Protokoll
1990/91:6
Företogs val av 20 medlemmar och 20 suppleanter i Nordiska rådet.
Valberedningen hade enhälligt godkänt gemensamma listor för valen av
medlemmar och suppleanter i Nordiska rådet.
Sedan de gemensamma listorna upplästs av talmannen och godkänts av
kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på resp, listor, valda för tiden intill dess val nästa gång ägde rum:
medlemmar
Grethe Lundblad (s)
Lennart Andersson (s)
Carl Bildt (m)
Lahja Exner (s)
Elver Jonsson (fp)
Karin Söder (c)
Per Olof Håkansson (s)
Wiggo Komstedt (m)
Lena Öhrsvik (s)
Olle Östrand (s)
Berit Oscarsson (s)
Hans Nyhage (m)
Ylva Annerstedt (fp)
Gunnar Björk (c)
Lars Werner (v)
Marianne Samuelsson (mp)
Hans Gustafsson (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Sten Svensson (m)
Anita Johansson (s)
suppleanter
Lars Ulander (s)
Yvonne Sandberg-Fries (s)
Arne Andersson i Ljung (m)
Sten-Ove Sundström (s)
1 Riksdagens protokoll 1990/91:6
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Hugo Bergdahl (fp)
Gunilla André (c)
Ulla Johansson (s)
Filip Fridolfsson (m)
Jan Fransson (s)
Bruno Poromaa (s)
Birthe Sörestedt (s)
Görel Bohlin (m)
Bengt Westerberg (fp)
Olof Johansson (c)
Björn Samuelson (v)
Krister Skånberg (mp)
Nils T Svensson (s)
Reynoldh Furustrand (s)
Inger Koch (m)
Iris Mårtensson (s)
Företogs val av en suppleant i jordbruksutskottet.
I överensstämmelse med förslag från valberedningen valdes till
suppleant i jordbruksutskottet
Lars Ernestam (fp)
Talmannen anmälde att jordbruksutskottet till ny vice ordförande efter
Hans Gustafsson utsett Jan Fransson (s).
Anf. 1 TALMANNEN:
Jag får meddela följande ändringar i kammarens sammanträdesplan.
Fredagen den 12 oktober
Den allmänpolitiska debatten beräknas kunna avslutas redan under mor-
gondagen, torsdagen den 11 oktober. Fredagen den 12 oktober sammanträ-
der kammaren därför för bordläggningsplenum kl. 12.00.
Måndagen den 15 oktober
Kammaren sammanträder för bordläggningsplenum kl. 15.00.
Frågestunden tisdagen den 23 oktober
Talmannen i det tjeckoslovakiska parlamentet, Alexander Dubcek, kom-
mer den dagen att tala i andrakammarsalen kl. 14.30. Frågestunden kommer
därför att börja först kl. 15.00.
På grund av riksdagens resa till Göteborg den 18 och 19 oktober skall frå-
gor, som avses besvaras vid frågestunden den 23 oktober, ges in till kammar-
kansliet senast onsdagen den 17 oktober kl. 13.00.
Justerades protokollet för den 4 oktober.
Övergripande debatt om Europafrågan
Anf. 2 Utrikesminister STEN ANDERSSON:
Herr talman! Drömmen om ett Europa i fred, demokrati och samarbete
har börjat förverkligas. En fredlig, folklig revolution har gjort slut på den
splittring i två fientliga block som blev följden av andra världskriget.
Europa får aldrig mera delas i militära eller ekonomiska block. Det är
grunden för Sveriges politik, när vi tillsammans med andra länder och folk
börjar forma ett nytt Europa.
För en vecka sedan i dag hissades det förenade Tysklands flagga i Berlin.
Det nya, demokratiska Tyskland kommer att spela en utomordentligt värde-
full roll i det framtida, fredliga Europa.
Stalins hotfulla skugga vilar inte längre över folken i Ost- och Centraleu-
ropa. Den frihet och demokrati som varit en förutsättning för vårt välstånd
tillkommer nu också dem. Men de står inför väldiga omställningsproblem.
Ingenstans är problemen större än i Sovjetunionen. Försörjningskrisen
där blir allt svårare. Den förstärker upplösningstendenserna i unionen.
Sovjetunionens framtid - ekonomin, det politiska systemet, ja, själva unio-
nens fortbestånd - är den stora osäkerhetsfaktorn i Europa.
Vi kan inte förutspå vart utvecklingen leder. Men två saker vet vi: I den
gigantiska omvälvning som pågår måste folkens rätt till självbestämmande
respekteras. Och ett framtida Europa i säkerhet och samarbete är otänkbart
utan Ryssland och de andra republiker och folk som finns i Sovjetunionen.
Vi fruktar inte längre ett krig i Europa. Inom kort undertecknas ett vitt-
gående avtal om nedrustning av konventionella vapen på vår kontinent. Ge-
mensam säkerhet är inte längre en vision, det är ett konkret mål inom räck-
håll.
Integrationen mellan EG-länderna fördjupas. EFTA och EG är engage-
rade i intensiva förhandlingar om ett ekonomiskt samarbetsområde. För
både EG och EFTA är det viktigt att de framväxande marknadsekono-
mierna i Öst- och Centraleuropa inlemmas i ett europeiskt ekonomiskt sam-
arbete.
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
Herr talman! Vår Europapolitik har liksom all vår utrikespolitik som yt-
tersta mål vårt lands säkerhet, vårt folks frihet och välstånd. Därför efter-
strävar regeringen bred enighet om Europapolitiken. Det gagnar Sverige.
Ju större enighet, desto större möjligheter att framgångsrikt ta itu med de
uppgifter som förestår oss.
Neutralitetspolitiken är grunden för vår säkerhetspolitik. Den är lika vik-
tig i dag - när vi söker skapa nya former för säkerhet och samarbete i ett
Europa som ännu rymmer så mycken osäkerhet - som den var i det tudelade
Europa. Jag utgår från att det här är någonting som vi alla är överens om.
Herr talman! ESK - Konferensen för säkerhet och samarbete i Europa -
är det ojämförligt viktigaste instrumentet för att skapa ett system för gemen-
sam säkerhet i Europa - ett system som bygger på FN-stadgan och Helsing-
forsdokumentet. ESK bildar ramen för ett utbyggt samarbete mellan alla
Europas länder.
Om drygt en månad möts ESK-ländernas stats- och regeringschefer i Paris
för att dra upp riktlinjerna för den framtida säkerheten och samarbetet i
Europa. För en vecka sedan deltog jag i New York i ett förberedande möte
mellan ESK:s utrikesministrar.
Det råder bred enighet mellan de 34 staterna om ESKs framtida arbete.
Ett omfattande förberedelsearbete har utförts, där också Sverige spelat en
aktiv roll.
Warszawapakten har i praktiken upphört att existera. Altantpakten befin-
ner sig i förändring. I kommande förhandlingar om nedrustning och säkerhet
i Europa måste alla stater - var och en med sina säkerhetsintressen - delta.
Detta har länge varit ett svenskt krav. I New York fick vi ett klart och gläd-
jande besked. I nästa omgång av nedrustningsförhandlingarna kommer
också Sverige att delta.
ESK måste få en fast struktur. Till en sådan hör regelbundet återkom-
mande ministermöten, ett sekretariat, ett organ för att förebygga konflikter
liksom ett organ för övervakning av val. Men vi får inte skapa någon ny, sväl-
lande internationell byråkrati. Nya organ skall inrättas efter behov.
Det är också nödvändigt med ett demokratiskt och parlamentariskt infly-
tande i ESK. Vid ESK-mötet om den mänskliga dimensionen i Köpenhamn
i somras framförde Sverige tanken att Europarådets rådgivande församling
kunde bilda grunden för ett sådant. Det har vi fått gehör för. ESK-debatteri
i Strasbourg för drygt en vecka sedan visade också på en lovande väg mot en
sådan församling.
Europas historia är en lång kamp för frihet, folkstyre och mänskliga rättig-
heter. Den kampen är inte vunnen. Den måste ständigt föras vidare.
Europarådet är det viktigaste instrumentet för att värna och stärka respek-
ten för de mänskliga rättigheterna i Europa. De höga krav som den euro-
peiska konventionen för de mänskliga rättigheterna ställer på sina medlem-
mar får aldrig sänkas.
Nästa år övertar Sverige ordförandeskapet i rådets ministerkommitté. För
oss är det naturligtvis en källa till stor tillfredsställelse att Ungern, som den
första av de öst- och centraleuropeiska reformstaterna, nu kan inträda i
Europarådet.
Samtidigt ser vi med oro på utvecklingen i Rumänien - både politiskt och
mänskligt. Den film om rumänska barnhem som visats också i svensk TV ger
ett förfärande och gripande vittnesbörd om hur situationen kan vara i landet.
Herr talman! Om det nya Europa skall kunna bli ett gemensamt hem för
alla folk, måste folkens rätt till nationellt självbestämmande erkännas och
respekteras.
De baltiska folken står oss nära, historiskt och kulturellt. Vi ser fram mot
den dag, då de baltiska republikerna åter uppnår självständighet i enlighet
med Helsingforsdokumentets bokstav och anda.
I dag arbetar Sverige aktivt och konstruktivt för att på olika sätt underlätta
de baltiska republikernas återinlemmande i ett europeiskt samarbete. Det
är vår bestämda uppfattning att de skall beredas möjlighet att följa ESK-
processen.
Östersjöområdet med de baltiska republikerna intar en prioriterad plats i
det svenska stödet till reformländernas omställning och utveckling. Konfe-
rensen i Ronneby för en tid sedan var ett första steg i en ny form av samar-
bete mellan länderna kring Östersjön. Ett fredligt samarbete i Norden och
mellan länderna kring Östersjön befäster vår säkerhet.
I Tallinn och Riga har vi redan en egen representation. Som komplement
till vår närvaro i de baltiska republikerna välkomnar vi beslutet, grundat på
ett förslag som kommit från svenskt håll, att inrätta nordiska informations-
kontor i deras huvudstäder. Regeringen välkomnar också inrättandet av ett
baltiskt informationskontor i Stockholm.
Herr talman! Mycket av det vi vill se förverkligat i hela Europa har redan
förverkligats i Västeuropa. I ett Europa utan blockgränser blir ett EG, som
är öppet mot omvärlden, en stark drivkraft i ett samarbete från Atlanten till
Ural - och kanske en bit bortom Ural.
Vi eftersträvar djupast och bredast möjliga samarbete mellan de västeuro-
peiska industriländerna. Sverige är ett av dem. Vi har en gemensam politisk
och kulturell frihetstradition. Vårt näringsliv och våra samhällen är likar-
tade.
Den svenska demokratin, vårt näringsliv, vår arbetsmarknads- och social-
politik, vår utbildning, forskning och miljövård är vårt bidrag till det västeu-
ropeiska samarbetet. Sverige är ett bra land att leva i. Det vet man i Europa.
Riksdagen har i bred enighet förklarat att ett svenskt medlemskap inte är
ett mål för de förhandlingar som nu förs med EG. I ett längre perspektiv kan
ett svenskt medlemskap komma att aktualiseras. Avgörande för vårt ställ-
ningstagande då blir den säkerhetspolitiska utvecklingen i vår omvärld.
Än, herr talman, är det svårt att överblicka de säkerhetspolitiska följderna
av omvälvningarna i Öst- och Centraleuropa. Än vet vi inte om EG väljer att
gå vidare mot ett förpliktigande utrikespolitiskt samarbete och en gemensam
försvarspolitik eller inte.
Herr talman! Människornas aktiva engagemang och delaktighet i samhäl-
let är demokratins styrka. Fattigdom, arbetslöshet och social utslagning ho-
tar demokratin. Europas historia detta århundrade bär fruktansvärda vitt-
nesbörd om det. Solidaritet måste prägla vår Europapolitik.
Öst- och Centraleuropa har påbörjat den smärtfyllda övergången från en
havererad kommunistisk centralstyrning av ekonomin till marknadshushåll-
ning. Industrin är körd i botten. Jordbruket är omodernt. Miljöproblemen
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
är gigantiska. Man kan se på människorna där hur miljöförstöringen knäckt
deras hälsa. Värst drabbade är barnen.
Den ekonomiska omställningen kommer obevekligen att leda till stor ar-
betslöshet. Den nyvunna, i många fall bräckliga, demokratin sätts i fara.
Gamla etniska och nationella motsättningar får näring i den jordmån som
nöd och ekonomiska svårigheter skapar.
I vårt land liksom överallt i Västeuropa har vi länge väntat på och hoppats
på kommunistdiktaturernas sammanbrott. Nu måste vi i konkret solidaritet
visa vad detta var värt.
Sverige har redan inlett ett omfattande samarbete med Öst- och Central-
europa. Det sker bilateralt - och det sker multilateralt genom EFTA,
OECD, den europeiska utvecklingsbanken och andra organisationer.
Huvuddelen av den miljard kronor som riksdagen i våras anslog kommer
att gå till de baltiska republikerna och Polen. I augusti beslutade regeringen
att inrätta en särskild Östeuropadelegation i syfte att stärka hela det svenska
samhällets engagemang för reformprocessen.
Vårt samarbete med Öst- och Centraleuropa handlar inte bara om ett för
alla parter fruktbärande ekonomiskt utbyte. Det handlar om miljöinsatser
som är nödvändiga för vår gemensamma framtid. Och det handlar inte minst
om att dela med sig av erfarenheter av hur en stabil demokrati och social
välfärd byggs upp och tryggas.
Herr talman! Vår utrikespolitik grundas på realpolitiska bedömningar av
omvärlden. Av den anledningen har vi skäl att se med optimism på utveck-
lingen i Europa - utan att därför bortse från den osäkerhet och de stora pro-
blem som finns i vår del av världen.
Men vi måste också betrakta vad som händer utanför Europa. Den kris
som Irak framkallat genom sin invasion och ockupation av Kuwait inger djup
oro. Alla ansträngningar måste göras för att få till stånd en fredlig lösning av
konflikten. En sådan kan komma till stånd bara genom att Irak efterkommer
FNs resolutioner och upphör med ockupationen av Kuwait. För att nå en
rättvis och varaktig fred i Mellanöstern krävs en allomfattande lösning, som
måste grundas på FNs säkerhetsråds relevanta resolutioner. President Mit-
terrand har anvisat en väg för att nå en lösning, och det förslaget har vårt
stöd.
Krisen i Gulfområdet påverkar Europa på många sätt - i dag mest konkret
genom snabbt stigande oljepriser. Men i ett vidare perspektiv är den också
ett memento för oss alla: Det Europa som vi nu är med och formar, sedan
klyftan mellan öst och väst överbryggats, måste gripa sig an med uppgiften
att utjämna klyftan mellan nord och syd. Endast då kan freden bevaras.
Anf. 3 MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Herr talman! Vi lever återigen i ett Europa. Tysklands återförening i förra
veckan utgör bekräftelsen på den historiska omvandling som burits upp och
bärs upp av modiga män och kvinnor och som återgett folken i Central- och
Östeuropa deras frihet.
Ännu finns det folk i vår omedelbara närhet som inte uppnått sin självstän-
dighet. Jag tänker på de baltiska republikerna. Det finns anledning att i
denna Europadebatt särskilt tänka på dem och uttrycka vår bestämda vilja
att stödja och hjälpa deras återinträde i det internationella samfundet som
självständiga nationer. Ännu finns det länder i Europa där de mänskliga fri-
och rättigheterna inte är säkrade. Vi upprörs i dag av skildringarna från Ru-
mänien. Dessa folk måste få vårt stöd och vår hjälp.
Att andra världskrigets förfärliga arv nu äntligen läggs i graven öppnar nya
rika livsmöjligheter för alla européer. I de forna kommuniststyrda länderna
får människorna nu en möjlighet att befästa sina fri- och rättigheter och be-
friade från planhushållningens fattigdomsskapande tvångströja börja bygga
upp sina förödda ekonomier. För oss lyckligt lottade i väst medför järnridåns
fall möjligheter till nya mänskliga och kulturella kontakter, nya utmaningar
och nytt ansvar.
Självfallet medför också denna historiska omvandling, som i sin grund är
så genomgående löftesrik, svårigheter, påfrestningar och risker. Övergången
från planhushållning till marknadsekonomi, nödvändig som den är, kommer
att medföra stora påfrestningar och kräva hjälp från de etablerade mark-
nadsekonomierna. När förtrycket lyfter avslöjas den förstörda miljön.
Också här måste vi hjälpa till.
Folken i öst har till skillnad från oss i de öppna samhällena i väst inte natur-
ligen förts samman i fredliga värv som handel, turism, ungdoms- och kultur-
utbyte. Under förtryckets stela yta har gammal misstänksamhet och gamla
etniska motsättningar fått leva kvar. Desto viktigare är det att folken i Cen-
tral- och Östeuropa nu blir deltagare och medlemmar i det fredliga euro-
peiska samarbete på demokratins och marknadsekonomins grund som med
sådan framgång byggts upp i Västeuropa.
Ungern, Tjeckoslovakien, Polen och Jugoslavien är på väg att bli medlem-
mar i Europarådet. Och ännu fler länder i öst har gäststatus. Inom Euro-
peiska gemenskapen, EG, pågår ett intensivt arbete med att ta fram sär-
skilda associationsavtal, s.k. Europaavtal, som skall erbjudas reformlän-
derna i öst. Det är intressant att notera att den politiska dialogen på hög nivå
åsätts en betydande vikt i dessa avtal. När så de 34 signaturländerna i ESK-
processen samlas till toppmöte i Paris i november, fattas förhoppningsvis de
beslut som stegvis kommer att göra det möjligt för Helsingforsprocessen att
bilda ramen för den av alla önskade nya europeiska säkerhetsordningen. Jag
noterar med tillfredsställelse den positiva rapport som utrikesministern givit
oss här i dag om läget inför Parismötet.
Ett nytt Europa håller på att växa fram, ett Europa präglat av fredlig sam-
verkan och av utvecklingsansträngningar för att söka säkra ekonomisk väl-
färd och god miljö åt alla. Detta nya Europa erbjuder också oss i Sverige nya
möjligheter men också nya utmaningar. Vi måste nu äntligen skaffa oss en
Europapolitik. Vi måste vara beredda att engagera oss i och hjälpa våra nära
grannländer. Vi måste delta i den s. k. 24-gruppens hjälp till de nya demokra-
tierna i öst.
Vi måste bestämma oss för vår roll i den djupare Europaintegrationen,
den som benämns med två bokstäver EG, Europeiska gemenskapen, och
som går vidare med sådan tyngd och kraft och som kommer att omfatta allt
fler länder under 90-talet.
Det är alldeles klart att EG blir den naturliga kärnan i det nya samarbetets
Europa. Efter den första renässans som den inre marknaden och begreppet
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
1992 inneburit för EG och hela Europa står EG i dag inför en andra renäs-
sans, som handlar såväl om att fördjupa och demokratisera det egna samar-
betet som att öppna det för det övriga Europa.
Herr talman! Vill vi i Sverige fortsätta att sitta på åskådarplats och be-
trakta det stora europeiska skeendet? Nöjer vi oss med att vara andra rang-
ens euopéer, åskådare utan rösträtt i de församlingar där Europas och vår
egen framtid utstakas?
Är det nog för våra svenska och europeiska ambitioner att genom ett ut-
vidgat frihandelsavtal - ett EES-avtal - söka rädda oss själva från diskrimi-
nering och välfärdsförluster?
Moderata samlingspartiets svar på dessa frågor är nej. Vi menar att också
Sverige har en uppgift att fylla när det gäller nydaningen av det europeiska
samhället - det nya Europa, för den fria människan.
Också Sverige måste i samverkan med övriga nordiska länder fullt ut som
medlem delta i det europeiska samhällsbygget. Också svenska medborgare
måste få rösträtt i Europeiska gemenskapen.
Vi räds inte Europa! Vi ser möjligheterna. Vi tror att svenska medbor-
gare, företag och institutioner har något att ge till den europeiska utveck-
lingen. Vi är övertygade om att den svenska kulturen, den svenska identite-
ten, den svenska nationalkänslan kommer att berikas av tätare kontakter
med den europeiska mångfalden.
Varför är svensk socialdemokrati så ängslig för Europa? Varför ser man
bara risker? Varför bromsar man hela tiden? Varför kan man inte se riktighe-
ten i den danska utrikesministerns vision om ett Norden, där alla länder bli-
vit EG-medlemmar och i kraft av sitt samarbete och sina gemensamma vär-
deringar påverkar den europeiska utvecklingen?
Varför låtsas man som att EG är ett bygge som vid en viss tidpunkt är fär-
digt - enligt utrikesministern år 1993 - och som vi då kan sätta under försto-
ringsglas och besluta oss för om det passar oss att tillhöra eller inte?
Så är det inte. EG innebär en stegvis process, vars utveckling medlemslän-
derna hela tiden kan påverka. EGs framgång är baserad på just denna steg-
visa metod. Försöker man ta ett för långt steg är det alltid några medlemslän-
der som bromsar.
EG befinner sig nu i en betydelsefull utvecklingsfas. I december skall två
regeringskonferenser avhållas, en om den ekonomiska och monetära unio-
nen och en om institutionella reformer eller, som det heter, den politiska
unionen. Redan när dessa konferenser är över kommer innehållet att ha
klarnat i de nu pågående diskussionerna, och fördragstexter skall vara klara
till sommaren 1991.
Den kunskap som vi kan önska ha om EGs marschinriktning efter de vik-
tiga regeringskonferenserna får vi således långt tidigare än det av utrikesmi-
nistern utvalda årtalet 1993.
I själva verket är det så att om Sverige vill vara med när EG återigen öpp-
nar dörren för nya medlemmar så bör vi snarast följa i Österrikes fotspår
och lämna in vår ansökan. Vi moderater föreslår att detta sker under andra
halvåret 1991 efter de allmänna valen i september.
Som vitbokens fader Lord Cockfield påpekade i måndags här i Stockholm
så måste kommissionen behandla de ansökningar som lämnas in. Med Öster-
rike pågår just nu ”detaljerade samtal”.
Att bli medlem av EG kräver en betydande process, som sträcker sig över
ett antal år. Det är t.ex. nödvändigt att söka medlemskap cirka ett år innan
de formella förhandlingarna skall börja för att ansökan skall kunna prövas
och förhandlingarna förberedas av bl.a. kommissionen och Europaparla-
mentet. Det är detta som just nu sker med den österrikiska ansökan.
Därmed står det klart, att Sverige bör lämna in en ansökan om medlem-
skap andra halvåret 1991 eller allra senast i början av 1992.
Men en ansökan om medlemskap kräver noggranna förberedelser. Det
handlar om ett stort nationellt ställningstagande, och detta måste som sådant
föregås av en stor nationell debatt. Den debatten har nu tagit sin början. Det
är bra.
Herr talman! Vi moderater vill söka medlemskap i EG med bibehållen
alliansfrihet och bibehållen säkerhetspolitisk inriktning. Det innebär att det
är viktigt att det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet inom EG får en
sådan uformning att det inte behöver omfatta en gemensam försvarspolitik.
Det utrikespolitiska samarbetet inom EG har kontinuerligt utvecklats under
de senaste decennierna.
Det är alldeles riktigt att den dramatiska förändringen av den europeiska
säkerhetspolitiska geografin under 1989 har lett till en ny diskussion inom
EG-staterna om ett vidareutvecklat utrikespolitiskt samarbete. I denna dis-
kussion höjs också röster för att i EG-samarbetet ta in säkerhetspolitik.
Jag vill gärna understryka detta, och jag vill gärna i ett senare inlägg höra
om utrikesministern delar min bedömning. Det förefaller emellertid mycket
osannolikt att detta utrikespolitiska samarbete skulle ges en överstatlig ka-
raktär genom att en majoritet med beslut kunde binda en minoritet eller en
enskild stat i en enskild viktig fråga. Det förefaller vidare sannolikt att den
militära säkerhetspolitiken liksom hitintills inte kommer att föras in i EG-
samarbetet.
Herr talman! Att socialdemokratins motstånd mot medlemskap i EG nu
tycks ha luckrats upp så att signalen gått från rött till gult är naturligtvis till-
fredsställande. Men hur länge kan socialdemokratin undvika att ge klart be-
sked om sin inställning? Det är ett demokratiskt krav att Europafrågorna
diskuteras i nästa valrörelse. Ett så stort nationellt ställningstagande som frå-
gan om Sveriges deltagande i Europeiska gemenskapen måste föregås av en
omfattande debatt.
Herr talman! Vi moderater är övertygade om att Sverige i samarbete med
de övriga nordiska länderna har en konstruktiv och viktig roll att fylla i Euro-
peiska gemenskaperna.
Herr talman! Låt mig sluta mitt anförande med att påpeka, liksom utrikes-
ministern, att samtidigt som hotet om storkrig i Europa har begravts under
Berlinmurens sönderhackade betong har krigshotet återuppstått i Persiska
viken. Jag vill därför sluta med att erinra om FNs stora roll för världens och
Europas fred.
Anf.4 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):
Herr talman! Under de senaste tolv månaderna har Europa förändrats i
en takt och på ett sätt som ingen av oss trodde vara möjligt. Berlinmuren
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
10
har rivits och järnridån rasat. Socialistiska enpartistater har fallit ihop som
korthus. Kvar finns desillusionerade människor, konkursmässiga ekonomier
och en svårt söndertrasad miljö. I fruktansvärt avslöjande TV-reportage från
Rumänien har vi de senaste dagarna sett vidrigheterna från ett kommunis-
tiskt system.
Nu visar sig facit av den halvsekellånga tävlan i Europa mellan diktatur
och socialism å ena sidan, demokrati och marknadshushållning å den andra.
Kommunisternas ideologiska haveri är totalt. Det gäller även det svenska
vänsterpartiet. Förhoppningarna inte minst hos många svenska socialdemo-
krater att folket i Östeuropa skulle byta kommunismen mot en mjukare va-
riant av socialism har kommit på skam.
Herr talman! Utvecklingen i Europa under det senaste året har varit lika
glädjande som spännande.
Sverige har bidragit till utvecklingen genom bl.a. en fast demokratisk för-
ankring, ett välutvecklat näringsliv och satsningen på frihandel. Men vi har
knappast tillhört de pådrivande när det gällt att få till stånd den gemenskap
i Västeuropa som blivit motorn i processen. Tvärtom har många genom åren
felbedömt läget. Ingvar Carlsson och Anne-Marie Lindgren skrev t.ex. i bo-
ken Vad är socialdemokrati?:
”Såväl Sovjetunionen som länderna i Östeuropa har genomfört en
snabb industrialisering och har en hög bruttonationalprodukt. Det finns
åtskilligt att invända mot systemet i dessa länder men de bevisar oveder-
sägligen att kapitalismen inte har monopol på att skapa materiellt väl-
stånd.”
Även utrikesministern kan ha anledning fundera över förhastade uttalan-
den som detta från november i fjol:
”Ett förenat Tyskland skulle i dag bli ett chauvinistiskt Tyskland, som
vill sätta sin prägel på samarbetet inom ett nytt Europa.---En alltför
snabb återförening skulle skapa problem.”
Men låt oss lämna tidigare felbedömningar av både socialdemokrater och
kommunister och i stället fråga: Hur kan nu Sverige bäst medverka till att de
freds- och välståndsbildande krafterna får fullt genomslag?
Ett krig i Europa får inte inträffa. Vi vet att det kan förhindras. Krigsris-
kerna har minskat, en nedrustning har inletts, och i förra veckan rapportera-
des om nya steg i den processen. Det gemensamma målet är gemensam sä-
kerhet.
I Europa finner vi de länder som står oss närmast, vilkas kulturarv vi delar
och vilkas syn på mänsklig värdighet, frihet, demokrati och rättvisa överens-
stämmer med vår egen.
I dag växer ett nytt, öppnare och mera enat Europa fram. Sverige får inte
hamna vid sidan av denna utveckling. Samarbetet sträcker sig över allt vi-
dare områden. Det handlar om ekonomi, miljö, utbildning, forskning, kul-
tur. Till det allra viktigaste hör nya möjligheter för människor att utan byrå-
kratiska hinder röra sig fritt i Europa - att själva välja var de vill studera,
arbeta och bosätta sig. Livschanserna ökar i ett enat och demokratiskt
Europa. Även vi svenskar måste få vara med om det spännande äventyret
att bygga ett nytt Europa.
