Protokoll
1990/91:91
Talmannen meddelade att socialdemokratiska riksdagsgruppen hade an-
mält Olavi Viitanen som suppleant i utrikes- och utbildningsutskotten under
Margareta Israelssons ledighet.
Talmannen förklarade utsedd till
suppleant i utrikesutskottet
Olavi Viitanen (s)
suppleant i utbildningsutskottet
Olavi Viitanen (s)
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1990/91:169 till försvarsutskottet
Motionerna
1990/91 :Kr21-Kr23 till kulturutskottet
1990/91: A33-A39 till arbetsmarknadsutskottet
1990/91:Ju36 till justitieutskottet
1990/91 :N94 och N95 till näringsutskottet
1990/91 :Fi34 och Fi35 till finansutskottet
1990/91 :Sf43 och Sf44 till socialförsäkringsutskottet
1990/91 :So58 till socialutskottet
1990/91 :Sk57 till skatteutskottet
1990/91 :K45 till konstitutionsutskottet
1 Riksdagens protokoll 1990191:91
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Föredrogs men bordlädes åter
Lagutskottets betänkanden 1990/91 :LU18-LU24
Försvarsutskottets betänkande 1990/91 :FöU7
Bostadsutskottets betänkande 1990/91 :BoU 12
Företogs till avgörande trafikutskottets betänkanden 1990/91:TU20 och
TU 18 samt konstitutionsutskottets betänkande 1990/91 :KU23 (beträffande
debatten i dessa ärenden, se prot. 88).
Trafikutskottets betänkande TU20
Mom. 1 (inrättande av luftfartsinspektionen som en särskild myndighet)
Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 140 för reservation 1 av
Birger Rosqvist m.fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Margareta Winberg (s) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.
Mom. 2 (LFVs myndighetsuppgifter av trafikal karaktär samt rörelsedri-
vande och kommersiella delar).
Utskottets hemställan bifölls med 173 röster mot 131 för reservation 2 av
Kenth Skårvik m.fl.
Mom. 3 (inriktning mot minskning av luftfarten)
Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 32 för reservation 3 av
Viola Claesson och Roy Ottosson.
Mom. 11 (uttalande mot utbyggnad av flygplatser)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Viola Claesson
och Roy Ottosson - bifölls med acklamation.
Mom. 12 (anläggande av en tredje landningsbana på Arlanda)
Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 32 för reservation 5 av
Viola Claesson och Roy Ottosson.
Mom. 13 (frågan om två flygplatser i Stockholmsregionen)
Utskottets hemställan bifölls med 204 röster mot 95 för reservation 7 av
Kenth Skårvik m.fl. 5 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 18 (finansiering genom ett finansieringsbolag och på den öppna låne-
marknaden)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Kenth Skårvik
m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 20 (medel till bidrag till kommunala flygplatser m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Viola Claesson
och Roy Ottosson - bifölls med acklamation.
Mom. 22 (bidrag till flyg i Sveg, Jokkmokk och Tornedalen)
Utskottets hemställan - som ställdes mot utskottets hemställan med den
ändring däri som föranleddes av bifall till motionerna T237 av Rune Berg-
lund m.fl. och T709 av Stina Eliasson i motsvarande delar - bifölls med ack-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
lamation.
Mom. 24 (ersättning för särskilda rabatter vid flygtrafik på Gotland)
Utskottets hemställan bifölls med 251 röster mot 53 för reservation 11 av
Elving Andersson m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Trafikutskottets betänkande TU 18
Mom. 1 (utvecklad trafikplanering)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Viola Claesson
och Roy Ottosson - bifölls med acklamation.
Mom. 2-15
Utskottets hemställan bifölls.
Konstitutionsutskottets betänkande KU23
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationen av Hans Legham-
mar - bifölls med acklamation.
Talmannen meddelade att justitieutskottets betänkande JuU19, konstitu-
tionsutskottets betänkanden KU22 och KU41, finansutskottets betänkande
FiUlö samt skatteutskottets betänkande SkU17 skulle avgöras i ett samman-
hang efter avslutad debatt.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1990/91 :JuU19 Ingripanden mot unga (prop. 1990/91:86).
Anf. 1 JERRY MARTINGER (m):
Herr talman! Tidningen Arbetet innehöll den 24 november förra året en
artikel med rubriken Dom skulle låst in min son när han var 13 år. Artikeln
refererade en mors synpunkter på myndigheternas agerande i samband med
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
att hennes son begått brott. Modern var bitter över att myndigheterna inte
haft laglig möjlighet att reagera på sonens brottslighet i ett tidigare skede.
Hon ansåg t.o.m. att sonen borde ha satts i häkte redan när han var 1.3 år.
Jag citerar ur artikeln: ”Värsting eller ej. För första gången hamnade 18-
årige Glenn i häkte. - De skulle låst in honom när han var 13, säger hans
egen mamma. Mamman står i snålblåsten och huttrar utanför tingshuset i
Hässleholm. Det är paus i en fyra dagar lång rättegång. Sonen är en av åtta
åtalade ynglingar som sammanlagt gjort sig skyldiga till ett 50-tal olika brott.
Nu väntar han på domen. - Felet tycker jag är att polisen aldrig fick lov att
ge mig hjälp när Glenn skulle fattat vad han gav sig in på, säger mamman
och torkar bort en tår. - De skulle ha satt honom i häkte ett par dar när han
var 13 år. Då hade han fattat!”
Det här låter hårt för att komma från en mor. Samtidigt är det ingen tve-
kan om att det var så hon kände. Det är inte heller av någon annan orsak än
omtanke som hon reagerar på det här sättet även om hon går väldigt långt.
Hon menar ju att man kunde ha stoppat sonens utveckling mot ytterligare
kriminalitet om man bara ingripit i tid.
Den här mamman är inte den enda som reagerat så här. I åtskilliga andra
sammanhang har det varit samma tongångar: Varför görs ingenting innan
det är för sent?
Å andra sidan hör man ibland uttalanden om att det ”hör till” att unga
människor begår brott och att detta inte är särskilt oroande, eftersom de
unga i allmänhet blir lugnare när de blir äldre.
Det finns de som hävdar att ungdomsbrottsligheten har minskat under de
senaste 10-15 åren och att den kvarvarande delen av denna typ av brottslig-
het i själva verket är ett slags sundhetstecken, eftersom det är genom ungdo-
mens brott mot regler och normer som samhället utvecklas.
Man kan naturligtvis ha olika uppfattningar om hur samhällsutvecklingen
bör ske. Men en sak vill jag bestämt slå fast. Varje försök att bagatellisera
ungdomsbrottsligheten är ett försök att försvara regeringens misslyckade
kriminalpolitik, vilket bara kan slå tillbaka mot samhället självt, mot med-
borgarna och mot de ungdomar som vi har skyldighet att skydda.
De som bagatelliserar ungdomsbrottsligheten grundar sig ofta på den offi-
ciella statistiken över ungdomar som misstänkts eller lagförts för brott. Jag
vill emellertid hävda att det inte går att uttala sig om den faktiska ungdoms-
brottsligheten enbart mot bakgrund av denna statistik.
Det är visserligen på det sättet att statistiken ger vid handen att ungdoms-
brottsligheten i Sverige ökade mest under 1950- och 1960-talen och att siff-
rorna planade ut under 1970-talet. Men detta torde bero på andra faktorer
än att ungdomsbrottsligheten rent faktiskt minskat. Det handlar ju också i
stor utsträckning om hur denna beräknas. Jag vill i det sammanhanget
nämna följande.
Under 1987 minskade andelen ungdomar i åldern 15-19 år av samtliga
misstänkta personer mycket kraftigt. Men detta berodde inte på någon
minskning av brottsligheten som sådan. Anledningen var i stället att man vid
den tidpunkten gjorde en omläggning av de statistiska rutinerna. År 1987
började man nämligen redovisa misstänkta personer efter den ålder de upp-
når under året då de registreras och inte som tidigare den ålder den miss-
tänkte hade då han begick brottet.
Det som talar för att ungdomsbrottsligheten har ökat under de senaste
åren är följande.
För det första har brottsligheten sträckt sig allt längre ned i åldrarna. Så-
dant som 16-åringar gjorde för 25 år sedan görs i dag av 13-åringar - inte för
att dagens 13-åringar i och för sig skulle vara mer brottsbenägna än de som
var 13 år i mitten av 1960-talet, utan helt enkelt därför att dagens ungdom i
de flesta avseenden är mer företagsam än gårdagens ungdom. Eftersom det
inte finns någon fullständig registrering av 13-åringars brottslighet - polisen
får ju inte registrera ungdomar som begått brott före 15 års ålder - ger inte
dagens brottsstatistik en riktig bild av verkligheten. Ungdomsbrottsligheten
är alltså sannolikt mer utbredd än vad statistiken visar.
För det andra har brottsligheten som helhet ökat kraftigt under de senaste
åren. Om detta inte också skulle ha inneburit en ökning av brottsligheten
bland ungdomar i de lägre tonåren skulle vi ha fått ett helt nytt kriminolo-
giskt fenomen, nämligen att huvuddelen av brottslingarna numera skulle in-
leda sin brottsliga bana i äldre år, alltså i de övre tonåren och därefter. Man
behöver emellertid bara sätta sig som åhörare i en svensk rättssal för att för-
stå att så inte är fallet. När personalia genomgås för en person som är åtalad
för första gången visar det sig allt som oftast att det inte är vederbörandes
första brott som är uppe till prövning utan bara det senaste i en lång rad brott
som inletts redan i de lägre tonåren.
För det tredje har nedrustningen av den svenska polisen under 1980-talet
lett till att en mängd brott inte kunnat utredas. Många gånger har detta gällt
just ungdomsbrott. Skälet är att denna typ av brottslighet ofta begås i stora
gäng eller i vart fall är så sammanflätad att ett enda ungdotnsmål inte sällan
kan innefatta upp till 50—60 misstänkta personer. Det säger sig självt att
detta leder till stora utredningsproblem. Ofta har man försökt lösa dessa ge-
nom att avsluta utredningarna i ett så tidigt skede att de inte sväller ut alltför
mycket. I sin tur har detta lett till att en mängd brott förblivit outredda.
Många ungdomar har därigenom också undgått att bli föremål för utredning.
Det har skett samtidigt som polisen i och för sig prioriterat ungdomsbrot-
ten. Prioriteringarna innehåller ju inte några föreskrifter om när man skall
avsluta en utredning, bara att ungdomsmålen skall handläggas framför vissa
andra mål. Men polisens bristande resurser har alltså i praktiken tvingat
fram dessa begränsningar.
Allmänt sett kan man konstatera att ungdomsmålens karaktär förändrats
under de senaste åren. Framför allt gäller detta misshandelsbrott. Cynism
och brutalitet framträder numera i ökad omfattning. Knivar och andra far-
liga vapen kommer ofta till användning. Man nöjer sig inte längre med att
slå omkull sitt offer, utan man ställer sig nu också och sparkar offret i ansiktet
och på kroppen. När vissa djur slåss och det ena djuret ger upp, så lägger det
sig ned och blottar halsen för att visa sin underkastelse. Det vinnande djuret
gör då inte något mer. Människan har alltså på den här punkten börjat visa
sämre stil än djuren.
Herr talman! Utskottsmajoriteten har ställt sig bakom de lagändringar
som föreslås i proposition 1990/91:86, men har samtidigt avvisat flera mo-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
tionsförslag med hänvisning till den s.k. ungdomsbrottskommitténs arbete.
Det är emellertid inte sannolikt att denna kommitté kommer att lägga fram
något slutförslag förrän hösten 1992. Ytterligare minst ett år kommer dess-
utom säkert att förflyta innan förslaget kan mynna ut i en proposition - om
det nu blir någon sådan över huvud taget. Vi är då framme vid hösten 1993
eller våren 1994.
Eftersom det gäller en så viktig fråga som ungdomsbrottsligheten vore det
oklokt att vänta så länge innan ytterligare åtgärder vidtas.
Det är högst angeläget att inte förlora någon tid i kampen mot ungdoms-
brottsligheten. Det är ju dagens ungdomsbrottslingar som kommer att bli
morgondagens vanebrottslingar. En del frågor på det här området bör därför
handläggas med största skyndsamhet.
Inte minst gäller detta frågan om registrering av ungdomar under 15 år
som begått brott. I flera olika sammanhang, bl.a. från polishåll, har en möj-
lighet till sådan registrering bedömts som ytterst värdefull. Lagens goda
syfte, att bl.a. förhindra upprepad brottslighet, förfelas genom att ingen re-
gistrering får förekomma hos polisen. När en person under 15 år återkom-
mer för nya brott, saknas ju för närvarande uppgifter om hans tidigare brott,
brottskamrater, förhörsledare, föräldrar, kontaktmän etc. Detta försvårar
polisens arbete och minskar effektiviteten. Riksdagen borde därför ställa sig
bakom inhämtande och registrering av den här typen av uppgifter beträf-
fande ungdomar under 15 år.
Om polisen ges tillstånd att registrera lagöverträdare som är under 15 år,
blir det också möjligt att upprätta en fullständig statistik över brott som be-
gåtts av minderåriga ungdomar. 1 dag har vi inte någon sådan statistik, vilket
naturligtvis är en stor nackdel när man diskuterar vilka åtgärder som skall
vidtas mot ungdomsbrottsligheten. Om man inte känner till omfattningen av
brottsligheten, är det naturligtvis svårt att vidta rätta åtgärder.
Förslaget om registrering hos polisen av lagöverträdare under 15 år ger
upphov till frågan huruvida man inte också bör ge föräldrar möjlighet att
”registrera” vad deras barn och ungdomar haft för sig. Våldskommissionen
har föreslagit att det i lagen skall införas en bestämmelse av innebörd att
polisen alltid skall meddela föräldrar till ungdomar under 18 år om sådana
missförhållanden som polisen iakttar i sin verksamhet men som i och för sig
inte är av den karaktären att ett ingripande är motiverat. Detta är enligt mo-
derat mening ett bra förslag. Genom en sådan underrättelseskyldighet ges ju
den unges föräldrar möjlighet att på sitt sätt ”registrera” vad deras barn och
ungdomar haft för sig. Alternativet är ju att föräldrarna inte får någon un-
derrättelse alls och därmed inte heller vet något om sina barns förehavan-
den.
Justitieministern säger i den tidigare nämnda propositionen att det enligt
gällande rätt inte finns något hinder för polisen att underrätta föräldrar om
de iakttagelser som gjorts i polisverksamheten och att någon särskild lagreg-
lering därför inte är nödvändig. Detta är i och för sig riktigt. Men för att det
här skall fungera tror jag nog ändå att man bör skriva in en sådan här skyldig-
het i lagen. Våldskommissionens förslag i denna del bör därför genomföras.
Herr talman! Familjen har en avgörande roll när det gäller att förhindra
att unga människor begår brott. Familjens betydelse för tryggheten och den
personliga utvecklingen från barn till vuxen är grundläggande.
Föräldrarna måste alltid ha huvudansvaret för att barn och ungdomar skall
lära sig att visa respekt för andra människor. Att barnen får handlingsmöns-
ter och lär sig att ta ansvar för sig själva och sina medmänniskor är bästa
vägen att förebygga brottslighet.
Familjens ställning måste således stärkas och föräldrarna ges vidgade möj-
ligheter att själva bestämma över sina villkor. Föräldrarna måste ta ett ökat
ansvar för barnens utveckling och ges bättre möjligheter att svara upp mot
detta ansvar.
Möjligheterna att välja om en eller om båda föräldrarna skall yrkesarbeta
är därvid av stor betydelse. 1 detta sammanhang bör observeras bl.a. de möj-
ligheter som införandet av vårdnadsbidrag innebär. Minst lika viktig är möj-
ligheten att välja skola och boendeform. Även skattesystemets utformning
är av betydelse. Också här måste förändringar företas i det rådande systemet
i syfte att öka familjens valfrihet. Föräldrarna måste i större utsträckning än
vad som sker i dag betraktas som en resurs i det brottsförebyggande arbetet.
En trygg barndom är den bästa garantin mot att människor skall hamna i
missbruk, kriminalitet eller annan social misär. Föräldrarna utgör en kraft i
det godas tjänst som ingen offentlig sektor någonsin kan ersätta.
När det gäller handläggningen av ungdomsmål utgör de långa handlägg-
ningstiderna ett särskilt problem. Det föreskrivs i lagen att domstolen skall
behandla brottmål med unga lagöverträdare inom 14 dagar från det att åtal
väckts. Däremot finns det ingen tidsgräns som avser själva förundersök-
ningen. Då gäller endast ett allmänt krav på att utredningen skall bedrivas
skyndsamt. Det innebär att en polisutredning kan pågå under lång tid, samti-
digt som många unga hinner fastna i kriminalitet. Detta är otillfredsstäl-
lande.
Det är inte ovanligt att det dröjer upp till ett halvår innan polisen hinner
utreda brott av en ung människa och åklagare tar ställning i åtalsfrågan.
Eftersom det är särskilt viktigt med snabba reaktioner när det gäller unga
människor, bör det införas en tidsgräns även beträffande förundersökningen
i ungdomsmål. Målsättningen bör vara att undersökningen skall vara avslu-
tad inom en månad från brottet om gärningsmannen är under 21 år. Natur-
ligtvis måste undantag kunna göras vid särskilt omfattande utredningar, t.ex.
i fråga om brott där stora gäng är inblandade.
En annan åtgärd som kan vidtas för att få en snabbare reaktion mot ung-
domsbrotten är införandet av jourdomstolar, till en början på försök. Sådana
domstolar skulle beträffande vissa typer av brott kunna innebära att reaktio-
nen följde praktiskt taget i direkt anslutning till brottet. Jourdomstolar
skulle lätt kunna utvecklas ur den basorganisation som tillskapats i syfte att
under jourtid handlägga häktningsfrågor.
Men om det skall vara någon mening med jourdomstolarna, måste den
dom som avkunnas där också snabbt kunna effektueras. Detta aktualiserar
frågan om en ny påföljd för ungdomar.
De s.k. § 12-hemmen är ju inte någon påföljd i egentlig mening. § 12-hem-
men är sociala inrättningar där den unge t.o.m. skrivs ut om han är svårhan-
terlig. Detta har för övrigt satts i system av många ungdomar som omedel-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
bart efter inskrivningen börjat missköta sig på sådant sätt att de blivit ut-
skrivna.
Om en ung människa placerats på en institution skall denna vistelse själv-
fallet inte avbrytas bara därför att den unge fortsätter att begå brott, t.ex.
hotar personal eller slår sönder inredning på institutionen. Tvärtom visar ju
sådana handlingar att institutionsplacering är väl motiverad.
Enligt moderat uppfattning bör det endast finnas tre typer av påföljder:
böter, villkorligt fängelse och fängelse.
För ungdomar som dömts av domstol bör dock en särlösning införas.
Dessa ungdomar bör tas om hand på särskilda institutioner som drivs av kri-
minalvårdsstyrelsen.
Varken våldskommissionen eller de som motionerat i den här frågan har
föreslagit någon särskild benämning på denna typ av institutioner. Tills vi-
dare har de fått heta ”särskilda ungdontshem”. Själv skulle jag kunna tänka
mig att kalla dessa institutioner för ungdomsvårdsfängelse. Detta namn
skulle vara ett uttryck för att ifrågavarande institutioner, i likhet med andra
påföljder, skall vara förenade med ett visst mått av obehag, samtidigt som
de skall innehålla ett vårdmoment.
Vård är ju annars något som enligt moderat mening bör utmönstras ur på-
följdssystemet, eftersom det inte är någon naturlig reaktion på brott; vård
bör ges till människor som är i behov av det oberoende av om de begått brott
eller ej. Men eftersom unga människor fortfarande befinner sig i utveckling,
måste de trots allt behandlas med varsamhet.
Kombinationen av jourdomstolar och en ny påföljd för unga lagöverträ-
dare skulle ge möjlighet till snabba omhändertaganden av ungdomar som
begått allvarliga brott. Några särskilda ungdomshäkten, som ibland lanse-
rats i den kriminalpolitiska debatten, skulle därmed inte behövas.
När det slutligen gäller personer under 21 år finns det i dag vissa restriktio-
ner mot att döma till fängelse. För brott som någon begått innan han fyllt 18
år får rätten döma till fängelse endast om det föreligger synnerliga skäl. För
brott som någon begått efter det att han fyllt 18 år men innan han fyllt 21 år
får rätten döma till fängelse endast om det med hänsyn till gärningens straff-
värde eller annars finns särskilda skäl för det.
Det är befogat med inskränkningar då det är fråga om att döma personer
under 18 år till fängelse. Men det saknas anledning att ha denna begränsning
för 18—21-åringar. Här bör man kunna säga att den som är 18 år och myndig
bör svara för sina handlingar fullt ut. Det finns ju dessutom alltid en möjlig-
het till straffnedsättning för personer under 21 år genom bestämmelsen i 29
kap. 7 § brottsbalken.
Jag stöder reservationerna 2, 3, 7, 8,12,13,18 och 20, men yrkar av vote-
ringspraktiska skäl bifall endast till reservationerna 2 och 3.
Anf. 2 LARS SUNDIN (fp):
Herr talman! Det är naturligtvis en självklarhet, och borde inte behöva
sägas, att brottsligheten hela tiden måste bekämpas. Särskilt viktigt är det
att vi på alla sätt försöker förhindra att ungdomar utvecklar ett kriminellt
beteende som senare är mycket svårt att bryta. Men om ungdomar ändå be-
går brott måste samhällets reaktioner vara snabbare än de är i dag. Reaktio-
nerna på ett brott måste vara omedelbara, konsekventa och ändamålsenliga.
Det är givet att goda förebilder och normbildning i hem och skola är till för
att förhindra ungdomsbrottslighet. Det kan inte nog betonas att föräldrarna
har det huvudsakliga ansvaret för sina ungdomars utveckling.
Herr talman! Vi har alla sett statistiska uppgifter om ungdomsbrottslighe-
tens utveckling. Experter av alla de slag har yttrat sig över hur siffrorna skall
tolkas. Har ungdomsbrottsligheten ökat? Har den minskat? Oavsett om
brottsligheten har ökat eller ej kan vi i folkpartiet liberalerna inte acceptera
att ungdomsbrottligheten är så hög som den är. Vi kan inte acceptera att
människor tvingas stanna inomhus i rädsla för att bli nedslagna. Det är ett
nederlag för rättssamhället.
Sent omsider har regeringen tillsatt en utredning för att utreda hur samhäl-
let bäst skall reagera när ungdomar har begått brott. Nu är det så bråttom
att utredningens förslag inte inväntas, utan regeringen vill i den proposition
som vi nu behandlar gå ännu snabbare fram. Polis och socialtjänst begär -
och har sagt att det saknas - författningsstöd för en del nödvändiga åtgärder.
Naturligtvis har vi inget att invända mot detta sätt att gå snabbare fram. Vi
vill inte invänta utredningen på en rad punkter. Tvärtom har vi länge önskat
sådana åtgärder. I den del reservationer som är fogade till dagens betän-
kande vill vi gå ännu snabbare fram, samtidigt som vi vill understryka föräld-
raansvaret.
Låt mig dröja vid några reservationer. I t.ex. reservation 8 önskar vi en
registrering av unga som begått brott. Utan tillgång till tillförlitlig kunskap
som en sådan statistik skulle kunna ge kan inte samhället reagera på ett rik-
tigt sätt.
I reservation 10 vill vi att föräldrarna eller andra vårdnadshavare till unga
under 18 år skall ha närvaroplikt vid huvudförhandling mot deras barn.
1 reservation 11 menar vi att inrättandet av ungdomsrotlar hos polis och
åklagare skulle medföra snabbare och effektivare förundersökningar i ung-
domsmålen.
Vi hävdar i reservation 13 att jourdomstolar bör inrättas för unga, åtmin-
stone på försök. Bakgrunden är naturligtvis just att samhället snabbt och
tydligt skall reagera när en ung människa begått brott.
Vi tror också på att det går att hos en ung person skapa en medvetenhet,
förståelse, för vad han - det är oftast en han - ställt till med för brottsoffret.
Det kan ha en brottsavhållande effekt på många unga lagöverträdare om en
sådan konfrontation ordnas. Det är innebörden i reservation 16.
Herr talman! Vi i folkpartiet liberalerna står naturligtvis bakom alla de
åtta reservationer som vi avgivit till utskottet i detta betänkande. Men jag
nöjer mig med att yrka bifall till reservation 13 om jourdomstolar.
Anf. 3 KJELL ERICSSON (c):
Herr talman! Det här är ett viktigt betänkande som tar upp väsentliga åt-
gärder för att komma till rätta med en del av de ungdomsproblem som vi har
i vårt samhälle. Det är flera bra förslag som tas upp i betänkandet, och det
är bra att behandlingen av frågorna snabbas upp. I anledning av den här pro-
positionen har det även väckts en lång rad motioner där det också finns
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
10
många viktiga synpunkter och förslag. Vi vill i dessa motioner gå ännu snab-
bare och mer konsekvent fram än vad regeringen föreslår.
Vid förra årets debatt om ungdomsvåldet citerade jag ur kvällspressen.
Där stod det att egentligen gick det snett när de gamla satkärringarna i kvar-
teret försvann. De stod där på andra våningen och skrek: Sluta upp nu ungar,
annars skall ni få med mig att göra.
Detta uppfattades kanske i många fall negativt, men i egentligen var det
positivt. För dessa tanter brydde sig om, och det är någonting som långt ifrån
alla gör i dag. De var tydliga och stod för vad de sade, och de råkade heller
aldrig ut för att bli nedslagna.
Tyvärr har likgiltigheten brett ut sig på ett allvarligt sätt i dag. Vi har nog
med oss själva och bryr oss litet om andra.
Därför skulle vi egentligen behöva få tillbaka de gamla ”satkärringarna”.
Men vi skulle också behöva få tillbaka tanten med saften och bullarna. Vi
behöver alltså både en fast hand och ett varmt hjärta. Vi behöver fasta spel-
regler i vårt samhälle där vi gör helt klart vad som gäller.
Under lång tid har vi gradvis tvingats acceptera en högre toleransnivå när
det gäller brottsligheten. Ungdomar som kommit på sned här i livet har allt-
för lätt fått åtalseftergift. Det hade kanske räckt med ett samtal på socialby-
rån för att utreda det hela. Detta har gjort att det har inte kommit en klar
markering från samhällets sida. Det måste dras upp klara rågångar, och det
måste ske en reaktion från samhällets sida när brott har begåtts.
Det måste ske en snabb reaktion när någon har begått brott. Detta är inte
minst viktigt när det gäller ungdomar. Om sanktionerna uteblir så förloras
också respekten för de lagar vi har i vårt rättssamhälle.
Det här betänkandet tar således upp en rad viktiga förslag på åtgärder.
Det hade dock funnits ytterligare åtgärder som borde ha genomförts och som
borde ha varit med i betänkandet. Därför finns det en rad reservationer som
bl.a. centern står bakom. Jag skall kommentera några av den.
I reservation 3 betonas familjens brottsförebyggande betydelse. Familjen
är den grundläggande byggstenen i vårt samhälle. Familjen är också av
största betydelse för att förhindra unga från att begå brott. Föräldrarna bär
huvudansvaret för att barn och ungdomar lär sig känna respekt för andra
människors liv och egendom. Att ge barnen en uppfostran så att de lär sig
att ta ansvar för sig själva och sina medmänniskor är bästa sättet att före-
bygga brott. Vi bör därför stärka familjernas ställning, så att de själva får
större möjlighet att bestämma över sina villkor. Det gäller t.ex. möjligheten
att välja om en eller båda föräldrarna skall förvärvsarbeta. Här anser vi att
ett inrättande av vårdnadsbidrag klart skulle underlätta detta val.
Även möjligheten att välja skola och boendeform och skattesystemets ut-
formning är av betydelse. Därför vill vi ha förändringar i det rådande syste-
met så att familjens valfrihet ökar. Föräldrarna måste i mycket högre grad
än vad som i dag är fallet betraktas som en resurs i det brottsförebyggande
arbetet. Kraftfulla insatser måste därför göras i dessa avseenden.
Det är viktigt att barn får en trygg uppväxttid. Detta är kanske det vikti-
gaste för att barn skall avhålla sig från att begå brott i framtiden.
I reservation 6 berörs ungdomars alkoholmissbruk. Jag tror att det är vik-
tigt att vi visar var gränserna går. Just när det gäller alkoholens betydelse för
våldsbrottslighet bland ungdomar har ju detta även berörts i våldskommis-
sionens betänkande. Kommissionen har bl.a. föreslagit att berusade perso-
ner som uppträder störande skall bötfällas.
Jag tycker därför att, som vi föreslagit i vår reservation, polisen skall ges
ökade möjligheter att omhänderta berusade personer. Det hade också varit
önskvärt att kunna ge polisen bättre möjligheter att kunna utreda varifrån
ungdomar under 20 år fått fatt i alkohol.
I reservation 7 tycker vi att det vore värdefullt att kunna föra statistik över
brott som begås av unga. Vi har ju tidigare i denna kammare betonat vikten
av att ha tillgång till tillförlitlig information om brott som begåtts av unga
under 15 år. Det är också kriminalpolitiskt mycket väsentligt att ha tillgång
till dessa uppgifter om man skall företa förebyggande insatser. Därför anser
vi att ungdomsbrottskommittén bör behandla denna fråga med förtur.
Jag vill även något beröra reservation 10 som behandlar föräldrars närvaro
vid domstolsförhandling. Vi anser från reservanternas sida att det är viktigt
att föräldrar är närvarande när unga lagöverträdare ställs inför domstol. Det
är inte endast för att ge den unge stöd som föräldrarna är med, utan också
för att informera sig om den påföljd som den unge får.
Vi anser därför att föräldrar eller andra vårdnadshavare skall åläggas när-
varoplikt vid huvudförhandling som rör deras barn. Skyldigheten härvidlag
skulle bli densamma som t.ex. vid inställelse för vittnen. Är det så att barnet
skulle ta skada kan man givetvis göra undantag från denna regel. I övrigt är
det viktigt att föräldrarna underrättas när deras barn har begått brott så att
de vet vad som händer. Jag vet att polisen i många fall informerar och under-
rättar föräldrar. Men det är inte alla gånger som det sker. Det borde vara
något som gäller hela tiden.
Reservation 11 tar upp behovet av ungdomsrotlar hos polisen. Som flera
talare tidigare har sagt är det viktigt att det sker en snabb reaktion när brott
har begåtts. Därför anser vi det vara viktigt att man gör sådana organisato-
riska lösningar som ungdomsrotlar hos polis och åklagare. På så vis kan man
få en effektivare handläggning av ärenden som berör unga, samtidigt som de
poliser och åklagare som arbetar med dessa frågor har ett särskilt intresse
för ungdomar.
Att det är viktigt med skyndsamhet har jag tidigare framfört. Vi vill därför
införa en tidsgräns när förundersökningen skall vara avklarad. Vi vill också
att ungdomsbrottskommittén skali behandla denna fråga med förtur.
I reservation 13 tar vi upp frågan om jourdomstolar. Det är också där vik-
tigt med en snabb handläggning. Det är viktigt att det så snart som möjligt
sker en snabb lagföring av unga som begått brott. Vi tror därför att det vore
riktigt att på försök införa jourdomstolar för unga. På så sätt skulle själva
domstolsförfarandet påskyndas och den unge skulle få en mycket snabb re-
aktion på sin brottslighet.
Det finns också här en klar möjlighet att utveckla jourdomstolar ur den
organisation som nu finns, t.ex. när det gäller att handlägga häktningsären-
den. Där borde regeringen snarast kunna lägga fram ett förslag inför riksda-
gen.
I reservationerna 15 och 16 berörs skadelindrande arbete och konfronta-
tion. Vi har ju i dag bestämmelser för skadelindrande arbete, men tyvärr så
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
11
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
fungerar dessa i praktiken inte speciellt bra. Enligt BRÅs utvärdering fram-
går att dessa bestämmelser bara till vissa delar slagit igenom.
Det behövs därför åtgärder för att få en effektivisering av reglerna. Det
bör införas en reglering eller en rutin som följer upp detta. Det är också en
fråga som ungdomsbrottskommittén bör se på.
För att visa unga som begått brott vilka konsekvenser deras brottslighet
får för den drabbade, anser vi att konfrontation är en bra åtgärd. Det gäller
då inte bara ekonomiska konsekvenser, utan även den otrygghet som den
drabbade känner.
Med hjälp av en konfrontation mellan den unge och den drabbade kan
man skapa en medvetenhet om och förståelse för vad brottsligheten innebär
för den som drabbas. En sådan åtgärd kan få en klart brottsavhållande effekt
på många unga lagöverträdare. Konfrontationen kan också i förekommande
fall följas av någon form av gottgörelse där den unge gör rätt för sig.
Konfrontationen skall självfallet endast få äga rum om brottsoffret så öns-
kar. Vi anser därför att försöksverksamheten med konfrontation snarast bör
utökas i en sådan omfattning att BRÅ kan utvärdera verksamheten.
Slutligen, herr talman, vill jag understryka att det är viktigt att vi i likhet
med vad våldskommissionen föreslagit kan inrätta en ordning med särskilda
ungdomshem.
Jag står självfallet bakom alla de reservationer som centern finns med i i
detta betänkande, men jag nöjer mig dock med att yrka bifall till reservatio-
nerna 3 och 13.
Anf.4 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Av ett flertal olika anledningar förvaras människor i polisar-
rester och allmänna häkten. Unga och gamla människor, kvinnor och män,
friska och sjuka - med andra ord ett mycket blandat klientel.
Av dem som förvaras i polisarrester och häkten, är barn och ungdomar en
kategori som av olika skäl inte borde förekomma där.
I dagens betänkande, Ingripande mot unga, framläggs förslag om ändring
i polislagens 12 § och 16 § och förslag till en ny paragraf i lagen om särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare. Förslagen innebär visserligen för-
bättringar vad gäller möjligheten att barnet efter vistelsen i arrest omhänder-
tas av vårdnadshavare eller socialtjänsteman. Men fortfarande gäller att bar-
net kan placeras i häkte eller i polisarrest. Därför har vänsterpartiet yrkat
avslag på propositionen i reservation 1 till betänkandet.
De nu föreslagna ändringarna gäller om barnet har omhändertagits under
13 § polislagen, som handlar om störande av den allmänna ordningen eller
för att förhindra att ett brott begås, och tillägg i lagen om unga lagöverträ-
dare.
Jag vill, herr talman, räkna upp ett antal andra lagrum, enligt vilka barn
kan tas i förvar i polisarrester och allmänna häkten. Det kan ske enligt rätte-
gångsbalken 23 kap. 8—9 §§, 24 kap. och 25 kap. 9§, lagen om omhänderta-
gande av berusade 7 § tredje stycket, lagen om vård av unga 6, 7 och 18 §§,
lagen om vård av missbrukare 4 och 13 §§, utlänningslagen och utlännings-
förordningen enligt tre olika lagrum samt vid väntetid för transporter, exem-
12
pelvis till behandlingshem. De nu uppräknade lagrummen är minst 15
stycken förutom dem som behandlas i det här betänkandet.
Frihetsberövande vid misstanke om brott kan användas i lika stor ut-
sträckning mot unga som mot vuxna lagöverträdare, med vissa begräns-
ningar när det gäller straffomyndiga. I fråga om det tidsobegränsade tvångs-
medlet häktning beror längden av förvaring för personer under 18 år på
eventuella åtgärder inom socialtjänsten.
1985 anhölls 1100 personer som var under 18 år. Det var 5 % av samtliga
anhållna, och av dessa var 100 stycken 15 år. Av dem som häktades var 200
under 18 år.
Transporter inom kriminal-, mental- och socialvården inkl, polistranspor-
ter samordnas genom kriminalvårdens transportorganisation. Eventuella
väntetider tillbringas i polisarrester eller häkten. Det gäller även barn och
ungdomar. Någon offentlig statistik förekommer inte när det gäller tran-
sportverksamheten.
Tillfälligt omhändertagande, tagande i förvar, omedelbart omhänderta-
gande samt placering i polisarrest eller häkte i samband med transport för-
bjuder således inte ingripande mot barn och ungdomar. Tvärtom kan vissa
av dessa frihetsberövanden endast användas för kategorin barn och ungdom.
Vänsterpartiet har en reservation i detta betänkande där vi kräver att de
lagrum som tillåter att barn tas i förvar i polisarrester och häkten granskas
och samordnas med de internationella åtaganden som Sverige har gjort i
olika konventioner. Som exempel vill jag nämna Barnkonventionen, artikel
40 punkt 3, som säger att konventionsstaten skall söka främja införandet av
lagar och förfaranden samt upprättandet av myndigheter och institutioner
som är speciellt anpassade för barn som misstänks eller åtalas för eller be-
finns skyldiga att ha begått brott. Polisarrester och häkten kan knappast an-
ses vara speciellt anpassade för barn.
I artikel 25 talas om att konventionsstaten erkänner att ett barn som har
omhändertagits av berörda myndigheter för omvårdnad, skydd eller be-
handling har rätt till regelbunden översyn av behandlingen och alla omstän-
digheter rörande barnets omhändertagande. Enligt den artikeln bör man
kanske pröva företeelsen att placera ett barn i häkte i väntan på transport till
behandlingshem.
Vidare bör enligt Europarådets rekommendationer häktning tillgripas en-
dast för ”äldre” ungdomar, misstänkta för mycket allvarliga brott. Sociala
myndigheter bör även i dessa fall alltid först konsulteras för alternativa åt-
gärder.
I Beijing Rules sägs att den unge skall få den särskilda tillsyn som han eller
hon har rätt till. Och då avses vård, skydd och nödvändig individuell assis-
tens. Vilken sorts stöd den unge skall få avgörs av hans behov - kön, typ av
missbruk, eventuell psykisk sjukdom eller chock i samband med frihetsberö-
vandet.
En person under 21 år skall inte förvaras så att han utsätts för olämpligt
inflytande av annan häktad. Det problemet anser man sig ha löst i Sverige
genom att man placerar endast en person i varje cell. Enligt Beijing Rules
kan en sådan isolering endast motiveras av antingen fysiska eller psykiska
skäl hos den unge själv, inte användas som påtvingad isolering av andra skäl.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
13
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
Jag tycker att vi måste sluta med att se ungdomar som ett problem, att
även samhället ser ungdomar som problem. Brottsbenägna ungdomar har
oftast setts just som problem under hela sin uppväxttid. Vi vill i reservation
14 att ungdomsbrottskommittén skall få i uppdrag att se över de lagrum som
redan finns när det gäller att kunna ta ungdomar i fängsligt förvar i polisar-
rester och allmänna häkten.
Herr talman! Jag yrkar därmed bifall till reservationerna nr 1 och 14.
Anf. 5 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Jag måste börja mitt anförande med att säga att moderater-
nas talesman i dag, Jerry Martinger, har varit väldigt tydlig. Det är hårda
bud, sade Moses. Brott och vård hör inte ihop. Sällan har jag offentligt så
naket och öppet hört vedergällningen predikas. Med unga människor som är
under utveckling kan Jerry Martinger trots allt visa begränsat medlidande.
Visst, herr talman, är det risk för att motsättningar och klyftor i samhället
växer med en sådan brutal politik. I miljöpartiet tror vi i stället på mer före-
byggande verksamhet. Det behövs ökade insatser av de sociala myndighe-
terna. De måste få möjlighet att ingripa tidigt, när de första tecknen på all-
varliga problem dyker upp.
Vi är eniga, tror jag, alla här i debatten i dag om att ingripandena ofta
kommer för sent, att den unge redan har hunnit fastna i ett mönster som hon
eller han måste få hjälp att bryta. Ofta visar sig de här tecknen väldigt, väl-
digt tidigt. Efteråt - det har också påpekats i debatten - kan man bakåt spåra
att man egentligen länge har vetat om att här är allvarliga problem, utan att
man har ingripit.
Men det är alltså sociala insatser och inte ren vedergällning som skall sät-
tas in. Däremot är det säkert mycket värdefullt att unga brottslingar får
hjälpa till att mildra verkningarna av sitt brott, att de får vara med och rätta
till vad som har blivit fel genom brottet, att de får hjälpa dem som har drab-
bats av brottet. Därmed hjälper de också sig själva till en bättre insikt om att
de har handlat fel, att det som skett inte bör upprepas.
Därför tror vi på konfrontation och medling, som har prövats och nu är
under utredning. Det är viktigt att man i Sverige också prövar förfarandet
med kontrakt så tidigt som möjligt. Det finns ju positiva danska erfarenhe-
ter.
Det är viktigt att utredningarna inte tar alltför lång tid så att de praktiska
verksamheterna fördröjs. Jag tror att vi över huvud taget har mycket att lära
av våra grannländer. Danskarna är mycket snabbare på att pröva saker. Här
i Sverige har man alltför stor benägenhet att utreda för länge, innan man
vågar pröva en sak.
Herr talman! Jag ställer mig bakom reservation 4, där man vill ha en utred-
ning om förebyggande verksamhet.
I miljöpartiet anser vi att ungdomar under 18 år inte skall få dömas till
fängelse och att det skall krävas synnerliga skäl för att döma ungdomar mel-
lan 18 och 21 år till fängelse. För ungdomar blir fängelset ofta en skola för
fortsatt brottslighet. Att sätta så unga människor i fängelse kan alltså snarare
öka risken för fortsatt brottslighet än minska den. Samhället har inte råd att
14
låta unga människor förstöra sina liv och möjligheter samt hota andra männi-
skors frid, säkerhet och egendom på det sättet.
Jag ställer mig bakom reservationerna 19 och 20 i betänkandet men vill av
voteringstekniska skäl inte yrka bifall till dem.
Anf. 6 JERRY MARTINGER (m) replik:
Herr talman! Krister Skånberg påstår att vi moderater förespråkar något
slags vedergällning. Det är ett oriktigt påstående. Krister Skånberg måste
lära sig att skilja på begreppen.
Vad moderata samlingspartiet säger i sitt kriminalpolitiska program är att
lagens främsta syfte skall vara att avhålla människor från att begå brott. Det
är inte någon vedergällningsideologi. Möjligen skulle man kunna kalla den
en avskräckningsideologi.
Anf. 7 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:
Herr talman! Jag vill hoppas att många människor hade hört den här de-
batten och hoppas att många får tillfälle att läsa protokollet. Om man då
läser innantill tror jag det framgår klart vad Jerry Martinger syftar till.
Men vi är helt ense om att det på alla sätt gäller att förebygga brott och att
få unga människor att avhålla sig från brottslighet. Men att det skall ske på
det sätt och med de metoder som Jerry Martinger har gett en rad exempel
på anser inte miljöpartiet de gröna.
Anf. 8 JERRY MARTINGER (m) replik:
Herr talman! Jag förstår att Krister Skånberg i egenskap av miljöpartiets
talesman i den här frågan kan ha ett visst behov av att ta avstånd från vad han
ser som omänskliga metoder i kriminalpolitiken, med hänsyn till vad vissa
företrädare för miljöpartiet har föreslagit på det här området.
I övrigt kan jag säga att jag är helt överens med Krister Skånberg i det
avseendet att jag också hoppas att många människor får tillfälle att läsa pro-
tokollet från den här debatten.
Anf. 9 BIRTHE SÖRESTEDT (s):
Herr talman! Vi ser alla allvarligt på ungdomsbrottsligheten. I centrum
har under senare år stått de åtgärder som har vidtagits med anledning av att
unga begår brott.
Men när jag nu hör Jerry Martinger presentera sin syn på ungdomarna och
de åtgärder som skall vidtas för att stödja dem, då blir jag rädd. Jag blir rädd
för att moderaternas avskräckningsideologi skrämmer mer än gör nytta för
våra ungdomar.
Som så ofta i debatten lyfter Jerry Martinger fram bara det som går snett.
I själva verket finns det på många orter i landet väl fungerande metoder och
former för ett effektivt brottsförebyggande arbete bland ungdomar. Det är
ett arbete som präglas av engagemang samt samverkan mellan myndigheter
och frivilliga krafter. Det är ett arbete som ger ett välbehövligt stöd till de
ungdomar som tidigare har svikits av vuxenvärlden.
Det behövs ett stöd till nytänkande och information om framgångsrika
metoder. Medel för detta ställs till förfogande på civildepartementet för stöd
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
15
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
16
till utsatta ungdomar och utvecklande av nya former av förebyggande åtgär-
der.
I fråga om unga är det ovärderligt med goda förebyggande åtgärder. Ju
längre man kan komma med det förebyggande arbetet, desto mindre måste
man ägna sig åt vad som måste göras när brott har blivit begångna.
Det är för oss alla angeläget att barn och unga växer upp under trygga
och goda förhållanden. Skolan, socialtjänsten och andra myndigheter måste
samarbeta med hemmen och sörja för att de unga som riskerar att utvecklas
ogynnsamt får det stöd som de behöver. Barn och unga som har gjort sig
skyldiga till brott tillhör ofta den grupp som har ett särskilt behov av stöd
eller hjälp.
Eftersom det är rättsväsendet som svarar för reaktionerna när det gäller
de unga lagöverträdarna, finns det ett särskilt behov av samordning med so-
cialtjänsten, som står för stöd och hjälp. De problem och brister i hante-
ringen av ungdomsbrottsligheten som har framkommit har resulterat i att en
parlamentarisk utredning tillsatts.
Denna ungdomsbrottsutredning har fått i uppdrag att genomföra en sam-
lad utvärdering av socialtjänstreformens betydelse för behandlingen av unga
lagöverträdare och att i samband med detta mera förutsättningslöst överväga
i vilka former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår
brott. Huvuduppgiften skall vara att undersöka om den nuvarande fördel-
ningen av uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet är väl avvägd när
det gäller unga lagöverträdare och om samordningen mellan myndigheterna
kan förbättras.
Genom den lagstiftning som trädde i kraft i juli 1988 förbättrades möjlig-
heterna att ingripa snabbt och effektivt mot de unga lagöverträdarna. Samti-
digt påbörjades en försöksverksamhet med enklare och smidigare samar-
betsformer mellan myndigheterna när det gäller ungdomsärenden. BRÅ har
gjort en utvärdering, och denna kommer även att omfattas av ungdoms-
brottskommitténs arbete.
Vi måste vara tydliga och markera vad som är rätt och fel, tillåtet och otill-
låtet, samt ställa krav. Det är helt oacceptabelt att unga kan ”straffa ut sig”
och ställa sig utanför samhället och att samhället på detta sätt visar att man
har gett upp tron på de unga. Så får det naturligtvis inte vara, utan samhället
måste ta på sig ett ansvar.
Herr talman! Det får inte vara så att ungdomar lämnas vind för våg. Beho-
vet av en lagändring som innebär att även ungdomar upp till 18 år skall
kunna hållas kvar hos polisen har påpekats av såväl polis som socialtjänst.
Syftet är att förhindra att ungdomar som befinner sig i skadliga miljöer eller
har betett sig på ett sådant sätt att de grips eller blir omhändertagna av polis
kommer tillbaka till samma skadliga miljö eller fortsatt brottslig verksamhet
så snart de lämnar polisstationen. Ett sådant beteende är förkastligt både för
dem själva och för andra. Polisen ges nu möjlighet att hålla kvar den unge,
för att se till att han kommer hem eller hämtas av föräldrarna eller någon
annan vuxen.
I en motion med anledning av propositionen vill vänsterpartiet avslå pro-
positionen med motiveringen att det finns tillräckliga bestämmelser som ger
möjligheter för polisen att förvara unga i polisarrest och häkte. Utskottet
hävdar att regleringen är nödvändig, om syftet att kunna överlämna den
unge till föräldrarna eller annan vuxen skall kunna uppnås. När det gäller
förvaringen av unga uttalas det i propositionen att ungdomarna inte skall för-
varas i arrest utan i förhörsrum, under bevakning av polis eller annan lämplig
tjänsteman. Den unges bästa skall vara vägledande.
Moderaterna vill införa i polislagen att polis alltid skall meddela föräldrar
till ungdomar under 18 år om missförhållanden. Utskottet gör samma be-
dömning som justitieministern, att det enligt gällande rätt inte finns något
hinder för detta.
Herr talman! Justitieutskottets betänkande behandlar också en rad andra
frågor som rör unga lagöverträdare. Flertalet av reservationerna berör
dessa.
Eftersom den tidigare nämnda kommittén, ungdomsbrottskommittén, har
till uppgift att behandla dessa frågor tänker jag inte nu beröra de enskilda
förslagen i reservationerna. Debatten om detta bör tas vid ett senare tillfälle.
I kommittén är de olika partierna företrädda, och de uppfattningar som
reservanterna för fram finns det möjlighet att hävda i utredningsarbetet.
Jag anser det vore olyckligt att föregripa kommitténs arbete. Det vore
också olyckligt att ge pekpinnar och beställningar, som finns uttalat i flera
reservationer, och på detta sätt förhindra ett övergripande utredningsarbete,
som kommer att ge en samlad analys av problem och lösningar samt förslag
till åtgärder för unga lagöverträdare.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat frågan om fängelse som påföljd
för unga lagöverträdare. I reservationer krävs ett förbud mot fängelsestraff
för unga. Moderaterna vill dessutom ta bort särregleringen när det gäller ål-
dersgruppen 18—21 år. Den skall alltså kunna dömas till fängelse som öv-
riga. Utskottet vill nu som tidigare understryka uppfattningen att unga inte
skall sättas i fängelse utan att detta bör ses som en sista utväg. Denna fråga
uppmärksammas såväl i påföljdsutredningen som av ungdomsbrottskommit-
tén, vilket är en anledning att inte nu ta ytterligare initiativ i frågan.
Herr talman! Med hänvisning till det anförda yrkar jag bifall till justitieut-
skottets hemställan och avslag på reservationerna.
Anf. 10 JERRY MARTINGER (m):
Herr talman! Det är riktigt Birthe Sörestedt att vi moderater har en helt
annan syn på kriminalpolitik än ni socialdemokrater. Men man kan ju fråga
sig vad den socialdemokratiska politiken har lett till.
Samtidigt som regeringspartiets företrädare, bl.a. Birthe Sörestedt, år ef-
ter år stått här i talarstolen och protesterat mot moderat och borgerlig krimi-
nalpolitik, har brottsutvecklingen gått alltmer snett. Det anmäls numera
över 1,2 miljoner brott - och de brotten begås under en lagstiftning som är i
huvudsak socialdemokratisk.
Birthe Sörestedt verkar vara förfärligt rädd för vad hon anser vara att före-
gripa ungdomsbrottskommitténs arbete. Denna rädsla tycks bl.a. gälla det
förslag som finns om att kunna registrera ungdomar som har begått brott när
de har varit under 15 år. Jag vill då tala om för Birthe Sörestedt att det inte
alls är någon märklig nymodighet som vi har kastat in i debatten när vi före-
slår en registrering av lagöverträdare under 15 år, så den här frågan skulle
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
2 Riksdagens protokoll 1990191:91
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
18
inte alls behöva långdras på det sätt som Birthe Sörestedt tydligen föresprå-
kar.
Bakgrunden är i korthet följande. Alla åtgärder som polismyndigheterna
vidtar som rör enskilda dokumenteras på något sätt. För straffmyndiga per-
soner som är misstänkta för brott upprättas personblad enligt vissa regler.
Den s.k. personbladsrutinen är anpassad till automatisk databehandling och
ingår som en del i rättsväsendets informationssystem. Genom personblads-
rutinen tillförs rättsväsendets informationssystem en rad uppgifter, t.ex. så-
dana som underlättar och effektiviserar polisarbetet. Bl.a. kan statistik över
uppklarade brott och misstänkta för brott tas fram maskinellt.
Före 1977 gick åldersgränsen för att upprätta personblad vid elva års ålder.
Därefter satte man gränsen till straffmyndighetsåldern, dvs. 15 år. Det är
bl.a. detta som har fått till följd att uppgifter nu saknas om brott av unga
under 15 år.
Detta är alltså ingenting nytt. Elva år hade man som gräns på 70-talet -
jag vill understryka detta.
Anf. 11 LARS SlJNDIN (fp):
Herr talman! Alla de åtta reservationer som vi i folkpartiet liberalerna har
fogat till det här betänkandet har socialdemokraterna och Birthe Sörestedt
avspisat med hänvisning till att utredning pågår. Men brottsligheten bland
en del unga är nu så hög och för samhället så besvärande att vi inte vill vänta
på vad den utredningen kommer att föreslå. Så har också regeringen resone-
rat, när den lade fram den proposition som vi nu behandlar - som Birthe
Sörestedt säger, på önskan av polis och socialtjänst. Varför inte tillägga att
det är också på önskan av den borgerliga oppositionen? Vi har ju länge öns-
kat dessa förändringar.
Regeringen ansåg alltså att det var nödvändigt att på ett snabbare sätt än
genom kommitténs arbete genomföra en del förändringar. Vi vill gå vidare
på den vägen och införa en del ytterligare förändringar utan att invänta kom-
mitténs arbete. Det gäller registrering av unga som begått brott, det gäller
föräldranärvaro vid domstolsförhandling, det gäller jourdomstolar, det gäl-
ler konfrontation och det gäller ungdomskontrakt. Det är detta som är skill-
naden mellan er socialdemokrater och oss i oppositionen.
Birthe Sörestedt, vi är ju i andra sammanhang med rätta stolta över det
nordiska samarbetet. Varför inte utveckla detta också på det här området,
hur man bekämpar brottslighet bland unga? Konfrontation har man tilläm-
pat i Norge och ungdomskontrakt i Danmark. Varför vänta? Varför inte till-
lämpa dessa norska och danska erfarenheter? Jag är övertygad om att det
blir med konfrontationen och med ungdomskontrakten som det har blivit
med samhällstjänsten: Till slut får ni ändå gå med på det!
Anf. 12 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Birthe Sörestedt nämnde mildare behandling för barn i häk-
ten och polisarrester. Men det spelar alltså ingen roll under vilket lagrum
som de har tagits in, utan det är själva inlåsningen i den miljön som lämnar
negativa spår. I praktiken förekommer när det gäller barn, och i viss mån
ungdomar, att celldörren spärras i ett läge så att den kan öppnas några centi-
meter. Då anser man att man har tillgodosett restriktionen beträffande inlås-
ning.
Behandlingsmässigt innebär förvar av barn och ungdomar i häkten och po-
lisarrester att en person som är misstänkt eller dömd för brott kan behandlas
på samma sätt som en person som omhändertagits på grund av berusning
eller en ung person som påträffats i skadlig miljö. Enligt de förordningar som
finns - även de eventuella restriktionerna när det gäller ungdomar - garante-
rar dessa begränsningar inte någon differentierad behandling. I stället möj-
liggör de att olika personer behandlas på samma sätt, oberoende av anled-
ningen till att man har tagit barnet i förvar.
Jag vill också säga till Jerry Martinger att den där avskräckningsideologin
påminner mig om och ger mig anledning att jämföra med husagan, där husfa-
dern hade rätt att misshandla både frun och barnen i avskräckande syfte.
Moderaternas och Jerry Martingers recept för att komma till rätta med ung-
domsbrottsligheten tycker jag ligger på ungefär samma nivå.
Anf. 13 JERRY MARTINGER (m) replik:
Herr talman! Jag begriper inte alls Berith Erikssons jämförelse med husa-
gan. Hon kan tydligen inte heller skilja på begreppen. Husagan var ju ett
typiskt uttryck för vedergällning och inte för det som vi har förespråkat,
nämligen avskräckning. Tycker inte Berith Eriksson alls att lagens syfte skall
vara att försöka avhålla människor från att begå brott?
Anf. 14 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jerry Martinger sade att lagens syfte är att avskräcka från
brott, men han sade också att denna avskräckning skall vara verkligt obehag-
lig och att barn- och ungdomar som begår brott skall svara för sina hand-
lingar fullt ut. Men alla tillgängliga undersökningar om barn- och ungdomar
som begår brott visar oftast att de blivit svikna under hela sin uppväxttid. De
har blivit vanvårdade, misshandlade samt även råkat ut för sexuella över-
grepp. Jag tycker inte att det kan vara rätt att ytterligare använda den medi-
cin som Jerry Martinger och moderaterna har rekommenderat.
Anf. 15 JERRY MARTINGER (m) replik:
Herr talman! Antingen hör inte Berith Eriksson vad jag säger eller också
vill hon inte höra. Jag har bl.a. sagt att behandlingen av unga människor som
har begått brott skall förenas med ett vårdmoment. Ungdomar befinner sig
ju i utveckling och måste därför behandlas med särskild varsamhet. Natur-
ligtvis backar jag inte från den framförda synpunkten att lagen måste syfta
till att avhålla även barn och ungdomar från att begå brott. Annars kommer
det som vi varnar för att inträffa, nämligen att dagens ungdomsbrottslingar
blir morgondagens vanebrottslingar.
Jag frågar än en gång om inte Berith Eriksson anser att lagen skall syfta
till att avhålla människor från att begå brott. Om hon inte anser det, då ac-
cepterar hon ju den tragiska utveckling som vi annars får. Om vi inte sätter
stopp i tid kommer ungdomsbrottslingarna att fortsätta på sin bana mot allt
grövre brott.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
19
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
20
Anf. 16 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jo, Jerry Martinger, jag anser att lagen skall syfta till att av-
hålla barn och ungdomar från att begå brott. Men att placera barn och ung-
domar i häkte, poiisarrest och fängelse anser jag vara ett sätt att skola in dem
i en brottslig bana. Barn och ungdomar befinner sig ju i en utvecklingsfas där
de söker en identitet. Om de hamnar i häkte eller poiisarrest ligger det
mycket nära till hands att de identifierar sig som brottslingar. Då motverkar
vi vad vi vill åstadkomma, nämligen att avhålla barn och ungdomar från att
begå brott.
Talmannen anmälde att Jerry Martinger anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 17 KJELL ERICSSON (c):
Herr talman! Det är viktigt att poängtera att lagen skall syfta till att avhålla
människor från att begå brott. Det är också viktigt med klara rågångar mel-
lan vad som är rätt och fel. I de fall lagen inte är klart utformad i det avseen-
det skall vi ändra på den. Det är bra att ungdomsbrottskommittén arbetar
med dessa frågor, men det är ett långsiktigt arbete som tar tid.
Vi reservanter har föreslagit en hel rad åtgärder som kan vidtas utan att
man behöver vänta på kommitténs betänkande. Flera av oss har i dag pekat
på åtgärder som kan vidtas för att se till att unga människor avhåller sig från
att begå brott. Det gäller att tala om för barn och ungdomar vad som är rätt
och fel. Det är ett sätt att bry sig om dem. Just de åtgärder som vi föreslår,
t.ex. ungdomskontrakt, medling, konfrontation, jourdomstolar och skade-
lindrande arbete, kan ge goda effekter. Man visar helt enkelt ungdomar vad
som är rätt och fel.
Som vanligt vill dock socialdemokraterna alltid vänta med att genomföra
bra förslag. De säger ofta att de skall återkomma i frågan. Jag är övertygad
om att en sådan väntan gör att det dröjer ett eller ett par år innan något hän-
der. Varför vänta på konkreta åtgärder som kan vidtas redan i dag?
Herr talman! Jag yrkar bifall till föreliggande reservationer.
Anf. 18 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Visst är det synd att behöva vänta med att vidta åtgärder,
något som jag också nämnde i mitt förra anförande. Vi utreder och avvaktar,
medan man i andra länder är mer benägen att pröva nya metoder och lära
sig av vunna erfarenheter. Om erfarenheterna av nya metoder är goda, då
skapas möjligheter att ändra beteendet hos unga brottslingar. Det gäller
dock att börja med försök i mindre skala.
Någonting som vi däremot kan ta itu med direkt, som finansministern bru-
kar uttrycka sig, är det som jag vill kalla för ovanan att bolla ärenden mellan
olika myndigheter. I detta fall gäller det sociala insatser för unga människor.
Detta bollande har ofta att göra med att man antingen känner att befogenhe-
terna är oklara, man är osäker på hur man skall förhålla sig, eller också har
det ekonomiska orsaker. Man vill inte gärna att den egna budgeten skall
drabbas. Detta bollande av ärenden som gäller unga människors framtid och
återanpassning till samhället är mycket skadligt. Det ökar naturligtvis risken
för att de ungas brottskarriär fortsätter eller att deras avvikande beteende
utvecklas. Men det ökar också riskerna för samhället att senare drabbas av
effekterna av detta avvikande beteende och denna fortsatta brottslighet.
Vi skulle därför, herr talman, ha mycket att vinna på att behandlingen blev
mer konsekvent och att huvudmannaskapet blev mycket klarare. Resur-
serna måste vara av den storleken att man inte skall behöva snegla på om
man har råd att vidta åtgärder. Man skall inte tvingas bolla över ärenden
till annan instans som får ta smällen. Vi måste således även i fall som rör
brottslighet hantera ekonomin på ett helt annat sätt än nu och se till kom-
mande följder. Snålar man nu, så kostar det mer sedan. I dessa fall kostar
det mer i form av lidande både för dem som drabbas av kommande brott och
för brottslingarna själva, som också får sina liv förstörda.
Anf. 19 BIRTHE SÖRESTEDT (s):
Herr talman! Jag är glad över att socialdemokraterna inte har samma syn
som moderaterna på ungdomar. Det finns inget i dag som tyder på att ungdo-
mar är mer brottsaktiva än tidigare. Snarare är det tvärtom. Forskningen
visar att ungdomsbrottsligheten har minskat. De som arbetar med ungdomar
i olika projekt påstår att ungdomarna i dag inte är värre än tidigare i fråga
om brottslighet.
Jerry Martingers och moderata samlingspartiets ideologi går ut på att av-
skräcka människor från att begå brott. Vi socialdemokrater anser att de ung-
domar som det har gått snett för och som har hamnat utanför samhället be-
höver både stöd och hjälp. Man behöver utveckla metoder, kanske okonven-
tionella sådana, för att ge de unga en tro på samhället. Vi själva måste tro
på våra ungdomar.
Jag vill nu vända mig till Lars Sundin, Kjell Ericsson och Krister Skånberg.
I reservationerna förs det fram olika förslag till åtgärder beträffande unga
lagöverträdare. Eftersom vi har fått en parlamentarisk utredning som inne-
fattar en helhetssyn och skall göra ett övergripande arbete när det gäller
unga, tycker jag att vi bör vänta med att diskutera de enskilda förslagen.
Lars Sundin, jag tar inte ställning till konfrontation i dag. Det får vi göra när
utredningen har lagt fram sitt betänkande.
Jag vill påpeka för Berith Eriksson att det i det föreliggande förslaget klart
sägs ifrån att ungdomar skall vistas i förhörsrum och inte i arrester. Ung-
domsbrottskommittén kommer att ta upp frågorna om anhållande och häkt-
ning av unga människor.
Anf. 20 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Det må ursäktas oss om vi är litet otåliga när vi vill att en del
missgrepp, oklarheter och valhänthet i hanteringen av unga skall försvinna
så snart som möjligt. Därför har Hans Leghammar i en motion begärt en
utredning om just ansvarsförhållanden. Jag tror att det är viktigt att det arbe-
tet kommer i gång som en särskild insats. Det bör inte vara särskilt svårt att
klarlägga vad som brister och vad som snabbt kan rättas till. Även på det
området kan det vid behov göras försök. Vi tycker att det är otillfredsstäl-
lande att man år efter år hänvisar till pågående utredningar.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
21
|
Prot. 1990/91:91 10 april 1991 |
Anf. 21 KJELL ERICSSON (c): Herr talman! Birthe Sörestedt säger att vi skall vänta och se vad ungdoms- |
brottskommittén kommer fram till. Visst skall vi vänta och se vad den kom-
|
Ingripanden |
mer fram till. Här i dag har vi dock lagt fram konkreta förslag som man inte Ungdomskontrakt är ett exempel. Den unge, dennes föräldrar, polisen Likadant är det med en rad andra saker som vi har föreslagit här. Varför Anf. 22 LARS SUNDIN (fp): Herr talman! Ungdomsbrottsligheten har inte ökat, säger Birthe Söre- Det låter på Birthe Sörestedt som om det var en principiell skillnad mellan Anf. 23 BERITH ERIKSSON (v): Herr talman! Birthe Sörestedt påpekar att det står att barn under 15 år När det gäller behandling är det egentligen inte fråga om att man skall I det härarbetet anser vi i vänsterpartiet att häkten, polisarrester och fäng- |
22
I detta anförande instämde Krister Skånberg (mp).
Anf. 24 JERRY MARTINGER (m):
Herr talman! Jag missade att i tid begära replik på det Birthe Sörestedt
sade, men jag vill till Birthe Sörestedt säga följande. Vi moderater tror på
våra ungdomar, men vi vill ge dem ett rättesnöre här i livet. Vi vill gå in med
åtgärder i tid för att de inte skall hamna i missbruk och kriminalitet senare
under uppväxtåren.
Vi anser att en huvudprincip i kriminalpolitiken måste vara att det följer
en reaktion från samhällets sida när en person har begått ett brott. Vi anser
också att reaktionen är särskilt viktig när det gäller ungdomar. Det gäller för
det första, eftersom ungdomarna svarar för en stor del av brottsligheten.
Den statistiken är fullständigt klar. För det andra har unga människor i all-
mänhet outvecklade rättsbegrepp, varför det är nödvändigt att samhället
uppställer klara normer och konsekventa handlingsmönster.
De unga måste snabbt få en reaktion från samhällets sida när de har begått
ett brott, även om det är fråga om en mindre förseelse. Ungdomarna är
många gånger medvetna om att de har gjort fel, och de väntar på en reak-
tion. Om den reaktionen uteblir eller om samhället visar en överdrivet för-
stående attityd till den unges beteende, riskerar den unge så småningom att
hamna i ännu allvarligare kriminalitet, eftersom han eller hon fortsätter sin
brottslighet.
Birthe Sörestedt säger att det inte finns någonting som tyder på att ungdo-
marna i dag har blivit mera brottsaktiva än de var tidigare. Då kan man fråga
sig varför socialdemokraterna tog initiativ till ungdomsbrottskommittén,
med alla de direktiv som den kommittén fick. Varför slängde man fram den
proposition som vi har att behandla i dag? Varför har man gjort detta om
ungdomsbrottsligheten inte har ökat utan tydligen minskat - vilket Birthe
Sörestedt vill försöka framhålla här? Då är det väl inte ett så akut problem
att man behöver vidta dessa åtgärder från regeringens sida.
Anf. 25 BIRTHE SÖRESTEDT (s):
Herr talman! Begär inte ni, Krister Skånberg, just en utredning i reserva-
tion nr 4? Krister Skånberg tycktes mena att vi utreder för mycket. Men det
är väl en utredning han vill ha, och den får vi genom ungdomsbrottskommit-
tén.
Jag vill å det bestämdaste ta avstånd från det Lars Sundin sade om att vi
socialdemokrater skulle ta mindre allvarligt på ungdomsbrottsligheten. Vi
gör inte det. Vi menar att det här måste till insatser av olika slag, men vi
menar också att vi genom den tillsatta utredningen kan få ett samlat grepp
över vilka åtgärder som bör vidtas och insatser som bör göras för de ungas
bästa. Därför vill vi vänta och inte ta ställning till enskilda åtgärder just nu.
Vi vill också gå in i tid, Jerry Martinger. Vi vill dock inte ta till ungdoms-
fängelse, som Jerry Martinger vill. Vi vill att de ungdomar som har kommit
snett skall få möjligheter till goda vuxenkontakter. De skall kunna få kontakt
med vuxna som bryr sig om dem. Genom att den vuxne och den unge har
förtroende för varandra kan man sätta upp regler och normer för ungdomen.
På det viset kan vi få våra unga att tro på vuxenvärlden och samhället.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
23
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ingripanden
mot unga
Anf. 26 LARS SUNDIN (fp):
Herr talman! Om man tar allvarligt på ungdomsbrottsligheten, vilket jag
tror att ni gör, bör man i väntan på denna kommittés arbete kunna vidta en
del enskilda åtgärder - de som vi har räknat upp. Jag tror att man för de
unga lagöverträdarnas bästa skall vidta sådana här åtgärder så att de snabbt,
konsekvent och ändamålsenligt kan återföras till den rätta stigen.
En del av de saker som vi föreslår har prövats i Norge och Danmark. Var-
för kan man inte dra nytta av dessa erfarenheter och införa dessa åtgärder
här? Vi är inte så annorlunda i förhållande till norrmän och danskar att vi
inte kan ta exempelsamlingen från Norge och Danmark med oss och genast
vidta åtgärder här i Sverige.
Anf. 27 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Om ungdomsbrottskommittén kommer fram med förslag
som innebär att ansvarsfördelningen mellan de olika myndigheter som skall
hjälpa ungdomar att hamna på den rätta banan igen blir klar och entydig och
det dessutom medför att den ”ekonomiska bollningen” av ungdomar mellan
olika instanser upphör är naturligtvis mycket vunnet. Vi hoppas att det som
vi här får höra i kammaren är rätt om att kommitténs förslag kommer att visa
hur dessa problem skall lösas.
Vi anser att det är viktigt att just den här specialbiten snabbutreds. Därför
har vi lagt fram vårt förslag. Jag kan nu bara hoppas att vi får stöd för det.
Om vi inte får det, hoppas jag att det är en riktig bedömning att ungdoms-
brottskommittén faktiskt kommer att visa hur dessa problem skall lösas.
Anf. 28 JERRY MARTINGER (m):
Herr talman! Jag hade begärt replik på det Birthe Sörestedt sade, men
jag inser nu att hon och jag kanske inte kommer så mycket längre i den här
debatten. En replik skulle bara göra att jag ser mig tvungen att upprepa det
jag sagt tidigare.
Anf. 29 BIRTHE SÖRESTEDT (s):
Herr talman! Nej, Jerry Martinger, vi kommer aldrig att kunna enas om
hur vi skall kunna föra en bra kriminalpolitik. Vi har olika åsikter. Vi social-
demokrater är glada för att vi kan fortsätta på vägen att föra en human krimi-
nalpolitik.
