen. Ulla Tilländer
och Rune Backlund har tagit upp problemet i sin motion L401, vilket föran-
lett oss båda centerpartister i lagutskottet att foga reservation 1 till utskottets
betänkande.
Liksom motionärerna anser vi att människor som befinner sig i en skils-
mässosituation ofta är i behov av stöd och hjälp. Det gäller främst par med
barn.
Det är därför väsentligt att människor som upplever en situation av sönd-
ring i sina äktenskap, kan få hjälp att få sin situation analyserad, t.ex. från
de perspektiv en objektiv och kunnig person kan anlägga. Konflikter mellan
makar bör - om hjälp och stöd ges i god tid innan brytningen är definitiv - i
vissa fall kunna lösas.
Fram till 1970-talet gällde regler om obligatorisk medling före äktenskaps-
skillnad. Allmänt ansågs att den inte fyllde de funktioner som var önskvärda.
Bl.a. beroende på att den oftast företogs i omedelbar anslutning till väck-
ande av talan om äktenskapsskillnad. När den obligatoriska medlingen av-
skaffades ersattes den av möjlighet till frivillig medling.
Mot bakgrund av angelägenheten av att ge familjer som är på väg att splitt-
ras stöd och hjälp tar motionärerna upp frågan om återgång till ett system
med obligatorisk medling för par med minderåriga barn.
Vi reservanter delar helt motionärernas åsikt att familjer med problem be-
höver samhällets stöd för att om möjligt lösa sina konflikter. Men i stället för
att rekommendera en återgång till obligatorisk medling vill vi att man i första
hand satsar på utbyggnad av den frivilliga familjerådgivningen, så att den
kan ge människor erforderlig hjälp för lösande av konflikter. Det räcker
dock inte endast med ekonomiska och personella resurser för denna verk-
samhet. Det fordras även att kännedomen om familjerådgivningen ökar, så
att människor i konfliktsituationer verkligen ser det som helt naturligt att
söka hjälp och stöd där. Mycket behöver förmodligen satsas på upplysning
och information, t.ex. till blivande föräldrar och barnfamiljer, om familje-
rådgivningens möjligheter att ge stöd och hjälp, och ge det innan det är för-
sent att rädda äktenskapet.
Fru talman! Det är främst för barnens skull och för deras rätt att få växa
upp under harmoniska förhållanden som samhället måste se som sin skyldig-
het att om möjligt begränsa familjesplittringen. Det är därför viktigt att riks-
dagen i enlighet med reservation nr 1 uttalar vikten av att regeringen noga
prövar förutsättningarna för olika åtgärder i syfte att lösa konflikter inom
familjerna och om möjligt undvika att det blir familjesplittring.
Jag vill yrka bifall till reservation 1.
Bland övriga frågor i detta betänkande vill jag nämna några som hör sam-
man med vilka ekonomiska rättsverkningar äktenskapet skall ha. Vi bör då
erinra oss att äktenskapet är en förening av två ekonomiskt självständiga
parter, och att var och en under äktenskapet råder över sin egendom och
svarar för sina skulder. Först när äktenskapet upplöses - genom dödsfall
eller skilsmässa - fördelas giftorättsegendomen lika mellan makarna eller
deras arvingar.
Möjligheten att förordna om enskild egendom - alltså egendom som är
skyddad även vid äktenskapets upplösning - finns dels genom äktenskaps-
förord, dels genom att någon i testamente eller regler för gåva angett att
egendom skall vara mottagarens enskilda.
En fråga som vi nu åter har haft att behandla i utskottet är om makar ut-
över äktenskapsförord även skall kunna avtala om hur pensionsförsäkringar
skall fördelas mellan dem.
Från centerns sida ser vi det närmast som självklart att makar skall ha möj-
lighet att avtala om hur deras egendom, inkl, försäkringar, skall fördelas vid
framtida bodelning. Att som majoriteten i lagutskottet föreslår, nämligen att
hindra makar att få rätt att avtala om pensionsförsäkringar, finner vi i cen-
tern föga förenligt med principerna om makars rätt att disponera och för-
ordna om sin egendom.
Vi stöder därför reservation 2.
I reservation 5 behandlas frågan om förmånstagarförordnande om enskild
egendom. Som jag nyss nämnt kan man genom testamente eller villkor för
gåva förordna om att egendom skall vara enskild och därmed vara skyddad
emot att förloras vid en eventuell skilsmässa. Däremot har man inte rätt att
genom förmånstagarförordnande i försäkring föreskriva att den egendom
som avses med förordnandet skall vara mottagarens enskilda. I praktiken
gäller det om ens barn skall kunna inneha även sådan egendom som enskild.
För att få ökat underlag för bedömning av denna fråga hade lagutskottet
en hearing. Sällan har åsikterna vid en hearing varit så samstämmiga. Repre-
sentanterna för försäkringsinspektionen, Advokatsamfundet och de olika
försäkringsbolagen var helt överens om att en sådan rätt bör införas, efter-
som den i ökad utsträckning efterfrågas av försäkringstagare.
Trots detta avvisar majoriteten även i år kravet, vilket är förvånande, med
hänsyn till - för att knyta an till den tidigare debatten - det konsumentin-
tresse för en lagändring som klart kommit till uttryck vid hearingen.
Fru talman! Sammanfattningsvis står centern bakom reservation innebä-
rande dels ett uttalande att om möjligt vidta och göra större insatser för att
förebygga skilsmässor, dels att ytterligare öka möjligheten för människor att
förordna om sin egendom även då det gäller försäkringar.
Anf. 46 ELISABETH PERSSON (v):
Fru talman! Jag kommer nästan enbart att beröra det sista avsnittet i be-
tänkandet, det som handlar om registrerat partnerskap för homosexuella.
Ett äktenskap innebär en rad sociala, ekonomiska och juridiska åtaganden
och rättigheter för parterna sinsemellan och visavi samhället. I flera avseen-
den gäller lika förhållanden för dem som, i stället för att gifta sig, väljer att
leva som sambor. Det är otvivelaktigt så, att normen i vårt samhälle, på gott
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Äktenskaps- och
arvsrättsliga frågor
53
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Äktenskaps- och
arvsrättsliga frågor
och ont, är att vuxna människor skall leva i parförhållanden. På olika sätt
sanktioneras också detta.
Men det är inte bara av ekonomiska eller juridiska skäl som människor
vill gifta sig. Om man älskar varandra känns det för de flesta som en naturlig
önskan att bo och leva ihop, ha ett samliv, dvs. gifta sig, knyta hy mens band,
för att använda ett patetiskt uttryck, eller bli ett par. Man skulle kunna tro
att vi alla ställde oss bakom det. Men fortfarande utesluts en stor grupp äls-
kande, vuxna människor från att leva enligt denna gängse norm, dvs. i ett
legaliserat parförhållande. De som utesluts och förvägras detta är de homo-
sexuella.
Det finns ingen annan skillnad mellan homosexuella och heterosexuella
än den, att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön och
heterosexuella dras till personer av motsatt kön. Fördomar mot homosexu-
ella och mot homosexualitet är det däremot gott om.
En fördom är att de flesta människor förväntar sig, utan att reflektera över
det, att alla är heterosexuella. En annan fördom berör kärleken. Kärleken
hyllas i alla sammanhang. Kärlek mellan man och kvinna, mellan föräldrar
och barn, till naturen, ja, rent av kärlek till fosterlandet ses som vacker och
eftersträvansvärd. Men den homosexuella kärleken omgärdas inte av samma
positiva uppmärksamhet. Den är i stället osynliggjord.
Ett registrerat partnerskap för homosexuella skulle innebära praktiska
lösningar av juridiska och ekonomiska problem. Men det skulle också bidra
till att homosexuella fick ett bättre samhälleligt erkännande och att den kär-
lek som homosexuella känner och vill leva i respekterades och erkändes på
samma sätt som kärleken mellan heterosexuella. Jag vill faktiskt använda
Charlotte Cederschiölds ord när hon för en stund sedan sade att där kärleks-
banden är som starkast är ansvaret som störst. Ja, jag tror det. Jag tror också
att det gäller homosexuella.
Den allmänna opinionens inställning till homosexualitet och homosexu-
ella, liksom till förslaget om registrerat partnerskap har nått längre än lag-
stiftningen. Vi ser otvivelaktigt en ständigt ökad acceptans i samhället för
homosexuella i allmänhet och homosexuell samlevnad i synnerhet.
Men riksdagen har hamnat på efterkälken. I Danmark - landet som är
medlem i EG, som geografiskt ligger strax intill oss och som vi så ofta i andra
sammanhang tar som gott exempel - har man sedan två år tillbaka en lag om
registrerat partnerskap. I Norge pågår ett arbete i stortinget med att ta fram
ett förslag med den danska lagen som förebild och på samma sätt är det i
Nederländerna.
Den socialdemokratiska partikongressen har - om jag inte är alldeles fel-
informerad - uttalat sig positivt för införande av registrerat partnerskap för
homosexuella. Jag vet att folkpartiet har gjort det. Vi i vänsterpartiet har
sedan lång tid tillbaka engagerat oss starkt för de homosexuella, och det är
vänsterpartiet som har väckt förslaget om registrerat partnerskap även här i
landet.
Det finns alltså en ordentlig och stor majoritet i riksdagen för att nu ta
ett principbeslut i frågan - om nu de här ställningstagandena från de olika
partierna och partikongresserna verkligen betyder någonting, om de betyder
54
att man menar vad man säger, så att det inte bara handlar om att värva de
homosexuellas röster för stunden.
Jag vill betona att det är angeläget att riksdagen nu antar ett principbeslut
om detta. Det finns ingen anledning att skjuta upp ett ställningstagande med
motivering om att saken behöver utredas närmare. Tvärtom. Det är nu vi
borde ta principbeslutet. Det finns i och för sig olika skäl till det och det är
kanske nu litet tidigt att oro sig för hur en framtida regering kommer att vara
sammansatt och hur regeringspolitiken kommer att se ut efter nästa val. Men
om jag vore socialdemokrat eller folkpartist skulle jag nog - för alla eventua-
liteters skull - ha svårt att inte nu vara med och fatta principbeslutet om in-
förande av registrerat partnerskap för homosexuella. Det kan faktiskt
komma att finnas andra krafter i riksdagen som vill göra sig hörda och som
kanske tillhör dem som har en något mer fördomsfull inställning till homo-
sexuella än den som uttalats inom socialdemokratin och folkpartiet.
Jag pläderar nu för ett principbeslut om detta. En annan sak är självklart
att man sedan måste genomföra ett arbete för att rent tekniskt se hur man
skall föra in förslag om ny samlevnadsform i lagtexterna. Vi motsätter oss
inte detta i vänsterpartiet, utan har tvärtom motionerat om detta. En majori-
tet för principbeslutet i dag betyder alltså inte ett nej till den utsedda utred-
ningen, som kommer att börja arbeta längre fram i år, utan endast något
ändrade direktiv.
Jag yrkar bifall till vänsterpartiets reservation nr 6.
Under den här dagen har vi diskuterat ärenden som hör hemma i lagut-
skottet och vi har vid ett flertal tillfällen hört mycket engagerade inlägg från
moderaternas sida, i dag särskilt av Charlotte Cederschiöld. Det finns knap-
past någon gräns för hennes indignation i rättvisefrågan när det handlar om
vänsterpartiets inställning till uppmaningarna om maximering av skatteav-
dragsmöjligheterna när det gäller pensionsförsäkringar. Vi är inte så pigga
på att uppmuntra till det. Det är bl.a. detta som det här ärendet handlar om.
Jag måste säga att jag saknar och jag hade gärna hört Charlotte Ceder-
schiöld fälla ett aldrig så litet positivt omdöme om förslaget om registrerat
partnerskap. Det tycker jag faktiskt är en angelägen rättvisefråga. De homo-
sexuella och deras organisationer har, med den motivering som jag har fram-
fört tidigare, begärt att detta skall genomföras. Det rör sig om en ganska stor
grupp människor. Det är en fråga som inte får några ekonomiska konsekven-
ser. Vi har tidigare i dag pratat om det statsfinansiella läget. Det förslag som
vi nu framför innebär inte de ringaste negativa ekonomiska konsekvenser
för landet. Jag hade alltså gärna sett att det i denna rättvisefråga hade kom-
mit en liten markering från moderaterna, helst också från centerpartiet för
detta beslut.
Jag vill avsluta med att travestera en av de frågor som moderaterna ställde:
Varför skall människor som älskar varandra förhindras att legalisera sitt för-
hållande och leva tillsammans som registrerade partners i kärlek och under
ett ansvarsfullt förhållande till varandra?
Anf. 47 ELISABET FRANZÉN (mp):
Herr talman! Jag vill börja med att säga att miljöpartiet i år liksom vid
tidigare riksdagsbehandlingar av denna fråga står bakom de ställningstagan-
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Äktenskaps- och
arvsrättsliga frågor
55
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Äktenskaps- och
arvsrättsliga frågor
56
den som finns i reservationerna 2 och 3. Det gäller att makar skall kunna
sluta avtal om sina pensionsförsäkringar redan medan de är överens och
sams och inte vänta på skilsmässa eller bodelning. Det rör den jämkningsre-
gel i äktenskapsbalkens 10 kap. 3 § tredje stycket som infördes hösten 1989
och som säger att pensionsförsäkringar helt eller delvis skall kunna ingå vid
bodelning om det skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten. Denna
jämkningsregel är emellertid en undantagsregel och skall därför tillämpas
restriktivt. Motivuttalandet blev emellertid skrivet så att ännu ett lager av
restriktivi tet lades på den första restriktiviteten. Detta andra lager bör alltså
upphävas.
Det har i ett flertal motioner förts fram krav om principbeslut om att in-
föra en lag om registrerat partnerskap. Yrkandet finns i reservation 6. Detta
framstår för mig som en överloppsgärning, eftersom regeringen i år har be-
slutat att tillsätta en kommitté för att överväga bl.a. lagstiftning om registre-
rat partnerskap för homosexuella. För allt fler människor i samhället står det
klart att par som älskar varandra och vill leva ihop skall få legalisera sina
förhållanden oavsett om de är av olika eller samma kön. Förutom den käns-
lomässiga tillfredsställelsen av att få gifta sig ger det en annan trygghet när
det gäller t.ex. försäkringsskydd, arv och andra efterlevandeskydd.
Arbetet med en lag har påbörjats. Men det bör inte föregripas genom ett
beslut nu om vad kommittén skall komma fram till för resultat. Den närmare
utformningen av en sådan lagstiftning och vilka rättsverkningar som skall
knytas till den bör utredas. Frågan är om utredningen skall leda fram till ett
registrerat partnerskap eller om man, som jag personligen hoppas, skall
komma fram till att man lika gärna kan låta de homosexuella gå in under den
vanliga äktenskapslagstiftningen, eventuellt med undantag för adoption av
barn.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 48 LENNART ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag vill inledningsvis beröra frågan om registrerat partner-
skap. När det gäller registrerat partnerskap för homosexuella har socialsty-
relsen i skrivelse till regeringen den 18 juni 1990 föreslagit en lagstiftning om
ett sådant partnerskap byggd på den danska lagen.
Vid ärendets beredning inom regeringskansliet har såväl jurister som
andra handläggare kommit fram till den uppfattningen att förslaget behöver
utredas ytterligare. Regeringen har därför den 10 januari 1991 beslutat till-
kalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att överväga en lagstiftning
om registrerat partnerskap. Ledamöter i kommittén är utsedda. Kommitténs
sekreterare har börjat sitt arbete. Utredningens första sammanträde är ut-
satt till den 3 maj.
I detta ärende finns i lagutskottets betänkande en reservation och två sär-
skilda yttranden.
I det särskilda yttrandet från folkpartiet liberalerna konstateras först att
detta partis landsmöte 1990 uttalade sig för idén om införande av ett registre-
rat partnerskap för homosexuella. Detta konstaterande är naturligtvis en be-
tydelsefull upplysning till kommittén, som nu skall arbeta med hela frågan.
Det är en positiv tillgång och en god start för allt utredningsarbete när man
från början vet att det finns partigrupper i riksdagen som står bakom en
kommande reform.
Folkpartiet liberalerna förutsätter vidare att utredningen fullföljs och kan
verka för att frågan om registrerat partnerskap blir skyndsamt behandlad.
Jag vågar nog påstå att kommitténs sammansättning är en god garanti för att
utredningsuppdraget skall fullföljas.
Även miljöpartiets ledamot redovisar i sitt särskilda yttrande en positiv
uppfattning i själva sakfrågan och utgår ifrån att kommittén skall arbeta
skyndsamt. Ja, kommitténs tidplan är att arbetet skall vara avslutat senast i
maj månad 1992. Skulle det visa sig möjligt att lämna betänkandet tidigare
är jag övertygad om att ingen ledamot i utredningskommittén motsätter sig
detta.
Den partigrupp som för dagen går längst vad gäller yrkanden är vänster-
partiet, som i en reservation föreslår ett principbeslut om registrerat partner-
skap, helst under våren. Vidare vill man att regeringen snarast skall lägga
fram förslag till en sådan lagstiftning. Sedan får den parlamentariska kom-
mittén arbeta utifrån det faktum att det finns ett principbeslut i frågan.
Det hela låter bestickande. Men jag anser att det i detta ärende inte är
möjligt med en sådan beslutsprocess, främst av det skälet att frågan är av den
karaktären att det är angeläget att uppnå en så stor majoritet som möjligt i
riksdagen när det definitiva beslutet skall fattas. Jag tror inte att riksdagens
ledamöter är beredda att fatta beslut i frågan förrän det finns ett ordentligt
beslutsunderlag. Därför är det klokast att först utreda och att därefter be-
sluta.
Vid den socialdemokratiska partikongressen förra året fattades ett positvt
beslut i sakfrågan. Det uttalades också att den här frågan bör handläggas
skyndsamt. Företrädare för olika partigrupper här har gjort klara deklaratio-
ner i sakfrågan, varför det synes föreligga goda förutsättningar för att uppnå
en bred samling när besluten skall fattas.
Herr talman! Jag yrkar avslag på reservation nr 6.
I reservation nr 1 behandlas frågan om obligatorisk medling. Till grund
för reservationen ligger en centermotion, i vilken föreslås att obligatorisk
medling återinförs för människor som är på väg att skiljas och när det finns
barn i familjen.
Som talesman för utskottet glädjer jag mig åt att reservanterna inte in-
stämmer i motionens krav. I stället förordar de en fortsatt utbyggnad av den
frivilliga familjerådgivningen.
Därmed är vi inom utskottet ense om den grundläggande uppfattningen:
Frivilligheten är en avgörande förutsättning för att familjerådgivningen skall
kunna nå goda resultat. Det måste hos parterna finnas en vilja till samarbete,
en positiv inställning till detta med att ta till sig goda råd från en familjerådgi-
vare.
Reservanterna anser också att resurserna för upplysning och information
om familjerådgivningen behöver öka samt att man i opinionsarbetet bör ha
siktet inställt på en attitydförändring, så att människor upplever familjeråd-
givningen som något naturligt och värdefullt.
Jag instämmer gärna i dessa synpunkter. Men vi i majoriteten anser att det
i första hand är kommunernas uppgift att bygga ut informations- och upplys-
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Äktenskaps- och
arvsrättsliga frågor
57
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Äktenskaps- och
arvsrättsliga frågor
58
ningsverksamheten. Här har kommunernas informationskontor och övriga
styrelser en stor uppgift. Vi får alla aktivera oss i kommunerna i stället för
att i denna fråga rikta en hemställan till regeringen.
Jag yrkar avslag på reservation nr 1.
I reservationerna nr 2, 3,4 och 5 behandlas vissa frågor om makars försäk-
ringar, framför allt pensionsförsäkringar. Detta avsnitt har genom aktiva mo-
tionärer fått en sådan omfattning att en utomstående läsare lätt kan få den
uppfattningen att hela betänkandet handlar om pensioner. Men i lagutskot-
tets aktuella betänkande behandlas äktenskapsbalken.
Denna stora balk innehåller bl.a. regler för ingående av äktenskap samt
för vad parterna har att iaktta när ett äktenskap skall upplösas. Bl.a. handlar
det om hur egendom och tillgångar skall fördelas.
Reservanterna nöjer sig inte med gällande lagstiftning utan vill ha helt nya
regler på vissa avsnitt - allt mot bakgrund av deras intresse för hur olika pen-
sionsförsäkringar skall kunna fördelas mellan makarna.
Reservanterna tycks inte lita på vare sig kärleken eller gällande lagstift-
ning när två självständiga individer ingår äktenskap. Ingen av dessa faktorer
är tydligen enligt reservanternas uppfattning en tillräcklig garanti för en rik-
tig hantering beträffande den ekonomiska faktor som heter pensionsförsäk-
ring. Reservanterna vill att makarna långt i förväg skall kunna avtala om hur
en redan tecknad pensionsförsäkring, eller en kommande nytecknad sådan
försäkring, skall fördelas, därest äktenskapet någon gång i framtiden skulle
komma att upplösas - detta trots att äktenskapsbalken innehåller regler om
hur två makar under pågående äktenskap kan omfördela pensionsrättigheter
genom bodelning.
Reservanterna försöker tydligen till varje pris uppnå en ändring av lagen
i stället för att söka en lösning genom ett enklare förfarande. I samråd med
försäkringsbolaget kunde nämligen en pensionsförsäkring nytecknas för den
av makarna som saknar en sådan. Även om det för närvarande är så, att det
är fler män än kvinnor som har en pensionsförsäkring, kommer det relativt
snart att ske en utjämning. Statistiken visar att de flesta pensionsförsäkring-
arna under de senaste åren har tecknats av kvinnor. Både ur jämställdhets-
synpunkt och från ett ekonomiskt perspektiv är detta att betrakta som en
stor framgång.
Utskottets majoritet anser att det inte föreligger ett särskilt stort behov av
den lagändring som reservanterna föreslår. Dessutom är en rad nackdelar
förbundna med ett avtal. Båda makarna måste vara överens. Ett avtal förut-
sätter stor aktivitet och goda kunskaper om lagens innehåll.
Troligen blir det en mycket begränsad krets av familjer som kan komma
att utnyttja en avtalsmöjlighet. Även försäkringstekniska faktorer utgör hin-
der. En redan tecknad pensionsförsäkring kan inte alltid delas upp på två
personer.
I reservation nr 4 finns det förslag om att det totala pensionsskyddet skall
beaktas vid bodelning. Reservanterna vill att även rätten till egen pension i
form av allmän pension eller avtalspension skall beaktas vid en bodelning.
Pensionsberedningen har i sitt slutbetänkande, som avlämnades under
1990, ställt sig avvisande till ett system som innebär likadelning mellan ma-
kar av den ATP som de har intjänat under äktenskapet. Beredningen väcker
i stället tanken på en utvidgning av den jämkningsregel som finns i 10 kap.
3§ tredje stycket äktenskapsbalken. Pensionsberedningens förslag är för
närvarande föremål för beredning inom regeringskansliet.
Utskottets majoritet anser att det, i avvaktan på resultatet av regeringens
överväganden, inte finns någon anledning att nu förorda någon förändring i
äktenskapsbalkens bodelningsregler. Det är heller inte motiverat att nu be-
gära en särskild utredning, som reservanterna föreslår.
Utan att på något sätt föregripa resultatet av pågående beredningsarbete
vill jag ändå säga att jag anser det vara angeläget att återge en del av vad
utskottet skriver i sitt betänkande om den egna allmänna pensionen och om
avtalspension:
”Rätten till egen pension i form av allmän pension eller avtalspension är
en sådan rättighet som i regel inte kan överlåtas och att den därför i likhet
med andra sådana rättigheter - enligt vad som länge gällt inom äktenskaps-
rätten - undantas från bodelning. En förändring i detta avseende skulle inne-
bära att man frångick en grundläggande princip på området.”
Herr talman! Så några ord om reservation nr 5, där reservanterna tar upp
frågan om förmånstagarförordnande i försäkringen. Reservanterna vill
åstadkomma en öppning här. De vill att beloppet skall bli enskild egendom.
Min spontana reflexion när jag lyssnar till reservanternas argument är att viss
egendom, eller vissa belopp, tydligen alltid skall följa medlemmarna inom
en familj eller släkt, oavsett vem vederbörande är gift med.
Jag frågar: Varför kan inte i stället de mottagande makarna själva få av-
göra hur den tillförda egendomen eller det tillförda beloppet skall dispone-
ras? Ett sådant system vore mera demokratiskt och jämlikt.
Herr talman! Jag yrkar avslag på reservationerna 2, 3, 4 och 5 samt bifall
till utskottets hemställan.
Allra sist vänder jag mig till Charlotte Cederschiöld. I många debatter har
hon, precis som hon gör i dag, dömt ut socialdemokraternas familjepolitik
över huvud taget. Hon säger att socialdemokraternas politik är negativ, att
socialdemokraternas politik missgynnar kvinnorna, att dessa omyndigför-
klaras liksom föräldrar osv. Socialdemokratisk politik leder till passivitet,
sägs det också.
Men, Charlotte Cederschiöld, den här debattekniken imponerar inte
längre på oss. Jag skulle i stället vilja höra Charlotte Cederschiöld presentera
moderaternas familjepolitik för oss, så att vi får veta vad den innehåller. Se-
dan skall vi i något annat sammanhang presentera innehållet i socialdemo-
kratisk politik.
Anf. 49 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Ett motiv för Lennart Andersson när det gäller att skjuta på
beslutet om registrerat partnerskap för homosexuella är, som han säger, att
det är angeläget att uppnå så stor majoritet som möjligt i riksdagen. Men jag
tror nog att Lennart Andersson är litet väl optimistisk på den punkten. Det
finns inte särskilt mycket för närvarande som tyder på att dagens betryg-
gande riksdagsmajoritet här någonsin får komma till uttryck. Det är ju val i
höst. Och som sagt, det finns dess värre inte mycket som tyder på att nuva-
rande majoritet i riksdagen blir större efter höstens val.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Äktenskaps- och
arvsrättsliga frågor
59
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Äktenskaps- och
arvsrättsliga frågor
60
Jag påpekade i mitt anförande - och jag står fast vid vad jag har sagt, även
om det bara rör sig om ett antagande - att den allmänna opinionen ligger
före riksdagen och lagskrivningen i det här fallet. Jag kan naturligtvis inte
bevisa det. Det har ju inte gjorts särskilt många undersökningar i det sam-
manhanget. Men jag tror faktiskt ändå att det förhåller sig på det sätt som
jag här har sagt. Detta samt de homosexuellas egen önskan om att ett prin-
cipbeslut skall fattas i det här fallet tycker jag talar för att det är läge att fatta
ett sådant beslut här i dag.
Anf. 50 MARTIN OLSSON (c) replik:
Herr talman! Jag skall bara något kommentera Lennart Anderssons syn-
punkter på reservationerna 1 och 5. Reservation 1 har rubriken Obligatorisk
medling. Som Lennart Andersson mycket riktigt påpekade har vi reservan-
terna inte följt upp motionen i den delen. Bakgrunden till reservationen är
att vi tycker att familjesplittringen måste betraktas som en allvarlig samhälls-
fråga. Familjesplittring leder ju till sociala, ekonomiska och mänskliga pro-
blem - särskilt gäller det barnen. Vi reservanter ser liksom motionärerna
med oro på utvecklingen i det här fallet.
Även om det är kommunerna som har ansvaret för familjerådgivningen är
det här, Lennart Andersson, en övergripande samhällsfråga. Jag anser att
det är helt på sin plats - ja, det är verkligen erforderligt - att riksdagen ge-
nom ett tillkännagivande till regeringen pekar på att det är nödvändigt att
göra satsningar för att i större utsträckning hjälpa människor som befinner
sig i eller som är på väg in i en konfliktsituation. Skillnaden vad gäller de
slutsatser som dras är väl närmast att vi reservanter tycker att riksdagen skall
vara aktiv här och göra ett uttalande i stället för att, som majoriteten vill,
helt enkelt avslå motionen.
Jag tänkte att jag också skulle hinna med att ta upp frågan om förmånsta-
garförordnande om enskild egendom när det gäller försäkringar. Det är svårt
för mig att förstå motståndet här. I praktiken är det fråga om huruvida egen-
dom som barn har fått av sina föräldrar skall vara enskild egendom eller om
den skall vara giftorättsgods som makarna alltså skall dela mellan sig i hän-
delse av skilsmässa. Det är allmänt accepterat att man i testamente till sitt
barn eller annan arvinge skall få lämna egendom som enskild egendom. Li-
kaså kan man göra det i fråga om gåva. Det som Charlotte Cederschiöld har
tagit upp i en motion tycker vi är konsekvent, nämligen att man även skall
kunna få göra det när det gäller försäkringar. Jag skulle vilja fråga utskotts-
majoriteten: Vilka är det man vill skydda då man avvisar detta? Jag kan själv
svara på frågan. Om jag tecknar försäkring och har mina barn som förmåns-
tagare genom förordnande, utan att det blir enskild egendom så är de enda
som jag ”skyddar” mina eventuella sonhustrur och svärsöner. Jag ”skyddar”
dem när de och mina barn skiljs. Det är då ”skyddet” uppstår. Men vi måste
väl inse att det är rimligt att föräldrar har rätt att ge sina barn ett ekonomiskt
stöd så att dessa inte vid skilsmässa behöver drabbas av att dela med sig det
som de har fått av sina föräldrar.
Mot den bakgrunden har vi stött detta krav nu, liksom vi gjorde i fjol. Och
som sagt var det praktiskt taget enhälliga synpunkter vid hearingen i det här
fallet.
Anf. 51 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! Moderata samlingspartiets familjepolitik går bl.a. ut på att
öka möjligheterna för människor i det civila samhället, att bygga ut den civila
delen, vilket också dagens betänkande om äktenskapsbalken visar. Till skill-
nad från Lennart Andersson har jag samma uppfattning i år som förra året.
Förra året ville Lennart Andersson inte utvidga 10:3 äktenskapsbalken med
ATP och kollektivpension, men det tycks vara möjligt i år. Jag skiljer mig
därför från Lennart Andersson genom att jag har samma uppfattning i år
som jag hade förra året.
Jag försöker göra det som jag tror är rätt och politiskt möjligt. Det är fak-
tiskt en politikers uppgift att göra det. Så länge har det gått ganska bra. Nu
är det faktiskt flera partier som ansluter sig till mina motioner. Jag är inte
ensam om dem, utan jag har moderata samlingspartiets riksdagsgrupp med
mig och även flera andra partier i riksdagen: 4 partier på 2 reservationer och
3 partier på 1 reservation. Så jag är inte, Lennart Andersson, ensam om min
uppfattning.
Man skall ta hänsyn till familjerollen i lagstiftningen. Det är det som Len-
nart Andersson glömmer. Kvinnorna har faktiskt i snitt en arbetsvecka mer
hemma, och det måste man ta hänsyn till vid bedömningen i dessa frågor.
Ekonomin är också en viktig del i äktenskapet, det måste vi inse. Några vän-
ner till Lennart Andersson inom politiken gör det. Några kvinnlig jurister
har gett ut en bok på Tidens förlag, som heter Kvinnors rätt. De talar om
hur oerhört väsentligt det är att sådana synpunkter kommer fram i lagstift-
ningen. De skriver så här: ”Men rättskällorna är inte statiska. Innehållet för-
ändras successivt. Kvinnokrav kan i större utsträckning komma att påverka
lagstiftningen. Den rättsliga argumenteringen skulle kunna inriktas på det
orättvisa i att så lite hänsyn har tagits till kvinnors intressen. Sådana änd-
ringar finns inom räckhåll. Hur snabbt vi når resultat beror på hur starka
kvinnokrav som förs fram i det politiska livet och vilket genomslag de får.”