Det bästa sättet att förebygga gränskonflikter är att göra gränserna mindre
viktiga. Det var denna insikt som drev fram den europeiska integrationen
efter andra världskriget. Tillkomsten av EG har inneburit ett slut på de se-
kelgamla motsättningarna mellan de gamla ärkefienderna Frankrike och
Tyskland och verksamt bidragit till att stärka demokratin. Också Europarå-
det har haft en viktig uppgift. När järnridån nu lyfts bort finns dock risken
att gamla regionala eller nationella konflikter blossar upp på nytt. EG-sam-
arbetet är därför viktigt också för att garantera fred och stablilitiet i det nya
Europa.
Ett enat Europa är dock inte detsamma som ett centraliserat Europa.
Tvärtom öppnas på nytt gamla kontaktvägar och nya möjligheter till regio-
nalt samarbete, t.ex. i Norden och kring Östersjön. En modern motsvarighet
till den gamla Hansan skulle ha stor betydelse för fred och samarbete i vår
del av världen.
Utvecklingen i Europa har också fått effekter i andra världsdelar. Den
sovjetiska modellen har under decennier varit en förebild för alltför många
afrikanska härskare. När den nu kollapsat och förlorat all trovärdighet leder
det till att allt fler människor i dessa länder kräver politisk pluralism och fler-
partisystem. De hämtar inspiration och argument från demokratiseringen i
öst och från de europeiska samarbetssträvandena.
Detta är glädjande och bör stimulera en starkare betoning i det svenska
biståndet av åtgärder som stöder denna utveckling mot demokrati i tredje
världen. Men i det nya Europa behövs också kraftfulla talesmän för ett ökat
internationellt bistånd från Europa. Sverige kan i denna strävan ge stöd åt
länder som Holland och Danmark.
EG beslutade i mitten på 1980-talet att skapa en inre marknad med fri rör-
lighet för människor, varor, tjänster och kapital. Betydande framsteg har
gjorts, och vid utgången av år 1992 är målet med stor sannolikhet uppnått.
För Sverige, liksom för övriga EFTA-länder, är det viktigt att inte hamna
vid sidan av denna utveckling. Inom EFTAs ram deltar därför Sverige i för-
handlingar med EG om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde. På så
sätt hoppas vi få del av de fyra friheterna och även på andra sätt få medverka
i ett fördjupat samarbete med EG. För att uppnå detta är vi beredda att an-
passa våra lagar till gällande EG-regler. Folkpartiets önskan är att dessa för-
handlingar skall bli framgångsrika.
För liberaler är Europasamarbetet något mer än en möjlighet att åstad-
komma ökat välstånd. Som en röd tråd genom integrationsprocessen i EG
går strävan att skapa ett ”Medborgarnas Europa” - ett hemland för Gemen-
skapens 340 miljoner invånare. Därför riktas också uppmärksamheten allt-
mer på den sociala dimensionen, på behovet att politiskt samverka för att
öka människors trygghet, främja en god miljö och utveckla eftersatta regio-
ner.
Alla politiska krafter i EG är inte lika positiva till detta. Inom EG finns
både de som vill driva på samarbetet på det sociala och miljöpolitiska områ-
det och de som vill bromsa det. Som medlem i EG skulle Sverige kunna liera
sig med de krafter som driver på.
Inte minst på miljöområdet är det otillräckligt att föra kampen nationellt -
där krävs internationell samverkan. I vissa miljöfrågor ligger Sverige före
EG-länderna, i andra har de kommit längre, t.ex. vad gäller krav på miljö-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
11
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
i
Övergripande
debatt om
Europafrågan
12
konsekvensanalyser innan viktiga beslut fattas. Sverige bör hålla ett högt
tempo i miljöpolitiken, högre än vad EG påbjuder, och medlemskap i EG
utgör inget hinder för det. Men däremot skulle ett medlemskap i EG ge oss
ökade möjligheter att påverka miljöpolitiken i Europa. Många gånger är det
väsentligare att 340 miljoner människor tar ett halvt steg i rätt riktning än att
8 miljoner tar ett helt.
De länder som ingår i EG avstår från delar av sin nationella suveränitet
men får i utbyte del i den gemensamma beslutanderätten. Också de länder
som väljer att, utan medlemskap, införa samma regler som Gemenskapen
går miste om delar av sin suveränitet, dock utan att komma med i de organ
där reglerna utformas och beslutas. Därigenom riskerar dessa länder att på
sikt få en allt sämre balans mellan beroende av och inflytande över det regel-
verk som är en förutsättning för de öppna gränserna och den fria rörligheten.
Hänsyn till omvärldens förtroende för den svenska alliansfriheten har va-
rit det bärande motivet för att Sverige hittills inte sökt medlemskap i EG.
Förhållandena i Europa har förändrats. Utvecklingen av relationerna mel-
lan stormakterna har gått mycket snabbt. Viktiga överenskommelser om
truppreduktioner och tillbakadragande av såväl trupper som offensiva vapen
har ingåtts. Nya omfattande överenskommelser är på väg. Utvecklingen i
Central- och Östeuropa bidrar till att radikalt minska spänningarna mellan
stormakterna. Warszawapaktens fortgående sönderfall, NATOs ändrade in-
riktning och tillkomsten av det nya Tyskland understryker ytterligare denna
utveckling. Sker inga bakslag talar allt starkare skäl för att medlemskap i EG
går att kombinera med fortsatt alliansfrihet och ett fullföljande av svensk
neutralitetspolitik.
Sverige bör fullt ut medverka i den europeiska integrationen på samma
villkor som gäller för de länder som är medlemmar i EG. Gemenskapen har
förklarat att den är beredd att pröva ansökningar om medlemskap så snart
den inre marknaden är genomförd, dvs. fr.o.m. 1993. Sådana ansökningar
föreligger redan från Österrike, Turkiet, Cypern och Malta. Också Ungern
har uttalat sin avsikt att söka medlemskap av EG.
Folkpartiets åsikt är att Sverige, med de givna förutsättningarna, under
den kommande riksdagsperioden bör ansöka om medlemskap i Europeiska
gemenskapen. Detta bör ske i så god tid att Sveriges medlemsansökan inte
kommer att behandlas senare än ansökningarna från Österrike, Turkiet, Cy-
pern och Malta för att nu inte nämna Ungern. Är socialdemokraterna be-
redda att medverka till detta, vare sig ni då är i opposition eller i regerings-
ställning?
Herr talman! I våra baltiska grannländer fanns i våras en stämning av
glädje, kanske rent av eufori, över att den nationella identiteten återvunnits,
även om vägen fortfarande tycktes vara lång till återupprättad full självstän-
dighet. I dag är stämningarna mer bistra. De utlovade förhandlingarna med
centralmakten i Moskva om formerna för utträde ur den påtvingade unionen
kom aldrig i gång under sommaren trots upprepade löften. Kanske kan den
senaste veckans signaler om kontakter mellan Litauen och Moskva ändå in-
nebära att processen kommer i gång.
Men det dominerande intrycket från våra kontakter med vänner i de bal-
tiska folkfronterna är, att upplösningstendenserna i den sovjetiska ekonomin
och den sovjetiska statsledningen riskerar att skapa en situation där inga
kontakter alls kan tas, eftersom man inte kan hitta någon motpart på centralt
håll som har mandat att förhandla. Skulle dessa farhågor besannas betyder
det att en mycket farlig situation kan uppstå. Irrationella och ansvarslösa ak-
tioner från delar av den traditionella sovjetiska maktapparaten skulle kunna
orsaka stor skada inte bara för balterna utan för hela demokratiseringspro-
cessen i Sovjetunionen.
Det är därför så mycket viktigare att vi från svensk sida tydligt markerar
vad vi hoppas och förväntar oss av utvecklingen i våra baltiska grannländer.
Det finns bara en lösning på den i längden ohållbara situation som uppstod
när Nazityskland och Stalins Sovjetunion 1939 gjorde upp om att dela Öst-
europa mellan sig och som ledde till att de baltiska staterna ockuperades och
därefter annekterades av Sovjetunionen - och det är att självständigheten
återupprättas i enlighet med de baltiska folkens i fria val uttryckta önskemål.
Nu ritas Europas karta om efter det kalla kriget. De baltiska ländernas öde
får då inte förbises.
Den svenska regeringen borde, i likhet med Islands regering, markera
våra förväntningar om återställd baltisk självständighet genom att redan nu
uttryckligen förbinda sig att verka för att de baltiska staterna får bli observa-
törer vid fortsättningen av ESK-processen, inför höstens möte i Paris och
därefter. Det vore ett nytt steg i den positiva utveckling som hittills skett.
Det är viktigt att vi som närmsta grannland till Estland, Lettland och Litauen
bidrar till att det kan tas.
Min fråga är: Är utrikesministern beredd att ta detta steg?
Anf.5 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Låt mig börja med att gratulera talmannen till initiativet till
den här Europadebatten. Jag tycker att det är en mycket tydlig markering
av den vikt som vi fäster vid Europafrågorna och av att utformningen av en
ny svensk Europapolitik är en av våra viktigaste politiska uppgifter.
Samtidigt finns det väl också anledning att slå fast att vårt ökade intresse
för Europa inte får gå ut över vårt intresse för vad som händer i andra delar
av världen och inte får försvaga vår solidaritet med de fattiga folken i Afrika,
Asien och Latinamerika och vår vilja att arbeta för en fred som omfattar hela
världen och inte bara Europa.
Det är alldeles självklart att den händelseutveckling som vi har fått upp-
leva i Europa under de allra senaste åren ställer stora krav på nytänkande
och på att vi förmår att utnyttja de möjligheter som utvecklingen ger oss. Vi
har fått uppleva ett mycket dramatiskt skeende. Det är den mest genomgri-
pande omdaningen av Europas politiska karta som någonsin har inträffat i
fredstid.
Den här omdaningen präglas å ena sidan av en integrationsprocess i Väst-
europa och å andra sidan av en frigörelse, och man kan i viss mening säga en
upplösningsprocess i Östeuropa. Det paradoxala är att trots att man kan se
det här som två motsatta utvecklingsriktningar leder de hän mot ett Europa
präglat av större gemenskap än någonsin tidigare, ett Europa präglat av de-
mokrati, marknadsekonomi och, hoppas vi, även ett socialt och ekologiskt
ansvarstagande. Detta skapar nya och spännande möjligheter.
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
13
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
Vi får väl erkänna att Sverige, som så många andra länder, togs på sängen
av den snabba utvecklingen i Östeuropa. Det är i och för sig inget märkligt
med det. Vi ser att de sovjetiska satellitstaterna plötsligt blir självständiga
och demokratiska, att Sovjetunionen inleder en utveckling som visserligen
har oändliga svårigheter framför sig men som ändå bär i sig hoppet att vi
också en dag får demokrati i Ryssland och i alla övriga Sovjetrepubliker, vi
ser möjligheter till att våra baltiska grannar skall få sin självständighet. Det
här är en utveckling som få har förutsett, men som naturligtvis är oerhört
spännande och fascinerande och skapar nya möjligheter.
Det beklagliga är att Sveriges profil inför den här utvecklingen har varit så
låg. Den svenska politiska reaktionen var tidigt mycket tvekande och mycket
försiktig. Signalerna från Sverige till dem som stod bakom frigörelsesträvan-
dena i öster var: Ta det litet försiktigt, gå inte för fort fram. Det är klart att
detta inte har skapat någon större tilltro till Sveriges vilja att stå upp för fri-
het och demokrati i Östeuropa.
Det har nu bättrat sig. Det vill jag gärna erkänna. Det uttalande som utri-
kesministern gjorde i dag var betydligt bättre än de som förekom för något
år sedan. Men det har i mycket stor utsträckning varit riksdagen som har
varit pådrivande för att till stånd en bättre politisk attityd från Sveriges sida
gentemot frigörelsen i Baltikum och Östeuropa i övrigt.
Jag tycker att den låga profilen är beklaglig. Sverige har nämligen ett
mycket stort ansvar. Vi har ett moraliskt ansvar att stödja våra grannfolks
strävanden efter frihet och demokrati. Vi har naturligtvis också ett eget in-
tresse. En demokratisk omvärld är en stabilare och säkrare omvärld. Ett de-
mokratisk Nord- och Östeuropa är säkrare och stabilare och bidrar också till
vår säkerhet. En utveckling mot marknadsekonomi och en positiv ekono-
misk utveckling är naturligtvis också positivt för våra möjligheter till ett
fruktbärande samarbete med våra grannar. Östeuropas miljöproblem är
också våra miljöproblem. Detta medför att vi har all anledning att med kraft
stödja den nya utvecklingen i Östeuropa. Vi bör göra det politiskt, och vi
bör också göra det ekonomiskt och praktiskt.
Även här kan man beklaga den försiktiga svenska hållningen. Av det
mångomtalade svenska östbiståndet bidde det faktiskt bara en tumme. En
miljard låter väldigt mycket, men när man delar upp den på tre år och ett
mycket stort antal länder blir det inte särskilt mycket. Polen, som är det land
som får mottaga mest stöd från oss, får ungefär 100 miljoner om året. Alla
de övriga östeuropeiska länderna skall när det gäller det bilaterala biståndet
dela på 75 miljoner om året. Våra grannar i Baltikum, som verkligen borde
ha anledning att ställa stora förhoppningar till stöd från Sverige, kan räkna
med några strödda miljoner.
Till detta kommer att det tycks ta mycket lång tid att komma i gång med
något praktiskt arbete. Ännu har nästan inget reellt skett. Jag tycker, herr
talman, att detta är pinsamt och beklagligt. Jag tycker inte att Sverige lever
upp till sitt ansvar mot sina nära grannar.
Det finns många viktiga saker som vi skulle kunna göra för att bedriva
en aktiv Östeuropapolitik. Till att börja med måste vi bli generösare. Från
centerns sida har vi föreslagit en tredubbling av det svenska Östeuropastö-
14
det. Vi har också föreslagit att det skall kunna ingå särskilt förmånliga stats-
garanterade lån som en del i detta.
Centern tycker att Sverige nu bör sätta i gång en process för att bygga upp
ett nordeuropeiskt samarbete, ett utvidgat nordiskt samarbete, på det eko-
nomiska, handelspolitiska, kulturella och sociala området. Detta samarbete
skall omfatta de nordiska länderna, de baltiska republikerna, Polen, Nord-
tyskland och kanske även närbelägna områden i Sovjetunionen som Lening-
radområdet och Karelen. Samarbetsformerna måste naturligtvis variera be-
roende på olika områdens status. Sverige skulle nu kunna ta initiativ till en
process som skulle få stor betydelse för framtiden.
Vi måste på ett mera aktivt sätt stödja de baltiska staternas strävanden
efter frigörelse. Vi skall inte bara göra det genom positiva uttalanden. De är
visserligen viktiga, men vi måste också se till att de baltiska staternas situa-
tion blir ett viktigt led i ESK-arbetet. Den sovjetiska annekteringen av Balti-
kum är en rest av andra världskriget - en rest av Molotov-Ribbentrop-pak-
ten.
Nu säger utrikesministern att de baltiska republikerna skall beredas möj-
lighet att följa ESK-processen. Det låter bra. Men vad innebär det? Innebär
det att Sverige kommer att arbeta för att de får observatörsstatus? Innebär
det att Sverige kommer att arbeta för att de baltiska staternas krav på frihet
kommer upp på ESKs dagordning och att Sverige kommer att arbeta för att
det skall vara ett självklart mål för ESK-arbetet att också tillförsäkra de bal-
tiska staterna självständighet?
Ytterligare ett led i en aktiv Östeuropapolitik måste naturligtvis vara att
se till att det europeiska ekonomiska samarbete som byggs upp med EG,
EFTA och EES också utvidgas till att omfatta resten av Europa. Det övergri-
pande målet för vår Europapolitik måste vara att skapa en alleuropeisk ge-
menskap.
Den gamla klyvningen av Europa är nu på väg bort. Det är viktigt att se
till att Europa inte blir delat på nytt. Det är viktigt att se till att samarbets-
strävandena i Europa verkligen kommer att omfatta hela Europa.
EG har självfallet en nyckelroll i strävandena att bygga upp ett vidgat
europeiskt samarbete. Exakt hur den rollen kommer att se ut vet vi inte i
dag, och det vet man inte ens inom EG. EG står inför viktiga vägval. I de-
cember påbörjas regeringskonferenser om bildandet av en ekonomisk union
och en politisk union. De kommer att visa vilken väg EG väljer. Om EG
utvecklas till basen för en alleuropeisk gemenskap, är det vår uppfattning att
Sverige självfallet bör delta. Om EG däremot mera väljer vägen mot att bli
en västeuropeisk supermakt, blir situationen annorlunda. Vilken väg EG
väljer vet inte ens EG i dag, än mindre vi. Därför är det naturligt att vi bör
avvakta EGs eget val innan vi själva tar ställning. Vi bör veta vilket EG vi i så
fall skulle ansluta oss till. Och vi bör naturligtvis också veta hur alternativet
kommer att se ut. Och det lär vi få veta när EES-förhandlingarna når sitt
slutresultat.
Det är alldeles uppenbart att den svenska neutraliteten är en grundfråga
när vi diskuterar våra relationer till EG. Det finns en del som hävdar att av-
vecklingen av det kalla kriget skulle ha gjort neutraliteten föråldrad. Det är
ett mycket ohistoriskt synsätt. Den svenska neutralitetspolitiken är inte en
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
15
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
16
produkt av det kalla kriget, utan den är ett uttryck för vår vilja att föra en
från stormaktsintressen oberoende utrikes- och säkerhetspolitik. Denna
neutralitetspolitik är någonting som kommer att vara en stor tillgång för Sve-
rige att föra också i framtiden, i varje fall i den mån som vi i Sverige räknar
med att också framtidens värld kommer att kunna innehålla stormaktsmot-
sättningar.
Jag vill gärna göra det erkännandet att det parti här i riksdagen som star-
kast pläderar för svenskt EG-medlemskap, moderaterna, samtidigt marke-
rar att Sverige skall bibehålla sin alliansfria neutralitetspolitik. Ändå är det
mig en gåta hur moderaterna kan driva den linjen och ändå hävda att vi nu
skall ta ställning för EG-medlemskap, när vi inte vet vad den diskussion som
i dag förs inom EG om ett utvidgat säkerhetspolitiskt och även militärpoli-
tiskt samarbete leder till. Vi kan ju inte basera vår säkerhetspolitik på anta-
ganden och tro, utan vi måste ju göra det på en säker grund om vad våra
åtgärder innebär för Sverige. Oklarheten över moderaternas uppfattning om
neutralitetspolitiken djupnar naturligtvis när man tar del av Carl Bildts upp-
fattning att det antingen måste ske mycket kraftiga ökningar av de svenska
försvarsutgifterna eller att vi söker en allians med Tyskland. Det finns
mycket som moderaterna har att förklara, och jag tror att vi alla ser fram
emot dessa förklaringar.
Herr talman! Enligt centerns uppfattning är det viktigt att Sverige driver
en aktiv Europapolitik och spelar en aktiv och pådrivande roll i arbetet för
ett utvidgat europeiskt samarbete. Det bör inkludera en generös Östeuropa-
politik och arbetet på att skapa ett vidgat nordeuropeiskt samarbete med
våra nära grannar och även arbetet att se till att den europeiska integrations-
processen inte stannar vid halva Europa utan kommer att omfatta hela
Europa. Vårt ställningstagande till Sveriges relationer med EG måste få bli
beroende av EGs eget vägval när det gäller den framtida utvecklingen. Men
vilken väg vi i Sverige än väljer måste den innebära att vi främjar ett Europa
präglat av samarbete, gemenskap och fred.
Anf. 6 BERTIL MÄBRINK (v):
Herr talman! Europas fred och stabilitet hänger samman med att det pa-
lestinska folkets nationella rättigheter garanteras. Därför är det viktigt att
också i denna debatt om Europa fördöma den israeliska regeringens terror
mot det palestinska folket som nu återigen skördat många offer.
Ett nytt Europa växer fram i mycket hög hastighet. Bara för ett år sedan
hade ytterst få, om ens någon, kunnat tro att det politiska läge som vi har i
dag hade varit möjligt.
Hastigheten i förändringarna är både positiva och negativa. Visst är det
positivt att vi ser en snabb politisk demokratisering av Östeuropa. Visst är
det positivt att vi ser att en bred folklig mobilisering inom loppet av några
månader kan skapa historiska förändringar i såväl det egna landet som i värl-
den. Visst är det positivt att Sovjet och USA inlett en nedrustning i Europa.
Men hastigheten skapar också problem och risker. Det finns en tendens i
denna tid av eufori - eller skall vi kalla det eurofori - att inte vilja se nya och
förnyade problem som Europa kommer att brottas med.
Tyskland som nyss har enats utgör ett exempel. Vår förhoppning är att
landet skall kunna bli en stabil och fredlig demokrati. Men för att det skall
bli möjligt räcker det inte med, som många tycks tro, att de ”nya” medbor-
garna i öst skall lära sig demokrati efter de många åren under SEDs enparti-
välde. Det finns också traditioner från det tidigare Västtyskland som inte är
demokratiska. Fortfarande finns yrkesförbudet för vänsteraktivister kvar i
den tyska lagstiftningen. Fortfarande har inga grundläggande förbättringar
skett av de invandrade arbetarnas livsvillkor, trots löftena som gavs för flera
år sedan, efter Giinter Wallraffs chockartade avslöjanden i reportageboken
Längst där nere.
I Sverige har Europadebatten egentligen aldrig blivit någon riktig Europa-
debatt, eftersom den bara har handlat om EG som ju de facto bara innefattar
12 av Europas 34 stater. I dag är debatten kanske på sin lägsta nivå någonsin.
Nyligen gick olika restaurangägare ut och påstod sig för några timmar ta be-
talt med EG-priser. Det får betraktas som ett effektivt och populärt, men
inte särskilt sanningsenligt propagandaknep.
Den enda fråga som flertalet politiker och journalister, å sin sida, tycks
intressera sig för är: Vilket år skall Sverige söka sitt medlemskap?
Vänsterpartiet anser att det finns all anledning att fortsätta diskutera kon-
sekvenserna för Sverige vid ett eventuellt medlemskap. Jag vill här lyfta fram
dels alliansfriheten och neutralitetens framtida roll, dels vikten av att för-
svara demokratin och vår nationella suveränitet.
Det har sagts att vår alliansfrihet spelat ut sin roll i det nya Europa - att
det nu inte längre finns någon öst-väst-konflikt att förhålla sig till - och att
vi därför utan problem kan ansluta oss till EG.
Om så skulle vara fallet, att det inte längre finns någon ”fiende”, varför
håller då EG på att bygga en politisk union innefattande en gemensam utri-
kes- och försvarspolitik?
Jag skulle vilja föra fram tre allvarliga anledningar till att det är fortsatt
viktigt att värna vårt lands alliansfrihet och neutralitet.
1. Det faktum att en välfärdsmur nu reses mellan öst och väst. Nu är det
faktiskt väst som hindrar människor att resa från öst. Det talas om att EG
skall ena Europa. I vänsterpartiet har vi efter möten med såväl Europaparla-
mentsledamöter som EG-kommissionärer förstått att EG, om någonsin alls,
i bästa fall kommer att samla hela Europa - öst och väst - först kring år
2010-2015.
Risken är att östra Europas stater, med söndertrasade ekonomier och
svaga fackföreningar, under en lång tidsperiod förvandlas till EGs storbolags
egen bakgråd.
I stället för att delta i detta borde Sverige, tillsammans med Nordens och
EFTAs stater, arbeta för att erbjuda alternativa utvecklingsvägar för Öst-
europas stater, där huvudpunkterna borde vara att bygga upp miljövänlig
produktion, social rättvisa och demokrati.
2. Den stora risken att vi i stället för den traditionella öst—väst-konflikten
nu får se snabbt växande nationella konflikter mellan eller inom olika en-
skilda stater i Europa.
I flera östeuropeiska länder brottas man med allvarliga nationella motsätt-
ningar, motsättningar mellan tjecker och slovaker, motsättningar mellan ru-
mäner och ungrare, mellan turkar och bulgarer och konflikter mellan en rad
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
2 Riksdagens protokoll 1990/91:6
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
olika nationaliteter inom Jugoslavien och Sovjetunionen. Men även i Väst-
europa finns konflikterna: basker i Spanien, korsikaner i Frankrike och hela
den nordirländska konflikten.
Vi kan förvänta oss många nya och förnyade konflikter i det framtida
Europa. Det centralistiskt styrda EG kommer inte att kunna lösa dessa. I
stället är det en utveckling av ESK-processen som kan lägga grunden för lös-
ningar på dessa nationalitetskonflikter. Sverige - alliansfritt och utanför
EG - skulle kunna spela en viktig roll i utvecklingen av ESK-processen.
Vänsterpartiet kommer senare i höst tillsammans med övriga nordiska
vänsterpartier att lägga fram ett förslag på en ny utvecklad europeisk säker-
hetsordning byggd på ESK-processen.
3. Den accelerering som nu sker i nord-syd-konflikten, mellan den abso-
luta majoritet av världens befolkning som lever i fattigdom och den lilla mi-
noritet i västerlandet som lever i överflöd.
Med viss rätt har Europa stått i centrum för det senaste årets politiska de-
batt. Men för den skull får vi aldrig glömma att den absolut viktigaste frågan
att lösa i vår värld är att det varje dag dör 40000 barn i undernäring och
sjukdom.
I den aktuella krisen i Mellanöstern handlar det inte bara om Iraks grova
brott mot folkrättens principer. Det finns också inslag i konflikten som kan
vara inledningen till en intensifierad nord-syd-konflikt.
En följd av krisen är att flera EG-stater nu öppet talar om vikten av att
stärka EGs militära samarbete via den västeuropeiska unionen, WEU. Sam-
tidigt talar NATO-ledare om vikten av att förändra NATOs operationsom-
råde, så att det också kan omfatta den tredje världen.
Med andra ord: Det är viktigare än någonsin för Sverige att slå vakt om
sin alliansfrihet. Om vi blir medlemmar i EG förs vi med dessa planer - di-
rekt eller indirekt - in i olika militärpakter.
Vårt land har fortfarande ett gott anseende i flertalet av den tredje värl-
dens länder. Därför skulle ett fortsatt alliansfritt Sverige - utanför EG -
kunna spela en viktig medlande roll i en framtida växande nord—syd-kon-
flikt.
Jag skulle med anledning av detta vilja be utrikesministern precisera sig
när det gäller EG-förslaget att bygga ut det militära samarbetet via WEU-
alliansen och hur det påverkar ett svenskt medlemskap i EG.
Vår kritik mot ett EG-medlemskap riktar sig också mot den kraftiga in-
skränkningen av den nationella suveräniteten, som blir följden, och dess all-
varliga konsekvenser för demokratin.
EG-kommissionens chef Jacques Delors sade i juli 1988 i EG följande:
”Det blir en chock för medlemmarna i de nationella parlamenten när det går
upp för dem att inom de kommande tio åren kommer 80 % av all ekonomisk,
social, och skatteteknisk lagstiftning från EG och inte från de lagstiftande
församlingarna i medlemsländerna.”
Detta inskränker inte bara den nationella suveräniteten utan innebär
också en kraftig försämring av demokratin. EGs beslut föreslås inte av, och
fattas inte av, något folkvalt parlament. Förslagen läggs fram av EG-kom-
missionens tjänstemän och byråkrater - ofta på inrådan av några av de 3 000
18
lobbyister som företräder olika storkapitalintressen. Besluten fattas av mi-
nisterrådet eller, vid konflikter, av EG-domstolen.
Är det inte ett problem att den djupt odemokratiska EG-strukturen skall
fatta beslut som binder vår folkligt valda riksdag?
Jacques Delors vill gå vidare och bygga ett koncentriskt Europa där mak-
ten ligger i mitten, alltså i Bryssel. Kring denna mitt byggs sedan ett antal
ringar av olika EG-stater, följda av en ring EES-bundna EFTA-stater och
ytterst Östeuropa bundet av lån från EG.