Anf. 30 JERRY MARTINGER (m):
Herr talman! Det blev i alla fall ytterligare en replik till Birthe Sörestedt.
Birthe Sörestedt säger att hon är glad över att socialdemokraterna kan
fortsätta på den inslagna vägen. Jag hoppas i stället att man inte fortsätter på
den tidigare vägen. Det har nämligen varit fråga om en kraftig ökning av
brottsligheten sedan socialdemokraterna kom till makten 1982. Per år an-
mäls nu över 1,2 miljoner brott.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)
24
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1990/91 :KU22 Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (prop. 1990/91:65).
Anf. 31 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! När detta propositionsförslag framfördes strax före jul förra
året var det många som höjde på ögonbrynen över att regeringen lade fram
ett förslag om ändring av grundlagen med anledning av ett avtal, som vi inte
visste hur det skulle komma att se ut. Förslaget debatterades ganska flitigt i
pressen, och det var många som var ytterligt förvånade över takten och över
att man skulle ta ställning till någonting som man inte visste hur det såg ut.
För min del kvarstår den här förvåningen. Jag kan fortfarande inte förstå
varför vi här i den svenska riksdagen skall fatta beslut om att ändra vår
grundlag med anledning av ett avtal mellan EFTA och EG, som vi ännu inte
har slutförhandlat och vars konsekvenser och hur det kommer att bli utfor-
mat vi ännu inte känner till. Denna kritik är grundläggande, och den delar
vi i vänsterpartiet inte bara med miljöpartiet utan efter vad jag kan förstå av
motionerna även med centerpartiet. Vi delar den kritiken även med folkpar-
tiet.
Den kritiken är förödande, och den är anledningen till vår reservation.
Det förs i betänkandet en diskussion om vilka faktorer som varit avgö-
rande för att man föreslår denna ändring, som inte kallas för ändring utan
för ett tillägg eller ett förtydligande. I betänkandet skrivs att avgörande har
varit den tidtabell som innebär att ett avtal skall kunna träda i kraft vid 1993
års ingång. Det är betecknande att det inte är innehållet i avtalet, inte de
konkreta frågeställningarna om hur detta kommer att påverka Sveriges kon-
stitution, som har varit avgörande vid bedömningarna utan att det är tidta-
bellen . Man får ständigt höra att denna tidtabell är det mest avgörande skälet
för vilka frågor som skall tas upp till behandling, för vilka ställningstaganden
man gör och över huvud taget för diskussionen om ett kommande EES-avtal
och, såvitt jag förstår, för ett kommande EG-avtal. Det är tidtabellen som
har en överordnad betydelse, medan de politiska sakfrågorna och de prak-
tiska konsekvenserna får vika. Det gäller att rätta in sig efter en tidtabell
som har lagts fast inom EG och som Sverige över huvud taget inte har någon
möjlighet att påverka.
Jag ställer mig dessutom mycket tvekande till om den här tidtabellen kom-
mer att kunna hållas. Det har under EES-förhandlingarnas gång visat sig att
tidtabellen har måst förskjutas framåt. Nu vet jag att den svenska regeringen
gör allt för att tidtabellen skall kunna hållas. Av den anledningen har man
också mycket tydligt klargjort att man egentligen vill ha ett medlemskap och
att EES-avtalet bara är ett steg på vägen dit. Det har naturligtvis gjort att
motståndet inom EG mot EES-avtalet har luckrats upp, eftersom man inser
att detta mycket snåriga avtal, som man inte vet så mycket om, kommer att
vara giltig bara under en övergångsperiod fram till dess att Sverige ämnar bli
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ändring i rege-
ringsformen med
anledning av ett
europeiskt ekono-
miskt samarbets-
område
25
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ändring i rege-
ringsformen med
anledning av ett
europeiskt ekono-
miskt samarbets-
område
26
medlem i EG. Detta medlemskap ämnar man tydligen träda in i oavsett hur
detta avtal kommer att se ut. Vi har sett av debatten i massmedia under den
senaste veckan att man åtminstone i folkpartiet är beredd att bli medlem
oavsett om det blir en militärallians eller inte. Det är alltså återigen tidtabel-
len som är det avgörande.
Det förs diskussioner om att tolkningsbeskeden av EES-domstolen bara
är abstrakta tolkningsbesked, som inte har någon konkret betydelse i prakti-
ken och att man därför egentligen inte behöver ändra den svenska grundla-
gen. Man säger också att det är regeringen som har den bästa kunskapen om
hur detta kommer att se ut. Jag tycker att detta kan ifrågasättas sedan man
har läst remissvaren, som redovisats i det PM som mycket förtjänstfullt upp-
rättades. Det visar sig att många tunga juridiska remissinstanser har en an-
nan uppfattning. Det var ju bra att detta fick regeringen att något rucka på
sin inställning och att lägga fram detta förslag. Det hade emellertid varit
bättre och ärligare om man med hänsyn till remissvaren hade sagt, att man
förstår att detta reser mycket större frågor än vad vi hade trott och att det
framför allt därför att avtalet inte föreligger i klar form är omöjligt att i dag
ta ställning till om det behövs grundlagsändringar och i så fall i vilken ut-
sträckning. Man borde ha sagt att man av den anledningen avvaktar med
förslaget. Det hade varit det ärligaste och det sakligt politiskt mest riktiga.
Det är detta vi har föreslagit i vår motion, där vi yrkar avslag på propositions-
förslaget, och därför yrkar jag bifall till den reservation som vänsterpartiet
tillsammans med miljöpartiet har fogat till utskottets hemställan.
Anf. 32 HANS LEGHAMMAR (mp):
Herr talman! Dagens ärende är på intet sätt något nytt ärende i kamma-
ren, även om detta är första gången som det tas upp till beslut. Frågan om
vad ett eventuellt EES-avtal kan innebära för vår grundlag har debatterats
vid åtskilliga tillfällen. Regeringen har hela tiden hävdat att ett sådant avtal
inte skulle ge några komplikationer i förhållande till vår grundlag.
I miljöpartiet de gröna har vi hela tiden sagt att ett EES-avtal med största
sannolikhet är oförenligt med gällande grundlag, eftersom någon form av
tolkningsföreträde för EES eller EG kommer att behövas.
Nu har ärendet, som enligt regeringen inte skulle behöva baxas ända hit
till riksdagen, ändå tagits hit.
Den fråga man genast ställer sig vid den här typen av agerande är om för-
ändringen i regeringens ställningstagande har berott på dålig kunskap - eller
om den hela tiden har förnekat behovet av grundlagsändring av taktiska
skäl. Oavsett anledningen till den förändrade inställningen är handlägg-
ningen mycket anmärkningsvärd.
Ståndpunkten att ett EES-avtal inte kräver en grundlagsändring behand-
lade regeringen så sent som 1990, i Ds 1990:58. Denna ståndpunkt fick dock
en förödande kritik när förslaget gick ut på remiss. Åtta juridiska instanser,
från JK till juridiska fakultetsnämnder, har anmodats att komma in med ytt-
randen. Fem av dessa åtta instanser har ansett att en grundlagsändring är
nödvändig för ett sådant EES-avtal som man tror skall komma till stånd.
Även övriga remissinstanser är mycket kritiska till handläggningen.
Vad beror då denna märkliga kovändning i regeringen på? Är det så att
man i regeringskansliet inte har den kunskap som krävs för att bereda den
här typen av tunga ärenden, eller är det av taktiska skäl som man har be-
handlat frågan på detta vis?
Man kan naturligtvis undra varför en så här tung fråga inte har behandlats
av en parlamentarisk utredning, vilket faktiskt är brukligt vid den här typen
av förändringar. Inte heller i utskottsbehandlingen har frågorna om vad en
grundlagsändring egentligen innebär fått den djupa behandling som borde
vara naturlig när ärendet genomgått denna snabba förändring. Inte ens mitt
yrkande i utskottet om en lagrådsremiss av förslaget har utskottet kunnat
tillstyrka. Har detta taktiska skäl?
Socialdemokraterna har enligt min mening under hela den tid som frågan
om EG varit föremål för behandling haft en undvikande inställning. Man har
hela tiden förnekat de problem som kan uppkomma med EG. Är det möjli-
gen detta som ligger bakom att man från början har förnekat ett eventuellt
behov av en grundlagsändring? Har man gjort det för att slippa en debatt och
slippa en opinionsbildning i EG-frågan? Den taktiska frågan är oundviklig.
Regeringen har hävdat att ett kommande EES-avtal enbart har ett folk-
rättsligt perspektiv och att det därför inte finns behov av någon grundlags-
ändring. I miljöpartiet betvivlar vi detta starkt, eftersom det hela har fått en
helt annan struktur än en rättslig struktur. Om nu regeringen fortfarande
står kvar vid synen att det folkrättsliga perspektivet gäller, bör man ju driva
den linjen hela vägen ut till förhandlingarna och därefter förelägga avtalet
för riksdagens godkännande.
Herr talman! Vi anser att man inte i onödan skall ändra i grundlagen, och
vi anser därför att man bör avvakta EES-avtalet innan eventuella föränd-
ringar i grundlagen görs. Detta har vi framfört i motioner och i åtskilliga de-
batter, och vi har även gjort det i vår reservation, som jag härmed yrkar bifall
till.
Anf. 33 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Den här propositionen kan sägas vara ett första formellt steg
på vägen till Sveriges deltagande i det europeiska integrationsarbetet. Jag
tycker att det är utmärkt att så sker. Trots att en lång rad tunga remissinstan-
ser har ansett att någon förändring av regeringsformen inte varit nödvändig
har regeringen ändå föreslagit en komplettering för att det inte skulle råda
något tvivel om att de gemensamma reglerna i EES skulle tolkas och tilläm-
pas på ett enhetligt sätt inom hela EES-området. Det är ju framför allt frå-
gan om tolkningsbesked i förhållande till domstolarnas självständighet som
stått i centrum för debatten.
Tolkningsbesked är en ny företeelse i svenskt rättsväsende, även om
svenska domstolar redan i dag när de tolkar svensk lag tar hänsyn till de in-
ternationella åtaganden som Sverige har.
Genom EES-avtalet blir Sverige folkrättsligt förpliktigat att följa beske-
den. Därmed kan man utgå från att domstolarna kommer att lägga EES-
domstolens tolkningsbesked till grund för sin tolkning och tillämpning av
den svenska regeln.
Folkpartiet liberalerna har inte funnit anledning att göra någon annan be-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ändring i rege-
ringsformen med
anledning av ett
europeiskt ekono-
miskt samarbets-
område
27
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ändring i rege-
ringsformen med
anledning av ett
europeiskt ekono-
miskt samarbets-
område
28
dömning än den som görs i propositionen i det här avseendet, och jag yrkar
bifall till utskottets hemställan.
Det är av intresse att konstatera att i varje utvecklingsfas som gäller Sveri-
ges deltagande i freds- och integrationsarbetet i Europa försöker vänsterpar-
tiet och miljöpartiet att förhala och försena arbetet.
Anders Björck och Birgit Friggebo har i en motion som väcktes under den
allmänna motionstiden begärt en parlamentarisk utredning om vilka effekter
på grundlagen som ett EG-medlemskap kommer att få. Motionen tar också
upp behovet av någon form av utskott i riksdagen som kan fungera som ett
forum där EG-frågor kan förankras. Sedan den motionen väcktes har rege-
ringen också kommit fram till att en sådan utredning bör tillsättas. Vi väl-
komnar det beslutet. Utskottet föreslår också ett tillkännagivande som tar
sikte på det som denna motion har auktualiserat beträffande parlamentets
inflytande på beslutsprocessen.
Herr talman! Det är utmärkt att också regeringen är beredd att accelerera
arbetet med att integrera Sverige i Europa.
Jag yrkar bifall till hemställan i konstitutionsutskottets betänkande nr 22.
Anf. 34 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Jag vill bara påpeka för Ylva Annerstedt att påståendet om
att vänsterpartiet försöker motarbeta och försena ett samarbete med Europa
inte är sant. Vad vi vill är att behålla den svenska suveräniteten som grund
för ett internationellt samarbete med de europeiska länderna, med de länder
som tillhör EG och med världen i övrigt. Vi tycker att det är en grundläg-
gande förutsättning för ett internationellt samarbete att det skall ske utifrån
varje nations suveränitet. Det vore naturligtvis värdefullt om fler omhuldade
värdet av att vi i den svenska riksdagen skall kunna fatta beslut om svensk
lagstiftning och att vi inte skall underordna oss överstatliga organ. Om det
vore så att detta EES-avtal med säkerhet inte kommer att innebära en övers-
tatlig inblandning tycker jag att det vore lugnast att vänta och se hur det avta-
let kommer att se ut, så att vi kan vara säkra på att så blir fallet. Det finns
ingen anledning att gå in i avtal och framför allt inte att tolka dem innan de
ens är färdigförhandlade och vi inte har papperna på bordet. Jag skulle önska
att den måttan och sansen även gällde folkpartiet.
Anf. 35 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Herr talman! Naturligtvis är det självklart också för folkpartiet liberalerna
att man som grund i integrationsarbetet skall ha en svensk suveränitet. Men
i förhållandet mellan stater och andra som förhandlar om ett samarbete är
det nödvändigt att man väger för- och nackdelar i det kommande samarbe-
tet. Ibland får man ge, och ibland får man ta. Detta är förhållandet i alla
sammanhang, och det gäller också samarbetet med Europa.
Det är ju inte fullständigt okänt vad ett EES-avtal kommer att innebära -
det finns ju mycket tydliga signaler om vad det kommer att innebära för oss.
Vi gör bedömningen att fördelarna är så mycket större för oss än nackde-
larna att vi i folkpartiet liberalerna tar chansen att vara med i det europeiska
integrationsarbetet. Vi vet också att om man har en tidtabell för sitt arbete,
går också arbetet fortare och smidigare. Detta har vi insett också i detta fall.
Anf. 36 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Fru talman! Ylva Annerstedt tycker att man skall väga för- och nackdelar
mot varandra och att man i en förhandling skall ge och ta. Det är naturligt
att man gör så, det tycker jag också. Men det finns olika vikt och värden i de
frågor som är inblandade i dessa avseenden. Och frågan om ett lands suverä-
nitet har inte samma vikt som t.ex. frågan om man skall ändra ett lands mil-
jöregler på något sätt eller om man skall försämra eller förbättra något an-
nat. Jag menar att demokratifrågan, dvs. ett lands självbestämmanderätt, är
överordnad alla andra frågor, och den är central. Det är ingenting som man
kan förhandla bort därför att man tycker att det kan ge andra fördelar. Och
vad som är fördelar och vad som är nackdelar i detta integrationsarbete,
Ylva Annerstedt, beror väl dessutom på vilka utgångspunkter man har. Vi
talar naturligtvis utifrån olika utgångspunkter och olika intressegrupper.
Men jag tycker att det skall råda klarhet när det gäller vilka ställningstagan-
den man gör och varför man gör dem. Även om det har getts signaler om hur
detta avtal kommer att se ut är det fortfarande inte så klart att man entydigt
kan säga om det innebär överstatlighet eller inte och om det innebär att tolk-
ningsbeskeden kommer att vara bindande på ett sätt som strider mot grund-
lagen eller inte. Hade det varit fullkomligt klart hade propositionen inte le-
gat på riksdagens bord, eller också hade vi haft en proposition som mer hade
gått i linje med det som Hadar Cars har skrivit, och han tillhör ju samma
parti som Ylva Annerstedt. Han menar att det behövs mycket mer långt-
gående ändringar för att det skall bli mer överensstämmelse med det som
han menar kommer att bli verkligheten. Det är alltså inte så särskilt entydigt,
inte ens i folkpartiet liberalerna.
Anf. 37 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Fru talman! Nej, Gudrun Schyman, vi har inte svar på alla frågor. Och det
är därför som vi i utskottet har tillstyrkt den utredning som Anders Björck
och Birgit Friggebo har krävt i en motion från allmänna motionstiden och
som även regeringen har sagt sig vilja ha. Vi vill att den utredningen skall
arbeta snabbt för att om möjligt skapa klarhet så fort som möjligt när det
gäller de frågetecken som finns och i vilken mån man kommer att behöva
göra förändringar i den svenska grundlagen när man så småningom närmar
sig den tidpunkt då beslut skall fattas om en ansökan om medlemskap i EG.
Men dessförinnan har vi en tid på oss att göra den här utredningen, och det
är först därefter som vi skall göra det slutliga ställningstagandet.
Förste vice talmannen anmälde att Gudrun Schyman anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 38 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Fru talman! I den motion som vi har väckt med anledning av regeringens
förslag säger vi att det hade varit bättre om vi hade haft längre tid på oss för
denna fråga, så att en parlamentarisk beredning hade kunnat se över hela
frågeställningen i god tid. Vi anser alltså att regeringen inte har varit tillräck-
ligt förutseende i detta avseende. Det är snåriga och viktiga frågor som ak-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ändring i rege-
ringsformen med
anledning av ett
europeiskt ekono-
miskt samarbets-
område
29
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ändring i rege-
ringsformen med
anledning av ett
europeiskt ekono-
miskt samarbets-
område
30
tualiseras, och därför är det naturligtvis särskilt angeläget att beredningsar-
betet sker på ett tillfredsställande sätt.
Vi känner alla till att det har varit ”snabba ryck” när det gäller EES-avtal
och även EG-frågan. Dessutom har vi speciella regler för grundlagsänd-
ringar. Bl.a. måste vissa tidskrav uppfyllas. Av bl.a. dessa skäl har vi inte
ansett det rimligt att på grundval av det material som har presenterats kräva
en ny omgång i det skede vi nu är inne i. Det gäller ju här inte medlemskap
i EG, utan det gäller de eventuella konsekvenserna av ett avtal mellan EFTA
och EG. Jag för min del känner fortfarande en viss osäkerhet i detta sam-
manhang. Det vill jag gärna medge.
Det är givet att den distinktion som görs i regeringens promemoria och i
alla möjliga utläggningar och remissinstanser mellan folkrätt och överstatlig-
het kan ifrågasättas. Detta tycker jag är en fråga som vi fortsättningsvis bör
kunna ta upp till diskussion. Det är också givet att avtal som vilar på s.k.
folkrättslig grund i princip kan vara precis lika bindande som en direkt över-
statlighet. Vi är ju t.ex. med i Europarådet och har anslutit oss till Europa-
konventionen. Vi har också förbundit oss att följa utslag i Europadomstolen,
och därmed har vi redan en bundenhet som inte har diskuterats särskilt
mycket i vårt land, utan man har tagit för givet att det kan vara på det sättet
även på grundval av folkrättsligt karakteriserade avtal.
Allt detta är naturligtvis en följd av den ökade internationaliseringen - det
ökade samarbetet på regional nivå i Europa och på internationell nivå. Vi
har också när det gäller FN förbundit oss att följa vissa beslut som fattas av
t.ex. säkerhetsrådet. Men även det har ansetts kunna ske så att säga på folk-
rättslig bas. Jag anser att detta frågekomplex som helhet är av betydande
intresse.
Vi från centerpartiet har alltså inte motsatt oss den här propositionens för-
slag. Tvärtom tycker vi att det är bra att regeringen har hörsammat de påpe-
kanden som framfördes från några remissinstanser om att grundlagen borde
ändras för att man skulle vara helt säker på att det inte efter hand kunde bli
fråga om grundlagsbrott i anslutning till implementeringen av de avtal som
kan komma.
Rent allmänt är det naturligvis annars inte särskilt tillfredsställande, som
tidigare talare har varit inne på, att man skall ta ställning till de tänkbara
effekterna av avtal som ännu inte finns. Men i det perspektiv som nu är för
handen är det självklart att ännu viktigare än den fråga som vi behandlar i
dag är ju vad som komma skall. Om vi ansöker om medlemskap i EG är det
naturligtvis mycket viktigt att vi i god tid har diskuterat igenom alla de spe-
ciella komplikationer av lagteknisk och grundlagsteknisk art som kan upp-
komma. För min del är det alldeles givit att ett medlemskap i EG förutsätter
grundlagsändringar på en hel del punkter.
Vi har också i vår motion till riksdagen i detta ärende krävt en parlamenta-
risk utredning omkring dessa frågor. Detta utredningskrav har biträtts av ut-
skottet, och regeringen är på gång att få till stånd en utredning av det slag
som vi har syftat till. Jag har ännu inte sett att direktiven har publicerats, och
jag kan av den anledningen inte gå in i någon diskussion om dem. Men det är
alldeles givet att det i detta sammahang finns många frågor som är av särskilt
intresse. Parlamentets roll nämndes av Ylva Annerstedt. Det är en svår och
viktig fråga, och vi måste självfallet ägna den stor uppmärksamhet. Man kan
säga att EG från statsrättslig synpunkt är en ofullkomlig skapelse, som natur-
ligtvis kan tänkas bli ändrad i framtiden. Jag brukar säga att EG är ett slags
hybrid mellan ett förhandlingsorgan för de deltagande ländernas regeringar
och en federal stat. Det finns många intressanta gränsöverskridanden. Jag
skall inte ta upp dessa till diskussion nu. Vi återkommer så småningom till
de här frågorna. Det är emellertid alldeles givet att man kan förutsätta att
EG kommer att omvandlas när det gäller beslutsstrukturen och liknande sa-
ker. Hur det blir är naturligtvis osäkert. Kommer vi med i EG har vi möjlig-
heter att påverka. Det kan få många följder. Jag har noterat att det redan nu
under talmannens ledning finns en utredning om riksdagens arbetsformer.
Här tas naturligtvis frågorna om riksdagens roll i den kommande processen
upp. En sådan fråga som t.ex. budgetårets förläggning kan bli av intresse i
detta sammanhang. Det är en fråga som jag har drivit i åratal i riksdagen
utan att vinna gehör. Jag menar att vi av en lång rad olika skäl borde gå över
till kalenderårsbudget. Nu visar det sig att alla EG-länder utom Storbritan-
nien har kalenderår som grund. Det skulle naturligtvis uppstå speciella be-
kymmer för oss, om vi alltför mycket avviker från det som gäller i de övriga
europeiska länderna.
En annan fråga som kanske har en större principiell dimension är frågan
om offentligheten. I Sverige har vi ju en gammal tradition om allmänna
handlingars offentlighet och även om en hög grad av insyn i olika beslutsor-
gans verksamhet. Här är enligt min mening den ordning som gäller inom EG
inte särskilt tillfredsställande. Nu pågår visserligen diskussioner om föränd-
ringar, men på kontinenten har man ju en annan tradition än vi, och jag före-
ställer mig att den utredning som regeringen så småningom tillsätter måste
ta upp även denna fråga. Det kan ju inte bli tal om att vi t.ex. skall upphöra
med att tillämpa den offentlighetsprincip som vi sedan århundraden tillbaka
hyllar. Det kan tvärtom vara viktigt för Sverige att driva frågor av detta slag
i ett Europaperspektiv.
Det är alltså bra att utredningen kommer till stånd. Det innebär också att
vi, såvitt jag förstår, får ganska god tid på oss. Det kan ju inte bli aktuellt
med ett medlemskap förrän vi har ändrat grundlagen. Det tidigaste årtalet
för medlemskap är alltså 1995. Detta gör att vi kanske inte behöver, som
Ylva Annerstedt tydligen menade, stressa fram ett utredningsresultat, utan
vi kan eftersträva att göra ett grundligt arbete.
Fru talman! Detta var litet mer allmänna reflexioner om det föreliggande
betänkandet. Vi har alltså accepterat förslaget i sig och har också noterat att
det utredningskrav som vi ställde i vår motion har tillgodosetts.
Anf. 39 STURE THUN (s):
Fru talman! I föreliggande betänkande behandlas propositionen
1990/91:65 om ändring av regeringsformen med anledning av ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde samt ett antal motioner.
I juni 1990 inleddes formella förhandlingar mellan EFTA-länderna och
EG om ett fastare strukturellt samarbete. Avsikten är att ett sådant samar-
bete skall träda i kraft vid årsskiftet 1992-1993 samtidigt som EGs inre mark-
nad fullbordas.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ändring i rege-
ringsformen med
anledning av ett
europeiskt ekono-
miskt samarbets-
område
31
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ändring i rege-
ringsformen med
anledning av ett
europeiskt ekono-
miskt samarbets-
område
Förhandlingarna kan enligt propositionen inte beräknas vara slutförda
förrän under loppet av 1991. Orsaken till att regeringen ändå har väckt frå-
gan om lagändring med anledning av ett EES-avtal är att avtalet, sådant det
kan förutses enligt regeringens mening, i ett avseende aktualiserar ett tillägg
till regeringsformen.
Det som på nuvarande ståndpunkt gör att regeringen föreslår ett förtydli-
gande av regeringsformen är att domstolar och andra myndigheter i vissa fall
skall eller får inhämta s.k. tolkningsbesked från domstol på internationell
nivå. I övrigt anser regeringen att det saknas skäl för grundlagsändring med
anledning av ett EES-avtal.
Med anledning av propositionen har det väckts fyra motioner, men ingen
av dem gäller den föreslagna grundlagsändringen som sådan. I två fall yrkas
avslag på propositionen. I betänkandet framhålls att statsrådet Anita Gradin
vid flera tillfällen har informerat riksdagen om EES-förhandlingarna.
På utskottets begäran har statssekreterare Sten Heckscher, som är vice
ordförande i den förhandlingsgrupp som har hand om rättsliga och institutio-
nella frågor i det pågående förhandlingsarbetet, lämnat information och sva-
rat på frågor inför utskottet.
I utskottsbetänkandet föreligger en reservation av vänsterpartiet och mil-
jöpartiet. I reservationen framhålls att grundlagsändringen inte, som bruk-
ligt är, har beretts under parlamentarisk medverkan. Vidare riktas kritik mot
att lagrådet inte har hörts.
Inom justitiedepartementet upprättades en promemoria ”Ett Europeiskt
Ekonomiskt Samarbetsområde (EES) och den Svenska Grundlagen”, som
remitterades till bl.a. högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter.
Efter remissen bereddes ärendet i regeringskansliet. I ett fall som detta
är det inte obligatoriskt med hörande av lagrådet. Men lagrådet består av
ledamöter i högsta domstolen och regeringsrätten. Ledamöterna kan ju för-
väntas ha samma uppfattning i egenskap av lagrådsledamöter och domstols-
ledamöter, varför det här inte finns något motiv för att avslå propositionen.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan och
avslag på reservationen.
Anf. 40 HANS LEGHAMMAR (mp) replik:
Fru talman! Jag frågade om den snabba förändringen i regeringens hand-
läggande av de här frågorna. I denna kammare har man vid flera tillfällen
styvnackat sagt att det inte behövs någon grundlagsändring. Avtalet skulle
helt och hållet bygga på folkrättsliga förhållanden. Min fråga blir då: Har
man i regeringskansliet så dålig kunskap i de här frågorna att man måste gå
på pumpen vid en remissrunda och ådra sig förödande kritik? Eller har re-
missinstanserna missuppfattat det hela? Har man inte sett hela avtalsutveck-
lingen, som regeringen förhoppningsvis skulle ha klar för sig, för att man
skall kunna driva det hela på folkrättslig grund? Eller finns det, som jag var
inne på i mitt inledningsanförande, taktiska skäl bakom förnekandet av pro-
blemen i samband med EG-frågorna?
Anf. 41 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Fru talman! Sture Thun gav ju inte mycket besked om de bakomliggande
diskussionerna. Vi fick höra det som står i betänkandet, men det kan vi ju
läsa själva före debatten. Det vore intressant att höra varför det är så
bråttom. Vilka överväganden görs? Är det detta att man vid en förhandling
måste väga för och emot och att man då måste uppge något? Alltså: Vilket
är skälet till att det är så bråttom? Varför kan vi inte få se på det här avtalet
innan vi tar ställning till om grundlagen behöver ändras eller inte? Om rege-
ringen är absolut säker på att en ändring inte behövs, är inte detta förfarande
nödvändigt.
Nu har man lyssnat på tunga remissinstanser, som har ansett något annat.
Då bör man ta konsekvenserna av det och helt enkelt vänta och se om de
farhågor som många har framfört, också här i debatten, besannas. I så fall
får man återkomma, antingen med ett grundligare genomarbetat förslag till
grundlagsändring eller genom att ta ställning för att vi inte skall ges oss in på
detta. Att köpa grisen i säcken på det här viset är uppseendeväckande med
tanke på att det gäller så allvarliga frågor. Det vore intressant att få höra hur
socialdemokraterna resonerar kring detta, vilken form av signalsystem man
begagnar sig av och i vems intresse.
Anf. 42 STURE THUN (s) replik:
Fru talman! Till Hans Leghammar vill jag bara säga att jag inte kan se
att regeringen har ”gått på pumpen”. Även remissinstanserna framför olika
uppfattningar. Jag kan inte se att det är någon speciellt förödande kritik som
regeringen har fått. Okunskap vet jag inte om man kan tala om. Regeringen
besitter väl, som jag ser det, den största kunskapen om vad som gäller i det
här fallet.
Gudrun Schyman undrar varför det är bråttom. Skall man ändra grundla-
gen måste man göra det i samband med ett val till riksdagen. Vi har val i år.
Sedan dröjer det dröjer det tre år till nästa val. Även om de aktuella förhand-
lingarna slutförs under innevarande år har man efter riksmötets slut ingen
möjlighet att ta upp frågan om förändringar förrän i samband med valet
1994. Därför tycker jag att man har goda skäl att behandla förtydligandet av
grundlagen i det nu aktuella sammanhanget, för att vara på den säkra sidan.
Det anser jag inte är att köpa grisen i säcken. Det är en beredskapsåtgärd,
som jag ser det.
Anf. 43 HANS LEGHAMMAR (mp) replik:
Fru talman! Sture Thun säger att det inte finns något fog för mig att säga
att regeringen har ”gått på pumpen” i de juridiska frågorna, eftersom det
finns många olika inriktningar på remissvaren. Men, Sture Thun, åtta tunga
juridiska instanser har onekligen svarat på dessa spörsmål. Fem av de åtta
har kommit med kritik mot regeringens handläggning av frågan. Att de
andra remissinstanserna, som inte har en direkt inriktning på de här svåra
och krångliga juridiska frågorna, inte har väckt kritik på detta område är
ganska naturligt. Men jag tycker att det väger tungt att så betydelsefulla re-
missinstanser i de här frågorna har varit så kritiska mot handläggningen av
ärendet.
Det är mycket befogat att ifrågasätta att regeringen blev tvungen att ändra
sig. Man hade inte för avsikt att komma med förändringsförslaget från bör-
jan, utan man har gjort det efter remisskritiken från de tunga juridiska in-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ändring i rege-
ringsformen med
anledning av ett
europeiskt ekono-
miskt samarbets-
område
3 Riksdagens protokoll 1990191:91
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ändring i rege-
ringsformen med
anledning av ett
europeiskt ekono-
miskt samarbets-
område
stanserna. Det är där jag menar att man har ”gått på pumpen”. Då är frågan,
Sture Thun: Är det av taktiska skäl som regeringen har handskats på detta
sätt med frågan tidigare, för att man inte vill ha en djuplodande debatt om
EG-frågorna, så att kunskapen ökar hos allmänheten, eller visste man inte
riktigt vad man gav sig in på? Frågan är faktiskt berättigad.
Anf. 44 CUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Fru talman! Sture Thun säger att man gör detta för att vara på den säkra
sidan. Jag vill påstå att man genom att göra på det här sättet hamnar på den
osäkra sidan. Vi har ännu inget avtal att ta ställning till. Även remissinstan-
serna hade olika uppfattningar, och många var mycket negativa. En uppfatt-
ning som remissinstanserna var tämligen överens om var just hur de skulle
kunna yttra sig över ett avtal som de ännu inte hade sett. Sedan gjorde de
det i alla fall och kom fram till olika uppfattningar.
En del tunga remissinstanser menade att det ändå behövdes en grundlags-
ändring, och då ändrade sig regeringen. Det var bra, tycker jag, att man
gjorde det. Men varför ändrade man sig inte fullt ut och sade att vi får av-
vakta? Tydligen är det inte möjligt att utifrån detta material och det vi tror
att avtalet skall innehålla ge något klart besked i den här frågan. Det vore
mer rimligt att göra så. Det måste finnas någon politisk anledning, Sture
Thun, till att man medförbundna ögon gör grundlagsändringar som man inte
tror behövs, men som man gör för att vara på den säkra sidan. Varför är det
så bråttom?
Anf. 45 STURE THUN (s) replik:
Fru talman! Det var inte alla remissinstanser, vilket Hans Leghammar
själv säger, som hade kritik att framföra. Det är vanligt att man lyssnar på
beskeden och sedan gör en sammanvägning.
När avtalet blir klart får Hans Leghammar alla möjligheter att debattera
detta i riksdagen. Avtalet kan inte antas utan att riksdagen fattar beslut om
detta.
Som jag sade förut, Gudrun Schyman, är det här fråga om att ändring av
grundlag inte kan ske annat än i samband med ett riksdagsval. Vi har val i
år. Sedan har vi inte val förrän 1994. Är EES-avtalet klart i slutet av detta
år, så att det kan träda i kraft vid årsskiftet 1992-1993, får det ändå vänta till
1995, som tredje vice talmannen framförde i sitt anförande, om man skulle
avvakta avtalet helt och hållet. Men, och det sade jag i mitt anförande, som
man kan se det i dag behöver kanske den här grundlagsändringen göras.
Förste vice talmannen anmälde att Hans Leghammar och Gudrun Schy-
man anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterli-
gare repliker.
Anf. 46 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Fru talman! Det var förvisso ett historiskt beslut som vi tog här i kamma-
ren den 12 december förra året, om att vi skall söka medlemsskap i EG. Det
är riktigt att vi har begärt en grundlagsändring i vår motion. Jag kommer
34
att kunna fatta mig mycket kort, eftersom den motionen är gemensam för
folkpartiet liberalerna och oss.
Vi har fått motionen besvarad, och vi får som vi vill. Det hade självklart
varit bra om beslutet hade kommit litet tidigare. Det hade vi efterlyst. Men
jag tycker att vi skall vara glada över att den här utredningen nu kommer att
tillsättas. På det sättet går vi vidare.
Jag kan inte låta bli att kommentera något av det som bl.a. Gudrun Schy-
man har sagt. Man skall komma ihåg att utgångspunkten för den kritik som
kommer från vänsterpartiet och från miljöpartiet är att man vill sätta alla
käppar man kan i EG-hjulet. Det är i alla fora så att de här två partierna från
olika utgångspunkter försöker stoppa upp processen. Jag tycker att det vore
lika bra att representanter för dessa partier sade att det är så, i stället för att
gömma att detta är huvudmålet när man går in i debatter med olika synpunk-
ter.
Jag yrkar bifall till majoritetens förslag och räknar med att grundlagsut-
redningen skall komma till stånd snabbt och kunna arbeta effektivt, så att vi
får ett medlemskap i EG, som är till nytta för hela EG, inte minst för Sverige;
ekonomiskt, kulturellt och i övrigt.
Fru talman! Jag yrkar således bifall till majoritetens förslag.
Anf. 47 HANS LEGHAMMAR (mp):
Fru talman! Elisabeth Fleetwood säger att vi skall krypa fram från bus-
karna och att vi skall tala om vad som är det egentliga syftet med den kritik
som vi framför. Givetvis - och det tror jag inte att Elisabeth Fleetwood är
omedveten om - är vi i miljöpartiet oerhört kritiska mot EGs struktur av i
dag. Vidare ser vi inte att det finns någon direkt inriktning mot en utveckling
där EGs struktur ser ut på det sätt som vi menar att integrationsarbetet i
Europa och i övriga världen i framtiden skall se ut för att det därmed skall
vara möjligt att klara de verkliga problemen.
I stället talas det om att vi skulle vilja sätta en käpp i hjulet och om djävul-
skap och annat från vår sida. Men det handlar faktiskt inte om sådana saker.
Vad vi framför är saklig kritik som visar att vår grundinställning är riktig.
Det är ju så en debatt skall föras. Om man har invändningar mot en utveck-
ling, skall man givetvis föra fram dem när det visar sig att invändningarna
faktiskt är riktiga. Gång på gång har vi ju försökt att påvisa att det här inte
är så okomplicerat som man från början har velat göra gällande. Det handlar
ju om grundlagsändringar och om ett överlämnande av makten - om en si-
tuation där man inte kan styra utvecklingen. Det är som jag har sagt, och
det framgår här: Regeringen har från början sagt att det inte behövs någon
grundlagsändring när det gäller EES. Men nu börjar man vackla. Man tar
det säkra före det osäkra. Tydligen tror man inte längre att man skall gå i
land med EES-avtalet via folkrättsliga principer. Det är alltså den sakliga
kritik som vi hela tiden har fört fram. Jag tycker inte alls att det är något att
gömma i buskarna.
Anf. 48 GUDRUN SCHYMAN (v):
Fru talman! Elisabeth Fleetwood vill få det att framstå så, att det skulle
vara självändamål för oss att sätta en käpp i hjulet när vi ger oss in i den här
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ändring i rege-
ringsformen med
anledning av ett
europeiskt ekono-
miskt samarbets-
område
35
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ändring i rege-
ringsformen med
anledning av ett
europeiskt ekono-
miskt samarbets-
område
36
debatten. Men så är det faktiskt inte. Jag tycker nog att det skulle vara
mycket bra om denna debatt om EG kunde föras på en något mera saklig
nivå.
Den kritik som vi framför handlar om följande. Vi ser alltså inte att det
ligger i flertalets intresse här i Sverige att Sverige uppger sin nationella suve-
ränitet, att Sverige blir medlem i en ekonomisk och monetär union, där de
olika länderna har en gemensam valuta och en gemensam centralbank och
där vi inte har möjligheter att bedriva en nationell ekonomisk politik, samt
att Sverige blir medlem i en militärunion, där vi i internationella organ skall
uppträda med en röst och där man har en gemensam försvarspolitik. I stort
är det den analysen vi gör av EG.
Vi delar den uppfattning som andra här har gett uttryck för, nämligen att
detta är första steget. Men om man skall ta de här stegen, skall man vara klar
över vad det andra och det tredje steget innebär. Det behövs här en öppen-
het, en saklighet och en allsidig belysning av de olika frågorna utifrån be-
dömningen att det kanske faktiskt är så, Elisabeth Fleetwood, att inte alla
har samma intresse av den här utvecklingen. En del tycker naturligtvis att
det här är bra, t.ex. moderaterna. De tycker att det här skall gå fort som
bara den. Folkpartiet tycker också att det skall gå undan nu - oavsett hur
utvecklingen blir, oavsett hur EG kommer att se ut när det blir dags för Sve-
rige att bli medlem. Detta anser ni utifrån era intressen.
Men vi värnar andra intressen och andra grupper, i samhällets intresse.
Vänsterpartiet värnar möjligheterna för oss i Sverige att behålla makten.
Det skall finnas möjligheter att fatta beslut här i Sverige, och vi skall ha egna
ambitioner på politikens olika områden. Det är, enligt min mening, inte att
sätta en käpp i hjulet, utan det är att hålla de demokratiska principerna högt.
Jag skulle önska att vi var fler som hade samma uppfattning, framför allt i
den här frågan. Vidare skulle jag önska att vi fick en något mera saklig och
allsidig belysning av de olika frågorna. Jag utgår från att det är tillåtet att
tycka olika och att bedöma frågor utifrån olika intressen. Men för den skull
skall man inte behöva bli beskylld för att vilja sätta en käpp i hjulet.
Anf. 49 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Fru talman! Först en övergripande kommentar och ett visst erkännande,
Hans Leghammar och Gudrun Schyman. Er kritik här i kammaren är mer
saklig än den kritik som jag konstaterar förekommer ute i samhället och som
börjar bli något av en skräckpropaganda och en svartmålning som skrämmer
mig. Utifrån den propagandan, jag har hört den framföras från de båda ak-
tuella partierna i olika debatter, får jag den uppfattningen - och jag är helt
övertygad om att jag har rätt på den punkten - att er målsättning är att se till
att Sverige inte kommer med i EG. Vi har sagt att det nu blir en grundlagsut-
redning. De frågetecken som finns måste vi försöka räta ut, och de svårighe-
ter som finns måste vi försöka klara av. Men slutmålet är, det vet vi, positivt
för Sveriges folk.
Gudrun Schyman menar att vi måste försöka göra analyser på en rad
punkter. Men slutsatsen beträffande allt det som Gudrun Schyman räknade
upp är helt enkelt den att jag har rätt när jag säger att målsättningen för er
del är att Sverige inte skall komma med i EG. Men säg då att ni anser att det
hela är så svagt och så felaktigt att ni kommer att motarbeta ett EG-samar-
bete i alla delar! Det är ju så vi uppfattar det som ni säger - det kan ni inte
komma ifrån.
Anf. 50 GUDRUN SCHYMAN (v):
Fru talman! Det skulle vara mycket olyckligt om Elisabeth Fleetwood inte
hade förstått att vi är mycket kritiska i detta sammanhang. Om hon inte hade
förstått detta, skulle vi verkligen ha talat för döva öron.
Vi är alltså kritiska. Men det är inget självändamål för oss, Elisabeth
Fleetwood, att vara kritiska. Det finns en saklig grund för vår kritik. Vi talar
utifrån vad vi ser: Den typ av organisation som EG med all säkerhet blir
kommer att innebära stora förluster för Sverige som nation och för stora
grupper av den svenska befolkningen. Vi gör den bedömningen utifrån en
saklig analys. Såvitt vi förstår innebär EG en överstatlig organisation som
har ambitionen att bli en europeisk stormakt, där de demokratiska besluts-
processerna flyttas från den nationella nivån till en överstatlig nivå där län-
derna inte har särskilt stort folkligt inflytande. Vi vänder oss mot en sådan
konstruktion. Det handlar således om en hierarkisk stormaktskonstruktion,
som på grund av en total brist på demokrati så småningom kommer att för-
göra sig själv inifrån. Det är vad jag tror. Det finns ju exempel i det samman-
hanget. Jag tänker då på stormakter som bl.a. på grund av brist på demokrati
har rasat samman.
Jag menar att demokratifrågan är en central fråga. Det förs en diskussion
i Sverige i dag om bristen på demokrati och om att det är svårt att få männi-
skor att engagera sig i politiskt arbete, att få människor att delta i sådant
arbete. Jag tror nämligen inte att den typen av jätteorganisation som EG
blir, där en stor del av besluten flyttas till Bryssel, kommer att verka posi-
tivt - om vi nu vill ha en levande demokrati.
Om man gör en sådan analys av EG som vi gör, skall man naturligtvis tala
om den. Man skall tala klarspråk om vad EG kommer att innebära. Vill man
ha överstatlighet, vill man gå in i ett Europas Förenta stater med en sådan
konstruktion som diskuteras i dag, skall man naturligtvis tala om att det är
vad man vill. Men bara för att moderaterna tycker att det är det bästa som
kunde ske, Elisabeth Fleetwood, är det inte säkert att alla andra tycker det.
Människor kan ju ha olika syn på vad som är värdefullt i livet och på vad de
vill värna om. Jag är medveten om att människor har olika syn på dessa sa-
ker. Det är ju därför som det finns olika politiska partier.
Anf. 51 HANS LEGHAMMAR (mp):
Fru talman! Elisabeth Fleetwood recenserar här i kammaren EG-debat-
ten. Hon ger mig så att säga fördelar för den debatteknik som jag använder
mig av. Men det är den debatteknik som jag tar ansvar för och som jag fak-
tiskt vill föra fram. Jag menar att vi måste ha en djup och grundlig diskus-
sion. Det gäller ju en av de allra största förändringarna någonsin beträffande
svensk konstitution.
Anledningen till att debatten utanför denna kammare ibland - detta kan
jag hålla med om - går litet väl mycket i svart och vitt är att det finns stora
partier som inte vill att denna debatt tas upp. Det är därför som det behövs
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ändring i rege-
ringsformen med
anledning av ett
europeiskt ekono-
miskt samarbets-
område
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Ändring i rege-
ringsformen med
anledning av ett
europeiskt ekono-
miskt samarbets-
område
kraftord. Det gäller ju att också nå ut i den offentliga debatten. Men mode-
rater och kanske framför allt socialdemokrater är inte intresserade av att
analysera den djupa frågan om vad EG egentligen innebär.
Ännu en gång vill jag framhålla följande. Att framföra kritik innebär inte
att det är ett självändamål att sätta en käpp i hjulet. I stället handlar det om
att sätta kraft bakom orden - det måste vara en kraftfull innebörd. Vi vill
således visa att vår kritik är bärande. Det är alltså inte ett självändamål för
mig att stå här och kritisera EG-utvecklingen eller regeringens sätt att han-
tera denna fråga. I stället handlar det om en djup tro hos mig. Detta är nämli-
gen fel väg att lösa framtidens problem. Jag tycker att det skulle kunna ac-
cepteras. Det går inte att bara generellt säga att det är fråga om att sätta en
käpp i hjulet.
Anf. 52 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Fru talman! Gudrun Schyman säger att jag inte skulle ha förstått kritiken
och analysen. Ja, jag har mycket väl förstått den, för den är ett steg på väg
till det mål som ni har, nämligen nej till EG. Det är ur den synpunkten som
ni har reagerat, och detta gäller båda partierna.
En saklig analys vill också vi ha. Därför har vi skrivit motion om att vi skall
ha en utredning om grundlagsändring, så där är vi överens. Men Gudrun
Schyman säger att vi har olika syn. Förvisso har vi olika syn, självklart, men
på Gudrun Schyman låter det hela tiden som att det egentligen bara finns en
syn som är relevant, och det är vänsterpartiets syn, och att vi andra har fel.
Då är det väldigt glädjande att kunna se på opinionsundersökningar.
Svenska folket närmar sig en positiv inställning till EG alltmer ju längre tiden
går.
Till Hans Leghammar: Det är väldigt bra att man sköter debatten på ett
snyggt sätt här. Jag är ledsen att behöva konstatera att ledamöter i Hans Leg-
hammars partigrupp i debatter utanför kammaren har använt sig av metoder
som gör mig skrämd. Man går ut och försöker framför allt skrämma svenska
kvinnor och försöker få kvinnor över huvud taget att känna att manssamhäl-
let håller på att ta över. Det stämmer inte. Detta har jag själv konstaterat i
debatter och fått gå emot. Det är för mig politiskt fult och omoraliskt att låta
ledamöter utanför denna kammare använda argument i små församlingar
där det ofta inte finns några som kan komma med sakargument emot. Det
skrämmer mig. Det kallar jag för svartmålning och skräckpropaganda. Ty-
värr är det många av motståndarna till EG som använder sig av den meto-
den. Jag tycker att man inte heller får göra så mot människor som blir rädda
i en situation där mycket i vårt land kommer att förändras. Att det blir för-
ändringar är vi ju alla överens om, även om vi anser att det är av godo och
ni anser att det är av ondo.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)
38
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1990/91:KU41 Brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz
(prop. 1990/91:112).
Anf. 53 HANS NYHAGE (m):
Fru talman! Det torde inte råda några som helst delade meningar om det
rättmätiga i att röstberättigade svenska medborgare skall kunna utöva sin
rösträtt vid de skilda politiska valen i Sverige, oavsett var i världen de befin-
ner sig. Det är en medborgerlig rättighet som inte kan ifrågasättas.
De svenska medborgare som befinner sig utanför vårt lands gränser kan
sedan många år tillbaka delta i röstningen genom att denna anordnas på
svenska beskickningar och konsulat samt på fartyg. Detta är naturligtvis en
mycket god ordning, även om i vissa fall framför allt långa avstånd till röstlo-
kalen kan lägga hinder i vägen.
Det finns emellertid två mycket anmärkningsvärda undantag när det gäller
röstmottagningen hos de svenska beskickningarna i utlandet. Sedan 1956 har
röstning på detta sätt ej kunna äga rum i Schweiz, och sedan 1979 gäller
samma sak för Tyskland. I detta senare land har det dock varit möjligt för
utländska medborgare att utöva sin rösträtt i hemlandet genom s.k. brev-
röstning via posten. I Schweiz har åter de utländska väljarna hittills tvingats
resa till annat land för att kunna delta i ett val i hemlandet. Vid innevarande
års val i Sverige blir det dock möjligt att brevrösta även där.
Att kunna rösta genom brevröstning är givetvis mycket bättre än att inte
kunna rösta alls, men tyvärr visar verkligheten att ett betydande antal röster
av skilda skäl måste underkännas. Det är därför angeläget att röstmottag-
ning kan ske på svenska beskickningar och konsulat också i de båda angivna
staterna.
De ansträngningar som hittills gjorts på myndighetsnivå för att kunna
åstadkomma detta har misslyckats. Därför bör frågan med hänsyn till dess
principiella betydelse föras upp på politisk nivå. Regeringen bör således
vidta nödvändiga åtgärder i ärendet.
Enligt min mening borde det inte ha varit särskilt svårt att få fullständig
enighet om detta i konstitutionsutskottet. Av föga starka skäl har emellertid
företrädarna för de tre socialistiska partierna i utskottet inte kunnat med-
verka till detta. Utskottets samtliga borgerliga medlemmar har därmed gi-
vetvis reserverat sig till förmån för denna rimliga åtgärd.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationen.
Anf. 54 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Fru talman! När man nu ser att det inte har skett någonting sedan 1956 i
Schweiz och 1979 i Förbundsrepubliken Tyskland får man faktiskt konsta-
tera att det arbete och de kontakter som man har haft på myndighetsnivå
inte har gett resultat. Alldeles särskilt märkligt är det att t.ex. Tyskland, som
ju numera är demokratins beskyddare i det forna DDR, där det för övrigt
gick alldeles utmärkt att rösta på svenska konsulat och beskickningar, går
Brevröstning
i Förbunds-
republiken
Tyskland och
Schweiz
39
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Brevröstning
i Förbunds-
republiken
Tyskland och
Schweiz
det däremot inte, och man säger nej till detta i fortsättningen. I Schweiz, där
enskilda medborgares åsikter efterfrågas ofta i folkomröstningar, anser man
inte heller att svenskar skall kunna utöva sina demokratiska rättigheter på
vårt lands ambassad eller beskickningar.
Fru talman! Utskottet skriver på slutet av betänkandet det är angeläget
att hålla frågan aktuell, men skriver sedan: ”Att ge regeringen något särskilt
uppdrag på sätt som föreslås i motionen anser utskottet emellertid inte erfor-
derligt.” Med tanke på att det faktiskt på 35 år i Schweiz inte har varit möjligt
för svenskar att utöva rösträtten personligt tycker jag att det är hög tid att
frågan förs upp på politisk nivå.
Jag yrkar bifall till reservationen.
Anf. 55 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Fru talman! Det är en centermotion som ligger bakom den reservation
som Ylva Annerstedt och Hans Nyhage har ställt sig bakom. Vi i centerpar-
tiet är glada över den uppslutningen, men vi skulle naturligtvis ha varit ännu
gladare om utskottet som helhet hade kunnat biträda vår underdåniga öns-
kan i motionen.
Som Hans Nyhage och Ylva Annerstedt redan har nämnt är detta en seg-
sliten fråga och i sak mycket egendomlig. Jag har erinrat mig att en av de
första frågor som jag ställde i riksdagen i början av 70-talet gällde den här
saken. Det var en fråga till Krister Wickman. Han lovade att man skulle göra
allt man kunde för att svenskar i Schweiz skulle kunna rösta på sedvanligt
sätt. Det har alltså gått 20 år, och frågan har ännu inte kunnat lösas, vilket
är mycket egendomligt. Den enda förklaring som gavs den gången var att
man i Schweiz inte önskade att de djupa dalarna och höga bergen i denna
urgamla demokrati skulle genljuda av ständiga valkampanjer. Men syftet har
aldrig varit att man skulle driva valkampanjer på utländsk mark. Syftet har
varit att svenska medborgare skall kunna avge sina röster på ett så enkelt
sätt som möjligt.
Jag har pratat med parlamentariker i Tyskland. Det har då visat sig att de
inte ens känner till att det är på detta sätt. När jag har upplyst dem om hur
det är, säger de att man måste ändra på detta. De frågar: Varför har ingen
tagit upp denna sak? Som har nämnts tidigare är det naturligtvis mycket
egendomligt att svenska medborgare i benhårda diktarurer runt om i världen
har kunnat rösta på beskickningar och konsulat, medan detta är omöjligt i
två sedan länge etablerade demokratier. Det är givetvis bra att Schweiz nu
äntligen har gått med på att åtminstone brevröstning skall kunna före-
komma. Men det är ingen slutlig lösning på problemet.
Man skall naturligtvis inte ge denna fråga alltför stora dimensioner, men
såsom en principfråga tycker jag att den är viktig. Inte minst i skenet av det
samarbete över gränserna i Europa som tidigare har diskuterats borde det
vara en självklarhet att medborgare som vistas i andra länder där kan utöva
sin demokratiska rätt att påverka representationernas sammansättning i sina
hemländer.
Jag tycker alltså att regeringen borde skärpa sig. Gör den inte det, får vi
ta initiativ från riksdagens sida. Vi har nu tätare och tätare kontakter med
40
parlamentarikerkolleger i Europa och då naturligtvis även i Schweiz och i
Tyskland. Gör regeringen ingenting, måste riksdagen handla.
Jag yrkar bifall till reservationen.
Anf. 56 STURE THUN (s):
Fru talman! Som har framgått av den tidigare debatten gäller detta betän-
kande brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz. Utskottet
har i stort sett varit enigt. Vi är alla överens om att svenska medborgare skall
kunna utöva sin rösträtt var de än befinner sig i världen. Därför har det, som
tidigare sagts, ordnats röstmottagningar på svenska beskickningar och kon-
sulat samt på fartyg. Det kan nämnas att det vid förra valet avgavs 20 000
röster på detta sätt.
Undantagen har varit Schweiz och Förbundsrepubliken Tyskland. Dessa
länder tillåter inte några utlandsmyndigheter att ha röstmottagning. I Tysk-
land har det dock varit tillåtet för utländska medborgare att delta i sina hem-
länders val genom s.k. brevröstning. Detta har varit möjligt för svenska
medborgare sedan valet 1982 genom särskild lagstiftning för varje val. Så-
som har framgått av den tidigare debatten har Schweiz ändrat sin praxis och
tillåter nu brevröstning.
Vi är överens om att brevröstning inte är någon bra form. Huvudregeln
bör vara att man skall utöva rösträtten genom personligt avlämnande av val-
sedeln.
Med anledning av propositionen har det väckts en motion, där man anser
det angeläget med ytterligare åtgärder. Tredje vice talmannen tyckte att det
var dags för regeringen att skärpa sig i detta fall. Jag kan inte detta och har
inte såsom tredje vice talmannen varit i kontakt med några parlamentariker
vare sig i Tyskland eller i Schweiz, men jag kan inte tänka mig att endast
Sverige är berört. Det är nog inte bara den svenska regeringen som måste
skärpa sig utan kanske även andra regeringar, om de har samma intresse som
vi i Sverige för att alla skall kunna avge sin röst.
Från utrikesdepartementet och justitiedepartementet har vi fått besked
om att dessa frågor kommer att hållas aktuella i de fortsatta kontakterna
med de berörda myndigheterna i Tyskland och Schweiz. Som tidigare talare
vill jag framhålla att det i den förutvarande Tyska Demokratiska Republiken
var tillåtet med röstmottagning på svenska beskickningar och konsulat. Jag
tycker att det är värt att notera skillnaden mellan å ena sidan de demokra-
tiska staterna Västtyskland och Schweiz och andra sidan den Tyska Demo-
kratiska Republiken.
I regeringens proposition anför justitieministern: ”Jag avser att inom kort
begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild utredare för att
överväga förändringsbehov och utvecklingsmöjligheter inom valadministra-
tionen. En teknisk översyn av reglerna om brevröstning torde komma att
rymmas inom utredarens uppdrag. Som nämns i 1990 års budgetproposition
(prop. 1990/91:100 bil. 4 s. 12) kan dessutom också andra valfrågor bli ak-
tuella i utredningssammanhang.”
Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Brevröstning
i Förbunds-
republiken
Tyskland och
Schweiz
41
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Brevröstning
i Förbunds-
republiken
Tyskland och
Schweiz
42
Anf. 57 HANS NYHAGE (m):
Fru talman! Av utskottsbetänkandet framgår att man har ”från utrikes-
och justitiedepartementen erfarit att frågorna kommer att hållas aktuella i
de fortsatta kontakterna med berörda myndigheter i Tyskland och Schweiz”.
Men det är just på grund av denna myndighetshandling som vi har reserverat
oss till förmån för förslaget i centermotionen. Efter 35 års myndighetsage-
rande utan framgång är det önskvärt att åstadkomma en högre dignitet i age-
randet. Detta bör ske på regeringsnivå.
Sture Thun sade att utskottet är enigt i sak. Förvisso är det så. Vi är eniga
om att vi skall bereda svenska medborgare i andra länder alla möjligheter
att kunna rösta. Men just därför att vi är eniga om denna viktiga sak, borde
det ha gått att få enighet om att frågan skall föras upp på regeringsnivå för
att åstadkomma en ytterligare skärpning av vårt agerande för att få en rät-
telse till stånd.
Anf. 58 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Fru talman! Det är alldeles uppenbart att myndighetskontakterna har full-
ständigt misslyckats. Då finns det ingen anledning att fortsätta med dem
längre. Man borde ha insett att man efter 35 års misslyckande faktiskt måste
försöka någonting annat.
Sture Thun sade att 20 000 röster avgavs på detta sätt i föregående val.
Vad han glömde att säga är att 13 % av dessa röster underkändes och förkla-
rades ogiltiga. Anledningen är att brevröstningen är så krånglig och en källa
till så många felaktigheter. Det är ett synnerligen dåligt sätt att utöva sin röst-
rätt på. Även om man tillsätter en utredning, som skall studera de valadmi-
nistrativa frågorna, får det ingen effekt för principfrågan, nämligen att
svenska medborgare, även om de befinner sig i ett annat land, skall kunna
personligen utöva sina medborgerliga rättigheter vid de svenska ambassa-
derna och legationerna. Man undviker då den stora procentandel felaktiga
röster som inte kan godkännas. Vi har velat medverka till ett bättre och säk-
rare röstningsförfarande för de svenskar som gör Sverige tjänster utomlands
av en eller annan anledning. Då borde den politiska nivån kopplas in, när
handläggningen på myndighetsnivå uppenbarligen inte ger någon effekt.
Anf. 59 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Fru talman! Argumenten i frågan är kanske uttömda vid det här laget. Jag
vill bara ställa en fråga till Sture Thun. Det är 20 år sedan jag första gången
aktualiserade den här frågan i riksdagen. Tycker Sture Thun att det skulle
vara rimligt, lämpligt och acceptabelt om det går ytterligare 20 år innan den
här till synes så enkla frågan bringas till sin lösning?
Jag vill ta upp ytterligare en punkt. Det har ju beslutats att vi skall lämna
in en ansökan om medlemskap i EG. Om detta nu leder till medlemskap
skall vi så småningom bl.a. vara med och välja parlamentariker till EGs par-
lament. Det förefaller mycket märkligt om svenskar som har gripits av inter-
nationaliseringsvågen och befinner sig i andra EG-stater, då inte på ett nor-
malt sätt kan delta i valen till EGs parlament. Jag nämner detta bara för att
belysa hur märkliga de ståndpunkter är som Tyskland och Schweiz har inta-
git. Jag är övertygad om att man från regeringens sida inte har lagt på några
kol när det gäller de här frågorna. Man har inte hetsat sina förhandlare på
myndighetsnivå. Vad vi vill göra med reservationen är att hetsa regeringen
så att man tar upp frågan när man träffar kolleger från de här båda länderna.
Än en gång: Bifall till reservationen!
Anf. 60 STURE THUN (s):
Fru talman! Till Ylva Annerstedt vill jag bara säga att jag inte har pratat
om 20 000 brevröster, utan jag pratade om att det avgavs 20 000 röster på
beskickningar och konsulat vid valet 1988. Jag är mycket väl medveten om
att felprocenten var hög på de brevröster som kom in.
Till Bertil Fiskesjö vill jag säga att jag naturligtvis tycker att det är rimligt
att få en fråga löst efter 20 år. Vi får väl hoppas att tredje vice talmannen får
frågan löst innan ytterligare 20 år har gått. Men jag vet inte om den här frå-
gan är så enkel att lösa. Det handlar ju om att man måste påverka suveränite-
ten i de berörda länderna. Det gäller att verkligen få dem med på detta. Som
jag tidigare sade är det väl inte endast Sverige som är berört av detta. Man
kan peka på att vi har haft en mängd kontakter med Schweiz under hela EF-
TA-tiden; det gäller då visserligen en handelssammanslutning och handels-
avtal, men de politiska kontakterna har ändå funnits. Det är alltså inte bara
ett eventuellt EG-samarbete som kan lösa detta. Men vi hoppas att det blir
en sådan lösning i Tyskland och Schweiz så att de tillåter andra länders med-
borgare att avge sin röst på resp, beskickningar.
Anf. 61 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Fru talman! Jag beklagar om jag missuppfattade Sture Thuns sifferupp-
gift. Vad som emellertid inte var någon missuppfattning är att 13 % av av-
givna röster underkänns av olika skäl. Det är oacceptabelt att vi har ett röst-
förfarande som är så krångligt att människors röster inte kan godkännas fullt
ut.
Sture Thun försöker förringa frågan genom att säga att det inte är hela
Sverige som berörs. Nej, det är det ju inte. Men de människor som på ett
eller annat sätt gör Sverige tjänster utomlands berörs av detta. Deras rösträtt
och deras möjlighet att avge sina röster på ett säkert och korrekt sätt är en
precis lika viktig fråga som alla andra frågor som rör de demokratiska fri-
och rättigheterna.
Vidare säger Sture Thun att det inte är någon enkel fråga att lösa. Men
det är ju så att röstning med personlig inställelse vid konsulat och övriga be-
skickningar går att genomföra i alla länder utom i Tyskland och Schweiz. Det
finns uppenbarligen inte några större hinder för att lösa den här frågan om
man vill.
Anf. 62 STURE THUN (s):
Fru talman! Jag sade inte att inte hela Sverige berörs. Jag sade att det inte
kan vara bara Sverige som berörs av den här frågan, utan att det måste vara
så att även andra länder berörs.
Jag håller med Ylva Annerstedt om att det måste till vilja. Men det är väl
inte bara vilja från Sverige som måste till, utan även från Schweiz och Tysk-
land.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Brevröstning
i Förbunds-
republiken
Tyskland och
Schweiz
43
|
Prot. 1990/91:91 10 april 1991 |
Överläggningen var härmed avslutad. |
|
Inkomstskatte- |
8 § Den statliga redovisningen och revisionen Föredrogs delvis). Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut fattades efter 9 §.) 9§ Inkomstskattefrågor in.m. Föredrogs Anf. 63 BO LUNDGREN (m): Fru talman! Jag tänker först ta upp de nödvändiga praktiska detaljerna i I skatteutskottet har vi haft en diskussion och t.o.m. en votering om hur Jag yrkar också bifall enbart till de reservationer där moderata ledamöter Därefter till sakfrågan, som är nog så intressant och debatterad. Jag tycker att det skall bli intressant att så småningom höra inte minst |
|
44 |
på mycket länge i Sverige. Det skall bli mycket intressant att höra hur man |
kan acceptera ett högt skattetryck med ineffektiva offentliga monopol,
mindre valfrihet för medborgarna - allt det som ett högt skattetryck leder
till. Detta ger en hög arbetslöshet och man tvingas rycka ut med ett antal
miljarder kronor som man hade sluppit betala ut om man i stället hade haft
en vettig skattepolitik. Det skall bli intressant att lyssna på Anita Johansson
i detta ärende senare i dag.
Det är ju uppenbart att det svenska skattetrycket skapar en mängd pro-
blem. I Sverige har vi ett skattetryck som, om man mäter det i förhållande
till den totala produktionen i Sverige, är ungefär 56 % av den s.k. bruttona-
tionalprodukten. Om man ser på vilka olika skatter och avgifter en enskild
industriarbetare eller ett vårdbiträde betalar av sin totala arbetsersättning
finner man att det är löneskatter, inkomstskatter, moms, tobaksskatt för den
som röker, alkoholskatt för den som dricker, bensinskatt för den som kör bil,
och för sitt boende betalar man fastighetsskatt; skatt på det mesta. Samman-
taget uppgår detta till uppemot två tredjedelar av den totala arbetsersätt-
ningen. Detta skapar självfallet en situation där de enskilda medborgarna
har alltför liten frihet att själva disponera över sina inkomster efter skatt.
Det leder i sin tur till att de som människor och medborgare tvingas lita på
att politikerna använder de pengar som tas i skatt på ett förnuftigt och vettigt
sätt. De blir beroende av bidrag.
Vi genomförde, genom beslut i riksdagens kammare, en skatteomlägg-
ning. Vi moderater motsatte oss grundtanken om ett oförändrat skattetryck.
Man sänkte marginalskatten, dvs. skatten på inkomstökningar, vilket var
nödvändigt, men man höjde en mängd andra skatter i stället. Det ledde till
att man fick ökade bidrag på ungefär 11 miljarder kronor. Detta skedde för
att inte alltför många skulle förlora på grund av att man skulle ha ett oföränd-
rat högt skatteuttag i Sverige. 100 000-tals människor och familjer blev bero-
ende av bostadsbidrag och litet mindre än 100 000 pensionärer blev beroende
av kommunala bostadstillägg för att ta några exempel. Genom att männi-
skorna på det viset blir bidragsberoende och även på andra sätt utlämnas till
politikerna - för att de skall kunna lösa den uppgift de har tagit på sig - tap-
par man egenbestämmandet.
Det är uppenbart att vi inte har klarat sjukvårdsmonopolet eftersom män-
niskor dör i kön till operationer. Det fungerar inte tillfredsställande. Det be-
ror inte på personalen, kompetensen eller kunskapen. Det beror på att det
är ett monopol, ett politikerstyrt monopol. Det är litet märkligt att socialde-
mokraterna - som, i alla fall som jag uppfattar det, historiskt har växt fram
som en rörelse mot privata maktkoncentrationer, mot privata monopol - så
intensivt slår vakt om stora skattefinansierade offentliga monopol när det
gäller äldreomsorg, barnomsorg och sjukvård. Det är mycket märkligt.
Samma regler gäller naturligtvis på det offentliga området, på vård och
omsorgsområdet, som gällde när man en gång i tiden försökte etablera kon-
sumtionsföreningar på orter där det bara fanns en handelsman. Denna enda
handelsman hade möjligheter att sätta egna priser eftersom man var utläm-
nad till att just den handelsmannen fanns, och han bestämde själv prisnivån.
Då bestämde man sig för: Vi sätter upp en egen konsumtionsförening, vi kan
få konkurrens, vi får effektivare och bättre försörjning av varor och vi får
lägre priser. Det var en bra tanke. Så skall det vara. Det skall finnas konkur-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
45
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
rens på lika villkor. Men så är det inte på de för människorna så viktiga vård-
och omsorgsområdena. Därmed får vi sämre vård och omsorg än vi annars
skulle få. Vi får dessutom högre skatter än vi skulle behöva ha.
Nästa problem som inte har direkt med frihetsfrågorna att göra är att skat-
tetrycket naturligtvis som en följd av den bristande friheten, bristen på kon-
kurrens och liknande saker leder till mindre tillväxt. Vi vet att det höga skat-
tetrycket ger oss lägre ekonomisk tillväxt, vi vet att det höga skattetrycket
stampar ut arbetstillfällen och vi vet att vi nu har en accelererande arbetslös-
het i Sverige.
T.o.m. om Sverige hade varit en sluten ekonomi, och inte haft några för-
hållanden till andra länder, inga handelsströmmar och inga kapitalströmmar
till andra länder, hade vi haft för höga skatter. Situationen blir än allvarligare
när de länder som vi tvingas, på ett positivit sätt, handla med har lägre skat-
teuttag än vi. Då finns det en stor risk att såväl människor som pengar ström-
mar från Sverige till de andra länderna, därför att det fungerar på ett bättre
sätt där. Därför expanderar i stor utsträckning svenska företag i andra länder
i stället för i Sverige i dag. Man kan bedöma att förra året investerade
svenska företag för ungefär 100 miljarder svenska kronor i andra länder, me-
dan andra länders företag investerade för kanske 15 miljarder kronor i Sve-
rige. Så kan det inte fortsätta.
Det krävs en sänkning av skattetrycket för att kunna öka friheten och för
att kunna slå vakt om den framtida sysselsättningen och inte bara göra dessa
kortsiktiga brandkårsutryckningar som regeringen nu tvingas ägna sig åt.
För oss moderater är målet att i slutet av 1990-talet ha fört ner skattetrycket
i Sverige till en nivå som ansluter till den övre delen av skatteuttaget i övriga
Europa. Vi lägger fram ett förslag för 1992, för nästa år alltså, som innebär
en skattesänkning på 27 miljarder kronor. Det är en minskning av skatte-
trycket mätt som andel av produktionen med två procentenheter. Omräknat
per hushåll blir det i genomsnitt ungefär 8 000 kr. per svenskt hushåll. Sedan
vill vi gå vidare och sänka med i storleksordningen en procentenhet av BNP
varje år för att komma ner och närma oss de andra länderna och för att öka
friheten.
Vilka skatter skall man då sänka? Självfallet skall man sänka dem som
är mest skadliga för ekonomin. Så gott som varje skattesänkning gynnar ju
människorna, medborgarna. Då gäller det att sänka de skatter som ger bäst
effekt på den totala ekonomiska utvecklingen. Det är egentligen många
skatter. Vi måste även ta hänsyn till det som diskuterades i ett tidigare
ärende, nämligen att vi måste genomföra en förändring av våra skatter till
EG-nivå om vi strävar efter - vilket vi gör - ett fullt medlemskap i den Euro-
peiska gemenskapen. Då måste vi främst sänka de skatter som negativt på-
verkar produktion och sparande och sådana som skapar bidragsberoende.