Lennart Andersson glömmer när det gäller privata pensionsförsäkringar
att det är tiden och premien som är avgörande. Där är det långt kvar fortfa-
rande för kvinnor, tyvärr. Det är glädjande att många kvinnor tar pensions-
försäkring, vilket visar att det minsann inte är en fråga för de rika när det
gäller förmånstagarförordnande. Kvinnorna har inte så stora inkomster.
Jag vill avsluta med en fråga. Vilket gynnar familjen bäst: att ge den möj-
lighet att bygga upp ett gemensamt familjeskydd eller att inte ge det?
Anf. 52 LENNART ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Elisabeth Persson frågade mig varför det är nödvändigt att
skjuta på reformen om registrerat partnerskap på framtiden. Hon är orolig
för den nya majoritet som kan vara verklighet i riksdagen efter höstens val.
Mitt svar är att jag litar på de uttalanden som i dag har gjorts dels från folk-
partiet liberalerna, dels från miljöpartiet, som i betänkandet har redovisat
en mycket klar inställning i sakfrågan. När det sedan gäller socialdemokrater
och vänsterpartister vet vi i båda partierna att frågan har behandlats i olika
beslutsinstanser och att vi har våra resp, partier med oss och har en mycket
positiv uppfattning och en strävan att lösa frågan på bästa sätt. Därför har vi
kommit fram till den bedömningen att det kan vara mycket svårt för libera-
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Äktenskaps- och
arvsrättsliga frägor
61
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Äktenskaps- och
arvsrättsliga frågor
62
lerna och miljöpartisterna och andra att byta uppfattning i denna fråga. Rim-
ligtvis bör de uttalanden som gjorts gälla även för framtiden.
Martin Olsson tar i sin replik till mig upp en del saker i reservation 1 om
obligatorisk medling. Martin Olsson pekar på den passus i reservationen där
man uppmanar regeringen att även genom andra åtgärder ge makarna stöd
och hjälp för att så långt möjligt lösa konflikterna innan en skilsmässa är ett
faktum.
Det skulle vara väldigt bra för dagens debatt om Martin Olsson ville preci-
sera för oss övriga vilka andra åtgärder ni inom centern har tänkt på när ni
skrivit denna reservation. Det vore jag mycket tacksam för.
I fråga om förmånstagarförordnande var Martin Olsson mycket klar i sin
replik och talade om vad som verkligen gäller ur reservanternas synpunkt.
Han säger att en gåva från föräldrar till barn vill man absolut slå vakt om
och se till att den alltid stannar hos barnet. Då frågar jag: Varför kan inte
föräldrarna ge motsvarande gåva till hela familjen, så att den kan disponeras
ordentligt av bägge makarna, som får avgöra själva hur den skall disponeras?
Här är det tydligen så att man skall favorisera det egna barnet i en familj,
men man har inte samma förtroende för den andra parten i familjen så att
den kan bli delaktig av gåvan. Den skall alltså förbehållas vissa släktmedlem-
mar. Vill man ändra på detta kan man göra det via testamente, säger Martin
Olsson, och detta är alldeles riktigt.
Slutligen till Charlotte Cederschiöld: Jag har inte ändrat uppfattning se-
dan förra året angående jämkningsregeln 10:3 äktenskapsbalken. Jag har
bara i dag sakligt redovisat vad en statlig utredning har väckt för tankar. Jag
har citerat mycket utförligt vad lagutskottet anser om den egna pensionen
och avtalspensionen. Jag har inte alls tagit ställning i sakfrågan utan gjort en
klar redovisning. Min personliga uppfattning skall jag redovisa redan nu: Jag
tycker inte att pensionsberedningens tanke är särskilt konstruktiv.
Anf. 53 MARTIN OLSSON (c) replik:
Herr talman! Favorisera den ena parten, säger Lennart Andersson om att
barn övertar egendom från sina föräldrar som enskild egendom. Det är inte
fråga om att inte den egendomen utnyttjas till den unga familjens bästa.
Oberoende av om den är enskild eller inte är det var och en som disponerar
sin egendom så länge äktenskapet består. Det är först när äktenskapet upp-
löses, i en skilsmässosituation, som det är av betydelse om egendomen är
enskild eller inte. Vad det skulle vara för fel av föräldrarna att gardera att
deras barn är - jag använder Lennart Anderssons uttryck, det är inte mitt -
favoriserat vid en skilsmässa är för mig svårt att förstå.
Däremot är det, hoppas jag, klarlagt att det inte kan finnas några som
helst sakliga skäl att gå emot det yrkande som framställs i reservation 5.
Lennart Andersson läste innantill ur reservation 1, där vi först har talat
om problemen och sedan talat om motionärernas krav på obligatorisk med-
ling och sagt att vi inte, mot bakgrund av hur den fungerat förr, tror så sär-
skilt mycket på den. Vi talar om den utbyggda familjerådgivningen i stället
och vikten av den.
Vidare skriver vi att utöver vad som tidigare nämnts är det viktigt att rege-
ringen noga prövar förutsättningarna för att genom andra åtgärder ge makar
stöd och hjälp. Det är inte så att vi här i riksdagen skall kunna lösa alla pro-
blem. Vi pekar på problemen och säger att de måste få sin lösning. Sedan
finns det experter på olika områden som bör ha både till uppgift och större
möjligheter att analysera vilka detalj åtgärder som behöver vidtas. I reserva-
tionen visar vi den policy vi har, nämligen att samhället i högre grad måste
försöka hjälpa och stödja människor så att vi undviker en del skilsmässor.
Anf. 54 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! Vad avser avtal skall jag fatta mig kort och säga att socialde-
mokraterna försvarar en könsblind lagstiftning.
Vad sedan gäller förmånstagarförordnande för enskild egendom skulle jag
kunna ta ett litet exempel och säga så här: Vi har en ensamstående mamma,
oroad för ATP-systemets urholkning. Hon tar en liten pensionsförsäkring,
sliter hårt, dör relativt tidigt och lämnar efter sig en dotter som är relativt
nygift. Dotterns man tar med sig hälften av den här ensamstående mammans
sparkapital efter ett ganska kort äktenskap.
Det är vad socialdemokraterna tycker är en bra modell. Jag tycker att det
är en dålig modell. Det tycker även juridiska experter. Jag läste högt förra
året när vi hade denna debatt vad rättsexperten Wallin tycker. Anders Agell
anses vara en stor rättsexpert. Han har skrivit om den nya arvsrätten alldeles
nyligen, i Svensk Juristtidning nr 1 1990, på 50 sidor, varav 21/2 handlar just
om förmånstagarförordnande. Han menar att en lagändring verkar befogad.
Han säger att det finns ett praktiskt behov. Han har svårt att se varför ett
sådant förordnande inte skulle kunna tillåtas. Det var samma argumentation
som försäkringsinspektionen framförde på utfrågningen. Man sade att kon-
sumentkravet och behovet är så stort på det här området att det inte går att
säga nej om man inte har tillräckligt starka skäl. Och det finns inte, sade man
från försäkringsinspektionen.
Nej, socialdemokratena försöker hindra, stoppa och förbjuda, medan vi
moderater försöker öppna möjligheter för människor i svåra tider.
Anf. 55 ANITA STENBERG (mp):
Herr talman! Med anledning av lagutskottets betänkande om äktenskaps-
och arvsrättsliga frågor yrkar jag bifall till motion L408, i vilken miljöpartiet
yrkar att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag som ger homosex-
uella möjlighet att få sin samlevnad lagreglerad i ett registrerat partnerskap.
En motion med samma innebörd väckte vi för ett år sedan.
Vissa människors okunskap om homosexualitet och oförmåga att erkänna
de homosexuellas rätt till ett fullvärdigt liv får inte leda till att många homo-
sexuella, för att undvika obehag, måste dölja sin läggning, ja, rent av känner
sig tvingade att leva ett dubbelliv.
Tvärtom behöver vi tillföra samhället alla medborgares positiva och krea-
tiva krafter, även de homosexuellas. Ge därför alla möjlighet att välja den
levnadsform som passar var och en bäst, förutsatt att det inte skadar någon
annan. Ge i lag alla möjlighet att legalisera sitt förhållande när det gäller
parrelationen.
En lag om partnerskap även för homosexuella finns som redan har sagts
här i kammaren sedan länge i Danmark. Varför finns inte en sådan i Sverige
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Äktenskaps- och
arvsrättsliga frågor
63
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa fastighets-
rättsliga frågor
64
också? Jag hoppas att utredningen, som det har talats om här, lyckas nå fram
till ett förslag som riksdagen vill anta.
Fundera litet grand över varför en svensk riksdagsman eventuellt skulle
säga nej till en sådan här motion, till en möjlighet, en rättighet, som redan
finns i vårt södra grannland.
Lennart Andersson förväntar sig tydligen att riksdagen, om det görs en
utredning, kommer att anta det lagförslag som jag förmodar då liknar det
som miljöpartiet efterlyser i sin motion. Men jag är inte så säker på det.
Förra året blev reaktionen i pressen på vår motion nämligen mycket stark
från vissa håll i samhället. Så tror jag att det kommer att bli även om ett år.
Därför anser jag att det finns all anledning att agera för vår motion.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1990/91 :LU23 Vissa fastighetsrättsliga frågor.
Anf. 56 ALLAN EKSTRÖM (m):
Herr talman! Ett av ämnena i betänkandet avser frågan om förhandlings-
rätt för arrendatorsorganisationer. Det kan vara fråga om upplåtelse av kolo-
niträdgårdar eller av mark för sommarstugeändamål, för att nämna några
exempel.
Jordägaren och arrendatorerna står i rättsligt förhållande till varandra.
Om jordägaren vill åstadkomma ändringar i arrendeavtalet - t.ex. rörande
arrendets storlek - måste han på vanligt sätt träffa avtal härom med varje
arrendator för sig. Självfallet skulle det i många fall kunna vara en fördel för
båda parter om sådana förhandlingar rörande avtalsändringar kunde föras
mellan å ena sidan jordägaren och å andra sidan någon eller några företrä-
dare för arrendatorerna. Några som helst rättsliga hinder eller förbud mot
en sådan ordning finns självfallet inte. Detta förhållande förtjänar att under-
strykas.
Vad majoriteten i lagutskottet vill uppnå är att jordägaren skall fråntas sin
lagliga rätt att förhandla med sina avtalsparter var för sig och i stället förkla-
ras skyldig att förhandla med en organisation på arrendatorssidan, och detta
oavsett om organisationen företräder alla arrendatorerna eller ej. Även den
som alltså inte är medlem i organisationen skulle komma att tvångsvis bli
omfattad av förhandlingsöverenskommelsen. I alla fall finns det en beaktan-
svärd risk för att den av majoriteten intagna ståndpunkten leder till en sådan
utveckling; den ligger inbyggd i själva systemet.
Förebilden till sådant uttryck för kollektivism finns - vilket betänkandet
upplyser om på flera ställen - i hyresförhandlingslagen, en lag som dessutom
givit hyresgästorganisationen rätt att inkassera viss avgift av alla hyresgäster
för att använda den i sin verksamhet. Som Gustaf Petrén - Medborgarrätts-
rörelsens oförliknelige grundare - uttryckt saken har lagstiftaren därmed i
realiteten tillerkänt en enskild organisation rätt att beskatta en viss grupp
av enskilda, därigenom att den enskilde tvingas att på statens order avstå
tillgångar till en annan enskild. Grundlagsenligheten av ett sådant förfa-
rande kan starkt ifrågasättas.
Som framgår av den gemensamma borgerliga reservationen, till vilken
miljöpartiet anslutit sig, vill vi inte här verka för genomförandet av en sådan
kollektivistisk eller korporativistisk ordning som sålunda råder inom hyres-
marknaden.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.
Anf. 57 LENNART ANDERSSON (s):
Herr talman! När jag med stor uppmärksamhet lyssnar på Allan Ekströms
inlägg kan jag inte tolka det på annat sätt än att han är orolig alldeles i onö-
dan.
Det som Allan Ekström upplever som den största risken med frågan om
förhandlingsrätt för arrendatorsorganisationer är om några arrendatorer
som inte är med i arrendatorsorganisationen också skulle inrymmas under
en förhandlingsöverenskommelse och ett avtal. Men Allan Ekström, låt oss
tänka oss exemplet att en stor jordägare arrenderar ut 200 tomter för fritids-
boende. 190 av dessa arrendatorer är med i en förening och förhandlar, och
10 står utanför organisationen. Det avtal som träffas gäller de 190. De 10
som står utanför kan mycket väl även i fortsättningen träffa ett separat avtal
direkt med jordägaren.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 58 ALLAN EKSTRÖM (m):
Herr talman! Jag blev inte helt överraskad att möta den uppfattningen
från Lennart Anderssons sida. Men på flera ställen i utskottets skrivning
hänvisar man till de kollektiva förhandlingar som förs med stöd av hyresför-
handlingslagen och åberopar det karakteristiska med en skriftlig förhand-
lingsordning som just utesluter den enskilde från att träffa ett individuellt
avtal med jordägaren. På flera ställen åberopar man längtansfullt just att
man vill ha samma ordning som gäller på hyresmarknaden. Och där råder ju
ett monopol.
Jag tycker att det här ämnet på något sätt visar vilken avgörande skillnad
som råder mellan våra partier beträffande inställningen till den centrala frå-
gan om relationen mellan kollektivet och den enskilde. Frågan var föremål
för lagutskottets uppmärksamhet för några veckor sedan då behovet av en
lag om ideella föreningar ventilerades i kammaren. Jag citerade då Stig
Strömholm, Odd Engström och Macchiavelli genom Anders Ehnmark och
deras syn på just samma ämne.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag, för att göra mitt inlägg mer hör- och
läsvärt, återge en vers av den oförbrännelige Alf Henriksson.
Kollektivets historia, om den är sann,
är den tristaste läsning som tänkas kan
ty allt roligt som hänt genom tiderna
har att göra med individerna.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa fastighets-
rättsliga frågor
5 Riksdagens protokoll 1990/91:92
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa fastighets-
rättsliga frågor
Anf. 59 LENNART ANDERSSON (s):
Herr talman! Vi behöver inte alls göra detta till någon stor fråga om kol-
lektiva lösningar eller individuella lösningar, osv. Vi ser detta som en mycket
praktisk fråga. Det finns på flera håll i landet stora jordägare som arrenderar
ut ett stort antal tomter för fritidsboende, och det gäller att finna mer ratio-
nella former för hur de skall kunna träffa arrendeavtal i stället för att gå runt
och tala med varje enskild arrendator och teckna avtal.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
Företogs till avgörande lagutskottets betänkanden 1990/91 :LU21 och
LU23.
Lagutskottets betänkande LU21
Mom. 2 (obligatorisk medling)
Utskottets hemställan bifölls med 258 röster mot 35 för reservation 1 av
Martin Olsson och Stina Eliasson.
Mom. 3 (avtal om pensionsförsäkringar)
Utskottets hemställan bifölls med 156 röster mot 137 för reservation 2 av
Rolf Dahlberg m.fl.
Mom. 5 (beaktande av det totala pensionsskyddet vid bodelning)
Utskottets hemställan bifölls med 206 röster mot 92 för reservation 4 av
Rolf Dahlberg m.fl.
Mom. 6 (förmånstagarförordnande om enskild egendom)
Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 143 för reservation 5 av
Rolf Dahlberg m.fl.
Mom. 8 (registrerat partnerskap för homosexuella)
Först biträddes utskottets hemställan med den ändring däri som föranled-
des av bifall till motionerna L408 av Anita Stenberg m.fl., L416 av Anita
Johansson m.fl., L418 av Margareta Winberg m.fl. och L419 av Ingegerd
Wärnersson m.fl. med 26 röster mot 17 för reservation 6 av Elisabeth Pers-
son. 255 ledamöter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 253 röster mot 42 för utskottets
hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionerna
L408 av Anita Stenberg m.fl., L416 av Anita Johansson m.fl., L418 av Mar-
gareta Winberg m.fl. och L419 av Ingegerd Wärnersson m.fl. 3 ledamöter
avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
66
Lagutskottets betänkande LU23
Mom. 1 (förhandlingsrätt för arrendatorsorganisationer)
Utskottets hemställan bifölls med 156 röster mot 142 för reservationen av
Rolf Dahlberg m.fl.
Marianne Jönsson (c) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.
Mom. 2 och 3
Utskottets hemställan bifölls.
På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som
hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle
företas till avgörande i ett sammanhang vid kammarens arbetsplenum onsda-
gen den 17 april.
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1990/91 :LU24 Atomansvarighetslagen m.m.
Anf. 60 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Jag tänker endast beröra den del av betänkandet som berör
atomansvarighetslagen och göra det mycket kortfattat trots att det är en oer-
hört viktig fråga. Eftersom frågan har debatterats många gånger kommer jag
i detta sammanhang inte att argumentera speciellt utförligt.
De försäkringsfrågor som aktualiseras vid kärnkraftsproducerad el visar
på ett mycket tydligt sätt det absurda i att bygga elförsörjningen på kärn-
kraft. Vi har på ett dramatiskt sätt fått demonstrerat för oss hur illa det kan
gå och vilka enorma ekonomiska, ekologiska och mänskliga konsekvenser
och tragedier det kan få när anläggningar som producerar kärnkraftsel have-
rerar.
De ekonomiska konsekvenserna av sådana haverier borde rimligtvis, i
konsekvens med annan försäkringslagstiftning, täckas av den som äger och
driver anläggningen. Så är inte fallet när det gäller de eventuella ekonomiska
konsekvenserna av kärnkraften.
Vi menar att det förhållandet borde gälla, att regeringen skall verka för
att ett obegränsat skadeståndsansvar införs. I den energipolitiska proposi-
tion som nu behandlas parallellt med det betänkande som nu är uppe till be-
handling i kammaren, har regeringen markerat att detta är en oerhört viktig
fråga och att regeringen i internationella sammanhang kommer att driva frå-
gan om ett vidgat skadeståndsansvar för anläggningsinnehavare. Vi tycker
att det är bra med denna push framåt.
Innehavarens ansvar är fortfarande alltför litet. Beloppsgränsen bör
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Atomansvarighets-
lagen m.m.
67
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Atomansvarighets-
lagen m.m.
68
kunna sättas betydligt högre än vad den är i dag med en absolut övre gräns
på ca 3 miljarder kronor. Det gäller inte enbart anläggningsinnehavare utan
även den statliga garantin.
Med denna korta argumentation yrkar jag bifall till reservation nr 1 av
Elisabeth Persson.
Anf. 61 ELISABET FRANZÉN (mp):
Herr talman! Också jag tänker bli kortfattad.
Kärnkraften är farlig och dyr. Tjernobyl är en illustration av detta. Man
har beräknat att jordbruksförluster och saneringskostnader i svenska pengar
uppgår till 720-1090 miljarder kronor, och då är mänskligt lidande och vård-
kostnader inte medräknade. Dessa uppgifter kommer från Wall Street Jour-
nal och är naturligtvis inte slutgiltiga. Det tillkommer bl.a. växlingskostna-
der mellan rubel och västerländsk valuta, och det är ett problem. Men man
kan ändå jämföra skillnaden i storlek mellan dessa 720-1090 miljarder kro-
nor och de 3 miljarder kronor som är den maximala ersättning som atoman-
svarighetslagen tillsammans med internationella konventioner erbjuder vid
ett haveri av ett svenskt kärnkraftverk. Mellanskillnaden kan ses som en sub-
vention till kärnkraften
Atomansvarighetslagen är ett sätt att skydda kärnkraften från konkurrens
från mindre miljöfarliga sätt att producera el. En annan svensk lag som skyd-
dar kärnkraften är räddningstjänstlagen, som gör det möjligt att tvångskom-
mendera alla civila vuxna svenskar att röja upp efter en olycka. Detta befriar
reaktorägarna från kostnader för olycksberedskap, och det är en ekonomisk
subvention.
Den lagstiftning som reglerar hanteringen av kärnkraftens avfall är otydlig
och garanterar inte att avfallet kommer att tas om hand. Går inte industrins
nuvarande planer i händelse av en olycka i lås kommer dessa kostnader att
läggas på framtida skattebetalare. Därtill är det väl känt att kärnkraften går
med förlust om man räknar med statens alla bidrag till forskning och utveck-
ling. Om man har normala krav på kapitalavkastning har reaktorerna varit
felinvesteringar för kraftindustrin.
Det finns fler exempel på det svenska samhällets dolda stöd till kärnkraf-
ten, men jag skall inte trötta kammaren med att fortsätta uppräkningen här
och nu. I stället vill jag uppmana riksdagens ledamöter att vid voteringen
nästa onsdag bifalla miljöpartiets reservation och därigenom plocka bort en
av samhällets subventioner till den olönsamma kärnkraften, den som inne-
bär att kärnkraften inte behöver bära sina egna skadeståndskostnader.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.
Anf. 62 ANITA JÖNSSON (s):
Vi har nu att debattera lagutskottets betänkande 1990/91:24, i vilket be-
handlas två motioner angående önskemål om skärpning av skadeståndsan-
svar för innehavare av kärnkraftsanläggningar, och en motion i vilken begärs
förbättrade skadeståndsmöjligheter vid miljöskador.
Vad beträffar skadeståndsansvaret för skador vid kärnkraftsolyckor har
denna fråga behandlats vid flera tillfällen här i kammaren. Utskottet har då
varit överens med motionärerna om att ansvaret för atomskador i första
hand skall ligga på atomanläggningsinnehavaren. Däremot har utskottet av-
styrkt yrkanden om obegränsat eller radikalt förändrat och utökat ansvar.
Sverige är i likhet med flertalet västeuropeiska länder anslutet till Paris-
konventionen från år 1960 samt till en år 1963 avslutad tilläggskonvention
jämte tilläggsprotokoll till dessa.
Konventionen innehåller internationella bestämmelser om ansvarighet för
skador som har orsakats av atomolyckor. Pariskonventionens regler om an-
läggningsinnehavarens ansvar kompletteras av tilläggskonventionens ersätt-
ningssystem.
Bestämmelser om ansvar för atomskador finns för svensk del i atomansva-
righetslagen, och till grund för lagen ligger de internationella överenskom-
melser till vilka Sverige är anslutet.
Hela ansvars- och ersättningssystemet verkar i flera steg. I det första steget
är anläggningsinnehavaren ansvarig för skador som uppkommer i samband
med driften av anläggningen oberoende av vållande. Ansvaret skall vara be-
gränsat till ett visst belopp för varje olycka och vara täckt av försäkring eller
annan ekonomisk garanti.
I det andra steget skall den stat där atomanläggningen är belägen bidra till
att täcka skadorna upp till ett visst belopp.
I det tredje steget skall de stater som är anslutna till tilläggskonventionen
betala efter en särskilt angiven beräkningsgrund.
I det fjärde steget skall svenska staten, i de fall en anläggningsinnehavare
här i riket är ansvarig, utge ersättning till de skadade med sammanlagt högst
3 miljarder kronor. I detta belopp är ersättningarna för första, andra och
tredje steget inräknade.
Beloppsgränsen för atomanläggningsinnehavaren är fastställd efter en be-
dömning av atomindustrins förmåga att bära försäkringskostnader samt för-
säkringsmarknadens kapacitet.
Efter en ändring som trädde i kraft den 1 januari 1989 har beloppsgränsen
efter dessa bedömningar fastställts för atomanläggningsinnehavaren till 800
milj.kr. för varje olycka.
Ansvaret skall vara täckt av en obligatorisk försäkring, som skall motsvara
120 % av ansvarsbeloppet, eller av någon annan ekonomisk garanti.
Sedan frågan behandlades här tidigare i kammaren har flera initiativ tagits
för att förbättra ersättningsystemet vid kärnkraftsolyckor, senast i regering-
ens överenskommelse med folkpartiet och centern vad gäller energipoliti-
ken. Denna överenskommelse innebär att det inte är förenligt med Pariskon-
ventionen att ålägga anläggningsinnehavaren ett obegränsat ansvar, men att
regeringen, med hänsyn till frågans vikt, aktivt bör driva frågan om ett vidgat
ansvar i internationella sammanhang.
Enligt nyligen gjorda beräkningar är det möjligt att höja kapaciteten på
försäkringsområdet, vilket skulle medge en höjning av ansvarsbeloppet till
ca 1 miljard kronor. I energipropositionen hemställs därför om godkännande
av riktlinjer och en höjning av ansvarsbeloppet.
Utskottet redovisar också i betänkandet andra positiva åtaganden som är
på gång i det internationella arbetet.
Av 33 § atomansvarighetslagen följer vidare, att i de fall ersättningsbelop-
pen enligt lagen inte räcker till för att uppkomna skador skall kunna ersättas
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Atomansvarighets-
lagen m.m.
69
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
A tomans varighets-
lagen m.m.
fullt ut, kan ytterligare gottgörelse utgå av statsmedel. Grunden för sådan
gottgörelse skall fastställas genom särskild lagstiftning.
Utskottet gör bedömningen att det mest förnuftiga och kloka sättet att
hantera den mycket viktiga frågan om ansvar för atomskadeolyckor är att
delta i det internationella arbetet med sikte på att få en så bred anslutning
som möjligt och ta till vara de möjligheter som kan finnas till förbättringar
av ansvars- och ersättningssystemet.
Att Sverige skulle lämna konventionen och därmed ställa sig utanför det
ersättningssystem som gäller i Västeuropa bör inte komma i fråga.
Miljöfrågor av denna dignitet kan inte hanteras utifrån ett snävt nationellt
perspektiv. Vid en eventuell olycka är det sannolikt att flera länder blir drab-
bade, vilket medför att internationella konventioner är nödvändiga för att
trygga människors möjligheter till skadestånd. Det går inte att sätta gränser
för de skadeverkningar som kan uppkomma vid en kärnkraftsolycka.
Frågan måste behandlas med stor omsorg och utifrån ett synsätt där
svensk lagstiftning står i samklang med internationella och bilaterala över-
enskommelser.
Med det anförda yrkar jag avslag på motionerna rörande ansvaret för ska-
dor vid kärnkraftsolyckor.
Betänkandet behandlar även en motion som framhåller att dagens lagstift-
ning ger en skadelidande små möjligheter att utkräva skadestånd vid miljö-
skador.
Reglerna om skadestånd vid miljöskador har nyligen reformerats och bru-
tits ut ur miljöskyddslagen och finns nu i 1986 års miljöskadelag.
Ansvaret enligt miljöskadelagen avser person- och sakskador samt ren
förmögenhetsskada som inte är obetydlig. Skadestånd utgår enligt miljö-
skadelagen även om skadan inte orsakats avsiktligen eller genom vårdslös-
het, s.k. strikt ansvar.
Den som lidit skada till följd av miljöfarlig verksamhet har medgivits lätt-
nader i de beviskrav som i allmänhet gäller i skadeståndssammanhang.
För att lösa problemet med skadestånd vid miljöskador där man inte kan
finna någon ansvarig, eller där företaget har slutat med verksamheten när
skadan upptäcks, eller där företaget gått i konkurs, eller där skadeståndet är
preskriberat, har reglerna kompletterats med en obligatorisk miljöskadeför-
säkring.
Alla företag som är skyldiga att ha tillstånd till sin miljöfarliga verksam-
het, eller är anmälningspliktiga, skall bidra till den obligatoriska miljö-
skadeförsäkringen. I propositionen om en god livsmiljö redovisar regeringen
hur en helhetssyn måste prägla miljöarbetet. Och den tillsatta miljöskydds-
kommittén, som nu är i verksamhet, bör i sitt fortsatta utredningsarbete ta
sikte på att samla samtliga miljölagar i en miljöbalk.
Enligt utskottets mening täcker de redovisade åtgärderna väl de krav som
motionären ställer, och vi yrkar därför avslag på motionen.
Herr talman! Jag ber att få yrka avslag på reservationerna och bifall till
lagutskottets hemställan.
Anf. 63 MARTIN OLSSON (c):
Herr talman! Alla verksamheter skall kunna ta fullt ansvar för de skador
och förluster som de kan förorsaka. Detta är en grundläggande princip som
regleras genom skadeståndslagstiftning och krav på försäkringar för att
ägarna skall kunna ge ekonomisk ersättning till skadelidande. Det ger bl.a.
en trygghet för alla som riskerar att utsättas för skador.
Det är även viktigt att alla verksamheter skall bära sina kostnader, inte
bara för den direkta produktionen utan också för de risker verksamheten
kan innebära. Det gäller t.ex. för industrier och för transporter. Företagen i
dessa branscher måste genom försäkringar eller på annat sätt kunna svara för
de kostnader deras produktionsprocesser o.d. kan förorsaka genom olyckor
eller skador. Deras produktionskostnader och därmed priset på deras pro-
dukter belastas därigenom med försäkringspremier eller annat för att företa-
get skall kunna svara för de ersättningsanspråk som kan komma att ställas.
Men det finns tyvärr ett anmärkningsvärt undantag från denna princip.
Det är ägarna till kärnkraftsverken. De behöver - som framgått av tidigare
inlägg - endast ansvara för en bråkdel av kostnaderna för de skador en kärn-
kraftsolycka kan leda till. Härigenom skjuter kärnkraftsindustrin över kost-
nader för eventuella olyckor och därav följande skadestånd på samhället el-
ler på de enskilda personer och företag som drabbas.
Systemet innebär dels att kärnkraftsindustrin subventioneras av samhäl-
let, dels att det saknas garantier för att skadelidande skall få full ersättning
efter en kärnkraftsolycka.
Från centerns sida har vi under en följd av år motionerat om att kärn-
kraftsindustrin skall tvingas ta ansvar för de skador den kan förorsaka. Vi
har även krävt att Sverige internationellt skall verka för ökning av kärn-
kraftsindustrins ansvar. Tyvärr har våra motioner avslagits varje år.
Eftersom det inte varit möjligt att nå framgång för kraven vid riksdagsbe-
handlingarna var det synnerligen viktigt att dessa frågor togs med i den upp-
görelse om den framtida energipolitiken, som träffades mellan centern, soci-
aldemokraterna och folkpartiet.
Denna överenskommelse redovisas i proposition 88 om energipolitiken. I
propositionen framhålls mot bakgrund av att ansvarsbeloppet för närva-
rande är begränsat till 800 milj.kr. att ”frågan om en höjning av ansvarsbe-
loppet till 1 000 milj.kr. kommer att tas upp inom justitiedepartementet un-
der våren 1991”.
Vad gäller kraven på ökat eller obegränsat ansvar för kärnkraftsindustrins
ägare hänvisas i uppgörelsen till Pariskonventionen, som utgör den interna-
tionella regleringen av ersättning för kärnkraftsolyckor. I propositionen an-
ges att ”det torde för närvarande inte vara förenligt med Pariskonventionen
att ålägga anläggningsinnehavaren ett obegränsat ansvar. Regeringen bör
dock med hänsyn till frågans vikt aktivt driva frågan om ett vidgat ansvar i
internationella sammanhang”.
Herr talman! Det väsentliga i politiskt arbete måste vara att nå positiva
resultat. Med förhoppning om att energiuppgörelsen skall leda både till att
kärnkraften kan avvecklas och till att kärnkraftsindustrin under de 19 ytterli-
gare år som kärnkraftsverken kan komma att drivas, får det ökade ansvar
för riskerna med sin verksamhet som vi i centern årligen krävt, yrkar jag bi-
fall till lagutskottets hemställan.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Atomansvarighets-
lagen m.m.
71
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Atomansvarighets-
lagen m.m.
72
Anf. 64 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Detta ärende kommer med rätta igen varje år, eftersom man
har haft, såsom Martin Olsson mycket riktigt framhöll, ett undantag som inte
stämmer med normal skadeståndsrätt. Undantaget har gällt sedan 1960, i 30
år, och fortfarande har ingenting hänt. Det kanske inte är så märkvärdigt.
Kärnkraften har ju varit omfattad av en nästan religiös trosvisshet.