Mot den övriga världen-bl.a. den fattiga världen - reses murar. Ett exem-
pel är EGs nya flyktingpolitik, som fastlades i en konvention vid EGs möte
i Dublin i somras. Den innebär förstärkt kontroll av EGs yttergränser, ge-
mensam viseringspoiitik och straff mot transportbolag som medför passage-
rare utan nödvändiga inresehandlingar. För mig påminner detta om bygget
av en "Fästning Europa".
Jag vill fråga utrikesministern hur han anser att Sverige skall förhålla sig
till byggandet av denna "Fästning Europa".
I stället för denna koncentriska Europatanke - som vad gäller centralise-
ring av makt för tankarna till de i öst förkastade centralistiska systemen - vill
vi bygga vidare på det regionala samarbetet.
Vårt förhållande till EG kan kvarstå vid ett frihandelsavtal som i dag, al-
ternativt ett EES-avtal som innefattar en rad viktiga undantag från EGs re-
gelverk. Samtidigt vill vi stärka det nordiska samarbetet med tonvikt på att
försvara sociala landvinningar och utveckla en miljövänlig produktion.
Också Östersjöområdet kan i framtiden utvecklas till en betydelsefull region
i Europa som satsar på miljövänlig handel och produktion. En utveckling av
Östersjösamarbetet är också i de baltiska republikernas intresse av frigö-
relse.
Runt om i Europa - inom och utom EG - spinns nya och nygamla nät av
regionala samarbetsformer.
Parallellt med att utveckla detta måste vårt land intensifiera sitt arbete för
en ny internationell ekonomisk ordning - för att skapa rättvisa mellan nord
och syd i vår värld.
Vår kritik av EG - och våra alternativ till EG-medlemskap - bygger såle-
des inte på någon trångsynt nationalism utan
på vår vilja av att försvara och utveckla demokratin och den nationella
suveräniteten - mot centralistiska planer syftande till en superstat - och
på vår vilja att försvara och utveckla Sveriges alliansfrihet och neutralitet,
så att vårt land aktivt kan bidra till att lösa framtida konflikter såväl på vår
kontinent som i världen - mot planer som riskerar göra vårt land till en del i
”Fästning Europa”, på konfliktkurs med den tredje världen.
Anf. 7 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Regeringen efterlyser enighet om Europapolitiken. Jag skall
göra mitt bästa. Jag kan instämma i det mesta av det som Pär Granstedt och
Bertil Måbrink sade. Jag kan också instämma i en del av det som Sten An-
dersson sade, t.ex. när han talade om Europarådet och ESK som de vikti-
gaste instrumenten för europeiskt samarbete och när han slog fast att folkens
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
19
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
rätt till nationellt självbestämmande måste erkännas och respekteras. Jag
förutsätter att det svenska folket är ett av dessa folk.
Jag håller med Jan-Erik Wikström och Margaretha af Ugglas om att det
som händer i Europa är fantastiskt. Det är spännande, det är uppmuntrande,
och det är också oroande. När Berlinmuren föll öppnades en efterlängtad
möjlighet att utan bindningar i det kalla krigets blockmotsättningar skapa ett
gränslöst Samarbetseuropa, där människor fritt kan resa inte bara mellan
Malmö och Köpenhamn och mellan Köln och Bryssel utan precis lika lätt
mellan Tallin och Stockholm, mellan Bukarest och Wien och kanske mellan
Odessa och Istanbul.
När muren föll, öppnades möjligheten för Europa att äntligen skaka av
sig sina gamla kolonialistiska supermaktsambitioner, att ge upp strävan att
behärska världen och i stället ta fasta på det europeiska arvets kulturella,
humanistiska och civilisatoriska grundvalar.
Ja, 1992 skulle kunna bli året då Europa, 500 år efter ockupationen av
Amerika, en gång för alla gjorde upp med arvet efter Columbus, slutade
uppträda som de fattigas utsugare och de svagas förtryckare, och i stället tog
på sig rollen som världens räddare i nöd, som fredsmäklare och miljö-
skyddare, demokratiförstärkare och kulturspridare. Med Vaclav Havel och
likasinnade i den europeiska politikens centrum skulle faktiskt en sådan roll
inte vara helt orealistisk.
Därför måste vi naturligtvis i början av varje seriös Europadebatt ställa
frågan: Vilka idégrundvalar skall Europasamarbetet bygga på?
För Europas gröna - som nu har medlemspartier i hela Europa, från Geor-
gien till Irland, och sammanlagt över 200 parlamentsledamöter i 19 länder -
är några grundbultar centrala:
1. Europasamarbetet skall vara öppet på lika villkor för alla Europas na-
tioner och regioner; gränser för människors rörelsefrihet skall rivas på jäm-
likt sätt i hela världsdelen.
2. Europasamarbetet skall vara öppet mot resten av världen och inte ta
formen av en ”Fästning Europa”; inga utomeuropéer skall få svårare att
komma in i Samarbetseuropa än de har i dag att komma in i det splittrade
Europa.
3. Europasamarbetet skall stärka freden och minska risken för nya kon-
frontationsmönster. Vi vill inte ha en ny europeisk militär supermakt.
4. Europasamarbetet skall stärka demokratin och gynna lokalt och regio-
nalt självbestämmande. Bara beträffande viktiga gränsöverskridande pro-
blem, t.ex. när det gäller miljöskador och grundläggande mänskliga rättighe-
ter, bör bindande beslut fattas på alleuropeisk nivå. I övrigt bör grundregeln
vara närdemokrati, självförvaltning, decentralisering - och allt vad det har
hetat i den svenska debatten om att makten flyttas nedåt och inte uppåt.
5. Europasamarbetet skall ske i former som minskar miljöskador och so-
ciala klyftor. Gränshinder för varor, kapital och tjänster skall undanröjas,
förutsatt att detta inte leder till risk för miljöskador och sociala orättvisor.
6. Europasamarbetet skall gynna mångfald och motverka politisk likrikt-
ning; i stället skall enskilda länder och regioner känna stimulans att fungera
som förebilder, t.ex. genom mer avancerat miljöskydd eller mer solidarisk
socialpolitik.
Jag vill fråga mina meddebattörer: Finns det någonting i dessa sex grund-
bultar för det europeiska samarbetet som ni ogillar? Tala då om det, så att vi
vet var vi har varandra!
Nästa fråga blir hur man organiserar samarbetet i ett sådant Samarbets-
europa.
Vi behöver ju inte börja från noll. Sverige som stat är redan med i ett tret-
tiotal europeiska samarbetsorganisationer - från Europarådet till Euro-
peiska säkerhetskonferensen och FNs Ekonomiska kommission för Europa,
ECE. Ja, ECE är ju redan det som många efterlyser, en alleuropeisk mil-
jöorganisation med kontrollverktyg. ECE, som har 33 medlemmar, stod
bakom vårens miljökonferens i Bergen och har stått bakom en rad interna-
tionella miljökonventioner - otillräckliga givetvis, men de finns där som en
början - och man har 95 mätstationer i hela världsdelen.
Vid sidan av dessa statliga organisationer finns över 500 europeiska samar-
betsorganisationer med svenska medlemmar. Någon akut risk för svensk iso-
lering finns bara i fantasin hos vissa svartmålare.
Om Europarådet blir - som det verkar - ESKs parlament, och om också
ECE integreras i en gemensam struktur, skulle ju ett permanent alleuro-
peiskt nätverk, ett Samarbetseuropa, ett Europas FN, faktiskt vara på väg.
Men det behövs naturligtvis mycket mer. Vi vill inte ha någon ny järnridå
mellan öst och väst. Därför vill jag fråga mina meddebattörer: Anser ni att
alla européer, östeuropéer lika väl som västeuropéer, bör ha exakt samma
rätt att fritt besöka Sverige, eller tycker ni att rumäner och ukrainare skall
stängas ute, samtidigt som katalaner och sicilianare får fritt tillträde? Ett
klart svar på den frågan skulle rensa luften betydligt.
Herr talman! Ingen tror ju att regionala organisationer av typ Nordiska
rådet, EFTA, Comecon eller Medelhavsorganisationerna plötsligt skulle
blomma upp och bli den alleuropeiska samarbetsorganisationen. Men märk-
ligt nog tror man det om en regional västeuropeisk samarbetsorganisation,
EG. Det är en illusion.
Om EG hade syftat till att bli en demokratisk och decentraliserad freds-
och miljöorganisation för hela Europa, som ju en del antyder, skulle EG na-
turligtvis ha reagerat helt annorlunda på murens fall. Då skulle man ha sagt:
Nu har förutsättningarna radikalt förändrats jämfört med hur det var i EGs
barndom. Låt oss samla alla Europas folk, nationer och regioner till en förut-
sättningslös konferens om framtidens samarbetsstruktur!
Men alla vet ju att EG gjorde tvärtom. EG missade Europatåget. Efter
murens fall sade EG: Låt oss påskynda fullbordandet av vårt supermakts-
bygge, låt oss påskynda utvecklingen till en integrerad union, via gemensam
valuta, gemensam ekonomi, gemensam yttergräns, gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik - och nu på senare tid också öppet gemensam militärpolitik.
Jag lyssnade på en debatt i EG-parlamentet i somras. En orolig ledamot und-
rade om inte EG nu bygger trösklar mot omvärlden. Då sade EGs utrikesmi-
nister Andriessen: Jovisst, och det är meningen. Vi vill ha högre trösklar mot
omvärlden. Det skall vara svårare att komma in.
Jag träffade EGs ambassadör i Sverige vid riksdagsöppnandet. Han sade
att EG inte alls är så öppet som många svenskar tror.
Nej, EG är inte öppet. EG bygger nya gränser mot Östeuropa och plane-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
21
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt i
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
22
rar gemensamma stridskrafter mot framtidsfiender söder och öster om Me-
delhavet. EG flyttar makt uppåt. EG satsar på en samhällsmodell som - en-
ligt dess egna experter - leder till stora miljöskador. Och man försvårar en-
skilda regioners möjligheter att utgöra miljöförebilder. Det är ett faktum.
Det senaste exemplet är Vallonien, som har förbjudit import av miljöfarligt
avfall. Det har EG-kommissionen anmält till EG-domstolen, eftersom man
anser att det strider mot frihandelsreglerna - att inte vilja ta hand om andras
miljöfarliga avfall.
EG är och förblir en västeuropeisk regional samarbetsorganisation vars
huvudmål är, som det heter i titeln på ideologen de Clercqs nya bok, att pla-
cera ”Europé back at the top”. Det är det man är ute efter.
Det är möjligt att Sverige trots allt - ett högutvecklat industriland som
gränsar till EG - skulle kunna passera EGs nålsöga och bli medlem under
90-talet. Men vad är i sä fall priset?
Miljöpartiet de gröna har envetet hävdat att redan den partiella anslutning
som nu pågår måste leda till total svensk kapitulation inför EG. Är det någon
som i dag seriöst kan hävda motsatsen?
I början pratades det om undantag. Myndigheterna konstaterade i hem-
liga utredningar att EG-anpassning i ett hundratal fall skulle leda till försäm-
ring. Ingvar Carlsson stod här i riksdagen den 22 mars 1989 och lovade att
försämringar är pris som vi inte är beredda att betala. Sedan gav EG besked:
Inga undantag. Regeringens löften upprepades inte då. I stället kom man i
en hemligstämplad probleminventering i maj i år fram till att man lyckats
banta ned undantagsbehovet till ett femtiotal allvarliga problem. EG uppre-
pade: Inga permanenta undantag. Och så bantade regeringen vidare, under
största sekretess. Den 12 juni hade man kommit ned till åtta hemlighållna
undantagskrav. Slutsumman kommer att bli noll. Det blir inga permanenta
undantag, det är helt klart. Det har sagts från EGs sida, och det har erkänts
inför EFTA-delegationen.
Detta betyder att EG-anpassningen leder till ett exempellöst systemskifte.
Det är en paketförändring av det svenska systemet som bara kan jämföras
med Gustav Vasas reformation. Vad det innebär konkret kommer flera mil-
jöpartister att gå in på i detalj i den efterföljande debatten.
Låt mig bara konstatera att vi nu ersätter 14000 sidor lagtext med EGs
lagar. Blir Sverige medlem, så måste vi ersätta 80000 sidor lagtext med EGs
lagar.
Att de som avskyr den svenska modellen hurrar i detta avseende är ganska
naturligt - jag kan alltså förstå det. Men att de som har det politiska huvud-
ansvaret för 30 års socialdemokratiskt reformarbete i en handvändning, och
i klump, låter detta ske är ganska märkligt.
Antingen har socialdemokratin blivit så förborgerligad att man inte ens tar
på allvar uppgifter i LO-tidningen om att arbetsmiljö och arbetsrätt hotas av
EG-anpassningen, eller också är arbetarrörelsen vilseförd av sina ledare.
Man kan förstå om det är så. I riksdagens senaste utgivna årsbok finns det
en särskild rubrik som lyder: Hemlighetsmakeriet kring EG. Där refereras
KUs kritik mot hemlighetsmakeriet.
Borde inte vi riksdagsledamöter från alla partier - såväl EG-anhängare
som EG-kritiker - ändå kunna ta på allvar att vi här har godkänt KUs kritik
mot hemlighetsmakeriet, och borde vi inte kunna enas om demokratiskt an-
ständiga former för handläggningen av Sveriges Europasamarbete? Det
borde vi väl ändå kunna enas om.
Är det t.ex. verkligen för mycket begärt att en hederlig, traditionell och
gammal fin svensk parlamentarisk utredning får i uppdrag att analysera olika
modeller för Europasamarbetet och att öppet publicera sina resultat, eller
skall vi fortsätta med alla interna papper som ingen får tillgång till, hemlig-
stämplar osv.? Hur länge skall vi fortsätta med sådant? Skulle inte alla i de-
mokratins anda kunna enas om att det skall bli slut på sådant? KU har ju
sagt sitt, så låt oss nu få en ordentlig sakanalys i öppna former! Det handlar
här också om att svenska folket måste få medverka aktivt i processen. Jag
tycker att det är bra att moderaterna vill ha en stor nationell debatt. En så-
dan efterlyste vi här redan för flera år sedan - men bättre sent än aldrig!
Men det handlar också om beslutet. Medlemskap i EG måste enligt 10
kap. 5 § regeringsformen beslutas på samma sätt som en grundlagsändring.
Det betyder att det blir beslutande folkomröstning om minst en tiondel av
riksdagens ledamöter så begär och en tredjedel bifaller förslaget.
Jag frågar därför samtliga partier: Är ni beredda att medverka till att ett
eventuellt förslag från regeringens sida om svenskt inträde i EG måste un-
derställas en beslutande folkomröstning i enlighet med 10 kap. 5 § och 8 kap.
15 § regeringsformen?
Herr talman! I dag kan man läsa i tidningar att 84 % av landets kommun-
styrelseordförande vill att Sverige skall bli EG-medlem. Jag har träffat en
del av dessa lokala EG-entusiaster. De drömmer om Europa, precis som vi.
Men de känner faktiskt inte till alla fakta och detaljer om vad det konkret
innebär. Vågar ni som tror på EG ge dem full information? Vågar ni se till
att allting publiceras i begriplig form? Vi för gärna en debatt, och det har vi
försökt att göra hela tiden, på grundval av konkreta fakta. Vågar ni med-
verka till detta, kan vi få en riktig, rejäl nationell Europadebatt.
Svara gärna på de grundläggande frågorna här, framför allt på den sista
frågan: Är ni beredda att medverka till att folket får sista ordet, till att folket
i en beslutande folkomröstning få ta ställning och säga ja eller nej till ett
eventuellt förslag från regeringens sida om medlemskap i EG?
Anf. 8 Utrikesminister STEN ANDERSSON replik:
Herr talman! Jag måste tillstå att det är oerhört uppiggande - det påverkar
adrenalinet och tankeverksamheten - att lyssna till Per Gahrton. Per Gahr-
ton och Bertil Måbrink har ställt en rad frågor till mig. Jag skall återkomma
till dessa.
Men artig och belevad som jag har blivit under min tid i utrikesdeparte-
mentet tänkte jag att i den här omgången huvudsakligen hålla mig till före-
trädarna för de tre partier som inte bara umgås med drömmar som jag också
omfattar beträffande Europa utan som också drömmer om att så småningom
tillsammans komma i regeringställning.
Jag vill gärna ta fasta på det som förenar. Alla anföranden, och det gäller
nog faktiskt också en del av innehållet i det som Bertil Måbrink och Per
Gahrton sade, ger ett intryck av att det i detta land finns en bred enighet och
en positiv syn men också en stark vilja att göra en insats även när det gäller
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
23
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
att komma till rätta med de svårigheter och problem som alla måste se och
som man måste komma till rätta med för att kunna klara en positiv utveck-
ling.
Margaretha af Ugglas frågade: När kommer socialdemokraterna att upp-
höra med att bara se riskerna med Europasamarbetet? När kommer man att
se möjligheterna?
Jag ser att Margaretha af Ugglas nickar. Men det vore bättre om hon läste
mitt anförande. Det är alltid besvärligt att delta i en debatt där man bemöter
någonting som man tror kommer att sägas i stället för det som verkligen blir
sagt. Jag gav i mitt anförande uttryck för en mycket positiv syn på utveck-
lingen i Europa och talade om EG som en stark drivkraft i detta samarbete.
Vad jag vill betona är att vi måste ha en blandning när det gäller vår Euro-
pasyn även om denna är optimistisk - och det skall den vara. Det finns så
väldigt mycket i utvecklingen som inger optimism. Men den måste också
vara realistisk. Vi måste kunna se svårigheterna och problemen. Om man
inte gör det utan bara bortser från svårigheterna och problemen, kan man
heller inte komma till rätta med dessa. Då befordrar man inte den positiva
utveckling som optimismen borde leda till.
Det är klart att Margaretha af Ugglas och andra har rätt i vad de säger.
Om vi vill ha - och det vill vi - bredaste och djupaste möjliga samarbete med
Europas länder, vore det självfallet väldigt fördelaktigt för Sverige om den
säkerhetspolitiska situationen var sådan att vi kunde behålla vår neutralitet
och ändå vara medlemmar i Europa. Jag vill gärna nämna fem skäl till att
jag menar att det i dag är felaktigt och oklokt att aktualisera medlemskaps-
frågan.
För det första var jag som utrikesminister ytterligt angelägen om att hjälpa
till för att åstadkomma detta eniga beslut - i och för sig var beslutet kanske
inte helt enigt - som tillkommit i samarbete mellan de partier som jag nu
vänder mig till och det socialdemokratiska partiet. Vi skulle stå eniga och
inte aktualisera medlemskapsfrågan. Hade vi gjort det, hade vi fått en parti-
politisk strid, som skulle ha skapat motkrafter, och en debattsituation, som
hade åstadkommit ett fjärmande i stället för ett närmande. Det är alltså ett
skäl.
För det andra är det onödigt och egentligen för tidigt att aktualisera den
här frågan. Jag har talat med en rad europeiska utrikesministrar under se-
nare tid. Jag har också mött De Michelis, den italienske utrikesministern
som nu är ordförande för EG-ministrarna, och han sade liksom många andra
att man före 1993 inte kommer att behandla någon medlemsansökan.
Sedan har vi det osäkra säkerhetsläget. Jag tror inte att det blir en ny upp-
delning av Europa. Men man kan inte bortse från att utvecklingen i Sovjet-
unionen kan bli sådan - jag tror inte det, men man kan inte utesluta detta -
att det blir en ny gränsdragning i Europa mellan den del som återstår av
Sovjetunionen utrustad med kärnvapen och resten av Europa. I den situa-
tionen - man kan alltså inte bortse från att sådant här kan inträffa - skulle
moderaterna vara beredda att ställa sig på den ena sidan och tro att vi kan
bevara neutralitetspolitiken. Margaretha af Ugglas lyssnar kanske på mig.
Men hon läser inte vad som står skrivet.
24
Jag skall åberopa en auktoritet för Margaretha af Ugglas, inte så mycket
för mig, även om han är mycket kunnig och påläst, nämligen Carl Bildt.
Jag tillhör dem som är mycket oroade för utvecklingen inom det sovjetiska
området under 1990-talet. Ännu har sammanbrottet inte nått 1920-talets
nivå, men det finns nog all anledning att tro att det kommer att göra det.
Inbördeskrig i delar av nuvarande Sovjetunionen, frigörelse av randområ-
den, massvält och anarki i väldets ryska kärna kan alls inte uteslutas. Vi har
utvecklingen i Central- och Östeuropa, där övergången från kommandoeko-
nomin till marknadsekonomin kommer att medföra social oro och kanske
politiska konflikter.
Jag var för några dagar sedan nere i det som då var Östtyskland. Där sade
man att trots draghjälpen från Västtyskland och trots föreningen kommer
arbetslösheten att stiga till upp mot 20-25 %. I Polen har man redan hög
arbetslöshet, och den kommer att öka ännu mer. Levnadsstandarden sjun-
ker. Den har redan sjunkit med en tredjedel. Det är klart att detta kommer
att skapa politisk oro. Det är någonting som vi måste hjälpa till att lösa. Men
om övergångsperioden blir lång kommer det att bli besvärligt.
Jag har ju den uppfattningen att om man förhandlar med en motpart-och
det har vi varit överens om att vi skall göra med EG - är det inte särskilt
klyftigt, eller för att uttrycka mig på UD-språket, särskilt välbetänkt, att
börja resonera om en annan lösning som om den första förhandlingsom-
gången redan var förlorad.
Detta är fem goda skäl till att man inte nu skall splittra den enighet som
har åstadkommit så mycket för Sverige. Jag förstår dem som tycker att mo-
derata samlingspartiet mer ser till partitaktiska hänsyn än till Sveriges intres-
sen. Om vi blir splittrade i den här frågan försvagas Sveriges möjligheter att
göra sig gällande.
Jag skall också försöka hinna med en sak som Jan-Erik Wikström tog upp.
Han åberopade ett uttalande som han sade att jag hade gjort och som inte
var så välbetänkt. Det hade han haft rätt i om jag hade gjort detta uttalande.
Det var så att jag och Sjevardnadze satt i ett samtal då vi båda nåddes av
nyheten att muren var genombruten. Detta gladde oss båda. Han gjorde en
del uttalanden om vad han trodde skulle ske. Det var han som talade om
chauvinistiska krafter etc. När jag sedan kom till en presskonferens fick jag
frågan: Vad ansåg Sjevardnadze? Jag svarade då på detta. Närvarande var
en DN-journalist och några andra journalister. DN-journalisten var litet
trött och uppfattade det som om jag hade gjort detta uttalande. Men de nå-
got piggare folkpartistiska journalisterna, t. ex. Jan Lindström från Expres-
sen och Britt-Marie Mattsson från Göteborgsposten, återgav det hela rätt.
Kan jag inte få slippa denna mytbild? Jag har aldrig påstått detta. Det hade
varit så dumt om jag hade gjort det. Det jag har sagt i dagens överläggning
är precis vad jag hela tiden menat. Där ser jag att min taletid är ute. Tack!
Anf. 9 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:
Herr talman! Jag kan försäkra utrikesministern att jag lyssnar på vad han
säger. Jag har lyssnat så noga jag kunnat nu också. Jag lyckades inte riktigt
hitta fem skäl i det utrikesministern hade att säga, men låt mig ta upp det
viktigaste.
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
26
Utrikesministern uttrycker återigen oro och ängslan för utvecklingen.
Visst kan man vara orolig och ängslig, och visst skall man peka på riskerna.
Men jag förstår ändå inte resonemanget.
Sovjetunionen behöver ju ett starkt EG. Ryssland behöver ett starkt EG.
Det är EG, inte Förenta Staterna, som i dag utarbetar ett hjälpprogram som
kommer att riktas mot Ryssland och Sovjetunionen. Det är utrikesministern
också medveten om. Det är EG som redan har hunnit sätta upp ett miljöor-
gan i Budapest. EG har öppnat sina utbildningsprogram för de östeuro-
peiska länderna. Polen, Ungern och Tjeckoslovakien vill bli medlemmar i
EG.
Jag förstår inte heller, utrikesministern, på vilket sätt EG skulle bli sämre
i dessa länders ögon av att Sverige, Österrike, Norge och Finland blir med-
lemmar i EG. Det blir väl ett bättre EG; ett EG som kommer att vara ännu
mer villigt att hjälpa och stödja utvecklingen i Centraleuropa. Ett EG som
blir ännu mer villigt, hoppas jag, att säkra freden, framstegen och demokra-
tin. Jag förstår alltså inte resonemanget.
Jag förstår inte heller, utrikesministern, att vi skall böja oss för att någon
kommissionär i Bryssel må tycka att det är besvärligt att fa in fler medlems-
länder. Så tycker ofta byråkrater. Vi har att se till Sveriges nationella intres-
sen. Vi har att välja den väg som är riktig för vårt eget land. Det finns andra
starka röster i EG: Thatcher och Kohl samt t.ex. Gonzalez i Spanien, som
jag hörde tala i Europarådet för två veckor sedan. Han vill att EG skall ut-
vidgas. Lyssna på de rösterna i stället, utrikesministern!
Pär Granstedt! Det går att veta en hel del om EG. EG är traktatsbundet.
EG har fasta institutioner. Såsom det utrikespolitiska samarbetet bedrivs i
dag, Pär Granstedt, och det är den grund vi har att utgå ifrån, är det traktat-
mässigt förhindrat att syssla med frågor som berör försvarspolitik. Det har
en mycket stark mellanstatlig karaktär. Detta kommer att förändras, men
det kommer att förändras som en orsak av de nya utmaningarna i Europa.
Det är ett europeiskt intresse att Västeuropas nationer i samarbete med Cen-
traleuropas håller samman och utvecklar freden och friheten.
Utrikesministern har väl en eller två repliker kvar, så jag skulle önska att
vi fick höra om utrikesministern är beredd att ge svenska folket besked om
socialdemokratins inställning inför den viktiga valrörelse vi har framför oss.
Europafrågorna kommer att bli ett inslag i den här valrörelsen. Jag hoppas
att socialdemokratin är beredd att medverka till detta. Jag tycker faktiskt att
det är ett demokratiskt krav. Jag tycker också att det är ett demokratiskt
krav att vi får besked om hur socialdemokratin ställer sig till detta för natio-
nen så viktiga.
Bertil Måbrink tyckte att Europadebatten hade nått en låg nivå när den
nådde vardagsmänniskornas nivå, nämligen något så konkret, så trevligt och
inspirerande som ett Europamål. Tänk så trevligt att få gå ut en lördag och
äta ett Europamål. Då har Europadebatten nått en låg nivå, tyckte Bertil
Måbrink. Men det tycker inte vi. Vi moderater tycker att Europafrågorna
skall diskuteras utifrån de svenska medborgarnas vardag. Tio av mina kolle-
gor, Bertil Måbrink, kommer i den efterföljande debatten att ta upp de olika
viktiga frågorna: miljö, utbildning, fri rörlighet, kultur. Vi vill diskutera
Europafrågan på bred basis. Det tycker vi är viktigt.
Jag tyckte att det var positivt att för en gångs skull höra Per Gahrton disku-
tera Europa från positiva utgångspunkter. Flera av de där punkterna tycker
jag var riktigt bra. Vad jag inte förstår, Per Gahrton, är att alla institutioner
i Europa är intressanta och bra utom just EG.
Det måste ändå vara något unikt med EG - förutom att EG från att ha'
omfattat sex medlemsstater nu har blivit tolv - som gör att Turkiet, Cypern,
Malta, Österrike, Polen, Ungern och Tjeckoslovakien i dag vill bli medlem-
mar. Jag hoppas att på denna lista också kunna få se mitt kära gamla Sverige
och övriga nordiska länder.
Anf. 10 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! För några veckor sedan var en delegation från de partier som
är företrädda här i riksdagen inbjudna till Europaparlamentet i Strasbourg
för att sammanträffa med motsvarande grupp direktvalda parlamentariker.
Det var en mycket stimulerande och givande dag.
