Torsdagen den 21 mars
Protokoll
1990/91:83
Justerades protokollet för den 15 mars.
Förnyad behand-
ling av ärende om
köp av persontrafik
på järnväg
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1990/91:123 till kulturutskottet
Förslagen
1990/91:15, 16 och 18 till konstitutionsutskottet
Motionerna
1990/91 :K36 till konstitutionsutskottet
1990/91 :Ubl77 till utbildningsutskottet
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1990/91 :TU33 Köp av persontrafik på järnväg (förnyad behandling) (prop.
1990/91:100 delvis).
Kammaren biföll utskottets framställning om att betänkandet skulle avgö-
ras efter endast en bordläggning.
Anf. 1 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Riksdagen återremitterade i går trafikutskottets
betänkande 19 för förnyad behandling i trafikutskottet främst när det gäller
delen banunderhållet. Utskottet har behandlat frågan. Majoriteten, alltså
socialdemokrater och moderater, har ställt sig helt kallsinniga till alla föränd-
ringar och klarlägganden när det gäller till vem och i vilken omfattning det
ekonomiska ansvaret skall vara fördelat. Tidigare beslut i trafikutskottet lig- 1
1 Riksdagens protokoll 1990191:83
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Förnyad behand-
ling av ärende om
köp av persontrafik
på järnväg
ger sålunda fast. Strupgreppet om inlandsbanans framtid är därmed taget.
Det säger jag mot bakgrund av att de 18 kommuner som varit intresserade
av att överta denna trafik har meddelat att de icke är intresserade av detta
med den lösning socialdemokraterna och moderaterna föreslår.
Vi har från folkpartiet liberalernas sida hela tiden hävdat att man borde
ordna så att SJ skulle överta trafikansvaret även under det kommande året
och att man under tiden skulle diskutera och förhandla sig fram till en bra
och hållbar lösning när det gäller persontrafiken på inlandsbanan.
Mot denna bakgrund vill jag bara än en gång vädja till riksdagens ledamö-
ter att ta ett rejält ansvar för inlandsbanans framtid.
Därmed yrkar jag bifall till reservation 4.
Anf.2 RUNE THORÉN (c):
Herr talman! Jag ber först att få yrka bifall till reservationerna 1, 4 och 5
i trafikutskottets betänkande 33.
Kammaren beslöt i går att återförvisa ärendet till trafikutskottet för för-
nyad behandling. Nu har vi det här igen i oförändrat skick. Återremissen
begärdes med anledning av att det var oklart i utskottets tidigare handling
om vem som skulle stå för banunderhållet och hur stora delar resp, part i så
fall skall stå för. Någon klarhet i detta har inte vunnits från utskottets sida.
Däremot har det blivit helt klarlagt under tiden att Inlandskommunerna
Ekonomisk Förening inte har möjlighet att stå för något banunderhåll.
Skulle så erfordras är det stor risk att pesontrafiken på järnväg läggs ned och
att trafiken i stället övergår till buss.
Detta har redovisats till samtliga utskottsledamöter i ett brev som vi fick
var och en under gårdagen innan vi behandlade det återremitterade ärendet.
Dessutom har vi via telefax fått ytterligare uppgifter i liknande riktning.
Ingen kan alltså säga efteråt att vi inte hade en aning om att man inte ansåg
sig ha råd att även stå för banunderhållet.
Från centerns sida tycker vi - som jag också framhöll i gårdagens debatt -
att det är staten som skall stå för banunderhållet. SJ eller annan entreprenör
som har att svara för trafiken bör i vanlig ordning betala banavgifter. Men
tyvärr är det väl som tidigare att såväl socialdemokrater som moderater inte
heller nu är främmande för att övervältra kostnaderna på kommuner och
landsting. I det här fallet föreligger dessutom risk att persontrafiken i sin hel-
het på banan läggs ned.
Det går inte att komma ifrån att det är en viss symbolik i att samtidigt
som man tar död på inlandsbanan beslutar man om en ny inlandsväg från
Göteborg upp till Karesuando.
Regeringens järnvägsfientliga politik har åter skördat ett offer. Man skö-
ter nedläggningen med hjälp av moderaterna och lägger skulden på kommu-
nerna, eftersom det blir de som så småningom kommer att finna att man inte
har fått de ekonomiska förutsättningarna att driva en tågtrafik på inlandsba-
nan.
Rätt skött kunde detta gått bra i stället. Såväl vi som företräder minorite-
ten som inlandsbanekommunerna ville låta SJ köra trafiken ett år till. Under
tiden kunde inlandskommunerna tagit in anbud och fått fram vem som
kunde köra till lägsta kostnad. Banverket kunde ha stått för banunderhållet
med biträde av kommunerna i arbetet med att söka billigast möjliga entre-
prenör. Men se det gick inte. Man hade bestämt sig såväl från socialdemo-
kraterna som ifrån moderaterna. Det extra sammanträde som trafikutskot-
tet hade i går blev bara en formalitet. Någon vilja från majoriteten att med-
verka till ett bättre resultat förelåg inte.
Men gå nu inte ut och ge sken av att ni räddat inlandsbanan!
Nej, den medicinblandning av konkurrensutsatt moderat marknadseko-
nomi och socialdemokratisk osolidaritet som majoriteten har ordinerat in-
landsbanan kommer inte att ha någon hälsosam påverkan.
Ett majoritesbeslut enligt reservationerna ger däremot inlandsbanetrafi-
ken en fortsatt chans. Därför ber jag, herr talman, att slutligen återupprepa
mitt bifallsyrkande till reservationerna nr 1,4 och 5.
Anf. 3 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! När jag fick igenom mitt återremissyrkande om inlandsba-
nan i går hade jag vissa förväntningar på utskottets majoritet och för banans
framtid. Men förväntningarna tog s- och m-majoriteten död på ovanligt
snabbt. Det visade sig t.o.m. att majoriteten redan hade tryckt upp sitt nya
betänkande, en kopia på det gamla, redan innan trafikutskottets samman-
träde ens hade börjat.
Det vi skulle diskutera var om inlandsbanan enligt majoriteten skulle få
en förändrad och degraderad status. Mitt återremissyrkande innebar också
att utskottet skulle klarlägga om majoriteten och riksdagen hade befogenhe-
ter att driva igenom den helt nya principen att en trafikutövare skall tvingas
betala för investeringar i en bana som det statliga banverket har ansvaret för.
Clarkson medgav att deras förslag innebär att ”stumpar” av inlandsbanan
ges en ny status, men samtidigt påstås att banan fortfarande är under ban-
verkets - statens - ansvar. Inlandskommunerna Ekonomisk Förening (IEF)
har hela tiden ansett att banverkets kostnadsberäkning för det framtida ba-
nunderhållet varit överdrivna.
Det är med hänvisning till detta som majoriteten i utskottet hävdar att det
då inte är mer än rätt att IEF också måste stå för baninvesteringårna! Rolf
Clarkson och Birger Rosqvist vek alltså inte en millimeter från sin hårda
linje. Och detta trots att de två är helt medvetna om att kommunerna klart
sagt ifrån att villkoren är omöjliga - att de inte med rekordkort varsel både
kan åta sig att driva persontrafik och dessutom betala banunderhållet.
Jag tycker det är pinsamt om riksdagens ledamöter inte genomskådar cy-
nismen i det förslag som Clarkson och Rosqvist gått i spetsen för. Men ännu
värre är den brist på civilkurage som de socialdemokratiska och moderata
motionärerna avslöjar om de i omröstningen viker sig för trafikutskottets
majoritet.
På hemmaplan har de fått publicitet och sympatier för att de påstått att de
vill rädda inlandsbanan. Det är inte svårt att gissa vad opinionen har att säga
om de nu röstar emot sina egna goda förslag i stället för att stödja oss som
reserverat oss till förmån för inlandsbanan samt våra egna och deras motio-
ner.
Jag anser att det står helt klart att socialdemokrater i allians med modera-
ter har haft sin uppfattning klar ända sedan regeringen gick ut med sitt kris-
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Förnyad behand-
ling av ärende om
köp av persontrafik
på järnväg
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Förnyad behand-
ling av ärende om
köp av persontrafik
på järnväg
paket förra året: att inlandsbanetrafiken är alldeles för obetydlig med deras
mått mätt för att den skall få leva kvar. Ändå har trafiken på banan alla möj-
ligheter att utvecklas om den bara får chansen.
Jag vädjar till ledamöterna att besinna sitt ansvar för Nordens intressan-
taste järnvägsbana. Ställ upp för inlandsbanan - i morgon kan det faktiskt
vara för sent!
Vänsterpartiet stödjer samtliga reservationer i betänkandet som vi under-
tecknat. Jag ber att få yrka bifall till reservationerna nr 2 om 282 miljoner
utöver regeringens förslag till köp av persontrafik, nr 4 - den gemensamma
reservationen om inlandsbanan, nr 5 om upprustningen och statens ansvar
för banan, samt nr 14 som handlar om särskilda anslag för en utbyggnad av
Västerdalsbanan och drift av trafiken.
Anf.4 KJELL DAHLSTRÖM (mp):
Herr talman! De små inlandskommunerna kan inte för sin livsnerv, in-
landsbanan - i ett nytt uppbyggnadsskede - själva klara de totala bankostna-
derna. Det har man bl.a. genom sin aktiva förening Inlandskommunerna
Ekonomisk Förening klart deklarerat.
I ett meddelande efter kammardebatten i går vädjar Inlandskommunerna
Ekonomisk Förening att riksdagen uttalar sig för att nuvarande trafikering
med SJ förlängs åtminstone över sommaren 1991. Vidare har IEF deklarerat
sig ha möjligheter att upphandla betydligt billigare banunderhåll än det SJ
offererar. Detta går moderaterna och socialdemokraterna blankt emot.
Utskottsmajoriteten har fått ytterligare en möjlighet genom återförvis-
ningen i kammaren i går att tänka över sin inlandspolitik och eventuellt an-
sluta sig till de fyra partier som här reellt värnar om inlandsbanan.
Man har inte tagit chansen. Socialdemokraternas och moderaternas SM i
svensk politik innebär att inlandets möjliga kulturella och turistiska pulsåder
kanske försvinner - mot alla engagerade krafters vilja. Stödet för inlandsba-
nans bevarande finns i hela landet. Det kan jag intyga. Jag har upplevt ett
uppseendeväckande starkt engagemang för inlandsbanan ända hemma i
Skåne.
Väljarna måste nu ta aktiv ställning till vilka politiker de röstar fram. Vid
trafikutskottets överläggning i går talade alla sex ledamöterna i folkpartiet,
centern, vänsterpartiet och miljöpartiet de gröna för bankostnadsstöd enligt
IEFs begäran och 1988 års trafikpolitiska beslut i kammaren.
Reellt för nedläggning av inlandsbanan talade enbart ordföranden, mäs-
terlotsen och socialdemokraten Birger Rosqvist från Oskarshamn och direk-
tören och moderaten Rolf Clarkson från Helsingborg. Vi begärde därför vo-
tering när dessa ledamöter sade sig tala för majoriteten med yrkandet att
fastställa det betänkande som debatterades i går.
Mot verkliga möjligheter att driva trafik på inlandsbanan ens i sommar
röstade således, förutom nämnda Rosqvist och Clarkson, socialdemokraten
Ove Karlsson från Malungsfors, socialdemokraten Olle Östrand från Söder-
hamn, socialdemokraten Sven-Gösta Lignell från Skövde, moderaten Görel
Bohlin från Sigtuna, socialdemokraten Margit Sandéhn från Ystad - hon
kämpar för vagnslasttrafiken till Malmö -, socialdemokraten Sten-Ove
Sundström från Luleå, moderaten Sten Andersson i Malmö, socialdemokra-
ten Jarl Lander från Torsby och socialdemokraten Yngve Wernersson från
Västerås.
Mot deras tysta nedläggningsbeslut står i bjärt kontrast exempelvis social-
demokraten Leo Perssons fina anförande här i går. Leo Persson är för övrigt
från Idre.
Demokratin har sin gång, herr talman. Vi närmar oss inte bara en under-
bar sommar i Norrlands vidsträckta inland och fjällvärld, utan vi närmar oss
också en spännande valrörelse.
Det är viktigt för alla väljare att nu notera hur landets största partier kör
över folkviljan och tar ställning i valet för eller emot en sådan politik.
Herr talman! Jag står liksom våra talare i går bakom alla de reservationer
som är undertecknade av oss. Framför allt vill jag betona den fyrpartireser-
vation som är huvudalternativ till socialdemokraternas och moderaternas
nedläggningspolitik.
Anf. 5 ROLF CLARKSON (m):
Herr talman! I utskottsordförandens frånvaro har jag som vice ordförande
i trafikutskottet övertagit hans plats på talarlistan.
Jag yrkar bifall till hemställan i trafikutskottets betänkande nr 33, som
handlar om köp av persontrafik på järnväg och som utskottet avgivit sedan
ärendet återförvisats till utskottet. Motiveringen för utskottets hemställan
återfinns i det i går behandlade betänkandet nr 19.
Jag vill till detta tillägga, herr talman, att majoritetsbeslutet innebär att
förhandlingar med de berörda trafikhuvudmännen och kommunerna upp-
tas. Det vore mycket beklagligt om man redan i dag sade nej till sådana för-
handlingar, som ju faktiskt inrymmer väldigt stora möjligheter. Ingen kan i
dag precisera vem som skall betala vad, och det finns alltså en uppenbar möj-
lighet att förhandlingsvägen nå en lösning som alla kan acceptera.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
Mom. 1 (köp av trafik, exkl. inlandsbanan)
Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 1 av Elving An-
dersson och Rune Thorén, dels reservation 2 av Viola Claesson - bifölls med
acklamation.
Mom. 2 (inlandsbanan)
Utskottets hemställan bifölls med 194 röster mot 97 för reservation 4 av
Elving Andersson nr.fl.
Maggi Mikaelsson (v) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
som frånvarande.
Mom. 3 (upprustning av inlandsbanan)
Utskottets hemställan bifölls med 228 röster mot 61 för reservation 5 av
Elving Andersson m.fl.
Maggi Mikaelsson (v) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
som frånvarande.
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Förnyad behand-
ling av ärende om
köp av persontrafik
pä järnväg
Prot. 1990/91:83 Mom. 12 (Västerdalsbanan)
21 mars 1991 Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 20 för reservation 14 av
Viola Claesson.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Företogs till avgörande näringsutskottets betänkanden 1990/91 :NU23,
NU24, NU26 och NU27 samt skatteutskottets betänkande 1990/91 :SkU14
(beträffande debatten i dessa ärenden, se prot. 82).
Näringsutskottets betänkande NIJ23
Mom. 2 (undersökningsverksamheten vid Sveriges geologiska undersök-
ning)
Mittnordenprojektet
Utskottets hemställan bifölls med 185 röster mot 106 för reservation 2 av
Hadar Cars m.fl. i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.
Den maringeologiska verksamheten
Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 137 för reservation 2 av
Hadar Cars m.fl. samt reservation 3 av Roland Larsson och Kjell Ericsson i
motsvarande delar.
Utskottets hemställan i övrigt
Bifölls.
Mom. 7 (förvaltning av statens gruvegendom)
Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 136 för reservation 8 av
Hadar Cars m.fl.
Mom. 10 (ökad prospektering)
Utskottets hemställan bifölls med 275 röster mot 15 för reservation 9 av
Rolf L Nilson.
Mom. 15 (omlokalisering av nämnden för statens gruvegendom)
Utskottets hemställan bifölls med 242 röster mot 50 för reservation 12 av
Roland Larsson m.fl.
Mom. 16 (minerallagen m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Hadar Cars
m.fl. - bifölls genom uppresning.
Mom. 17 (förbud mot mineralprospektering i vissa naturområden)
Utskottets hemställan bifölls med 189 röster mot 63 för reservation 14 av
Hadar Cars m.fl. 40 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 19 (jordägaravgäld)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering bifölls
med 214 röster mot 16 för utskottets hemställan med godkännande av den i
reservation 19 av Lars Norberg anförda motiveringen. 61 ledamöter avstod
från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU24
Mom. 1 (anslag till industridepartementet m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Lars Norberg-
bifölls med acklamation.
Mom. 13 (europeiskt rymdsamarbete m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 15 för reservation 4 av
Lars Norberg. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 17 (forskning för ett avfallssnålt samhälle)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Lars Norberg -
bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU26
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU27
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU14
Mom. 1 (anslaget till riksskatteverket)
Först biträddes reservation 2 av Lars Bäckström med 22 röster mot 15 för
reservation 3 av Åsa Domeij. 254 ledamöter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 233 röster mot 15 för
reservation 2 av Lars Bäckström. 44 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 2 (anslaget till regional och lokal skatteförvaltning)
Utskottets hemställan bifölls med 252 röster mot 15 för reservation 5 av
Lars Bäckström. 25 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 9 (taxering i första instans)
Utskottets hemställan bifölls med 238 röster mot 54 för reservation 6 av
Bo Lundgren m.fl.
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till åklagar-
väsendet
Mom. 11 (förenklad deklaration)
Utskottets hemställan bifölls med 171 röster mot 120 för reservation 8 av
Bo Lundgren m.fl.
Mom. 28 (uppdragsgivares betalningsskyldighet för uppdragstagares skatter
och avgifter)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 124 för reservation 23 av
Bo Lundgren m.fl.
Mom. 30 (riskrekvisitet vid betalningssäkring)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 25 av Bo Lundgren
m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 37 (strikt skadeståndsansvar)
Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 120 för reservation 32 av
Bo Lundgren m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 44 (ersättning för kostnader i skatteprocess i mål som den enskilde
vinner helt eller delvis)
Utskottets hemställan bifölls med 162 röster mot 129 för reservation 38 av
Bo Lundgren m.fl.
Mom. 45 (ersättning för kostnader i skatteprocess efter överklagande av det
allmänna)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 39 av Bo Lundgren
m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 49 (bevissäkringslagen)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 124 för reservation 41 av
Bo Lundgren m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Beträffande de på föredragningslistan närmast upptagna ärendena, justi-
tieutskottets betänkanden JuU15 och JuU16, beslöt kammaren på förslag av
tredje vice talmannen medge att de fick företas till avgörande i ett samman-
hang sedan debatten i båda dessa ärenden avslutats.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1990/91 :JuU15 Anslag till åklagarväsendet (prop. 1990/91:100 delvis).
1
Anf.6 GÖRAN ERICSSON (m):
Herr talman! Om det betänkande från justitieutskottet om anslag til!åkla-
garväsendet som vi nu skall behandla finns inte särskilt mycket att säga.
Några saker kan man dock påpeka.
Regeringen ger nu en förstärkning till åklagarväsendet och riksåklagar-
myndigheten. Det är en bra politik - den följs upp av förstärkningar inom
polisen som vi hoppas kommer.
Jag vill också avisera att om en fortsatt utbyggnad och effektivisering, en
fortsatt rationalisering genom datorisering av åklagarmyndigheterna fram-
över skall kunna äga rum planmässigt kommer fortsatta förstärkningar av
ungefär samma storleksordning som den här att krävas.
I reservation 3 har vi moderater tillsammans med företrädare för andra
partier reserverat oss till förmån för en utbildningsinsats om miljölagstift-
ningen. Inte bara länsstyrelsers och kommuners miljöenheter skärper sina
ansträngningar för att avslöja miljöbrott och lagfora miljöbrottslingar.
Också många enskilda människor och organisationer är aktiva på det här
området. Det görs oerhörda ansträngningar - skolor och föräldrasamman-
slutningar jagar numera miljötjuvar. Det är självfallet ett engagemang som
är bra. Men då skall det engagemanget också krönas med en resurs inom
rättsväsendet som kan ta emot alla uppgifterna. Miljölagstiftningen är be-
svärlig - den är snårig. Det kan finnas anledning för kammaren att åter-
komma till hur man skall kunna göra den enklare och lättare för rättsväsen-
det att hantera. Men nu är den besvärlig. Vi reservanter tror att man skulle
behöva särskilda pengar för att utbilda åklagare i miljörätt. Jag yrkar bifall
till reservation 3.
Anf.7 INGBR1TT IRHAMMAR (c):
Herr talman! I reservation nr 3 kräver vi tillsammans med moderater, som
Göran Ericsson sade, och miljöpartister att det skall göras en kraftfull sats-
ning på miljöutbildning och att denna utbildning skall ske kontinuerligt. Det
är naturligtvis mycket angeläget, eftersom utvecklingen på miljöområdet är
mycket snabb. Det sker ständigt förändringar på miljölagstiftningssidan.
Det kräver goda kunskaper vad gäller metodfrågor vid utredningsförfaran-
det. Likaså krävs det en allmän kunskap om lagstiftningen på området.
Utskottsmajoriteten säger sig vara nöjd med den utbildning som sker och
planeras i dag, vilket förvånar oss i centern. Vi anser att miljöbrott är allvar-
liga brott och måste beivras seriöst och intensivt. Ser man till hur samhället
reagerar på miljöbrott kan man säga att reaktionen inte stämmer mot politi-
kers uttalanden. För det första är antalet miljömål litet, trots att allvarlig
miljöskadlig verksamhet ständigt pågår. För det andra får de som bryter mot
miljölagarna väldigt lindriga straff. Påföljderna är ungefär desamma som om
någon hade snattat. Påföljderna motsvarar med andra ord straff för mycket
lindrig brottslighet.
Jag skall ge några exempel. Sedan 1969 har påföljden för brott mot miljö-
skyddslagen i genomsnitt varit 35 dagsböter. Vad gäller 1989 års domar - det
är det senaste man har tittat på - låg genomsnittet på 43 dagsböter. Det
högsta bötesstraffet som utdömdes var 70 dagsböter. Det är inte heller van-
ligt med höga böter ens vid långvariga och uppsåtliga villkorsöverträdelser.
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till åklagar-
väsendet
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till åklagar-
väsendet
När det sedan gäller val av påföljd har bötesstraff hittills varit det helt do-
minerande. Fängelse har utdömts vid tre tillfällen. Men i två av dessa har
hovrätten sedermera ändrat dessa till villkorlig dom med dagsböter. Den
tredje domen var ingen ren miljödom, utan den inkluderade även annan
brottslighet. Allt detta sedan 1969!
Procenten frikännande domar är mycket stor. Totalt sett är endast 5 % av
brottmålsdomarna frikännande. När det gäller brott mot miljöskyddslagen
är motsvarande siffra för åren 1983-1989 närmare 18 %, alltså tre gånger så
hög. Antalet frikännande domar är förvånande mot bakgrund av att majori-
teten av åtalen föregåtts inte bara av åklagarens bedömning utan också av
tillsynsmyndighetens.
Jag menar att dessa fakta, som faktiskt finns att läsa i en nyligen utkom-
men BRÅ-rapport, talar mot att miljöbrott beivras på ett seriöst sätt, mot
att samhället ser allvarligt på miljöbrott, såsom uttalats av politiker från de
olika partierna. De talar mot vad utskottsmajoriteten anfört, nämligen att
det finns tillräckliga kunskaper på miljöområdet bland dem som utreder, åta-
lar och dömer och mot att miljöutbildningen är tillfredsställande tillgodo-
sedd.
Vi reservanter får stöd från åklagarhåll, där man uttalat att ytterligare ut-
bildningsbehov finns på miljöområdet. Men det har inte ansetts realistiskt
att begära mer medel för detta. Vi får också stöd från polishåll. Polisen har
uttalat att genom utökad utbildning skulle polisen bli så kompetent att upp-
sökande verksamhet skulle kunna bedrivas inom miljöområdet, något som
knappast sker i dag.
Från centerns sida instämmer vi i vad utskottsmajoriteten anför om att det
är viktigt att förstärka den miljökompetens som finns hos regionåklagarmyn-
digheterna.
Nu övergår jag till frågan om en särskild statsåklagare i miljömål. Vi säger
från centerns sida att eftersom antalet miljömål är så litet, som jag beskrivit
tidigare, och mot bakgrund av att det är så få domar, är förhållandena otill-
fredsställande. Det gör att vi anser att vi behöver en särskild statsåklagare i
miljömål, i likhet med vad som införs på ekobrottssidan, i avvaktan på att
alla åklagare får en riktigt bra utbildning på området. Miljömålen är kompli-
cerade, väl så komplicerade som ekobrott, där det finns en särskild statsåkla-
gare. Även de tekniska frågorna är svåra. Vi anser att en statsåklagare be-
hövs under en övergångsperiod. Sedan får man utvärdera, när man vunnit
mer erfarenheter på området, om myndigheten skall kunna avvecklas.
Till slut vill jag ta upp det som är väldigt glädjande i betänkandet. Det är
bifall till de motioner där det krävs ökad utbildning, kontinuerlig sådan, till
de yrkesutövare inom rättsväsendet som har att göra med och kommer i kon-
takt med barn som utsatts för sexualbrott. Det har blivit ett tillkännagivande
om att socialarbetare som också är domare och nämndemän skall utbildas
vidare på det här området, precis som bl.a. Görel Thurdin och Karin Söder
skriver i sin motion.
Med detta ställer jag mig bakom reservationerna 3 och 4, men jag väljer
att endast yrka bifall till reservation 3.
10
Anf. 8 JAN-OLOF RAGNARSSON (v):
Herr talman! Eftersom Berith Eriksson, som skulle debattera detta betän-
kande, är bortrest har jag fått i uppdrag från vänsterpartiet att yrka bifall till
reservation 1.
Anf. 9 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Jag tänker ta upp i mitt anförande frågor som gäller resurser
för att förebygga och bekämpa miljöbrott och ekonomiska brott. Jag tycker
att Ingbritt Irhammar när det gäller miljöbrott på ett bra sätt har motiverat
behovet av ökad utbildning inom miljöområdet för dem som har att hand-
lägga sådan verksamhet. Här har miljöpartiet lämnat en egen reservation,
som jag vill yrka bifall till. Vi stöder också reservation 3, som flera partier
ställer sig bakom.
Det är viktigt att vi tar miljöbrotten på allvar. De resultat som redovisas i
den BRÅ-rapport som Ingbritt Irhammar talade om är ganska uppseende-
väckande. Det är intressant att se hur de olika, skall vi kalla dem, faktiska
brottslingar ser ut som begår olika typer av brott. Här kommer jag in på eko-
nomisk brottslighet. Både när det gäller ekonomisk brottslighet och när det
gäller miljöbrotten rör det sig ofta om synnerligen överlagd brottslig verk-
samhet. Man vet i många fall att man gör fel. Om man inte vet det har man
goda möjligheter att skaffa sig kännedom. Man har i så fall grovt underlåtit
att skaffa sig information. Speciellt när företag begår miljöbrott måste man
säga att så är fallet, alldeles speciellt när stora företag gör det och visar an-
tingen hänsynslöshet eller nonchalans mot sin omvärld och kommande gene-
rationer. Detsamma gäller naturligtvis många ekonomiska brott.
Jag föreställer mig att det när det gäller ekonomisk brottslighet i liten skala
ändå i många fall som förmildrande omständighet finns med att man faktiskt
inte kan överblicka vad man har gjort. Men när det gäller miljöbrott är det
väldigt sällan man kan säga något förmildrande av det slaget. Det handlar
helt enkelt om att man sätter kortsiktiga ekonomiska hänsyn framför hänsy-
nen till naturen, medmänniskor och dem som förr eller senare måste städa
upp efter och försöka reparera de skador som miljöbrotten kan ge upphov
till. Det är därför naturligtvis viktigt inte bara att man informerar och bred-
dar utbildningen för dem som direkt handhar den typen av mål utan också
att man sprider information på bred front som skapar ett rejält opinionstryck
mot dem som så att säga utgör en riskgrupp i det här avseendet, så att de
som har möjlighet att i alla fall i stor skala begå miljöbrott får klart för sig
vad som är rätt och vad som är fel ur allmän rättssynpunkt. Där kan det fak-
tiskt råda osäkerhet i dag. Därför tycker jag att det var bra att Ingbritt
Irhammar sade att allmänheten numera bl.a. i opinionsundersökningar har
givit till känna att man är väldigt mån om miljön. Det bör kunna vändas i en
kraftig opinion mot dem som överlagt begår miljöbrott.
Herr talman! I just det här avseendet var huvudsyftet med mitt anförande
att poängtera att vi begär förstärkta resurser och bättre utbildning för dem
som skall handlägga miljöbrott, i det här speciella fallet åklagarsidan.
Anf. 10 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! När kammaren diskuterade åklagarväsendet för ett år sedan
var det stora och allt överskuggande problemet rekryteringen. I dag kan vi
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till åklagar-
väsendet
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till åklagar-
väsendet
12
konstatera att rekryteringsläget är gott. De åtgärder som riksåklagaren har
vidtagit har varit framgångsrika, vilket vi i utskottet självfallet är väldigt
nöjda med. Därmed är den viktigaste förutsättningen för verksamheten säk-
rad. Men fortfarande är det ganska svårt att rekrytera åklagare till landets
norra delar. Vi beklagar därför att den fullständiga juristutbildningen i
Umeå inte har kommit till stånd.
Precis som förra året följer inte heller i år medelstilldelningen huvudför-
slaget, utan det anslås betydligt mera pengar i årets budgetproposition. För-
slaget innebär en höjning med 71,6 milj.kr. Anslaget till åklagarmyndighe-
ten blir då sammantaget nästan 476 milj.kr. Detta är Göran Ericsson nöjd
med och det har han all anledning att vara.
Till betänkandet finns fyra reservationer fogade.
Den första går ut på att ytterligare 5 milj.kr. bör anslås för att utreda eko-
nomisk brottslighet. Det råder inte något tvivel om att utredningssituationen
beträffande ekobrott är utomordentligt allvarlig, framför allt i Stockholm.
Alltför många mål blir liggande och riskerar att över huvud taget inte bli
föremål för utredning. Självfallet kan inte dessa förhållanden accepteras.
Det är majoritetens uppfattning att den mycket kraftiga höjningen av ansla-
get till åklagarväsendet skall ge utrymme för att något så när förbättra situa-
tionen i Stockholm och även i andra storstäder. Om så inte blir fallet, måste
ytterligare åtgärder vidtas. Men i dagsläget yrkar jag avslag på reservation 1.
Övriga reservationer tar upp miljöbrottsligheten ur olika aspekter.
I reservation 2, som har avgivits av miljöpartiet, vill man ha ytterligare 2
milj.kr. för personalförstärkning och utbildningsinsatser i syfte att bredda
och höja kompetensen hos de åklagare som för talan i miljömål. Det sägs
inget i reservationen om vad det är för fel på utbildningen och på åklagarnas
kompetens, men det kanske Krister Skånberg kan utveckla närmare.
Reservation 3 handlar också om utbildning av bl.a. åklagare i miljörätt.
Det är intressant att konstatera att miljöpartister, centerpartister och mode-
rater genom reservationens skrivning ger regeringen ett ganska bra betyg för
den förda miljöpolitiken. I budgetpropositionen och i utskottsbetänkandet
föreslås myndigheten få ökade utbildningsresurser, men om det visar sig att
pengarna inte räcker, är departementschefen beredd att ompröva resurstill-
delningen.
I reservation 4 återkommer centerns gamla krav på en särskild statsåkla-
gare för miljömål. Jag sade redan i fjolårets debatt att detta krav blir mindre
aktuellt för varje år som går. Jag tror emellertid att det råder enighet om att
miljöbrotten i större utsträckning än hittills skall beivras och att straffsatsen
ligger på en alltför låg nivå. Däremot delar jag inte Ingbritt Irhammars upp-
fattning om att detta helt och hållet ligger på åklagarsidan. Av den läsning
som jag har hunnit göra av BRÅ-rapporten, har jag dragit slutsatsen att
flaskhalsarna finns på andra ställen hos myndigheterna. Det finns dock skäl
att ändå se över problemet. Det förvånar mig något att centern inte har
släppt den här reservationen, som är ganska centralistisk.
I betänkandet gör utskottet ett tillkännagivande angående utbildningsin-
satser när det gäller de inom rättsväsendet som arbetar med sexuella över-
grepp mot barn. Bl.a. har BRÅs forskning visat att denna typ av brott är
vanligare än vad som tidigare har varit känt. Ett enhälligt utskott understry-
ker därför vikten av att sexualbrott mot barn hanteras på ett så effektivt och
hänsynsfullt sätt som möjligt.
Herr talman! Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bifall till ut-
-skottets hemställan.
Anf. 11 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Bengt-Ola Ryttar undrade vilka kunskaper och vilken ut-
bildning som enligt vår uppfattning saknas på åklagarsidan i fråga om miljö-
brott. Jag har inte någon detaljkunskap om huvudorsakerna till att uppfölj-
ningen och bekämpningen av miljöbrotten är så bristfällig som den är i Sve-
rige. Både Bengt-Ola Ryttar och jag har läst den här BRÅ-rapporten. I den
räknas upp ett antal orsaker. Jag har inte haft möjlighet att bedöma vilka
orsaker som skulle kunna vara viktigare än andra. Det talas om resursbrist,
brist på kompetens, felaktiga prioriteringar, passivitet, svårigheter att bevisa
vem som har ansvaret och svårigheter att klara myndigheternas dubbla roller
som rådgivare och övervakare. En del av detta faller också på åklagarsidan.
Här behövs snara åtgärder. Vi anser att det dels kan behövas resursför-
stärkning, dels ökad kunskap för att man skall våga ge sig på de svårare fal-
len. Man måste kunna bedöma vad som är rimligt och inte rimligt när det
gäller att låta ett företag få fortsätta att bedriva försök. Vidare måste man
kunna ta ställning om företaget bara försöker vinna tid för att kunna fortsätta
förstöra miljön eller om företaget gör seriösa ansträngningar att rätta till
missförhållandena. Här finns sannolikt rikligt av båda delarna.
Herr talman! Jag vill passa på tillfället att göra ett tillrättaläggande. I re-
servation 2, som är fogad till detta betänkande, står det att vi inte kan till-
styrka bifall till motion Ju842. Jag har uttryckligen i form av ett skriftligt,
elektroniskt meddelande talat om att detta skall strykas. Först i går kväll,
när det var för sent att göra någonting åt saken, såg jag att så inte hade skett.
Men vi är helt oförhindrade att stödja också vänsterpartiets motion om
ökade resurser när det gäller den ekonomiska brottsligheten.
Anf. 12 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Jag tycker egentligen inte att partierna ligger så särskilt långt
ifrån varandra på det här området. Vi har alla insett att miljöbrottsligheten
är ett allvarligt problem och att vi har svårt att veta hur vi skall komma åt
den. Miljöbrottsligheten är väl så allvarlig som den ekonomiska brottslighe-
ten, och den har också behandlats under en utfrågning. Vi inser att det är
väldigt svårt att komma åt miljöbrottsligheten.
Det är därför som vi i centern hakar oss fast vid reservationen om en stats-
åklagare för miljöbrott. Man misslyckas lika mycket med miljöbrottslighe-
ten som med den ekonomiska brottsligheten. Detta strider egentligen mot
centerns grundläggande ideologi, att alla skall ha kunskap på alla nivåer och
att alla skall kunna beivra och väcka åtal när det gäller brott av den här ty-
pen. Det hela stämmer alltså inte med vår ideologi, men det stämmer med
verkligheten. Problemet är att verkligheten är sådan den är och det måste vi
försöka göra någonting åt. Då behövs det en lagstiftning som kan användas
för att nå detta mål. Vi tror att det behövs en statsåklagare i miljöbrott till
dess mer erfarenheter kan nås.
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till åklagar-
väsendet
13
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till åklagar-
väsendet
14
Det förhåller sig på samma sätt med miljöutbildningen. Vi anser att det
nu behövs en sådan - en utbildning som skall ske kontinuerligt under en
längre tid framöver. I Bengt-Ola Ryttars anförande kunde jag märka en öpp-
ning från socialdemokraternas sida, som inte kan skönjas i betänkandet. Jag
glädjer mig åt denna öppning och tolkar det som att man nu inom departe-
mentet är beredd att ompröva resurstilldelningen. Visserligen sade Bengt-
Ola Ryttar att man är beredd att göra detta om det skulle visa sig behövas.
Jag tycker att det är ganska självklart att det behövs. Men det är åtminstone
ett steg i rätt riktning, och jag ser fram emot bättre resurser på området.
Jag är också ganska säker på att om övriga oppositionspartier hade ställt sig
bakom vår reservation 3 hade även socialdemokraterna svängt, precis som
de gjorde när det gällde bättre kunskaper på sexualbrottssidan. Men vi får
väl vänta ett år och se vad som händer.
Anf. 13 GÖRAN ERICSSON (m):
Herr talman! Jag hade först inte tänkt replikera Bengt-Ola Ryttar. Men
det första felet som han gjorde och som började motivera replik var att han
påstod att vi i reservationen egentligen gav socialdemokraterna ett bra betyg
för en miljöpolitik. Jag försökte i mitt inledningsanförande säga att vår mil-
jölagstiftning är mycket komplicerad - snårig och svår. Och det får vi väl litet
till mans ta på oss ansvaret för. Miljöbrotten har ju under relativt sen tid
blivit akuta, och vi står i början av en utveckling. Därför har vi väl kanske
inte förstått hur vi skall formulera reglerna.
Men ju längre jag lyssnar på Bengt-Ola Ryttar i talarstolen, desto klarare
står det att socialdemokraterna egentligen ställer sig bakom reservation 3.
Jag förstår inte socialdemokraternas sätt att agera i utskottet med tanke på
den insikt som Bengt-Ola Ryttar nu har. Han säger att om riksåklagaren inte
har tillräckligt med pengar till utbildning finns det på departementet möjlig-
het att få mer. Men då är vi ju överens. I reservation 3 tar vi nämligen sikte
på en bred och allmän höjning av kompetensen bland åklagare och poliser
ute i landet. Det är alltså denna allmänna kompetenshöjning som vi i reser-
vation 3 tar sikte på. Och dessa pengar har inte riksåklagaren.
Herr talman! Jag ser fram emot att Bengt-Ola Ryttar går upp i talarstolen
och meddelar kammaren att reservation 3 skall tillgodoses.
Anf. 14 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! Det är precis som Ingbritt Irhammar säger, nämligen att det
råder mycket stor enighet i denna fråga. Det är inte heller några tvivel om
målsättningen att vi vill ha en effektiv bekämpning av både miljöbrott och
ekobrott. Ekobrotten kommer att diskuteras i samband med behandlingen
av ett särskilt betänkande senare. Därför skall vi kanske inte fördjupa oss så
mycket i det.
Det är också riktigt trevligt att konstatera att verkligheten får tränga ige-
nom ideologierna ibland. Jag tror att det är nyttigt för politiken över huvud
taget att man kan ha den inställningen.
Göran Ericsson, jag skall nog inte yrka bifall till reservation 3 i alla fall,
utan jag vidhåller mitt avslagsyrkande i fråga om denna.
Jag vill göra en reflexion kring betänkandet i dess helhet. Oppositionspar-
tierna har i årets betänkande avstått från en hel del reservationer, vilket öpp-
nar för mindre låsningar i den åklagarutredning som nu arbetar. Jag hoppas
att den utredningens resultat tillsammans med de resursförstärkningar som
nu kommer att ske skall leda till att vi får en ytterligare förbättring av förut-
sättningarna för åklagarverksamheten i det här landet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1990/9l:JuU 16 Anslag till domstolsväsendet (prop. 1990/91:100 delvis).
Anf. 15 BRITTA BJELLE (fp):
Herr talman! Vi skall nu behandla anslaget till domstolsväsendet och de
motioner som väckts under den allmänna motionstiden och som kan härle-
das just till detta anslag.
Beträffande domstolarna kan man rent generellt konstatera att måltill-
strömningen i tingsrätterna har ökat, och detta har medfört ett ökat antal
mål i balans. I Stockholm, Göteborg och Malmö har antalet inkomna tviste-
mål ökat med 17 %.
Också i hovrätterna har antalet inkomna mål liksom balanserna ökat.
Samma förhållande gäller beträffande högsta domstolen. Där har balan-
serna ökat med 14 %.
Vid en genomgång av förvaltningsdomstolarna har det framkommit att si-
tuationen är något bättre. Länsrätterna har jämfört med 1989 en oförändrad
situation. Kammarrätterna har en ökad måltillströmning, men de har samti-
digt en ökad avverkningstakt, vilket har lett till en balansminskning.
I regeringsrätten är det tvärtom. Antalet mål har ökat, men dessutom har
avverkningstakten sjunkit, vilket i sin tur har lett till att balansen har ökat.
I försäkringsdomstolarna och i försäkringsöverdomstolen har såväl anta-
let inkomna mål som balanserade mål ökat.
Mot denna bakgrund och mot bakgrund av den här genomgången kan man
konstatera att arbetsläget i domstolarna alltjämt är ansträngt. Men eftersom
det finns en tillsatt domstolsutredning som för närvarande arbetar med för-
slag till förändringar av domstolarnas verksamhetsområden och med en s.k.
renodling av domarrollen, menar vi i folkpartiet liberalerna att det inte nu
finns skäl att föregripa dessa förslag. Därför har vi för närvarande inga yr-
kanden på detta område.
Försäkringsdomstolarnas situation kommer att behandlas här i kammaren
senare i vår. Därför har jag inte heller här några kommenterar nu.
Däremot har vi skrivit en reservation om tekniska hjälpmedel hos domsto-
larna. Domstolsväsendet har inte tillgodogjort sig de stora rationaliserings-
vinster som man kan uppnå genom ny teknik.
Mycket av domstolarnas verksamhet går ut på att om och om igen produ-
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till dom-
stolsväsendet
15
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till dom-
stolsväsendet
cera samma typ av domar. Jag tänker på rattfylleridomar, äktenskapsskill-
nadsdomar och domar i underhållsmål. Det repetitionsarbete som nu görs
vid utskriften av domar och beslut måste rationaliseras bort. Men tyvärr har
merparten av den domstolspersonal som i dag arbetar med dessa frågor inte
tillgång till den datateknik som behövs för att komma ifrån repetitionsarbe-
tet.
Ett annat område där vi tillsammans med centern och moderaterna har
andra förslag än majoriteten gäller omloppstiden i skattemål. Jag har tidi-
gare redogjort för att länsrätternas situation i Sverige är förhållandevis oför-
ändrad. Trots detta har emellertid omloppstiden i skattemål inte förändrats
nämnvärt. Den är i dag omkring 20 månader, alltså i stort sett två år, vilket
är alldeles för lång tid. Vi menar därför att man på ett eller annat sätt måste
föreskriva en tidsfrist inom vilken målen avgörs. Normalt borde det för den
enskilde vara rimligt att få sina besvärsärenden avgjorda senast under det
andra året efter taxeringsåret.
På ytterligare ett område har vi en annan uppfattning i betänkandet än
majoriteten, och det gäller brottet övergrepp i rättssak.
Ur rättssäkerhetssynpunkt är det av väsentlig betydelse att parter och vitt-
nen fritt kan ge uttryck för sina synpunkter och iakttagelser. Parter och vitt-
nen som hotas med repressalier för vad de uppger måste kunna lita på att
rättsordningen ställer upp skydd för dem.
Att parter och vittnen fritt och sanningsenligt kan avge vittnesmål utgör
ett av de fundament som den svenska rättsordningen står på. Angrepp mot
parter och vittnen utgör angrepp också mot samhället. Om samhället inte
förmår skydda parter och vittnen hotas hela rättsordningen.
I vår lagstiftning finns en långtgående skyldighet för vittnen att under för-
undersökning och rättegång berätta om sina iakttagelser. Den som inte full-
gör den här skyldigheten kan råka ut för mer eller mindre vittgående sanktio-
ner.
Det vittne som utsätts för våld eller hot om våld eller någon annan typ av
repressalier för att förhindras att lämna uppgifter har alltså ingen möjlighet
att själv välja och därigenom kunna vägra att lämna dessa uppgifter. Därför
menar jag att samhället har tagit på sig ett stort ansvar när det gäller att
skydda vittnen. Det gör vi genom att det finns straffsanktioner mot den som
förgriper sig på vittnen.
Man kan då fråga sig om dessa åtgärder framstår som tillräckliga för dem
som riskerar att utsättas för den typen av övergrepp.
Uppenbarligen finns det en allmänt utbredd uppfattning att vittnen utsätts
för trakasserier i samband med att de deltar i rättsprocesser. Hur vanlig
denna typ av övergrepp är och vilka former övergreppen tar har emellertid
inte varit föremål för någon närmare undersökning. Det är därför svårt att
uppskatta behovet av ytterligare åtgärder och insatser. Vad som i alla fall tills
vidare kan göras är att peka på att samhället ser allvarligt på den här typen
av övergrepp.
Ett sätt att skärpa synen på övergrepp i rättssak, som själva brottet heter,
är att anpassa det till mened. Båda brotten, alltså både mened och övergrepp
i rättssak, är allvarliga angrepp på själva rättsordningen. Den normala på-
16
följden för mened är för närvarande fängelse i högst fyra år. Straffet för över-
grepp i rättssak är i normalfallet böter eller fängelse i högst två år.
Det finns därför skäl, menar vi, att nu anpassa påföljden för övergrepp
i rättssak till påföljden för mened på ett sådant sätt att normalstraffet för
övergrepp i rättssak alltid skall vara fängelse.
Mot bakgrund av denna genomgång vill jag, herr talman, yrka bifall till
reservation 10.
Anf. 16 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Herr talman! Justitieutskottets betänkande JuU16 behandlar anslag till
domstolsväsendet. Domstolsväsendet ingår ju i försöket med treåriga bud-
getramar, varför verksamhetens inriktning och medelstilldelning i princip lä-
des fast redan 1989. Det var enligt justitieutskottets betänkande
1988/89:JuU14. Det vi skall behandla nu är alltså det sista året i treårsperio-
den. De allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, för-
säkringsdomstolarna, hyresnämnderna och bostadsdomstolen, liksom kost-
nader för kansligöromål för statens ansvarsnämnd, som för övrigt fullgörs av
Svea hovrätt, omfattas av de här anslagen.
Utskottets ordförande Britta Bjelle påpekade i sitt anförande nyss att ar-
betsläget fortfarande är ansträngt i våra domstolar. Men ökningen är ojämnt
fördelad. På en del håll har man fler ärenden och färre avgöranden, på en
del färre ärenden och högre uppklarningstakt. Huvudintrycket man får är
dock, där instämmer jag i det Britta Bjelle nyss sade, att det fortfarande
finns problem.
Jag går inte in närmare på detaljer här och nu, för på s. 4 i betänkandet
finns en utomordentligt god redovisning av tillståndet. Men jag vill poäng-
tera att jag delar den uppfattning som framgår av utskottets konstaterande,
att arbetsläget i domstolarna fortfarande är ansträngt och att det därför är
viktigt att vi fortlöpande följer situationen.
Det är också viktigt att införandet av ny teknik får fortsätta, liksom möjlig-
heterna att avlasta juristpersonal alla sådana arbetsuppgifter som kan ut-
föras av kanslipersonal.
När det gäller omloppstiden för skattemål i länsrätterna har Utskottet tidi-
gare ställt sig bakom ett yttrande där man anser att omloppstiden inte bör
vara längre än tolv månader. Riksdagen har också slagit fast att omloppsti-
den inte bör vara längre. Därför har jag svårt att förstå varför socialdemo-
kraterna inte kan tillstyrka motion Ju704, där motionärerna ju bara kräver
att det bör införas en tidsfrist inom vilken skattemål skall vara avgjorda.
Vi har från moderat håll stött den här centermotionen, eftersom vi tycker
att tiden nu är mogen att förkorta omloppstiden i skattefrågor. Det är klart
att det inte helt kan uteslutas att den nuvarande översynen av domstolsvä-
sendet kan komma att leda till förkortade handläggningstider. Men det är ju
en fråga på sikt, och vi moderater har stött motionen, eftersom vi nu tycker
att tiden är mogen att kunna förkorta handläggningstiden. Vi anser inte att
det i det här fallet behövs ytterligare utredningar.