Det har funnits ett kärnkraftsetablissemang. Jag har själv en gång i värl-
den tillhört etablissemanget, så jag känner till det någorlunda, även inifrån.
Det gäller ett etablissemang som håller ihop inom hela industrivärlden och
som stöttar verksamheten. Det har funnits alltsedan Eisenhower startade
med sitt utspel Atoms for Peace, där den förödande kärnenergin skulle täm-
jas och bli till välsignelse för människor och ge nästan gratis energi. Sedan
har man funnit att den inte var gratis, men den var farlig. Man visste från
början att kärnenergin i bombform var den mest djävulska uppfinning som
mänskligheten hittills hade gett sig på.
I dag vet vi att Harrisburg har kostat betydligt mer i skador än vad det
kostade att uppföra anläggningen. Vi vet, som Elisabet Franzén framhöll,
att Tjernobyl har kostat hundratals miljarder svenska kronor. Tidigare har
man nämnt siffrorna 200—300 miljarder, men Elisabet Franzén nämnde siff-
ran 720—1 090 miljarder kronor. Det är siffror som är jämförbara med dem
som förre IAEA-chefen, chefen för det internationella atomenergiorganet i
Wien, Sigvard Eklund, publicerade i fjol. Han påpekade att enligt beräk-
ningar från amerikanska Department of Energy uppskattar man kostnaden
för att rensa upp de miljöförstöringar som de militära reaktorerna och upp-
arbetningsanläggningarna åstadkommit till ca 1 000 miljarder svenska kro-
nor. Det är ganska våldsamma siffror det rör sig om när olyckan är framme.
När olyckan är framme vill människor ha en försäkring som garanterar att
de hålls skadeslösa. I själva verket är det omöjligt att hålla mänskligheten
skadeslös om Barsebäcksverket skulle råka ut för en härdsmälta med påföl-
jande utsläpp. Man kan inte hålla mänskligheten skadeslös om Skånes jord-
bruksmark förröds. Den princip som borde upprätthållas är att man ska sluta
subventionera kärnkraften.
Ett minimikrav i detta avseende borde vara att åtminstone förmå reaktor-
ägarna att ta lika stora försäkringar för skador som de kan tänkas åstad-
komma på tredje man som när de tar egna maskinskadeförsäkringar. I dag
har de skadeförsäkringar över 800 miljonersgränsen som gäller om de skulle
råka ut för en skada som drabbar dem själva, dvs. att turbinerna eller reak-
torn skulle råka ut för en större maskinskada. De är bättre försäkrade för
egen del än vad de är visavi allmänheten, vilket jag tycker även ur moralisk
synpunkt är ett ohållbart förhållande.
1 själva verket finns det bara en rimlig lösning, och det är att kräva att
denna verksamhet, som alla andra, skall bära sina egna kostnader.
Från majoritetens sida säger man att man varit Pariskonventionens fångar
sedan 1960, och det har inte funnits något att göra. Det är glädjande att ener-
giuppgörelsen har lyckats få detta i rörelse. Det är klart att man skall samar-
beta internationellt, men det internationella samarbetet skall gå ut på att
man förbättrar förhållandena och att man kommer någon vart. I detta fall
har man inte kommit någon vart på 30 år. Man har fortfarande detta orimliga
förhållande som beror på att kärnkraftsetablissemanget, som jag nämnde ti-
digare, har lyckats påverka regeringarna i de skilda länderna att stödja verk-
samheten, eftersom man trodde att den var så välsignelsebringande. Man
har inte förstått riskerna.
Nu är det dags att ta i med kraft. Om det inte går att få Pariskonventionen
i rörelse kan man ifrågasätta om man över huvud taget kan medverka i detta
spel som pågår sedan 30 år.
Svenska atomförsäkringspoolens siffror visar att det skulle kosta 1 milj.kr.
i premie att höja skadegränsen från nuvarande 800 miljoner till 3 miljarder.
Barsebäcksverkets vinst för 1989, som är den senaste som jag har tillgäng-
lig, var ungefär 60 milj.kr. Man hade i och för sig haft råd att höja försäk-
ringspremien väsentligt. Men om man skulle höja den och göra en enkel pro-
portionering och höja den ifrån dagens 800 miljoner till den siffra som har
nämnts sedan flera år tillbaka för Tjernobyl, 200 miljarder, skulle faktiskt
hela Barsebäcksverkets vinst gå åt, och väl det, för att kunna betala försäk-
ringspremien. Frågan är om det finns något försäkringsbolag som vill stå för
en sådan stor risk. Det finns det sannolikt inte. Detta har även utskottet på-
pekat, även om jag tror att utskottet är otillbörligt pessimistiskt beträffande
var gränsen går.
Grundprincipen måste vara att antingen skall det finnas försäkring eller
också skall staten ta ett obegränsat ansvar för de risker som man uppenbarli-
gen anser vara motiverade för att köra vidare med de här verken. Jag är helt
övertygad om att ingen kommer att förbjuda den svenska staten att ikläda
sig ett obegränsat ansvar för sådana olyckor. Det skulle förvåna mig mycket
om något utomstående land skulle säga att ”Det får ni inte göra”. Det är
möjligt att representanten för utskottsmajoriteten kan övertyga mig om mot-
satsen, men det skulle, som sagt, förvåna mig mycket om man kommer att
konstatera att Sverige icke får garantera att betala ett större skadestånd än
någon annan nation. Det vore en ganska egendomlig reaktion, men det är
möjligt att kärnkraftsetablissemanget som jag talade om skulle kunna rea-
gera på det viset. Jag hoppas att de inte är så besynnerliga. Därmed vill jag
yrka bifall till reservation nr 2.
Anf. 65 ANITA JÖNSSON (s):
Herr talman! Jag vill bara korrigera den historiebeskrivning som Lars
Norberg har dragit för oss här. Lars Norberg drar den slutsatsen att utskottet
och regeringen inte har gjort något arbete i detta tidigare genom att hänvisa
till att det äntligen händer någonting i energipropositionen. De här frågorna
har varit uppe till behandling flera gånger i kammaren. Utskottet har då utta-
lat sig om att det är viktigt att regeringen agerar i internationella samman-
hang för att komma fram till överenskommelser på atomansvarighetsområ-
det. Detta för att man skall få en så bred anslutning som möjligt internatio-
nellt sett. Man har även under åren hela tiden höjt ansvarsbeloppet. Detta
belopp har man fastställt med utgångspunkt i en realistisk bedömning av vad
som är möjligt.
Anf. 66 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Det är möjligt att riksdag och regering har gjort några an-
strängningar tidigare. I så fall kan jag bara konstatera att resultatet är
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Atomansvarighets-
lagen m.m.
|
Prot. 1990/91:92 11 april 1991 |
mycket magert, Anita Jönsson. Jag erinrar mig faktiskt en gammal uppsats- |
inte.
|
Använt kärn- |
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 17 april.) 13 § Använt kärnbränsle, m.m. Föredrogs Anf. 67 ROLF L NILSON (v): Herr talman! Debatten om detta betänkande kan ses som en fortsättning Då skulle jag som motionär och som representant för en avvikande upp- Det har varit och är vår uppfattning att de avgifter som tas ut är för låga Vi har även invändningar mot det sätt som man beräknar värdeutveck- I övriga reservationer där mitt namn finns med finns exempel på brister i Vi har också synpunkter som vi har fört fram i tidigare motioner och i re- |
74
mycket stor skepsis till slutförvaret utanför Forsmark. Det är uppfattningar
som vi står fast vid.
Slutligen tycker jag att man skall understryka att den informationsverk-
samhet som Svensk kärnbränslehantering bedriver skall vara saklig, den
skall enbart vara inriktad på avfallsfrågor och utformad på ett objektivt sätt.
Den skall inte direkt eller indirekt verka som argument för fortsatt kärn-
kraftsdrift. Det innebär inte att SKB skall sluta informera. Vi tycker att det
är bra att de informerar och att det kommer fram en korrekt uppfattning hos
allmänheten om problemen kring förvaringen av avfallet. Men att, som man
har gjort, gå ut och proklamera att alla problem i stort sett är lösta, det me-
nar vi är att gå ett steg för långt. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 11.
Anf. 68 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Det här ärendet har stark anknytning till det vi talade om
nyss, kärnkraften som internationellt fenomen och ett etablissemang som
står bakom denna verksamhet, som håller ihop och som är mycket trosvisst
i sin övertygelse att vad man sysslar med är inte bara riktigt utan också lön-
samt.
Jag har, som jag nämnde förut, en gång tillhört detta etablissemang men
så småningom tänkt om och tänkt om på båda punkterna. Jag tror alltså inte
att systemet är lönsamt och jag tror inte att det är människovänligt.
Utskottet irriteras över att vi kommer igen år efter år med våra krav på
en bättre ordning, i det här fallet när det gäller avfallsfrågorna, som detta
betänkande handlar om. Man måste se att avfallsfrågorna bara är en liten
del av ett stort system som börjar vid urangruvan, som förgrenar sig från
urangruvan till bränsletillverkning och atombombstillverkning, delvis i
samma anläggningar, och så småningom till reaktorer, till upparbetningsan-
läggningar, internationella transporter från reaktorer till upparbetningsan-
läggningar, årtionden av lagring i olika typer av lager med de risker som
dessa lager innebär för miljö och människor.
Så småningom tänker man sig något som ingen har gjort, nämligen att man
skall slutförvara det här bränslet. Under processen uppkommer det som i
alla industriella processer en massa biprodukter så att säga under resans
gång. De allra värsta är förmodligen de 99,9 % avfall som uppstår redan vid
urangruvan. Det avger radon, urlakas på tungmetaller och förgiftar sin om-
givning. De som arbetar i gruvorna förgiftas av radonet med en hög frekvens
av lungcancer som följd.
I Sverige har man på senare år försökt inbilla allmänheten att den stora
faran är reaktorhaverier. Birgitta Dahl uttalade för några månader sedan i
kammaren: ”Blotta faktum att man måste vidta unika säkerhetsåtgärder som
man måste göra när det gäller kärnkraften och de oerhörda konsekvenserna
av en olycka om den inträffar är för mig skälet till att jag säger att kärnkraf-
ten måste avvecklas som energikälla i Sverige och enligt min uppfattning bör
det ske även i resten av världen.”
Detta håller naturligtvis jag och miljöpartiet i högsta grad med om, men
vi vill hela tiden betona att det är nödvändigt att se på hela processen. Om
man kan visa att varje moment är någorlunda skapligt säkert, blir ändå hela
processen oacceptabel ur mänsklig synpunkt, social synpunkt och miljösyn-
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Använt kärn-
bränsle, m.m.
75
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Använt kärn-
bränsle, m.m.
76
punkt. Det är därför vi säger nej till den. Det är en djupt människofientlig
verksamhet.
Därför får vi stå ut med att utskottsmajoriteten är irriterad. Det är för oss
en moralisk fråga att på allt sätt arbeta för avveckling av denna verksamhet.
Det gäller alltså läckaget, det gäller bomberna, det gäller gruvorna, det gäl-
ler storskaligheten och det gäller hemlighetsmakeriet, bl.a.
Det är typiskt för just det ämne som vi här behandlar, nämligen avfallet,
att jag sedan 70-talet har försökt att få information om hur man tänkt sig göra
med de 139 ton radioaktivt avfall som Oskarshamnskonsortiet har skickat till
Sellafield för bearbetning. Vilken överenskommelse finns det? Vad skall det
plutonium som uppstår vid upparbetningen användas till? Det är alltid lika
omöjligt. Vi har aldrig lyckats få något besked på dessa punkter.
När det är på det här viset, att när man inte kan få besked, även om verk-
samheten skulle vara helt i sin ordning, blir människor misstänksamma.
Kärnkraftsindustrin och kärnkraftsetablissemanget får alltså finna sig i att bli
misstänkta, när de hela tiden arbetar under hemlighetsmakeri och sekretess.
Dess värre är jag rädd för att det är delvis välgrundade misstankar, att man
sysslar med saker och ting som inte tål allmänhetens insyn.
Jag skall inte gå in på alla detaljer i betänkandet och alla de reservationer
som har avgivits. Jag nämnde Sellafield och de 139 tonnen som vi sedan gam-
malt har efterlyst besked om. Det har vi gjort även om byteshandeln när
tyskt MOX-bränsle - 24 ton vill jag minnas - byttes mot 59 ton utbränt kärn-
bränsle som har skeppats från Sverige till Cogémas anläggning La Hague i
Bretagne.
Det förekommer också halvsanningar och halva informationer. Utskottets
majoritet informerar oss motionärer om att i Studsvik kan man förvara ut-
bränt experimentbränsle i tio år. Det finns lagringskapacitet för detta, säger
man. Nåväl, men vad sedan? Vad är tanken?
Att man över huvud taget funderar på att förvara detta bränsle i tio år
beror ju på det som jag nämnde i den föregående debatten, nämligen att
samtliga amerikanska upparbetningsanläggningar för kärnvapen för närva-
rande är ur bruk och alltså inte kan ta emot det höganrikade bränslet som
man sysslar med i Studsvik. Det är ironiskt, därför att det har skrivits avtal
om att man är tvungen att skicka tillbaka det till USA.
Det finns alltså ett avtal som säger att avfallet måste skickas tillbaka till
USA, och så säger man där: Vi kan inte ta emot det. Då säger Studsvik: Vi
kan lagra i tio år.
Men sedan då? Detta tycker jag att utskottet borde ha tagit reda på och
givit ett svar på. Utskottsmajoriteten har faktiskt en viss förpliktelse att klar-
lägga sådana här förhållanden.
När det gäller SKBs s.k. information är det enligt vår uppfattning alldeles
uppenbart att den ingår i en av kärnkraftsetablissemanget organiserad kam-
panj i syfte att skapa förtroende för kärnenergin. Förmodligen tror de själva
att de ger en saklig information, men de kritiska frågorna kommer nog tyvärr
att sopas under mattan. Det är åtminstone vår erfarenhet när vi har tittat på
bussarna som man har skickat runt Sveriges land.
När problem är olösliga, hjälper det inte hur mycket man än anstränger
sig. Man kan tala om att man har satsat och gjort det ena och det andra, men
det hjälper inte när problemen i princip är olösbara, och det är vad vi befarar
när det gäller hela kärnkraftscykeln. Det kommer att läcka, och på lång sikt
kommer mänskligheten att skadas. Därför finns det ingen annan lösning än
att upphöra med hela kärnkraftshanteringen.
Naturligtvis måste man ta hand om de skador som har skett. Jag nämnde
de 1 000 miljarderna som det amerikanska energidepartementet räknar med
att det skall kosta att städa upp efter de militära reaktorerna och upparbet-
ningsanläggningarna. Vad det s.k. slutförvaret på lång sikt kommer att kosta
är inte lätt att säga.
Vi kan naturligtvis känna en viss stolthet över att vi i Sverige ligger i första
ledet när det gäller att försöka utreda hur man skall ta hand om det utbrända
bränslet. Nästan alla länder som sysslar med kärnkraft har gjort mindre än
Sverige, det skall vi hålla vårt svenska kärnkraftsetablissemang räkning för.
Naturligtvis kan man inte säga med någon större säkerhet vad SKBs plane-
rade anläggningar kommer att kosta. Jag har i varje fall lärt mig att när det
gäller stora tekniska anläggningar som aldrig har gjorts förut bör man an-
vända den s.k. pi-regeln, dvs. att man tar den kalkyl som är gjord för de
anläggningar som skall framställas och multiplicerar med 3,14. Då kommer
man förmodligen fram till den slutgiltiga kostnaden. Det är en ganska an-
vändbar metod för stora nyskapande insatser av den här typen.
I varje fall är det väldigt osäkert vad detta kommer att kosta. Vi har före-
slagit att man skall fördubbla den nuvarande avgiften. Räknat med pi-regeln
skulle den tredubblas, men vi har föreslagit en fördubbling. Det finns två
motiv för det.
Sannolikt blir det mycket dyrare än vad man har räknat med att ta hand
om det utbrända bränslet. Men förslaget kan också motiveras på ett annat
sätt, nämligen att i sådana här fall bör man räkna med realräntan noll. Vi vet
inte hur pengar kan förräntas på lång sikt, och här är det fråga om lång sikt.
Ända fram till år 2060 skall denna verksamhet pågå, alltså i 70 år fr.o.m. nu.
Då är det naturligtvis rätt viktigt vilken ränta man räknar med.
Argumenten för att räkna med nollränta är dels att ingen vet om det blir
någon bra förräntning på de närmaste 70 åren, dels att det ur moralisk syn-
punkt är rimligt att den generation som använder och som har glädje av
kärnenergin gör en så stor uppoffring som man räknar med skall behöva gö-
ras på sikt.
Kostar det 40 miljarder enligt beräkning att ta hand om det utbrända
bränslet, skall man se till att i dag lägga upp fonder som svarar mot vad det
skulle kosta att göra den slutförvaringen i dag. Sedan är det av tekniska skäl
inte möjligt att göra den, eftersom man måste låta bränslet svalna ett antal
år, innan man med fördel kan stoppa ned det i något bergrum eller hur det
nu skall göras. Det är ju en annan fråga.
Från miljöpartiets sida är vi långt ifrån säkra på att den s.k. KBS-3-meto-
den är sista ordet i den här processen. Därför har vi yrkat, blygsamt, att man
skall fördubbla avgiften för hanteringen av det utbrända kärnbränslet från 2
till 4 öre per kWh. Det är möjligt att den avgiften på sikt bör höjas ytterli-
gare. I varje fall finns det alltså dubbla skäl för att minst fördubbla den nuva-
rande avgiften.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Använt kärn-
bränsle, m.m.
77
|
Prot. 1990/91:92 11 april 1991 |
Med dessa ord vill jag yrka bifall till reservationerna 2, 8, 9 och 11. |
|
Använt kärn- |
Ajournering Kammaren beslöt kl. 18.05 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för |
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
78
13 § (forts.) Använt kärnbränsle, m.m. (forts. NU28)
Anf. 69 BARBRO ANDERSSON (s):
Herr talman! I detta betänkande, som fått rubriken Använt kärnbränsle,
m.m., behandlas dels delar av budgetpropositionen, dels fyra motioner från
miljöpartiet, varav en tillsammans med vänsterpartiet. Motioner med unge-
fär samma innehåll behandlades förra året och avslogs.
I motion 418 yrkas om en ny utredning kring dessa frågor. I riksdagsbe-
handlingen föregående år sade riksdagen att hanteringen av det svenska
kärnavfallet har uppmärksammats och behandlats i stor omfattning under
flera år. Utskottsmajoriteten har samma uppfattning även i år och avstyrker
därför yrkandet.
I motionen står att man vänder sig mot den dimridå som omsluter all kärn-
teknisk verksamhet. Vi har i vårt land en mycket öppen redovisning av den
kärntekniska verksamheten, dels genom de krav som ställs på kraftverken,
dels genom den kontroll som utövas av SKI och SSI. Vid varje anläggning
finns en lokal säkerhetsnämnd som har till uppgift att följa verksamheten,
att ha insyn och att informera allmänheten. Detta har fungerat mycket bra.
Två andra yrkanden gäller import av kärnbränsle och andra restprodukter
från kärnbränslehanteringen. Motionärerna vill dels att denna import skall
avbrytas, dels att infört kärnavfall skall återföras till ursprungslandet.
Som grundläggande princip för Sveriges vidkommande gäller att varje
land tar ansvar i alla led för det material som uppkommer inom landet. Re-
geringen uppdrog 1988 åt SKI att i samråd med SSI redovisa de transporter
av kärnavfall och kärnämnen som genomförts till och från Sverige under 80-
talet. SSI fick i uppdrag att redovisa genomförda transporter av radioaktivt
material till och från Sverige under åren 1970-1987. Rapporterna lämnades
i mars 1988. Dessa myndigheter fann att transporterna hade genomförts på
ett från säkerhetssynpunkt fullt tillfredsställande sätt samt att gällande lagar
och bestämmelser efterlevts.
Även detta behandlades föregående år. Utskottsmajoriteten finner inget
skäl till ändrat ställningstagande och avstyrker därför yrkandena.
Ett annat yrkande i motionen kräver att kontrollen av kärnteknisk verk-
samhet skall omprövas. Motionärerna hävdar att nuvarande ordning inte
fungerar. Tillsynen över verksamheten utövas av SKI, SSI, naturvårdsver-
ket, länsstyrelserna och kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder. En-
ligt lagen skall dessa myndigheter samarbeta, något som också sker, och ut-
skottsmajoriteten avstyrker därför även detta yrkande.
Nästa yrkande gäller deponering av radioaktivt gods. Motionärerna häv-
dar att kontaminerat gods hamnar på vanliga kommunala soptippar. Så är
det naturligtvis inte. Inget kontaminerat material, vare sig det gäller knivar
eller gafflar, som nämns i motionen, får lämna området. Om en gaffel av
någon anledning skulle kontamineras, hamnar den i SFR. Anläggningar för
markdeponering finns i Forsmark, Oskarshamn och Studsvik, och för dessa
anläggningar finns föreskrifter från SSI. Utskottsmajoriteten avstyrker även
detta yrkande.
Nästa yrkande gäller verksamheten vid Ranstad Mineral AB. Motionä-
rerna vill att anläggningen skall avvecklas. SKI meddelade 1989 fortsatt till-
stånd i tio år för Ranstad Mineral. Till grund för beslutet låg bl.a. en gransk-
ning av säkerhetsredovisningen för anläggningen samt remissynpunkter från
länsstyrelsen i Skaraborgs län och SSI.
Utskottet fann våren 1990 med anledning av ett liknande yrkande inte an-
ledning till något initiativ av riksdagen. Majoriteten står kvar vid denna upp-
fattning och avstyrker yrkandet.
Två ytterligare yrkanden i denna motion gäller kärnbränslet i forsknings-
reaktorn vid Studsvik AB. Studsvik AB har avtal med det amerikanska De-
partment of Energy om leverans av kärnbränsle för drift av forskningsreak-
torn R2. Liknande avtal finns på andra håll i världen. Den upparbetningsan-
läggning som finns i Savannah River Plant är dock stängd, och därför lagras
det aktuella bränslet i Studsvik tills vidare. Några planer på att sända bräns-
let till Skottland finns inte. Därför avstyrks även dessa yrkanden.
I nästa motion, 422, begärs att en utredning skall tillsättas med uppgift att
granska informationen från SKB, som enligt motionärerna bedrivit propa-
ganda för kärnkraften.
Sedan ett par år har SKB bedrivit informationsverksamhet runt om i
landet om sin verksamhet och om hanteringen av kärnkraftsavfallet, bl.a.
mot bakgrunden av att bolaget inom några år avser att föreslå ett antal alter-
nativa orter för lokaliseringen av slutförvaret för använt kärnbränsle. Ut-
skottsmajoriteten anser att denna informationsverksamhet är viktig. Saklig
information om de här frågorna är nödvändig, och de av oss som har haft
möjlighet att ta del av den anser att den är just saklig och seriös. Därför av-
styrks även denna motion.
Så till SFR, slutförvaringen av låg- och medelaktivt avfall vid Forsmark.
Motionärerna kräver att inget ytterligare avfall får föras ned och att ett of-
fentligt förhör skall hållas.
I motionen talas, herr talman, om Öresundsgrepen. Jag kommer osökt att
tänka på den gamla historien om militären som sade att om inte kartan över-
enstämmer med verkligheten så gäller kartan. Vet miljöpartiet var SFR lig-
ger? Utskottsmajoriteten brukar tala om Öregrundsgrepen, som ligger i en
annan del av landet.
Slutförvaret är omgärdat av stränga föreskrifter rörande hanteringen. Re-
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Använt kärn-
bränsle, m.m.
79
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Använt kärn-
bränsle, m.m.
dan innan anläggningen togs i bruk hade ärendet prövats av bl.a. SKI och
SSI. Det är inte fråga om någon dumpning, utan avfallet tas om hand på ett
betryggande sätt. Många offentliga möten har hållits i Forsmark. Man har
från SKB visat stor öppenhet med bl.a. ”öppet hus” då allmänheten fick åka
ned och titta på anläggningen. Fortfarande kan besöksgrupper få åka ned
och får då följa de föreskrifter som gäller vid anläggningar av det här slaget.
I det tillstånd som finns sägs att lagret inte skall förslutas, utan ett sådant
beslut fattas i så fall när deponeringen har upphört.
Motion 455 från miljöpartiet och vänsterpartiet kräver att avgiften för om-
händertagandet av kärnkraftens avfall skall höjas till 4 öre/kWh.
Enligt finansieringslagen ankommer det på regeringen att fastställa avgif-
ten. Det är alltså inte en uppgift för riksdagen. Självklart förutsätter utskot-
tet att regeringen följer utvecklingen av berörda kostnader och att resultatet
läggs till grund för avgiftssättningen. Utskottet avstyrker även denna mo-
tion.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet och avslag på samt-
liga reservationer.
Anf. 70 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Barbro Andersson och jag lever i någon mån i olika världar.
Det beror väl på vilka glasögon man har på sig.
Jag har sett mycket av kärnkraftsindustrin och det jag brukar kalla kärn-
kraftsetablissemanget. De har en stor förmåga att framställa sin verksamhet
i en gynnsam dager. Den öppenhet som Barbro Andersson talade om har jag
tyvärr åtskilligt att anmärka på. Det är klart att man vill ge intryck av öppen-
het. Men det finns, som jag sade i mitt tidigare anförande, åtskillig verksam-
het där denna öppenhet i högsta grad saknas. Jag nämner återigen avfallet i
Sellafield, jag nämner avfallet i Cogéma, som har hemlighållits årtionde ef-
ter årtionde. I varje fall har snart två årtionden passerat sedan dessa avtal
slöts.
Det är klart att man inte annonserar var det kontaminerade avfallet ham-
nar. Tillsynsmyndigheterna skall kontrollera, men det förekommer inciden-
ter.
Det är märkvärdigt med vilken seghet kärnkraftsetablissemanget hakar
sig fast. Ranstad Mineral var den stora nationella tillgången, som skulle göra
Sveriges folk till uran-schejker under 70-talet. Så småningom fann man att
detta var en önskedröm som inte hade något med verkligheten att göra.
Uranhalterna i Ranstad är alldeles för låga för att man skall kunna få en lön-
sam brytning av uran, för att inte tala om vilka miljökonsekvenser som skulle
uppstå. Men där har en mindre verksamhet hakat sig fast, som envist upp-
rätthåller den gamla traditionen. Vi har kritiserat denna verksamhet. Den är
värd åtskillig kritik. Den borde avvecklas.
Det är intressant att notera att de svårigheter som har uppstått med det
högaktiva avfallet i Studsvik beror på att man har vanskött kärnkraftsverk-
samheten i USA å det grövsta. Jag citerade tidigare Sigvard Eklund. Depart-
ment of Energy, som är den involverade parten, medger själva att man behö-
ver 1 000 miljarder för att städa upp efter den kontaminering som har skett.
80
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 april.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1990/91:NU29 Näringsrättslig reglering, m.m.
Anf. 71 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! I detta betänkande behandlas ett antal olika ämnesområden,
som inte har någon direkt koppling till varandra. De reservationer till betän-
kandet som moderaterna står för har det gemensamt att alla rör sig om av-
reglering i någon form.
Vår strävan är att avskaffa sådana lagar och regleringar som vi anser är
onödiga ingrepp i näringsfriheten eller innebär omotiverade förbud. Som be-
kant stiftas det nya lagar ideligen här i kammaren. Motsatsen, att avskaffa
en lag eller en paragraf i en lag, har visat sig inte vara lika populärt inom den
nuvarande socialistiska majoriteten.
I den situation som Sverige i dag befinner sig, med dramatiskt stigande
arbetslöshet, är det viktigare än någonsin att slå vakt om näringsfriheten och
rätten att starta och driva företag. Denna uppfattning borde rimligen även
mina socialdemokratiska vänner i näringsutskottet dela, i all synnerhet som
statsråd och ministrar nu far land och rike runt och säger sig sätta sitt hopp
till småföretagen. Senast framförde industriministern småföretagens Höga
visa i min grannkommun Fagersta häromdagen.
Menar ni socialdemokrater något med alla de vackra orden om småföreta-
gens värde, borde ni enligt min mening också göra villkoren för småföretag-
samheten i Sverige bättre. Ni kan börja med att anamma de moderata förslag
till en bättre småföretagarpolitik, som ni konsekvent har avslagit under
årens lopp. Ni kan starta litet försiktigt i kväll genom att stödja den borger-
liga reservationen för minskad etableringskontroll. Att stödja förslaget om
en samlad översyn och avreglering av onödiga inskränkningar i etablerings-
friheten kan vara en lämplig uppvärmning inför en övergång till en mer små-
företagarvänlig politik. Detta under förutsättning att socialdemokratisk li-
turgi om småföretagen inte bara är tomt prat.
Reservation 3 föranleds av ett beslut som vi fattade här i kammaren för
cirka fyra månader sedan, där moderater och folkpartister hade en avvi-
kande mening, som vi nu följer upp. I höstas genomfördes en avreglering av
den gamla, byråkratiska, godtyckliga och konkurrenshämmande lagen om
tillfällig försäljning. Den avregleringen stödde vi helhjärtat. Tyvärr orkade
regeringen inte ända fram till målsnöret.
Den möjlighet för kommunpolitiker att förhindra fri konkurrens inom
vissa varugrupper - kläder, skor och livsmedel - som lagen från i höstas ger
är ett ingrepp i näringsfriheten. Det stämmer dåligt överens med en småföre-
tagarvänlig inställning att på detta sätt ge kommunpolitiker rätt att motverka
den fria företagsamheten.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Näringsrättslig
reglering, m.m.
6 Riksdagens protokoll 1990/91:92
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Näringsrättslig
reglering, m.m.
Herr talman! När det gäller vissa regleringsivrares lust att stoppa de fria
affärstiderna torde resultatet av affärstidsutredningen nu en gång för alla in-
nebära ett stopp för sådana obefogade ingrepp i marknadsekonomin. En
klar majoritet av konsumenterna liksom de detaljhandelsanställda, butiks-
cheferna och företagarna inom detaljhandeln anser att butikerna själva bör
kunna bestämma sina öppettider. Samma slutsats drar utredaren. Det vore
befriande om riksdagen klart och tydligt slog fast att fria affärstider skall bi-
behållas.
I reservation nr 8 föreslår vi moderater att automatspelslagen skall avskaf-
fas. Lagstiftning om förbud mot automatspel som ett medel att komma till
rätta med olämpliga ungdomsmiljöer och sociala problem visar på en avsak-
nad av sinne för proportioner.
Automatspelslagen gäller spel som inte ger någon egentlig vinst - flipper-
spel och liknande. Automatspelslagen är en lag som många ungdomar och
vuxna tycker är onödig. De flesta människor anser ju att detta med flipper-
spel är en harmlös sysselsättning.
Avsikten med lagen var att motverka en negativ ungdomsmiljö. Men det
är ett ytligt betraktelsesätt i en så allvarlig social fråga som denna. De förhål-
landen som ligger bakom sociala problem bland ungdomar har mycket djupa
orsakssamband. Att dra slutsatsen att den lokal där det finns spelautomater
är en olämplig miljö för ungdomar är att göra det litet väl lätt för sig.
Många ungdomar har egna data- eller TV-spel som erbjuder förströelse
och som förbättrar koncentration och skicklighet. Automatspel kan med-
verka till en god ungdomsmiljö. Men de kan lika väl medverka till raka mot-
satsen. På många ungdomsgårdar finns det förströelsespel av olika slag, inkl,
automatspel, som bidrar till en positiv miljö.
När det gäller statliga och kommunala strävanden att skapa bättre ung-
domsmiljöer bör man inte inrikta sig på förbud mot verksamheter som är
populära bland ungdomar, såvida det inte finns mycket starka skäl härför.
Förekomsten av t.ex. flipperspel och spelautomater kan inte vara avgörande
i detta sammanhang.