Den andra dagen hade vi tillfälle att sitta på läktaren och lyssna till Euro-
paparlamentets stora debatt om konflikten i Mellanöstern. Presidenten häl-
sade oss mycket artigt välkomna. Men när man satt där och lyssnade på span-
jorer, portugiser, greker och andra som uttalade sig om läget i Mellanöstern,
kände man sig på något sätt som kusinen från landet som gärna skulle vilja
vara med men som inte var fin nog för att få delta i detta europeiska rådslag.
Så mycket bättre då, herr talman, att vi i dag har fått tillfälle att föra den här
Europadebatten i riksdagen.
Jag läste i tidningarna att utrikesministern fick avbryta sin fisketur i Mon-
tana för att komma hit i dag. Det tycker jag faktiskt var synd. I denna förtro-
liga krets kan jag säga att jag känner mig lugnare när utrikesministern fiskar
gädda i Montana än när han fiskar röster i Sverige.
De inledande anförandena påvisade tydligt skillnaderna mellan partierna
i synen på det nya Europa. Om jag gör en kort sammanfattning kan jag kon-
statera att miljöpartiet och vänsterpartiet säger nej till EG, att moderaterna
och folkpartiet säger ja samt att socialdemokraterna och centern säger vänta
och se, men håller dörren öppen. Jag tycker mig ändå kunna konstatera att
både centern och socialdemokraterna i ganska rask takt är på väg mot en
mer positiv syn på ett svenskt medlemskap i EG. Det tycker jag naturligtvis
är bra.
Jag anser också att utrikesministerns deklaration i dag var väl avvägd, när
det gäller både kommentarerna till ESK och synen på Mellanöstern och åt-
skilligt annat. Jag saknade dock en dimension, som jag finner ganska viktig,
nämligen önskan att Sverige aktivt skall kunna bidra till att förbättra och
förstärka utvecklingen i Europa. Ett huvudsyfte med vårt medlemskap
måste ju vara att vi skall kunna bidra till att förbättra och förstärka den euro-
peiska politiken. Jag tänker exempelvis på ett så viktigt område som miljö-
politiken. På det området är jag övertygad om att Sverige har mycket att ge
i EG. Jag tänker vidare på stora avsnitt av socialpolitiken, kanske inte minst
alkoholpolitiken. Jag tänker på kulturpolitiken, där EG vid en utvärdering i
fjol faktiskt konstaterade att Sverige låg mycket långt framme. Jag nämnde
i mitt anförande biståndspolitiken, där det finns klara skillnader mellan med-
lemsländerna i EG.
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
27
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
28
Debatten kommer lätt att handla om att vi behöver EG för Sveriges skull.
Men det är faktiskt också så att EG behöver Sverige för sin egen skull. När
man träffar företrädare för medlemsländer som Danmark, Beneluxländerna
och Tyskland, så framhåller de oavbrutet detta och säger: Vi behöver de nor-
diska rösterna i EG.
Nu säger utrikesministern att vi inte skall tala om ett medlemskap i EG,
därför att riksdagen i ganska bred enighet ställt sig bakom de överläggningar
som förs mellan EFTA och EG. Jo, men man kan ju inte inställa all tanke-
verksamhet med hänvisning till ett tidigare riksdagsbeslut, utan det måste fa
ges möjligheter att debattera detta. Så snart vi träffar företrädare för EG tar
de upp frågan om hur vi ser på ett svenskt medlemskap i EG. Den dialogen
tycker jag vi är skyldiga att fullfölja.
Jag ställde två enkla frågor till utrikesministern. Den första gällde synen
på en ansökan om medlemskap, och jag frågade om det ändå inte var rimligt
att en svensk ansökan kunde behandlas inte senare än ansökan från Öster-
rike, Turkiet, Cypern, Malta, Ungern och kanske ytterligare något östeuro-
peiskt land. Jag vill alltså att vi skall komma med i den förhandlingsomgång
som blir den första efter 1993.1 min fråga ingick om socialdemokraterna var
beredda att medverka till det. Min andra fråga var om regeringen är beredd
att uttryckligen verka för att Estland, Lettland och Litauen får en ställning
som observatörer i ESK.
Anf. 11 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag tycker det är anmärkningsvärt att utrikesministern i en
tio minuter lång replik inte hade ett enda ord att säga om utvecklingen i våra
grannländer i öster och söder utom att försöka förklara vad han själv hade
sagt och vad Sjevardnadze hade sagt. Det är tyvärr litet symptomatiskt för
det jag sade i mitt inledande anförande, nämligen att Sverige inte visar det
intresse som vi borde ha för vad som händer i vårt omedelbara grannskap.
Sverige tar inte det ansvar för utvecklingen i Baltikum och Östeuropa som
vi borde göra.
I mitt huvudanförande tog jag upp några konkreta frågeställningar, som
jag gärna vill upprepa och be att få klara besked om av utrikesministern.
Är regeringen beredd att ta initiativ till ett mer generöst svenskt stöd till
utvecklingen i Östeuropa och Baltikum än vad som ligger i denna miljard
som skall fördelas på tre år? Kan de baltiska republikerna räkna på att få
mer än de relativt fåtaliga miljoner som nu finns tillgängliga?
Är Sverige berett att ta inititativ till ett utvidgat nordeuropeiskt samar-
bete, där vi knyter närmare band på de ekonomiska, kulturella och sociala
områdena samt försöker hitta fasta samarbetsformer mellan de nordiska län-
derna och länder samt länderområden runt Östersjön? Är Sverige berett att
driva en sådan fråga?
Vad innebär vidare uttalandet om att de baltiska republikerna skall bere-
das tillfälle att följa ESK-processen? I likhet med Jan-Erik Wikström vill jag
fråga: Innebär det att Sverige kommer att verka för att de baltiska republi-
kerna får observatörsstatus i ESK? Innebär det att Sverige kommer att ar-
beta för att uppfyllandet av de baltiska republikernas krav på självständighet
blir ett led i ESK-processen? Hur kommer Sverige att arbeta för att det eko-
nomiska samarbete som nu håller på att byggas upp av EG, EFTA och inom
EES ram också kommer att inkludera det övriga Europa? Jag tycker det är
viktigt att vi får klara besked på dessa områden liksom det är viktigt att Sve-
rige för en klar och tydlig Östeuropa- och Nordeuropapolitik.
Jag håller gärna med utrikesministern om att det beträffande våra relatio-
ner till EG hade varit önskvärt med en bred politisk uppslutning kring en
tågordning där vi koncentrerade oss på att få ett så bra EES-avtal som möj-
ligt och på frågan om vad som skall komma efter detta avtal. Om det skall
tas ytterligare steg, t.ex. i form av ett medlemskap, får avgöras av vad EES-
avtalet ger och framför allt av vad EG är på väg att bli.
Margaretha af Ugglas sade att vi ändå vet en hel del om EG. EG är traktat-
bundet och har sina institutioner, sade hon. Det är naturligtvis riktigt. Vi vet
vad EG är i dag, men vi vet inte särskilt mycket om vad EG blir i morgon.
Det vet inte heller EG, eftersom man nu skall revidera sina traktater och se
över alla institutioner. Det är kanske naturligt för en konservativ politiker
att se till det nuvarande och det förgångna. Men när vi skall bestämma om
Sveriges framtid är det inte det nuvarande och det förgångna som gäller utan
det är framtiden. Riktigt hur framtidens EG kommer att se ut vet varken
Margaretha af Ugglas eller jag eller ens Jacques Delors. Mycket kommer att
avgöras inom ett år. och jag tycker att det är naturligt att våra relationer till
EG får påverkas av hur EG självt bestämmer sig för att utvecklas.
Inte minst måste det vara viktigt att ta hänsyn till vad som händer på det
säkerhetspolitiska området. Det pågår ändå en debatt om ett inte bara säker-
hetspolitiskt utan också militärpolitiskt samarbete. Det pågår en debatt om
hur F.G, Västeuropa, skall kunna spela en mera aktiv roll inte bara i Europa
utan i hela världen, inkl, på det militära planet. Vi kan ju inte bortse från
detta.
Jag tycker nog att det är viktigt att vi får tydliga besked om var modera-
terna står när det gäller innebörden av den svenska alliansfriheten. Det är
siktigt med hänsyn till det sätt på vilket moderaterna driver kravet på snabba
svenska ställningstaganden i medlemskapsfrågan, och det är naturligtvis sär-
skilt viktigt efter det debattinlägg som Carl Bildt gjorde i söndags.
Vi måste få klarhet i hur kraftiga ökningar av de svenska försvarskostna-
derna som moderaterna anser nödvändiga, för att inte Sverige skall behöva
söka allians med Tyskland.
Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kam-
marens förhandlingar.
Anf. 12 BERTIL MÅBRINK (v) replik:
Herr talman! Jag får väl vänta på utrikesministerns svar i den sista repli-
ken. Han har sex minuter.
Margaretha af Ugglas gjorde sig lustig över att jag skulle förmena svenska
folket ”EG-målet". jippot som ägde rum i lördags och som jag tycker var
ett prov på mycket låg debattnivå. Där gavs en felaktig bild av det verkliga
förhållandet.
Det finns inga särskilda EG-priser på restaurang. Titta på Danmark! Om
jag inte har alldeles fel, är restaurangpriserna där inte långt efter våra. I Por-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
29
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
30
tugal och Spanien är de låga, men det beror ju på att arbetskraften är så billig
där och har inte med EG att göra.
Vad jag angrep var att man gick ut på det sätt som restaurangägarna
gjorde. Det är ett mycket fult sätt att propagera för en sak, ett oriktigt sätt.
Per Gahrton ville ha svar på ett antal frågor. Jag kan svara ja, precis som
Lasse Werner gjorde här i förra veckan, på frågan om vi anser att alla euro-
péer har rätt att resa fritt. Det tycker vi är en viktig princip.
Vi är också för ett alleuropeiskt samarbete och inte ett enbart västeurope-
iskt samarbete.
Vi säger också bestämt ja till öppenhet och slut på hemlighetsmakeriet i
EG-frågorna här hemma.
När det gäller folkomröstning kan jag inte svara för mitt parti, men jag
kan tala om min personliga uppfattning. Det finns problem i sammanhanget,
men personligen är jag sympatiskt inställd till folkomröstning.
Det är de svar som jag kan ge till Gahrton.
Margaretha af Ugglas har också sagt att man skall förhindra ett militarise-
rat EG, förhindra att EG också blir en försvarsunion, att WEU förverkligas.
I en intervju i Dagens Nyheter i dag säger Margaretha af Ugglas att det inte
kommer att bli någon sådan union.
Att moderaterna kan uttala sig så tvärsäkert om det är märkligt, men alla
kontroversiella frågor har moderaterna propagandistiskt hanterat på det sät-
tet. De tror sig kunna skuffa undan problemfrågorna.
Om Margaretha af Ugglas skall förhindra att EG utvecklas till en försvars-
union, så gör hon ju inte det tillsammans med sina högerkamrater i EG, utan
då får nog Margaretha af Ugglas liera sig med vänstern i Europa. Då finns
det en möjlighet att förhindra förverkligandet av försvarsalliansen WEU
inom EG.
Jan-Erik Wikström och andra har talat sig varma för medlemskap. Jag har
tagit upp en väldigt viktig aspekt, en viktig principiell fråga, nämligen det
odemokratiska i EGs nuvarande struktur. Den springer en gammal liberal
som Jan-Erik Wikström undan. Han gör inte en kommentar.
Jag vill veta av Jan-Erik Wikström: Vilken är er och folkpartiets inställ-
ning till den odemokratiska struktur som EG i dag har när det gäller besluts-
fattandet? Har inte Jan-Erik Wikström någon uppfattning om det eller är
frågan så besvärlig för Jan-Erik Wikström att han inte vill ta i den och disku-
tera den?
Anf. 13 PER GAHRTON (mp) replik:
Herr talman! Det är inte lätt att veta var utrikesministern står. Det är inte
så länge sedan det uppgavs att han skulle ha sagt att Sverige bör vara öppet
för medlemskapsansökan 1993. Det kanske var ett felaktigt referat, och det
är väldigt bra i så fall. Jag välkomnar det.
I dag skall vi inte tala om medlemskap över huvud taget, och det är kanske
ett framsteg. Om det inte bara är så att man inte vill tala om det i dag, utan
att man vill ha en annan debatt nu och komma tillbaka senare, efter valet
eller så.
Det är ganska fantastiskt att fyra av fem partiföreträdare här inte tycks
anse att svensk grundlag är särskilt viktig. De kanske inte har läst på den så
noga. Vi tar den på allvar. Jag har tjatat om grundlagen sedan EG-debatten
började och sagt att det finns grundlagsaspekter. Nu har justitiedepartemen-
tet producerat en PM som vi kommer att kommentera senare. Departemen-
tet har i varje fall insett att det finns grundlagsaspekter.
Frågan om folkomröstning hör till de aspekterna. Det finns en paragraf i
den svenska grundlagen som gör det möjligt att ha beslutande folkomröst-
ning. innan man överlämnar beslutsrätt till övernationellt organ. Det är kan-
ske nödvändigt att påminna om att det är så.
Min fraga här är. och det är faktiskt en central fråga för svensk demokrati:
Kommer ni fyra som inte har svarat att medverka till att ett eventuellt förslag
om svenskt medlemskap i EG enligt regeringsformen underställs svenska
folket i en beslutande folkomröstning där det kan säga ja eller nej? Precis så
var det i Danmark, i Norge, i Storbritannien, i Irland och ett stort antal av
de andra EG-medlemsstaterna -1 Norges fall sade folket nej i en folkomröst-
ning.
Jag tycker att det är en mycket central fråga i detta läge av EG-debatten
att få ett klart besked, så att folket kan få veta att vi i alla fall inte kommer
att smygas in i EG. Blir det en folkomröstning, innan Sverige ansöker om
medlemskap? Jag begär klart besked av de andra fyra partierna om detta.
Jag förstår att man inte kan svara på alla frågor, men vissa frågor kan be-
svaras med enkla ja eller nej. En sådan fråga är den om rörelsefriheten i hela
Europa. Faktum är att det byggs nya murar. Jag har själv sett när österrikisk
polis har ryckt ut och stängt den gräns som ungrarna rev ner för några år
sedan, därför att Österrike nu är på väg in i EG. Österrike har stängt gränsen
mot Östeuropa.
Vi vet att mänga östeuropéer inte ens får komma in som turister i Sverige.
Skall det fortsätta pä det sättet, eller gäller den fantastiska rörelsefriheten
hela Europa? Kan vi få ett klart svar på det?
Skall vi bygga murar nu, när vi är rädda för att det kommer fattiga männi-
skor frän vissa delar av Europa? Omfattas balterna, leningradborna, ukrai-
narna och vitryssarna av den solidaritet som ni säger är bakgrunden till att
ni vill öppna gränserna totalt mot Västeuropa? Vi är beredda att öppna grän-
serna. Är ni också beredda att göra det i hela världsdelen Europa?
Margaretha af Ugglas undrar varför jag tycker om alla andra europeiska
samarbetsorganisationer och inte lika bra om EG. I och för sig får EG gärna
finnas som den regionala samarbetsorganisation det är. Det är deras sak och
inte vår. Det är någonting unikt med EG. EG är en överstatlig organisation
där man på central nivå t.o.m. fattar beslut om sockerhalten i marmelad. Jag
har aldrig förstått hur liberaler kan tycka om en organisation som på central
nivå fattar beslut om minsta detalj. Det är den principiella skillnaden, och
det är därför som vi är skeptiska.
Margaretha af Ugglas säger här i debatten att mängder av länder vill in i
EG. Låt oss anta att det är riktigt, och jag vet också att en del länder har
uttalat ett sådant intresse. Samtidigt är det så att nästan ingen vill in i det
realt existerande EG, inte ens moderaterna. De vill ändra på EG i vissa av-
seenden. Och vissa andra EG-vänner vill ändra EG i mycket väsentliga av-
seenden. Det tycks inte vara någon som älskar det realt existerande EG. Ni
älskar era egna drömmar om vad ni tycker att EG borde vara.
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
— Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
31
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
32
Om man nu tycker att EG är rätt instrument men vill ha ett annat EG,
varför samlar man då inte alla europeiska länder som inte är medlemmar och
kommer överens om en gemensam strategi? Då kan man i klump gå in i EG,
inte villkorslöst utan efter reella överläggningar om innehållet i framtids-
EG.
Då skulle det blir förhandlingar i sak. Det sker inte nu. Det sker aldrig
med ett enskilt land. Alla enskilda nya medlemmar har fått kapitulera totalt
och anta hela EG-paketet. Det skulle vara intressant att höra en reaktion på
detta.
Om detta vore möjligt skulle inte EG vara EG utan någonting annat. Då
skulle vi också vara intresserade av en öppen diskussion.
Ni gillar inte heller EG som det är utan ni gillar era egna drömmar om
EG. Det realt existerande EG har faktiskt inte så många vänner om man
analyserar vad det är folk vill ha.
Om ni menar allvar, Sten Andersson t.ex., inbjud då alla i hela världsdelen
Europa som inte är medlemmar i EG till en konferens om en gemensam stra-
tegi för att se till att hela Europa kommer in under EG-paraplyet. Då blir
det egentligen inte ett EG. Det blir mer likt ett Samarbetseuropa som vi hela
tiden har talat om.
Anf. 14 Utrikesminister STEN ANDERSSON replik:
Herr talman! Jag skall ändra mitt omdöme om Margaretha af Ugglas litet
grand. Ibland lyssnar hon. Sällan rättar hon sig efter vad jag säger, men det
är en annan sak.
Jag nämnde fyra mycket goda och tungt vägande skäl till att man inte i dag
skall annonsera om att man är beredd att begära medlemskap.
Jag glömde det femte, och det väger lika tungt. Det är nämligen den poli-
tiska union som nu diskuteras. Ordföranden i ministerrådet, den italienska
utrikesministern De Michelis pläderar öppet för ett nära försvarssamarbete.
Det där klarnar väl så småningom. Jag tror inte att man når dit, men det är
en aktuell frågeställning. Man kan inte utesluta att det går åt det hållet.
Sedan skall jag ge besked om svenskt medlemskap 1993. Vad jag har sagt-
det var i Molde - är samma sak som jag och statsministern har sagt tidigare.
Om vi får en utveckling i Europa med ett allt närmare samarbete ekono-
miskt, ekologiskt och säkerhetspolitiskt, om försvarsallianserna försvinner,
om vi får en ny alleuropeisk säkerhetsordning - en sådan som alla som deltar
i ESK-förhandlingarna pläderar för - då har verkligheten förändrats så radi-
kalt att vi i den situationen kan bli medlem i EG. Jag hoppas - och där vill
jag anknyta till vad Per Gahrton sade - att ESK inte bara skall omfatta den
militära säkerhetspolitiken, utan också ekonomi, ekologi och det som gäller
mänskliga rättigheter. Min tro och min förhoppning är att detta ESK-samar-
bete till slut - kanske efter en lång process - skall bli det centrala.
Varför då 1993? En journalist frågade mig: Är det då 1993 uteslutet? Jag
svarade: Jag törs inte utesluta någonting. Så oväntat snabbt som utveck-
lingen går, kan det väl hända att vi är framme där vid den tidpunkten. Men
i dag vet jag inte det.
Det intressanta nu är vad moderaterna säger. Även om det blir en ny tu-
delning av Europa - något som Carl Bildt är inne på i sin bedömning - är ni
beredda att säga ja till EG. Ni är beredda att säga ja också om det blir ett
militärt samarbete inom EG. Moderaterna säger med andra ord att de egent-
ligen är beredda att överge den svenska neutralitetspolitiken. Det är ett bra
besked att få, men det är litet oväntat, och jag tror att det litet illa genom-
tänkt.
Pär Granstedt använde debattricket att ställa väldigt många frågor och se-
dan klaga på att han inte får svar på alla, trots att han vet att jag inte har tid
att svara. Jag skall emellertid svara på några.
Visst är vi beredda att medverka till att de baltiska länderna får bli obser-
vatörer. Att vi inte uttalade det så klart vid det här tillfället, berodde på att
vi visste att det inte fanns någon anslutning. Det krävde konsensus. Vi valde
då den öppnare formen att kräva deras närvaro. Alla tre baltiska utrikesmi-
nistrar kom efter mitt uttalande i ESK fram till mig och tackade för den
svenska inställningen. Sedan är det, Pär Granstedt, fel att tala om en låg pro-
fil. Jag påstår att Sverige, just därför att vi en gång drev den politik som vi
nu alla har litet dåligt samvete för, tidigare än något annat västeuropeiskt
land kunde föra de baltiska ländernas talan i Moskva. Det var också vad jag
gjorde under mitt besök.
När det gäller Tjeckoslovakien var vi tidigt där nere med Olof Palme och
besökte Väclav Havel, då han på nytt hotades av en fängelsevistelse.
Vad är då grundbulten och vilken är vår grundsyn i fråga om Europa? Vi
vill ha ett samarbete som omfattar ekonomi, ekologi och allt detta med hela
Europa, med alla länder i Europa. Min dröm om detta nya Europa är den-
samma som jag hade då jag för trettio år sedan som ordförande i en euro-
peisk ungdomskampanj drömde om ett nytt Europa efter kriget, ett Europa
som präglas av frihet, demokrati och samarbete. Men inte bara det, utan ett
Europa som är solidariskt med omvärlden och ett Europa som försöker ge
varje invånare ett hyggligt liv. Det är min dröm om Europa. Det Europa som
nu blivit av med den mur som delat Europa i två delar får aldrig bygga nya
murar mot omvärlden.
Till slut, när jag har fem sekunder på mig: Jag förstår att Jan-Erik Wik-
ström tycker att det är bättre att jag fiskar gädda i Montanh. Nu fanns det
inte en enda gädda i floden där. Det är öring man fiskar. Jag skall så små-
ningom övergå till att fiska det där andra som Jan-Erik Wikström var så rädd
för. Låt mig bara säga att den här debatten inte har gjort mig mindre optimis-
tisk på den punkten.
Anf. 15 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:
Herr talman! Återigen: Utrikesministern ser riskerna och inte möjlighe-
terna med ett aktivt svenskt Europaengagemang också i EG. Nu har jag lyss-
nat noga till utrikesministern, och jag har funnit att det är uppenbart att soci-
aldemokraternas Europapolitik är en om-politik: om, om, om! Moderat
Europapolitik är en att-politik, utrikesministern.
För att försöka få utrikesministern att förstå att vi står fast vid det som är
viktiga inslag i svensk utrikes- och säkerhetspolitik skall jag nu säga att en
moderat Europapolitik innehåller bl.a. följande strävanden:
att Sverige inom ramen för ESK, Europarådet och EG verkar för framväx-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
3 Riksdagens protokoll 1990/91:6
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
34
ten av en ny europeisk fredsordning, baserad på respekten för demokrati och
mänskliga fri- och rättigheter,
att Sverige i samverkan med övriga nordiska länder verkar för att det nor-
diska samarbetet förs vidare, också när de nordiska länderna blivit medlem-
mar i EG,
att Sverige inom ramen för Europasamarbetet tar till vara möjligheterna
till regional samverkan - jag tänker bl.a. på Östersjöområdet,
att Sverige i samarbete med EG särskilt arbetar för förverkligandet av
medborgarnas Europa,
att Sverige fullföljer EES-förhandlingarna - jag vill understryka detta, ef-
tersom jag inte sagt så mycket om det tidigare; självfallet är EES-förhand-
lingarna ett viktigt steg på vägen mot ett fullvärdigt medlemskap,
att Sverige ansöker om medlemskap i Europeiska gemenskapen med bibe-
hållen alliansfrihet - det är en självklarhet, och
att möjligheterna prövas att i anslutning till riksdagsvalet 1994 välja de
svenska ledamöterna i Europaparlamentet.
Framtidens EG kan vi vara med och påverka som medlemmar. Men den
nära framtidens EG, Pär Granstedt, kommer vi att veta väsentligt mer om
redan efter december månads utgång. I sommar skall traktattexter finnas
färdiga. Det dröjer inte så länge, Pär Granstedt, innan sikten är klarare, och
därför ser jag fram emot en stimulerande Europadebatt i den kommande
valrörelsen.
Bara en liten fråga i det sammanhanget. Jag minns att centerpartiet hade
en alldeles utmärkt och trevlig försvarsaffisch i förra valrörelsen. Avser ni
att ha en likadan eller någon ännu bättre affisch i den valrörelse vi har att se
fram emot?
Anf. 16 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! Sten Andersson bekräftade nu i sin replik att det faktiskt är
möjligt att företräda precis den åsikt som vi har gjort, nämligen att man kan
vara lojal mot riksdagsbeslutet om de pågående förhandlingarna och samti-
digt resonera om villkoren för en framtida medlemskapsansökan. Där tror
jag alltså att det inte finns någon annan skillnad än den, att vi redan nu tycker
oss kunna dra slutsatsen att en ansökan om medlemskap är möjlig under för-
utsättning att det inte blir några bakslag i den europeiska utvecklingen - det
var ett uttryck som jag använde.
Till Per Gahrton: Självfallet anser vi att alla européer skall ha rätt att resa
fritt. Jag har faktiskt till invandrarministern ställt en fråga som berör just
detta. Det verkar som om Sverige faktiskt har gjort det svårare för ett antal
europeiska medborgare att besöka Sverige. Utvecklingen går alltså i visst
hänseende i fel riktning. Där har vi nog samma uppfattning.
I frågan om folkomröstning säger folkpartiets partistyrelse i ett förslag till
vårt landsmöte senare i höst, att folkomröstning kan vara en väg som man
skall använda i detta sammanhang. Vi understryker samtidigt att valrörelsen
1991 i praktiken troligen kommer att bli en folkomröstning om vår relation
till EG.
Bertil Måbrink frågar om jag är nöjd med beslutsstrukturen i EG. Nej,
det är jag inte. Det intressanta var att vid vårt besök i Europaparlamentet
fann vi att parlamentarikerna genomgående var otillfredsställda med balan-
sen mellan kommissionen och parlamentet. Den debatten finns alltså inom
EG.
I själva verket tror jag att det är viktigt att också vi där kan medverka till
att föra debatten vidare.
Sten Andersson avslutade sin replik med att säga att han såg fram emot
valrörelsen. Det gör naturligtvis också jag. Det här valet, som alltså på sitt
sätt kan komma att bli en folkomröstning om vår relation till EG, skulle möj-
ligen kunna leda till att Sten Andersson i framtiden får tid till ganska mycket
fiske, både av öring och av gädda.
Anf. 17 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Utrikesministern tyckte att jag hängav mig åt debattknep
när jag ställde många frågor, trots att han hade så ont om tid. Jag proteste-
rade mot att utrikesministern under en tio minuter lång replik inte hade ett
enda ord till övers för våra grannar i öster och i söder. Jag avsåg således inte
min situation utan mera detta ointresse för våra grannfolk som utrikesminis-
tern demonstrerade på detta sätt.
Under det efterföljande sex minuter långa inlägget fick vi tyvärr inte heller
särskilt mycket till besked om Sveriges östpolitik. Det enda vi fick reda på
var att utrikesministern var ganska nöjd med utrikesministerns uttalanden
och agerande i frågan, och det är klart att någon skall vara det också. Det är
ju bra att utrikesministern är nöjd med utrikesministern.
Däremot fick vi inte reda på om Sverige är berett att höja ambitionsnivån
när det gäller att stödja den ekonomiska, ekologiska och demokratiska ut-
vecklingen i de baltiska republikerna, i Polen och på andra håll i Östeuropa.
Det klargjordes inte vad ESK-politiken egentligen kommer att innebära för
de baltiska republikerna. Kommer Sverige att kräva att man tar upp och får
en lösning också på frågan om de baltiska republikernas självständighet som
ett led i ESK-processen? Det hade varit värdefullt med ett klart besked på
den punkten.
Således kvarstår frågetecknen. Tyvärr finns det inget tillfälle till att få dem
uträtade här i dag. Men jag lovar att återkomma till Östeuropapolitiken
längre fram i höst och därmed ge utrikesministern rikliga tillfällen att när-
mare utveckla vad Sverige kan göra för att bli bättre på att stödja den demo-
kratiska, ekonomiska och ekologiska utvecklingen i vårt omedelbara grann-
skap.