Herr talman! Jag stöder därför reservation 3.
Det är alltid svårt att diskutera eller driva frågor inom ett område där man
hela tiden kan hänvisa till att en stor utredning pågår. Vi har den stora dom-
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till dom-
stolsväsendet
2 Riksdagens protokoll 1990191:83
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till dom-
stolsväsendet
18
stolsutredningen. Ändå har vi upplevt, just i justitieutskottet, att man inte
ens från regeringens sida alltid har velat vänta på utredningen. Jag kan bara
nämna den summariska processen som man plötsligt bröt ut ur helheten och
sammanhanget och föreläde utskottet. Ändå utgör den en stor del i tingsrät-
ternas arbete och hade verkligen behövt behandlas i den stora helheten.
Påföljden för övergrepp i rättssak bör normalt vara fängelse. Utskottets
ordförande Britta Bjelle har mycket noggrant utvecklat vikten av att man
kommer åt menedsmål, att vittnen känner sig trygga osv. Därför instämmer
jag i sak med det hon har utvecklat. Utskottets majoritet har valt att föreslå
avslag på motionen. Man hänvisar till att våldskommissionen nyligen har
lagt fram ett liknande förslag, vilket nu bereds i justitiedepartementet. Men
då, herr talman, förstår jag inte alls varför man inte kan ge regeringen upp-
draget att framlägga förslaget så snart som någonsin är möjligt. Alla tycks
vara överens om sakens vikt. Från borgerligt håll anser vi att det är så viktigt
att vi faktiskt redan nu kräver en skärpning av straffskalan. Ärendet bråds-
kar, och saken borde vara okomplicerad. Det är bara att lägga fram försla-
get, om man verkligen vill.
Herr talman! Moderate riksdagsmannen, tillika hovrättsrådet, Allan Ek-
ström tar i sin motion angående utnämning av domare upp en för oss mode-
rater mycket viktig fråga. Jag vill direkt citera motionärens inledningsrader:
”En av hörnstenarna i vårt statsskick är att den dömande makten skall utövas
av skickliga, kompetenta, oavhängiga och oväldiga domare. Domarkåren är
rättsstatens sista utpost.”
Vi kan se på många håll i dag - i många av de gamla östeuropeiska staterna
inte minst - hur viktig tilltron och tilliten till den dömande makten är.
Man kan dela in domartjänsterna i tre grupper, med hänsyn till tillsätt-
ningsförfaranden Justitieråd och regeringsråd, som är verkschefstjänster
och liknande, hör till den första gruppen. Till den andra gruppen räknar man
lagman i hovrätt och lagman i de tre största tingsrätterna. Det är s.k. anmäl-
ningstjänster. Till den tredje gruppen räknas hovrättsråd, lagman i annan
tingsrätt än i någon av de tre största, chefsrådman och rådman. De har för-
slagstjänster. Det är bara, herr talman, när det gäller förslagstjänsterna -
dvs. den tredje gruppens tillsättningar - som granskning och meritvärdering
äger rum. Det sker genom att man har en särskild tjänsteförslagsnämnd, och
därmed tillgodoser man de självklara kraven på offentlighet och insyn.
Vi moderater anser att det även ur rent konstitutionella synpunkter är
angeläget att vi får sådana garantier att den verkställande makten kan frigö-
ras från varje form av misstanke om att utnämningsmakten kan missbrukas
på något sätt. Det finns ett gammalt talesätt, som jag tycker kort och mycket
väl beskriver vad vi menar: ”Caesars hustru får inte ens misstänkas.”
I motionen finns förslag till flera alternativa lösningar och vi moderater
anser att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att granska olika alternativ
och återkomma till riksdagen med förslag.
I lerr talman! Jag yrkar därför bifall till reservation nr 7.
Jag vill också fästa uppmärksamheten på ett par särskilda yttranden. Det
första rör nämndemännens antal och ställning. Moderata samlingspartiet har
vid flera stämmor bl.a. uttalat att antalet nämndemän i tingsrätterna bör
återgå till att vara fem, som tidigare var fallet. Det är viktigt ur rättssäker-
hetssynpunkt, anser vi, att nämnden verkligen speglar samhällets uppfatt-
ning. Det enda skälet till att vi inte har tillstyrkt just den här motionen, utan
avlåtit ett särskilt yttrande, är att vi anser att även rösträtten bör vara kollek-
tiv.
Till slut, herr talman, vill jag understryka vikten av att en översyn av skil-
jemannalagen kommer till stånd inom en snar framtid. Vi anser det vara en
förutsättning för att Sverige skall kunna vidmakthålla sin ställning inom den
internationella rättskipningen. Där har Sverige haft ett gott anseende.
Anf. 17 INGBRITT IRHAMMAR (c)
Herr talman! Nuvarande taxeringslag saknar bestämmelser om när taxe-
ringsbesvär skall vara avgjorda eller när yttrande senast skall ha lämnats om
taxeringsärendet. Tidigare har sådana gränser funnits. Som centern anför i
motion till riksdagen är det angeläget för den som besvärar sig över taxe-
ringsnämndens beslut att få ett beslut i rimlig tid, eftersom senare års taxe-
ringar ofta är beroende av hur de tidigare besvären har utfallit. Därför anser
vi att nuvarande långa handläggningstider för taxeringsbesvär är oacceptabla
och att det är dags att föreskriva en tidsfrist inom vilken taxeringsbesvär se-
nast bör vara avgjorda. Regeringen bör återkomma till riksdagen med för-
slag i saken. Dessa synpunkter har utvecklats i reservation 3. Även före-
gående talare har pläderat för detta.
Dessutom anser vi inom centern att ärenden rörande tvångsvård inte bör
överföras från nuvarande utskrivningsnämnder till länsrätterna, vilket en
majoritet förordar. Om man inte överför ärenden skulle det självklart under-
lätta arbetssituationen i länsrätterna, där belastningen är hård redan i dag.
Man skulle spara resurser samtidigt som man kunde behålla de väl funge-
rande utskrivningsnämnderna. I stället skulle man kunna förbättra de små
detaljer som eventuellt kan behövas på olika områden. Därför handlar
reservation 4, som vi ställer oss bakom, om medel som inte behöver använ-
das på detta område.
I likhet med moderaterna har också vi i centern ett särskilt yttrande, där
frågan om antalet nämndemän tas upp. Det finns ett tidigare ställningsta-
gande på detta område. Vi anser alltså att det skall vara fyra nämndemän i
alla tingsrätter. Men vi anser inte att det är meningsfullt att driva frågan vi-
dare eller att plädera särskilt mycket för den, eftersom positionerna är
mycket låsta. Vi har således valt att framställa ett särskilt yttrande i det här
sammanhanget.
Sedan instämmer vi i det särskilda yttrande som Birgit Henriksson och
folkpartisterna pläderar för. Det behövs en översyn vad gäller skiljemanna-
lagen.
Slutligen: I likhet med vad övriga talare tidigare har sagt här anser också
vi att regeringen bör få i uppdrag att snarast lägga fram ett förslag för riksda-
gen vad gäller skydd för vittnen. Som också tidigare sagts här är det mycket
viktigt att vittnen vågar lämna uppgifter i domstolarna. Vittnen skall inte be-
höva vara rädda för repressalier. Här i Sverige är det dock inte särskilt van-
ligt med hot mot vittnen - åtminstone jämfört med förhållandena i många
andra länder. Men en ökning kan noteras också här.
I dag på förmiddagen var jag på en utfrågning som gällde ungdomsbrotts-
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till dom-
stolsväsendet
19
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till dom-
stolsväsendet
utredningen. Från polisen framfördes då att hot mot vittnen blir allt vanli-
gare. Det noteras alltså en ökning på detta område. Därför är det mycket
viktigt att åtgärder vidtas. En åtgärd kunde vara att åstadkomma en skärp-
ning beträffande påföljdssystemet. Det finns förslag härom i en centermo-
tion. Jag tackar för det stöd som vi får från moderater och folkpartister. Jag
tackar alltså dem som uttalat sitt stöd för vår motion. Själv behöver jag inte
säga särskilt mycket mera. Jag nöjer mig därför med att yrka bifall till reser-
vation 10.
Anf. 18 JAN-OLOF RAGNARSSON (v):
Herr talman! Även i fråga om detta betänkande nöjer jag mig med ett bi-
fallsyrkande. Jag yrkar bifall till två reservationer, nämligen reservation nr 2
och reservation nr 5 som gäller anslag till domstolsväsendet.
Anf. 19 KRISTER SKÅNBERG (ntp):
Herr talman! Även när det gäller domstolarna behövs det, menar jag, en
komplettering, en breddning och en fördjupning beträffande kunskaper i
och erfarenheter av miljörätt och därmed sammanhängande frågor. Dess-
utom tycks det behövas större resurser. Det behövs alltså bl.a. ökade anslag.
Därför ställer jag mig bakom yrkandet i reservation 6.
Reservation 8 handlar om domares bisysslor. Det finns, herr talman, yr-
ken och arbetsuppgifter som är av det slaget att man inte skall ha bisysslor
eller extraknäck. Det anses mer eller mindre självklart att det skall vara så.
Det kan t.o.m. finnas särskilda passusarom detta i anställningsavtalet. Detta
bör gälla domarkåren, och alldeles särskilt höga domare.
Jag skall inte uppehålla mig särskilt länge vid detta, utan jag nöjer mig
med att säga följande. För att Caesars hustru inte skall kunna misstänkas bör
hon inte heller utsättas för systematiska frestelser. Inte heller bör det finnas
helt olika möjligheter, ja, t.o.m. olika metoder, när det gäller att hävda sin
rätt. Detta tas upp i reservation 8, som jag ställer mig bakom.
Herr talman, när det gäller reservation 9 om oberoende domstolar noterar
jag att vänsterpartiet inte fullföljer. Men vi får kanske tillfälle att återkomma
till frågan i något annat sammanhang. Jag kan bara säga att vi hyser stor sym-
pati för vänsterpartiets påpekanden i reservation 9. Jag har alltså inte fram-
fört något yrkande om bifall, utan jag nöjer mig med att säga att jag ansluter
mig till reservationerna 6 och 8.
Anf. 20 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till hemställan i justitieutskot-
tets betänkande nr 16 samt avslag på de reservationer till vilka man hittills
under överläggningen har yrkat bifall.
Jag konstaterar att vi i utskottet är överens om att arbetsläget i domsto-
larna alltjämt är ansträngt. Rekryteringssituationen när det gäller bl.a. do-
marpersonal har dock förbättrats. Detta hänger bl.a. samman med reforme-
ringen av domarbanan. Meritvärderingen har förändrats. Notariebildningen
har också förändrats. Sist men ingalunda minst har ersättningeg, lönerna, till
juristpersonalen kunnat förbättras under senare år. Allt detta innebär att det
20
nu finns anledning att hysa en större optimism beträffande domstolarnas ar-
betssituation.
För närvarande arbetar domstolsutredningen, som har i uppdrag att gå
igenom olika förfaringsregler. Men man skall också ta reda på vid vilka dom-
stolar olika typer av mål mest ändamålsenligt kan komma att avgöras. I det
avseendet finns det förhoppningar om att det skall komma förslag om effek-
tiviseringar som leder till ett väsentligt bättre resursutnyttjande. En led-
stjärna i domstolsutredningens arbete har varit renodlingen av domarrollen.
Jag vill i detta sammanhang också gärna konstatera att de förändringar
som för närvarande pågår - och det gäller också andra områden, bl.a. sum-
mariska processer - naturligtvis medför olägenheter och påfrestningar för
personalen inom domstolsväsendet. Men som jag redan har sagt är det allde-
les nödvändigt att genomföra den här typen av förändringar. I ett litet längre
perspektiv leder sådana här förändringar till en förbättrad arbetssituation.
Till detta betänkande är ett antal reservationer fogade. När det gäller
själva anslagsfrågan - det handlar då om de resurser som riksdagen är beredd
att ställa till domstolarnas förfogande - finns det inte några yrkanden i fram-
ställda reservationer som skulle innebära ytterligare resurser, som i sin tur
skulle kunna leda till att målbalanserna inom domstolarna påverkades. Sna-
rare skulle de åtgärder som nämns i en del yrkanden leda till ytterligare på-
frestningar för domstolsväsendet. Yrkandena åtföljs ju inte av några nya
pengar så att säga. I stället kan yrkandena betraktas som principuttalanden
i vissa frågor.
I några av motionerna finns det krav och önskemål som faktiskt redan har
tillgodosetts genom beslut i denna kammare.
I fråga om teknikutvecklingen vid domstolarna - det handlar alltså om
ADB-stödet - finns det naturligtvis inga delade meningar om det angelägna
med att så snabbt som möjligt bygga ut de resurserna. Det gäller ju att skapa
förutsättningar beträffande de pengar som behövs. Men samtidigt måste de
möjligheter som finns utnyttjas på bästa sätt. Det är också viktigt att vi har
en fortlöpande teknikförbättring.
Frågan om omloppstiden för skattemål i länsrätterna är en gammal fråga.
Om ett beslut fattades som skulle innebära en alldeles fix tidsgräns, skulle
det bli svårigheter i länsrätterna när det gäller ett ändamålsenligt anord-
nande av arbetet. Därför finns det inte heller nu anledning för riksdagen att
följa de förslag på detta område som återfinns i några av de väckta motio-
nerna.
Utskottet uttalar att det går att förkorta handläggningstiden genom att
mål avgörs utan att den skattskyldiges motpartsinlaga avvaktas. Mål avgörs
alltså utan den omgången när detta kan anses vara rimligt och bra.
Frågan om ytterligare medel till utbildning av nämndemän och till infor-
mation till dessa är också en fråga som är känd sedan tidigare. Det är bara
att konstatera att medel finns avsatta inom domstolsverkets ram. Vidare
finns det medel kvar på ett tidigare särskilt anslag om 5 milj.kr. just för ut-
bildning och information för nämndemän.
Miljöpartiets reservation 6 handlar om utbildningsinsatser på miljörättens
område. Utskottet konstaterar att det för närvarande är domstolarna som
gör avvägningar i fråga om de utbildningar som domarpersonalen skall
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till dom-
stolsväsendet
21
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till dom-
stolsväsendet
kunna delta i. Naturligtvis övervägs därvid också utbildningen på miljörät-
tens område.
Inom parentes konstaterar jag att Krister Skånberg i praktiken har gett
upp när det gäller denna reservation. I ett annat sammanhang i utskottet har
han ju använt de pengar som han anser finns kvar - men frågan är ännu inte
avgjord.
Herr talman! Frågan om tillsättningarna av domare behandlades i fjol i ett
betänkande. Birgit Henriksson, som företräder moderata samlingspartiet,
talade med stor emfas om vikten av att man har tilltro till domstolarna och
av att man kan lita på domstolsavgörandena. Allt detta - delvis kan det här
t.o.m. kallas för retorik - innehåller naturligtvis en kärna av sanning och
vikt, och här är vi naturligtvis överens. Men, Birgit Henriksson, en liknande
motion avstyrktes i fjolårets betänkande i detta sammanhang med motive-
ringar som visar att utskottet bestämt tog avstånd från en sådan ordning som
skisseras i motionerna. Ett bifall skulle inte endast innebära ett avsteg från
regeringsformens regler om tillsättningen av domartjänster, utan det skulle
också - enligt utskottets uppfattning - oundvikligen komma att medföra en
politisering av tillsättningsförfarandet. Detta skulle kunna få svåra konse-
kvenser för tilltron till rättsväsendet.
Hela utskottet var överens om den bedömningen av motionen utom mo-
derata samlingspartiets företrädare. Trots den övertygande bevisningen och
det resonemang som fördes återkommer man starkt till den typen av yr-
kande. Även om jag redan tidigare har yrkat avslag på reservationerna, vill
jag återigen upprepa avslagsyrkandet till denna reservation. Det är viktigt
att vi inte ger oss in i ett förfarande som leder till en politisering av tillsätt-
ningen av domartjänsterna.
I reservation 8 behandlas frågan om bisysslor för jurister på höga tjänster.
Jag vill göra två hänvisningar. Frågan är reglerad dels i regeringsformen och
i rättegångsbalken, dels i lagen om offentlig anställning. Justitieministern
har i särskild ordning i kammaren konstaterat, att enligt hennes uppfattning
är de begränsningar som nu finns tillräckliga i det avseendet.
Reservation 9 handlar om oberoende domstolar. Det är naturligtvis
mycket klokt av vänsterpartiet att avstå från att följa upp reservationen. Den
har en felaktig utgångspunkt, nämligen att det skulle ha förekommit någon
olaglighet i personalkontrollen i samband med det s.k. buggningsmålet. Det
är ingalunda fallet. En kontroll av det slag som gjordes ingick helt i de regler
som finns. Eftersom vänsterpartiet har klivit av reservationen är det väl
lämpligt att miljöpartiet gör vänstern sällskap på den resan.
Till sist har vi frågan om övergrepp i rättssak. Britta Bjelle sade att det
råder delade meningar i sakfrågan mellan majoriteten och de som står för
reservationen. Det är att läsa ut mer av betänkandet än vad som faktiskt står
där. Majoritetens uppfattning utgår från att våldskommissionen har lagt
fram förslag av liknande innebörd till regeringen och att frågan om skärpning
av straffet när det gäller övergrepp i rättssak för närvarande är föremål för
beredning i justitiedepartementet. Därför är det inte nödvändigt att göra nå-
got uttalande från riksdagens sida.
22
Anf. 21 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Herr talman! Jag började, Göran Magnusson, med att påpeka att vi är i
slutet av en treårig försöksperiod när det gäller budgetering för domstolsvä-
sendet. Det är en av anledningarna till att vi moderater har talat om vad vi
tycker för framtiden.
Diskussionerna ger en fingervisning för vad vi kommer att tala om när
nästa treårsbudget skall diskuteras.
Göran Magnusson tog vidare upp det moderata förslaget om ett annat till-
sättningsförfarande. Det är just för att undvika en politisering, för att vara
helt oväldig som vi stöder detta förslag. Det har visat sig att i många länder
hyser människor misstro till sina domare bl.a. på grund av det sätt som de
tillsätts på. Vi har talat om en tjänsteförslagsnämnd. Den skulle vara en ga-
rant för att utnämningarna sker utan att ovidkommande hänsyn tas och på
ett från rättssäkerhetssynpunkt oantastligt sätt. Vi kommer inte med fixa och
färdiga förslag utan ger många alternativ. Bl.a. har vi påpekat att ordföran-
den i Sveriges advokatsamfund borde få säte och stämma i denna nämnd.
Det som garanterar att det inte blir en politisering och att tilltron till till-
sättningarna höjs är att de sker offentligt, vilket i dag inte sker annat än i
tredje gradens tjänstetillsättningar. Där finns detta förfarande. Göran Mag-
nusson kan väl inte påstå att det skulle vara politiserade och konstiga tillsätt-
ningar i de fall där en sådan nämnd redan arbetar. Jag förstår inte diskussio-
nen.
Anf. 22 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Vi i centern anser att nuvarande handläggningstider i taxe-
ringsbesvär är oacceptabla och att de bör kortas. Ett sätt att gå till väga är
att sätta ut en tidsgräns. Detta är inte Göran Magnusson och socialdemokra-
terna beredda att gå med på, trots att det tidigare fanns en sådan gräns. Är
ni socialdemokrater tillfredsställda med nuvarande ordning när det gäller
handläggningstiderna? Om ni inte är det, vad menar ni då att man skall göra?
Detta är ett konkret förslag från centerns sida. Vi efterlyser naturligtvis
förslag från regeringens sida och inte bara kommentarer om att regeringen
inte är beredd att göra något nu. Det är inte ett svar som är tillfredsställande
för den situation som många befinner sig i.
Jag ställer samma fråga när det gäller övergrepp i rättssak såsom hot mot
vittnen. Är ni socialdemokrater tillfredsställda med nuvarande ordning? Jag
medgav i mitt inlägg att det inte är särskilt vanligt med övergrepp, hot och
repressalier mot vittnen i Sverige i dag. Men samtidigt sade jag att detta
ökar. Det måste vara oroande även för socialdemokraterna.
Det är inte bara vi i centern som har tagit upp dessa frågor i motioner utan
även brottskommissionen. Det har ni socialdemokrater själva hänvisat till.
Inte kan ni vara tillfredsställda med situationen. Det räcker inte med att
svara dessa vittnen som i dag är oroade med att ni bereder frågorna. Ni soci-
aldemokrater i riksdagen måste väl ha en egen syn och uppfattning om hur
ni vill ha det. Ni borde ju kunna ge de signalerna till ert eget departement,
att ni t.ex. är beredda att skärpa straffpåföljden.
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till dom-
stolsväsendet
23
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till dom-
stolsväsendet
Anf. 23 BRITTA BJELLE (fp):
Herr talman! Jag vill ta upp samma frågor som Ingbritt Irhammar tog upp.
När det gäller långa handläggningstider för skattemål, trodde vi alla att läns-
rätterna så småningom skulle kunna beta av sina balanser och få till stånd
kortare handläggningstider. Men trots att länsrätterna är den enda domstols-
verksamhet som verkar ha en något så när oförändrad arbetssituation, näs-
tan alla de andra domstolarna har fått ökad belastning, har man ändå inte
lyckats pressa tiderna för skattemål.
Ett mål som kan ligga uppåt två år är till stor olägenhet för den enskilde.
Men det ger också svårigheter för polisen och åklagaren att fortsätta att ut-
reda t.ex. ekonomisk brottslighet när skattedomstolarnas handläggning blir
så långvarig som i dag. Det är hög tid att försöka komma till rätta med de
långa handläggningstiderna. Man har inte nått någonstans på det området.
Därför måste man nu börja fundera på en lösning. Vi tycker att en sådan
lösning kunde vara så som framgår av centerns motion.
När det gäller övergrepp i rättssak säger Göran Magnusson att frågan är
föremål för beredning i justitiedepartementet. Det är ju lovvärt. I detta fall
gör jag precis som Ingbritt Irhammar. Jag efterlyser en politisk åsikt från det
största partiet i riksdagen: Anser ni att man borde förändra straffbestämmel-
serna när det gäller övergrepp i rättssak eller anser ni det inte? Eftersom ni
inte skriver att ni anser att man borde förändra straffsatserna kan det bara
betyda att ni inte tycker det. Det finns utmärkta möjligheter att i våldskom-
missionens betänkande läsa huruvida man anser denna fråga viktig eller inte.
Skälet till att den känns väldigt angelägen är att det i samhället i dag visar
sig att allt färre människor vill ingripa i situationer med våld. Man ringer inte
till polisen och anmäler om man ser våld på stan eller om någon misshandlas
i samma hus som man själv bor i. Vi drar oss för att ge oss till känna när vi
vet att brott begås. Den utvecklingen har funnits en tid. Då måste man fun-
dera över vad som skall göras. Ett sätt är att stärka vittnets säkerhet, och det
kan man bl.a. göra genom att skärpa straffbestämmelsen.
Anf. 24 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Göran Magnusson talade om att jag använde samma budget-
pengar två gånger. Det var i alla fall så jag uppfattade honom.
Jag tror på återanvändning. Det finns många exempel på att pengar kan
göra dubbel och flerdubbel nytta. Jag vet också att det finns oppositionspar-
tier som inte tar ekonomiskt ansvar för sina förslag. Herr talman! Så gör inte
vi i miljöpartiet. Vi har i vår gröna statsbudget reserverat medel för att
kunna stödja andra partiers förslag om de är viktiga. I detta speciella fall har
vi dessutom själva anvisat pengar i vår budget. För att undvika missförstånd
tvingas jag yrka bifall till reservation nr 6, anslag till domstolarna m.m.
Herr talman! När det gäller domares bisysslor upplyste Göran Magnusson
om att vår justitieminister är nöjd med nuvarande tillstånd. De uppgifter
som jag har till mitt förfogande gör att jag inte är nöjd, utan snarare oroad.
Många höga domare använder en stor del av sin tid, sitt intresse och sitt kun-
nande på bisysslor. Jag menar att det skulle vara bättre för svenskt rättsvä-
sende om de använde sina resurser i det ämbete som de är utnämnda till.
24
Vi vidhåller vår uppfattning när det gäller den reservationen. Jag nöjer
mig med att ställa mig bakom den utan att yrka bifall.
När det gäller reservation nr 9, herr talman, står jag inte som reservant.
Jag tillät mig bara påpeka att jag har sympati för de synpunkter som ligger
bakom vänsterpartiets reservation, men vi har där inte reserverat oss.
Anf. 25 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Birgit Henriksson försvarar moderata samlingspartiets
ståndpunkt att inte ge ytterligare resurser till domstolsväsendet med att det
är en pågående treårsbudget. Samtidigt för partiet, i sällskap med vissa
andra partier, många resonemang om att det behöver tillföras resurser. Det
är klart att vi socialdemokrater, de som arbetar i domstolsväsendet och den
rättssökande allmänheten skulle vara intresserade av att veta vilka resurser
som moderata samlingspartiet är beredd att satsa i domstolsväsendet.
När det gäller tillsättningen av vissa domare vidhåller jag den breda ut-
skottsmajoritetens uppfattning från fjolårets handläggning av en liknande
motion, nämligen att detta skulle leda till en politisering. Om konstitutions-
utskottet exempelvis skall utse ett antal personer som arbetar med denna
fråga, leder det mycket ofelbart till en politisering. Det är just detta som Bir-
git Henriksson vill undvika.
När det gäller handläggningen av taxeringsmål är det fråga om vilka resur-
ser som man ytterst har att sätta till i domstolsväsendet. Att besluta om en
tidsgräns - i detta fall på ett år - ger inga ytterligare resurser till länsrätterna
utan endast ändrad ordning av handläggningen så att man måste skjuta på
en del andra mål för att handlägga taxeringsmålen.
Länsrätten har ett stort bekymmer i sin handläggningsordning. Det är de
förtursmål som finns bl.a. inom socialtjänstlagstiftningen, t.ex. lagen om
vård av unga. Det här handlar ytterst om ytterligare resurser.
Vi är långt ifrån nöjda med handläggningstiderna. Vi ser fram emot att
den nya taxeringsordningen och andra effektiviseringar som kan åstadkom-
mas leder till kortare handläggningstider. Det är klart att den som ligger i en
taxeringstvist naturligtvis skall få sin rätt prövad så fort som möjligt.
Beträffande frågan om övergrepp i rättssak är det under socialdemokra-
tisk ledning som våldskommissionen har lagt fram sina förslag. Det finns väl
egentligen ingen annan uppfattning i den frågan. Det är snarare så att det
från oppositionspartiernas sida finns ett behov att markera en ståndpunkt av
rent opinionsmässiga skäl. Inget vittne blir mindre eller mera hotat av att
vi här i riksdagen gör ett uttalande i denna fråga. Det är först när vi får en
proposition som vi kan ta ställning till detta. Det skall vi naturligtvis göra när
propositionen kommer.
Till sist vill jag till Krister Skånberg säga några ord om återanvändning.
Det handlade inte om återanvändning. Det handlar om att Krister Skånberg
har 2 milj.kr. för detta ändamål i sin budget. Dem har han gjort av med på
domarutbildningen. I ett senare betänkande tar han samma pengar och an-
vänder dem ytterligare en gång. Krister Skånberg har gett upp reservation 6
och räknar med att få stryk där och då kan han använda pengarna en gång
till. Det kallar inte jag för återanvändning.
(forts. 8 §)
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till dom-
stolsväsendet
25
|
Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 |
Ajournering |
|
Muntliga frågor till |
Kammaren beslöt kl. 14.18 att ajournera förhandlingarna till kl. 14.30. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30. 7 § Muntliga frågor till statsråd Vice statsminister Odd Engström, utrikesminister Sten Andersson, kom- Anf. 26 TALMANNEN: Välkomna till den nya frågestunden, som vi på försök skall hålla här i kam- Globala miljöfrågor Anf. 27 INGBRITT IRHAMMAR (c): Herr talman! När det gäller utrikesfrågor debatterar vi vanligtvis bistånd, Det skall bli en stor global miljökonferens i Brasilien 1992. Vi vill inrätta Anf. 28 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s): Herr talman! Först vill jag säga att det gläder mig att se så många förhopp- Jag skulle kunna klara det här genom att säga att det inte är mitt område. |
26
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anf. 29 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Det går knappast en dag utan att det här i Sverige förekom-
mer incidenter med rasistiska eller invandrarfientliga inslag. Jag vill fråga
vice statsministern, med hänsyn till att det t.o.m. är värre i andra länder, om
regeringen är beredd att ta något initiativ för att försöka sätta stopp för ra-
sism och invandrarfientlighet. Det gäller ett initiativ på hög nivå både på det
internationella planet och i Sverige.
Anf. 30 Statsrådet ODD ENGSTRÖM (s):
Herr talman! I den mån man i dag kan se att det finns sådana tendenser
till hårdnande klimat, så har de i långa stycken ett intimt samband med de
villkor under vilka människorna lever, både invandrare och flyktingar och
de människor som finns kring dem här hemma i Sverige. Den allra största
frågan, som nu seglar fram med förödande kraft, gäller hotet mot sysselsätt-
ningen och en ökande arbetslöshet, som kommer att slå hårdast mot invand-
rare och flyktingar och mot de grupper som känner sig hotade av en invand-
ring.
Det viktigaste som en regering kan göra i det här läget är att föra en offen-
siv och kraftfull politik mot arbetslösheten. Det har vi sysslat med i ett par
år, och vi kommer att fortsätta med det också i de led där det handlar om att
kämpa mot arbetslösheten.
Till detta kommer sedan ett antal initiativ, som man kan återkomma till
mera i detalj när man vill diskutera internationella initiativ osv.
Anf. 31 CARL BILDT (m):
Herr talman! I januari gjorde regeringen bedömningen att den öppna ar-
betslösheten mot slutet av året inte skulle komma att bli högre än 3,5 %. Det
var en uppenbar skönmålning. Nu skulle jag vilja fråga arbetsmarknadsmi-
nistern om hon i dag vågar ha någon uppfattning om hur hög den öppna ar-
betslösheten faktiskt kommer att bli mot slutet av året.
Anf. 32 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag får väl göra som i England och vända mig till den högt
värderade ledamoten för Stockholms län, herr Bildt.
(Carl Bildt (m) inpass: Stockholms stad.)
Ja, Stockholms stad; det är bara det att länet är så mycket bättre.
När det gäller arbetsmarknadsläget för det här året får regeringen nu be-
dömningarna både från AMS och från konjunkturinstitutet och skall lämna
en samlad redovisning inom de närmaste veckorna.
Men jag vet också, till skillnad från Carl Bildt, att mycket av detta går att
påverka genom att man står på två ben i arbetslöshetsbekämpningen - ge-
nom att man både bekämpar inflationen och kostnadskrisen och gör aktiva
Muntliga frågor till
statsråd
27
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Muntliga frågor till
statsråd
arbetsmarknadspolitiska insatser. Jag lovar Carl Bildt att både jag och rege-
ringen står på båda dessa ben också i fortsättningen.
Anf. 33 CARL BILDT (m):
Herr talman! Får jag då fråga den högt värderade ledamoten för Stock-
holms län: Om nu den öppna arbetslösheten är någonting som regeringen
kan påverka och bestämma över, hur kan det då komma sig att vi nu kan
säga att den kommer att bli så mycket högre i slutet av året än vad regeringen
trodde för bara någon månad sedan? Är inte det, högt ärade ledamot, ett
misslyckande?
Anf. 34 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Arbetslöshet är alltid ett misslyckande, både för samhället,
för politiken och för de människor som drabbas av den. Vad jag har hävdat,
och vad regeringen har hävdat under många år, är att man måste våga ge sig
på båda dessa saker - bekämpa den öppna arbetslösheten med arbetsmark-
nadspolitik och bekämpa inflationen. Hade t.ex. Carl Bildt och andra här i
riksdagen för ett år sedan velat vara med och bekämpa kostnadsläget genom
de förslag vi då lade fram, så hade våra förutsättningar i dag sett annorlunda
ut.
Anf. 35 RAGNHILD POHANKA (mp):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till utrikesministern. Sverige har ju i
många sammanhang stött olika befrielserörelser. I dag pågår en kamp,
främst i Irak och i Turkiet, för kurdernas självständighet. Kan Sverige ställa
upp och stödja den befrielsekampen?
Anf. 36 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Vi har ju många gånger i den här kammaren diskuterat det
kurdiska problemet. Det kurdiska folket finns i fem olika länder. Det är
mycket hårt förtryckt i många länder; man har använt oerhört brutala meto-
der.
Vi har från svensk sida hävdat det kurdiska folkets rätt till ökat självbe-
stämmande, men sagt att detta måste komma till stånd genom de överens-
kommelser som kan träffas.
I dag kan vi ändå konstatera att den kurdiska saken står litet starkare än
tidigare, delvis genom att konflikten Irak—Kuwait fick det slut som den fick.
Den turkiska regeringen har också visat större förståelse för de kurder som
finns i Turkiet. Det är långt ifrån tillräckligt, men det är ändå en förbättring.
Det förekommer också ganska positiva resonemang när det gäller kurderna
i Irak.
Sverige har alltid hävdat, och kommer att fortsätta att hävda, att kurderna
skall ha rätt både till sin kultur och sitt språk och till autonomi inom de länder
där de finns.
28
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anf. 37 BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Estland förbereder sig för att eventuellt skaffa en egen va-
luta, och det har från Estlands regering till den svenska framförts önskemål
om att Sverige skulle trycka och betala de nya sedlarna.
Sverige skänkte tidigare bort Estlands guldreserv. Kan regeringen mot
denna bakgrund tänka sig att ställa upp på det här önskemålet från Estland?
Anf. 38 Statsrådet ODD ENGSTRÖM (s):
Herr talman! Utan att i detalj vara insatt i frågeställningen viil jag säga att
det i första hand torde vara fråga om i vilken utsträckning den del av riksban-
kens verksamhet som ligger under Tumba sedeltryckeri, Tumba pappers-
bruk etc., har med detta att göra.
Det gäller alltså i botten en affärsuppgörelse - vem som skall konstruera
och sedan producera mynt och sedlar. Först därefter kan det, såvitt jag för-
står, bli en diskussion om i vilken utsträckning Sverige skall medverka till att
finansiera en del av denna produktion. Den affärsuppgörelse som rimligen
ligger i botten kan alltså sedan i vanlig ordning diskuteras när det gäller fi-
nansiering och refinansiering. I övrigt har jag ingenting som jag kan meddela
i form av detaljerad kunskap.
Anf. 39 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Hur ser utrikesministern på möjligheterna att övertyga rys-
sarna om att de bör sluta med provsprängningarna vid Novaja Zemlja, som
ju ligger bara ett 70-tal mil från vår gräns?
Anf. 40 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Vi har tillsammans med övriga nordiska länder gjort en
ganska bestämd framställning, där vi har sagt ifrån att vi inte vill ha några
sådana provsprängningar. De nordiska utrikesministrarna träffas på nytt i
morgon, och jag utgår från att denna fråga blir föremål för ny diskussion.
Inställningen är alldeles självklar, av de skäl frågeställaren angav.
Anf. 41 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! 1 dag är det vårdagjämning. För den svenske skattebetalaren
blir det vårdagjämning först när den mörka delen av inkomståret, dvs. då
hela inkomsten går till skatter och offentliga avgifter, inte överstiger den lju-
sare delen av inkomståret, när man får disponera hela inkomsten själv-dvs.
när skatter och avgifter uppgår till högst till 50 % av BNP. När kommer detta
att inträffa vid fortsatt socialdemokratisk politik?
Muntliga frågor till
statsråd
29
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Muntliga frågor till
statsråd
30
Anf. 42 Finansminister ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Jag tycker att det är klokt, när man diskuterar de offentliga
utgifterna och skatterna, att se dem i ett sammanhang. Om man skall sänka
skattetrycket, skall man göra besparingar. Vi möter krav på stora anslag till
olika områden. Sjukvården är ett mycket angeläget område. Det gäller
också pensionärernas villkor, en god omvårdnad och omsorg om barnen, en
skola som vi kan göra bättre, bistånd till nära och fjärran länder.
Detta är mycket stora önskemål, som vi gärna skulle vilja möta. De måste
vägas mot den ambition som Hugo Hegeland redovisar - att sänka det totala
skattetrycket. Därför finns det ingen enkel matematik som innebär att vi kan
säga att så här mycket kan vi sänka skattetrycket.
Om vi vill ha ett bra samhälle med god vård och omvårdnad, med trygg-
het - då får vi betala för det. Jag känner mig, i alla de svåra avvägningar vi
gör internt, som skattebetalarnas sista utpost. Jag skall hålla emot sådant
som jag med mitt hjärta kan anse vara mycket angeläget, för jag ser också
problemet med att finansiera det.
Vi måste ha båda de här ambitionerna. Det gäller att kunna stå emot skat-
tebetalarna och säga: Så här mycket kostar det, och det måste vi ta in. Det
gäller också att stå emot olika anspråk som vi möter och säga att vi inte kan
klara allt på en gång.
Vi skall försöka få en så god tillväxt i vår ekonomi att resurserna räcker
för många av de önskemål vi möter - och att vi samtidigt kan sänka utgifter-
nas andel av samhällsekonomin. Jag tror att vi därigenom kan förbättra vårt
välfärdssamhälle på många sätt. Men jag är inte beredd att lägga fast en viss
siffra och säga att vid en viss tidpunkt skall vi ha nått dit. Vi måste klara de
här ambitionerna samtidigt.
Anf. 43 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Jag vill till kommunikationsminister Georg Andersson ställa
samma fråga som ställdes av folketingsledamoten Sten Gerde, sf, i tisdags i
folketinget: Varför väljer ni en ”beskidt” teknologi för Öresundsförbindel-
sen, när ni kunde välja en ren - dvs. en kombinerad bil- och järnvägsbro i
stället för en borrad järnvägstunnel?
Anf. 44 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! En kombinerad bro mellan Malmö och Köpenhamn kommer
att fylla ett mycket viktigt kommunikationsbehov. Vi knyter samman Sve-
rige och Danmark - knyter samman Skandinavien och kontinenten. Det är
en förbindelse som tillgodoser behovet av transporter, både bilburna och
järnvägsburna.
Jag vill i detta sammanhang betona att om man skall åstadkomma en järn-
vägsförbindelse som kan finansieras, så måste det ske i form av en kombine-
rad förbindelse. I den kombinerade förbindelsen kommer järnvägsdelen att
vara den kostnadsmässigt största. Den finansieras huvudsakligen genom att
vägförbindelsen kommer att gå med överskott. Enbart en järnvägsförbin-
delse går icke att finansiera; den skulle kräva mycket stora subventioner un-
der lång tid framöver. Vi kan använda pengarna på ett bättre sätt. Med en
kombinerad förbindelse får vi en bra och effektiv kommunikationsled mel-
lan Sverige och Danmark.
Anf. 45 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! Hur tänker finansministern finansiera det budgetunderskott
som uppstår genom tillbakadragna förslag - det gäller t.ex. samordningen av
sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring - och genom de nya utgifterna,
t.ex. extra KBT och de extra insatser som kan behövas för sysselsättningen?
Anf. 46 Finansminister ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Jag har för avsikt att återkomma till riksdagen och på sed-
vanligt sätt i kompletteringspropositionen redovisa de förslag och åtgärder
som kan behövas.
Vi håller nu på att få in underlag i form av konjunkturbedömning. Vi får
också våra egna beräkningar av statens utgifts- och inkomstsituation. När
detta material finns tillgängligt kan regeringen ta ställning, och jag skall
alltså redovisa det på vanligt sätt. Men för dagen kan jag inte ge något be-
sked.
Anf. 47 ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! För en knapp vecka sedan presenterade finansdepartemen-
tet ett förslag till mångdubbling av det statliga ägandet i Sverige. Jag tänker
på förslaget att låta AP-fonderna köpa aktier för upp till 250 miljarder kro-
nor.
Jag har en mycket enkel fråga till finansministern; den kan med fördel be-
svaras med ja eller nej. Anser finansministern att en socialisering av de
svenska företagen bidrar till en bättre ekonomisk utveckling i Sverige?
Anf. 48 Finansminister ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Jag anser att pensionsfonderna skall förvaltas väl. De skall
få en god avkastning så att vi, när vi är gamla, kan få bra pensioner, och så
att vi inte behöver ta ut så höga avgifter. Det är motivet bakom förslaget.
Anf. 49 ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Detta har ingenting med pensioner att göra. Vad jag frågade
var: Anser finansministern att mera statliga ägande och mera socialisering
hjälper till att lösa Sveriges ekonomiska problem - ja eller nej?
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Muntliga frågor till
statsråd
31
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Muntliga frågor till
statsråd
32
Anf. 50 Finansminister ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Försäkringsbolagens fonder kan placeras i aktier, och jag an-
ser att det är till gagn för pensionerna att också kunna använda AP-fonderna
på samma sätt.
Anf. 51 ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Då måste jag tolka svaret så, att finansministern anser att en
socialisering ökar möjligheterna att skapa en bättre ekonomi i Sverige. Kan
finansministern anföra något enda exempel på att en socialisering leder till
bättre välstånd?
Anf. 52 Finansminister ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Jag har gett svaret på frågan - att vi vill åstadkomma god
avkastning och god tillväxt av pensionsfondens medel. Det här är ett sätt att
åstadkomma detta. Jag tror att det är till allas gagn att vi kan få det nödvän-
diga sparandet till näringslivet och att vi kan få bra avkastning med tanke på
pensionerna.
Anf. 53 BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Bidragsberoendet ökar alltmer. Bara under de senaste må-
naderna har regeringens politik lett till att 100 000 barnfamiljer blivit bero-
ende av bostadsbidrag, att mer än 60 000 pensionärer blivit beroende av bo-
stadsbidrag och att mer än 60 000 pensionärer blivit beroende av bostadstill-
ägg-
Avser regeringen att vidta åtgärder för att minska bidragsberoendet, som
ni själva har orsakat, och i så fall när och hur?
Jag ställer frågan till finansministern.
Anf. 54 Statsrådet ODD ENGSTRÖM (s):
Herr talman! Finansministern skulle säkerligen vara utomordentligt väl
lämpad att svara på den frågan, men det blir kanske litet tjatigt att se honom
gå upp och ner hela tiden, så låt mig vara med en stund, för det här är skojigt!
Vi kan diskutera länge hur mycket bidragsberoendet ökar och minskar.
Om man isolerar en fråga så här rakt upp och ner från verkligheten i övrigt
kan man få till stånd en lustig men föga klarläggande diskussion mellan gol-
vet och podiet.
Vad det ytterst handlar om är i långa stycken människors förutsättningar
och möjligheter att leva på de inkomster som de har. Det är i sin tur bl.a. en
funktion av sådana saker som den högt värderade frågeställaren ofta ägnar
sig åt, nämligen skattetrycket, men också i betydande utsträckning av män-
niskors möjligheter att arbeta och att göra det under sådana villkor att infla-
tionen inte tar alltför mycket av det som de tjänar på sitt dagliga värv.
Helt följdriktigt har för det första regeringens politik under de senaste
åren varit inriktad på att i vårt land införa ett nytt skattesystem, som premie-
rar arbete, sänker skatten på arbete och höjer den på kapital. För det andra
har politiken sedan våren 1989 varit inriktad på att pressa tillbaka inflatio-
nen. Åtgärder som t.ex. monishöjningar som skall pressa tillbaka den eko-
nomiska aktiviteten är alltid mycket obehagliga. Kammaren har inte varit
road av förslagen, lika litet som det roade kammaren att ta emot förslag om
lönestopp, prisstopp, fredsplikt som kom att kallas strejkstopp, osv.
I två år har vi nu försökt att attackera inflationen, med begränsad fram-
gång eftersom vi inte kunnat samla oss som regering och riksdag till en kraft-
full politik för detta. Man börjar nu skymta grundläggande sammanhang
bakom de förhållanden som människor brottas med i den mån de nu har bli-
vit i stigande grad bidragsberoende. Där någonstans skulle en klarläggande
debatt kunna börja - men bara börja.
Anf. 55 KJELL DAHLSTRÖM (mp):
Herr talman! Jag vill fråga kommunikationsminister Georg Andersson, li-
tet grand som en följdfråga till det som anfördes av Rolf L Nilson, hur han
skall finansiera Öresundsbron. Man får det intrycket att miljön kommer att
förbättras av att den här bron byggs. I folketingsdebatten häromdagen fram-
hölls det att vi kanske behöver bygga många broar för att förbättra miljön
här i Skandinavien.
Vilka fler broar tänker sig Georg Andersson att bygga för att förbättra
miljön i Sverige och i Skandinavien i övrigt?
Anf. 56 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jo, vi kan nog bygga broar och förbättra miljön, men Öre-
sundsbron skall inte tillkomma i första hand för att förbättra miljön. Den
skall dock omgärdas med stränga miljökrav, som uppfyller de villkor som vi
rimligtvis har anledning att ställa i det sammanhanget.
Men huvudfrågan gällde finansieringen, och bron skall finansieras med av-
gifter på dem som trafikerar den, såväl på järnvägstrafiken som på bilismen.
Det är bra att Kjell Dahlström ställer denna fråga, så att jäg inför detta
ovanligt stora auditorium kan klargöra att det icke är skattebetalarnas
pengar som skall finansiera Öresundsbron. Det har ibland i vulgärdebatten
gjorts gällande att vi tar ifrån glesbygden för att satsa på en Öresundsbro. Så
är icke fallet, utan det är när Kjell Dahlström, jag och andra åker på bron
som vi skall betala avgifter och därmed finansiera bygget.
Anf. 57 KJELL DAHLSTRÖM (mp):
Herr talman! Kan Georg Andersson ge några garantier beträffande den
prispolitik som skall föras med avgifterna på bron?
Anf. 58 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag ber att få återkomma med en mera utförlig redovisning
av det avtal som jag förhoppningsvis inom de allra närmaste dagarna kan
teckna med min kollega Kaj Ikast i Danmark, och därefter med en proposi-
tion till riksdagen. I det sammanhanget är jag beredd att utförligt redovisa
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Muntliga frågor till
statsråd
3 Riksdagens protokoll 1990/91:83
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
de ekonomiska kalkylerna och alla de övriga beslut och ställningstaganden
som ligger bakom det här projektet.
Muntliga frågor till
statsråd
34
Anf. 59 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Också jag vill ställa en fråga till Georg Andersson. Jag skulle
vilja höra när Georg Andersson tänker resa med inlandsbanan nästa gång.
Anf. 60 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Viola Claesson frestar mig mycket starkt, men jag vet inte
om det är lovligt, att göra en enkät för att ta reda på hur många som har rest
på inlandsbanan under de senaste två åren.
(Viola Claesson (v) inpass: Jag tillhör dem som har gjort det.)
lack! Också jag tillhör den skaran. Jag har inte programmerat in någon
ytterligare resa på inlandsbanan, men låt mig säga att vi i dagger transportrå-
det i uppdrag att effektuera det beslut som riksdagen fattade för ett par tim-
mar sedan. Vi avser att handla snabbt för att trygga en god transportförsörj-
ning inom inlandsbaneområdet.
Anf. 61 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):
I lerr talman! Får jag fråga utrikesministern hur det går med arbetet i Arv-
furstens palats med förberedelserna för en ansökan om medlemskap i EG
och hur tidtabellen för detta ser ut.
Anf. 62 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Det går bra. - Vi har gjort en mycket noggrann genomgång.
Vi kommer att sända ut materialet till den grupp som har utsetts med företrä-
dare för regeringen och de i utrikesnämnden ingående partierna, och detta
skall diskuteras den 12 april. Sedan får vi se hur det blir med resten av tidta-
bellen, men så långt är den klar.