I detta betänkande behandlar vi inte arbetsgivaravgifterna, men inom ra-
men för vårt förslag till skattesänkningar menar vi att arbetsgivaravgifterna
nästa år skall kunna sänkas med drygt fyra procentenheter. Det är någonting
som bidrar till att skapa nya hållfasta jobb eftersom kostnaderna för svenska
företag sänks.
Vi föreslår att beskattningen av det kapital som är grunden för investe-
46
ringar i nya jobb i Sverige skall minska. Det innebär att såväl svenska som
utländska företag kommer att vilja investera i Sverige.
Vi föreslår att man successivt skall slopa fastighetsskatten. Då blir det bil-
ligare att bo och bidragsberoendet kan minska.
Vi föreslår att det även i fortsättningen skall vara lönsamt att satsa på ett
eget pensionssparande.
Vi menar att mervärdeskatten successivt måste sänkas ner till EG-nivå. Vi
bör i mitten av 1990-talet komma ner till en nivå på ungefär 18 % räknat som
pålägg mot 25 % innevarande år. De 25 % i moms som vi har i Sverige är ju
till en del beroende på en s.k. tillfällig höjning som gäller för 1991. Den in-
fördes för att hindra överhettningen i svensk ekonomi. Om vi ser på vad som
händer på arbetsmarknaden i dag kan vi konstatera att problemet med över-
hettning inte är särskilt gångbart. Därför föreslår vi att den tillfälliga ök-
ningen tas bort redan den 1 juli innevarande år. Den 1 juli skall alltså mom-
sen sänkas till 23,5 % ungefär. Sedan måste vi gå vidare och sänka den till en
nivå på i storleksordningen 18 %.
Det är inte bara momsen på livsmedel som skall sänkas. Det är momsen
på kläder och momsen på andra varor och tjänster som är nödvändiga för
människor. Det är en chimär att tro att en sänkning av momsen på livsmedel
och en höjning av momsen på andra produkter skulle kunna göra det bättre
för låginkomsttagare eller andra. Det är hela momspålägget som måste sän-
kas. När vänsterpartiet talar om sin skattepolitik och att sänka momsen på
livsmedel tar de igen det med råge genom andra skattehöjningar. Vänster-
partister älskar ju skatter t.o.m. mer än vad socialdemokraterna gör.
Fru talman! Det är viktigt att sänka det svenska skattetrycket. Det måste
ske på alla områden med de mest skadliga skatterna först, sänkta arbetsgi-
varavgifter, sänkta skatter på riskvilligt sparande, kapitalbildning, investe-
ringar, fastighetsskatt - på sikt slopad -, minskad pensionsskatt och sänkt
moms för att ta några exempel. Detta föreslår vi moderater. Det kommer vi
att arbeta för i samband med den valrörelse som stundar i höst.
Fru talman! Jag vill även ta upp ett par exempel på detaljer i den skatteom-
läggning som socialdemokraterna genomförde i fjol. Dessa detaljer förvånar
många människor ganska mycket. Det finns en hel del detaljer som man
borde ändra. Jag tar upp två stycken. Jag vill fråga Anita Johansson vad det
är som gör att den som köpt en bostadsrätt och sedan säljer den skall betala
skatt om den förening som äger själva huset har fått ökad skuld och tagit
flera lån. Skulle Anita Johansson vilja motivera - för det är ingen annan som
har gjort det, vare sig i kammaren eller utanför kammaren - varför den som
säljer sin bostadsrättslägenhet skall betala mer skatt, t.o.m. så att han förlo-
rar på affären, därför att bostadsrättsföreningen har ökat sina skulder?
Detta är ett exempel som visar hur snett man har tänkt, hur man har utgått
från några principer som jag inte begriper.
Självfallet skall varje människa bara betala skatt på en realisationsvinst
som beror på vad man själv har satt in. Om jag har köpt en lägenhet för
100000 och säljer den för 150000, så är min vinst 50000, varken mer eller
mindre. Som det nu ser ut kan man köpa en lägenhet för 100000 och sälja
den för 100 000 - men så har föreningens skulder ökat, och då får man betala
skatt för att man vinner plus minus noll, och i realiteten t.o.m. förlorar där-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
47
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
för att inflationen gör att de 100000 man får i dag är mindre i fast penning-
värde än de 100000 som man köpte lägenheten för. Det är orimligt. Men
förklara, Anita Johansson, varför det är på det viset! Varför är ni inte be-
redda att ändra det direkt?
Ni talar i betänkandet om att vi nog får se över den här bestämmelsen. Det
behövs ingen översyn, det är bara att slopa bestämmelsen. Det är mycket
enkelt, det kan man göra genom att rösta i kammaren i dag. Det skall bli
spännande att lyssna till Anita Johansson.
En annan sak är också mycket märklig. Man har i Sverige sedan länge haft
traditionen att det skall vara skattefrihet när den som jobbar på ett varuhus
får köpa varor med litet rabatt. Och det har varit skattefrihet när en Saab-
eller Volvoanställd har köpt en bil av sitt eget företag. Detta tycker vi är
riktigt. Det kan röra sig om rätt stora belopp. Om man jobbar på Åhléns och
köper till rabatt där - jag vet inte hur stor rabatt det företaget ger - så blir
det säkert några tusen om året som man får i skattefri förmån. Den förmånen
skall inte beskattas; så långt är vi överens.
Men Anita Johansson och hennes partivänner har bestämt sig för att om
den som är anställd på Kristianstadsbladet, Sydsvenska Dagbladet eller Ar-
betarbladet i Gävle skall skatta för att han får en tidning hem - den tidning
han jobbar på. Ofta behöver man ha tidningen för att se hur jobbet gick,
hur det blev till slut. Det är fråga om en prenumeration som kan vara värd
1000—1 500 kr. Den som är anställd på en tidning kan alltså inte få en skatte-
fri personalrabatt, men den som jobbar på Saab eller Volvo kan få
10000—15 000 kr. i rabatt skattefritt på en ny bil. Kan Anita Johansson för-
klara logiken i detta?
Den som är SJ- eller SAS-anställd skall betala skatt även på den första
förmånen man har, fri resa. Men den som är anställd på Åhléns slipper när
det gäller personalrabatt. Var finns logiken i detta? Skall det inte vara rätt-
visa mellan olika personalkategorier, så att även den som är anställd på en
tidning eller på SJ skall ha rätt att få en sedvanlig personalrabatt skattefritt?
Jag har bestämt mig för att renodla diskussionen i dag, så att vi slipper
den där vanliga tekniken - att Anita Johansson eller annan företrädare för
socialdemokraterna säger att ”det blir så många frågor att jag inte kan be-
svara dem”.
Nu ställer jag alltså två frågor: Varför skall bostadsrättshavaren betala
skatt om föreningens skuld ökar? Varför skall personalrabatt som är skattefri
för en del vara skattepliktig för andra?
Och den stora och viktiga frågan: Varför kan inte socialdemokraterna inse
att man måste sänka skattetrycket för att öka friheten och klara Sveriges
ekonomi?
Anf. 64 KJELL JOHANSSON (fp):
Fru talman! Låt mig först med anledning av de två yrkanden under
mom. 1 - om de två tillkommande punkterna - som Bo Lundgren framställt,
yrka bifall till folkpartiets motion Sk430 av Bengt Westerberg, yrkande 1.
Kort uttryckt är det ju så att moderaterna vill sänka skattetrycket under
en tioårsperiod med en högre procentsats än vad vi föreslår. Vi i folkpartiet
48
vill sänka skattetrycket med ca 5 procentenheter under motsvarande tid. Jag
återkommer till detta.
När det gäller uttaget av mervärdeskatt vill moderaterna sänka den gene-
rella skattenivån till 18%, medan vi i folkpartiet har angett den högsta skat-
tesats som EG troligen kommer att bestämma sig för - vi vet ju inte det -
nämligen 20 %.
Verkningarna av det skattesystem som förre finansministern Kjell-Olof
Feldt betecknade som både perverst och ruttet framstår i dag med fullständig
klarhet. Självfallet kan inte det gamla skattesystemet lastas för allt, men det
torde vara ställt utom all debatt att de på ett aktivt, och mycket olyckligt,
sätt medverkat till dagens problem i svensk ekonomi.
De allvarliga balansproblemen, underskottet i våra utlandsaffärer, var-
seln, företagsnedläggningarna, inflationen och nedskärningarna i sociala sys-
tem såsom t.ex. sjukförsäkringen - allt detta har i själva verket någon, i vissa
fall kanske sin huvudsakliga, förklaring i det skattesystem som Kjell-Olof
Feldt i så hårda tongångar dömde ut.
Det är naturligtvis med stort beklagande man tänker tillbaka på den full-
ständigt nedgörande kritik som socialdemokraterna före och i valrörelsen
1988 riktade mot det förslag, folkpartiets skatteskiss, som senare varit vägle-
dande vid utformningen av skattereformen.
Hade insikten och handlingsförmågan hos socialdemokraterna infunnit sig
litet tidigare, så hade många av dagens problem inte behövt bli tillnärmelse-
vis så allvarliga.
Vi i folkpartiet liberalerna har nu ändå till sist tillsammans med socialde-
mokraterna genomfört en skattereform, vars främsta syfte var att sänka de
skatter som varit skadligast för ekonomin - nämligen de på arbete och spa-
rande.
Genom reformen har en sänkning av den statliga inkomstskatten, i en
storleksordning som var totalt omöjlig att diskutera med socialdemokra-
terna för några år sedan, nu ändå till slut kommit till stånd.
Som vi skrev i januari i vår partimotion om skatterna kommer skatterefor-
men, framför allt på litet längre sikt, att leda till betydande positiva samhälls-
ekonomiska effekter. Vi ser början till detta i dag, när man på arbetsmarkna-
den tecknar avtal på så låga nivåer att vi nästan får gå tillbaka till de gamla
gulnande bladen för att hitta något liknande. Vi ser det också i ett ökande
sparande, och andra positiva inslag.
Genom ett skattesystem som stimulerar ett bättre utnyttjande av resur-
serna skapas en ekonomi med större utvecklingskraft. Tillväxten kan då öka
på nytt, och marknadsekonomin kan fungera bättre.
Samhällsekonomiskt riktiga signaler kommer också att styra de ekono-
miska besluten, både i företag och i hushåll.
Fru talman! Skattetrycket är högt i dagens Sverige, alltför högt enligt folk-
partiet liberalernas mening. Summan av skatter och avgifter uppgår till ca
56 % av bruttonationalprodukten. Vi brukar uttrycka detta så att skattekvo-
ten är ca 56 %. Vid en internationell jämförelse är detta den högsta förekom-
mande nivån.
Skall man göra sådana jämförelser, är det dock viktigt att mäta på samma
sätt. Annars blir jämförelsen missvisande.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
4 Riksdagens protokoll 1990191:91
|
Prot. 1990/91:91 10 april 1991 |
Det har självfallet stor betydelse om vissa förmåner finansieras via skat- |
den tillförsäkrar de anställda motsvarande förmåner. Ett sådant förhållande
|
Inkomstskatte- |
torde vara vanligt i andra länder som vi jämför oss med. Det har alltså bety- För att man skulle förhindra ett missbruk av sjukförsäkringen gjordes Det är enligt folkpartiet liberalernas mening viktigt att beakta faktorer av Men även om man gör sådana justeringar, blir vår slutsats att skattetrycket En fullt finansierad reform var ett krav för en överenskommelse från soci- Fru talman! När vi vill gå vidare med en sänkning av skattetrycket anser vi För att inte krångla till skattesystemet stannade vi för en nominell beskatt- Även vid en låg inflation är emellertid den samlade kapitalbeskattningen Förmögenhetsskatten berörs över huvud taget inte av skatteöverenskom- Med facit i handen vet vi att det inom finansdepartementet pågick ett ar- |
50
Självfallet vill vi, fru talman, när skadliga skatter är på tapeten, också av-
skaffa omsättningsskatten på handeln med företagens riskkapital.
Den särskilda löneskatten, som ju egentligen är en ren skatt, driver upp
avkastningskraven på satsningar i företagande. Skatten framstår i en interna-
tionell jämförelse som olycklig och bör på sikt avskaffas.
Fru talman! Sverige har världens sammantaget högsta mervärdeskatte-
sats. Vid kommande årsskifte återgår vi till det tidigare momspålägget
23,46 %, men även detta är en alltför hög skattesats. Det kommer att inne-
bära, om det ens blir tillåtet, avsevärda nackdelar att ha en så hög moms om
Sverige blir medlem i EG.
I detta sammanhang vill jag passa på tillfället att rätta till ett påstående
som ofta görs, nämligen att EG är på väg att införa differentierade skattesat-
ser för momsen. Det påstås man göra genom att eventuellt införa två
”band”, helt säker tror jag inte man kan vara efter alla turer, ett på 4-9%
och ett på 14-20 %.
Åtgärden innebär i själva verket ett klart steg emot en mindre differentie-
ring av momsen inom EG, inte tvärtom. Det handlar om att få någon ord-
ning på den flora av mervärdeskattesatser och undantag som finns i med-
lemsländerna. Det framgår dessutom bl.a. av Vitboken att man inom EG
anser det vara en mycket stor fördel med en enhetlig skattesats.
Det är, fru talman, alldeles uppenbart att vissa skattedebattörer som ivrigt
förespråkar ett sänkt skattetryck uppvisar en mycket ensidig syn på skälen
att sänka detta.
När skattetrycket sänks i inkomstledet inträffar ju det, att pengar stannar
hos medborgare i stället för att levereras in till staten. Så långt kan man alltid
hävda att det uppstår en frihet för medborgarna - åtminstone för någon eller
några medborgare. Men man måste givetvis vara observant på att staten fak-
tiskt också gör inskränkningar i den enskildes frihet beroende på hur man
tar ut skatterna i konsumtionsledet.
Folkpartiet liberalerna har alltid hävdat - med undantag av kända skäl för
tobak, alkohol och energi - att staten inte skall styra konsumtionen genom
punktskatter på vissa varor. En sådan styrning och inskränkning i den enskil-
des konsumtionsval inträffar även vid skilda momsskattesatser eller vid
punktbeskattning av skilda varugruper. Konsumtionen styrs till de subven-
tionerade varorna.
Det vore, enligt min mycket bestämda personliga uppfattning, mycket
olyckligt om vi redan före ett EG-medlemskap skulle återgå till en differen-
tiering av momsen enligt den flora av förslag som föreslås i skilda reservatio-
ner. Självfallet kan vi på begränsade områden komma att tvingas till en så-
dan åtgärd om man inom EG slutgiltigt stannar för detta.
För bästa möjliga slutgiltiga utformning av skattesystemet inom Gemen-
skapen skulle det onekligen vara en styrka om de nordiska länderna kunde
uppträda gemensamt med en enhetlig skattesats. Det viktigaste är dock en-
ligt folkpartiet liberalerna att i första hand sänka den generella skattesatsen
till 20%.
Fru talman! Sammanfattningsvis har genom skattereformen viktiga steg
tagits i linje med folkpartiet liberalernas strategi på skatteområdet. De mest
skadliga skatterna, de på arbete och sparande, har sänkts. Nu måste nästa
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
51
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frägor m.m.
52
steg tas för att reducera kapitalskatterna, främst på arbetande kapital. Mom-
sen sänks genom att den tillfälliga höjningen försvinner. Nästa steg blir en
sänkning av arbetsgivaravgifterna, framför allt den särskilda löneskatten.
Därefter måste fortsatta sänkningar av momsen ske i syfte att reducera skill-
naden mot EG.
Vi har i vår partimotion redovisat ett förslag till inkomst- och utgiftsför-
ändringar soi.i ger ca 6 miljarder för skattesänkningar nu eller senare. Vi är
givetvis helt på det klara med att ytterligare stora insatser kommer att krävas
för att möjliggöra önskvärda och nödvändiga skattesänkningar.
Med det anförda yrkar jag bifall till reservation 2.
Fru talman! Folkpartiregeringen lade 1979 fram ett förslag till avdragsrätt
för gåvor till ideella organisationer. Vi har sedan dess följt upp detta krav
och lägger även nu fram ett förslag. Folkpartiet liberalerna menar att en gåva
från en enskild person till svenska biståndsorganisationer och till trossam-
fund borde vara avdragsgill inom en viss beloppsram. Inför det hårdnackade
motstånd som jag vet att detta förslag möter avstår jag dock av tidsskäl att
yrka bifall till denna reservation.
Fru talman! Socialdemokraterna och vänsterpartiet har här i kammaren
drivit igenom en utformning av avdragsrätten för fackföreningsavgifter som
är helt oacceptabel. En grundläggande princip i beskattningen är att med-
lemsavgifter i föreningar inte skall vara avdragsgilla. Den principen har man
frångått utan att kunna ge någon rimlig förklaring. Dessa medel används
bland annat till att bygga upp konfliktfonder. Trots att avdragsrätt föreligger
för detta är inte utfallande konfliktersättningar skattepliktiga.
För arbetsgivaren är inte medlemsavgiften i någon intresseorganisation
avdragsgill. Om denna organisation däremot utför tjänster som är att be-
trakta som kostnader i rörelsen blir detta avdragsgillt.
Avdragsrätten för fackavgifter bör slopas och en översyn företas för att
undersöka om det finns skäl att i likhet med denna behandling förändra av-
dragsmöjligheterna för arbetsgivarna. Här finns olikheter i beskattningen
som vi under många år har velat få utredda och tillrättade. Jag yrkar därför,
fru talman, bifall till reservation 59.
Fru talman! I en motion har jag påpekat att den tillfälliga höjningen av
fastighetsskatten på kommersiella lokaler till 3,5 % av taxeringsvärdet har
aktualiserat frågan om en rättvis beskattning av bostäder i fastigheter med
huvudsakligen lokaler. Dessa bostäder kommer att drabbas av betydande
hyreshöjningar beroende på den orimliga utformningen av fastighetsskatten.
Självfallet bör inte bostäder belägna i hus med huvudsakligen lokaler straff-
beskattas av detta skäl. Ett motiv för en annorlunda beskattning av dessa
bostäder kunde möjligen vara att skatten borde vara lägre. Utskottet begär
nu av regeringen en översyn av frågan, och jag noterar denna framgång med
anledning av motionen med stor glädje och yttersta tacksamhet.
I en annan motion har Isa Halvarsson framställt yrkande innebärande att
även näringsidkare skall kunna få jämkning av bilförmånen på samma sätt
som anställda. Även denna fråga tycks nu kunna få en lösning, och det är
minst lika glädjande.
Fru talman! De nya reglerna för reavinstbeskattning av bostadsrätter har
vållat stor debatt. Onekligen är de också inte alldeles lätta att förstå. Utskot-
tet aktualiserar med anledning av motioner som väckts i frågan en översyn
av bestämmelserna, och det är bra.
Som jag tidigare framhållit vid debatterna måste det vid en skattereform
av den här omfattningen givetvis finnas detaljer som fått en inte helt tillfreds-
ställande lösning. Jag avslutar därför detta anförande med att dels yrka bifall
till reservation 66, dels med den ödmjuka förhoppningen att det nu när tid
gives skall gå att komma fram till bättre lösningar.
Anf. 65 BO LUNDGREN (m) replik:
Fru talman! Det var, som oftast, intressant att lyssna till Kjell Johansson.
Men det finns ändå anledning att göra en liten kommentar.
Vi har i Sverige ett extremt högt skatteuttag inom olika sektorer. Det vore
bra om vi hade ett skattesystem som präglades av en mycket hög grad av
enhetlighet med så litet undantag som möjligt. Men när vi i Sverige avviker
från andra länder när det gäller det totala skatteuttaget, kan vi inte ha enhet-
lighet på alla områden.
Jag antar att detta är ett av skälen till att Kjell Johansson anser att kapital-
beskattningen måste förändras. Den är i och för sig rätt symmetrisk sett från
svensk synpunkt - det finns en del saker som kan diskuteras - men i förhål-
landet till kapitalbeskattningen i andra länder är den mycket högre. Vi måste
därför justera kapitalbeskattningen.
Samma sak gäller mervärdebeskattningen. Om vi infört en så hög skatte-
sats för mervärdeskatten för exempelvis hotell- och restaurangnäringen,
skidliftar och allt annat som kan vara aktuellt, och vet att vi tappar pengar i
Sverige, får man naturligtvis ta hänsyn till detta i strävan att dra ner det to-
tala skattetrycket. Enligt vad jag själv hört har många som varit uppe i fjällen
noterat att det är mycket dyrare. Många har åkt över gränsen till Norge, och
en del har inte åkt över huvud taget.
Fru talman! Det gladde mig att höra att Kjell Johansson sade att man skall
avskaffa den särskilda löneskatten. En fråga är då om Kjell Johansson möj-
ligtvis vill väcka en gemensam motion om att avslå den proposition som nu
kommer om att införa särskild löneskatt på pensionsbetalningar.
Anf. 66 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Fru talman! Den senare frågan tror jag att vi skall nöja oss med att ta upp
när denna proposition behandlas.
Jag håller med Bo Lundgren om resonemanget i stort. Självfallet inser
också vi i folkpartiet liberalerna att det finns bekymmer för vissa branscher
eftersom vi i Sverige isolerat har infört en neutral mervärdebeskattning när
man inte har detta i utlandet.
Men frågan inför framtiden är: Skall vi gå in i EG med ett ytterligt diffe-
rentierat system när alla tecken tyder på att EG egentligen är på väg mot ett
mer enhetligt system? Man har t.ex. infört ett moratorium som innebär att
man inte får införa ytterligare skattesatser och differentiera mer. Man försö-
ker hitta ett system som leder fram till en större enhetlighet i mervärdebe-
skattningen, och den frågan drivs ganska hårt.
Det är mycket klart uttryckt i Vitboken att det vore en stor fördel om det
fanns en enhetlig skattesats. Vore det då inte klokt att vi i Sverige inte kom-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
53
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
plicerar frågan utan behåller vår inställning att Sverige skall ha en enhetlig
mervärdeskatt?
Även ni moderater är emot att vi skall styra människors konsumtion med
skilda skattesatser, eller hur Bo Lundgren?
Anf. 67 BO LUNDGREN (m) replik:
Fru talman! Jodå, det finns mycket som förenar oss i dessa tankesätt. Jag
är också glad över att Kjell Johansson inledningsvis sade att skattetrycket
måste sänkas, även om ni föreslår en lägre takt än vad vi gör och ett slutmål
som i och för sig inte befinner sig så långt ner. Men vi är på samma väg, och
det är bra.
Vi skall naturligtvis ha en så hög grad av enhetlighet som möjligt. Vi hade
tidigare en reducerad momsskattesats i Sverige. När reduktionen togs bort
och vi fick full moms ledde detta till ett bortfall av kunder till hotell- och
restaurangnäringen, diverse semesteranläggningar, skidliftar och annat. Det
är också något som påverkar bytesbalansen negativt. Därmed motverkar
egentligen förändringen sitt eget syfte, nämligen att skapa bättre ekonomi.
Den typen av förändringar borde vi vara beredda att göra. Som jag förstår
Kjell Johansson menar han, att om vi kan leda i bevis, vilket man rimligen
kan om man ser på utvecklingen, att detta är ett problem, är man också be-
redd att göra vissa justeringar i avvaktan på att vi får ner skattetrycket till
den Europanivå där vi så småningom måste hamna. Det är i så fall positivt
och bra att vi har den synen gemensamt.
Läget inom EG är för närvarande efter de senaste direktiven hösten 1990
och beslutet i mars sådant, att man antagligen kommer att få en minimiskat-
tenivå på sannolikt 15 % för en generell skattesats och måhända ett tak på
20 %, men det kan man vara mindre säker på.
Sedan finns ett band på 4—9 % där medlemsländerna har rätt att lägga
beskattningen av olika varor, det kan vara läkemedel och mycket annat.
Detta leder inte till någon större grad av enhetlighet inom EG. Men jag hål-
ler med om att vi i Sverige inte skall göra mer än vi behöver göra förrän vi
står inför EG-anpassningen. Det viktiga är att sänka momsen generellt, helst
ner till 18 %. Men vi skall också göra de mindre justeringar som behövs för
en del branscher som kommit snett och där Sverige totalt sett förlorat.
54
Anf. 68 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Fru talman! Vi i folkpartiet liberalerna har sagt, att om det visar sig att
det blir negativa effekter av förändringen av mervärdeskattesatserna, är vi
beredda att se över dem. Men jag tror att man i dagens mycket osäkra läge
måste vara försiktig med att dra slutsatser om orsak och verkan då det gäller
människors konsumtion. Bilförsäljningen har t.ex. sjunkit med 30—40%.
Mig veterligt har det inte skett någon som helst justering av mervärdeskatten
på bilar, och nedgången kan därför inte bero på detta.
Det har skett en otrolig omsvängning i människors konsumtionsmönster
när det gäller att köpa bilar. Det är inte helt otroligt eller främmande att
tänka sig att det också har inträffat en svängning i människors konsumtions-
mönster när det gäller restaurangbesök eller resor till fjällen oavsett om vi
förändrat mervärdeskatterna eller inte.
Vi är öppna för diskussion, och vi har vid flera tillfällen deklarerat att vi
kommer att följa denna fråga ordentligt. Det vore en stor fördel om vi kunde
få ett skattesystem i Sverige som präglas av enhetlighet och avskaffa den styr-
ning av människor som varit så betecknande för det gamla systemet.
Anf. 69 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Med anledning av Bo Lundgrens funderingar kring formalia
och yrkanden om dessa, vill jag inledningsvis säga följande. Om Bo Lund-
grens yrkande skulle resultera i att det blir en uppdelning av mom. 1, yrkar
jag under detta moment när det gäller sänkt skattetryck bifall till reservation
3 i motsvarande del.
Så över till realia i stället för formalia.
Den stora skatteomläggningens sista steg har nu varit i tillämpning i drygt
tre månader. Vissa effekter av densamma, såväl positiva som negativa, kan
nu börja avläsas. De positiva effekterna i form av t.ex. av ökad arbetsbenä-
genhet och ökat nettosparande, som var en av anledningarna till reformens
genomförande, kan på grund av den korta tid som har förflutit ännu bara
skönjas, men de torde ändå vara någorlunda säkerställda. De negativa effek-
terna har i vissa hänseenden varit brutala för dem som berörs.
Det mest uppmärksammade exemplet, i vart fall i media, är effekterna för
pensionärer med låg pension. Där har regeringen sent omsider tvingats lägga
fram förslag till förändringar och kompletteringar som nödtorftigt eliminerar
de negativa effekterna.
Dramatiskt ökat antal konkurser inom turistnäringen och inom hotell- och
restaurangnäringen är andra exempel. Att de har uppstått beror ju på att
förändringarna i det fallet genomfördes i andra steget, dvs. de har ytterligare
ett års giltighetstid bakom sig.
Vi har också kunnat notera väldigt kraftigt ökade boendekostnader som i
det korta perspektivet framför allt har drabbat hyresgästerna men även vil-
laägare. De senare, alltså villaägarna, har ännu inte märkt den fulla effekten
av skatteomläggningen, eftersom fastighetsskatten ännu inte har drabbat de-
ras plånböcker. Den debiteras ju först i samband med slutskatteregleringen.
I allt väsentligt har de här negativa effekterna varit möjliga att förutse.
Vi hade från centerpartiets sida redan inför omläggningen motionerat om
alternativa förslag i bl.a. dessa hänseenden. Då är det naturligt att vi nu, när
våra farhågor och bedömningar visat sig besannas, återkommer med dessa
förslag.
Tyvärr kvarstår den betongmur som uppgörelsen mellan socialdemokra-
terna och folkpartiet liberalerna skapat mot förändringar i denna uppgö-
relse. Den är lika kompakt i dag som den visat sig vara tidigare. Utskottsma-
joriteten föreslår i dagens betänkande inga förändringar utan endast tillkän-
nagivande till regeringen om behov av översyn på två punkter.
Jag skulle vilja ställa frågan till den majoritet som bildats i det avseendet
varför man över huvud taget behöver göra en översyn i fråga om beskatt-
ningen av reavinster på bostadsrätter. Detta är något som Bo Lundgren tidi-
gare vidrörde och som jag därför inte utvecklar. Här är det fråga om en be-
stämmelse som i sin nuvarande tillämpning är så uppenbart felaktig att den
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
55
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
56
inte fordrar någon som helst översyn. Det som nu erfordras är att man går
till handling för att eliminera denna uppenbara felaktighet.
Centerns skattemålsättningar skulle jag vilja sammanfatta i fem punkter:
1. Skatt skall utgå efter bärkraft.
2. Skattesystemet skall främja arbete och företagande.
3. Det skall också främja sparande och enskilt ägande.
4. Skattesystemet skall medverka till att åstadkomma en god miljö och re-
surshushållning.
5. Därutöver skall den totala skattekvoten sänkas.
En viktig byggsten i vårt alternativ är differentiering av mervärdeskatten
med lägre skatt på nödvändigheter som mat och boende. Vi har tidigare mo-
tionerat om en bibehållen lägre mervärdeskattesats inom bygg- och bostads-
sektorn, och vi återkommer med det kravet även till årets riksdag.
Vi har också till årets riksdag presenterat ett heltäckande förslag när det
gäller sänkt skatt på maten. Förslaget har som utgångspunkt att mervärde-
skatten på mat skall vara differentierad till 60 procentsnivån. Vi har bifogat
ett komplett förslag till hur en lagtext skulle kunna utformas, och vi har
också utformat ett finansieringsförslag för åtgärden sänkt skatt på maten.
Till det detaljerade förslaget har under utskottsbehandlingen vänsterpar-
tiet anslutit sig. I vissa principer har sedan länge miljöpartiet också varit före-
språkare för det vi föreslår. Vi har vidare kunnat notera att moderaterna ac-
cepterat och förespråkar principen om en differentierad mervärdeskatt. Jag
noterade dessutom vid replikskiftet mellan Bo Lundgren och Kjell Johans-
son att trots att argumentationen inte var särskilt stark sade sig ändå Kjell
Johansson i slutet av sin sista replik vara beredd att se över mervärdeskatten
på t.ex. turistområdet. Det må väl ändå tas till intäkt för att en uppluckring
är på gång litet varstans.
Vad beträffar sänkning av matmomsen har opinionsundersökningar under
senare tid givit mycket entydiga besked om vad de tycker som ytterst är be-
rörda av åtgärden, dvs. de svenska medborgarna. Jag tillhör dem som menar
att man skall vara försiktig med tolkningen av opinionsundersökningar som
visar på förändringar med en eller annan procent hit eller dit, men i det här
fallet har det visat sig att 93 % vill ha sänkt skatt på maten och att 84 % vill
ha sänkt skatt på maten även om den sänkningen skall finansieras genom
höjd mervärdeskatt på andra nyttigheter. Då tycker jag att det finns synnerli-
gen säker grund för att uttala att här vet vi hur man ser på saken i det svenska
folkdjupet.
Mot bakgrund av detta och mot bakgrund av det förändrade sinnelag som
successivt har vuxit fram och uppenbarligen är på väg att växa fram numera
litet varstans måste det, tycker jag, betraktas mera som en tidsfråga när
också andra partier skall ansluta sig till vårt synsätt och det äntligen skall
kunna bildas majoritet för att genomföra en sänkning av mervärdeskattesat-
sen på dessa väsentliga nyttigheter.
Fru talman! På vissa områden har av majoriteten bakom skatteuppgörel-
sen förväntade bidrag till finansieringen uteblivit. Om man höjer skattesat-
sen, riskerar man nämligen alltid att den beskattade basen minskar. Om den
minskar tillräckligt mycket, uppstår ett totalresultat som är negativt. Det
finns ett numera ganska gammalt exempel på detta, omsättningsskatten på
aktier, som sedan den infördes har haft sådana skadeverkningar på själva
basen, dvs. handeln med värdepapper, att det statsfinansiella utbytet av
denna skatt numera blivit negativt i förhållande till hur det var tidigare.
Vi kan ännu inte statistiskt belägga men vi kan skönja en ny företeelse
på samma tema, nämligen turistmomsen. Det föreligger alltså ännu ingen
fullödig statistik, men alla tecken tyder på att vi har haft en kraftig nedgång
sedan mervärdeskatten ökades resp, infördes på turistområdet. Vi kan också
notera att den nedgången i vart fall icke enbart eller ens till väsentlig anled-
ning är konjunkturell, eftersom vi samtidigt kan notera att utlandsturismen
ökar.
Det här betyder helt enkelt att svensk turistnäring, i stor utsträckning be-
roende på turistmomsen, har tappat konkurrenskraft. Det måste vi göra nå-
gonting åt. Vi måste vända den här utvecklingen.
Bland de önskvärda effekter som borde komma ut av en skatteomläggning
finns ökat sparande, ökat företagande och ökad stabilitet vid förvärv av egen
bostad. De tre flugorna försöker vi slå i en smäll när vi föreslår införande av
personliga investeringskonton, vilket skulle innebära att varje medborgare
hade möjlighet att göra skattefria avsättningar till dessa konton uppgående
till ett halvt basbelopp och att skattefriheten skulle bestå vid användning av
medel ur detta konto för start av eget företag eller vid köp av bostad. Medlen
skulle beskattas först vid uttag för andra ändamål, dvs. för vanlig konsum-
tion.
En annan viktig fråga för tillväxt i ekonomin är andelen nystartade före-
tag. Ett inslag i skatteomläggningen har varit att slopa kvittningsrätten mel-
lan förluster i näringsverksamhet och inkomst av tjänst. Jag medger gärna
att det finns betydande fog för detta. I det gamla systemet hade nämligen
denna obegränsade kvittningsrätt i hög grad oönskade effekter.
En effekt av den slopade kvittningsrätten som dock inte är önskvärd är att
nystartandet av företag hämmas. Därför föreslår vi från centerpartiets sida
en tidsbegränsad kvittningsrätt vid nystart av företag. Det är särskilt värde-
fullt för olika hantverksföretag men också för t.ex. utvecklingsbolag som
drivs av forskare som bibehåller sin forskartjänst samtidigt som de har intres-
santa utvecklingsmöjligheter i ett eget företag, där dock vinsterna ofta låter
vänta på sig ett antal år. I den situationen kan den tidsbegränsade kvittnings-
rätten vara oerhört värdefull.
En annan drabbad grupp är pensionärer med låga pensioner. De är på visst
sätt tidigare skattebefriade och har därför ingen nyttoeffekt av marginalskat-
tesänkningen. En mycket allvarlig effekt som uppstår för dessa låginkomst-
pensionärer, som samtidigt, till följd av ett strävsamt och sparsamt liv, har
skaffat sig en viss, liten förmögenhet, är att kapitalinkomsterna från denna
förmögenhet, dvs. räntorna, i vissa fall kan drabbas av marginalskatter på
ända upp till 83%. Genom påverkan på det kommunala bostadstilläggets
storlek kan det uppstå ytterligare marginaleffekter på nästan 50%, vilket
sammantaget innebär att det i dag finns pensionärer med mycket låga in-
komster som har marginaleffekter på sammantaget betydligt över hundra
procentenheter.
Jag skulle vilja fråga herrskapet Johansson, dvs. Anita och Kjell, om man
har något råd att ge de pensionärer som befinner sig i denna situation, utöver
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
57
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
att de skall betala mer än 100 % i skatt till staten. Skall de ge bort sina bespa-
ringar, eller skall de slösa bort dem genom ett leverne som just dessa pensio-
närer aldrig har ägnat sig åt under sitt hittillsvarande liv?
Det finns alltså, herr talman, åtskilliga skönhetsfläckar i skatteomlägg-
ningen. Jag håller med Kjell Johansson om att det inte är att förvånas över
att det i en så stor omläggning uppstår skönhetsfläckar. Litet mer förvånande
är att det inte tycks finnas någon som helst beredskap bland dem som stod
bakom omläggningen för att rätta till dessa skönhetsfläckar.
I vissa fall kan man säga att dessa skönhetsfläckar består av rena systemfel.
Det är klart att de måste åtgärdas. Det finns såväl samhällsekonomiska som
fördelningspolitiska skäl för sådana förändringar. Men som jag tidigare be-
rört förefaller detta vara omöjligt, med nuvarande majoritet bakom den hit-
tillsvarande omläggningen.
Den enda slutsats man kan dra av detta förhållande är att för att det skall
bli ordning i dessa hänseenden krävs det en ny regering. Den måste som en
av sina uppgifter rätta till systemfelen, tvätta bort skönhetsfläckarna och in-
leda en sänkning av det totala skattetrycket. Om detta skall lyckas erfordras
centermedverkan i denna regering.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservationerna 3, 15,
28, 35, 53 och 74 - vad gäller reservation 3 på det sätt som har framgått av
inledningen till mitt anförande.
Anf. 70 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Först beträffande reavinsten på bostadsrätter: Det förslag
som lades var ett försök att konstruera en beskattning där bostadsrätterna
skulle behandlas likadant som egnahem. De skulle alltså beskattas på samma
sätt. Då skulle man också kunna använda sig av takregeln även när det gäller
reavinstbeskattning av bostadsrätter.
Som jag sagt redan tidigare är förslaget svårförståeligt, och vi tycker att
man bör se över det. Men man kan inte bara ta bort detta och ändra på det,
för då uppstår en annan asymmetri i förhållande till beskattningen av villor.
Det är skälet till att man inte bara kan plocka bort detta.
Beträffande mervärdsskatten, vill jag, herr talman, i första hand hänvisa
till det replikskifte jag hade med Bo Lundgren. Jag noterar att det finns ett
ganska stort gap mellan centerpartiet och folkpartiet beträffande synen på
människors frihet. Medan vi vill konstruera en beskattning som är neutral,
dvs. som inte är styrande för människorna, har centern en otrolig benägen-
het att genom en hel flora av differentierade skattesatser styra människors
konsumtion till det ena eller det andra området. Den inställningen delar vi
inte.
Ibland är det också litet svårt att förstå logiken. Rolf Kenneryd talar om
fördelningen och om de pensionärer som har det dåligt ställt, men i nästa
andetag säger han att restaurangmomsen är bland det mest angelägna att
sänka. Hur kommer det att hjälpa pensionärerna? Om vi nu skall tala fördel-
ningspolitik finns det väl anledning till eftertanke. Vi lägger mervärdeskatt
på alla dessa pensionärers vardagsbehov, men de sitter ju inte på restaurang
dagarna i ända. De har alltså ingen nytta av lägre restaurangmoms. Om vi
58
håller oss innanför landets gränser är det nästan skamlig fördelningspolitik
att bete sig på detta sätt, Rolf Kenneryd.
Däremot är vi otroligt medvetna om att vi faktiskt har bekymmer med ut-
landet i fråga om den s.k. turistmomsen. Problemet är bara att det inte finns
något som heter turistmoms. Jag får återkomma till den saken eftersom min
taletid nu är slut.
Anf. 71 BO LUNDGREN (m) replik:
Herr talman! Min replik gäller Rolf Kenneryd, så jag vill till honom säga:
Nog är det väl så att varken pensionärer eller andra har råd att gå på restau-
rang, med de höga momsskattesatser som vi har fått i de sammanhangen -
detta sagt inom parentes.
Min ambition, Rolf Kenneryd, är inte att differentiera momsen. Egentli-
gen skulle jag väl kunna säga att min ambition är en helt enhetlig moms på
10-procentsnivå och en rejäl sänkning av alla skatter. Det är ju slutmålet
långt fram i tiden.
När man funderar på vad som kan göras i övrigt får man leta efter sådant
som blivit helt felaktigt, t.ex. hotell- och restaurangmomsen, vilket jag har
redovisat tidigare. Det centern vill göra är att differentiera momsen så att
den skall vara 20% nästa år på allt utom livsmedel. Där skall vi ha 15%,
vilket för övrigt är väsentligt högre än inom EG.
Det finns egentligen två motiv till detta. Det ena skulle vara att man får
en fördelningsmässigt bra effekt, dvs. att låginkomsttagare tjänar på lägre
moms på just mat. Alla konsumerar vi också kläder. Men statliga utred-
ningar har visat att fördelningseffekten inte blir sådan. Det finns alltså inget
sakligt skäl för att sänka momsen på just mat. Däremot finns det sakliga skäl
för att sänka momsen över huvud taget, så att alla människor - och särskilt
låginkomsttagare - gynnas av lägre skattenivå.
Det andra motivet är, som Rolf Kenneryd sade, att detta ligger väl till i
folkdjupet. Det kan naturligtvis vara frestande för ett politiskt parti att reso-
nera: Om vi frågar människorna om de vill ha sänkt skatt på mat säger de ja -
då skall vi kräva sänkt skatt på mat. Men det gäller att ha sakliga funderingar
beträffande vilken effekt man får, och det skulle vara intressant att höra Rolf
Kenneryd utveckla detta.
Slutligen: Idén med investeringskonton är intressant, men det uppstår
problem. Om jag sparar säg 150000 under en tioårsperiod, sedan köper en
bostad och säljer den året efter, får jag då behålla de skattefria pengarna,
eller måste det bli ett uppskovsförfarande? Det uppstår alltså tekniska pro-
blem om man får placera pengarna i bostäder. Vad händer när jag köper en
bostad för skattefria pengar och sedan säljer den?
Anf. 72 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Jag noterar Kjell Johanssons påstående att det inte går att
ändra reavinstbeskattningen på bostadsrätter. Jag har motsatt uppfattning
och påstår att det går att ändra den redan nu.
Sedan säger Kjell Johansson att vi motverkar friheten genom att styra
konsumtionen genom en differentierad mervärdeskatt. Jag tror att den argu-
mentationen är mycket överdriven, eftersom det rör sig om nyttigheter som
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
59
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
60
var och en är oerhört beroende av, dvs. boende och mathållning. Jag skulle
vilja fråga Kjell Johansson vad han säger till den ensamstående två- eller tre-
barnsmamman som, just till följd av detta barninnehav, kanske inte heller
kan jobba full tid: Vilken frihet att välja konsumtion har hon i dagens skatte-
system? Är det inte så, Kjell Johansson, att hon och många andra i liknande
situation är hänvisade till att lägga huvuddelen av sin begränsade inkomst på
just de nyttigheter som vi vill göra det möjligt för henne och andra att skaffa
sig?
Beträffande restaurangmomsen försöker Kjell Johansson frammana ett
motsatsförhållande gentemot pensionärernas beskattning. Då vill jag erinra
Kjell Johansson och andra om att detta med restaurangmoms är ett oegent-
ligt begrepp. Det som i den här kammaren kallas hotell- och restaurang-
moms är egentligen mervärdeskatt på övernattning och all mathållning. Jag
vet inte om Kjell Johansson har uppmärksammat att det t.o.m. gäller pensio-
närer som låter sig utspisas på de servicehus som vi har i landets alla kommu-
ner. Det kan väl knappast anses vara någon lyxkonsumtion, för den pensio-
när som inte själv förmår ordna sin mathållning utan därför utnyttjar service-
husets tjänster. Denne låginkomstpensionär drabbas alltså av det som i den
här kammaren kallas restaurangmoms men som i realiteten är en utspis-
ningsmoms i alla led, även beträffande utspisning av enklaste slag.
Får jag avslutningsvis till Bo Lundgren kort säga, eftersom han sade att
vi skall bibehålla den högre procentsatsen på allting utom maten, att vi har
föreslagit en differentiering av mervärdeskatten också vad avser bostäder,
persontransporter och energi.
Anf. 73 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag sade inte att det inte går att ändra reavinstbeskattningen
på bostadsrätter, Rolf Kenneryd. Allting går. Frågan är bara om det blir bra.
Och det här blir inte bra, för det uppstår en asymmetri i beskattningen som
är oacceptabel. Jag vill bolla tillbaka frågan till Rolf Kenneryd: Är det inte
så att det uppstår en sådan asymmetri?
Så till den s.k. turistmomsen. Hade det funnits något definierat momsut-
tag på de turister som besöker Sverige, så skulle vi självfallet mycket enkelt
kunnat anpassa denna turistmoms. Det hade inte stört den rättvisebild som
vi tycker skall råda, att människor skall styra sin egen konsumtion. Det hade
också varit mycket enkelt att administrera. Problemet är att det inte finns
något sådant system, utan det handlar om ett system som vi tillämpar rätt
igenom här i Sverige. Nu har vi sagt att industriverket skall följa utveck-
lingen, och det tycker jag att man skall göra också.
Rolf Kenneryd, jag nämnde bilförsäljningen, som har minskat med mellan
30 och 40 %. Hur kan Rolf Kenneryd vara så tvärsäker på att just bilförsälj-
ningen kan falla våldsamt utan att det har någonting med momsen att göra,
medan bara momsen har ställt till detta då det gäller restaurangbesöken? Så
enkelt är det ju inte.
Rolf Kenneryd ville också att jag skulle ge råd om hur pensionärer skall
göra som har ganska låga ränteinkomster på sina besparingar. Jag brukar
aldrig ge råd om skatteplanering - allra minst här i Sveriges riksdags kam-
mare - men i det här fallet tycker jag att det möjligen kan vara moraliskt rätt
att göra det. Jag vill ge dessa pensionärer detta råd: Behåll vad ni eventuellt
behöver på samma konto och sätt in resten av pengarna på ett tvåårskonto,
så drabbas ni inte av denna orimliga effekt. Det kan vara en lämplig åtgärd,
med tanke på att vi faktiskt har genomfört en total förändring av marginalef-
fekterna genom att det särskilda avdraget inte kommer att trappas av på det
sätt som det har gjort tidigare.
Två- eller trebarnsmamman tror jag faktiskt är ordentligt kompenserad i
och med de höjda barnbidragen och de skattesänkningar som sker i skattere-
formen.
Anf. 74 BO LUNDGREN (m) replik:
Herr talman! Liksom vid det förra tillfället gäller min replik Rolf Kenne-
ryd.
Rent generellt skulle jag ändå först vilja säga att det är förvånande att vi
har en situation där det införs en regel för pensionärer som faktiskt innebär
att de får betala kraftiga marginalskatter, och sedan säger att de kan undfly
dessa genom skatteplaneringsåtgärder. Jag tror att Rolf Kenneryd håller
med mig om att det är bättre att ändra på regeln i så fall.
När det gäller frågan om momsen, är det alltså så att vi vill sänka momsen
på mat, kläder, diskmedel, tvättmedel, cyklar och barnböcker för att ta
några exempel. Centern vill sänka momsen på mat men höja momsen på
kläder, diskmedel, tvättmedel, cyklar, barnböcker och en del annat. Vi
tycker att momsen generellt skall sänkas.
Det har faktiskt gjorts ett par statliga utredningar som har tittat på in-
komstfördelningseffekterna. Stig Josefson, en tidigare centerledamot i skat-
teutskottet, satt med i en av utredningarna men reserverade sig inte mot slut-
satsen att man inte behövde differentiera momsen - det fanns inga fördel-
ningseffekter mellan olika inkomstgrupper. Det är därför vi säger: Visst kan
man differentiera momsen, men det är onödigt - om det inte kan visas på
särskilt negativa effekter, vilket exempelvis gäller turistmomsen.
Anf. 75 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Får jag inleda med att bekräfta Bo Lundgrens förmodan när
det gäller skatteplanering. Jag tackar för den tidsvinst som jag därmed gjort.
Låt mig ändå till Bo Lundgren få säga beträffande resultatet av de statliga
utredningarna, att de företogs vid en tidpunkt då Sverige alltjämt hade ett
system med livsmedelssubventioner. Den slutsats dessa utredningar kom
fram till var att ett system med statliga livsmedelssubventioner var ett enk-
lare och i vissa fall bättre system än sänkt mervärdeskatt på maten. Detta
förhållande är ju icke längre för handen, för nu har vi icke längre några livs-
medelssubventioner. Därmed kan enligt min uppfattning heller icke de stat-
liga utredningar som kom fram till denna slutsats åberopas i dagens debatt.
Jag håller med Kjell Johansson om att turistmoms kanske inte är det rik-
tiga uttrycket, för det inrymmer i sig så många företeelser. Jag hade tänkt
utveckla detta under nästa betänkande, men eftersom Kjell Johansson up-
penbarligen inte kommer att delta då, vill jag göra det nu - helt kort.
Turistmoms innehåller t.ex. mervärdeskatt på liftanläggningstjänster.
Som vi redan tidigare diskuterat ingår övernattning och utspisning. Vidare
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
61
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
62
utgår mervärdeskatt på persontransporter. Sammantaget låter sig detta
mycket väl sammanfattas i uttrycket turistmoms.
Med anledning av den jämförelse Kjell Johansson gjorde med bilförsälj-
ningen, vill jag påpeka det jag sade redan i mitt inledningsanförande, nämli-
gen att nedgången i turistomsättning icke låter sig förklaras av konjunktu-
rella skäl, eftersom vi samtidigt kan avläsa att svenska turister söker sig
utomlands för att där åtnjuta sina turistiska nyttoeffekter. Det är ett belägg
så gott som något för att svensk turistindustri har tappat konkurrenskraft, i
stor utsträckning beroende just på den höjda mervärdeskatten.
Andre vice talmannen anmälde att Kjell Johansson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 76 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Återigen diskuterar riksdagen skattefrågan. Vi gör det i en
tid som kanske kan kallas oredans tid. Sällan har de politiska alternativen
varit så svaga eller vaga som nu. Och väljarna reagerar med att se på politi-
ken med det stora vemodet. I opinionsundersökningarna går oprövade alter-
nativ framåt, och rena missnöjesgrupper firar triumfer.
Herr talman! Det är mot denna bakgrund vi diskuterar skatteutskottets
betänkande nr 17. Men oredan är inte bara en bakgrund till betänkandet,
utan jag menar att skattepolitiken också är en viktig orsak till den politiska
villervalla som råder.
Skatternas grundläggande uppgift är att finansiera och fördela välfärd.
Fördelningen sker genom de satsningar som finansieras via skatterna, men
också genom principen skatt efter bärkraft, dvs. att de som har mycket får
betala en högre skatteandel än andra.
Socialdemokraterna har haft en grundläggande tanke om att göra stegvisa
förändringar i utjämnande riktning - steg åt vänster helt enkelt. Målet har
varit att bygga folkhemmet. Det är detta som herr Westerberg har kallat ”de
små stegens tyranni”.
Men med skattereformen blev det tydligt att socialdemokratin slagit in på
ett nytt spår: ”de stora klivens strategi”. Och när man tar stora kliv i okänd
terräng så kan man ibland sjunka djupt ner. Det är detta som har hänt rege-
ringen Carlsson. Vänsterpartiet och socialdemokraterna gick i valet 1988
till strid mot moderaternas och folkpartiets skattealternativ. Någon socialde-
mokrat påstod t.o.m. att Westerbergs hjärna var felprogrammerad. Folkpar-
tiet förlorade i valet 1988, men segrade i skattestriden - tack vare regering-
ens 180-gradersvändning. Detta är bakgrunden och orsaken till dagens vaga
och svaga politiska bild.
Skatterna kan utjämna inkomsterna främst på fyra sätt. Socialdemokra-
terna har nu lyckats med bedriften att nästan helt gröpa ur skattens omförde-
lande förmåga på tre av dessa fyra områden.
1. Marginalskatterna har sänkts så kraftigt att dagens socialdemokrater
har uppfyllt kravet från Skattebetalarnas förening om ”hälften kvar”, dvs.
högst 50 % i marginalskatt även för dem som tjänar 100 000 kr. i månaden.
2. De indirekta skatterna, momsen och liknande, har breddats till i princip
alla områden. Bas- och lyxkonsumtion beskattas lika hårt.
3. Socialdemokraterna har sänkt skattesatsen för bolag, så att Sverige nu
har Västeuropas lägsta bolagsskatt såväl formellt som i praktiken.
På dessa tre punkter har man lyckats med den tvivelaktiga bedriften att ta
bort progressionen ur skattesystemet.
4. Kapitalbeskattningen har sänkts, men genom avdragsbegränsningar
kommer intäkterna att öka, och det är positivt. Men talet om att alla möjlig-
heter till skatteplanering är stoppade är en ren myt. Det är fortfarande lön-
samt för höginkomsttagare att förvandla arbetsinkomster till kapitalinkoms-
ter. Högsta marginalskatten på arbetsinkomster är 50 % medan den är 30 %
på kapitalinkomster. Denna arbitragemöjlighet finns alltjämt, och det finns
många andra undantag. Vi i vänsterpartiet har hävdat att det är lika riktigt
att säga att talet om 30 % i enhetlig kapitalbeskattning enligt 30-procentsre-
geln är lika mycket undantag som regel.
Var då skattereformen onödig? Nej, självklart var den inte det. Jag vet att
Sverige behövde och att svenska folket ville ha en skattereform. Marginal-
skatteeffekten var för hög både för låginkomsttagare och för normalin-
komsttagare, och högsta marginalskatt inträdde redan på inkomster under
200 000 kr. Den formella progressionen för verkliga höginkomsttagare hade
samtidigt urgröpts genom fusk och mygel. Investeringar snedvreds, och in-
låsningar och försämrad tillväxt blev följden.
Så visst behövdes en skattereform; det var inte tu tal om det. Det krävdes
ett nytt skattesystem om skattemoralen skulle kunna upprätthållas. Det be-
hövdes ett nytt skattesystem för att gynna arbete och sparande, ett system
som gynnade ekonomisk tillväxt och som gav möjligheter att ta hänsyn till
miljökrav. Allt detta var riktigt, men det fanns inga nationalekonomiska be-
hov av eller folkliga krav på att gå från en ytterlighet till en annan.
Herr talman! Jag tillhör inte dem som skyller allt som jag ogillar på den
onde. Lika litet skyller jag alla problem på skatteomläggningen. Men jag kan
sakligt sett konstatera att regeringens reform skapat väl så många problem
som lösningar.
Herr talman! Vänsterpartiet har redovisat sina grundläggande skatteprin-
ciper i reservation 4, som jag nu yrkar bifall till. Vi hade velat gå i riktning
mot en real kapitalbeskattning. Då hade skattesatsen kunnat ökas till 50 %
utan olägenheter för sparbenägenheten. Men den 30-procentiga nominella
kapitalbeskattning som vi har i dag för med sig problem vid hög inflation.
Vi i vänsterpartiet anser att kommunernas ekonomi borde ha vägts in i en
samlad skattereform och att kommunerna måste få en vidgad skattebas. Vi
anser också att företagsskatten borde ha bidagit till en finansiering av sänkt
inkomstskatt. Det skedde t.o.m. i Reagans USA.
Vänsterpartiet kommer att fortsätta opinionsbildningen för sina krav. Vi
anser att skatteomläggningen skall rivas upp och justeras så att principen
skatt efter bärkraft åter kan bli grundläggande. I det korta perspektivet
krävs dock några omedelbara justeringar. I en rad reservationer till detta be-
tänkande har vi pekat på beslut som både bör och kan fattas nu. Det gäller
bl.a. följande förslag:
Inrätta ett nytt skikt i skatteskalan för inkomster över 240 000 kr. Däröver
bör statsskatten sättas till 30%. Det ger ca 60% i marginalskatt. Slopa
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
63
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
64
grundavdraget för inkomster över 180 000 kr. Det ger mellan 9 och 10 miljar-
der mer till samhället. Sänk momsen på mat med 40% från den 1 januari
1992. Inför ett strikt ränteavdragstak för ränteutgifter över 100 000 kr. per
person. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall även till reservationerna 6,
12, 15 och 63.
Jag har vidare hävdat att skatteomläggningen har skapat en rad nya pro-
blem, och vilka är då dessa? Ja, det största är fördelningsproblemet. Alla vet
att många vinner på ”reformen”. Det vore ju konstigt annars när riksdagen
inte finansierar skattesäkningen på inkomstsidan fullt ut utan litar till dyna-
miska effekter. Det är klart att en skattesänkning totalt sett ger ökade in-
komster till hushållen. Det vore mycket underligt annars.
Alla vet emellertid också att många förlorar på skattereformen. De verk-
liga förlorarna finner man bland pensionärer med låg pension, ”den en-
samma mamman”, studerande och utsatta grupper såsom handikappade.
Alla dessa är reformens förlorare.
Jag tror inte att Ingvar Carlsson var medvetet cynisk när han från denna
talarstol sade att våra pensionärer är värda att nå upp till socialbidragsnivån.
Men visst skorrade det illa för de gamla att höra att de efter den stora refor-
men var värda att leva på socialbidragsnivå.
Problemet är således inte att alla förlorar, utan att andelen förlorare är
störst bland låginkomsttagarna medan andelen vinnare är störst bland högin-
komsttagarna. Klyftorna vidgas. Skatteomläggningen slår dessutom snett ur
jämställdhetsperspektiv, då det genomsnittligt är fler män än kvinnor som
vinner på skattereformen.
Fördelningsfelet är illa nog i sig, men på det kommer följdfel. Jag vill påstå
att socialdemokraterna har gjort ett dubbelfel, och det brukar mycket riktigt
resultera i förlorad serve. Det har man gjort i skattepolitiken. Skatteomlägg-
ningen genomfördes efter ett decennium av omfördelningspolitik till förmån
för höginkomsttagarna. Inflationen, lånekarusellen och ”börsboomen” om-
fördelade miljard efter miljard. Det gjorde att vanliga löntagare och ekono-
miskt svaga grupper blev tveksamma för att inte säga fientligt inställda till
momsbreddningar och höjda indirekta skatter. Det gäller särskilt om den
nya momsen skall finansiera marginalskattesänkningar, som mest gynnar
dem som redan har gynnats under hela 1980-talet.
Detta skapar det absurda läget att socialdemokraterna motverkar skatte-
trötthet bland höginkomsttagare genom att underblåsa tendenser till skatte-
revolt bland de breda grupperna av skattebetalare. Det är detta som ger gro-
grund för skattepopulism och ger Ny Demokrati dess framgångar i opinions-
undersökningarna. Vad Ny Demokrati har lyckats göra är att med ett mode-
rat budskap fånga socialdemokratiska väljare, och det är socialdemokra-
terna som har möjliggjort detta.
Genom skatteomläggningens momsbreddningar och den kritik detta har
skapat försvåras möjligheterna att bruka skatteinstrumentet i den ekono-
miska politiken. När ekonomin behöver stramas åt - och det behöver den
ibland - då är en enkel metod att höja momsen eller arbetsgivaravgifterna.
Men när fördelningspolitiken brister och när momsen redan brukas hårt me-
dan inkomstbeskattningen sänks kraftigt, då blir inte det skatteinstrumentet
längre operativt.
Detta visade sig t.ex. våren 1989 när regeringen inte tordes driva kravet
på en effektiv åtstramning. Det skall erkännas att mitt parti inte har för vana
att driva åtstramningspolitik. Men varför vågade inte regeringen driva frå-
gan till sin spets? Jo, man vågade inte riskera att möta väljarna i ett allmänt
val på skattefrågan, och man var inte villig att möta vänsterpartiet i fördel-
ningspolitiken. Därför var man tvungen att så att säga gå värdshus förbi.
Det var här som regeringens fall i opinionen började. Det var denna fälla
som regeringen grävde och som man själv föll i. Det är denna oförmåga i
politiken som har lett till dagens ekonomiska kris.
Till yttermera visso har momsbreddningen och de höjda indirekta skat-
terna registrerats som höjd inflation, med 3 till 4 procentenheter under två
år. Det är höga inflationstal som naturligtvis registrerades internationellt.
När finanshandlare i London läser sin the Economist och ser att inflationen
i Sverige stiger, blir de nervösa. Man kan inte begära att den engelska rasen
av finansvalparna skall känna till att regeringen har ökat momsen så kraftigt.
Detta bidrog till en valutaoro hösten 1990, som i sin tur ledde till ränte-
chocken. Det har ytterligare fördjupat kristendensen i ekonomin och lett till
ökad arbetslöshet. Det finns fler fel än fördelningsfelet. Strategifel och un-
derskattning av ekonomisk-politiska problem har lett fram till det dåliga läge
vi har i dag.
Herr talman! Jag har nu använt lång tid till att kritisera regeringen. Det
brukar oppositionen göra. En känd socialdemokratisk ekonom - det är inte
Grassman - har t.o.m. retoriskt frågat om det finns någon saklig anledning
för moderaterna att ställa upp i nästa val.
Som vänsterpartist vet jag skillnaden på vänster och höger. Som vänster-
partist vet jag skillnaden på social- och nyliberalism. Därför skall jag bruka
återstoden av mitt anförande till den andra flanken. Det gör också att Anita
Johansson och jag kanske kan bilda en, om än tillfällig, allians. Anita Jo-
hansson kanske då i gengäld kan svara mig på frågan vad det är för fel på att
slopa grundavdraget för inkomster över 180000 kr.
Herr talman! Ian Wachtmeisters och Bert Karlssons parti Ny demokrati
har fått stor uppmärksamhet i media och goda siffror i opinionsundersök-
ningar. Uppmärksamheten har även resulterat i saklig granskning. Ny De-
mokratis yviga prat har då avslöjats som luft.
All högerpopulism har ett gemensamt grundläggande krav-sänkt skatt. I
forna tider fanns skojare som sålde patentmediciner som påstods bota allt
från kräfta till gikt. I dag erbjuder högerkrafterna skattesänkningar som pa-
tentmedicin för alla sorters samhällsproblem. Det finns inget som det inte är
verksamt emot.
På samma sätt som med Ny Demokrati måste moderaternas budskap tas
på allvar och utsättas för saklig granskning. Till hösten kan reservationerna
vara propositioner. Efter en eventuell borgerlig valseger så kommer Carl
Bildt att vara med och bilda regering. I sämsta fall med Ny Demokrati som
stödparti.
I sin skattemotion och reservation nr 1 kräver moderaterna att ”skatte-
trycket” skall sänkas med 1 % varje år under 90-talet. Bo Lundgren har re-
dogjort för detta i talarstolen. Man skall börja redan år 1992, och då skall
skatten sänkas med 27,5 miljarder. Moderaterna säger att varje hushåll i ge-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
65
5 Riksdagens protokoll 1990191:91
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
nomsnitt skall få 7 200 kr. i skattesänkning. Hushållen skall således få 27,5
miljarder att handla för. Det är generöst av ett parti som ständigt talar om
stramhet, vikten av låga löner och de allvarliga underskotten i bytesbalan-
sen.
Hur går det med underskotten i bytesbalansen om hushållen bestämmer
sig för att öka importen med 27,5 miljarder. Hur går det med inflationen om
hushållens köpkraft ökar med 27,5 miljarder?
Vilka hushåll skall få dela på 27,5 miljarder? Moderaterna säger att de
skadligaste skatterna skall sänkas först. Enligt moderat logik är det bl.a. för-
mögenhetsskatt och omsättningsskatt på aktier. Dessutom vill moderaterna
ytterligare sänka marginalskatten för höginkomsttagare. Räknar modera-
terna med att skattesänkningar främst skall gå till höginkomsttagare och att
de välbeställda hushållen är så kloka att de inte konsumerar utan bara ökar
sitt privata sparande?
Om inte budgetunderskottet åter skall växa så måste ”valgåvan” på nära
30 miljarder finansieras med omfattande nedskärningar.
Enligt riksrevisionsverket motsvarar 27,5 miljarder följande totala trans-
fereringsposter för det senast avslutade budgetåret:
Barnbidrag
Sjukförsäkringssystemet
Föräldraförsäkringen
Studiestödet
Statligt bostadsbidrag
Summa
66
11,3 miljarder
8,1 miljarder
2,0 miljarder
5,9 miljarder
0,5 miljarder
27,8 miljarder
Jag påstår inte att moderaterna har föreslagit dessa besparingar, utan det
är ett räkneexempel som visar hur stora ingrepp som krävs för att finansiera
moderaternas löften. Men moderaterna har å andra sidan inte i klartext an-
gett hur sänkningarna skall finansieras. I sin motion och i reservation 1 anger
man i stället fyra fält för finansiering:
- ökad produktion,
- ökat hushållssparande,
- rationaliseringar i offentlig verksamhet,
- minskad rundgång.
Herr talman! Borde inte kammaren och väljarna få litet mera precisa upp-
lysningar om moderaternas finansiering? Borde inte kammaren få siffror
som säger hur mycket, varifrån och vilka konsekvenser detta får? Då har ju
kammaren och väljarna möjlighet att ta ställning på mer rationella grunder.
Kanske är moderaternas löften bara blå ballonger, kanske menar de all-
var. Oavsett vilket så måste alla tendenser till att driva politik med löftesbal-
longer punkteras. Det är inte bara Bert Karlsson som skall lämna raka be-
sked, utan också alla andra, vare sig det gäller höger-, mitt- eller vänsterpar-
tister.
I Bo Lundgren har moderaterna en representant med mångårig erfarenhet
från skatteutskottet. Han är en erkänt kunnig skattepolitiker. Jag hoppas
därför och tror och att Bo Lundgren kan ge besked, kanske redan i replik-
skiftet i denna debatt.
Herr talman! Socialdemokraterna har valt att göra upp med Westerberg i
skattepolitiken. Det fanns en möjlighet att i stället bygga en skattepolitik
från en bred bas-en uppgörelse med vänsterpartiet, centerpartiet och miljö-
partiet. Jag har personligen lagt ner mycken möda på att finna öppningar till
regeringen och förankra kompromissmöjligheter internt inom vänsterpar-
tiet. T.o.m. Åsbrink erkände i en debatt här i kammaren att vänsterpartiet
har lagt fram konstruktiva förslag.
Men lönen blev klen, eftersom det blev allt uppenbarare att regeringen
hade ett huvudspår, folkpartiet, och att man tänkte följa det till varje pris.
Genom detta har socialdemokraterna indirekt banat väg för Bildt och Wes-
terberg. Det man själva nu kallar för firma B&W, eller Buller och Bång.
Nu kritiserar Allan Larsson borgarnas överbud, och det är bättre sent än
aldrig. Men gör det då fullt ut och börja sök ett samarbete med den skattepo-
litikens breda bas som jag har skisserat. Ett enkelt sätt vore att ta det kon-
struktiva bud med momssänkning på mat som vänsterpartiet och centerpar-
tiet har enats om. Vänsterpartiet var först med att börja driva detta krav. Nu
är det många som driver det. Det kan väl inte vara en masochistisk socialde-
mokratisk princip att aldrig göra något i skattepolitiken som folk stöder?
Kammaren och väljarna väntar på besked om en sådan förändrad sinnes-
stämning hos socialdemokratin.
Anf. 77 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag tycker att vänsterpartiet behåller skygglapparna på när
det gäller marginalbeskattningen. Man vägrar att inse att den mycket höga
marginalbeskattning som vi hade har vållat rejäla skador på den svenska
ekonomin genom åren. 1 det avseendet är man nära nog ensam.
Man kritiserar också företagsbeskattningen. Jag hörde någon i vänsterpar-
tiet säga att den nu är så förmånlig att man tar hem och skattar sina vinster
i Sverige. Vad är det för fel med det? Jag tycker att det är ett märkligt resone-
mang. Det är väl korrekt att svensk industri och svenska företag skall skatta
sina vinster i Sverige? Det var väl en ren nackdel och en mycket dålig situa-
tion tidigare när man genom interndebiteringar försökte skatta av sig utom-
lands i stället. Det var till nackdel för Sverige.
Vänsterpartiet har också ett gott öga till grundavdraget. I den förra debat-
ten vi hade här ville Lars Bäckström att man helt plötsligt skulle ta bort
grundavdraget vid 180000 kr. Det uppstod då en mycket märklig stoppef-
fekt. Vi enades om att detta inte var lämpligt. Nu kommer man tillbaka med
en avtrappning mellan 140000 och 180000.
Vi ville faktiskt ha en gräns för statsskatten och att den skulle börja tas
ut vid 200000. Det blev 180000. Skälet var att vanliga industriarbetare och
tjänstemän i vanliga lönelägen inte skulle drabbas av statsskatt. Nu vill Bäck-
ström ta bort grundavdraget och trappa av det från 140000. Jag förstår
egentligen inte varför man skall välja den metoden, som både ur lagteknisk
synpunkt och hanteringssynpunkt är ganska märklig. Varför låter man inte
50-procentsbandet gå ned till ca 145 000, eftersom det blir följden av ert för-
slag? Statsskatt på 20% börjar tas ut vid 145000 med ert avtrappningsför-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
67
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
68
slag. Själv tycker jag att det är ett mycket dåligt förslag. Jag förstår över hu-
vud taget inte skälet till att vänsterpartiet vill höja mariginalskatten för van-
liga industriarbetare så fort de börjar komma upp i en vettig lön.
Anf. 78 BO LUNDGREN (m) replik:
Herr talman! Det var mycket buller och bång i Lars Bäckströms anför-
ande, men det är också så som det sägs att tomma tunnor skramlar mest. Det
kan inte vara lätt att i denna debatt företräda det parti som har broderpartier
i det Östeuropa som har kollapsat ekonomiskt. Man har där tillämpat ekono-
miska grunder, planstyrning och hög beskattning som Lars Bäckström fortfa-
rande står för. Vi har sett vad som har hänt med ekonomin i Sovjetunionen.
Vi ser hur man förtvivlat försöker restaurera ekonomierna i Östeuropa. Det
är klart att det inte är lätt att stå här i kammaren och företräda det parti som
tidigare åkte i skytteltrafik till Moskva för att diskutera ekonomisk politik
och annat.
Lars Bäckström tog i sitt anförande upp om det finns någon anledning för
moderaterna att ställa upp i höstens val. Underförstått skulle det väl inne-
bära att Anita Johansson och socialdemokraterna skulle driva en moderat
politik. Så är det inte alls. Socialdemokraterna står för ett högskattesam-
hälle, dock inte en kommandoekonomi i riktigt den extrema form som ni
står för. Man har ett socialistiskt tankesätt med höga skatter, cementerade
offentliga monopol m.m. Vi vill sänka skattetrycket med 27,5 miljarder un-
der nästa år, som Lars Bäckström talade om.
Om man läser motioner, Lars Bäckström, skall man läsa hela motionen.
Vi har en ekonomisk-politisk motion och en skattemotion. I den ekonomisk-
politiska finns vårt budgetalternativ redovisat i sin helhet. Skattemotionen
innehåller en redovisning av skattepolitiken som sådan. Läs den ekonomisk-
politiska motionen. Där finns en detaljerad finansiering av detta budgetpost
för budgetpost.