När det gäller våra EG-relationer anser jag att moderaterna måste försöka
klara ut vilken deras syn är på neutralitetspolitikens roll. Om det blir en fort-
satt utveckling mot militärt och säkerhetspolitiskt samarbete inom EG, kom-
mer då moderaterna att förorda att Sverige icke söker medlemskap? Eller:
Är moderaterna beredda att arbeta för att Sverige skall bli medlem, ävenom
det innebär att Sverige deltar i ett militär- och säkerhetspolitiskt samarbete?
Detta får ju en särskild relief efter resonemangen om alliansen med Tysk-
land.
Det som centern har föreslagit på försvarspolitikens område, Margaretha
af Ugglas, är en förstärkning av det svenska försvaret jämfört med i dag,
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
35
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övergripande
debatt om
Europafrågan
36
ökade resurser och en effektivisering. Detta tar Carl Bildt till intäkt för att
säga att svensk neutralitetspolitik inte klarar ett försvar på den nivån. Då
skall vi söka allians med Tyskland. Jag anser att moderaterna vid något till-
fälle måste förklara det här.
Anf. 18 BERTIL MÅBRINK (v) replik:
Herr talman! Det var en del som klargjordes i utrikesministerns senaste
anförande, dels om medlemskapet beträffande den här försvarsunionen,
dels också ESKs betydelse - som utrikesministern framhåller - och den cen-
trala plats ESK kan inta i den här processen. Det är bra att dessa marke-
ringar har gjorts.
När det gäller medlemskapet är människor i utrikesministerns nära kretsar
nu ute och kacklar om att ett svenskt medlemskap kan bli aktuellt redan till
våren nästa år. Som bekant har ju Björn Rosengren varit ute och tutat och
trumpetat om detta. Därför är det bra att utrikesministern har givit besked
på den punkten. Därigenom har dessa människor satts litet på plats.
Jag skall inte gnöla över att utrikesministern inte svarade konkret på alla
mina frågor. Men det förhållandet att utrikesministern förbigick min kritik
mot det här med den odemokratiska strukturen i EG tolkar jag som att han i
stort sett instämmer i min beskrivning av det odemokratiska förfaringssättet
inom det nuvarande EG.
Låt mig ta upp ett exempel på den odemokratiska strukturen. EG-kom-
missionen representerar alltså byråkratin i EG, och den bestämmer mycket
suveränt utan något större parlamentariskt inflytande. Denna kommission
fattar sina beslut med enkel majoritet. Vid oenighet blir det automatiskt en
andra röstomgång där minoriteten då måste underordna sig majoriteten.
Det är bara den andra röstomgången som tas till protokollet, vilket dessutom
är hemligt. Människorna i resp. EG-länder kan inte kontrollera och får inte
veta hur deras representanter i kommissionen har röstat. För mig påminner
detta förfarande om den beslutsprocess som gällde i gamla tiders stalinistiska
kommunistpartiers politbyrå. EG tillämpar ungefär samma system.
Det må så vara att det - som Jan-Erik Wikström säger - pågår en debatt
bland EG-parlamentariker om att de skall ha mer makt och inflytande. Det
är möjligt att det så småningom blir så, men trots detta kvarstår ett problem.
I vårt land är i dag människor otillfredsställda och tycker att de befinner
sig för långt ifrån beslutsfattarna i denna kammare. Hur skall då Jan-Erik
Wikström och liberalerna kunna försvara att man flyttar beslutsfattarna
ännu längre bort från människorna i det här landet?
Anf. 19 PER GAHRTON (mp) replik:
Herr talman! Den här debatten har varit mindre hetsig än en del tidigare
Europadebatter. Icke desto mindre har den en del intressanta besked.
För det första är det uppenbart att kulmen på EG-hysterin är passerad,
vilket märks framför allt i socialdemokratiska och centerpartistiska inlägg.
Från flaggningar för medlemskap 1993 går nu utrikesministern ut och pläde-
rar för att vi inte skall aktualisera den frågan. Från en del oklarheter på cen-
terstämman har centern kommit tillbaka till sitt sunda, nyktra vaktslående
kring svensk neutralitet och svenskt självbestämmande. Kulmen är passe-
rad. De bistra fakta om vad EG handlar om håller äntligen på att hinna i fatt
debatten.
För det andra har ingen påstått att miljöpartiet består av isolationister,
bakåtsträvare, sörgårdsmänniskor eller inskränkta flagghissare. Det är
mycket intressant och bra. Äntligen står det klart att Europadebatten inte
handlar om huruvida vi skall samarbeta med Europa - för det vill vi alla -
utan om hur det skall gå till. Det är en stor framgång, inte bara för miljöpar-
tiet utan för hela den svenska Europadebatten. Nu kan vi helt och hållet de-
battera det som saken gäller, nämligen vilka former det nödvändiga Europa-
samarbetet skall ha. Det var de positiva beskeden i denna debatt, och de är
ganska värdefulla.
Tyvärr fanns det också negativa besked. Jag frågade framför allt om folk-
omröstning. Jag har fått två någorlunda klara och positiva besked. Det är
kanske vid sidan av spelreglerna, men jag kan inte låta bli att rapportera att
Pär Granstedt under hand har rapporterat att också centern är anhängare till
folkomröstning. Det innebär att det återstår två partier som är de två stora
partierna, de två makthavarpartierna, de två gråa partierna, de två ledande
kärnkraftspartierna, de två ledande tillväxtpartierna. Det återstår alltså två
partier som inte har givit några som helst besked. Jag tar gärna emot under-
handsbesked och skall i sådana fall snarast se till att de blir offentliga. I av-
vaktan på klara underhandsbesked föreligger risken att dessa två partier -
socialdemokraterna och moderaterna - som förfogar över en majoritet av
den styrkan att de tillsammans kan kringgå grundlagens intentioner och
trumfa igenom ett EG-medlemskap utan folkomröstning, också har den av-
sikten. Jag hoppas att det efter denna debatt mycket snart kommer klara
besked om motsatsen. I annat fall vore detta ett nederlag för svensk demo-
krati.
Anf. 20 Utrikesminister STEN ANDERSSON (inpass):
Herr talman! Jag vill gärna få tillfälle att beklaga att jag inte har möjlighet
att svara på en del av frågorna. Ge mig en minut och jag skall se till att Pär
Granstedt inte behöver vingla omkring med alla sina frågetecken i huvudet.
Det är beklagligt att man inte har någon möjlighet att svara på frågor som
ställts i en slutomgång av en debatt.
Anf. 21 ANDRE VICE TALMANNEN:
Detta är en debatt inför vilken överenskommelse mellan partierna har
träffats om debattregler och debattider.
Därmed är denna del av debatten om Europafrågan avslutad.
Handelspolitik m.m.
Anf. 22 Statsårdet ANITA GRADIN:
Herr talman! Europa står i fokus för debatten i Sverige. Det är naturligt
med tanke på den snabba och på det hela taget positiva utveckling som vi
fått uppleva de senaste åren.
Det samarbete inom Västeuropa som vi nu förhandlar om rör stora och
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
37
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
38
viktiga samhällsområden utöver det handelspolitiska. I grunden handlar det
om sysselsättningen och den sociala välfärden. Också våra snabbt ökande
kontakter med reformländerna i Central- och Östeuropa rör naturligtvis
mycket mer än traditionella utrikes- och handelsfrågor.
Våra handelspolitiska ansträngningar är emellertid inte ensidigt inriktade
på Europa. För regeringen är och förblir det ett fundamentalt mål att stärka
det internationella frihandelssamarbetet, bl.a. via GATT. I Uruguay rundan,
som skall avslutas i december, arbetar Sverige mycket aktivt för att bidra till
ett positivt resultat.
Vi lägger stor vikt vid att utveckla våra bilaterala handelsförbindelser även
med länder utanför Europa.
Under riksdagens sommaruppehåll har de formella förhandlingarna mel-
lan EFTA-länderna och EG om ett EES-avtal inletts. Jag har lagt stor vikt
vid att informera relevanta riksdagsorgan, liksom också kammaren i dess
helhet, om de samtal och diskussioner som har förts i EFTA/EG-kretsen.
Den ambitionen kommer jag att hålla fast vid. Därför skall jag ägna denna
inledning inte åt polemik, utan åt att redogöra för vad som hänt i EES-för-
handlingarna sedan i juni, då det förra riksmötet avslutades.
Förhandlingarna, som syftar till att upprätta ett brett upplagt europeiskt
samarbetsområde, EES, har fått en god start. Under den svenska ordföran-
deskapsperioden i EFTA - det första halvåret i år - kom båda sidor överens
om arbetets uppläggning och grundsyften. De formella förhandlingarna
kunde också inledas planenligt, och under riksdagens sommaruppehåll har
inte mindre än tre möten hållits på chefsförhandlarnivå.
Målet är att EFTA-länderna skall kunna delta på lika villkor i EGs inre
marknad. Fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer skall uppnås
samtidigt inom hela den västeuropeiska marknaden den 1 januari 1993. Där-
utöver skall samarbetet stärkas påtagligt inom en rad viktiga samhällsområ-
den såsom utbildning, forskning, miljövård, konsumentskydd och sociala
aspekter.
Ett EES-avtal kommer att ha relevanta delar av EGs befintliga regelverk
som grund - det som i Bryssel kallas ”acquis communautaire”. Redan i dag
uppfyller Sverige och andra EFTA-länder i mycket hög grad de krav EG-
reglerna ställer. Ändå är det ett massivt lagstiftningsarbete som vi står inför
under de närmaste två åren.
Sverige och övriga EFTA-länder vill slå vakt om väsentliga intressen när
det gäller skydd för hälsa, miljö och säkerhet. Detta gäller t.ex. våra livsme-
delsnormer, hanteringen av vissa kemikalier och farliga ämnen, bilavgasreg-
lerna, maskinsäkerheten samt skyddet mot farliga leksaker.
På flera av dessa punkter ser EG för närvarande över sitt eget regelverk
och förbereder en rad skärpningar. Det kommer att underlätta tillkomsten
av gemensamma regler på en hög skyddsnivå senare under 90-talet.
Under förhandlingarna har EG-kommissionen gjort klart att man inte
kommer att kräva att EFTA-länderna sänker sina miljö- och säkerhetsnor-
mer. Detta är ett glädjande genombrott. Vad förhandlingarna nu gäller är
hur detta skall förenas med målet om en fri varumarknad utan tekniska han-
delshinder.
Ett annat problem av särskilt intresse för Sverige och EFTA-länderna är
etableringsreglerna och förvärvslagstiftningen. Vår lagstiftning är här mer
restriktiv än den som gäller inom EG. I den näringspolitiska proposition har
regeringen förutskickat en liberalisering av förvärvslagstiftningen. Den när-
mare inriktningen får emellertid anstå tills EG/EFTA-förhandlingarna av-
slutats.
För svensk del är även skattekontrollen vid kapitalrörelser över gränserna
ett område där någon form av särlösning kan visa sig nödvändig.
Övriga EFTA-länder har för egen del också andra problem. Det gäller
t.ex. personers rörlighet, transportfrågorna och konkurrensreglerna.
Inte oväntat hävdar EG-kommissionen att EFTAs problemlista är lång
och måste minskas betydligt. EGs medlemsländer har lyckats komma fram
till gemensamma regler. De menar att det bör också EFTA-kretsen kunna
göra. Jag har en viss förståelse för detta synsätt. Den inre marknaden är en
helhet, där rättigheter och skyldigheter skall vara rättvist balanserade.
Anpassningen av EFTA-ländernas lagstiftning till EGs regelverk är en av
de två huvudfrågorna i förhandlingarna. Den andra är att få till stånd gemen-
samma institutioner och samarbetsprocedurer.
På det institutionella området gäller det att förena två mål, å ena sidan
EGs krav på att inte hämmas i sin beslutsautonomi, dvs. att kunna gå vidare
i integrationsarbetet utan att tappa tempo, å andra sidan EFTAs krav på ett
medinflytande som svarar mot avtalets omfattande bredd.
Jag tror att det med politisk vilja och uppfinningsrikedom skall gå att för-
ena dessa båda mål. Det finns redan en rad förslag på bordet. Grundidén är
att parterna redan från första början skall kunna delta aktivt i de nya beslu-
tens framväxt. Ett sådant nära samråd mellan EGs och EFTAs beslutspro-
cesser bör i slutändan leda till att gemensamma EES-regler kan utvecklas.
Viktigt i sammanhanget är att båda sidor redan är överens om att också
skapa ett gemensamt ministerorgan. EG- och EFTA-ländernas Europaan-
svariga ministrar skall mötas en eller två gånger om året för att ge EES-sam-
arbetet politisk styrning.
När det gäller de legala frågorna går tankarna i riktning mot något slags
gemensam EES-domstol. Formerna är under diskussion. För EFTA är det
naturligtvis politiskt viktigt att det blir en domstol som tolkar avtalets till-
lämpning.
När det gäller övervakningen av att avtalets spelregler genomförs planen-
ligt diskuteras nu som en hypotes att EFTA skall bygga upp en egen övervak-
ningsordning för EFTA-länderna av ungefär samma typ som den som i dag
sköts av EG-kommissionen för EG-länderna.
Justitiedepartementet har nyligen offentliggjort en departementsprome-
moria, som ingående redogör för de institutionella och legala frågorna. Pro-
memorian har överlämnats speciellt till ledamöterna i konstitutionsutskot-
tet, i utrikesutskottet och i riksdagens EFTA-delegation. Den har också
sänts ut på remiss. Den preliminära slutsatsen är att EES-avtalet - i den form
vi för närvarande kan skönja det - inte förutsätter någon grundlagsändring.
Inom EFTA träffas ministrarna den 22-23 oktober för att gå igenom för-
handlingsläget. Vi skall då ge våra förhandlare de politiska impulser och in-
struktioner som behövs. Vi hoppas att EG-rådet - som sammanträder precis
samtidigt - skall göra detsamma. Därefter följer nya förhandlingsrundor un-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
39
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
der november med siktet inställt på ett politiskt genombrott i huvudfrågorna
under december.
Sammanhållningen i EFTA är fortsatt god. På svensk sida lade vi ner stora
ansträngningar på att hålla ihop gruppen under vårt ordförandeskap. Göte-
borgsmötet blev därmed en odelad framgång.
Schweiz, som den 1 juli efterträdde Sverige som ordförandeland i EFTA,
har fortsatt på den vägen. Vi har i dag besök i Stockholm av handels- och
ekonominister Delamurax, som är ordförande i EFTAs ministerråd. Vi
kommer att diskutera förutsättningarna att driva vidare EFTAs förhand-
lingsmål. Det är inte fråga om någon urvattnad minsta gemensamma näm-
nare, utan om förhandlingspositioner med hög ambitionsnivå.
Förhandlingsbilden är emellertid inte helt utan orosmoln.
EG står för närvarande inför en rad svåra avgöranden, som i hög grad tar
regeringarnas och kommissionens uppmärksamhet i anspråk. Det gäller de
två författningskonferenserna, slutförhandlingarna i Uruguayrundan i
GATT, samarbetet med öststaterna och det forna Östtysklands EG-integra-
tion. Därtill kommer Mellanösternkrisen.
Ett annat problem är att det på sina håll finns en oro för att EES-konstruk-
tionen riskerar att bli alltför komplicerad. Andra vill avvakta författnings-
konferensens resultat och då satsa på en eventuell EG-utvidgning.
Trots sitt tidspressade schema har EG beslutat att ge EES-förhandlingarna
fortsatt prioritet. Jag tror att kommissionens koncept - som det formulera-
des av vicepresidenten Andriessen i ett uppmärksammat tal i Harvard i vå-
ras - har vunnit allmän uppslutning. Där tog Andriessen fasta på de omfat-
tande ekonomiska och sociala värden som står att vinna redan i det korta
perspektivet. Ett EES-avtal gagnar också EG.
På kort och medellång sikt finns inga alternativ. Och skulle på längre sikt
ett medlemskap aktualiseras, ja då föreligger stora fördelar genom att det
gemensamma regelverket redan är klart.
Händelseutvecklingen i öst har också bidragit till att stärka möjligheterna
till ett snabbt EES-avtal. Övertygelsen växer om att det kan underlätta en
nyordning av det europeiska samarbetsmönstret, och främja en alleuropeisk
integration.
Sammantaget innebär detta att vi har goda möjligheter att nå de mål riks-
dagen har ställt upp för Sveriges deltagande i Europaintegrationen.
Herr talman! Regeringen har klara perspektiv och visioner för det fram-
tida Europasamarbetet. De har redovisats tidigare i dag. Vår kanske vikti-
gaste uppgift är att bidra till en ny säkerhetsordning, som säkerställer freden
och samarbetet i hela vår världsdel. Kan vi nå det målet är det av oerhörd
betydelse för alla Europas folk. Samtidigt öppnar det nya möjligheter för vår
egen del.
Men debatten kan inte reduceras till att slagordsmässigt vara ”för” eller
”emot” Europa, ”för” eller ”emot” ett utvecklat samarbete. På den nivån
blir visionerna till luftballonger som svävar bort i det blå, utan kontakt med
verkligheten.
Någon måste också ta tag i det konkreta vardagsarbetet - ta till vara de
möjligheter som finns här och nu. Handelspolitiskt är vi mitt inne i en inten-
40
siv och händelserik höst. Det vore bra om debatten i dag kunde handla också
om det som måste avgöras de närmaste månaderna.
Anf. 23 NIC GRÖNVALL (m):
Herr talman! Den debatt som har förts i dag omöjliggör egentligen för en
talare att hålla sig till någon form av manuskript eller förberedda anföran-
den. Jag kommer därför att försöka täcka det handelspolitiska mönstret,
men även passa på att kommentera rättsfrågorna från den föregående de-
battomgången.
Jag uppfattar med tacksamhet att statsrådet Anita Gradins informations-
nivå är mycket hög när det gäller EES-arbetet. Det är vi glada för, och det
tror jag att vi alla har nytta av i den demokratiska process som pågår i riksda-
gen.
Men jag vill gärna peka på ett antal omständigheter som har inträffat efter
det att vi i de fyra stora partierna i två riksdagsbeslut har enats om en gemen-
sam politik såvitt gäller den västeuropeiska integrationen.
Den första omständigheten av betydelse är naturligtvis den, att Jacques
Delors den 17 januari 1989 utifrån sin utgångspunkt fann otillfredsställelse i
den ”fremgangsmote” som gällde i kontakterna till följd av Luxemburgde-
klarationen och i sitt tal yttrade ord som skulle utgöra särskilda markeringar
riktade mot EFTA-nationerna.
Därtill har kommit att hela den europeiska kartan har ritats om och, fram-
för allt, att den världsbild som rådde då också har förändrats. Enligt min
mening är detta, att Europas roll i världen fortlöpande förändras, en omstän-
dighet som det är väsentligt att peka på. Av världens krav på politisk och
ekonomisk balans följer ett allt större behov av ett aktivt, sammanhållet och
balanserat Europa. Det kravet har stegrats, och det har naturligtvis ökat be-
tydelsen av att Europas politiska och ekonomiska integration genomförs
med sådan kraft att den kommer att omfatta hela Europa.
Vi lägger inte på något sätt i Delors uttalande ett misstänkliggörande av
EES-arbetet. Det är en utomordentligt värdefull skola. Vi lär oss att förstå
EGs tankar, vi lär oss att inse de svårigheter som finns i EGs beslutsmeka-
nism. Vi moderater står lojalt bakom vårt deltagande i 1988 och 1989 års
riksdagsbeslut i denna fråga. Men vi ser, på de grunder jag nyss redovisade,
ett starkt behov av att förändra vår svenska Europapolitik till ett mer enga-
gerat deltagande i uppbyggandet av den världspolitiska kraft som världen så
väl behöver - ett starkt, sammanhållet Europa, byggt på gemenskap.
Det förefaller mig som om socialdemokraterna i samklang med centerpar-
tiet föreställer sig att det finns två sorters Europafrågor: en säkerhetspolitisk
Europafråga och en ekonomisk integrationsfråga. Det är naturligtvis inte
sant. Jag tillåter mig att erinra mina meddebattörer om att historien är en bra
lärofader när det gäller politiska skeenden, politisk utveckling och politiska
ståndpunktstaganden.
Jag vill peka på tre centrala politiska händelser som borde vara direkt av-
görande för att såga av de farhågor som Pär Granstedt kanske är den främste
talesmannen för. För att återknyta till min föreställning om den dubbla
Europabilden vill jag emellertid gärna hänvisa till både regeringsförkla-
ringen och utrikesministerns anförande här i dag. Det är en vacklan från den
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
41
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
42
ena Europasynen till den andra, när det egentligen är en gemensam syn. His-
torien ger oss alltså tre omständigheter, som jag här vill peka på.
Den första omständigheten är Pompejus uttalande en gång i tiden: Navi-
gare necesse est, vivere non est necesse - eller, om man vill vara mera ryt-
misk: vivere non est. Vad Pompejus menade med det var inte någon Höga
visan till seglingskonsten, utan mer just att inför Roms behov av livsmedels-
försörjning påpeka att handel, samvaro och gemenskap med andra folk
t.o.m. är viktigare än faran för livet. Han talade i detta anförande till sjömän
som inför stormens dån vacklade i sin övertygelse.
Det fanns en organisation som tog denna devis till sig långt senare, nämli-
gen Hansan. På 1200-talet och 1300-talet växte det kring Östersjön fram en
handelsgemenskap, som innebar en stor, utvecklande faktor, en trygghets-
faktor, en välfärdsutvecklande faktor, en ekonomisk tillväxtfaktor i vår del
av världen. Hansan antog denna devis som sin och accepterade och insåg att
det var i handel, i gemenskap och i ekonomisk integration som fredsarbetet
låg. Det var på den vägen man kunde nå fram.
Sist i denna kedja av händelser som kan ge vägledning vill jag peka på en
av de politiska överenskommelser som jag beundrar mest, nämligen Bretton
Woods-avtalet 1943. Vad som skedde där var att de politiker som skulle för-
valta den splittrade världen sade att det finns tre områden som man måste
klara för att säkra fred och fortsatt god utveckling, nämligen det makroeko-
nomiska behovet av stabila valutor, det mikroekonomiska behovet av till-
växt och industriell utveckling samt framför allt, och sannerligen inte minst,
handelsgemenskapen - från början i ITO och senare i GATT.
Detta är också precis den väg som EG nu har tagit in på. Man vill bilda en
politisk union, man vill bilda en monetär union, och man har förklarat sig
skola avse bilda en inre marknad. Man går samma väg som alla dessa histo-
riska erfarenheter visar oss, på väg mot en världsdel i fred.
Det finns alltså inte två europeiska utvecklingar, det finns en - en väg för
integration och gemenskap. Gemenskap är nyckelordet, inte misstänksam-
het, inte miljöpartiets isolationism, inte miljöpartiets splittrade Europabild,
utan en sammanhållen, gemensam Europabild - det är vad vi moderater vill
se. Vi säger därför redan nu ja till medlemskap i Europa.
Vi skall också se till att det blir en valfråga i nästa valrörelse. Om Per
Gahrton hade varit här skulle han få veta att detta är vårt svar på frågan om
folkomröstning. Om den representativa demokratin ger ett underlag för ett
entydigt och klart EG-beslut efter nästa val, då behövs ingen folkomröst-
ning. Då har vi moderater sett till att Sveriges folk i nästa valrörelse får ta
ståndpunkt i Europafrågan, och då behövs ingen folkomröstning.
Jag vill gärna tillägga att moderat politik alltid har stött folkomröstnings-
institutets användning. Det är alltså inte på något sätt ett ståndpunktsta-
gande emot användningen av folkomröstning såsom en politisk beslutsmeka-
nism eller såsom ett rådgivande institut.
Jag vill till slut påpeka att konjunkturinstitutet i den konjunkturinstituts-
rapport som vi fick i går uppvisar skrämmande siffror om utvecklingen av
världshandeln 1991. Man konstaterar bl.a. - det kanske man kan påpeka i
anslutning till de förklenande kommentarerna angående restaurangägarnas
demonstrationsinsats häromdagen - att importen av turisttjänster, dvs. vårt
utflöde på handelsbalanssidan, för Sveriges del innebär en förödande för-
svagning 1991.
Vi ser alltså framför oss en konjunktur med försvagad tillväxt, en kon-
junktur med försvagad handelsbalans, och det är naturligtvis alldeles själv-
klart att i den situationen satsa på en ekonomisk integration som ger oss styr-
kan av att delta i ett handelsblock, i en tullunion som syftar till att stärka
medlemsländernas handel och ekonomiska tillväxt.
Sist men inte minst: Låt oss inte glömma bort att alla de åtaganden denna
riksdag har gjort mot den svenska befolkningen om en stark miljöpolitik, om
trygghet och välfärd samt om värdesäkra pensioner bygger på tillväxt i vår
ekonomi. Det är naturligtvis nödvändigt att då driva en politik som så långt
som möjligt säkerställer tillväxten. Jag menar att det egentligen inte finns
någon bättre tillväxtstärkande politik än den som går ut på att nu förklara
att vi skall delta i Europa, att vi skall ansluta vår marknad till de 330 miljoner
som bor inom EGs marknadsgränser. Genom att delta i Europas integration
kan vi säkra tillväxten i vår ekonomi, i motsats till det som det gröna partiet
eftersträvar, nämligen nolltillväxt.
Anf. 24 GUDRUN NORBERG (fp):
Herr talman! Händelseutvecklingen i Europa de senaste månaderna är
fantastisk. Det ena historiska ögonblicket avlöser det andra i en rasande fart.
Man verkligen känner historiens vingslag. Men samtidigt som utvecklingen
går raskt framåt, tycker man sig stundtals förflyttad 45 år tillbaka i tiden.
För 45 år sedan stod ett sönderbombat Europa i nöd, med brist på mat,
kläder, bostäder och de flesta förnödenheter. Sargade människor led och bad
om hjälp. Den s.k. Marshallplanen från USA sattes in, och Västeuropa
kunde börja återuppbyggas ekonomiskt och materiellt.
I dag, när täckelset fallit av det kommunistiska monumentet i Östeuropa,
blottas - inte sönderbombade städer - men ekonomiskt och miljömässigt
sönderbombade länder och folk. I dag står dessa länder och ber om hjälp -
ja, man ber bokstavligt talat om en ny Marshallplan.
Jag återkommer längre fram till det handelsutbyte som nu är så viktigt för
Östeuropa.
Det marknadsekonomiska systemet är - det visar alla jämförelser - grun-
den för välståndsutvecklingen i västländerna, men också den ekonomiska in-
tegrationen i Västeuropa har spelat en viktig roll. Nöden i efterkrigstidens
Europa har ersatts av ett välstånd som få ens vågade drömma om för 45 år
sedan.
För Sverige är det nu viktigt att inte tappa fart i närmandet till EG. Från
folkpartiets sida har vi helhjärtat ställt upp på de förhandlingar inom EFTAs
ram som Sverige deltar i, för att genom ett EES-avtal få del av ett europeiskt
ekonomiskt samarbete.
Men detta är inte nog! Det förtjänar att om och om igen framhålla vikten
av att vi blir delaktiga i de fyra friheterna och att vi även på andra sätt får
medverka i ett fördjupat samarbete med EG.
Vi i folkpartiet har inte bara stött regeringen i Europafrågan - vi har oav-
brutet försökt driva på regeringen, som vi tycker förhåller sig alltför avvak-
tande beträffande medlemskap i EG. Det är inte länge sedan statsministern,
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
43
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
och andra statsråd, ansåg att medlemskap knappast var att tänka på och att
om så var låg det mycket långt fram i tiden.
Glädjande nog tycks under det senaste året en omsvängning ha skett inom
regeringen. Statsministerns uttalande på den socialdemokratiska kongres-
sen, får väl tolkas så, att han nu t.o.m. tycker att ett medlemskap vore bra för
Sverige. Men fortfarande hör man inget statsråd uttala sig för medlemskap i
EG, utan att samtidigt lägga in några förbehåll.
Det är klart att också vi skall hävda våra intressen, såväl som EG-länderna
gör i sina förhandlingar, men det vore av värde att i klarhet uttrycka en vilja -
en vilja att vara med i gemenskapen, att säga ja till Europa. Det är de signa-
ler som Sverige behöver ge.