Anf. 63 LARS TOB1SSON (m):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till finansministern. När finansminis-
tern för någon dag sedan besökte Bryssel framkom att ett närmande till det
europeiska valutasamarbetet i form av en ECU-anknytning blir aktuellt i
april. Sedan några veckor tillbaka stiger dollarn och har gått upp från 5:50
till 6:00 kr. Det betyder att kronan samtidigt apprecieras mot D-marken, vil-
ket inte stämmer med förhållandena när det gäller konkurrenskraften mel-
lan de två berörda länderna.
Min fråga är: Varför vänta till i april när på det här viset villkoren för en
ECU-anknytning försämras för varje dag som går?
Anf. 64 Finansminister ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Lars Tobisson har rätt så till vida att jag har besökt Bryssel
och att jag har fört diskussioner om Sveriges förhållande till Gemenskapen.
I det sammanhanget har man självfallet berättat om sina planer vad gäller
valutapolitik. För vår del följer vi detta med intresse, men regeringens upp-
gift är att se till att inflationen varaktigt pressas ned, och det är politiken
också inriktad på. Vi kan nu se framför oss en period med mycket stabilare
priser än under den period som vi har bakom oss. Uppgiften att ta ställning
till valutapolitiken åligger, som Lars Tobisson vet, riksbanken.
Anf. 65 LARS TOBISSON (m):
Herr talman! Ja, jag vet naturligtvis att det är riksbankens uppgift, men
jag vet också att ett uttalande från finansministern och riksdagen spelar en
roll i det här sammanhanget.
Om nu finansministern är så säker på att inflationen redan är nere - han
har låtit distribuera ett diagram av den innebörden-frågar jag återigen: Var-
för vänta, när förhållandena för varje dag blir ogynnsammare genom den nu
pågående försämringen av kronans förhållande till D-marken och övriga
EG-valutor?
Anf. 66 Finansminister ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Vi har ett intensivt arbete på gång på den svenska arbets-
marknaden för att växla om från inflationslöner till reallöner, återvinna kon-
kurrenskraft och därmed trygga jobb i Sverige. Det arbetet är inte avslutat.
Det är min förhoppning att det skall ge resultat under den närmaste tiden.
Det är, som jag ser det, regeringens uppgift att få till stånd en stabilisering
av vår ekonomi när det gäller priserna och inflationen. Den linjen kommer
vi att driva med ihärdighet och konsekvens.
Jag vill beträffande vår valuta säga att den uppvisar stabilitet pch att den
under en lång tid haft en anknytning som bidragit till den stabiliteten. I vil-
ken utsträckning den skall förändras med hänsyn till det europeiska samar-
betet är en fråga som vi får studera vidare. Ytterst är det riksbanken som
avgör den.
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Muntliga frågor till
statsråd
Anf. 67 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Herr talman! Jag känner en viss oro för ungdomarnas situation på arbets-
marknaden nu, kanske speciellt för flickor och pojkar i glesbygden. Det be-
ror på att antalet varsel ökar och att det blir allmänt kärvare på arbetsmark-
naden.
Jag skulle vilja fråga om arbetsmarknadsministern delar den oron och
vilka åtgärder som kan behöva vidtas.
35
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Muntliga frågor till
statsråd
36
Anf. 68 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag delar den oron. Det är den som till stor del ligger bakom
att jag under många år tyckt att just arbetsmarknaden varit ett så viktigt om-
råde. Vi har lärt oss av erfarenheterna ute i Europa att när arbetsmarknaden
viker är det ungdomarna som drabbas mest, först och störst. Det gäller fram-
för allt de ungdomar Ewa Hedkvist Petersen talade om och de som har låg
eller ingen utbildning. Det är därför det är så viktigt med de insatser staten
nu gör med tyngdpunkt på utbildning, och det som man i regionerna måste
göra för att bredda arbetsmatknaden.
Mest saknar jag dock insikten hos företagen om att ungdomen kommer
att vara en bristvara under hela 1990-talet. Företagen borde se längre än nä-
san räcker och försöka ta vara på ungdomens arbetskraft nu och bygga för
framtiden.
Vi skall i kompletteringspropositionen återkomma när det gäller förslag
om hur själva arbetsmarknadspolitiken ytterligare kan inriktas för att stödja
ungdomarna.
Det vore viktigt om parterna, och inte minst arbetsgivarna, tänkte på att
bygga för framtiden, att ändra sin arbetsorganisation, behålla ungdomarna
och satsa på att höja deras kompetens och yrkeskunnande. Det kommer de
att behöva.
Anf. 69 BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag vill fråga Mona Sahlin om det verkligen är så klokt att
sätta så snål budgetram för Samhall, att man måste minska antalet handikap-
pade anställda med ca 1800 personer i ett läge när den öppna arbetslösheten
ökar.
Handikappade har det svårast på den öppna arbetsmarknaden.
Anf. 70 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag är mycket medveten om att de svagare grupperna på ar-
betsmarknaden, som diskuterats tidigare här, invandrarna och de handikap-
pade, har det svårt och får det svårare ju längre det dåliga läget på arbets-
marknaden håller i sig.
Börje Hörnlund vet också bakgrunden till problemet just för Samhall.
Man fick en flexibilitet när det gäller den egna timramen under en viss period
på tre år. Den utnyttjade man så, att det har blivit den situation man har i
dag.
Jag diskuterar mycket med Samhalls ledning om detta. Men jag vill också
betona att Samhalls verksamhet i många län bedrivs inom branscher som i
dag har stora svårigheter. Det är också ett hot mot de handikappades arbets-
tillfällen inom Samhall.
Därför är allt det övriga inom den ekonomiska politiken och stärkandet
av dessa branscher oerhört viktigt också för Samhalls verksamhet.
Jag skall återkomma till frågan om helheten för Samhall för nästa bud-
getår.
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anf. 71 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Jag vill vända mig till Georg Andersson, som i ett tidigare
frågesvar sade att en bro fyller ett viktigt kommunikationsbehov. Det finns
många broar som behöver byggas. Jag vill föreslå att han omedelbart ger
besked om när bron över kanalen i Södertälje skall byggas.
Det är nästan ett år sedan den rasade, och ännu har vi inte fått något be-
sked.
Näringslivet inne i Mälaren drabbas mycket hårt.
Varje gång man ställt frågan till Georg Andersson det senaste halvåret har
han sagt ”inom kort”. När inträffar inom kort?
Anf. 72 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Vi kommer allt närmare ett beslut.
Det finns här starka motstående intressen: vägtrafiken och kanaltrafiken.
Det är en stor investering om man skall göra en öppningsbar bro som till-
godoser kanaltrafikens behov. En öppningsbar bro utgör också ett hinder i
vägtrafiken.
Många har velat yttra sig i den här frågan. De sista remissvaren har kom-
mit in i dagarna, så nu har vi alla handlingar på bordet och kan gå till ett
beslut. Men planeringsarbetet för att ordna en öppningsbar bro har fortgått
under hela tiden. Vägverket har alltså inte förlorat tempo trots att vi av olika
skäl inte kommit till skott när det gäller själva beslutet.
Anf. 73 TALMANNEN
Jag vill tacka alla för visat intresse vid dagens frågestund. För alla som inte
fått tillfälle att ställa frågor vill jag säga att det kommer fler frågestunder.
Dagens frågestund är därmed avslutad.
(Applåder)
Kammaren beslöt kl. 15.05 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 15.10.
Förhandlingarna återupptogs kl. 15.10.
Muntliga frågor till
statsråd
37
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
(justitieutskottets betänkande JuU16, forts, från 6 §)
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen ytterligare talare var an-
mäld.
Överläggningen var härmed avslutad.
Företogs till avgörande justitieutskottets betänkanden 1990/91 :JuU 15 och
JuU16.
Justitieutskottets betänkande JuUlS
Mom. 2 (anslag till åklagarmyndigheterna)
Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 1 av Berith
Eriksson, dels reservation 2 av Krister Skånberg - bifölls med acklamation.
Mom. 3 (utbildning i miljöfrågor)
Utskottets hemställan bifölls med 172 röster mot 98 för reservation 3 av
Jerry Martinger m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottets betänkande JuU16
Mom. 3 (domstolarnas situation m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 257 röster mot 13 för reservation 2 av
Berith Eriksson.
Mom. 5 (anslag till Domstolarna m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 5 av Berith
Eriksson, dels reservation 6 av Krister Skånberg - bifölls med acklamation.
Mom. 9 (tillsättningsförfarandet)
Utskottets hemställan bifölls med 217 röster mot 53 för reservation 7 av
Jerry Martinger m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 18 (övergrepp i rättssak)
Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 116 för reservation 10 av
Britta Bjelle m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
38
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1990/91:JuU17 Anslag till kriminalvården (prop. 1990/91:100 delvis).
Anf. 74 JERRY MARTINGER (m):
Herr talman! Varför straffar man? Svaret på denna fråga har i viss mån
växlat från tid till annan. Det är två uppfattningar eller skolor som brutit sig
mot varandra, allmänprevention och individualprevention.
Kriminalpolitiken i Sverige har under lång tid formats under inflytande av
den individualpreventiva uppfattningen, nämligen att straffets främsta syfte
är att genom vård och behandling påverka lagöverträdaren så, att han inte
begår nya brott. Denna inställning har emellertid ofta lett till att brottsling-
ens intresse satts i första hand.
I förhållandet mellan brottslingen och den som drabbas av brottet är det
alltid den senare som är den svagaste. Det är brottsoffret som är den utsatte,
inte brottslingen. En politik som inte utgår ifrån detta ställer sig på brotts-
lingens sida.
Numera erkänns av allt fler att den s.k. vårdideologin lidit skeppsbrott.
Det nuvarande systemet bygger på en sammanblandning av vård och straff
som är principiellt otillfredsställande. Vård kan ju inte anses vara någon na-
turlig reaktion på brott. Vård bör ges till människor som är i behov av det,
oberoende av om de begått brott eller ej.
Brottsbalken har inte heller utformats i något allmänt socialt syfte att sålla
fram de medborgare i vårt land som är mest i behov av kriminalvård för att
inte själva fara illa.
Vi moderater anser att straffet i första hand syftar till att upprätthålla re-
spekten för den handlingsnorm som straffbestämmelsen ger uttryck för.
Straffets främsta ändamål måste alltså vara att avhålla människor från att
begå brott.
Detta kräver i sin tur att ett brott skall följas av straff och att straffet skall
innehålla ett visst mått av obehag. Samtidigt skall straffet vara rättvist och
det skall råda proportionalitet mellan brott och straff.
Straffet bör i första hand bestämmas med utgångspunkt från brottet, inte
med hänsyn till brottslingens person. Rättskipningen syftar inte till att diag-
nostisera och behandla individer som uppvisar symptom på social avvikelse,
utan till att tydliggöra lagstiftarens budskap att vissa handlingar är förkast-
liga.
Moderata samlingspartiets kriminalpolitiska program som syftar till att
återställa respekten för lag och ordning bygger på den allmänpreventiva
åskådningen.
Detta leder till att vi moderater anser att det nuvarande påföljdssystemet
måste förändras. Domstolarna bör i princip inte utdöma påföljder som i
själva verket huvudsakligen innebär vård.
Den stora mängd av påföljder och påföljdskombinationer som finns i
brottsbalken är dessutom ägnade att hos allmänheten skapa oklarhet om vil-
Anslag till krimi-
nalvården
39
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
40
ken påföljd som är allvarligast. Till detta kommer att vissa påföljder knap-
past alls innehåller något moment av straff.
Påföljderna i brottsbalken bör samordnas och ges beteckningar som svarar
mot deras innehåll. Det bör i fortsättningen endast finnas tre typer av påfölj-
der: böter, villkorligt fängelse och fängelse. Villkorligt fängelse skall kunna
kombineras med övervakning, samhällstjänst och kontraktsvård. Särskilt
beträffande unga brottslingar kan sådana lösningar vara erforderliga.
I konsekvens med vad jag nu sagt bör beteckningen ”kriminalvårdsan-
stalt” utmönstras ur nuvarande lagar och beteckningen ”fängelse” återinfö-
ras.
Principen om att ett brott skall följas av straff kräver förändringar i lagen
när det gäller reglerna om återfall i brott. Utgångspunkten för påföljdsregle-
ringen vid återfall måste vara att det skall vara en försvårande omständighet
att ha återfallit i brott. Nuvarande regler tillåter emellertid inte ett tillräckligt
hänsynstagande till återfallet vid straffmätningen.
1 den proposition som ligger till grund för de nuvarande bestämmelserna
om återfall har justitieministern uttalat att bestämmelsen om straffskärpning
vid återfall inte är avsedd att medföra någon mer allmän straffskärpning,
utan att straffskärpning endast bör komma i fråga i sådana fall där återfalls-
situationen framstår som särskilt anmärkningsvärd.
Förutom återfall i synnerligen allvarlig brottslighet har justitieministern
förklarat sig avse bl.a. upprepad och vanemässig grov tillgreppsbrottslighet.
Med allvarlig brottslighet har justitieministern menat att straffvärdet för så-
väl den gamla som den nya brottsligheten skall vara minst ett års fängelse.
Med den här regleringen är emellertid möjligheterna till straffskärpning
för återfallsbrottslingar alltför begränsade. Det är exempelvis tämligen säll-
synt att så långa fängelsestraff som ett år utdöms. I praktiken kan flertalet
vanebrottslingar fortsätta sin verksamhet.
Det måste därför på ett klarare sätt än nu slås fast i lagen att det är en
försvårande omständighet att ha återfallit i brott. Hänsyn till återfallet måste
kunna tas även om straffvärdet för brottsligheten understiger ett års fäng-
else.
Likaså bör det vara möjligt att förverka villkorligt medgiven frihet i större
utsträckning än vad som nu är fallet. Straffet bör också kunna skärpas även
om villkorligt medgiven frihet förverkas.
Herr talman! Utvecklingen av brottsligheten har visat att det är nödvän-
digt att på ett tydligare sätt än för närvarande markera att en villkorlig dom
är ett villkorat straff. Den nuvarande ordningen, som innebär att såväl all-
mänheten som den dömde ofta uppfattar påföljden villkorlig dom som ett
frikännande, är inte acceptabel. Villkorlig dom bör därför bytas ut mot dom
på villkorligt fängelse, vilket innebär att ett fängelsestraff utdöms men att
anstånd medges med verkställigheten av straffet. Om den dömde begår nya
brott under en viss prövotid skall fängelsestraffet i princip avtjänas. En dom
på villkorligt fängelse skall kunna kombineras med övervakning. Men detta
skall ske endast i de fall då detta kan bedömas bli verkningsfullt.
Det är alltså inte meningen att påföljden villkorligt fängelse regelmässigt
skall förenas med övervakning. Nuvarande system där domar på skyddstill-
syn mer eller mindre slentrianmässigt beslutas av våra domstolar, är otill-
fredsställande och kräver onödigt mycket resurser inom frivårdsorganisatio-
nen.
Inslaget av straff i påföljden skyddstillsyn är för övrigt mycket litet.
Skyddstillsynen vilar på en ”vårdfilosofisk” grund och finns därför inte med
i det moderata påföljdsförslaget.
Man kan knappast heller räkna med några behandlingeseffekter inom ra-
men för en vanlig skyddstillsyn. Övervakningstiden är visserligen ett år, men
kontakterna mellan övervakare och klient är i många fall sällsynt förekom-
mande. Det s.k. Sundsvallsförsöket visade t.ex. att kontakterna i bästa fall
bara var 12-18 timmar per år. Det är också ganska vanligt att den som dömts
till skyddstillsyn återfaller i brott. Påföljden skyddstillsyn bör följaktligen av-
skaffas.
När det gäller villkorlig frigivning från fängelsestraff har vi i dag ett system
som mer än något annat inom kriminalpolitiken upprört allmänheten under
de senaste åren. När den s.k. halvtidsfrigivningen infördes år 1983 var mo-
derata samlingspartiet det enda parti som motsatte sig beslutet. Vi har kon-
sekvent vidhållit vår kritik och i dag även fått stöd av andra partier.
T.o.m. den socialdemokratiska regeringen har börjat röra sig i vår rikt-
ning, även om den socialdemokratiska inställningen fortfarande är en egen-
domlig blandning av både ja och nej. Justitieministern har sagt att ändrade
regler om villkorlig frigivning inte få leda till generella ökningar av de fak-
tiska anstaltstiderna. Vad justitieministern menar måste alltså vara att halv-
tidsfrigivningen kan avskaffas bara under förutsättning att det samtidigt sker
en generell sänkning av straffskalorna. En sådan förändring kan vi modera-
ter emellertid aldrig acceptera.
Halvtidsfrigivningen är en av svensk kriminalpolitiks största skandaler ge-
nom tiderna. Den är en produkt av socialdemokratisk flumpolitik och bör så
fort som möjligt avskaffas.
Enligt vår mening skall det straff som utmätts i princip avtjänas. Om vill-
korlig frigivning skall förekomma skall det vara en belöning för gott uppför-
ande och inte kunna ske förrän större delen av straffet avtjänats.
De som ådömts fängelsestraff är ofta notoriska vanebrottslingar. När
denna kategori av personer slipper avtjäna hela strafftiden ges de följaktli-
gen ökade möjligheter att begå fler brott.
En undersökning som gjorts av forskaren Jan Ahlberg vid Brottsförebyg-
gande rådet (BRÅ) visar att införandet av halvtidsfrigivningen ledde till en
ökning av den anmälda brottsligheten. De anmälda misshandelsbrotten
ökade med 1 %, stöldbrotten (exkl. butiksstölder, biltillgrepp och rån) med
1,6%, bilstölderna med 3,3%, rånen med 3,2%, och bedrägerierna med
1,2%.
De här procenttalen kan förefalla små. Men om man betänker att det varje
år anmäls drygt 1,2 miljoner brott i vårt land inser man att halvtidsfrigiv-
ningen i praktiken medfört att tusentals människor varje år drabbas av brott
helt ”i onödan” - om man nu kan använda det uttrycket.
Det förhållandet att man släppte ut fångar i förtid 1983 innebar i absoluta
tal att vi fick en omedelbar ökning med 300 misshandelsbrott, 7 700 stöld-
brott, 800 bilstölder, 140 rån och 1 100 bedrägerier.
Om man i dag skulle låta de dömda sitta av hela sitt straff visar BRÅs
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
41
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
42
beräkningar att de anmälda misshandelsbrotten skulle minska med 2,4%,
stöldbrotten med 4 %, bilstölderna med 8 %, rånen med 8,6 % och bedräge-
rierna med 3,3 %.
1 absoluta tal motsvarar detta 900 misshandelsbrott, 21 000 stölder, 3 500
bilstölder, 350 rån och 3 000 bedrägerier.
En fråga som hör samman med frågan om halvtidsfrigivningen är regering-
ens förslag att lägga ned fängelset i Karlskrona. Vi moderater har den inställ-
ningen att en nedläggning inte bör ske, eftersom det framtida platsbehovet
inom kriminalvårdens anstaltsorganisation kan förväntas öka när vårt för-
slag om att avskaffa halvtidsfrigivningen har genomförts. Men det finns flera
skäl att behålla anstalten. Jag skall gå något närmare in på dessa, eftersom
frågan är viktig ur många aspekter.
Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona är en sluten lokalanstalt som tillhör
Malmöregionen. I regionen finns förutom Karlskronaanstalten sex slutna lo-
kalanstalter, nämligen Malmö, Helsingborg, Ystad, Växjö och två i Kristian-
stad. Den lagstiftning som reglerar kriminalvården bygger bl.a. på den s.k.
närhetsprincipen, som innebär att närheten till frigivningsorten skall vara
vägledande för placeringen av den intagne.
Om man lägger ned Karlskronaanstalten leder detta till att sydöstra delen
av Sverige blir utan sluten lokalanstalt, vilket i sin tur sätter närhetsprincipen
ur spel i den delen av landet. Det skulle också innebära att Blekinge, vid
sidan av Jämtland, blir det enda län i Sverige som saknar kriminalvårdsan-
stalt.
Trots att Karlskronaanstalten är en sluten lokalanstalt tjänstgör den som
något av en specialanstalt inom Malmöregionen, där rymningsbenägna, nar-
kotikaaktiva och i övrigt svårbehandlade personer placeras. Härigenom kan
man i det längsta undvika förflyttningar av intagna till mer avlägset belägna
riksanstalter, vilka i första hand behövs för ett långtidsklientel, samtidigt
som verksamheten vid övriga lokalanstalter inte behöver störas av svårbe-
handlade intagna i alltför hög grad. Detta hindrar inte att Karlskronaanstal-
ten dessutom kan fungera som lokalanstalt i ordets egentliga bemärkelse och
ta emot dömda som skall friges till Karlskrona eller Blekinge i övrigt i enlig-
het med närhetsprincipen. Anstalten har nämligen goda möjligheter till dif-
ferentiering av de intagna.
Karlskronaanstalten är personalmässigt dimensionerad för 37 intagna och
har från och till varit överbelagd. Enligt en bedömning som chefen för
Malmöregionen, kriminalvårdsdirektören Clas Amilon, gjort, torde platsan-
talet kunna utökas till 45. Personalen på anstalten anser att platsantalet utan
kostnad för byggnation kan ökas till 49. Under alla omständigheter torde det
alltså finnas ytterligare platsreserver här.
Personalen uppgår till 35 anställda. Därutöver tillkommer sex vikarier.
Det nya häkte som snart står klart i Karlskrona kommer att kunna kom-
plettera kriminalvårdsanstalten på ett fördelaktigt sätt. Personalorganisatio-
nerna har redan gjort upp en plan för hur de båda enheternas administration
och vikarieanvändning skall kunna samordnas, varigenom man kan uppnå
betydande rationaliseringsvinster som kommer både anstalten och det nya
häktet till godo.
Herr talman! Karlskronaanstalten fyller en viktig kriminalpolitisk funk-
tion i sydöstra Sverige. Det vore kapitalförstöring att lägga ned den. Under
senare år har betydande ekonomiska satsningar gjorts på anstalten. Så sent
som 1990 byggde man ut brand- och överfallslarmet. Jag vill påstå att ingen
annan anstalt i Sverige har ett så modernt säkerhetssystem som det man har
i Karlskrona. Det är inte utan anledning som Karlskronaanstalten används
för intagna som är särskilt rymningsbenägna.
Säkerheten har också ökats genom att all cellinredning har gjorts fast och
att säkerhetsglas av mycket hög kvalitet installerats i samtliga celler.
De regionalpolitiska aspekterna har jag inte berört. Men självfallet talar
även dessa emot en nedläggning. Blekinge har i dag stora arbetsmarknads-
mässiga problem.
När det allmänt sett gäller förhållandena på kriminalvårdsanstalterna är
det några frågor som måste beröras särskilt i det här sammanhanget.
Det är först frågan om behandlingen av de långtidsdömda. För närvarande
gäller att vissa intagna kan särbehandlas. Detta betyder att de placeras i slu-
ten riksanstalt och endast kan beviljas permission under bevakning. Särbe-
handling kan enligt 7 § tredje stycket lagen om kriminalvård i anstalt ske be-
träffande den som har dömts till fängelse i lägst två år för grovt narkotika-
brott och för den som har dömts till fängelse i lägst fyra år för annan brottslig-
het. Lagen bör här ändras så att reglerna om särbehandling kommer att gälla
alla intagna som dömts till fängelse i lägst två år oavsett brottslighetens ka-
raktär. Den som dömts till så långt fängelsestraff som två år har normalt sett
gjort sig skyldig till mycket svår brottslighet, varför allmänhetens skyddsin-
tresse måste sättas i första hand.
Frågan om rymningar och misskötta permissioner har uppmärksammats
alltmer under de senaste åren. Även om gränsen mellan de två begreppen är
svävande - det finns ju fortfarande de som vill göra gällande att spionen Stig
Bergling inte rymt utan bara misskött en permission som han snart frivilligt
återkommer ifrån - är det i grund och botten ändå fråga om samma problem,
nämligen att släpphäntheten beträffande de fängelsedömda är alltför stor.
Oberoende av hur många procent antalet rymningar eller misskötta permis-
sioner ökat under de senaste åren är reglerna för de intagna i de här avseen-
dena ändå alltför uppmjukade. Det sker helt enkelt alltför många rymningar,
och alltför många permissioner missköts.
Som huvudprincip måste gälla att det är oacceptabelt att en intagen kan
avvika, vare sig det sker från anstalt eller under permission. Det är därför
väsentligt att det initieras ytterligare åtgärder och sätts in särskilda resurser
i det här avseendet. När det gäller permissioner måste reglerna stramas upp.
Obevakade permissioner bör starkt begränsas för intagna som gång på gång
återfaller i brott. När det gäller intagna som begått allvarliga våldsbrott och
narkotikabrott bör permission endast undantagsvis få förekomma.
Herr talman! Det förhållandet att vi moderater anser att begreppen vård
och straff bör skiljas åt hindrar givetvis inte att vi tycker att det är viktigt att
verkställighetstiden i anstalt tas till vara i syfte att hjälpa den intagne på fot-
ter efter avtjänat straff. Många av dem som intas i anstalt har otvivelaktigt
sociala, utbildningsmässiga, psykiska och medicinska problem. Kriminalvår-
den bör underlätta den intagnes återanpassning i samhället. Ytterligare in-
satser måste göras för att förbättra hans möjligheter att klara sig själv efter
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
43
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
44
anstaltstiden. Exempelvis torde en bättre utbyggd yrkesutbildning i anstalt
vara av betydande värde.
Samhället måste anses ha en särskild skyldighet att garantera de intagna
en narkotikafri miljö under anstaltstiden. De intagna får aldrig, frivilligt el-
ler genom påverkan från andra intagnas sida, bli missbrukare under fängel-
setiden. För många människor skall ju anstaltsvistelsen faktiskt innebära en
vändpunkt i livet. Det krävs därför särskilt kraftfulla åtgärder för att vi skall
komma till rätta med narkotikan på fängelserna.
Tyvärr är det i dag på det sättet att det är svårt att avtjäna ett fängelsestraff
i Sverige utan att komma i kontakt med narkotika. Det händer att intagna
begär att få bli inlåsta i isoleringscell för att slippa komma i kontakt med
knark. Och det är ju verkligen uppochnedvända världen.
Insmugglingsmetoderna blir alltmer raffinerade. Under de första måna-
derna 1991 har lika många beslag gjorts där man använt sig av nya och ovan-
liga metoder som under de senaste tio åren.
Angelägenheten av att få bort narkotikan från våra fängelser är så stor att
en del integritetssynpunkter måste ge vika för att detta skall uppnås. Hittills
vidtagna åtgärder är inte tillräckliga. Kontrollerna av intagna och besökande
måste skärpas ytterligare. Detta bör gälla också sanktionerna för dem som
bryter mot reglerna. Tiden medger dock inte att jag går närmare in på den
här frågan. Jag har redan pratat i 21 minuter. Jag hänvisar i stället till det
som står i reservation 6.
Eftersom jag sett det angeläget att uppehålla mig vid vissa huvudprinciper
i moderat kriminalpolitik, har jag i detta sammanhang valt att inte heller gå
närmare in på våra mer detaljerade synpunkter på samhällstjänst. Jag vill
bara hänvisa till reservationerna 23, 24 och 25. Inte heller har jag direkt be-
rört 1973 års kriminalvårdsreform. Den vill vi ha en utvärdering av. Det
framgår av reservation 1.
I övrigt ställer jag mig naturligtvis bakom alla de reservationer som den
moderata utskottsgruppen framfört. Formellt yrkar jag dock bifall endast till
reservationerna 3 och 26.
Anf. 75 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag får meddela att anslag nu har satts upp om att detta sammanträde skall
fortsätta efter kl. 19.00.
Anf. 76 LARS SUNDIN (fp):
Herr talman! Kriminalpolitiken måste utgå från vad som i en rättsstat med
humanitära ideal är effektivt för att minimera brottsligheten och för att till-
godose allmänhetens krav på rättstrygghet. Till de oavvisliga humanitära
kraven hör att man måste sträva efter att den som har begått brott skall åter-
föras till ett normalt, hederligt liv. Svårigheten med kriminalpolitik är bl.a.
att vi inte med säkerhet vet varför vissa människor begår brott och vad som
avhåller andra från att begå brott. Forskarna drar olika slutsatser och lämnar
oss olika besked. Vi politiker måste göra egna bedömningar av de kunskaper
som finns på området och sammanföra dem med vår egen ideologi.
Folkpartiet liberalernas kriminalpolitiska hållning grundar sig på partiets
liberala människosyn. Varje individ har en unik personlighet och förmåga
att själv tänka och handla med eget förnuft och samvete. Vi tilltror männi-
skor kraft och förmåga att förändra sitt liv. Man skall inte bara se på männi-
skan utifrån vad hon varit utan lika mycket utifrån vad hon kan bli. Därför
måste kriminalvården präglas av en stark känsla för den enskildes integritet,
egenart och inre resurser. Man kan pressa ned en människa genom att kräva
för mycket, men man kan också hämma henne genom att inte ställa krav som
motsvarar hennes förmåga.
Till dagens betänkande om anslag till kriminalvården har folkpartiet libe-
ralerna fogat 13 reservationer. De grundar sig alla på den liberala människo-
syn som jag tidigare talat om. Jag tänker inte kommentera dem alla utan vill
bara dröja vid några av dem och kommentera dessa.
Den första och övergripande är den i vilken vi, liksom tidigare, kräver en
parlamentarisk utredning och en översyn av kriminalvårdsreformen. Syftet
är att en sådan utredning skulle klara ut om de mål som planerades och utfor-
mades redan på 1960-talet och som riksdagen fattade beslut om i början av
1970-talet fortfarande är realistiska och fortfarande skall gälla, och om vi i
så fall anslår rätt mängd pengar. Det som hänt sedan dess - vi har bl.a. fått
narkotikabrottslighet och narkotikamissbruk inne på anstalterna - gör ju att
åtminstone ambitionerna bakom reformen är svåra att genomföra, minst
sagt.
Just narkotikafrågorna återkommer vi till i reservation nr 6, där vi menar
att ytterligare ansträngningar måste göras för att få anstalterna fria från nar-
kotika. Jag är medveten om att det inte finns några enkla lösningar på de här
frågorna; i så fall hade de åtgärderna självfallet redan vidtagits. Men vi pekar
på två principer som vi anser måste överges, nämligen närhetsprincipen och
integritetsprincipen, två principer som fastslogs i kriminalvårdsreformen
men som vi är beredda att ge upp för det övergripande målet att få anstal-
terna fria från narkotika. Det är två konkreta förslag som majoriteten i ut-
skottet avvisar.
1 reservation nr 10 hävdar vi att reglerna om permission bör ytterligare
stramas upp. Permissionen är i normalfallet-om man kan tala om normalfall
i sådana här ärenden - ett bra sätt när man vill återanpassa dem som har
dömts till fängelse. Men har man misskött en permission skall kvalifikations-
tiden för en ny göras längre. Och obevakade permissioner för sådana som
gång på gång återfaller i brott måste självfallet inskränkas. I en del fall bör
permissioner bara ges rent undantagsvis - det gäller intagna som har begått
allvarliga våldsbrott, och det gäller intagna som har begått allvarliga narkoti-
kabrott. Det är fortfarande alltför många permissioner som missköts. För
allmänhetens tilltro till rättsväsendet är det oerhört viktigt att permissioner
sköts och betraktas som just permissioner och inte som självklara rättigheter.
Till sist också några ord om reservationerna 24 och 25 om samhällstjänst i
hela landet. Vi har ju för ett år sedan äntligen fått samhällstjänst som ny
påföljd, visserligen bara som försöksverksamhet och visserligen bara i några
distrikt i landet. Principen om likheten inför lagen kräver, menar vi, att för-
söksverksamheten utsträcks över hela landet. Det är inte rimligt eller rättvist
att man kan dömas till ett par månaders fängelse i en del av landet medan
man i en annan del, som omfattas av försöksverksamheten, har chans att få
samhällstjänst i stället för fängelse. Det är stötande för människors rätts-
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
45
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
46
känsla, precis som de tyvärr alltför många misskötta permissionerna. Det är
också därför vi tror på samhällstjänsten som en alternativ påföljd. I enlighet
med reservation 25 vill vi ha större möjligheter än i dag att döma yngre lag-
överträdare till samhällstjänst i stället för exempelvis skyddstillsyn.
Det är särskilt angeläget, herr talman, att utnyttja andra, inte nödvändigt-
vis lindrigare, former av straff för unga lagöverträdare. Det är när det gäller
dem som chanserna till återanpassningar är störst. Då kan det stöd och den
sociala gemenskap som samhällstjänsten kan ge, och i de flesta fall ger, spela
en avgörande roll, som man kan läsa om t.ex. i den information om försöks-
verksamheten med samhällstjänst som kriminalvårdsstyrelsen givit ut.
Till slut, herr talman, bara ett par ord om Karlskronaanstalten. Vi i folk-
partiet liberalerna förutsätter att den får vara kvar. När regeringen har vägt
in de regionalpolitiska hänsyn som man enligt vår mening måste ta i det här
fallet och andra hänsyn - t.ex. att halvtidsfrigivningen kan komma att av-
skaffas - kommer regeringen att komma till ett annat beslut; då kommer
man till beslutet att anstalten får vara kvar.
Herr talman! Vi i folkpartiet liberalerna står naturligtvis bakom alla de 13
reservationer som vi har avgivit till utskottets betänkande, men jag nöjer mig
med att yrka bifall till reservationerna 1,6, 10 och 24.
Anf. 77 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Sedan 1950 har antalet polisanmälda brott mer än sexdubb-
lats och över 1,2 miljoner brott polisanmäls numera årligen. Av alla brott
som sker är det ändå bara en del som anmäls och leder till åtal. Grövre vålds-
brott anmäls oftare än lindriga. Våld mellan obekanta anmäls också oftare
än våld mellan bekanta. Jag skall ge ett exempel. De anmälda våldsbrottens
antal anses utgöra mindre än en femtedel av samtliga våldshändelser med
synlig skada. Av det förstår vi att det begås en offantlig mängd brott, och det
är absolut oacceptabelt.
Det är därför viktigt med en reaktion på brott. Det är viktigt att samhället
tydligt och konsekvent reagerar på brott och att dessa reaktioner står i något
så när rimlig relation till den uppfattning om brottet som allmänheten har.
Om allmänhetens uppfattning i avgörande grad skiljer sig från gällande rätts-
läge kommer människor att ta avstånd från de rättsvårdande myndigheter-
nas arbete, och därmed tar de också avstånd från rättssystemet.
I dag meddelas vanligen villkorlig frigivning efter halva den utdömda
strafftiden. Detta står inte i överensstämmelse med vad allmänheten anser
vara rimligt för de brott som begås. Endast när den intagne döms till fängelse
med en minsta strafftid om två år och risken för återfall i grov brottslighet
anses stor skall villkorlig frigivning kunna ske efter två tredjedelar av tiden.
Villkorlig frigivning efter halva strafftiden sker i dag vanligen även om den
intagne under strafftiden på ett allvarligt sätt missköts sig.
Det här kan vi i centern inte anse vara rimligt och riktigt. Det verkar nu
som om även regeringssidan hade insett att det inte är hållbart. Man har an-
mält att man är beredd att överge principen om halvtidsfrigivning.
Vi vill ha en återgång till de regler som tidigare gällde. Det normala var
då att man, om man hade skött sig under anstaltstiden, kunde lämna anstal-
ten efter två tredjedelar av tiden - det tycker vi är rimligt. Men om man miss-
sköter sig skall man avtjäna hela straffet. Det systemet ger de intagna en
morot att förbättra sin skötsamhet.
När nu halvtidsfrigivningen eventuellt slopas vill vi ge regeringen en signal
om att vi inte anser att man generellt skall sänka alla straffskalor i samband
med slopandet av halvtidsfrigivningen. Vi är litet rädda för att man har tänkt
sig det - man har i propositioner uttalat sig på det sättet att ett eventuellt
slopande av halvtidsfrigivningen inte får innebära ett ökat behov av fängel-
seplatser. En annan möjlig tolkning av det uttalandet är att man är beredd
att ställa upp på tankegångar som vi har i centern, nämligen att man skall ha
flera alternativ till fängelsestraff. Då skulle det eventuellt inte behövas fler
fängelseplatser, men det får vi då se. Men vi vill i dag uttala att det inte får
ske en generell sänkning av straffen samtidigt som man slopar halvtidsfrigiv-
ningen.
Tidigare talare har varit inne på det här när det talat om upprep och grov
brottslighet. Från centerns sida anser vi också att upprepad eller grov brotts-
lighet är mycket allvarlig och att vi skall skärpa straffen för sådan brottslig-
het.
En lagöverträdare som återfaller i brott upprepade gånger skall därför dö-
mas till successivt längre fängelsestraff. Det har också våldskommissionen
ansett. Man har föreslagit att det skall ske en straffskärpning där, och vi vän-
tar alltså på sådana signaler från regeringssidan. Vi anser att det är nödvän-
digt med hänsyn till det skydd som vi anser att allmänheten har rätt till. Det
är också anledningen till att vi anser att det bör vara större restriktivitet i
fråga om permissioner när det gäller de mest brottsaktiva och dem som har
begått de grövsta våldsbrotten och t.ex. narkotikabrott. Obevakade permis-
sioner bör begränsas starkt för dessa grupper. De som dömts för våldsbrott
och grova narkotikabrott bör enligt vår mening endast undantagsvis beviljas
permission.
Vi har en gemensam reservation med moderater och folkpartister när det
gäller dem som dömts till fängelse i minst två år. Vi anser nämligen att alla
som har dömts till fängelse i minst två år skall särbehandlas. Det gäller alltså
inte bara för narkotikabrottslingar utan även andra som har begått grövre
brott. Har man dömts till minst två års fängelse har man begått ett allvarligt
brott. Då krävs det också särbehandling. Man bör t.ex. i ökad utsträckning
avtjäna sina straff på sluten anstalt.
I centern är vi mycket för alternativ till fängelsestraff. Fängelsestraff är ju
viktigt när det gäller att skydda allmänheten för bl.a. våldsbrottslingar och
annat men när det gäller att rehabilitera brottslingar har man inte lyckats
särskilt bra med dem som har satts i fängelse. Därför är det viktigt att pröva
andra vägar. Det har vi börjat med under senare år. Vi har fått kontraktsvård
och försöksverksamhet med samhällstjänst.
När det gäller kontraktsvård kommer det skilda signaler. Vissa anser att
det inte lyckats särskilt bra, medan andra anser att man uppnått väldigt bra
resultat. Men det kommer många signaler om att det behövs tydligare be-
sked till den som har dömts till kontraktsvård, att det ställs större krav på
skötsamhet. Det innebär att kontraktsvård borde villkoras med fängelse.
Den som missköter sin kontraktsvård skall automatiskt finna sig i att bli pla-
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
48
cerad i fängelse. Fängelse skall vara en påminnelse om brottet och också fun-
gera som stöd vid kontraktsvård.
Påföljden samhällstjänst har införts på ett fåtal platser i landet, närmare
bestämt i fem distrikt. Det har lagrådet haft invändningar emot, därför att
man inte kan döma lika i hela landet. Det borde i stället vara så att man hade
samhällstjänst i hela landet. Vi säger nu att de erfarenheter som vi hittills har
fått visar på positiva resultat, så positiva att vi tycker att samhällstjänst bör
införas i hela landet. Det bör också kunna användas för unga lagöverträdare
i större utsträckning än vad som sker i dag. Eftersom samhällstjänst är ett
alternativ till fängelse och fängelsestraff inte kan utdömas för de allra yngsta
i särskilt stor omfattning, borde man kunna ändra i lagtexten. Vi talar nu om
att vi skulle kunna ha samhällstjänst som en fristående påföljd. I varje fall
måste vi finna vägar så att vi kan använda oss av samhällstjänst i ökad ut-
sträckning för yngre lagöverträdare än vad som sker i dag.
Tidigare talare här har varit inne på problemet med narkotika på kriminal-
vårdsanstalterna. Vi vill ha en större differentiering av narkomaner och icke-
narkomaner när det gäller anstaltsplaceringar. Vi har det grundläggandet
kravet att alla som vill bli placerade på narkotikafria avdelningar absolut
skall ha rätt till det. Så är det som sagt inte i dag. Många anstalter är i stort
sett överflödade av narkotika, och värst är det naturligtvis på de öppna an-
stalterna.
Vi är beredda att göra inskränkningar i den personliga integriteten för
dem som är placerade på anstalterna för att komma till rätta med narkotika-
problemet på ett bättre sätt. Man har gjort vissa framsteg, och det är gläd-
jande men långt ifrån tillräckligt. Ett problem som vi inte tagit upp vare sig
i betänkandet eller i reservationerna, men som jag ändå vill jag ta upp i det
här sammanhanget, är faktiskt problemet med anställda som för in narkotika
på anstalterna. Det är någonting som vi också bör titta närmare på i framti-
den.
Så skall jag gå in på bevakning i anstalterna. Det har skett vissa förbätt-
ringar. Man har kunnat visa att en viss minskning av avvikelser och rym-
ningar från anstalterna har skett, men det är långt ifrån tillfredsställande.
Det är alltför höga siffror på det området fortfarande. Därför måste det ske
ytterligare förbättringar och kanske ytterligare differentiering av placeringar
av de mest rymningsbenägna.
På frivårdssidan är det besvärligt för dem som arbetar där. Det är ett svårt
klientel och ökad arbetsbelastning. Det är naturligtvis de nya påföljdsfor-
merna samhällstjänst och kontraktsvård som har bidragit till denna ökade
arbetsbelastning. Vi måste stödja och hjälpa personalen. Från centerns sida
vill vi tillföra en extra resurs på 5 miljoner för att förbättra arbetssituationen
inom frivården. Det är inte någon stor summa, men det är bättre än ingen-
ting. Det är en början till en resursförstärkning i varje fall.
Vi står tillsammans med folkpartiet och moderaterna också bakom kravet
på en parlamentarisk utredning om 1973 års kriminalvårdsreform. Det är
problemen med narkotika på anstalterna som visar att vi har misslyckats,
problemen med rymningar och problemen med den höga återfallsfrekven-
sen - jag tycker nästan att det är bland det värsta. Vi har inte lyckats att få
dem som är placerade på anstalt att sluta att begå brott. Visserligen bereds
frågan av en grupp inom regeringspartiet, men vi anser att den här frågan
är av sådan dignitet och så viktig att den bör beredas av en parlamentarisk
grupp.
Så några ord om Karlskronaanstalten. I dag behöver vi den fortfarande av
flera skäl. Vi behöver platserna, och vi behöver de platserna i den delen av
landet. Det är 93 % beläggning vid anstalten, fick vi höra av dem som arbetar
där. Det är en väldigt hög beläggning. Det är en stor säkerhet på anstalten,
sade man. Det var få avvikelser och rymningar därifrån. Anstalten behövs
av regionalpolitiska skäl, har det framförts från olika håll. Det är verkligen
sant. Men det får inte vara det enda avgörande vid bedömningen av behovet
av sådan anstalt. Det finns så många skäl som talar för att anstalten behövs
flera år framöver. Vi framför i vår reservation att man måste ta stor hänsyn
också till den i framtiden slopade halvårsfrigivningen. Min bedömning är
alltså att anstalten kommer att stå kvar under många år ännu.
Slutligen några ord om något som varit glädjande vid behandlingen i ut-
skottet. Vi tar ständigt steg framåt och får förbättringar för framför allt
brottsoffren i samhället. Det sker vanligtvis så att någon i oppositionen läg-
ger fram förslag som flera partier i oppositionen ställer sig bakom. Till slut
kan inte ens socialdemokraterna fortsätta att säga nej. Antingen blir de över-
körda av en majoritet eller också finner de att det inte är särskilt lämpligt
politiskt att fortsätta att säga nej.
Ett motionskrav från centern i betänkandet är behandling för de gärnings-
män som begått våldsbrott framför allt mot kvinnor, sexualbrott men också
våldsbrott. För att förhindra att dessa går ut i samhället och begår nya brott-
återfallsfrekvensen i denna grupp är väldigt hög-måste de få kristerapi och
få behandlingsplatser. Där man har haft den här typen av behandling har
man faktiskt redovisat goda resultat. Vi har nu sagt att målsättningen måste
vara att alla de som vill ha sådan behandling av den här gruppen gärnings-
män skall kunna få det. Nu har utskottet ställt sig bakom det kravet. Därför
är det ett glädjande steg framåt och innebär ett ökat skydd för allmänheten.
Naturligtvis minskar också risken för offren.
Centern ställer sig naturligtvis bakom de reservationer där vi .finns med,
men jag väljer att bara yrka bifall till reservationerna 25 och 28.
Anf. 78 JAN-OLOF RAGNARSSON (v):
Herr talman! Jag skall även i fråga om betänkandet om anslag till kriminal-
vården enbart yrka bifall till en reservation, nämligen reservation 5 från
vänsterpartiet.
Anf. 79 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Jerry Martinger inledde den här debatten på ett för mig litet
kusligt sätt. Rättvisan skall stå bara på brottsoffrens sida, sade han. Det är
självklart, men rättvisan skall över huvud taget stå på samhällets sida, och
då kan inte brottslingarna lämnas utanför en human inställning som innebär
att de skall kunna återanpassas till samhället.
Jag talar säkert inte bara för miljöpartiet när jag säger att rättvisan skall
stå på hela samhällets sida. Rättsväsendet skall förebygga brott och skydda
alla i samhället mot brott. Då är det inte tillräckligt att samhället genom
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
4 Riksdagens protokoll 1990/91:83
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
50
hårda straff försöker avskräcka människor från att begå brott. De som begår
brott måste få hjälp att komma innanför samhällets, solidaritetens och hu-
manitetens ramar. Annars ökar risken för återfall och för att de därmed fort-
sätter att förstöra egnas och andras liv och egendom.
1974 års kriminalvårdsreform har inte varit lyckosam. Det finns lyckade
projekt på vissa kriminalvårdsanstalter, vilket inger hopp. Inom frivården
och inom särskilda behandlingshem har man nått en del goda resultat.
Herr talman! Vi miljöpartister tror inte att det är fel på lagen utan på hur
den tillämpas. Man får inte ge upp och gå tillbaka till ett brutalare beteende
vid behandlingen av dem som begått brott. Det måste tas nya tag för en hu-
manare kriminalvård. Jag yrkar bifall till reservation 2.
Jag yrkar bifall också till reservation 3, som handlar om kriminalvårdsan-
stalten i Karlskrona. Jag instämmer i vad Jerry Martinger framförde därvid-
lag.
Jag ställer mig bakom reservation 8, som tar upp frågan om att begära en
utredning om tillämpningen av kriminalvårdslagen 7 §, 3 stycket, i syfte att
förbättra de dömdas rättsliga ställning.
Jag yrkar bifall till reservation 12, som handlar om förtroenderåd. På-
följdsutredningen bör få i-uppdrag att också se över detta med förtroende-
råd. Det bör finnas ett förtroenderåd på varje kriminalvårdsanstalt, och de-
ras rättsliga ställning bör stärkas.
Herr talman! Vi miljöpartister har ingenting emot en utredning om krimi-
nalvårdslagen och hur man har lyckats att förverkliga dess intentioner. Där-
emot tycker vi inte att de motiv som har lämnats har uttryckts på ett sådant
sätt att vi har valt att stödja någon reservation med det här innehållet. Själv-
fallet kan en utredning visa hur man på ett bättre sätt i framtiden kan för-
verkliga de ambitioner som ligger bakom kriminalvårdslagen. Vi hoppas att
det skall vara möjligt att göra det på ett bättre sätt i framtiden. Om ett utred-
ningsresultat visar på sådana förbättringsmöjligheter, är vi bara glada. Men
vi vill inte ta en utredning som intäkt för att gå tillbaka till den brutalare syn
som har genomsyrat hela rättsväsendet.