Grunderna är helt enkelt att vi inte har behov av ett så högt skattetak i
Sverige som 57 % av BNP för den service vi får. Det kostar för mycket i dag.
Att bara rationalisera den offentliga konsumtionen med 10 procentenheter
skulle ge 33 miljarder i utrymme för skattesänkningar. Under hela 70-talet
och 80-talet har vi haft en negativ produktivitet i den offentliga sektorn. Det
är en möjlighet. Man kan privatisera vissa program. Varför inte sänka skat-
ten för barnfamiljerna så mycket att de själva kan hantera barnomsorgspro-
blemet? Det är ett sätt att försöka låta människorna bli myndigförklarade
med lägre skatter så att de själva kan välja och bestämma. Den vägen vill vi
gå. Det är därför vi ställer upp i höstens val för att öka friheten och förbättra
ekonomin genom sänkta skatter och effektivare användning av våra resur-
ser.
Anf. 79 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Bo Lundgren tar som vanligt först upp utlandsresor till
Sovjetunionen. Det finns få likheter mellan vänsterpartiets ekonomiska po-
litik och den ekonomiska politik som har drivits i Sovjetunionen. Där hade
man ingen företagsbeskattning, inervärdesbeskattning eller mariginalbe-
skattning. Det är mycket svaga likheter på skatteområdet.
Stannai Sverige, Bo Lundgren,och redogör för de 27,5 miljarderna. Skat-
ten skall sänkas med detta belopp under 1992. Jag har läst er ekonomiska
motion sida upp och sida ner och inte hittat en enda tabell över finansiering.
Jag har bara hittat allmänna runda svängar med borde, torde, kunna, tör-
hända, 10 miljarder här och 15 miljarder där. Det är inte så man gör en bud-
get på riktigt i den verkliga världen. I skattefrågan intar moderaterna en ex-
tremposition. Ni lovar mycket runt men håller mycket tunt på finansierings-
sidan. Det är den verkliga världen. Ge mig häri kammaren eller annorstädes
en tabell över finansieringen av de 27,5 miljarderna! En sådan vill jag ha,
och det finns ju många tillfällen att komma tillbaka under debatten.
När det gäller skattekvot och skattetryck är det så, att om vi får ekonomisk
tillväxt sjunker skattekvoten automatiskt. Ett utmärkt sätt att sänka skatte-
kvoten är därför att skapa ekonomisk tillväxt. Vad moderaterna gör är att
fortsätta med devalveringspolitiken, nu med inre devalveringar genom att
sänka arbetsgivaravgifterna. Det är samma idé: yttre devalvering genom for-
mella valutakursändringar och inre devalvering genom en sänkning av ar-
betsgivaravgiften. Detta skapar inlåsningar i ekonomin. Det är inte ens nyli-
beralism, utan det är ett slags nyexpansionistisk konservativ idé. T.o.m.
Tson Söderström i SNS tar avstånd från inre devalveringar. Det borde mode-
raterna besinna. Ni skapar dålig ekonomisk tillväxt och ökar underskottet i
bytesbalansen med er ekonomiska politik.
Till Kjell Johansson vill jag säga att människor inte lever på marginalskat-
ten - ibland lever de på marginalen på grund av era momsbreddningar. Det
är en myt att tro att marginalskattesänkningar skulle skapa en lugnare löne-
utveckling. Det avvisas av långtidsutredningen på s. 105, där man skriver:
”Undersökningarna tycks närmast ge visst stöd för att lägre marginalskatter
höjer löneökningstakten.” Det är den nationalekonomiska forskningens
ståndpunkt. I och med att man ökar spännet mellan höginkomsttagare och
låginkomsttagare, måste låginkomsttagarna begära högre lön för att behålla
det relativa löneläget. Även på den punkten har alltså Kjell Johansson fel.
Anf. 80 BO LUNDGREN (m) replik:
Herr talman! Får jag fråga: Är det vår ekonomisk-politiska motion som
herr Bäckström har där nere? Det finns i slutet av motionen ett avsnitt som
heter ”Budgetpolitik - det moderata alternativet”. Där redovisas de olika
besparingsförslag som vi har lagt fram. Det gäller exempelvis sjukförsäkring,
självrisk, egenavgift i arbetslöshetsförsäkringen, u-landsbistånd och en del
andra saker, som är väl kända och debatterade i många sammanhang. Vi har
alltså klart redovisat våra besparingsförslag.
När det gäller inre devalvering vet jag inte vad Lars Bäckström egentligen
talar om. Inre devalvering är ett uttryck som används av ekonomer som vill
att vi skall devalvera men som så att säga inte vill göra det. Vi vill inte deval-
vera - det är en farlig politik. En devalvering innebär att man sänker arbets-
givaravgifterna och höjer momsen i motsvarande grad. En devalvering inne-
bär att man sänker köpkraften i Sverige. Vi vill inte genomföra någon inre
devalvering. Vi vill sänka arbetsgivaravgifterna - det är inte någon inre de-
valvering utan en skattesänkning. Vi vill sänka momsen och även andra skat-
ter för att vi skall få fart på ekonomin.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
69
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
70
Om det här funnes en automatik, som Lars Bäckström säger, skulle med-
borgarna i Sverige ha fått en hel del pengar över, eftersom vi haft en tillväxt
under 80-talet, även om den har varit alltför liten. Sanningen är att man med
vänsterpartiets hjälp har låtit den offentliga sektorn ta hela den tillväxten, så
att vanliga medborgare knappt fått behålla någonting alls. Ni har bidragit till
att man tagit ifrån medborgarna den möjlighet de hade att få behålla åtmin-
stone en liten del av tillväxten i ekonomin. Det ligger i ert statssocialistiska
system. Det är alldeles uppenbart.
Vi vill sänka skatten, och vi vill öka tillväxten. Men vi vill också genomföra
neddragningar. Vi tycker att det är bättre att minska bidragsberoendet och
bidragsvolymerna och samtidigt sänka skatten för människorna. Det är vad
det rör sig om: sänkt skatt för frihet och ökad tillväxt.
Vad sedan beträffar det tidigare kommunistiska partiets resor till Moskva
vet alla att man hade rejäla kontakter med Sovjetunionen. Att man sedan
drar sig undan från det sjunkande skeppet är ju någonting som de flesta gör
när det börjar komma in vatten. Man ser att nu kollapsar kommunismen så-
väl i Sovjetunionen som i Östeuropa. Varför bytte man namn från vänster-
partiet kommunisterna till vänsterpartiet? Jo, man var rädd för att förknip-
pas med det som man tidigare jobbade med. Så enkelt är det.
Anf. 81 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag måste säga att det var ett mycket underligt resonemang
som Lars Bäckström förde om att lägre marginalskatter skulle höja lönerna.
Möjligen förklarar detta varför vänsterpartiet vill sänka gränsen för stats-
skatteuttaget med 20 % ned till 145 000 kr. För mig är det obegripligt att ni
vill göra det och att ni vill höja skatten på löneökningar för alla vanliga yrkes-
grupper i Sverige som arbetar full tid. Det är fullständigt obegripligt att ni
vill göra det. Men det är klart att om ni tror att det blir högre reallöner om
en industriarbetare som får 1 kr. mer i löneökning får avstå 50 öre i skatt i
stället för 30 öre, framstår detta naturligtvis i ett förklarat skimmer, även om
det är något konstigt. Jag tror att Lars Bäckström här faktiskt har läst fel.
Det måste rimligen vara så att reallönen blir högre om marginalskatten är
lägre, dvs. om det är en lägre skattesats på löneökningarna.
Lars Bäckström gled förbi min fråga: Varför vill ni i vänsterpartiet höja
skatten till 50% vid 30% kommunalskatteuttag för den som tjänar 145 000
kr.? Varför vill ni sätta gränsen där i stället för att låta den som nu gå vid
180 000 kr., vid vilken alla industriarbetare och vanliga tjänstemän hamnar
i 30 procentsskiktet?
Anf. 82 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det beror på att man vid skattereformen lade ut så mycket
på momshöjningar och momsbreddningar att många låginkomsttagare tap-
pade i realinkomst. Vi vill alltså ha ett progressivt inslag i inkomstskattesy-
stemet. Det är inte så att sänkta marginalskatter leder till löneökningar hos
de lågavlönade. Däremot måste de kräva mer än annars för att få behålla
sitt relativa inkomstläge gentemot höginkomsttagarna. I den meningen är
marginalskattesänkningar inflationsdrivande på lönesidan. Det var detta jag
var ute efter.
För att inte ett slopat grundavdrag för inkomster över 180 000 kr. skall
leda till för kraftiga marginalskatteeffekter måste det trappas av från ungefär
140 000 kr. Det leder till en marginalskatteeffekt på 40 %. Men det är ju inte
detsamma som att skatteuttaget blir 40 %, utan det gäller endast marginal-
skatteeffekten. Detta skulle ge mellan 9 och 10 miljarder i ökade skattein-
komster. Huvuddelen av dessa ökade skatteinkomster kommer inte från in-
komstskikten under 180 000 kr. utan från skikten över detta belopp. Ungefär
6,5 miljarder kommer från skikten över 180 000 kr. Denna finansieringsform
är alltså klart progressiv, och därför är den bra.
Till Bo Lundgren vill jag säga att jag läst såväl skattemotionen som den
ekonomisk-politiska motionen. Det finns inga tabeller, och det hela är
mycket svårtillgängligt. På finansdepartementet har man räknat på detta,
och man har hittat många fel i den moderata ekonomisk-politiska motionen.
Framför allt har motionärerna tillgripit ett tekniskt knep. Man lägger in pre-
senterna till väljarna vid det ena tillfället och finansieringen vid ett annat.
Skattesänkningarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1992. Då blir det inte
så mycket på det då innevarande budgetåret, eftersom halva budgetåret då
har gått till ända. Det innebär att man har finansieringen under budgetåret
något så när täckt genom de besparingar man föreslår. Men på helåret 1992
blir det betydande underskott enligt förslagen i den ekonomisk-politiska mo-
tionen. Man klarar alltså budgetåret 1991/92, men man klarar inte helåret
1992. Där bedriver man en klassisk moderat överbudspolitik, skattesänkar-
politik, utan att finansiera det hela.
Vad vi behöver är en ekonomisk tillväxt, satsningar på infrastruktur, ut-
bildning, arbetsmarknadspolitik samt på forskning och utveckling. Vi behö-
ver en satsning på ett underleverantörsprogram, och vi behöver ha AP-fon-
der för att trygga riskkapitalförsörjningen. Vi behöver vidare bryta upp mo-
nopolen, såväl de privata som statliga, inom varuproduktionen. Då får vi
en ekonomisk tillväxt. Det skapas genom ekonomisk-politiska åtgärder, inte
genom någon moderat patentmedicin i form av skattesänkning.
Andre vice talmannen anmälde att Bo Lundgren anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 83 GÖSTA LYNGÅ (mp):
Herr talman! Så har den alltså genomförts, århundradets skattereform.
Och jag är ledsen att vara i en situation då jag måste utbrista: Vad var det
jag sade?
För det första skulle reformen bli neutral. Fattiga och rika skulle drabbas
ungefär lika. Det var vad ni sade till mig här i kammaren före reformen. Nu
blir det allt tydligare att de svagaste grupperna drabbas hårt, att den indi-
rekta skatten som de måste betala är mycket större än den lindring i direkt
skatt som de får. Det är inte på det sättet med de välbeställda grupperna. Jag
och mina vänner i skatteutskottet tillhör också de få procent som verkligen
tjänar på att få en sänkt marginalskatt, och det gör ju att vi har råd att betala
momsen på vår konsumtion.
För det andra blev inte skattereformen heller särskilt bra som styrinstru-
ment i miljöpolitiken. Om man följt de tidiga riktlinjerna från RINK, kom-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
71
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
72
mittén för reformerad inkomstbeskattning, eller följt miljöpartiets förslag
när det gällde avdrag för bilresor till och från arbetet, skulle man ha fått en
kraftigt ökad användning av kollektivtrafiken. Nåja, en mindre ökning
kunde noteras före årsskiftet, men den har väl vänts i takt med att moms på
kollektivtrafik nu har införts. Detta känner vi ännu inte riktigt till. Det är
dags att evaluera sådant.
För det tredje har kommunerna verkligen fått problem med skattestoppet.
Inte heller här är bilden helt entydig. Men många kommuner har svårt att få
socialbudgeten och KBT-utbetalningarna finansierade.
För det fjärde kan man undra var de dynamiska effekterna blev av. In-
trycket från fjolårets debatt var att i och med skattereformen skulle åtskilliga
miljarder flöda in som ett resultat av en ökad aktivitet. Det man ser mest
just nu är en ökad arbetslöshet. Vi är visserligen långt från den nivå som EG-
anslutna länder visar upp, men det har ändå skett en mycket kraftig ökning.
Arbetslöshet ser jag inte främst som en ekonomisk fråga utan som en mänsk-
lig fråga. De som drabbas blir besvikna både på samhället och på sig själva.
Passivitet och förlust av självförtroende är allvarliga problem för dessa män-
niskor. Att människor tycker att de inte har en funktion att fylla i samhället
är viktigare än de ekonomiska förlusterna.
Herr talman! Det är alltså facit av en överenskommelse mellan ett liberalt
parti och ett regeringsparti som ville stanna kvar i regeringsställning.
Jag skall nu säga lite grand om den gröna rörelsens syn på ekologin och
ekonomin. Miljöpartiet de gröna anser fortfarande att det är viktigt, och
kanske det viktigaste, att skatten är ett styrande element inom miljöpoliti-
ken.
Det är min, såväl som miljöpartiets, syn att västvärldens nuvarande kon-
sumtionsmönster inte passar i ett uthålligt ekonomiskt globalt system. Vår
uppfattning stöds av såväl ekonomiska som naturvetenskapliga bedöm-
ningar. Ett våldsamt utnyttjande av jordens ändliga resurser, en hänsynslös
förstöring av vår egen livsmiljö och ett hårt uppskruvat ekonomiskt tempo
är delar i en skadlig utveckling som varje ansvarig medborgare borde göra
sitt yttersta för att vända. Men dagens ekonomiska politik är kortsiktig och
ytlig.
Den nyss genomförda skattereformen utgör en del av detta mönster. Syf-
tet är att öka omsättningen och att den utvecklingen skall gå allt snabbare,
och en del av innehållet i detta är att förvandla naturens resurser till sopor.
Det är inte endast i de betänkanden som direkt avser miljöavgifter, miljö-
klasser eller miljöskatter som en ekologiskt riktig utveckling borde vara
grundläggande för visa beslut. Det gäller även det betänkande som vi just nu
diskuterar, och det gör det därför att skattesystemet påverkar människors
beteende. I detta fall tycks vi ha radikalt olika uppfattningar om just hur vi
vill att människor skall påverkas. Det verkar som om både borgare och soci-
aldemokrater ser ett värde i att människor lönearbetar mer. Givetvis ger en
större arbetsinsats en ökad bruttonationalprodukt. Men varför skulle just
det vara så eftersträvansvärt?
Det börjar alltså bli klart för allt vidare kretsar av politiker och ekonomer
att bruttonationalprodukten är ett otillräckligt och delvis felaktigt mått på
välståndet i ett land och hos dess medborgare. Miljöpartiet de gröna anser
att det är mycket angeläget att få fram ett bättre mått än BNP för att mäta
vad som verkligen är viktigt för ett lands och dess medborgares välbefin-
nande. Exempelvis inkluderar det av FNs utvecklingsprogram, UNDP, före-
slagna måttet på mänsklig utveckling såväl inkomst per capita som läskun-
nighet och förväntad livslängd. Och man planerar att lägga in andra mått
som kanske mer direkt har med miljön och livskvaliteten att göra. Med de
mått som man nu har ligger Sverige på andra plats bland världens alla länder.
Om man däremot räknar endast inkomst per capita ligger Sverige på sjätte
plats. Jag menar att även tillgångar som ökad fritid och ökad kontakt inom
familjer borde inkluderas för att mäta livskvalitet hos ett folk. Och detta lig-
ger bakom en del av våra förslag i vår skattemotion.
Skatterna skall alltså användas som styrmedel för att motverka misshus-
hållning med resurser och miljö. Skatter på ändliga råvaruresurser måste hö-
jas kraftigt för att minska överflödskonsumtion av dessa. Miljöskatter och
avgifter på miljöfarliga utsläpp m.m. måste också införas i mycket större ut-
sträckning och på ett mycket mer konsekvent sätt än vad som nu är fallet.
Den del av inkomsterna från sådana skatter som förväntas bestå under lång
tid framåt bör användas till att sänka skatter på arbetsinkomster, t.ex. ar-
betsgivaravgiften och den direkta inkomstskatten. En sådan överflyttning av
skattebördan från skatt på arbetet till skatt på naturresurser och miljöuts-
läpp gynnar en miljö- och resursvänlig konsumtion, och det sänker också det
direkta skattetrycket på sikt.
Kapitalvinster skall beskattas minst lika hårt som arbetsinkomster. Detta
är särskilt viktigt ur fördelningspolitisk synpunkt. Hittills gällande skattereg-
ler har gjort det alltför lätt för personer med stora kapitalvinster att undvika
eller minska sin beskattning. Löntagare som inte har samma möjligheter har
fått bära en orättvist stor del av skattebördan. Detta är inte endast orättvist,
det är också omoraliskt att skatteundandragande skall vara en lönande sys-
selsättning.
Jag skall också säga något om skattetrycket på kort och på lång sikt. Det
är nödvändigt för att motivera vårt ställningstagande i relation till modera-
ternas yrkande att sänka skattetrycket.
Vi menar att höga skatter innebär en stark centralstyrning och maktkon-
centration. Detta strider mot våra krav på decentralisering, gräsrotsdemok-
rati och stor frihet för enskilda medborgare.
För att reparera den eländiga situation som jorden och Sverige befinner
sig i ekologiskt behövs nu skattemedel. Och det behövs också en radikal eko-
nomisk styrning av konsumtionsmönstret. Det bekymrar tydligen inte något
annat parti än miljöpartiet de gröna. Och jag är ledsen över att det är bara
vi som tycks inse det.
Ett lägre skattetryck kan möjliggöras på sikt genom de positiva effekterna
som skulle bli följden om vi finge genomföra vår gröna politik. Dessa posi-
tiva effekter skulle kunna vara en ökad informell omsorg som är möjlig ge-
nom att man har kortare arbetstid och mer tid för val av egna aktiviteter. Det
skulle även kunna vara ett minskat vårdbehov, eftersom miljön och naturen
skulle befinna sig i en sundare situation. Det skulle då alltså finnas ett mindre
behov av miljöåtgärder. Strävan på lång sikt skall alltså vara att sänka det
totala skattetrycket. Och det är klart att det då är frestande för mig att in-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
73
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
74
stämma i Bo Lundgrens yrkande i motion Sk424. Däremot har jag inte alls
samma motiveringar som moderaterna och därför kan jag inte ställa upp. Jag
kommer därför att rekommendera de ledamöter som har en grön grundsyn
att avstå vid voteringen.
När det gäller fördelningen av skatterna mellan kommunalskatt och stats-
skatt anser vi att det kommunala skattetaget borde spela en större roll än det
statliga, eftersom det borde finnas ett mera lokalt ansvarstagande. Av
samma anledning anser vi att man inte borde ha något kommunalt skatte-
stopp. Den kommunala handlingsfriheten borde inte regleras. De kommu-
nala politikerna skall vara ansvarsfulla och därför själva ta ansvar för sin
skattenivå. Det kommunala skattestoppet bör snarast tas bort.
Vi menar att arbetsgivaravgifterna bör sänkas samtidigt som energi- och
råvaruskatter bör höjas. Det rör sig alltså om en skatteväxling. Dessutom
bör vi vid sänkningen av arbetsgivaravgifterna bygga in en regional differen-
tiering för att ge glesbygden en bättre konkurrenssituation.
Herr talman! Detta var några generella synpunkter. Jag skall nu i detalj
presentera några av våra förslag. Ett förslag gäller avdrag för ej yrkesmässig
verksamhet. Jag tar upp saken, eftersom den inte alls behandlas i betänkan-
det. Det står bara att förslaget bör avstyrkas, utan någon som helst motive-
ring. Jag efterlyser en motivering, Anita Johansson! Vi ser alltså att det med
detta avdrag finns en möjlighet att uppmuntra mångsidighet i sysselsätt-
ningen. Hellre än att man utnyttjar människor som effektivaste möjliga pro-
duktionsenhet, menar vi att människorna skall ges en belöning om de gör
någonting som de inte är optimalt utbildade för. Det kan gälla en kontorist
som gör en insats som idrottsledare. Från hans synpunkt är det fråga om ej
yrkesmässig verksamhet. Det kan röra sig om en lärare som spelar litet mu-
sik på sin fritid och får en slant för det. Det finna flera andra aktiviteter som
biodling, hemslöjd och hästsport. Sådana aktiviteter kan man alltså utöva
vid sidan av sitt vanliga arbete. Enligt vår mening är denna mångsidighet bra
för folk, och den bör uppmuntras. Däremot menar vi inte alls att avdraget
skall utnyttjas för vad som i realiteten är övertid i det vanliga arbetet.
I dagens samhälle finns naturligtvis alla de här aktiviteterna, och man
måste deklarera för dem och betala skatt. Det är ju riktigt att göra detta,
även om det rör sig om små, tillfälliga och icke yrkesmässiga aktiviteter. Men
det är också hämmande på sådana aktiviteter. Som vi vet är alternativet att
man helt enkelt arbetar svart. Det är en dålig väg. Ingen av de två nämnda
vägarna är bra. Vårt förslag innebär emellertid en lösning av problemet.
Jag måste beröra ett problem av teknisk natur. Utskottet fixerar ett avdrag
till ett visst syfte. Det betyder att man aldrig kan få en ny generell syn på
saker och ting. Det här avdraget är relevant som stöd för idrottens många
arbetsinsatser. Det är relevant för konstnärer och kulturskapare, liksom för
olika hobbyaktiviteter. Således skulle det röra många olika moment i det här
betänkandet, men jag får inte lov att komma in på detta. Det här är allvarligt
ur ett vidare perspektiv än dagens. Radikala förändringar kommer ju alltid
att bli omöjliga med det nuvarande systemet för beslutsfattandet, eftersom
varje detalj måste inrangeras i det gamla systemets snuttifierade detaljstruk-
tur.
Slutligen skall jag säga något om den mervärdeskatt som enligt utskottets
uppfattning inte tycks vara någon moms utan en effekt inom ramen för in-
komstbeskattningen. Det gäller matmomsen. Outgrundliga är förvisso ut-
skottets vägar. Min nyfikenhet behöver mättas. Varför är inte matmomsen
en moms? Nåja, nu skall vi diskutera det här och det gör vi. De partier som
inser problemet med EG-anslutning tillhör också dem som vill ta bort mat-
momsen. Detta är litet förvånande. Socialdemokraternas sent påkomna öns-
kan att Sverige skall underordna sig EG rimmar ju dåligt med socialdemo-
kraternas önskan att behålla den nuvarande momsbeskattningen som beträf-
fande mat är ungefär fyra gånger högre än beskattningen i många EG-län-
der. Vi föreslår alltså att momsen på basmat tas bort fullständigt, varvid
momsbortfallet kompenseras med en höjning av momsen på övriga varor.
Någon finansiell effekt blir det inte, om vårt förslag skulle genomföras. Det
var intressant att höra Rolf Kenneryd säga att 84 % av svenska folket stöder
den här linjen. Inom vårt parti är vi inte vana vid sådana opinionssiffror.
Med hänvisning till vad jag har sagt anser jag att skattesystemet bör för-
ändras, så att det blir ett verksamt instrument inom miljöpolitik, fördel-
ningspolitik och regionalpolitik. Herr talman! Ett genomförande avförsla-
gen i betänkandet medför inte detta. Det är därför som kammaren bör avslå
utskottets förslag i en hel del avseenden. Mina reservationer anger var det
bör bli avslag. För tids vinnande yrkar jag i dag bifall bara till reservatio-
nerna 5, 11,38, 55 och 59.
Anf. 84 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Gösta Lyngå riktade ett ganska skarpt angrepp på skattere-
formen. Jag vet inte om jag skall ta angreppet på allvar, eftersom det inte
byggde på några sanningar. Först sade han att vi skulle ha påstått att alla
skall drabbas lika, att man på något sätt skulle få en kraftig utjämning. Vad
jag vid praktiskt taget varje tillfälle har sagt i talarstolen är att mariginalskat-
tereformen med naturnödvändighet måste innebära att de som har de högre
inkomsterna får en större skattesänkning. Vad vi däremot har sagt är att
ingen grupp skall betala någon annan grupps skattesänkning. Så har det inte
heller blivit. Att det skulle bli en dynamisk effekt och att pengarna skulle
flöda in är någonting som Gösta Lyngå har hittat på själv. Något sådant har
aldrig yttrats i talarstolen. För min del har jag hela tiden manat till försiktig-
het då det gäller talet om dynamiska effekter. Jag har sagt att effekterna ten-
derar att bli små och att de kommer sent.
Gösta Lyngå kritiserade också att man i skattereformen inte har gett mil-
jöpolitiken en chans. Jag vet inte om jag skall ta åt mig så mycket av denna
kritik. Läser man miljöpartiets partimotion om den s.k. gröna skattepoliti-
ken kan man ganska snart konstatera att det presenteras en luddig bild av
hur ett grönt skattepaket skulle se ut. Förslaget skulle helt klart innebära att
Sverige skulle uppge sin traditionella roll som en relativt välmående industri-
nation. Därför blir det på tal om fördelningspolitik inte så särskilt mycket att
fördela, snarare tvärtom. Ni säger över huvud taget ingenting om hur ert
skattesystem skall se ut. Ni vill beskatta ändliga råvaror och miljöutsläpp.
Samtidigt säger ni att detta inte kan påverka budgeten, utan medlen måste
användas för investeringar. Järnvägsinvesteringar och andra investeringar är
mycket intressanta, men hur ser det järnvägssystem, Gösta Lyngå, ut som
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
75
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
76
inte behöver underhållas, som inte drar några driftskostnader? Självfallet
måste man använda budgetmedel. Det finns inslag av bedrägeri i er politik,
och skattepolitiken är grunden för detta.
Jag tycker faktiskt att ni har missat en mycket viktig poäng. Skatterefor-
men innebär en introduktion av miljöavgifter i Sverige. Det väckte år efter
år våldsamt motstånd när vi försökte att lansera miljöavgifter, men vi lycka-
des få med detta i skattereformen. Vi går nu vidare.
Anf. 85 GÖSTA LYNGÅ (mp) replik:
Herr talman! Jag fick tydligen en korrektion på det här. Det var alltså inte
folkpartiet som syftade till neutralitet i skattereformen. Det var kanske den
andra parten som gjorde det. Folkpartiet syftade faktiskt till olika fördel-
ningar, och i det här fallet till ett gynnande av höginkomsttagare. Jag ber otn
ursäkt för mitt misstag.
Beträffande dynamiska effekter vill jag säga att det var ett inflöde av mil-
jarder kronor. I fråga om just ert och socialdemokraternas förslag rörde det
sig, om jag inte tar fel, om 6 miljarder kronor. Detta kallar jag flöde. Jag
vet att andra partier hade större flöden. Det har sagts förut. Det var det jag
refererade till.
Miljöprofilen är som sagt inte på något vis tydlig i den reform som genom-
fördes. Jag tog som exempel avdragen för resa till och från arbetet. Där före-
slog vi just av miljöskäl, och fick visst medhåll från socialdemokraterna in-
nan ni kom in i bilden, att man skulle få göra samma avdrag om man använde
kollektivtrafik, om man åkte cykel, samåkte eller något sådant. Det skulle
inte gynnas att köra bil till och från arbetet. Det fick ni bort. Nu gynnas det
att köra bil till och från arbetet. Det är bara ett exempel på hur man har
svikit miljöprofilen i er skattereform.
Kjell Johansson påpekade även att järnvägar också behöver underhållas.
Det är helt riktigt. Men det kostar mycket mer pengar att investera i byggan-
det av nya järnvägar. Problemet är alltså att vissa skatter faktiskt kan använ-
das för budgeteffekter, andra bör användas mer för investeringar, eftersom
de är kortsiktiga. Man kan få in pengar på en viss tid. Detta måste man pla-
nera. Det var det jag refererade till i det här fallet.
Anf. 86 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Egentligen tycker jag att Gösta Lyngås påstående, att vi
skulle ha syftat till att öka klyftorna i samhället med skattereformen, är så
bottenlöst skamligt att man helst skulle vilja avstå från replik. Vi har genom-
fört reformen för att få möjlighet att upprätthålla välfärden i Sverige. Vi ser
tydliga tecken på att den välfärden håller på att urholkas, när vi inte längre
har råd med de sociala systemen. Jag tyckte faktiskt att detta var ett botten-
inlägg.
Er investeringspolitik, de stora, flotta uttalandena om övergång till energi-
snål teknik och allt vad det handlar om, är ett gigantiskt industriprojekt. Det
kommer aldrig att kunna fullföljas med er syn på industrisamhället. Det
krävs en enorm industriell satsning för att man skall kunna komma dithän.
Den måste ske under strikt miljömässiga former.
Jag skulle gärna vilja ha besked avseende er sänkning av matmomsen. Det
är något av det märkligaste jag har sett under alla år. Det har lagts fram
många förslag i denna kammare om hur det skulle se ut, men jag tror faktiskt
att ni tar priset. Vad är skälet till att den som går och köper oxfilé i butiken
skall ha en sänkt moms på detta, medan de familjer som köper fläskkotletter
eller en halv grillad kyckling skall ha förhöjd moms på detta? Jag vill gärna
ha svar på den frågan, Gösta Lyngå.
Anf. 87 GÖSTA LYNGÅ (mp) replik:
Herr talman! Först vill jag ta upp påståendet att det inte skulle vara folk-
partiets syfte att åstadkomma stora skillnader med skattereformen. Det var
mest en tolkning av Kjell Johanssons avståndstagande från att ni hade plane-
rat att skattereformen skulle vara neutral. Det var tydligen socialdemokra-
terna som gjorde den planeringen och inte ni.
Det är helt riktigt, och utgör en del av miljöprofilen, att vi i vårt resone-
mang om matmomsen skiljer mellan sådan produktion som är av miljövänlig
karaktär och sådan som inte är det. Nötboskapsproduktionen är faktiskt mer
miljövänlig än de andra alternativen. Det är hela anledningen. Det finns för-
klarat. Det kan man läsa. Man behöver inte fråga om det här, det finns att
läsa.
Andre vice talmannen anmälde att Kjell Johansson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 88 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! Den skattereform som just genomförts innebär lägre skatt
på arbete och sparande samt skärpt skatt på kapital och konsumtion på kre-
dit. Det nya skattesystemet kommer att motverka den tidigare, främst bland
många höginkomsttagare, så utbredda spekulationen och skatteplaneringen.
Nolltaxering blir omöjlig eller försvåras kraftigt. Det är kanske detta, herr
talman, som upprör moderaterna och Bo Lundgren så dant.
Skattereformen leder till att rättvisan ökar och bidrar till att den svenska
välfärdsmodellen kan bevaras och utvecklas. Det är en reform som vi social-
demokrater är stolta över. Jag hade tyckt att det helt enkelt hade varit under-
bart, Lars Bäckström, om ni hade varit litet mer konstruktiva vid utform-
ningen av den nya reformen.
Skattesystemet skall bidra till en rättvis fördelning. Med skatterna betalar
vi för den gemensamma välfärden. Ett rättvist skattesystem skall finansiera
vård, utbildning och omsorg, så att välfärden kan fördelas efter behov och
betalas efter förmåga. Detta är en grundbult i den svenska välfärdsmodellen.
Den genomförda reformen handlar självklart inte bara om kronor och
ören. Den handlar också om moral och frihet, som moderaterna säger i sin
valarbetarbroschyr. Men uppenbarligen har vi och moderaterna helt olika
uppfattning om vad denna moral och frihet innebär.
Enligt moderaterna är det tydligen god moral att genom fiffiga transaktio-
ner och omfattande skatteplanering avstå från att betala sin del av skatten.
På något annat sätt kan man knappast tolka moderaternas olika förslag till
återinförande av olika former av avdrags- och kvittningsmöjligheter i skatte-
systemet.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
lnkomstskatte-
frågor m.m.
77
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
Det gamla skattesystemets många avdrags- och kvittningsmöjligheter
ledde till en omfattande och mycket osund skatteplanering. Det var natur-
ligtvis i de flesta fall helt lagliga transaktioner som gjordes. Men systemet
uppmuntrade till skattemanipulationer i stället för produktiva investeringar
och satsningar för framtiden.
När den som redan har mycket, och dessutom tillgång till skickliga skatte-
experter, efter eget fritt skön kan avstå från att betala sin del av skatten,
ja, då upplevs naturligtvis detta som orättvist. Konsekvenserna av ett sådant
system är att den som inte kan utnyttja systemet, eller som helt enkelt är
lojal med systemet, får betala en ökad andel av våra gemensamma insatser.
Att moderaterna vill återinföra det gamla orättvisa avdragsraseriet är inte
särskilt förvånande. Jag ser att Bo Lundgren ruskar på huvudet. Det ligger
helt i linje med deras ambitioner att försvaga vår gemensamma sektor och
att bevara gamla privilegier. Jag vill dock ställa en fråga till Kjell Johansson
och folkpartiet liberalerna, som under den senaste tiden har uttalat att de så
gärna vill bilda regering med moderaterna efter en eventuellt framgångsrik
valrörelse: Tycker Kjell Johansson att det står i överensstämmelse med folk-
partiet liberalernas syn på moral och rättvisa att åter göra fiffiga skattetrans-
aktioner och omfattande skatteplanering möjliga?
Herr talman! Vi socialdemokrater slår vakt om solidariteten och rättvisan.
Dessa mål utgör de mest grundläggande värderingarna i arbetarrörelsen. Al-
las lika rätt till trygghet och välfärd är beroende av hur villiga vi är att betala
för den. Men inte bara det, det är också nödvändigt att de som har stor bär-
kraft är beredda att avstå litet till dem som har lägre bärkraft. Detta är inne-
börden av solidariteten och rättvisan.
Moderaterna vill på sikt sänka skattetrycket i Sverige till den nivå som gäl-
ler i motsvarande andra västeuropeiska länder. Men skattetrycket är inte,
Bo Lundgren, ett entydigt begrepp. Jämförelser mellan olika länder måste,
för att ge en rättvis bild av förhållandena, beaktas med hänsyn tagen till de
olika ländernas varierande förutsättningar.
Också vi socialdemokrater tror att det vore bra om det blev ett något lägre
skattetryck. Vi är övertygade om att det nya skattesystemet kommer att
medverka till att det blir ett ökat ekonomiskt utrymme framöver. Men kra-
ven på en sänkning av det totala skattetrycket måste ses i relation till alla
krav - inte minst gäller det krav som ställs här i kammaren - på goda pensio-
ner, på en god vård samt på en god utbildning och omsorg. Kraven på skatte-
sänkningar måste ses i förhållande till de andra angelägna behov som männi-
skor har.
Också folkpartiet kräver i sin partimotion en sänkning av skattetrycket.
Detsamma gör centerpartiet. Men kraven på en sänkning av skattetrycket
följer en fallande skala. Moderaterna går längst. Centern uttrycker sig litet
mera försiktigt, och folkpartiet liberalerna hamnar någonstans mittemellan.
Jag har ytterligare en fråga till Kjell Johansson och Rolf Kenneryd: Tycker
ni att moderaternas krav på skattesänkningar är förenliga med bevarandet
av välfärden? Alla skall ju kunna erbjudas god vård, utbildning och omsorg.
Jag tycker att Lars Bäckström ställde en bra fråga till moderaterna, som dock
Bo Lundgren inte svarade på: Hur skall ni finansiera era skattesänkningar
78
om 27,5 miljarder? Jag vet att svenska folket vill ha ett konkret svar på den
frågan.
Herr talman! Den svenska ekonomin är i grunden stark. Men för den skull
är det inte så, att vi inte har några problem. Tillväxten är alltför låg. Kost-
nadstrycket har varit för starkt, och inflationen har gröpt ur vår köpkraft.
Det har i debatten hävdats att skattereformen skulle gynna de högavlö-
nade och missgynna människor som har lägre inkomster, särskilt kvinnorna.
Men det är inte sant, Gösta Lyngå! Det finns ingen sanning bakom era påstå-
enden, Lars Bäckström!
Jag rekommenderar er att studera LO-ekonomernas utredning av effek-
terna av den nya skattereformen. Höginkomsttagarna får faktiskt betala sina
egna skattesänkningar. Skatteplanerare och andra som tidigare haft lågbe-
skattade inkomster får skattehöjningar. Marginalskattesänkningen kompen-
seras effektivt genom avdragsbegränsningar och genom en skärpt skatt när
det gäller olika typer av löneförmåner och andra tidigare lågbeskattade in-
komster.
I det nya systemet flyttas skattebördan över från arbete till kapital. Det
tycker jag att ni i vänsterpartiet borde kunna ge oss en liten eloge för. Kapita-
let har stor bärkraft men har i det gamla skattesystemet inte bidragit till fi-
nansieringen av vården, skolan eller barn- och äldreomsorgen. Genom skat-
tereformen kommer kapital att beskattas efter bärkraft och att få bära sin
del av ansvaret för finansieringen av den gemensamma sektorn. Detta tycker
jag är bra.
En övervägande majoritet när det gäller löntagarhushållen får en rejäl
standardhöjning. Barnfamiljerna får ett bättre resultat än andra hushåll.
Särskilt bra går det för ensamstående som har barn och som bor i lägenhet.
Här är det naturligtvis framför allt de kraftigt förbättrade barn- och bostads-
bidragen som hjälper till.
Av de beräkningar som har gjorts av skattereformens fördelningseffekter
framgår det att reformen totalt sett ger ett förhållandevis neutralt utfall. An-
delen vinnare är kanske t.o.m. något större bland kvinnorna än bland män-
nen. Det beror på att männen i genomsnitt har högre inkomster än kvin-
norna. Detta innebär att männen får ett större utbyte av marginalskattesänk-
ningar. Å andra sidan har männen i regel större avdrag och en större andel
tidigare lågbeskattade inkomster. Detta innebär att männen får stå för en
större del av finansieringen av reformen än vi kvinnor. Också den skärpta
beskattningen av olika löneförmåner träffar männen i högre grad än kvin-
norna.
Kvinnorna får ett större utbyte av den särskilda skatterabatten, eftersom
denna främst utgår till kvinnor som har deltidsarbete. För många deltidsar-
betande kvinnor innebär skattereformen en betydligt lägre skatt än tidigare.
Moderaterna vill införa ett grundavdrag för barn vid den kommunala be-
skattningen, och i likhet med centerpartiet vill man återinföra skattereduk-
tionen för hemmamake. Men vi socialdemokrater har tillsammans med folk-
partiet liberalerna valt andra vägar för att stödja barnfamiljerna.
Jag vill ställa en sista fråga till Kjell Johansson: Står ni i folkpartiet fortfa-
rande fast vid skattereformen, vid detta med att den gynnar kvinnorna och
barnfamiljerna, eller tänker ni överge reformen för att eventuellt bilda en
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
79
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
80
regeringskoalition med moderaterna? Det är en oerhört viktig fråga som jag
förväntar mig ett tydligt svar på.
Herr talman! En annan grupp som i debatten har framställts som skattere-
formens förlorare är pensionärerna. Men inte heller detta är sant. Pensionä-
rerna är förvisso inte en enhetlig grupp. Men totalt sett kommer pensionä-
rerna att klara sig bra med det nya skattesystemet.
Det finns dock en liten grupp pensionärer som på grund av låg pension
och stora hyreshöjningar har kommit i kläm. För denna grupp har rege-
ringen redan föreslagit extra insatser. Det grundläggande problemet för
denna grupp är dock inte skattesystemet. Regeringen har därför tillsatt en
särskild utredare som skall se över förhållandena och komma med förslag till
ett nytt KBT-system. Anledningen till att de här pensionärerna har kommit
i kläm är det orättvisa kommunala bostadstillägget.
Jag vill också kommentera några punkter i betänkandet med anledning av
motioner där man kräver en översyn av vissa regler.
Först och främst gäller det en översyn av reglerna i fråga om utlandsresor.
Vi i utskottet delar motionärernas uppfattning att det i fråga om reglerna är
angeläget att åstadkomma en bättre samstämmighet när det gäller utlandsre-
sor och resor inom Sverige. En översyn planeras nu inom finansdepartemen-
tet i detta syfte.
En annan fråga gäller den tekniska utformningen av fastighetsskatten.
Kjell Johansson har redan berört denna fråga. Motionären anser att skatten
skall göras mer enhetlig för alla bostäder, oavsett vilken typ av hyreshus som
lägenheterna är belägna i. Vi kan för närvarande inte anvisa tekniskt lämp-
liga metoder för bättre lösningar än vad som nu gäller. Vi anser därför att
det behövs en översyn av detaljerna i detta avseende.
Slutligen riktas det i flera motioner viss kritik mot reglerna för reavinstbe-
skattning beträffande bostadsrätter. Jag erkänner, Bo Lundgren, att syste-
met är krångligt. Det är därför som vi säger - Bo Lundgren har säkert läst
betänkandet - att vi vill att det görs en översyn av de här reglerna. Det gäller
ju att åstadkomma en större rättvisa samt enkelhet och begriplighet. Det är
kanske inte så konstigt att det, när vi har gjort om hela vårt omfattande skat-
tesystem, har uppstått en del krångel. Naturligtvis skall vi komma till rätta
med uppkomna problem.
I samband med riksdagens tidigare behandling av den stora skatterefor-
men har moderaterna - så har jag räknat ut det - avgivit ungefär 170 reserva-
tioner. Även till dagens betänkande finns närmare 40 reservationer fogade.
Reservationerna har det gemensamt att de i många fall skulle leda till ökade
orättvisor och ökade manipulationsmöjligheter.
Inte nog med det, fru talman: Utöver ökade möjligheter till avdrag och
skatteplanering för i första hand de redan välbeställda, skulle skattebördan
vältras över på de vanliga löntagarna. Möjligheterna att bevara och utveckla
välfärden för de många skulle kraftigt undermineras.
Visst, Bo Lundgren, kan det vara populärt att på gator och torg lova skat-
tesänkningar och nya avdragsmöjligheter. Men jag blir ganska upprörd när
moderaterna och folkpartisterna i Stockholms kommun beslutade härom-
kvällen att sänka kommunalskatten med 20 öre. Det blir inte många ören
mer i kuvertet för sjukvårdsbiträdet på Södersjukhuset, men det blir ett stort
hål i den kommunala kassan. Många gamla, barn och pensionärer får inte
den omvårdnad som de så väl behöver.
Slutligen: Vi står fast vid den skattereform som vi tillsammans med folk-
partiet genomfört. Den skall göra det lönsammare att arbeta och spara, sam-
tidigt som kapitalet skall få bära sin del av skatten. Nolltaxerarnas tid är
förbi - hipp, hipp, hurra!
På några års sikt kommer skattesystemet att, tillsammans med andra åt-
gärder, innebära ökad tillväxt och bättre möjligheter att utveckla vår välfärd.
Det borde folkpartiet liberalerna tänka på när de alltmer lierar sig med den
moderata skattepolitiken.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på samt-
liga reservationer.
Anf. 89 BO LUNDGREN (m) replik:
Fru talman! Oavsett om socialdemokraterna regerar i Sverige eller i
Stockholms kommun kan de ställa till ekonomin så att det blir svårt att sänka
skatterna så mycket som det vore önskvärt. Men det är en skillnad mellan
socialdemokrater och moderater och folkpartister också i Stockholm. Mode-
rater och folkpartister vill sänka skatten, om än blygsamt inledningsvis. Soci-
aldemokraterna vill i varje fall inte sänka den. Därmed har jag fått svar på
min första fråga till Anita Johansson.
I sitt inledningsanförande avrättar Anita Johansson det skattesystem som
Sverige har haft under lång tid. Men vem byggde upp det svenska skattesys-
temet, det som skapade all den fifflighet och fufflighet som hon talade om?
Jo, det var Ernst Wigforss, Gunnar Sträng och Kjell-Olof Feldt, med kritik
från oss moderater under lång tid. Ni har tvingats inse att de höga marginal-
skatterna var det som grundläde risken för avdragsfiffleri genom att avdrags-
värdet var så stort. Ni lade fram 19—20 förslag till åtgärder mot skatteflykt
och skattefusk. Det hade ingen effekt. Det enda som har någon effekt är att
sänka skattesatserna, sänka marginalskatterna. Det har äntligen lyckats ef-
ter långvarigt opinionsbildningsarbete inte minst från vår sida. Ni har tving-
ats till en omvändelse under galgen.
God moral är att ha ett vettigt skattesystem, som gör att man inte kan fly
undan den skatt som vi alla måste betala. Men god moral är också att inte
låta människorna betala nästan två tredjedelar av sin inkomst i skatt och se-
dan förespegla dem att vi politiker med hjälp av dessa pengar kan bestämma
åt dem så att de skall få en bra sjukvård, bra barnomsorg och bra sysselsätt-
ning. Vi har inte tillräckligt bra sjukvård, som garanterar alla vård i rätt tid.
Vi har inte barnomsorg för alla, för den får man inte bestämma själv. Vi ser
hur arbetslösheten nu ökar snabbt och regeringen tvingas gå in med krispa-
ket. Det är anmärkningsvärt, men sådana är fakta. Detta har socialdemokra-
terna och det höga skattetrycket åstadkommit.
Det är intressant att höra Anita Johansson säga att skattesänkningar
måste ställas mot andra angelägna behov som människorna har. Vem skall
bestämma vilka behov de har? I Anita Johanssons värld skall det socialde-
mokratiska partiet, möjligen med hjälp av det vänsterparti som socialdemo-
kraterna flörtade med här i kammaren, bestämma åt människorna, ta in
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
6 Riksdagens protokoll 1990/91:91
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
pengarna genom skatt och sedan ge ut i offentliga monopol, regleringar och
annat till de enskilda. Men de skall inte kunna bestämma själva.
För oss moderater är det viktigt att sänka skattetrycket, att låta de vanliga
människorna behålla mer av sina egna inkomster efter skatt, att avreglera,
att använda pengar bättre så att de själva kan välja barnomsorg samt genom
obligatoriskt försäkringssystem, där ingen faller utanför, se till att männi-
skorna får välja sjukvård. Det är några exempel på det goda samhälle som
vi vill skapa.
Anf. 90 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman 1 Anita Johansson sade att det hade varit underbart om vänster-
partiet hade varit mer konstruktivt. Det är klart att Anita Johansson kan
anse det, men vad var det som var så destruktivt med vänsterpartiets hållning
i skatteutskottet? Var det destruktivt att vi ville ha en mer enhetlig kapitalbe-
skattning? Var det destruktivt att hävda att Sverige borde ha en företagsskatt
som ligger i pari med vad man har i västeuropeiska och i övriga industrilän-
der och inte avsevärt lägre? Var det så oerhört destruktivt att hävda att mat-
momsen borde sänkas? Var det destruktivt att vi ville ha större inslag av sty-
rande punktskatter på energiområdet? Var allt detta så destruktivt, när vi
samtidigt var så konstruktiva att vi kunde tänka oss att diskutera 50 % margi-
nalskatt upp till inkomster på 300 000 kr., om man såg till att inte göra oer-
hört kraftiga momsbreddningar, som skulle ha en dålig fördelningseffekt?
Är det konstruktivt att lägga sig platt för folkpartiet? Är det kravet på
konstruktivitet, då är vi aldrig konstruktiva. Jag tror inte att Anita Johans-
son anser att man måste gå så långt i liberal riktning för att kallas konstruk-
tiv.
Anita Johansson säger att alla LO-ekonomer visar att skattesystemet har
en bra fördelningspolitisk effekt. Men i propositionen finns uppgifter som
säger att den femte decilen - detta teoretiska begrepp - tjänar 2 % på skatte-
omläggningen, medan decil 9 tjänar 3,1 % på skatteomläggningen. Det är
1,1 procentenheter till de bäst ställdas fördel. Jag tog undan de extremvär-
dena decil 1 och decil 10, för det vill socialdemokraterna göra. Så vi behöver
inte gå till LO-ekononterna, vi behöver bara läsa i regeringens proposition
och se att de bäst ställda gynnas mest. Det vet alla. Detta är en reform där
den som tjänar 150 000 kr. får i bästa fall 10 000 kr. lägre inkomstskatt och
den som tjänar det dubbla får det tredubbla i sänkt inkomstskatt, 30 000 kr.
Det är inte fördelningspolitiskt bra, om man sedan finansierar med moms-
breddningar.
Anita Johansson ville ha en liten eloge. Jag ger gärna t.o.m. en liten röd
ros till Anita Johansson för att kapitalbeskattningen har blivit bättre. Samti-
digt måste jag dela ut tre rejäla risknippen vad gäller progressionen.
Om marginalskatterna: För mycket och för litet skämmer allting. Här gick
man för långt genom att ta bort progressionen. Jag ger ett risknippe för före-
tagsskatten. Man lägger sig där på en extremt låg nivå. Varför skall Belgien
ha dubbelt så hög bolagsskatt som Sverige? Varför skall Västtyskland ha
det? Och jag ger ett risknippe för den oerhört hårda momsbeskattningen. Så
en liten ros och tre ris.
82
Anf. 91 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Får jag inleda med att också utdela en ros som en liten kompli-
mang till Anita Johansson för det engagemang som hon visade i sitt anför-
ande, i varje fall när det gäller röstläget. Det var desto mera imponerande
som innehållet var tunt och delvis motsägande. Jag skall ge ett par exempel.
Anita Johansson inledde med att säga att den här reformen, som hon kal-
lar den, ger lägre skatt på sparande, men den ger högre skatt på kapital. Får
jag be Anita Johansson förklara sambandet mellan dessa båda påståenden?
Är det inte i själva verket så att sparande just är kapitalbildning? Någotdera
av dessa påståenden måste rimligtvis vara fel.
Vidare säger Anita Johansson att socialdemokraterna slår vakt om solida-
riteten och rättvisan. Men samtidigt upplever vi allt fler motsatta effekter av
skatteomläggningen.
Anita Johansson hänvisar också till schablonberäkningar, som ger vid han-
den att alla grupper gynnas, utan att samtidigt säga att det inom varje grupp
finns betydande andelar som inte gynnas utan tvärtom missgynnas. Jag vill
fråga: Varför har ingen i det praktiska livet märkt att alla gynnas? Anita Jo-
hansson försöker ju göra detta troligt.
Ett sådant exempel är pensionärerna. Det är ett riktigt påstående att de
inte utgör någon enhetlig grupp utan tvärtom är precis lika ojämnlika när det
gäller inkomstförhållanden som vi i yrkesverksam ålder. Därför kan man
inte ta pensionärerna såsom en grupp och säga att de missgynnas eller gyn-
nas. Jag har inte heller påstått att alla pensionärer missgynnas. Men jag har
påstått - precis som Anita Johansson slutligen medgav - att de sämst ställda
pensionärerna klart missgynnas och kommer att missgynnas även efter de
justeringar som nu görs.
Så som grund för detta anger Anita Johansson orättvisa skillnader i kom-
munala bostadstillägg mellan olika kommuner. Det är en liten del i detta
sammanhang. Den mest fundamentala orsaken till uppkomsten av de orätt-
visor som vi nu får belägg för är ett i grunden orättvist pensionssystem. Det
kan vi inte göra något åt, om vi inte inrättar den form av grundpension som
vi har föreslagit och som vi har att behandla i annat sammanhang.
Slutligen vill jag fråga fru Johansson beträffande systemet med reavinst på
bostadsrätter, vilket hon finner vara krångligt. Jag påstår att det dessutom
är orättfärdigt. Varför kan man då inte ändra det i ett slag? Vilket råd ger
fru Johansson när det gäller de låginkomstpensionärer som får mer än 100 %
marginaleffekter på sina ränteinkomster? Får de samma svar som herr Jo-
hansson gav, dvs. att de skall skatteplanera så länge de kan göra det?
Anf. 92 GÖSTA LYNGÅ (mp) replik:
Fru talman! Anita Johansson påstod pompöst att jag hade fel i fråga om
fördelningseffekterna, så det får jag lov att ta upp. Om kvinnornas ekonomi
sade jag ingenting. Vad jag snarast tänkte på var lågpensionspensionärerna.
Jag tror att det står alldeles klart för alla att de har fått en besvärlig situation
genom skattereformen. Det är inte förvånande, eftersom det tidigare beta-
lade en mycket liten direkt skatt. Nu betalar de en högre indirekt skatt, me-
dan sänkningen av deras direkta skatt är minimal. Jag tror på de procentuella
siffror som Lars Bäckström redovisade. Det är t.o.m. ännu värre. Det är
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
83
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
84
inte procent det gäller utan tusenlappar. För en höginkomsttagare gäller det
åtskilligt flera tusenlappar. Detta spelar en roll. Det är allvarligt, och någon-
ting ordentligt bör göras.
Jag vill också ställa en direkt fråga till Anita Johansson när det gäller mat-
momsen. Skulle man inte, i samband med den planering som pågår för att
inordna Sverige under EG, i första hand tänka på att sänka matmomsen till
någonting so.n ligger rimligt nära EGs linje och inte låta den vara fyra gånger
högre?
Anf. 93 KJELL JOIIANSSON (fp) replik:
Fru talman! Anita Johansson ställde ett antal frågor till mig. Jag skall för-
söka besvara dem alla, även om jag inte hann notera dem ordentligt. Den
första frågan gällde om fiffiga transaktioner och skatteplanering skulle vara
möjliga och om vi var beredda att acceptera moderaternas syn på detta. Nu
tror jag inte att moderaterna har den synen. Fiffiga transaktioner, Anita Jo-
hansson, skall inte vara tillåtna om de är olagliga. Däremot skall skattepla-
nering vara tillåten under förutsättning att det innebär att man planerar sin
skatt med fullständigt beaktande av gällande skattelagstiftning och skatte-
regler. Det skall t.ex. vara tillåtet även i fortsättningen att placera sina
pengar på de bankkonton som är tillåtna enligt skattelagstiftning eller annan
lagstiftning. Vi tycker att det är en fullt legitim skatteplanering.
Anita Johansson frågade också om vi tycker att moderaternas förslag om
en sänkning av skattetrycket är förenligt med rättvisa och lika villkor. Av vår
partimotion framgår ju att det finns skillnader i fråga om den takt i vilken vi
vill gå fram. För övrigt är vi helt överens med moderaterna om inriktningen.
Det finns en betydande samsyn inom skattepolitiken mellan folkpartiet libe-
ralerna och moderaterna. Vi har en mycket stark tilltro till att vi skall kunna
skriva oss samman om skattepolitiken. Jag håller det för högst osannolikt att
inte något av partierna skall kunna jämka sig. Jag tror att vi skall kunna hitta
fram till en rättvis formel.
Vidare frågade Anita Johansson om vi står fast vid reformen. Ja, det är
klart att vi står fast vid reformen, men man kan inte tolka detta så att det
inte kommer att ske några som helst förändringar i skattepolitiken under den
kommande perioden. Självfallet kommer vi att genomföra de intentioner
som vi har inom skattepolitiken och som framgår klart av vår motion. Det är
helt uppenbart. Inte har vi bundit oss för tid och evighet. Det framgår t.ex.
av motionen att vi vill sänka skattetrycket och gå vidare med att avskaffa
skadliga skatter. Man kan ju inte sänka skattetrycket utan att förändra syste-
met. Vi vill också sänka momsen.
Jag vill avslutningsvis ställa en kort fråga till Anita Johansson: Varför väg-
rar ni socialdemokrater att avskaffa avdragsrätten för fackföreningsavgifter
och se över beskattningen av båda parter?
Anf. 94 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Bo Lundgren återkommer hela tiden till ordet valfrihet. Jag
skall åtminstone göra vad jag kan för att förklara vad valfrihet är för väljarna
i den valrörelse som står framför oss.
För mig, Bo Lundgren, är valfrihet att kunna gå till ett sjukhus, där alla
behandlas lika. Det är valfrihet att de som vill ha en barnomsorgsplats skall
kunna få den. Det är valfrihet att vi skall behandlas lika. Jag vet ju att Bo
Lundgren titt och tätt besöker det förlovade landet USA. Jag rekommende-
rar att Bo Lundgren på sin nästa resa till Amerika besöker ett sjukhus där.
Jag tycker att det kanske inte är så hemskt kul att påminna om de borgerliga
åren, men i bland måste man faktiskt göra det. 1976 sade Gösta Bohman:
Det går att sänka skatterna om bara viljan finns. 1979 sade Gösta Bohman:
Vi vill sänka skatterna. 1982 kunde vi konstatera att Gösta Boman var med
och höjde inte mindre än 74 statliga skatter. Det kanske inte är något fel i
detta, men då är min fråga till Bo Lundgren: Hur mycket mer trovärdig är
Bo Lundgren än den hederlige Gösta Bohman?
Jag tycker inte, Kjell Johansson, att jag har fått riktigt klart för mig vad ni
vill gå med på när det gäller de moderata reservationerna. Det finns inte
mindre än 170 reservationer från moderaterna i skattefrågan. Kjell Johans-
son säger nu att man säkert skall komma överens om skattepolitiken. Då
säger Rolf Kenneryd att hans parti nog bör få vara med och slå litet grand
från vänster.
Jag har i flera debatter här i kammaren berömt Kjell Johansson och folk-
partiet för er insats när det gäller skattereformen. Det är ju så, Lars Bäck-
ström, att vi socialdemokrater tyvärr inte har någon egen majoritet här i
kammaren. Vi är tvungna att gå till ett annat parti för att få igenom en sådan
här stor uppgörelse. Vänsterpartiet visade under resans gång ingen större
ambition att försöka bidra till skattereformen. Jag har ju suttit med i utred-
ningen, så jag vet hur tongångarna har varit hos vänsterpartiet. Därför har
jag varit glad över att folkpartiet ställt upp. Naturligtvis har vi fått ge och ta
från båda partiernas sida; så är det i en sådan här stor uppgörelse. Det är
självklart.
Men nu ställer man sig ändå frågan: Hur skall folkpartiet liberalerna
kunna regera tillsammans med moderaterna i skattefrågan? Skattefrågan är
en central fråga för svenska folket; det är med skatterna vi finansierar vår
välfärd.
Anf. 95 BO LUNDGREN (m) replik:
Herr talman! Kjell Johansson och jag och våra andra kolleger i riksdagen
skall säkert kunna fungera alldeles utmärkt. Vi har samma mål - att sänka
skattetrycket för människorna - även om våra förslag går i olika takt. Social-
demokraterna vill i varje fall inte sänka skatten - sannolikt höja den; det blir
följden av deras politik. Det är den stora skillnaden.
Gösta Bohman är en hederlig man. Han var också den ekonomiminister
som sänkte det totala skattetrycket vad beträffar skatter till staten under pe-
rioden 1976 till 1982. Det är nämligen så att enda gången under efterkrigsti-
den som det totala skattetrycket varit oförändrat är under dessa sex år med
borgerlig majoritet i riksdagen. Det är mycket intressant att det kommunala
skatteuttaget och skattetrycket på kommunsidan ökade under den tiden me-
dan det totala statliga skattetrycket - det som Gösta Bohman hade delansvar
för - minskade. Så var det med det. Det är ett av bevisen för att vi kommer
att fullfölja den politiken även i fortsättningen.
Det är rätt avslöjande att höra på Anita Johansson. Vad menar hon med
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
85
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
86
valfrihet? Jo, man skall kunna gå till ett sjukhus där alla får samma vård;
dvs. att det politiska systemet skall bygga upp en sjukvårdsapparat med sjuk-
hus. Man skall kunna anvisas ett sjukhus dit man skall gå och där man skall
kunna få vård på lika villkor. För mig är det viktigare att alla, oavsett in-
komst och ställning i övrigt, skall kunna välja det sjukhus, den läkare och
den vårdgivare han eller hon vill efter eget gottfinnande och få en god vård
där. Anita Johanssons inställning var: Vi sätter upp ett system, och vi skall
nog fixa god vård. Så är det ju inte. Vi har operationsköer, och människor
som dör i köerna.
Vi måste ha ett system med valfrihet för människorna för att få effektivare
system. Varför vill ni inte ha privata monopol? Jo, därför att ni anser att de
inte är effektivare. Det blir dyrare. Varför vill ni ha offentliga monopol? Jo,
ni vill styra åt människorna. Det ligger tyvärr i er ideologi.
Anita Johansson säger att alla som vill skall ha en barnomsorgsplats. Det
är socialdemokraternas politik. Barnomsorgsplatser skall levereras eller
godkännas av de politiska systemen. Jag säger att målet måste vara att alla
skall kunna välja barnomsorg; att ha en barnomsorgsplats på daghem eller
att vara hemma med barnen. Alla skall själva kunna välja. Det skall inte
vara så att Anita Johansson väljer åt människorna, vare sig sjukvård eller
barnomsorg. I den politik som syftar till att låta människorna själva be-
stämma om sin sjukvård och sin barnomsorg ligger att också sänka skatten
så att man själv, inte Anita Johansson, får bestämma över en större del av
sin egen inkomst.
Anf. 96 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! I mitt huvudanförande glömde jag en teknisk fråga, där jag
vill inta samma position som Bo Lundgren. Det gäller att yrka bifall till de
reservationer som vi inte har yrkat bifall till från vänsterpartiets sida. Det
gäller sådana moment där annat parti yrkat bifall till sin reservation. På så
sätt får vi symmetri.
Anita Johansson konstaterade att regeringen inte har egen majoritet. Det
är ju en truism; visst vet vi det. Man måste då göra upp med någon. Det är
alldeles riktigt. Anita Johansson säger då att under resans gång - och avser
då utredningsarbetet - var inte vänsterpartiet tillräckligt konstruktivt. För-
hållandet mellan vänsterpartiet och socialdemokraterna har väl, försökte jag
säga i mitt inledningsanförande, präglats av att socialdemokraterna tidigare
tagit små steg mot inkomstutjämning i rättvisa och solidaritet. Vill man vara
raljant mot vänsterpartiet kan man säga att vänsterpartiet ungefär har intagit
samma inställningen, men mer och fortare.
Vad man nu gjorde i skattefrågan var att lägga om kursen 180 grader; man
gick över till de stora klivens strategi, åt höger. Det är klart att vi blev funder-
samma då. Vi såg hur ni sjönk på detta vis. Det viktiga är dock inte vad som
händer i utredningarna. Men ni satte en turbofart, lade in ett slags överdrive
i er resa, åt höger. Då intog vi här i riksdagen nästan den positionen att vi
sade: mindre och saktare så att det blir litet rimligare. Vi gick långt i våra
överläggningar för att blockera, men ni ville inte lyssna. Det är dock utskot-
tet som skall hantera frågan. Men ni socialdemokrater valde att hantera den
med de slutna rummens politik; Haga, Rosenbad. Det kan inte vi lastas för.
Vad som nu har hänt är att ni inte har ert tilltänkta äktenskap med folkpar-
tiet; förlovningen är ju uppenbarligen bruten. Nu går folkpartiet på skatte-
sänkarlinjen. Nu driver ju moderater och folkpartister den linjen att - för att
travestera ett västsvenskt uttryck: Det skall nog ordna sig med is bara vi har
skridskor. Bara vi får regeringsmakten sänker vi skatten; kosta vad det kosta
vill.
Detta kommer ju att skada Sveriges ekonomi i märgen. Vi kommer att få
hisnande problem med vår bytesbalans. Och med bytesbalansunderskotten
kommer vi att få försämrad industriell tillväxt. Det finns alltså en mycket
allvarlig risk att den nyliberala politiken - om vi skall kalla den så - kommer
att leda till ett stopp i industritillväxten och en devalveringspolitik, vare sig
det nu är en yttre eller inre devalvering man kommer att välja. Det är det
scenario vi kan se framför oss, och det är ni socialdemokrater som har berett
marken för det genom att gå på den här linjen.
Anf. 97 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Jag vill kort beröra en fråga som Anita Johansson ställde och
som jag inte hann med i min förra replik. Det gäller frågan om centerpartiet
i en eventuell kommande borgerlig regering kan ställa upp på moderaternas
krav när det gäller sänkningar av skatterna och om vi anser att de är förenliga
med en rimlig social välfärd. Svaret på den frågan är nej. Jag har kungjort
det i debatter i den här kammaren för ungefär en månad sedan. Jag uttryckte
det då, och jag gör det nu också, så att det finns vidlyftigheter i moderaternas
samlade skatteförslag som vi inte kommer att kunna ställa upp på. Men jag
utgår också ifrån att det även från moderat håll kommer att visas ett större
ansvar efter regeringsbildningen än före.
Jag vill därför instämma i de förhoppningar och bedömningar som Kjell
Johansson gjorde, nämligen att det skall vara möjligt att åstadkomma över-
ensstämmelse på de här punkterna. Jag vill också klargöra att jag i det fallet
räknar med att folkpartiet väsentligt skall bidra i detta arbete; desto mer när
Bengt Westerbergs flirt på högerkanten har nyanserats en aning.
Jag vill också något kommentera den mycket ihärdiga fråga som Anita Jo-
hansson ställde till Kjell Johansson, nämligen om folkpartiet står fast vid re-
formen. Sanningen är ju, i nuläget i varje fall, att ni står gemensamt cemen-
terade i den här omläggningen i varenda detalj. Det har inte varit möjligt att
åstadkomma några förändringar i det här betänkandet. Därför upprepar jag
det jag sade i mitt inledningsanförande, nämligen att om det skall bli möjligt
att genomföra de förändringar som egentligen är nödvändiga, krävs det en
ny regering som är byggd på en icke-socialistisk grund. Jag utgår då från att
de prestigeskäl som uppenbarligen nu är vägledande och förhindrar genom-
förandet av förändringar kommer att vara bortblåsta.
Anf. 98 GÖSTA LYNGÅ (mp) replik:
Herr talman 1 Jag vet inte vad det är för fel på ljudvågorna eller högtalaran-
läggningen, men jag har frågat flera gånger nu angående EG och matmom-
sen. Det är faktiskt så att i EG-länderna är matmomsen mycket låg. Här har
vi en matmoms som är ungefär fyra gånger högre. Borde inte anpassningen
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
87
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
av matmomsen vara ett steg i arbetet med att Sverige skall underordna sig
EG? Matmomsen är dyrbar, och frågan borde förberedas redan nu.
Anf. 99 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag skall fortsätta med min stil och svara på alla frågor som
Anita Johansson ställer till mig så gott jag kan. Hon frågade mig vad det är
som vi vill gå med på i de moderata reservationerna. Det kommer, Anita
Johansson, på kort sikt att framgå av den votering som vi skall ha här. Jag är
säker på att det kommer att framgå ganska klart.
På litet längre sikt är det så att vi kommer att gå till val, vi kommer att gå
ut till väljarna med lika klara och entydiga besked i skattepolitiken som vi
gjorde i det förra valet. Vi kommer inte att svika dem som då röstar på oss,
varken i regering eller riksdag. Vi kommer att genomföra den politiken. Det
borde vara en modell att ta efter även för er socialdemokrater.
Till slut upprepar jag min fråga, den enda fråga jag har ställt till Anita
Johansson: Varför vägrar ni socialdemokrater att avskaffa avdragsrätten för
fackföreningsavgifter och se över de bestämmelser som gäller för både ar-
betsgivar- och löntagarsidan?
Anf. 100 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Tack, Rolf Kenneryd, för klargörandet att centern åtmin-
stone inte kommer att ställa upp på dessa transaktioner i skattesystemet, om
jag har förstått det hela rätt. Rolf Kenneryd använde ju orden ”minst sagt
vidlyftiga förslag från moderaterna”. Det kan man lugnt understryka.
Det är väl så, Bo Lundgren, att skattetrycket ökade under de borgerliga
åren från 48,5 till 50,9 %, om jag kommer ihåg rätt. Jag kan inte siffrorna
riktigt i huvudet, men det var ungefär så.
Vi i socialdemokraterna har tittat igenom detta med skatteplanering och
alla de förslag vi har lagt genom åren. Det är bara att konstatera att modera-
terna vinner eller förlorar, det beror på hur man ser det, med 22-0. Det är
bara att konstatera detta och vara tacksam för att folkpartiet och centern inte
ställer upp på moderaternas skattesyn.
Herr talman! Inför höstens val hoppas jag att moderaterna inte skall få så
många mandat, och inte de andra borgerliga partierna heller. Jag påminner
mig om skatteutredningen i augusti 1988. Då satt Bo Lundgren, Anne
Wibble och jag på ett skatteutredningssammanträde. Då gick tongångarna
om vem som skulle bli budget- eller finansminister efter höstens val. Det var
ganska skönt att komma tillbaka och konstatera att moderaterna hade förlo-
rat tio mandat och folkpartiet sju.
Jag kommer att göra allt jag kan för att informera väljarna om er splittring
i skattepolitiken och på många andra områden i politiken. Jag är övertygad
om att framför allt kvinnorna inte kommer att gå på moderaternas skatte-
sänkningsförslag. Vi vet att kvinnorna vill ha god omsorg, god barnomsorg
och en god vård i det svenska samhället.
Jag skall svara på Kjell Johanssons fråga när det gäller skattereduktion för
fackföreningsavgifter. Jag vet att det är en av de frågor som ni tre borgerliga
partier är överens om. Det förvånar mig inte heller, eftersom ni aldrig har
88
haft någon större känsla för den svenska fackföreningsrörelsen. Det skall jag
också bidra med att upplysa folket om i valrörelsen.
Andre vice talmannen anmälde att Gösta Lyngå anhållit att till protokollet
få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 101 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Jag skall börja med att upplysa Anita Johansson om att mo-
derata samlingspartiet har många hundra tusen kvinnliga väljare. De är upp-
enbarligen positivt inställda även till vår skattepolitik. Det är ganska vårds-
löst att kasta ut sådana påståenden som Anita Johansson gjorde, må vara i
ett exalterat tillstånd i tron att socialdemokraterna skall vinna några skördar
på att åstadkomma den värsta arbetslöshetskris som Sverige har haft under
det senaste decenniet. Det är en arbetslöshetskris som socialdemokraterna
tror att man nu skall kunna bemästra bara för att man har skapat den.