Förbudslagar måste vara mycket väl motiverade och angelägna. Risken
finns annars att medborgarna förlorar respekten för våra lagar.
Till sist ett exempel på en klåfingrig lagstiftning som direkt misskrediterar
riksdagen som lagstiftare. I kärntekniklagen finns det nämligen en säregen
paragraf som speglar maktutövares lagstiftningsiver när denna är som sämst.
Det gäller den sjätte paragrafen, som i praktiken förbjuder ett begränsat
antal personer i vårt land att presentera ett genomarbetat och kostnadsbe-
räknat alternativ för kraftproduktion inom kärnkraftens område. Avsikten
är att med hot om straffsatser förhindra ansvariga inom svensk kraftindustri
att komma med ett genomarbetat och kostnadsberäknat alternativ som
skulle utgöra ett väl underbyggt diskussionsunderlag i den energipolitiska
debatten.
Det är nog ganska unikt att man i ett industriland är så rädd för en debatt
om tekniska utvecklingsförslag på ett visst område att man lagstiftar så, att
man därmed motarbetar den begränsade skara industri- och teknikkunniga
människor som skulle kunna presentera nya utvecklingsalternativ inom om-
82
rådet i fråga. Det är ovärdigt ett land som Sverige att bibehålla den sjätte
paragrafen i kärntekniklagen.
Herr talman! Jag stödjer samtliga moderata reservationer men nöjer mig
med att yrka bifall till reservation nr 1.
Anf. 72 GUDRUN NORBERG (fp):
Herr talman! Jag kan instämma i mycket av det som Karin Falkmer här
har sagt.
När det gäller reservation nr 1 om minskad etableringskontroll vill jag un-
derstryka att en grundläggande förutsättning för att marknadsekonomin
skall fungera väl är att det inte föreligger olika former av etableringshinder.
En sund konkurrens i ett livskraftigt näringsliv utgör den allra bästa möjlig-
heten för konsumenterna att genom sitt konsumtionsval främja utbudet av
olika varor och tjänster.
Vi har haft debatter om dessa saker åtskilliga gånger här i kammaren. Men
det tycks vara fåfängt att sträva efter att få er socialdemokrater att anförtro
enskilda människor uppgiften att som konsumenter styra marknaden. I stäl-
let klamrar ni er fast vid maktinnehavet. Det gäller då både politiker och
myndigheter. Ett styrande och ett pekande från staten, från kommunerna
eller från någon annan myndighet kan ni inte avstå från. Men inte är det
politikernas maktutövande i detaljer som gör folkets lycka.
Vi tycker att det behövs en samlad översyn av kontrollbestämmelserna
och reglementena - detta för att minska antalet, eller för att få bort, onödiga
inskränkningar i näringsfriheten, som ju finns i dag.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 1.
Så något om reservation nr 3. Också denna reservation står bl.a. vi i folk-
partiet liberalerna bakom. Reservationen handlar om minskad reglering av
tillfällig försäljning. Även denna fråga har tagits upp tidigare här i kamma-
ren. Det är inte många månader sedan beslut fattades här om en minskad
reglering. Socialdemokraterna har lagt fram en proposition om en minskad
reglering vad gäller tillfällig försäljning. Men det handlade inte om ett full-
ständigt borttagande av regleringen. Vi vill dock att onödig reglering skall
bort även på detta område.
Reservation nr 7 gäller upphävandet av lagen om anordnande av visst au-
tomatspel. Även den frågan behandlades här i kammaren för inte särskilt
länge sedan. Här är det samma sak. Regeringen har t.o.m. skärpt reglemen-
tena för automatspel. Men vi tycker inte att det skall förekomma fler regler
än vad som är absolut nödvändigt. I linje med folkpartiet liberalernas motion
förra året i detta sammanhang anser jag att den här lagen skall ändras, så att
fortsättningsvis varken automatspel utan förvärvssyfte eller uppställning av
automater kommer att omfattas av tillståndsplikt.
Reservation nr 9 handlar om kärntekniklagen. Denna lag kom till helt i
onödan. Det var klåfingrighet från politikernas sida som låg bakom lagen.
Vi protesterade redan vid införandet av lagen. Sedan dess har vi varje år
arbetat på att få bort den här lagen. Jag instämmer i vad motionärerna säger,
nämligen att man skall ha rätt att fritt redovisa konkreta alternativ i den de-
mokratiska debatten. Det borde faktiskt vara en självklarhet.
Slutligen, herr talman, vill jag säga några ord om reservation 6 som hand-
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Näringsrättslig
reglering, m.m.
83
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Näringsrättslig
reglering, m.m.
84
lar om affärstidsregleringen. Under flera år har enskilda motioner väckts här
i riksdagen från socialdemokratiskt håll. Man har sagt att man vill att affärsti-
derna återigen skall regleras. Det är ett typiskt exempel på ett fullständigt
onödigt petande från politikernas sida i fråga om angelägenheter som bara
berör butiken och kunden.
Åtskilliga gånger har socialdemokrater uttalat både i utskottet och här i
kammaren att affärstidsregleringen bör återinföras. När man har argumen-
terat för ett återinförande av affärstidsregleringen har det låtit både an-
strängt och krystat: det skulle bli billigare varor. Också handelsanställda
skall vara lediga på söndagar. Av någon anledning är det inte intressant vad
gäller sjukvården, transportväsendet eller andra servicenäringar. Vidare har
man sagt att det skulle vara olyckligt att behöva arbeta första maj.
Jag tycker att den sortens argument är upprörande. Nog begriper jag att
det är facket som trycker på. T.o.m. på den socialdemokratiska kongressen
framstod den här frågan nästan som en ödesfråga för Sverige. Vad debatten
gällde var om man skulle gå till butiken kl. 17.00 eller kl. 19.00 på kvällen
eller om man skulle gå på lördagar eller söndagar.
Resultatet av allt detta blev att man kostade på en utredning - helt i onö-
dan, skulle jag vilja säga. Det var med stor vånda som socialdemokraterna
konstaterade att utredningen slutligen slog fast att det saknades skäl för en
affärstidsreglering. Utredningen avrådde regeringen från sådana planer.
Tanken var helt enkelt dum och otidsenlig, menade man. Och där är vi nu.
Socialdemokraterna hukar när de påminns om dessa saker. Men vi i de
borgerliga partierna tycker faktiskt att riksdagen bör göra ett uttalande till
regeringen, så att det slutgiltigt slås fast att vi skall ha fria affärstider i Sve-
rige.
Herr talman! Jag är mycket frestad att yrka bifall till reservation nr 6. Men
av hänsyn till kammarens tidsschema skall jag inte göra det, utan jag nöjer
mig med att yrka bifall till reservation nr 1.
Anf. 73 KJELL ERICSSON (c):
Herr talman! I det här betänkandet behandlas olika näringsrättsliga regle-
ringar. Rätten att etablera sig som näringsidkare och att bedriva näringsverk-
samhet är i princip fri i Sverige. Alltsedan 1976, då 1864 års näringsfrihets-
förordning upphävdes, är emellertid inte näringsfriheten lagfäst.
Det finns dock vissa inskränkningar i näringsfriheten innebärande att man
måste söka tillstånd hos en myndighet för etablering. Detta gäller då hänsyn
måste tas till människors liv, hälsa eller säkerhet eller då det är fråga om
stora ekonomiska värden.
Det kan vara fråga om legitimering av läkare, auktorisation av elinstalla-
tör osv.
Jag tror att det är mycket viktigt att vi stimulerar till näringsverksamhet i
vårt samhälle. Därför bör man på olika sätt främja företagsamheten. Det
gäller att skapa så gynnsamma förutsättningar att företagen har en chans att
klara sig.
Visst förekommer det konkurser i vårt näringsliv. Men man måste då göra
en analys för att ta reda på vad dessa beror på. Många gånger har småföreta-
gen så att säga fallit i brist på riskkapital. Det vore därför bättre att se till
att t.ex. småföretagen får tillgång till erforderligt riskkapital. Då måste vi
stimulera olika former av sparande. Detta kan göras på många vis, bl.a. ge-
nom skattefritt sparande. Det är i alla fall viktigt att åstadkomma stimulan-
ser för att få fram riskvilligt kapital.
Den senaste tidens konkurser bland småföretagen har inte sällan berott på
att olika kreditinstitut har krävt en större säkerhet för utlånat kapital än vad
som gällde vid utlåningstillfället. Ett litet företag med små likvida medel har
fått svårigheter när det gäller att betala tillbaka krediter i och med att institu-
ten med kort varsel har krävt återbetalning.
Vi skall inte åstadkomma en skärpning vad gäller etableringsmöjlighe-
terna. I stället bör vi, som är fallet inom exempelvis EG, hjälpa småföreta-
gen genom förmånliga lån och sänkta skatter och avgifter, så att dessa får en
rimlig chans att klara sin ekonomi.
Om vi skall få nyetableringar av småföretag måste vi också inta en positiv
attityd till näringsverksamheten. Det finns ju så många kreativa och duktiga
företagare i vårt samhälle. Dessa bör vi stötta, inte stjälpa. Nyetablering av
företag har också stor betydelse för tillväxten, effektiviteten och konkurren-
sen i näringslivet.
Därför är det viktigt att det råder frihet när det gäller att etablera företag.
Det är en grundläggande förutsättning för en livskraftig och sund närings-
verksamhet. Och detta är till gagn för oss alla. Det är just inom småföretag-
samheten som framtida arbetstillfällen kommer att uppstå.
I reservation nr 4 berörs frågan om en ökad reglering av tillfällig handel. I
och för sig skall vi inte ha större inskränkningar än vad som är nödvändigt.
Men det är viktigt att på mindre orter trygga en god service med ett visst
utbud hos den fasta handeln. Därför anser vi att den tillfälliga handeln inte
kan släppas helt fri när det gäller möbler, mattor och husgeråd. Då skulle ju
den fasta handel som finns på mindre orter kunna slås ut. Servicen skulle
försämras, något som ingen är betjänt av.
Jag vill också något beröra reservation nr 6 som handlar om affärstidsreg-
leringen. Jag instämmer i vad Gudrun Norberg sade här. Vi har nu under en
lång tid haft fria affärstider. Människor har olika vanor när det gäller att
handla. De fria affärstiderna har gjort att människor har större möjligheter
att välja tidpunkten för sina inköp. Därför är det lika bra att nu slå fast att
de fria affärstiderna skall bibehållas.
Det måste vara upp till varje handlare att själv bestämma öppettiderna.
Likaså är det upp till kunden att bestämma när inköp skall göras. Nuvarande
ordning är således bra och bör bibehållas.
Herr talman! Vi i centern stödjer naturligtvis alla reservationer som vi har
i detta betänkande. Men jag nöjer mig med att nu yrka bifall till reservation
nr 1.
Anf. 74 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! När jag lyssnar till Karin Falkmer och Gudrun Norberg kan
jag inte undgå att tänka på den gamla Fridas visa: Släpp fångarne loss, det
är vår. Största möjliga frihet åt största möjliga antal människor är idealet.
Det är klart att frihet är viktig, men nu lever vi i ett ganska komplicerat sam-
hälle, vilket betyder att vi inte klarar oss utan rimliga regler. Jag tycker att
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Näringsrättslig
reglering, m.m.
85
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Näringsrättslig
reglering, m.m.
86
det skulle vara välgörande om debatten kunde handla om vad som är en la-
gom regelnivå, i stället för att man helt dogmatiskt säger att alla regler är av
ondo. Jag vill i och för sig inte tala till förmån för affärstidsreglering, men
jag kan se en betydande skillnad mellan behovet av att få sjukvård på lörda-
gar och söndagar och att göra sina inköp på lördagar och söndagar. Det är
faktiskt inte helt jämförbara begrepp. Det finns åtskilliga kristna människor
i det här landet som tycker att söndagarna borde vara fria från affärsverk-
samhet.
Beträffande frågan om näringsidkare ansluter jag mig till reservation 5,
där man menar att det inte skadar med en något bättre kontroll av tillfällig
handel. Den som utövar tillfällig handel skall enligt den nya lagen, som för
övrigt enligt ett tidningsreportage inte tycks vara särskilt väl bekant - frågan
är alltså om regeringens sätt att bekantgöra nya lagar verkligen fungerar -
uppge sitt namn och sin adress. Jag ansluter mig till dem som kräver att man
dessutom skall uppge sitt registreringsnummer, som moms- och mervärde-
skattebetalningsskyldighet. På det viset får man ytterligare en möjlighet att
kontrollera att det är fråga om ett vederhäftigt företag.
Avvägningarna är svåra. Kjell Ericsson tycker att kommunalpolitikerna
skall kunna göra sådana. Karin Falkmer och Gudrun Norberg tycker att det
är ohyggligt att kommunerna skall ha någonting att säga till om i detta fall.
Regleringen har naturligtvis att göra med en viss omsorg om konsumen-
terna. Det är fråga om vad som är en lagom omsorg om konsumenterna. Jag
har inte tagit ställning i denna fråga, men jag tycker att frågan borde kunna
diskuteras i ett något lugnare tempo än det som Karin Falkmer och Gudrun
Norberg anslår.
Om småföretagens värde säger sig alla vara överens. Även vi i miljöpartiet
är i högsta grad inställda på att värna om småföretagen. Vi talar ständigt om
värdet av småskalighet, maktspridning osv. Det är inget tvivel om att vi vill
värna om småföretagsamhet. Därmed inte sagt att det nödvändigtvis är fel
att ställa vissa krav på dem som etablerar sig som företagare, lika väl som vi
säger att man skall ha en viss utbildning för att vara förskolelärare, grund-
skolelärare eller adjunkt på ett gymnasium. En präst skall ha en bestämd
utbildning osv. Vi tror alltså att det är väldigt nyttigt att ställa krav på att den
som skall etablera sig som företagare åtminstone vet vad en balansräkning
och en vinst- och förlusträkning är samt har gått igenom någon form av kurs
eller utbildning. Detta gagnar nämligen småföretagen. Det blir bättre för
småföretagare, det kommer att bli färre haverier, färre konkurser och färre
olyckor.
Folkpartisterna säger att bara det som leder till skada till liv och lem kräver
reglering. Jag menar att den skada som ett haveri i ett småföretag kan åstad-
komma för den företagare som själv råkar ut för konkurs kan vara en stor
tragedi. För familjen kan det också vara en tragedi, för leverantörer och kun-
der i varje fall en olycka. Med ett rimligt mått av förhandsutbildning skulle
faktiskt sådana olyckor många gånger kunna förebyggas. Då vet den som ger
sig in i att bilda ett företag, vare sig det är ett aktiebolag eller handelsbolag,
vad som krävs i ett företag. Jag har väldigt svårt att se att detta är någon
orimlig regleringsekonomi. För mig är detta fråga om omsorg om den pre-
sumtive företagaren och hans omgivning. De olyckor som drabbar folk i
samband med konkurser kan vara ungefär lika plågsamma som en invaliditet
efter en bilolycka och liknande för den enskilde individen. Många människor
får faktiskt en psykisk kollaps som kanske aldrig går att bota i samband med
att deras företag går över styr. Så jag vädjar till debattörerna att något sänka
tonen och diskutera vad som är lagom. Vi sitter ju i det här huset för att
debattera vad som är en lagom reglering. Behövdes det inga regler, behöv-
des inte denna riksdag heller. Men vi behöver alltså ha vissa spelregler. Vi
bör på ett någorlunda fördomsfritt sätt kunna diskutera hur dessa spelregler
skall se ut.
Sedan till kärntekniklagen. Vi har alltså fattat beslut i Sveriges riksdag,
vilket senast bekräftats i en trepartiuppgörelse och i en energiproposition
som har lagts på riksdagens bord och som förmodligen kommer att vinna
riksdagens bifall, om att kärnkraften skall vara avvecklad till år 2010. Vi har
en lag som säger att det första kravet för att genomföra beslutet är att vi
inte bygger nya kärnkraftverk. Det är ganska självklart. Det kan naturligtvis
också ifrågasättas om denna lag behövs, för varje vettig människa inser att
det vore oförnuftigt att bygga några nya kärnkraftverk. Det är lika oförnuf-
tigt att projektera nya kärnkraftverk som man inte skall få uppföra och som
i varje fall skall vara avvecklade inom 19 år, vilket är alldeles onödigt kort
tid för den typen av investeringar.
Jag kan hålla med om att lagen borde vara onödig, därför att det ju är
statliga och kommunalt ägda företag som är de enda som har chansen att
ägna sig åt denna verksamhet. Där borde man ha så mycket förstånd att man
icke förslösar skattebetalarnas tillgångar till att utföra dyrbara projekte-
ringar. Sådana projekteringar kostar ju många miljoner, det hoppas jag att
Karin Falkmer har klart för sig. Det kostar miljoner kronor till absolut ingen
nytta.
Om Karin Falkmer går upp i talarstolen och säger: Vi vill inte stå för den
linje som moderata samlingspartiet i omröstningen 1980 stod för, nämligen
att kärnkraften skall avvecklas, utan deklarerar att moderata samlingspartiet
vill att kärnkraften skall utvecklas, då vore det konsistens i Karin Falkmers
yrkande om att få bort 6 § kärntekniklagen.
Anf. 75 KARIN FALKMER (m) replik:
Herr talman! Efter att ha lyssnat till Lars Norberg kan jag inte annat än
att be om en replik. De borgerliga partierna står för marknadsekonomi. De
anser att marknadsekonomin är det i särklass bästa ekonomiska systemet att
styra ett land med. I marknadsekonomin är näringsfrihet utan etablerings-
kontroll ett av adelsmärkena. I lagar och regler skall man ge skydd för hälsa
och säkerhet men för övrigt inte reglera och styra människornas enskilda val
i olika frågor.
Sedan har vi dem med mera planekonomisk inställning, regleringsivrarna.
Vi finner faktiskt i det här betänkandet ganska typiska exempel på var vi har
miljöpartiet. I den första av reservationerna vill vi minska etableringskon-
trollen; miljöpartiet vill ha mer kontroll. När det gäller tillfällig försäljning
vill vi minska regleringen, medan miljöpartiet vill ha mer kontroll. Om af-
färstidsreglering har miljöpartiet inte skrivit någonting, men jag tolkade
Lars Norbergs uttalanden som att det lutar åt mer reglering även där.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Näringsrättslig
reglering, m.m.
87
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Näringsrättslig
reglering, m.m.
Vad gäller kärntekniklagen är det, som jag ser det, helt befängt att ha en
lagparagraf som förbjuder ett litet antal människor i vårt land att konstruera
och presentera förslag på kraftområdet om de anser det befogat. Avgörandet
skall inte tas av politikerna i Sveriges riksdag. Avgörandet skall lämnas till
de mycket kunniga och kompetenta industrimänniskorna.
I alla planekonomiländer inför faktiskt politikerna, de styrande, regel ef-
ter regel, lag efter lag just under parollen omsorg om medborgarna! Hur
många lagar är inte införda i olika förtryckarländer under just parollen om-
sorg om medborgarna i landet.
Anf. 76 LARS NORBERG (mp) replik:
Herr talman! Karin Falkmer förstår fortfarande inte min argumentering
för att det finns någonting som heter lagom nivå här i livet och att det finns
problem som behöver lösas, sociala problem och samhällsproblem som be-
höver få gemensamma lösningar. Därför har vi en lagstiftande församling
som kallas för riksdag. Därför har vi en regering som har befogenhet att ut-
färda förordningar grundade på riksdagens anvisningar. Jag tycker att vi
skulle kunna föra en vettig diskussion om var gränserna skall gå.
Jag kan respektera att Karin Falkmer anser att det är bra att outbildade
människor kan starta företag utan att veta vad de ger sig in i. Jag tror för min
del att det skulle vara ganska nyttigt om de hade vissa enkla förkunskaper.
Detta har jag yrkat på i den reservation som jag har undertecknat.
Jag är förvånad över att Karin Falkmer inte inser att detta inte betyder att
vi skall ha planekonomi eller att vi skall göra avsteg från marknadsekono-
min. Alla demokratiska länder i väst har en marknadsekonomi. Samtidigt
har man en lagstiftning som sätter upp vissa gränser för hur marknadsekono-
min skall fungera. Vi har alltså en lagstiftning som talar om hur aktiebolag
och handelsbolag skall fungera, hur de skall betala skatter osv. Jag har väl-
digt svårt att förstå den typen av argumentering där man säger att det är plan-
ekonomi när någon anser att det på någon punkt krävs mer reglering. Jag
har i många fall instämt i moderaternas yrkanden på minskad reglering, men
det beror helt på hur verkligheten ser ut. Just när det gäller etablering av
småföretag är det min övertygelse att många människor råkar i olycka på
grund av sin bristande kunskap. De råkar in i brottslighet. Ackordcentralens
chef har vittnat inför näringsutskottet om att många människor genom sin
okunnighet råkar in i brottsliga situationer. De kan inte och förstår inte hur
bokföringen skall göras och hur ekonomin i ett mindre företag skall skötas.
Jag tror bara att en elementär utbildning skulle rädda många nya företagare
och leda till en positiv utveckling av småföretagen.
Anf. 77 KARIN FALKMER (m) replik:
Herr talman! Jag håller med Lars Norberg om att vi självfallet måste ha
en lagstiftning. Jag tror att vi kan vara eniga om det. Men frågan är ju vilken
nivå som är lagom, vilket Lars Norberg talade om.
När vi anser att denna nivå är passerad föreslår vi avreglering. Och vi har
i flera olika betänkanden föreslagit sådan avreglering, eftersom lagarna skall
vara till för att i första hand garantera rättssäkerhet, trygghet och säkerhet
88
och inte vara till för att sätta käppar i hjulet för enskilda människor i olika
sammanhang.
Anf. 78 LARS NORBERG (mp) replik:
Herr talman! Jag försöker erinra mig några tillfällen då jag har gått på mo-
deraternas linje när det gäller avreglering. Jag kommer ihåg ett fall som
gällde de fackliga organisationernas möjlighet att mer eller mindre tvinga
sina medlemmar att teckna vissa försäkringar. I detta sammanhang gick jag
faktiskt på moderaternas linje och yrkade på ökad frihet. Jag tyckte att det
var en onödig frihetsinskränkning att man mer eller mindre tvingade männi-
skor att teckna försäkringar som t.ex. kunde leda till att de blev dubbelför-
säkrade.
Det är alltså fråga om vad som är lagom. Jag har tydligen en annan upp-
fattning än Karin Falkmer när det gäller behovet av förkunskaper för dem
som skall starta småföretag. Jag tycker att vi sakligt skulle kunna diskutera
det utan att ifrågasätta om det innebär en total avveckling av marknadseko-
nomin eller ett totalt hemfallande åt planekonomi. Jag kan inte förstå att det
innebär mer planekonomi att kräva att vissa småföretagare skall ha några
förkunskaper än att säga att en präst skall ha läst litet teologi eller att en
lärare faktiskt skall ha gått i genom en viss lärarutbildning.
Tredje vice talmannen anmälde att Karin Falkmer anhållit att till protokol-
let få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 79 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):
Herr talman! Detta betänkande har tillkommit med anledning av yrkan-
den i tolv olika motioner. Som synes är det flera olika frågor som har samlats
under rubriken Näringsrättslig reglering, m.m. Resultatet av utskottets be-
handling har resulterat i en majoritetsskrivning samt tio olika reservationer.
Jag skall kortfattat kommentera några av reservationerna.
Enligt reservation 1 vill de borgerliga partierna ha minskad etablerings-
kontroll. Reservation 2, av Lars Norberg, går åt andra hållet. De borgerliga
hävdar att det i princip skall vara fritt att starta företag. Det enda undantaget
enligt reservationen är om människors hälsa eller säkerhet står på spel.
Låt mig konstatera att de borgerligas förblindade tro på att marknaden
skall lösa alla problem är något överdriven. Begreppet säkerhet är ett ut-
tryck som kan ge långtgående konsekvenser om man vidgar innebörden av
ordet. Det skulle nog få även reservanterna att acceptera en hel del ingrepp
som de inte har tänkt på.
Som tidigare anser utskottsmajoriteten att det nuvarande systemet för eta-
bleringskontroll skall bearbetas i det fortsatta arbetet med avreglering och
regelförenkling.
När det gäller reservation 2 vill jag hänvisa till den utredning rörande kon-
kurser som tillsatts.
Moderaterna och folkpartiet önskar enligt reservation 3 minskad reglering
vid tillfällig försäljning. De vill ändra en lagstiftning som trädde i kraft för
tio dagar sedan. Man skulle kanske tillåta en lag att verka något längre innan
man ändrar i den, i varje fall anser utskottsmajoriteten det.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Näringsrättslig
reglering, m.m.
89
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Näringsrättslig
reglering, m.m.
Enligt reservation 4 vill centern att även möbler, mattor och husgeråd skall
regleras vid tillfällig handel. Majoriteten i utskottet delar, liksom tidigare,
inte denna uppfattning.
I reservation 6 tar de borgerliga partierna upp frågan om affärstidsregle-
ring. Den bygger på motioner som skrivits med anledning av en genomförd
utredning om effekterna av fria affärstider. Denna utredning är nu avslutad
och nedlagd. Såvitt jag och utskottsmajoriteten kan bedöma föreligger inga
planer på en förnyad reglering av affärstiderna. Därför yrkar jag avslag på
reservation 6.
I reservationerna 7 och 8 krävs ett upphävande av lagen om anordnande
av visst automatspel. Reservanterna tar ingen som helst hänsyn till de sociala
skäl som ligger bakom tillkomsten av denna lag. Reservanterna visar enligt
min uppfattning stor okunnighet. Det gäller i första hand moderaternas re-
servation 8. Jag yrkar avslag på båda reservationerna.
I reservation 9 kräver moderaterna och folkpartiet att kärntekniklagen
skall ändras. De vill att det skall bli möjligt att vidta förberedande åtgärder
i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor. Detta är enligt nuva-
rande lagstiftning förbjudet. Utskottsmajoriteten har inte funnit det befogat
med en sådan ändring.
Herr talman! Sammanfattningsvis yrkar jag bifall till hemställan i närings-
utskottets betänkande NU29 och i konsekvens därmed avslag på samtliga
reservationer.
Anf. 80 GUDRUN NORBERG (fp):
Herr talman! Sven-Åke Nygårds säger att folkpartiet hyser en förblindad
tro på marknaden. Det är ju inte precis vad Sven-Åke Nygårds gör. Han har
ingen tro på enskilda människor ens. Men han avslutar sitt resonemang om
den här reservationen med att säga att fortsatt avreglering skall ske. Varför
tar då inte socialdemokraterna det steget? Varför har vi varit tvungna att re-
servera oss? Varför kunde vi inte vara överens om att det inte skall finnas
etableringshinder? Detta är faktiskt bara ett exempel på avregleringar. Soci-
aldemokraterna har varit motståndare till detta och kämpat emot gång på
gång och sagt att det inte går, precis som om människor inte klarar sig utan
en stark reglering inom olika områden. Jag skall som exempel ta upp valuta-
reglerlingen. Det sades tidigare att det inte skulle vara möjligt att ta bort
valutaregleringen i Sverige. Men nu är den borta. Och socialdemokraterna
tvingas till steg efter steg i den riktningen. Men det är ganska lustigt att soci-
aldemokraterna säger att de skall fortsätta avregleringen men samtidigt hå-
nar oss genom att säga att vi har en förblindad tro på att marknaden klarar
detta utan regleringar.
Äntligen är utredningen om affärstiderna nedlagd. Vi har i flera omgångar
yrkat på att den skulle läggas ned.
Jag tycker faktiskt, Sven-Åke Nygårds, att det vore logiskt att riksdagen
nu uttalade att vi skall ha fria affärstider, eftersom utredningen kom fram till
det och regeringen inte heller tycks komma till något annat beslut och inte
vill tala om detta mer. Slå då fast att vi skall ha fria affärstider i Sverige. Det
skulle vara ett välkommet besked från socialdemokraterna.
90
Anf. 81 KJELL ERICSSON (c):
Herr talman! Sven-Åke Nygårds tycks ha en svag tro på det enskilda före-
tagen.
Orsaken till många av de konkurser som vi har i Sverige i dag beror på att
regeringen under lång tid har fört en felaktig ekonomisk politik. De rätta
förutsättningarna för företagsamheten här i Sverige har inte skapats. Det är
en grundorsak till den nuvarande situationen.
Man skulle göra som man gör inom EG, nämligen satsa på småföretag-
samheten och hjälpa till att skapa gynnsamma villkor för den i form av
sänkta skatter och sänkta avgifter och hjälpa till med riskkapital, som är en
mycket stor fråga i dag. På grund av den ekonomiska politik som har förts
har vi även fått ett mycket högt ränteläge. Och det tär hårt på småföretagens
kapital.
Om man i stället satsade på småföretagen och försökte främja småföretag-
samheten i det här landet skulle man klara av dessa problem.
Anf. 82 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Jag instämmer i Gudrun Norbergs och Kjell Ericssons anför-
anden. Och för att förkorta debatten behöver jag inte upprepa vikten av att
vi har etableringsfrihet och driver en småföretagarvänlig politik.
Det är socialnämnderna som får arbetet med att hantera automatspelsla-
gen. Som jag ser det är det väl befogat att man tar bort denna lag och låter
socialnämnderna i landet använda denna tid till mycket viktigare uppgifter,
t.ex. att bekämpa drogerna ute i kommunerna, vilket är ett oerhört allvarligt
problem i dag. Det är viktigt att vi arbetar konstruktivt med de sociala pro-
blem som finns ute bland ungdomar och inte sticker huvudet i busken och
tycker att vi har klarat problemen genom att förbjuda flipperspel.
Är Sven-Åke Nygårds beredd att här och nu klart och tydligt säga att de
fria affärstiderna skall bibehållas?
Anf. 83 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Jag vill ställa en kort fråga till Sven-Åke Nygårds. Han be-
rörde över huvud taget inte frågan om registrering av dem som bedriver till-
fällig handel, dvs. att de skall uppge sitt registreringsnummer för mervärde-
skatt. I betänkandet står det: ”Om ytterligare åtgärder skulle krävas från
kontrollsynpunkt borde emellertid, menade utskottet, i första hand de gene-
rella föreskrifterna på området skärpas.”
Jag har litet svårt att förstå detta uttryck, eftersom begreppet tillfällig han-
del innebär att personer under kort tid etablerar sig inom handeln. Och dessa
personer behöver kanske ha en något tydligare adressbeteckning än vad som
gäller personer som bedriver permanent handel. Beträffande dessa personer
vet man nog väl att deras verksamhet är momsregistrerad och att de perso-
nerna är bofasta. Men när det gäller den tillfälliga handeln vore det värde-
fullt att få en ordentlig kontroll över att det är vederhäftiga företagare som
bedriver denna handel och att deras namn, adress och momsregistrerings-
nummer klart framgår.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Näringsrättslig
reglering, m.m.
91
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Svenska Petroleum
Exploration AB
Anf. 84 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):
Herr talman! Karin Falkmer och Gudrun Norberg går upp i falsett över
hur eländigt det är med regleringar i Sverige. Jag måste säga att det är förvå-
nande att det över huvud taget finns några företagare i det här landet som
finner skäl att driva företag. Det finns ju trots allt flera hundra tusen företag
som blomstrar och går ganska bra. Jag undrar hur de kan överleva.
Om Gudrun Norberg tyckte att jag hånade henne, ber jag om ursäkt.
När det gäller affärstiderna vill jag bara upprepa att det, i varje fall inte
såvitt jag vet, föreligger några förslag om att reglera dem.