Anf. 80 JERRY MARTINGER (m) replik:
Herr talman! Krister Skånberg påstod att jag hade sagt att vi skall stå bara
på brottsoffrens sida. Antingen hörde inte Krister Skånberg vad jag sade be-
träffande behandlingen av intagna i fängelser, eller också ville han inte höra
det.
Jag sade nämligen att man bör se till att verkställighetstiden i anstalt tas
till vara i syfte att hjälpa de intagna på fötter efter avtjänat straff.
Vidare sade jag att många av dem som intas i anstalt har sociala, utbild-
ningsmässiga, psykiska och medicinska problem och att kriminalvården där-
för måste underlätta den intagnes återanpassning i samhället. Jag sade också
att det måste till ytterligare insatser för att förbättra den intagnes möjligheter
att klara sig själv efter anstaltstiden.
Detta är väl i rimlighetens namn, Krister Skånberg, inte någon brutal syn!
Anf. 81 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:
Herr talman! Rätt skall vara rätt. Det är sant att Jerry Martinger efter -
som jag uppskattade det - ungefär tolv minuter, under vilken tid han talade
om olika typer av straffskärpning, faktiskt sade det som han nu upprepade.
Det är absolut sant, Jerry Martinger. Men Jerry Martinger inledde med att
säga att det gällde att stå på brottsoffrens sida. Jag uppfattade detta som ett
väldigt tydligt ställningstagande-vi kan kontrollera efteråt vad det står i pro-
tokollet. Jerry Martinger sade att brottsoffren skall ha all sympati - de skall
också ha mycket sympati eller snarare hjälp att slippa att bli utsatta för brott.
Det fanns dock inte ett spår av sympati för dem som råkar ut för att begå
brott. Det finns inte så många som med vett och vilja kallblodigt begår brott.
Vi har tidigare i dag talat om olika kategorier av brott, som begås vid sunda
vätskor, nämligen vissa typer av miljöbrott och ekonomiska brott. I många
andra fall av brott är det någonting, som vi inte vet så mycket om, som gör
att människor mot bättre vetande skadar sig själva och andra.
Jerry Martinger inledde på ett sätt som skrämde mig. Jag medger att han
så småningom i sitt anförande lugnade sig litet.
Anf. 82 JERRY MARTINGER (m) replik:
Herr talman! Det är alldeles riktigt, Krister Skånberg, att jag inledde med
att betona att det är brottsoffret som är den svage i förhållande till brotts-
lingen.
Det är helt riktigt uppfattat att jag tycker att det nu är dags att börja se på
brottsoffrens situation betydligt mer än vad man har gjort under de senaste
decennierna i vårt land. Det är min och moderata samlingspartiets absolut
bestämda uppfattning.
Anf. 83 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:
Herr talman! Jag vill för min del avsluta den här replikväxlingen med att
säga att jag håller med om att det är viktigt att brottsoffren på alla sätt skall
skyddas mot att i onödan utsättas för brott. Detta gäller inte bara brottsoffer
utan även potentiella brottsoffer, och det är vi allihop.
Det ligger nära till hands att Jerry Martinger håller med mig om att hela
samhället är ett enda stort brottsoffer när det gäller miljöbrott och att många
medborgare är gemensamma brottsoffer då det är fråga om. ekonomisk
brottslighet.
Andre vice talmannen anmälde att Jerry Martinger anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 84 BIRTHE SÖRESTEDT (s):
Herr talman! När vi nu behandlar betänkandet om anslag till kriminalvår-
den och frågor i anslutning till detta, framstår det klart att det finns olika
inriktningar när det gäller att utveckla och förändra den framtida kriminal-
politiken.
I början av 1970-talet, då grundtankarna för kriminalvårdsreformen lades
fast, var det fråga om en förändring till human kriminalvård. Intentionerna
var minsta möjliga ingripande, och det gällde att motverka de negativa kon-
sekvenser som ett frihetsberövande innebär samt att medverka till den döm-
des anpassning i samhället. Det har funnits en bred samstämmighet om
denna inriktning.
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
51
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag liII
kriminalvården
52
Vi kan notera att det nu blåser andra vindar. Samhällsklimatet är på väg
att hårdna - det drar en våg av vedergällning genom samhället. Både i mass-
media och i den politiska debatten möter vi krav på längre och mer inlåsning.
Frågan är om 1990-talets kriminalpolitik skall hoppa på denna utveckling el-
ler bromsa den.
Det är helt uppenbart att moderaterna har anslutit sig till vedergällnings-
vågen - det är möjligt att man på det sättet tror sig nå politiska poänger.
I motioner och reservationer krävs att halvtidsfrigivningen skall tas bort.
Det krävs också hårdare permissionsregler, skärpta återfallsstraff, högre
straffskalor och avskaffande av frivårdspåföljder till förmån för fängelse -
alltså krav på ökad repression.
De övriga borgerliga partierna verkar att i allt större utsträckning hänga
på. Är det den moderata kriminalpolitiken som skall vara förebild för en
eventuell borgerlig regering?
När man läser folkpartiet liberalernas motion Brott och Straff, om en libe-
ral kriminalpolitik, kan man få intrycket att folkpartiet fortfarande föresprå-
karen human kriminalpolitik. Det gäller synen på det förebyggande arbetet,
fängelsestraffet och behoven av alternativ till frihetsberövandet. Men reser-
vationerna tar sig mera uttryck i att man närmar sig den moderata samhälls-
synen.
Vid den av utskottet anordnade utfrågningen om orsaker till brott med
medverkande av forskare och andra som är verksamma inom det kriminal-
politiska området var det inget som framkom om att hårdare tag och längre
straff skulle vara lösningen på de kriminalpolitiska problemen, snarare
tvärtom.
Det handlade inte om en återgång till det gamla utan om att ytterligare
utveckla förebyggande insatser såsom stöd till barn och familjer, stöd i sko-
lan, åtgärder mot missbruk, m.m.
Vi socialdemokrater anser att det är alldeles nödvändigt att solidaritet och
omtanke präglar samhällsklimatet. Det gäller brottsoffer, men det måste
även gälla dem som begår brott.
Det kriminalpolitiska arbetet skall också fortsättningsvis vila på humanis-
mens grund, och därför måste det brottsförebyggande arbetet sättas i cent-
rum.
Herr talman! Utgångspunkten för fängelsestraffkommitténs uppdrag var
att i allt väsentligt fullfölja den linje i det kriminalpolitiska utvecklingsarbe-
tet som går ut på att minska användningen av frihetsberövande påföljder och
minska tiden på de frihetsberövanden som ändå måste göras.
Jag vill också peka på att kommittén var enig i sin uppfattning att det finns
starka skäl som talar för en begränsad användning av fängelsestraffet, inte
minst från humanitär synpunkt.
Kommittén konstaterade, mot bakgrund av den kriminologiska forsk-
ningen, att fängelsestraffet inte ger några större möjligheter att påverka
brottslighetens omfattning. Inte heller vid internationella jämförelser har
man funnit någon tendens i riktning mot att strängare straff medför lägre
brottsnivå.
En grundläggande politisk enighet om den kriminalpolitiska inriktningen
fanns då. Men när justitieministern redovisar att hon ämnar föreslå att halv-
tidsfrigivningen avskaffas och att ett arbete pågår med målsättningen att det
samlade resultatet inte skall leda till några generella ökningar av de faktiska
anstaltstiderna krävs följande i reservationer. Folkpartiet vill ha en ytterli-
gare utredning. Moderaterna vill i princip helt slopa den villkorliga frigiv-
ningen. En sådan skall bara ges som belöning när större delen av straffet har
avtjänats. Centern vill ha en fakultativ villkorlig frigivning efter två tredjede-
lar av strafftiden. Både moderaterna och centern säger klart att de motsätter
sig målsättningen att generellt inte öka den faktiska anstaltstiden. Modera-
terna menar att det inte alls är nödvändigt att samtidigt pröva frågorna om
straffskalorna.
Ni måste vara medvetna om vad detta innebär. Det innebär en satsning av
kriminalvårdens resurser på en utbyggnad av anstalter. Det rör sig faktiskt
om 500-800 anstaltsplatser. Det rör sig om miljontals kronor som kanske kan
satsas bättre för att man skall komma till rätta med brottsligheten.
Herr talman! Sedan några år tillbaka har utformningen och tillämpningen
av påföljdssystemet stått i centrum och ett arbete pågått om hur vi skall
kunna ersätta fängelsestraffet med alternativa påföljder, påföljder som är
tillräckligt ingripande och tillgodoser den dömdes behov av stöd och hjälp
bättre än fängelsestraffet. Skyddstillsynspåföljden har förstärkts med kon-
traktsvård, och försök med samhällstjänst har påbörjats.
Det måste ständigt pågå en utveckling av i vad mån det finns möjlighet att
minska användningen av fängelsestraff genom att utveckla och effektivisera
frivårdspåföljderna.
Lika angeläget är det att fortgående utveckla innehållet i verkställigheten
av fängelsestraffet, att anpassa innehållet efter behoven i det enskilda fallet
och att utnyttja detta på bästa sätt för att motverka frihetsberövandenas ne-
gativa verkningar och underlätta den dömdes anpassning i samhället.
Ett arbete i just denna riktning pågår i påföljdsutredningen. En särskild
utredare har tillsatts, och förslag väntas läggas fram under våren.
Nu föreligger krav på att skärpa påföljden villkorlig dom till villkorligt
fängelse. Den frågan har utskottet tidigare, senast för ett år sedan, diskute-
rat. Vi finner inte heller nu någon anledning att göra ett så kraftigt ingrepp
i påföljdssystemet och lagstiftningen.
Vidare finns det inte heller anledning att frångå tidigare ställningstagan-
den om att kontraktsvård och samhällstjänst är kopplade till skyddstillsyn.
Vi vill slå vakt om frivårdspåföljden och tar bestämt avstånd från modera-
ternas förslag om att avskaffa påföljden skyddstillsyn. Vi vill i stället ut-
veckla den.
Inom frivården pågår ett kontinuerligt utvecklingsarbete. Det gäller såväl
metoder som former för det man kan kalla motivationsarbete. Likaså gäller
det samarbete med andra myndigheter och organisationer. Det har skett en
översyn av frivården för att ge underlag för ställningstagande till frivårdens
framtida roll och arbetsuppgifter. Promemorian är nu föremål för remissbe-
handling.
De människor som av en eller annan anledning hamnar utanför samhällets
normer och regler tillhör ofta en på många sätt utslagen och utsatt grupp.
Det finns ofta speciella svårigheter att åter inlemmas i samhällsgemenska-
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
53
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
pen. För att man skall kunna klara den svåra uppgiften pågår det ständigt ett
förändringsarbete inom kriminalvården.
Kriminalvårdsstyrelsen har fått i uppdrag att upprätta och genomföra lo-
kala handlingsprogram för verksamheten på anstalterna. Det handlar om att
utveckla de olika personalrollerna, förhindra och motverka införsel av nar-
kotika och att informera och motivera till behandling. Allt fler anstalter inför
särskilda motivationsavdelningar med specialsydd verksamhet för att kunna
möta missbrukarnas speciella behov. Särskilda drogkurser genomförs.
Anstalterna tar sikte på att utveckla samarbetet med socialtjänsten, nar-
komanvården, kronofogdemyndigheter och konsumentvägledare. Det sker
ett samarbete med olika organisationer som arbetar med missbruksproblem-
atiken. Det pågår ett mycket ambitiöst arbete bl.a. för att motivera de in-
tagna att ta itu med sina missbruksproblem. Men det sker också kontroller
av olika slag för att förhindra narkotikatillförsel till anstalterna.
Alla är överens om att narkotikan i samhället är ett stort problem. Det
finns inom kriminalvården en medvetenhet och en vilja att angripa proble-
men. Och man är väl medveten om problemens omfattning. Av den anled-
ningen behövs det inte något särskilt uttalande till regeringen. Problemen är
ju väl kända, och man är väl medveten om att man på olika sätt måste ut-
veckla insatserna mot narkotikan.
En annan del av innehållet i verkställigheten är att de intagnas behov och
förmåga skall styra sysselsättningen, förutom produktionsarbete, arbetsträ-
ning, kortkurser, studier och rena påverkansprogram.
I en mer långsiktig strategi förändras vårdarnas roll. Vårdarnas engage-
mang i behandlingsinslag och motivationsinsatser är en förutsättning för att
arbetet skall få genomslag.
Ingbritt Irhammar tog upp behandlingen av våldsverkare och sexual-
brottslingar. Det är en verksamhet som har pågått under några år och som
har utvecklats. Personalutbildning har också skett i samband med detta. Vi
anser alla att det är angeläget att denna utveckling fortsätter, så att de som
så önskar kan få behandling för sina problem.
Ingbritt Irhammar tyckte att hon skulle ha äran av detta, och det kan vi
väl bjuda på.
Beläggningen på de slutna lokalanstalterna har legat under den fastslagna
normen. Justitieministern har bedömt att Karlskronaanstalten kan stängas
och att samordning kan ske i och med öppnandet av ett nytt häkte. Utskottet
har diskuterat den här frågan ingående och förutsätter att regeringen särskilt
beaktar Blekinges speciella situation och det uttalande som har gjorts här i
riksdagen. Visar det sig att det inte finns möjlighet till fortsatt drift vid an-
stalten menar utskottet att regeringen, för att mildra effekterna av en ned-
läggning, medverkar till en smidig lösning.
Avslutningsvis vill jag poängtera att vi socialdemokrater anser att målen
för kriminalvården alltjämt är giltiga, och vi vill fortsätta utvecklings- och
förändringsarbetet på olika områden för att förbättra möjligheterna att nå
dem.
Herr talman! Med hänvisning till det anförda yrkar jag bifall till hemstäl-
lan i justitieutskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.
54
Anf. 85 LARS SUNDIN (fp) replik:
Herr talman! Jo, Birthe Sörestedt, vi i folkpartiet liberalerna förespråkar
fortfarande en human kriminalpolitik, en human kriminalvård. Men för-
växla inte human med kravlös.
Vi förespråkar inte bara mer inlåsning, sade Birthe Sörestedt. Låt mig ge
ett exempel: Samhällstjänst som en påföljd, som ett alternativ till fängelse,
finns nu på försök i fem distrikt i landet. Vem är det som har baxat er social-
demokrater ända hit, om inte vi inom den borgerliga oppositionen, dvs. till
denna försöksverksamhet som är alldeles för liten, enligt vår mening. Men
det är ändå något jämfört med de nej och åter nej till detta alternativ till
fängelse som vi mötte från er socialdemokrater länge. Den stora fördelen
med samhällstjänst, Birthe Sörestedt, är att människor kommer ifrån de så
nedbrytande fängelserna, nedbrytande speciellt för unga människor.
Beträffande den utredning som socialdemokraterna inte vill gå med på
hänvisar ni till att det pågår en ständig översyn inom regeringskansliet till-
sammans med kriminalvårdsstyrelsen. Begriper ni inte att denna frågas väl-
diga dignitet, denna frågas väldiga intresse hos medborgarna, hos allmänhe-
ten, kräver en parlamentarisk insyn. En sådan parlamentarisk utredning som
vi vill ha ger en insyn på ett helt annat sätt än det utredningsarbete som sker
inom regeringskansliet. Det har med tilltron till rättssystemet att göra, att vi
får en sådan utredning som vi alla har insyn i.
Herr talman! Jag vill till sist ta upp narkotikan på anstalterna. Majoriteten
skriver ändå i betänkandet, Birthe Sörestedt, att det t.ex. på lokalanstal-
terna, med något undantag, inte finns narkotikafria avdelningar. Det finns
inte heller avdelningar för intagna som inte missbrukar narkotika, trots alla
de fina åtgärder som har vidtagits, trots allt det arbete som läggs ned av de
anställda. Min konkreta fråga, Birthe Sörestedt: Är ni inte beredda att rucka
på näringsprincipen, att rucka på integritetsprincipen - våra två konkreta
förslag - för att komma åt narkotikan på anstalterna. Narkotika på anstal-
terna är oefterrättligt.
Anf. 86 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik:
Herr talman! Först skall jag yrka bifall till vår reservation 4, vilket jag
glömde i mitt förra anförande. Den gäller Karlskronaanstalten. Reservatio-
nen skiljer sig inte särskilt mycket från reservation 3, som moderaterna står
för. De anser sig däremot redan ha avsatt pengar till att bevara Karls-
kronaanstalten, för all framtid kanske, det står ingen tidsbegränsning. Men
jag kan inte se några pengar nämnas i reservationen, så jag vet inte hur man
har finansierat detta. Vi säger att anstalten inte skall läggas ned förrän man
har tagit hänsyn till kraven om halvtidsfrigivningen och sett hur de slår och
ordnat den regionalpolitiska situationen. Reservationerna skiljer sig som
sagt inte mycket, men jag tycker att det är viktigt att yrka bifall till reserva-
tion 4.
Till Birthe Sörestedt vill jag säga att jag tycker att det är viktigt att vi är
överens om en human kriminalvård. Det är mycket viktigt. Men kriminal-
vården är inte human när man misslyckas och får en så stor återfallsfrekvens
bland dem som är intagna, när man till så stor del misslyckas med narkotika-
situationen på fängelserna. Man misslyckas så till den grad att de som kom-
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
55
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
56
mer in och aldrig förr har brukat narkotika, kommer ut från fängelserna och
är narkotikamissbrukare. Detta är, precis som Lars Sundin sade, skälen till
att det är viktigt med en bred parlamentarisk utredning, med en bred parla-
mentarisk insyn, för att vi verkligen tillsammans skall penetrera de här pro-
blemen.
Det gäller inte att finna vägar för ökad vedergällning. Men det gäller att
finna vägar för ett ökat samhällsskydd och ett ökat skydd för brottsoffren.
Det är inget bra skydd för samhället, allmänheten och de presumtiva brotts-
offren att dessa gärningsmän går ut och begår nya brott om och om igen,
som är fallet i dag. Våldskommissionen har dragit slutsatser. Regeringen har
tillsatt våldskommissionen för att den skall komma med förslag, och vålds-
kommissionen har kommit med de förslagen att de mest brottsaktiva, de som
återfaller i brott och de som begår grova brott, våldsbrott och narkotika-
brott, skall få ökade påföljder. Det är detta vi stöder. På så sätt skyddar vi
allmänheten.
Jag får återkomma i senare repliksskiften med ytterligare frågor. Jag vill
bara säga att Birthe Sörestedt drar fel slutsatser av vårt förslag om ingen ge-
nerell sänkning av straffskalorna. Vi talar inte om en generell ökning.
Anf. 87 JERRY MARTINGER (m) replik:
Herr talman! Birthe Sörestedt säger att moderaterna anslutit sig till veder-
gällningsideologin. Det stämmer inte. Birthe Sörestedt måste skilja på be-
greppen. Vi förespråkaren allmänpreventiv uppfattning. Kalladen möjligen
avskräckningsideologi. Vi anser att straffets främsta ändamål skall vara att
avhålla människor från att begå brott.
Såsom Birthe Sörestedt i dag har talat har hon talat år efter år medan soci-
aldemokraterna har suttit vid makten. Men det är samtidigt lätt att se vad
socialdemokraternas politik har lett fram till. Över en miljon brott per år, en
otrygghet för människor på gator och torg, och inte bara där. Människor kan
inte längre känna trygghet i sina hem. Risken är stor att någon som har frigi-
vits enligt socialdemokraternas halvtidsfrigivning skall bryta sig in.
Det kommer sannolikt, Birthe Sörestedt, att i ett första skede behövas fler
fängelseplatser om vi moderater får bestämma. Men det är naturligtvis inget
självändamål att hålla människor i fängelse. Om våra förslag genomförs,
kommer detta att leda till att respekten för lag och ordning ökar. Vi kommer
med våra förslag om exempelvis skärpningar av narkotikapolitiken att få en
minskning av brottsligheten som helhet. Narkotikan genererar ju en mängd
brott. Om vi kan minska narkotikamissbruket, kommer vi också att få en
bonuseffekt beträffande den övriga brottsligheten.
Våra förslag på familjepolitikens och skolpolitikens områden kommer vi-
dare att innebära att ungdomar inte i samma utsträckning som i dag hamnar
i missbruk och kriminalitet. Respekten för lag och ordning ökar emellertid
endast om vi har kännbara straff för allvarliga brott och fängelser där en vis-
telse är förenad med ett visst obehag. Det är först när vi har kännbara straff
som vi kan vara säkra på att de aldrig behöver utmätas i någon större ut-
sträckning. Det är alltså inte straffet som sådant som är det väsentliga, utan
hotet om ett straff. Däremot måste straffet vara kännbart för att det skall
utgöra ett hot.
Anf. 88 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:
Herr talman! Jag vill bara kommentera det Birthe Sörestedt sade om Karl-
skronaanstalten. Man kan utläsa av betänkandet att det sannolikt inte kom-
mer att hända någonting med Karlskronaanstalten inom den närmaste fram-
tiden. Efter den redovisning vi alla i utskottet fick om de arbetsmetoder som
har använts vid Karlskronaanstalten och om de resultat man har nått, kan vj
lägga till de synpunkter som handlar om att detta är den enda lokala anstal-
ten, en anstalt som samtidigt når goda resultat när det gäller narkotikabrott,
en anstalt som har en flexibel kapacitet och är väl ägnad att lösa sina uppgif-
ter samt att det finns regionalpolitiska hänsyn att ta, och då tycker jag att det
är synd att inte regeringen och oppositionspartierna är överens om att ären-
det åter skall hamna här i riksdagen innan Karlskronaanstaltens framtid av-
görs genom beslut om nedläggning. Den skall få finnas kvar tills nytt beslut
fattas här i riksdagen. Jag hoppas att även de andra oppositionspartierna kan
gå på den linjen.
Anf. 89 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Jag vill börja med att säga till Lars Sundin att vi visst skall
ställa krav. Det är vi alla överens om. Vi skall reagera på brott. Men även
med en frivårdspåföljd reagerar man och kan ställa krav.
Narkotikan på anstalterna har vi diskuterat under flera år. Det har hela
tiden skett ett utvecklingsarbete. Nu görs det upp lokala handlingsprogram,
som man arbetar med ute på anstalterna. De är uppgjorda efter anstaltens
egna förutsättningar och handlar om hur man skall klara av problemen. För
visst är det problem med narkotikan. Det är vi alla överens om.
Det är därför som jag har försökt att redovisa att det förekommer ett am-
bitiöst arbete. Det som har påståtts här om att det inte skulle finnas några
möjligheter att komma till en avdelning där det inte finns någon narkotika
är nog inte riktigt sant. På det området har det skett en utveckling.
När det gäller integritetskränkande ingripanden vill jag framhålla att det i
dag är möjligt att göra kroppsbesiktning av intagna. Det görs visitationer och
kontroller genom urinprov. Jag vet inte vad man skulle kunna göra mera för
att komma längre i det här sammanhanget.
Om jag, Ingbritt Irhammar och Jerry Martinger, med utgångspunkt i
forskningen och i det underlag som vi har fått från olika forskare och olika
personer som jobbar inom kriminalvården hade uppfattningen att brottsof-
fer skyddas genom strängare fängelsestraff, hade nog också vi socialdemo-
krater kommit med förslag i den riktningen. Men det finns inget vedertaget
underlag som säger att så skulle vara fallet. Jerry Martinger tror att brottslig-
heten kan minskas genom detta med straffhot. Det tror inte jag.
Sedan skall jag beröra något som är ett kärt ämne här i kammaren och
som jag inte hann ta upp i mitt första inlägg. Det gäller rymningarna och
permissionerna. Vi har ju fått nya byggnader för att förhindra rymningar.
Medel har avsatts för åtgärder som innebär att anstalterna blir säkra. Dessa
har delats upp i olika säkerhetskategorier. Naturligtvis placeras de farligaste
brottslingarna på anstalter som är mycket säkra.
Jag återkommer till frågan om permissioner i en senare replik.
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
57
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
58
Anf. 90 LARS SUNDIN (fp) replik:
Herr talman! Birthe Sörestedt säger att krav visst skall ställas beträffande
kriminalvården. Men var då snäll och låt bli att säga att vi står för en inhuman
kriminalvård när vi ställer krav!
Humanitet och kravlöshet får inte förväxlas. Det är fråga om helt olika
saker.
På s. 13 i betänkandet står det: ”Utskottet har däremot konstaterat att det
på landets lokalanstalter saknats, på något undantag när, såväl narkotikafria
avdelningar som särskilda avdelningar för intagna som inte missbrukar nar-
kotika ---.” Så eländigt är det.
Sedan något om permissionerna. Förra året, det visar en översyn, fanns
det stora skillnader mellan olika typer av permissioner och anstalter. Den 1
juni fick vi ett nytt system som har haft stor effekt. Det visar väl ändå på
brister i fråga om permissionerna. Vi kan inte låta oss nöja med den majori-
tetsskrivning som finns i betänkandet. Där säger man att kraven i stort sett
är tillgodosedda på denna punkt. Vi vill dock att kraven på denna punkt skall
bli helt tillgodosedda. Av den anledningen har vi reserverat oss.
Anf. 91 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik:
Herr talman! Först några ord om detta med behandlingsplatser för vålds-
män, något som jag inte hann kommentera i min förra replik.
Birthe Sörestedt säger att vi i centern vill ta äran åt oss för de förbättringar
som har kommit på detta område. Jag tycker att frågan är för allvarlig för att
man skulle göra ett sådant påstående. Här handlar det ju om en seger för
brottsoffren men även för våldsmännen, som har begått brott. Detta är na-
turligtvis även en seger för presumtiva offer, eftersom våldsmännen kan
hindras att begå nya brott. Det är alltså samtidigt en seger för våldsmännen,
som oftast själva har varit brottsoffer och som därför har det beteende som
de har. Får dessa våldsmän inte behandling under anstaltstiden, så att de kan
komma till insikt om varför de begår den här typen av brott och om hur de
kan förhindra att så sker, fortsätter de att vara offer för den utsatthet som de
själva tidigare upplevt. Därför är det aktuella tillkännagivandet en seger
både för brottsoffren och för våldsmännen. Mot den bakgrunden är det här
mycket viktigt.
Det förvånar att Birthe Sörestedt inte tycker att man kan skydda brottsof-
fer och allmänheten genom att se till att de som begår de grövsta brotten, de
som ständigt återfaller i sin brottslighet och de som har en allvarlig narkoti-
kabrottslighet bakom sig hålls inlåsta. Det är ju en självklarhet att dessa
människor inte begår brott när de är inlåsta. Naturligtvis är det inte ett själv-
ändamål att våldskommittén har kommit fram till att dessa människor behö-
ver hållas inlåsta under en längre tid. Själv är jag alltså sällan för fängelse-
straff, som ju sällan ger bra resultat. Det framgår också av den statistik som
finns över återfallsbrottsligheten. Men när det gäller grova brottslingar och
människor som ständigt återfaller i brottslighet är det ett skydd för våldsoff-
ren och för allmänheten att sådana här människor hålls inlåsta.
Slutligen några ord om halvtidsfrigivningen. Ni verkar själva ha kommit
fram till att det är fel att släppa människor efter halva strafftiden. Det över-
ensstämmer inte med det allmänna rättsmedvetandet. Vi säger att det samti-
digt inte får ske en generell minskning. Birthe Sörestedt däremot säger: Av
det här dras slutsatsen att fler fängelser måste byggas. Men, Birthe Söre-
stedt, vi i centern vill ha samhällstjänst i hela landet - inte bara i fem distrikt.
Det innebär kanske att antalet anstaltsplatser kan minskas framöver. Men
det vet vi ännu inte så mycket om. Det är i varje fall den målsättning som vi
i centern har.
Anf. 92 JERRY MARTINGER (m) replik:
Herr talman! Birthe Sörestedt säger att hon inte tror att det går att minska
brottsligheten genom straffhot. Ja, Birthe Sörestedt kan ju själv se hur det
har gått. Under de senaste åren har straffhoten minskat. Men då har brotts-
ligheten också ökat.
När det gäller situationen på kriminalvårdsanstalterna klappar sig Birthe
Sörestedt för bröstet och säger att det nu finns möjligheter att göra urinprov
på de intagna. Jag håller med om att det är bra att den möjligheten finns.
Men vi måste ha klart för oss följande. Urinprov är en bra kontrollform.
Men den metoden kan bara avslöja den som själv använt narkotika. Den
som endast ägnar sig åt försäljning av narkotika och som själv inte missbru-
kar avslöjas ju inte, hur många urinprov som än görs. Det är därför utomor-
dentligt viktigt att urinprov kombineras med andra åtgärder, annars har vi
inte en chans att komma till rätta med narkotikan på anstalterna.
Vi som har reserverat oss på denna punkt och som kräver ytterligare åtgär-
der när det gäller narkotikan på anstalterna menar att det måste till andra
kontroller också. Det går inte att bara hänvisa till urinproven.
Anf. 93 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Naturligtvis tycker också vi socialdemokrater att fängelse-
straff behövs vid allvarliga brott. Den som sitter inlåst begår självfallet inte
brott. Men den som har begått allvarliga brott och som har tilldömts fängelse
under en lång tid kommer ju förr eller senare ut i samhället. I det samman-
hanget kommer jag osökt att tänka på det här med permissioner. Alla här
säger att det är viktigt med återanpassningen i samhället. På den punkten är
vi överens. Men då är det också viktigt att även de som har tilldömts fängelse
under en lång tid någon gång får permission, för annars känner de inte igen
sig i det samhälle som de kommer ut till. Hur vill vi då att dessa människor
skall fungera i samhället?
Relativt nyligen fick vi nya permissionsregler. Det har skett en uppfölj-
ning, och det har framkommit att reglerna har blivit stramare men också att
de tillämpas på ett stramare sätt. Vi menar således, Lars Sundin, att ställda
krav i detta avseende i stort sett är tillgodosedda.
Det finns möjlighet att dra in permissioner, att göra kvalifikationstiden
längre mellan permissionerna, vid missbruk av permissioner. Ca 44 000 per-
missioner beviljas varje år. I 1 400 fall, tror jag, missköts permissionerna.
Det rör sig således om en mycket liten andel av alla permissioner - 3,2 %.
Det är vad vi här talar om. I en del fall handlar det om att vederbörande
har kommit tillbaka för sent. Ungefär 1 000 personer inställer sig inte efter
permission.
Vi var tidigare inne på frågan om rymningar. Jerry Martinger påstod att
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
59
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
60
Bergling inte skulle ha rymt och att man satt och väntade på att han skulle
komma tillbaka. Men jag tycker inte att det är lämpligt att göra sådana utta-
landen. Självfallet är det bedrövligt att Bergling kunde försvinna. Efter det
att detta skedde har det gjorts en utvärdering av och förts en diskussion om
säkerheten på anstalterna och om åtgärder för att förbättra säkerheten.
Anf. 94 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):
Herr talman! Som redan har framgått av debatten behandlas i detta betän-
kande ett förslag om nedläggning av kriminalvårdsanstalten i Karlskrona.
Jag har tillsammans med några andra väckt motioner i frågan och krävt att
regeringens förslag skall avslås på den punkten. Jag vill därför lämna några
kommentarer till den behandling som har skett i utskottet.
Utskottet säger sig ha förståelse för regeringens förslag. Som enda argu-
ment för denna förståelse säger utskottet att beläggningen vid de slutna lo-
kalanstalterna under förra hösten låg på ca 83 %, dvs. något under den ideal-
norm på 85 % som slagits fast av statsmakterna. Det vore på sin plats att
utskottet när man anför ett sådant argument också studerar situationen på
den anstalt som man säger sig ha förståelse för att regeringen vill lägga ned.
Studerar man förhållandena på den anstalten, finner man att Karlskronaan-
stalten under förra året hade en medelbeläggning på inte mindre än 98 %.
Som en följd av detta föreslog chefen för södra regionen för nästan exakt
ett år sedan, den 22 mars i fjol, att Karlskronaanstalten skall utökas från 37
till 42 platser. Den höga beläggningen hänger direkt samman med att anstal-
ten i Karlskrona tjänstgör som något av en specialanstalt inom den södra
regionen. Rymningsbenägna, drogaktiva och i övrigt svårplacerade och svår-
behandlade intagna placeras där. För att det skall fungera har investeringar
gjorts, som en talare tidigare har varit inne på, bl.a. i larmsystem och brand-
säkerhetssystem.
Därutöver är anstalten lokalanstalt i ordets egentliga mening. Den tar
emot dömda som skall friges till Karlskrona eller Blekinge, i övrigt i enlighet
med den närhetsprincip som riksdagen har fastlagt. Som någon tidigare på-
pekade och som förtjänas att upprepas: Om anstalten läggs ner, kommer
Blekinge vid sidan av Jämtland att vara det enda län som saknar kriminal-
vårdsanstalt. Det kan inte vara rimligt, och det stämmer förvisso inte alls
med de principer som kriminalvårdslagstiftningen bygger på.
Än mera orimligt och obegripligt är det att utskottet i samma betänkande
tillstyrker ytterligare 4 milj.kr. för att driva anstalten i Kristianstad centrum
vidare. Det är orimligt därför att Kristianstad även i fortsättningen kommer
att ha två anstalter och Karlskrona ingen alls. Det är obegripligt eftersom
utskottet självt förra året sade att en fortsatt drift av Kristianstad centrum
skulle ske under förutsättning att det kunde ske med hjälp av omdisponering
av medel inom befintliga ramar.
Karlskronaanstalten är i gott skick. Det bekräftas av kriminalvårdsstyrel-
sen, som i stället pekar ut fyra andra anstalter som enligt verket är i så dåligt
skick att en nedläggning är ofrånkomlig.
Även Statsanställdas förbund, som företräder flertalet av de anställda vid
anstalten, gör denna bedömning. Man anser att byggnaden har en bra funk-
tionalitet, är mycket välskött och väl underhållen. Till det skall läggas en
personal på anstalten som har en bred och djup erfarenhet när det gäller be-
handlingen av och återanpassningen av svårmotiverade fängelsedömda. Det
är ett klientel som blir alltmer svårplacerat.
Alla dessa sakliga argument som samtliga talar för att Karlskronaanstalten
skall behållas har över huvud taget inte kommenterats av utskottet. Jag
tycker att det är märkligt. Utskottet har uppvaktats av företrädare för anstal-
ten som har delgivit utskottet dessa argument. Rimligen borde utskottet ha
tagit dessa argument under övervägande. Det vore därför på sin plats att ut-
skottets företrädare i dag delger oss de kriminalpolitiska bedömningar som
ligger till grund för utskottets ställningstagande. Om så inte sker kan jag inte
dra någon annan slutsats än att utskottet inte har fullgjort sin uppgift på det
sätt som man kan begära av riksdagens justitieutskott.
När det gäller de regionalpolitiska aspekter som kan och bör läggas på frå-
gan, vill jag tacka utskottet för att ha tagit de frågorna på stort allvar. Ble-
kinge har länge varit ett utsatt län. Under 80-talet har länet av egen kraft och
med hjälp av regering och riksdag på väsentliga punkter stärkt sin ställning.
Tillkomsten av högskola, lokaliseringen av boverket, kustbevakningen m.m.
liksom ett omfattande lokaliseringsstöd till företag som har velat utveckla sin
verksamhet i länet, har medfört att länet i dag står bättre rustat än i början
av 80-talet.
Trots detta hopar sig åter arbetslöshetens mörka moln över Blekinge. Den
försämrade konjunkturen slår hårt i ett län som fortfarande domineras av
tillverkningsindustrin. Blekinge har tillsammans med ett annat län flest var-
sel i landet, och fler är att vänta. Till det skall läggas den långvariga åderlåt-
ningen på just statliga arbetstillfällen som länet, då främst Karlskrona kom-
mun, har fått utstå. Sedan 1975 har Karlskrona kommun förlorat netto 2 200
statliga arbeten. Det hänger till största delen samman med de neddragningar
som gjorts inom försvarssektorn. De neddragningarna kommer att fortsätta.
Siffran 300 till 350 arbeten som skall bort inom Marinkommando Syd har
nämnts i det sammanhanget.
Mot denna bakgrund utgår jag från att regeringen, om riksdagen beslutar
enligt utskottets förslag, följer utskottets uppmaning och särskilt beaktar ar-
betsmarknadssituationen och de regionalpolitiska aspekterna innan ett slut-
ligt beslut om nedläggning av kriminalvårdsanstalten fattas. Eftersom ut-
skottet ännu inte, trots en lång debatt, lyckats redovisa några kriminalpoli-
tiska bedömningar när det gäller frågan om att behålla anstalten i Karls-
krona, vill jag uppmana regeringen att pröva frågan också från de utgångs-
punkterna. Det finns dessutom en särskild arbetsgrupp inom regeringskan-
sliet som i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen och byggnadsstyrelsen har
i uppgift att se över anstaltsbeståndet. Det är något bakvänt att först besluta
om nedläggning och sedan se över frågan för att kunna bedöma vilka anstal-
ter som skall vara kvar och vilka som skall läggas ned. Det rimliga vore na-
turligtvis att först göra en översyn och sedan ta ställning till frågan om ned-
läggning.
Efter att ha lyssnat på denna debatt, har jag fått intrycket av att om alla
talare hade fått hålla på en stund till hade utskottet kunnat ena sig om att
anstalten skall vara kvar. Det har låtit så när ledamöter som inte har reserve-
rat sig i frågan har ändrat ståndpunkt under debattens gång.
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
61
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till krimi-
nalvården
62
Efter många år i riksdagen inser jag att kammaren med all sannolikhet
kommer att följa utskottsmajoriteten. Jag hoppas att regeringen tar till sig
den debatt som har varit i dag och gör en kriminalpolitisk och en regionalpo-
litisk bedömning av frågan. Då kan beslutet bara bli ett, nämligen att Karls-
kronaanstalten skall vara kvar.
Anf. 95 SVEN-OLOF PETERSSON (c):
Herr talman! Som den uppmärksamme redan har noterat finns det i betän-
kandet, under rubriken anslag till kriminalvården, förslag rörande kriminal-
vårdsanstalten i Karlskrona.
I budgetpropositionen från januari i år fanns det ett förslag om nedlägg-
ning av Karlskronaanstalten. Detta förslag resulterade givetvis i olika reak-
tioner såväl från anstaltens personal och ledning som från olika lokala myn-
digheter och instanser. Här i riksdagen har det under den allmänna motions-
tiden lagts fram inte mindre än tre olika motioner som direkt tar upp frågan
om Karlskronaanstalten. En mängd olika sakargument redovisas i dessa mo-
tioner, och dessa sakargument, såväl var och ett för sig som alla samman-
tagna, visar det orimliga i att över huvud föreslå en nedläggning av anstalten.
Karlskronaanstalten tar emot olika grupper av intagna som på ett eller an-
nat sätt är svåra att placera på annan anstalt. Det kan gälla speciellt rym-
ningsbenägna, drogaktiva eller interner som på annat sätt missköter sig på
andra lokalanstalter.
På Karlskronaanstalten bedrivs också en aktiv behandling och ett aktivt
motivationsarbete för att hjälpa narkomaner att bli av med sitt drogbe-
roende.
Rent byggnadstekniskt är Karlskronaanstalten av mycket hög klass, det
har andra talare i dag redan vittnat om. Innan jag blev ledamot av riksdagen
kom jag vid åtskilliga tillfällen i kontakt med Karlskronaanstalten av rent
byggnadsmässiga skäl. Alla åtgärder vidtogs för att göra Karlskronaanstal-
ten säker, men också för att göra den miljömässigt bättre för såväl de intagna
som personalen. Många andra anstalter i vårt land är klart distanserade vad
gäller byggnadernas kvalitet och standard.
Vi skriver säkert alla under på att det är viktigt att den som döms till fäng-
else placeras nära sin hemort. Skulle det fattas beslut om att lägga ner Karl-
skronaanstalten skulle det betyda att Blekinge blir ett av två län som kom-
mer att sakna slutna lokalanstalter. Är detta verkligen rimligt? Det är inte
bara Blekinge i sig som blir utan lokalanstalt. Detta skulle givetvis drabba
hela sydöstra regionen av vårt land och då också delar av Kronobergs och
Kalmar län.
Det finns heller inget som tyder på att behovet av antalet platser av det
slag som Karlskronaanstalten erbjuder skulle minska. Tvärtom visar det sig
att platserna i Karlskrona behövs och att anstalten ofta är överbelagd.
Tillkomsten av ett nytt häkte i Karlskrona kan inte heller motivera en ned-
läggning. Tillkomsten av detta häkte talar i stället för att Karlskronaanstal-
ten behövs i framtiden så att den avsedda helheten med polis, domstol, häkte
och fängelse blir komplett. Att först bygga upp och sedan rasera en helhet
kan inte gynna den svenska kriminalvården. Ytterligare argument för anstal-
ten har redovisats från talarstolen i dag.
Förutom motionerna och dagens debatt har uppvaktningar från anstalten
och kommunen ytterligare redovisat inför justitieutskottet flera andra skäl
som alla talar för anstaltens fortlevnad.
Herr talman! Det finns således inte bara regionalpolitiska skäl - även om
dessa i sig är tillräckligt starka - som talar för ett bibehållande av Karlskro-
naanstalten. Sakskälen, om anstaltens kvalitet och behovet av anstalten, ta-
lar sitt tydliga språk. De regionalpolitiska skälen visar bara ytterligare på
problem och följder i en redan hårt drabbad och utsatt region.
Jag kan bara beklaga att utskottets majoritet ser regionalpolitiska skäl
som enda skäl som skulle kunna motivera fortsatt verksamhet vid anstalten
i Karlskrona.
Låt mig, herr talman, konstatera att det inte finns något som i dag talar
för att Karlskronaanstalten skulle bli överflödig vare sig i det korta eller det
långa perspektivet inom den svenska kriminalvården.
Anf. 96 JERRY MARTINGER (m):
Herr talman! Jag instämmer i det som sagts från Yvonne Sandberg-Fries
sida att det inte har framförts några kriminalpolitiska synpunkter som talar
för en nedläggning av Karlskronaanstalten.
Jag kan också instämma i att en del talare under denna debatt har givit ett
något tvetydigt intryck om vad de anser om anstaltens framtid. Flera taiare
har bara uttryckt någon slags förhoppning om att Karlskronaanstalten inte
skall läggas ned. Bl.a. tolkar jag Krister Skånbergs uttalanden på det sättet.
Han sade att han ville att de andra oppositionspartierna skulle följa samma
linje. Den linjen, som innebär att man bara skall uttrycka någon slags för-
hoppning om att Karlskronaanstalten inte skall läggas ned, kan vi moderater
inte följa. Det är därför som vi har skrivit en mycket bestämd reservation
om detta ärende.
Anf. 97 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Jag beklagar att Jerry Martinger inte uppfattat att jag i mitt
huvudanförande stödde den reservationen. Debattreglerna är så utformade,
Jerry Martinger, att jag måste uttrycka mig på detta sätt när jag talar till res-
ten av oppositionen. Om jag inte använder min replikrätt på rätt sätt blir jag
avbruten. Jag utgår från att vi skall kunna enas om att Karlskronaanstalten
blir kvar. Det enklaste sättet är naturligtvis att stödja reservationen som
Jerry Martinger skrivit.
Anf. 98 JERRY MARTINGER (m):
Herr talman! Jag tackar för det stödet, Krister Skånberg. Jag hade inte
uppfattat det på det sättet. Då gäller det jag sade de övriga oppositionspar-
tierna i salen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till
kriminalvården
63
|
Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 |
Beslut |
|
Böter |
Mom. 1 (utvärdering av kriminalvårdsreformen) Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 106 för reservation 1 av Mom. 3 (humanisering av kriminalvården) Utskottets hemställan bifölls med 248 röster mot 12 för reservation 2 av På grund av fel på voteringsanläggningen avbröts voteringen efter detta (Betr. mom. 2 och mom. 4-42, se prot. 87 den 27 mars!) Beslut om uppskjuten votering På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att återstående mo- 10 § Böter Föredrogs Anf. 99 GÖRAN ERICSSON (m): Herr talman! I år skall vi, liksom tidigare år, diskutera påföljdsfrågor, och I reservation 4 tar vi upp åtalsunderlåtelse vid narkotikabrott. Med den Emellertid menar vi moderater att narkotikabrottet intar en särställning. Framlidne professorn i socialmedicin, med. dr Nils Bejerot visade i sin |
|
64 |
Många strategiska beslut i denna kammare när det gäller kampen mot narko- |
tikan har fattats med dr Bejerots fynd som grund. Han menade att varje fornt
av bruk av narkotika är ett missbruk. Han visade också som den förste fors-
karen i världen på spridningsschemat från en missbrukare till en icke-miss-
brukare. Vi reservanter har, som inånga andra, tagit fasta på dr Bejerots
fynd, och vi menar därför att varje form av missbruk eller innehav av narko-
tika skall straffas.
Åtalsunderlåtelseinstitutet medverkar aktivt till att sprida uppfattningen
att samhället inte ser allvarligt på små och enstaka innehav. Denna uppfatt-
ning strider mot denna riksdags uppfattning. För några år sedan t.o.m.
straffbeläde riksdagen bruket av narkotika.
Vi har därför i reservationen fört in kravet på att narkotikabrottslighet
inte skall omfattas av möjligheten att erhålla åtalseftergift. Vi menar att
denna synpunkt bör kunna inarbetas i den nuvarande svenska lagstiftningen
och därmed ytterligare befästa statsmakternas konsekventa och oförsonliga
kamp mot narkotika.
Naturligtvis hade vi inte denna gång väntat oss något bredare stöd för kra-
ven i reservationen. Vi har dock för avsikt att återkomma, och vi hyser fak-
tiskt en stark förhoppning om att detta stöd kommer att öka - det är något
som jag tycker mig förstå av de diskussioner som förs.
Vi moderater har undertecknat fem reservationer till detta betänkande.
Jag har här berört en av dem. Vi står naturligtvis bakom alla reservationerna
men kommer att begära votering endast på reservation nr 4.
Anf. 100 LARS SUNDIN (fp):
Herr talman! Vi i folkpartiet liberalerna delar den principiella inriktning
som kommer till uttryck i den proposition som behandlas i betänkandet,
nämligen att bötesstraffets ställning i påföljdssystemet ytterligare stärks. Re-
dan i dag blir påföljden böter i 85 % av alla lagföringar.
I betänkandet behandlas också ett par andra frågor som snatteri, rapport-
eftergift och åtalsunderlåtelse, frågor som vi debatterade senast för ungefär
ett år sedan.
Vi kan konstatera att snatterierna i dag kostar butikerna flerä miljarder
kronor. Ytterst blir det naturligtvis konsumenterna som får betala. Att snat-
terierna förekommer i en sådan omfattning är skäl nog att beivra dem. Att
snatta är ofta ett debutbrott för ungdomar. Det är därför särskilt viktigt att
vi reagerar mot dessa brott, snabbt och konsekvent. Just däri ligger den stora
fördelen med ordningsbot för snatteri. Det behövs inga ytterligare utred-
ningar av den frågan.
Folkpartiet liberalerna vänder sig också mot att åtalsunderlåtelse och rap-
porteftergift blir allt vanligare, rent av regelmässiga för vissa brott. Det
måste vara fel signal, framför allt till unga människor, att lagöverträdelser
inte beivras. Vi vill därför ha en återgång till de regler som gällde före den
1 april 1985, med det tillägget att de ändringar som gjordes om åtalsunderlå-
telse för unga lagöverträdare 1989 skall gälla också i fortsättningen.
Herr talman! Vi vill dessutom att åtalsunderlåtelse för ungdomar skall vill-
koras. Det skulle understryka att det är allvar om ungdomar får veta att det
blir åtal om de i fortsättningen inte sköter sig.