Herr talman! Jag ber också att få upprepa den, eller de, frågor som Bo
Lundgren ställde till Anita Johansson i hennes egenskap av regeringspartiets
taleskvinna här i debatten. Jag ber henne svara på Bo Lundgrens fråga be-
träffande ärendet Fri tidning. Är det rimligt, är det rättvist att personalrabat-
ter skall utgå obeskattade till dem som exempelvis arbetar på Åhléns eller i
andra livsmedelsföretag eller på t.ex. Volvo, men att en personalförmån i
form av ett arbetsredskap, en dagstidning, skall beskattas hos de anställda i
tidningsföretagen? Bo Lundgren ställde frågorna, och han fick inget svar.
Det finns ganska många anställda i tidningsbranschen som är angelägna om
att få svar på just detta, om det är rättvist eller inte. Är det kanske på det
viset att de båda skattekoalitionspartierna har för avsikt att rätta till detta så
att det blir en annan tingens ordning? Om svaret skulle vara ja, på denna
min sist ställda fråga, undrar jag när det är meningen att denna rättelse skall
komma till stånd.
Detta betänkande som vi har behandlat här ganska länge och som är oer-
hört viktigt handlar om all den skatt vi betalar. Vi har ett skattetryck i Sve-
rige, räknat i skattekvot på nästan 57 %. Det land som kommer närmast oss
har lite över 50 %, och länder ute i Europa ligger under 40, ja, ända ner till
30 i skattekvot.
I detta betänkande finns en reservation 45. Jag antar att Anita Johansson
liksom Kjell Johansson noga har penetrerat formuleringarna i den, och jag
frågar: Innebär den här skrivningen som mer eller mindre beordrar riksskat-
teverket att göra bedömningar, att ni nu tänker ändra på det här?
Låt mig nämna någonting om hur de som är anställda på en tidning - och
det gäller alla tidningar, såväl A-pressen som borgerliga tidningar - beter sig
när de får tidningen hem till bostaden. Jo, journalisterna kollar mycket
noga: Hur blev det? Vad är det vi har skrivit? Vad kan vi göra för uppföljning
i nästa dags tidning, arbetsprodukt? Både redigerare och reportrar har
samma intresse av att i arbetet vidareutveckla det de har arbetat med dagen
innan. Det som arbetar på reproavdelningarna, rastrerar bilder, är oerhört
intresserade av hur de där bilderna blev som de arbetade med dagen innan.
De som arbetar med tryckpressen, i presshallen, kollar genast hur trycket
blev i tidningen. Det är en del av deras arbete. Annonsavdelningens an-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frägor m.m.
89
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
[rikomstskatte-
frågor m.m.
90
ställda, alltifrån annonskonsulenterna till dem som sitter och tar emot an-
nonser, slår upp de sidor där de finner resultatet av sina arbetsansträng-
ningar dagen innan. Blev det rätt? Det kanske har blivit fel i någon annons.
I så fall ringer man i arla morgonväkten, om det nu är en morgontidning, till
annonsavdelningen, eller kanske rent av till annonsören, och beklagar det
inträffade.
Man lever med intensivt i den produkt man har varit med om att skapa,
och det har varit en självklarhet i tidningsbranschen, under århundraden, att
de anställda hos företaget har fått denna tidning hem till bostaden gratis.
Men se, icke längre! Nu skall detta arbetsredskap beskattas.
Hos riksskatteverket trodde man att det där nog inte var så svårt att tolka
på ett annat sätt. Därför tog Tidningsutgivareföreningen genast kontakt med
riksskatteverket, och det pågick någon form av samtal. Men dagen före all-
männa motionstidens slut här i riksdagen, i januari, kom beskedet att riks-
skatteverket tolkade propositionen och riksdagsbeslutet så att det här ar-
betsredskapet skulle beskattas som en förmån, en inkomst.
Efter detta har det väckts motioner, bl.a. av Bo Lundgren och av mig
m.fl. - en tvåpartimotion där jag står som första namn. Det har blivit - utgår
jag ifrån - en diskussion i skatteutskottet. Där har det för övrigt också varit
en uppvaktning från Tidningsutgivareföreningen och Tidningarnas Arbets-
givareförening, och även från Journalistförbundet. Man har haft ett och
samma budskap: Ni måste väl rimligen skapa rättvisa på det här området.
Nu finns det en relativt omfattande skrivning på s. 31 i betänkandet. Jag
skall bara citera ett par meningar: ”När det gäller förmån av fria tidningar
bör det enligt utskottets mening i första hand ankomma på riksskatteverket
att efter hand lösa de praktiska tillämpningsproblem som nu har aktualise-
rats.” Det slutar dock med ett avstyrkande.
Som sagt: Kjell Johansson är naturligtvis också oerhört välkommen att
närmare precisera det här. Jag lovar er att det finns massmediefolk - för res-
ten även folk inom radio och TV som nu har drabbats av samma beskattning
när det gäller deras arbetsredskap - tillsammans några tusen som är intresse-
rade av vad ni har att säga.
Anf. 102 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Det är riktigt som Göthe Knutson säger, att vi från utskottets
sida har skrivit i betänkandet att det är riksskatteverket som skall lösa de
praktiska tillämpningsproblemen när de gäller de fria tidningarna.
Men i grunden är det ju så, när vi säger att vi skall sänka marginalskatterna
och skatten på arbete, att vi vill finansiera dessa skattesänkningar. Vi vill inte
upprepa det som hände mellan 1976 och 1982, att vi får en massa miljarder
i skulder. Bara en liten passus till Göthe Knutson: Om vi inte skulle ha haft
dessa 60 miljarder i ränteutgifter, så hade vi kunnat sänka all moms till 15 %.
Men jag hoppas, herr talman, att riksskatteverket skall lösa det här pro-
blemet på ett för alla parter lämpligt sätt.
Anf. 103 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Jag förundrar mig något över att en så erfaren ledamot av
riksdagen tar till ett så enkelt argument - eller skall vi säga ett argument i
utkanten - som Anita Johansson anförde nu. Jag frågade i ett rent sakligt
ärende, konkret, och så får vi plötsligt höra om räntan på statsskulden. Det
var väl i alla fall ganska egendomligt. I den mån den nu har någon som helst
betydelse i det här sammanhanget, så skall jag be att få svara att det under
åren 1976—1982 endast var på två områden som socialdemokraterna, med
bl.a. Anita Johansson som ledamot, inte bjöd över vad de borgerliga parti-
erna föreslog i utgifter. Hela tiden överbud! Vad hade det då blivit i stats-
skuld och ränteutgifter? Efter 1982 års maktskifte ökade dessutom statsskul-
den, särskilt till utlandet. Det åstadkom ni med förödande effektivitet.
Men om vi skulle ta den här sakfrågan! Det finns som sagt några tusen
tidningsanställda och radio- och TV-anställda som undrar. Är det nu så - och
jag citerar Anita Johansson - att den här skatteomläggningen skall finansie-
ras av de tidningsanställda? Den fråga som Bo Lundgren ställde nyss, och
som jag upprepade, gällde om det är rättvist att det utgår obeskattade perso-
nalrabatter till anställda inom livsmedelshandeln - jag antar att det också
förekommer i annan köpenskap - och t.ex. till de anställda hos Volvo. Om
man köper en bil med 10—15 % rabatt, handlar det om många tusen kronor.
En tidning kostar brutto mellan 900 och 1 500 kr., och det är en betydligt
lägre summa.
Berätta bara: Är det rättvist? Och om det inte är rättvist, vad tänker rege-
ringspartiet göra åt det, så att riksskatteverket får klart för sig att det är
Anita Johanssons och regeringens mening att man skall utfärda tillämpnings-
föreskrifter som gör att det blir rättvisa, dvs. att det icke blir någon beskatt-
ning?
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
Anf. 104 BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Den fråga som Göthe Knutson ställde är relevant. Man
måste behandla grupper på samma sätt, och det är förvånansvärt att så inte
sker.
Anita Johansson ställde i sin sista replik, som jag inte kunde besvara,
några frågor direkt eller indirekt till mig, och anförde några synpunkter -
felaktiga sådana - på skattepolitikens område. Hon hävdade att under de
borgerliga majoritetsåren i riksdagen, 1976—1982, höjdes skattetrycket; jag
fattade att det var ungefär så hon sade.
Den borgerliga majoriteten i riksdagen kom till någon gång i slutet av sep-
tember, och riksdagen började sammanträda i oktober 1976. Det första året
som denna majoritet kunde påverka var 1977, och 1977 års skatteuttag be-
stämdes till stor del av de beslut som fattades under vårriksdagen 1976. Då
beslöt socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna, som det par-
tiet då hette - då bekände man ju färg - om en mycket kraftig skattehöjning
med arbetsgivaravgifter och annat.
En av de första åtgärder som en borgerlig regering vidtog var att halvera
den tidigare av socialdemokraterna beslutade höjningen av skatterna. Det
innebar att skattetrycket 1977, det första året med borgerlig majoritet, var
51 % av vår produktion i stället för de 52 % som det hade varit med socialde-
mokratisk skattepolitik genomförd.
År 1982 var skatteuttaget 50 %, räknat som andel av produktionen, vilket
innebar en minskning av det totala skattetrycket. Det var i stort sett oföränd-
91
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Inkomstskatte-
frågor m.m.
rat, men alltså en minskning. Särskilt det kommunala skatteuttaget hade
ökat. Det innebar en ännu kraftigare minskning av just det statliga skatteut-
taget. Detta var resultatet av en borgerlig majoritet i riksdagen under de här
åren, och det blir naturligtvis också resultatet av en borgerlig majoritet i riks-
dagen efter höstens val.
Anita Johansson sade också att socialdemokraterna hade lagt nitton eller
tjugo förslag för att motverka skattefusk, och dem ställer inte moderaterna
upp på. Vi sade att dessa nitton eller tjugo förslag inte fungerar. Det grund-
läggande, att sänka marginalskatterna och skattesatserna, görs inte. Det
finns inte något intresse att hitta nya utvägar. Efter att förslag 1, 2, 3, osv.
hade lagts fram fanns det fortfarande behov av nya förslag. Det var ju inget
som fungerade. Det enda som fungerade var att sänka skattesatserna. Det
var bra.
Anita Johansson tyckte att det var bra att det blev en socialdemokratisk
finansminister 1988. Att det blev en socialdemokrat har lett till att skatterna
har ökat, att tillväxten har minskat så att den är negativ, att investeringar
görs utomlands, att arbetslösheten ökar så katastrofalt mycket särskilt bland
ungdomar att regeringen måste gå in med panikåtgärder.
Herr talman! Inför den första voteringen om skatteutskottets betänkande
17 kan man rösta för några reservationer som vill sänka skattetrycket. Det
finns den moderata som vill sänka mest, folkpartiet och centerns som vill
sänka något mindre eller ett par reservationer och utskottets hemställan som
vill ha oförändrat skattetryck. Valet för svenska folket torde vara lätt. Sänk
skattetrycket!
Anf. 105 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! Det är bara att konstatera att det stora, jobbiga och hemska
under de borgerliga åren var att reallönerna urholkades alldeles förfärligt för
den svenska vanliga inkomsttagaren. Vi kan konstatera att den borgerliga
regeringen höjde 74 eller 75 skatter. Jag vidhåller, Bo Lundgren, att de 22
förslagen som socialdemokraterna har lagt fram när det gäller skatteplane-
ring, skattefusk och skattefiffel får ni stå ensamma emot. Det är 22-0 till mo-
deraternas fördel, som vissa tycker, eller nackdel, som andra tycker. Jag är
glad för att centerpartiet har så kraftigt tagit avstånd från den moderata poli-
tiken i dag.
Anf. 106 BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag noterar att Anita Johansson inte nu längre påstår att
skattetrycket ökade under den borgerliga tiden. Det är bra att hon tar in-
tryck av fakta. Det tycker jag skulle gälla även andra saker i debatten.
Med en socialdemokratisk finansminister och en socialistisk majoritet i
riksdagen de senaste åren har skatterna ökat för människorna, tillväxten
vänt och blivit negativ, arbetslösheten ökat rekordartat och investeringar
görs utomlands. Det har vi inte råd med i Sverige.
Överläggningen var härmed avslutad.
92
Företogs till avgörande justitieutskottets betänkande 1990/91:JuU19,
konstitutionsutskottets betänkanden 1990/91 :KU22 och KU41, finansut-
skottets betänkande 1990/91:FiU16 samt skatteutskottets betänkande
1990/91:SkU17.
Justitieutskottets betänkande JuU19
Mom. 1 (lagförslagen)
Utskottets hemställan bifölls med 274 röster mot 17 för reservation 1 av
Berith Eriksson. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 2 (information från polis)
Utskottets hemställan bifölls med 238 röster mot 59 för reservation 2 av
Göthe Knutson m.fl.
Mom. 3 (familjens brottsförebyggande betydelse)
Utskottets hemställan bifölls med 204 röster mot 92 för reservation 3 av
Ingbritt Irhammar m.fl.
Mom. 14 (jourdomstolar)
Utskottets hemställan bifölls med 176 röster mot 120 för reservation 13 av
Britta Bjelle m.fl.
Anders Castberger (fp) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.
Mom. 16 (översyn av bestämmelser om unga i arrest m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 263 röster mot 29 för reservation 14 av
Berith Eriksson.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Konstitutionsutskottets betänkande KU22
Mom. 1 (ändring i regeringsformen med anledning av ett EES-avtal)
Utskottets hemställan bifölls med 261 röster mot 34 för reservationen av
Bo Hammar och Hans Leghammar.
Mom. 2—4
Utskottets hemställan bifölls.
Konstitutionsutskottets betänkande KU41
Mom. 1
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 2 (uppdrag åt regeringen)
Utskottets hemställan bifölls med 172 röster mot 124 för reservationen av
Anders Björck m.fl.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
93
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Finansutskottets betänkande FRJ16
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU17
Mom. 1 (skattepolitikens inriktning m.m., utvärdering av skattereformen)
Allmänna riktlinjer beträffande skattetrycket
Först biträddes reservation 4 av Lars Bäckström i motsvarande del med
20 röster mot 19 för reservation 5 av Gösta Lyngå i motsvarande del. 255
ledamöter avstod från att rösta.
Härefter biträddes reservation 3 av Görel Thurdin och Rolf Kenneryd i
motsvarande del med 34 röster mot 17 för reservation 4 av Lars Bäckström
i motsvarande del. 244 ledamöter avstod från att rösta.
Därpå biträddes reservation 2 av Kjell Johansson och Leif Olsson i mot-
svarande del med 36 röster mot 34 för reservation 3 av Görel Thurdin och
Rolf Kenneryd i motsvarande del. 225 ledamöter avstod från att rösta.
Härefter biträddes reservation 1 av Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del
med 60 röster mot 33 för reservation 2 av Kjell Johansson och Leif Olsson i
motsvarande del. 201 ledamöter avstod från att rösta.
Slutligen bifölls utskottets hemställan med 138 röster mot 57 för
reservation 1 av Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del. 101 ledamöter avstod
från att rösta.
Mom. 1 i övrigt
Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 1 av Bo Lund-
gren m.fl. i motsvarande del, dels reservation 2 av Kjell Johansson och Leif
Olsson i motsvarande del, dels reservation 3 av Görel Thurdin och Rolf Ken-
neryd i motsvarande del, dels reservation 4 av Lars Bäckström i motsva-
rande del, dels reservation 5 av Gösta Lyngå i motsvarande del - bifölls med
acklamation.
Mom. 5 (särskild skatterabatt till glesbygdsbor)
Utskottets hemställan bifölls med 277 röster mot 17 för reservation 11 av
Gösta Lyngå.
Mom. 6 (skatteskalor och grundavdrag, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 266 röster mot 18 för reservation 12 av
Lars Bäckström. 11 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 7 (moms-uttaget, sänkt moms på mat, punktbeskattning)
Först biträddes reservation 14 av Bo Lundgren m.fl. med 59 röster mot
51 för reservation 15 av Görel Thurdin m.fl. 185 ledamöter avstod från att
rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 171 röster mot 57 för reserva-
tion 14 av Bo Lundgren m.fl. 66 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 16 (avtrappningen av det särskilda grundavdraget för pensionärer mot
94 förmögenhet)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 28 av Bo Lundgren
m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 23 (kvittning av underskott)
Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 34 av Bo Lund-
gren m.fl., dels reservation 35 av Görel Thurdin och Rolf Kenneryd, dels
reservation 36 av Lars Bäckström och Gösta Lyngå - bifölls med acklama-
tion.
Mom. 24 (skattefrihet för hobby, m.m.)
Först biträddes reservation 37 av Bo Lundgren m.fl. med 64 röster mot 18
för reservation 38 av Gösta Lyngå. 210 ledamöter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 37 av
Bo Lundgren m.fl. - genom uppresning.
Mom. 37 (resor mellan bostaden och arbetsplatsen)
Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 52 av Bo Lund-
gren m.fl., dels reservation 53 av Görel Thurdin och Rolf Kenneryd, dels
reservation 54 av Lars Bäckström, dels reservation 55 av Gösta Lyngå - bi-
fölls med acklamation.
Mom. 42 (fackföreningsavgifter)
Utskottets hemställan bifölls med 156 röster mot 137 för reservation 59 av
Bo Lundgren m.fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Gullan Lindblad (m) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
ha avstått från att rösta.
Mom. 45 (avdragsbegränsningar för ränteutgifter)
Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 62 av Bo Lund-
gren m. fl., dels reservation 63 av Lars Bäckström - bifölls med acklamation.
Mom. 48 (omsättningsskatten på aktier)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 66 av Bo Lundgren
m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 56 (reavinst på bostadsrätter)
Utskottets hemställan bifölls med 197 röster mot 95 för reservation 74 av
Bo Lundgren m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1990/91 :SkU18 Vissa mervärdeskattefrågor.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
95
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vw.v« mervärde-
skattefrågor
96
Anf. 107 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Fru talman! Sverige har under den socialdemokratiska regeringsperioden
fått världens högsta skattetryck. Då är det inte underligt att vi också ståtar
med världens högsta moms.
Vi moderater har varnat för denna utveckling. Vi avvisade momsbredd-
ning och höjda mervärdeskatter i samband med skatteomläggningen, och vi
avvisade höjningen till 25 %.
Nu ser vi effekterna av dessa momsskattehöjningar. Enskilda människor
kan inte längre stå på egna ben därför att skattehöjningarna har drivit upp
kostnaderna. Bidragsberoendet har ökat för tiotusentals och åter tiotusen-
tals människor.
Konkurrenskraften i förhållande till vår omvärld har kraftigt försämrats.
Med facit i hand kan vi nu konstatera att slopandet av den s.k. turistmomsen
har inneburit att tusentals jobb förlorats. Enskilda företag kämpar med näb-
bar och klor för att kunna överleva. Införandet av resemoms från den 1 ja-
nuari i år kommer i ännu högre grad att förvärra situationen för denna
bransch. Vinterturismen i Norrland liksom den gotländska turistnäringen är
ett par exempel som redan har drabbats och kommer att drabbas av den kon-
kurrenshämmande resemomsen. Våra konkurrentländer har exempelvis
ingen liftmoms, och momsen på resor är i genomsnitt 6% i EG.
Den misslyckade regeringspolitiken leder till att arbetslösheten stiger
mycket snabbt i hela vårt land. I sysselsättningssvaga områden som är bero-
ende av turistnäringen blir följderna ännu värre med hänsyn till den konkur-
renshämmande momshöjningen.
Vad gör socialdemokraterna åt detta? Som vanligt hänvisar de till på-
gående utredningar. Som vanligt är deras enda recept: nya bidrag. Inte en
tanke ägnas åt att sänka skatterna. Jag lyssnade på en skatteutfrågning i går
kväll. Där framgick det fullständigt klart att den socialdemokratiske företrä-
daren inte alls ville vara med om att medverka till ett sänkt skattetryck. På
samma sätt har vi hört Anita Johansson uttrycka sig i dag.
Det är således nya bidrag som gäller. Nyligen kom på riksdagens bord en
höjning av KBT. Nu glunkas det om att de värsta sviterna av den hemmatill-
verkade nedgången i turistnäringen skall lindras med nya bidrag. Det är
dömt att misslyckas. Det finns bara en väg att gå, Kjell Nordström: sänk
skatten! Det är nödvändigt att anpassa momsen till internationell nivå så att
våra företag i Sverige kan konkurrera på något så när lika villkor.
Fru talman! Det hade varit bra om även folkpartiet liberalerna hade delta-
git i denna debatt. Då hade vissa frågetecken kunnat rätas ut.
Skatteomläggningen är ju som bekant genomförd. Jag har full förståelse
för att folkpartiet liberalerna fram till dess att beslutet om skatteomlägg-
ningen var ett faktum stått fast vid sin överenskommelse med socialdemo-
kraterna. Men nu finns det väl ingen som helst anledning att hanka sig fast
vid detta stelbenta parti som fullständigt är i avsaknad av visioner. Den so-
cialdemokratiska tredje vägens politik har havererat. Sverige behöver en ny
borgerlig regering. De tre borgerliga partierna i Sveriges riksdag är överens
om att sänka skattetrycket. Moderata samlingspartiet och folkpartiet libera-
lerna är överens om att en del av denna skattetryckssänkning skall omfatta
mervärdeskatten. I första hand bör vi naturligtvis snabbt åstadkomma för-
ändringar av sådana skatter som är direkt skadliga för landet. Det finns inget
som helst tvivel om att den s.k. turistmomsen är en typisk skadlig skatt. Det
är således hög tid för folkpartiet liberalerna att skaka av sig det socialdemo-
kratiska oket. ”Släpp fångarne loss, det är vår”, Kjell Johansson!
Fru talman! Sverige är berett att inleda förhandlingar med EG om ett
medlemskap. Då är det samtidigt nödvändigt att vi redan nu också förbere-
der oss på att sänka de konkurrenshämmande svenska skatterna. Det är där-
för vi moderater vill påbörja denna skattesänkning genom att redan den 1
maj återinföra den differentierade turistmomsen och den 1 juli fortsätta med
en generell momssänkning med 1,54%. Vi vill därefter gå vidare för att i
mitten av 1990-talet, då Sverige inträder som medlem i den gemensamma
marknaden, ha Europaanpassat momsnivån till ca 18 %.
En av hörnstenarna i en mervärdesbeskattning är att den skall vara kon-
kurrensneutral. En stor andel av de reservationer som föreligger i detta be-
tänkande behandlar just denna viktiga fråga. Basbreddningen av momsen
har i många avseenden resulterat i en ökad konkurrenssnedvridning. Det är
nödvändigt att genom förändringar i lagstiftningen åstadkomma neutralitet
i beskattningen.
Enskild verksamhet inom vård-, omsorgs- och skolområdet som riktas di-
rekt mot vård- och omsorgstagare samt elever belastas med mervärdeskatte-
kostnader avseende sin skattefria verksamhet. Bedrivs motsvarande verk-
samhet i kommunal regi eller i enskild regi som upphandlats av kommun,
erhålls full kompensation för momskostnaden.
För exempelvis ett enskilt sjukgymnastföretag kan det röra sig om åtskil-
liga tiotusentals kronor i ökade kostnader för verksamheten jämfört med
den offentliga sektorn; kostnader som ytterst drabbar vårdtagaren. Den en-
skildes valfrihet begränsas. Varför skall dessa människor drabbas av en i
grunden felaktig lagstiftning? Dessutom hämmas enskild verksamhet inom
dessa viktiga områden, Kjell Nordström. Det är framför allt kvinnor som
hindras att bli egna företagare.
Fot- och naprapatvård utgör momsbelagda tjänster från årsskiftet. Diabe-
tiker, reumatiker och äldre människor är i stort behov av förebyggande och
behandlande fotvård. Det råder således inget tvivel om att det är fråga om
en vårdtjänst. Det är därför självklart att denna tjänst även bör hänföras till
skattefri vårdtjänst. Jag tycker det är stötande att denna för enskilda männi-
skor viktiga vårdtjänst i montshänseende behandlas som en skattepliktig
skönhetsvårdstjänst. Jag har fått brev från en fotterapeut som känner sig
kränkt som yrkesmänniska av att hennes viktiga arbete att ge vård till en-
skilda människor är liktydigt med skönhetsvård. Menar socialdemokraterna
på fullt allvar att fotvård inte är en vårdtjänst? Menar socialdemokraterna
på fullt allvar att naprapatvård inte är en vårdtjänst? Jag vill ha svar på dessa
frågor, Kjell Nordström.
Av reservationerna framgår också att konkurrenssnedvridningar före-
kommer om verksamheten tillhandahålles av en ideell organisation i jämfö-
relse med ett företag. Vi har i olika reservationer visat på vilka förändringar
vi vill göra för att undvika dessa konkurrenssnedvridningar. Vi har således
påtalat felaktigheten i att idrottslig verksamhet momsbelägges i vissa fall,
liksom att dans- och diskotekstillställningar belastas med moms på entrébil-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
7 Riksdagens protokoll 1990191:91
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
98
jetten om de tillhandahålles av enskild arrangör medan ideella föreningar
slipper detta momspåslag.
Fartyg är numera också skattepliktiga i momshänseende. Eftersom de
flesta EG-länderna inte har infört motsvarande regel, är detta ytterligare ett
område som får konkurrenshämmande effekter. Dessutom drabbas redare
och fiskare av att få erlägga moms på hela båtens värde om den byggts om
på ett utländskt varv. I Blekinge är det mycket vanligt att våra fiskare bygger
om sina fiskefartyg på Bornholm. De vänder sig till Bornholm för att få full-
god kompetens. När de återkommer till Sverige med båten tvingar tullen
dem att betala moms på hela båtens värde. Det kan röra sig om en ombygg-
nad för mindre än 100 000 kr., men likväl tvingas man betala moms på ett
båtvärde på flera miljoner kronor. Jag har ett exempel där en redare byggde
om sin båt i Polen för cirka en halv miljon kronor. Han skall betala moms
med 750 000 kr. när han tar in båten i Sverige igen!
Jag har påtalat detta i utskottet, och jag hoppas att vi skall komma till rätta
med denna helt orimliga hantering. Det är dock att märka att regeringen har
varit medveten om dessa effekter men som vanligt inte brytt sig. Det borde
vara självklart att man inte skall behöva betala moms på hela fartyget därför
att detsamma varit föremål för en ombyggnad utanför landets gränser. Vil-
ken småföretagare har möjlighet att plötsligt kasta fram en halv miljon kro-
nor? Även om man får avdrag för det, skall ju pengarna fram.
Moderaterna har sedan länge förordat att tullmomshanteringen skulle slo-
pas avseende den import som rör skattskyldiga till mervärdeskatt. Det är
också ett led i EG-harmoniseringen. Den kan åstadkommas direkt. Då hade
vi exempelvis sluppit den negativa effekt som jag nyss redogjort för.
Fru talman! Det finns åtskilligt ytterligare att ta upp när det gäller momsen
i vårt land. De moderata synpunkterna framgår av våra reservationer. Jag
skall emellertid avsluta med att nämna något om Sjöräddningssällskapet.
Svenska Sällskapet för räddning af skeppsbrutne, Sjöräddningssällskapet,
är en ideell organisation som bildades 1907. Denna frivilliga organisation har
ett mycket brett stöd hos allmänheten. Medlemsavgifter, gåvor och donatio-
ner finansierar drift och investeringar. Märk väl! Inga statsbidrag erhålles.
Sjöräddningssällskapet utför räddningsaktioner vid rikets kuster och i
vattnen däromkring samt i sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren. Sällskapet
bedriver också övrig humanitär allmännyttig verksamhet till sjöss och vid
kusterna. Det kan vara fråga om sjuktransporter, hjälp till isolerad ö- och
fiskarebefolkning under isvintrar och säkerhetsbevakning för fritidsbåtar.
Det är således en omfattande verksamhet som bedrivs.
Ett stort antal människor är på sin fritid engagerad i denna viktiga verk-
samhet. Jag har själv tagit del av den fina verksamhet som sällskapet har i
Sölvesborg. Med idogt arbete och med hjälp av insamlade medel har man
nyligen investerat i nya utbildningslokaler och håller på med att samla in me-
del för att kunna skaffa ett nytt livräddningsfartyg.
Sjöräddningssällskapet svarar för närmare 30% av sjöräddningsinsat-
serna i Sverige - och som sagts grundas det helt på frivilliga insatser.
Sedan mervärdeskatten infördes har Sjöräddningssällskapet varit befriat
från att erlägga moms avseende sina fartyg för verksamheten samt för drift,
underhåll och utrustning för desamma. Skattebefrielsen har givetvis grun-
dats på att sällskapet på ideell basis har bedrivit denna för sjöräddningen så
viktiga verksamhet.
Till följd av att fartygen numera är skattepliktiga till moms kommer Sjö-
räddningssällskapet att drabbas av momskostnader på uppskattningsvis 3-4
milj.kr. per år. Det är en orimlig konsekvens. Det får till följd att dess insam-
lade medel blir föremål för beskattning trots att riksdagen tidigare ansett att
Sjöräddningssällskapet skall vara befriat från skatt.
Sjöräddningssällskapet finns på 32 platser i Sverige. All redovisning sker
från huvudkontoret i Göteborg. Rent praktiskt är det inga som helst pro-
blem att med retroaktiv verkan från den 1 januari återställa Sjöräddnings-
sällskapets momsbefrielse utan att införa undantag avseende skatteplikten
för fartyg. Mycket enkelt kan Sjöräddningssällskapet behandlas på samma
sätt som nyhetstidningsföretagen i vårt land. Fortsatt momsbefrielse av-
seende tidningar mötte inga hinder hos de partier som företrätt majoriteten,
varför det inte föreligger några principiella skäl att inte skapa motsvarande
skattebefrielse för Sjöräddningssällskapet.
Från moderat sida vill vi med kraft hävda att Sjöräddningssällskapet även
framdeles skall vara momsbefriat. Vi har emellertid ställt oss bakom en
skrivning i reservation 24 som utmynnar i att vi kräver att Sjöräddningssäll-
skapet skyndsamt medges full kompensation för den kostnadsökning som
uppkommit från den 1 januari i år. Bakom reservationen står moderaterna,
centern, vänsterpartiet och miljöpartiet. Det förvånar mig verkligen att inte
folkpartiet liberalerna ens i denna fråga kunnat handla självständigt. Det är
särskilt förvånande eftersom man tidigare i dagens debatt nu talat om vikten
av att införa avdragsrätt för gåvor till ideella och humanitära ändamål.
I ett särskilt yttrande till detta betänkande har vi moderater uttalat att full
kompensation till Sjöräddningssällskapet endast kan uppnås genom en
momsbefrielse motsvarande vad DN m.fl. tidningsdrakar åtnjuter.
Med det sagda, fru talman, yrkar jag bifall till reservationerna 3, 15 och
24.1 den mån bifall yrkas till moment där det förekommer moderata reserva-
tioner, yrkar jag också bifall till dessa reservationer.
Anf. 108 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag får meddela att anslag nu har satts upp om att detta sammanträde skall
fortsätta efter kl. 19.00.
Anf. 109 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Jag har under tidigare debatt berört centerns huvudprinciper
för beskattningssystemet och även utförligt redovisat vårt förslag till sänkt
mervärdeskatt på mat. Jag vill därför här och nu inleda med att bara erinra
om att vi från vår sida som ett väsentligt inslag i det svenska skattesystemet
anser att vi behöver en differentierad mervärdeskatt med reducerad skatte-
sats på mat och boende.
Jag skall också beröra frågan om den s.k. turistmomsen, ett oegentligt ut-
tryck eftersom det inrymmer åtskilliga saker. Det inrymmer specifika turist-
tjänster som t.ex. skidliftavgifter och liknande, men det innehåller också det
som brukar kallas för hotell- och restaurangmervärdeskatt. Det är också en
ganska oegentlig benämning. Bakom uttrycket döljer sig ju all övernattning
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
99
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
V7.v.v« mervärde-
skattefrågor
100
och all mathållning i kommersiell regi. Det gäller bl.a. en så enkel övernatt-
ningsform som övernattning på campingplatser. Det gäller också all lunchbe-
spisning och korvkioskbespisning. Vi skall således inte ge de svenska med-
borgarna intrycket att det är fråga om en exklusiv verksamhet genom att
kalla den för hotell- och restaurangtjänster. Det handlar alltså också om
enkla former av övernattning och utspisning.
Bakom ordet turistmoms ligger också persontransporter. Vi anser att det
både av turistnäringsskäl och av miljöskäl vore rimligt att undanta person-
transporter från mervärdeskatt. Det här får inte minst regionalpolitiska ef-
fekter. Vi kan avläsa att antalet konkurser i exempelvis Jämtlands län ökar i
det närmaste dag för dag, till stor del beroende på den införda turistmervär-
deskatten. Ett annat speciellt utsatt län vad gäller framför allt persontrans-
porter men även andra inslag i turistmervärdeskatten är Gotland, som dess
värre riskerar att få stora delar av sitt turistiska näringsliv utslaget. Det bety-
der också mycket för bytesbalansen. Den minskade basen för beskattning
till följd av den höjda mervärdeskatten medför sannolikt en dålig affär för
staten.
Låt mig ge ett exempel på den närmast paniska förskräckelse med vilken
staten till följd av skatteomläggningen måste göra nödvändiga förändringar
i det fattade beslutet. Det rör också det som Karl-Gösta Svenson uppehöll
sig vid, nämligen Sjöräddningssällskapet. Sjöräddningssällskapet sköter sjö-
räddningen längs våra kuster och även i våra större sjöar. Verksamheten fi-
nansieras genom avgifter och bidrag från enskilda medlemmar och stödföre-
ningar samt genom gåvor och donationer. Det här är en i hög grad samhälls-
nyttig verksamhet som tidigare var undantagen från skyldighet att erlägga
mervärdeskatt vici anskaffning av livräddningsfartyg. Detta undantag har
man nu tagit bort. Vi tycker det vore mest logiskt med ett fortsatt undantag.
Om det inte blir möjligt att vinna majoritet för det förslaget, har vi krävt att
verksamheten ges bidrag, även om det enligt vårt synsätt innebär en onödig
rundgång. Det enklaste vore att medge fortsatt undantag från mervärde-
skatt.
Detta har den cementerade trojkan kring skatteomläggningen, dvs. social-
demokrater och folkpartister, motsatt sig. Det förtjänar att till protokollet
läsa upp majoritetens motivering för detta. Man säger så här:
”En av utgångspunkterna för riksdagens beslut om en reformerad mer-
värdeskatt var att dolda eller indirekta subventioner borde undvikas och att
den subventionsform - s.k. kvalificerat undantag - som använts i detta fall
över huvud taget inte borde få förekomma i mervärdeskattelagen.”
Litet längre ned på samma sida i betänkandet skriver man så här:
”Det bör ankomma på Sjöräddningssällskapet att ta initiativet till ett bi-
drag eller stöd från staten genom en framställning till regeringen i saken.”
Majoriteten har alltså inte ens bemödat sig om att själv ta något initiativ,
vilket vi reservanter har föreslagit. I stället överlåter man iniativtagandet till
Sjöräddningssällskapet som därmed möjligen kan få bidrag eller annan er-
sättning från regeringen.
Jag kan inte undanhålla kammaren en reflexion som baserar sig på tidigare
erfarenhet som kommunstyrelseordförande i en halländsk kommun. Jag
förde där en ganska intensiv kamp mot administrativa avarter. En nära med-
arbetare påpekade gång på gång för mig följande: Du skall veta att det finns
både god och dålig byråkrati. Jag var redan då medveten om det och är det
fortfarande. Men detta sätt att hantera saker och ting som majoriteten ägnar
sig åt måste utan tvivel hänföras till kategorin dålig och helt onödig byrå-
krati. Jag kan inte förstå annat än att det är rena prestigeskäl som gör att
majoriteten inte är beredd att fatta beslut nu.
Jag skall också uppehålla mig vid ett annat angeläget problem som borde
lösas nu och icke senare. Det gäller konkurrensbegränsande förhållanden
för vissa försäkringsbolag men också för övriga federativt uppbyggda organi-
sationer. För verksamhet i vad man skulle kunna kalla för vanliga företag
betalas ingen moms på de interntjänster som distribueras inom företaget,
och det är naturligt. För de federativt uppbyggda organisationerna är förhål-
landet det rakt motsatta. Tjänster som vandrar mellan olika organisationsled
i dessa federativt uppbyggda företag utsätts för mervärdeskatt när de passe-
rar gränsen för dessa organisationsled. Det är ett förhållande som vi tycker
bör ändras. Det är i allra högsta grad konkurrenssnedvridande, förhindrar
mångfald i näringslivet och befrämjar likformighet på ett sätt som vi inte
tycker är bra. Låt mig citera vad som står om detta i utskottsbetänkandet:
”Regler av detta slag innebär emellertid att skattesystemet blir mer kom-
plicerat. Det är ändå angeläget att behovet av denna möjlighet närmare un-
dersöks. Särskilt bör beaktas om frånvaron av en sådan ordning innebär kon-
kurrensnackdelar för svenska företag. Utskottet förutsätter att regeringen
uppmärksammar detta och tar de initiativ som anses erforderliga.”
Någon egen initiativrätt eller initiativförmåga har alltså inte den majoritet
som står bakom dessa skrivningar.
Detta leder till att de företag som är utsatta för denna konkurrensbegräns-
ning, fortsättningsvis lever under stor ovisshet och stor osäkerhet. Det kan
betyda att dessa företag för att över huvud taget kunna leva kvar i det
svenska näringslivet tvingas till att ta ställning till ändrad företagsform - allt
beroende på den stelbenthet som majoriteten visar.
Jag kan inte komma till någon annan slutsats än den jag gjorde under de-
batten kring föregående betänkande, nämligen att det krävs en annan majo-
ritet i den här riksdagen än den som stått och står bakom skatteomlägg-
ningen för att prestigen skall kunna kastas åt sidan och nödvändiga föränd-
ringar kunna genomföras.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 10, 16, 24 och 25.
Anf. 110 MAGGI MIKAELSSON (v):
Fru talman! Den här debatten känns faktiskt litet avslagen, och det kanske
inte kan bli på annat sätt. Vi har att ta ställning till ett antal motioner om
mervärdeskatten. Samtidigt får vi inte behandla alla momsyrkanden på om-
rådet. Frågan om matmomsen har vi redan diskuterat i samband med be-
handlingen av föregående betänkande. Energimomsen och andra energifrå-
gor skall vi behandla senare. Detta gör att möjligheterna till en helhetssyn
på mervärdeskattesystemet minskar. Själv tycker jag att den principiella frå-
gan om moms kontra inkomstskatt är viktig att debattera. Numera kommer
statskassans inkomster i stor utsträckning från just momsen, och det är ett
resultat av skatteomläggningen. På fem år har statsbudgetens momsintäkter
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
101
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
102
i princip fördubblats, och för budgetåret 1990/91 beräknas de uppgå till drygt
131 miljarder.
Under samma tid har inkomsterna från den statliga inkomstskatten mins-
kat från 49 miljarder till knappt 21. För innevarande budgetår beräknar riks-
revisionsverket att momsinkomsterna kommer att uppgå till 141 miljarder
medan den statliga inkomstskatten beräknas till 18,3 miljarder. Det är alltså
en ganska stor omfördelning.
Vi i vänsterpartiet ser skattesystemet som en helhet och som ett medel för
en rättvis fördelning. Vi vill att skatt skall tas ut efter bärkraft, något som
Lars Bäckström redovisade i samband med behandlingen av föregående be-
tänkande. Vi vill alltså ha en annan fördelning mellan inkomstskatt och
moms. Som redan har framgått har det inte funnits majoritet i parlamentet
för en sådan fördelning. Nu vill olika partier kräva rättelse av några av de
största misstagen. Av mängden behandlade yrkanden i skatteutskottet fram-
går med önskvärd tydlighet att skatteuppgörelsens förträfflighet på goda
grunder kan ifrågasättas. De sänkta inkomstskatterna skulle ju finansieras
genom en breddning av momsen. Dess värre förefaller det som om opposi-
tionen inte får gehör för några av sina krav. Utskottsmajoriteten är stabil
möjligen med undantag av den fråga som gäller Sjöräddningssällskapet. Där
borde det gå att finna en öppning.
Fru talman! Jag skall ta upp till debatt några av orättvisorna med skatte-
omläggningen. En stor del av finansieringen har lagts på boendet, vilket slår
mycket orättvist. Bl.a. utgår moms på vatten, avloppsrening och sophämt-
ning. Dessutom har den socialdemokratiska och folkpartistiska majoriteten
infört en särskild uttagsbeskattning för ny-, till- eller ombyggnader, samt för
reparationer m.m., lokalstädning, fönsterputsning, renhållning och annan
fastighetsskötsel om lönekostnaderna inkl, sociala avgifter överstiger
150 000 kr. per år. Detta ser man - som det står i betänkandet - som ett ut-
tryck för en rättvis beskattning. Kjell Nordström får ursäkta, men jag tycker
att det är en synnerligen felvald förklaring.
Om man ser till skatteomläggningens konsekvenser för boendekostna-
derna så är väl rättvisa det minsta man kan tala om. De höjda boendekostna-
der som blivit följden slår ju blint och drabbar även dem som inte fått ett öre
i skattesänkning. Resultatet har hittills blivit högre bostadsbidrag och extra
stöd till pensionärernas kommunala bostadstillägg.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 som avser slopande av uttags-
beskattningen.
Jag skall också säga några ord om fotvården. Vänsterpartiet har i sin reser-
vation pekat på ytterligare en av de orimligheter som skattereformen fört
med sig. Det är bra att vård är undantagen från momsplikt, men exemplet
med fotvården visar att skatteomläggningen i sin helhet inte alls var så välge-
nomtänkt som man har rätt att kräva av en så genomgripande reform. Själv-
klart skall all verklig sjukvård vara befriad från moms. I vår reservation före-
slår vi att regeringen gör en översyn av vilken vård som skall omfattas av
lagen om allmän försäkring. Med detta yrkar jag bifall till reservation 4.
Ett stort område gäller momsen på persontransporterna. Förutom att
momsen gör det dyrt att utnyttja kollektiva transportsätt - det finns faktiskt
exempel på att det i en normalstor stad blir billigare att ta bilen in till centrum
än lokalbussen - så strider ökade kostnader för kollektivtrafiken mot de mil-
jö- och trafikpolitiska målen. Utskottets motivering för moms på person-
transporterna är också märklig. Återigen tycker jag att utskottsmajoriteten
är ute och cyklar - åtminstone bildligt talat - när man skriver att det är nöd-
vändigt med enhetlig och generell beskattning från samhällsekonomisk ut-
gångspunkt.
Jag kan hålla med om att det är praktiskt och enkelt med enhetliga och
generella regler, men det samhällsekonomiska resultatet har inget med re-
gelverkets konstruktion att göra. Samhällsekonomins utveckling varken står
eller faller med moms på t.ex. kollektivtrafik. Däremot kan det på lång sikt
vara förödande för samhällsekonomin om vi får ett samhälle där man inte
tar miljöfrågorna på allvar.
Det borde vara självklart att de miljö- och trafikpolitiska mål som vi har
satt upp här i riksdagen också följs av handling och konkreta beslut som gör
det möjligt att nå målen. Ett sådant konkret beslut skulle ha kunnat vara att
undanta kollektiva persontransporter från moms. Jag yrkar bifall till reserva-
tion nr 11.
En poäng i dagens debatt är att även om förslaget om slopad moms på
kollektiva persontransporter i sin helhet inte går igenom, har vi chansen att
göra ett regionalpolitiskt undantag genom att åtminstone undanta Gotlands-
trafiken från moms. Även om jag själv bor långt från Gotland tycker jag att
det vore ett lovvärt beslut. Jag vill därför yrka bifall till reservation nr 14.
Fru talman! Slutligen vill jag också säga några ord om Sjöräddningssäll-
skapet. Det har gjorts av tidigare talare också. Här finns det, som jag sade
inledningsvis, i praktiken en majoritet för reservation nr 24 som har skrivits
under av moderaterna, centern, vänsterpartiet och miljöpartiet. Om man lä-
ser betänkandetexten - vi fick ett citat i föregående inlägg - framgår det klart
att utskottet inte ställer sig avvisande till kompensation för Sjöräddningssäll-
skapet för de ökade kostnaderna som momsplikten medför. Det är precis
detta som vår reservation handlar om. För att slippa ge efter för - som jag
anser - ett bättre förslag, gömmer sig majoriteten bakom en formulering
som lägger ansvaret för kompensation på Sjöräddningssällskapet.
Vad är det för ordning? Om ni menar att Sjöräddningssällskapet skall
kompenseras, varför kan vi då inte besluta om det här i kammaren i dag?
Med tanke på alla skrivningar i övrigt i betänkandet om enkelhet och vad
som är praktiskt och samhällsekonomiskt nödvändigt m.m. begriper jag inte
varför ni vill krångla till just denna fråga. Det allra enklaste hade varit att
medge fortsatt befrielse från moms, som några har krävt. Det näst enklaste
måste vara att medge kompensation för momskostnaderna, och det finns det
som sagt i praktiken en majoritet för.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservation nr 24, och jag
vädjar till socialdemokrater och folkpartister att göra detsamma.
Anf. 111 CARL FRICK (mp):
Fru talman! Det vi tar upp i dag är egentligen en del konsekvenser av den
stora skatteomläggningen. Det kan vara värt att erinra sig vad den faktiskt
gick ut på förutom vissa förenklingar och förbättringar. Utgångspunkten var
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
103
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
104
att vi i Sverige ansågs behöva öka den ekonomiska tillväxten. Människor be-
höver pengar för att konsumera mera.
Vad gör då socialdemokrater och folkpartister? Jo, de sänker skatterna
kraftigt för dem som har höga inkomster och litet för dem som har låga. 60
miljarder skall fördelas om och finansieras. Därför höjer man momsen på
allt som man över huvud taget kan tänka sig. Eftersom det drabbar vardagsli-
vet försämras de ekonomiska villkoren kraftigt för låginkomsttagarna, som
tvingas till mera och intensivare arbete för att klara sin ekonomi.
För att redan välbärgade skall kunna öka sin konsumtionsstandard tvingas
lågavlönade till mera arbete. Det är en skön verklighet som socialdemokra-
tin i dessa dagar målar upp för medborgarna och tvingar dem att leva i. Det
är ganska märkligt att man efter 100 års socialdemokratisk politik går höger-
krafterna så till viljes.
Vad har det här medfört? Det har för det första medfört att man momsbe-
lade kollektivtrafiken trots att man från den bakomliggande utredningen
kunde visa att det skulle leda till minskat åkande med kollektivtrafik utom
för flyget, som används av många affärsmän. Samtidigt vet vi att transportar-
betet ökar. Vi får därmed ökad vägtrafik i stället för spårburen trafik. En
omläggning till spårbunden trafik skulle vara så nödvändig för att klara mil-
jön, hälsan och livhanken. Vi får en utveckling som helt strider mot tidigare
fattade riksdagsbeslut om tak för koldioxidutsläpp och reduktion av utsläpp
av kväveoxider. Momsbeläggning av persontransporter är ett av de mest mil-
jöfientliga beslut som riksdagen någonsin har fattat.
Nu kan inte gärna socialdemokrater och folkpartister komma i valrörelsen
och tala om att de är miljöintresserade. Gör ni det bluffar ni utan att skäm-
mas och utan att rodna. Det är denna sorts falskhet som gödslar politisk po-
pulism som hos greven och hans betjänt, Bert och Wachtmeister, B&W.
Momsen på kollektivtrafiken måste bort, och det snarast. Det gäller i
första hand för den land- och sjöbaserade trafiken. Vi har ansvar för miljön.
Vi har ansvar för människors liv, och vi har ansvar för framtiden. Vägtrafi-
ken måste minskas till förmån för kollektivtrafik. En slopad moms skulle in-
nebära att fler människor tar tåget eller åker kollektivt i övrigt. Minskad bil-
trafik ger färre dödade och skadade i samhället. Vi förbrukar mindre mäng-
der drivmedel, och vi kan minska vår import och få en förbättring av bytes-
balansen. Men det bryr sig plötsligt inte ens finansdepartementet om, trots
att man dagligen uppger att man har mycket stora problem med bytesbalan-
sen. I praktiken bryr man sig dock inte ett dyft om det. Plötsligt spelar natio-
nens ekonomi inte så stor roll. Människors väl och ve spelar uppenbarligen
inte heller någon större roll.
För t.ex. Gotland har momsen på persontransporter inneburit att trans-
porterna dit har gått upp med 35 %. Milkostnaden är enligt vad Gunhild
Bolander sade i en debatt härförleden 85 kr., att jämföra med den statliga
milersättningen för bil i tjänst som är 12 kr. per mil. Det är en stor skillnad
för de människor som bor där. Det kommer att slå mycket snett för Gotlands
turism i framtiden. Näringslivet har det redan mycket besvärligt där. Det här
är ett led i ett sätt att försöka isolera Gotland, som jag personligen tycker
utomordentligt illa om. Det är inte bara därför att jag bor där, utan därför
jag tycker att man inte skall behandla en del av landet så.
För det andra infördes moms på turism och restauranger. Vid årsskiftet
gjorde man turistandet och ätandet på krogarna, och allt det som Rolf Ken-
neryd nämnde tidigare, mycket dyrare i ett enda slag genom att höja den s.k.
turist- och restaurangmomsen. Vi har redan ett betydande underskott i vår
resekostnadsbalans gentemot utlandet, som också belastar bytesbalansen.
Ändå har Sverige fantastiskt mycket att erbjuda naturintresserade männi-
skor från hela världen. Varför skall man då göra det svårare för dem att ta
sig hit av kostnadsskäl när det dessutom försämrar vår ekonomi? Vissa delar
av landet som Öland och Gotland som är extremt beroende av sommarturis-
men kommer att drabbas mycket negativt av momshöjningen.
Denna momshöjning är djupt olycklig ur regionalpolitisk synpunkt. Vad
hjälper alla möjliga fina regionalpolitiska stöd om man sedan rycker undan
grunderna med ett enda enkelt riksdagsbeslut i helt andra frågor? Återgå till
den gamla restaurangmomsen!
För det tredje gäller det matmomsen. Den har av någon egendomlig an-
ledning redan behandlats i ett tidigare betänkande. Att ha världens högsta
matskatt och sedan delta i klagolåten över höga matpriser är faktiskt en poli-
tisk kollaps. Gör slag i saken och hjälp medborgarna till rimligare matkost-
nader genom att slopa momsen på basmaten.
För det fjärde är momsen på den alternativa vården ett märkligt kapitel.
Här kommer en del avigsidor fram. Genom att inte all god vård momsbefrias
får man en diskriminering av olika vårdformer skattevägen. Jag trodde fak-
tiskt att vi hade kommit längre i tankarna på avreglering och öppenhet än att
riksdagen medvetet skulle införa diskriminerande skatter. Alternativa vård-
metoder är ett gott komplement till de vanliga. De olika formerna kan stimu-
lera varandra och leda till en intressant utveckling. Det kan inte gärna vara
riksdagens uppgift att skattevägen diskriminera olika vårdformer. Om skill-
nader skall göras måste det ske på grundval av goda analyser av metoder och
resultat. Några sakskäl för diskriminering skattevägen har inte angivits. I be-
tänkandet anförs bara byråkratiska skäl. Det förvånar mig att folkparti-
sterna, de s.k. liberalerna, ställer sig bakom denna diskriminering. De bru-
kar i alla andra sammanhang vilja framstå som främjare av konkurrens och
initiativ, men så plötsligt slår monopolfällan igen med ett brak. Det skall bli
intressant att se om den stora konkurrensrapporten, som lades fram härom-
dagen, tar upp frågan om monopoliseringen av vården.
Vi i miljöpartiet skulle den här gången vilja föreslå momsbefrielse för nap-
rapater, eftersom dessa är legitimerade. Vår grundinställning är att de alter-
nativa formerna inte skall diskrimineras, allra minst skattevägen. Vi måste
ha en neutral hållning till de vägar människor väljer för att bli friska. Det
kan inte vara skatteutskottets och riksdagens uppgift att välja åt medbor-
garna. Frihet till vård borde vi alla kunna ställa upp på - dock inte skatteut-
skottets majoritet, vilket förvånar mig.
Varmed skola vi betala? I miljöpartiets ekonomiska motion, Gröna Lun-
tan, har vi redovisat hur vi vill finansiera förändringarna i momssatser och
andra förändringar i den ekonomiska politiken som vi vill ha för att leda ut-
vecklingen inom ekologiskt hållbara ramar. Mycket av det jag har sagt tyder
på att skatteutskottets majoritet inte är ett dyft intresserade av att vi skall
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
105
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
106
kunna leva inom de ekologiskt hållbara ramarna. Detta betyder ett bakslag
för vår framtid.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 3, 5, 12, 14, 17
och 24.
Anf. 112 KJELL NORDSTRÖM (s):
Fru talman! De motionsyrkanden som behandlas i detta betänkande har
samband med den nyligen genomförda skattereformen och den reformering
av mervärdebeskattningen som var en viktig del av denna skattereform.
Detta har ju också mycket flitigt berörts vid den behandling av inkomstskat-
tefrågorna som nyligen avslutades. Jag skall försöka begränsa mitt inlägg till
några av de frågor som tas upp i detta betänkande, och jag kommer att avstå
från en allmän skattepolitisk debatt.
Mervärdebeskattningen har genom beslut i denna kammare utvidgats till
en generell och enhetlig beskattning av i princip all yrkesmässig omsättning
av varor och tjänster. Endast något enstaka undantag har bibehållits. Vidare
har de s.k. reduceringsreglerna slopats. Genom denna reformering uppnås
även en ökad konkurrensneutralitet mellan egenregi och upphandling.
Reformeringen av mervärdeskatten bidrar också till en inte alltför ovä-
sentlig del av finansieringen av århundradets skattereform.
Under såväl utredningsarbetet, propositionsskrivandet som riksdagsbe-
handlingen framförde de allra flesta grupper som fick en förändring av mer-
värdeskatten krav på undantag - inte för alla naturligtvis, men den egna
gruppen eller det egna området borde undantas, hörde vi från många före-
trädare.
Problemet med ett undantag är dock att andra grupper kan framföra minst
lika starka skäl för ett annat undantag.
Riksdagsmajoriteten har förespråkat en konsekvent hållning, och princi-
pen är att mervärdebeskattningen skall vara en generell och enhetlig be-
skattning.
Under den allmänna motionstiden i år väcktes motioner om undantag från
eller förändringar i mervärdebeskattningen. Utskottsmajoriteten är dock
lika konsekvent i dag som när kammaren behandlade förslagen i december
1989 och i juni 1990 och vill således inte tillstyrka några förslag om undantag
från den generella mervärdebeskattningen.
Till betänkandet har fogats 25 reservationer, och jag avser att kommentera
bara några av dessa reservationer.
Sjöräddningssällskapet var tidigare enligt ett särskilt stadgande i mervär-
deskattelagen kvalificerat undantaget från mervärdeskatt. Detta innebar att
sällskapet hade möjlighet att anskaffa livräddningsfartyg helt utan mer-
värdeskattekostnader. Skattereformsbeslutet innebar att detta undantag slo-
pades.
Först och främst vill jag framhålla att alla ledamöter i utskottet är eniga
oin att den verksamhet som sällskapet bedriver är en mycket viktig del av
sjöräddningstjänsten.
Riksdagens beslut om förändringar av mervärdeskatten innebar att det
s.k. kvalificerade undantaget avskaffades för alla - således även för Sjörädd-
ningssällskapet. Utskottet vill inte införa detta undantag igen.
Detta innebär dock inte att utskottet ställer sig avvisande till fortsatt stöd
till Sjöräddningssällskapets inköp av livräddningsfartyg. Utskottet anser att
Sjöräddningssällskapet bedriver en viktig verksamhet för sjöräddningen i
Sverige och har aldrig avsett att den nödvändiga reformeringen av mervärde-
beskattningen skulle få negativa följder för denna verksamhet. Som utskot-
tet framhåller i sitt betänkande borde sällskapet kunna få någon form av
kompensation för den fördyring som uppkommit på grund av reformeringen
mervärdeskatten. Utskottet förutsätter att Sjöräddningssällskapet tar initia-
tiv till en framställning till regeringen om bidrag eller stöd, och naturligtvis
räknar utskottsmajoriteten med att en sådan framställning får en välvillig be-
handling.
Det är vidare så, att stiftelse- och föreningsskattekommittén just nu arbe-
tar med en översyn av skattereglerna för stiftelser och ideella föreningar. Ut-
skottet anser att de frågor som har aktualiserats i de motioner som tar upp
Sjöräddningssällskapets situation även bör övervägas av stiftelse- och före-
ningsskattekommittén. Därför föreslår utskottet att motionerna överlämnas
till denna kommitté.
En annan fråga som vållat utskottet en del arbete är den mervärdeskatte-
kostnad som uppkommer när försäkringsbolag i en koncern köper tjänster
av varandra. Enligt utskottets uppfattning är undantag för försäkringstjäns-
ter i mervärdeskattelagen utformat på samma sätt som förutsätts i EGs sjätte
mervärdeskattedirektiv. Någon särskild av mervärdeskatteskäl motiverad
definition av begreppet finns inte vare sig i den svenska lagstiftningen eller
enligt EG-rätten. Att i den svenska lagstiftningen vidga begreppet till att om-
fatta olika slags interna tjänster mellan försäkringsbolag skulle ge upphov till
besvärliga gränsdragningsproblem och vara ett avsteg från de gängse princi-
per som vi nyligen har antagit.
I några EG-länder finns dock en möjlighet att i vissa fall tillåta en enda
mervärdeskatteredovisning för företag som ingår i en särskild intressege-
menskap. Härigenom kan mervärdeskattetransaktioner som sker inom
denna gemenskap undvikas. Regler av detta slag innebär emellertid att
skattesystemet blir mera komplicerat. Utskottet säger att det ändå är angelä-
get att behovet av denna möjlighet närmare undersöks och att det särskilt
bör beaktas om frånvaron av en sådan ordning innebär konkurrensnackdelar
för svenska företag.
Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksammar detta och tar de ini-
tiativ som kan erfordras. Utskottet föreslår även att detta skall ges rege-
ringen till känna.
Det tredje område som jag tänkte beröra är frågan huruvida vattenvårds-
förbund skall jämställas med samfällighet för vattenreglering och ges möjlig-
het att dra av även den ingående mervärdeskatten som belöper på dessa.
Utskottet anser visserligen att denna fråga bör lösas genom rekommendatio-
ner från riksskatteverket men förelår ändå att detta bör ges regeringen till
känna.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till utskottets hemställan och
avslag på samtliga reservationer.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
107
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
108
Anf. 113 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:
Fru talman! Kjell Nordström har fel när han talar om Sjöräddningssällska-
pet och säger att det inte skulle finnas möjlighet att i fortsättningen göra un-
dantag. Den möjligheten finns för dagstidningar, som fortfarande är s.k. tek-
niskt skattskyldiga. Både Kjell Nordström och Kjell Johansson har i krisut-
redningen tillstyrkt att dagstidningarna fortfarande skall vara skattebefri-
ade. Man kan också hantera Sjöräddningssällskapets nromsfrågor genom att
göra sällskapet till s.k. tekniskt skattskyldig. Det har man hittills inte varit.
Däremot har fartygen och underhållet av fartygen varit skattebefriade. Jag
föreslog emellertid i mitt inlägg att Sjöräddningssällskapet skulle bli tekniskt
skattskyldigt, eftersom det är det mest praktiska och det enklaste sättet att
åstadkomma någonting med retroaktiv verkan.
Det finns framför allt ingen anledning att i dagsläget ändra beskattningen
för Sjöräddningssällskapet. Sällskapet är skattebefriat på grund av dess
ideella status. Däremot kan det finnas anledning för den sittande utred-
ningen att lägga fram förslag i den riktningen. Det finns ingen anledning att
föregripa utredningen i det här avseendet.
Vidare är det märkligt att Kjell Nordström inte med ett ord nämner turist-
näringen, som är allvarligt hotad efter den förändring som genomförts. Tu-
ristnäringen har fått vidkännas stora volymminskningar. I Jämtlands län är
en 25-procentig volymminskning dokumenterad. Och i huvudsak beror den
på att momsen har höjts till 25 %. Inte med ett ord nämnde Kjell Nordström
detta. Tusentals jobb har gått förlorade inom näringen, och arbetslösheten
ökar. I de sysselsättningssvaga områdena, där turistverksamheten har stor
betydelse, riskerar man en kolossal ökning av arbetslösheten. Men inte med
ett ord nämner Kjell Nordström detta, trots att det berör så många männi-
skor, småföretag och en mängd anställda. Och dessa företag tvingas konkur-
rera med en omvärld som har en betydligt lägre mervärdeskatt. Hotellmom-
sen i Europa är 7%, restaurangmomsen i snitt 10%, resemomsen för per-
sontransporter 6 %, och liftmomsen är 0 %. Men i Sverige är momsen 25 %
på allt detta. Men inte med en stavelse kommenterar Kjell Nordström detta.
Det är förvånande.
Jag är också besviken på utskottet, men jag får återkomma till detta senare
eftersom min taletid är slut.
Anf. 114 MAGGI MIKAELSSON (v) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är tråkigt att Kjell Nordström inte ville föra
någon skattedebatt i dag och att han inte ville diskutera principerna och skill-
naderna mellan moms och inkomstskatter. Jag tycker att det skulle vara in-
tressant att få veta om han tycker att det är rimligt t.ex. att statsintäkterna
från momsen skall vara sju gånger större än från inkomstskatterna, såsom
hat blivit fallet efter skatteomläggningen.
Jag anser inte heller att det som Kjell Nordström sade om genomförandet
av skatteomläggningen var korrekt. Han får det att framstå som att alla som
har krävt förändringar utgör något slags gnälliga grupper eller har stått för
några särintressen. Jag kan hålla med om att vissa särintressen har kommit
fram, men vi måste ha en helhetssyn på detta. Men både de motioner som
har väckts och de grupper som har varit företrädda hos oss i skatteutskottet
har visat på en hel del felaktigheter som har gått att rätta till. En del har
redan redovisats här i dag. Jag tycker därför inte att den redovisning som
Kjell Nordström gör är riktigt korrekt.
Jag anser inte heller att man har genomfört en konsekvent skatteomlägg-
ning. Det finns ju en mängd undantag, förändringar och frågor som fortfa-
rande inte är utredda. Före jul behandlade vi ju ett stort betänkande om
kvarvarande frågor, men vi löste minsann inte alla kvarvarande frågor.
Jag måste även säga något om sjöräddningen. Jag begär inte att Kjell
Nordström skall kunna lämna svar. Men det finns ingen företrädare för folk-
partiet här i dag. Och man kan undra om det beror på att folkpartiet visade
sig något vacklande under utskottsbehandlingen. Nu ser jag emellertid att
några folkpartister viftar här. Folkpartisterna kunde väl gå upp i talarstolen
och redovisa sin syn på sjöräddningen. Det är nämligen märkligt att Kjell
Nordström redovisar att man tycker att sjöräddningen skall kompenseras
men att man inte vill fatta beslut om det. För mig framstår det som totalt
obegripligt.
Herr talman! Slutligen vill jag ta upp kollektivtrafiken. Det är märkligt att
Kjell Nordström inte alls berör kollektivtrafiken. Men är det rimligt att man
skall stödja en ökad satsning på kollektivtrafik samtidigt som man höjer
kostnaderna med 25 % för dem som skall utnyttja den? Jag tycker inte det,
och jag tycker att Kjell Nordström skall redogöra för om han tycker det.
Anf. 115 CARL FRICK (mp) replik:
Herr talman! Jag är också mycket förvånad över att Kjell Nordström inte
tog upp frågan om momsen på kollektivtrafik. Han talade om att en mas1',
företrädare för särintressen hade velat ändra på saker och ting. I det här fal-
let anser jag att det är fråga om utomordentligt viktiga särintressen, nämli-
gen naturen, hälsan och livhanken. Jag tycker faktiskt att man kan beakta
detta när man driver en politik som innebär att vägtrafiken skall öka kraftigt.
Vi vet faktiskt vad som då händer i den fysiska miljön. Fler människor dödas
och lemlästas på våra vägar, utsläppen förorsakar stora naturskador, osv.,
och detta kostar samhället mycket stora pengar.
Samtidigt har vi i olika utskott under senare tid diskuterat hur man skall
satsa pengar på kollektivtrafiken. Det har bl.a. talats om olika fonder. Nä-
ringsutskottet har i och för sig inte ställt sig bakom detta, men det är i varje
fall fråga om mycket stora pengar som man är intresserad av att satsa på kol-
lektivtrafiken. Det är visserligen för litet enligt vår uppfattning. Det har ta-
lats om 30 miljarder. Men samtidigt slår man alltså medvetet undan fotterna
på den kollektivtrafik som man säger sig vilja främja. Detta är faktiskt poli-
tiskt absurt. Man borde kunna kräva en förklaring från socialdemokratin i
denna fråga, eftersom socialdemokraterna faktiskt har talat en del om detta.
Var folkpartiet står i dessa frågor vet jag inte. Det är ganska beklämmande.
Socialdemokraterna måste emellertid ha en konsekvens i sin politik. Om
socialdemokraterna vill främja kollektivtrafik, natur och miljö skall de göra
detta, och då skall de inte införa moms på kollektivtrafik, eftersom de då
motverkar vad de faktiskt har sagt i andra sammanhang. Det måste finnas
en konsekvens i politiken. Den saknar vi. Socialdemokraterna kommer att
ha mycket svårt att i valrörelsen försvara varför de vill skada miljön och män-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
109
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
110
niskors hälsa samtidigt som de säger att de skall bygga ut kollektivtrafiken.
Socialdemokraterna har en verklig chans. Avstå från moms på kollektivtra-
fik och se till att kollektivtrafiken byggs ut. Jag tror att det kommer att finnas
ett stort stöd för det i Sveriges riksdag och bland Sveriges folk.
Anf. 116 KJELL NORDSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Karl-Gösta Svenson undrade varför man inte kan göra sjö-
räddningen tekniskt skattefri på samma sätt som tidningarna. Det är ingen
särskilt bra metod som man har för tidningarna. Vi har den, och vi har valt
den. Men om vi skulle utvidga detta till att gälla sjöräddningen vågar jag säga
att Karl-Gösta Svenson om några månader skulle kunna stå här igen och
peka på något lika angeläget område. Då är det bättre att välja en annan
metod som innebär att vi har en enhetlig beskattning och ger stödet i en an-
nan form.
Karl-Gösta Svenson var något irriterad över att jag inte hade nämnt turist-
näringen. Jag vet inte varför. Vi diskuterade ju den för några månader sedan
här i kammaren. Och såvitt jag kan se är det inte så många som är intresse-
rade av dessa frågor om man tittar på läktaren. Låt mig emellertid fråga om
det verkligen bara är mervärdeskatten som har minskat turismen uppe i fjäl-
len. Kan det inte på något sätt ha med snöbristen att göra? Det kan vara
intressant att höra Karl-Gösta Svensons uppfattning.
Jag har tidigare hört företrädare för moderaterna säga att skattetrycket
ökar. Men under de år som skattetrycket har ökat i Sverige har turismen i
Sverige också ökat. Antalet gästnätter under de senaste tio åren har ökat
med 47 %. Då skulle man enligt statistiken kunna säga att vad som är bra för
turismen är att öka skatten, men det tror jag inte. Men Karl-Gösta Svensons
resonemang haltar något.
Jag vill till Maggi Mikaelsson tala om varför jag inte vill diskutera skatte-
principerna. I fyra timmar har man här i kammaren hållit på att diskutera
ett annat betänkande om skatteprinciper, och därför tyckte jag att vi kunde
begränsa oss något.
Maggi Mikaelsson sade att det visserligen har funnits vissa särintressen.
Om Maggi Mikaelsson studerar remissvaren som gällde det betänkande som
kommittén för indirekt beskattning lyckades producera så svarade alla re-
missinstanser ungefär på samma sätt, nämligen att den allmänna principen
var bra - man ställde upp på en reformering av skattesystemet - men att un-
dantag på just deras område skulle göras. Alla var nog lika goda särintressen
vid den remissrundan.
Jag vill även säga något om kollektivtrafiken. Säg inte att kostnaderna för
kollektivtrafiken har ökat med 25 %. Statens pris- och konkurrensverk utta-
lade i ett pressmeddelande den 8 januari 1991 att kostnaderna för kollektiv-
trafiken beroende på skattereformen borde öka med 4,6%. Det är viktigt
att vi håller oss till de rätta talen.
Jag skulle också till Carl Frick vilja säga att kollektivtrafiken varken lever
eller överlever beroende på frågan om mervärdeskatt. Om vi ser på länstra-
fikbolagen så är ungefär 50 % av deras intäkter bidrag från landsting och
kommuner. Kollektivtrafiken är beroende av fungerande samhälleligt stöd
av olika slag. Och då är det viktigt med en fungerande samhällsekonomi som
kan bidra till att vi får tillväxt i ekonomin och kan ge stöd till kollektivtrafi-
ken. Och denna skattereform kommer på sikt att kunna ge oss sådana resur-
ser att vi kan stödja kollektivtrafiken mer, det är jag övertygad om.
Anf. 117 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:
Herr talman! Sjöräddningen är någonting speciellt, Kjell Nordström. Så
länge vi har haft mervärdeskatt och moms har sjöräddningen varit undanta-
gen från skatteplikt. Det är någonting helt annorlunda. Därför skall vi fort-
sätta att låta Sjöräddningssällskapet vara skattefritt. Av speciella skäl, därför
att man arbetar ideellt, har man haft denna favör. Sjöräddningssällskapet
gör ett enormt arbete inom sjöräddningen. Låt Sjöräddningssällskapet få
momsbefrielse. Det är det enklaste, låt Sjöräddningssällskapet få befrielse
på samma sätt som tidningarna.