Anf. 85 GUDRUN NORBERG (fp):
Herr talman! Nej, Sven-Åke Nygårds, det är inte så eländigt att vi inte har
några företag kvar i Sverige. Självfallet har vi det. Men det är inte många
dagar sedan vi hade en offentlig utskottsutfrågning här i riksdagen om inve-
steringar i Sverige kontra investeringar i utlandet. Det visade med all tydlig-
het - och det vet var och en - att svenska företagare gör många och stora
investeringar utomlands, eftersom de inte vill satsa på företagsamhet i Sve-
rige och inte vill expandera i Sverige. Det omvända förhållandet förekom-
mer inte, att utländska företag skulle investera i Sverige. Man vill inte satsa
på Sverige.
Näringslivsklimatet i Sverige är faktiskt inte särskilt positivt, utan det finns
mycket att förbättra. Det är en mycket större fråga än den etableringskont-
roll som vi talar om i reservationen. Eftersom Sven-Åke Nygårds tog upp
frågan om det över huvud taget kan finnas företag i Sverige, måste jag säga
att Sverige inte är något bra företagarland, men att det självfallet inte är så
uruselt att det inte finns några företag. Vi kan däremot göra klimatet mycket
bättre här i Sverige, och det försöker vi göra.
Anf. 86 KJELL ERICSSON (c):
Herr talman! Sven-Åke Nygårds, det finns många företag i det här landet,
men inte tillräckligt många. Vi skulle behöva många fler. Vid den hearing vi
hade framkom - vilket Gudrun Norberg sade - att investeringarna i detta
land är alltför låga. Det behövs nu dels expansion i befintliga företag, dels
nyetableringar inom olika områden. Om vi skall kunna trygga välfärden är
enda chansen ett fungerande näringsliv. Då måste också en utbyggnad göras
inom olika verksamheter inom olika branscher. Vi måste då satsa på små-
företagsamheten. Vi måste ge företagen en möjlighet att verka här i landet
på rimliga ekonomiska villkor. Med den politik som har förts nu klarar man
inte av det.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 april.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1990/91 :NU30 Svenska Petroleum Exploration AB (prop. 1990/91:83).
Anf. 87 GUNNAR HÖKMARK (m):
Herr talman! Det är inte nog med att det är svårt att uttala hela namnet i
betänkandet, det är också svårt att förstå varför majoriteten vill överföra sta-
tens aktier i OK Petroleum AB till staten i stället för att sälja dem till de
enskilda människorna. Det finns en borgerlig trepartireservation som går ut
på att just detta skall göras. När man frågar sig vad som är klokt i det fallet,
skall man inte behöva fråga sig varför man skall sälja ut dessa aktier på den
enskilda marknaden till enskilda människor. Man skall ställa sig den om-
vända frågan: Vad finns det över huvud taget för motiv för att staten skall
använda sina pengar till att äga aktier i ett näringsdrivande företag i ett olje-
bolag? Det är en fråga som de som hävdar förstatligandet bör svara på.
Vad finns det för anledning att överföra dessa aktier från nuvarande statlig
ägo till Förvaltningsaktiebolaget Fortia i stället för att sälja ut dem? Runt
om i hela världen ser vi nu hur man säljer ut statliga företag och överger varje
tanke på att staten skall styra näringslivet genom ägande, därför att man har
insett de dominerande fördelarna med privat och enskilt ägande.
Jag skulle vilja fråga majoritetens talesman här i kammaren vad det finns
för motiv till att staten skall äga dessa aktier. Finns det några erfarenheter
runt omkring i världen som talar för att staten bör äga aktier i oljeföretag
av denna typ? Finns det några erfarenheter från svensk historia av statlig
företagsamhet som talar för att dessa aktier skall överföras i Fortias ägo? Är
det av värde att minska utrymmet för personligt ägande, vilket man gör ge-
nom denna typ av åtgärd? Är det av värde att man minskar utrymmet för
investeringar i infrastrukturen genom att behålla detta i statlig ägo i stället
för att sälja ut det så att man får pengar till att bygga vägar, järnvägar och
andra viktiga saker i vår infrastruktur? Jag skulle vilja fråga majoritetens ta-
lesman var i världen - utomlands eller i Sverige - det finns erfarenheter som
motiverar att dessa aktier skall tillföras staten i form av Förvaltningsaktiebo-
laget Fortia.
Det vore intressant att få ett besked på den punkten, eftersom det skulle
vara ett unikt besked. Ingen annanstans i världen anser man sig nämligen i
dag kunna finna några motiv för att i något land öka det statliga ägandet.
Man satsar i stället på att sälja ut till enskilda människor så att man får ett
spritt enskilt ägande.
Herr talman! Mot denna bakgrund ber jag att få yrka bifall till denna tre-
partireservation.
Anf. 88 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Här kommer ett exempel på att vi miljöpartister under-
stundom är ganska villiga att avreglera. Vi har här kommit fram till nästan
samma slutsats som moderaterna, nämligen att det inte finns några starka
motiv för att staten skall engagera sig i oljeprospektering, oljeindustri eller
oljeförsäljning. Att den statliga insatsen i prospekteringsverksamheten har
varit mycket misslyckad ur ekonomisk synpunkt framgår med all tydlighet
av propositionen. Man har förlorat mycket pengar på den här verksamheten,
och staten hade över huvud taget ingenting där att göra. Det är den slutsats
man kan dra. Staten hade naturligtvis ingen särskild kompetens.
I vissa länder har staten i årtionden ägnat sig åt oljeindustrin, Gunnar
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Svenska Petroleum
Exploration AB
93
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Svenska Petroleum
Exploration AB
Hökmark. Det gäller bl.a. i England, där British Petroleum har varit statligt
ägt under årtionden. Staten kan således bedriva oljehantering och oljeindu-
stri. Men den svenska staten har uppenbarligen icke tillägnat sig dessa fär-
digheter. Det finns således all anledning för staten att dra sig ur svensk olje-
industri. Detta är vad vi föreslår.
Skillnaden mellan moderterna, folkpartiet och miljöpartiet i det här av-
seendet är att vi som vanligt vill vidga ägandet och i första hand låta de an-
ställda i företagen bli aktieägare när staten säljer ut sina aktier, vilket uppen-
barligen inte moderater och folkpartister kan tänka sig.
Jag yrkar således bifall till reservationerna nr 2 och 3.
Vi menar att - vilket i och för sig står rätt väl i överensstämmelse med vad
socialdemokraterna, folkpartiet och centern har gjort upp om i energiöver-
enskommelsen - inte bara de medel som frigörs genom försäljning av pro-
spekteringsföretaget utan också medel genom av oss föreslagna försäljningar
av aktier i OK Petroleum AB skall användas för en offensiv satsning inom
energitekniken. Denna satsning skall enligt vår uppfattning avse dels effekti-
vare energianvändning, dels inhemsk förnybar energi.
Det finns anledning att ställa en fråga till utskottets företrädare. Det står
att utskottet instämmer i regeringens uppfattning att statens aktier i OKP,
OK Petroleum, skall överlåtas till Fortia och att utskottet tillstyrker förslaget
i propositionen. Som nämnts kommer utskottet senare under våren att be-
handla frågor som gäller statligt företagande. Det är möjligt att vi kommer
att göra det. Jag har inte sett någon påtaglig motivering till varför man mot-
sätter sig detta, mer än att man skall behandla det senare under våren. Av
den energipolitiska propositionen har jag inte kunnat utläsa att man där tar
ställning till vad man skall göra med aktierna i OK Petroleum, men det är
möjligt att Barbro Andersson kommer att avslöja något av vad som här
komma skall.
Anf. 89 BARBRO ANDERSSON (s):
Herr talman! I detta betänkande behandlas dels en proposition om försälj-
ning av statens aktier i Svenska Petroleum Exploration AB m.m., dels två
motioner med anledning av propositionen.
I propositionen föreslås att statens aktier i Svenska Petroleum Exploration
AB skall överlåtas till OK Petroleum AB enligt ett avtal som parterna har
träffat. Utskottsmajoriteten tillstyrker detta förslag. I propositionen föreslås
också att statens aktier i OK Petroleum skall överföras till Förvaltningsaktie-
bolaget Fortia. Fortia bildades som vi alla minns för att man skulle få en mera
ändmålsenlig form för förvaltandet av det statliga aktieinnehavet.
Den överlåtelse som nu föreslås innebär ytterligare ett steg mot affärsmäs-
sighet inom den statliga kapitalförvaltningen. Ersättningen till staten för
överlåtelsen av aktierna i Svenska Petroleum Exploration AB till OK Petro-
leum AB beräknas till ca 500 milj.kr. Dessa medel har medräknats för att
finansiera de insatser som föreslås i energipropositionen, som kommer att
behandlas senare i vår av riksdagen. Där ingår åtgärder för att främja en
effektivare energianvändning och utnyttjande av inhemska förnybara ener-
gikällor.
94
Energipropositionen är ett resultat av en överenskommelse mellan tre
partier, socialdemokraterna, centern och folkpartiet.
I den första reservationen hävdar reservanterna att någon försäljning av
aktier i OKP till Fortia inte är påkallad, och vill avstyrka förslaget. Reser-
vanterna vill privatisera statliga företag. Utskottsmajoriteten vidhåller sitt
tidigare ställningstagande beträffande Fortia och övrigt statligt ägande och
avstyrker reservationen.
Miljöpartiet vill i reservation nr 2 att aktierna skall säljas ut till de an-
ställda inom OKP.
Med hänvisning till vad jag anfört om den första reservationen yrkar jag
avslag även på denna reservation.
I reservation nr 3 menar miljöpartiet att de frigjorda medlen från försälj-
ningen skall användas till en energiutvecklingsfond.
En energiteknikfond som finansierar utveckling av ny energiteknik finns
redan. Denna fond skall enligt förslag tillföras ytterligare medel från stats-
budgeten, 110 milj.kr. per år under en femårsperiod. Därigenom borde re-
servanten vara nöjd, eftersom förslaget i det betänkande vi just ju behandlar
innebär att medel överförs för att främja effektivare energianvändning och
utnyttjande av inhemska förnybara energikällor.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i sin helhet och av-
slag på reservationerna.
Anf. 90 GUNNAR HÖKMARK (m):
Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten i onödan. Jag har också för-
ståelse för att majoritetens talesman inte ville besvara någon av mina frågor
om var någonstans i världen man kan finna erfarenheter som talar för att
staten skall placera aktier i ett aktiebolag, och var man i Sverige och den
svenska statliga företagsamhetens historia kan finna motiv för att överlåta
aktierna till Fortia i stället för att låta enskilda människor äga dem.
Det vore intressant att höra om majoriteten har några argument för varför
staten skall äga dessa aktier och varför man inte i stället skall tillåta enskilda
människor att äga dem.
Anf. 91 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Jag vill till Barbro Andersson säga att vi naturligtvis inte är
nöjda. 110 milj.kr. är ju i och för sig pengar, men vår generella uppfattning
är, vilket har klargjorts i tidigare debatter och bl.a. remissdebatten om ener-
gipropositionen, att de insatser som gjorts för omställning av energisystemet
från energislöseri till energihushållning och till inhemsk förnybar energi är
helt otillräckliga.
Det behövs mer pengar, och de pengarna kan man enkelt hitta genom att
försälja dessa oljeintressen, vilka staten inte kan ha något primärt intresse
av att behålla.
Anf. 92 BARBRO ANDERSSON (s):
Herr talman! Det är väl känt att socialdemokraterna och de borgerliga
partierna har olika uppfattningar i frågan om statligt ägande eller privat
ägande av aktierna.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Svenska Petroleum
Exploration AB
95
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
96
I sitt första inlägg efterlyste Gunnar Hökmark att regeringen skulle an-
vända pengarna till infrastrukturen. Detta förslag innebär att man kommer
att använda pengarna i samband med genomförandet av den energiuppgö-
relse som träffats mellan tre partier för att främja effektivare energianvänd-
ning och utnyttja inhemska förnybara energikällor.
Anf. 93 GUNNAR HÖKMARK (m):
Herr talman! Jag håller med Barbro Andersson om att det är väl känt att
socialdemokrater och borgerliga har skilda ståndpunkter i frågan om statlig
företagsamhet och privat företagsamhet. Vi är för privat företagsamhet och
marknadsekonomi. Ni har traditionellt stått för statligt ägande och mer eller
mindre planerad ekonomi.
Barbro Andersson har fortfarande inte givit något argument för varför sta-
ten i detta fall skall äga dessa aktier. Jag förstår henne i den delen, eftersom
det inte finns några argument. Det finns inget motiv till varför staten skall
äga aktier i OK Petroleum AB. Man kan runt om i världen inte finna något
som styrker varför detta skulle vara bra. Det finns inte i teorin eller i den
svenska historien något argument som talar för detta.
Jag vill också tala om för Barbro Andersson att hon blandar ihop olika
slags pengar. De pengar som hon alldeles nyss nämnde har samband med
den överlåtelse som sker genom att statens aktier i Svenska Petroleum Ex-
ploration AB överlåtes till OK Petroleum AB. Det vi reservanter talar om i
reservation nr 1 är de pengar man skulle kunna få in till staten genom att
sälja statens aktier i OK Petroleum AB.
Herr talman! Det är mycket petroleum i detta, men det skulle kunna bli
ännu mer pengar till att bygga vägar med.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 april.)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1990/91 :BoU12 Vissa anslag till bostadsförsörjningen (prop. 1990/91:100
delvis).
Anf. 94 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Jag tror det är många som är intresserade av att under denna
debatt få höra hur företrädarna för den majoritet som står bakom den nya
bostadsfinansieringen kan förklara varför det nya bostadsfinansieringssyste-
met med räntelån är lösningen på den kostnadskris som vi nu har i boendet
och på problemet med de växande bostadssubventionerna. Det är många
som med intresse ser fram emot förklaringen till hur man skall kunna hålla
tillbaka statens kostnader i ett system där man går in med dels stora garantier
mot för höga realräntor, dels garanterar låntagarna ersättning för i stort sett
alla förluster vid en försäljning.
Vi är många som med spänning väntar på hur majoriteten skall förklara
hur vi skall få bukt med kostnadsökningarna i boendet när följden av det nya
bostadsfinansieringssystemet blir att en 20 år gammal bostad kommer att bli
ca 1 000—1 500 kr. dyrare i månaden i kapitalkostnader i kombination med
fastighetsskatt jämfört med kostnaden för en nyproducerad lägenhet.
Vi är många som med intresse kommer att lyssna till förklaringen till hur
man skall kunna stimulera hushållssparandet i ett system där man så fort man
går in med en kontantinsats riskerar att förlora den om man tvingas till en
försäljning. Det är många som väntar på att höra de lugnande besked som
majoriteten har att ge dem som i framtiden kommer att se skulden växa
mycket hastigt trots att de amorterar lånen med mycket dryga amorteringar.
Jag tror att det är många människor som vill ha svar på dessa frågor. Det är
detta som just nu är det centrala i bostadspolitiken.
Väldigt många människor känner oro inför hur finansieringen av det egna
boendet kommer att te sig i framtiden. De vågar inte satsa på att bygga en
ny bostad, och det är detta som gör att vi nu också har fått en stagnation i
bostadsbyggandet.
Centern avvisar förslaget till ny bostadsfinansiering med räntelån. Vi vill
inte vara med om att locka in de boende i ett system som kan leda till förlus-
ter och skuldfällor i framtiden. Vi vill inte vara med om att bryta de avtal
som finns med alla de husägare som redan i dag långsiktigt har intecknat en
stor del av sin hushållsinkomst och hushållsekonomi i ett boende. De får helt
plötsligt andra förutsättningar för finansieringen.
Vi vill inte vara med om att införa ett system som kan leda till att det blir
en stor folkvandring från äldre hus och att man bygger nya hus, eftersom det
blir dyrare att bo i äldre hus än i nya hus, eller om inte det blir följden, att
skapa en helt orimlig marknad som gör att systemet kommer att haverera
ganska snart.
Vi anser, och det gjorde vi också när beslutet fattades den 13 december
förra året, att detta system inte skall införas. Vi har gått emot förslaget, och
vi föreslår i vår partimotion att beslutet skall rivas upp och systemet inte sät-
tas i sjön. I reservationen ges också ett klart besked till alla som har det nuva-
rande lånesystemet med räntebidrag om att de kommer att få behålla det
även i framtiden.
Reglerna för dem som tänker bygga och ge sig in i ett nytt system finns
skisserade i reservation nr 50 som bygger på tre viktiga hörnpelare. Den
första är att räntebidragen kommer att vara kvar inom ramen för en enhets-
subvention. Den andra är att en omfördelning av kostnader över tiden kom-
mer att ske för att klara kostnaderna i nyproduktionen. Den tredje hörnpela-
ren är att stimulera det enskilda hushållssparandet för att klara av en högre
kontantinsats och för att balansera bostadssubventionerna i framtiden.
Herr talman! Betänkandet som vi nu behandlar avser många av de förslag
som har lagts fram av regeringen och partierna i partimotioner och andra
motioner som berör bostadsförsörjningen.
Utskottet följer huvuddragen av förslagen i propositionen. Men på fyra
punkter gör utskottet tillkännagivanden.
Man har i enighet sagt att vintertilläggen inte skall avvecklas. På den punk-
ten avstyrks motionens förslag.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
7 Riksdagens protokoll 1990/91:92
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
98
När det gäller ramen för tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bebygg-
else föreslår utskottet att den ökas med 25 milj.kr.
Det tredje tillkännagivandet som utskottet gör är att man tvingas accep-
tera en avveckling av förvärvslånen till flerbarnsfamiljer i nuvarande ekono-
miska läge, men hemställer om ett nytt förslag från regeringen när det statsfi-
nansiella läget har förbättrats och att det då tas fram ett förslag som elimine-
rar de skevheter som finns i systemet.
Med anledning av en sexpartimotion gör utskottet det fjärde tillkännagi-
vandet om att det kan vara lämpligt att ge ytterligare utredningsinsatser för
stöd till eko-kommunprojektet.
I samtliga fyra tillkännagivanden finns det centerförslag och centermed-
verkan som har gjort att dessa beslut har kommit till stånd. I övrigt berör
betänkandet skilda förslag om bostadsförsörjningen, däribland den bostads-
politiska inriktningen.
Det läge som vi nu har på bostadsmarknaden är inte det bästa. Vi kan
glädja oss åt att vi har världens högsta bostadsstandard. Sverige är världens
bostadstätaste land. Det råder inget tvivel om att socialdemokraterna har
stor del i att vi har nått detta resultat, men politiken har haft en baksida. Den
har lett oss fel. Vi har fått subventioner som håller på att växa statsbudgeten
över huvudet. Vi har fått en kostnadsexplosion i byggandet som gör att de
sociala målen håller på att äventyras och att stödet inte går till dem som bäst
behöver det. Skattereformen och skatteomläggningen har lett till att proble-
matiken att komma till rätta med de växande subventionerna har blivit svå-
rare.
Vi är inne i en mycket unik situation som man med ekonomiska termer
kan beteckna som stagflation, dvs. vi har fler och fler tomma lägenheter sam-
tidigt som vi får en ökad bostadsbrist. De tomma lägenheterna ställs tomma
därför att vi inte har råd att bo i dem. Många tvingas att byta ner sig för att
kostnaderna är för höga. Det är en oerhört dålig hushållning med resur-
serna. Samtidigt har vi fått ett bidragsberoende. Ytterligare mer än 100000
barnfamiljer kommer detta år att bli beroende av bostadsbidrag och nästan
lika många pensionärer måste ha extra kommunalt bostadstillägg för att
komma upp i socialbidragsstandard.
Den hittills förda bostadspolitiken har lett oss fel, och det är dags att lägga
om kursen. Enligt vår uppfattning måste flera kunna bo utan bidrag. Det
viktigaste nu är att få ner kostnaderna.
I en partimotion har vi i åtta punkter föreslagit en strategi för hur vi skall
få ner boendekostnaderna. Jag skall inte gå in på alla punkter. Alla behand-
las inte heller i betänkandet, men jag vill peka på tre av dem.
Den första punkten berör bostadsbeskattningen. Från centerns sida före-
slår vi en sänkt beskattning i boendet. Vi menar att det är utomordentligt
viktigt att se till att vi nästa år får ett frivilligt hyresstopp, annars klarar vi
inte stabiliseringsavtalet, och det måste vi göra för att klara samhällsekono-
min. Ett stabiliseringsavtal innebär att de som har låga löner inte kommer
att få några nämnvärda lönelyft. Det är då orimligt att klara fördelningspro-
blematiken om man fortsätter att höja boendekostnaderna.
Den enda möjligheten att undvika kompensationer och få till stånd ett sta-
biliseringsavtal är att kunna hålla oförändrade hyror nästa år. Det kan man
göra om man sänker bostadsbeskattningen. Då kan man frivilligt få fram en
sänkning av hyreskraven och minskade boendekostnader nästa år.
Från centerns sida tycker vi att kraven som har förts fram från hyresgäströ-
relsen och LO om ett hyresstopp är riktiga. Jag måste fråga socialdemokra-
terna hur de tänker klara de sociala målen för de lågavlönade och för dem
med små ekonomiska resurser i ett stabiliseringsavtal om hyrorna ökar i den
takt som har skett under den senaste tiden. Vad tänker ni göra? Blir det yt-
terligare ökade bidrag eller kommer ni att lämna de lågavlönade i sticket och
därmed riskera att en inflationsutveckling kan hävas och att stabiliseringsav-
talet går om intet?
Den andra viktiga åtgärden för att få ned boendekostnaderna är att vi får
ett betydligt mer kostnadskänsligt finansieringssystem. Det system som vi
har i dag bygger på ett kostnadstak och när man med jämna mellanrum slår
i kostnadstaket tvingas man från statens sida att höja det. Det kan man glatt
göra eftersom det blir skattebetalarna som får svara för en ökad del av kost-
naderna för den enskilde som bygger i ett läge med ökade subventioner. Ett
sådant system stimulerar självfallet inte till att hålla tillbaka byggkostnader
och boendekostnader. Det gör inte heller räntelånesystemet. I ett räntelåne-
system skjuter man sina kostnader framför sig. Då finns inte samma morot
att hålla nere kostnaderna om man vet att man kanske inte behöver betala
igen dem förrän om 20, 30 eller 40 år framåt i tiden.
Centern och även folkpartiet och moderaterna hävdar att vi måste gå över
till ett finansieringssystem som bygger på en enhetssubvention, dvs. att man,
mycket förenklat, får en summa pengar i subventioner. Sedan är det upp till
var och en som bygger att göra så mycket bostad som möjligt av pengarna.
I ett sådant system finns det en drivkraft för dem som bygger att själva
försöka hålla nere kostnaderna. Lyckas de med det så får de totalt ett ekono-
miskt bättre resultat - mera bostad för en mindre summa pengar. Det är ett
system som direkt stimulerar till att hålla nere kostnaderna på bygg- och bo-
stadsmarknaden. Man kan säga att det är ett kostnadskänsligt finansierings-
system. Det är en väldigt viktig faktor för att kunna klara kostnaderna i
framtiden.
Den trejde punkten som jag vill peka på är att försöka skapa ökad konkur-
rens och mångfald när det gäller både byggandet och boendet över huvud
taget.
Herr talman! Det här var en mycket kort sammanfattande inriktning på
den bostadspolitik för framtiden som vi i centern vill se.
När det gäller framtidens boende och visioner för framtiden är det väldigt
tunt i betänkandet från regeringens sida och i propositionen.
Låt mig peka på två viktiga saker för det framtida boendet. Den ena är att
vi i mycket högre grad måste vara observanta på miljö- och resursfrågorna i
boendet. Byggandet och boendet tar väldigt mycket mark och andra naturre-
surser i anspråk. Det är viktigt hur vi planerar bostadsområdena och hur vi
planerar arbete, service och boende integrerat. Det är viktigt hur vi i framti-
den klarar energiproblemen i en utveckling där vi går mot knapphet på
energi och hur vi skall klara avfallsproblemen i samhället i framtiden.
Mycket av detta är frågor som berör just bostadssektorn. Här måste vi i
framtiden satsa betydligt mer för att komma närmare ett mer resursbeva-
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
99
|
Prot. 1990/91:92 11 april 1991 |
rande och miljövänligare boende och byggande. I en särskild motion från |
resursfaktorerna.
|
Vissa anslag till bo- |
Det andra jag vill peka på är att vi måste vara mer observanta så att vi inte Slutligen finns det en rad andra förslag från centern, eftersom betänkan- Vi i centern menar att det är oerhört viktigt att skapa valfrihet i boendet. De orättvisor som vi har i bostadspolitiken slår kanske hårdast mot stor- Men, herr talman, de överskuggande frågorna är ändå hur vi skall få ned Anf. 95 BERTIL DANIELSSON (m): Herr talman! Det sägs att socialdemokraterna övergivit flera av sina poli- Något korn av sanning ligger det nog i dessa påståenden. Verkligheten, |
100
fall ett annat handlande. Hur det är med den inre omvändelsen är ganska
svårt att veta egentligen.
Det må vara hur det vill med den här saken, ett är dock helt säkert; på
bostadsområdet sitter socialdemokraterna fast i den gamla röda fållan eller
i vänsterburen om man så vill. Här är det inte tal om omvändelse eller för-
nyelse i marknadens anda. Det är inte heller tal om att öka valfriheten.
En vän av ordningen kanske invänder att det nya finansieringssystemet för
bostäder ändå är ett tecken på att regeringen slagit in på en ny väg. Ja, en ny
väg är det. Visserligen är förslaget nytt, eller rättare sagt nygammalt, men
det hjälper inte. Det är ändå oacceptabelt, inte minst när det gäller attacken
mot äganderätten. Mera om detta senare.
Skiljelinjen i svensk bostadspolitik går främst mellan de socialistiska parti-
erna och oss moderater. Det är ingen tillfällighet att vi finns med på ett fyr-
tiotal reservationer i detta betänkande, BoU12, som vi nu behandlar.
Oavlåtligt och konsekvent har vi under en följd av år arbetat för ökad fri-
het för de boende, minskad byråkrati och besparingar i statens utgifter. Lika
envist har socialdemokraterna motsatt sig våra förslag, ofta med hänvisning
till att vår politik skulle leda till oacceptabla hyreshöjningar eller att den i
största allmänhet var helt felaktig.
Kungstanken i regeringens politik har uttryckts i begreppet ”Den sociala
bostadspolitiken”. Denna politik skulle mer än andra partiers främja och ta
till vara de sociala aspekterna. Större rättvisa, låga boendekostnader, bättre
boendemiljöer, bostad åt alla och att bostaden skall vara en social rättighet
har varit några av honnörsorden.
Den moderata politiken däremot skulle i alla dessa hänseenden leda i rakt
motsatt riktning. Orättvisor, höga hyror, usla miljöer och bostadsbrist skulle
vår politik leda till.
Hur har det nu gått med den socialdemokratiska politiken? Vad har social-
demokraterna åstadkommit under sina snart nio år i regeringsställning och i
en extrem högkonjunktur? Har boendekostnaderna sjunkit? Har det funnits
bostäder åt alla dem som velat skaffa sig en ny?
Svaret på dessa frågor är att den socialdemokratiska bostadspolitiken har
misslyckats. Inflationen har härjat fritt i Sverige under senare år-vilket re-
geringen har det fulla ansvaret för - och allra värst har det varit inom bygg-
sektorn. Detta har naturligt nog lett till en snabb stegring av boendekostna-
derna..Hyreshöjningarna i början på året ligger på en nivå som får de flesta
att ta sig för pannan och fråga vad det är för en politik som har lett till detta.
Höjningar på 600— 700 kr. i månaden för en normallägenhet är inte ovanliga.
Till råga på allt är det inte så sällan hyresgäster som inte får någon nytta av
marginalskattesänkningama som drabbas. Tala om solidaritet och rättvisa!
Hade vi moderater drivit en politik som fått dessa effekter hade kritiken
från socialdemokraterna varit skoningslös. Nu har vi aldrig varit i närheten
av dessa kostnadsstegringar med våra besparingsförslag. De har hela tiden
varit måttliga och legat på avsevärt lägre nivåer än de som den socialdemo-
kratiska politiken i praktiken lett fram till.
Värst drabbade är pensionärerna. Deras ekonomiska ställning har försäm-
rats efter skatteomläggningen. Att det skulle bli så, det hade ju regeringen
inte en aning om. Men som alltid ger man sig djupare in i bidragsdjungeln.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
101
|
Prot. 1990/91:92 11 april 1991 |
Pensionärerna skall givetvis få kompensation i det uppkomna läget, heter |
ökar i
|
Vissa anslag till bo- |
Något annat är egentligen inte att vänta från det hållet. Varje missförhål- Vad som framför allt känntecknat den socialdemokratiska bostadspoliti- I detta betänkande som vi nu behandlar framgår att låsningarna uppenbar- Exempelvis har många av Europas länder, även de i Östeuropa, anammat Lika obegripligt är motståndet mot likabehandling av olika byggherrar Inom bostadssektorn skall - enligt socialdemokraterna - normalt under- Den kanske viktigaste frågan just nu är det nya bostadsfinansieringssyste- Räntelånesystemet har flera allvarliga brister. För det första försvinner i ett slag de hittillsvarande räntestöden. Att sta- För det andra kommer ett system med årliga skulduppskrivningar inte att |
102
dan av ett miljonlån som växer år från år, när huset kanske blir osäljbart om
nytt arbete måste sökas på annat håll?
För det tredje uteblir de positiva effekter som regeringen utlovat. Visserli-
gen sjunker statens kostnader inledningsvis, men vad som händer på sikt är
osäkert. Besparingarna blir små om ens några.
För det fjärde är systemet ett slag mot äganderätten. De som verkligen
kommer i kläm är villaägarna. Många vågar inte bygga, och de som tvingas
in i systemet kan förlora stora pengar och få hela sin ekonomi förstörd.
Skuldfällan slår igen och äganderätten urholkas.
Det har hävdats från regeringshåll, och nu nyligen även från visst bank-
håll, att månadskostnaden i räntelånesystemet blir lägre än i nuvarande sy-
stem. Isolerat och begränsat till de första åren är det riktigt, men det är i
grunden fel. Vad som händer är att kostnaderna rullas framåt i tiden. Skul-
den växer i 18-20 år. Tar man upp nya lån årligen till det årets ränta i stället
för att betala den, blir självfallet utgiften just det året lägre, men det kommer
surt efter. Någon gång måste ju lånen betalas.
Det är vilseledande och felaktigt att undanhålla fakta om de totala utgif-
terna och kostnaderna för huset under dess hela livslängd.
Av dessa skäl måste allt göras för att förhindra ett genomförande av ränte-
lånesystemet. Vi skall göra vad vi kan, det lovar jag!
Herr talman! Det behövs en avvecklingsplan för den socialistiska bostads-
politiken, en plan som målmedvetet och konsekvent går in för att avveckla
alla socialistiska påfund som under årens lopp vävt in denna sektor i allt tä-
tare maskor.
Övergripande mål för en ny bostadspolitik anser vi i moderata samlings-
partiet att följande punkter bör vara:
1. Människor skall själva fritt kunna välja bostad och upplåtelseform.
Denna ökade valfrihet kombineras med kravet på ett sänkt skattetryck, som
öppnar möjlighet att komma bort från styrande regler och subventioner.
2. Vi måste slå vakt om äganderätten, dels genom att inte diskriminera
den eget ägda bostaden, dels genom utformningen av ersättningsregler eller
motsvarande vid intrång och rådighetsinskränkningar.
3. Hela bostadssektorn måste avregleras och avbyråkratiseras. Många av
de problem som nu finns har sin rot i den snårskog av lagar och regler som
socialdemokraterna efter hand åstadkommit.
4. Vi måste komma bort från bidrags- och subventionsberoendet. Som
det nu är betalar i stor utsträckning skattebetalarna subventionerna åt var-
andra. Denna rundgång är inte bara skadlig i sig, den styr produktion och
efterfrågan på ett olyckligt sätt och har medverkat till att kostnaderna skjutit
i höjden.
5. De särskilda skatter som belastar boendet måste minska eller helt tas
bort.