Herr talman! Minsta gemensamma nämnare för de reservationer som
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Böter
65
5 Riksdagens protokoll 1990/91:83
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Böter
66
folkpartiet liberalerna står bakom är att det framför allt är för de unga lag-
överträdarnas skull som vi vill att samhällets insatser skall bli snabbare och
mer konsekventa. Därigenom motverkar vi att ungdomar börjar utveckla ett
verkligt kriminellt beteende, som senare är mycket svårt att bryta sig ur.
Herr talman! Vi står, som sagt, bakom reservationerna 1,3 och 5, men jag
yrkar bifall bara till reservation 3.
Anf. 101 GUNILLA ANDRÉ (c):
Herr talman! Runt 300 brott begås dagligen mot svenska butiker, varuhus,
kiosker och annan servicehandel, enligt färsk statistik från statistiska central-
byrån. Statistiken visar att det har skett en kraftig ökning av de grova brot-
ten, rån med eller utan skjutvapen. Även mindre allvarliga brottstyper som
inbrott och snatterier ökar, åtminstone vad gäller antalet anmälda brott.
Snatterier i butiker och varuhus har, enligt samma SCB-statistik, ökat med
4% sedan 1989 och har passerat 60 000-strecket för hela landet. De siffror
jag nämner är preliminära. Siffrorna motsvarar ca 1 % av handelns omsätt-
ning, vilket motsvarar 2,6 miljarder kronor.
Butikstillgreppen är mest koncentrerade till storstadsregionerna. Bara
Stockholmsregionen svarar för runt 30 % av samtliga anmälda stölder och
snatterier. Men snatterier och stölder förekommer över hela landet. Alla
samhällskategorier stjäl, och i stort sett alla butiker och varuhus drabbas.
Det är ytterst konsumenterna som förlorar på snatterierna genom att före-
tagen kompenserar sig för förlusterna genom högre priser. Kan man komma
till rätta med stölderna, kan också priserna sänkas.
Snatterier är vanliga ungdomsbrott och därmed ofta inledning till en
brottslig bana. Det gör det extra viktigt att reagera på brottet, för att visa att
på brott följer en samhällsreaktion, att samhället inte accepterar brottet.
I centerns motion om åtgärder för att minska brottslighet och våld konsta-
teras att det för en förstagångssnattare kan vara rimligt att denne inte drab-
bas av mer ingripande åtgärder. Om snattaren är beredd att återlämna det
tillgripna och är beredd att göra rätt för sig, kan rapporteftergift användas.
Rapporteftergift bör däremot aldrig ske vid upprepad brottslighet, för en
s.k. återfallssnattare. Likaså bör åtalsunderlåtelse endast användas då åter-
fallsrisken kan anses vara försumbar. Centern vill, i likhet med moderater
och folkpartister, återgå till tidigare restriktivare reglersom gällde före 1985,
men behålla de skärpningar som infördes för unga lagöverträdare år 1988,
vilket framgår av reservation 3.
Beslut om åtalsunderlåtelse kan kombineras med föreskrifter. Åklagare
använder sig inte sällan av denna möjlighet när det gäller ungdomar mellan
15 och 17 år. Följs inte föreskrifterna kan beslutet om åtalsunderlåtelse åter-
kallas. BRÅ har i en utvärdering av frågan funnit att återkallelse av åtalsun-
derlåtelsen mycket sällan används trots uppenbar misskötsamhet från den
unges sida. Vi menar att man härigenom ger felaktiga signaler till den unge
lagöverträdaren. Uppföljningen bör därför skärpas. En bättre kontroll ford-
ras av att meddelade föreskrifter följs. Kravet framförs i reservation 5.
Vid mindre, okomplicerade, erkända snatteribrott borde ordningsbot
kunna användas för att få en snabb reaktion på brott och samtidigt en förhål-
landevis skonsam lagföring. Det skulle dessutom kunna bidra till ett bättre
resursutnyttjande av åklagarnas och polisernas arbete. Fängelsestraffkom-
mitténs förslag kan ligga till grund för en regeländring, menar vi. Förslaget
finns i reservation I.
Vad gäller värdegränsen mellan snatteri och stöld anser vi vidare att da-
gens gräns vid 800 kr. är för hög och bör sänkas. Eftersom det pågår arbete
inom regeringskansliet med frågor om gränsdragning mellan de olika brotten
har vi valt att inte reservera oss utan bara lämna ett särskilt yttrande.
Herr talman! Med det anförda ställer sig centern självklart bakom de re-
servationer jag nämnt, men jag yrkar bifall enbart till reservation nr 5.
Anf. 102 BJÖRN ERICSON (s):
Herr talman! Till det betänkande som vi nu behandlar har, som framgått
av de tidigare inläggen, fogats ett antal reservationer av framför allt modera-
ter, folkpartister och centerpartister. I reservationerna behandlas ordnings-
bot för snatteri, användning av åtalsunderlåtelse och rapporteftergift m.m.
I reservation 1 tarman upp ordningsbot för snatteri. Utskottet har tidigare
vid flera tillfällen, och senast förra våren, avstyrkt liknande yrkanden. Skälet
var då att utskottsmajoriteten ansåg att vi borde avvakta fängelsestraffkom-
mitténs betänkande.
Det finns, som bl.a. Lars Sundin framhållit, uppenbara fördelar med ord-
ningsbot i sådana ärenden, men fortfarande saknas enligt vår mening till-
räckligt underlag för att i dag ta ställning. Erfarenheterna av den nu före-
slagna reformen, med ökad användning av penningböter, får visa om till-
lämpningsområdet bör utvidgas.
Frågan kommer nu att övervägas av åklagarutredningen. Utskottsmajori-
teten anser därför inte att motionsyrkandena bör leda till någon åtgärd från
riksdagen.
I reservation 2 föreslås att man skall införa en begränsning av det straff-
bara området för snatteri och samtidigt vidga området för stöld.
Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsönskemål om en sänk-
ning av den i praxis använda beloppsgränsen mellan stöld och snatteri och
har då avstyrkt dessa med hänvisning till att fängelsestraffkommittén be-
handlar frågan. I avvaktan på resultatet av kommitténs förslag"ansåg utskot-
tet att riksdagen inte borde göra något uttalande i saken.
Inte heller nu anser utskottsmajoriteten någon annan bedömning vara
möjlig, varför jag yrkar avslag på reservationen.
I reservation 3 behandlas rapporteftergift och åtalsunderlåtelse. Reser-
vanterna förordar minskad användning av rapporteftergift och åtalsunderlå-
telse och återgång till de regler som gällde före den 1 april 1985.1 reservation
4 förordas att åtalsunderlåtelse i princip inte skall beviljas vid narkotika-
brott.
Samtliga nu aktuella motionsönskemål har behandlats av utskottet vid
flera tillfällen och senast under föregående riksmöte. Enligt utskottets upp-
fattning har de lagändringar som genomfördes 1985 varit värdefulla som me-
del att koncentrera resurserna till de mest angelägna områdena. Reglerna
har dock ifrågasatts, som bl.a. Göran Ericsson påpekade, varför åklagarut-
redningen enligt sina direktiv skall göra en samlad utvärdering av 1985 års
förändring för att se om nu gällande bestämmelser om åtalsunderlåtelse är
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Böter
67
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Böter
68
ändamålsenliga. Den skall också se över bestämmelserna om rapportefter-
gift.
Med hänvisning till det nu pågående utredningsarbetet yrkar jag avslag på
reservationerna 3 och 4.
I reservation 5 om åtalsunderlåtelse för unga förordas att åklagarna skall
använda åtalsunderlåtelse ytterst restriktivt för unga i åldrarna 15-17 år.
Även dessa motionsönskemål behandlades så sent som vid förra riksmötet
och avslogs då.
De nuvarande reglerna om åtalsunderlåtelse i lagen om unga lagöverträ-
dare fick sin nuvarande utformning den 1 juli 1988. BRÅ, som haft regering-
ens uppdrag att utvärdera frågeställningar liknande dem som tas upp i reser-
vationen, anser att det behövs åtgärder. BRÅs utvärdering har överlämnats
till ungdomsbrottskommittén, som skall se över nuvarande reaktionssystem
när det gäller brott av unga.
Med hänvisning till att frågeställningen nu bereds anser utskottsmajorite-
ten att det inte finns behov av något riksdagens uttalande. Jag yrkar därför
avslag på reservationen. Herr talman! För tydlighetens skull vill jag slutligen
bara yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på samtliga reservatio-
ner.
Anf. 103 LARS SUNDIN (fp) replik:
Herr talman! När vi inom de borgerliga partierna tidigare har krävt ord-
ningsbot för snatteri har vi avspisats med att det inom regeringskansliet på-
gick ett beredningsarbete, som inte fick störas. Nu har frågan skickats över
till åklagarutredningen. Vår uppfattning är att det inte behövs mer underlag.
Vi har nog med underlag för ett beslut.
Jag är nu bara nyfiken på en sak, Björn Ericson. Utskottsmajoriteten skri-
ver att åklagarutredningen nu skall få pröva denna fråga ”i positiv anda”.
Positiv för vem? För er gamla socialdemokratiska inställning att tanken på
ordningsbot för snatteri inte är någon bra idé eller för oss som hela tiden har
tyckt att det är en möjlighet som bor användas? Vad menas alltså med ”i
positiv anda”?
Anf. 104 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Visst är det viktigt, som Lars Sundin och Gunilla André har
sagt tidigare här i debatten med snabba reaktioner från samhällets sida. Det
är speciellt angeläget för ungdomar, för att de snabbt skall få klara besked
om vad som är tillåtet och inte. Visst kan det vara ett bra sätt att minska
riskerna för att de halkar in i brottslighet. Vi delar alltså definitivt den be-
dömningen och tycker att det skall vara ett viktigt mål för alla de åtgärder
som vidtas när någon ertappas med att göra något som inte är tillåtet. Att gå
därifrån till att begära straffskärpning ser vi inte som något nödvändigt steg.
Jag vill bara ha sagt det här, herr talman, för att markera en enighet om
det som jag bedömer vara det viktiga målet - att göra allt vad man kan för
att förhindra brott och upprepning av brott. Vi tror att just det förhållandet
att folk genom någon typ av ingripande snabbt får klart för sig att man gått
över en gräns är betydelsefullt, men den reaktionen behöver inte nödvän-
digtvis vara ett straff utan bör snarare vara en varning eller ett klargörande.
Det har tidigare sagts under eftermiddagens ganska långa debatt att det
finns mycket få, om ens några tecken som talar för att man uppnår bra resul-
tat i brottsförebyggande verksamhet genom att skärpa straffen. Det är inte
den typen av reaktion som det skall handla om, utan om att snabbt över hu-
vud taget visa var gränserna går och att göra det på ett sätt som snarare inbju-
der till att människor fogar sig i reglerna än till att öka oppositionen mot
dem.
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till
patentväsendet,
m.m.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 27 mars.)
Kammaren beslöt kl. 17.52 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1990/91:LU15 Anslag till patentväsendet, m.m. (prop. 1990/91:100 delvis).
Anf. 105 MARTIN OLSSON (c):
Herr talman! Alla som hade sett fram emot att få höra Karin Starrin enga-
gerat tala om riskerna med patent på liv är självfallet besvikna, men eftersom
debatten förs nu efter middagspausen deltar jag i debatten i hennes frånvaro.
Det betänkande vi nu behandlar heter ”Anslag till patentväsendet nt.m.”.
Rubriken är något knapphändig. Anslaget till patentväsendet är någonting
som vi är helt eniga om. Det är det som ryms inom ”nt.m.” där det råder
delade meningar. Bakom ”m.m.” ryms så viktiga saker som frågan om huru-
vida vi skall ha patent på bioteknologiska uppfinningar eller inte, eller för
att använda ett enkelt uttryck: Skall vi godkänna patent på liv eller inte? Det
är en synnerligen stor och viktig fråga.
Utvecklingen inom biotekniken går mycket snabbt. Särskilt i fråga om ut-
nyttjande av genteknik är forskningens framsteg påtagliga. Det skapas nya
förutsättningar för att på vitt skilda områden tillämpa de nya landvinning-
arna. Man kan alltså räkna att biotekniken får allt större betydelse och kan
utnyttjas alltmer.
Då reser sig genast, eller bör i varje fall resas, frågan: Vilken utveckling
vill vi ha, och vill vi försöka påverka denna utveckling? Från centerns sida
ser vi det som viktigt att inte bara se på möjligheterna, utan man måste också
69
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till
patentväsendet,
m.m.
70
analysera konsekvenserna och noga bedöma riskerna med denna utveckling.
Olika utskott har tagit ställning i dessa frågor. I förra veckan hade vi att be-
handla ett betänkande från socialutskottet om användning av genteknik på
människan. Där var centern det parti som försökte hålla emot och ta mera
etiska hänsyn. Varje år under de senaste åren har vi också behandlat ett stort
bioteknikbetänkande från jordbruksutskottet. I lagutskottet behandlas bara
en del av dessa frågor, och det gäller ju frågan om patent på biotekniska ut-
vinningar, alltså frågan om patent på liv eller inte.
Vi har i år liksom tidigare år en motion från centern, som tar upp dessa
frågor. 1 samma motion tar vi också upp andra bioteknikfrågor, alltså inte
bara patent på liv. Vi framhåller där att biotekniken måste ges etiska, sociala
och miljömässiga ramar. Vi kräver en heltäckande lagstiftning och att det
skall finnas en kraftfull myndighet, en biotekniksinspektion. Vi anser-jag
vill nämna det, eftersom det är utgångspunkten för våra synpunkter i dessa
frågor - att den genetiska integriteten skall skyddas. Vi kräver en skärpning
av lagstiftningen då det gäller tillämpning av genteknik t.ex. på djur.
Vänsterpartiet och miljöpartiet har liksom centern motioner som vänder
sig mot möjligheten att få patent på liv. Däremot har från moderat håll i år
väckts en motion där man närmast uttalar sig positivt och i stället uttrycker
farhågor för att Sverige skulle isolera sig från utvecklingen i världen, alltså
utvecklingen mot att i allt högre grad använda sig av bioteknik.
Behandlingen av motionerna har liknat fjolårets behandling. Majoriteten
avstyrker alla motioner där man vill begränsa möjligheten till patent på liv
och som innebär en starkare kontroll i dessa ärenden. Liksom i fjol har vi
reservationer. En reservation är gemensam för centerpartiet och vänsterpar-
tiet. I den motionen betonar vi att det mot bakgrund av den utveckling som
pågår är väldigt viktigt att vi från Sverige försöker agera. Vi ser hur man i
ökad utsträckning från framför allt japanska och amerikanska företag försö-
ker utnyttja bioteknik och få patent på det som vi kan kalla patent på liv.
Genom att Sverige är med i det europeiska patentverket finns det risk att
patenten även blir gällande i vårt land. För dessa företag står självfallet vitala
ekonomiska intressen på spel. Även EG-direktiven tycks innebära ökade
möjligheter att patentera uppfinningar som avser växter och djur.
Vi måste i det här fallet alltså ta ställning till en rad spörsmål av, enligt vår
mening, komplicerad art, nämligen de etiska och ekologiska aspekterna på
gentekniken. Vi vill även erinra om att väldigt många människor känner
stark oro och osäkerhet inför genteknikens utveckling och de framtida följ-
derna. Vi anser att det bör tillsättas en parlamentarisk utredning, som får
till uppgift att utarbeta en samlad heltäckande lagstiftning på bioteknikens
område, lagstiftning som skall ange de etiska, sociala och miljömässiga ra-
marna för forskningen och tillämpningen. Vi anser att det är angeläget att
initiera en bred debatt i dessa frågor och sprida information om bioteknikens
roll i samhället nu och för framtiden. Det är vidare viktigt att man överväger
de problem som är förknippade med den utveckling som vi har när det gäller
patent på biotekniska uppfinningar.
Vi ser det som väldigt viktigt att vårt land på miljöområdet och på andra
områden då det gäller att respektera liv försöker att gå i spetsen för att slå
vakt om livet och de etiska värdena. Vi anser att en parlamentarisk utredning
bör få i uppdrag att ta upp spörsmål om förbud mot patent på växter, djur
och mikroorganismer.
Herr talman! Frågan gäller alltså patent på liv eller inte. I centern har vi
ett motto som är rubriken för mycket av vårt politiska arbete, och det är:
respekt för livet. För oss är det alldeles klart att ställningstagande i fråga om
patent på liv har en tydlig etisk dimension. Det är naturligt att många männi-
skor värjer sig känslomässigt mot tanken på att liv skall kunna patenteras.
Det finns sjävfallet de som tycker att denna fråga inte skall styras av känslor.
Men vi måste understryka att det är fullt legitimt av en opinion som är tvek-
sam att kräva en genomgripande offentlig debatt i frågan, innan man tar nå-
gon avgörande ställning. Frågan är, som vi ser det, av den storleksordningen
att ett sådant krav är väl motiverat. Vi behöver en debatt och en offentlig
diskussion i dessa frågor i det svenska samhället.
Slutligen vill jag framhålla att vi i centern hyllar en varsam och klok an-
vändning av biotekniken. Vi kräver en kraftfull satsning på kunskapsupp-
byggande grundforskning. Vi kräver lika tydligt att man i tid sätter de etiska
och miljömässiga ramarna för biotekniken. Vidare kräver vi att bioteknikens
tillämpningar och inte minst patentering inte smygs på medborgarna.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 1 som är fogad till
utskottets betänkande.
Anf. 106 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Den nuvarande patentlagen är från 1967. När den antogs var
det ingen, varken här i Sverige eller någon annanstans i världen, som kunde
drömma om att den gentekniska forskningen 20 år senare skulle ställa oss
inför frågan om det skulle gå att använda patenträtten på levande materia.
Patentlagen är helt enkelt inte konstruerad för levande materia.
När tillägget om mikroorganismer gjordes 1978 var det nog inte heller så
många - om än några - som hade klart för sig vilken utveckling gentekniken
skulle genomgå bara på ett årtionde. Men när sedan biotekniken tog raket-
fart och exempelvis behovet av att skydda dyrbart framtagna tekniker eller
produkten gjorde sig märkbart, fanns bara den gamla, för helt andra ända-
mål avsedda, patenträtten att tillgå.
Lagstiftning och internationella överenskommelser har hela tiden legat
steget efter den gentekniska utvecklingen.
Att försöka anpassa och tillämpa patentlagstiftningen på bioteknik- eller
genteknikområdet är ungefär lika malplacerat som om man skulle försöka
använda vägtrafikbestämmelser inom flygtrafiken. Man får inte stirra sig
blind på eventuella likheter mellan verksamheter, utan man måste titta på
de faktiska förhållandena. Om det visar sig att föråldrade regelverk är omöj-
liga, får man skaffa fram nya och bättre.
Vi i vänsterpartiet menar alltså att patent på levande material är orimligt.
Patentlagstiftningen är ett gammalt regelverk som är skapat för helt andra
omständigheter och förhållanden än vad som nu är aktuella inom gentekni-
kområdet.
Frånsett vissa tekniska svårigheter finns det också andra orsaker som gör
patentlagstiftningen olämplig när det gäller levande materia.
För det första betyder i dessa sammanhang ”levande materia” allt från en-
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till
patentväsendet,
m.m.
71
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till
patentväsendet,
m.m.
staka gener till fertila, i högsta grad levande, organismer som kan producera
avkomma. Orimliga moraliska, etiska, rättsliga och praktiska problem
skulle uppstå om vem som har rätt till avkomman efter en patentering.
För det andra kan patentlagstiftning ge multinationella, kapitalstarka
företag total kontroll och makt över viktiga delar av genteknikens resultat.
Vi i vänsterpartiet anser att det är av största vikt att genteknikens resultat
och möjligheter är tillgängliga för alla. Man måste också stoppa alla möjlig-
heter till ”kryphål” i lagstiftningen, som t.ex. medger att företag kan ta pa-
tent på redan existerande organismer. Tyvärr finns redan i dag exempel på
hur företag har försökt att skaffa sig ensamrätt och patent till växter där bara
vissa egenskaper förändrats.
Det finns också exempel på hur företag hindrar eller ”glömmer bort” FoU-
resultat när de inte passar företagens syften, vilket företagen kan göra med
stöd av bl.a. patentmöjligheterna.
Herr talman! Biotekniken får inte bli en teknik som ytterligare vidgar klyf-
tan mellan i- och u-länder. Det finns en sådan risk i och med en patentmöjlig-
het.
Med patenträtt på växter är riskerna för att uppfinnarna skall kunna kräva
royalties på grödor överhängande. Vi begriper alla att en fattig bonde i ett
u-land inte skulle klara det. Det går helt enkelt inte.
Patenträtt kan också äventyra den genetiska mångfalden och sätta jord-
brukets intressen på spel. Människors möjlighet att använda sin egen skörd
för utsäde kommer att begränsas eller rent av försvinna. Det är inte svårt att
föreställa sig vad detta har för betydelse för u-länderna.
För det tredje är vi nu framme vid frågan om mänskligt liv kan patenteras.
För 30 år sedan skulle en sådan fråga ha verkat befängd, men nu går det
inte längre att klart urskilja vad som är mänskligt liv, och det blir med all
sannolikhet ännu svårare i framtiden. Redan för ett år sedan publicerades
rapporter om att man lyckats odla mänskliga nervceller in vitro, dvs. utanför
kroppen. Mänskliga organ kan hållas vid liv allt längre tid i näringslösningar.
Man kan lätt hamna fel när man försöker klara ut vad som är liv resp, en
produkt.
Vänsterpartiet har föreslagit att man i stället för patentmöjligheter på le-
vande material utvecklar växtförädlarrätten på ett sådant sätt att den kan
användas på gentekniskt manipulerade växter. En motsvarande lag kan ska-
pas för övrigt levande material.
Skillnaden - och detta är viktigt - mellan patent- och växtförädlarrätt är
att den senare ger ett skydd för processen att ta fram ett utsäde, medan pa-
tentet även omfattar den industriellt färdiga produkten, baserad på en viss
växtsort eller grupp av husdjur.
På så sätt kan man å ena sidan få en lämplig avvägning mellan intressen
som står bakom en process för framtagning av gentekniska produkter och å
andra sidan de krav som jag tidigare har nämnt.
Herr talman! Sedan ett halvår tillbaka arbetar en parlamentarisk bered-
ning med att bereda frågor med anknytning till användning av genteknik.
Vänsterpartiet anser inte att ett beredningsarbete med denna inriktning är
tillräckligt. Bl.a. kan de immaterialrättsliga frågor som det här handlar om
72
omöjligen bli tillräckligt och förutsättningslöst utredda. Vi behöver en sam-
lad, heltäckande lagstiftning på bioteknikområdet.
Det viktigaste med biotekniken och gentekniken är att deras förtjänster
skall komma hela mänskligheten till godo, inte enbart vissa företag eller län-
der. Därför är det viktigt att all lagstiftning på detta område främjar öppen-
het och ett fritt flöde av information och kunskap.
Patentlagstiftningen är internationell. Det finns ingen, absolut ingen, an-
ledning att Sverige skulle gå i spetsen här i Europa för en rätt att patentera
liv.
Om vi däremot verkar för en förändring av växtförädlarrätten och utarbe-
tar en etiskt och biologiskt välfungerande lagstiftning för annat liv än växter,
skulle vi på det sättet gå i spetsen för en värdig utveckling av såväl bioteknik
i allmänhet som genteknik i synnerhet.
Avslutningsvis vill jag också visa på ett nog så viktigt argument mot patent
på liv, nämligen den starka opinion som finns hos människor i allmänhet.
Blotta tanken att liv skulle kunna patenteras, att man skulle kunna äga
och ha ensamrätt till ett liv, om än aldrig så litet, är så djupt oetisk för de
flesta människor att oviljan mot något sådant lätt kan slå över till ett av-
ståndstagande till genteknik över huvud taget.
Det vore verkligen inte en önskvärd utveckling. Om inte annat än för att
motverka detta, borde det ligga i allas vårt intresse att hitta fram till funge-
rande lagstiftning för bio- och gentekniken och säga nej till patent på liv.
Med det anförda yrkar jag bifall till vänsterpartiets och centerns reserva-
tion om patentförbud, reservation 1.
Anf. 107 GÖSTA LYNGÅ (mp):
Herr talman! Också jag har lagt märke till att lagutskottets betänkande är
rubricerat Anslag till patentväsendet m.m. Jag hade nog hellre velat rubri-
cera betänkandet Patent på liv m.m. Som jag ser det, är det patent på liv som
är den centrala frågan.
Forskning drivs av nyfikenhet. Jag har själv varit forskare under större de-
len av mitt liv. Jag vet vad det vill säga att komma på nya saker, som man
tror att ingen kanske någonsin har vetat innan. Detta är en mycket stark
drivkraft. Jag förstår dem som med hjälp av genteknik manipulerar, hittar
nya saker, nya livsformer - kanske råttor som är jättestora. Man tänker inte
på användningen, utan det är entusiasmen att få fram någonting nytt som är
det väsentliga. Detta är inte någonting som egentligen borde stävjas, om det
inte hade varit för konsekvensernas skull.
Grundforskningens kunskapsinsamlande har lett till konsekvenser som
man inte helt kan överblicka. För några år sedan reagerade forskarna själva
och utfärdade frivilligt ett moratorium för vidare forskning till dess man hade
klart för sig vilka konsekvenserna skulle bli. Detta moratorium gäller emel-
lertid inte längre.
Forskning av olika typer har medför konsekvenser som man inte har vän-
tat sig. Man har hittat på väldigt fina saker, t.ex. freoner som kunnat använ-
das i sprutflaskor, men man har inte haft en aning om att ozonlagret skulle
ta skada. Jag säger detta bara som ett exempel av många där man inte har
haft konsekvenserna klara för sig.
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till
patentväsendet,
m.m.
73
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till
patentväsendet,
m.m.
Manipulation med gener är skilt från den förädling av växter och djurarter
som har bedrivits under många år och som syftar till att långsamt förändra
egenskaper. Om man mycket snabbt ändrar hela den genetiska koden, vet
man inte alls vad resultatet blir. Man studerar egenskaperna hos den växt
resp, det djur som man får fram och vissa, mycket intressanta, egenskaper
kan man ha användning för. Detta är ett farligt sätt att handskas med denna
teknik. Det har också en djupare etisk signifikans när det gäller liv.
Patent på liv är alltså en viktig fråga, kanske en fråga om storskalig kon-
troll över människor, djur och växter - en kontroll som i vissa fall utövas av
ekonomiska maktcentra. Det är kanske en fråga om framtida, osäkra hotbil-
der där kontrollen är i händerna på sådana makter som vi inte skulle vilja se
utöva kontroll över världen. Detta är avgjort en fråga av djup etisk signifi-
kans.
Herr talman! Jag stöder givetvis den reservation som Elisabet Franzén har
avgivit, och jag yrkar härmed bifall till den.
Jag tänker utveckla några av problemen som är förknippade med ett pa-
tentsystem där patent kan tas på levande organismer. Som exempel vill jag
ta upp ett praktiskt, ekonomiskt fall.
En industri har utvecklat ett bekämpningsmedel som också skadar den
planta, vars skadedjur man vill bekämpa. Då utvecklar industrin genom ma-
nipulation en resistent form av denna planta och patenterar den. På det viset
kan det ekonomiska beroendet för lantbrukaren bli mycket stort. Konkur-
rensen från andra på marknaden är mycket begränsad. Det finns även en
mängd andra praktiska exempel.
Det viktigaste är att det etiska synsättet kommer in. Människan, världens
härskare som hon är van att betrakta sig som , bör inte uppföra sig som en
sådan, utan hon bör leva i en ekologisk balans med naturen och det är
mycket viktigt för vår framtid.
Man frågar sig då vad som går att förutskicka för den som utvecklar och
tar patent på vissa former av djur. Jag vill inte säga vissa former av männi-
skor, för det är alltför hemskt att tänka sig, men detta är kanske en del av
vår framtida hotbild. Allt detta för att skaffa sig makt. Det kanske blir så att
en grupp människor, kanske hela mänskligheten, behärskar naturen på ett
nytt sätt. Konsekvenserna av människans behärskande av naturen är inte all-
tid lättöverskådliga, och det slutliga öde som dessa konsekvenser leder fram
till vet vi inte någonting om.
Det här är en svår fråga. Jag måste respektera Martin Olssons varning att
Sverige inte får stå utanför ett internationellt system. Det är alltså mycket
viktigt att vi i den här frågan agerar internationellt, att diskussionen är inter-
nationell. Den offentliga debatten är, vilket flera har påpekat, viktig. Den
pågående utredningen måste få vidare direktiv. Vi har föreslagit en del i
detta sammanhang. Jag hoppas att det här är en del av en debatt som blir
vidare och vidare. Jag hoppas att man inte går för snabbt fram med patenten.
Vi har alltså reserverat oss. Jag hoppas att kammaren har klart för sig vad
det gäller och fattar ett vist beslut på onsdag när detta ärende skall tas upp
till avgörande.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 under mom. 4 i hemställan.
74
Anf. 108 ROLF DAHLBERG (m):
Herr talman! Till föregående riksmöte väcktes det ett stort antal motioner
om bioteknik och frågor som har med bioteknik att göra. En del av dessa
motioner remitterades till lagutskottet, nämligen de motioner som berör bio-
tekniska uppfinningar och patent på dessa.
Lagutskottet anordnade tillsammans med jordbruksutskottet en stor ut-
frågning. Därefter behandlade vi mycket ingående alla de frågor som togs
upp i dessa motioner.
Innan utskottet började sin behandling meddelade regeringen att den äm-
nade tillsätta en parlamentarisk beredning och angav direktiven för bered-
ningen. Jag skall inte läsa upp dessa direktiv, men jag kan konstatera att
denna beredning täcker in de frågeställningar som motionärerna har tagit
upp i sina motioner.
Vid behandlingen i utskottet konstaterade man med stor tillfredsställelse
att regeringen hade tillsatt denna beredning. Utskottet var liksom motionä-
rerna medvetet om att det finns problem kring dessa frågeställningar. Många
människor är, som Martin Olsson sade, oroliga inför vad det här kan betyda
på olika områden. Och i många fall har människor liten insikt i vad det bety-
der.
Vid behandlingen i lagutskottet i fjol, som var mycket ingående, konstate-
rade utskottet att man såg positivt på gentekniken och på användandet av
mikroorganismer som hjälp för mänskligheten i en rad olika situationer. Det
gäller t.ex. framställning av nya läkemedel, det gäller medicinsk diagnostik,
förädling av växter, kemiska produkter inom industrin, och det kan även
gälla miljöfrågor som vi löser med hjälp av forskningsresultat som kommer
fram i dessa sammanhang. Och utskottet pekade på dessa mycket positiva
sidor som man inte får glömma bort. Motionärerna vill naturligtvis inte be-
röra dessa sidor, utan de tar mer upp de eventuella farhågor som de hyser
för tekniken som sådan.
Utskottet försökte inte på något sätt att dölja att det finns vissa problem
förknippade med denna typ av forskning. Men efter att ingående ha behand-
lat olika motionsyrkanden konstaterade vi att patentlagstiftningen är sällsynt
dålig för att komma till rätta med eventuella förbud, begränsningar eller av-
gränsningar. Om vi vill göra denna typ av begränsningar eller införa förbud
bör det ske i någon annan form av lagstiftning. Patentlagstiftningen är, som
någon sade här, utomordentligt internationell. De här frågorna är aktuella i
FN-organ. GATT har tidigare tagit upp dem, och EG har nyligen tillsatt en
beredning för att se över dessa frågor. Sverige har anslutit sig till den konven-
tion som styr dessa frågor när det gäller europeiska patent. Den ger natur-
ligtvis även svenska uppfinnare hjälp i vissa situationer. Men den innebär
samtidigt att det ställs vissa krav på Sverige. Vi kan inte utan vidare fatta
beslut på patentlagstiftningens område som går stick i stäv emot lagstiftning
och andra förpliktelser som vi har gått med på. Den är, som jag tror att mo-
tionärerna vet, en mycket dålig effekt av ett sådant förbud just när det gäller
en svensk del av lagstiftningen. Om man vill söka patent flyttar man natur-
ligtvis sin ansökan utomlands och får det patent som man vill ha.
Om vi vill påverka frågorna internationellt, vilket vi naturligtvis skall göra
om vi har denna uppfattning framöver när vi har fått fakta på bordet, skall
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till
patentväsendet,
m.m.
75
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till
patentväsendet,
m.m.
vi göra det genom att agera i de internationella organ som finns och som har
hand om dessa problem och behandlar dem. På det sättet kan vi påverka
utvecklingen i en riktning som vi finner riktigare än den som föreligger i dag.
Därför har utskottet i år också avstyrkt dessa motionsyrkanden. Jag tycker
att det är litet underligt att motionärerna som hade framgång i fjol, genom
att få regeringen att tillsätta denna parlamentariska beredning som började
sitt arbete vid halvårsskiftet förra året och som är i full gång, anser att vi
nu under pågående utredningsarbete skall gå in och så att säga fatta beslut i
Sveriges riksdag innan resultatet av denna beredning är klar. Det måste vara
fel. Därför har utskottsmajoriteten avstyrkt de motioner som i år har be-
handlats. Jag vill därför, herr talman, yrka bifall till utskottets hemställan
och avslag på de två reservationer som finns fogade till betänkandet.
Anf. 109 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Visserligen talade jag fort när jag höll mitt anförande, men
jag är beklämd över att Rolf Dahlberg över huvud taget inte uppfattade att
jag sade att detta inte får blandas ihop med motstånd mot genteknik eller
biotekniken i allmänhet utan att det uteslutande handlar om frågan att pa-
tentera liv. Jag känner det faktiskt som angeläget att upprepa detta. Det är
alltså inte på det sättet - åtminstone inte från vänsterpartiets sida - som Rolf
Dahlberg påstod, att det bakom detta skulle ligga en ovilja eller skräck för
genteknik över huvud taget.
Anf. 110 MARTIN OLSSON (c) replik:
Herr talman! Jag vill något kommentera vår värderade utskottsordföran-
des synpunkter. Han sade mot slutet av sitt anförande att det var förvånande
att motionärerna återkommer när man tack vare motionärerna har fått rege-
ringen att tillsätta en beredning. Det är naturligtvis värdefullt att det har
skett något, men det framgår klart av våra motioner och av reservationen att
vi anser detta vara alldeles för begränsat.
Frågan är om man skall ha en viljeinriktning eller inte. Skall riksdagen
uttala den viljeinriktningen när det gäller patent på liv, för att använda detta
uttryck? Vi anser att det är en så viktig fråga att riksdagen bör göra det. Det
är detta som det egentligen gäller i detta sammanhang. Vi vill att Sverige
internationellt skall arbeta för att bidra till att förhindra en icke önskvärd
utveckling. Man kan säga att det internationellt, och självklart även i Sve-
rige, gäller om man ställer sig på den etiska sidan eller på den kommersiella
sidan. Vi i Sverige brukar ju, som jag nämnde i mitt anförande, vara ange-
lägna om att arbeta internationellt om vi anser att det är något som vi kan
och bör påverka. Jag tycker därför att det är illa att man inte vill vara med
och påverka i den här riktningen. Jag förstår att utskottsmajoriteten är glad
över den moderata motionen. När den kommenterades sades det att Sverige
inte utan vägande skäl bör isolera sig från den internationella utvecklingen
på patentområdet. Vi menar i stället att Sverige aktivt skall arbeta för att få
den utveckling som är önskvärd ur etiska och andra synpunkter.
Anf. 111 GÖSTA LYNGÅ (mp) replik:
Herr talman! Rolf Dahlberg påpekade också, vilket jag glömde att säga,
att gentekniken visst har många positiva sidor. Men det är bara det att det
är de positiva sidorna som man känner till och som gör att man accepterar
resultaten. De negativa sidoeffekterna och konsekvenserna är ofta okända.
Det är det som är det besvärliga, och det är därför som vi efterlyser konse-
kvensanalyser i många sådana fall.
När det gäller utredningen är det utmärkt att den är tillsatt. Vi har alltså
föreslagit tilläggsdirektiv till den. Och de gäller inskränkningar i det immate-
rialrättsliga skyddet.
Jag tycker också att den internationella aktiviteten är oerhört viktig. Jag
kan inte förstå att detta skall vara anledningen till att vår motion avstyrks.
Vi ser, och jag är glad för att också utskottet gör det, den internationella
aktiviteten som det verkligt viktiga.
Anf. 112 ROLF DAHLBERG (m) replik:
Herr talman! Det jag menar är att motionärerna borde ha avvaktat den
parlamentariska beredningen och det resultat den kommer fram till. Den
fick bl.a. till uppgift att inhämta och undersöka kunskapsläget beträffande
de ekologiska risker som är förknippade med genetiska försök. Man skall
titta på om det finns anledning att förbjuda användandet av viss teknik. Man
skall titta på hur man skall kunna utforma en anmälningsplikt som gör att
samhället så att säga har kontroll över denna verksamhet. Man skall också
titta på de patenträttsliga frågorna. Att under den beredningens arbete
komma med olika förslag var det jag reagerade mot. Jag har respekt för de
synpunkter som Gösta Lyngå, Elisabeth Persson och Martin Olsson har
framfört. Jag vet att det är många människor som har precis samma uppfatt-
ning som ni. Men jag tycker att vi politiker måste få fakta på bordet innan vi
tar ställning. Det var det jag avsåg.
När det gäller de internationella kontakterna ämnar Sverige söka medlem-
skap i EG. Detta har riksdagen beslutat sig för. Vi vet att vi på område efter
område måste EG-anpassa oss. Vi måste vara på det klara med vad man
kommer fram till inom EG på det här området. Vi kan inte på egen hand
laga till förbud eller begränsningar som sedan strider mot t.ex. EG-uppfatt-
ningen.
Jag skulle också vilja säga att Sverige trots allt inte är ensamt i världen om
kunskap inom det här området. Det finns över hela världen forskare som
kanske är mycket mer framstående och har större kunskaper än vi har i vårt
land, detta dock inte sagt för att förringa den i botten liggande inställning
som representanterna för de här tre partierna har. Jag vet inte, herr talman,
om detta är ett tecken, men låt mig säga att just dessa tre partier icke är
speciellt intresserade av den europeiska gemenskapen och de frågor som av-
ser den.
Anf. 113 MARTIN OLSSON (c) replik:
Herr talman! Anledningen till att vi har återkommit redan nu, vilket har
betonats i alla inläggen, är att det är en mycket snabb utveckling på detta
område. Har man krav som man anser vara mycket viktiga kan man inte
skjuta upp framförandet av dem några år. Därför har jag funnit mycket
starka skäl för att återkomma. För att citera ordspråket får det inte vara så
att ”medan gräset växer, dör kon”, utan det gäller att ingripa snabbt.
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till
patentväsendet,
m.m.
77
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till
patentväsendet,
m.m.
78
Rolf Dahlberg talar om anpassningen. Det är där vi har olika uppfattning.
Majoriteten vill att vi snällt skall anpassa oss. Minoriteten, åtminstone det
parti som jag representerar, centern, vill att Sverige skall vara en pådrivare
internationellt och stödja den opinion som finns världen över för att mot-
verka patentering av liv. Detta har vi framhållit både i motionen och i reser-
vationen.
Som jag sade i mitt tidigare inlägg är det fråga om på vilken sidan vi skall
stå, om vi skall vara ett stöd och stärka de röster och krafter i världen som vill
arbeta emot denna patentering, om vi skall vara positiva, som Rolf Dahlberg
ansåg, eller om vi kanske skall vara helt passiva och bara anpassa oss. Det
är egentligen det som är den stora frågan när vi tar ställning till de här motio-
nerna.
Anf. 114 GÖSTA LYNGÅ (mp) replik:
Herr talman! Då kom EG också in i denna debatt, det var intressant. En-
ligt miljöpartiet de grönas synsätt är Sverige betydligt mindre än EG, men
EG är också betydligt mindre än världen. I det här fallet är det nog hela
världen jag refererar till när jag talar om internationellt samarbete. Vi måste
också diskutera detta med Japan och med USA, två stora centra för den gen-
tekniska forskningen, för att inte tala om en mängd andra länder, varav de
flesta faktiskt ligger utanför EG. Men jag håller med om att vi skali hålla
reda på vad som händer i EG också.
Anf. 115 INGER HESTVIK (s):
Herr talman! I lagutskottets betänkande nr 15 behandlas - som ett nytt
ärende för utskottet - anslagsframställningarna från patent- och registre-
ringsverket samt anslag till patentbesvärsrätten. Ett enigt utskott har till-
styrkt dessa anslagsyrkanden.
I betänkandet behandlas också, och det kanske är av större intresse, flera
motioner om förbud mot immaterialrättsligt skydd för biotekniska uppfin-
ningar.
I maj förra året behandlade vi här i riksdagen ett antal motioner med un-
gefär samma innehåll. Motionerna avslogs den gången med hänvisning till
att regeringen beslutat tillkalla en parlamentarisk beredning för genteknik-
frågorna. Direktiven upptog fyra huvudpunkter. En av dessa punkter rör
just de immaterialrättsliga frågorna. Beredningen är nu i fullt arbete och
skall avlämna sitt betänkande nästa höst. Vi socialdemokrater anser därför
att vi skall invänta detta betänkande och avstå från att nu gå in och styra
utvecklingen. Av den anledningen avstyrker vi alla motioner som behandlas
i lagutskottets betänkande och de två reservationerna.
Miljöpartiet har i sin reservation påpekat att praxis i patentlagstiftningen
inte längre överensstämmer med vad som ursprungligen var avsett skulle
vara patenterbart. Centerpartiet har i sin reservation ett krav på en parla-
mentarisk utredning som skall utarbeta en heltäckande lagstiftning på bio-
teknikområdet. Det stora problemet med just gentekniken och biotekniken
är, precis som framförts här tidigare i dag, att utvecklingen går så snabbt.
Att åstadkomma en lagstiftning som är heltäckande, utan att vara föråldrad
innan den ens hunnit vinna laga kraft, är nästan ogörligt.
Vill man förhindra en oönskad teknisk utveckling - och det tror jag att vi
alla vill - måste man enligt min mening finna en modell för både insyn och
kontroll från samhällets sida, men på ett sätt som gör att den är anpassnings-
bar till den tekniska utvecklingen. Då kan vi också behålla grundforskningen
fri och styra tillämpningen av forskningen. Då kan vi ha en öppen debatt och
ett kunskapsutbyte om de biotekniska frågorna, vilket är nödvändigt. Men
som jag tidigare sagt är detta en uppgift för den arbetande gentekniska be-
redningen, där alla partier här i riksdagen finns representerade. Jag tror,
Martin Olsson, att alla i beredningen har respekt för livet, annars skulle de
inte ha suttit med där.
Miljöpartiet vill ge den sittande genteknikberedningen tilläggsdirektiv
som innebär att man skall förhindra att Europatent på bioteknologiska upp-
finningar blir gällande i Sverige. Centerpartiet vill att den parlamentariska
utredningen skall arbeta efter ungefär samma riktlinjer. I klartext betyder
det att ni vill att Sverige skall lämna det europeiska patentsystemet, något
som vi socialdemokrater inte kan acceptera. Det skulle vara förödande för
svenska uppfinnare, för svensk industri och på sikt för hela vår välfärd. Tänk
bara på de många medicinska framsteg som vi har gentekniken och biotekni-
ken att tacka för. Jag tror inte att vi vill vara någon av dem förutan.
Att lämna EPO, Europeiska patentorganisationen, drabbar dessutom inte
bara bioteknikområdet. Det kommer att drabba hela den övriga industriella
sektorn, det kommer att drabba vår forskning och vår utbildningssektor.
Centerpartiet, miljöpartiet och även vänsterpartiet vill ha förbud mot pa-
tent på levande organismer. Jag skulle vilja fråga talesmännen för de parti-
erna: Vad menar ni med liv? Ni måste rimligtvis ha en definition, eftersom
ni kan ställa kraven om förbud mot patent på liv, både i era motioner och
från talarstolen. Jag tror inte att det är någon lätt fråga, men jag vore tack-
sam för ett svar.
Herr talman! Vi hade förra våren en ingående debatt om de immaterial-
rättsliga frågorna på bioteknikområdet. Regeringen har tillkallat en bered-
ning för att ta ställning till dessa svåra frågor. Jag tycker att vi med synpunk-
terna från förra årets debatt och från dagens debatt kan invänta beredning-
ens förslag, innan vi föreslår nya åtgärder som gäller patent på bioteknikom-
rådet.
Jag vill med detta tillstyrka anslagsframställningarna i lagutskottets betän-
kande nr 15, men avstyrka motionerna och de båda reservationerna.
Anf. 116 MARTIN OLSSON (c):
Herr talman! När man hör Inger Hestvik låter det som om Sverige skulle
gå under om vi inte snabbt följer den utveckling som sker i världen när det
gäller att gå in för patent på liv. Jag tror inte att man på det viset skall försöka
att skrämma upp oss. Jag kan ta ett exempel. Vi som lyssnade på debatten
om en viktig miljöfråga här i kammaren för tio år sedan fick höra att Sverige
skulle gå under om vi inte byggde kärnkraftverk. Nu skall vi gå under som
industrination om vi inte snällt följer med och accepterar den föga respekt
för livet som världen i övrigt vill ha.
Vi har inte sagt i vare sig någon reservation eller motion att Sverige skall
lämna det europeiska patentsamarbetet. Vad vi har sagt är i stället att Sve-
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till
patentväsendet,
m.m.
79
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till
patentväsendet,
m.m.
rige aktivt skall verka för lösningar i den riktning som vi har förordat. Det
gäller alltså att inte tillåta patentering av liv.
Inger Hestvik undrar var gränsen för vad som är liv skall sättas. Ja, det är
en mycket stor fråga. Jag vänder på frågeställningen: Hur långt vill Inger
Hestvik gå när det gäller att patentera det som hon räknar som liv? Vill soci-
aldemokraterna sätta en klar gräns i det här fallet? Vad vi själva vill är just
att sätta gränser. Vi vill att Sverige skall arbeta för detta.
Respekt för livet har vi alla, säger Inger Hestvik. Inger Hestvik sitter kan-
ske med i den aktuella beredningen. Ja, jag hoppas att det finns en respekt
för livet. Men det gäller att även utforma regler, lagar och bestämmelser be-
träffande inriktningen av samhällsutvecklingen för att därmed skapa respekt
för livet.
Att utvecklingen går snabbt och att en lagstiftning snabbt kan bli föråldrad
sade jag i ett tidigare inlägg. Vi vill inte snällt och stillsamt avvakta utan att
ange en viljeinriktning när det gäller det som beredningen skall komma fram
till. Det här är en synnerligen viktig fråga. Därför vore det en stor brist om
Sveriges riksdag inte skulle våga göra ett principiellt uttalande om huruvida
man vill att Sverige skall tillåta patentering av liv eller inte.
Anf. 117 GÖSTA LYNGÅ (mp):
Herr talman! Jag lyssnade med tillfredsställelse på vad Inger Hestvik sade.
Hon är helt inne på detta med att det är nödvändigt att finna metoder för att
kontrollera konsekvenserna och resultatet av den tillämpade forskningen.
Jag skall försöka besvara den fråga som har ställts om vad vi i miljöpartiet
menar med liv. Det är faktiskt inte så svårt att definiera det. Det är bara att
läsa vad vi säger i vår reservation: ”Biologiskt liv delas nämligen in i växter,
djur, svampar samt encelliga organismer med eller utan kärna.”
I diskussionen om genmanipulation, patenttagande etc. är detta med fler-
celliga djur - det måste jag erkänna - viktigast. När det gäller encelliga orga-
nismer med eller utan kärna finns det nog en så pass stor genetisk mångfald
att det inte är fråga om samma begränsningar som i fråga om de s.k. högre
formerna. Det är mitt svar på frågan om vad vi i miljöpartiet menar med liv.