Sedan till turistnäringen. Det är beklämmande att höra att Kjell Nord-
ström. Det finns inget intresse för turistnäringen, säger han och vänder sig
om, det finns inga på läktarna. Tusentals människor inom turistnäringen är
i dag utan arbete, och tusentals människor har förlorat sina arbeten på grund
av volymminskningen inom turistnäringen. Vad säger Kjell Nordström till
dessa människor? Vad säger Kjell Nordström till de småföretagare runt om
i Sverige som i dagsläget kämpar frenetiskt mot en försämring av ekonomin
och en sjunkande volym, bl.a. beroende på momshöjningen? Vad säger
Kjell Nordström och socialdemokraterna till dessa människor? Vad säger
Kjell Nordström till människorna på Gotland och i Jämtland och Härjedalen
när arbetslösheten stiger, beträffande Jämtlands län delvis beroende på att
turistnäringen har minskat med 25 %? Jag delar Kjell Nordströms uppfatt-
ning att en del naturligtvis beror på att vi har haft litet snö där uppe i år, men
i huvudsak beror det på momshöjningen. Detta har bekräftats av turistpro-
fessorn i Östersund som har uttalat sig i flera tidningsartiklar och i debatter .
Varför är då det enda receptet - det har inte Kjell Nordström nämnt i dagens
debatt, men i betänkandet finns det med hela tiden - att SIND skall utreda
saken. När huvudbetänkandet om mervärdeskatteändringen lades fram
hette det att SIND skulle återkomma. Då är det nya bidrag som gäller. Var-
för inte inse att beslutet var felaktigt? Det är bara en sak som gäller: Sänk
skatten, sänk turistskatten, så att vi blir konkurrenskraftiga gentemot om-
världen och så att folk kommer till Gotland, Jämtland, Härjedalen och andra
delar av Sverige.
Anf. 118 CARL FRICK (mp) replik:
Herr talman! Jag talar inte om kollektivtrafikens överlevnad eller inte.
Men enligt beräkningar av kommittén för indirekta skatter räknade man
med att den spårbundna kollektivtrafiken skulle minska med ungefär 15 %
vid införande av moms på kollektivtrafik. Detta var mycket allvarligt med
tanke på vår miljösituation och den miljösituation som kan tänkas framde-
les. Vi vet att transportarbetet i samhället ökar, och därför kan man förvänta
sig att människorna åker mycket mer på vägarna. Vi vet också precis vilka
konsekvenserna blir.
Det viktiga är att försöka öka kostnadsskillnaden, så att det blir en fördel
för kollektivtrafiken och så att fler människor kan åka kollektivt. Kollektiv-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
111
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
112
trafiken måste bli attraktiv, med bra priser och med turer då människor verk-
ligen behöver åka. Då skall man naturligtvis inte införa skatter som innebär
att grunden för en långsiktigt väl fungerande kollektivtrafik slås undan, sam-
tidigt som man säger att det är på detta område som det skall satsas mycket
pengar under de närmaste tio åren. Det finns alltså en grundläggande oiogik
i att säga att man skall satsa stora pengar på kollektivtrafiken, därför att man
anser det vara nödvändigt, och samtidigt rasera grunden för den genom att
höja priserna så kraftigt.
När det gäller Gotlandstrafiken kan jag tala om att kostnaderna faktiskt
har stigit med 35%. Beträffande många länstrafikbolag kan jag nämna att
jag har sett uppgifter om mellan 10 och närmare 30% höjning. Det finns
kanske ännu högre procenttal. Om de har överstigit SPKs gräns är en sak,
men de faktiska prishöjningarna är utomordentligt stora och därför allvar-
liga för kollektivtrafikens långsiktiga utveckling. Därför är det angeläget att
momsen på kollektivtrafiken till lands och sjöss tas bort.
Anf. 119 MAGGI MIKAELSSON (v) replik:
Herr talman! Jag vill bara helt kort på nytt fråga Kjell Nordström om sjö-
räddningen: Varför kan vi inte fatta beslut i dag, varför måste vi slänga över
bollen till Sjöräddningssällskapet? 1 praktiken är vi ju eniga om att Sjörädd-
ningssällskapet skall få sin kompensation för de ökade kostnaderna.
När det gäller kollektivtrafiken och persontransporter skulle jag om jag
vore Kjell Nordström fråga moderaternas företrädare om värnandet av turis-
men då det gäller inlandsbanan. Men Kjell Nordström kan inte ställa några
frågor, eftersom han tillsammans med moderaterna har varit med om att ta
bort förutsättningarna för troligtvis en av de stora turistnäringarna när det
gäller inlandet.
Anf. 120 KJELL NORDSTRÖM (s) replik:
Herr talman! I utskottet är vi mycket överens om det fantastiska arbete
som Sjöräddningssällskapet utför. Med utskottets skrivning, och naturligtvis
med de kontakter som majoriteten har med regeringskansliet, kan man kan-
ske utan onödig byråkrati få bollen att rulla. Jag tror att det litet grand kan
handla om en strid om påvens skägg. Vi är lika överens om att sjöräddningen
på ett eller annat sätt skall få stöd.
Beträffande satsningarna på turistnäringen måste jag säga till Karl-Gösta
Svenson att är det Gotland, Jämtland och Härjedalen som skall stödjas, det
var dessa som han nämnde, är naturligtvis en allmän sänkning av momsen
på restauranger ett dåligt stöd för dem. Det blir ett stöd för i första hand
Stockholm. Vill man göra ordentliga insatser på dessa områden skall man
naturligtvis ha en generell mervärdeskatt, men i andra former stödja de re-
gioner som behöver separat stöd. Inom SIND pågår det ju en utvärdering,
och vi får väl se vilket förslag SIND kommer fram till. Det är emellertid vik-
tigt att komma ihåg att turismen i Sverige ökade med 47 % under åren
1979-1989. Kamrater till Karl-Gösta Svenson har tidigare i dag talat om att
skattetrycket har ökat så eländigt här i landet, men trots det ökade turismen
under den nämnda tidsperioden. Skulle man gå efter ökningssiffrorna, borde
man kanske öka skattetrycket. Ökar man skattetrycket, ökar turismen!
Karl-Gösta Svenson skakar på huvudet, och jag tror att vi kan vara överens
om att vi naturligtvis inte skall göra på det sättet. Men det är litet farligt att
måla upp den bild som Karl-Gösta Svenson målade upp.
Låt mig peka på en sak där jag tycker turistnäringen har gjort fel. Kanske
har man alltför mycket talat om de hemska saker som har inträffat. Ser vi på
gruppen jordbrukare som inte förde någon debatt om att mjölkpriset skulle
stiga vid årsskiftet, finner vi att det där inte alls har blivit de konsekvenser
som man fruktade. Det finns alltså en risk när branschen själv talar om hur
eländigt dyrt det är. Inom turistbranschen är man litet oenig om hur kampan-
jen har bedrivits på det området.
Sedan vill jag säga till Carl Frick, att när SPK lämnade sitt meddelande
i början av januari, fick det en del effekter. En sådan blev att Stockholms
lokaltrafik i stora annonser talade om hur mycket priset skulle komma att
höjas på grund av momsen. När man fick klart för sig hur det förhöll sig fick
man backa litet.
Talmannen anmälde att Karl-Gösta Svenson och Carl Frick anhållit att till
protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.
Anf. 121 JENS ERIKSSON (m):
Herr talman! Jag har begärt ordet för att säga några ord om sjörädd-
ningen, eftersom den ligger mig varmt om hjärtat. Flera talare har nämnt
hur det gamla anrika sällskapet för räddning av skeppsbrutna, som grunda-
des för nästan 85 år sedan, finansieras genom frivilliga bidrag och om hur
20 000 personer stöder föreningen genom medlemsavgifter, hur 29 stödföre-
ningar på olika sätt samlar in pengar och hur man får bidrag och donationer
från en bred allmänhet. Sjöräddningen förfogar i dag över 54 räddningsen-
heter på 32 sjöräddningsstationer, alltifrån Holmsund i norr till Fjällbacka
på västkusten hemma i min skärgård och i de tre största sjöarna. 300 frivilliga
räddningsmän ställer upp, och verksamheten har endast 12 heltidsanställda
förutom administrationen som består av 5 personer i Göteborg plus en ut-
bildningschef i Sölvesborg. Allt detta sker utan ett öre i bidrag från staten.
Det är idealister som ställer upp, både de som tjänstgör som frivilliga rädd-
ningsmän och de som genom insamlingar, donationer och bidrag finansierar
verksamheten.
Skärgårdens och kustens folk har alltid slagit vakt om sin sjöräddning.
Man har känt stolthet över vad den har uträttat i storm, kyla och när förhål-
landena varit de sämsta. Skärgårdsfolket har varit stolt över att kunna bygga
upp en räddningsorganisation där många har bidragit ekonomiskt, men fis-
kar- och skärgårdsfolket har bemannat båtarna.
Skatteuppgörelsen, som drabbat många orättvist, slog även ned på sjö-
räddningen. Socialdemokrater och folkpartister beläde sällskapets utgifter
med moms, vilket kommer att innebära att 3—4 milj.kr. av de medel för-
eningen samlar in går till statens kassa. Många, även jag, trodde att det var
ett förbiseende som kunde rättas till. Men så var tydligen inte fallet, och det
visar behandlingen av motionerna i ärendet.
Sjöräddningssällskapet får ta initiativ till bidrag eller stöd från staten, skri-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
113
8 Riksdagens protokoll 1990191:91
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
ver utskottets majoritet. Alternativet är nedskärning av verksamheten. Hur
det skall gå till har utskottet ingen åsikt om.
Jag är rädd för att utskottsmajoriteten är på väg att riva ned och förstöra
något värdefullt, som fungerat väl och stått för insatser som inte kan värderas
i pengar. Tror utskottets majoritet att 300 skärgårdsbor är beredda att ställa
upp frivilligt för en ringa ersättning när deras insatser inte värderas högre?
Tror man att människor är beredda att donera och stödja ekonomiskt när
staten tar 25 % av deras en gång beskattade pengar?
Det räcker inte med att det skapas missnöje och avoghet ute bland männi-
skorna. Det kan bli en dyr affär för staten, eftersom Sverige har gjort inter-
nationella åtaganden. Det är åtaganden som innebär att vi måste ha en orga-
niserad sjöräddning, vem som än skall betala den. Många är i dag besvikna,
kanske mest på folkpartiet liberalerna, vars folk i skärgården gjort stora in-
satser, men som nu ser verksamheten hotad. Jag tänker särskilt på kapten
Hans Hansson i Göteborg, vars namn är förknippat med sjöräddningen efter
det att han i hela sitt verksamma liv har arbetat med att bygga upp verksam-
heten till vad den är i dag. Vad tycker han om sina partibröders och partisyst-
rars ställningstagande?
Vi kräver tillsammans med centerpartiet, miljöpartiet och vänsterpartiet i
reservation 24 full kompensation.
I ett särskilt yttrande har moderaterna gjort sina ståndpunkter klara. Man
finner inte någon anledning att tvinga in denna ideella verksamhet i ett stat-
ligt beroende. Vi kommer därför att kräva befrielse från mervärdeskatten
från den 1 juli 1991. Vi begär befrielse i överensstämmelse med vad som gäl-
ler inom EG. Om inte regeringen återkommer med förslag av denna inne-
börd kommer vi att på nytt ta upp våra krav.
Jag yrkar bifall till reservation nr 24.
Anf. 122 CHRISTER SKOOG (s):
Herr talman! Under allmänna motionstiden lade Per Olof Håkansson,
Birger Rosqvist och jag fram en motion där vi lyfte fram betydelsen av Sjö-
räddningssällskapets verksamhet som en viktig del av den svenska sjörädd-
ningen runt våra kuster. Bakgrunden är att denna organisation är mycket
gammal. Den byggdes egentligen upp när det fanns rederier av större digni-
tet i Sverige än det finns i dag. Redare runt våra kuster stod till stor del för
finansieringen av verksamheten inom Sjöräddningssällskapet.
Sverige har också i internationella sammanhang träffat överenskommelser
som innebär att vi skall se till att sjöräddningen fungerar i de svenska farvatt-
nen. Sjöräddningsverksamheten bedrivs förutom av sjöräddningen av stat-
liga myndigheter som kustbevakningen, marinen och flygvapnet samt av en-
skilda och till viss del av kommunernas räddningstjänst. Sjöräddningssäll-
skapet ansvarar i nuläget för ungefär 30 % av sjöräddningsinsatserna, kust-
bevakningen för 30% och marinen m.fl. för det övriga.
Skulle av någon anledning Sjöräddningssällskapet besluta sig för att lägga
ned verksamheten är jag helt övertygad om att det blir ganska stora summor
som staten måste sätta in för att kompensera det bortfall som skulle uppstå.
Nu tror jag emellertid inte att den faran föreligger. Däremot finns det en
114
risk, enligt vad sällskapet säger, att en del av verksamheten kommer att av-
vecklas. Men jag hoppas att inte heller det inträffar.
Jag tycker att det hade varit enklare att kompensera dem på det gamla
sättet, genom att låta dem slippa betala mervärdeskatt. Men eftersom ut-
skottet har valt en annan väg försöker jag tillsammans med mina motions-
kamrater att vara realistisk. Jag vill ändå påpeka att alla som har gått upp i
talarstolen och alla i utskottet med all önskvärd tydlighet har framhållit vik-
ten av sällskapets verksamhet. Kjell Nordströms inlägg vittnar verkligen
också om detta. Eftersom inte den, enligt vår mening, enklare vägen gick att
använda, är det bättre att gå utskottets väg. Jag ser mycket positivt på den
skrivning som finns i utskottsbetänkandet och det uttalande som Kjell Nord-
ström gjorde. Det tolkar jag som att sällskapet kan räkna med stöd från sta-
ten för sin fina verksamhet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 (reducerad mervärdeskatt för boende och byggande)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Görel Thurdin
och Rolf Kenneryd - bifölls med acklamation.
Mom. 2 (slopad uttagsbeskattning)
Utskottets hemställan bifölls med 272 röster mot 16 för reservation 2 av
Maggi Mikaelsson. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 3 (fotvård)
Först biträddes reservation 3 av Bo Lundgren m.fl. med 114 röster mot 16
för reservation 4 av Maggi Mikaelsson. 162 ledamöter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 167 mot 113 för reservation 3
av Bo Lundgren m.fl. 13 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 4 (naprapater)
Utskottets hemställan bifölls med 180 röster mot 110 för reservation 5 av
Bo Lundgren m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 10 (persontransporter)
Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 9 av Bo Lund-
gren m.fl., dels reservation 10 av Görel Thurdin och Rolf Kenneryd, dels
reservation 11 av Maggi Mikaelsson, dels reservation 12 av Gösta Lyngå -
bifölls med acklamation.
Mom. 11 (Gotlandstrafiken)
Först biträddes reservation 14 av Görel Thurdin m.fl. med 68 röster mot
54 för reservation 13 av Bo Lundgren m.fl. 170 ledamöter avstod från att
rösta.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
115
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Vissa mervärde-
skattefrågor
Härefter bifölls utskottets hemställan med 170 röster mot 74 för reserva-
tion 14 av Görel Thurdin m.fl. 49 ledamöter avstod från att rösta.
Jerry Martinger (m) anmälde att han i kontravoteringen avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.
Mom. 12 (turistnäringen)
Först biträddes reservation 16 av Görel Thurdin och Rolf Kenneryd med
38 röster mot 22 för reservation 17 av Gösta Lyngå. 234 ledamöter avstod
från att rösta.
1 lärefter biträddes reservation 15 av Bo Lundgren m.fl. - som ställdes mot
reservation 16 av Görel Thurdin och Rolf Kenneryd - genom uppresning.
Slutligen bifölls utskottets hemställan med 175 röster mot 76 för reserva-
tion 15 av Bo Lundgren m.fl. 42 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 18 (Sjöräddningssällskapet)
Utskottets hemställan bifölls med 164 röster mot 123 för reservation 24 av
Bo Lundgren m.fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 20 (försäkringsbolagen)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 25 av Bo Lundgren
m.fl - bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1990/91 :SkU20 Registrering som skattskyldig återförsäljare eller förbrukare
av bränsle (prop. 1990/91:95).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Utskottets hemställan bifölls.
116
På förslag av talmannen medgav kammaren att de ärenden som hann de-
batteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle företas till
avgörande i ett sammanhang i början av morgondagens arbetsplenum.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Kammaren beslöt kl. 17.49 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1990/9 l:SkU21 Frågor om förhandsbesked och dispenser i skattefrågor
(prop. 1990/91:89 delvis).
Anf. 123 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Propositionen om förhandsbesked och dispenser i skattefrå-
gor innehåller en del positiva förslag som bl.a. är ägnade att tillgodose ett
krav som vi moderater länge drivit, nämligen att korta den många gånger
helt orimligt långa handläggningstiden. Det säger sig självt att om en förfrå-
gan om förhandsbesked i en skattefråga besvaras först efter ett år eller kan-
ske t.o.m. efter ännu längre tidsutdräkt, då kanske frågan inte längre är ak-
tuell och svaret därmed av begränsat intresse.
Några åtgärder som syftar till att korta handläggningstiden är att den nya
skatterättsnämnden, liksom fallet är när det gäller lagrådet, har beslutande-
rätt om minst tre ledamöter är närvarande, förutsatt att de då är ense om
utslaget. Enligt nuvarande ordning fordras det i allmänhet fyra eller fem när-
varande ledamöter.
Positivt är också att en del dispensärenden flyttas ner från den nuvarande
rättsnämnden, där en betydande del av nämndens resurser tagits i anspråk,
till skattemyndigheten. Riksskatteverket skulle här utgöra överklagandein-
stans.
Att korta handläggningstiden är enligt vår uppfattning så betydelsefullt att
en längsta handläggningstid på sex månader bör införas. Det är möjligt att
de i propositionen föreslagna åtgärderna räcker för att korta ner handlägg-
ningstiden till denna nivå. Blir så inte fallet ankommer det på regeringen att
vidta erforderliga åtgärder. Det önskvärda vore en längsta tid på tre måna-
der.
Rättssäkerheten ökar genom att den nya skatterättsnämnden bryts ut ur
riksskatteverket. Detta är bra, men enligt vår uppfattning bör även nämn-
dens kansli skiljas från riksskatteverket, varigenom förtroendet för nämn-
dens oväld skulle öka.
I propositionen föreslås också att riksskatteverket i de flesta fall skall föra
det allmännas talan. Vi är av den uppfattningen att det allmännas talan lik-
som när det gäller vanliga skattemål skall föras av ett fristående allmänt orn-
Frågor om för-
handsbesked och
dispenser i
skattefrågor
117
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Frågor om för-
handsbesked och
dispenser i
skattefrågor
bud. Att det allmännas talan i regeringsrätten enligt nuvarande ordning en-
samt förs av riksskatteverket tycker vi inte heller är tillfredsställande.
Avslutningsvis tar jag upp en fråga som beklagligtvis inte blev föremål för
skatteutskottets behandling, eftersom motionen av någon ännu icke utredd
anledning kommit på avvägar. Därför har vi nödgats ta upp frågan i ett sär-
skilt yttrande.
Förslaget i motionen gällde att bereda riksskatteverket möjlighet att be-
gära förhandsbesked i skattefrågor. Detta hade varit önskvärt för att kunna
skapa ett prejudikat. Den nu gällande möjligheten att få fram ett ofta erfor-
derligt prejudikat är att driva ett enskilt skatteärende hela vägen genom läns-
rätt, kammarrätt och regeringsrätt, ett förfarande som knappast kan beteck-
nas som enkelt och smidigt och som definitivt inte är tillfredsställande när
det gäller att slå vakt om den enskildes integritet.
Som det nu blev hade vi alltså ingen möjlighet att agera i denna fråga, utan
det får anstå till nästa gång motionsrätt föreligger.
Med det sagda, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 1.
I detta anförande instämde Hugo Hegeland (m).
Anf. 124 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! Det finns en grundläggande princip i svensk processföring,
nämligen att domstol eller myndighet vars beslut omprövas inte bör upp-
träda som part i högre instans när saken prövas på nytt. Den principen har
vi från folkpartiet liberalerna hävdat sedan lång tid tillbaka. Det allmännas
processföring bör också skötas av ett fristående allmänt ombud i både läns-
rätt, kammarrätt och regeringsrätt.
Vi vidhåller naturligtvis den uppfattningen och anser i konsekvens med
det att det allmännas talan bör hanteras av ett allmänt ombud också när det
gäller förhandsbesked i skattefrågor. Vi ser det som synnerligen angeläget
att ett ombud skall ha en gentemot myndigheten självständig och oberoende
ställning.
Vi tycker det är positivt att riksskatteverkets nämnd för rättsärenden,
rättsnämnden, bryts ut från verket. Det ökar dess självständighet. Men en-
ligt vår uppfattning bör också nämndens kansli skiljas från riksskatteverket.
Det blir annars något av en halvmesyr, om kanslipersonalen fortsätter att
vara anställd av riksskatteverket.
Vi tycker också att det är viktigt att väntetiderna är så korta som möjligt
för dem som väntar. Det gäller naturligtvis också dem som väntar på för-
handsbesked i skattefrågor. Målsättningen måste vara att handläggningsti-
den skall vara högst tre månader. För att sätta press på handläggningen av
ärenden menar vi att det bör införas en maximal handläggningstid på sex
månader. Det skulle alltså inte få ta längre tid än sex månader.
Folkpartiet är i det här betänkandet med på tre reservationer, reservatio-
nerna nr 1, 2 och 3, men för att spara kammarens tid nöjer jag mig med att
yrka bifall till reservation 1.
118
Anf. 125 TORSTEN KARLSSON (s):
Herr talman! Vi har under dagen fört en både lång och intensiv debatt
om skatter. Nu går vi över till det mer administrativa och byråkratiska kring
skatterna.
I skatteutskottets betänkande 21 behandlas regeringens proposition 89,
som föreslår att riksskatteverkets nämnd för rättsärenden, rättsnämnden,
bryts ut från verket och i fortsättningen med eget namn, skatterättsnämn-
den, fattar beslut om förhandsbesked. Vidare justeras avgiften för erhål-
lande av förhandsbesked. Det är en anpassning till dagens penningvärde.
Den nedre gränsen höjs från 400 kr. till 600 kr. och den övre gränsen från
6 000 kr. till 10 000 kr.
Uppgiften att fatta beslut om dispens i flera ärendetyper, som nu ligger på
rättsnämnden, skall enligt förslaget flyttas till skattemyndigheterna.
I anslutning till propositionen har lagts motioner med invändningar i de-
taljfrågor, varför utskottet inte är enigt. Vi har tre reservationer i betänkan-
det. Jag skall inte gå in på utskottsbetänkandet utan ber att få hänvisa till
detta.
I reservation 1, som de tre borgerliga partierna står bakom, vill de att det
allmännas talan i skattemål skall föras av ett självständigt ombud med en
oberoende ställning gentemot skattemyndigheterna. Utskottets majoritet
anser att regeringsförslaget ligger väl i linje med de regler som nu gäller för
det allmännas processföring beträffande inkomst- och förmögenhetstaxe-
ring. Att nu, bara några månader efter det att de nya reglerna börjat tilläm-
pas, införa en ny ordning kan inte vara acceptabelt. Erfarenheterna i de här
frågorna är att det finns ett ganska stort förtroende för den ordning som gäl-
ler.
I reservation nr 2 vill man att skatterättsnämnden skall vara helt fristående
från riksskatteverket. Den ordning som föreslagits i propositionen har stora
fördelar genom att nämnden kan utnyttja den stora kompetens och sakkun-
skap som finns inom riksskatteverket. Vidare råder viss osäkerhet om beho-
vet av handläggare, som kan variera från tid till annan. Det är därför värde-
fullt ur flera synpunkter med en gemensam kansliorganisation. Hittilldags
har det inte funnits några klagomål på handläggningen av de här frågorna,
och det finns troligen ingen större risk för att förtroendet skulle minska.
Den tredje reservationen handlar om handläggningstiderna. Man vill att
handläggningstiden skall maximeras till sex månader och vill ha en målsätt-
ning på högst tre månader. Det är naturligtvis angeläget med så korta hand-
läggningstider som möjligt. Det är också själva huvudsyftet med förslaget.
Den gemensamma kansliorganisationen kommer att medverka till detta. Vi-
dare kan nämnas att nämnden kommer att få större möjligheter att besluta
i mindre sammansättningar, vilket innebär en rationalisering av arbetet.
Höjningen av avgifterna kan också medverka till att minska ansökningarna
om förhandsbesked. Det finns därför i dag ingen som helst anledning att
binda upp sig för en viss tidsgräns.
Herr talman! Jag yrkar därför bifall till hemställan i utskottsbetänkandet
och avslag på reservationerna.
Prot. 1990/91 ;91
10 april 1991
Frågor om för-
handsbesked och
dispenser i
skattefrågor
119
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Skogsvårds-
avgiften
Anf. 126 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Jag dristar mig att begära ordet, trots risken att få ännu ett
spontant instämmande från professor Hegeland.
Torsten Karlsson säger att han tycker det är fel att föreslå en nyordning när
den gamla ordningen varit i kraft bara några månader. Men om man anser att
något är mindre bra och det nu gives möjlighet att motionera i anslutning till
propositionen, tycker jag att vi är i vår fulla rätt att göra det.
I majoritetsskrivningen står: ”Man kan dessutom förvänta att höjningen
av ansökningsavgiften bidrar till att hålla tillbaka antalet ansökningar om
förhandsbesked.” Jag hoppas att man inte har höjt beloppet för att dämpa
frekvensen i ansökningstillströmningen beträffande förhandsbesked - det
vore mycket olyckligt. Eftersom det i propositionen står att det handlar om
en anpassning till penningvärdet hoppas jag att det inte finns någon sådan
avsikt genom att skriva på detta sätt. Det vore naturligtvis bra om Torsten
Karlsson kunde ge mig rätt i den förmodan.
Anf. 127 TORSTEN KARLSSON (s):
Herr talman! Det är bl.a. en anpassning till penningvärdesförändringen.
Men samtidigt kan det också finnas ett preventivt syfte, om det förekommer
alltför ofta att ansökningar inte är så välmotiverade. Att det kostar något
mer kan därför ha sin betydelse.
Anf. 128 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Jag tror att den betydligt större bromsen på anströmningen
av ansökningar har berott på att man med nuvarande ordning har haft så
lång väntetid att många människor inte tycker det är lönt att begära för-
handsbesked, när man kan få vänta kanske ett år eller längre.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 april.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1990/91 :SkU23 Skogsvårdsavgiften.
Anf. 129 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Skogsvårdsavgiften hämmar en positiv utveckling av svenskt
skogsbruk. Det finns ingen annan näringsverksamhet som på samma sätt
straffbeskattas avseende sina produktionsmedel. Det är ju egentligen fråga
om en extra förmögenhetsskatt. Det är en orimlig pålaga, som lägger beslag
på ungefär 50 % av det samlade skogsnettot.
Skatten utgör uppenbarligen ett hot mot det enskilda skogsbruket. Därför
är det absolut nödvändigt att avveckla denna principvidriga skatt för att på
120
så sätt bidra till att vi kan få ett uthålligt enskilt skogsbruk även framdeles i
vårt land.
I samband med den pågående omställningen av svenskt jordbruk är det
enligt moderat uppfattning helt fel att hämma användningen av åkermark
för skogsplantering genom att hålla fast vid denna skatt. Snarare bör en så-
dan förändring stimuleras för att tillgodose behovet av biobränsle. Det är
enligt min mening viktigt att skogsbruket får ytterligare ett ben att stå på.
Förutom att utnyttja skogen för virkes- och massaproduktion är det också
viktigt att i framtiden i ökad omfattning även utnyttja skogsresursen för pro-
duktion av värme och el. En sådan utveckling skall inte hämmas av en sned-
vridande beskattning.
Det är beklagligt att socialdemokraterna inte vill delta i att vare sig sänka
eller slopa den här skatten. Av debatten tidigare i dag har det ju klart fram-
gått att socialdemokraterna inte är intresserade av att sänka skattetrycket i
Sverige.
Jag kan däremot konstatera att de borgerliga partierna är helt eniga om
att i varje fall halvera den nu gällande skogsvårdsavgiften och att den förestå-
ende fastighetstaxeringen inte får innebära att avgiftsuttaget ökar. Modera-
terna är eniga med centern om att slopa skatten. Vi har dock valt att göra
det på en tvåårsperiod, av budgetskäl. Som framgår av reservationen får vi
samma uttagseffekt år 1991. Båda partierna föreslår en avgift för det här året
på 0,4%.
Det är enligt min mening nödvändigt att få en ny borgerlig regering för att
vi skall få bort skogsvårdsavgiften. Det är viktigt att den avvecklas så snabbt
som möjligt.
Med det här sagda yrkar jag bifall till den moderata reservationen.
Anf. 130 LEIF OLSSON (fp):
Herr talman! Risken att inte kunna nå upp till Hugo Hegelands krav på
spontanitet tar jag, när jag nu går upp och talar om skogsvårdsavgift.
Alla fastigheter som har ett taxerat skogsbruksvärde betalar i dag en
skogsvårdsavgift på 8%o på detta värde. Avgiften förs upp på den slutliga
skattsedeln och är avdragsgill.
Själva namnet skogsvårdsavgift antyder vad pengarna ursprungligen var
tänkta att användas till, nämligen specifikt skogspolitiska åtgärder, och då
egentligen av vårdande karaktär. I dag är det väl knappast någon större osan-
ning att påstå att avgiften är av helt klar fiskal karaktär. Det är med andra
ord en skatt - en skatt som av många skogsägare uppfattas som betungande
och många gånger också mycket orättvis.
Folkpartiet liberalerna är naturligtvis väl medvetet om att, precis som ut-
skottsmajoriteten skriver, en skogspolitisk kommitté arbetar med denna
fråga och att kommitténs arbete skall avslutas.i mitten av 1992.
I motion Sk387 föreslår vi nu en halvering av skogsvårdsavgiften till 0,4 %
av skogsbruksvärdet, att gälla från den 1 juli i år. Denna sänkning kan natur-
ligtvis ske oavsett om en översyn pågår eller inte. Vad som sedan skall ske
med avgiften på längre sikt får utredningsarbetet utvisa, och så får riksdagen
i sinom tid ta ställning, när arbetet redovisats för oss.
I folkpartiets motion, yrkande 2, pekar vi på ett annat problem som berör
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Skogsvårds-
avgiften
121
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Skogsvårds-
avgiften
122
skogsvårdsavgiften efter 1992 års nya fastighetstaxering på lantbruk. Jag är
medveten om att denna fråga behandlades så sent som i skatteutskottets be-
tänkande 6 från november 1990. Då nöjde vi oss från folkpartiets sida med
ett särskilt yttrande, men nu vill vi gå litet längre. I vår reservation 2 begär
vi förslag från regeringen att de nya taxeringsvärdena 1992 inte skall få slå
igenom på skogsvårdsavgiftsuttaget. Nuvarande beräkningssätt skulle natur-
ligtvis då innebära avsevärda skattehöjningar och således även kostnadsök-
ningar för svenskt skogsbruk, och det är ju någonting som vårt land definitivt
inte är betjänt av.
Utskottet skrev i höstas att översynen borde beakta kommande ändrade
värdenivåer vid fastställandet av procentsatsen. Nu säger utskottsmajorite-
ten att den skogspolitiska kommittén bör lämna förslag till ”eventuella för-
ändringar” efter nästa års fastighetstaxering. Denna skrivning kan vi från
folkpartiet liberalerna inte ställa upp på, utan vi begär alltså i reservation 2
att de nya taxeringsvärdena inte skall tillåtas slå igenom på avgiftsuttaget.
Detta vårt förslag är en princip som jag tycker att alla borde kunna ställa upp
på. Det kan ju utan vidare förutses att taxeringen 1992 i många fall kommer
att innebära kraftiga höjningar av taxeringsvärdena - något som i och för sig
redan det innebär ett högre skatteuttag allmänt sett. Att sedan smyga in en
ytterligare höjning genom skogsvårdsavgiftens konstruktion är inte och kan
aldrig bli acceptabelt. Skogsnäringen är mycket viktig för vårt lands ekonomi
och bör i stället ges goda utvecklingsmöjligheter och förutsättningar inför
framtiden.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.
Anf. 131 ROLF KENNERYD (c):
Herr talman! Det är ju en gammal kär följetong som vi nu avhandlar.
Skogsvårdsavgiften är en unik form av beskattning. Den drabbar vår vikti-
gaste exportnäring. Därför är det naturligt att det finns många både goda och
välkända argument för dess avskaffande, men flertalet av dem är tidigare
framförda i denna kammare och därför skall jag inte ta upp tid med att upp-
repa dem.
Det finns dock ett inslag som är nytt; ja, egentligen två. Ett nytt inslag är
att sedan vi sist debatterade den här frågan har en del bidrag på skogsvårdssi-
dan, som tidigare har anförts som argument för avgiftens bevarande, avveck-
lats. Det är alltså ytterligare ett skäl för att nu ta steget fullt ut och även av-
veckla skogsvårdsavgiften. I dag är, som tidigare har sagts, en större andel
av densamma en ren skatt.
Men det finns också ett annat nytt inslag när vi den här gången behandlar
skogsvårdsavgiften, nämligen moderaternas förändrade inställning. Numera
förespråkar moderaterna ett tvåstegsbeslut med enbart en halvering av av-
giften som det första steget. Det framstår som särskilt ologiskt att ha denna
förändrade inställning just mot bakgrund av att riksdagen har slopat en del
av de skogsvårdsbidrag som tidigare har ansetts finansierade av skogsvårds-
avgiften.
Jag tycker därför det finns fog för att säga att moderaterna har rört sig i
fel riktning. Jag hade tänkt ställa frågan varför, men den frågan har
Karl-Gösta Svenson redan besvarat i sitt anförande, när han säger att bud-
getskäl har föranlett denna förändrade inställning. Jag kan inte underlåta att
något höja på ögonbrynen inför denna upplysning, eftersom vi tidigare i dag
har debatterat skattesänkningsförslag från moderaterna på totalt 27,5 mil-
jarder kronor. I denna skattesänkningsambition har moderaterna inte lyck-
ats inplacera 0,2 miljarder kronor, vilket är det ungefärliga värdet av den
halvering som skulle återstå om man gick på moderaternas nya förslag.
Nu säger majoriteten inte helt oväntat att den här frågan väl får sin kom-
mande utformning i den skogspolitiska utredningen. Men den här utred-
ningen kommer av naturliga skäl att ta mycket god tid på sig. Utgången av
densamma är dessutom osäker. Trots moderaternas förhoppningsvis tillfäl-
liga vankelmod i den här frågan tror jag mig kunna konstatera att det säk-
raste sättet att få till stånd en ändring på denna punkt är att se till att vi har
en ny regering i höst, en regering uppbyggd på icke-socialistisk grund.
Eftersom något yrkande därom inte låter sig framställas i denna kammare
nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 3.
Anf. 132 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:
Herr talman! Det är inte fråga om något vankelmod från moderaterna,
Rolf Kenneryd. Vi föreslår visserligen kraftiga skattesänkningar i vår parti-
motion om skatter, men det är många skatter som vi vill sänka, och då måste
vi också se till att ha täckning för våra förslag. Det innebär att även vi får
gneta på miljonerna. Men vår helhetsbedömning när det gäller beskattning
av jord- och skogsbruk är mycket positiv för småföretagare, för jord- och
skogsbrukare och för landsbygden.
I vårt skattesänkningsförslag ingår en till en tredjedel slopad fastighets-
skatt, vilket påverkar lantbrukarna. Vi säger vidare att vi vill slopa fastig-
hetsskatten i dess helhet liksom vi till fullo vill slopa löneskatten och förmö-
genhetsskatten. Inför detta år börjar vi dock med en fjärdedel. Vi vill inte
beskatta det arbetande kapitalet alls. Vi vill återinföra underskottsavdragen
i sin helhet, och vi vill återinföra avdragsrätten för mangårdsbyggnaderna.
Vi sänker arbetsgivaravgifterna med 4,5 %, vilket är positivt för småföreta-
gare och positivt i ett läge med ökande arbetslöshet. Vi vill också perma-
nenta nuvarande skogskontoregler. Dessutom vill vi under hela 1990-talet
fortsätta att sänka skattetrycket med ungefär 1 % per år. Detta är positivt
för Sverige, för dess medborgare, för skogs- och jordbrukare i landet och för
en gynnsam utveckling av svensk landsbygd. Vi vill slutligen avveckla skogs-
vårdsavgiften under en tvåårsperiod. För år 1991 har vi exakt samma avgifts-
uttag som centerpartiet.
Anf. 133 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Enligt min uppfattning finns det ingen mer angelägen åtgärd
för att lätta skattetrycket för skogsbrukare än att avskaffa skogsvårdsavgif-
ten. Jag har satt värde på att vi har kunnat vara överens om det tidigare. Jag
sätter också värde på de utfästelser som Karl-Gösta Svenson har gjort här
och nu om att vi åter skall kunna bli överens på denna punkt. Det tror jag
Sveriges skogsbrukare är betjänta av.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Skogsvårds-
avgiften
123
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Skogsvårds-
avgiften
124
Anf. 134 BRUNO POROMAA (s):
Herr talman! Innan jag gick hit bläddrade jag i en broschyr som jag tror
att Svenska arbetsgivareföreningen har gett ut. Blicken fastnade på ett dia-
gram som visade att skattetrycket under det senaste året hade minskat med
1 %. Det här är således en pålitlig källa för vår moderate kollega i skatteut-
skottet. Vi är alltså på väg att sänka skattetrycket.
Herr talman! Frågan om skogsvårdsavgiften, som vi nu behandlar, har va-
rit föremål för riksdagens ställningstagande varje år under de senaste åren.
Då som nu har frågan aktualiserats under den allmänna motionstiden, och
samma yrkande har ställts. Frågan är om det inte också är samma motionärer
som har ställt yrkandena.
Under årets allmänna motionstid väcktes 15 motioner om skogsvårdsav-
giften. En del motionärer har yrkat att avgiften helt skall slopas, medan
andra inte vill gå lika långt i ett första steg. I stället har de yrkat på en ned-
sättning av avgiften.
Skogsvårdsavgiften infördes ursprungligen för att finansiera verksamhe-
ten i skogsvårdsstyrelserna. I samband med 1979 års skogspolitiska beslut
breddades dock användningsområdet så att avgiftsmedlen skall användas för
ändamål som är till nytta för skogsbruket som sådant eller så att alla skogs-
brukare kan få ta del av avgiften. För sju år sedan slog den här församlingen
fast att skogsvårdsavgiften skall betraktas som skogsägarnas bidrag till all-
männa intressen i vid mening för vårt skogsbruk. Avgiftens storlek är för
närvarande, som här har sagts, 8 promille av det fastighetstaxerade skogs-
bruksvärdet. Avgiften är därtill avdragsgill vid taxeringen.
Skatteutskottet har berett jordbruksutskottet möjlighet att yttra sig över
de 15 motionerna. En majoritet i jordbruksutskottet har i sitt yttrande före-
slagit att motionerna skall avslås. Det främsta motivet för det ställningsta-
gandet är regeringens beslut av den 21 juni förra året om tillsättande av en
parlamentarisk kommitté med uppgift att utvärdera skogspolitikens mål och
medel. Kommittén skall redovisa uttaget av skogsvårdsavgifter och använd-
ningen av medlen samt lämna förslag till eventuella förändringar med ut-
gångspunkt i de regler och de värden som kommer att gälla efter 1992 års
fastighetstaxering av lantbruksenheter. Skatteutskottet anser i likhet med
jordbruksutskottet att resultatet av utredningsarbetet bör avvaktas, efter-
som utredningen därtill enligt direktiven skall vara klar vid halvårsskiftet.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan
och följaktligen avslag på de tre reservationer som är fogade vid betänkan-
det.
Anf. 135 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:
Herr talman! Det diagram som Bruno Poromaa hade fått tillfälle att be-
skåda måste ha varit en synvilla. Självklart får man sådana effekter när man
förändrar momsuttaget på kommunerna. I och med att de får full avdragsrätt
för all mervärdeskatt och skall betala den på annat sätt blir det sådana tek-
niska effekter på skattetrycket, som ändå i princip vidmakthålls. Det blir
alltså ingen förändring i det avseendet.
Skogsvårdsavgiften är ingen avgift, Bruno Poromaa, utan det är en skatt.
Det gläder mig att de tre borgerliga partierna är eniga om detta. Vi vill direkt
halvera den och förhoppningsvis på sikt, tillsammans med folkpartiet i en ny
regering, avveckla densamma. Det är orimligt med en särskild förmögen-
hetsskatt som det egentligen är fråga om. Den tar bort 50 % av det samlade
skogsnettot för skogsnäringen.
Anf. 136 LEIF OLSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag skall ställa en fråga till Bruno Poromaa om höjningen av
taxeringsvärdena nästa år. Är vi överens om att en oförändrad procentsats
betyder större skatteuttag vid höjda skogsbruksvärden? Om vi är överens
om det, och det bör vi vara, då bör vi också vara överens om vårt yrkande
nr 2, att de nya taxeringsvärdena inte får smyghöja skatten. Det bör vara
lätt att ställa upp på det. Därmed bör åtminstone ordet ”eventuella” utgå ur
texten. Annars accepterar man en höjning av denna skatt även med nuva-
rande system, och det kan rimligen inte vara till gagn för skogsbruket.
Anf. 137 BRUNO POROMAA (s) replik:
Herr talman! Jag ber om överseende med att jag låter litet grov i rösten,
men jag har varit förkyld en tid.
Skogsvårdsavgiften är ingen skatt i det ordets bemärkelse. I så fall skulle
det vara den enda specialdestinerade skatt som vi har.
Som svar på Leif Olssons fråga vill jag säga att vi är överens om de konse-
kvenser han talar om. Utredningen har som sagt i uppgift att se över saken
och lägga fram förslag till förändringar. Det vore intressant att få veta hur
ni har tänkt att de skogliga åtgärderna skall finansieras. Skall kostnaderna i
framtiden tas över av skattebetalarna via deras skattsedlar?
Jag fick nyss ett intressant pressmeddelande i min hand från skogsindu-
strierna. Ni tycker att skogsvårdsavgiften utgör en mycket stor belastning.
Men i detta pressmeddelande konstateras att skogarna i Sverige ökar med
50 % på lika många år. Under 1900-talet har det svenska skogsförrådet för-
dubblats. I dag växer skogarna tre gånger snabbare än de gjorde vid sekel-
skiftet. Årligen ökar skogen med 100 miljoner kubikmeter medan avverk-
ningen uppgår till 70 miljoner kubikmeter. En färsk utredning från Sveriges
lantbruksuniversitet i Umeå visar att de svenska skogarna kommer att öka
virkesförrådet med ytterligare 50% under de kommande 50 åren, om av-
verkningen ligger kvar på nuvarande nivå. Trots er oro om skogsvårdsavgif-
terna eller - rättare sagt - tack vare skogsvårdsavgifterna har dessa fram-
gångar åstadkommits inom skogsbruket.
Anf. 138 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:
Herr talman! Det var en fantastisk jämförelse som egentligen inte är värd
någon kommentar. Jag förstår inte på vilket sätt tillväxten i vår skog har med
frågan att göra.
Skogsvårdsavgiften som sådan är ingen avgift utan en skatt. Den är uppta-
gen i budgetpropositionen och är inte på något sätt avgiftsrelaterad. Svavel-
skatten, som visserligen behandlas som en skatt enligt beslut av riksdagen,
är däremot i princip en avgift och bör också behandlas som en sådan. I stort
sett allt som socialdemokraterna tar in i form av skatter och avgifter behand-
las som skatter. Hälften av exempelvis arbetsgivaravgiften är enbart skatt
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Skogsvårds-
avgiften
125
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
som inte är förmånsrelaterad. Det är principvidrigt och något som bör för-
svinna från statens intäkter.
Skogsvårds-
avgiften
126
Anf. 139 BRUNO POROMAA (s) replik:
Herr talman! Jag förnekar å det bestämdaste att det är fråga om en skatt,
utan det är en avgift. Med den här avgiften finansierar man olika former av
åtgärder inom skogsnäringen. Det mesta av dessa pengar går till skogsvård,
skogsbilvägar osv. Det höjer i sin tur värdet på skogen.
Om det skulle vara en skatt är det fråga om en sällsynt skatt. Det är i så
fall en skatt som man får göra avdrag för vid taxeringen. Mig veterligen finns
det ingen annan skatt som man får göra avdrag för vid taxeringen, såsom
man gör med skogsvårdsavgiften.
Anf. 140 MAGGI MIKAELSSON (v):
Herr talman! Det finns väl kanske inte så mycket mera att tillägga när det
gäller skogsvårdsavgiften. Vi har fått en debatt om huruvida det är en skatt
eller en avgift. Den kallas avgift, men jag är beredd att hålla med Karl-Gösta
Svenson om att den mer är att se som en skatt.
Eftersom man har gett skogskommittén utredningsuppdraget, tycker jag
att den skall få fullfölja det uppdrag som den har fått. Jag tycker att det är
fel att säga att man har tagit ordentligt med tid på sig. Kommittén skall lämna
sitt betänkande om ett år och tre månader. I uppdraget ligger att man skall
se över skogsvårdsavgiften.
Om jag med fingertoppskänsla tolkar stämningarna, tror jag att det finns
underlag för en förändring av skogsvårdsavgiften, kanske både till innehåll
och form. Jag tycker att det skulle vara mycket mera intressant att få höra
från företrädarna för de borgerliga partierna om man över huvud taget kan
tänka sig någon annan form av avgifter inom skogsbruket. Det ingår också i
kommitténs uppgifter att bedöma i vilka fall och under vilka former som stat-
ligt stöd skall kunna lämnas. Det vore också intressant att få veta. Skall man
över huvud taget ha statligt stöd till skogsbruket? Hur skall det i så fall finan-
sieras? Nu talas det från moderaterna, folkpartiet och centern bara om att
den skall bort. Det innebär att man i dagsläget drar bort 440 miljoner ifrån
statskassan.
Den andra frågan som jag tycker att man måste diskutera gäller om man
över huvud taget inte skall ha någon beskattning av det kapital som skogen
de facto utgör. Jag kan förstå om moderaterna inte vill ha någon kapitalbe-
skattning. Är även centern beredd att helt och hållet slopa kapitalbeskatt-
ningen? Skogen utgör - det har vi fått uppgifter på här i kväll - ett stort sam-
hällsekonomiskt värde. Det är dessutom ett värde som ökar oberoende av
konjunkturen eftersom skogen växer där den står. Det vore mycket mera
meningsfullt att diskutera och få idéer till hur man skall kunna förändra
skogsvårdsavgiften i stället för att bara prata om att den skall bort.
Anf. 141 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Jag vill å centerpartiets vägnar svara på de frågor som Maggi
Mikaelsson har framställt. Vi anser att det inte skall utgå något statligt stöd
till skogsbruket. Det har varit en av bevekelsegrunderna för att slopa skogs-
vårdsavgiften. Vi anser dessutom att de kostnader som en eventuell kvarbli-
vande skogsvårdsorganisation har efter det att den skogspolitiska kommittén
har lagt fram sitt betänkande, skall betalas av dem som nyttjar denna tjänst
till den del det rör sig om rådgivning. Till den del det rör sig om myndighets-
utövning skall självfallet staten bekosta detta.
Maggi Mikaelsson ser skogsvårdsavgiften som en kapitalbeskattning. Det
synsättet är helt unikt när det gäller skogsbruk. Kapital i skogsbruk drabbas
ju av kapitalskatt på samma sätt som kapital i annan verksam rörelse. Det
finns därför inget skäl att av denna anledning betrakta skogsvårdsavgiften
som en kapitalskatt. Det är den inte.
Anf. 142 MAGGI MIKAELSSON (v) replik:
Herr talman! Jag kanske uttryckte mig otydligt. Jag menade inte att da-
gens skogsvårdsavgift är att se som en kapitalbeskattning. Däremot tycker
jag att det är intressant att diskutera att skogen som kapital fungerar på ett
annat sätt än annat kapital, eftersom skogen uppenbarligen tillväxer oavsett
om konjunkturen är bra eller dålig. Annat kapital skall förräntas utifrån
andra bevekelsegrunder eller på ett annat sätt. Det är därför intressant att
ta upp diskussionen om skogen som kapital skall beskattas på ett något an-
norlunda sätt. Detta resonemang hade inte med skogsvårdsavgiften i sig att
göra.
Det är också intressant att höra att centern inte vill att man skall ha något
statligt stöd till skogsbruket. Jag tycker också att det vore intressant att dis-
kutera någon typ av miljövårdsavgifter, stöd till särskilt miljövårdsinriktade
åtgärder inom skogsbruket m.m. Men det var upplysande att få veta att cen-
tern inte tycker att man skall ha det så.
Anf. 143 GÖSTA LYNGÅ (mp):
Herr talman! Även jag vill lägga mig i debatten om avgifter och skatter.
Det torde vara mindre än en tredjedel av skogsvårdsavgiften som går tillbaka
till skogsbruket. Den resterande delen torde det vara rätt att betrakta som
en förmögenhetsskatt.
Vi har tidigare efterlyst en utredning. En kommitté arbetar nu med detta.
Vi hoppas att den kommittén skall komma fram till någonting. Jag kan dock
förutskicka att vi kan vara ganska positiva till en sorts avgift som är direkt
relaterad till miljöinsatser i skogsbruket. Den skulle kanske i så fall inte som
i dag baseras på taxeringsvärdet utan snarare på avverkningsmängden. Med
den exponentiella tillväxt som Bruno Poromaas skogar har blir det kanske
relativt bra inkomster. Jag ser som sagt fram emot utredningens resultat. I
dagens läge känner jag sympati för folkpartiets reservation.
Anf. 144 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Att jag blev den sist anmälde talaren beror på att vi har
denna egendomliga debattordning. Om man åberopas i ett inlägg och inte
råkar stå på talarlistan, får man inte yttra sig. Man kan bli kritiserad hur
mycket som helst i ett inlägg av någon av deltagarna i debatten som är för-
handsanmälda, men då får man ingen replik. Det är ett effektivt sätt att döda
debatten. Vice talmännen kanske inte har denna uppfattning, men den ”rik-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Skogsvårds-
avgiften
127
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Transportstöd
för Norrland och
kostnader för
visst värderings-
förfarande
128
tige” talmannen - förlåt anspelningen - har sagt att vi bör ha spontana debat-
ter. Men det får vi ju inte. Man får ju inte gå in och svara när någon plötsligt
åberopar en, så som jag blev av Leif Olsson. Jag blev nu inte alls åberopad
av Maggi Mikaelsson. Hon påpekade att skogen växer, och det håller jag helt
med henne om att den gör oavsett den här debatten.
Jag begärde således replik därför att Leif Olsson - som alltid tidigare har
påpekat att han har en sådan otur med att komma efter mig i debatten -
åberopade mig. Nu när jag inte ens har kommit med i debatten, påpekade
han ändå att han är rädd att han inte kan leva upp till mitt krav på spontani-
tet. Det får jag väl ursäkta honom. Men det är ju denna spontanitet som
talmannen har efterlyst.
Jag är intresserad av skogsvårdsavgifter därför att jag på nära håll är in-
tresserad av skog och är berörd av problemet. Jag vill givetvis gärna in-
stämma i vad som här har sagts av K-G Svenson.
Jag vill också påpeka att om man nu skulle avveckla skogsvårdsavgiften
tycks vissa debattörer här i kammaren bli så illa berörda att vi tydligen bör
införa vårdavgift för dem.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 april.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1990/91 :TU21 Transportstöd för Norrland och kostnader för visst värde-
ringsförfarande (prop. 1990/91:100 delvis).
Anf. 145 RUNE THORÉN (c):
Herr talman! I denna fråga har vi motionärer från centerpartiet fått ett i
stort sett enigt utskott att vara med på att den nuvarande utformningen av
godstransportstödet skall vara kvar. Därför finner jag ingen större anledning
att ta upp någon större debatt här i kväll.
Utskottet har emellertid inte tillstyrkt hela vår motion. Vi centermotionä-
rer anser att detta med ”ett rundare Sverige” och ”hela Sverige skall leva”
också berör stöden för persontransporter och datakommunikation. Även
om jag är medveten om att dessa stöd utgått i en ganska liten omfattning har
de ändå sin betydelse. Vi vill därför att riksdagen skall besluta i enlighet med
vår reservation, nr 1, och jag avslutar därför mitt mycket korta anförande
med att yrka bifall till denna reservation.
Anf. 146 HANS LINDFORSS (mp):
Herr talman! Så gott som min stämma det tillåter trots en präktig förkyl-
ning som drabbat mig skall jag försöka redovisa några skäl till att miljöpar-
tiet reserverat sig beträffande mom. 2 i utskottets hemställan. Jag skall för-
söka vara lika föredömligt kortfattad som föregående talare.
Miljöpartiet delar utskottsmajoritetens uppfattning att godstransportstö-
det är av stor betydelse för näringslivet i Norrland. Vi ser emellertid på tran-
sportstödet som en helhet som inte kan brytas sönder i delar på det sätt som
här har skett. Vi anser att även stöden för persontransporter och datakom-
munikation bör bibehållas, eftersom dessa har stor betydelse av regionalpo-
litiska skäl. Att datakommunikationsstödet har utnyttjats endast av ett fåtal
företag i kommunerna Kiruna, Gällivare och Pajala betyder inte att stödet
är bortkastat, utan det har varit ett oerhört värdefullt stöd just för dessa
kommuner. Alla arbetstillfällen uppe i Norrland är värdefulla. En arbets-
plats i Norrlands inland med 20 å 30 personer kan vara precis lika värdefull
för den orten som Volvo är för Göteborg. Därför, herr talman, yrkar jag
bifall till reservation nr 1 under mom. 2. I övrigt ställer jag mig bakom ut-
skottets hemställan.
Anf. 147 OLLE ÖSTRAND (s):
Herr talman! Man kan utan överdrift säga att godstransportstödet är ett
av de viktigaste regionalpolitiska instrument som vi har i vårt land. Personli-
gen vill jag påstå efter alla de år som jag har sysslat med detta stöd att det är
den viktigaste regionalpolitiska stödformen.
Godstransportstöder har verksamt bidragit till att utveckla företagsamhe-
ten och därmed sysselsättningen i de norra delarna av vårt land genom att
utjämna de konkurrensnackdelar som de långa avstånden har inneburit. Stö-
det har också gjort Sverige rundare. Att stödet också har varit stabilt i sin
konstruktion och fungerat utan ändringar under längre tidsperioder har na-
turligtvis varit viktigt för företagens långtidsplanering, men det har också sti-
mulerat till en ökad vidareförädling.
Av egen erfarenhet vet jaj» att inånga företags fortsatta existens står och
faller med om man får transportstöd eller inte. Därför måste det finnas
mycket bärande skäl för att man skall förändra stödets konstruktion eller
dess geografiska indelning. Det har tidigare vid några tillfällen gjorts föränd-
ringar eller försök till förändringar av godstransportstödet. Detta har ome-
delbart lett till ett ramaskri från företag som skulle ha drabbats, av skäl som
jag tidigare har nämnt.
Det nuvarande godstransportstödet har nu under rätt många år fungerat
på ett alldeles utmärkt sätt och varit allmänt accepterat av företagen inom
transportstödsområdet. Det har heller inte väckts praktiskt taget några mo-
tioner med förslag till förändringar. Detta understryker ytterligare att stödet
har varit väl avvägt.
Förslaget i budgetpropositionen att transportstödet skall förändras och i
huvudsak koncentraras till de inre delarna av Norrland har skapat en mycket
stor oro bland de företag som är berörda. Det visar de uppvaktningar som vi
har haft i utskottet men också den mängd motioner som har väckts av leda-
möter från samtliga partier, alltså inte enbart centerpartiet, med krav på att
godstransportstödet skall vara oförändrat.
Detta har vi då tagit till oss i utskottet, och ett enigt utskott föreslår därför
att godstransportstödet även i fortsättningen skall vara oförändrat, vilket
också innebär ett avstyrkande av propositionens förslag om förändringar av
godstransportstödet. Det är naturligtvis min förhoppning att också en enig
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Transportstöd
för Norrland och
kostnader för
visst värderings-
förfarande
129
9 Riksdagens protokoll 1990/91:91
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Transportstöd
för Norrland och
kostnader för
visst värderings-
förfarande
130
riksdag skall ställa sig bakom detta utskottets förslag. Därefter skulle man i
många företag med tillsammans flera tusen anställda där man nu är orolig
kunna känna sig lugn.
Däremot tillstyrker utskottsmajoriteten förslaget i propositionen att per-
sontransportstödet och stödet till datakommunikation skall slopas. Det be-
ror på att dessa stödformer har varit mycket dåligt efterfrågade.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan och av-
slag på de två reservationer som har fogats till betänkandet.
Anf. 148 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Godstransportstödet har nu funnits i 20 år, och dess huvud-
syfte har varit att minska kostnaderna för långa transporter inom samt till
och från stödområdet. Det är alltså svagheter i geografiskt givna förutsätt-
ningar som man försökt att kompensera för att motverka regional obalans.
Nu förs i propositionen fram tankar om att detta stöd i vissa stycken är
otidsenligt och därför bör omformas och minskas. I propositionen föreslås
en minskning med 20 milj.kr. i löpande penningvärde, alltså betydligt mer i
fasta priser. Genom stödet riskerar man att konservera en förlegad närings-
livsstruktur, heter det i propositionen. Genom inriktning på förädlade pro-
dukter, på underlättande av transporter för personer och inriktning på data-
kommunikation främst i Norrbotten är det snarare så att stödet är en stimu-
lans för nya företag. Vad stödområdet behöver är just vidareförädling, ny
teknik och bättre kommunikationer. Det är uppenbart att om transportstö-
det försvinner eller försvagas, så kommer vidareförädlande och framgångs-
rika företag att få ytterligare en signal om att de bör flytta till mer befolk-
ningstäta områden. Det kan ju inte vara så att det är förlegat att t.ex. vidare-
förädla träråvara till hus och möbler, att ta fram avancerade plåtprodukter
eller att driva en expansiv livsmedelsindustri, som utnyttjar lokala förutsätt-
ningar.
Snarare än att dras ner totalt borde transportstödet förstärkas, åtminstone
i glesbygden. Det är också vad vi föreslår i motion T259 utan att annat tran-
sportstöd föreslås bli försämrat. Kommuner som Torsby, Malung, Mora,
Orsa, Älvdalen, Ljusdal och Ånge skulle gynnas av detta.
Ett annat argument mot transportstödet som propositionen redovisar är
tveksamhet om stödet kan accepteras vid ett svenskt närmande till EG. Det
här sättet att uttrycka sig förekommer allt oftare när det gäller regionalpoliti-
ken. När man i fjol i stort sett halverade stödområdet, räknat i befolknings-
tal, när det gällde andra regionalpolitiska insatser hänvisade man också till
förhållandena inom EG. Samma argument dök upp när det gällde sänk-
ningen av nivån för lokaliseringsbidrag, avskaffande av statens möjligheter
att ge investeringsbidrag utanför stödområdet och tidsbegränsningen av de
nedsatta socialavgifterna.
Om det varit så att man inom EG varit missnöjd med den typ av regional-
politik som bedrivs i Sverige, kunde man ha tagit upp diskussioner om detta
både i de nu pågående förhandlingarna och inom ramen för de frihandelsav-
tal som vi länge har haft. Hittills har vi inte fått någon information om att så
har skett. Jag tycker att man i stället kunde försöka linjen att i de pågående
EES-förhandlingarna säga att vi på grund av våra långa avstånd och vår stora
glesbygd vill ha vår regionalpolitik och vårt transportstöd kvar och kanske
t.o.m. förstärka dem.
Det är ett litet framsteg att protesterna mot neddragningar av det hittills
väl fungerande transportstödet har givit det resultatet att utskottet inte för-
ändrar reglerna. Oklarheter om hur de regionala utvecklingsbidragen skulle
komma att fungera är också ett skäl till att inte förändra reglerna nu. Utveck-
lingsbidragen skulle i viss mån kunna ersätta transportstödet. Vi tycker att
också persontransportstödet och stödet till datakommunikation gott kunde
ha fått vara kvar. Det hade gynnat kommuner såsom Gällivare, Kiruna och
Pajala. Anslaget borde också totalt ha kunnat räknas upp i stället för att som
nu skäras ned. Självfallet kan regeringen återkomma med förslag om mer
medel om sådana behövs. Också ett stöd för dem som har stora transport-
kostnader i skärgårdsområden borde ha kunnat övervägas för att öka möjlig-
heterna att behålla en levande skärgård när landförbindelser saknas.
Vi står givetvis bakom båda de reservationer som vi har medverkat i, men
jag yrkar bifall endast till reservation nrl.
Anf. 149 OLLE ÖSTRAND (s):
Herr talman! När det gäller persontransportstödet erinrar jag mig att vi
när det infördes anslog 24 miljoner. I dag räcker det gladligen med ungefär
10 miljoner. När datastödet infördes anslog vi drygt 2 miljoner. Nu räcker
det med 1 miljon. Jag tycker att detta visar med all tydlighet att dessa två
stödformer inte är efterfrågade. Man skall inte ha en stödform bara för stöd-
formens egen skull. Då är det bättre att satsa på godstransportstödet, som
är ett mycket verksamt regionalpolitiskt instrument, vilket jag också var inne
på i mitt tidigare anförande.
Det har aldrig varit meningen att transportstödet skulle användas till skär-
gårdstrafiken. Transportstödet har kommit till för att utjämna de långa av-
stånden inom de norra delarna av Sverige och kompensera företagen för de-
ras ökade kostnader. Stödet till skärgårdstrafiken är en regional fråga, som
vägtrafikhuvudmännen skall ha ansvaret för.
Anf. 150 RUNE THORÉN (c):
Herr talman! Även om Olle Östrand konstaterar att anslagen inte har gått
åt och inte har utnyttjats mer än till knappt hälften i båda fallen, betyder
persontransportstödet och datastödet mycket för de enskilda företagarna.
Det är ju inte så att det tidigare var bara två företagare som sökte de 24 mil-
jonerna och nu bara en, utan det gäller ju flera olika företagare, och för dem
har dessa stöd en oerhörd betydelse.
Anf. 151 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Att man inte har utnyttjat hela anslaget visar att anslaget har
varit väl tilltaget. Men de påtryckningar som vi har fått från en rad företag
visar att stödet är mycket angeläget för dem som utnyttjar det. Man antyder
såväl i betänkandet som i propositionen att man skulle stödja förlegade indu-
strier. Det är ju precis tvärtom när det gäller persontransportstödet och da-
tastödet. De är riktade mot en ny typ av företagsamhet, inte minst dataområ-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Transportstöd
för Norrland och
kostnader för
visst värderings-
förfarande
131
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Riksfärdtjänst
och handikapp-
anpassning av
kollektivtrafiken
132
det. Jag tycker nog att propositionen och betänkandet är något motsägelse-
fulla.
När det gäller skärgårdstrafiken är det fråga om en ny princip. Men under
hela transportstödets historia har man ändrat och förbättrat reglerna. Det
kan inte vara någon svårighet att göra denna justering.
Anf. 152 IIANS LINDFORSS (mp):
Herr talman! Föregående talare har i stort sett sagt vad jag tänkte säga.
Att transportstödet på person- och datasidan inte har utnyttjats i den fulla
utsträckning som var avsett kan faktiskt bero också på andra saker. Kanske
har det varit för snålt tilltaget i det enskilda fallet, eller också kan utflyttning-
arna ha ökat så att det därigenom blivit en mindre efterfrågan. Kanske skall
man helt enkelt ha stödet kvar men vara generösare med det i framtiden.
Anf. 153 OLLE ÖSTRAND (s):
Herr talman! Handelskammaren både i Norrbotten och i Västerbotten, en
hel del företag och företrädare för de anställda i företagen har förklarat att
de gott kan klara sig utan datastödet och persontransportstödet. Det viktiga
är att de får behålla godstransportstödet.
Anf. 154 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Det finns säkert olika bud om detta. Reser man i Norrland
får man både på SJ och på flyget en hel del kontakter, som understryker vik-
ten av att persontransportstödet får vara kvar. Det gäller inte några stora
pengar i regionalpolitiska sammanhang. En större generositet kunde man
gott ha visat.
Anf. 155 HANS LINDFORSS (mp):
Herr talman! Visst finns det tack och lov företag i Norrland som klarar sig
utan såväl transportstöd som datastöd. Kanske de t.o.m. skulle klara sig utan
godstransportstöd, om de varit tvingade. Men detta betyder inte att det inte
finns flera företag som faktiskt behöver detta transportstöd för att kunna
överleva i Norrland och dess glesbygd.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 april.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1990/91 :TU22 Riksfärdtjänst och handikappanpassning av kollektivtrafiken
(prop. 1990/91:100 delvis).
Anf. 156 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! Detta betänkande handlar alltså om riksfärdtjänst.
Är inte handikappade kommuninvånare? Varför skall handikappade be-
handlas på annat sätt än övriga invånare när det gäller möjligheter att resa?
Dessa frågor ställer sig många handikappade.
Statsmakternas intentioner med riksfärdtjänst var att resorna skulle vidtas
med reguljära fjärrtrafikmedel, sägs det i detta betänkande. Men varför har
inte sagda statsmakter sett till att det har blivit så?
I proposition 1978/79:99 angående riksfärdtjänst, för övrigt signerad av
folkpartiregeringen, sägs bl.a.:
”Som ett aktuellt exempel på resultatet av det fortlöpande arbetet med
handikappfrågor inom de statliga verken kan nämnas, att de nya personvag-
nar, som SJ beställt, i väsentliga delar tillgodoser kraven på handikappan-
passning. Dessutom har regeringen uppdragit åt SJ att ta fram beslutsunder-
lag för en helt handikappanpassad järnvägsvagn.”
Detta sades alltså för över tio år sedan, men jag har då inte sett någon
handikappanpassad vagn på den järnvägslinje som jag varje vecka trafike-
rar, än mindre någon helt anpassad. Jag tycker att detta är skandalöst. Man
kan undra: Om det hade varit någon annan grupp i samhället med en star-
kare ställning än de handikappade, hade regeringen då kunnat strunta i ett
riksdagsbeslut?
I samband med det trafikpolitiska beslutet 1988 avsattes 50 milj.kr. för bi-
drag till investeringar för att öka handikappanpassningen i lokal och regional
kollektivtrafik. En stor del av dessa pengar finns kvar. Transportrådet har
inte kunnat stimulera trafikhuvudmännen att satsa på t.ex. handikappanpas-
sade bussar - för vi vet ju att det finns sådana.
De handikappade begär inte att få åka färdtjänst - tvärtom. De önskar
inget högre än att få vara precis som ”vanliga människor”, om tittrycket till-
låts. Det vill alltså helst åka med allmänna kommunikationsmedel. Det ger
dem ökad frihet och blir på sikt billigare. Genom att göra bussar, tåg och
tunnelbanor tillgängliga för rullstolar skulle många slippa anlita färdtjänst
och samhället göra stora kostnadsbesparingar.
Herr talman! Om färdtjänst kan man tala länge. Jag skall emellertid avstå
från det. Folkpartiet liberalerna anser att färdtjänst är de handikappades
kollektivtrafik. Vi föreslår därför att regeringen ges i uppdrag att komma
med förslag till hur ett samlat huvudmannaskap för färdtjänst och övrig kol-
lektivtrafik skall kunna genomföras. Det uppdraget inbegriper även kost-
nadsansvaret. Folkpartiet har endast en reservation i detta betänkande. Den
behandlar just frågan om huvudmannaskapet. Vi stöder givetvis denna re-
servation, men jag avstår från att yrka bifall till densamma.
Anf. 157 RUNE THORÉN (c):
Herr talman! Det här är en viktig fråga. Det framgår också av de motioner
som har väckts och av propositionen. Jag är dock glad över att kunna konsta-
tera att vi har varit eniga i utskottet om vilken form av anslag det skall vara
fråga om i detta fall. Att det betecknas som ett förslagsanslag ger de handi-
kappade en större trygghet. Däremot har vi från centerns sida inte fått gehör
för vårt krav på ett större anslag. Det framför vi i reservation nr 3.
Barbro Sandberg talade om att det inte blev så bra som man hade tänkt
både 1978 och 1979 och att det sedan inte har genomförts på det sätt som var
tänkt. Detta har vi framfört i reservation nr 5.1 denna reservation står det att
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Riksfärdtjänst
och handikapp-
anpassning av
kollektivtrafiken
133
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Riksfärdtjänst
och handikapp-
anpassning av
kollektivtrafiken
134
vi vill ha en översyn av lagstiftningen om handikappanpassad kollektivtrafik.
Denna översyn bör syfta till att få fram regler som förbättrar och påskyndar
handikappanpassningen.
Vi i centern står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer i betän-
kandet, men jag ber att få yrka bifall till reservation nr5.
Anf. 158 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Det är verkligen en viktig fråga som vi nu diskuterar, även
om det inte märks när det gäller närvaron här i kammaren. I år liksom varje
år har det väckts ett antal motioner om dessa frågor. Anledningen till att
motionerna väcks varje år är att det område som handlar om riksfärdtjänst
och handikappanpassning av kollektivtrafiken verkligen inte fungerar som
det skall göra.
Jag anser att både regeringens proposition i detta sammanhang och trafik-
utskottets betänkande som handlar om riksfärdtjänsten har flera mycket cy-
niska inslag. Det finns ingenting av den ödmjukhet inför denna typ av frågor
som borde finnas. Kommunikationsministern gör, precis som trafikutskot-
tets majoritet, t.ex. ett stort nummer av att man är förvånad över att så
många utnyttjar riksfärdtjänsten, dvs. att så många svårt handikappade har
detta behov.