Herr talman! Det finns de som framställer EG som ett hot mot vår välfärd.
Vi har inte undgått att höra flagranta exempel på direkt skrämselpropaganda
just från den här talarstolen för en stund sedan. EG-motståndarna brukar ta
upp särskilt konsumentpolitiken och miljön. Därför tänker jag uppehålla
mig en stund vid just konsumentpolitiken.
Vissa EG-länder har inte samma typ av konsumentlagstiftning som Sve-
rige. Detta antas automatiskt leda till att den är sämre och att den svenska
marknaden kommer att översvämmas av farliga och dåliga produkter ju när-
mare EG vi kommer.
Vi i folkpartiet tror att det är precis tvärtom. Ingen enskild åtgärd skulle
gynna de svenska konsumenterna mer än ett svenskt medlemskap i Euro-
peiska gemenskapen.
Hur kommer då den enskilda människan här hemma i Sverige att märka
någon förbättring om vi blir med i EG? Det skulle märkas på många sätt,
men några av de mest direkta och synbara tecknen för konsumenten är större
mångfald, ökat utbud och pressade priser.
Livsmedelspriserna har exempelvis varit föremål för diskussion i vårt land
under den gångna sömmaren. Matpriserna har stigit betydligt snabbare än
andra priser i Sverige. Under 80-talet blev maten 16 % dyrare än andra varor
och tjänster här hemma. I EG-länderna var däremot prishöjningen under
samma tid något mindre på mat än på andra varor.
Eftersom jag gör prisjämförelsen mot andra varor, går det inte att bortför-
klara den med att Sverige har högre moms. Och skillnaden mot EG går hel-
ler inte att hänföra till att ersättningen åt bönderna skulle varit mycket större
i Sverige än i EG. Hela det redovisade förädlingsvärdet i jordbruket är om-
kring 15 miljarder kronor, medan prisskillnaden gentemot EG är nästan 25
miljarder kronor. Det skulle alltså inte räcka till en utjämning ens om de
svenska jordbrukarna jobbade helt gratis.
Det finns naturligtvis ett antal faktorer som spelar in beträffande de nuva-
rande svenska livsmedelspriserna kontra EGs. Men konkurrens och frihan-
del har alltid visat sin stora positiva betydelse för i synnerhet små länder som
Sverige.
Det är därför mycket oroande att det nu kärvar hårt i GATT-förhandling-
arnas slutskede. Inte minst inom livsmedelspolitiken hade det varit önskvärt
med mera långtgående avtal innebärande ökad frihandel. Jag är övertygad
om att det svenska jordbruket klarar en konkurrens på lika villkor. En har-
44
monisering av produktions- och handelsvillkoren, kombinerat med öppnare
gränser skulle välkomnas av både svenska bönder och konsumenter.
På teko-området har folkpartiet under många år krävt borttagande av tul-
lar och importbegränsningar. Textil och konfektion är varor som bl.a. de öst-
europeiska länderna kan sälja och är ett viktigt bidrag till deras ekonomiska
utveckling och omdaning.
Vi gläder oss åt att socialdemokraterna nu är på samma linje, och vi hop-
pas naturligtvis att riksdagsbeslutet om borttagandet av kvoterna fullföljs.
Därmed är jag tillbaka till Östeuropa.
Utvecklingen i östländerna tror jag sker effektivast genom insatser på två
sätt: dels genom ett utökat handelsutbyte, dels genom att svenska företag
med större djärvhet ger sig in med etableringar, investeringar och produk-
tion i Polen, Ungern, Tjeckoslovakien liksom i de baltiska staterna. Såväl
varuproduktion som tjänsteproduktion är viktig - inte minst utbildning.
Vi tror att skapandet av handelskamrar och handelskontor i öststaterna är
ett effektivt sätt att stimulera handel och etableringar. Vi behöver centraler
där uppgiften består i att upprätta kanaler och knyta kontakter. Därför vill
vi uppmana regeringen att verka för upprättandet av handelskamrar i dessa
länder.
Däremot bör vi vara försiktiga med överbeskydd av svenska företag. Det
vore fel att lyfta av risktagandet och ansvaret, liksom det givetvis vore fel att
försöka styra och leda företagets avvägningar.
Det är folkpartiets förhoppning att omdaningen i öststaterna skall leda till
förbättrad standard och högre livskvalitet för dessa prövade folk, samt där-
med bidra till en stabilare säkerhetspolitisk situation i Europa.
Anf. 25 PER-OLA ERIKSSON (c):
Herr talman! Dagens handelspolitiska debatt förs i ljuset av förhandling-
arna om ett EES-avtal och Uruguayrundan inom GATT. Två förhandlingar
som har stor betydelse för Sverige.
Integrationsprocessen i Västeuropa och den nya öppenheten, ekonomiska
nyorienteringen och demokratiseringen i Östeuropa gör 1990-talet till Euro-
pas årtionde. Och när Arja Saijonmaa sjunger ”Jag vill leva i Europa!” ut-
trycker hon en stark vilja som säkert får instämmanden från många i vårt
land.
Vi tillhör Europa. Europa är vår hemmaplan och vår främsta exportmark-
nad. Här känner vi samhörighet - ekonomiskt, kulturellt och socialt. Det är
i det nya Europa som vi skall skapa vår gemensamma framtid. Därför säger
centern ja till hela Europa.
Drygt 70 % av den svenska utrikeshandeln går till länderna inom EFTA
och EG. Därför är det naturligt att samarbetet med dessa länder intensifie-
ras. Genom ett EES-avtal blir vi delaktiga i EGs inre marknad. Vi får till-
gång till samarbetsprojekt inom forskning, utbildning, miljö och småföre-
tagsutveckling. Men, och det är viktigt att komma ihåg, samtidigt måste vi
öppna dörrarna till Öst- och Centraleuropa.
Ett närmande till EG får inte låsa Sveriges handlingsfrihet eller begränsa
antalet handelspartners. Vi måste även framgent kunna vidta olika åtgärder
inom t.ex. miljöområdet utan att det kan ifrågasättas av EG. Vår ambition
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
45
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
46
måste vara att slå vakt om höga miljökrav. Vi skall inte tvingas pruta på våra
egna miljöambitioner.
I förhandlingarna med EG har vi också mycket att ge. Det gäller den so-
ciala dimensionen - det har också påtalats tidigare i den här debatten. Vår
ambition måste vara att dra med oss EG-länderna i ökade satsningar t.ex.
inom arbetslivet och på miljöområdet.
Hittills har debatten om våra relationer till EG mest handlat om industrins
och näringslivets villkor. Det är för begränsat, tycker jag. Ett EES-avtal för-
vandlar inte heller Sverige till en randstat, som en del anser. Vi blir med i
byggandet av det nya europeiska huset. Det är faktiskt dags att vidga synfäl-
tet.
Europadebatten måste också handla om kulturellt utbyte. Vi kan utveckla
den europeiska kulturen, låta den lappländska samekulturen möta den gre-
kiska Zorbadansen, låta den spanska flamencon blandas med Dalarnas folk-
danslag, osv.
Vi måste skapa ett Europa där vi får likartade regler för examina, så att
sjuksköterskan, läraren, ingenjören, verkstadsteknikern kan arbeta var
helst hon eller han vill i det nya Europa. En gemensam arbetsmarknad måste
skapas.
Våra ungdomar måste få möjlighet att studera var de vill i Europa. Små-
företagen måste få utvecklingsmöjligheter och kunna nå nya marknader.
Angelägna forsknings- och utvecklingsprogram kan vi också genomföra.
Det primära är nu att lotsa fram ett EES-avtal som träder i kraft samtidigt
som EGs inre marknad står klar, dvs. vid årsskiftet 1992/1993. EES-avtalet
kan då visa om vi nått tillräckligt långt.
En del ser ett EES-avtal som ett inre väntrum eller en förtida inträdesbil-
jett till medlemskap i EG. Men de bör komma ihåg att EG står inför stora
förändringar. Som tidigare har påtalats i den här debatten är det två rege-
ringskonferenser som kommer att bli avgörande för EGs vägval. I dag vet
ingen vart dessa konferenser leder, inte ens EG-länderna själva.
Om de leder till en politisk union med gemensam försvars- och säkerhets-
politik och valutaunion med gemensam valuta och centralbank, innebär det
ett långtgående ekonomisk-politiskt samarbete. I praktiken skulle det kraf-
tigt begränsa ländernas möjligheter att föra en självständig ekonomisk poli-
tik. Därför finns det inte anledning att nu ta ställning till svenskt medlem-
skap i EG.
I söndags kunde vi höra att en av Anita Gradins närmaste rådgivare, Björn
Rosengren, som är ledamot av regeringens EG-råd, trodde på en svensk
medlemsansökan redan våren 1991. Jag vill fråga Anita Gradin: Vilken in-
formation har Björn Rosengren fått som vi i riksdagen och EFTA-delegatio-
nen saknar? Delar Anita Gradin sin rådgivare Rosengrens uppfattning om
tidpunkten för en medlemskapsansökan?
Till skillnad från EFTA-länderna, som talar med en röst, hörs i dag en kör
av röster från EG. Thatcher säger en sak, Kohl en annan, Delors en tredje.
Vi måste snart ställa frågan: Vad vill egentligen EG?
Och vad menar våra närmaste grannar i söder? Paul Schliiter och Uffe El-
lemann-Jensen har vid olika tillfällen talat om att Sverige bör bli medlem i
EG. Vad är motivet? Är det av välvilja de uttalat sig så, eller känner sig de
herrarna så ensamma att de behöver hjälp från det större Sverige för att
hävda sig i EG?
Om EG väljer att bredda sitt samarbete till att omfatta fler länder i stället
för att enbart fördjupa det för de nuvarande tolv länderna, om avspänningen
i Europa fortsätter och om en alleuropeisk säkerhetsordning skapas - då är
förutsättningarna för ett medlemskap för det neutrala Sverige inom räckhåll.
En svensk ansökan om medlemskap kan då bli aktuell redan under nästa
mandatperiod. Men låt oss ta ett steg i sänder - först slutföra EES-förhand-
lingarna, låta avtalet träda i kraft och se vad EG själv vill.
Herr talman! Den svenska handelspolitiken bör i ökad utsträckning inrik-
tas på att stärka Norden som hemmamarknad genom att avlägsna handels-
hinder mellan de nordiska länderna. Det skulle ge Norden en förstärkt posi-
tion i arbetet med en öppnare handel i Europa.
Omvälvningarna i Europa måste också leda till att svensk handelspolitik
mer inriktas på att främja handeln med de nya, fria staterna i öst. För de
svenska företagen finns en i stort sett obegränsad marknad i öst. Därför bör
de visa större intresse för handel och samarbete med denna del av Europa.
Jag kan instämma i Pär Granstedts anförande tidigare, där han efterlyste
större aktiviteter från regeringens sida för att stödja och främja handeln med
öst.
Centern har i många sammanhang tidigare påtalat behovet av miljöinves-
teringar och reningsanläggningar i flera av öststaterna. Inom svensk industri
finns ett stort kunnande, som kommer väl till pass, på detta område.
Den s.k. Uruguay-rundan inom GATT går i höst in på sitt slutvarv. Ett
misslyckande i GATT gör att det finns stor risk för att tre handelsblock upp-
står i världshandeln: Japan, USA och EG. Sverige skulle i en sådan situation
ha små förutsättningar att hävda sig gentemot dessa block. Andra som skulle
förlora är u-länderna. En framgång i GATT-förhandlingarna är ett viktigt
svenskt intresse.
I GATT-förhandlingarna måste Sverige också medverka för att införa mil-
jömål och miljöklausuler. Produkter som tillverkas under förhållanden som
från miljösynpunkt eller av sociala skäl inte är acceptabla skall inte komma
ut på den internationella marknaden.
Sverige bör också som nation införa regler som stoppar import av varor
som har tillverkats på ett i Sverige förbjudet sätt. Likväl bör vi naturligtvis
inte medverka till export av produkter eller teknologier som är miljöstö-
rande, t.ex. kärnkraftsteknologin.
I skuggan av de mer välbevakade förhandlingarna om jordbrukssubven-
tioner inom GATT pågår ett mer obemärkt spel om de s.k. immaterialrätts-
liga frågorna, TRIPs.
USA har hävdat att avsaknaden av patenträtt inom ett visst område skall
betraktas som ett handelshinder och därför regleras i GATT. Om USA får
sin vilja igenom kommer i de nya G ATT-reglerna alla inskränkningar i pa-
tentsystemet att förbjudas. Vi tvingas då att acceptera patent på mänskliga
vävnader, djur, växter och mikroorganismer utan att vi över huvud taget har
diskuterat det här hemma.
Häromdagen fick jag se en inbjudan från Industriförbundet och Centrum
för immaterialrätt och medierätt till ett seminarium om TRIPs i GATT. Om
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
47
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
48
man betalade 2 800 kr. fick man ”en unik chans för svenska företag och andra
intresserade att informera sig om - och faktiskt påverka - slutförhandling-
arna om TRIP, som nu går in i sista ronden”.
Jag har inte vare sig tid eller lust att gå på Industriförbundets seminarium
för att få veta den svenska inställningen i den här viktiga frågan. Jag vill höra
det nu i dag av Anita Gradin: Vilken inställning har Sverige redovisat i
GATT? Är avsaknaden av patent på liv ett handelshinder för Sverige?
Anf. 26 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Det är bra att vi i dag kan ha en debatt om handelspolitik på
temat Sverige och Europa som verkligen har förutsättningar att göra rubri-
ken rättvisa. Tidigare Europadebatter har aldrig blivit några riktiga Europa-
debatter. De har varit alltför fixerade vid EG-problematiken och därmed i
praktiken bara kommit att omfatta 12 av Europas 34 stater, eller i bästa fall
handlat bara om Västeuropa.
Jag vill för ordningens skull påminna om att vänsterpartiet under en följd
av år med mycket liten framgång har försökt att bredda debatten till att om-
fatta hela Europa. Det har vi gjort genom att kräva att den svenska handeln
skulle breddas och inriktas på alla Europas länder.
Det har då från övriga partier funnits mycket litet intresse för en sådan
breddning. Tvärtom har man i praktiken aktivt motarbetat en sådan bredd-
ning genom att tillåta att Sverige medverkat i handelsbojkott av de östeuro-
peiska länderna. Jag tänker då i första hand på teknikembargot, som fortfa-
rande tillämpas mot vissa östeuropeiska länder och mot u-länder och som
ännu i dag är ett hinder för de östeuropeiska ländernas utveckling.
I dag är situationen lyckligtvis en helt annan. Genom de revolutionerande
omvälvningarna i Östeuropa har det skapats helt nya förutsättningar för en
handel som omfattar hela Europa, och därmed också för en bredare debatt
här.
Nu är alla intresserade av att främja utbytet med Östeuropa. Mitt intryck
är emellertid att man åtminstone från borgerligt håll främst är intresserad av
Östeuropa som marknad och som marknadsekonomiskt fullskaleexperi-
ment. Det är alldeles uppenbart att extrema marknadsekonomiska idéer har
stark attraktionskraft i Central- och Östeuropa.
Oavsett detta är det viktigt att Sverige målmedvetet och energiskt engage-
rar sig för att utveckla handeln med f.d. statshandelsländerna i Öst- och Cen-
traleuropa. Det är viktigt för vår egen del för att göra vår handel mindre
beroende av de västliga industriländerna. Det är givetvis viktigt att Sverige
också utvecklar en solidarisk handel med u-länder utanför Europa. Men det
är också viktigt för utvecklingen i Öst- och Centraleuropa. Sverge har ”va-
ror” som är attraktiva på denna nya marknad. Behoven och förutsättning-
arna är givetvis olika i olika länder, men det finns tydliga gemensamma drag,
som hänger samman med att de nu störtade regimerna var relativt lika och
med att länderna var underordnade och starkt beroende av Sovjetunionen.
De gemensamma dragen är att de gamla regimerna har lämnat efter sig eko-
nomier i olika grad av kristillstånd. Man har lämnat efter sig en nerkörd,
omodern industri och en till stora delar förödd natur.
Man har också lämnat efter sig ett arv som är väl så tungt att bära och som
kommer att vara och är ett problem när det gäller att utveckla relationerna
till dessa länder. I stort sett alla intressorganisationer av typ fackliga organi-
sationer, konsumentorganisationer m.fl. är djupt komprometterade genom
sitt samröre med den gamla regimen. Det gäller också många av de existe-
rande partierna. Är de inte komprometterade är de svaga genom att alla for-
mer av kollektiva intresseyttringar är starkt misstänkliggjorda och upplevs
som ett minne av det förgångna.
Det betyder sammanfattningsvis att man knappast under överskådlig
framtid kan bygga ett handelsutbyte på en ”fri” handel mellan jämbördiga
parter. Handeln måste vara solidarisk och närmast jämställas med u-lands-
handel. Det måste vara en kombination av handel och bistånd.
Sverige har varor och kunskaper som är viktiga på den nya marknaden.
Vi har varor på områden som är intressanta mot den bakgrund som jag har
skisserat.
Svenskt kunnande och teknik på miljö- och energiområdet är en viktig re-
surs.
Svenska erfarenheter av omstrukturering och modernisering av branscher
som skogsindustri, papper, stål- och gruvindustri kan vara av stort värde.
Det är på samma sätt med delar av svensk offentlig sektor, t.ex. telever-
ket, arbetsmarknadsverket.
Jag är mycket väl medveten om att detta inte är något nytt och att det
förekommer insatser på dessa områden, men jag vill ändå fråga Anita Gra-
din: Vilka ytterligare insatser planerar regeringen på dessa områden?
Många svenska storföretag är redan på plats i Öst- och Centraleuropa och
förbereder affärer eller har redan genomfört affärer. De är i flera fall för
sina affärer beroende av exportkreditgarantier. Jag vill ta upp två frågor i
anslutning till detta:
I samband med att riksdagen i våras antog nya regler för exportkreditga-
rantier krävde vi i vänsterpartiet att sådana garantier inte skulle utgå om man
på goda grunder kan misstänka att exporten sker med syfte att kringgå be-
gränsande svensk lagstiftning. Det kan inte uteslutas att sådana fall kan upp-
stå vid export till något östeuropeiskt land. Det kan gälla bioteknik, läkeme-
delsproduktion, och det kan gälla export av nyckelfärdiga anläggningar som
inte uppfyller högt ställda miljökrav eller rimliga krav på arbetsmiljö.
Och jag vill fråga Anita Gradin: Är Anita Gradin beredd att förhindra att
statligt stöd till export utgår i sådana sammanhang?
Den andra frågan är: Det finns återkommande uppgifter om att premierna
på svenska exportkreditgarantier ligger högt i förhållande till vissa konkur-
rentländers villkor. Är handelsminstern beredd att garantera att svenska
företag inte hamnar i underläge gentemot konkurrenter på grund av omoti-
verat höga garantipremier?
Solidarisk handel med Öst- och Centraleuropa måste också innebära att
Sverige öppnar sina gränser på ett generöst sätt för de produkter som de län-
derna har att erbjuda. Det innebär bl.a. ökat tillträde för tekoprodukter och
för jordbruks- och livsmedelsprodukter. En generös inställning till sådan im-
port får inte innebära att Sverige accepterar produkter som producerats på
ett socialt oacceptabelt sätt eller att man avstår från miljökrav. Det är min
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
4 Riksdagens protokoll 1990191:6
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
50
övertygelse att detta är möjligt och att en sådan import inte behöver bli något
egentligt hot mot svensk produktion på de berörda områdena.
Det är också av särskilt svenskt intresse att utveckla Östersjöhandeln.
Den domineras i dag eftertryckligt av handeln med Tyskland. Handel måste
utvecklas med flera länder. Man har i diskussionen anknutit till Hansatradi-
tionen. Det har Nic Grönvall gjort vältaligt i dag. Man kan också anknyta
till talet om Östersjön som ”Fredens hav”. Verkliga förutsättningar för detta
finns inom räckhåll. Utökad Östersjöhandel kan vara ett verksamt sätt att
stärka de baltiska staterna i deras strävan efter självbestämmande. Svenska
handelskontor i de baltiska huvudstäderna och i andra öst- och centraleuro-
peiska huvudstäder är därför mycket angelägna.
Utökad handel inom Östersjöområdet är dessutom ett verksamt sätt att
främja lösningen av de gemensamma miljöproblem som vi har i området.
Det kan dessutom vara ett sätt att balansera utvecklingen i södra Europa.
Jag måste understryka att ett utvecklat och fritt handelsutbyte är värde-
fullt, men att det inte är av något överordnat värde. Det är när handeln sker
jämbördigt, när den underordnas övergripande mål, som den blir verkligt
värdefull!
Sådana mål är hushållning med resurser, anpassning till vad naturen och
miljön tål, sociala hänsynstaganden och jämn fördelning av välstånd. Han-
deln måste vara både fri och solidarisk!
Vänsterpartiets synpunkter när det gäller EG är väl kända. Vi har fler för-
behåll än vad riksdagsmajoriteten har för sitt närmande till EG. Det är givet-
vis ett stort framsteg om förhandlingarna med EG har givit vid handen att
EFTA-länderna inte behöver sänka sina gränser eller förändra sina regler
när det gäller hälsa, miljö och säkerhet.
Det verkar som om de som sjunger EGs lov har glömt bort att EG också
kännetecknas av massarbetslöshet och massfattigdom.
Anf. 27 INGER SCHÖRLING (mp):
Herr talman! Det känns nästan högtidligt att stå här i dag när vi nu har fått
en heldagsdebatt rubricerad Sverige och Europa. Under de två år miljöpar-
tiet har funnits i riksdagen har vi gjort upprepade försök att få just Europa
och EG-frågan på dagordningen. Det är väl inte så ofta som vi har lyckats.
Debatten har varit bra och ibland klargörande. De flesta, har det visat sig,
vill inte ha det EG som finns i dag, utan man vill ändra litet grand här och
litet grand där. Det är egentligen det EG man själv drömmer om som man
vill ha. Några har också blandat ihop Europa och EG. Vi i miljöpartiet säger
ja till Europa, men det innebär inte att vi säger ja till EG.
Nic Grönvall har blandat ihop dessa två saker. Dessutom kunde han inte
låta bli att komma med den vanliga terminologin om miljöpartiet i talarsto-
len. Nic Grönvall ser rött när han ser grönt. Nic Grönvall tror att vi är emot
allt som han företräder. Det kanske är så. Jag förstår inte hur Nic Grönvall
kan klara av att heta Grönvall. Han kanske borde döpa om sig till Blåvall.
Moderater och folkpartister vill att vi skall ha medlemskap i EG, och de
har inte tyckt att det är så mycket att resonera om här i riksdagen, utan att
tiden och industrilobbyisterna får göra sitt. Nu hörde vi att det skall bli en
valfråga och det är väl bra så, men jag säger: Det är så dags då. Det är inte
så konstigt att frånvaron av debatt i riksdagen har tolkats som om regeringen
och förhandlarna helst vill göra upp det här själva över folkets och de folk-
valdas huvuden. T.o.m. EG-debattörer i vårt grannland reagerar och säger
att avsaknaden av en bred svensk EG-debatt är farlig för hela Norden. EG
är inte bara ett hot mot den nationella självständigheten, utan också mot full
sysselsättning, aktiv miljöpolitik och generell välfärds- och jämlikhetspoli-
tik. Detta säger Kristen Nygaard, som är ledare för ”Nei till EF” i Norge, i
DN i förra veckan.
Men självständighets- och demokratifrågorna har socialdemokraterna
inte velat diskutera så mycket, utan man har i huvudsak koncentrerat sig på
neutralitetspolitiken. Men neutralitetspolitiken har i och med regeringsför-
klaringen förra veckan faktiskt också blivit litet svävande tycker jag, även
om Sten Andersson gjorde vissa förbättringar här i dag.
Man börjar undra var det politiska maktcentrumet i Sverige finns, och om
regeringen alls tycker att det är här i riksdagen som debatten skall föras när
vi skall ta viktiga beslut för framtiden. Nu görs politiken upp i andra kam-
mare och i andra sammanträdesrum än i riksdagens och också vid ”round
tables” ute i Europa. Energipolitiken, skattepolitiken, TV-politiken och tra-
fikpolitiken är bara några exempel på detta. Är det så EG-frågan också skall
hanteras, Anita Gradin?
Vi kan ha olika uppfattningar om EG och om den inre marknadens förde-
lar och nackdelar. Men vi borde vara överens om att ett absolut minimikrav
i en demokrati är att alla fakta skall läggas på bordet när den gemensamma
framtiden står inför ett avgörande beslut, hur obekväma de än må vara. Den
bistra sanningen är alltid att föredra framför den söta lögnen! Är det av ren
och skär omtanke som svenska folket skall invaggas i tron att vi kan plocka
russinen ur EG-kakan utan att vi själva behöver täppa igen hålen efter russi-
nen med något annat? En sådan omtanke hör inte hemma i en demokrati
med självständiga och tänkande människor.
Vi står nu inför den största samhällsomställningen någonsin i nutida histo-
ria, det har flera varit inne på. Ett systemskifte, folkhemsmodellen skall er-
sättas av något annat - och rasande fort skall det gå. Redan om två år och
tre månader skall enligt planerna inrättningen i EG-ledet vara klar. Även
om inte avtalet träder i kraft före den 1 januari 1993 är tidtabellen i EES-
förhandlingarna ännu mer optimistisk. ”Siktet är inställt på att slutföra för-
handlingarna vid årsskiftet.” Samma tidpunkt kom Anita Gradin och EG-
kommissionens ansvarige för utrikesfrågor, vice president Frans Andriessen,
fram till vid det årliga högnivåmötet den 10 september. Målsättningen är ett
slutgiltigt avtal under första halvåret 1991. Det är om tre fyra månader det!
Vad är det egentligen som håller på att hända så snabbt utan folkets delta-
gande? Vi måste ställa frågor som:
Vad syftar integrationsprocessen egentligen till och vad syftar de fyra fri-
heterna för pengar, tjänster, arbetskraft och varor till? Mitt svar blir: Att
skapa ekonomisk tillväxt och en storskalig inre marknad och att producera
varor där det är lönsamast, vilket innebär centralisering, sammanslagningar
och storskalighet.
Vilket Europa är det som skall förverkligas? Mitt svar blir: En politisk
union och en ekonomisk och militär stormakt.
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
51
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
52
Hur viktig är den nationella självständigheten? Mitt svar blir: Den är så
viktig - och det visar också vår grundlag - att Sverige endast i begränsad
omfattning kan överlämna beslutsrätten till en överstatlig organisation.
Detta har vi haft problem med, och nu har det kommit en stor promemoria
som DNs ledare i går kommenterade och där konstaterade man att frågan
om behovet av grundlagsändring står obesvarad trots förhandlarnas expert-
skicklighet.
Hur mycket av miljöhänsyn, välfärd och jämlikhet är vi villiga att köpslå
om? Mitt svar blir: Inget alls. Men den frågan vill jag också att Anita Gradin
skall svara på.
Sverige slipper EG-regler. Det kunde vi läsa i en DN-rubrik den 21 sep-
tember. Enligt denna artikel skulle Sverige liksom de andra EFTA-länderna
slippa att anpassa sig ”nedåt” till EGs regler för hälsa, säkerhet och miljö.
Ja, det låter ju bra, men det är bara så att EGs principiella medgivande för
enskilda länder att upprätthålla högre normer urholkas, såvitt jag kan förstå,
av två inskränkningar. För det första så tillåts endast högre normer om de
inte samtidigt utgör dolda handelshinder. Nyligen förbjöd EG-domstolen
tyskarna att införa miljöavgifter för lastbilstrafik på motorvägarna. För det
andra kan inte varor från EG-länderna stoppas, även om de är tillverkade
efter lägre normer. Även om Sverige får tillstånd att behålla t.ex. asbestför-
budet, måste vi tillåta import av asbestvaror från EG. Har verkligen EG gått
med på något som inte redan gäller, Anita Gradin? Är inte detta bara en vad
jag kallar ”taktisk bluffnyhet”?