Jag undrar bara vad Inger Hestvik menar med liv.
Anf. 118 INGER HESTVIK (s):
Herr talman! Jag har inget svar på frågan om vad liv är. Jag tycker att det
är en alltför svår fråga.
Gösta Lyngås definition här tolkar jag så, att hans krav på förbud mot pa-
tent på liv är tillgodosedda.
Ett virus exempelvis kan inte leva ensamt. Är det liv? Virus kan inte re-
producera sig ensamma, utanför en kropp. Det handlar alltså om mycket
svåra gränsdragningar. Jag tycker därför att man skall vara mycket försiktig
när man försöker dra gränser här.
Centern talar om respekt för livet. Från vänstern talar man om att detta
med patent på liv är oetiskt. Men är det verkligen oetiskt och är det ett bevis
på dålig respekt för livet att ta patent på t.ex. en bakterie som kan användas
med hjälp av gentekniska och biotekniska metoder i industrin för att fram-
80
ställa medel med vilkas hjälp man kan bota människor från sjukdomar eller
framställa läkemedel?
Jag tycker inte att det är bra att vara så tvärsäker på vad som är rätt och
fel som ni i centern, vänsterpartiet och miljöpartiet är. Vi borde faktiskt visa
litet ödmjukhet och respekt för människors oro i detta sammanhang. Egent-
ligen tyder inte Gösta Lyngås framställning här i talarstolen på att han hyser
respekt för människors oro. Gösta Lyngå tog upp helt felaktiga saker när det
gäller förädling och genetisk manipulation. Han sade att man när det gäller
förädling vet precis vad man får. Däremot skulle man med genetisk manipu-
lation kunna få vad som helst. Men det förhåller sig precis tvärtom. När det
gäller genetisk manipulation vet man precis var man går in och var man för-
ändrar. Beträffande förädlingen handlar det om slumpen. Det vet vi av erfa-
renhet.
Gösta Lyngås anförande är ett perfekt bevis på hur man med bristfällig
och felaktig information kan skrämma människor. Men så dåligt beställt får
det inte vara med ansvaret hos oss i riksdagen och i den politiska debatten
att skrämselmetoder måste utnyttjas när det saknas ett faktaunderlag.
Anf. 119 GÖSTA LYNGÅ (mp):
Herr talman! Vi kommer nu in på ett ganska filosofiskt resonemang om
liv. Men jag vill inte gå in på några detaljer i det avseendet.
Vad jag avser är, skulle jag vilja säga, patent-på-liv-problemet. Det är det
som jag har tagit upp här. Jag tror att definitionen i miljöpartiets reservation
är till fyllest. Den gäller ju vad vi nu diskuterar. Hur livet en gång har upp-
kommit och vad som gäller beträffande virus och annat tycker jag faktiskt
ligger utanför det aktuella ämnesområdet. Det är svårt nog i alla fall.,
När det gäller detta med genetisk manipulation resp, förädling tror jag nog
att jag i mitt resonemang har stöd i en del vetenskapliga resultat, eller i varje
fall vetenskapliga åsikter.
Anf. 120 MARTIN OLSSON (c):
Herr talman! En fråga som har upprepats här-jag varför övrigt den förste
att ta upp den, eftersom jag var den förste talaren i den här debatten - gäller
den oro som människor känner inför utvecklingen i detta sammanhang. I
det här fallet gör vi oss till tolk för denna oro som människor känner. Vi
understryker vikten av en allsidig upplysning och information. Det får inte
bli så som jag avslutade mitt huvudanförande med att beskriva, nämligen att
t.ex. frågor om patent på liv så att säga smygs på medborgarna utan att det
förs en öppen debatt.
Det är vi som är kritiska som känner ödmjukhet i det här sammanhanget.
Vi känner respekt för människors oro. Tyvärr vill moderaterna, folkparti-
sterna och socialdemokraterna inte medverka till ett uttalande till förmån
för nämnda respekt för livet - i det här fallet alltså ett förbud mot patent på
liv. Man vill inte att vi skall verka internationellt i detta sammanhang. I stäl-
let vill man, såvitt jag förstår, bara snällt åse utvecklingen.
Det finns ju ett europeiskt patentverk. Jag vet inte hur majoriteten ser på
dessa saker om vi får en situation med patent på djur och växter i vårt land.
Det är ju något som har beviljats av det europeiska patentverket. Och det
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till
patentväsendet,
m.m.
6 Riksdagens protokoll 1990/91:83
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till
patentväs'enilet,
m.m.
var nära att det hade hänt saker tidigare vad gäller oss i Sverige. Jag vill min-
nas att ett amerikanskt företag har fått patent på en viss växt. Men tack vare
att centerns ungdomsförbund överklagade kom en omprövning till stånd.
Jag vet inte hur långt man har kommit i det avseendet. Men det handlar om
mycket viktiga saker. Det är betydelsefullt, Inger Hestvik, och det har jag
sagt tidigare också, att vi försöker delta i det internationella arbetet i detta
sammanhang.
Anf. 121 INGER HESTVIK (s):
Herr talman! Martin Olsson säger att centerpartisterna, vänstern och mil-
jöpartisterna är ödmjuka. Men jag skulle då vilja säga att ni har tagit patent
på detta med att förstå patentdebatten litet bättre än vad andra gör.
Vi socialdemokrater - Martin Olsson nämnde även moderaterna och folk-
partiet i det sammanhanget - framställs som hårdingar med rent kommer-
siella intressen utan vare sig etiska eller sociala ambitioner.
Det är just den framställningen i samhällsdebatten - det har ju förekom-
mit stora rubriker om patent på liv - som skrämmer människor. Jag tycker
faktiskt att det är ett dåligt sätt att debattera. Då är det inte fråga om en
kunskapsdebatt, utan då är det - skulle jag vilja säga - nästan en massmediai
debatt.
Sedan vill jag säga till Gösta Lyngå att det är nödvändigt att gå in på detal-
jer här. Det behövs också filosofi i det här resonemanget. I den aktuella be-
redningen sitter filosofer med. De är till stor hjälp i diskussionen om etiska
och moraliska frågor. Det som här torgförs vilar på vetenskaplig grund. Den
här diskussionen förs alltså inte utan medverkan från vetenskapsmännen.
Den här debatten måste tas på stort allvar. Vi måste alla ta ett ansvar här.
Anf. 1.22 MARTIN OLSSON (c):
Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten särskilt mycket mera. Det
börjar bli dags för en ny debatt här i kammaren i kväll.
Jag vill bara säga att jag hoppas att det inte var fel av mig att nämna de tre
partier som utgör en majoritet här.
Denna fråga kan nog jämföras med en rad andra miljöfrågor som har dis-
kuterats livligt i vårt samhälle under de senaste 20 åren. Det hette ju tidigare
att det var att skrämmas om man påpekade att besprutning, utsläpp, förgift-
ningar osv. var farliga saker. Ungefär samma gruppering som den som i dag
utgör en majoritet i det här ärendet talade tidigare om skrämselpropaganda,
överdrifter osv.
Men skall vi inte, Inger Hestvik, vara glada över den miljöopinion som
växte fram främst under 70-talet och över den kamp som då fördes, även om
man länge fick kämpa i motvind?
Anf. 123 GÖSTA LYNGÅ (mp):
Herr talman! Jag har stor respekt för det arbete som görs i beredningen
samt för vad som görs av socialdemokrater, moderater och folkpartister.
Men det är inte det saken gäller.
Jag har också stor respekt för vad människor tycker och känner. Jag tror
82
inte att denna fråga kan sägas vara en massmediai fråga. Inte heller tror jag
att det handlar om att vi försöker skrämma människor.
Det är dock mycket viktigt att det som kommer fram, såväl hotbilder som
positiva bilder, förs ut till allmänheten. Även vanliga människor kan rea-
gera, och det finns någonting sunt i det också.
Anf. 124 INGER HESTVIK (s):
Herr talman! Jag är liksom Martin Olsson mycket glad över att miljöfrå-
gorna har fått en sådan tyngd. Det talades om en opinion i motvind. Jag var
också med och kände motvinden när det gällde kärnkraftsdebatten, så jag
vet precis vad det handlar om. Jag är mycket nöjd med att vi har kommit så
långt med miljöfrågorna. Jag hoppas att vi så småningom skall komma lika
långt i den här frågan, så att vi kan få en bra utveckling på genteknik- och
bioteknikområdet.
Man måste ha kunskap om man skall delta i den här debatten. Man kan
inte delta i debatten utifrån känslor. Därför är jag mycket glad över att man
har tagit det här på allvar. Västerbottens LO-distrikt har t.ex. tillsammans
med något som heter Ume Nova gjort ett stort studiecirkelpaket, utifrån vil-
ket man kan diskutera vad bioteknik och genteknik är. Det är de som arbetar
med bioteknik som vill veta vad de egentligen håller på med. Jag tror att det
behövs mera av denna typ av åtgärder. Det krävs att vi vanliga människor
ute i samhället sätter oss ner i studiecirklar och tittar på vad genteknik och
bioteknik är och vad patent är. Då tror jag att vi slipper den rädsla som bre-
der ut sig i dag.
Överläggningen har härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 27 mars.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1990/91:LU17 Anslag till bokföringsnämnden, m.m. (prop. 1990/91:100 del-
vis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 27 mars.)
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Vissa anslag till bo-
stads- och planad-
ministrationen
m.m.
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1990/91 :BoU10 Vissa anslag till bostads- och planadministrationen m.m.
(prop. 1990/91:100 delvis).
83
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Vissa anslag till bo-
stads- och planad-
ministrationen
m.m.
84
Anf. 125 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Bostadsutskottets betänkande nr 10 behandlar bl.a. länsbo-
stadsnämnderna och deras verksamhet. När det gäller denna typ av verk-
samhet och över huvud taget verksamheter som ligger inom den offentliga
sfären är det viktigt att man fastställer under vilka förutsättningar den skall
ske. Jag tycker att man måste ställa upp vissa grundläggande krav. Man
måste känna till dess art, inriktning och omfattning för att kunna forma en
organisation och administration kring verksamheten. Länsbostadsnämn-
derna - med t.ex. sin låneadministration - utgör inget undantag.
Vi har i denna kammare i andra sammanhang framfört förslag till ett annat
finasieringssystem, lånesystem, när det gäller bostadsbyggande än vad majo-
riteten har beslutat om. När detta genomförs, blir situationen en helt annan
även för administrationen kring dessa frågor. När vi får ett enhetslån med
enkla funktionskrav kring byggandet och slopar kostnadskontrollen, behövs
inte så mycket administration på länsbostadsnivå. Därför bortfaller naturligt
nog mycket av den verksamhet som i dag bedrivs där. Av den anledningen
kan man utan överdrift säga att länsbostadsnämnderna blir obehövliga. Vi
anser att kommunerna och kreditinstituten, i de delar som är kvar, klarar av
de uppgifter som då återstår.
Redan innan vi kommer dithän att det nya systemet kommer till förverkli-
gande, kan man påbörja avtrappningen av länsbostadsnämndernas verksam-
het. Det här är vi ense om från moderat-, folkparti- och centerhåll.
Man kan reflektera över varför socialdemokraterna så hårdnackat fritar
denna sektor från nedskärningar i besparingar. Det har blivit ganska vanligt
att man på andra statliga områden går ganska häftigt fram när det gäller att
skära bort, lägga ned och slå ihop. Just på detta område håller de fast vid
den gamla linjen. Man kan undra varför de inte har tagit intryck av debatten
i andra sammanhang. Jag vill fråga majoritetens företrädare när socialdemo-
kraterna tänker även på det här området gå in för besparingsmodellen, ned-
dragningsmodellen, och möjliggöra hopläggningar på det här området. Jag
ser med tillförsikt fram emot att detta kommer att förverkligas ganska snart.
Det kommer i första hand att ske efter valet, men jag tror även att socialde-
mokraterna kommer att tänka om. En erfarenhet man har fått under åren är
att socialdemokraterna efter hand anammar våra besparings- och rationali-
seringsförslag. Det är därför med ett ganska gott hopp om att socialdemo-
kraterna även på detta område skall tänka om som jag nu yrkar bifall till
reservation nr 1 i bostadsutskottets betänkande nr 10.
Anf. 126 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! Folkpartiet vill ha färre regleringar inom bostadspolitiken.
Bostadsmarknaden utgör en av de mest reglerade sektorerna i samhället.
Bland de statliga och kommunala styrinstrumenten kan nämnas bostadslåne-
givningcn med mark- och konkurrensvillkoren och kostnadskontrollen samt
förvärvs- och förköpslagstiftningen, hyresregleringen och bostadsanvis-
ningslagen. Vi vill i folkpartiet minska en stor del av dessa regleringar. Vi
vill arbeta för mindre lånebyråkrati.
Räntebidragsunderlaget beräknas i dag på länsbostadsnämnderna enligt
en modell där en rad faktorer påverkar underlaget. Beräkningarna är kom-
plicerade, och det finns t.o.m. särskilda dataprogram med vilka man kan
göra ansökningar. Vi anser att dessa beräkningar skall förenklas kraftigt.
En sådan förenkling skulle också innebära att kraftiga nedskärningar kan
göras inom bostadsbyråkratin. Länsbostadsnämnderna bör på sikt läggas
ned, och de kommunala tjänstemän som sysslar med låneförmedling kan i
stor utsträckning få andra arbetsuppgifter.
I dag granskar länsbostadsnämnderna alla ansökningar om stöd för att av-
göra om byggkostnaderna är skäliga. Vi tror inte att kostnadsutvecklingen
på sikt kan påverkas genom den här typen av kostnadsprövning. Trots kost-
nadskontrollen ökade byggkostnaderna tre gånger mer än konsumentprisin-
dex under 1986 till 1988.
Effekten blir snarare att kreativiteten inriktas på att försöka kringgå reg-
lerna. Den byråkratiska hanteringen medverkar till att pressa upp kostna-
derna genom att byggandet försenas. För att klara kostnadskontrollen byg-
ger man ofta större lägenheter, vilket innebär att de totala kostnaderna blir
större.
Den omedelbara effekten av kostnadskontrollen i storstäderna blir sna-
rare att bostadsproduktionen hålls tillbaka än att priserna pressas.
Vi tycker i folkpartiet att kostnadskontrollen skall avvecklas. Underlaget
för räntebidraget bör tas fram med en enhetlig schablon, vilket även leder
till att kostnader för räntebidragen kan sjunka.
Den nuvarande kostnadsprövningen inom länsbostadsnämnderna har
också lett fram till oärlighet. Ett exempel är att tomter köps för ett annat
belopp än det som anges i köpekontraktet. Vi tycker därför att denna typ av
byråkrati bör avvecklas. Detta kan man faktiskt börja göra redan innan ett
nytt bostadsfinansieringssystem är helt i gång.
I reservation nr 1, som är gemensam för folkpartiet, moderaterna och cen-
tern, föreslår vi förenklingar av bostadsfinansieringen och att avvecklingen
av länsbostadsnämnderna därigenom successivt kan påbörjas.
Herr talman! Jag yrkar slutligen bifall till denna reservation.
Anf. 127 RUNE EVENSSON (s):
Herr talman! I detta betänkande behandlas anslag till bostadsdepartemen-
tet, statens va-nämnd, boverket, länsbostadsnämnderna och fastighetsdata
samt inriktningen på lantmäteriets budget. Regeringens förslag tillstyrks på
alla punkter.
En fråga är föremål för reservation - nämligen länsbostadsnämndernas
verksamhet - där de tre borgerliga partierna vill avskaffa länsbostadsnämn-
derna.
De bostadspolitiska mål som vi arbetar för ligger fast. Detta har uttryckts
mycket klart, senast i bostadsutskottets betänkande nr 4, som vi har behand-
lat under innevarande riksmöte. Jag tänker inte upprepa detta.
Riksdagen fattade i december beslut om ett nytt bostadsfinansieringssys-
tem, efter vilket länsbostadsnämnderna nu får anpassas.
I samband med behandlingen av det nämnda betänkandet gav regeringen
en särskild utredare i uppdrag att se över länsbostadsnämndernas organisa-
tion och dimensionering. Vi sade då att vidare ställningstaganden till föränd-
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Vissa anslag till bo-
stads- och planad-
ministrationen
m.m.
85
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till all-
männa samlingslo-
kaler och icke-stat-
liga kulturlokaler
m.m.
86
ringar av Iåneadministrationen bör anstå i avvaktan på resultatet av denna
utredning. Vi har ingen annan uppfattning nu.
Herr talman! Jag yrkar därför bifall till hemställan i utskottets betänkande
och avslag på reservationerna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut s!.ulle fattas den 27 mars.)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1990/91 :BoUl 1 Anslag till allmänna samlingslokaler och till icke-statliga
kulturlokaler m.m. (prop. 1990/91:100 delvis).
Anf. 128 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Betänkandet om stöd till allmänna samlingslokaler m.m.,
vilket vi nu skall behandla, är egentligen en gammal repris. Det är svårt att
hitta nya vinklingar i detta ärende. Debatten i dessa frågor har förts ett antal
år här i kammaren. Positionerna är ganska väl kända, liksom alla argument.
Vi har samma ståndpunkt som vi haft under senare år. Vi har det inte bara
för att uttrycka något slags envishet, utan därför att vi tror att vi har intagit
en riktig ståndpunkt.
Det grundläggande för oss är att vi måste bryta oss loss från bidragstän-
kandet i olika hänseenden i vårt samhälle.
När det gäller samlingslokaler måste man hålla i minnet och konstatera att
det finns många lokaler i vårt land. Man har subventionerat dessa lokaler
under ett stort antal år.
Vi vet också att det finns lokaler som utnyttjas ganska dåligt därför att det
i vissa delar av landet finns väldigt gott om lokaler. De kan inte effektivt
utnyttjas. Likväl drar de kostnader för underhåll och drift hela tiden. Vi
tycker nog att det verkligen är dags att vi bryter oss loss från subventionstän-
kandet när det gäller samlingslokaler. Det råder ingen brist. Människor kan
samlas i goda lokaler runt om i landet.
I detta ärende liksom i det förra ärendet kan man fråga sig varför socialde-
mokraterna just här gnager sig fast vid ett subventionssystem, när man i
andra hänseenden gör ganska kraftiga och genomgripande besparingar och
neddragningar. Det är kanske ändå trots allt en tidsfråga innan man tänker
om även på detta område och innan våra ståndpunkter här liksom på många
andra områden får stöd från en majoritet av kammarens ledamöter.
Herr talman! Slutligen yrkar jag bifall till reservation nr 1.
Anf. 129 ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! Som föregående talare sade föranleder stödet till samlingslo-
kalerna en årligen återkommande diskussion här i riksdagen.
Det finns anledning att sätta in frågan om de allmänna samlingslokalerna
i ett större perspektiv och att koppla ihop den med hela föreningslivet och
folkrörelseverksamheten i vårt land. Folkrörelserna är en ryggrad och en
grundförutsättning för vårt demokratiska system i Sverige. Demokratin byg-
ger på ett rikt och varierat föreningsliv och ett tålmodigt organisationsar-
bete. Det är i föreningsarbetet som nya generationer skolas i demokratins
arbetsmetoder. Detta sker i föreningar med vitt skilda ändamål: idrottsföre-
ningar, politiska föreningar, hembygdsföreningar, hobbyföreningar, intres-
seföreningar osv.
Gemensamt för hela föreningslivet är att det måste finnas en plats att träf-
fas på, en plats där alla kan känna sig välkomna oavsett politisk åsikt, reli-
gion, ålder, kön, nationalitet osv., dvs. det behövs bra allmänna samlingslo-
kaler som en bygdegård, ett folkets hus eller ett ordenshus.
Jag vill också påstå att bra samlingslokaler är en viktig utvecklingsresurs.
För ett par år sedan drevs det i Sverige en kampanj - Hela Sverige skall leva.
Folkrörelser och lokala bygdekommittéer samlades för att gemensamt disku-
tera förutsättningar och behov för att hela Sverige skulle kunna leva. Ett av
de vanligaste kraven som man kom fram till i alla bygdekommittéer och en
av de första åtgärder som man ansåg nödvändig för att den egna bygden
skulle få bättre förutsättningar att utvecklas på ett positivt sätt var en sam-
lingslokal. Kravet på bra samlingslokaler tillsammans med kravet på förbätt-
rade kommunikationer var de vanligaste kraven från de lokala bygdekom-
mittéerna i kampanjen Hela Sverige skall leva. Detta talar sitt mycket tyd-
liga språk, tvärtemot vad Bertil Danielsson sade när han påstod att behovet
av samlingslokaler är tillgodosett i vårt land. Det finns ett mycket stort be-
hov, som dessutom är mycket väldokumenterat.
Bra samlingslokaler är en viktig resurs och en viktig förutsättning för att
föreningslivet skall kunna verka och utvecklas, försocial samvaro människor
emellan och för olika former av kulturella upplevelser. Det behövs bra sam-
lingslokaler spridda över landet för att vi skall kunna sprida t.ex. kulturakti-
viteter väsentligt utanför de stora städerna och göra dem tillgängliga för
människor över hela landet.
Varför är det så bra just med allmänna samlingslokaler som bygger på för-
eningar? Jo, det är att de allmänna samlingslokalerna bygger på idealitet och
på ideellt arbete. Samhället får billiga och bra samlingslokaler som sköts och
förvaltas på ett ansvarsfullt och för samhället mycket billigt sätt.
Tyvärr har bidragen till byggande av samlingslokaler under ett antal år ur-
holkats genom att anslagen har förts upp oförändrade och ätits upp av infla-
tionen från år till år. Det gör att vi i dag har en situtation med en kötid för
samlingslokalsprojekt på mellan fem och sex år. Detta är naturligtvis mycket
olyckligt, eftersom engagemanget bygger på idealitet och det personliga en-
gagemanget hos ett antal entusiastiska människor. Om man tvingas vänta i
fem sex år innan man kan komma i gång med sitt samlingslokalbygge är det
risk att idealiteten och entusiasmen hinner svalna.
Jag sade att anslaget har urholkats under ett stort antal år, och det är sant,
men det har skett en extra kraftig urholkning under det senaste året. Av de
52 milj.kr. som riksdagen anslår går 10,4 milj.kr. tillbaks till staten i form av
moms. Hälften av detta belopp beror på byggmomshöjningen, som infördes
i samband med skatteomläggningen. Det har alltså skett en extra urholkning
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till all-
männa samlingslo-
kaler och icke-stat-
liga kulturlokaler
m.m.
87
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till all-
männa samlingslo-
kaler ocli icke-stat-
liga kulturlokaler
m.m.
88
av årets anslag med över 5 milj.kr. som staten tar tillbaka direkt i form av
höjd byggmoms.
Det var ett ganska modest krav som framfördes från samlingslokalorgani-
sationerna och från boverkets samlingslokaldelegation, nämligen att man åt-
minstone skulle få kompensation för den höjda byggmomsen.
Det finns en motion med detta krav som centern och socialdemokraterna
gemensamt har lagt fram och som behandlas i betänkandet. Majoriteten i
bostadsutskottet har på fem rader avfärdat detta blygsamma krav utan att
egentligen anföra ett enda sakligt skäl.
Jag kan hålla med Bertil Danielsson om en sak. Han sade att det finns
en del samlingslokaler som utnyttjas ganska dåligt. Det är sant. Det arbetas
intensivt med detta inom de s.k. samnyttjandeprojekten, som innebär att
samlingslokaler kan brukas för ändamål utöver sina för traditionella ända-
mål. Det finns ett antal exempel i landet i dag där t.ex. kommuner, landsting
eller andra samhällsinstitutioner samverkar med samlingslokalen och den
används på dagtid då föreningslivet inte har behov av den. Det här är ett bra
sätt att få ett effektivare lokalutnyttjande.
Vi har också i motioner från centern krävt att denna typ av samnyttjande-
projekt skall ha en särskild bidragskö och särbehandlas i förhållande till de
traditionella samlingslokalerna. Detta är ett krav som har rests ett antal år,
och det har avvisats av utskottsmajoriteten i år igen.
Jag sade inledningsvis att det är viktigt att de allmänna samlingslokalerna
är tillgängliga för alla. Det är på det sättet. För att de skall bli det krävs det
också att vi gör dem handikappanpassade, så att även människor med olika
slag av rörelsehinder eller andra handikapp kan bli välkomna till våra sam-
lingslokaler. Förra året lyckades vi få en majoritet i riksdagen att höja det
särskilda handikappbidraget till 150 000 kr. Det är alltså det bidrag man kan
få för att handikappanpassa en allmän samlingslokal. Men också det bidra-
get urholkas naturligtvis, inte minst på grund av den höjda byggmomsen.
Det gör att 150 000 kr. inte är tillräckligt med pengar i dag, om man skall
handikappanpassa en samlingslokal. Ni vet själva vad det kostar t.ex. att
bygga en rullstolstoalett, att göra en rullstolsramp, att ta in hörslinga i en
samlingslokal, osv.
Därför tycker jag att det är ett mycket rimligt krav som har förts fram i
centermotionen om att anslaget till handikappanpassning bör indexregleras,
så att det åtminstone hänger med i den allmänna kostnadsutvecklingen, för
det är viktigt att de allmänna samlingslokalerna är allmänna och tillgängliga
för alla.
Herr talman! Att moderaterna inte är folkrörelsernas vänner, det vet vi.
Vi vet också att moderaternas intresse för regional utveckling och regional
balans är mycket ljumt. Därför är det inte förvånande att moderata sam-
lingspartiet i år igen har motioner och reservationer som går ut på att hela
samhällsstödet till de allmänna samlingslokalerna skall avvecklas.
Vad jag däremot tycker är mer förvånande är att socialdemokraterna, som
i alla fall säger sig vara ett folkrörelseparti, inte heller kan ställa upp på de
mycket rimliga kraven att ge kompensation för den höjda byggmomsen, att
stimulera samutnyttjande, att indexreglera handikappanpassningsbidraget.
Det gör mig, måste jag säga, djupt besviken. Om man kallar sig för ett folk-
rörelseparti, måste man också vara beredd att visa det i praktisk handling,
och det tycker jag inte att socialdemokraterna har gjort i det här fallet.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservationerna 2, 3 och 4 i
bostadsutskottets betänkande nr 11.
Anf. 130 BERTIL DANIELSSON (m) replik:
Herr talman! Jag håller med Elving Andersson om att det är viktigt att det
finns samlingslokaler runt om i vårt land. Om det är vi givetvis ense. Men jag
är något tveksam till den analys som Elving Andersson gör, att demokratins
grundvalar står och faller med tillgången på samlingslokaler ute i landet. Det
är kanske att dra ut konsekvenserna litet väl långt.
Elving Andersson nämnde också att många samlingslokaler byggdes när
folkrörelserna växte fram i vårt land. Då kan man verkligen ställa frågan:
Hur kommer det sig att det var i en tid när det inte fanns statliga subventio-
ner till vare sig folkrörelser eller samlingslokaler som folkrörelserna växte
sig starka och samlade stora skaror? I dag, när det är en kris i Folkrörelsesve-
rige, har vi subventioner i stor utsträckning.
Jag tror inte att vare sig demokrati eller folkrörelse eller samlingslokaler
hänger på statliga subventioner. Andra faktorer är säkert minst lika viktiga.
Det kanske är djärvt att inte anse att man kan dela ut skattebetalarnas
pengar till samlingslokaler och annat. Det är möjligt att det är lättare att i
kammaren plädera för den egna organisationens behov av subventioner även
i fortsättningen.
Anf. 131 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Jag sade inte att de demokratiska grundvalarna står och fal-
ler med de allmänna samlingslokalerna, men jag sade att folkrörelserna och
föreningslivet i vårt land är demokratins ryggrad. Folkrörelserna och före-
ningslivet bär upp demokratin. Det är där vi skolar nya människor i demo-
kratins arbetsmetoder. Och för att föreningslivet skall kunna verka,
blomstra och utvecklas behövs goda samlingslokaler.
Sedan vill jag inte gå så långt som Bertil Danielsson, när han säger att folk-
rörelserna är i kris, men visst har många folkrörelser problem. Om vi är
överens om värdet av aktiva fungerande folkrörelser, borde vi dra en annan
slutsats än Bertil Danielsson gör, nämligen att vi skall stötta och hjälpa folk-
rörelserna att återigen engagera människor i sitt arbete, inte minst ungdo-
mar, att kunna erbjuda ett alternativ till videokultur och annat. Det gör vi ju
inte genom att ta bort eller minska anslagen.
Vi har åstadkommit genom årtiondena att folkrörelserna får stöd, och då
skall vi inte rasera det. Eller menar Bertil Danielsson att borttagandet av
anslaget till de allmänna samlingslokalerna bara är början på den moderata
attacken mot föreningslivet och folkrörelserna? Vad kommer sedan? Skall
anslagen till studieförbunden, bidragen till idrottsrörelsen, lokalt aktivitets-
stöd osv. tas bort efter hand? Är det detta som är moderaternas recept för
att lösa folkrörelsekrisen? Låt mig säga att jag betvivlar mycket starkt den
typen av medicin.
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till all-
männa samlingslo-
kaler och icke-stat-
liga kulturlokaler
m.m.
89
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till all-
männa samlingslo-
kaler och icke-stat-
liga kulturlokaler
m.m.
90
Anf. 132 BERTIL DANIELSSON (m) replik:
Herr talman! Jag håller med Elving Andersson om att det är viktigt att
ungdomar och äldre, alla och envar som så vill, engagerar sig i folkrörel-
serna. Vi skall engagera och inte subventionera fram folkrörelserna.
Anf. 133 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Jag vet inte vad Bertil Danielsson har för erfarenheter av
och bakgrund i folkrörelsearbete. Låt mig bara säga att jag tror att det är
annorlunda i dag när det gäller att engagera ungdomar i föreningsliv än det
var på den tid då Bertil Danielsson kanske deltog i ungdomsarbete i för-
eningar. Samhället har faktiskt förändrats under de senaste årtiondena.
Ungdomen ställer andra krav, det finns ett annat kultur- och fritidsutbud,
osv. Detta möter man inte genom att primärt sänka anslaget. Det är defini-
tivt inte rätt väg att gå.
Sedan är jag den förste att hålla med om att det är inte bara anslag och
pengar det handlar om. Det krävs många andra åtgärder, men det krävs i
dagens samhälle också ekonomiska resurser för folkrörelseorganisatio-
nerna, för föreningslivet och inte minst för samlingslokalorganisationerna.
Anf. 134 JAN STRÖMDAHL (v):
Herr talman! Ramarna är faktiskt väldigt knappa för alla de angelägna
projekt som finns och som söker samlingslokalstöd eller kulturlokalstöd. Jag
håller helt med Elving Andersson, när han beskriver hur viktigt det är att
det finns gemensamhetslokaler och att det ges stöd till dessa. Jag håller också
med om att det är oerhört viktigt för demokratins utveckling att dessa ge-
mensamhetsutrymmen finns, både på landet och i staden.
Däremot håller jag inte med de föregående talarna om att det här bara är
gammal skåpmat. Betänkandet innehåller faktiskt en nyhet, åtminstone en
nygammal bit, nämligen stödet till icke statliga kulturlokaler, vilket delvis
kan ses som en parallell till stödet till allmänna samlingslokaler. Jag har hört
många som har omvittnat att tacksamheten är stor mot jultomtarna i bover-
kets samlingslokalsdelegation för allt stöd som de på det här viset kan bidra
med, även om det många gånger är ganska små summor. Bara att man ger en
uppmuntran genom att sprida pengarna på ganska många uppfattas mycket
positivt.
En del extra resurser kan åstadkommas genom att öka samnyttjandet av
lokaler. Däremot tror jag att miljöpartiet överdriver möjligheten att spara
miljoner på ett år genom en våldsam ökning av det s.k. samnyttjandet.
I reservation 2 är centern och vänsterpartiet ense om en praktisk och
mycket enkel lösning på det här problemet. Vi drar parallellen till byggandet
av permanenta bostäder, som i sitt subventionssystem nu får en kompensa-
tion för den höjda byggmoms som är beslutad av riksdagen. Det är ganska
självklart att man måste se bostäder och gemensamhetslokaler som delar av
en helhet, där bägge behövs. Staten bör alltså kunna ge samma kompensa-
tion när man höjer den statliga momsen på byggande. Det är orimligt att så
mycket som 10 av 50 miljoner går tillbaka till staten - bidragen går alltså
tillbaka till staten som skatt.
Vårt förslag är att höjningen av byggmomsen, dvs. 5 miljoner, skall kom-
penseras. Det är detsamma som att man höjer ramen med 5 miljoner för
nästa budgetår. Vi har också i reservationen pekat på att den summan är
försvinnande liten i förhållande till det anslag som är avsatt för statlig inve-
steringsfond för kompensation för höjningen av byggmomsen. Det anslaget
är 5,5 miljarder, och ingen vet om det beloppet stämmer. Därför hade social-
demokraterna i riksdagen mycket väl kunnat gå med på detta förslag, efter-
som det inte kan pekas på att man skulle behöva plocka fram några nya
pengar eller bli osams med regeringen och med denna lösning.
Jag vill slutligen yrka bifall till de reservationer där vänsterpartiet är med,
och särskilt till reservation 2, där denna lösning tas upp.
Anf. 135 KJELL DAHLSTRÖM (mp):
Herr talman! I detta betänkande behandlas anslag till samlingslokaler. Jag
vill börja med att yrka bifall till reservation 3 och till reservation 4, även om
vi inte i betänkandet har undertecknat den senare. Jag tog intryck av Elving
Anderssons inlägg vad gäller indexering av stödet för handikappanpassning
av allmänna samlingslokaler. Vi har den principen att vi i stort sett alltid stö-
der den handikappanpassning som krävs i hela samhället. Här har, som El-
ving Andersson säger, skett en urholkning.
Däremot har vi en något annorlunda inställning än centern och vänster-
partiet till allmänna samlingslokaler. Vi sticker ut hakan litet grand, för vi
menar att det finns fullt av samlingslokaler i detta land. Det är bara det att
vi är så oerhört dåliga på att utnyttja dem. En bråkdel av de 20 miljoner som
vi skulle kunna minska samlingslokalstödet med skulle kunna användas till
ett vaktmästarstöd.
Problemet är ofta att det inte finns vaktmästare med nyckel som vanliga
vardagkvällar kan visa upp en grupp var den kan gå in och ha möte. Det är
ofta den typen av svårigheter som små föreningar och grupper stöter på i
samhället.
Jag känner väl till detta, för vi i miljöpartiet de gröna har jobbat som ny
folkrörelse under 80-talet. Vi har ständigt stött på detta problem, att hitta
vaktmästaren, hitta nyckeln osv. De problemen löser man mycket billigare
genom någon typ av vaktmästarstöd.
Detta är inte något som vi framför i någon motion, men jag vill ändå ta
upp det här i debatten. Detta kan många gånger vara effektivare än att bygga
den ena samlingslokalen efter den andra för ständigt nya behov. Vi är överty-
gade om att det finns mängder av lokaler som en kväll som denna står ganska
tomma. Vi kan börja med denna lokal - vi kan gå ut i riksdagshuset. Vi kan
gå vidare ut i Stockholm. Jag vet att t.ex. Hamburgerbryggeriet är mycket
väl använt i Stockholm, för att ta ett exempel som många känner till. Ute i
bostadsområdena finns det bordtennislokaler nere i källare som är näst intill
bortglömda och som med litet färg och engagemang från lokala föreningars
sida kan piffas upp och användas mycket bättre.
Naturligtvis är det trevligt att pytsa ut pengar, men vi ser detta som en del
av en ganska stram budget. Miljöpartiet de gröna tänker fortsätta att ta an-
svar för sitt budgetförslag, och detta är en del av det.
Får jag avsluta med att säga något om det särskilda yttrandet om Ystads
teater. Sedan förra året finns det möjlighet att med 25 miljoner ge stöd till
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till all-
männa samlingslo-
kaler och icke-stat-
liga kulturlokaler
m.m.
91
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till all-
männa samlingslo-
kaler och icke-stat-
liga kulturlokaler
m.m.
92
icke statliga kulturlokaler. Vi har här en fantastiskt intressant landsortstea-
ter, Ystads teater, som fyller 100 år och är i stort behov av renovering. Detta
är ett bra exempel på vart en del av dessa pengar skulle kunna anvisas. Nu
är det inte vi i riksdagen som anvisar dessa pengar, och vi i miljöpartiet har
därför bara avgett ett särskilt yttrande. Jag vill från talarstolen understryka
hur fint det vore om man i den delegation som anvisar pengar till icke statliga
kulturlokaler skulle kunna ha Ystads teater i åtanke. Detta går tillbaka på
en folkpartimotion, som vi har all sympati för.
Anf. 136 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Låt mig först tacka för miljöpartiets stöd när det gäller index-
ering av handikappstödet. Vi skall kanske inte dra i gång någon lång debatt
i kammaren vid denna tidpunkt. Låt mig ändå konstatera att problemet med
de allmänna samlingslokalerna inte är ett vaktmästarproblem. Jag tyckte att
det framgick ganska tydligt när Kjell Dahlström beskrev de lokaler som tyd-
ligen bl.a. miljöpartiet har utnyttjat. Det gällde bordtennislokaler och andra
gemensamhetslokaler i bostadsområden, som jag antar administreras och
sköts av bostadsföretag m.fl. Det är det som är skillnaden mellan den typen
av lokaler och de allmänna samlingslokalerna, som drivs av samlingslokal-
föreningar. Om man har beställt en lokal för att ha en aktivitet i en bygde-
gård, i Folkets hus eller i ett ordenshus, fungerar det också med vaktmästare
i de allra flesta fallen, det är jag övertygad om. Det är det som är styrkan
med de allmänna samlingslokalerna till skillnad från speciallokaler, som
egentligen är avsedda för andra ändamål men som kan utnyttjas som all-
männa samlingslokaler. Jag kan hålla med om att det är bra om de utnyttjas.
Men det är ofta då man stöter på problem med att det inte fungerar. Låt oss
i stället medverka till att omvandla en del av dessa lokaler till föreningsloka-
ler, allmänna samlingslokaler.
Anf. 137 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Det är trots allt ett förhållandevis betydande anslag som går
till samlingslokaler m.m. som tas upp i detta ärende. Tydligen är det så stort
att Bertil Danielsson och hans parti anser att de måste agera under lång tid
och mycket kraftfullt för att helt avveckla det, även om det skall ske stegvis.
Jag tycker att Bertil Danielsson ger en felaktig beskrivning av behovet av
samlingslokaler och av deras utnyttjande. Jag kan när det gäller angelägen-
hetsgraden av detta i allt väsentligt ansluta mig till vad Elving Andersson
m.fl. har sagt här. Det säger vi också i utskottsutlåtandet. Det är inte alls om
detta striden står. Vi tycker också att lokalerna har en mycket stor betydelse
för föreningslivet.
Jag vill möjligtvis tillägga ytterligare en sak i polemik med Bertil Daniels-
son. Jag tror inte att Bertil Danielsson riktigt har förstått det nya konkur-
rensläget som tär på hela detta område i dag.
Det är bara ett enda skäl som utskottet har, och det är ekonomin. Då kan
man säga att det inte skulle behöva vara så svårt med ett så litet belopp som
det som här har nämnts, 5 miljoner. Det viktiga är närmast den prejudice-
rande betydelse det har, när man kommer med en rad av småbidrag. I grund
och botten rör det sig om något mer än 5 miljoner. Detta problem är betyd-
ligt större. Jag tycker att det är att snedvrida diskussionen om man tar upp
en stor strid om de 5 miljonerna.
Elving Andersson och Åke Wictorsson har ju i sin motion mycket väl be-
lyst hur stora behoven är. Jag kan inte säga mera om den motionen än att jag
räknar med och för egen del hoppas att de återkommer med den. I det läget
bör dock Bertil Danielssons parti inte ha alltför stort inflytande här i riksda-
gen, för då kommer det inte att gå särskilt bra för motionen. Man undrar hur
förslaget från en eventuell borgerlig regering skulle se ut, med hänsyn till
de så helt divergerande åsikter som Bertil Danielsson och Elving Andersson
har.
Jag yrkar avslag på reservation nr 1. Jag har också tillräckligt motiverat
avslagsyrkandet på reservation nr 2.
Vad sedan gäller reservation nr 3, som rör samnyttjande, tycker jag att det
är bra att det här har kommit frejdiga uttalanden ifrån Dahlström i miljöpar-
tiet, men jag tror tyvärr att han, som han kanske själv antytt, överdriver möj-
ligheterna. Det hindrar dock inte att han och andra går ut och gör försök att
förbättra situationen. Det finns många möjligheter till frivilligt arbete även
på det här området.
I övrigt gjordes förra året ett tillkännagivande till regeringen om samnytt-
jande liksom också ett uttalande om prioritering av bidragsgivning i detta
avseende. Det pågår nu ett beredningsarbete inom regeringskansliet, och vi
förutsätter att det kommer ett hyggligt förslag. Detta bör på sedvanligt sätt
avvaktas. I det läget finns det inte behov av att göra ett nytt tillkännagi-
vande. Utskottets mening står ju fast.
Slutligen vill centern i reservation nr 4 indexuppräkna stödet till handi-
kappanpassning av allmänna samlingslokaler. Förra året höjdes detta anslag
med 50 %. Härtill kommer att maximibeloppet enligt de regler som nu gäller
kan överskridas, om det finns särskilda skäl härför.
Med detta vill jag, herr talman, yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 138 BERTIL DANIELSSON (m) replik:
Herr talman! Jag noterar att Hans Göran Francks kritik av våra stånd-
punkter var ganska hovsam, och i och med detta har väl debatten återförts
till den nivå där den hör hemma.
Ibland får man det intrycket när dessa frågor diskuteras att de statliga sub-
ventionerna är en överlevnadsfråga för de berörda organisationerna. Jag
tror inte att det är så. Jag tror att det finns en betydande styrka i de organisa-
tioner som driver och utnyttjar samlingslokaler runt om i landet. Skulle det
vara så att 75 milj.kr. i statligt bidrag är en överlevnadsfråga, vore läget be-
tydligt allvarligare än vad jag tror att det verkligen är.
Det är vidare min uppfattning, Hans Göran Franck, att 75 milj.kr. i anslag
till samlingslokaler inte är en fråga som avgör en borgerlig regerings tillbli-
velse eller inte.
Anf. 139 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Beträffande de 5 milj.kr. ytterligare som krävs i reservation
2 säger Hans Göran Franck att summan inte i sig är särskilt avskräckande
men att den kan få en principiell betydelse. Jag menar att den princip som
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till all-
männa samlingslo-
kaler och icke-stat-
liga kulturlokaler
m.m.
93
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till all-
männa samlingslo-
kaler och icke-stat-
liga kulturlokaler
m.m.
denna bidragsökning kan bygga på redan är antagen av riksdagen. Man har
konstaterat att den höjda byggmomsen slår så hårt på bostadssidan att man
där inför ett särskilt investeringsbidrag för att kompensera höjningen. Det
är denna princip som vi tycker att det finns anledning att tillämpa på det an-
gelägna område som de allmänna samlingslokalerna utgör. Principen är
alltså redan knäsatt. Eftersom det, Hans Göran Franck, inte handlar om
några särskilt stora pengar, vore det väl lämpligt att bifalla reservation 2. Det
skulle vara ganska positivt.
Jag tycker vidare att Hans Göran Franck har en något underlig kommen-
tar till motionen från Åke Wictorsson, Göran Magnusson och mig. Han hop-
pas att motionen kommer igen. Det är i och för sig en trevlig uppmaning,
men jag vet inte hur man skall tolka den. Vill bostadsutskottets majoritet få
en chans att avslå den ytterligare en gång, eller vill man nästa gång bifalla
den? Om det första alternativet gäller, finns det ingen anledning att åter-
komma. Gäller det andra, är det lika bra att bifalla motionen redan i dag.
Utskottet och Hans Göran Franck talar mycket vackert om betydelsen av
de allmänna samlingslokalerna, om hur värdefulla de är osv. Det kan jag fullt
ut hålla med om. Men när det gäller att bygga och upprusta ändamålsenliga
allmänna samlingslokaler räcker det inte med vackra ord och glada tillrop,
utan det behövs pengar, Hans Göran Franck.
Anf. 140 HANS GÖRAN FRANCK (s) replik:
Herr talman! Jag vill citera vad som står i utskottsbetänkandet:
”Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna” - dvs. Elving
Andersson och Åke Wictorsson - ”om de allmänna samlingslokalernas bety-
delse för föreningslivet. I det rådande ekonomiska läget kan också i och för
sig angelägna ändamål emellertid få stå tillbaka.”
Utskottet delar alltså motionärernas uppfattning att det här är angeläget.
Men det är ju inte bara detta yrkande som har fått stå tillbaka på grund av
det rådande ekonomiska läget, utan det är, som Elving Andersson vet, en
mycket lång rad av yrkanden som har fått stå tillbaka, både stora och små.
När jag då säger att jag inte bara räknar med utan också för egen del hop-
pas på att ni återkommer är det därför att jag tycker att ni har presenterat
situationen för olika folkrörelselokaler på ett viktigt och angeläget sätt. Den
här frågan bör alltså prövas på nytt när man kommer i ett bättre ekonomiskt
läge. Då borde det enligt min egen mening finnas andra förutsättningar. Det
var innebörden i mitt anförande.
Till Bertil Danielsson vill jag bara säga att vi ju nu i dag talar bara om
samlingslokaler, men tyvärr kommer liknande resonemang som de som Ber-
til Danielsson för om bidragsgivningen till samlingslokaler igen i en rad
andra sammanhang vad gäller bidragsgivning, som i vissa fall är mycket an-
gelägen, i andra fall har något lägre angelägenhetsgrad. Det är när man läg-
ger ihop alla de här neddragningarna och avvecklingarna som man får en bild
som måste vara särskilt besvärande inte minst för Elving Andersson m.fl.
Anf. 141 KJELL-ARNE WELIN (fp):
Herr talman! Regeringen föreslår att en ram för beslut om stöd till vissa
icke-statliga kulturlokaler om 25 milj.kr. fastställs för budgetåret 1991/92
och att ett förslagsanslag om 25 milj.kr. anvisas för samma period.
I folkpartiet liberalernas Skånemotion för år 1990/91 aktualiseras den nu
behandlade stödgivningen. I vår motion Bo249 föreslås riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till renove-
ring av Ystads teater.
Ystad är en av de städer utanför storstadsregionerna som har den starkaste
teatertraditionen i Sverige. Genom åren har gästspel av dramatiska och ly-
riska ensembler och danstrupper utgjort ett värdefullt och uppskattat bidrag
till kulturlivet inte bara i Ystad utan i hela sydöstra Skåne. Det framgår inte
minst av besökssiffrorna för Ystads Teater. 1989 uppgick antalet teaterbesö-
kare i Ystad till drygt 20 000, vilket innebär att praktiskt taget varje ys-
tadsbo, eller var fjärde invånare i regionen, gick på teater en gång om året.
Ett av skälen till det stora teaterintresset är att Ystad sedan nästan 100 år
har en egen teaterbyggnad, av många ansedd som den bäst bevarade svenska
teatern från 1800-talet slut. Denna uppfattning styrks dels av det faktum att
den fått tjäna som tidstrogen miljö i både film- och teatersammanhang, dels
av att den har förklarats som byggnadsminne av riksantikvarien.
Flitigt nyttjande och otidsenliga installationer har gjort att Ystads Teater
nu är i behov av en ordentlig inre upprustning. Styrelsen för teatern har där-
för i september 1985 vänt sig till utbildningsdepartementet med en framställ-
ning om bidrag till denna upprustning, som kostnadsberäknats till 30 milj.kr.
Samma framställning har gjorts till Ystads kommun samt till stiftelser och
näringsliv.
Utbildningsdepartementet har överlämnat ärendet till boverket för hand-
läggning och beslut enligt nu gällande förordning.