Låt oss se litet grand på siffrorna. När riksfärdtjänsten infördes 1980 räk-
nade man med att det så småningom skulle finnas ett behov som motsvarade
ungefär 20 000 resor. 1990/91 handlar det om 24 000 resor. Är det så märkligt
att antalet resor under en tioårsperiod har ökat till 24 000 i stället för 20 000?
Det är ju löjligt att göra ett så stort nummer av detta. Dessutom beror detta
på att den övriga kollektivtrafiken verkligen inte motsvarar de behov som
finns av handikappanpassning, vilket även Barbro Sandberg tog upp i talar-
stolen. Där finns de stora brister som i så fall har lett till att så pass många
använder riksfärdtjänsten.
Enligt de handikapporganisationer som besökte oss i trafikutskottet innan
vi behandlade riksfärdtjänsten och handikappfrågorna motsvarar antalet re-
sor, trots att det har ökat, i genomsnitt bara två resor per person och år. Är
det mycket? Det är tvärtom förvånansvärt litet.
Dessa resonemang och denna sifferexercis från kommunikationsdeparte-
mentets och regeringens sida leder sedan fram till att man måste göra något
åt detta, eftersom de handikappades resor är alldeles för dyra. Därför skall
riksfärdtjänsten läggas över på kommunerna, därför att de skall hålla igen
och därför att de har så litet pengar. Vilken cynism!
Sedan vill man också att det skall ske en hårdare granskning av behovet,
som om det finns svårt handikappade som missbrukar denna möjlighet. Vem
skuile vilja byta med en svårt handikappad person för att han eller hon får
förmånen att använda riksfärdtjänst ibland? Finns det någon enda som stäl-
ler sig upp och säger att han eller hon skulle vilja göra det?
Om man skall införa en speciell granskning som gäller handikappades be-
hov av resor, skall vi då genomföra en enkätundersökning över hela landet
för att se vilket resebehov vi alla har och hur mycket vi reser och om vi får
resa så pass mycket som vi behöver? Nej, naturligtvis kommer det inte på
fråga.
Herr talman! Därför handlar det här inte om någonting annat än diskrimi-
nering vid behandlingen av de handikappade. Så illa ställt är det faktiskt.
Skälet till att fler reser och också reser oftare än man beräknade för mer
än tio år sedan är att man helt enkelt underskattade resebehovet. Riksfärd-
tjänsten har visat att det var fler människor som tidigare hindrades att resa
på grund av att färdmedlen var så dåligt anpassade till de handikappade.
Dessutom har naturligtvis kostnaderna stigit. Och kostnaderna har stigit
bl.a. därför att det har skett en avreglering på taxiområdet. Skall de handi-
kappade få bära hela denna börda, eller skall kommunerna tvingas bära bör-
dan av de beslut som riksdagen har fattat och som har fått sådana märkliga
konsekvenser?
När riksfärdtjänsten för många som är diskriminerade av den kollektiva
trafiken är det enda sättet att förflytta sig mellan kommuner blir det som det
är nu. Alla intentioner och löften som har funnits om att handikappanpassa
den övriga kollektivtrafiken har nämligen inte infriats. Jag har gjort precis
samma erfarenheter som Barbro Sandberg. På många av de bussar och tåg
som man reser med ser man inte denna handikappanpassning.
Herr talman! Jag och övriga i vänsterpartiet ställer oss bakom alla våra
motioner och reservationer i betänkandet, men jag yrkar bifall till reserva-
tionerna nr 2 och nr4 som handlar om riksfärdtjänsten och att mer pengar
måste anslås till den om den skall bli bättre.
Anf. 159 HANS LINDFORSS (mp):
Herr talman! För ett par år sedan stod jag i denna talarstol. Då som nu
var jag ersättare för min partikamrat Roy Ottosson. Den gången vågade jag
framföra åsikten att transportrådet borde avvecklas. Då påstods jag vara ute
och tala mot bättre vetande. Jag vill inte påstå att jag sedan den dagen har
varit helt knäckt. I så fall hade jag väl aldrig vågat mig tillbaka till detta hus.
Men visst känns det uppfriskande att efter två år få komma tillbaka och stå
här i talarstolen och kunna konstatera att regeringen numera är av samma
uppfattning som vi i miljöpartiet då var. Detta gör att jag nu vågar framföra
några ytterligare synpunkter, denna gång i en kanske ännu viktigare fråga,
nämligen de handikappades villkor.
När det gäller riksfärdtjänst och handikappanpassning av kollektivtrafi-
ken sägs det i trafikutskottets betänkande att riksfärdtjänsten bör läggas
över på kommunerna därför att det råder ett systemfel i så måtto att den som
beviljar en utgift i dag inte själv behöver ta ansvar för utgiften. Resorna med
riksfärdtjänst har ökat både när det gäller antal och kostnader och tydligen
framför allt när det gäller taxis transporter. Det saknas samordning, och av-
stånden är inte tillräckligt långa för att motivera taxiresorna, sägs det.
Herr talman! Principiellt håller jag med om att den som beviljar en utgift
också skall ha det ekonomiska ansvaret för den utgiften. Men det finns i dag
systemfel på en lång rad områden, t.ex. inom sjukvården och tandvården där
läkare, tandläkare och sjukvårdshuvudmän svarar för vård och riksförsäk-
ringsverket och försäkringskassorna står för ekonomisk ersättning. Det in-
nebär också ett systemfel. Jag tycker att sådana skall korrigeras.
Innan jag närmare går in på denna problematik vill jag göra ett förtydli-
gande när det gäller min världsbild. Den är nämligen mycket präglad av, som
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Riksfärdtjänst
och handikapp-
anpassning av
kollektivtrafiken
135
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Riksfärdtjänst
ocli handikapp-
anpassning av
kollektivtrafiken
136
det sägs i väderleksrapporterna, Norrlands kustland, inland och fjälltrakter,
även om det inte hörs på dialekten.
När man talar om ett ökande antal taxiresor med färdtjänst över länsgrän-
serna - alltså riksfärdtjänst - måste man ha i minnet att bilen är nästan det
enda transportmedel som finns kvar att tillgå där uppe. Tåg har vi snart sett
bara på vykort. Om de sedan är handikappanpassade eller inte är svårt att
säga. Vissa bussturer går, men inte ofta, men de förekommer. Och långt
ifrån alla bussar är handikappanpassade.
Jag har tagit upp detta i åtminstone en kommun, nämligen min hemorts-
kommun. Man talar där inte om busslinjer som något annat än olönsam
verksamhet, och det gäller för alla vare sig man är handikappad eller inte,
och vägarna blir sämre och sämre.
Herr talman! Med denna lilla skiss av verkligheten där uppe vill jag för-
klara varför miljöpartiet, som talar om decentralisering av samhället, trots
allt ser det som berättigat med en riksfärdtjänst där en central myndighet
håller i pengarna. Vi anser att det är mycket viktigt att det blir rättvisa på
detta område åtminstone fram till dess att länsfärdtjänsten har byggts ut och
börjat fungera och till dess vi har kunnat ordna med kollektivtransporter och
en infrastruktur också utanför storstadsområdena. Inför valet mellan decen-
traliserad verksamhet och centraliserad verksamhet väljer vi därför att ställa
oss på de handikappades sida. Det skall inte vara beroende av vilken bo-
stadsort eller vilken kommun man hamnar i, man skall ha möjlighet att upp-
rätthålla kontakt med yttervärlden.
Vi tycker också, precis som föregående talare, att det är bra att medelsan-
visningen har gjorts om till ett förslagsanslag i stället för ett reservationsan-
slag. Trots det tycker vi att man bör lägga till litet pengar. Det är fråga om
106,5 milj.kr. Vi höjer alltså budet med 10 milj.kr.
Men det allra viktigaste, det grundläggande, är att man gör en översyn av
lagstiftningen om handikappanpassad kollektivtrafik, så att handikapp-
anpassningen påskyndas och förverkligas. Innan dess ser jag det som oerhört
svårt att kunna åtgärda något på det här området.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 2, 3 och 5. I
övrigt stöder jag utskottets hemställan.
Anf. 160 JARL LANDER (s):
Herr talman! Riksfärdtjänst och handikappanpassning av kollektivtrafi-
ken är frågor som återkommer årligen i kammaren. Man skulle kunna säga
att mycket av det som nu sägs har sagts tidigare. Men, som Rune Thorén och
flera andra sade förut, detta är så viktiga frågor att de kanske tål att upprepas
även i dag.
I det betänkande vi har att debattera nu, trafikutskottets betänkande nr
22, behandlar vi förutom anslagsposten också regeringsförslaget att riksfärd-
tjänsten skall kommunaliseras samt att anslaget som sådant bör betecknas
som ett reservationsanslag. I och med att vi nu har fattat beslut om att trans-
portrådet skall avvecklas vid årsskiftet behandlar betänkandet också frågan
om vem som skall överta ansvaret för kollektivtrafikens handikappanpass-
ning. Jag skall något försöka kommentera detta och förklara varför vi i ut-
skottsmajoriteten anser att kammaren skall anta föreliggande förslag.
Sedan riksfärdtjänsten tillskapades 1980 har utvecklingen gått åt helt mot-
satt håll mot vad man antog när denna möjlighet att resa öppnades för de
svårt handikappade. Då antogs det att de flesta resorna skulle företas med
de reguljära trafikmedlen och att ungefär 10 % av resorna skulle företas med
taxi eller specialfordon. Som vi vet har det blivit tvärtom. Ungefär 80% av
allt riksfärdtjänstresande sker med taxi eller specialfordon. Detta sätt att
resa har alltså inneburit en kraftig kostnadsökning i förhållande till vad som
antogs när systemet infördes. Det är den fördyringen som regeringen nu läg-
ger förslag om att vi skall bromsa.
Utskottsmajoriteten instämmer i regeringens synpunkter på att en korn-
munalisering av riksfärdtjänsten skapar förutsättningar för att effektivisera
resandet och göra det mindre kostnadskrävande. Inrättandet av moderna
och samordnande beställningscentraler för alla typer av samhällsbetalda re-
sor skall kunna ge sådana rationaliseringseffekter att överförandet av ansva-
ret för riksfärdtjänsten till kommunerna inte skall behöva innebära kost-
nadsökningar för dem. Men, säger vi i utskottsmajoriteten, eftersom över-
läggningar med Kommunförbundet nu skall starta om hur detta skall fungera
organisatoriskt och någon lösning ännu inte har kommit till stånd kan vi inte
biträda regeringens förslag om att anslaget för riksfärdtjänsten skall vara ett
reservationsanslag. Av den anledningen anser utskottsmajoriteten att an-
slagsnivån på 96,5 milj.kr. för nästa budgetår kan vara oförändrad, dock
skall beloppet anslås som förslagsanslag.
Nu är det inte bara effektiviseringen av resandehanteringen som skall ge
dessa ekonomiska effekter i positiv riktning för hela samhället. Den största
effekten får vi naturligtvis om de svårt handikappade får möjlighet att åka
med den reguljära kollektivtrafiken, med buss, tåg, flyg och båt, som vi
andra. Därför är det nödvändigt att samhället har möjlighet att styra utveck-
lingen av handikappanpassningen av kollektivtrafiken. Hittills har detta
gjorts av transportrådet. Men som jag sade förut och som vi har hört även
av Hans Lindforss har transportrådet lagts ned. Jag vill bara till Hans
Lindforss passa på att säga att det inte är på samma bevekelsegrund som ni
hade som vi anser att transportrådet kan avvecklas. Men avvecklingen av
transportrådet har vi fattat beslut om, och därför föreslår regeringen och ut-
skottsmajoriteten i detta betänkande att trafikverken själva skall ta ansvar.
Likaså skall det bli verken och de olika trafikföretagen som skall svara för
kostnaderna för handikappanpassningen. Men vi lägger också till att det är
viktigt att de handikappades erfarenheter bättre tas till vara i det fortsatta
arbetet. Den här uppfattningen har utskottsmajoriteten, och vi förutsätter
att detta kommer att påskynda anpassningen av trafikmedlen, så att de han-
dikappade får större möjligheter att anlita de reguljära trafikslagen vid sitt
resande. Det påtalas i en motion att handikappanpassningen av kollektivtra-
fiken i Sverige skulle vara ett stort misslyckande. Barbro Sandberg säger i
talarstolen, och Viola Claesson håller med, att hon inte ser att det har hänt
någonting ute i samhället vad gäller anpassning av de kollektiva trafikmed-
len. De kanske också menar att vi i Sverige skulle ha halkat efter övriga län-
der i det här avseendet. Till detta yrkar i princip centern, vänsterpartiet och
miljöpartiet bifall genom sin reservation nr 5.
Mot detta kan jag bara säga att det inte verkar som om motionärerna har
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Riksfärdtjänst
och handikapp-
anpassning av
kollektivtrafiken
137
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Riksfärdtjänst
och handikapp-
anpassning av
kollektivtrafiken
138
åkt med de kollektiva färdmedlen på ett tag. Det verkar inte som om motio-
närerna har tagit del de rapporter som t.ex. CEMT tagit fram, där Sverige
framhålls som ett mönsterland vad gäller handikappanpassningen av kollek-
tivtrafiken. De ledamöter som har skrivit de här motionerna kanske heller
inte har tagit del av transportrådets rapport 1990:3, som heter Handikappan-
passning av kollektivtrafiken. En utvärdering av tio års anpassningsarbete
redovisas och förslag till inriktning under 1990-talet läggs fram.
Herr talman! För att inte uppta kammarens tid med upprepningar om hur
utvecklingen har varit vill jag bara hänvisa till det som står i betänkandet
längst ned på s. 9 och överst på s. 10. Då tror jag att kammarens ärade leda-
möter instämmer i att utvecklingen inte har stått stilla när det gäller att han-
dikappanpassa kollektivtrafiken här i landet. Men naturligtvis är ingenting
så bra gjort att det inte kan göras bättre. Därför är det viktigt att anpass-
ningsarbetet nu fortsätter. Det kan det göra också, för tvingande regler för
detta finns redan genom de föreskrifter som transportrådet har utfärdat.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan i dess
helhet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 161 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Tänk vad allt kan låta präktigt när en socialdemokratisk fö-
reträdare för majoriteten i trafikutskottet tar till orda!
Jo, Jarl Lander, vi har talat om att handikappanpassningen av kollektivtra-
fiken faktiskt är ett stort misslyckande. Det innebär inte att utvecklingen har
stått still. Det måste ha hänt någonting sedan 1980, när riksfärdtjänsten in-
fördes på försök och efter det att lagen om anpassning av kollektivtrafiken
kom till. Det vore fruktansvärt märkligt annars.
Sedan används återigen det exempel som användes på trafikutskottets
sammanträde, att CEMT, transportministerkonferensen, har berömt Sve-
rige. Men snälla nån, det beror på att anpassningen i de flesta andra länder
har stått så gott som still. Det är därför som Sverige ändå framstår som det
bästa landet. Det innebär inte alls att man har lyckats med de intentioner
som fanns från början, när lagen kom till.
Varför har utvecklingen gått åt rakt motsatt håll, Jarl Lander? Jarl Lander
anförde i talarstolen att utvecklingen gått åt rakt motsatt håll mot vad man
hade tänkt sig. Jag reser mycket och jag har haft samma erfarenheter som
många andra att handikappanpassningen på många håll inte existerat över
huvud taget, att det t.o.m. finns ställen som inte har någon kollektivtrafik.
Då återstår bara en sak att välja på. Framför allt har vänsterpartiet samarbe-
tat med de handikappade och de handikappades organisationer under alla
de år vi har skrivit motioner. Vi utgår från de erfarenheter som de handikap-
pade själva har.
Är det inte så, Jarl Lander, att det finns socialdemokratiska motioner där-
för att det faktiskt finns de som känner ett djupare engagemang i detta av-
seende än vad socialdemokraterna här i kammaren i allmänhet gör och där-
för att dessa har tagit upp de krav som de handikappade själva ställer? Det
är ju så det ligger till.
Vi i vänsterpartiet förutsåg redan 1979, då förslaget om lagen om en an-
passning av den kollektiva trafiken kom, att det fanns för litet av verksamma
styrmedel. Det är just verksamma styrmedel som behövs. Vi tycker att t.ex.
regeringen borde ha mer av prestige bakom kraven - detta för att lagen verk-
ligen skall tillämpas på rätt sätt. Då skulle vi slippa diskutera varför det blir
24 000 resor i stället för de 20 000 resor som man väntat sig.
Anf. 162 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! Jag undrar vilken verklighet Jarl Lander lever i. Varje vecka
åker jag mellan Enköping och Stockholm. Från Enköping är det definitivt
omöjligt för den som sitter i rullstol att åka tåg. Jag har själv en son som är
rullstolsbunden. Jag måste faktiskt åka hem och hämta honom varje gång
jag skall åka hit med bil för att han skall kunna komma till Stockholm. Jag
vet således hur verkligheten ser ut på den fronten.
Sedan säger Jarl Lander helt riktigt att mycket har sagts här under årens
lopp. Men det beror på att det hela går så förtvivlat långsamt. Att tala om
att Sverige skulle vara ett föregångsland när det gäller handikappanpassning
av kollektivtrafiken tror jag är att litet väl grovt försköna verkligheten.
Jarl Lander säger också att vi måste bromsa utvecklingen vad gäller fördy-
ringen. Men att den här verksamheten har blivit dyrare tycker jag också skall
uppfattas som någonting positivt. Det innebär ju att livsvillkoren för de han-
dikappade har förbättrats. De handikappade har fått större möjligheter att
delta i samhällslivet. Det kan man nu göra på ett annat sätt än som tidigare
var möjligt. Många gånger handlar det om handikappade som inte har några
ben att gå med. Därför måste de utnyttja den här möjligheten. Naturligtvis
blir det då dyrare. Men att kommunalisera det hela för att lasta över kostna-
derna på kommunerna tycker jag inte är något som man kan berömma sig
av vad gäller att åstadkomma en effektivisering.
Och hur många åker samtidigt från Enköping till Malmö t.ex.? Man måste
ju vänta tills det går ett tåg. Även rullstolsbundna kan åka med tåget. Men
det förutsätter att tåget är handikappanpassat. Det handlar alltså om att man
tror att det går effektivisera genom att låta de handikappade vänta tills någon
annan skall åka samma väg. Flera skall alltså åka samtidigt.
Vidare talas det om behovet av en översyn av lagen om handikappanpas-
sad kollektivtrafik. Men jag tror att det vore att fördröja det hela. Rege-
ringen skulle nämligen få ytterligare en anledning att fördröja den handi-
kappanpassning som man i dag faktiskt är skyldig att göra enligt lagen. Här
gäller det verkligen att ta till vara de handikappades kunskaper och erfaren-
heter.
Det finns länder som ligger långt framme när det gäller handikappanpass-
ning. I USA t.ex. måste på vissa bussturer en sådan buss användas som man
kan ta sig ombord på med en rullstol.
Anf. 163 RUNETHOREN (c):
Herr talman! Jag trodde nog att företrädaren för socialdemokraterna
skulle yrka bifall till reservation nr 5. Jarl Lander sade ju ungefär så här: Det
är viktigt att samhället styr utvecklingen och påskyndar denna. Det är precis
vad reservation nr 5 handlar om. Vi reservanter säger ju där att vi vill ha
bättre regler - detta för att kunna åstadkomma en förbättring, för att kunna
påskynda handikappanpassningen.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Riksfärdtjänst
och handikapp-
anpassning av
kollektivtrafiken
139
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Riksfärdtjänst
och handikapp-
anpassning av
kollektivtrafiken
140
Jag tycker att det finns en likhet mellan å ena sidan utskottsmajoritetens
och Jarl Landers argumentation här och å andra sidan behandlingen av före-
gående ärende. Man tycks alltså mena att efterfrågan inte är så stor om det
är rätt många människor som har fått det bättre. Man bortser då från att det
finns ett mindre antal människor som får fortsätta att ha det dåligt. Men det
är ju just för de människorna, herr talman, som situationen är oerhört be-
kymmersam. Det är just därför som vi i centern tycker att en översyn bör
göras. Vidare behövs det strängare regler. Det gäller ju att se till att det blir
en förbättring på detta område. Det är vad jag tidigare har hemställt om,
och i det avseendet har jag även yrkat bifall till framlagda förslag.
Det är lite symtomatiskt för socialdemokraterna att inte så gärna bry sig
om minoriteter. Socialdemokraterna bryr sig inte om dessa på samma sätt
som de bryr sig om andra.
Anf. 164 HANS LINDFORSS (mp):
Herr talman! Jarl Lander sade att handikappanpassningen fortsätter i
samma lunk som tidigare. Men det är just det som vi har reserverat oss emot.
Vi vill att handikappanpassningen skall påskyndas.
Jarl Lander säger att transportrådet har avvecklats - men inte på grund av
de motiv som jag anförde för två år sedan. Jag tycker i alla fall att det är bra
att transportrådet har avvecklats. Om jag om två år får höra att kollektivtra-
fiken har handikappanpassats till fullo över hela vårt land, kommer jag att
bli mycket glad över det. Jag kommer då inte att fråga om de bakomliggande
motiven. Det väsentliga är inte om de bakomliggande motiven är de motiv
som jag har framfört eller om det är några andra.
Anf. 165 JARL LANDER (s):
Herr talman! Inledningsvis vill jag helt kort ge ett svar till Rune Thorén.
Han säger att vi socialdemokrater inte bryr oss om minoriteter. Då vill jag
göra följande påpekande. Historien visar väl att om det är något parti i vårt
land som har brytt sig om de små i samhället, så är det nog det socialdemo-
kratiska partiet.
Vidare vill jag säga att vi månar om de handikappade och deras möjlighe-
ter att resa. Det är bra, Barbro Sandberg, att fler kan utnyttja riksfärdtjäns-
ten. Men det är inte bra att 25 % av resandet sker inom sjukvårdsområdena,
inom länet, där det ju finns goda förutsättningar att få en effektivisering. Det
är vad vi säger i betänkandet.
Det sägs här också att det finns många områden där kollektivtrafiken inte
kan handikappanpassas. Jag håller med om det. Själv kommer jag från ett
sådant område. Man kan inte begära att t.ex. varje buss eller varje vagn i ett
tågsätt skall vara anpassad för handikappade. Men det finns ju andra alter-
nativ. Det är ju t.ex. möjligt att ta taxi. Det är således inte stopp på något
sätt. Där efterfrågan och resandefrekvensen är stora är också de svårt handi-
kappades möjligheter att utnyttja kollektivtrafiken ganska goda.
Så en liten kommentar till Viola Claesson, som påpekar att riksfärdtjäns-
ten omfattar enbart två resor per handikappad och år. Hon tycker att det är
väldigt litet. Men vi säger ju, Viola Claesson, att det här skall jämställas
med den vanlige svenskens möjligheter att resa. Om varje svensk gör två
längre resor varje år, och det är ju sådana resor som riksfärdtjänsten skall
gälla för, är det mycket med två resor per handikappad och år i riksfärdtjäns-
ten.
Anf. 166 RUNE THORÉN (c):
Herr talman! Jag har inte sagt att ni socialdemokrater inte bryr er om de
handikappade. Jag hoppas att Jarl Lander inte heller uppfattade vad jag sade
på det sättet. Mitt resonemang gällde just behandlingen av minoriteter. Jag
tycker att det finns ett visst fog för mina påståenden i det sammanhanget,
inte minst när det gäller trafikdebatterna. Inlandsbanan t.ex. kan ju betrak-
tas som en minoritet i fråga om kollektivtrafiken i vårt land. Med köp av
olönsam trafik på sina håll förhåller det sig på samma sätt. I alla sådana sam-
manhang har socialdemokraterna visat en njugghet och ett ointresse. I
denna fråga, liksom i föregående fråga, tycker jag att det inte verkar finnas
särskilt stort intresse om det inte är fråga om tillräckligt många människor.
Man kan hänvisa till någonting annat och säga att det kostar för mycket
pengar. Men jag menar att det för de enskilda människor som drabbas kan
kännas ganska hårt. Därför är det viktigt att försöka finna bra lösningar även
för dessa människor. Det är av den anledningen som vi vill ha en översyn av
lagen i dess helhet.
Anf. 167 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! Jarl Lander säger att man får åka taxi där det inte går att
handikappanpassa kollektivtrafiken. Ja, men det är just därför det här blir
så fruktansvärt dyrt. Man ser alltså inte till att det finns bussar och tåg som
är anpassade för rullstolsbundna.
Självfallet behöver inte alla vagnar i ett tåg vara handikappanpassade.
Men med tanke på att den aktuella lagen har varit i kraft i tio-tolv år är det
kanske ett rimligt krav att det skall finnas åtminstone en vagn i varje tåg som
är anpassad för rullstolsbundna.
Jarl Lander säger att sjukresorna gör att det blir så dyrt med färdtjänsten.
Men sjukresor för handikappade skall ju betalas via försäkringskassan, pre-
cis som alla andras sjukresor. Egentligen är det inte färdtjänsten som skall
drabbas när det gäller de kostnaderna.
När frågor som rör handikappade skall diskuteras får man egentligen ald-
rig något mothugg. Alla är mycket välvilligt inställda till de handikappade.
Men när det väl kommer till handling har man alltid en ursäkt när man skall
förklara varför det ena eller det andra inte har blivit gjort. Jag tycker att de
tio-tolv år som den aktuella lagen har varit i kraft är en alltför lång tid med
tanke på att inget resultat har nåtts.
Anf. 168 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Bara ytterligare en liten kommentar till Jarl Lander. Om två
resor i genomsnitt per person och år anses vara mycket, förstår jag inte vilka
grupper i samhället som Jarl Lander jämför med. Jag anser att det är en med-
veten eller omedveten diskriminering som ligger bakom ett sådant utta-
lande. Totalt sett handlar det alltså om 24 000 resor i stället för de 20 000
resor som beräknades för ett tiotal år sedan. Är det en märkvärdig ökning i
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Riksfärdtjänst
och handikapp-
anpassning av
kollektivtrafiken
141
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Anslag till tra-
fiksäkerhet m.m.
142
förhållande till vad man räknade med när man trodde att handikappanpass-
ningen skulle se mycket bättre ut än den i praktiken gör i dag? Dessa siffror
tycker jag att Jarl Lander skall ta ställning till.
Anf. 169 JARL LANDER (s):
Herr talman! Jo, Viola Claesson, jag tycker att det är mycket om man räk-
nar med två resor per svensk och år, ca 8 miljoner svenskar och 16 miljoner
resor. Om man överför detta till de handikappades situation, då låter natur-
ligtvis inte de 24 000 resorna som att det skulle vara mycket. Det håller jag
med om. Men för den skull behöver inte dessa 24 000 resor kosta hur mycket
som helst. Det är här som problemen har kommit in - kostnadsutvecklingen
har varit så enorm i förhållande till vad som antogs från början.
Samtidigt kan jag säga till Barbro Sandberg att 25 % av resorna inom riks-
färdtjänsten faktiskt skulle egentligen kunna vara sjukresor som någon an-
nan skulle ha betalat. Det här anser vi kan effektiviseras och kan få en bättre
ordning, om beslutsfattandet och ansvarsfrågan decentraliseras ut till kom-
munerna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 april.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1990/91 :TU23 Anslag till Trafiksäkerhet m.m. (prop. 1990/91:100 delvis).
Anf. 170 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! För att spara kammarens tid i morgon kommer jag bara att
yrka bifall till reservation nr 3, men givetvis står vi moderater bakom samt-
liga reservationer där våra namn finns med.
Trafiksäkerhet bör egentligen inte vara en fråga som ger upphov till stora
skillnader mellan partierna i en riksdagsdebatt. Jag tror att samtliga partier
i denna kammare är överens om att vi skall ha så få skadade i trafiken som
möjligt. Vi skiljer oss åt litet när det gäller medlen, men målen är gemen-
samma, det vet jag.
Herr talman! Jag skall tala något om de reservationer som vi har avgivit
med anledning av betänkandet, men först vill jag säga att vad vi än tycker
om trafiksäkerhet och bilismen kan vi inte komma ifrån att bilen, med tanke
på hur vårt land ser ut och hur lågt invånarantalet är, faktiskt är en del av det
svenska samhällets positiva utveckling. Den har - det vill jag betona - kom-
mit för att stanna.
I reservation nr 3 tar vi upp en fråga där vi säger att man inte ensidigt bara
skall tala om hastighetskontroller i trafiksäkerhetsarbetet. Jag har t.ex. svårt
att tänka mig den stora effekten av att kontrollera på motorvägarna nere i
Skåne huruvida folk kör 90 kilometer i timmen eller 110 kilometer i timmen.
Jag tror inte att 90-kilometersgränsen, som antagligen snart kommer att för-
svinna, innebär någon drastisk förändring vad gäller ökningen av olycksta-
len.
I reservation nr 4 vill vi ha en bättre statistik. Man säger ofta att det hand-
lar om att förarna kör fel. Det är väl i viss mån så, men det kan även finnas
skäl som dåliga vägar och dålig skyltning som ibland tyvärr orsakar en del
olyckor.
I reservation nr 5 tar vi upp frågan om haverikommissioner. Det är ett
gammalt moderat krav. I den yttersta av dessa dagar har vi kunnat notera
att man på prov nu skall införa haverikommissioner. Jag är övertygad, herr
talman, om att den verksamheten på sikt kommer att finnas i betydligt större
omfattning än vad man kanske trott från början.
I reservation nr 6 vill vi förlänga kontrollintervallerna vad gäller bilisternas
tvång att besiktiga sina bilar hos AB Svensk Bilprovning. Med tanke på den
kvalitet som de nya bilarna i dag har är det inte så viktigt att kontrollera bilar
om de är två eller tre år gamla. Det är viktigare att lägga resurserna på det
gamla bilbeståndet. Jag tror att man får mer nytta för sina pengar på det
viset.
I reservation nr 7 tar vi upp frågan om upphävandet av Svensk Bilprov-
nings monopol. Vi har svårt att se varför enbart Svensk Bilprovning skulle
vara kompetent att besiktiga bilar. Det finns ett antal motororganisationer
och ett antal större bilverkstäder som säkert skulle kunna klara det bra. Gi-
vetvis skulle den verksamheten, som jag tror kan bli aktuell om några år, stå
under statens kontroll. Trafiksäkerhetsverket t.ex. skulle göra stickprov på
de besiktningar som dessa andra företag utför utanför Svensk Bilprovning. I
dag är det tyvärr för långt och för glest mellan Svensk Bilprovnings anlägg-
ningar. Det innebär i en del fall, framför allt i glesbygd, stora problem för
många människor. Man måste ibland ta sig ledigt från sitt arbete en hel dag
för att få sin bil besiktigad. Vi tror att besiktning skulle kunna utföras av
också andra än Svensk Bilprovning.
Reservation nr 11 handlar om bidrag till bilar som i dag inte har katalysa-
tor. Det är litet kontroversiellt. Vi menar att 3 000 kr. som maxbidrag bör vi
kunna ha råd med, men samtidigt vet vi att resultaten av att utrusta gamla
bilar med katalysatorer i praktiken inte är direkt översvallande. Mer än en
gång händer det när man går till en bilverkstad och ber att få en katalysator
insatt i sin bil att man får som svar: Okej, vi kan göra det men det innebär
ingen miljöförbättring.
Det bästa måste i stället vara att se till att skrota de gamla bilarna och se
till att folk i stället skaffar sig nyare bilar där en katalysator ingår från början.
Då bidrar vi på ett betydligt bättre sätt till en förbättrad miljö än vad som är
fallet i dag.
Anf. 171 KENTH SKÅRVIK (fp):
Herr talman! Trafiksäkerheten är en viktig bit i vårt dagliga liv. De flesta
av oss konfronteras varje dag med trafikproblem, som kan förändra det dag-
liga livet så snabbt och så drastiskt. Jag är därför glad över att det just nu
pågår en utredning över hur trafiksäkerhetens organisation ser ut i Sverige
och hur vi bör ha den i framtiden.
Alltför många skadas, lemlästas eller dödas i trafiken varje år och, som vi
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Anslag till tra-
fiksäkerhet m.m.
143
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Anslag till tra-
fiksäkerhet m.m.
144
kan se det, för det mesta helt i onödan. Inga siffror i världen kan spegla de
tragedier som följer i trafikolyckornas spår. Verkligheten bakom en oansen-
lig tidningsannons kan rymma skador som orsakar livslånga rörelsehinder
och ett oerhört lidande. Vi kan alla ha mardrömmar om att få ett medde-
lande från sjukhuset eller möta poliser som ringer på dörren när man väntar
på någon när och kär. Tyvärr, herr talman och riksdagskolleger, händer det
alldeles för ofta i verkligheten.
Man blir oftast skakad av den nonchalans som vi ser och visar ute i trafiken
på vägar och på gator och över den dåliga hänsyn vi visar för varandra. Den
första segern i kampen mot trafikdöden måste vi alla vinna över våra egna
sinnen. Vi får varken som riksdagsledamöter eller som människor utanför
detta hus bli avtrubbade för dessa problem. Vi får inte heller vara rädda för
att ta tag i problemen och göra något åt dem om vi ser felaktigheterna.
Tyvärr är nog verkligheten den att lösningen på problemen vad gäller de
flesta trafikolyckor på något sätt ligger hos oss själva. Vi följer tyvärr inte de
regler och restriktioner som finns. Vi resonerar som vanligt: ”Det drabbar
inte mig eller de mina.” Det har visat sig många gånger att det inte fungerar
så i verkligheten, och så sitter man där med ett ångerfullt hjärta.
Vi beslutsfattare har här ett stort ansvar och måste ibland när det inte fun-
gerar ta i med nya och hårdare tag, se över regelsystemet, skapa nya skärpta
regler och tillsammans med berörda organisationer se till att medborgarna i
sin bil eller på sin motorcykel, cykel eller moped följer de regler som finns
och tar den hänsyn som behövs. Detta kan kosta pengar och bli en dyr affär
för staten, men det är en nödvändighet och en investering för framtiden i
form av besparat lidande och utebliven sjukhusvård.
Eftersom vi i folkpartiet liberalerna tillsammans med moderaterna och
centern i vissa fall anser att majoriteten i utskottet inte går tillräckligt långt
och tar till sig de åsikter vi har i vissa trafiksäkerhetsfrågor, har vi i detta
betänkande ett antal reservationer gemensamt.
I reservation nr 3 har vi pekat på att det finns många orsaker till trafikfa-
ror, t.ex. trafikmiljön, dåliga vägar, otydlig skyltning, omdömeslöshet,
ohälsa och alkohol- eller drogpåverkan. Det är alltså inte alltid bara en
skärpning av hastighetsbegränsningar som behövs.
Detta är också orsaken till reservation nr 4, där vi tillsammans med mode-
raterna vill ha en förbättrad olycksstatistik. Därför anser vi att det utveck-
lingsarbete som inletts hos trafiksäkerhetsverket måste prioriteras.
Beträffande reservation nr 5 angående inrättandet av en haverikommis-
sion är det glädjande att TSV nu har påbörjat arbetet med att undersöka
vissa trafikolyckor, att försöksverksamhet skall bedrivas på två orter och att
det på dessa orter skall finnas en s.k. haverigrupp. I reservationen anser vi
att denna fråga är så angelägen att en undersökning snarast bör göras av de
flesta olyckor, vilket bör vara ett reguljärt inslag i trafiksäkerhetsarbetet.
I reservationerna nr 6, 7 och 8 har frågan om kontrollbesiktningarna och
om monopolet inom bilprovningen tagits upp. Jag vill här endast hänvisa till
innehållet i reservationerna och till vad moderaternas representant har fram-
fört här i debatten.
Folkpartiet har också ett särskilt yttrande som handlar om oskyddade tra-
fikanter. Vi tar där upp frågan om användandet av reflexer och belysning på
cyklar. Jag måste erkänna att jag ibland känner mig skakad över den noncha-
lans som mycket ofta visas av cyklister och gående som inte använder belys-
ning och reflexer. Det känns bittert att polisen inte har resurser för att klara
av denna övervakning. Det känns också bittert att vi människor inte har så-
dant ansvar att vi förstår faran med att inte använda dessa nödvändiga hjälp-
medel för att inte vara en fara i trafiken.
Detta är ett typexemel på ett område där vi som beslutsfattare måste ta ett
ansvar och skapa mer resurser för att kunna bevaka denna ur trafiksäker-
hetssynpunkt så viktiga fråga samt kunna ge den information som vi tydligt
märker behövs.
Herr talman! Jag anser att vi i folkpartiet liberalerna med våra reservatio-
ner och vårt särskilda yttrande har klargjort vad vi anser i de frågor som detta
betänkande tar upp. Därför kommer jag inte att särskilt yrka bifall till någon
av reservationerna.
Anf. 172 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Detta är lika allvarliga ting som det förra ärendet vi diskute-
rade, som gällde riksfärdtjänst och handikappades situation i trafiken. Ändå
känner jag inte alls igen mig här i kväll. Sten Andersson i Malmö, som nyli-
gen var uppe i talarstolen, säger att bilen har kommit för att stanna. Tänk
om det vore så väl. Då skulle vi inte behöva stå här och diskutera dessa frågor
över huvud taget - eller hur? Sten Andersson, som är känd som en av de
största bilentusiasterna, tänkte sig nog inte riktigt för. I så fall skulle vi slippa
en massa elände och trafikoffer, slippa en massa miljöproblem osv.
Dessutom använder Kenth Skårvik termer som ”första segern i kampen”.
Jag känner inte alls igen mig när en liberal talar i sådana termer. De brukar
säga att jag är för drastisk om jag använder den typen av uttryck.
Men det handlar som sagt om allvarliga ting.
Den fråga som de flesta faktiskt aldrig ens snuddar vid är den trafikstruk-
tur som ofta är anledning till att vi har de enorma problem som vi har, bl.a.
beträffande antalet dödade och skadade i trafiken. Det gäller den ökade bi-
lismen i Sverige - och så räknar man med att den skall öka ytterligare. Bilin-
dustrins egna företrädare varnar t.o.m. för en kommande ”trafikinfarkt”.
Med det uttrycket menar man helt enkelt att antalet bilar håller på att
spränga alla gränser, så att man aldrig kommer att kunna bygga och asfaltera
så många vägar som motsvarar denna enorma utveckling.
Jag skall nöja mig med detta och yrka bifall särskilt till reservation nrl,
som handlar om den fråga som är huvudpoängen när vi diskuterar detta. Bi-
lismen måste minskas. Hela trafikstrukturen måste läggas om, så att trafik
förs över från personbilism till kollektivtrafik, från tunga transporter till sjö-
transporter och järnvägstrafik.
Naturligtvis står jag bakom alla de reservationer som jag har varit med om
att underteckna, men jag yrkar alltså särskilt bifall till reservation nrl.
Anf. 173 KENTH SKÅRVIK (fp) replik:
Herr talman! Det är roligt att Viola Claesson känner sig hemma här i kam-
maren i dag. När man börjar prata om kamp förstår jag att hon känner sig
hemma.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Anslag till tra-
fiksäkerhet m.m.
145
10 Riksdagens protokoll 1990191:91
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Anslag till tra-
fiksäkerhet m.m.
146
Det är bara synd att hon gör som många andra socialister, inte talar om
helt och hållet vad vi säger. Vad jag sade var: ”Den första segern i kampen
mot trafikdöden måste vi alla vinna över våra egna sinnen.” Jag tycker det
är bra att det kommer med i protokollet.
Anf. 174 VIOLA CLAESSON (v) replik:
Herr talman! Jag är lika lycklig över varje liten seger också i samma kamp,
för en gångs skull.
Anf. 175 HANS LINDFORSS (mp):
Herr talman! Trafiken i vårt land ökar enligt beräkningar med 3-4 % årli-
gen. Det medför också att antalet trafikolyckor ökar.
Därför har miljöpartiet i reservationer föreslagit att åtgärder skall sättas
in för att komma till rätta med åtminstone ökningen av den markbundna tra-
fiken och på den vägen nå en minskning av antalet trafikoffer. Vi tror att om
tillräckliga satsningar görs på kollektivtrafik, med bussar och spårbunden
trafik, finns det möjlighet att fram till 1995 få en minskning av trafikintensi-
teten med 25 % räknat i fordonskilometer.
I dag har vi stora kostnader på sjuk vårdssidan på grund av att vi är så rädda
för att satsa offensivt på just kollektivtrafiken. I samband med begäran om
utbyggnad av spårbunden trafik och busstrafik sägs från alla håll att medel
saknas och att det kostar för mycket. Ändå finns det uppenbara vinster att
göra här. Kanske skulle en utbyggd kollektivtrafik innebära en minskning av
antalet olyckor på våra vägar med upp till 50 % fram till sekelskiftet. Miljö-
partiet tror på det.
Vi tror också att det behövs mycket information på detta område. Det be-
hövs information om hur en person kan minska riskerna för att drabbas av
olyckor på vägarna. Det kan man göra genom att åka kollektivt. Det behövs
dels ett kollektivtrafiknät, dels litet reklam om detta nät - inte bara besked
om nedläggningar och indragningar samt hänvisningar till att det kostar för
mycket. I dag finns det försvinnande litet information kring detta.
Det är inte bara för den minskade olycksrisken som vi behöver åtgärda
trafikökningen i vårt land. Vi måste också komma åt de miljöbetingade sjuk-
domarna. Vi har nyligen fått rapporter om att man räknar med att uppåt 800
människor om året dör i cancer i våra storstäder på grund av föroreningar
från trafiken. Det är lika många som årligen omkommer på vägarna.
Det finns alltså stora vinster att göra här för samhället, för att inte tala
om situationen för den enskilde individen, med det lidande och elände som
bilarna åstadkommer.
Jag som kommer från en glesbygd vet att det finns trakter där många män-
niskor är beroende av sin bil för att kunna nå arbete och affärer samt få so-
ciala kontakter med vänner och bekanta. Det är långt mellan gårdarna i
Norrland, och vinterkylan kan vara svår. Då kan det många gånger vara
tryggt att ha en bil.
Jag vill sedan vända mig till Sten Andersson i Malmö. Han tyckte inte att
man skulle kosta på gamla bilar så mycket utan att vi skulle ha råd att köpa
nya bilar. Men där inte arbete finns i tillräcklig utsträckning, får man kanske
nöja sig med en gammal bil. Många uppe i Norrlands inland är duktiga på
att vårda sin gamla bil. De lägger ned mycket möda och pengar på att hålla
den i ett skick så att de kan åka med den. Pengarna kanske inte räcker till
för att sätta in avgasrening på den bilen om de inte får ett bidrag till detta.
Det kanske t.o.m. är så att de inte känner till detta med miljöföroreningar,
olycksstatistik och sjukdomar på grund av bilarna - det är ju mest storstads-
problem. Vi i miljöpartiet tycker i alla fall att de skall få behålla sina bilar
men att de bör få hjälp med att förse dem med avgasrening. Därför har vi
föreslagit en höjning av bidragen till sådana åtgärder. Vi vill locka dem att
göra en insats för miljön även när den egna ekonomin kan vara knal.
När det gäller kontrollbesiktningen av fordon delar miljöpartiet utskottets
mening att vissa förändringar i besiktningsintervallen är berättigade. Kan
det frigöra resurser för en ökad trafikövervakning så har man vunnit en hel
del på den vägen också.
Vi tycker också att det är en förändring i rätt riktning om obligatorisk om-
besiktning inte behöver ske efter en anmärkning vid den ordinarie besikt-
ningen. Det går ju så bra, när polisen stoppat en bil efter vägen och påpekat
att strålkastaren på höger sida inte fungerar, att åtgärda detta på en verkstad
och skicka intyg till polisen att så är gjort inom ett visst antal dagar. Det
borde kunna vara likadant också vid besiktningen.
Det finns ju de som har långt till ASBs lokaler, och därför tycker vi det är
rimligt att t.ex. i Årjäng och Torsby på försök få utföra kontrollbesiktning
på en lokal verkstad i samarbete med ASB. Slår ett sådant försök väl ut är
ju mycket vunnet, och går det fel så är inte alltför mycket förlorat.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till alla de reservationer som miljö-
partiet har skrivit under, och i övriga stycken yrkar jag bifall till utskottets
förslag.
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Anslag till tra-
fiksäkerhet m.m.
Anf. 176 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att det händer mycket på
trafiksäkerhetsområdet under innevarande år. Nästa månad presenterar
körkortsutredningen, KK 2000, sitt förslag. Nyligen startade den utredning
som bl.a. behandlar effektiviseringen av trafiksäkerhetens organisation.
Sammantaget kan vi säkert genom dessa utredningsförslag ytterligare för-
bättra trafiksäkerheten efter våra vägar.
Under föregående år har dessutom antalet dödade och skadade minskat
avsevärt, och vi får hoppas att den trenden står sig samt att vi genom nya
grepp kan minimera antalet olyckor totalt.
I detta betänkande, nr 23, har trafikutskottet behandlat de aktuella motio-
nerna. Som vanligt är utskottet överens i huvuddragen, men naturligtvis
finns det skillnader som resulterat i reservationer. Det gäller t.ex. i den första
reservationen, där man helt enkelt vill minska vägtrafiken med 25 % för att
öka trafiksäkerheten. Från utskottsmajoritetens sida väljer vi i stället att
satsa på att bygga ut järnvägen och därigenom skapa förutsättningar för att
överföra både person- och godstransporter till järnväg.
I en annan reservation anser moderaterna och folkpartisterna att det sat-
sas för mycket på att få ner hastigheterna efter vägarna och att för litet ägnas
åt förarfelen i trafiken.
Låt mig först notera att om alla höll hastighetsgränserna efter våra vägar
147
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Anslag till tra-
fiksäkerhet m.m.
148
skulle 200 människoliv sparas årligen. Sedan är det ju faktiskt så att förarfe-
len i trafiken ökar i takt med hastigheterna. De förarfel som sker i låga has-
tigheter kan i stor utsträckning justeras eller innebär bara ett tillbud, medan
samma förartavla i högre hastigheter kan få tragiska konsekvenser för de in-
blandade. Detta är en ytterligare anledning till att arbeta med hastighetsan-
passning är angeläget.
Ett annat krav som diskuteras i utskottsbehandlingen är en förbättrad
olycksstatistik. Här pågår ett utvecklingsarbete av trafiksäkerhetsverket,
TSV. Från majoritetens sida tycker vi att detta tillgodoser de motionskrav
som framförts därvidlag.
När det gäller de årliga kontrollbesiktningarna aviseras en ändring så att
kontrollbesiktningarna efter två år behålls medan besiktningen det tredje
året slopas. Mot detta reserverar sig moderaterna och vill i stället att besikt-
ningen inte skall ske förrän det tredje året.
Huvudskälet till att den första kontrollbesiktningen bör ske under andra
året efter det som anges i bilarnas årsmodellsbeteckning är den körsträcke-
gräns som gäller för tillverkaråtagandet beträffande avgasreningen. Med nu-
varande ordning hinner knappt 5 % av bilarna köras längre än 8 000 mil före
den första kontrollbesiktningen. Skulle besiktningen senareläggas med ett år
beräknas närmare 25 % av bilarna hinna passera gränsen 8 000 mil, varefter
fel på avgasreningen måste repareras på fordonsägarnas bekostnad. Kon-
trollen av avgasreningen är viktig såväl från miljösynpunkt som från konsu-
mentpolitisk synpunkt.
Det finns även andra skäl för att bibehålla tvåårsbesiktningen. Värdet av
den statistiska redovisningen av besiktningsresultatet minskar om besikt-
ningen senareläggs. Störst nytta gör resultaten när de läggs till grund för änd-
ringar av konstruktioner som gett dåliga resultat. Om första kontrollbesikt-
ningen sker efter två år är resultaten i många fall användbara som grund för
ändringar av sådant som fortfarande är i produktion. Varje senareläggning
minskar den möjligheten.
Det finns naturligtvis också ett värde i att bilkonsumenter och serviceorga-
nisationer tidigt uppmärksammas på brister som uppträder i större antal på
bilmodeller sont inställs för första gången till besiktning. Bland tvååringarna
i AB Svensk Bilprovnings senaste upplaga av skriften Bilens svaga punkter
finns t.ex. en bilmodell med en anntärkningsfrekvens av 28 % på grund av
för hög koloxidhalt, den två år gamla medelbilen har 0 %, tre bilmodeller
med över 10 % anmärkningar på bromsarna, medelbilen har 3 %, och fem
bilmodeller med över 20 % anmärkningar på kommunikationssystemet, me-
delbilen har 10 %.
Ett annat område som diskuterats i trafikutskottet handlar om krav som
framförs från moderat- och folkpartihåll om upphävande av ASBs monopol.
I det här sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att av stor betydelse
för kvaliteten på besiktningarna är den enhetliga utbildningen av personalen
och den fortbildning som regelbundet sker. Även den tekniska utrustningen
har stor betydelse och måste underhållas och kalibreras regelbundet för att
ge tillförlitliga resultat. Om man inte är beredd att acceptera en lägre kvalitet
på besiktningarna, krävs någon form av tillsyn och övervakning av de verk-
städer som jämsides med ASB skulle utföra besiktningar. Det är viktigt att
kostnaden för detta tas med i kalkylen, liksom merkostnaderna för utbild-
ning av personal, godkännande av verkstäderna och de särskilda säkerhets-
arrangemang som krävs när rapportering av besiktningsresultaten till bilre-
gistret sker från flera olika kontrollorgan. Detta är kostnader som i sista
hand får betalas av bilägarna.
Erfarenheterna från länder där fordonskontroll utförs av auktoriserade
verkstäder kan knappast anses tyda på att detta totalt sett är ett billigare sys-
tem. Risken för varierande kvalitet anses vara stor när personalen bara del-
vis arbetar med kontroll av fordon. Verkstadens beläggning med andra arbe-
ten kan också inverka på resultaten, även om man eftersträvar objektivitet.
Sprids fordonskontrollen ut på fler händer kan visserligen servicegraden
ökas. Det bör emellertid observeras att ASBs stationsnät redan nu är ut-
byggt så att över 97 % av bilägarna har en bilprovningsstation inom 30 km
enkel resa och i det närmaste 99 % har högst 60 km till bilprovningen. Ett
femtiotal av de totalt 176 bilprovningsstationerna har kvällsöppet någon dag
i veckan. Väntetiderna har hittills under 1991 legat väl inom policymålet,
högst tio arbetsdagar, på de flesta av stationerna.
Den enhetliga avgiftssättningen för kontrollbesiktning och andra besikt-
ningar innebär att ägare av yngre, välvårdade bilar får vara med och betala
de mera tidsödande och kostnadskrävande besiktningarna av äldre bilar med
fler fel. På samma sätt får tätortsbilisterna hjälpa till att betala de dyrare be-
siktningarna i glesbygderna. Ett fyrtiotal av bilprovningsstationerna drivs i
dag utan att ge full kostnadstäckning, och ytterligare ett trettiotal ger ett
mycket begränsat bidrag till de gemensamma kostnaderna.
Vill man öppna möjlighet till konkurrens inom fordonskontrollområdet
bör det självfallet vara en konkurrens på lika villkor och med tillräckligt hög
kvalitet och minst lika bra service som ASB i dag erbjuder, inte minst i gles-
bygder. Det innebär att man måste vara beredd att göra relativt stora föränd-
ringar. Bl.a behöver man antagligen frångå den enhetliga avgiftssättningsom
råder.
”Provplatser som har andra huvudmän”, dvs. sådana som drivs av Motor-
männen och OK finns såvitt vi vet bara på orter där även ASB har anlägg-
ningar. Det framgår inte vad som skall anses ingå på ”fullt utrustade verkstä-
der”. Ännu så länge är det bara ett begränsat antal större verkstäder som
har bromsprovningsutrustning. Det måste anses principiellt tveksamt att låta
märkesverkstäder svara för kontrollen av fordon av det egna märket. Opar-
tiskheten skulle kunna ifrågasättas vid en sådan ordning.
Beträffande reservationerna 8 och 9 om kontrollbesiktningar i glesbygd
genom verkstäder från moderaterna och folkpartiet resp, centern, vänster-
partiet och miljöpartiet finns det anledning att nämna att ASBs service i gles-
bygderna även inkluderar viss särbehandling av kunder som har lång resväg.
Dessa får i stor utsträckning möjlighet att omgående åtgärda brister och visa
upp fordonet på nytt samma dag för att inte behöva företa en ny resa efter
ett underkännande. Verkstäderna på stationsorterna är införstådda med be-
hovet av sådan ”akutservice”.
Det är också viktigt att komma ihåg att den flera månader långa perioden
då kontrollbesiktning skall ske ger goda möjligheter att samordna besikt-
ningsresan med besök på stationsorten som föranleds av andra orsaker. For-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Anslag till tra-
fiksäkerhet m.m.
149
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Anslag till tra-
fiksäkerhet m.m.
donsägarna i glesbygder är ju ofta hänvisade till stationsorten även för att få
tillgång till andra former av service.
Beträffande möjligheten till samverkan med lokala verkstäder bör fram-
hållas, att den utrustning som verkstäder på mindre orter förfogar över säl-
lan inbegriper bromsprovare. Utan bromsprovare är det svårt att kontrollera
bromsarna på ett tillfredsställande sätt, speciellt under vinterförhållanden.
Det är för övrigt märkligt att de tre partier som säger sig företräda mil-
jöintressena kan tänka sig att låta verkstäder med kommersiellt intresse
sköta denna kontroll, som blir allt viktigare under 1990-talet. Låt oss i stället
tillsammans arbeta för att ASB ytterligare kan bygga ut sitt servicenät även
i glesbygderna!
Vidare har utskottet behandlat bidrag till reningsutrustning på äldre per-
sonbilar. Analyser har visat att skärpta avgaskrav för nya bilar ger bättre ef-
fekt än en höjning av dessa bidrag till reningsutrustning. I propositionen om
en god livsmiljö anges att införandet av miljöklasser för nya bilar samt
skärpta krav på bilar, bussar och arbetsfordon verkligen är kostnadseffektiva
sätt att minska utsläppen av kväveoxider. Det är däremot inte systemet med
bidrag till reningsutrustning för äldre bilar. Därför anser vi att systemet med
bidrag till dessa bilar kan upphöra.
Slutligen har den ständigt återkommande frågan om hur informationsin-
satserna skall nyttjas på ett bättre sätt behandlats. Motionärerna vill att NTF
på ett bättre sätt skall informera för att få fler som åker kollektivt och propa-
gera för trafiksäker kollektivtrafik. Trafikutskottets majoritet är dock inte
beredd att föreslå att statens bidrag skall specialdestineras på detta område.
Herr talman! Med hänvisning till det anförda vill jag yrka bifall till trafik-
utskottets hemställan i betänkande nr 23 på samtliga punkter och avslag på
reservationerna.
150
Anf. 177 KENTH SKÅRVIK (fp) replik:
Herr talman! Jag vill med Sten-Ove Sundström diskutera den fråga som
tas upp i reservation 3. Den handlar ju inte bara om förarfelen, utan framför
allt tycker vi reservanter att man ganska ensidigt har tittat på hastighetsbe-
gränsningar. Som jag nämnde i mitt anförande borde man kanske många
gånger titta på helt andra saker såsom trafikmiljö, dåliga vägar och otydliga
skyltningar, omdömeslöshet och inte minst alkohol- och drogpåverkan. Vi
tror att detta är en viktig faktor, som inte alltid har direkt med hastigheten
att göra.
Fortfarande finns det många dåliga vägar med relativt hög hastighet, t.ex.
90 km/tim, samtidigt som vi också har 90 km/tim på en mycket fin motorväg.
Vi har alltså velat göra en komplettering. Det är inte så att det ena tar bort
det andra.
När det gäller bilprovningssidan är jag övertygad om att det finns många
duktiga verkstadsmänniskor inom näringslivet och bilindustrin som säkert
skulle kunna ta hand om även bilprovningar. Jag tycker inte att man skall
bortse från tanken på att slopa monopolet och låta exempelvis märkesverk-
städer ta hand om efterkontrollen. Jag vill fråga Sten-Ove Sundström, som
just nu är motståndare till den här principen, hur han har tänkt sig det hela
den dag vi får ett EG-avtal. Såvitt jag förstår är principerna när det gäller att
utse verkstäder för efterkontroll helt annorlunda inom EG. Det vore intres-
sant att få socialdemokratins syn på detta.
Anf. 178 HANS LINDFORSS (mp) replik:
Herr talman! Jag vill fråga Sten-Ove Sundström hur anlitande av en kom-
mersiell bilverkstad kan stå i konflikt med miljöhänsyn. Det var ju vad han
sade. Han menade att det vore konstigt om jag som miljöpartist anlitade en
kommersiellt inriktad verkstad för åtgärdande av fel på min bil efter en kon-
trollbesiktning. Jag är tacksam för ett förtydligande.
Anf. 179 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Låt mig till Kenth Skårvik säga att det självfallet inte bara är
hastigheten som orsakar incidenter och olyckor i trafiken. Det kan röra sig
om felbeteenden hos föraren, och det kan också vara dåliga vägar som orsa-
kar olyckor i trafiken. Men det är ändå viktigt att notera att just de höga
hastigheterna utgör ett stort problem. Som jag nämnde i mitt anförande kan
det som förare vara svårt att undvika små incidenter om man håller för hög
hastighet. Det är ju inte heller ovanligt att människor kör för fort på våra
vägar. Det är således oerhört viktigt att se till att förarna håller sig inom den
tillåtna hastigheten. Det kan i sin tur bidra till att förbättra olycksstatistiken.
Hastighetsanpassningen är kanske den viktigaste faktorn när det gäller att
undvika olyckor. Men naturligtvis är dåliga vägar också en olycksorsak. Det-
samma gäller felbeteenden hos förarna. Som Kenth Skårvik själv nämnde
pågår det aktiviteter i olika utredningar för att komma till rätta med de för-
modade andra felen. Åtgärder kommer att föreslås, varför vi får anledning
att återkomma till den saken.
Det finns naturligtvis möjligheter att bygga ut ASBs service ytterligare.
Det går dock inte att komma ifrån några grundläggande faktorer. Det finns
faktiskt skäl, Hans Lindforss, som gör att man bör vara försiktig med att
släppa ASBs monopol. Verkstäder i glesbygden har ofta begränsade resur-
ser, inte minst i fråga om bromsprovningsutrustning. Därför är det angeläget
att i stället bygga ut ASBs servicegrad.
Anf. 180 KENTH SKÅRVIK (fp) replik:
Herr talman! Jag är fullt övertygad om att hastigheten har mycket stor be-
tydelse för olycksfrekvensen. Jag vädjar om att vi alla hjälps åt att få fram
resurser så att övervakningen kan bli sådan att de som kör både 30, 40 och
50 km över den tillåtna hastigheten tas bort från våra vägar. De orsakar näm-
ligen mycken irritation och olyckor som drabbar många människor.
Anf. 181 HANS LINDFORSS (mp) replik:
Herr talman! Vi i miljöpartiet är helt medvetna om att kraven på kunska-
per och utrustning för att besiktiga bilar måste vara mycket höga. Annars
blir inte besiktningarna av tillräckligt stort värde. Jag vill inte obetingat re-
servera att vi skall låta olika verkstäder utföra efterkontrollen. I stället har
vi gått med på en försöksverksamhet. Vi har således inte tagit ställning till
frågan hur verkstäderna skall vara utrustade och vilken utbildning persona-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Anslag till tra-
fiksäkerhet m.m.
151
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Anslag till tra-
fiksäkerhet m.m.
152
len skall ha. Det måste ske i samarbete med ASB, som det också står i vår
reservation.
Anf. 182 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s) replik:
Herr talman! För att vi skall kunna kontrollera utsläppen från bilarna
framöver tror jag det är mycket viktigt, Hans Lindforss, att tillse att de verk-
städer som anlitas för efterkontroll har en riktig utrustning. Förutsättningen
är att man, som också miljöpartiet föreslår, för över denna efterkontroll från
ASB till enskilda verkstäder.
Som jag tidigare nämnde har många verkstäder i dag en begränsad utrust-
ning för att kontrollera t.ex. bromsar. Det om något gör väl att man måste
vara mycket försiktig och inte vara så snabb i vändningarna som miljöpartiet
föreslår beträffande denna efterkontroll.
Jag håller helt med Kenth Skårvik om vikten av att övervakningen av trafi-
ken måste öka. Det gäller att samordna resurserna. Som Kenth Skårvik är
medveten om pågår det en utredning för att föreslå åtgärder även på detta
område. Saker och ting är alltså på gång, och förbättringar på detta område
kommer säkert att ske ganska snart.
Anf. 183 RUNETHORÉN (c):
Herr talman! 1 diskussionen om åtgärder i trafiksäkerhetsarbetet har det
talats om att föra över mer trafik från väg till järnväg. Jag vill framhålla att
det också är viktigt med en vettig samhällsplanering i vårt land. Det innebär
exempelvis närhet mellan bostad och arbete samt mellan kommersiell, kom-
munal och kulturell service. Förbättringar på dessa områden skulle säkert
öka trafiksäkerheten. Det är riktigt, som Sten-Ove Sundström sade, att ut-
skottsmajoriteten har sagt att det är viktigt att satsa på järnvägen. Det hade
varit bra om socialdemokraterna hade insett det tidigare, Sten-Ove Sund-
ström. De senaste dagarna har de börjat förstå att man måste satsa mycket
mer på järnvägen och att det är mycket positivt för trafiksäkerheten.
Centern för en morotspolitik. Vi vill inte förbjuda varken personbils- eller
lastbilstrafik, men vi vill ha en effektiv järnväg med dubbelspår och snabbtåg
som gör att företag väljer att frakta sitt gods på järnväg. Det skall vara så att
människor väljer snabbtåget före bilen. Även det gör att trafiksäkerheten
ökar.
Centern har också föreslagit andra åtgärder, t.ex. att grusvägarna skall as-
falteras. Sten-Ove Sundström sade själv alldeles nyss att dåliga vägar också
försämrar trafiksäkerheten. Det är precis vad centerpartiet har sagt.
I lerr talman! Jag skall kommentera några av reservationerna till detta be-
tänkande. En av dem gäller kontrollbesiktningar i glesbygd. Jag blev litet
besviken på Sten-Ove Sundström när han mer eller mindre riktade ett an-
grepp mot verkstäderna ute på landsorten och sade att de var dåligt utrus-
tade. Min erfarenhet är att det finns många bra verkstäder med duktigt folk
även på landsorten. 1 reservationen står att lokala verkstäder skall samar-
beta med ASB så att kontrollbesiktningar får ske på den lokala verkstaden.
Självklart räcker det inte med en hammare och en hovtång för att klara det,
utan det krävs ordentliga verktyg och andra instrument samt att ASB kon-
trollerar att arbetet blir rätt utfört. Det viktiga är dock att arbetet blir utfört.
Det är betydelsefullt för både samhället och enskilda människor i berörda
områden. I reservationen sägs att en sådan ordning bör prövas i Årjäng och
Torsby. Det gör mig besviken att vi inte heller i år har fått majoritet för det
förslaget.
En annan reservation gäller bidrag till reningsutrustning på äldre person-
bilar. Självklart är det riktigt vad Sten Andersson i Malmö sade att det är
skillnad på nya och äldre bilar i fråga om reningsutrustning.
Alla människor kan t.ex. inte gå och byta till sig en ny bil. Vi kan bl.a.
höja skrotningspremien. Man skall då inte underskatta att detta medför en
fördel när det gäller luften. Det blir bättre genom att man gör dessa insatser,
även när det gäller begagnade bilar.
Herr talman! Jag ber därför att få yrka bifall till reservation nr 10. Jag är
besviken över att andra partier som har talat om detta - framför allt folkpar-
tiet - och tyckt att det är riktigt att vi måste åtgärda detta med bilar och att
vi skall förbättra miljön inte har kunnat ställa upp. Jag tycker att utskottet
med majoritet skulle ha kunnat ställa sig bakom den motionen.
Herr talman! Kvällens timma är sen. Jag skall inte yttra mig mycket mer i
det här ärendet, utan jag nöjer mig med detta.
Anf. 184 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Det var ett par saker i Rune Thoréns inlägg som föranledde
mig att begära ordet. Han sade att socialdemokraterna skulle ha vaknat tidi-
gare när det gäller att satsa på järnväg. Man kan alltid fundera över hur det
skulle ha blivit om man hade gjort stora satsningar tidigare. Vi har inte varit
i avsaknad av satsningar på järnväg i landet förrut heller. Som Rune Thorén
väl känner till, diskuterar vi nu i utskottet mångmiljardsatsningar på kollek-
tivtrafiken bl.a. på järnvägens område. I ärlighetens namn måste vi erkänna,
Rune Thorén, att det inte skedde under de borgerliga regeringarnas period.
De vaknade aldrig i det här sammanhanget.
Det är naturligtvis riktigt som Rune Thorén säger att det finns många bra
verkstäder på glesbygden. Som jag sade i mitt anförande sker redan nu en
samverkan mellan ASB och verkstäderna. I glesbygdsområden fungerar det
oftast så att man servar kunder på de mindre verkstäderna när det rör sig om
mindre fel. Man har då möjlighet att komma igen samma dag när man ändå
är på orten och få en snabbesiktning av felen.
En anledning till att man skall vara försiktig med att lägga över denna
verksamhet från Bilprovningen till verkstäder är just att få verkstäder har
t.ex. den kvalificerade bromsutrustning som krävs för att man skall kunna
göra en saklig bedömning. Opartiskheten är dessutom oerhört viktig i bil-
provningsverksamhet. Det kan vara svårt att åstadkomma den när t.ex. mär-
kesverkstäder besiktigar sina egna märken.
Anf. 185 KENTH SKÅRVIK (fp) replik:
Herr talman! Rune Thorén kände sig besviken över att han hade fått göra
en egen reservation beträffande miljörening av bilar. Jag kan också tycka att
det hade varit mycket roligt och angeläget att vara med och skriva en sådan
reservation. När man tänker tillbaka litet i denna fråga, finner man att den
inte har blivit den stora sak som vi trodde att den skulle bli från början när
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Anslag till tra-
fiksäkerhet m.m.
153
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Anslag till tra-
fiksäkerhet m.m.
154
vi satsade pengar. Vi har talat oss mycket varma för att man skall ge bidrag
för att det skall kunna sättas in katalysatorer på gamla bilar.
I år har vi resonerat oss fram till att i detta läge - det har gått ett antal år,
och en hel del gamla bilar har försvunnit - anser vi att det är mera angeläget
att satsa mera pengar i bilskrotningsfonden och därigenom få bort en hel del
av de gamla bilarna. Det skall vara angelägnare att skrota dem kanske litet
tidigare än förrut. Det skall också vara angelägnare att för miljöns skull få
bort dem ifrån skogar och gamla vägar ute i skogen där bilarna ofta står som
rostiga plåtlådor. Vi tror att vi i detta läge har valt rätt väg, och vi har satsat
ganska mycket pengar i bilskrotningsfonden i stället.
Anf. 186 RUNE THORÉN (c) replik:
Herr talman! Det är nog inte riktigt sant, Sten-Ove Sundström, att den
borgerliga regeringen inte gjorde något under 70-talet och början av 80-ta-
let. Om jag inte är fel underrättad togs initiativet till snabbtåget som i dag går
mellan Stockholm och Göteborg av den regeringen så att man kunde sätta i
gång detta. Bl. a. var min företrädare mycket aktiv på det området. Det gjor-
des också en hel del andra saker när det gäller länsbolagens tillkomst osv.
Jag kritiserade att ni inte har hängt med i utvecklingen av järnvägen när
det gäller pengar. Centern har hävdat att ytterligare 40 miljarder kronor
skulle haft mycket stor betydelse. Den kritiken riktar jag inte bara mot soci-
aldemokraterna utan även mot andra partier som inte har kunnat ställa upp
på det. En satsning på järnvägen - en satsning där man från banverket vet
vad man har att göra och kan planera ordentligt - är nog en av de bästa åtgär-
der man kan vidta för trafiksäkerhetsarbetet.
Till Kenth Skårvik vill jag säga att jag självfallet skulle ha varit gladast i
centerpartiet om vi inte hade behövt ha någon reservation alls i detta ämne
utan i stället hade haft ett enhälligt utskott bakom oss i denna viktiga miljö-
fråga.
Anf. 187 WIGGO KOMSTEDT (m):
Herr talman! Kvällen är sen, och därför skall jag hålla mig till det ämne
som behandlas i betänkandet, trafiksäkerhet, och inte den järnvägsdebatt
som har pågått under den senaste halvtimmen.
I motion T442, som behandlas i detta betänkande, har jag framfört syn-
punkter på vad som gäller vid besiktning av äldre bilar och på att man före ett
ägarbyte skall kräva att äldre fordon skall vara besiktigade inom den senaste
tremånadersperioden före ägarbytet. Utskottet har hänvisat till att det i april
1989 gjordes en överenskommelse mellan konsumentverket och Motorbran-
schens Riksförbund, MRF, om att man skulle utfärda riktlinjer för varude-
klarationer av gamla bilar. Den trädde i kraft i oktober 1989.
Enligt dessa riktlinjer skall alla företag som saluför begagnade bilar till
enskilda konsumenter varudeklarera bilarna. Bilarnas trafiksäkerhet skall
dokumenteras på samma sätt som vid kontroll och besiktning hos Svensk Bil-
provning. Det är riktigt, men det är faktiskt inte det som min motion handlar
om. Det berör nämligen inte 60 % av de begagnade bilarna som säljs i detta
land och som inte hanteras av den auktoriserade bilhandeln som är ansluten
till Motorbranschens Riksförbund. I ungefär 40 % av fallen kan konsumen-
ten kräva garantier. Bilen har då köpts i den auktoriserade handeln. 60 % av
all handel med begagnade bilar sker alltså mellan privatpersoner. Även om
det kan röra sig om privatpersoner som själv köper bilar, måste man nog
sätta citationstecken kring ordet privatpersoner.
Det sker i dag t.ex. inte en oväsentlig handel på Täby galopp. Man får
betala en avgift och ställa upp sin bil där. Man säger att man säljer den privat.