Sedan skulle jag vilja ta upp frågan om löften från förr. Den 26 januari
1989 lovade Anita Gradin här i riksdagen att regeringen ”inte skulle accep-
tera någon social nedrustning, försämrad miljö, minskat konsumentskydd,
urholkad arbetsrätt, eftergifter på arbetsområdet eller försämrade arbetsvill-
kor” som pris för EG-anpassningen. Gäller dessa löften fortfarande, Anita
Gradin? Kan de upprepas ordagrant?
När det sedan gäller probleminventering EES, den lista med femtiotvå
problempunkter som till slut bara blev åtta. Hur kunde det vara så att borta
från undantagslistan var för Sveriges del: kemikalier, bekämpningsmedel,
kärnkraftssäkerhet, kollektiva försäkringar, socialförsäkringar och mycket
annat. Hur gick det till, Anita Gradin?
I ett informationsblad från UDs handelsavdelning sägs ”att eventuella un-
dantag från EGs regelverk måste begränsas till ett mycket litet antal fall där
fundamentala intressen kan åberopas. Det underströks att undantag måste
vara tidsbegränsade.” Vad är det då som menas med fundamentala intres-
sen? Och en tidsbegränsning, hur lång kan den bli?
Sammanfattningsvis är det två för Sverige viktiga frågor som jag faktiskt
förväntar mig svar på. För det första: Finns det något undantag, någon regel,
som är så viktig att vi inte släpper på den i förhandlingarna? Och för det
andra: Om det visar sig att vi bara blir ett remissorgan utan inflytande, faller
EES-avtalet då?
Anf. 28 LENNART PETTERSSON (s):
Herr talman! Den här handelspolitiska debatten blir av naturliga skäl mest
en EG-debatt. Någon har sagt att EES-förhandlingarna syftar till ett ekono-
miskt men inte till ett politiskt medlemskap i EG. Det ligger mycket i detta
eftersom förhandlingarna främst är inriktade på att se till att EFTA-länderna
kommer med i EGs inre marknad. Därmed skulle det svenska näringslivet
slippa att diskrimineras på den för Sverige helt avgörande västeuropeiska
marknaden.
Västeuropa tar nu hela tre fjärdedelar av vår export. Om man samtidigt
betänker att mer än hälften av Sveriges industriproduktion exporteras, inser
de allra flesta varför EG-marknaden och Västeuropa är helt centrala för sys-
selsättningen och välståndet i vårt land.
Vi skall utveckla samarbetet med Östeuropa. Det kommer dock att ta tid.
Östeuropa kommer därför under lång tid framöver inte att utgöra något al-
ternativ till Västeuropa. Det är en fråga om både - och. Det finns anledning
att slå fast det. Vi skall inte inbilla oss att vi kan genomföra snabba föränd-
ringar i vårt handelspolitiska mönster.
I För att återgå till EG-frågorna är det uppenbart att vi även på andra områ-
den måste samarbeta nära med EG. Det gäller miljöpolitiken, forskning, ut-
veckling, utbildning och i strävandena att skapa ett ”medborgarnas Europa”,
som kännetecknas av fri rörlighet, kulturutbyte och samhörighet.
För att sammanfatta den position som efterhand på många håll har mejs-
lats fram när det gäller vår syn på EG och relationerna med EG, kan man
säga att vi inte skyddar vårt välstånd och den fulla sysselsättningen genom
att isolera oss. Det är tvärtom så att genom att våra företag har kunnat ha
det ekonomiskt stora och starka Västeuropa snarare än Sverige som sin hu-
vudmarknad, har vi kunnat bygga vårt välstånd till dess nuvarande höga
nivå. Det är på den grunden som vi bygger våra resurser till vår sociala trygg-
het och mycket annat som vi tycker är viktigt.
Jag tror inte att den svenska modellen kommer att kunna värnas genom
en isolationistisk politik. Vi har i själva verket redan gjort vårt vägval. Sve-
rige har satsat på öppna gränser, internationell arbetsfördelning och fri han-
del som grundläggande medel att åstadkomma välståndsutveckling. Företa-
gen och kapitalet rör sig numera fritt över nationsgränser, även över den
svenska nationsgränsen. Valutaregleringen är avskaffad, liksom de flesta in-
skränkningar som rör handeln. Där är vi nu.
De frågor som numera allt oftare tränger sig på kan formuleras på litet
olika sätt. Låt mig ge några exempel. Hur skall medborgarna och löntagarna
kunna kontrollera de krafter som släpps loss genom den allt snabbare inter-
nationaliseringen? Hur upprätthåller vi en social kontroll över den interna-
tionella marknadsekonomin? Hur kontrolleras i medborgarnas och löntagar-
nas intresse de allt större och mäktigare multinationella företagen? Hur ser
vi exempelvis till att kapitalägarna får bära sin del av skattebördan? Hur får
man fram tvingande miljöregler som inte kan kringgås av skrupelfria företag
genom etablering i ett annat västeuropeiskt land med lägre miljökrav? Alla
dessa frågor är viktiga framtidsfrågor som för Sveriges del inte löses av de
EES-förhandlingar som vi nu är inne på. Låt oss konstatera det.
Ett svar på dessa frågor är att man inte kommer särskilt långt om varje
land agerar var för sig. Om var och en går sin egen väg kommer det alltid att
finnas andra länder i Västeuropa som försöker profitera på att bjuda under.
Det ser vi numera allt fler exempel på. Slutsatsen blir därför att allteftersom
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
53
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
54
internationalieringen fortskrider kommer nationalstaten som ett instrument
för medborgarna att bli alltmer otillräcklig på allt fler områden. Nationalsta-
ten kommer helt enkelt inte att räcka till för att fullt ut tillvarata medborgar-
nas intressen. Låt oss dra den slutsatsen. Den är helt uppenbar i dagens läge.
De konservativa och nyliberala krafterna i Europa vill också ha det så.
Nationalstaten kan gärna försvagas, men något annat som garanterar en so-
cial kontroll över den internationella marknadsekonomin bör inte komma i
dess ställe. Det är inte för inte som det finns en spänning mellan Storbritan-
niens Margaret Thatcher och EG-kommissionens socialdemokratiske ordfö-
rande Jacques Delors i dessa frågor. För Thatcher räcker det med att mark-
naden släpps fri.
Det är hennes och nyliberalernas Europavision. Delors och socialdemo-
kratin inom EG ser däremot den inre marknaden bara som det första steget.
Den måste enligt deras uppfattning kompletteras med en social dimension,
med rättigheter för facket att kunna tillvarata medlemmarnas intressen ef-
fektivt och med samhällelig kontroll över kapitalet och de multinationella
företagen.
Det är därför inte alls säkert att EG blir den nyliberala bastion som mode-
raterna i Sverige tror att den skall bli. Man kan i stället säga att EG är som
pastor Janssons berömda påse. Vad den blir beror på vad man fyller den
med.
Om man mäter styrkeförhållandena i det än så länge ganska maktlösa EG-
parlamentet, finner man att socialdemokraterna är den överlägset största
partigruppen där. Lägger man samman socialdemokraterna med övrig väns-
ter och miljöpartister så är denna vänster faktiskt i majoritet. Möjligheter
finns alltså för ett progressivt EG där sysselsättning, rättvis fördelning och
en aktiv miljöpolitik blir allt viktigare.
Därmed har jag, herr talman, inte tagit ställning för ett svenskt medlem-
skap i EG. Det avgör neutraliteten, och där har ännu inte alla brickor fallit
på plats vare sig när det gäller säkerheten och avspänningen i Europa eller
EGs eventuella ambitioner på det försvarspolitiska området.
Jag har velat peka på att det finns ett antal långsiktiga frågor som national-
staten inte kan lösa på egen hand, men som medborgarna kommer att kräva
av oss att vi skall lösa i samverkan med andra nationer. Det viktigaste instru-
ment som står till vårt förfogande i vår del av världen är faktiskt EG. Man
hostar inte upp sådana här internationella samarbetsformer hur som helst,
utan vi måste utgå ifrån existerande situation i Europa. Därför är EG intres-
sant när det gäller att söka lösningen på dessa oundvikliga frågor. De blir
således inte mindre allteftersom tiden går och internationaliseringen, som vi
ser det, obönhörligen fortskrider.
Herr talman! Vi borde också alla ha ett gemensamt inresse av att EES-
förhandlingarna genomförs och att de leder till ett positivt resultat. Jag upp-
repar vad som ofta har sagts förr: Ett eventuellt medlemskap för Sverige och
övriga EFTA-länder skulle få praktisk betydelse först under andra hälften av
90-talet. EES-avtalet skulle få betydelse för företagen och medborgarna i
vårt land mer eller mindre omedelbart. Jag vill därför sluta med att säga föl-
jande till medlemsaktivisterna. Sitt nu still i EES-båten till dess att den har
rotts i land. Det tjänar ingens intressen att den båten går i kvav.
Anf. 29 Statsrådet ANITA GRADIN replik:
Herr talman! Visst skall vi lära av historien, Nic Grönvall. Jag tycker nog
att det var mycket mera merkantilism än frihandel som präglades av den his-
torien, åtminstone före Bretton Woods.
Det signifikanta för dagens debatt är att vi alla i denna kammare är på det
klara med att det i dagens läge inte finns något alternativ till EES-förhand-
lingarna. Det är detta som det vanliga vardagsarbetet måste handla om. Det
är viktigt att klara ut detta. När vi för samtal i Bryssel och EG-huvudstä-
derna får vi också beskedet att man inte är villig att diskutera nya medlem-
skapsförhandlingar. Man skjuter på det, eftersom man själv vill bestämma
hur det nya EG skall se ut efter 1993.
Ett annat område som är viktigt och upptar vår tid i dag är Östeuropasa-
marbetet, att ställa upp för reformstaterna i Öst- och Centraleuropa. Det gör
vi på många sätt.
Vi gör det genom EFTA, därför att EFTA sedan tidigare har upprättat sam-
arbetsdeklarationer med Jugoslavien. EFTA har också sedan Göteborgsmö-
tet upprättat samarbetsdeklarationer med Ungern, Tjeckoslovakien och Po-
len. De direkta kontakterna har redan tagits för att man i slutänden skall
kunna få fram ett frihandelsavtal på detta område.
Det andra är hela G24-samarbetet, som innebär att vi tillsammans med
alla andra OECD-länder deltar i en rad aktiviteter, såsom en utvecklings-
bank och liknande, för att konkret ekonomiskt ställa upp för dessa länder.
Det tredje är vårt eget bilaterala samarbete, som organiseras genom att vi
hos mig i kanslihuset har även ett Östeuropasekretariat. Och till detta är den
Östeuropadelegation knuten som tillsattes med en bred sammansättning
utåt i samhället. Vi försöker alltså på olika områden hitta konkreta lösningar
för samarbetet. Bl.a. har vi genom EKN, som det har talats om tidigare, sett
till att få fram regler och vilka garantier som skall gälla.
I näringsutskottet gjordes det en ordentlig genomgång av huruvida de av-
gifter som Sverige har är större eller mindre än andra länders. Det visade sig
att Sverige följer de regler som Sverige har ställt sig bakom i OECD-sam-
manhang.
Vi har också lagt ned mycket arbete inte minst för att Sovjetunionen skall
komma in i detta perspektiv, och vi har bl.a. rundabordsdiskussioner. Detta
arbete tar sig uttryck i utbyte av människor, studier, rådgivning och samar-
bete på olika sätt. Vi gör också en översyn av arbetet på våra ambassader
och andra kontor för att vi bättre skall kunna se hur vi skall ha det när det
gäller handelssidan. Det bör ju nu vara ett annat system än vad deklaratio-
nerna och de kommittéer som har arbetat tidigare har inneburit. Detta har
mera passat statshandelsländer. Vi vill i stället hitta ett nytt system. Vi har
då frågat oss om det skall vara handelskamrar och hur vi skall knyta dem till
ambassaderna, osv. Vi ser i detta sammanhang fram emot att få en ordentlig
genomgång mycket snart för att kunna ta ställning i budgetarbetet.
Jag håller med Per-Ola Eriksson om att vi har mycket att göra när det gäl-
ler socialpolitik, miljö och liknande i de diskussioner som förs om ett EES-
avtal. Björn Rosengren är nu inte min rådgivare, utan han är mer en företrä-
dare för tjänstemannarörelsen och den nordiska fackföreningsrörelsen, där
jag tror att han spelar en roll. Och det var väl i den egenskapen han uttalade
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
55
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
56
sig. I övrigt får rådet för Europafrågor samma information som EFTA-dele-
gationen.
Jag är också mycket intresserad av att det som rör GATT skall föras i
hamn. I detta sammanhang och i OECD har jag tagit initiativ till att vi så att
säga skall gifta ihop miljö och handel. Jag tror att kraven från konsumen-
terna blir viktigare och viktigare. Sverige har också försökt att få fram en
socialklausul. Naturligtvis är det inte så att avsaknaden av patent på liv skulle
vara ett handelshinder. Det kan jag inte ställa mig bakom.
När det gäller information vill jag säga att det med jämna mellanrum på-
stås att fakta inte kommer på bordet. Jag vill hävda att regeringen i denna
fråga lägger ned ett enormt arbete för att riksdagen, EFTA-delegationen och
utrikesnämnden skall vara informerade och för att vi skall ha kontakter ute
i samhället. Jag vill även säga att det inte var kritik som konstitutionsutskot-
tet gav mer än när det gällde diariefrågorna, utan konstitutionsutskottet me-
nade att vi följde reglerna för tryckfriheten.
Anf. 30 NIC GRÖNVALL (m) replik:
Herr talman! Fru statsråd! Jag gläder mig åt att det finns två socialdemo-
kratiska debattörer i den här debatten. Det ger nämligen det perspektiv på
den socialdemokratiska politiken som man sällan riktigt tydligt ser när Anita
Gradin uppträder alldeles ensam. Anita Gradin har vunnit vår uppskattning
för sin villighet att informera och för sin syn på Europapolitiken. Men nu
kommer Lennart Pettersson upp i debatten. Vi vet att Lennart Pettersson
har en speciell syn, en storsvensk syn, på kapitalet och på kontrollbehovet
av kapitalet. Han har i grunden en verkligt äkta socialdemokratisk hållning
till dessa frågor. Han säger nu att vi måste ordna kontrollen. Han säger att
vi skall ha kontrollen över människorna och över kapitalet och att vi kan
ordna den om vi får en stark politisk makt. Och det har vi nu i EP, det euro-
peiska parlamentet, som står under en vänsterkontroll. Här faller alltså litet
av masken. Här ser vi nu igen socialdemokratin som tror sig kunna, åtmin-
stone i Lennart Petterssons vision, få en bättre socialistisk kontroll över
Europa om han får vara med i EG.
Detta ger mig anledning att övergå till statsrådets synpunkter på att det nu
är fel tid och att vi först måste slutföra EES-förhandlingarna. Hon säger att
Bryssel inte vill nu. Men vi talar inte om Bryssels politik här i Sveriges riks-
dag. Vi talar om vår politiska vilja i Sveriges riksdag. Jag vill göra alldeles
klart att när vi från moderat håll explicit förklarar vår politiska vilja så gör
vi det utan att ta hänsyn till vad Bryssel talar om. Vi talar om vad vi vill.
Jag skall tala om för statsrådet att när man besöker Europeiska parlamentet
möter man en helt annan hållning än den som det s.k. Bryssel företräder. I
det europeiska parlamentet önskar varenda ledamot att EES-förhandling-
arna avbryts och att alla länder söker medlemskap, eftersom det egentligen
är den enda verkningsfulla anknytningen.
Till sist vill jag ägna en stund åt Inger Schörling. Det har här talats en del
om demokrati och brister i svensk demokrati. Vi har också fått höra en Mos-
kvaskolad kommunist stå och tala om sin glädje över att frigörelsen har kom-
mit till Östeuropa. Det är väl ändå ett mycket högt betyg på svensk demo-
krati och möjligen ett lågt betyg på tilltron till hans budskap. Men det är ju
ingen som bryr sig om det. Men Inger Schörling talade om en grön vision.
När man läser i miljöpartiets motioner vad denna vision bygger på visar det
sig att den bygger på centralstyrning, planekonomi, kommandoekonomi och
centralreglering. Det är alltså en mycket skör vision av Sörgården, Inger
Schörling.
Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kam-
marens förhandlingar.
Anf. 31 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Herr talman! Vi har vid flera tillfällen hört främst statsministern framhålla
det ekonomiska stöd som regeringen nu ger till de östeuropeiska länderna.
Vi ifrågasätter om det är det bästa sättet att hjälpa. För det första är det fråga
om biståndspengar som nu omdirigeras från u-länderna till östländerna. Det
har vi i folkpartiet protesterat mot. Situationen är naturligtvis besvärlig, för
att inte säga mycket besvärlig, men allting är relativt. Situationen i u-län-
derna får inte ett ögonblick glömmas bort bara för att vi har fått inblick i
hur eländigt det är på nära håll. Många utvecklingsländer har en minst lika
hopplös situation. Och dessa människor får inte nonchaleras eller sättas i
andra hand på grund av människorna i Europa. Därför är det fel av rege-
ringen att i all hast omfördela biståndet för att regeringen skall kunna visa
handlingskraft på nära håll.
För det andra vill vi framhålla hur viktigt det är att stödet till Östeuropa
verkligen sker på det mest effektiva sättet. Ett utbyte som skall bära frukt på
lång sikt måste grundas på ömsesidigt intresse. Goda relationer som alstrar
lönsam utveckling på båda sidor blir i regel också långvariga relationer. Öst-
staterna är en stor potential för svenskt näringsliv, och behoven där borta är
enorma, men ekonomin måste byggas upp.
Det finns en uppenbar önskan från exempelvis Polen och Tjeckoslovakien
att utveckla och öka handelsutbytet med oss. Det ligger verkligen i svenskt
intresse att sträva åt samma håll. Därför är det viktigt att stimulera sådant
handelsutbyte och att regeringen verkligen underlättar för svenska företag
att vandra in på Östeuropas marknad, inte ekonomiskt utan mera rent prak-
tiskt. Det är nog gott och väl med arbetsgrupper i departementet som är sär-
skilt tillsatta för östländerna, men det är på platsen, ute i länderna, som vi
behöver handelskontor och centraler där man knyter upp kontakter och får
kanaler.
Vad gör regeringen egentligen? Vad har regeringen för plan för att stärka
de svenska företagens möjligheter i öststaterna och stärka vår konkurrens-
kraft gentemot t.ex. Tyskland, som ju har väldigt stor aptit på östmarkna-
derna?
Anf. 32 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Herr talman! Jag tackar Anita Gradin för svaren på mina frågor. Det var
vänligt att hon i mängden av alla frågor tog upp mina frågor. En fråga sva-
rade hon dock inte på nämligen om hon delar Björn Rosengrens uppfattning
om tidpunkten för en ansökan om medlemskap i EG. Om hon inte gör det
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
57
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
58
tycker jag att hon bör tala om det för Björn Rosengren på första och bästa
EG-rådsmöte hädanefter.
Jag tänkte ägna mig lite åt att kommentera Nic Grönvalls anförande. Nic
Grönvall var mer än vanligt våldsam i dag. Det vill inte säga litet. Han sade
att det inte finns två europeiska alternativ utan ett. Han anser ekonomisk
samverkan som en överordnad drivkraft. Demokratin är underordnad i den
värld som Nic Grönvall lever i. Kapitalet går före medborgarnas och folkens
Europa. Jag tycker faktiskt att den analysen är litet för enkel och litet för
begränsad.
Vi är överens, Nic Grönvall och jag, om två saker: Vi ser marknadsekono-
min som drivkraft och anser den överlägsen planekonomin. Men vi kan inte
heller bortse från att vi har anledning att ställa demokratiska mål och sätta
upp demokratiska ramar för den utvecklingsprocess som vi ser framför oss i
Europa. Jag tycker att det är ganska allvarligt om Nic Grönvall enbart försö-
ker prioritera de ekonomiska målen i det Europa som växer fram. Vi måste
lyfta fram demokratifrågorna, kulturfrågorna, de sociala frågorna och miljö-
frågorna. Utan en god miljö i det framväxande nya Europa får vi inte heller
en bra ekonomi. Det tycker jag Nic Grönvall bör lägga på minnet.
Socialdemokraterna deltar med en dubbel uppsättning i denna debatt.
Vad det beror på skall jag lämna därhän. När Lennart Pettersson tar upp
samarbetet i Östeuropa visar han på den sedvanliga socialdemokratiska pas-
siviteten: vänta, vänta och åter vänta. Jag tror inte att vi på en enda gång
kan vända utvecklingen i Östeuropa, men jag tror att svenskt näringsliv och
svenska politiker i större utsträckning bör visa intresse för att främja utveck-
lingen i Östeuropa. En gång sade vi här i Sverige: Finlands sak är vår. Det
var då Finland hade det svårt. Det finns många länder i Östeuropa som vi
kunde säga likadant om, exempelvis är Polens sak vår. Det är ett intresse för
svenskt näringsliv, för svensk ekonomi och svenska medborgare att man får
en positiv utveckling i det landet. Därför har vi all anledning att främja sam-
arbete och handel med Polen.
Anf. 33 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Jag vill inleda med att säga att jag delar folkpartiets uppfatt-
ning när det gäller biståndet till Östeuropa. Det är viktigt att slå fast att
svenskt bidrag till utvecklingen i Östeuropa inte får tas från u-länderna. Den
insatsen får alltså inte göras på bekostnad av u-hjälpen. Det är i stort sett allt
jag är överens om med Gudrun Norberg. När hon säger att marknadsekono-
min och integrationen i Europa är grunden för välståndet, gör hon det väl-
digt enkelt för sig. Hon blundar för åtminstone två helt uppenbara ting, som
jag nämnde i slutet av mitt förra anförande. Det EG som folkpartiet och mo-
deraterna strävar efter - de vill snabbt ha medlemskap - är en gemenskap av
nationer som kännetecknas av massarbetslöshet och en långt utbredd fattig-
dom. Detta är någonting som vi inte är vana vid i Sverige. Vi är bra på att
förena full sysselsättning, eller åtminstone mycket låg arbetslöshet, med en
stabil ekonomisk utveckling. Vi är duktiga på att utveckla offentlig sektor
som är byggd på skatteintäkter. Vi är duktiga på att utveckla ett socialt säker-
hetsnät, ett väl utbyggt skydd för miljön som också innefattar arbetsmiljön.
Det här betraktar de flesta svenskar som ett naturligt tillstånd. Det står i
bjärt kontrast till tillståndet i EG. Det är inte självklart att skyddet för miljön
kan upprätthållas vid ett alltför nära samband med EG, som har neutralite-
ten som enda förbehåll. Det är inte heller en självklarhet att den sociala väl-
färden och den låga arbetslösheten kan upprätthållas.
Lennart Pettersson tror att detta på sikt är den enda vägen att upprätthålla
dessa goda ting som vi är överens om att vi skall värna. Jag sympatiserar
personligen med Lennart Petterssons uppfattning. Det är möjligt att han på
sikt har rätt, att det är den enda vägen att trygga välfärden i Sverige. Men
vägen dit är lång; det finns mängder av frågetecken att räta ut innan vi är
där.
Anf. 34 INGER SCHÖRLING (mp) replik:
Herr talman! Det var intressant att notera att Lennart Pettersson räknade
in de gröna i EG-parlamentet i vänstermajoriteten. Det skulle vara roligt att
veta om miljöpartiet de gröna i Sverige räknas in i regeringsunderlaget.
Lennart Pettersson nämnde socialdemokratin och Jacques Delors i samma
andetag. Visst är det väl så att Jacques Delors vill göra EG till en socialdemo-
kratisk centralistisk stormakt. Precis som Nic Grönvall sade vill man kon-
trollera kapitalet genom den centralistiska makten. Enligt Delors skall fram-
gångarna med den inre marknaden mätas i termer av materiellt välstånd och
sociala framsteg. När det gäller den sociala välfärden, fackligt inflytande och
den s.k. sociala dimensionen famlar vi i mörker. I vitbokens 279 punkter
finns inte den sociala dimensionen med över huvud taget. Det är uppenbart
att den materiella välfärden och ekonomisk tillväxt ställs emot, och är över-
ordnade, traditionellt fackliga värden som låg arbetslöshet, stark kollektiv
solidaritet och balans mellan arbete och kapital.
I EG-länderna är det individen som förhandlar, individen som strejkar,
och kollektivavtal är inte juridiskt bindande. Vi har kritiserat EG-debatten -
eller avsaknaden av den - speciellt från det fackliga perspektivet för att den
är en strutsdebatt. Nu säger också LOs chef för rättstjänsten, Erland Olaus-
son, att det har varit en strutsdebatt, att fackliga ledare har stoppat huvudet
i sanden.
Sedan, Anita Gradin, förväntar jag mig faktiskt svar på de två viktiga frå-
gor som jag ställde. Den första frågan var: Finns det någon regel som är så
viktig att vi inte släpper den i förhandlingarna?
Den andra frågan var: Om det visar sig att vi bara blir ett remissorgan utan
inflytande, faller då EES-avtalet?
Och vidare: De löften som vi hörde här 1989 - och som jag citerade tidi-
gare - håller de fortfarande, och kan de upprepas ordagrant?
Anf. 35 LENNART PETTERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill först vända mig till den småsvenske moderaten Nic
Grönvall. Det förvånar mig litet att Nic Grönvall, som ju ofta är en klok
karl, är så naiv att han tror att EG skall kunna genomföra allt det som mode-
raterna drömmer om att kunna genomföra i Sverige men som man aldrig
hittills har lyckats med.
Jag är övertygad om att det kommer att bli en effektiv beskattning av kapi-
talet också i ett europeiskt sammanhang. Och man måste, Inger Schörling,
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
59
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
60
ha en centraliserad kontroll för att klara det. Det finns inget så lättflyktigt
som kapital. Har man inte samma spelregler inom det område som räknas
ur kapitalets synpunkt, då försvinner det ur greppet, och då blir det en sned-
balans mellan de skatter man tar ut av medborgarna och de skatter man tar
ut på kapitalet.
Det är inte för inte som vi har fått en debatt, bl.a. med anledning av skatte-
reformen, där moderaterna klagar över att kapitalet är alltför hårt beskattat
i ett europeiskt perspektiv. Så är det nu, då man inte har en gemensam kapi-
talbeskattning. Så behöver det inte bli om man får en vänsterinriktning på
EG och på EG-parlamentet.
Beträffande miljölagstiftningen och de multinationella företagen är det in-
tressant att notera att moderaterna tar långa steg tillbaka. De säger att vi
inte längre skall ha någon kontroll över dessa företeelser, att medborgarna
inte skall ha insyn och inflytande, utan nu är det bara fritt fram som gäller.
Detta är Thatchers politik. En stor del av EG-parlamentet - en kraftig majo-
ritet - ställer inte upp på detta. Det förvånar mig att Nic Grönvall ställer upp
på den helt igenom nyliberalistiska linje som hans uttalande från den här
talarstolen alldeles nyss innebär i realiteten.
Herr talman! När det gäller besluten i Sveriges riksdag: Innebär inte när-
mare samarbete med EG att vi flyttar ut besluten, att vi inte blir herrar i vårt
eget hus? Inger Schörling ställde den frågan. Problemet är ju bara att som
världen har utvecklat sig - med internationalisering och annat - flyttar fak-
tiskt besluten ut sig själva i vissa fall, utan att vi kan göra mycket för att åter-
vinna dem. Det enda sättet att återvinna dem är att samverka med andra för
att uppnå politiska beslut.
Tag exempelvis omsättningsskatten på aktier! Vi beslutade självständigt
om den saken. Det var ett präktigt slag i luften, finner vi så här i efterhand.
Denna skatt var fullständigt välmotiverad. Vi kan icke upprätthålla den, ef-
tersom man har lägre skatter på aktier på andra håll. Vad vi nu behöver för
att få en rimlig beskattning av aktiehandeln är internationella överrenskom-
melser, och EG är det enda organ som kan klara detta.