Dessa punkter bör kunna ligga till grund för en annan och bättre bostads-
politik och bryta den olyckliga utveckling som den socialdemokratiska politi-
ken gett upphov till.
Mera konkret vill jag för moderat räkning nämna några av de mera speci-
fika krav som vi har och som återfinns i våra reservationer i detta betän-
kande.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
103
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
104
Räntelånen måste ersättas med ett enhetslån, som bygger på enkla regler,
slopad kostnadskontroll, ett fåtal funktionskrav och räntebidrag som efter
hand avtrappas i takt med att skatterna sänks. Bidragsunderlaget blir be-
gränsat, men detta skall inte utgöra något hinder att bygga större hus och
lägenheter. De överskjutande kostnaderna får dock finansieras på markna-
dens villkor med vanliga lån.
Av detta följer att länsbostadsnämnderna blir obehövliga och att SBAB
kan läggas ner.
Det måste bli neutralitet mellan olika upplåtelseformer. Antingen det gäl-
ler enskilda småhus, bostadsrätter, ägarlägenheter eller hyreshus - alla skall
behandlas lika i lånehänseende och vad gäller andra regler. Någon positiv
särbehandling av vissa bostadsrättsföretag får det inte bli tal om.
Omvandling till bostadsrätt från hyresrätt skall underlättas. Lex Malmö,
som förhindrar omvandling av allmännyttans hus till privat bostadsrätt,
måste bort.
I stället för att skattebetalarna genom subventioner betalar visst underhåll
på bostadsfastigheter bör ett system med skattefria avsättningar till repara-
tionsfonder införas.
Mark- och konkurrensvillkoren måste bort, eftersom de snedvrider kon-
kurrensen och hindrar ett rationellt byggande.
En rad subventionsformer måste avvecklas. Bl.a. kan nämnas hyresrabat-
terna, återflyttningsbidragen, nybyggnadsbidragen, tilläggslån till hus yngre
än 30 år och återställningsbidrag.
Detta, herr talman, är några exempel på konkreta åtgärder som bör ingå
i den nya bostadspolitiken. Det leder för långt att här räkna upp alla våra
reservationer.
Jag vill dock nämna en, där vi anser att majoriteten är för snål, nämligen
den som gäller stödet till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Vi anser det
så värdefullt att kunna bevara och underhålla vårt kulturhistoriska arv att
mer pengar måste till. Detta anslag ligger vid sidan om och utanför de van-
liga bostadspolitiska programmen och bör därför särbehandlas.
Herr talman! Med hänvisning till vad jag här anfört vill jag uttala mitt stöd
för samtliga reservationer där moderata ledamöter finns med, men jag yrkar
endast bifall till reservationerna 1 och 8.
Anf. 96 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! Folkpartiet liberalernas bostadspolitik syftar till ökad valfri-
het och större inflytande över bostaden för de boende. Vi arbetar för att
köerna skall kapas och för att det skall gå snabbare att få tillgång till en bo-
stad vid förändrade familjeförhållanden. De svarta pengarna skall bort från
marknaden, och det skall bli mindre mygel. Sänkta bostadssubventioner
skall sänka skattetrycket. Privat kapital skall genereras i bostadssektorn för
bättre underhåll och tillräcklig nyproduktion. Staten skall inte genom eko-
nomiska styrmedel eller administrativa regleringar gynna eller missgynna
vissa upplåtelseformer, bostadstyper eller fastighetsägare.
Vi anser att det krävs mindre av planekonomi och mer av marknadseko-
nomi på bostadsmarknaden. Ett ekonomiskt system har tre huvuduppgifter:
Det måste ha mekanismer för att ge besked om vad som skall produceras,
hur det skall produceras och hur produktionsresultatet skall fördelas. Bo-
stadsmarknaden i Sverige är så reglerad och subventionerad att dessa meka-
nismer inte fungerar. Problemen är till arten om än inte till graden liknande
dem som finns i öststatsekonomierna med ineffektivitet, köer och svarta
marknader.
Folkpartiet liberalerna vill därför minska regleringarna. Vi vill ta bort en
rad onödiga regler som markvillkor, konkurrensvillkor och kostnadskon-
troll. Den omfattande lånebyråkratin bör skäras ned bl.a. genom att länsbo-
stadsnämnderna avskaffas. SBAB bör säljas. Vi vill ha en hyressättning som
ger ökad rörlighet och ett bättre utnyttjande av bostäderna.
Vi förespråkar ett bostadsfinansieringssystem som successivt minskar sub-
ventionerna. De besparingar detta leder till kan utnyttjas för skattesänk-
ningar. När subventionerna minskar i nyproduktionen vill vi skapa förutsätt-
ningar för lån, där kostnaderna i viss mån omfördelas över tiden.
Folkpartiet liberalerna motsatte sig det nyligen fattade beslutet om ränte-
lån. Det är alltför stor risk för att de samlade lånen under ogynnsamma eko-
nomiska omständigheter kan komma att överstiga fastigheternas värde.
Detta kan komma att drabba den enskilde mycket hårt. Det kan sannolikt
också medföra att hela systemet havererar. Vi har tidigare i debatten berört
de skuldfällor som bildas för de enskilda. Jag vill också passa på att instämma
i de frågor som tidigare under debatten har ställts till Magnus Persson om
konsekvenserna av detta lånesystem.
Ett nytt bostadsfinansieringssystem måste vara stabilt och även kunna fun-
gera över en längre tidsperiod, under skiftande ekonomiska förhållanden.
Det nu beslutade systemet uppfyller inte dessa krav. Vi föreslår därför att
beslutet rivs upp och att omfattande förändringar vidtas. I reservation nr 50
till det betänkande vi nu behandlar föreslår folkpartiet, moderaterna och
centerpartiet att riksdagen upphäver beslutet om ett nytt bostadsfinansie-
ringssystem. Jag yrkar bifall till denna reservation.
Herr talman! Det bör bli lättare att bilda bostadsrätter. En rad regleringar
som begränsar dessa möjligheter bör tas bort. De hinder för att bilda bo-
stadsrättsföreningar som socialdemokraterna satt upp för boende i allmän-
nyttiga fastigheter bör tas bort. I reservation nr 24, gemensam för folkpartiet
och moderaterna, föreslår vi ökade möjligheter att bo i bostadsrätt.
Vidare bör tendenserna att ge vissa intresseorganisationer myndighetslik-
nande uppgifter upphöra. Avgifter för fritidsverksamhet och boinflytande
bör inte längre betraktas som hyra. Det bör också bli lättare för fristående
hyresgästföreningar att få förhandlingsrätt.
Bostadsmarknaden, som jag nämnde tidigare, är en av de mest reglerade
sektorerna i vårt samhälle. Vi i folkpartiet vill ta bort en stor del av dessa
regleringar. Folkpartiet vill bl.a. skapa mindre lånebyråkrati.
Räntebidragsunderlaget beräknas enligt den s.k. schablonmetoden, där
en rad faktorer påverkar underlaget. Beräkningarna är komplicerade och
det finns t.o.m. särskilda dataprogram för att man skall kunna göra dessa
ansökningar. Vi anser att dessa typer av beräkningar kraftigt skall förenklas.
En sådan förenkling innebär också, som jag nämnde i min inledning, att
kraftiga nedskärningar kan göras i byråkratin. Länsbostadsnämnderna bör
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
105
|
Prot. 1990/91:92 11 april 1991 |
på sikt läggas ned, och de kommunala tjänstemän som sysslar med låneför- |
Markvillkoret innebär att marken skall förmedlas av kommunen för att
|
Vissa anslag till bo- |
rätt till statliga räntebidrag skall medges. I praktiken innebär markvillkoret Vi i folkpartiet anser att markvillkoret bör avskaffas. Kommunernas möj- Konkurrensvillkoret innebär att bostadsstöd vid byggande av flerfamiljs- I dag granskar länsbostadsnämnderna alla ansökningar om stöd för att av- Herr talman! Jag vill nu kommentera investringsbidraget. Den socialde- Investeringsbidraget skall enligt folkpartiet liberalernas uppfattning Jag vill också kommentera SBAB. Statens bostadsfinansieringsaktiebolag Några belägg för att det krävs ett nytt statligt bostadsfinansieringsinstitut Jag vill också litet grand kommentera möjligheterna till att öka konkur- |
|
106 |
rensen inom byggandet. Jag tycker att det är angeläget att stimulera en ökad |
internationell konkurrens inom bostadsområdet. Det finns i dag en lång rad
hinder som försvårar importen av byggmaterial och leder till att det finns få
utländska byggintressenter som kan bygga i Sverige. Även detta beror
mycket på det omfattande statliga regelverk som vi har och som verkar som
handelshinder. Vi vill i folkpartiet att de här regleringarna tas bort så att vi
kan öka den internationella konkurrensen. De regler som bör finnas kvar
bör förenklas och anpassas till EGs olika regler för byggande.
Herr talman! Ombyggnader bör ske varsamt och med stor hänsyn till de
boendes önskemål. Det är därför angeläget att de hyresgäster som berörs av
en ombyggnad ges större möjligheter att påverka omfattningen av denna.
Detta inflytande bör utövas av de hyresgäster som berörs av ombyggnaden i
de fastigheter det gäller och inte som nu oftast sker av den stora hyresgästför-
eningens distrikt. Ibland skriver man på intyg som står i strid med önskemå-
len från de boende i den berörda fastigheten.
För ombyggnad inne i en lägenhet bör normalt krävas att lägenhetsinne-
havaren har tillstyrkt ombyggnaden. Underhåll såsom byte av avloppsstam-
mar måste givetvis kunna utföras, men större förändringar såsom byte av
t.ex. köksutrustning eller annat tycker vi att den hyresgäst som bor i lägenhe-
ten själv skall få avgöra.
Riksdagen har också nyligen beslutat att räntestöd skall lämnas för under-
håll av lägenheter i hyreshus. Vi motsätter oss detta. Strävan bör i stället
vara att minska subventionerna, inte att införa nya subventioner. En större
omfördelning av hyror mellan äldre och nyare hus och möjlighet till skatte-
fria avsättningar till reparationsfonder är en bättre lösning. Även där finns
en gemensam reservation från de borgerliga partierna.
Jag vill nu gå över och något kommentera radonet. Radon i bostäder utgör
ett allvarligt hot mot folkhälsan. Sambandet mellan radioaktiv strålning från
sönderfall av radongas och risk för lungcancer i Sverige anses helt säkert,
även om direkta bevis i form av undersökningar ännu inte föreligger. Antalet
lungcancerfall av denna orsak i Sverige uppskattas till i storleksordningen
1 000 personer per år. Denna risk har uppmärksammats länge. Hotbilden
har under senare årtionden förstärkts genom energisparande, som medfört
att luftomsättningen i många bostäder sänkts långt under rekommenderad
nivå, och genom att bostadshus utformats med större markkontakt. Koncen-
trationen av radongas ökar därvid från vissa byggnadsmaterial, särskilt från
blågrå lättbetong av viss tillverkning, från mark i många områden och i en
del fall från grundvatten. Radon i bostäder ger nu Sveriges befolkning det
största tillskottet av radioaktiv strålning.
Herr talman! I reservation nr 70, som är gemensam för folkpartiet, center-
partiet och miljöpartiet, föreslår vi reservanter en höjning av radonbidraget.
Detta är ett viktigt bidrag för de människor som måste vidta saneringsåtgär-
der i sina bostäder. Jag yrkar bifall till denna reservation.
Folkpartiet liberalerna står självfallet bakom varje reservation i detta be-
tänkande som vi har undertecknat. Jag nöjer mig dock i denna debatt med
att yrka bifall till reservationerna nr 2, 50 och 70.
Slutligen är det med tillfredsställelse som vi noterar att vi vid utskottsbe-
handlingen har fått med oss utskottet på att den kulturhistoriskt värdefulla
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
107
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
108
bebyggelsen skall få en med 25 miljoner utökad tillstyrkanderam. Detta är i
enlighet med folkpartimotionen.
Anf. 97 JAN STRÖMDAHL (v):
Herr talman! Vänsterpartiets utgångspunkter för bostadspolitiken är helt
annorlunda än de vi nu har hört av företrädare för moderaterna och folkpar-
tiet. Jag vill ändå göra den markeringen att det finns en klar skillnad mellan
centerns bostadspolitik och den som moderaterna och folkpartisterna före-
träder. Det för fram till en liten reflexion. Man undrar hur det skall gå, om
det går så illa i nästa val, för centerpartiet att regera ihop med de blå parti-
erna när det gäller bostäderna, bostadsförsörjningen och bostadspolitiken.
Det är en gåta. Hur Agne Hansson skall kunna fungera som bostadsminister
utan en ordentlig hjärntvätt och omskolning kan jag faktiskt inte riktigt för-
stå.
Utgångspunkten för vårt resonemang är att bostaden är en social rättighet
som skall jämföras med rätten till utbildning, rätten till vård och rätten till
omsorg. Bostaden och bostadsförsörjningen måste befrias från all spekula-
tion så långt detta är möjligt. Bakom detta ligger också att marknadsprinci-
perna och marknadsekonomin inte får styra, dominera, på bostadsområdet.
Marknadsekonomin är bra i en del sammanhang men inte när det gäller ut-
bildning, sjukvård och bostadsförsörjning.
Våra principer för fram till en strävan att främja den bostadsförsörjning
och de upplåtelseformer som har minst av spekulation. Vi menar således att
den icke vinstgivande allmännyttan skall försvaras, främjas och utvecklas.
Men samtidigt måste de boende själva inom allmännyttan, alltså hyresrätts-
havarna, få ökad makt.
Vi säger inte nej till en marknadsanpassning när det gäller boendet, bo-
stadsformerna och bostädernas utformning. Men marknadsanpassningen får
inte ske via ekonomin utan den måste ske genom demokratiska beslut - dvs.
genom ett ökat boinflytande, genom att de boende får möjlighet att styra
produktion, förvaltning och förändringar på detta område. Detta resone-
mang leder också fram till något annat som är mycket väsentligt i fråga om
bostadspolitiken. Det gäller nämligen att försvara en hyresreglering kopplad
till ett besittningsskydd, en kvarboenderätt, för de boende. Den saken har
vi diskuterat förut. Men jag vill ändå nämna det i detta sammanhang. Det
handlar ju om en av hörnstenarna i den sociala bostadspolitiken. Därmed
vill jag också peka på att ett försvar och en utveckling av bruksvärdehyres-
principen utgör en väsentlig del av bostadspolitiken.
En social bostadspolitik innebär också att boendekostnaderna måste vara
rimliga. Vi menar att boendekostnaderna numera inte är det. Framför allt
gäller det det stora språng som i och med skatteomläggningen har tagits från
vad som är rimligt. Skatteomläggningen har ju kostat hyresrättshavarna
ungefär 80 kr. per kvadratmeter och år, och det är en väsentlig andel av de
hyreshöjningar, de bostadskostnadshöjningar, som har inträffat under de se-
naste 18 månaderna.
Det är alltså viktigt att diskutera och att försöka definiera vad som är en
rimlig kostnad för bostaden. Vi har all anledning att ta upp den diskussion
som har förts tidigare om hur stor andel av en normal inkomst som är en
rimlig hyra för en normal bostad. Vi har försökt att aktualisera en gammal
princip i detta sammanhang. Det är en princip som faktiskt gäller som rikt-
linje utomlands. Det vore således rimligt om nyproduktionshyran för två
rum och kök om 60 kvadratmeter inte översteg 20 % av en normal industriar-
betarlön.
Men nu är hyrorna ungefär 30-40 % för höga i förhållande till vad som
definieras som en rimlig bostadskostnad.
Företrädarna för de borgerliga partierna har här utgjutit sig över och för-
talat de generella subventionerna till bostadssektorn. Man talar om rund-
gång osv. Men de generella subventionerna utgör ett led i fördelningspoliti-
ken. Att ha generella subventioner är ett sätt att via skatten, som slår hårdast
mot dem som har höga inkomster, göra det möjligt att åstadkomma en ut-
jämning vad gäller kostnaderna för bostäder. Vi tycker inte att det är fel att
ha en beskattning av inkomsterna som har den profilen att de som tjänar
mest också får betala mest i skatt. Sedan görs det en omfördelning, varvid
de sociala nyttigheterna gynnas -1.ex. bostäderna.
Vi beklagar den situation som nu råder. Kostnaderna för bostäder ligger
ju långt över vad som är rimligt. Behovsprövade och direkt riktade subven-
tioner i form av bostadsbidrag måste därför höjas mycket kraftigt.
Jag instämmer i den kritik som bl.a. Bertil Danielsson har fört fram. Det
är alltså olyckligt att de behovsprövade bidragen har fått den effekt som de
har fått. Det innebär en överflyttning vad gäller marginaleffekterna från
höginkomsttagarna, och jag tänker då på det gamla skattesystemet, till lågin-
komsttagarna via bostadsbidragssystemet efter skatteomläggningen. Men,
som sagt, i och med att vi har hamnat i en situation där bostadskostnaderna
är mycket höga är det nödvändigt att satsa på bostadsbidrag.
Jag tror att det var Agne Hansson som tog upp frågan om att åstadkomma
ett frivilligt hyresstopp 1992. Också jag tycker att det är en viktig fråga. Efter
de smällar som de boende, inte minst hyresgästerna, nu har fått är det oer-
hört viktigt att inte åstadkomma nya hyreshöjningar den 1 juli i år, den 1
januari nästa år osv. De framstötar som har gjorts bl.a. från Hyresgästernas
riksförbund - man har ju pekat på möjligheten att åstadkomma ett hyres-
stopp nästa år - har vi alla all anledning att försöka ta på allvar. Vi måste
hjälpas åt när det gäller att realisera sådana planer.
Vi har lagt fram förslag som handlar om hur det är möjligt att göra juste-
ringar av bostadskostnaderna. Det gäller ju att göra justeringar beträffande
olika inslag i skatteomläggningen. Vi har föreslagit ett borttagande av den
dubbelbeskattning av fjärrvärmen som momsen på det området innebär. Vi
har också föreslagit ett borttagande av den egendomliga uttagsskatten, som
alltså är en moms på icke köpta tjänster. Vidare har vi föreslagit en fastig-
hetsskattebefrielse för allmännyttan. På det sättet skulle de boende indirekt
få del av den värdestegring som allmännyttans fastigheter har. Men vi har
inte lyckats vinna majoritetens gehör för detta förslag. Men för att åstad-
komma hyresstoppet 1992 räcker det med att vi avvisar det förslag som kam-
maren kommer att behandla i samband med nästa bostadsärende. Det hand-
lar då om försämringen av räntebidragen till bostadsbeståndet, vilken kom-
mer att innebära att statskassan får 600 miljoner på ett halvår. Om det är
möjligt att sätta stopp för detta - de här 600 miljonerna är egentligen bara
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
109
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
110
nålpengar i jämförelse med de vinster för statsbudgeten som räntelånesyste-
met kommer att innebära under de närmaste åren - skulle det gå att åstad-
komma ett hyresstopp nästa år. Vi vet ju att hyresnivån nu med ungefär 9 kr.
per kvadratmeter och år överstiger vad som är den egentliga hyresnivån i och
med att årets hyreshöjningar tas ut på elva i stället för på tolv månader.
I enlighet med de principer som jag här har redogjort för kräver vi ett
stopp för omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter. Detta krav gäller så
länge hembud och priskontroll för bostadsrätter inte har införts. Om ni
andra går med på detta, har vi inget att invända mot bostadskooperationen,
bostadsrättsformen. Så länge det är fritt att spekulera på detta område håller
vi dock inte med er. Det finns ju många exempel som visar vad sådan här
spekulation leder till. Lägenheterna i fråga blir ju inte tillgängliga på den
allmänna marknaden, åtminstone inte för alla och envar.
I en särskild motion detta år lägger vi fram ett förslag om att de ekologiska
grundprinciperna måste genomsyra byggandet och boendet framöver. Det
är bra att experiment har gjorts vad gäller ekobyskalan. Men det är inte till-
räckligt. Det viktiga nu är egentligen att principerna om hushållning, krets-
loppstänkande, demokratisering och lokala beslut genomsyrar bostadsför-
valtningen och alla former av bostadsbyggande. Inte minst gäller det hyres-
formen och allmännyttans bestånd.
Tvärtemot de grundprinciper som jag här har redogjort för vill de borger-
liga partierna helt eller åtminstone delvis avveckla stödet till underhåll i
fråga om hyreshusen. Man går till mycket skarpt angrepp mot den nya bo-
stadsfinansieringsform som riksdagen har fattat beslut om och som hela
marknaden nu håller på att anpassa sig till. Den här nya bostadsfinansie-
ringsformen innebär faktiskt att det blir möjligt även i fortsättningen att
bygga nya bostäder, att hålla ingångskostnaderna, ingångshyrorna, i nypro-
duktionen på en nivå som inte är helt orimlig. Genom räntelånesystemet kan
vi åstadkomma en faktisk sänkning av hyresnivåerna i nyproduktion. Sedan
sprids kostnaderna över tiden, dvs. över husets livslängd, på ett annat sätt
än som nu är fallet. Det är egentligen ganska logiskt att göra så. Ett hus har
ju en ganska lång livslängd.
Enligt min och övriga vänsterpartisters mening är det mycket riktigare att
på det viset betala av huset under en längre period. Då blir det mindre skill-
nader i fråga om kostnaderna för nya resp, äldre hus. Därmed försvåras, el-
ler kanske t.o.m. omöjliggörs, stora klipp genom försäljning av hus som in-
nehafts under några år. Vi menar att detta faktiskt mycket listiga räntelåne-
system gör det möjligt att i fortsättningen hamna på en rimlig hyresnivå.
Dessutom består möjligheten till fortsatt bostadsproduktion.
Jag skall avsluta med att rikta kritik mot ett av förslagen på bostadsområ-
det i budgetpropositionen. Det är det som förmodligen framtvingats av fi-
nansdepartementet. Socialdemokraterna lägger nu fram ett förslag om att ta
bort förvärvsstödet till de fattigaste barnfamiljerna, alltså de barnfamiljer
som är berättigade till bostadsbidrag och som hittills har haft möjlighet att
få bidrag för att kunna skaffa sig ett eget hem. Detta vill man nu kasta ut för
att få en ökning i statskassan med 280 milj.kr. Det är faktiskt mindre än en
spottstyver i förhållande till den minskade belastning som man räknar med
att åstadkomma genom räntelånesystemet.
Det märks i bostadsutskottets utlåtande att majoriteten inte gör det här
med gott mod eller särskilt villigt. Man säger att skrotandet av förvärvsstödet
skall vara tillfälligt och att man skall återkomma när vi får en bättre ekonomi
i landet. Vi kan alltid hoppas, men det verkar också dåligt att göra en sådan
försämring då ingen vet om man kommer att anse sig att ha råd att åter-
komma. Det handlar om en så uppenbar social insats med en riktig fördel-
ningspolitisk profil.
Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 4, 6, 26, 30, 65 och 67. I
övrigt vill jag bara nämna att alla reservationer där vänsterpartiet är med
stödjer vi naturligtvis.
Anf. 98 CLAES ROXBERGH (mp):
Herr talman! Boendet är en av våra mest resursslukande konsumtioner.
Det här med ekobyar är fantastiskt bra - en utveckling som har startat och
en pionjärsatsning som har gjorts. Men ibland - det tycker jag frammanas
litet i utskottets skrivning - verkar det precis som att ekobyarna skulle vara
lösningen. Det är självklart att ekobyar inte är lösningen på våra problem.
För att vi skall ha ett boende som är mycket mera i harmoni med naturen
krävs att vi tar itu med det bostadsbestånd som redan finns. Det krävs också
att vi bygger våra nya bostäder på ett ekologiskt riktigt sätt. Så sker inte i
dag. Det ekologiskt riktiga byggandet är rena undantag, rena experiment.
Vi måste se till att vi får en situation där för det första all ny byggnation är
ekologiskt riktig, för det andra att vi när vi bygger om och renoverar befintlig
bebyggelse samtidigt ändrar, där så går att göra, till ekologiskt riktigare
boende. Jag är medveten om att den gamla bebyggelsen inte kan förändras
på ett sådant sätt att den blir jämställd med nybyggnation. Men i dag sker
praktiskt taget ingenting. Det finns ett antal pionjärer, men annars byggs
95 % av alla nya hus, skulle jag vilja påstå, som de alltid har byggts. Enda
undantaget är att vi har mer isolering i husen. Det är egentligen det enda
framsteg som vi har gjort under de senaste 10—15 åren. Och det är inte nog.
Det krävs mycket mycket mer än så. Vi måste ta itu med avloppssystemen
och avfallen. Vi måste över huvud taget se till att hela processen blir cirkulär
i stället för linjär, dvs. att vi lever i harmoni med naturen på ett helt annat
sätt än tidigare. Då frågar de flesta: Är detta möjligt i den befintliga bebygg-
elsen? Jag skulle vilja säga att det går att göra väldigt mycket i den befintliga
bebyggelsen om man gör det i samband med ombyggnation. Då kan man
fråga sig: Vad krävs för att vi skall komma dithän? Jo, det krävs framför allt
att det tas initiativ och att vi får defenitioner för vad ett ekologiskt riktigt
byggande är och vad vi skall sträva efter. Det krävs insatser från statens och
boverkets sida, råd och direktiv till byggnadsnämnderna så att de kan till-
lämpa principerna och ställa de vettiga och riktiga kraven.
Jag tycker inte att utskottet här tar det ansvar som man borde ha tagit. Det
krävs alltså krafttag för att vi skall komma någon vart. Det är inte meningen
att vi skall ha ett ekologiskt byggande i det här landet först år 2010. Egentli-
gen borde alla nya hus som byggs i dag byggas på ett ekologiskt riktigt sätt.
Det borde vara ett minimikrav.
Den befintliga bebyggelsen är ett problem. Men om 10,15, 20 år har man
renoverat de flesta hus. Jag skall ge ett konkret exempel. Det finns i det här
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
111
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
112
landet från tiden före miljonprogrammets dagar en mängd hus som ändå
skall byggas om. I Göteborg har det gjorts ett pionjärprojekt, där man har
byggt om ett av dessa lamellhus och utrustat det med solfångare. Man vär-
mer alltså inte huset med solfångare, däremot sparar man energi med hjälp
av solfångare. Den uppvärmda luften går sedan från solfångaren in i spalten
mellan teglet och byggnadskroppen, som är ytterligare isolerad utvändigt.
Detta är bara en åtgärd. Det har visat sig att det innebär energibesparingar.
Det kostar ungefär 30 öre/kWh, alltså mindre än marginalkostnaden för att
producera ny el.
Detta om ekologiskt byggande. Sedan till bostadsfinanseringen.
Den här debatten har hittills kommit att i väldigt hög grad handla om bo-
stadsfinanseringen. Bertil Danielsson säger en sanning när han säger så här:
”Vi moderater vill ta bort subventionerna. Vi vill sänka skatten.” Javisst, det
är hedervärt. Men det går inte att samtidigt säga att man skall ha lånen och
räntesubventionerna upp till dagens nivå. Det går inte att sitta på två stolar
samtidigt. Man får bestämma sig för om räntesubventionerna skall finnas
kvar eller om de inte skall finnas kvar. Om moderaterna vill ha kvar nuva-
rande system med 50 miljarder i planmässiga subventioner till bostadssek-
torn, bl.a. till bostadslånen, då kan det gå att behålla nuvarande lånesystem.
Om man ta bort subventionerna går naturligtvis räntan upp, och räntesub-
ventionerna försvinner. Dår får vi ett mycket ofördelaktigare lånesystem -
tala om katastrof för husägarna!
Vidare vill jag fråga folkpartiet och centern: Anser ni i folkpartiet och cen-
tern att vi fortfarande skall betala 50 miljarder i subventioner till bostadssek-
torn, eftersom ni vill ha kvar det gamla systemet? Det är vad vi betalar i dag.
Det här är ett problem, och det måste vara ett problem för alla partier att så
stora subventioner går till bostadssektorn. Räntelånesystemet var ett sätt att
minska subventionerna på. Om ni nu avskaffar räntelånesystemet, kommer
ni att ha kvar 50 miljarder i subventioner eller kommer ni att dra ner subven-
tionerna och därigenom minska räntebidragen? Då gör ni det faktiskt oför-
delaktigare för villaägarna. Det skulle jag väldigt gärna vilja ha svar på. För
när man lyssnar på debatten får man intrycket att moderaterna, centern och
folkpartiet alla vill både äta upp kakan och ha den kvar samtidigt, minska
subventionerna och ha räntebidragen kvar på samma nivå som i dag. Men
här måste man ju välja.
Jag avslutar med att yrka bifall till reservationerna 7 och 67 som handlar
om förvärvslån till barnfamiljer. Miljöpartiet står givetvis bakom samtliga
reservationer som vi har undertecknat.
Anf. 99 ERLING BAGER (fp) replik:
Herr talman! Jag vill kommentera litet Claes Roxberghs anförande. Vi har
från folkpartiet under många år varit tydliga i vår syn på bostadssubventio-
ner. Vi har sagt att vi måste föra en politik för att minska dem. Vi har också
i det betänkande som nu föreligger i en reservation, reservation 50, dragit
upp riktlinjerna för hur vi måste arbeta för att minska bostadssubventio-
nerna enligt de bostadsfinansieringssystem som vi har haft hittills. Där fram-
går att vi exempelvis när det gäller underhåll inte vill som miljöpartiet, väns-
terpartiet och socialdemokraterna, att man nu skall få räntebidrag även till
att byta tapeter och måla som sin lägenhet. Vi föreslår i stället skattefria re-
parationsfonder. De som i dag får räntebostadslån föreslår vi i princip skall
få ha dem kvar enligt dagens system men säger att man skall arbeta för en
snabbare upptrappning av de garanterade räntorna för att på så sätt minska
bostadssubventionerna.
När det gäller nyproduktion och de nya lånen vill vi minska subventio-
nerna och därigenom räntebidragen kraftigt. Vi för vår del tycker att man
får införa någon typ av fördelning över tiden, men ni kan aldrig få folkpartiet
att ställa upp på ett sådant förslag som nu föreligger, där man skapar skuld-
fällor för enskilda människorna som kan göra att folk blir olyckliga för livet
för de bostäder som de skaffat. För det är vad det system som ni vill sätta i
sjön kommer att innebära. Det säger vi definitivt nej till.
Slutligen vill jag till Claes Roxbergh säga att det han sade om ekologiskt
byggande var mycket lovvärt. Det är bra att man försöker få fram den typen
av experimentbyggande och därigenom skapar möjligheter att minska ener-
giförbrukningen. Men jag tycker i så fall att ni i miljöpartiet borde ha yrkat
på att mycket av de regleringar som finns i dagens byggande borde avveck-
las - exempelvis markvillkoret, där kommunerna har ett mycket kraftigt
styrinstrument. De regleringar som finns i dag stoppar nämligen mycket av
den typ av ekologiskt byggande som miljöpartiet vill ha. Vi behöver en av-
reglering för att stimulera experimentbyggande och ekologiskt byggande.
Jag tycker att miljöpartiet skall hjälpa till att avreglera.
Anf. 100 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Claes Roxbergh ställde en fråga till centerpartiet om vi kan
tänka oss att behålla en räntesubventionsnivå på 50 miljarder, eftersom vi
inte har gått med på förslaget om räntelån. Först vill jag säga att ingen vet
vad räntelånesystemet kommer att kosta i framtiden. Här har man börjat
bygga upp ett system och sedan under hand upptäckt att man måste fylla ut
det med garantier av olika slag från statens sida. Det kommer att leda till
enormt stora kostnader för samhället i framtiden. Men det är inget antingen-
eller när det gäller subventionerna. Vi i centern menar att man måste gå en
medelväg. Vi är i dag inte beredda att lyfta bort alla subventioner från villa-
ägare och andra, som görs i form av räntebidragen, och lägga kostnaderna
på de boende, vilket miljöpartiet ställer sig bakom när det gäller räntelåne-
systemet.