Där sker dock en mycket stor svarthandel. Det finns ingen kontroll av vem
som äger bilen. Det sägs att det är moster, svärmor osv. Konsumenten har
ingen rätt att kräva något efter det att affären är gjord. Konsumenten ringer i
sin förtvivlan till Motorbranschens Riksförbund, konsumentombudsmannen
och t.o.m. till JO, men man kan inte göra någonting. Man kan inte kräva
några garantier när handeln har skett mellan privatpersoner. Detta är i dag
ett stort bekymmer för många människor som för sparpengar och lånade
pengar köper en bil privat, eftersom det skall vara så bra, billigt och garante-
rat. Men det är precis tvärtom.
Detta har jag sagt i min motion. Utskottet har tyvärr inte riktigt förstått
det. Trots att utskottet har så många experter på området, har ingen fattat
något. Jag har förståelse för det den här gången. Många av utskottets leda-
möter har tagit del av detta i kväll. När jag återkommer med en motion nästa
gång, hoppas jag att man förstår att detta innebär att man skyddar de 60 %
som köper bil på icke-konsumentgaranterade grunder. Herr talman! Det är
nödvändigt att få uttrycka detta till riksdagens protokoll.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 april.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1990/91 :NU25 Tekoindustri och tekohandel (prop. 1990/91:100 delvis).
Anf. 188 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Marknadsläget för tekoindustrin i stort kännetecknas av en
bestående global överkapacitet. Utbudet av tekovaror är mycket stort från
både industri- och utvecklingsländer. I det läget är det de allmänna villkoren
för företagsamheten i Sverige som avgör de svenska tekoföretagens utveck-
lingsmöjligheter.
Det rekordhöga svenska kostnadsläget är den främsta orsaken till tekoin-
dustrins tillbakagång.
I SINDs PM TEKO 90 konstateras att arbetskraftskostnaderna per produ-
cerad enhet stiger väsentligt snabbare i Sverige än hos konkurrentländerna
inom OECD-området. Man spår fortsatt försämrad internationellt konkur-
rensläge för svensk teko.
Socialdemokraterna har med den misslyckade tredje vägens politik starkt
bidragit till tekoindustrins krissituation. I takt med att skatterna stigit har
tekos bekymmer ökat. Högskattepolitiken har lett till låg tillväxt, hög infla-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
och tekohandel
155
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
och tekohandel
156
tion, ökade lönekrav och högt kostnadsläge. Teko, liksom övrig svensk indu-
stri, har försatts i en sämre konkurrenssituation än i länderna i vår omvärld.
I mindre arbetsintensiva branscher har man hittills klarat sig bättre tack
vare att den långa internationella högkonjunkturen, devalveringarna och ett
förmånligt oljepris skymt sikten och dolt obalansen i den svenska ekonomin.
Den arbetsintensiva tekoindustrin har hela tiden känt av och kämpat med
det höga kostnadsläget. Konsekvenserna av världens högsta skattetryck har
socialdemokraterna hela tiden negligerat. Deras oförmåga och ovilja att
konstruktivt bekämpa kostnadsexplosionen är grundorsaken till tekos för-
sämrade lönsamhet och till den hemmagjorda kris med dramatiskt stigande
arbetslöshetssiffror som nu hela Sverige drabbas av. I stället för att rätta till
grundfelen i den svenska ekonomin har socialdemokraterna år ut och år in
med statligt stöd försökt reparera de skador som teko tillfogats genom den
misslyckade politiken. Svensk tekopolitik har under en lång följd av år ka-
rakteriserats av subventioner och protektionism.
En fortsatt tillbakagång inom tekobranschen visar tydligt att statlig sub-
ventionspolitik är verklingslös. Antalet årssysselsatta har ständigt minskat.
Under en femårsperiod har konfektionsindustrin förlorat 30 % av sin syssel-
sättning. Många företag har flyttat verksamheten utomlands. Textil- och tri-
kåindustrin har också gått tillbaka. För textil och framför allt teknisk textil
ser dock framtiden nu ljusare ut. Textila material används inom allt fler om-
råden, och här har Sverige ett försprång jämfört med andra länder.
Den socialdemokratiska politiken förefaller mig många gånger märklig.
Samtidigt som man försämrar företagens konkurrenssituation genom höga
skatter, pålagor, socialistiska fonder och socialistisk styrning, försöker man
med subventioner mildra verkningarna av sin egen politik. Det som svensk
tekoindustri först och främst behöver är inte fortsatt stöd utan en tillväxt-
främjande politik med sänkt skattetryck, sänkt kostnadsläge, bättre små-
företagar- och näringspolitik och alla andra förändringar beträffande villko-
ren för företagssamhet som vi moderater varje år föreslagit i våra motioner.
Herr talman! Importbegränsningarna inom teko upphör äntligen den 31
juli i år. Det är bra. Handelshindren har lett till högre konsumentpriser och
fördyrade klädinköp. Inte minst är det de svenska barnfamiljerna som kom-
mer att känna på att importrestriktionerna försvinner. Det är också bra för
utvecklingsländerna att handelshindren på tekovaror nu försvinner. Under
lång tid har Sverige bromsat importen från vissa utvecklingsländer och mot-
verkat den industriella utvecklingen i dessa länder.
Något skydd för den svenska tekonäringen har inte multifiberavtalen gett.
Sverige har, trots handelshindren, haft en mycket omfattande import av te-
koprodukter. Protektionismen mot 15 utvecklingsländer har, i stället för att
skydda svensk tekonäring, gagnat andra länder, länder inom EG och EFIA
och länder som inte haft svenska handelshinder mot sig.
Den effektivaste biståndsinsats som Sverige kan göra är att bedriva handel
med utvecklingsländerna. ”Handel är bättre än bistånd”, lyder en av UNC-
TAD myntad sanning. Denna sanning gäller i lika hög grad beträffande in-
satser för att stärka de öst- och centraleuropeiska länderna i deras utveckling
mot marknadsekonomi. Därför måste Sverige avveckla de importrestriktio-
ner som fortfarande finns för kläder och skor från dessa länder.
Reglerna om ursprungsmärkning av kläder är en annan företeelse som för-
svårar importen och som måste avskaffas. Få länder är så beroende av en
fritt fungerande utrikeshandel som Sverige. Ett fritt utbyte av varor, tjänster
och kapital är särskilt viktigt för ett litet land som vårt. Därför måste vi und-
vika protektionism i vår handelspolitik, och vi måste hålla rent framför den
egna dörren. Annars blir vi inte trovärdiga.
Frihandel är också målet för den internationella handelspolitiken inom så-
väl EG, EFTA som GATT. Inom EG för man för närvarande en fortsatt pro-
tektionistisk politik när det gäller tekovaror. Sverige bör inom ramen för
GATT och i kontakter med EG arbeta för att man även inom EG avskaffar
handelshindren mot utvecklingsländerna. Sverige bör vara pådrivande i det
internationella frihandelsarbetet.
Herr talman! Jag stöder samtliga reservationer med moderata namn men
nöjer mig med att yrka bifall till reservationerna 2 och 8.
Anf. 189 HADAR CARS (fp):
Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till reservation nr 2, vilket
för övrigt redan har gjorts.
Jag vill, herr talman, gärna säga att det Karin Falkmer gav uttryck för är
grundläggande tankar som jag i allt väsentligt kan instämma i. Den svenska
tekopolitiken har varit ett dyrbart äventyr. Den har kostat vårt land mycket,
och den har varit ett hinder inte minst för de länder som vi i andra samman-
hang säger oss vilja hjälpa. Om man ser till de begränsningar av handelsmöj-
ligheterna, av importen, som den svenska tekopolitiken förorsakat, tror jag
att det hade betytt väldigt mycket även för de människor som arbetar inom
tekoindustrin, ifall man hade kunnat använda de pengar som utgått till sub-
ventioner på ett annat sätt.
Nu har dock regertngen sent omsider kommit på bättre tankar. Man kom-
mer nu att avskaffa industristödet den 1 juli i år. Man arbetar för att i allt
väsentligt upphäva importbegränsningarna. Man ställer också upp i de inter-
nationella sammanhangen för att få bort multifiberavtalet.
Det finns inte långsiktigt med den politik som regeringen nu för på tekosi-
dan kvar några stora motsättningar mellan folkpartiet och socialdemokra-
terna. Jag kan heller inte förstå att det finns några stora motsättningar mel-
lan moderaterna, folkpartiet och socialdemokraterna i den här frågan. När
det däremot gäller den allmänna ekonomiska politiken är, som Karin Falk-
mer har utvecklat, motsättningarna tydliga och klara. En annan allmän eko-
nomisk politik skulle ha effekter även på tekosidan, precis som Karin Falk-
mer har sagt. Men när det gäller den speciella tekopolitiken är skillnaderna
nu som sagt förhållandevis små.
Det finns emellertid några skillnader, och jag skall peka på några av dem.
Vi tycker t.ex. att restriktionerna för import av kläder från länderna i Öst-
och Centraleuropa borde avskaffas omedelbart. Vi anser på det här området
att det är konstigt att vi skall gå ut med medel för att underlätta uppbyggna-
den av dessa länders industri och samtidigt med andra handen blockera deras
möjligheter att till vårt land sälja de varor som de är duktiga på att tillverka.
Det är den här dubbelheten i handelspolitiken och biståndspolitiken som vi
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
och tekohandel
157
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
och tekohandel
158
från folkpartiets sida alltid och i alla sammanhang har vänt oss mot med
kraft.
Vi föreslår vidare ett avskaffande av märkningen av tekoprodukter. De
undersökningar som gjorts visar med stor tydlighet att den här märkningen
inte fyller någon funktion för konsumenternas del. Konsumenterna efterfrå-
gar den inte. Den enda effekten märkningen har är att det blir dyrare att
importera, och det är ingen som gynnas av det - allra minst konsumenterna.
Ledamoten av folkpartiets riksdagsgrupp Lars Sundin är en kunnig och
initierad anhängare av Proteko i Borås. Han har med skicklighet visat grup-
pen vilken betydelse Proteko har för utvecklingen av tekoindustrin i Sverige.
Vi anser att man här skall ge ett anslag. Det anslag vi föreslår är inte särskilt
stort i förhållande till det totala tekostöd som har utgått, men vi anser 5
milj.kr. vara ett skäligt belopp.
Även om jag inte vill underskatta betydelsen av de förslag som vi har fram-
lagt, är det här alltså inte några väsensskilda eller grundläggande olikheter i
vår uppfattning å ena sidan och moderaternas och socialdemokraternas å
andra sidan. Men jag kan inte låta bli att notera att skillnaderna gentemot
centerpartiet och även mot miljöpartiet - där skillnaderna i andra frågor inte
är särskilt små heller - kvarstår såsom ganska omfattande. Medan vi andra
ändå är på väg att liberalisera handeln kräver centerpartiet tillsammans med
miljöpartiet en återgång till att Sverige självt skall svara för en inhemsk teko-
produktion på 30 %. Vad skulle det, herr talman, innebära om riksdagen
skulle, vilket naturligtvis inte blir fallet, bifalla den motionen? Vad det skulle
kosta finns inte uträknat, men att det skulle röra sig om mångmiljardbelopp
är alldeles klart. Jag tänker då på det svenska folkhushållet. Och vägen dit
skulle vara kantad av anklagelser och åtal mot Sverige från internationella
organisationer, i vilka vi har utfäst oss att driva en politik av ett helt annat
slag. Dessutom vill man öka i stället för att minska det industripolitiska stö-
det - man föreslår ca 100 milj.kr. mer i industripolitiskt stöd. Man kan göra
detta om man tror att man med den här typen av åtgärder kan vinna något
slags stöd hos människor som anser sig drabbade av utvecklingen inom te-
kobranschen. Det är det enda skälet som jag kan förstå. Men jag kan inte
finna att det är ett uttryck för en klok eller ansvarsfull politik vare sig för
Sverige eller på tekoområdet speciellt.
Anf. 190 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Debatten om hur svensk tekoindustri skall se ut i framtiden
är för mig väldigt viktig, och det är den också för Sjuhäradsbygden, som jag
representerar, men den är viktig också för Sverige som helhet, eftersom det
är viktigt att vi har kvar det textila kunnandet.
Jag tvingas konstatera att majoriteten i näringsutskottet är både blind och
döv. Man har inte sett och inte hört att saker runt omkring oss förändras.
Vi har en försämrad ekonomi och en försämrad konjunktur. Väldigt många
människor är arbetslösa, och i de bygder där vi har vår tekoindustri är vars-
len oerhört många. Detta måste också påverka våra ställningstaganden.
Det sades i radion i går att regeringen skall satsa 6 miljarder för åtgärder
med anledning av arbetslösheten. Det är oerhört mycket pengar i förhål-
lande till vad som här skulle användas för att klara en viktig industri.
Hadar Cars tror att det skulle kosta oerhörda summor att följa centerns
förslag om att man åter skall ta upp vår målsättning om att 30% av försälj-
ningen skall bestå av svenska produkter. Nu når man inte det målet över en
natt, men med en inriktning mot att stimulera det svenska näringslivet och
naturligtvis med den ekonomiska politik som Hadar Cars och Karin Falkmer
har gjort sig till tolk för att vi skall ha får denna industri bättre förutsätt-
ningar. Då kanske vi når våra mål i alla fall.
Det är alltså viktigt att vi ser till att våra näringar kan fungera. Som det
redovisats tidigare är utvecklingen för närvarande mycket negativ både på
textilområdet och på trikåområdet med en nedgång i produktionen varje år
på 2—4 %. Det motsvarar 4 000-5 000 arbetstillfällen under de senaste tre
åren, vilket är ganska mycket. En stor del av de berörda människorna bor i
Sjuhäradsbygden.
För centerpartiet är det viktigt att ha kvar en fungerande textilindustri
samt den kunskap som finns hos de anställda i företagen. Vi anser att de
anställda utgör en stor tillgång. Det är en försörjningsfråga, en beredskaps-
fråga och en trygghetsfråga att ha kvar kunskapen och förmågan att produ-
cera livsnödvändiga produkter åt oss även i en besvärlig situation. Det är
regionalpolitiskt viktigt att tekoindustrin fungerar. För många av kommu-
nerna i Sjuhäradsbygden är tekoindustrin den viktigaste industrin. Jag tror
att det också är angeläget att ha kvar tillverkningsindustri i Sverige, inte bara
teko utan naturligtvis också annan tillverkningsindustri. Inte bara teko har
bekymmer. För den skull har vi från centerpartiet ställt kravet att man skall
ha ett mål att arbeta mot.
Vi har också framlagt förslag om att de importbestämmelser som har änd-
rats genom uppsägning av multifiberavtalet skall omformas så att de kom-
mer i samklang med de regler som finns inom EG. Både Hadar Cars och
Karin Falkmer pratar gärna om att vi skall ha med EG likalydande bestäm-
melser och att vi skall gå den vägen. Då borde det vara rimligt att vara konse-
kvent och göra det också i detta sammanhang. Det står i betänkandet att vi
när vi så småningom kommer med i EG får förändra vår politik. Det är rik-
tigt som Hadar Cars sade att det pågår ett internationellt arbete med att för-
söka få bort multifiberavtalet och de begränsningar som finns på handelsom-
rådet. Det är bra. Jag tror också att det är väldigt viktigt att vi har en fri
handel. Men den fria handeln skall ju gälla mellan olika länder. Det finns
ingen anledning för Sverige att gå före innan förhandlingarna är avslutade
och dra ner sitt skydd för den svenska tekonäringen.
Liksom Hadar Cars tror jag att det är viktigt för de fattiga länderna att de
får sälja sina produkter. Men det är ännu viktigare att de kan få betalt för
sina produkter. Det kan inte vara någon hjälp för dem att vi av dem köper
varor till låga priser, så att människorna där till låga löner får arbeta lång
tid under besvärliga förhållanden. Det är ett kolonialt beteende och inget
bistånd.
För att klara den svenska tekoindustrin vill vi också fortsätta med en struk-
turuppbyggnad. Då vill vi ha kvar utvecklingslänen, som vi tror är betydligt
viktigare och riktigare till sin funktion och struktur än det stöd som hittills
har funnits, eftersom det har varit byråkratiskt besvärligt. Det har inte varit
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
och tekohandel
159
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
och tekohandel
160
till för de små och enkla företagen utan för de litet större företagen, och det
är angeläget att åstadkomma en förändring.
Vi vill också ha en socialklausul. Den har bäring på det resonemang som
jag förde tidigare om att man skall ha rimliga förhållanden för de människor
som skall utföra dessa jobb.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till våra reservationer 3, 5 och 7.
Naturligtvis står jag bakom även övriga reservationer som centerpartiet har
fogat till detta betänkande, men jag yrkar inte bifall till dem i detta läge.
I detta betänkande tar man även upp frågan om linodling. Det finns inte
några reservationer från de centerpartister som sitter i näringsutskottet. Men
jag vill ändå säga några ord om våra motioner, eftersom jag tycker att även
linodling är en viktig tekofråga, en viktig jordbruksfråga och en viktig för-
sörjningsfråga.
Linet är en av de bättre grödorna. Det är en mycket bra fiber, som kan
användas till många saker. Vi behöver en utveckling av linodlingen. Vi har
också genom beslut här i riksdagen fått till stånd ett arbete för att få i gång
linproduktionen ute i landet. Linodling har startats på många olika ställen.
Vi har en riksgrupp för linodling som samordnar arbetet. Men den måste ha
resurser för att kunna fortsätta sitt arbete så att det blir framgångsrikt. Det
finns vissa förutsättningar, men det måste också skapas industriella möjlig-
heter att ta hand om linet. Skall man använda det till tekoprodukter, till garn
och till vävning, måste man ha ett beredningsverk och för detta måste man
skapa förutsättningar.
Man kan använda linet i byggnadsmaterial och i en rad olika produkter.
Man kan göra papper och andra saker. Därför är lin en väldigt bra produkt
såsom alternativ i den omställning av jordbruket som i dag sker. Det står
också bra för sig självt.
Vi har tagit upp frågan om linodling i två motioner till näringsutskottet.
Det är motion 302 av mig och Karin Starrin samt motion 359 av Gunnar
Björck och Karin Starrin. I den sistnämnda motionen vill man göra en sats-
ning på ”Lincentrum Hälsningland”, som har blivit ett centrum för linodling
i Sverige.
Herr talman! Jag yrkar bifall även till dessa två motioner.
Anf. 191 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Under en följd av år har vi kunnat konstatera att utveck-
lingen inom svensk tekoindustri har varit negativ. Den inhemska produktio-
nen har minskat, vilket givetvis har medfört en reducering av antalet an-
ställda. Utvecklingen har drabbat ojämnt. Ofta har kvinnoarbeten försvun-
nit. Utvecklingen har också drabbat geografiskt ojämnt. Lennart Brunander
har i många år här talat om de problem som har drabbat Sjuhäradsbygden.
Viola Claesson har tagit upp samma frågor och talat för samma region.
Man kan säga att den industritradition och kultur som har utvecklats i Sju-
häradsbygden och präglat den håller på att avvecklas och utplånas. Det är
trist och sorgligt. Det är helt rätt att man under en följd av år har gjort sats-
ningar med statliga pengar på att mildra effekterna av denna utveckling men
även pröva möjligheterna för de delar av tekobranschen som är livskraftiga,
som kan utvecklas vidare och som har framtiden för sig.
Karin Falkmer sade att detta beror på den tredje vägens politik. Om man
bara får en moderat regering i Sverige så ordnar det sig. Jag tror att hon
underskattar problemen något. Det finns en ganska utförlig artikel i dagens
nummer av Dagens Nyheter om utvecklingen inom tekobranschen. Där talar
man om en utveckling, där företag med serieproduktion under 1970-talet
flyttade till Finland och under 1980-talet till Portugal. Under 1990-talet är
det Baltikum, Östeuropa och Polen som gäller.
Det beror naturligtvis på att det är fråga om en enkel produktion. Den
kräver inte speciellt skolad arbetskraft. Det är en produktion som går att
genomföra även med extremt låga löner. Man talar om 600- 700 kr. i måna-
den för sömmerskor i Polen. Jag vet inte om Karin Falkmer menar att vi
med moderat styre i Sverige skall närma oss kvinnolöner på 600-700 kr. i
månaden. Jag hoppas att så inte är fallet.
I Dagens Nyheter talar man också om att det går att producera skjortor i
Sverige. Rubriken lyder: ”Svensksytt blir dyrt men välsytt”. Det krävs yrkes-
kunskap och skicklighet. Man hittar en nisch och man talar om - eftersom
jag är från Helsingborg kan jag säga det med stolthet - Stenströms skjortfa-
brik, som säljer både på Sverige och internationellt och tydligen gör det med
framgång. Företaget tänker fortsätta att producera i Sverige. Det är fråga
om kvalitet. Det är en välutbildad arbetskraft som driver denna produktion.
Vänsterpartiet har i riksdagen tidigare krävt att målet för svensk tekopro-
duktion, 1978 års nivå, skall ligga kvar. Vi har föreslagit att riksdagen skall
ställa sig bakom ett strategiskt stödprogram för tekoindustrin. Programmet
skulle ha haft en offensiv inriktning och främjat investeringar i och kunskap
om ny teknik samt stimulerat till ökad export.
Behovet av ett sådant program finns kvar, men det är uppenbart att det
inte finns några förutsättningar för att skapa en majoritet i kammaren för
programmet i fråga. Det är med visst beklagande som jag konstaterar detta.
Då får vi använda oss av de möjligheter som finns. I budgetpropositionen
och i den näringspolitiska propositionen finns ett anslag på 85 milj.kr. för
industripolitiskt stöd till tekoindustrin. Det tycker vi är bra och det ställer vi
upp på. Jag har svårt att förstå centern, som talar sig varm för en satsning på
branschen men samtidigt vill pruta bort 50 av de 85 miljonerna i branschstöd.
Jag har litet svårt att få detta att gå ihop. Visserligen hänvisar man till en ny
form av lån för branschen. Jag tycker emellertid att det är en krånglig och
byråkratisk omväg att skapa speciallån för tekobranschen. Nu har riksdagen
beslutat att inrätta regionala riskkapitalbolag som skall satsa på framtidspro-
jekt. De skall givetvis användas för sådant som har framtiden för sig. Men
det kommersiella privata kapitalet får ju också behandla tekobranschen väl-
villigt.
Importbegränsningar bör i princip avskaffas. Det bör ske av solidaritets-
skäl. Vi kan konstatera att multifiberavtalet huvudsakligen har gynnat EG-
och EFTA-länder. Att EG, som framhålls som ett föredöme från borgerligt
håll, bedriver en protektionistisk politik mot u-länderna inom denna bransch
tycker jag är ganska betecknande. Det fattades redan 1988 beslut om att av-
skaffa importbegränsningarna och nnilitfiberavtalet. Branschen har haft tid
på sig att anpassa sig. Vi menar att det är bra att detta försvinner. Det som
bör finnas kvar är en socialklausul. Jag har svårt att tänka mig att man i pro-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
och tekohandel
161
11 Riksdagens protokoll 1990191:91
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
och tekohandel
162
duktionen kan använda något annat konkurrensmedel än de låga lönerna
som bestäms av den ekonomiska utvecklingsnivån i samhället. Det måste vi
acceptera. Däremot måste vi ta avstånd från produktion som bygger på oac-
ceptabla sociala förhållanden. Sverige måste kraftfullt agera för att social-
klausuler införs vid internationella överenskommelser och att de förs fram
genom GATT.
Med det a.iförda vill jag yrka bifall till reservation nr 5.
Vi har även fogat reservation nr 12 till betänkandet. Den handlar om lin-
odlingen. Jag vill yrka bifall även till den reservationen.
I kölvattnet av jordbruksuppgörelsen har intresset för linodling blommat
upp. Lin är en bra och viktig produkt. Samhället, staten, har som en följd
av jordbruksuppgörelsen ett ansvar för att underlätta övergången till annan
produktion, och en satsning på linodling och en utveckling av den branschen
är ett bra sätt att göra det.
Anf. 192 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Karin Falkmer och Hadar Cars har talat om att man genom
sänkta skatter skulle underlätta för den arbetsintensiva tekoindustrin att bi-
behålla sin ställning och kanske t.o.m. förbättra den. Det håller vi i miljöpar-
tiet gärna med om. Och det vore trevligt om vi kunde få stöd för de skatteför-
slag som vi har lagt fram. De har denna inriktning. En grundläggande princip
för miljöpartiet är att beskattningen skall vara låg på det som mänskligheten
har gott om, nämligen arbetskraft, och att beskattningen skall vara hög på
det som mänskligheten har ont om, nämligen energi och andra naturresur-
ser. 1 den andan har vi lagt fram våra skatteförslag. Vi säger att arbetsgivar-
avgiften i större delen av landet skall sänkas med 3 % under det första året
och med ytterligare 1 % året därpå. I glesbygden skall sänkningen vara
större, nämligen 9 resp. 10%.
På samma sätt har vi när det gäller de lönelägen som är aktuella inom just
tekoindustrin föreslagit något lägre inkomstskatter än dem som folkpartiet
och socialdemokraterna har gjort upp om. För att få budgetbalans och skapa
resurser för den omställning till ett miljövänligare samhälle som vi menar är
absolut nödvändig har vi föreslagit ganska kraftigt höjda skatter på energi
och miljöfarliga utsläpp. De sänkta arbetsgivaravgifterna innebär ungefär 20
miljarder kronor. Det tar vi in, och väl det, genom höjda skatter på energi
och utsläpp. Jag skall inte fortsätta att argumentera om detta. Jag vet att man
kommer att säga att om vi beskattar dessa resurser på detta sätt kommer
förbrukningen av dessa resurser att minska. Det är vi medvetna om. Jagskall
emellertid inte utveckla detaljerna i detta sammanhang. Men det är alldeles
uppenbart att man med en sådan politik gynnar arbetsintensiv verksamhet,
bl.a. inom tekoindustrin. Vi menar alltså att det är på det sättet som man når
målet att undvika en ytterligare nedtrappning av tekoindustrin och kanske
t.o.m. få en ökning. Därför har vi inte anslutit oss till de förslag som centern
har lagt fram om specialla anslag eller lån till tekobranschen.
Däremot har vi anslutit oss till ett centerförslag som innebär att SINDs
tekogrupp borde förläggas till Proteko i Borås. Utskottsmajoriteten säger
att den inte kan tillstyrka detta men avslöjar inte varför man inte kan till-
styrka det. Jag tycker faktiskt att det är utskottets skyldighet att tala om var-
för man är oförmögen att tillstyrka detta förslag som, såvitt vi kan bedöma,
är ett vettigt decentraliseringsförslag - man flyttar verksamhet från det över-
hettade Stockholmsområdet till det betydligt mindre överhettade Boråsom-
rådet.
När det gäller linodlingen har vi tagit upp de förslag som riksgruppen för
utveckling av lin har lagt fram. Den har föreslagit att man skall göra en rejäl
satsning för att starta denna verksamhet som i Sverige har legat nere under
åtskilliga år men som har så många intressanta förutsättningar. Gruppen fö-
reslår 12 milj.kr. per år under en femårsperiod och dessutom ett startbidrag
på 15 milj.kr. Vi har i detta fall anslutit oss till gruppens förslag.
Det är osäkert om denna odling kommer att bli lönsam i konventionell
mening. Men linet har så många förnämliga egenskaper att det borde vara
värt ett visst samhällsstöd. Inom t.ex. sjukvården kan lakan av lin förhindra
många liggsår hos äldre patienter och hos nyopererade patienter. Hur många
miljoner det skulle kunna vara värt är svårt att uppskatta. Men det är alldeles
klart att lakan av lin skulle spara både pengar inom sjukvården, dyrbara
sjukhusdagar och även åtskilligt mänskligt lidande. Det är en mycket enkel
åtgärd som en följd av en satsning på linet.
Jag yrkar bifall till reservationerna 11 och 13.
Anf. 193 REYNOLDH FURUSTRAND (s):
Herr talman! Eftersom kvällen är sen skall jag fatta mig kortare än de 15
minuter som jag har anmält. Det tror jag gläder en del.
Jag kan inledningsvis inte låta bli att något kommentera de tidigare inläg-
gen. Vi har från moderaterna under de år som jag har haft förmånen att få
ansvaret för att debattera dessa frågor hört samma klagovisa om att det är
pålagor och skatter som har hindrat den svenska tekoindustrin från att ut-
vecklas på ett bättre sätt. Man måste fråga vilka skillnader som skulle ha
gjorts för svensk tekoindustri i förhållande till andra industrier. Det är känt,
fru Falkmer, att er uppfattning är att skatterna skall vara i stort sett noll för
industrin. Men tro inte för ett ögonblick att en sådan politik skulle leda till
att vi i det här landet över huvud taget hade en tekopolitik värd namnet.
Detta är dessutom märkligt att konstatera eftersom moderaterna i andra
sammanhang när det gäller mineraljakt, kartering och annat är beredda att
satsa i stort sett dubbelt så mycket som vi socialdemokrater vill satsa. Då är
penningpåsen inte tom, utan då är man beredd att spä på mer.
Det hade varit trevligt om Hadar Cars hade varit kvar i kammaren. Det är
han emellertid inte. Han, tillsammans med de andra borgerliga kollegerna,
hade under åren 1976—1982 möjlighet att radikalt ändra tekopolitiken. Då
hade man kunnat sänka skatter, ta bort avgifter och visa om det fanns möjlig-
het att bedriva någon politik som skulle ha varit bättre än den som vi social-
demokrater har fört. Verkligheten är väl att det inte var på det sättet. Vad vi
socialdemokrater gjorde när vi kom tillbaka till regeringsmakten 1982 var att
stänga akutmottagningen där en del ministrar hade suttit och i stort sett göds-
lat ut pengar till industrin och betalat den ena och den andra verksamheten
både två och tre gånger. Vi ville föra en mer konsekvent politik.
Jag måste även något kommentera det som Lennart Brunander sade. Han
sade att majoriteten i näringsutskottet är både blind och döv när det gäller
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
och tekohandel
163
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
och tekohandel
uppfattningen om den framtida tekopolitiken. Vi får väl tåla den kritiken,
även om jag trodde att den skulle ha uttryckts på ett mer nyanserat och intel-
ligent sätt. Det viktiga, Lennart Brunander, är att också ha känsla för det
som kommer att hända i framtiden, att tänka mer globalt, att inte bli direkt
utvecklingsfientlig, för att använda ett ord som ni i andra sammanhang bru-
kar lägga er vinn om när det gäller tekopolitiken.
Herr talman! 1 det betänkande som vi behandlar tas frågorna om tekoin-
dustrin och tekohandeln upp. I anslutning till betänkandet behandlas också
16 motioner från den allmänna motionstiden. Låt mig konstatera att svensk
textil- och konfektionsindustri fortfarande brottas med problem som till viss
del är av både lönsamhets- och strukturkaraktär. Statens industriverk,
SIND, bedömer att produktionen kommer att minska ytterligare något un-
der innevarande år. Det tyder på att tekoindustrins kostym håller på att an-
passas till marknadens förutsättningar. Precis som någon gjorde tidigare här
i talarstolen kan jag också konstatera att marknadsläget för den svenska
tekoindustrin, och inte bara den svenska, i mycket kännetecknas av en glo-
bal överkapacitet. 1 vårt land är situationen för närvarande den, att vi har en
garderob som motsvarar en befolkning på ca 40 miljoner människor relaterat
till en befolkning på 8,5 miljoner. Numera möter de svenska producenterna
på så gott som alla marknader ett mycket allsidigt utbud av varor, varor som
kommer från såväl andra industriländer som från utvecklingsländer. Att no-
tera är också att många av dessa varor har blivit kvalitativt bättre genom
åren.
Herr talman! Den utveckling som vi nu ser går allt snabbare. Det gäller
för så gott som alla våra industriföretag, för alla branscher. Det är alltså ing-
enting som är specifikt för tekoindustrin. För stålindustrin, för bilindustrin,
för pappers- och massaindustrin m.fl. har detta varit en vardag under väldigt
lång tid, ja, under många år. Den allt snabbare internationaliseringen, som
vi är en del av, kommer naturligtvis att ställa krav på förändringar som kom-
mer att beröra oss som både konsumenter och producenter.
1989 beslutade vi här i riksdagen om industripolitiska åtgärder för tekoin-
dustrin inom en total ram på 225 milj.kr. under en tioårsperiod, räknat från
budgetåret 1989/90. Vi slog då fast att det var de små och medelstora företa-
gen samt lönsömnadsföretag som borde få en större del av åtgärderna än
man fått tidigare. Vi hade konstaterat att det tidigare stödet mer gynnat de
stora och relativt stabila företagen. I årets budgetproposition föreslår rege-
ringen att 85 milj.kr. skall anvisas för industripolitiska åtgärder för tekoindu-
strin under budgetåret 1991/92. Detta innebär att den sista fasen av det teko-
program som vi beslutade om 1989 nu genomförs.
När vi fattade beslut om hur vi skulle ge bästa möjliga förutsättningar för
att få en bra och kompetent tekoindustri för framtiden, hävdade vi socialde-
mokrater att vi skulle rikta stödet till områden som var och är långsiktigt
utvecklande. Huvudparten av de 85 milj.kr. skulle enligt regeringen - och
den uppfattningen står vi socialdemokrater i utskottet bakom - användas till
branschfrämjande åtgärder. Det handlar om satsningar på exportfrämjande,
ökad teknikspridning, bättre produktutveckling, bättre design, bättre mate-
rialteknik och bättre utbildning. Det är det som vi socialdemokrater menar
164
skall ge tekoindustrin möjligheter att vara med och hävda sig i den hårdare
konkurrensen.
Herr talman! Det har genom åren rått delade meningar här i riksdagen om
stöd till tekoindustrin. Uppfattningar har funnits om allt, från inga stödinsat-
ser över huvud taget - de idéerna hörde vi redovisas tidigare - till ökade och
större stödinsatser. En genomgång av de motioner som behandlas i betän-
kandet visar att positionerna fortfarande är ungefär desamma. Möjligen har
det skett en nyansering på någon punkt. Den mest markanta nyanseringen
är att man för något år sedan döpte om det man från början kallade avveck-
lingslån till utvecklingslån. Det senare låter bättre, men konstruktionen och
innehållet är faktiskt desamma.
Utskottsmajoriteten tror heller inte denna gång att den nämnda lånefor-
men skulle gagna en offensiv utveckling av tekoindustrin. Tekoindustrin och
andra industriers möjligheter till riskkapital måste ordnas på annat sätt än
genom att konstruera speciella låneformer för branscher. Låt mig bara på-
minna om att riksdagen våren 1990 bl.a. fattade ett beslut om att bilda fem
sex regionala riskkapitalbolag. Det blev ingen enighet bakom det beslutet.
Det hade vi inte väntat oss heller. Men det är meningen att de här riskkapi-
talbolagen skall ge tekoindustrin möjligheter att vara med och utifrån intres-
santa projekt få del av riskkapital för framtida satsningar.
Herr talman! Jag ber därför att få yrka avslag på de motioner och reserva-
tioner som berör stödet till tekoindustrin och bifall till utskottsmajoritetens
förslag.
Hösten 1988 beslutade vi här i riksdagen att importrestriktionerna skulle
vara helt avvecklade fr.o.m. den 31 juli i år, detta som en konsekvens av att
det nuvarande förlängda multifiberavtalet löper ut. Med stöd av detta har
Sverige, i likhet med många andra länder naturligtvis, begränsat importen
av textil- och konfektionsvaror från de s.k. lågprisländerna. Vad kommer
avvecklingen att få för konsekvenser? Kommer svensk tekoindustri att över-
leva? Kommer vi att utsättas för en anstormning av dåliga produkter, m.m.?
Herr talman! Jag har den fullaste förståelse och största respekt för de män-
niskor som ställer de här frågorna. Jag besökte häromkvällen Beklädnads
avdelning i Vingåker i Södermanland tillsammans med många av dem som
arbetar inom tekoföretaget Ljungströms och diskuterade bl.a. dessa frågor.
På Ljungströms har man varslat 86 anställda, de flesta kvinnor. Företaget
kommer att lägga ut mer av den enklare tillverkningen till Ungern. Man för-
stod att detta skulle komma förr eller senare. Nu menade man att det gällde
att visa att man utvecklade sin verksamhet ännu mer. Det var ingen som för-
vägrade människor i Ungern att få ta del av industriell utveckling på detta
område, ett område som de behärskar och kan utveckla. Man sade att det
nu gäller att vässa klorna ytterligare. Det är naturligtvis den inställning som
måste till, att vässa klorna ytterligare för att vara kvar på marknaden och
hävda sin specifika art.
När näringsutskottet i yttrande till finansutskottet 1988 ställde sig bakom
regeringens förslag var det mot bakgrund av att de slopade restriktionerna
på sikt dels skulle leda till lägre konsumentpriser, dels skulle få en positiv
effekt för utvecklingsländerna. Men vi sade också från utskottsmajoritetens
sida att regeringen måste verka för att tekosektorn integreras i GATTs ordi-
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
och tekohandel
165
12 Riksdagens protokoll 1990/91:91
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
och tekohandel
166
narie regelverk. Vidare anslöt vi oss 1988 till regeringens uppfattning att ett
omedelbart upphävande inte var lämpligt, utan tekoföretagen skulle ges en
rimlig tid för att anpassa sig och vidta nödvändiga åtgärder.
Herr talman! Riksdagen beslutade i december 1990 att Sverige skall an-
söka om fullt medlemskap i EG. Utrikesutskottet har bedömt det som san-
nolikt att dessa förhandlingar skall komma till stånd någon gång under 1991.
Ett medlemskap i EG innebär bl.a. en anpassning till den gemensamma han-
delspolitiken, inkl, den på tekoområdet. Hur anpassningen skall ske och
vilka övergångsarrangemang som kan bli aktuella på olika områden är frågor
som kommer att få lösas under de kommande förhandlingarna.
En annan viktig faktor i detta sammanhang är att man förhoppningsvis
kommer att återuppta GATTs s.k. Uruguay-runda. Avsikten med den är att
den skall leda till en överenskommelse om återgång av villkoren för tekohan-
del till normala GATT-regler. Detta kommer naturligtvis också att innebära
att EGs tekorestriktioner på sikt kommer att avvecklas. Personligen både
tror och hoppas jag att EG den dag Sverige är medlem har slopat sina restrik-
tioner. Jag tror att det är nödvändigt för att vi över huvud taget skall få en
bättre och stabilare världshandel.
Låt mig också understryka att utskottsmajoriteten förutsätter att rege-
ringen nu noga följer utvecklingen inom tekoindustrin och att man drar för-
sorg om att erforderliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder med kraft sätts in
på orter eller i regioner som påverkats av en ändrad marknadssituation.
Detta gäller naturligtvis inte enbart teko. Vi såg i tidningarna och på nyhe-
terna vad som håller på att hända i Hallstahammar. Legoindustrin under bil-
industrin drabbas av mycket kännbara effekter.
Herr talman! Jag yrkar härmed avslag på de motioner och reservationer
som berör tekohandelsfrågor.
Låt mig också kort beröra två andra frågor som återkommit och behandlas
i betänkandet. Det gäller ursprungsmärkning av kläder och frågan om social-
klausul.
Ursprungsmärkningen är en bestämmelse som kom till 1983. Vi vet att
denna fråga bl.a. har tagits upp av kommerskollegiet, som menar att man
borde kunna avveckla bestämmelsen. Vi vet också att den här frågan kom-
mer att bli föremål för övervägande i anslutning till en kommande proposi-
tion om ett EES-avtal. Därför menar vi att riksdagen inte nu behöver ta nå-
got initiativ i den här frågan.
Riksdagen har också vid flera tillfällen behandlat frågorna om införande
av en socialklausul. Sverige är ett av flera länder som i GATT driver frågan
om att inrätta någon form av socialklausul. Dessutom finns genom en av
ILO, internationella arbetsorganisationen, antagen konvention om mini-
miålder för arbete och ökad social hänsyn i arbetsförhållandena. I FN-kon-
ventionen om barns rättigheter hhr detta också antagits och strukits under.
Utskottet vill upprepa sin tidigare ståndpunkt i frågan om införandet av
socialklausul. Frågan är under behandling i GATT och föranleder därför
inget initiativ utöver detta.
Låt mig slutligen något beröra de motioner som tar upp frågan om linod-
ling. Utskottet står fast vid de bedömningar rörande linodling och linföräd-
ling som vi gjorde hösten 1990. Vi vill också framhålla att linfrågorna är vik-
tiga och att det är önskvärt att linhanteringen på sikt kan få en ökad omfatt-
ning. Det ligger också i linje med den nya livsmedelspolitiken.
Som exempel kan också nämnas att lantbruksstyrelsen har utfärdat till-
lämpningsföreskrifter avseende omställningsstöd gällande bl.a. linodlingen i
syfte att underlätta det hela.
Dessutom har, som man utförligt beskriver i betänkandet, riksgruppen för
linets utveckling presenterat ett nationellt forsknings- och utvecklingsprog-
ram. Mot den bakgrunden anser utskottet att det nu inte finns någon anled-
ning för riksdagen att ta ett initiativ i den frågan.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan i
detta betänkande och avslag på samtliga motioner och reservationer.
Anf. 194 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Reynoldh Furustrand återkommer till en sak som socialde-
mokraterna gärna återkommer till. Det gäller talet om att man under den
borgerliga regeringstiden gödslade med pengar när det gäller den svenska
industrin. Men låt mig då erinra om att orsaken till att man blev tvungen
att göra det var att socialdemokraterna i början av 70-talet hade skjutit den
svenska ekonomin i sank. Stora insatser gjordes för att omstrukturera stål-
industrin. Träindustrin omstrukturerades. Stora insatser gjordes också på
andra områden. Frukterna av allt detta arbete skördade svenskt näringsliv
under 80-talet. Den socialdemokratiska regeringen hade stor nytta därav.
Min beskrivning av verkligheten skiljer sig alltså något från den som Rey-
noldh Furustrand gärna vill tala för. Jag hävdar att min beskrivning mera
överensstämmer med sanningen.
Sedan säger Reynoldh Furustrand att det väl kunde ha gjorts en radikal
ändring av tekopolitiken under den borgerliga regeringstiden. Ja, det skedde
också en radikal ändring av tekopolitiken under den tiden - låt vara att
denna ändring skedde med socialdemokratiskt stöd. Det var ju då man lade
grunden för en satsning på svensk teko. Men när socialdemokraterna senare
kom till makten skedde det en successiv nedtrappning. Man gjorde gemen-
sam sak med moderaterna och folkpartiet, och nu är man på väg att upphöra
med dessa satsningar helt och hållet.
Reynoldh Furustrand säger att det är nödvändigt att ha en känsla för vad
som händer. Ja, det är alldeles klart att det måste vara så. Men jag tycker att
det är ganska dåligt ställt med den känslan just nu. Det finns ju ett beslut om
att Sverige skall ansöka om medlemskap i EG. Men EG har helt andra regler
än vad vi i Sverige har. Man är med i samma GATT-förhandlingar. Man syf-
tar till ett borttagande av de handelshinder som finns. När man kommer dit-
hän - och det är vi alla överens om - har man säkert slagit in på en bra väg.
Men det finns inga tecken i dag på att EG kommer att hamna där inom en
snar framtid. GATT-förhandlingarna går ju ganska trögt. Sverige går visser-
ligen före. Men samtidigt skall vi ansöka om medlemskap i EG. Det finns
ingen överensstämmelse här. Det finns alltså ingen känsla för hur verklighe-
ten egentligen ser ut.
Det är absolut rimligt att ta hänsyn till dessa saker i det här samman-
hanget. Även om det inte rådde klarhet på den punkten för två år sedan då
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
och tekoliandel
167
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
och tekohandel
168
beslutet i fråga fattades, är det i alla fall nu klart hur det förhåller sig. Därför
borde den rätta känslan finnas. Då skulle det gå att ändra på fattat beslut.
Reynoldh Furustrand säger att det måste ske en anpassning vad gäller
storleken på den här näringen. Ja, jag menar att man är i färd med att an-
passa denna så till den grad att man nästan förintar näringen. Jag tycker att
det är fel. Det är därför som vi i centerpartiet ständigt och jämt går emot
presenterade idéer i det här avseendet. Vi vill ha en satsning på svensk teko.
Vi vill alltså utveckla denna - inte avveckla, som Reynoldh Furustrand änd-
rade till. Det handlar alltså om att det behövs en utveckling på detta område.
Vi vill ha lånestöd för att kunna få en utveckling. Det gäller ju att få till
stånd utbildning, att skaffa maskiner och att göra omstruktureringar med
tanke på design osv. Det skall ske på ett enkelt sätt. Precis tvärtemot vad
Reynoldh Furustrand talar om vill vi ha ett system som icke är byråkratiskt.
Herr talman! Är det inte rimligt att vi nu följer de regler som EG faktiskt
har?
Anf. 195 KARIN FALKMER (m) replik:
Herr talman! Som vanligt är det fråga om samma klagovisa, säger Rey-
noldh Furustrand. Jag kan bara beklaga att socialdemokraterna under alla
år har vägrat att lyssna. De vill inte förstå vad det extremt höga svenska skat-
tetrycket innebär för svensk industris konkurrensförmåga.
Den svenska tekoindustrin är arbetsintensiv. Därmed har denna bransch
varit känsligare än andra branscher. Nu drabbar den tredje vägens politik
med full kraft även övrig svensk industri. Det råder inget tvivel om att Sve-
rige befinner sig i en hemmagjord ekonomisk kris.
För att Reynoldh Furustrand inte skall tro att det bara är moderaterna
som talar om att kostnadsläget i Sverige är för högt skall jag här läsa upp
vad som sägs i SINDs senaste pressmeddelande. Detta pressmeddelande är
daterat den 13 mars 1991 och handlar om teko. Så här står det: ”Varslen be-
rör främst beklädnadsindustrin. 1 slutet av 1990-talet finns det, om progno-
serna slår in, knappast någon tillverkning av kläder kvar i Sverige. Design,
tillskärning och provsömnad kommer fortfarande att finnas kvar i landet,
men de stora serierna kommer att tillverkas utomlands, spår rapporten. Den
främsta orsaken är framför allt det höga kostnadsläget i Sverige.”
Så en kommentar med anledning av det som Lennart Brunander sade.
Anf. 196 TREDJE VICE TALMANNEN:
Repliken gäller Reynoldh Furustrands anförande.
Anf. 197 HADAR CARS (fp) replik:
Herr talman! Reynoldh Furustrand har besökt Ljungströms. Han säger,
som jag tolkar innebörden av hans ord, att han där inte kunde finna någon
som missunnade ungrarna att också på export utnyttja den kunskap som de
har inom tekoområdet. Vad jag här har sagt är inte ordagrant vad Reynoldh
Furustrand uttryckte - jag ser att han nickar och därmed ger uttryck för sam-
förstånd. Men han har i alla fall inte rätt på den punkten.
När Reynoldh Furustrand var på besök hos Ljungströms fanns det en som
förvägrade ungrarna nämnda möjlighet, nämligen Reynoldh Furustrand. I
den här salen företräder han ju ett parti och en regeringspolitik som medver-
kar till särskilda begränsningar just för länderna i Östeuropa - dvs. just för
Ungern, Polen, Tjeckoslovakien osv. - när det gäller export av tekoproduk-
ter till Sverige. Reynoldh Furustrand kommer också att rösta i enlighet där-
med när frågan, efter den diskussion som vi nu för, i morgon kommer att
avgöras här i kammaren. På denna punkt har Reynoldh Furustrand alltså
inte rätt. Inte heller har han rätt när han bedömer vad som hände i fråga om
tekopolitiken under de borgerliga regeringsåren.
Det är sant att det inte gick att föra en konsumentvänlig tekopolitik. Orsa-
ken var att det i riksdagen fanns en majoritet som var emot en sådan politik -
en majoritet företrädd av och som hade sin tyngdpunkt i det parti som Re-
ynold Furustrand tillhör. Man hade stöd av centerpartiet och vänsterpartiet
kommunisterna, som det senare partiet kallades under den tid då man vå-
gade stå för sin ideologi.
Det är socialdemokraternas ändrade inställning - så småningom, ja,
egentligen alldeles för sent har ju ni socialdemokrater kommit till insikt om
att det är nödvändigt att föra en mera frihandelsvänlig och konsumentinrik-
tad politik inom tekoområdet - som gör att det är möjligt för er att nu lägga
fram förslag som i dessa avseenden kan få stöd från moderaterna och folk-
partiet. Därigenom kan en riksdagsmajoritet uppnås.
Det är bara att glädja sig åt var syndare som ångrar sig och kommer till
bättring, som det heter. Vi får väl glädjas när det gäller socialdemokraterna
i det här fallet.
Beträffande den ekonomiska politiken i stort och de problem som svensk
teko i dag har räcker det inte, Reynoldh Furustrand, att bara önska livskraft.
Härför krävs det en annan politik i väsentliga avseenden. Önska kan vi alla
göra. Men för att vi skall få ett livskraftigt svenskt näringsliv behövs det i
första hand en ny regering.
Anf. 198 LARS NORBERG (mp) replik:
Herr talman! Reynoldh Furustrand talar om de under uppbyggnad va-
rande riskkapitalbolagen som ett bra stöd för svensk teko. Vi i miljöpartiet
har sagt nej till detta med riskkapitalbolag. I stället har vi yrkat på ett inför-
ande av närfonder. Vi ifrågasätter om det är så, att småföretagen och de me-
delstora företagen verkligen är intresserade av riskkapitalbolag av den typ
som regeringen föreslår. Vi tror inte att man från företagens sida är särskilt
förtjust över att få staten som delägare i företagen.
Vi har sagt att den tyska metoden med egetkapitalhjälp till företagarna
personligen kan vara något som borde undersökas här i landet. Detta lär ha
slagit väldigt väl ut i Västtyskland. Jag tänker alltså på västtyskarnas ”Eigen-
kapitalhilfe” - något som har praktiserats i Västtyskland under ett antal år.
Det faktum att just den socialdemokratiska metoden för stöd till de
mindre och medelstora företagen har accepterats betyder ingalunda att man
anser att dessa företag skall lämnas i sticket av staten.
Så ett par andra synpunkter. Socialklausulen tackas det nej till i en reser-
vation som bl.a. jag står bakom. Vi reservanter hänvisar till att detta är något
som skall skötas av GATT. Det skulle vara intressant att få höra litet grand
om hur långt man har kommit i sina ansträngningar inom GATT. Finns det
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
och tekohandel
169
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
ocli tekoluindel
170
något hopp om att gjorda ansträngningar leder någon vart? Det finns ju möj-
ligheter att på egen hand ta upp frågan och hänvisa till att vi själva, om andra
länder aldrig vill göra någonting, väl får se till att något händer.
Utskottet uttalar sig dunkelt om ursprungsmärkningen. Personligen anser
jag att ursprungsmärkningen är intressant. Jag kan alls inte förstå varför
denna skal) avskaffas. Det finns nämligen åtskilliga skäl för ett bibehållande
av denna. Att ursprungsmärkningen skulle vara särskilt kostsam kan jag hel-
ler inte begripa.
Anf. 199 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Man kan konstatera att Reynoldh Furustrand och de andra
EG-vännerna talar om frihandel på tekoområdet, men sedan kryper de
tryggt och försiktigt bakom EGs tullmurar, visserligen med förbehåll för och
förhoppningar om att EG skall bryta ner sina tullmurar gentemot omvärl-
den. Jag vill ansluta mig till Lennart Brunanders bedömning där, att det är
romantiska föreställningar om utvecklingen. Vi får räkna med att EG under
överskådlig framtid kommer att behålla sina tullmurar gentemot tredje värl-
den och gentemot Östeuropa. Då går många av de liberaliseringseffekter
som man eftersträvar genom beslutet att upphäva multifiberavtalet förlo-
rade.
Reynoldh Furustrand nämnde också att liberalisering av importen har till
syfte - och har dessutom haft den effekten - att gynna konsumenterna. Det
vill jag också gärna tro, men det är inte alldeles självklart att det är så. Men
en sak är klar: Priserna på t.ex. skjortor har ökat. Det svåra är att bedöma
om priserna skulle ha ökat ännu mer om inte liberalisering hade skett. Vad
som krävs, förutom en liberalisering av handeln, är att det sker en övervak-
ning av marknaden hemma i Sverige, så att effekterna av liberaliseringen av
den internationella handeln verkligen kommer konsumenterna till godo och
inte hamnar i mellanled på vägen och går förlorade.
Slutligen vill jag instämma i vad Lars Norberg sade om socialklausuler.
Det är viktigt att Sverige är pådrivande där. Jag tycker också att det är på sin
plats att Sverige tar egna initiativ för att införa sådana i handelsavtal.
Anf. 200 REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik:
Herr talman! För att ge de två återstående talarna någon chans att få säga
någonting i detta viktiga ämne ber jag att få återkomma i nästa års tekode-
batt.
Anf. 201 HANS NYHAGE (m):
Herr talman! Sveriges ekonomi befinner sig i en påtagligt allvarlig krissi-
tuation. Inom näringslivet kommer nu varsel och företagsnedläggelser på lö-
pande band. Många människor blir friställda och arbetslösa. Inte minst gäl-
ler detta för tekoindustrin, där Sjuhäradsbygden har drabbats mycket hårt.
Regeringen har nu presenterat ett åtgärdsprogram för att söka möta den
värsta arbetslösheten. Åtgärderna är nödvändiga i det korta perspektivet,
men ändå är det ju ingenting när det gäller problemen på arbetsmarknaden.
Arbetslösheten kommer alltfort att öka. Regeringens arbetsmarknadspro-
gram utgör ännu ett talande bevis för hur den socialdemokratiska ekono-
miska politiken har misslyckats. Regeringen bär huvudansvaret för den kris-
situation som i dag råder.
Nedgången för tekoindustrin är djupt allvarlig. Vi är ju på väg att förlora
allt vad tekoindustri heter. Det höga kostnadsläget och den allt större impor-
ten från lågprisländerna är till stor skada för industrin. Höga skatter och av-
gifter har ökat kostnaderna på de svenska produkterna och allvarligt försäm-
rat konkurrensmöjligheterna.
Mot den nu gällande bakgrunden är det allvarligt att Sverige som enda
land i världen skall släppa tekoimporten totalt fri. Huvudargumentet för
detta är att priserna blir mycket lägre till fromma för konsumenterna. Att
priserna blir lägre på lågprisimporterade varor är ett synnerligen intelligent
konstaterande! Därtill anförs att vi skall hjälpa människorna i utvecklings-
länderna genom att köpa deras varor. Men ingen av dem som är mest frälsta
för en totalt fri tekoimport tycks bemöda sig om att åtminstone fundera över
vad kostnaderna blir för friställda och arbetslösa tekoanställda. Ingen av
dem tycks heller bekymra sig om vad det kostar i social bemärkelse för dem
som är arbetslösa och deras anhöriga. Det går inte att resonera på det sättet,
får man höra från skilda håll, inte minst från högsta ansvarigt ministerhåll
där ansträngningarna för att göra några insatser av värde för den hårt drab-
bade Sjuhäradsbygden är minimala. Man bara viftar bort kostnaderna för
arbetslöshet och socialt illamående hos många människor för att få anrätt-
ningen av en gränslös tekoimport att se riktigt aptitlig ut!
Av den samlade svenska tekoimporten går närmare hälften på export, och
av denna åter går i dag ca 42 % till EG, motsvarande 2,3 miljarder kronor.
EG är alltså en utomordentligt viktig marknad för svensk tekoindustri. Po-
tentiellt är den dessutom givetvis än mer betydande genom att EG-länderna
tillsammans har 340 miljoner invånare.
En svensk anslutning till EG är således även av den anledningen angelä-
gen. Dess bättre är numera även andra partier än moderata samlingspartiet
anhängare till ett svenskt medlemskap, som borde kunna bli verklighet i mit-
ten av 1990-talet. Reynoldh Furustrands förhoppning om att EG skulle av-
skaffa sina tekoimportbegräsningar när Sverige blir medlem är helt utan nå-
gon verklighetsförankring. Om det skulle vara sant, skulle det betyda att
svenskt medlemskap skulle dröja långt in på 2000-talet. Från EG har man
klart och otvetydligt deklarerat att ett villkor för liberalisering från EGs sida
av importreglerna är att det blir en mångårig övergångstid. Det konsekventa
i att vi inför en ansökan om medlemskap driver en tekopolitik helt motsatt
EGs är sannerligen inte lätt att skönja! Så mycket mer som vi, när medlem-
skapet är verklighet, ändå måste tillämpa EGs regler och således återgå till
importrestriktioner av något slag.
Helt konsekvent och rimligt skulle det således vara att riksdagen omprö-
vade sitt beslut om en totalt fri tekoimport och i stället beslutade att Sverige
skall tillämpa de regler för import av tekovaror som tillämpas av EG. Detta
skulle därtill stärka trovärdigheten i vår ansökan om medlemskap.
Alldeles självklart måste vi också försöka begränsa de mycket höga pro-
duktionskostnaderna för svenska tekovaror. Det kan ske på skilda sätt,
främst genom en sänkning av skatter och avgifter. Moderata samlingspartiet
har i sina partimotioner om den ekonomiska politiken och skattepolitiken
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
och tekohandel
171
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
ocli tekohandel
172
lagt fram en rad förslag, som syftar till att stimulera näringslivet till ökad
produktion och expansion. Av förslagen kan här nämnas sänkta arbetsgivar-
avgifter, avskaffande av den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten, slo-
pande av skatten på i företagen arbetande kapital och lägre skatt för investe-
ringar. Ett genomförande av de åtgärderna skulle medföra god tillväxt, låg
inflationstakt och arbete åt alla. De positiva effekter som en sådan politik
får för näringslivet som helhet kommer givetvis också att vara av största be-
tydelse för tekoindustrin. De av moderaterna föreslagna åtgärderna är såle-
des angelägna.
Slutligen vill jag anföra att jag delar den uppfattning som tidigare här har
framförts beträffande betydelsen av Proteko i Borås som ett centrum för ut-
bildningen inom tekoindustrin. Det är beklagligt att utskottsmajoriteten inte
velat medverka till den i det stora sammanhanget blygsamma satsningen som
det här är fråga om.
Herr talman! Vad jag här har anfört har jag i huvudsak också presenterat
i en motion till årets riksdag. Motionen har till sina olika delar tyvärr av-
styrkts av en kraftig utskottsmajoritet. Med hänsyn därtill avstår jag från att
i denna sena timme ställa något särskilt yrkande, men jag avser att i tillämp-
liga delar lägga ner min röst vid eventuella voteringar.
Anf. 202 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! I min vigselring skulle jag om jag hade starkare ögon och om
ljuset vore bättre i kammaren kunna se en kattfot. Den innebär att statens
provningsanstalt i Borås har kontrollerat metallen i min vigselring och sagt
att det är 18 karats guld. För några år sedan beslutade riksdagen att ta bort
denna bestämmelse om kontroll. Skäl - harmonisering till Europeiska ge-
menskapen.
Stockholms fondbörs har en etikkommitté. Vad den gör framgår av nam-
net. Jag är ledamot i denna kommitté. För två veckor sedan fick vi höra en
föredragning av företrädare för aktiebolagslagskommittén - det är många
bokstäver, men den heter faktiskt så. Man redovisade det arbete som pågår
för att överarbeta lagvidriga aktiebolag i Sverige. Skäl - harmonisering till
Europeiska gemenskapen.
I direktiven till alla offentliga utredningar som pågår och har pågått under
senare år har det funnits ett uppdrag att överväga internationella bestämmel-
ser. Skäl - harmonisering till Europeiska gemenskapen.
Här har jag nämnt tre exempel där denna strävan finns. Nu vill jag ta ett
exempel där vi går precis motsatt väg. Som Reynoldh Furustrand sade för
en stund sedan beslutade riksdagen under 1988 att de återstående importre-
striktionerna för tekovaror skulle slopas den 31 juli i år. Jag har insett för
länge sedan att det är svårt att få en ändring på ett beslut, men just i detta
fall finns det utomordentligt starka sakliga skäl för riksdagen att ompröva
sitt tidigare beslut. Varför det? Jo, sedan beslutet fattades har vårt land till-
sammans med övriga EFTA-länder inlett och snart med lyckat resultat, hop-
pas många av oss, genomfört förhandlingarna om det s.k. EES-avtalet. Riks-
dagen har dessutom i december med mycket stor majoritet beslutat att Sve-
rige under det här året skall ansöka om fullt medlemskap i EG. Det innebär,
som några talare tidigare sagt, att när vi blir medlemmar så kommer vi att få
ansluta oss till de bestämmelser som finns inom EG. Men sedan 1988 har
en väsentlig förändring skett både vad gäller handelspolitiken och vad gäller
andra politikområden. EG har ställt i utsikt att man på sikt skall avveckla
importrestriktionerna men sagt att det behövs en övergångsperiod på
tio—tolv år.
Detta innebär att om riksdagen följer utskottets förslag i den här delen
kommer restriktionerna att slopas fr.o.m. den 31 juli i år. När vi sedan blir
medlemmar, vilket en stabil majoritet ser fram emot, kommer vi att införa
restriktionerna igen.
Detta förefaller inte vara speciellt rationellt eller förnuftigt utifrån några
utgångspunkter. Jag tycker tvärtom att det är uppochnedvända världen.
Därför hoppas jag att riksdagen kommer att stödja reservation nr 3 i den
votering som tydligen kommer att äga rum i morgon.
I detta anförande instämde Lahja Exner (s).
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 april.)
Kammaren beslöt att ärendebehandlingen skulle fortsättas vid arbetsple-
num den 11 april.
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av prop. 1990/91:128 Sjöfylleri m.m.
1990/91:L19 av Sören Norrby (fp)
1990/91 :L20 av Martin Olsson (c)
1990/91 :L21 av Hans Göran Franck m.fl. (s)
1990/91 :L22 av Elisabet Franzén (mp)
1990/91 :L23 av Göran Ericsson (m)
med anledning av prop. 1990/91:130 Ändringar i vapenlagen (1973:1176)
m.m.
1990/91 :Ju37 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m)
1990/91 :Ju38 av Alf Wennerfors (m)
1990/91 :Ju39 av Lena Öhrsvik (s)
1990/91 :Ju40 av Kjell Ericsson m.fl. (c)
1990/91:Ju41 av Stina Eliasson (c)
1990/91 :Ju42 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m)
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Tekoindustri
och tekohandel
173
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Anmäldes att följande frågor framställts
den 9 april
1990/91:509 av Pär Granstedt (c) till utrikesministern om kurderna i Irak:
De upprepade attackerna från den irakiska regimen mot den kurdiska be-
folkningen nödvändiggör intetnationella ingripanden. En lösning kräver att
kurderna får ett självstyre och garantier mot fortsatta militära övergrepp
från statsledningens sida.
Vilka internationella initiativ avser den svenska regeringen att ta för att
möjliggöra den kurdiska befolkningens överlevnad i Irak?
1990/91:510 av Barbro Sandberg (fp) till statsrådet Maj-Lis Lööw om möjlig-
heten för estniska ungdomskörer att besöka Sverige:
Ett antal skolkörer från Valgama i Estland har planerat att besöka Öst-
hammars kommun i vår. Östhammar och Valgama är s.k. vänorter och man
försöker bedriva ett aktivt kulturutbyte sinsemellan.
Nu riskerar resan att ställas in på grund av att flertalet av ungdomarna inte
har eget pass. I Estland ställer man inte ut pass till personer under 15 år utan
dessa skrivs in i sina resp, föräldrars pass. Bara ett fåtal föräldrar kommer
att följa med på resan varför flertalet barn blir passlösa.
Arrangörerna har förgäves försökt förmå personal på UD, arbetsmark-
nadsdepartementet och invandrarverket att verka för esternas sak. I andra
länder har man löst problemet med någon typ av gruppvisum.
Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:
Kommer invandrarministern att vidta några åtgärder med anledning av
ovan anförda problem?
1990/91:511 av Pär Granstedt (c) till justitieministern om länsrätten i Stock-
holms län:
Den 31 januari 1991 gav regeringen statskontoret i uppdrag att, mot bak-
grund av olägenheterna med mycket stora domstolar, göra en organisatorisk
översyn av Svea hovrätt, som har ca 230 tjänster. Efter nedläggningen av
försäkringsrätten kommer länsrätten i Stockholms län också att få ca 230
tjänster.
Är regeringen beredd att låta statskontoret pröva olägenheterna med
mycket stora domstolar också i fråga om länsrätten i Stockholms län?
174
21 § Kammaren åtskildes kl. 23.01.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6§ anf. 35 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 9§ anf. 69 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 88 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 94 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. voteringen efter anf. 106,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 114 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.49,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 16 § anf. 171 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
OLOF MARCUSSON
/Barbro Karlsson
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
175
Prot. 1990/91:91
Onsdagen den 10 april
1 § Anmälan om kompletteringsval till utrikesutskottet och utbild-
ningsutskottet ..................................... 1
2 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 1
3 § Förnyad bordläggning................................ 2
4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 28
mars............................................ 2
Trafikutskottets betänkande TU20
Trafikutskottets betänkande TU18
Konstitutionsutskottets betänkande KU23
Meddelande om samlad votering........................... 3
5 § Ingripande mot unga................................. 3
176
Justitieutskottets betänkande JuU19
Debatt
Jerry Martinger (m)
Lars Sundin (fp)
Kjell Ericsson (c)
Berith Eriksson (v)
Krister Skånberg (mp)
Birthe Sörestedt (s)
Beslut fattades efter 9 §
6 § Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt eko-
nomiskt samarbetsområde........................... 25
Konstitutionsutskottets betänkande KU22
Debatt
Gudrun Schyman (v)
Hans Leghammar (mp)
Ylva Annerstedt (fp)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Sture Thun (s)
Elisabeth Fleetwood (m)
Beslut fattades efter 9 §
7 § Brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz .... 39
Konstitutionsutskottets betänkande KU41
Debatt
Hans Nyhage (m)
Ylva Annerstedt (fp)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Sture Thun (s)
Beslut fattades efter 9 §
8 § Den statliga redovisningen och revisionen................. 44
Finansutskottets betänkande FiUlö
Beslut fattades efter 9 §
9§ Inkomstskattefrågor m.m..............................
Skatteutskottets betänkande SkU17
Debatt
Bo Lundgren (m)
Kjell Johansson (fp)
Rolf Kenneryd (c)
Lars Bäckström (v)
Gösta Lyngå (mp)
Anita Johansson (s)
Göthe Knutson (m)
Beslut................................................
Justitieutskottets betänkande JuU19
Konstitutionsutskottets betänkande KU22
Konstitutionsutskottets betänkande KU41
Finansutskottets betänkande FiUlö
Skatteutskottets betänkande SkU17
10 § Vissa mervärdeskattefrågor............................
Skatteutskottets betänkande SkU18
44 Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Debatt
Karl-Gösta Svenson (m)
Förste vice talmannen (om sammanträdets fortsättning under
kvällen)
Rolf Kenneryd (c)
Maggi Mikaelsson (v)
Carl Frick (mp)
Kjell Nordström (s)
Jens Eriksson (m)
Christer Skoog (s)
Beslut................................................ 115
11 § Registrering som skattskyldig återförsäljare eller förbrukare av
bränsle.......................................... 116
Skatteutskottets betänkande SkU20
Beslut................................................ 116
Beslut om uppskjuten votering av kvällsärenden............... 116
Ajournering........................................... 117
Återupptagna förhandlingar............................... 117
12 § Frågor om förhandsbesked och dispenser i skattefrågor...... 117
Skatteutskottets betänkande SkU21
Debatt
Knut Wachtmeister (m)
Isa Halvarsson (fp)
Torsten Karlsson (s)
Beslut skulle fattas den 11 april
13 § Skogsvårdsavgiften.................................. 121
Skatteutskottets betänkande SkU23
Debatt
Karl-Gösta Svenson (m)
Leif Olsson (fp)
177
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
Rolf Kenneryd (c)
Bruno Poromaa (s)
Maggi Mikaelsson (v)
Gösta Lyngå (mp)
Hugo Hegeland (m)
Beslut skulle fattas den 11 april
14 § Transportstöd för Norrland och kostnader för visst värderings-
förfarande.......................................
Trafikutskottets betänkande TU21
Debatt
Rune Thorén (c)
Hans Lindforss (mp)
Olle Östrand (s)
Bengt Hurtig (v)
Beslut skulle fattas den 11 april
15 § Riksfärdtjänst och handikappanpassning av kollektivtrafiken . .
Trafikutskottets betänkande TU22
Debatt
Barbro Sandberg (fp)
Rune Thorén (c)
Viola Claesson (v)
Hans Lindforss (mp)
Jarl Lander (s)
Beslut skulle fattas den 11 april
16 § Anslag till trafiksäkerhet m.m..........................
Trafikutskottets betänkande TU23
Debatt
Sten Andersson i Malmö (m)
Kenth Skårvik (fp)
Viola Claesson (v)
Hans Lindforss (mp)
Sten-Ove Sundström (s)
Rune Thorén (c)
Wiggo Komstedt (m)
Beslut skulle fattas den 11 april
17 § Tekoindustri och tekohandel...........................
Näringsutskottets betänkande NU25
Debatt
Karin Falkmer (m)
Hadar Cars (fp)
Lennart Brunander (c)
Rolf L Nilson (v)
Lars Norberg (mp)
Reynoldh Furustrand (s)
Tredje vice talmannen (om debattreglerna)
Hans Nyhage (m)
Arne Kjörnsberg (s)
128
132
142
155
178
Beslut skulle fattas den 11 april
18 § Beslut om fortsatt ärendebehandling den 11 april........... 173
19 § Bordläggning...................................... 173
20 § Anmälan om frågor
1990/91:509 av Pär Granstedt (c) om kurderna i Irak....... 174
1990/91:510 av Barbro Sandberg (fp) om möjligheten för est-
niska ungdomskörer att besöka Sverige............... 174
1990/91:511 av Pär Granstedt (c) om länsrätten i Stockholms
län........................................... 174
Prot. 1990/91:91
10 april 1991
179
gotab 98667, Stockholm 1991