Med hänsyn till att målsättningen är att den inre renoveringen skall vara
avslutad och teatern kunna återinvigas i samband med 100-årsjubileet i feb-
ruari 1994 är det angeläget att handläggningen påskyndas och teatern får ett
positivt besked så snart som möjligt. Kulturministern har i en frågedebatt
verifierat att Ystads Teater tillhör den kategori som kan komma i fråga för
statsbidrag. Beslut om bidrag skall för närvarande fattas av boverket inom
ramen för anslaget för investeringsbidrag till vissa icke-statliga kulturlokaler.
Bostadsutskottet har beslutat att riksdagen och regeringen inte bör genom
uttalande eller på annat sätt påverka boverkets beslut i frågan.
Folkpartiet liberalerna instämmer i denna bedömning, och därför har vi
inte lämnat någon reservation. Men för att understryka hur viktigt vi tycker
det är att Ystads Teater så snart som möjligt får statsbidrag till renovering,
har vi lämnat ett särskilt yttrande i frågan.
Till sist vill jag, fru talman, konstatera att Ystads Teater är ett utmärkt
exempel på en byggnad för vilken bidrag kan utgå enligt förordningen om
stöd till vissa icke-statliga kulturlokaler, och jag hoppas att bidrag kan läm-
nas i så god tid, att teatern står i nyrenoverat skick vid 100-årsjubileet år
1994.
Anf. 142 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! I mitt tidigare inlägg hade jag tänkt säga några ord om den
fråga som nu togs upp, Ystads Teater. Som Kjell-Arne Welin sade ankommer
det på boverkets delegation om samlingslokaler att besluta i denna sak. Folk-
partiet har inte heller lämnat någon reservation.
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Anslag till all-
männa samlingslo-
kaler och icke-stat-
liga kulturlokaler
m.m.
95
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Offentlighet,
integritet och
ADB
96
För egen del vill jag gärna säga att jag har tagit del av materialet om Ystads
Teater. Jag tycker i likhet med Kjell-Arne Welin att denna fråga är angelägen
för Ystads Teater. Jag hoppas att det blir en positiv prövning av ärendet, men
det ankommer som sagt på boverket att avgöra utan något beslut i riksdagen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 27 mars.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1990/9EKU11 Offentlighet, integritet och ADB (prop. 1990/91:60).
Anf. 143 STIG BERTILSSON (m):
Fru talman! Det här betänkandet från KU om offentlighet, integritet och
ADB visar att det även i det här avseendet finns en skiljelinje i svensk poli-
tik. Å ena sidan står de som vill värna om enskilda människors integritet, de
som sätter människorna i centrum. Dit vågar jag, fru talman, räkna mode-
rata samlingspartiet och mig själv. Å den andra står de som inte vill förstå
människors oro för hur Storebror fortsätter att breda ut sig i vårt samhälle,
Storebror i det här fallet i form av stora centrala myndighetsregister, datare-
gister där enskilda människors liv kartläggs. På den sidan vill jag påstå att
socialdemokraterna och Kurt Ove Johansson står.
Vi får inte glömma bort bakgrunden till det betänkande som vi diskuterar.
Betänkandet har vuxit fram ur data- och offentlighetskommitténs arbete. Vi
fick vänta länge på en proposition, som slutligen kom i alla fall. I propositio-
nen sägs faktiskt att offentlighetsprincipen behöver stärkas och att integri-
tetsskyddet för uppgifter i personregistren också behöver stärkas. Man får
naturligtvis vissa förhoppningar efter sådana uttalanden från ett ansvarigt
statsråd, formulerade i en proposition. Men jag måste ändå säga, fru talman,
att trots många vackra ord dels från statsrådet i propositionen, dels från ut-
skottsmajoriteten, så är det konkreta resultatet av arbetet svagt.
Det här betänkandet och det beslut som vi står inför innebär egentligen
inte på någon avgörande punkt att vi uppnått några nödvändiga förändringar
i dessa frågor. Jag påstår mot den bakgrunden att inget annat land har så
mycket information samlad i dataregister som vi har i Sverige. Inget annat
land tillåter samköming av dataregister i samma omfattning som vi gör i vårt
land. Inget annat land, fru talman, har registersystem om enskilda männi-
skor som är så lättillgängliga som de svenska. Myndigheterna fortsätter glatt
att sälja. Därför är majoritetens ställningstagande beträffande de centrala
frågorna i det här betänkandet - jag tänker framför allt på användningen av
personnummer och på myndigheternas försäljning av personuppgifter - en
besvikelse.
Några ord därför om myndigheternas försäljning av personnummer, som
vi dessutom behandlar i en reservation från folkpartiet och moderaterna.
Som jag sade fick man vissa förhoppningar när man läste det ansvariga stats-
rådets synpunkter. I propositionen sades faktiskt att myndigheternas försälj-
ning av personuppgifter måste ”reduceras till sina rätta proportioner”. Den
utgångspunkten är faktiskt inte bra för den som i verkligheten vill stärka den
enskildes integritet i dessa avseenden.
Utskottsmajoriteten har hamnat på samma linje. Det är en läpparnas be-
kännelse när det gäller försäljning av datauppgifter. Men det hela utmynnar
ändå i att man säger att försäljning bör få ske ”när det finns särskilt stöd för
detta”.
I sak, fru talman, står alltså socialdemokraterna där de alltid har stått i
denna fråga, en garant för att flödet av de centrala myndigheternas register
fortsätter, kort och gott. Mot detta står vår ståndpunkt att försäljning av per-
sonuppgifter hos myndigheterna som regel skall vara förbjuden.
Den andra centrala frågan gäller användningen av personnummer i stort.
Här är faktiskt klyftan allra tydligast. Trots att statsrådet även här gör utta-
landen som är positiva och säger att en reglering av personnummeranvänd-
ningen bör ske, så stannar det även här vid en läpparnas bekännelse.
Jag konstaterar att utskottsmajoriteten inte vågat eller velat, vad vet jag,
gå på djupet, utan det blir i stället en egentligen till intet förpliktigande skriv-
ning, där man vill komplettera 7 § datalagen med en skrivning om att person-
nummer får registreras där det är uppenbart påkallat med hänsyn till regist-
rets ändamål, vikten av säker identifiering av den registrerade, eller - så
kommer litet luddigt - ”av annat skäl”. Tydligare än så kan inte bristen på
vilja och förmåga - får jag väl säga - i det här sammanhanget beskrivas.
På den borgerliga sidan har vi medvetet följt upp de ställningstaganden
som gjordes redan i data- och offentlighetskommittén. Vi nöjer oss alltså
inte med en komplettering av nuvarande datalag utan föreslår direkta åtgär-
der för att åstadkomma en begränsning. Det är, fru talman, ingen överdrift
i dag att påstå att personnummeranvändningen har fått en sådan utbredning
i samhället, att det är nödvändigt att begränsa detta. Vi föreslår helt enkelt
därför en särskild lag om användning av personnummer.
I övrigt konstaterar vi i det här betänkandet att det nu är en översyn av
datalagen på gång. En ny parlamentarisk utredning har tillsatts sedan en en-
samutredare har tagit fram underlag för det. Där finns faktiskranledning att
ha vissa förhoppningar om konkreta resultat. Vi moderater konstaterar att
flera frågor som vi har talat om att vi vill se förändrade nu kommer att utre-
das. För vår del hoppas vi att arbetet skall leda fram till en vidare integritets-
lag, där sådana självklarheter - jag vill exemplifiera litet - beaktas som att
den enskilde skall ha en starkare rättslig ställning i fråga om hur uppgifter
som han har lämnat ifrån sig skall användas, att vi får en hårdare ändamåls-
styrning, dvs. att myndigheterna inte skall få utbyta uppgifter om enskilda
människor, om det inte är reglerat i särskild lag. Principen bör, menar vi,
vara att den som skall använda uppgifter bör själv också samla in dem. Dess-
utom vill vi i sammanhanget få en prövning av statlig försäljning av person-
uppgifter och hoppas att det utmynnar i att den inte skall vara möjlig.
I övrigt noterar vi att datalagsutredningen bl.a. kommer att behandla frå-
gan om kryptering av ADB-register samt frågan om regeringsrätten skall bli
överklagningsinstans i fråga om datainspektionens beslut. Detta är gamla
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Offentlighet,
integritet och
ADB
97
7 Riksdagens protokoll 1990191:83
Prot. 1990/91:83
21 mars 1991
Offentlighet,
integritet och
ADB
9 kända moderata krav, som vi har drivit år efter år. Man kan konstatera att Fru talman! Med detta vill jag tillstyrka samtliga moderata reservationer i Anf. 144 HANS LEGHAMMAR (mp): Fru talman! Jag skall fatta mig kort. Vi i miljöpartiet ser ADB-frågorna som väldigt viktiga och centrala. Vi De bägge förslag som har lagts fram av data- och offentlighetsutredningen Jag yrkar alltså bifall till reservation 1, mom. 1. Reglering av myndigheters försäljning av personuppgifter är en fråga som Även när det gäller decentraliseringen av dataregister kommer vi att yrka Anf. 145 KURT OVE JOHANSSON (s): Fru talman! Intresset för datapolitiska frågor är stort i vårt land. Sverige Sedan många år tillbaka har det pågått ett omfattande utredningsarbete i Data- och offentlighetskommittén, DOK, avslutade sitt arbete för ett par Datalagsutredningen, DU, arbetar sedan 1989. Den har övervägt vissa Med tanke på att det redan pågår ett omfattande utredningsarbete på en trala avsnitt i regeringens proposition 1990/91:60 Offentlighet, integritet och Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Först några ord om det s.k. handlingsbegreppet som bl.a. tas upp i en mo- DOK lade ner mycket arbete på att undersöka hur tillämpningen av hand- Dessutom har rättspraxis på området blivit alltmer omfattande och stabil. I en motion ges uttryck för att arbetet med en författningsreglering bör Som framgår av propositionen och utskottets betänkande pågår det ett När det gäller frågan om myndigheternas försäljning av personuppgifter, Vi delar statsrådets uppfattning, att en sådan uppstramning kan åstad- Det framgår av den reservation som Stig Bertilsson talade om att vi tycks Utskottets majoritet ställer sig därför bakom regeringens förslag om ett Offentlighet, 99 Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Offentlighet, 100 förtydligande av 7 § i datalagen, som får till följd att försäljning inte får ske Utskottet har på s. 14, 15 och 16 i betänkandet utförligt angivit vad som I DOK var vi alla eniga om att begränsa personnummeranvändningen, Förslaget om en särskild personnummerlag, som de tre borgerliga parti- De borgerliga partiernas ställningstagande är mycket anmärkningsvärt. Mot denna bakgrund vill jag ställa några frågor till Stig Bertilsson: Har ni ifrån de tre borgerliga partierna gjort någon totalanalys över konse- Om er särskilda personnummerlag antas, kan ni ange vad totalkostna- Om det mot förmodan skulle bli en borgerlig regering efter valet, kommer Hur förhåller sig personnummerlagen till datalagen? Jag tycker att Stig Jag påstår, Stig Bertilsson, att den utformning som lagen har fått gör det Den föreslagna lagen kriminaliserar användningen av personnummer. I lagen som Stig Bertilsson talar så varmt för hänvisas till folkbokföringsla- Som förslaget är utformat är personnummerlagen alltså bara tillämplig på födelsenummer kan i och för sig användas också för samkörningar med så- Lagen skulle också kunna kringgås genom att man i stället för kontroll- Man kan också tänka sig att de siffror som finns i ett personnummer skrivs Fru talman! Det finns värre exempel än detta. Jag ser emellertid att min Jag yrkar därför bifall till hemställan i konstitutionsutskottets betänkande Anf. 146 STIG BERTILSSON (m): Fru talman! Kurt Ove Johansson tyckte att jag framstod som duktig och Kurt Ove Johansson säger att man inte skall skynda alltför långsamt i Kurt Ove Johansson är mycket kritisk mot det förslag till ny lag om an- Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Offentlighet, ADB 101 Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Offentlighet, märkningsvärt sätt mycket kraftigt nedvärderar det arbete som kommittén Vi har nu sagt att vi går vidare med denna särskilda lag. Vi har sagt att vi Anf. 147 KURT OVE JOHANSSON (s): Fru talman! Jag tycker att det hade varit bättre om Stig Bertilsson i stället Stig Bertilsson har, trots att han har använt så många minuter, inte kunnat Jag måste säga att jag tycker att det är oförsvarligt att tre borgerliga par- Lagrådet, för att ta ett annat exempel, har inte gjort någon som helst ana- Nu har Stig Bertilsson ytterligare ett inlägg. Ta då i ärlighetens namn och Anf. 148 STIG BERTILSSON (m): Fru talman! I ena stunden räknar Kurt Ove Johansson upp ett antal para- Kurt Ove Johansson brukar ju normalt inte vara rädd för att anställa tjäns- 102 hang. Det kommer att göras ytterligare analyser. Och det tror jag faktiskt att Även om vi tar den tiden på oss, Kurt Ove Johansson, kommer vi att Anf. 149 KURT OVE JOHANSSON (s): Fru talman! Låt mig korrigera Stig Bertilsson på en punkt. Vi har nu i prin- Men jag tycker att Stig Bertilsson, som nu skall inleda sitt arbete i den nya Jag har ställt fyra frågor och det är beklagligt att han inte har lyckats klara Ni föreslår ju en lagstiftning. Då kan man inte komma efteråt, sedan lagen När jag nu ser att Stig Bertilsson begär ordet igen, uppmanar jag honom Anf. 150 STIG BERTILSSON (m): Fru talman! Kurt Ove Johansson vet mycket väl att jag inte här kan ge de Däremot, Kurt Ove Johansson, hinner vi faktiskt studera konsekvenserna Prot. 1990/91:83 Offentlighet, 103 Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 håller vi en konsekvent linje. Vi ser ingen anledning att ändra i det resone- Offentlighet, Anf. 151 KURT OVE JOHANSSON (s): Fru talman! Det är precis det jag har sagt hela tiden. Jag har ställt frågor, Men det som är intressant, fru talman, är att det lagförslag som Stig Ber- Jag vill påstå att det är tvärtom. Slåss man för den här lagen försvagar man Anf. 152 STIG BERTILSSON (m): Fru talman! Kurt Ove Johansson har inte upptäckt att flera andra remiss- När Kurt Ove Johansson sedan avslutar med att säga att moderaterna Anf. 153 KURT OVE JOHANSSON (s): Fru talman! Snälla Stig Bertilsson, lagrådet förfinar lagtexten. Men lagrå- Begär gärna ordet igen, men svara då på de frågor som jag har ställt! 104 Anf. 154 STIG BERTILSSON (m): Fru talman! Jag konstaterar bara, avslutningsvis för min del, att anled- Anf. 155 KURT OVE JOHANSSON (s): Fru talman! Det bortser inte Kurt Ove Johansson ifrån och det bortser inte Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 27 mars.) Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Presstöd Föredrogs Anf. 156 HANS NYHAGE (m): Fru talman! Riksdagen beslutade förra våren att presstödet skall omfatta Moderata samlingspartiet delar uppfattningen om att presstödet har en Vi moderater ställer oss alltså bakom de tre angivna stödformerna och 105 Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Presstöd 106 Några besparingar beträffande utvecklingsstödet och distributionsstödet Fru talman! Ett enhälligt utskott föreslår - och detta skall jämföras med Beträffande reglerna för utvecklingsstödet säger utskottet att stöd till ge- När det gäller stödet till taltidningar har regeringen föreslagit att utgiv- Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservation nr 1, som mo- Anf. 157 YLVA ANNERSTEDT (fp): Fru talman! Målet för presstödet skall vara att skapa bredd och mångfald, Om man sedan tittar på resultatet, måste man tyvärr konstatera att press- För hur har det blivit? Jo, av 0,5 miljarder kronor går hälften till tre tid- För att undvika missförstånd i den fortsatta debatten vill jag redan nu säga Det kan dock hända att presstödet också i sin nuvarande form helt skall För att få ett bra beslutsunderlag har vi begärt en konsekvensanalys. En svaren bl.a. av SPK. Men det har regeringen inte brytt sig om. Man är tydli- Det är ju inte fråga om några fattiga nödlidande tidningsägare. Det social- Utformningen av presstödet har haft mycket långtgående strukturella ef- Ett av de allvarligaste felen med de olika bidragskonstruktionerna är att En annan märklig företeelse är bestämmelserna om driftstöd för editio- Vidare skriver kommittén att en strävan hos en tidningsledning att an- Ytterligare en allvarlig effekt är att presstödet fungerar som en bromskloss I den ekonomiska situation som vi nu befinner oss i och där nedskärningar Det finns alltså all anledning att ompröva nivån och utformningen beträf- Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Presstöd 107 Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Presstöd 108 Jag skulle vilja fråga Kurt Ove Johansson om han verkligen tycker att det Fru talman! Som framgår av det aktuella betänkandet reserverar vi oss till Anf. 158 BO HAMMAR (v): Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 4 samt i övrigt till Jag måste säga att jag inte kunde låta bli att skratta när jag hörde Ylva Jag vet inte om det handlar om folkpartiets lättvindiga sätt att behandla Ylva Annerstedt säger t.ex. att det finns ett slags parallellitet när det gäller Fru talman! Den svenska pressen befinner sig nu i sin kanske djupaste kris Jag råkade häromdagen träffa Svenska Dagbladets chefredaktör, Bertil enorma bortfall av annonsintäkter. Det gäller för övrigt också Dagens Nyhe- Många tidningar är i dag verkligen på fallrepet. Hans Nyhage, skulle ni Ni kommer med en mängd lättvindiga förslag som kommer att få allvarliga Mina vänner, ni vet inte vad ni talar om, hoppas jag. Eller också vet ni vad Anf. 159 HANS LEGHAMMAR (mp): Fru talman! I likhet med Bo Hammar tycker jag att presstödet är mycket Det är däremot inte utan smärta som vi från det gröna hållet gör våra bud- Man kan inte låta bli att förvånas över det flummiga språkbruk som folk- Jag vill ta upp en punkt som ingen har nämnt här, nämligen den förändring Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation nr 4. Den handlar om en Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Presstöd 109 Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Presstöd 110 uppräkning av stödet till lättläst litteratur och LL-stiftelsen, som jag tycker Anf. 160 KURT OVE JOHANSSON (s): Fru talman! Svenskarna är ett läsande folk. Sverige tillhör de fyra länder Det är också mycket intressant att kunna konstatera att våra dagliga tid- Låt oss därför än en gång slå fast att våra dagstidningar alltjämt är det Syftet med statens insatser på mediaområdet är att värna om våra grund- Tyvärr finns det de som inte vill värna dessa grundläggande friheter fullt Häpnadsväckande, Ylva Annerstedt, är däremot folkpartiets, sedan ett år Vem hade kunnat tro att folkpartiet liberalerna så snabbt skulle sälla sig Många tidningar, underströk Bo Hammar, kämpar i dag med stora ekono- Att som folkpartiet och moderaterna lägga ytterligare sten på börda ge- Många anser att presstödsdebatten är vulgär i många hänseenden. Jag de- Det selektiva stödet, dvs. driftstödet, utgör endast några få procent av Att som folkpartiet gör i sin motion hävda att dagspressens mångfald inte Skulle man tillämpa de förslag som folkpartiet har lagt fram i sin motion ”Stockholm med bara DN till frukostbrickan, med Svante Nycander som Det som för Gustaf von Plåten är en mardröm är för folkpartiet liberalerna Jag skall inte begära som jag gjorde i den tidigare debatten att Ylva An- En annan myt som Ylva Annerstedt var inne på är myten om tidningar Moderaterna finner i sin motion det stötande att man i dagens ekonomiska Varför föreslår inte folkpartiet och moderaterna i sin huggsexa om miljo- Att ta ett stadigt spargrepp i det stöd som ger Dagens Nyheter och Expres- Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Presstöd 111 Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Presstöd sen och några rika moderata tidningar många sköna miljoner vore väl inte Vi kanske skulle kunna ena oss här redan i kväll, Hans Nyhage, jag och Min fråga till moderaterna och folkpartiet blir därför: Är ni beredda i en Regeringens proposition förra året som byggde på dagstidningskommit- Presstödet har från första början stått på en solid politisk grund. Förhopp- Anf. 161 HANS NYHAGE (m): Fru talman! Kurt Ove Johansson tar till brösttoner i den ena debatten efter Det finns ett ord som heter ödmjukhet, Kurt Ove Johansson. Kurt Ove Johansson har uppenbarligen inte läst vår motion. Han har up- Vi har gått med på, utan förändringar, anslaget till distributionsstöd och Vi har klart och tydligt markerat att vi ställer oss bakom stödet till pressen Jag kanske kan tillåta mig att jämföra med skallet från Kurt Ove Johans- Jag tycker att man skall var litet försiktig innan man på detta sätt tar till 112 brösttoner som Kurt Ove Johansson har gjort i kväll. Försök att förklara var- Anf. 162 YLVA ANNERSTEDT (fp): Fru talman! Kurt Ove Johansson sade att syftet med presstödet är att Jag tycker att det presstöd som vi skall ha skall främja just dessa mål. Pro- Konkurrensen har inte snedvridits, säger Kurt Ove Johansson vidare. Det är också en myt, säger Kurt Ove Johansson, att tidningarnas teknikut- Kurt Ove Johansson var själv med på Gotland för ungefär ett år sedan, Det är symptomatiskt också att Kurt Ove Johansson höjer rösten när det Anf. 163 BO HAMMAR (v): Fru talman! Låt mig direkt kontra med en fråga till Ylva Annerstedt när I Göteborg har vi en situation där familjen Hjörne är ensam ägare av dags- Sedan kan man diskutera spridningen av presstödet, men de tre storstads- Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Presstöd 113 8 Riksdagens protokoll 1990/91:83 Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Presstöd 114 överens med henne om det, och jag kan icke förstå att hennes inställning är Sedan vill jag ställa en fråga till Hans Nyhage. Han säger att distributions- Det är väl rätt naturligt att till de rika må vara givet och av de fattiga må Anf. 164 KURT OVE JOHANSSON(s): Fru talman! Hans Nyhage frågade om jag har läst moderaternas motion. Sedan har jag sagt till Hans Nyhage att visst är jag beredd att diskutera Varför inte gå med på mitt förslag? Låt oss pröva tanken om vi inte borde Ylva Annerstedt vill ha svar på den fråga hon ställde om presstödet och Lägger man ihop det här, innebär det att Dagens Nyheter och Expressen Anf. 165 HANS NYHAGE (ni): Fru talman! Jag är alldeles på det klara med att Kurt Ove Johansson inte Kurt Ove Johansson vill också ändra på tidningarnas reklamskatteregler. Att Kurt Ove Johansson är inne på skattehöjningar är alldeles uppenbart, Anf. 166 YLVA ANNERSTEDT (fp): Fru talman! Kurt Ove Johansson anstränger sig hela tiden att tala om Jag skulle vilja fråga Kurt Ove Johansson, om han inte någon gång har Anf. 167 KURT OVE JOHANSSON (s): Fru talman! Jag utgår ifrån att ingen som har lyssnat på den här debatten Jag slåss ju lika mycket för Svenska Dagbladet, som får 50 milj.kr. varje Sedan säger Hans Nyhage att jag bara pratar om skattehöjningar och ald- Det som jag tycker är egendomligt, fru talman, är att Hans Nyhage och Det vore väl ändå rimligt, om man begriper någonting om mångfald och Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Presstöd 115 Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Presstöd Anf. 168 OLLE SVENSSON (s): Fru talman! Detta är sista gången jag har tillfälle att delta i en debatt om Låt mig säga att jag tycker att vi har anledning att vara stolta över den Men det är också oerhört positivt - detta vill jag starkt betona - att staten Tidningarna arbetar på två marknader, på läsarnas marknad och på an- Jag har själv varit med om att utforma denna politik, och jag vill än en Vi har anledning att med stolthet se på en presspolitik som både värnar 116 Anf. 169 HANS NYI IAGE (m): Fru talman! Kurt Ove Johansson talar sig varm för besparingar på typiskt den motsatta politiken, nämligen att sänka skattetrycket. Det är den politi- Återigen: När vi föreslår ett anslag på 360 miljoner i stället för 440 miljo- Med anledning av vad Olle Svensson hade att säga om pressens betydelse Anf. 170 YLVA ANNERSTEDT (fp): Fru talman! Återigen skulle jag vilja ta upp frågan om mångfalden, som Vidare säger Kurt Ove Johansson att det skall göras indragningar för de Som en kommentar till vad Olle Svensson sade skulle jag vilja peka på att Tidningarna är inte längre den enda informationskällan. Det är inte heller Jag har talat om 20-procentiga besparingar i ett ytterligt bekymmersamt Anf. 171 KURT OVE JOHANSSON (s): Fru talman! Har man den uppfattningen som Ylva Annerstedt har, att tid- Jag skall inte förlänga denna debatt mycket mer, men jag vill ändå säga Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Presstöd 117 Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Presstöd 118 moderat pressdebattör som Hans Nyhage att noga lyssna på vad von Plåten Det som jag tycker är mest intressant är när von Plåten skriver: ”Näringsli- Visst har de uttryckt åsikten att stödet bör avskaffas och Svenskan bör stå Detta har alltså von Plåten sagt. Klokt sagt. Tänk på det, Hans Nyhage, Anf. 172 YLVA ANNERSTEDT (fp): Fru talman! Med en ytterligare diversifiering av informationen skulle vi Jag vill återigen understryka att jag har talat för en successiv nedtrappning Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 27 mars.) Kammaren beslöt att ärendebehandlingen skulle fortsättas vid arbetsple- Anmäldes och bordlädes Proposition 1990/91:130 Ändringar i vapenlagen (1973:1176) m.m. Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Motionerna med anledning av prop. 1990/91:111 Sekretess inom och mellan myndigheter 1990/91 :K37 av Lars Werner m.fl. (v) 1990/91:K38 av Anders Björck m.fl. (m) 1990/91:K39 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) 1990/91 :K40 av Barbro Westerholm (fp) 1990/91 :K41 av Margitta Edgren (fp) 1990/91:K42 av Ylva Annerstedt (fp) med anledning av prop. 1990/91:119 Särskilt kommunalt bostadstillägg till 1990/91 :Sf35 av Mona Saint Cyr (m) 1990/91 :Sf36 av Margareta Gard (m) 1990/91 :Sf37 av Lars Werner m.fl. (v) 1990/9 l:Sf38 av Karin Israelsson m.fl. (c) 1990/91 :Sf39 av Sten Svensson m.fl. (m) 1990/91 :Sf40 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) 1990/91 :Sf41 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) 1990/91 :Sf42 av Marianne Carlström m.fl. (s) Anmäldes att följande interpellationer framställts den 20 mars 1990/91:172 av Göran Engström (c) till statsrådet Bengt Lindqvist om barn- Riksdagen har i flera sammanhang uttryckt behovet av snabb utbyggnad Riksdagsbeslutet om de nya villkoren togs den 29 november 1990 och änd- För att barnstugor som personalkooperativ skall få statsbidrag krävs ut- Förutsättningen för att ett personalkooperativ skall driva sin verksamhet 119 Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 är att kommunen köper dess tjänster. Kommunen prövar härvid att verksam- För att en ekonomisk förening skall få bedriva sin verksamhet krävs att Det bör enligt min mening vara möjligt att ersätta detta förfarande med Det är självklart väsentligt att verksamheten drivs i ändamålsenliga loka- Med anledning av det anförda vill jag fråga statsrådet Lindqvist: 1. Kan statsrådet redogöra för motiven till den långa beredningstiden för 2. Vilka initiativ avser regeringen vidta för att beredningstiden för framta- 3. Är regeringen beredd att ta initativ till att det prövningsförfarande som 4. Avser regeringen medverka till förenklade ansöknings- och prövningsför- 5. Avser regeringen medverka till förenklad tillståndsprövning i fråga om lo- 1990/91:173 av Roy Ottosson (mp) till miljöministern om urskogar: En naturskog i Norrbotten där hela 25 hotade växtarter finns planeras nu De aktuella arterna är sådana som är knutna till gammal naturskog och 120 som inte överlever kalhyggesfasen i modernt skogsbruk. Avverkningarna in- Enligt Bernkonventionen om skydd för växter och djur och deras livsmil- Naturvårdsverket och skogsstyrelsen har upprättat listor på hotade växt- Det borde därför vara klarlagt att det krävs ytterligare åtgärder från rege- I sammanhanget har det statliga domänverket en speciell roll. Det är do- Vad gör regeringen för att se till att domänverket tar sitt naturvårdsan- Är regeringen beredd att omgående ålägga länsstyrelserna att stoppa för- Vad gör regeringen för att förhindra ytterligare nedhuggning av skogar Gäller Bernkonventionen till skydd för hotade växter och djur och deras Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Anmäldes att följande frågor framställts 121 Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 den 19 mars 122 1990/91:474 av Gudrun Schyman (v) till statsrådet Anita Gradin om Indiens Det har snart gått ett år sedan den svenska regeringen mottog en indisk Ännu har inget svar lämnats till indiska regeringen. Jag vill fråga statsrådet: Är regeringen beredd att vidta åtgärder för att påskynda överlämnandet den 20 mars 1990/91:475 av Alf Wennerfors (m) till statsrådet Lena Hjelm-Wallén om bi- I budgetpropositionen 1990/91:100 bil. 5 (utrikesdepartementet) s. 74 sä- ”Utredningens förslag om att biståndsmyndigheterna själva skall få avgöra Jag tror att statsrådets uttalande antingen är ett olycksfall i arbetet eller Vill statsrådet informera riksdagen om hur statsrådets uttalande på s. 74 i 1990/91:476 av Barbro Sandberg (fp) till statsrådet Bengt Lindqvist om den En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barn om föräl- Nu är det tyvärr så att barn kan födas med en missbildning eller handi- Vad avser statsrådet vidta för åtgärder för att underlätta för dessa föräld- 21 § Kammaren åtskildes kl. 22.50. Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. av talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 15.05, av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 9§ anf. 74 (delvis), av andre vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.52, Vid protokollet GUNNAR GRENFORS IBarbro Karlsson 123 Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Innehållsförteckning Torsdagen den 21 mars 1 § Justering av protokoll................................. 1 2§ Hänvisning av ärenden till utskott........................ 1 3 § Förnyad behandling av ärende om köp av persontrafik på järnväg 1 Trafikutskottets betänkande 1990/91 :TU33 Debatt Hugo Bergdahl (fp) Rune Thorén (c) Viola Claesson (v) Kjell Dahlström (mp) Rolf Clarksson (m) Beslut................................................ 5 4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 20 mars............................................ 6 Näringsutskottets betänkande NU23 Beslut om samlad votering................................ 8 5 § Anslag till åklagarväsendet............................. 8 Justitieutskottets betänkande JuU15 Debatt Göran Ericsson (m) Ingbritt Irhammar (c) Jan-Olof Ragnarsson (v) Krister Skånberg (mp) Bengt-Ola Ryttar (s) Beslut fattades efter 6 § 6 § Anslag till domstolsväsendet............................ 15 Justitieutskottets betänkande JuUlö Debatt Britta Bjelle (fp) Birgit Henriksson (m) Ingbritt Irhammar (c) Jan-Olof Ragnarsson (v) Krister Skånberg (mp) 124 Göran Magnusson (s) (forts. 8 §) Ajournering........................................... 26 Återupptagna förhandlingar............................... 26 7§ Muntliga frågor till statsråd............................. 26 Prot. 1990/91:83 Talmannen (välkomstanförande) 21 mars 1991 Globala miljöfrågor..................................... 26 Ingbritt Irhammar (c) Utrikesminister Sten Andersson (s) Rasism och invandrarfientlighet............................ 27 Hans Göran Franck (s) Statsrådet Odd Engström (s) Öppna arbetslösheten................................. 27 Carl Bildt (m) Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s) Kurdernas befrielsekamp................................. 28 Ragnhild Pohanka (mp) Utrikesminister Sten Andersson (s) Hjälp till utländsk valuta................................. 29 Birgit Friggebo (fp) Statsrådet Odd Engström (s) Sten-Ove Sundström (s) Utrikesminister Sten Andersson (s) ”Skattemässig vårdagjämning”............................. 29 Hugo Hegeland (m) Finansminister Allan Larsson (s) Öresundsbron.......................................... 30 Rolf L Nilson (v) Kommunikationsminister Georg Andersson (s) Budgetunderskott....................................... 31 Ivar Franzén (c) Finansminister Allan Larsson (s) Statligt ägande......................................... 31 Anne Wibble (fp) Finansminister Allan Larsson (s) Bidragsberoendet............... 32 Bo Lundgren (m) Statsrådet Odd Engström (s) Finansieringen av Öresundsbron............................ 33 Kjell Dahlström (mp) Kommunikationsminister Georg Andersson (s) Inlandsbanan.......................................... 34 Viola Claesson (v) Kommunikationsminister Georg Andersson (s) Medlemskap i EG ...................................... 34 Jan-Erik Wikström (fp) Utrikesminister Sten Andersson (s) ECU-anknytning....................................... 34 Lars Tobisson (m) Finansminister Allan Larsson (s) 125 Prot. 1990/91:83 Arbetsmarknaden i glesbygd.............................. 35 21 mars 1991 Ewa Hedkvist Petersen (s) Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s) Samhall.............................................. 36 Börje Hörnlund (c) Bron över Södertälje kanal................................ 37 Ylva Annerstedt (fp) Kommunikationsminister Georg Andersson (s) Talmannen (avslutningsanförande) Ajournering........................................... 37 Återupptagna förhandlingar............................... 37 8§ Anslag till domstolsväsendet (JuU16, forts, från 6 §).......... 38 Beslut................................................ 38 Justitieutskottets betänkande JuU15 Justitieutskottets betänkande JuU16 9§ Anslag till kriminalvården.............................. 39 Justitieutskottets betänkande JuU17 Debatt Jerry Martinger (m) Andre vice talmannen (om sammanträdets fortsättning under Lars Sundin (fp) Ingbritt Irhammar (c) Jan-Olof Ragnarsson (v) Krister Skånberg (mp) Birthe Sörestedt (s) Yvonne Sandberg-Fries (s) Sven-Olof Petersson (c) Beslut (mom. 1 och 3)................................... 64 Beslut om uppskjuten votering............................. 10 § Böter............................................ Justitieutskottets betänkande JuUlO Debatt Göran Ericsson (m) Lars Sundin (fp) Gunilla André (c) Björn Ericsson (s) Krister Skånberg (mp) Beslut skulle fattas den 27 mars Ajournering........................................... 69 Återupptagna förhandlingar............................... 69 11 § Anslag till patentväsendet, m.m......................... 69 Lagutskottets betänkande LU15 Debatt Martin Olsson (c) Elisabeth Persson (v) 126 Gösta Lyngå (mp) Rolf Dahlberg (m) Inger Hestvik (s) Prot. 1990/91:83 21 mars 1991 Beslut skulle fattas den 27 mars 12§ Anslag till bokföringsnämnden, m.m..................... 83 Lagutskottets betänkande LU17 Beslut skulle fattas den 27 mars 13 § Vissa anslag till bostads- och planadministrationen m.m...... 83 Bostadsutskottets betänkande BoUlO Debatt Bertil Danielsson (m) Erling Bager (fp) Rune Evensson (s) Beslut skulle fattas den 27 mars 14 § Anslag till allmänna samlingslokaler och till icke-statliga kultur- lokaler m.m....................................... 86 Bostadsutskottets betänkande BoUll Debatt Bertil Danielsson (m) Elving Andersson (c) Jan Strömdahl (v) Kjell Dahlström (mp) Hans Göran Franck (s) Kjell-Arne Welin (fp) Beslut skulle fattas den 27 mars 15 § Offentlighet, integritet och ADB....................... 96 Konstitutionsutskottets betänkande KU11 Debatt Stig Bertilsson (m) Hans Leghammar (nip) Kurt Ove Johansson (s) Beslut skulle fattas den 27 mars 16 § Presstöd.......................................... 105 Konstitutionsutskottets betänkande KU29 Debatt Hans Nyhage (m) Ylva Annerstedt (fp) Bo Hammar (v) Hans Leghammar (mp) Kurt Ove Johansson (s) Olle Svensson (s) Beslut skulle fattas den 27 mars 17 § Beslut om fortsatt ärendebehandling den 27 mars........... 118 18 § Bordläggning...................................... 118 19 § Anmälan om interpellationer 1990/91:172 av Göran Engström (c) om barnomsorgens utbygg- nad.......................................... 119 1990/91:173 av Roy Ottosson (mp) om urskogar........... 120 127 Prot. 1990/91:83 20 § Anmälan om frågor 21 mars 1991 1990/91:474 av Gudrun Schyman (v) om Indiens begäran om rättshjälp i Boforsaffären.......................... 122 1990/91:475 av Alf Wennerfors (m) om biståndsmyndigheter- 1990/91:476 av Barbro Sandberg (fp) om den tillfälliga föräld- rapenningen ................................... 122 gotab 98447, Stockholm 1991 128
utredningsarbetet kanske kan leda en bit på vägen.
betänkandet och yrka bifall till reservationerna 5 och 6.
har begärt att det skall införas en personnummerlag som medger att person-
nummer får användas enbart när det är tillåtet enligt lag eller förordning.
är otillräckliga. Om vi inte får majoritet för vårt förslag, tycker vi trots allt att
det borgerliga förslaget är bättre än det socialdemokratiska, som framförs i
propositionen.
vi från miljöpartiet har drivit hårt och som vi också har avgivit motioner om.
Eftersom vi har yrkat om avslag, har vi inte kunnat följa upp detta i proposi-
tionshanteringen, men vi kommer givetvis att stöda den reservation som de
borgerliga har avgivit i detta sammanhang.
bifall till den reservation som de borgerliga ledamöterna står bakom.
var faktiskt först i världen med att införa en datalag. Trots att lagen är ung
och tillkom i början på 1970-talet har den genomgått många förändringar.
syfte att modernisera datalagen. Under senare år har stora ansträngningar
gjorts för att göra det möjligt för datainspektionen att ägna sig mera åt tillsyn
över integritetskänsliga register. Att en sådan utveckling är nödvändig har vi
varit mycket överens om här i riksdagen.
år sedan och avlämnade inte mindre än fem betänkanden. Till Stig Bertilsson
vill jag säga att de flesta av DOKs tankar och idéer om en bättre lagstiftning
har efter sedvanlig beredning i regeringskansliet lett fram till riksdagsbeslut
och arbetats in i vår nuvarande datalag, och det är alla som har följt dessa
fem betänkanden från utredningsstadiet fram till datalag medvetna om. Det
visar att regeringen, i motsats till vad Stig Bertilsson sade, har tagit de data-
politiska frågorna på allvar och att regeringen har ambition att skapa en mo-
dern datalag som kan fungera tillfredsställande i en miljö där tekniken stän-
digt är i förändring.
principiella utgångspunkter för en framtida datalag. Som regeringen tidigare
utlovat kommer det fortsatta arbetet i datalagsutredningen att ske under
parlamentarisk medverkan. Vi noterar detta med stor tillfredsställelse.
reformering av datalagen skall jag fortsättningsvis endast beröra några cen-
ADB.
tion med Birgit Friggebo som första namn.
lingsbegreppet utfallit i praktiken. Efter en noggrann prövning kom vi i
DOK fram till att nya grundbegrepp inte skulle lösa några problem, utan
snarare skapa nya.
Det mest sannolika är att denna utveckling kommer att fortsätta. Enligt ut-
skottets uppfattning finns det därför ingen anledning att nu ändra begrepps-
apparaten i tryckfrihetsförordningen i fråga om ADB-upptagningar. När det
gäller frågan om författningsreglering beträffande ADB-register är inte hel-
ler skiljaktigheterna mellan partierna så stora, Stig Bertilsson, men några
synpunkter kan ändå vara på sin plats.
förflyta snabbare. Sådana krav kan man naturligtvis alltid ställa. Vi måste
dock komma ihåg att det arbete som här sker är mycket grannlaga och därför
måste det också få ta tid. Detta arbete är mycket integritetskänsligt. Om man
som Stig Bertilsson reser krav på att den enskilda människans integritetsin-
tresse skall tas till vara, bör man inte gå alltför snabbt fram, utan verkligen
låta noggrannheten gå före hastigheten.
fortlöpande arbete inom regeringskansliet som är mycket omfattande. Ut-
skottsmajoriteten anser att det inte är nödvändigt med något särskilt utta-
lande av riksdagen i denna fråga.
finns det också vissa gemensamma nämnare mellan partierna i riksdagen.
Mot bakgrund av den undersökning som DOK lät göra kan vi konstatera att
omfattningen av myndigheternas försäljning överdrivits av många. Detta har
även Stig Bertilssons partikamrater i data- och offentlighetskommittén er-
känt. Trots att undersökningen inte var så omfattande, var vi dock alla över-
ens om att en uppstramning ändå kunde anses påkallad.
kommas redan inom ramen för gällande bestämmelser. En korrekt tolkning
av nuvarande bestämmelser leder fram till att en statlig myndighet inte får
sälja personuppgifter utan stöd i lag. En myndighet kan inte själv, utan pröv-
ning av statsmakterna, besluta om försäljning. Riksdagen skall självfallet ha
möjlighet att ta ställning till myndigheternas försäljning. Ur konstitutionell
synvinkel bör det dock i första hand vara regeringens sak att bestämma om
verksamheten hos underställda myndigheter. Riksdagen kan ingripa precis
när den vill om regeringen inte skulle göra en riktig avvägning mellan olika
intressen.
vara överens om att DOKs förslag i detta sammanhang inte kan ligga till
grund för ett beslut. Remissinstanserna hade alltför stora invändningar.
integritet och
ADB
integritet och
ADB
av uppgifter ur personregister utan särskilt stöd.
skall gälla i detta fall. Jag kan upplysa Stig Bertilsson om att om det visar sig
att det behövs ytterligare riktlinjer på detta område, kan det finnas skäl att
reglera detta i verksförordningen, vilket också klart och tydligt uttrycks i
propositionen.
men inte på vilket sätt som det skulle ske. Två förslag utarbetades. Det ena
innebar en komplettering av datalagen. Det andra utformades som en sär-
skild fristående lag.
erna nu har gjort till sitt, blev hårt kritiserat av remissinstanserna. Det stora
flertalet och de verkligt tunga remissinstanserna stannade för komplette-
ringsförslaget.
Nu kan ni inte längre hävda att ni är vilseledda. Med berått mod är ni be-
redda att försvaga datainspektionens ställning och att anta ett lagförslag,
vars konsekvenser närmast är oöverblickbara.
kvenserna av ert lagförslag? Om så är fallet, är ni beredda att redovisa dem?
derna då blir?
ni då att försöka att få igenom denna lag?
Bertilsson, som försökte framställa sig som så duktig och framåt i datapoli-
tiska frågor, borde klara ut denna fråga.
möjligt, såvitt jag kan förstå, att kringgå den på ett sätt som jag tror att ni
knappast kan ha förutsett.
Den som bryter mot lagen kan straffas med böter eller fängelse upp till ett
år. Vid tillämpningen är det därför särskilt viktigt att veta vad som i lagen
menas med begreppet personnummer.
gen. I den lagen står det att personnummer anger födelsetid och innehåller
födelsenummer och, lägg märke till, kontrollsiffra. 1 folkbokföringslagen
sägs vidare att födelsetiden anges med sex siffror, två för året, två för måna-
den och två för dagen, i nu nämnd ordning. Födelsenumret består av tre siff-
ror, och den näst sista siffran är udda för män och jämn för kvinnor.
just detta sätt att identifiera personer. Andra kanske snarlika sätt att identi-
fiera människor faller däremot utanför lagens tillämpningsområde. Det in-
nebär alltså att personnummerlagen inte gäller uppgift om födelsetid och fö-
delsenummer, dvs. personnummer utan kontrollsiffra. Men födelsetid och
dana register som får ha personnummer. På det viset vågar jag påstå, Stig
Bertilsson, att lagen blir ett slag i luften.
siffra, dvs. den sista siffran i personnummret, anger det tal som siffran svarar
mot med bokstäver.
i en annan ordning än den som folkbokföringslagen föreskriver. En sådan
rad med siffror är inte personnummer, Stig Bertilsson, i lagens mening. Om
man känner till i vilken ordning siffrorna är angivna kan man faktiskt förstå
vilket personnummer som avses. Genom ett särskilt program kan man även
få en dator att förstå detta. Frågan är om ett sådant förfarande kommer att
bli straffbelagt eller inte. Jag tycker att Stig Bertilsson skall svara på den frå-
gan. Lagens ordalydelse tyder närmast på att så inte blir fallet. I de magra
förarbetena till lagförslaget kan man inte hämta någon ledning i denna fråga.
taletid börjar närma sig sitt slut, men jag skall gärna återkomma till denna
punkt. Det som jag har sagt visar helt klart att det lagförslag som de tre bor-
gerliga partierna står bakom är så ihåligt och svagt att det faktiskt vore när-
mast en skam om en lagstiftande församling skulle anta det.
11 och avslag på samtliga reservationer.
framåt i dessa frågor. Jag tror inte att jag skall slicka i mig alltför mycket av
detta beröm. Jag är inte heller säker på att Kurt Ove Johansson menade
detta. Däremot är det väl alldeles klart, och det tycker jag att den här debat-
ten visar, att det här ändå handlar om en grundläggande skillnad om hur man
ser på enskilda människors rätt till integritet, enskilda människors rätt att få
ha en privat och egen sfär.
dessa frågor om man vill skydda integriteten. Jag kan i alla fall konstatera
att utvecklingen inom detta område har gått oerhört snabbt under senare år.
Och under tiden som den gör det tycker Kurt Ove Johansson, såvitt jag för-
står, att man skall sitta still och egentligen inte göra någonting. Socialdemo-
kraterna är i alla fall inte på något sätt beredda att ta tag i dessa frågor. Jag
måste säga att de diffusa och luddiga uttalanden i stil med att man kan an-
vända personnummer om det finns andra skydd och att man skall försälja
personnummer när det finns särskilt stöd för det inte ger någon tilltro till att
socialdemokraterna vill ha en ändring till stånd i det här fallet.
vändning av personnummer som data- och offentlighetskommittén lade
fram. Såvitt jag vet lade kommittén fram två förslag utan att ta ställning.