Vi måste emellertid prioritera räntebidragen och garantera att alla kan bo
med baskvalitet, och vi måste försöka undvika att subventionera dyra och
exklusiva lösningar. Det är den linjen som centern vill gå. Det är en väl ge-
nomtänkt och balanserad subventionslinje som centern väljer i förhållande
till vad miljöpartiet har tänkt sig. Miljöpartiet vill lyfta över kostnaderna på
ett sådant sätt att de direkta kostnaderna ökar. Dessa kostnader skall visser-
ligen fördelas över tiden på de boende. Men det finns finansieringssystem
som är bättre än det nuvarande och än räntelånesystemet, och det är ett så-
dant system centern har skisserat.
Anf. 101 BERTIL DANIELSSON (m) replik:
Herr talman! Det framgår ganska klart att miljöpartiets företrädare i afton
inte har klart för sig vad de olika partierna står för när det gäller bostadspoli-
8 Riksdagens protokoll 1990191:92
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
113
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
tiken. Om den klarhet som jag tror nu kommer att bringas beträffande vår
politik på ett tidigare stadium hade kommit miljöpartiet till del hade nog stö-
det för det omöjliga räntelånesystemet uteblivit från miljöpartiet.
Subventionerna är utformade på två sätt. För det första finns det generella
subventioner i form av räntebidrag till byggande av bostäder. För det andra
finns det direkta selektiva subventioner som går till olika ändamål som väx-
lar efter hand som regeringen finner för gott. De sistnämnda vill vi saklöst
avveckla.
De generella subventionerna till byggandet och finansieringen av nya bo-
städer måste avvecklas gradvis och planerat. Det framgår mycket klart såväl
i våra motioner som i våra reservationer. Och denna gradvisa minskning av
dessa subventioner skall ske samtidigt som skatterna sänks. Det blir alltså
aldrig tal om att ligga kvar på några 50 miljarder. Men om man skall ta bort
denna typ av bidrag som marknaden och människor har vant sig vid, måste
man göra det ganska långsiktigt men ändå planerat och konsekvent. På det
sättet klarar man detta. Det sker för vår del genom ett system som vi kallar
enhetslån, vilket finns beskrivet såväl i våra motioner som i den gemen-
samma borgerliga reservationen.
Anf. 102 CLAES ROXBERGH (mp) replik:
Herr talman! Jag vill till Erling Bager säga att vi från miljöpartiet vill ha
bort många av de regleringar som i dag belastar byggandet. Jag är däremot
inte övertygad om att det är just markvillkoret som man skall ta bort. Men
hela den här branschen är helt överlastad med regleringar. Det håller jag
fullständigt med om.
Från centerns sida sägs att räntelånesystemet blir för dyrt och att man inte
vet vad det kostar. Men i nästa stund sägs att detta innebär att man lyfter
bort alla kostnader. Det borde väl ändå vara så att räntelånesystemet under
alla omständigheter, även om det är svårt att säga, kommer att bli billigare
än dagens subventionssystem.
Vad jag emellertid inte fick besked om från någon av de andra partiernas
företrädare var hur mycket pengar partierna är beredda att anslå i form av
subventioner till boendet under 90-talet.
Vad menar t.ex. moderaterna med en minskning? Siktar ni på en minsk-
ning till hälften, dvs. 25 miljarder, eller till 10 miljarder? Och vilket tidsper-
spektiv talar vi om? Är det ett perspektiv på tio år, på fem år eller på två år?
Detta måste ju hänga ihop med den skattesänkningstakt som ni vill ha. Om
man har mindre pengar att ge ut i form av stöd i räntebidrag, oavsett hur det
fördelas, måste det i rimlighetens namn innebära att det blir mindre pengar
för de boende, såvida man inte prioriterar vissa grupper väldigt mycket.
Det s.k. enhetslånet skall ju inte detaljstyras och regleras, vilket man kan
tycka är lovvärt. Men det finns ett problem i detta sammanhang, t.ex. att
bostädernas storlek inte skall spela någon roll. Om jag har förstått detta in-
nebär det ju att subventionen blir lika stor för den som bygger en jättestor
lyxbostad som för den som bygger en minimal villa. Detta måste vara ett
problem. Ur energisynpunkt vill vi ju stimulera byggande av mindre hus.
114
Anf. 103 ERLING BAGER (fp) replik:
Herr talman! Jag vill först säga att det är glädjande att Claes Roxbergh
meddelar att miljöpartiet också vill ta bort regleringar som förhindrar
mycket av den dynamik som man kan släppa fram i nytt boende. Men då
vore det väl också på tiden att man från miljöpartiet i bostadsutskottet
ställde sig bakom de reservationer som går ut på att man skall avveckla
många av de regleringar som hindrar. Jag förde tidigare en liknande debatt
med Claes Roxberghs kollega Kjell Dahlström, och jag hade förväntat mig
att miljöpartiet när detta betänkande skulle behandlas skulle hjälpa till i
detta sammanhang. Men ni i miljöpartiet har inte i ord och handling i utskot-
tet visat att ni vill vara med och avreglera byggandet.
När det gäller de olika subventionerna för boendet kanske man får spalta
upp det litet grand. Claes Roxbergh talade om 49, 48 och 50 miljarder. Sub-
ventionerna är ju uppdelade i tre delar. Den första berör villaägarnas av-
dragsrätt. Vi har via skatteöverenskommelsen fastställt att avdragsrätten
skall vara 30 %. Därigenom har socialdemokraterna och folkpartiet varit
med om att se till att nivån på den delen av subventionerna har fastställts.
Den andra delen är bostadsbidragen. Och de förslag som nu föreligger i
detta sammanhang innebär att inget parti tänker minska bostadsbidragen nå-
got nämnvärt, utan den delen av subventionerna kommer också att finnas
kvar.
Den tredje delen är räntebidragen. I fråga om dessa har vi i folkpartiet,
som jag tidigare pekade på, lagt fram förslag om att de skall minskas för att
därigenom kunna minska subventionerna.
Men räntebidragen, Claes Roxbergh, utgör ca 22 miljarder av detta stora
belopp. Och det är kanske dessa miljarder som vi nu skall diskutera.
Anf. 104 BERTIL DANIELSSON (m) replik:
Herr talman! Jag ber på Claes Roxberghs vägnar kammarens ledamöter
om ursäkt för att vi pressar deras tålamod genom att förklara enkla samman-
hang som står klara för var och en men uppenbarligen inte för Claes Rox-
bergh. Vi har inte föreslagit något system som innebär att man får subventio-
ner till jättestora hus. Subventionerna utgår inte för hela beloppet. Läs mo-
tionen, Claes Roxbergh!
Det går inte att i förväg fastställa hur mycket som skall sparas, eftersom
det är räntan som avgör hur stora kostnaderna blir. Det är också känt för
ledamöterna i övrigt. Om räntan blir hög, blir också statens kostnader stora.
Om marknadsräntan faller, blir kostnaderna avsevärt mycket lägre. Detta
kan man inte i förväg veta. Vad vi har sagt är att inriktningen måste vara att
gradvis och målmedvetet komma bort från subventionssystemen och samti-
digt sänka skatterna.
Jag misstänker att Claes Roxberghs inlägg delvis görs för att dölja det för-
hållandet att man i miljöpartiet nu känner sig besvärad över att medverka
till att tusentals villaägare i Sverige kommer att hamna i skuldfällan fram-
över. Men jag tycker inte att man skall ägna sig åt att föra en sådan debatt i
Sveriges riksdag.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
115
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
116
Anf. 105 CLAES ROXBERGH (mp) replik:
Herr talman! Den springande punkten som jag ville komma fram till är att
jag tror att alla partier har behov av att minska bostadssubventionerna.
Detta framställs i debatten ofta som att man kan minska subventionerna
samtidigt som det inte påverkar de människor som bor i husen eller de män-
niskor som bygger. Det är fullständigt självklart att det gör det. Om man tar
bort något så händer det något. Jag har fått intrycket att det alltid är modera-
terna som vill gå hårdast fram.
Jag hade inte väntat mig ett besked i form av ett exakt antal miljarder när
det gäller hur mycket man vill minska subventionerna. Jag är mycket väl
medveten om att ränteläget påverkar storleken på subventionerna. Men vil-
ken storleksordning är det fråga om? Är det hälften eller en fjärdedel av vad
som gäller nu? Och talar ni om ett års sikt, två års sikt eller fem års sikt, om
ni hade möjlighet att genomföra detta? Om det blir en moderatledd regering
efter höstens val vore det mycket intressant att få veta om det blir ett nytt
system eller ett bibehållet gammalt system med minskade subventioner. Vad
kommer det i så fall att innebära?
Anf. 106 MAGNUS PERSSON (s):
Herr talman! Det kan vara en fördel att kvällens timme är sen. Jag hoppas
att vi under den närmaste timmen kan få en litet klarare analys av de olika
ståndpunkterna när det gäller bostadspolitiken.
I bostadsutskottets betänkande BoU12 behandlas bostadsförsörjningen.
Riksdagen kommer senare i vår att behandla frågan om räntebidragen i ett
särskilt betänkande innan vi tar sommaruppehåll.
Utskottet gör ett par tillkännagivanden. För det första tycker vi att vinter-
bidragen bör vara kvar. För det andra höjer vi ramen för kulturhistorisk be-
byggelse med ytterligare 25 milj.kr. och tillmötesgår centern och folkpartiet
i valda delar. För det tredje förordar vi att riksdagen gör ett tillkännagivande
till regeringen om behovet av ytterligare utredningsinsatser rörande de eko-
logiska frågorna. För det fjärde godtar vi regeringens förslag om att förvärvs-
lånen, förhoppningsvis tillfälligt, avskaffas med hänsyn till det ekonomiska
läget.
I övrigt godkänns regeringens förslag. Oppositionen är splittrad i sina
många krav, och inte mindre än 92 reservationer och 4 särskilda yttranden
finns fogade till utskottsbetänkandet.
Herr talman! Jag skall kommentera vissa av reservationerna och närmare
redogöra för majoritetens ställningstaganden i vissa principiellt viktiga ideo-
logiska frågor.
I reservationerna 1, 2, 3 och 4 behandlas utformningen av den framtida
bostadspolitiken. Oppositionen med sina skilda särintressen bevakar i sed-
vanlig ordning sina traditionella revir.
Jag noterar att moderaterna står längst ut på högerkanten. Skallet mot by-
råkratin och avskaffandet av regleringarna är honnörsord för Bertil Daniels-
son och övriga moderater.
Folkpartiet ligger inte särskilt långt ifrån de konservativa tongångarna. Ta-
let om frihet är invävt i delvis andra formuleringar, om än man i slutänden
hamnar på samma ståndpunkt.
Centern är faktiskt mer nyanserad och dämpad i sin kritik med en något
lägre svansföring när det gäller krav på förändringar inom bostadspolitikens
område. Vänstern har en helt annan utgångspunkt för sitt förda resone-
mang.
Miljöpartiet markerar med ett par reservationer sin gröna profil när det
gäller bl.a. behovet av ytterligare satsningar på de ekologiska frågorna.
Medelst vissa skrivningar i utskottet har vi i vissa delar tillmötesgått mo-
tionskrav om än vi i slutskedet utifrån skilda utgångspunkter avstyrker de
allra flesta motionsyrkandena.
Herr talman! Jag konstaterar att i valet och valrörelsen ställs väljarna inför
tre skilda borgerliga alternativ. Vilken bostadspolitik tänker ni presentera
för väljarna i årets valrörelse? Ni gömmer er bakom en gemensam reserva-
tion som syftar till att avskaffa den förändrade lånefinansieringen om ni
kommer till makten. Vad som sker efter valet blir föremål för interna för-
handlingar mellan partierna och är och förblir för väljarna en förborgad
hemlighet dold i dunkel. Jag skall återkomma till dessa frågor.
När det sedan gäller ytterligare krav i dessa reservationer åligger det andra
att avgöra dessa frågor. Riksdagen beslutar om vissa ramar för att kunna ge
kommunerna förutsättningar att klara hyggliga bostäder. Genomförandet av
bostadspolitiken är och förblir en fråga för kommuner och berörda bostads-
företag. Denna klara gränsdragning vill vi även fortsättningsvis ha kvar. Från
de borgerligas sida handlar det i stort sett om att staten skall avhända sig
ansvaret för allt och alla inom bostadssektorn. I andra reservationer vill man
gå längre och komma med pekpinnar till kommunerna i den andra rikt-
ningen. Utskottsmajoriteten är inte beredd att följa någon av dessa pekpin-
nar.
Den bostadssociala inriktningen ligger alljämt fast. Vi inom riksdagsmajo-
riteten är naturligtvis medvetna om att det stundom krävs vissa justeringar
för att man skall kunna tillgodose önskemål om krav på förändringar och
omdisponering av resurser och insatser på alla samhällsområden, inkl, bo-
stadssektorn.
Det av riksdagen nyligen fattade beslutet om en ny bostadsfinansiering får
ses som ett led i vår bostadspolitiska strategi för att långsiktigt trygga bo-
stadsförsörjningen för landets invånare.
Jag avser att återkomma till bostadsfinansieringarna när jag närmare kom-
menterar den borgerliga trepartireservationen nr 50.
Sammanfattningsvis avslår utskottsmajoriteten de återkommande krav
som återfinns i reservationerna nr 1—4 och som behandlar utformningen av
den framtida bostadspolitiken. Vad vill oppositionen? Ett av kraven är att
staten skall ompröva och lämna över styrmedlen till de fria marknadskraf-
terna, vilket vi har svårt att smälta. Ett sådant ingrepp skulle få långtgående
konsekvenser och skulle inte alls gynna den enskilde hyresgästen, bostads-
rättsinnehavaren eller den som bor i eget hus.
Jag har följande fråga till Bertil Danielsson: Hur tänker moderaterna fi-
nansiera de miljarder som fastighetsskatten trots allt drar in till statskassan?
Ni skriver i er reservation att fastighetsskatten stegvis skall avskaffas. På vil-
ket sätt skall man plötsligt trolla fram de miljarder som kommer att fattas?
Jag yrkar avslag på reservationerna nr 1, 2, 3 och 4.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
117
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
Reservationerna nr 5, 6 och 7 berör ekologin. Här skriver utskottet att
boverket har tre steg när man skall utveckla och föra ut frågorna kring eko-
logi, byggande och planering. För det första skall man i högre grad använda
bygg- och lånereglerna. För det andra skall man till sommaren eller hösten
1991 komma med ekologiskt bärkraftig bebyggelseutveckling genom ett
ökat kunskapsunderlag till kommunerna. För det tredje gäller det utveck-
lingen av den fysiska riksplaneringen där miljövården skall få större bety-
delse och de ekologiska frågorna skall slå igenom mera. Det är svaret till vår
vän miljöpartisten.
De s.k. ekobyarna är dyra. Det gäller både Solbyn i Lund och ekobyn Tug-
gelite i min egen hemkommun Karlstad. De har dock varit banbrytande. Jag
tror att vi skall fortsätta på den vägen även när det gäller ekobyama. Inom
glesbygdsdelegationen finns för resten ganska intressanta förslag som rege-
ringen nu funderar över och kommer att återkomma till. Frågan bereds i re-
geringskansliet. Dessutom gör vi här ett tillkännagivande om att ytterligare
utredningsinsatser och åtgärder bör göras från regeringens sida för att öka
intresset för de ekologiska frågorna. Jag yrkar därmed avslag på reservatio-
nerna nr 6 och 7.
Reservation nr 8 är en typisk okynnesreservation, som de borgerliga enats
om och tror sig få politiskt stoff av för en fortsatt debatt om ålderdomshem-
men. Vad skriver de? Jo, de skriver om statsbidragen - som har utformats
på ett generöst sätt som faktiskt gynnar ålderdomshemmen. Ni påstår att in-
formationen sker på ett fördunklat sätt och säger att riksdagsbesluten inte
når ut till kommunerna. Det här är en anklagelse mot kommunerna och mot
kommunalpolitiker och tjänstemän för att de inte kan ta till vara de intentio-
ner som boverket och socialstyrelsen har gått ut med. Från regeringskans-
liets sida har man på ett föredömligt sätt gått ut till kommunerna och talat
om vad som finns. Vad vill ni med er fördunklade skrivning? Det vore intres-
sant att få höra litet om det. Man skriver att det bör uppdras åt regeringen att
tillse att en korrekt informationsgivning sker från statsmaktens och berörda
myndigheters sida till kommuner och allmänhet om innehållet i av riksdagen
fattade beslut gällande låneregler för ålderdomshem. Det skulle vara mycket
intressant att få höra vad folkpartister, moderater och centerpartister har att
säga i denna fråga.
När det gäller folkpartiets reservation om äldreboendet har majoriteten i
grunden samma inställning som folkpartiet, och därmed är denna tillgodo-
sedd.
Vi vill inte vara med på Knut Billings recept om förnyelsebidragen. Vi
tycker att man först bör avvakta storstadsutredningens förslag. Det finns re-
dan en beställning till regeringen, och vi avvaktar detta.
Reservationerna nr 14 och 15 gäller ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun. Det har jag redan kommenterat, och det finns också klart beskri-
vet.
Att stimulera boendet på landsbygden är en angelägen fråga. Boendeser-
vicedelegationen har till regeringen överlämnat en promemoria, som den
återkommer med, med en rad konkreta krav. Även beredning av detta
ärende pågår inom regeringskansliet. Vi yrkar därför avslag på reservatio-
118
nen.
Neutralitetsbegreppet har blivit tillgodosett i vårt nya finansieringssystem,
så det är inget att orda om.
När det gäller moderaternas och folkpartisternas drömmar - de liberala
och konservativa drömmarna - om att kunna utförsälja och realisera allmän-
nyttan säger vi nej. Vi har ingen som helst förståelse för deras locktoner. Vi
yrkar därför avslag på reservationerna.
Vänstern kräver generella förbud mot omvandling av hyresrätt till bo-
stadsrätt. Moderaterna har ett annat utgångsläge. Vi anser att kommunerna
själva skall sköta detta. Det här skali riksdagen inte säga någonting om.
Folkpartister och moderater vill att man skall avskaffa SBAB. Man vill ta
bort det statliga finansieringsbolaget av ideologiska skäl. Lyssna på folkpar-
tisten och ordföranden Ingemar Eliasson som är stolt över SBAB och tycker
att det gör ett bra jobb. Varför vill ni avskaffa SBAB? Springer ni möjligen
Lars Wohlins ärenden, som ser att den lilla myggan SBAB är effektiv och
kan bli ett hot mot de stora finansbolagen och kreditinstituten?
Herr talman! Så över till de borgerligas flaggskepp, reservation nr 50.
Centern, folkpartiet och moderaterna kräver i en gemensam reservation ett
upphävande av beslutet om ett nytt bostadsfinansieringssystem.
Bakgrunden till förslaget är väl känt. Det höga kostnadsläget, inflationen,
ränteläget och behovet av nödvändiga besparingar ligger bakom föränd-
ringsförslaget. Den automatiska kostnadsutvecklingen av subventionerna på
bostadsmarknaden måste dämpas och begränsas. Detta var några av de mest
bärande skälen för att lägga fram ett nytt förslag till bostadsfinansiering.
Kravet från oppositionens sida att vi effektivt skulle använda våra samlade
resurser finns och fanns bakom regeringens förslag.
Tidigare krav från oppositionens sida förbyttes i kallhamrad taktik och po-
litiskt lurpassande. När regeringen framlagt ett förslag som ingår som en av
många åtgärder för att komma till rätta med landets ekonomi, vänder de bor-
gerliga förslaget ryggen. Vad innebär förslaget? Förslaget främjar framför
allt konkurrensen på kreditmarknaden, stimulerar sparandet, ger ökad rän-
tekänslighet hos låntagarna och sist men inte minst en minskad automation
i statens utgiftsåtaganden.
Dagens Nyheter hade en intressant artikel häromdagen. Rubriken löd
Räntelån gör boendet billigare. Nettokostnaden sjönk med 2 410 kr. i måna-
den beräknad på en viss räntesats och inflation. Nu kräver de borgerliga
ändå att beslutet skall rivas upp och att regeringen skall återkomma med ett
nytt förslag.
Dessa och ytterligare några vallöften gav folkpartiet liberalernas vice ord-
förande Birgit Friggebo när hon talade på Fastighetsdagen i Stockholm så
sent som i går. Hon lovade också att allmännyttans skattefördelar skall för-
svinna, att skattefri avsättning till reparationsfonder skall införas, att bo-
stadsanvisningslagen skall avskaffas, att fastighets- och reavinstskatterna
skall ses över och att hyresregleringarna skall avskaffas. Hon sade - detta är
viktigt - att om hyresregleringen avskaffas stiger hyrorna. Birgit Friggebo
ville inte ange någon tidtabell för avregleringen eftersom hyresgästförening-
arna och de andra då bara börjar räkna ut vad det kostar.
Bruksvärdesystemet skall bli föremål för översyn, säger moderaterna. Är
det lägesfaktorn ni vill ändra? Vilken är er ståndpunkt? Jag hörde när mode-
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
119
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
ratledaren Carl Bildt blev intervjuad i Ekot i radio häromdagen. På en direkt
fråga av reportern om en marknadsanpassning av hyrorna borde ske svarade
Carl Bildt: ”På lång sikt måste vi göra åtskilligt åt hela bostadsfinansierings-,
bostadssubventionerings- och hyressättningssystemet.” Radioreportern frå-
gade vidare: ”Hur lång är lång sikt?” Carl Bildt svarade följande: ”Det vet
jag faktiskt inte, för att det vi har sagt på den här punkten är att jag börjar
någonstans att se och då får man till att börja med se var man ska börja, när
man ska börja. Sedan får man se vad som händer där och sedan får man gå
vidare utifrån det.” Goddag yxskaft är svaret.
På samma fråga svarade Bengt Westerberg att man bör marknadsanpassa
hyrorna mycket mer än vad man gör för närvarande, medan centerledaren
avvisar marknadshyror inom överskådlig tid.
Herr talman! Moderaterna och folkpartisterna har med andra ord en dia-
metralt motsatt uppfattning i förhållande till den uppfattning Olof Johansson
och Agne Hansson har. Var står ni i dessa frågor? Agne Hansson har av vissa
skribenter utnämnts till bostadsminister i en kommande borgerlig ministär.
Vad sker om olyckan nu skulle vara framme och ni får en majoritet av väl-
jarna bakom er? Vilken bostadspolitik kommer ni att föra? Hur lätt väger
Agne Hansson och Olof Johansson i vågskålen i förhållande till Bengt Wes-
terberg, Birgit Friggebo och Carl Bildt? Vem skall väljarna tro på? Jag tror
att väljarna får köpa grisen i säcken. Finns det inte en uppenbar risk att frå-
gan återigen dras i långbänk och att de boende kommer i kläm? Enligt vår
uppfattning: Svar ja.
Jag skall kommentera ytterligare en reservation där moderaterna säger att
de ensamma och allena vill avskaffa bostadsbidragen till hushåll utan barn.
Vilket råd ger Bertil Danielsson till alla dessa lågavlönade ungdomar och
många deltidsarbetande som dagligen brottas med sina bostadskostnader?
De skall ju också leva, ha jobb och tak över huvudet. Med er modell skulle
de formligen kastas ut på vedbacken bakom ladugården. Detta är ett för oss
helt obegripligt resonemang. Vilket besked ger moderaterna till dessa grup-
per, dvs. hushåll utan barn?
Slutligen till investeringsbidraget. Det ingår som en del i skatteuppgörel-
sen, och skälen till avslag på reservationerna är därför givna.
Herr talman! Jag skall något kommentera det som sagts från talarstolen.
De borgerliga svartmålar och talar om skuldfällan. Agne Hansson anklagar
oss socialdemokrater för att svika de sociala målen. Bertil Danielsson place-
rar oss i vänsterburen och säger att vi är sanna socialister.
Det har aldrig byggts så mycket bostäder i landet som under det senaste
året. Sedan säger Bertil Danielsson att moderaterna i sina förslag när det
gäller boendet aldrig ens varit i närheten av de höjningar som vi socialdemo-
krater föreslår. Men tala då om, Bertil Danielsson, att ni snabbt vill få bort
varje form av subvention för hus byggda före 1975. Det betyder en hyreshöj-
ning på 400 kr. i månaden. För den som bor i ett hus byggt 1985 betyder
borttagandet av subventionerna en hyresstegring på 3 670 kr. i månaden. Så
kan man fortsätta.
Herr talman! Det är när man börjar bryta ned dessa siffror för det enskilda
boendet som man börjar förstå att moderaternas krav är mycket långt-
120
gående. Bertil Danielsson har totalt missuppfattat situationen. Vårt förslag
är inget hot mot ägandet, det kommer tvärtom att stimulera ägandet.
Folkpartiet yrar om Östeuropa och öststaterna. Erling Bager säger att
man i folkpartiet i viss mån är beredd att fördela över tiden. Vad är ”i viss
mån”, osv.? För att stimulera den internationella konkurrensen har rege-
ringen lagt fram förslag, och när det gäller material till byggmarknaden är
gränserna numera öppna. Det finns exempelvis i Värmland många byggfir-
mor som kommer från Norge och som klarar konkurrensen mycket bra, och
det ställer vi upp på.
Jan Strömdahl tog upp frågan om en viss nettoandel, dvs. att den procen-
tuella andelen av en industriarbetares inkomster som går till hyran bör ligga
inom vissa gränser osv., och han hänvisar till utlandet. Detta går inte att jäm-
föra, eftersom vi i det här landet har en betydligt högre förvärvsfrekvens.
När båda makarna arbetar hamnar man någonstans nära de tal som nämndes
i denna del.
Sist till förvärvsstödet för barnfamiljerna. Vi hoppas självfallet att det
skall komma igen så snart som möjligt.
Till Claes Roxbergh vill jag säga att vi också hoppas att kommunerna så
snart som möjligt tar itu med de ekologiska frågorna. Jag sitter själv i miljö-
skyddskommittén, och även där tar vi upp dessa frågor. Vi är en bit på väg,
men det gäller att förankra dessa frågor bland de handläggare, tjänstemän
och politiker som finns ute i kommunerna. Det tycker jag att vi skall försöka
göra gemensamt över partigränserna.
Herr talman! Jag yrkar än en gång bifall till utskottets hemställan i dess
helhet och avslag på samtliga reservationer som hör till betänkandet.
Jag hoppas verkligen att oppositionen och de borgerliga förklarar var de
står i dessa frågor och att ni inte går från denna talarstol utan att klart ha
redovisat ert förslag. Vilket förslag ska ni lägga fram efter valet hösten 1991?
Anf. 107 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Jag ställde ett antal frågor till majoritetens företrädare, dvs.
Magnus Persson. Han har underlåtit att på något sätt ge ett svar på mina
frågor om den socialdemokratiska bostadspolitikens misslyckande och ett
svar på varför hyrorna stiger så rekordartat, varför byggnadskostnaderna har
rusat i höjden, varför bostadsbristen har brett ut sig och varför pensionä-
rerna nu från den 1 januari inte har råd att bo i sina lägenheter. På detta har
jag inte fått några svar men däremot en kanonad av felaktiga påståenden och
ett antal frågor.
Magnus Persson säger att de borgerliga partierna gömmer sig i en gemen-
sam reservation. Det är kanske irite att betrakta som att vi gömmer oss när
vi öppet redovisar våra ståndpunkter i offentliga handlingar som kan läsas
av envar i detta land. Det är inte precis att gömma sig. Vi redovisar vad vi
är ense om, och det är inte så litet som vi är ense om. Det är en god grund
att bygga vidare på.
Vi säger nej till räntelån. Vi vill ha ett annat förenklat system som vi kallar
för enhetslån, reparationsfonder och markvillkor bort m.m. Dessutom har
vi en inriktning som i långa stycken är likartad, även om formuleringarna
kan vara något olika.
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
121
9 Riksdagens protokoll 1990/91:92
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
Magnus Persson gjorde sedan ett utomordentligt viktigt erkännande. Jag
har visserligen misstänkt att villaägarna skall klara en hel del i det här landet,
men att man skulle gå så långt som Magnus Persson nu ger uttryck för trodde
jag dock inte. Magnus Persson sade nämligen följande: Räntelånen har vi
infört för att få ordning på landets ekonomi - vi skall få ordning på landets
ekonomi genom räntelånesystemet. Visserligen är villaägarna och andra
boende i detta land tåliga, men att de ensamma skall klara den socialdemo-
kratiska krisekonomin tror jag dock inte är möjligt.
Detta kan vara en förklaring till att man slår till så ohämmat och hänsyns-
löst mot många boende i detta land. Det är avslöjande och tyder inte på nå-
gon särskild nyansrikedom när det gäller att ordna ekonomin och förhållan-
dena för de boende i Sverige.
Vi moderater vill inte ta bort bruksvärdesystemet. Vi vill förändra det och
låta lägesfaktorn få ökad betydelse, och besittningsskyddet skall vara kvar.
Vi vill heller inte slänga ut några människor på vedbacken bakom ladugår-
den. Vårt samhälle är urbansierat, och antalet vedbackar och ladugårdar är
ganska begränsat. Jag tror inte att den bilden är särskilt gångbar.
De hyreshöjningar vi föreslår är mycket måttliga. De som socialdemokra-
terna nu i praktiken har genomfört ligger långt högre än vad vi moderater
någonsin har föreslagit eller ens vågat tänka.
Anf. 108 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Magnus Persson började sitt anförande med att säga att han
ville ha klarhet i denna sena timma. Också jag hade väntat mig åtminstone
något besked om hur man skall stimulera sparandet genom att införa ränte-
lån. Hur skall man lösa problemet med subventionerna genom att införa rän-
telån där staten tvingas fylla upp med den ena garantin efter den andra för
att rätta till snedvridningarna?
Det har ju inte givits ett enda lugnande besked till alla de villaägare som
kan förlora kontantinsatsen i en situation där de kanske tvingas sälja ett hus
och värdet inte uppgår till vad skulden är. Det har inte givits något svar på
dessa frågor. Det är därför inte konstigt att människor står frågande inför
framtiden.
När det gäller den DN-artikel där man påstod att det skulle bli en lägre
kostnad i början kom en dementi dagen efter att det tyvärr var en felräkning,
Magnus Persson. Det finns i stort sett ingen skillnad mellan de ingångsvär-
den som finns i dag och ingångsvärdena i det nya systemet, skillnaden är
mindre än 300 kr. Däremot skjuter man kostnaderna framför sig.
För det första har vi i reservation 50 gett klara besked om att alla som har
räntebidrag i nuvarande system kommer att få behålla dem. För det andra
kommer ett nytt system principiellt att vara inriktat på räntebidrag och en-
hetslån eller enhetssubvention, en omfördelning av kostnader över tiden och
en stimulering av det enskilda hushållssparandet. För det tredje, Magnus
Persson, driver centern självfallet en egen politik. Om det inte funnits några
skillnader mellan partierna skulle det inte behöva finnas tre partier, och det
är skillnaderna som vi går till val på. Det är inte så att socialdemokraterna i
denna riksdag kan sitta och diktera en politik. Jag är övertygad om att ränte-
122
lånesystemet inte hade sett ut som det nu gör om man inte varit tvungen att
luta sig mot vänsterpartiet.
Magnus Persson säger att de sociala målen ligger fast, men hur går skatfe-
reformen och den hårda beskattningen av boendet ihop med de sociala må-
len i bostadspolitiken. Hur går de ihop?
Anf. 109 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! Först några ord beträffande det som har stått i DN och om
vad Birgit Friggebo har sagt. Vad Magnus Persson åberopar är felaktigt. Det
kommer en dementi i morgon. Uppgiften om Hyresgästföreningen är inte
korrekt. Jag har papper på vad Birgit Friggebo har sagt, och Magnus Persson
får gärna studera hennes tal.
Magnus Persson frågade om hyressättningen. Som framgår av en reserva-
tion i betänkandet vill folkpartiet att man skall använda bruksvärdesystemet
som har varit i gång sedan 1974. Vi tycker att lägesfaktorn skall få ökad bety-
delse, precis som standard och ålder, och vi vill att besittningsskyddet skall
vara kvar. Vi tycker att det här är viktigt. Det är inga dramatiska föränd-
ringar. Lagstiftningen skall användas såsom den var tänkt.
Magnus Persson frågade förut hur en borgerlig bostadspolitik skall se ut.
Låt mig först erinra om att folkpartiet under många år pekat på att det är
viktigt att minska bostadssubventionerna. Vi sade det även under den förra
valrörelsen och fick häftig kritik från socialdemokraterna som attackerade
oss för att vi ville minska bostadssubventionerna. Statsminister Ingvar Carls-
son sade att socialdemokraterna inte ställer upp på några andra förändringar
vad beträffar kostnader och hyror än vad de sedvanliga förhandlingarna
medför.
Tre veckor efter förra valet halverade man räntesatsen på ROT-lånen och
tvingade upp kostnaderna. Förslaget lär ha legat klart på finansdepartemen-
tet under valrörelsen. Under åren som har gått efter valet har man höjt de
garanterade räntorna vid några tillfällen. Det ligger nu ett nytt förslag till
riksdagen, där socialdemokraterna vill höja de garanterade räntorna med
600 milj.kr. Folkpartiet kommer att stödja förslaget. Vi sade redan i valrörel-
sen att det är viktigt att arbeta så här. Socialdemokraterna sade tvärtom. Ni
för en politik i valrörelsen, en annan under valperioderna. Vad kommer ni
som ställer dessa krav på oss att föra för bostadspolitik i framtiden?
Magnus Persson ställer frågor om ålderdomshemmen. Vi har varit överens
i utskottet om att rädda ålderdomshemmen och om att bygga nya. Det är
bra. Vad vi från de borgerliga partierna kritiserar är att informationen, fram-
för allt från boverket, inte har fungerat bra. Man har fått dålig information.
De tillämpningsformulär som boverket utformat har inte gett de besked som
vi tycker är viktiga och som skall nå ut. Vi tycker att informationen skall
förbättras.
Vi tycker att SBAB inte behöver finnas i statlig regi.
Anf. 110 JAN STRÖMDAHL (v):
Herr talman! Först vill jag också kommentera DN-artikeln, där man kom
fram till att räntelånesystemet skulle vara så fördelaktigt att det skulle bli
drygt 2 000 kr. billigare att bo. Det skulle bli lika billigt att bo i en tvåmiljo-
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
123
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
124
nersvilla som i en nybyggd vanlig hyreslägenhet. Det kom en dementi i DN,
och dessutom har boverket kontrollräknat uppgifterna. Boverket kom fram
till att det blir drygt 400 kr. billigare första året med räntelånesystemet och
de förutsättningar som ges i exemplet.
Enligt de uppgifter som jag har när det gäller förändringar i hyresnivåerna
i förhållande till nuvarande system borde hyreskostnaden i en nyproduktion,
med tillämpning av räntelånesystemet, kunna sänkas i storleksordningen 100
kr. per kvadratmeter och år.
Jag hade gärna velat höra Magnus Perssons försvar för att skrota förvärvs-
stödet till barnfamiljerna. Det kanske vi kan få i denna replikomgång.
Magnus Persson har uppenbarligen inte riktigt förstått vitsen med att för-
söka definiera en rimlig hyresnivå. Det har ingenting att göra med antalet
personer i hushållet. Definitionen pekar bara på vad som är en rimlig hyres-
nivå på en lägenhet med två rum och kök. Då finns det en relation mellan
den lägenheten och mindre och större lägenheter.
Jag var på ett hyresgästmöte i Solna i går och fick frågan av en förtvivlad
hyresgäst: Skall man behöva skaffa sig två makar för att få råd med hyran i
framtiden? Är det vad Magnus Persson ser som en lösning?
Anf. 111 MAGNUS PERSSON (s):
Herr talman! Av Bertil Danielsson fick jag inga besked. Han säger att jag
kommer med felaktiga påståenden. Vilka felaktiga påståenden har jag gjort
här från talarstolen? De siffror jag har gett här är korrekta och konkreta.
De tre borgerliga partiernas förslag har en likartad inriktning, säger Bertil
Danielsson. Bockfoten finns någonstans under kappan, men man vill inte att
den skall synas.
Räntelånesystemet är ett led i att få ordning på landets ekonomi. Jag har
inte sagt att det är egnahemsägarna som skall svara för det, utan det är hela
bostadsfinansieringssystemet. Det här är en av åtgärderna för att klara av
den framtida ekonomin.
Till pensionärerna gör vi en retroaktiv utbetalning, så de kommer att få
sin beskärda del inom kort.
Bertil Danielsson talar om mycket måttliga hyreshöjningar med modera-
ternas förslag. Som jag har visat med siffror, blir höjningarna mycket mycket
stora, långt ifrån måttliga.
Jag tycker att de borgerliga hela tiden svartmålar och säger att det är då-
liga förslag vi kommer med. Så säger centern: Vi har en egen politik. I DN-
artikeln sägs att vårt system i varje fall inte är sämre utan att det kommer
bringa ned kostnaden både för den enskilde och för samhället, och det är
därför vi har lagt fram det.
När det gäller folkpartiet är frågan om Erling Bagers ord väger tyngre eller
om det är partiledaren man skall lyssna på den här gången. Bengt Wester-
berg har sagt att det i alla fall blir mycket mer marknadsanpassning än vad
vi har för närvarande. Är det lägesfaktorn man är ute efter?
Att information från boverket skulle vara dålig när det gäller ålderdoms-
hemmen kan inte vi ställa upp på. Jag tror att både kommunernas handläg-
gare och andra begriper det här.
Till Jan Strömdahl vill jag säga att jag inte har missuppfattat procentsat-
sen. När man myntade uttrycket var det ofta en i familjen som jobbade, och
då låg bostadskostnaden vid 20%. Nu är den betydligt högre, men det är
oftast två förvärvsarbetande i familjen. Man får se till den samlade inkomst
som behövs för att klara boendet och uppehället. Det var detta jag menade
i mitt inlägg.
Anf. 112 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Först vill jag yrka bifall till reservation 66 också.
Magnus Persson påstår att jag inte gav några besked när jag hade möjlig-
het att göra det. Ändå kommenterar Magnus Persson de besked jag uppen-
barligen gav. Det är ett litet märkligt debattknep att påstå att jag inte gav
några besked, när jag faktiskt gjorde det i många hänseenden. Jag hann dock
inte med alla frågor.
Däremot har Magnus Persson inte på något sätt i sak förklarat den social-
demokratiska politiken och hur de stolta målen och deklarationerna om so-
cial bostadspolitik och ett billigt boende går ihop med de faktiska hyressteg-
ringar som har skett. Man får nu rycka ut med särskilda propositioner för att
rädda pensionärernas boende. De hade inte haft möjlighet att bo kvar, om
man inte gått in på nytt i subventionssystemet.
I fråga om räntelånen backar Magnus Persson i varje fall till hälften. Rän-
telånen är ett led i att rädda den socialdemokratiska krisekonomin. Ett led-
då kan vi säga att det är ungefär hälften. Hälften av den misslyckade ekono-
miska politiken skall räntelånesystemet rädda.
Men samtidigt påstår Magnus Persson att räntelånen inte påverkar boen-
dekostnaderna på något sätt. Man skall å ena sidan spara ett antal miljarder,
hur många är oklart, men likväl skall det inte på något sätt, inte i något hän-
seende påverka boendekostnaderna eller villaägarnas situation. Det går inte
ihop. Antingen är det ena eller det andra påståendet osant.
Det byggs hus ändå, säger Magnus Persson. Nej, det gör det inte. Jag har
haft förmånen att besöka ett antal husfabriker den senaste månaden. Sedan
ett år tillbaka har orderingången halverats för dessa husfabriker. Vad tyder
detta på? Tyder det på att man är opåverkad av den förda politiken? Nej, så
är det inte. Man är djupt oroad för framtiden. Man har lagt ut varsel. Man
har förhandlat med facket och kommit överens om att friställa ganska många
medarbetare på många av våra husfabriker. Det gör man inte för ros skull,
Magnus Persson. Det finns anledningar, och detta har den förda politiken
som grund. Socialdemokraterna har ett ansvar för att det har blivit på det
här sättet. Ge besked: Kommer ni att förändra och gå ifrån detta orimliga
system för att rädda de boende och för att klara jobben och byggandet för
framtiden?
Anf. 113 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! För klarhetens skull yrkar jag också bifall till reservation 66.
Magnus Persson tog upp detta med hyrorna igen. Jag vill bara uppmana
Magnus Persson att läsa folkpartiets parti- och kommittémotioner, där vi på
ett utomordentligt klart sätt beskriver hur vi vill att bruksvärdesystemet skall
användas och att lägesfaktorn skall få betyda mer - besittningsskyddet är
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjn ingen
125
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
126
kvar. Nu hoppas jag att det är klart för Magnus Persson hur vi i folkpartiet
ser på de här frågorna.
Sedan vill jag kommentera några saker som jag inte hann med i den förra
replikomgången. Jag vill ta upp detta med ökad konkurrens i byggandet. Det
är bra, Magnus Persson, att socialdemokraterna har gått med på att man
skall ha en öppenhet för de andra nordiska ländernas byggmaterial. Vi i folk-
partiet har föreslagit att man skall gå ännu längre och att även europeiska
länder i övrigt skall kunna vara med i detta. På det sättet kan vi öka konkur-
rensen, och vi hoppas att socialdemokraterna också skall kunna ställa upp
på att man kan vidga detta. Det är viktigt att öka konkurrensen i byggandet.
När det gäller radonfrågan återkommer jag till reservation nr 70. Det är
en viktig reservation. Om radonet är en av de allra viktigaste hälsofrågorna
vi har i vårt samhälle just nu, varför gör då inte socialdemokraterna mer?
När Eric Enlund var jordbruksminister hetsade Birgitta Dahl och ansåg att
regeringen måste göra mer för att hjälpa dem som bodde i radonhus. De
skulle få hjälp att sanera. Sedan gick åren och Birgitta Dahl blev miljöminis-
ter. Det har hänt förfärligt litet under den tiden, och man har varit saktfär-
dig. Gränsen för radonhalten har sänkts till 200 becquerel. Det är bra. Men
när nu kostnaderna i byggandet ökar visar det sig att radonbidraget inte
räcker till. Då måste vi från statsmakternas och partiernas sida ta ansvar. Jag
hade hoppats att socialdemokraterna skulle stödja motionerna från centern
och folkpartiet. Även miljöpartiet ställer upp på att man skall kunna öka
radonbidraget.
När det gäller investeringsbidraget ställde folkpartiet upp på att det skall
utgå, men inte att man hakar på hela det lånekineseri som socialdemokra-
terna har med villkor för att det skall utgå. Vi kräver att investeringsbidraget
också utgår till frifinansierade hus för permanentboende.
Slutligen, Magnus Persson, vad är det för fel på tanken att de boende i en
fastighet som berörs av en ombyggnad skall få mer inflytande när man skall
fatta beslut om ombygganden? Varför kan inte de få skriva på hyresintyget
och inte, som det ofta är nu, ombudsmännen som sitter långt ifrån och som
fattar beslut som strider mot vad de som bor i fastigheten vill, dvs. de männi-
skor som berörs. Vad är det för fel på tanken att de boende i den fastighet
som berörs skall få mer att säga till om?
Anf. 114 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Jag hoppas att vi inte skall utnyttja förlängning av talarlistan,
utan att vi använder repliktiden i stället. Det finns ett önskemål här att sluta
i tid.
Jag har försökt att få klarhet i hur man skall klara samhällsekonomin med
räntelån, på vilket sätt man skall göra det, Magnus Persson. Men jag har inte
fått svar. Vi har hört påståenden om att man skall klara det och det, men hur
skall man klara en framtida ekonomi när man måste lägga in nya garantier
med ökade subventioner osv.? Hur skall man klara kostnaderna när man vet
att en 20 år gammal bostad blir 1 000 till 1 500 kr. dyrare i månaden i kapital-
och skattekostnader med differentierad fastighetsskatt än vad en ny bostad
blir? Det är ju ett orimligt system. Det är dessa frågor jag trodde vi skulle få
svar på i kväll. Sedan, herr talman, är jag förvånad över den här debatten på
två punkter. Det gäller hur litet bekymrad man är om kostnadssituationen i
boendet och att få ett bostadsfinansieringssystem som håller nere kostna-
derna och inte skjuter dem framför sig. Jag är bekymrad över hur få besked,
eller inga besked alls, vi får från regeringen när det gäller oron för kostna-
derna den närmaste tiden. Vad vill man göra för att hålla tillbaka hyrorna
och boendekostnaderna nästa år för att klara låginkomsttagarna i ett stabili-
seringsavtal där lönerna inte kan öka?
Det andra jag vill ta upp är hur litet av visioner för det framtida boendet
som kommer fram i debatten. Det enda som har presterats i den vägen kom-
mer från Claes Roxbergh när han tar upp miljö- och resursfrågorna. Vi har
inte fått några besked för framtiden om hur man skall lösa frågan om resur-
serna, energiproblemen och allt det som hör samman med ett mer energibe-
varande, ett mer miljövänligt, ett ekologiskt bättre anpassat boende, med
kretsloppstänkande och mycket annat. Där är naturligtvis radonfrågan, som
Erling Bager har berört, mycket viktig på kort sikt. Vi har drivit den frågan
länge i centern.
Vi kommer naturligtvis, Magnus Persson, att som hittills argumentera och
driva vår politik. Vi kommer att försöka att nå resultat på samma sätt som
vi har fått igenom fyra tillkännagivanden. Vintertillägget kommer t.ex. att
vara kvar tack vare centerns inlägg. Vi har kommit en bra bit på vägen när
vi har fått moderaterna att acceptera att vi måste ha räntebidrag även i fram-
tiden. Det är på det sättet vi kommer att fortsätta att påverka politiken i
centerpolitisk riktning.
Anf. 115 JAN STRÖMDAHL (v):
Herr talman! När det gäller frågan om en rimlig hyresnivå tycker jag fort-
farande inte att Magnus Persson riktigt har förstått vitsen med det när han
som försvar för att inte ställa sig bakom detta säger att det numera ofta är
två vuxna i hushållet som arbetar. Konsekvensen av detta borde ju bli att
enligt socialdemokratisk politik skall det stora antal hushåll som bara har en
vuxen inte ha råd att bo till rimlig hyra. Man skall vara tvungen att vara minst
två vuxna. Men det är faktiskt så, jag har inte siffrorna till hands nu, att en
mycket stor andel av hushållen i hyreshus består av hushåll med en enda
vuxen.
Sedan fick jag inget svar på hur Magnus Persson vill motivera och försvara
skrotningen av förvärvsstödet. Jag förstår att det inte kan vara roligt att för-
svara ett sådant förslag. Man borde ändå vara beredd att ställa upp och för-
svara det när man nu har fattat ett sådant beslut inom partiet.
Till slut håller jag med Agne Hansson om att det vore intressant att få en
kommentar från socialdemokraterna när det gäller möjligheten att åstad-
komma ett hyresstopp för 1992.
Anf. 116 MAGNUS PERSSON (s):
Herr talman! Klockan går och jag skall vara mycket kortfattad. Till Bertil
Danielsson vill jag säga att jag aldrig fick något besked när det gäller bo-
stadsbidraget till de ensamstående. Vi skall ta bort det. Hur skall de kunna
klara att bo kvar om man tar bort det riktade bostadsbidraget? Det är lika-
dant med fastighetsskatten. Om man tar bort den, hur skall ni då kunna fi-
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
127
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa anslag till bo-
stadsförsörjningen
nansiera de delarna osv.? Räntelånen är ett led i syfte att dämpa utgiftsexplo-
sionen. Förslaget motverkar även kapitalisering, dvs. den första säljaren kan
inte längre tillgodogöra sig den statliga subventioneringen vid försäljning.
Det är en viktig del i hela förslaget.
Sedan har moderaternas, folkpartiets och centerns svartmålning av det här
förslaget inneburit att man börjar permittera på vissa områden. Det får ni
själva känna er delaktiga i.
Till Erling Bager vill jag säga att den här regeringen ändå har infört ett
radonstöd. Det har införts ett radonstöd som i vissa delar har tillmötesgått
det oppositionen vill. Man har kanske inte i alla delar kunnat tillmötesgå
prisdelen, eftersom det är fråga om medel som också skall dit.
När det gäller hyresgästorganisationen är det bara att konstatera att vi har
en annan uppfattning. Vi menar att den representativa demokratin innebär
att det är organisationen som tillvaratar hyresgästernas intresse osv., och det
kommer att så förbli i fortsättningen.
Till Agne Hansson vill jag säga att vi självfallet är bekymrade över kost-
nadsutvecklingen. Men när han efterlyser visioner för den framtida bostads-
politiken kan jag kvittera med att säga att oppositionens förslag inte är spe-
ciellt långtsyftande och visionära. Det enda vi får veta är att ni skall komma
med ett annat system. Vi har lagt fram ett bostadsfinansieringssystem som vi
tror på och som vi tror skall stå sig för framtiden.
Sist till vänstern om vad som är en rimlig hyresnivå. Jag tror att i Norge
går 36 å 37 % av människors inkomster till bostaden. Här i landet är bostads-
kostnadernas andel lägre. Jag vill inte låsa mig vid någon procentsats, men
jag konstaterar att det är en annan situation än när man utgår ifrån indu-
striarbetarlönen.
Herr talman! Jag vill tacka alla meddebattörer för en trevlig debatt och
önskar talmannen och alla övriga en god natt.
Anf. 117 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Ytterligare två saker. Magnus Perssons oförsiktiga yttrande
om att räntelånen skulle klara socialdemokraternas krisekonomi prutade
han till hälften i sin replik för en stund sedan. Nu gjorde han ytterligare en
reträtt. Nu heter det att räntelånen skall vara ett led i strävandena att dämpa
kostnadsutvecklingen. Om debatten pågår ytterligare en stund, kommer väl
det makabra yttrandet att helt glömmas bort. Det finns dock i riksdagens
protokoll.
Herr talman! Vad jag egentligen begärde ordet för var ett påstående som
Magnus Persson gjorde i sitt huvudanförande tidigare i kväll, nämligen att
våra förslag om att slopa räntebidragen för hus byggda före 1975 skulle på-
verka hyressättningen för hus byggda på 80-talet. Det är direkt felaktigt och
osant.
Om Magnus Persson har läst våra motioner, har han inte begripit dem,
men det finns möjlighet att i efterhand ta del av vad vi där föreslår. Förslaget
påverkar alltså endast hus som är byggda före 1975. Man kan möjligen säga
om Magnus Perssons inlägg i det här avseendet: Läst men inte förstått.
128
Anf. 118 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! Två saker, mycket kort.
Först småhusbranschen och osäkerheten i fråga om de nya räntelånen.
Det är inte någon svartmålning från vår sida som har gjort att det har blivit
en sådan oro i branschen. När utskottet var i Småland och besökte några
trähusfabrikanter, sade de att den främsta orsaken till att orderingången i år
är så liten är osäkerheten kring bl.a. pantsäkerheten för topplån med den
nya reformen.
Branschen har mer eller mindre ställt ultimatum till bostadsministern:
Ordna till detta! Människor vågar inte satsa på att använda lånen.
I övrigt är det många andra stora brister som vi har tagit upp, med skuld-
fällor som gör att folk är osäkra.
På min fråga om varför inte hyresgästerna i den fastighet som berörs skall
få skriva på hyresgästintyget svarar Magnus Persson att den stora hyresgäst-
organisationen bäst tillvaratar de boendes intressen.
Jag tog ju fram exempel på att de som bor i fastigheten har en annan upp-
fattning än hyresgästorganisationen. Trots det sitter ombudsmännen och
skriver under på någonting som står i motsats till vad de boende önskar. Vad
är det detta för demokrati?
Anf. 119 MAGNUS PERSSON (s):
Herr talman! Till Erling Bager vill jag säga att det är möjligt att man kan
ta fram sådana exempel. Men i stort sett vågar jag påstå att hyresgäströrelsen
är en organisation som tillvaratar hyresgästernas intressen på ett bra sätt.
Till Bertil Danielsson kan jag bara säga att det är som om han gick bakom
plogen på Kalmarslätten. Han kör sin visa och lyssnar inte på sina meddebat-
törer. Jag tycker att han skall åka hem till Kalmar och lyssna på vårfåglarna,
och sedan skall han se efter i protokollet vad han har sagt själv.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 april.)
Föredrogs
försvarsutskottets betänkande
1990/91 :FöU7 Vissa försvarsfrågor.
Anf. 120 PAUL CISZUK (mp):
Herr talman! Jag har reserverat mig mot försvarsutskottets beslut i två äm-
nen. Det ena är lokaliseringen av FMVs fartygsavdelning. Den reservatio-
nen går tillbaka till en motion av Sven-Olof Petersson i centern och Karl-
Gösta Svenson i moderaterna. Yrkandet om en utredning har ställts två år
tidigare, så det är väl genomtänkt.
ÖB har yttrat sig, och han avstyrker visserligen, men jag uppfattar inte
att det finns några avgörande invändningar. Utskottet anser att frågan bör
avgöras i samband med långsiktiga försvarsbeslut. Så har man sagt tidigare
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa försvars-
frågor
129
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Vissa försvars-
frågor
också, men nu har vi inga försvarskommittéer längre. Det har ju visat sig
vara väldigt svårt att arbeta på det sättet.
Vi kan inte bara skjuta beslut framför oss, utan vi måste försöka fatta be-
slut i frågor där detta är möjligt, åtminstone våga fatta beslut om en utred-
ning. Det är försvarsutskottets ansvar, tycker jag.
Försvarsrationalitet skall givetvis gå i första hand, men om det väger unge-
fär jämnt mellan två olika lokaliseringsalternativ, är det rimligt att ta regio-
naipolitiska hänsyn vid avvägningen. Saken bör i varje fall utredas, och jag
yrkar bifall till reservation 1.
Sedan gäller det flyktingförläggningar i överblivna militära kaserner. Det
är mycket pinsamt att vid den senaste flyktingvågen kunde mindre nogräk-
nade personer göra sig grova pengar på flyktingförläggningar, men värst var
terrorattackerna och de rasfientliga aktionerna.
Nu har Kent Lundgren m.fl. väckt en motion om att man skulle kunna
utnyttja överbliven kapacitet i militära kaserner. Det tycker jag verkar in-
tressant ur flera synpunkter: robust och bra inkvartering, stora sysselsätt-
ningsmöjligheter, god tillgång till fritidsaktiviteter och trygghet mot trakas-
serier, i varje fall så länge man samförlägger med militär verksamhet.
En annan fördel med det förfarandet är att det innebär effektivt utnytt-
jande av samhällets resurser. Vidare bidrar det till handlingsfrihet i fråga om
försvarsåtgärder. Vi kan behålla en del kaserner i beredskap och på det här
sättet använda dem i ett sambruk. Saken bör utredas.
Jag yrkar bifall till reservation 2.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 april.)
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av prop. 1990/91:129 Ändringar i rättegångsbalken m.m.
1990/91 :Ju43 av Göran Ericsson (m)
1990/91 :Ju44 av Britta Bjelle m.fl. (fp)
1990/91:U13 av Lars Wernerm.fi. (v) Ett svenskt fältsjukhus till de kurdiska
flyktingarna i Turkiet (väckt med anledning av händelse av större vikt)
1990/91:Sf45 av Lars Werner m.fl. (v) Särskild kvot för kurdiska flyktingar
från Irak (väckt med anledning av händelse av större vikt)
130
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Anmäldes att följande frågor framställts
den 10 april
1990/91:512 av Birger Andersson (c) till industriministern om sysselsätt-
ningen i Hallstahammars kommun:
Av en fråga som jag ställde den 21 november 1990 till arbetsmarknadsmi-
nister Mona Sahlin framgick:
”Hallstahammars kommun har under de senaste 15 åren förlorat många
arbetstillfällen. Kommunen minskade sin befolkning mellan åren 1980 och
1989 med ca 9 %. På nytt har Hallstahammars kommun drabbats av varsel
och uppsägningar.”
Kommunens största industri, Bulten AB, har meddelat att företagets till-
verkning i Hallstahammar skall läggas ned, vilket innebär att 550 jobb för-
svinner.
Jag vill därför fråga industriministern:
Vilka åtgärder är regeringen nu beredd att vidta för att lindra effekterna
av nedläggningen och för att skapa nya arbetstillfällen i regionen?
1990/91:513 av Viola Furubjelke (s) till utrikesministern om kurdernas situa-
tion i Irak:
Kurdernas situation i Irak är starkt upprörande. Regeringens beslut att
anslå 40 milj.kr. i katastrofbistånd välkomnas. Kurdfrågan måste emellertid
också behandlas i ett vidare perspektiv. Nu är ett unikt tillfälle att försöka få
en långsiktig lösning på kurdernas situation i de länder där de bor. Sverige
bör nu åter försöka få upp den kurdiska frågan på FNs dagordning i syfte
att få såväl de mänskliga rättighetsfrågorna som självbestämmandefrågorna
belysta i en internationell konferens.
Jag vill fråga utrikesministern om regeringen är beredd att i FN verka för
detta.
1990/91:514 av Wiggo Komstedt (m) till finansministern om mervärdeskatte-
redovisningen:
Skatteförvaltningen skickar nu ut påminnelse med uppmaning att in-
komma med mervärdeskatteredovisning även till de företagare som redan
skickat in sin redovisning till skattemyndigheten.
Vilka åtgärder är statsrådet beredd vidta för att den typ av ovan beskrivna
byråkrati framgent inte alstras av svenska myndigheter och verk?
131
|
Prot. 1990/91:92 11 april 1991 |
1990/91:515 av Birgit Henriksson (m) till arbetsmarknadsministern om ar- Arbetsläget har mycket länge varit besvärligt i Västmanland. Många av I går kom så beskedet att Bulten AB skall läggas ned. Detta drabbar Hall- Statens invandrarverks regionkontor i Hallstahammar flyttades från Vad ämnar arbetsmarknadsministern vidta för åtgärder för att den kata- 20 § Kammaren åtskildes kl. 22.57. Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 7 (del- av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 20 (delvis), av förste vice talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 46 (delvis), Vid protokollet TOM T:SON THYBLAD |
/Gunborg Apelgren
132
Innehållsförteckning
Torsdagen den 11 april
Meddelande om information från regeringen.................. 1
Andre vice talmannen
1 § Val till styrelsen för Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond .... 1
2 § Utökning av antalet suppleanter i jordbruksutskottet........ 1
3 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 2
4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 10
april............................................ 2
Skatteutskottets betänkande SkU21
Skatteutskottets betänkande SkU23
Trafikutskottets betänkande TU21
Trafikutskottets betänkande TU22
Trafikutskottets betäknande TU23
Näringsutskottets betänkande NU25
Meddelande om samlad votering........................... 4
5§ Konsumentpolitiska frågor m.m......................... 4
Lagutskottets betänkande LU22
Debatt
Charlotte Cederschiöld (m)
Ulla Orring (fp)
Martin Olsson (c)
Elisabeth Persson (v)
Elisabet Franzén (mp)
Bengt Kronblad (s)
Tredje vice talmannen (om sammanträdets fortsättning under
kvällen)
Beslut fattades efter 9§
6 § Information från regeringen om ytterligare humanitärt stöd till
Mellanöstern..................................... 34
Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)
Pär Granstedt (c)
Inger Koch (m)
Maria Leissner (fp)
Björn Samuelson (v)
Inger Schörling (mp)
Förste vice talmannen (om debattreglerna)
7§ Anslag till kronofogdemyndigheterna, m.m................ 42
Lagutskottets betänkande LU18
Debatt
Elisabeth Persson (v)
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
133
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Owe Andréasson (s)
Beslut fattades efter 9§
8 § Ändring i växtförädlarrättslagen........................ 45
Lagutskottets betänkande LU19
Debatt
Elisabet Franzén (mp)
Inger Hestvik (s)
Beslut fattades efter 9§
9 § Ändring i lagen om internationell järnvägstrafik............ 46
Lagutskottets betänkande LU20
Beslut................................................ 46
Lagutskottets betänkande LU22
Lagutskottets betänkande LU18
Lagutskottets betänkande LU19
Lagutskottets betänkande LU20
Beslut om samlad votering................................ 48
10 § Äktenskaps- och arvsrättsliga frågor..................... 48
Lagutskottets betänkande LU21
Debatt
Charlotte Cederschiöld (m)
Martin Olsson (c)
Elisabeth Persson (v)
Elisabet Franzén (mp)
Lennart Andersson (s)
Anita Stenberg (mp)
Beslut fattades efter 11 §
11 § Vissa fastighetsrättsliga frågor.......................... 64
Lagutskottets betänkande LU23
Debatt
Allan Ekström (m)
Lennart Andersson (s)
Beslut................................................ 66
Lagutskottets betänkande LU21
Lagutskottets betänkande LU23
Beslut om uppskjuten votering av kvällsärenden............... 67
12 § Atomansvarighetslagen m.m........................... 67
Lagutskottets betänkande LU24
Debatt
Rolf L Nilson (v)
Elisabet Franzén (mp)
Anita Jönsson (s)
Martin Olsson (c)
Lars Norberg (mp)
Beslut skulle fattas den 17 april
134
13 § Använt kärnbränsle, m.m............................. 74
Näringsutskottets betänkande NU28
Debatt
Rolf L Nilson (v)
Lars Norberg (mp)
(forts.)
Prot. 1990/91:92
11 april 1991
Ajournering........................................... 78
Återupptagna förhandlingar............................... 78
13 § (forts.) Använt kärnbränsle, m.m. (forts. NU28)........... 78
Barbro Andersson (s)
Lars Norberg (mp)
Beslut skulle fattas den 17 april
14 § Näringsrättslig reglering, m.m.......................... 81
Näringsutskottets betänkande NU29
Debatt
Karin Falkmer (m)
Gudrun Norberg (fp)
Kjell Ericsson (c)
Lars Norberg (mp)
Sven-Åke Nygårds (s)
Beslut skulle fattas den 17 april
15 § Svenska Petroleum Exploration AB..................... 92
Näringsutskottets betänkande NU30
Debatt
Gunnar Hökmark (m)
Lars Norberg (mp)
Barbro Andersson (s)
Beslut skulle fattas den 17 april
16 § Vissa anslag till bostadsförsörjningen.................... 96
Bostadsutskottets betänkande BoU12
Debatt
Agne Hansson (c)
Bertil Danielsson (m)
Erling Bager (fp)
Jan Strömdahl (v)
Claes Roxbergh (mp)
Magnus Persson (s)
Beslut skulle fattas den 17 april
17 § Vissa försvarsfrågor................................. 129
Försvarsutskottets betänkande FöU7
Debatt
Paul Ciszuk (mp)
Beslut skulle fattas den 17 april
18 § Bordläggning...................................... 130
19 § Anmälan om frågor
1990/91:512 av Birger Andersson (c) om sysselsättningen i
Hallstahammars kommun......................... 131
135
Prot. 1990/91:92 1990/91:513 av Viola Furubjelke (s) om kurdernas situation i
11 april 1991 Irak.......................................... 131
1990/91:514 av Wiggo Komstedt (m) om mervärdeskatteredo-
visningen...................................... 131
1990/91:515 av Birgit Henriksson (m) om arbetsmarknaden i
Hallstahammar................................. 132
136
gotab 98733. Stockholm 1991