Socialdemokraterna har förordat det ena, och de borgerliga partierna har
förordat det andra förslaget. Eftersom det under kommitténs arbete inte för-
des fram någon kritik mot detta förslag från socialdemokraternas sida, kan
jag inte förstå annat än att Kurt Ove Johansson nu efteråt på ett ganska an-
integritet och
integritet och
ADB
och dess sekretariat gjorde.
tycker att de anmärkningar som har riktats mot den är berättigade. När detta
har rättats till vill vi införa denna lag. Vi säger i vår reservation att den bör
träda i kraft den 1 januari 1992.
för att komma med ytterligare oklarheter hade försökt svara på de frågor
som jag har ställt. Jag tycker i och för sig som Stig Bertilsson att förslaget till
den särskilda lag som ni står bakom kanske är det viktigaste att diskutera här
i kväll. Jag har alltså påvisat att detta lagförslag har enorma brister. Och jag
vågar påstå att det egentligen inte kan ligga till grund för ett förståndigt be-
slut. Konsekvenserna t.ex. för datainspektionen skulle bli förödande. Jag
tror att jag vågar påstå att ett antagande av denna lag skulle sabotera datain-
spektionens arbete, eller också skulle de som tar ansvaret för en sådan lag
tvingas anställa ett stort antal tjänstemän som skulle göra det möjligt för
datainspektionen att klara av de arbetsuppgifter som man har.
klara ut ens frågan om på vilket sätt som den här särskilda lagen förhåller sig
till datalagen. Jag tycker att Stig Bertilsson skall klara ut detta, eftersom
detta är en central fråga. Jag påstår att om ni får igenom denna lag kominer
ni t.ex. att åsidosätta 6 § i datalagen. Jag tror också att ni kommer att åsido-
sätta IS § i datalagen. Jag vågar påstå att man med en sådan personnummer-
lag försvagar den nuvarande datalagen.
tier, som gör anspråk på regeringsmakten och anser sig vilja driva datafrå-
gorna på ett seriöst sätt, tar så lättvindigt på en fråga som att föreslå en sådan
datalag.
lys av hur denna personnummerlag förhåller sig till datalagen. Det är också
ett mycket viktigt moment.
klara ut dessa fyra frågor som jag har ställt.
grafer i datalagen som vår nya datalag skulle strida mot. I andra stunden sä-
ger han att om man skall klara av detta får man anställa ett mycket stort antal
tjänstemän, eftersom man annars inte kommer att kunna ta konsekvenserna
av en ny datalag.
temän. Därför förstår jag i och för sig inte den kritiken. Jag kan emellertid
lugna Kurt Ove Johansson genom att säga att innan den här lagen införs, om
vi nu får möjlighet att göra det, kommer vi att beakta den kritik som Kurt
Ove Johansson nu framför, och som också har framförts i andra samman-
vi hinner med innan vi inför denna lag.
kunna visa att vi agerar snabbare än socialdemokraterna har lyckats med un-
der många år när det gäller att skydda enskilda människors integritet i data-
sammanhang.
cip haft sex år av socialdemokratiskt styre sedan de borgerliga partierna läm-
nade ifrån sig regeringsmakten. Jag tror att jag vågar påstå att data- och of-
fentlighetskommitténs fem betänkanden - vars förslag regeringen i stort sett
till punkt och pricka har genomfört, åtminstone de flesta av dem-visar, som
jag sade i mitt inledningsanförande, att den regering som nu har regeringsan-
svaret har ett stort intresse för datafrågor och en ambition att åstadkomma
en bra datalag.
utredningen, skall titta litet grand på vad den borgerliga regeringen åstad-
kom mellan 1976 och 1982. Jag är övertygad om att den studien, vid en jäm-
förelse med vad socialdemokraterna har uträttat på dataområdet under
samma tid, kommer att göra herr Bertilsson mycket besviken.
ut en enda av dessa. Han vet tydligen inte vilka ekonomiska konsekvenser
ett sådant här lagförslag skulle kunna få. Jag lovar Stig Bertilsson att jag, när
vi börjar vårt utredningsarbete, skall visa på kostnadskonsekvenserna. Jag
tror att Stig Bertilsson kommer att bli ganska färggrann i ansiktet när han
ser konsekvenserna av detta.
är genomförd, och börja göra en massa konsekvensutredningar. I vanliga
fall, i utskottet, brukar ni ständigt och högt skrika om nödvändigheten av
konsekvensutredningar innan man antar ett lagförslag. Nu lanserar Stig Ber-
tilsson helt plötsligt ett nytt sätt att tänka. Först skall vi anta ett lagförslag,
sedan skall man göra konsekvensutredningar. Jag vågar säga att det verkli-
gen är att börja i fel ände.
att svara på mina fyra frågor. De är så centrala, att om man lägger fram ett
lagförslag, borde man kunna svara på dessa fyra frågor som jag har ställt.
Kan man inte det, tror jag att man gör klokast i att avstå från att begära
ordet.
detaljsvar som han efterlyser i debatten. Det har han nog alldeles klart för
sig. Det tror jag faktiskt. Han vet att vi inte kan klara ut alla de konsekven-
serna i just den här debatten.
av våra förslag till lagstiftning innan det blir fråga om ett ikraftträdande. Där
21 mars 1991
integritet och
ADB
manget, Kurt Ove Johansson.
integritet och
ADB
men ni kan inte svara på frågorna. Jag vet naturligtvis varför. Anledningen
är att man i.ite har gjort de konsekvensutredningar som man bör göra innan
man bestämmer sig för att genomföra en lagstiftning.
tilsson har pratat sig varm för har blivit totalt sönderskjutet av remissinstan-
serna. De tunga remissinstanserna, och datainspektionen är en av dem, har
klart sagt ifrån att på den grund som förslaget nu vilar kan man inte anta ett
särskilt lagförslag. Man vet inte ens hur en sådan här lag står i förhållande
till datalagen. 6§ försvagas, 18 § försvagas, och Stig Bertilsson ler. Det kan
man naturligtvis göra. Men detta är fruktansvärt allvarligt när man gör an-
språk på att företräda ett parti som tillvaratar den personliga integriteten
mer än något annat parti.
datalagen. Då slåss man inte för en bättre personlig integritet för den en-
skilda människan. Därför vill jag för min del avsluta den här debatten med
att säga att slutintrycket kanske blir något annat. Om det finns någon skill-
nad mellan Stig Bertilsson och mig är det den skillnaden att socialdemokra-
tin står på människornas sida, för en personlig integritet. Stig Bertilsson står
för en politik som skulle försvaga datainspektionens möjligheter att tillva-
rata den enskilda människans intressen beträffande integriteten.
instanser har varit positiva till vårt lagförslag. Det har inte varit någon föröd-
ande gemensam kritik. Det har också funnits positiva remissinstanser. Dess-
utom har vi sagt att vi accepterar och tycker att de förändringar som lagrådet
efter sin granskning har föreslagit är rimliga. Det är det grundläggande i
detta resonemang.
skulle vara det parti som i motsats till socialdemokraterna inte står på den
enskildes sida när det gäller integriteten, överlåter jag faktiskt åt den intres-
serade allmänheten att själv bedöma detta.
dets förslag, utifrån de förutsättningar som jag nu har anfört, gör inte saken
ett dugg bättre. Lagrådet har inte gjort någon konsekvensutredning av hur
det här lagförslaget ställer sig i förhållande till datalagen. Man har bara rättat
till de lagtekniska brister som förelåg när ni gick till lagrådet med detta lag-
förslag. Men alla de brister som jag har pekat på, och jag skulle kunna peka
på många fler, är fortfarande kvar.
ningen till att vi är beredda att anta det här lagförslaget är att det finns sådana
brister i den nuvarande lagstiftningen att en förändring måste komma till
stånd. Det bortser Kurt Ove Johansson alldeles uppenbart ifrån.
heller den socialdemokratiska regeringen ifrån. Stig Bertilsson skall själv
ingå i en utredning som har förberetts i två år. Skälet till denna utredning är
att man skall förnya och göra en ordentlig datalag. Man har alltså inte förbi-
sett någonting. Det Stig Bertilsson vill göra är att med sitt lagförslag försvaga
den datalag som vi för närvarande har. I stället för att fortsätta att prata om
lagförslaget borde Stig Bertilsson ta rättelse. När det har gått galet, skall man
naturligtvis erkänna det, även om det svider i skinnet.16 § Presstöd
konstitutionsutskottets betänkande
1990/91 :KU29 Presstöd (prop. 1990/91:100 delvis).
tre stödformer, nämligen driftstöd, utvecklingsstöd och distributionsstöd.
Beslutet innebar bl.a. att driftstödet till hög- och medelfrekventa tidningar i
fortsättningen skall grundas på upplaga, i stället för på pappersförbrukning,
något som rimligen måste vara en bättre och riktigare metod att beräkna stö-
det. Nu gällande stödordning är endast inne på sitt andra tillämpningsår, var-
för anledning för närvarande inte finns att vidta några förändringar i utform-
ningen.
viktig uppgift att fylla när det gäller att motverka tidningsdöd och lokala mo-
nopolsituationer på tidningsområdet. Det är naturligtvis mycket angeläget
att alternativa utbud tryggas på detta viktiga område. Vi anser att presstödet
i icke oväsentlig grad hittills har uppnått sitt syfte.
medverkar således till att anslag skall utgå. Vi anser emellertid att det är
nödvändigt att visa återhållsamhet, inte bara när det gäller kostnadsökningar
utan också rörande nuvarande kostnader, på det här området precis som på
alla andra områden, inte minst i en ansträngd ekonomi. Vi föreslår därför
att anslaget till driftstödet skärs ned med 20% i jämförelse med det som fö-
reslås i budgetpropositionen. Vi är övertygade om att denna besparing av
statsanslaget kan göras, utan att syftet med stödet därför äventyras.
föreslår vi således inte. I sammanhanget vill jag erinra om vad vi i vår kom-
mittémotion har anfört beträffande utvecklingsstödet, nämligen att det är
angeläget att följa dess utveckling i relation till en återgång till en lånefond
för pressinvesteringar.
budgetpropositionen - ett par viktiga förändringar. Det gäller dels reglerna
för utvecklingsstödet till dagspressen, dels utgivningen av taltidningar.
mensamma tryckeriinvesteringar skall kunna utgå om minst en av de sam-
verkande tidningarna uppbär årligt driftstöd. Detta innebär att även tid-
ningar med begränsat driftstöd skall kunna omfattas av utvecklingsstödet.
Så är ju för närvarande inte fallet. Utskottet tillstyrker därmed en moderat
motion.
ningen av 50 dagstidningar som taltidningar skall ses som ett slutmål för ut-
byggnaden i detta sammanhang. Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningsta-
gande, att 50 taltidningar endast skall utgöra ett delmål och att utgivningen
därför bör fortsätta. Vi anser att det behövs en fortsatt utveckling på detta
synnerligen viktiga område.
deraternas och folkpartiets representanter i utskottet har undertecknat.
att ge läsarna valfrihet, att garantera en allsidig debatt och en fri opinions-
bildning samt att förstärka och fördjupa den svenska demokratin.
stödet endast i begränsad omfattning har varit framgångsrikt när det gäller
att förhindra informationsmonopol och en koncentration inom pressen.
ningar. En tredjedel går till Malmö - till tidningen Arbetet och till Skånska
Dagbladet. 18 tidningar har en och samma ägare och får hälften av presstö-
det. Presstöd utgår till tidningar som har en hushållstäckning om både 75 och
85%.
att vi har uttryckt oss slarvigt i vår motion när det gäller presstödets framtid,
vilket kan ge upphov till feltolkningar. På något ställe talar vi om en total
nedtrappning. Men vårt yrkande handlar alltså om en successiv nedtrapp-
ning, vilket framgår av hemställan. I ett första steg, anser vi, bör en nedskär-
ning med 20 % kunna göras. Detta skriver vi i reservation nr 1, som jag här-
med yrkar bifall till.
förändras för att de syften skall kunna uppnås som jag har redovisat i inled-
ningen. Det gäller ju att komma till rätta med de avarter som nu finns och
att i stället stimulera till en sund press.
sådan efterlystes också i direktiven till dagstidningskommittén och i remiss-
gen inte ett dugg intresserad av att skattebetalarnas pengar används så effek-
tivt och rationellt som möjligt. Regeringen är bara intresserad av att med
centerns hjälp få så mycket pengar som möjligt till den socialdemokratiska
maktapparaten.
demokratiska partiet och LO äger hälften var av A-pressen - ägare som
mycket väl kunde ha tagit sitt ägaransvar och garanterat tidningarnas fortbe-
stånd, om man nu var angelägen om att ge läsarna valfrihet. På tio år har det
tillsammans blivit inte mindre än 3 miljarder kronor till de här ägarna!
fekter på dagstidningsbranschen, vilket tydligt framgår av en rapport som
civilekonom Cecilia Stenshamn nyligen har lagt fram vid Näringslivets me-
diainstitut. Många tidningar har anpassat sig till rådande regler med det enda
syftet att få så mycket som möjligt i bidrag.
de här skapat ett kroniskt beroende och att de inte har något som helst incita-
ment när det gäller att göra verksamheten lönsam. Med fog kan man påstå
att presstödet, som detta hittills har varit konstruerat, gynnar olönsamma
tidningar på bekostnad av effektivt skötta sådana. Tyvärr finns det ingenting
som tyder på att den nya konstruktionen skulle ha en annan effekt.
ner - dvs. när en specialupplaga av en tidning ges ut på annan ort. Hur detta
stöd har hanterats har också uppmärksammats av dagstidningskommittén
som skriver att specialdefinitionerna av vad som betraktas som edition, har
fått en sådan utformning att de i sin tur gett upphov till följdverkningar, vilka
måste betraktas som tämligen tvivelaktiga.
passa verksamheten efter presstödsreglernas utformning torde sålunda i
flera fall ha lett till redaktionella dispositioner som knappast varit ett uttryck
för en normal journalistisk materialvärdering utan i stället får hänföras till
vederbörande tidnings behov av att uppnå en viss kvantitet ”eget stoff”.
för en förändring och modernisering av tidningsproduktionen. En oerhört
snabb modernisering och effektivisering kan följas i andra delar av världen.
Men i Sverige har vi knappt kommit i gång i det avseendet.
görs på mycket angelägna områden är det, anser vi i folkpartiet liberalerna,
utmanande att låta ett ineffektivt och kostnadsuppdrivande system fortsätta
helt ograverat.
fande presstödet, som skall stimulera till en klok hantering av våra skatte-
pengar samt medverka till den teknikförändring som är nödvändig och till
att målen - det gäller då alltså att få bredd och mångfald, en allsidig debatt
och en fri opinionsbildning - kan uppnås. Man skall inte förledas att tro att
demokratin blir bättre, mer utvecklad och fullödig, bara för att man med
mer än 10 kr. av våra skattepengar subventionerar varenda exemplar av en
fådagarstidning.
är riktigt att hälften av presstödet skall gå till tre tidningar. Garanteras en
mångfald när en tredjedel av presstödet går till två tidningar i Malmö? Och
garanteras medborgarna verkligen en allsidig debatt och en fri opinionsbild-
ning när 18 tidningar har en och samma ägare och får hälften av presstödet?
förmån för en uppräkning av stödet till lättläst litteratur. Jag yrkar således
bifall också till reservation nr 4.
utskottets hemställan i betänkandet.
Annerstedt. Äntligen har jag fått en förklaring till den språkliga innovatio-
nen ”total nedtrappning” och till vad den betyder när det gäller presstödet.
På två eller tre utskottsmöten har jag försökt att få en förklaring från folk-
partiet till vad detta med en total nedtrappning av presstödet egentligen in-
nebär. Är det en folkpartistisk synonym till ”ett avskaffande av presstödet”?
Först i dag har jag alltså fått ett svar på den frågan. Ylva Annerstedt har ju
nu upptäckt att man har använt sig av en felaktig formulering. Det är inte en
total nedtrappning som avses, utan man avser en successiv nedtrappning. Jag
har, som sagt, frågat på flera utskottsmöten vad som menas. Jag har sagt att
det skall framgå av betänkandet om man menar att det skall vara ett avskaf-
fande.
svenska språket eller om det handlar om ett vittnesmål om folkpartiets totala
okunnighet om presspolitiska frågor. Jag tycker att det senare skulle vara
mera illavarslande. Men jag misstänker att det förhåller sig på det sättet.
I folkpartiet vet man ju inte riktigt vad det är man talar om när det gäller
presstödsfrågor.
å ena sidan de tidningar som är effektivt skötta och som inte uppbär press-
stöd - icke presstödsberoende tidningar är alltså effektiva - och å andra sidan
presstödstidningar, som är ineffektiva. Det finns ingen sådan koppling,
tvärtom. Det är ofta så, att mycket vinstrika tidningar som tjänar stora
pengar, inte alls drivs effektivt. Det är monopoltidningar som kan kosta på
sig en ganska orationell drift och inte alls har tagit till vara den moderna tek-
niken. Å andra sidan finns det tidningar som uppbär presstöd och har det
svårt men som har använt presstödet för att i hög grad effektivisera sin verk-
samhet. Det finns över huvud taget ingen sådan koppling som folkpartiet här
talar om.
på många år. Det är många tidningar som nu ligger illa till. Det gäller många
A-presstidningar men även en hel rad borgerliga tidningar, bl.a. Svenska
Dagbladet. En orsak är den katastrofala annonskonjukturen, som har inne-
burit mycket stora inkomstminskningar under det senaste året.
Torekull, som berättade för mig vilka problem Svenska Dagbladet har med
ter men Svenska Dagbladet är naturligtvis mera sårbart.
moderater få igenom ert förslag - det vet ni att ni inte får; det är ett förslag
som Gustaf von Plåten på Svenska Dagbladet och många andra har bl.a. po-
lemiserat mot - kommer Svenska Dagbladet att dö. Jag fruktar att Svenska
Dagbladet ändå befinner sig i en mycket svår situation och jag är rädd för att
tidningen inte kommer att klara sig. Jag hoppas att den kommer att klara
sig, för jag vill ha en mångfald av röster i den svenska pressen.
konsekvenser för mångfalden och öppenheten i den svenska pressen. Ni gör
det dessutom i en situation när vi kommer att införa TV-reklam. Vi har re-
dan TV-reklam från rymden som i hög grad påverkar tidningspressen. Till
detta skall alltså läggas den katastrofala annonskonjunkturen. Som bekant
lever tidningarna i hög grad på annonser. I detta läge kommer ni helt meka-
niskt dragande med en minskning på 20%.
ni talar om, och då är jag rädd, för då tar ni medvetet en likriktning och en
ytterligare monopolisering av den svenska pressen. Det vill jag inte vara med
om.
viktigt och centralt för den svenska opinionsbildningen. Utan mångfald i
pressen och utan möjligheter att i olika organ kunna uttrycka sin vilja oavsett
om man tillhör en grön, röd eller blå rörelse, befarar tryckfriheten och opi-
nionsbildningen att beskäras ordentligt.
getar, där vi tar med de stora belopp som det här handlar om. Vi tycker dock
att det är oerhört viktigt och centralt att tillskjuta pengar för att få en vitalise-
ring av debatten. Dess värre står väl inte alla tidningar för detta. Men den
mångfald som ändå finns i intresseinriktningar i tidningar gör att vi tycker
att det är viktigt att stödja detta. Skulle man dra undan möjligheterna, som
folkpartiet och moderaterna nu med raska tag försöker göra, är vi rädda för
att den fria opinionsbildningen kommer att få det ännu svårare än i dag.
partiet använder sig av i sina motioner. Man vet tydligen inte själv vad man
menar med successiv eller total avtrappning. Det är emellertid skönt att vi
har fått ett besked i dag, eftersom vi inte har kunnat få det under utskotts-
sammanträdena. Det kan vara bra att man vet vad man talar om i sina egna
motioner och att man kan förklara det när det ställs raka frågor i utskottet.
Det var ännu mer oroväckande i de diskussioner vi hade i utskottet, än vad
vi har fått reda på i dag av Ylva Annerstedt.
som utskottet har gjort när det gäller taltidningar. Regeringen har i proposi-
tionen gått ifrån utskottets tidigare fastställda linjer. Vi rättade till detta i full
enighet i utskottet, och jag ser med tillfredsställelse att så har gjorts.
är mycket viktig och central för att även de som har svårt att läsa och är för-
ståndshandikappade får del av det tryckta ordet och kan följa med i debatten
och utvecklingen i det svenska samhället eller världssamhället över huvud
taget.
i världen där man läser mest tidningar. Läsundersökningar som gjorts visar
att nio av tio svenskar regelbundet läser en dagstidning ungefär en halv
timme varje dag. Det är faktiskt en siffra som stått sig genom åren.
ningar trots ökad konkurrens från andra medier har lyckats med att hålla
sina ställningar. Uvecklingen av främst nya etermedia har hittills inte nämn-
värt rubbat dagspressens positioner på läsarmarknaden. Att det förhåller sig
så beror naturligtvis på att vi i Sverige sedan många år har ett väl fungerande
statligt stöd till pressen.
centrala mediet för den debatt som håller demokratin levande. Det var där-
för med stor ti 11 fredsställesle som vi konstaterade att en betydande majoritet
här i riksdagen för ungefär ett år sedan ställde sig bakom regeringens press-
politiska proposition, som byggde på dagstidningskommitténs förslag. Där
finns ett nytänkande, Ylva Annerstedt, som syftar till att göra det möjligt för
svensk press att utvecklas i ett samhälle med hårdnande mediakonkurrens.
läggande demokratiska friheter, främst informations-, åsikts- och yttrande-
friheterna. Mångfalden inom dagspressen är en omistlig del av detta.
ut. Moderaterna och numera också folkpartiet tillhör dem. För moderaterna
är mångfalden inom dagspressen stötande, om man skall tro vad de själva
skriver. Att moderaterna tycker så är inte häpnadsväckande. De har sedan
länge hävdat den uppfattningen.
tillbaka, totalt förändrade synen på presstödet. Med hull och hår och mer
därtill har folkpartiet svalt moderaternas reaktionära presspolitiska syn. I
folkpartiets Sverige har pressens mångfald inte längre någon tyngd.
till det fria ordets dödgrävare?
miska problem. Botten har gått ur annonsmarknaden. Januari månad blev
en svart månad för dagspressen. Annonsraset fortsatte. Med en volym-
minskning på nära nog 15 spaltkilometer blir inkomstbortfallet hisnande.
nom att skära ned driftstödet med 20 % som en första etapp, skulle vara rena
dödsstöten för många betydande tidningar och pressröster i demokratins
tjänst. Tillsammans står folkpartiet och moderaterna för en ansvarslös pres-
spolitik. Så tycker numera också många av era partivänner ute i samhället
som har stor kunskap om pressens betydelse i ett demokratiskt samhälle.
lar den uppfattningen. Folkpartiet har faktiskt med sin partimotion lyckats
bäst med att göra denna vulgärdebatt till sin. Påståenden - som Ylva Anner-
stedt var inne på - om att presstödet snedvrider konkurrensen saknar täck-
ning.
dagspressens samlade intäkter. Sakligt sett kan det därför inte hävdas att
konkurrensen därigenom snedvridits.
skulle vara lika viktig när vi har så mycket växande mediautbud i form av
radio, kabel- och satellit-TV m.m. tillhör inte heller en seriös debatt.
skulle det få oerhörda negativa konsekvenser. Det finns, Ylva Annerstedt,
en person med stor kunskap i pressfrågor. Den personen har beskrivit den
situation som skulle uppstå därest er partipolitik skulle bli gällande. Den
mannen heter Gustaf von Plåten. Det är inte vilken person som helst. Det
är en f.d. chefredaktör på Svenska Dagbladet men en mycket kunnig person
i pressfrågor. Han skriver så här, och det skulle kunna bli scenariet av folk-
partiets presspolitik. Jag citerar Gustaf von Plåten:
politisk rikstyckare, Arne Ruth som kulturgeneral - styrd av ingen utom
vänstergänget på den ena sidan - och Sven-Ivan Sundqvist som marmelad-
frallans ende börs- och företagsanalytiker, läst av alla, betvivlad av mången,
emotsagd av ingen, detta är för många en mardröm.” Det är så sant som det
är sagt.
en politisk målsättning. Borde inte detta mana till eftertanke och en ompröv-
ning av folkpartiets presspolitiska linje, Ylva Annerstedt?
nerstedt skall svara på den frågan i dag. Begrunda den i stället och ge mig
ett genomtänkt svar när vi möts i en presspolitisk debatt nästa gång!
som växer fast i sitt presstöd och inte produceras rationellt. Den myten kan
också avlivas. Jag kan försäkra Ylva Annerstedt att de undersökningar som
gjorts under 80-talet visar att myten just är en myt och saknar substans. Jag
skall gärna se till att Ylva Annerstedt får ta del av dessa undersökningar.
situation inte sparar på presstödet. Sett från den utgångspunkten framstår
det som mycket egendomligt att man inte angriper den verkligt stora stödka-
kan till pressen. Värdet av momsbefrielsen och annonsreduktionen - och nu
tycker jag att Ylva Annerstedt alltså skall lyssna - var drygt 1 500 milj.kr.
1989. Det paradoxala är: ju mera marknadsintäkter ju mera subvention.
nerna till dagstidningarna att göra ingreppen på den stora kakan som jag ta-
lade om? Här finns ju minst tre gånger så stort utrymme för sparnit. Det
skulle kunna göras utan att mångfalden inom dagspressen blir lidande.
så farligt. Dagens Nyheter dör inte av att mista några miljoner.
Ylva Annerstedt, om att de förstatidningar som inte behöver ekonomiskt
stöd skall slippa momsbefrielse och annonsskattereduktion. Detta för att
leva upp till moderaternas motionskrav om att det måste anses som stötande
i dagens samhällsekonomiska läge att några besparingar här inte sker.
framtid att pröva sådana åtgärder? Då skall jag gärna ställa upp.
téns betänkande innefattade ett nytänkande inom presstödet som kan vida-
reutvecklas. Mycket återstår att göra för att effektivisera tidningarnas pro-
duktion. Dagspressen har det mesta ogjort, det kan jag hålla med om, åtmin-
stone när det gäller rationell arbetsorganisation.
ningsvis kommer höstens val inte att ändra på detta. Samhället behöver en
livskraftig dagspress och dagspressen behöver samhällets stöd. Ett väl funge-
rande presstöd är en garanti för mångfald och ett värn för demokratin. Det
är värden som vi skall slå vakt om. Vi socialdemokrater kommer att göra det
med all den kraft som vi förmår.
den andra här i kväll betonande sin egen förträfflighet och andras eländiga
dålighet.
penbarligen inte tagit del av vårt ställningstagande i konstitutionsutskottet.
Han har heller inte lyssnat på vad jag sade i mitt anförande för en stund se-
dan. På annat sätt kan man inte tolka hans utfall mot oss moderater.
anslaget till utvecklingsstöd. Vi har gått med på 360 milj.kr. av föreslagna
440 milj.kr. till driftstödet. De ca 80 milj.kr. som vi sparar betyder total död
för allt vad press heter om man skall tolka Kurt Ove Johansson. Det är just
de sista 80 miljonerna som betyder allt. De tidigare 360 miljonerna betyder
inte någonting i sammanhanget. Begriper inte Kurt Ove Johansson själv hur
ihåligt det resonemang som han för är?
och vi har också tagit ställning till att anslag skall utgå till pressen, men vi
har i ett kärvt ekonomiskt läge ansett att det var nödvändigt att spara även
på detta område, liksom på alla andra områden.
son och socialdemokraterna när det gällde anslaget till knattefotbollen för
några år sedan. Det innebar en besparing på 50 milj.kr. Nu drabbas hela
idrotten av Kurt Ove Johansson och hans parti med besparingar på 500
milj.kr.
för 360 milj.kr. inte betyder någonting, men 440 milj.kr. betyder allt.
värna om vår yttrandefrihet och att mångfalden är en omistlig del av vår
demokrati. Jag instämmer helt och fullt med Kurt Ove Johansson.
blemen, Kurt Ove Johansson, är att detta icke är fallet i dag. Hälften av de
500 miljonerna går till tre tidningar och en tredjedel går till Malmö. Det här
är väl inte någon mångfald och en fri debatt och opinionsbildning? Vi menar
att presstödet får se annorlunda ut om det skall uppfylla de mål som var av-
sikten från början.
Visst har den det. Det finns ett antal rapporter som visar detta. Jag citerade
ett par av dem. Jag rekommenderar Kurt Ove Johansson att läsa rappor-
terna.
veckling skulle ha bromsats upp på grund av presstödet. Men det är inte sant.
I Sverige går teknikutvecklingen på detta område långsammare än på de
flesta andra håll, och det beror på utformningen av det presstöd som vi har.
Detta säger också företrädare för branschen.
när företrädare för de tidningar vi besökt sade just det. En av dem sade så
här: ”Tidningsbranschen i Sverige har varit sämre än i andra länder när det
gäller att utnyttja den nya teknikens rationaliseringsvinster. Möjligen kan
det bero på att det inte har varit nödvändigt på grund av det generösa press-
stödet att ständigt bevaka sina kostnader och ta till vara teknisk utveckling.”
Det här redovisas också i det flertal rapporter som är gjorda på området.
gäller att försöka förklara bort det faktum att den socialdemokratiska pres-
sen får en så stor del av det presstöd som vi har. Han svarade inte på en enda
av de frågor jag ställde. Tycker Kurt Ove Johansson att det äf riktigt att tre
tidningar skall ha halva presstödet? Tycker Kurt Ove Johansson att mångfal-
den garanteras, när en tredjedel av presstödet går till två tidningar i Malmö?
det gäller de tre storstadsområdena.
pressen, allt annat är dött och utslaget. Vill Ylva Annerstedt ha en situation
där familjen Wahlgren är ensam i Malmö och familjen Bonnier är ensam i
Stockholm? Det är ju den situationen ni försöker provocera fram med era
förslag. Det blir effekten av förslagen.
områdena är ur opinionsbildningssynpunkt väldigt viktiga. Ett område är re-
dan överlämnat till en enda familj. Ylva Annerstedt tycker att också Stor-
stockholm och Stormalmö skall överlämnas till varsin familj. Jag är inte
ett uttryck för liberal öppenhet och liberal mångfald.
stödet rör vi inte-80 miljoner tror jag att det är. Nej, tacka för det! Distribu-
tionsstödet tillfaller ju i allt väsentligt de stora och rika tidningarna. Lejon-
parten av det stödet går inte till de tidningar som går med underskott, de
svaga tidningarna. Lejonparten går till de rika tidningarna - Dagens Nyheter
och en rad förstatidningar.
tagas. Det är en gammal moderat paroll.
Ja, det har jag naturligtvis gjort. Det är därför jag är så fruktansvärt upp-
rörd. Jag vet ju att botten har gått ur annonsmarknaden och att tidningarna
har förlorat en väldig massa av sina inkomster. Att i det läget ytterligare
lägga sten på börda med en 20 % neddragning av presstödet är att ta död på
de tidningar som har det svårast i samhället.
besparingar. Men varför kan vi inte då diskutera besparingar där det är lät-
tast att göra dem utan att det drabbar mångfalden? Som jag sade i mitt inled-
ningsanförande, tillfördes tidningarna år 1989 genom befrielsen från moms
och lättnaden på annonssidan ungefär 1 500 milj.kr. Det är tre gånger mer
än det belopp som själva presstödet utgör i propositionen.
ge oss på den stora kakan på 1 500 milj.kr., något som i och för sig naturligt-
vis kommer att drabba tidningar som Expressen, Dagens Nyheter och en del
rika moderata tidningar men inte skulle drabba de tidningar som vi vill ha
kvar för åsiktsfrihetens och mångfaldens skull. Det är ju det som är den prin-
cipiella skillnaden i jämförelse med den nedskärning som ni nu föreslår.
de tre tidningarna. Jag tror att jag skulle kunna ge Ylva Annerstedt ett bra
svar som hon kunde fundera över i sin studerkammare. Hur mycket får Da-
gens Nyheter av de 1 500 miljoner som jag pratar om? Jo, 1989 fick Dagens
Nyheter 198 milj.kr. som en direkt subvention från samhällets sida. Expres-
sen fick samma år 181 milj.kr.
tillsammans fick 380 milj.kr. Det skall jämföras med att A-pressgruppens 20
tidningar erhöll ett direkt presstöd på 370 miljoner, alltså 10 milj.kr. mindre.
Är inte detta någonting att betänka, Ylva Annerstedt?
kan tänka sig att göra besparingar, vare sig på det här området eller på andra
områden. Det är typisk socialistisk politik. Hade vi haft en ordentlig ekono-
misk politik under de senaste åtta eller snart nio åren och inte den eländiga
tredje vägens ekonomiska politik, hade förutsättningarna för alla företag,
inkl, tidningsföretagen, varit helt andra än vad de är i dag.
Han vill med andra ord straffa de tidningsföretag som lyckas sälja annonser.
Om man skulle genomföra de ändringar som Kurt Ove Johansson vill ha,
skulle det dessutom bli ett krångel och kineseri utan motstycke. Kurt Ove
Johansson vill, förmodar jag, höja reklamskatten från nuvarande 4 till
10—11 %. Han vill ta bort fribeloppet. Reklamskatten har redan höjts en
gång från 3 till 4 %.
men om han inbillar sig att skattehöjningar löser landets inkl, tidningarnas
ekonomiska problem, då är Kurt Ove Johansson mer ute och reser än vad
man kunde ana.
andra tidningar än ont dem som står socialdemokraterna nära, och det må
vara honom obetaget att göra det. Men det är ju ändå så att på tio år har det
slussats mer än 3 miljarder kronor till de socialdemokratiska tidningarna.
ställt sig frågan varför det går så dåligt för de socialdemokratiska tidning-
arna. Det måste ju finnas ett skäl till att folk väljer att köpa och läsa de andra
tidningarna på orten än de socialdemokratiskt styrda tidningarna. På många
orter har socialdemokraterna den politiska makten. Det bör alltså finnas en
majoritet av socialdemokrater på de orterna. Varför köper de inte de social-
demokratiska tidningarna?
kan påstå att jag har pratat bara om socialdemokratiska tidningar. Jag har
stått här som talesman för alla de tidningar i samhället som behöver presstöd
för att kunna överleva, därför att de gör ett arbete i demokratins tjänst.
år, som för andra tidningar som behöver presstöd för att kunna överleva. Så
den beskyllningen kan inte Ylva Annerstedt fortsätta med.
rig kan tänka mig att spara. Men jag har sagt till Nyhage två gånger att jag
är beredd att ta upp en diskussion med er om hur vi skall kunna spara. Men
då skall vi spara där det är lättast att spara utan att det drabbar mångfalden.
Då skall man naturligtvis ge sig på det område där det finns tre gånger så
stora möjligheter att spara, nämligen de 1 500 miljonerna som jag talade om
förut.
Ylva Annerstedt reagerar därför att 20 stycken A-presstidningar som behö-
ver det får 370 milj.kr. i presstöd. Men att två tidningar, Dagens Nyheter
och Expressen, får samhällssubventioner med 10 miljoner mer, trots att de
ekonomiskt går bra och med vinst, det är väl ingenting, tycker Ylva Anner-
stedt.
tidningar, att ta min utsträckta hand och diskutera de 1 500 miljonerna.
presstödet. Jag liar deltagit i denna debatt i årtionden. Jag har också deltagit
i det utredningsarbete som har föregått presstödet och dess införande.
massmediepolitik som vi står för här i Sverige. För det första innebär den att
vi slår vakt om den redaktionella friheten. I det fallet skyddar vi tidningarna
mot staten och statens ingripanden, något som man har oerhört tråkiga erfa-
renheter av i auktoritära länder. Det är mycket positivt att vi har en så liberal
tryckfrihetslagstiftning. Jag är stolt över att vi detta år också skall besluta om
en ny yttrandefrihetsgrundlag.
ställer sig på läsarnas sida och ökar tidningsläsarnas frihet att välja tidning.
Jag vill säga till Ylva Annerstedt att de lågtäckningstidningar som får press-
stöd kämpar på en marknad, öppet mot förstatidningarna. Den som t.ex. i
den här staden köper Svenska Dagbladet har gjort det i ett fritt val mellan
t.ex. Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Staten ställer sig då på den
läsarens sida, när man utformar presstödet så att denna valfrihet bevaras.
nonsmarknaden. Det skall inte vara annonsörerna som skall strypa möjlig-
heterna för läsarna att ha ett fritt val. Jag tycker att det är oerhört viktigt att
Sverige, Norge och Finland, i motsats till många andra länder, med en sådan
presspolitik har kunnat uppehålla en mångfald.
gång betona mångfaldens betydelse för demokratins funktioner. Vilka funk-
tioner handlar det då om och varför är det så viktigt med mångfald? Jo, för
det första därför att det är viktigt att vi har tidningar som förmedlar nyheter
på ett allsidigt sätt. För det andra är det viktigt att vi har tidningar som kom-
menterar det politiska skeendet. För det tredje är det viktigt att vi har tid-
ningar som är gårdvarar, som har en ”watch dog”-uppgift, en kritisk grans-
kande uppgift i det demokratiska samhället. Slutligen är det viktigt att vi har
tidningar som svarar för funktionen att förmedla kontakter mellan grupper
i det demokratiska samhället. Därför tycker jag att det är fel när man säger
att det skall bli ett slut på den presspolitiken som har byggts upp här i Sve-
rige. Jag tyckeratt det tvärtom finns anledning att slå vakt om den. Det inne-
bär inte att man inte skall göra förändringar.
om friheten för den redaktionella verksamheten och läsarnas valfrihet.
socialistiskt maner. De s.k. besparingar han föreslår och förordar är ingen-
ting annat än skattehöjningar i kombination med krångel och kineseri. Men
t.o.m. Kurt Ove Johansson borde väl ändå ha insett vart det har burit iväg
med den högskattepolitik som det socialdemokratiska partiet och regeringen
har drivit under alltför många år nu, vart det har burit iväg med företagsam-
heten i Sverige, inkl, pressen. Är verkligen konsekvenserna av högskattepo-
litiken någonting som vi har att åstunda? Vi måste ju tvärtom arbeta efter
ken som vi moderater eftersträvar.
ner kan detta icke innebära en total död för pressen. Kurt Ove Johansson
har inte givit mig besked om detta ännu - jag förutsätter att jag får det i hans
nästa inlägg i debatten.
vill jag säga att vi alla är överens om hur oerhört viktigt det är med en obun-
den, fri press med mångfald. Det slår vi moderater verkligen vakt om.
Kurt Ove Johansson talar sig så varm för. Jag instämmer helt med honom.
Men tycker Kurt Ove Johansson verkligen att det är mångfald när en ägare
får hälften av presstödet?
tidningar som går bra. Jag skulle vilja fråga om det också gäller de s-tid-
ningar som först lämnar miljoner i koncernbidrag till A-pressen och sedan
får presstöd. Det är inte bara förstatidningar som får presstöd. Det är också
tidningar som har en täckning av hushållen på 75-85 % som får presstöd.
Sådana förhållanden måste väl få också Kurt Ove Johansson att tänka en
tanke.
tidningarnas roll i dag faktiskt är något annorlunda än för bara fem år sedan.
I dag har vi inte något informationsmonopol någonstans. Vi får information
från en lång rad sändare. Vi kan titta på uppåt 30—40 TV-kanaler. Vi har en
stark fackpress, radio, närradio och lokalradio.
främst tidningarna som står för nyheterna i dag. En allt mindre skala männi-
skor får sina nyheter från tidningarna. Där får man de kommentarer som är
viktiga och intressanta och angelägna att slå vakt om.
ekonomiskt läge. När vi drar ned på angelägna områden som vård och om-
sorg, de mest fundamentala behoven hos människor, får faktiskt också pres-
sen se om sitt hus och göra de rationaliseringar som i mycket stor utsträck-
ning återstår att göra. Jag har också talat för ett förändrat presstöd, ett press-
stöd som inte medverkar till ägarkoncentration och specialstöd till vissa
ägarkonstruktioner.
ningarna inte kommer med några nyheter, kan man naturligtvis förstå att
folkpartiet skriver en sådan motion som partiet har gjort. De vill i princip
successivt ta bort presstödet. Det är precis det scenario som Gustaf von Plå-
ten har varnat för, med tidningsmonopol och DN som det enda som står till
buds vid frukostbordet.
några ord till Hans Nyhage. Jag tycker att det finns stor anledning för en
har skrivit. Han pekar t.ex. i sin artikel i Svenska Dagbladet i går på att det
bland moderaterna finns många motståndare till presstödet. Men han frågar
också om det är troligt att partiet, om man skulle leda en borgerlig regering,
skulle rösta igenom en åtgärd som snabbt skulle beröva partiet den enorma
tillgång som en visserligen obunden men dock moderat rikstidning med stor
upplaga ir.nebär. Han tror för sin del att den moderata partiledningen i det
läget skulle var beredd att försvara ett presstöd.
vet slutligen - finns inte där ett kompakt motstånd mot statliga subsidier?
Förvisso. Å andra sidan har jag ett starkt minne av alla de näringslivets topp-
män som jag lyssnat till under många år i Svenska Dagbladets styrelse.
på egna kommersiella ben. Före sammanträdena och efter dem. Under dis-
kussionerna på våra möten har däremot den stående - eller i vart fall ständigt
återkommande - frågan varit: Hur går det med presstödet? Finns det nån
chans att öka det? Det är väl ingen risk att det försvinner?”
när vi möts om ett år i en ny pressdebatt.
också ha möjligheter att få färska lokala nyheter tidigt på morgonen - om
inte socialdemokraterna var så negativa till en fri lokal TV. Vi skulle då
kunna komplettera nyhetsutbudet på morgonen med den typen av informa-
tion.
med 20%, och jag har tidigare givit skälen härför. När man på alla andra
angelägna områden i samhället måste dra ned, måste faktiskt också pressen
göra det. Det finns fortfarande ganska mycket att göra när det gäller rationa-
liseringar och effektiviseringar, vilket ju också vitsordas av företrädare för
branschen. Sverige har inte hängt med i den tekniska utvecklingen, och det
är angeläget att Sverige gör det. Mångfald och fri opinionsbildning tillfreds-
ställs faktiskt inte med den typ av presstöd som vi har i dag.17 § Beslut om fortsatt ärendebehandling den 27 mars
num onsdagen den 27 mars.18 § Bordläggning
på vårdområdet m.m.
folkpension19 § Anmälan om interpellationer
omsorgens utbyggnad:
av barnomsorgen. Senast den 1 januari 1991 har också möjlighet öppnats
för kommunerna att lämna statsbidrag till personalkooperativa barnstugor.
Trots att detta är ett prioriterat område verkar myndigheternas agerande
vara föga inriktat på att anpassa sig till riksdagens beslut.
ringen i statsbidragsförordningen kom från trycket den 17 december. Trots
att regeländringen trädde i kraft den 1 januari hade socialstyrelsen så sent
som i mitten av mars ännu inte lyckats få fram sina tillämpningsföreskrifter.
över de villkor som ges i författningen dels att verksamheten är prövad och
godkänd av länsstyrelsen, dels att den juridiska personen är registrerad och
godkänd i samma instans, dels att yrkesinspektion och brandmyndighet har
godkänt lokalerna från miljö- och brandskyddssynpunkt.
heten bedrivs enligt de intentioner som ges för barnomsorgen. Att härut-
över ha en särskild prövning via länsstyrelsen framstår enbart som en byrå-
kratisk klåfingrighet som bygger på ett grundläggande misstroende mot
kommunerna inom socialstyrelsen.
den är regisirerad vid länsstyrelsen. Föreningen får således inte inleda sin
verksamhet dessförinnan. Registreringsförfarandet tar i Stockholm - som
har de svåraste problemen inom barnomsorgen-cirka nio månader. I många
andra län är tiden minst sex månader.
smidigare procedurer. Exempelvis borde föreningen på samma sätt som ak-
tiebolag eller handelsbolag under bildande kunna medges rätt att påbörja sin
verksamhet så snart ansökan om registrering är inlämnad.
ler. Visst mått och viss sans i denna prövning synes dock angelägen. Det före-
kommer t.ex. att berörd myndighet - yrkesinspektionen - ansett sig behöva
göra förnyad prövning av verksamhet som har övergått från drift i kommunal
regi i godkända lokaler till föräldrakooperativ. Vidare förekommer att loka-
ler som är godkända för skolans lågstadium plötsligt har underkänts när man
velat använda delar av lokalerna för en med skolan integrerad förskoleavdel-
ning.
framtagande av tillämpningsbestämmelser för riksdagens beslut om stats-
bidrag till personalkooperativa barnstugor?
gande av tillämpningsbestämmelser i motsvarande situationer skall för-
kortas?
sker av verksamheten vid personal- och föräldrakooperativ skall förenk-
las?
faranden vid bildandet av ekonomiska föreningar?
kaler och arbetsmiljö i situationer där redan tidigare godkända lokaler
överförs till annan huvudman?
huggas ner av domänverket. Detta uppger organisationen ”Steget före”.
Samma organisation har tidigare funnit hotade växtarter i andra naturskogar
i Norrbotten, anmält förekomsterna till de berörda skogsägarna och myndig-
heterna, men ändå har skogarna i flera fall huggits ner. Så gott som varje
vecka förstörs lokalerna för utrotningshotade växt- och djurarter!
nebär därför att de slås ut.
jöer skall hotade arter och deras livsmiljöer skyddas. Sverige har skrivit på
konventionen. Det borde innebära att nedhuggning av naturskogar med do-
kumenterat hotade växtarter inte skall kunna tillåtas i Sverige. Ändå har det
nyligen skett, och ytterligare sådana nedhuggningar planeras av bl.a. det
statliga domänverket.
och djurarter i de svenska skogarna. Det har föregåtts av ett omfattande ve-
tenskapligt arbete och inventeringar i hela landet under en lång tid. Dessa
listor har publicerats i instruktiva böcker med bilder, instruktioner om vilken
hänsyn som måste tas, förekomst och kartor osv. Omfattande informations-
material har tagits fram för skogsägare och skogsvårdsstyrelser. Kurser för
såväl skogsägare som anställda i skogsföretag har sedan ett antal år hållits i
ämnet. Just nu pågår kampanjen ”Rikare Skog” i samma syfte. Behovet och
vikten av att skydda hotade arter och deras miljöer måste alltså anses vara
väl kända av alla berörda. Nedhuggning av skogar med dokumenterat ho-
tade arter kan därför inte ursäktas - i synnerhet inte då de ansvariga dess-
utom fått en särskild dokumentation för de aktuella skogarna. Ändå huggs
dessa skogar ner!
ringens sida såväl vad gäller lagstiftning som anvisningar till ansvariga myn-
digheter.
mänverket som i hög grad gör sig skyldigt till brott mot Bernkonventionen.
Det är domänverket som går in och hugger ner urskogar och naturskogar
med mycket stora skyddsvärden. Så är fallet när det gäller de fjällnära sko-
garna, och det gäller uppenbarligen även skogarna i Norrbottens inland. Det
omvända borde i stället vara regel! Det är ju staten som har skrivit på Bern-
konventionen och stiftat lagar för naturskydd, och då måste i rimlighetens
namn även statens företag följa dessa krav.
svar? Vad gör regeringen för att se till så att domänverket inte skövlar ytterli-
gare ur- och naturskogar med hotade arter i Norrbotten?
störingen av kända lokaler för utrotningshotade växter och djur?
som är oersättliga biotoper för hotade arter? Vad tänker regeringen göra i
de nu aktuella fallen i Norrbotten?
livsmiljöer i Sverige?20 § Anmälan om frågor
begäran om rättshjälp i Boforsaffären:
begäran om rättshjälp i Boforsaffären.
av den information i Boforsaffären som den indiska regeringen efterfrågade?
ståndsmyndigheternas fältpersonal:
ger föredragande statsråd:
behov av fältrepresentation och finansiera denna inom sakanslagen tillstyrks
av remissinstanserna. Jag instämmer i förslaget---”.
drabbat av ”tryckfelsnisse”. Frågan om hur personal skall finansieras har
principiellt intresse för riksdagen. Huvudregeln är ju att personalkostnader -
särskilt när det gäller fasta tjänster - skall finansieras över förvaltningsansla-
get.
budgetpropositionen om finansiering av fältpersonal inom sakanslagen skall
tolkas?
tillfälliga föräldrapenningen:
dern behöver avstå från förvärvsarbete bl.a. i samband med sjukdom eller
smitta hos barnet. Detta gäller dock under förutsättning att barnet är äldre
än 240 dagar eller att barntillsynen är stadigvarande ordnad eller om barnet
vårdas på sjukhus.
kapp. Om barnet behöver behandling eller föräldrarna utbildning för att
klara av att sköta barnet hemma har endast den ena föräldern rätt till föräl-
drapenning. Det är viktigt att båda föräldrarna i dessa fall ges möjlighet att
dels få den utbildning som behövs för att ta hand om sitt barn, dels ges möj-
lighet att stödja varandra.
rar?
ajourneringen kl. 14.18,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 14 § anf. 141 (delvis) och
av första vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Näringsutskottets betänkande NU24
Näringsutskottets betänkande NU26
Näringsutskottets betänkande NU27
Skatteutskottets betänkande SkU14
Provsprängningar vid Novaja Zemlja........................ 29
Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s)
kvällen)
nas fältpersonal................................. 122