Anf. 36 Statsrådet ANITA GRADIN replik:
Herr talman! Jag tycker att vi de här timmarna har haft en mycket intensiv
och intressant debatt om Europa. Om jag skall försöka sammanfatta, så
tycker jag att det här ändå har visats att de fyra stora partierna helt står
bakom de EES-förhandlingar som vi för. Jag tror att det är bra som ett bud-
skap till Europa, att vi har en bred riksdagsmajoritet som stöder de ansträng-
ningar vi gör för att få ett brett och omfattande samarbetsavtal mellan EF-
TA-länderna och EG.
Den debatt som förs om vad som skall hända bortom EES-avtalet bör inte
få undanskymma denna enighet när det gäller den fråga som nu är viktigast
i våra relationer till EG.
Nu koncentrerar sig medlemskapsdebatten kring vilket år en svensk ansö-
kan bör lämnas. Moderaterna och folkpartiet anser sig redan känna till resul-
taten av EGs kommande regeringskonferenser om den monetära och poli-
tiska unionen. Men inte nog med det. När det gäller vårt framtida försvar
stryker moderaterna - senast Carl Bildt i lördags - under osäkerheten och
säger att konflikter inte kan uteslutas. Men när debatten sedan gäller EG-
medlemskap är moderaterna alldeles säkra på att konfliktrisken i Europa är
borta.
Folkpartiet vet att en medlemskapsansökan blir möjlig under nästa valpe-
riod. Men så slänger man in en reservation som skulle ha gjort biskop Brask
avundsjuk: under förutsättning att inga bakslag inträffar.
Jag tycker att vi socialdemokrater har givit besked. Ett svenskt medlem-
skap kan bli aktuellt i framtiden. Avgörande är den säkerhetspolitiska ut-
vecklingen i Europa och hur EG väljer att utforma sin politiska union, fram-
för allt när det gäller eventuellt militärt samarbete.
Vänsterpartiet och miljöpartiet har mält sig ut ur samförståndet om EES-
förhandlingarna. I dåvarande vpk:s reservationer till riksdagsbesluten 1988
och 1989 ser man dock tydligt hur ståndpunkterna förskjuts. 1989 avvisar
man inte ett närmande till Västeuropa men anger vissa utgångspunkter, som
faktiskt liknar dem som vi redan följer, nämligen höga ambitioner på miljö-
politikens, arbetsmarknads- och socialpolitikens områden. Det finns ju in-
skrivet i 1987 års proposition.
Jag tycker att det är viktigt, i ljuset av vad som har hänt i Östeuropa, att
vi intensivt arbetar för EES-samarbete. Det ger oss alla i Västeuropa en
plattform för att ställa upp för länderna i Central- och Östeuropa, och i en
framtid också få dem med i det europeiska integrationsarbetet.
Ett annat led i arbetet är, som jag sade, de samarbetsavtal mellan EFTA
och Ungern, Tjeckoslovakien och Polen som vi förhandlade fram under min
period som EFTA-ordförande. Vi har i de avtalen skrivit in att vi är beredda
att diskutera frihandelsavtal med dessa länder, precis som vi har sagt att vi
är villiga att göra det med Jugoslavien.
Detta visar, tycker jag, att ett närmare samarbete i Västeuropa inte alls
står i motsättning till det samarbete med Central- och Östeuropa som Sve-
rige har på allt fler områden - tvärtom. Om vi samordnar oss med Väst-
europa, underlättar vi omvandlingen i öst och skapar på sikt ett samarbete
som omfattar hela Europa. Ingenting tyder på att Europaintegrationen hel-
ler skulle leda till ett inåtvänt Europa. Det samarbete och det arbete i övrigt
som sker i GATT visar detta, tycker jag. Det bidrar till att stärka ett öppet
världshandelssystem.
Sverige och Europa skall ta sin del av ansvaret för u-ländernas utveckling
och det internationella samfundet.
Inger Schörling! Frågorna är många och ofta baserade på felaktiga premis-
ser. Samma frågor har ställts av Per Gahrton i en interpellation, som jag
kommer att besvara.
Anf. 37 NIC GRÖNVALL (m) replik:
Herr talman! För att få en värdig avslutning för min del på den här debat-
ten vill jag börja med att be Per-Ola Eriksson om ursäkt. Jag måste ha väckt
honom någon gång under debatten då han var plågad av mardrömmar. Jag
har på intet vis gjort några uttalanden som berättigar påståendet att moderat
politik skulle innebära att kapitalet får gå före demokratin. I stället har jag
sagt att gemenskap, trygghet och välfärdsutveckling i demokratins namn är
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
61
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
62
vad vi behöver för att klara de politiska mål som vi alla omfattar här i Sve-
rige.
Mot det sista som sades av statsrådet har jag egentligen inte särskilt
mycket att invända. Moderata samlingspartiet har deltagit i besluten här i
riksdagen beträffande EES-förhandlingarna och står bakom dem. Jag vill
emellertid erinra statsrådet om att genom hela EES historia ribban ständigt
sänkts från EFTA-nationernas sida. Allt ifrån Oslodeklarationen i april
1989, Kristiansandsmötet, inledningen till de explorativa samtalen, förhopp-
ningarna om att man skulle åstadkomma en beslutsprocedur med verkligen
påverkande innehåll och till förhandlingsmandatet i juni i år uppfattar jag
enbart som en väg utför, mot ett allt svagare EES-avtal. Det måste i den
situationen betraktas som synnerligen naturligt, och faktiskt i det närmaste
påkallat, att börja studera situationen bortom den nuvarande. Det kan ju
inte vara ett politiskt berättigat mål att acceptera ett dåligt avtal. Vad vi står
inför, fru Gradin, är väl ett uppolerat Luxemburgavtal eller ett förstärkt fri-
handelsavtal, där en del övervakningsmekanismer och annat kan leda till en
djupare integration.
Jag gör bedömningen att möjligheterna är mycket små att nå ett EES-avtal
med det innehåll som vi hoppades på när detta spel började. Det är därför
berättigat och motiverat - och kanske t.o.m. nödvändigt - att se på läget
framöver och göra politiska markeringar för det, inte minst därför att natio-
nerna inom EFTAs ram är oerhört olika. Med tanke på kraven på samman-
hållning och öppenhet är det ganska naturligt att ge besked om hur man ser
på saken när nu situationen är som den är.
När det sedan gäller det svenska näringslivets hållning och den redan på-
började och, tyvärr, mycket tydliga vandringen ut ur vårt land är det viktigt
att göra markeringar och säga: Om det här inte blir bra, är det vår avsikt att
göra så eller så.
Till slut: Man kan förhåna den som nu talar om medlemskap och säga att
han talar innan han fått vetskap om slutresultatet beträffande IGC. Men jag
vill säga: Vi accepterar EGs dynamik som en positiv kraft, inte en negativ.
Anf. 38 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Herr talman! Först vänder jag mig till Rolf L Nilson, som inte hade samma
uppfattning som jag om grunden för välstånd. Men det går inte en skiljelinje
mellan Sveriges och EGs ekonomi, utan skiljelinjen går mellan den mark-
nadsekonomiska utvecklingen i Västeuropa och den kommunistiska plan-
ekonomi som påtvingats Östeuropa.
Det var intressant att höra statsrådets kommentar till Björn Rosengrens
uttalande. Men detta borde inte vara helt hämtat ur luften. Som ledamot av
regeringens EG-råd borde Björn Rosengren vara mycket väl informerad om
hur regeringen tänker och resonerar. Det är ju ganska olika budskap som
ges. Det skulle nog vara intressant, inte bara för riksdagens ledamöter utan
också för allmänheten, att verkligen få veta exakt var regeringen står.
Jag instämmer ännu en gång i den eniga inställningen till ett EES-avtal.
Bakom EES-förhandlingarna och frågan om medlemskap i EG finns ju en
medvetenhet om vår samhörighet med Västeuropa. Hälften av vår industri-
export går ju till EG och tre fjärdedelar till EG och EFTA sammantagna.
Det är av största vikt för svenskt näringsliv och naturligtvis också för våra
konsumenter att det inte byggs barriärer genom Öresund. Svenskt näringsliv
är i dag mycket sårbart. Kostnadsläget i vårt land är alldeles för högt. Våra
företag förlorar marknader, och bytesbalansunderskottet är skrämmande
högt.
Vidare har Irakkrisen gjort att priset på oljan tar kraftiga kliv uppåt samti-
digt som vi har ett ras på börsen. De sistnämnda effekterna blir förhopp-
ningsvis kortvariga. En konjunkturvändning har vi i varje fall att vänta.
Flera orosmoln har ju medfört att svenska företag flyttar sin verksamhet
till EG-länder, köper in sig i andra företag där eller bildar dotterbolag med
säte i något EG-land. Investeringar och expansion sker utomlands, medan
företagen här hemma går på sparlåga. Utländska företag väljer inte att flytta
verksamhet till Sverige. Det är litet synd att de tydliga signaler som jag talat
om inte kommer från regeringen själv. Sveriges hållning till EG-medlemskap
upplevs som någonting som är alltför osäkert. Men, snälla statsrådet, försök
att få med hela regeringen och visa litet entusiasm och engagemang beträf-
fande EG! Det skulle vara betydelsefullt - inte minst för svenskt näringsliv,
men också för attityden till Sverige nere i Europa.
Anf. 39 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Herr talman! Lennart Pettersson efterlyste mer av vänsterinriktning be-
träffande EG-parlamentet i stället för högerinriktning. Men jag tror att det
vore bra för Europa med en samling i mitten. Ytterligheter är inte särskilt
bra i politiken.
Det är klart att man har ögonen på Nic Grönvall i dag då handelspolitiken
diskuteras. Han agerar ju ibland som sökande till en i framtiden eventuellt
ledig utrikeshandelsministertjänst. Därför får han alltså finna sig i en särskilt
hård granskning. Vi väger således noga hans ord.
Jag tror det är viktigt att säga till Nic Grönvall och andra: Det verkar som
om moderaterna och en del andra agerar som om de tycker att det skulle
vara bra om EES-förhandlingarna misslyckades. Man lyfter inte fram det po-
sitiva och är inte pådrivande för att det skall gå att nå ett bra resultat i EES-
förhandlingarna. Jag tycker att man ger fel signaler till omvärlden. Vi bör i
stället göra klart, i samförstånd här i riksdagen mellan åtminstone de partier
som står bakom förhandlingsplattformen för EFTA-EG-förhandlingarna,
att vi vill se ett positivt resultat av EES-förhandlingarna. Det skulle vara bra
för Sverige, för svenskt näringsliv, för svenska ungdomar och övriga med-
borgare osv.
Sedan vill jag i sista minuten i den här delen av debatten passa på att säga
några ord till Gudrun Norberg. Hon talade om de höga livsmedelspriserna.
Men det borde vara möjligt att få till stånd en uppgörelse om dessa. Och låt
oss då EG-anpassa momsen. Jag tror att de svenska konsumenterna och
även folkpartiet skulle må bra av det.
Det här är ju en handelspolitisk debatt. Kanske har den i alltför stor ut-
sträckning handlat om EG och Europafrågorna. Men handelsfrågorna är
faktiskt betydligt vidare än så. Många gånger handlar handelspolitiska de-
batter om de stora företagens möjligheter att exportera sina produkter. Jag
tycker att handelspolitiken och handelsdiskussionerna måste breddas. De
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
63
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
64
måste omfatta större områden i en del av världen, och mera tid måste ägnas
åt u-ländernas situation och skuldbörda. Vi måste också ägna mera tid åt
att lyfta fram småföretagens exportmöjligheter. Det gäller att underlätta för
småföretagen, så att de kan nå nya marknader.
I de pågående GATT-förhandlingarna och i EFTA-EG-diskussionerna
måste vi medverka till att ge småföretagen bättre exportmöjligheter. Vi
måste medverka till att det blir lättare för småföretagen att få del av exportk-
reditgarantier. Som det är i dag hamnar dessa i alltför stor utsträckning i fick-
orna på de stora företagen.
Anf. 40 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Jag glömde i min första replik att tacka Anita Gradin för att
jag fick svar på ett par av de frågor jag ställde. Jag framför det tacket nu i
stället.
Trots vår genomgång av reglerna för exportkrediter i näringsutskottet i vå-
ras återkommer uppgifterna om att det finns orättvisor mellan de svenska
reglerna och reglerna i viktiga konkurrentländer. Det är alltså uppgifter som
återkommer och som borde undersökas noggrant.
Jag vill påpeka att jag välkomnade de framsteg som har skett i EES-för-
handlingarna på åtminstone ett för oss väsentligt område, nämligen miljö
och hälsa. Sammanfattningsvis vill jag säga när det gäller vänsterpartiets
ståndpunkter i förhållande till EES-förhandlingarna och närmandet till EG
att det ju bara är naturligt att det sker glidningar och att ståndpunkter för-
skjuts när nya situationer uppstår och när nya fakta tillkommer. Jag vill un-
derstryka att vi menar allvar när vi säger att vi eftersträvar ett nära samar-
bete med hela Europa. Det gäller då också givetvis med EG-länderna.
Gudrun Norberg! Vi har båda gjort en rätt så närgången liksyn av plan-
kommandoekonomierna i Polen och Tjeckoslovakien. Det var skakande.
Jag försökte i mitt inledningsanförande att redogöra för de långsiktiga kon-
sekvenserna av de erfarenheter som den polska och den tjeckoslovakiska be-
folkningen har haft och som de delar med befolkningen i andra östeuro-
peiska länder. Det är en sak. Men jag vägrar att tro att alternativet till den
typen av planekonomier eller kommandoekonomier är att släppa marknads-
krafterna och kapitalet helt fritt. Jag tror fortfarande på möjligheterna att
förnuftigt planera samhället och också styra ekonomin. Jag tycker att det
vore klädsamt om Gudrun Norberg och Nic Grönvall erkände de fakta som
jag har påtalat om EG, nämligen massarbetslösheten och den utbredda fat-
tigdomen.
Slutligen vill jag säga att handelsdebatten har varit eurocentrisk. Det är
naturligt, det är ju rubriken för debatten. Men vi måste lyfta blicken från
Europa och titta ut över hela världen och i en sådan överblick uppmärk-
samma den svåra situationen och de svåra problemen i u-länderna, med vilka
handeln för vår del minskar.
Anf. 41 INGER SCHÖRLING (mp) replik:
Herr talman! Det var ganska lättvindigt av utrikeshandelsministern att
säga att jag skall få svar på mina frågor i samband med att en interpellation
som Per Gahrton har ställt till statsministern, innan den här debatten var
bestämd, skall besvaras. I dag har vi en Europadebatt med utrikeshandels-
ministern, och jag hade faktiskt förväntat mig att få svar på några frågor.
Men okej, jag kan vänta med de två frågor som också delvis finns med i inter-
pellationsdebatten.
Det finns andra frågor att besvara. Bl.a. är det frågan om löftet som gavs
här i kammaren både av Anita Gradin och av Ingvar Carlsson. De sade att
man inte skulle acceptera några som helst försämringar som pris för EG-an-
passningen. Jag borde väl ändå kunna få svar på om det löftet fortfarande
gäller eller om det har ändrats på något sätt och vad som i så fall har ändrats.
Jag skulle också vilja ha svar på det som handlade om nyheten, som kanske
inte var någon nyhet, att det skulle finnas ett sätt att komma ifrån EGs regel-
verk, att EFTA-länderna och Sverige skulle få göra undantag bl.a. på miljö-
sidan och att vi skulle få ha högre normer än EG. Men det var ju så att detta
urholkades av två inskränkningar. Jag vill att Anita Gradin svarar på om det
är så. Eller är det verkligen något nytt som har tillkommit och som vi inte
känner till?
Jag har ett papper här från ett nyhetsblad som refererar från ”a high level
meeting”, en förhandlingsgrupp som träffades den 20 och 21 september. Där
säger man på nytt att man bara kan acceptera temporära förändringar, ”ne-
ver accept permanent exceptions”. Man säger vidare att varor som är tillver-
kade efter EG-standard måste kunna säljas i EFTA-länderna. Jag kan inte
se att det är något nytt i nyhetsrubriken som vi såg i DN om att Sverige slip-
per EG-regler. Är det något nytt som har hänt eller är det bara det gamla
vanliga?
Sedan vänder jag mig till Lennart Pettersson. Det är väl så att kontroll av
kapital fordrar en mycket större makt än vad EG kan stå för. Vi skulle kunna
tänka oss globala regler för kapital, speciellt vad beträffar miljökonsekven-
ser. När det gäller miljökonsekvenser kan vi se vad EG innebär. Läs DN i
dag och se vad det står om bensen och vad naturvårdsverket säger! Man sä-
ger att Sverige har små möjligheter att fatta ett ensidigt beslut om att sänka
bensenhalten. EG skulle uppfatta det som ett handelshinder och kräva om-
fattande dokumentering från Sverige.
Anf. 42 TREDJE VICE TALMANNEN:
Den angivna debattiden är utgången.
Anf. 43 LENNART PETTERSSON (s) replik:
Herr talman! Inger Schörling och Rolf L Nilsson har tagit upp en mycket
viktig fråga i den här EG-debatten. Det är frågan om vi kan upprätthålla den
svenska modellen i ett nära samarbete med EG eller i ett medlemskap, om
det skulle bli aktuellt. Den svenska modellen är full sysselsättning, social
trygghet, god miljö och en rättvis fördelningspolitik. Om man ser på vad som
är grunden för den svenska modellen och hur den eventuellt skulle kunna
hotas kan man först konstatera att grunden är en fortsatt tillväxt i den
svenska ekonomin: nya jobb, mer välbetalda jobb, bättre arbetsplatser osv.
Det garanteras bäst genom ett fortsatt deltagande i internationell arbetsför-
delning. Det är så som också en kvalitativt bra tillväxt kan drivas framåt.
Nästa fråga är: Har vi utrymme för den här modellen med de spelregler
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Handelspolitik
m.m.
5 Riksdagens protokoll 1990191:6
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
66
som kommer att gälla gemensamt i Västeuropa? Hittills har analyserna givit
vid handen att vi i allt väsentligt har det utrymmet. I den mån det blir fråga
om korrigeringar är det mer fråga om att byta medel än att uppge mål. Den
analysen har ganska klart, för att inte säga mycket klart, framkommit i de
undersökningar som har gjorts.
EG-parlamentet har diskuterat någonting som heter subsidialitetsprinci-
pen - det låter väldigt tillkrånglat och teoretiskt och det är det väl på sätt och
vis - när man diskuterat EGs framtid. Innebörden av den regeln är helt en-
kelt den att bara det som inte på ett tillfredsställande sätt kan lösas på den
nationella fronten skall flyttas upp till EG-nivån. Om den regeln följs, då vet
vi att frågor för vilka det absolut behövs gemensamma spelregler kommer
att flyttas upp på EG-nivån. Jag har gett en del exempel på det i tidigare
debattinlägg.
Det största hotet för den svenska modellen är faktiskt inte en nära anknyt-
ning till EG, utan det är en okontrollerad internationalisering i den me-
ningen att vi inte kan få gemensamma spelregler på vissa väsentliga områden
som berör miljön, de multinationella företagen och kontrollen över det allt
flyktigare kapitalet.
Det är de centrala frågorna, herr talman. Slutsatsen är helt klar: Vi kan
upprätthålla den svenska modellen.
Miljöfrågor m.m.
Anf. 44 GRETHE LUNDBLAD (s):
Herr talman! Nu skall vi övergå till att diskutera hur vi politiker kan med-
verka till att värna Europas natur, kultur och de europeiska folkens välfärd
mätt i sociala termer. Jag hoppas att vi i den debatten varken skall ägna oss
åt skönmålning eller svartmålning utan kunna få en mer nyanserad och färg-
rik bild av det nya Europa som växer fram.
Många har en tendens att inte acceptera EG som ett progressivt samar-
betsorgan mellan europeiska stater, därför att EG inte har de främsta lös-
ningarna på alla medlemsstaternas problem. Ett sådant problem är samarbe-
tet i miljöfrågor. Orsaken till att EG inte nämns så ofta i miljösammanhang
är bl.a. att EGs medlemsstater är engagerade i gränsöverskridande samar-
bete i andra sammanslutningar och fora.
I FNs samarbetsorgan UNEP och ECE är alla Europas stater med. Spe-
ciell betydelse har ECE haft genom sin konvention om bekämpning av luft-
föroreningar, och nu arbetar man efter ett ESK-beslut på att utforma en vat-
tenvårdskonvention för alla Europas stater plus USA och Canada. ECE har
också utformat de avgasbestämmelser och bullernormer för bilar som EG
försöker få medlemsstaterna att anta, men Danmark har med EGs tillåtelse
fått gå snabbare fram med nordiska avgaskrav mot luftföroreningar.
Det finns i Europa också många konventioner, överenskommelser och
återkommande konferenser om olika slag av miljövårdsinsatser där flera
EG-länder deltar. Här kan t.ex. nämnas Oslo- och Pariskonventionen, Lon-
don- och Helsingforskonventionen samt Nordsjökonferensen om enbart vat-
ten- och havsföroreningar.
Det är speciellt de norra EG-staterna som är aktiva i dessa miljööverlägg-
ningar tillsammans med de nordiska länderna.
När det gäller de klimatpåverkande luftföroreningarna förekommer det
också ett samarbete som omspänner EG-stater men också flera andra stater,
och det är mycket positivt. Här behövs verkligen globala beslut och riktlin-
jer.
Naturligtvis har EGs allmänna ekonomiska policy stor betydelse för att
miljöhänsynen skall väga tungt när handelsvillkor fastställs.
Det är positivt, tycker jag, när enhetsakten i EG tillåter nationella avsteg
från EG-regler av bl.a. hälso- och miljöskäl, observera dock - endast när de
inte utgör handelshinder. Det har tidigare funnits en tendens att överbetona
begreppet handelshinder i EG, men nu tycks ”vinden ha vänt” vad gäller
dessa miljöförbättrande inslag. Sådana avsteg från reglerna har nu fastställts
genom domar i Europadomstolen i Luxemburg, och därmed tycks vägen ha
öppnats för större miljöhänsyn.
Av ovärderlig betydelse för såväl europeiskt som globalt miljövårdsarbete
har också Brundtlandkommissionens krav på en hållbar utveckling ur miljö-
synpunkt, parad med en god ekonomisk tillväxt, varit. Liksom stora delar av
den svenska industrin kommer också övriga Europas industriledare snart att
finna att investeringar för miljöförbättringar ofta är lönsamma processinves-
teringar som satsar på återbruk och resurssnålhet.
Nu har EG under 1980-talet gett ut flera miljöprogram för luft- och vatten-
rening och även för bullerminskande insatser, där de kanske t.o.m. ligger
före Sverige.
Med tanke på alla dessa konventioner och överenskommelser kan man
naturligtvis ställa frågan: Behöver vi inte få en institution eller ett centrum
för all miljöpolitik i Europa, inte minst för att klara finansierings- och kost-
nadsfrågorna? Det vore intressant att få andras syn på detta. Det skulle helst
vara en institution där både regeringar, parlament och experter kunde finna
utrymme för olika initiativ, utredningar, politiska beslut och praktiska rikt-
linjer i miljöarbetet.
Herr talman! Miljövårdsarbetet griper i dag in i alla europeiska staters po-
litiska arbete. Efter det att Berlinmuren revs har också miljösträvandena
gått som en motvind från nordväst in mot de förorenade luftströmmarna från
öst.
Låt mig till sist slå fast tre utvecklingslinjer i EG-samarbetet av betydelse
för en effektiv kamp mot miljöförstörelse i Europa.
1. EG är mycket mera än ett samarbete kring ekonomi och handel. Många
av direktiven syftar till att skapa säkerhet och kvalitet i olika varor och tjäns-
ter samt skapa en ministandard för yttre och inre miljö.
2. Den inre maktbalansen mellan olika EG-organ är under debatt. Den
ökade tyngd för den parlamentariska delen av EGs beslutsfunktion som hål-
ler på att växa fram kan ge en skjuts framåt för miljöhänsynen.
3. EGs regler och rättsakter är inget färdigt och fastlåst system. Mycket är
under uppbyggnad och mycket kan ändras. Vi kan nu se hur nya miljöpro-
gram växer fram liksom hur ett nytt ekologiskt/ekonomiskt tänkande växer
fram.
Jag tror därför, herr talman, att 1990-talet blir de ökande miljöinsatsernas
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
67
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
68
årtionde i Europa till glädje för såväl EG-staternas folk som för de nordiska
folken.
Anf. 45 IVAR VIRGIN (m):
Herr talman! För en vecka sedan enades Tyskland. Vi kände stor glädje
inför detta historiska ögonblick och inför att människors drömmar om frihet
då definitivt gick i uppfyllelse.
Vi har också anledning att känna glädje av andra skäl. Det gamla DDR
blev för en vecka sedan, utan ansökan med utdragen behandling, medlem av
den europeiska gemenskapen EG.
Detta öppnar nya möjligheter för att snabbt ersätta en planekonomi, som
kört land och miljö i botten, med en livaktig och miljöansvarig marknads-
ekonomi med starkt folkligt inflytande, som ger välstånd och ekonomisk ut-
veckling.
Tack vare den starka ekonomi som byggts upp i förbundsrepubliken finns
det starka skäl att tro att denna process kommer att gå fort.
Sverige kommer att starkt gynnas av detta på miljöområdet. Om Östtysk-
lands svavelutsläpp halveras, motsvarar det lika mycket i fråga om nedfall av
svavel som om vi själva lyckades få ned våra utsläpp till noll.
På samma sätt är det vad gäller kvicksilver. De östtyska utsläppen ligger
på 500 ton - en otroligt hög siffra. De svenska utsläppen uppgår till ca 3 ton
och kan pressas ned ytterligare.
Hur många svenska sjöar som är svartlistade på grund av östtyska utsläpp
kan vi bara gissa. Även här kommer miljöinsatserna att ge radikala förbätt-
ringar. Och vi har anledning att vara tacksamma att de östtyska kärnkrafts-
reaktorerna i Greifswald nu är avstängda.
Även på kvävesidan bör starka förbättringar kunna åstadkommas. Det re-
lativt nybyggda kraftverket Jiinschwalde på gränsen till Polen släpper ut lika
mycket kväveoxider som all svensk trafik.
De här miljöförbättringarna bör i alla högsta grad gynna miljön i Sverige.
Det är också betydelsefulla steg för att minska belastningen på Östersjön av
närsalter. Öststaterna står ju för mer än 50 % av den belastningen.
Herr talman! För miljöpolitiken i Sverige skulle ett svenskt medlemskap i
EG innebära en kraftfull stimulans. Det är ju inget tvivel om att det i prakti-
ken är EG som utformar Europas miljöpolitik. Sverige skulle som medlem
förstärka den grupp stater som på olika sätt drivit miljöfrågorna framåt -
Västtyskland, Holland och Danmark.
En miljöframgång inom gemenskapen får ett genomslag över ett stort om-
råde och kan ofta betyda långt mer även för oss än en åtgärd som gäller en-
bart Sverige. Det är dessutom ingenting som hindrar enskilda medlemmar
inom gemenskapen att gå före på miljöområdet. Detta är fastlagt i enhetsak-
ten som trädde i kraft 1987. Jag tycker att det i den tidigare debatten har
vädrats en del pessimism på den punkten.
Enskilda länder har - för att skydda miljön, hälsan och konsumenterna -
rätt att tillämpa strängare regler än EG föreskriver. Redan Romfördraget
innehåller en artikel, nr 36, som ger en stat rätt att sätta frihandelsprincipen
ur spel när det gäller frågor om moral, säkerhet eller skydd för människors,
djurs och växters liv och hälsa.
Vill vi vara med och bestämma, är ett medlemskap oundvikligt. EES-sam-
arbetet är bra men bör endast ses som ett steg på vägen.
Herr talman! Det har ibland hävdats i debatten att den inre marknadens
förverkligande 1992 skulle innebära ett hot mot miljön. Den debatten fick
bränsle i november förra året då Carlo Ripa di Meana, ansvarig för miljöfrå-
gor i EG-kommissionen, presenterade en rapport gjord av oberoende exper-
ter om miljön och den inre marknaden. Rapporten pekade på ökningar av
utsläppen från bl.a. trafiken. Men redan när rapporten presenterades klar-
gjorde Ripa di Meana att åtgärder för att skydda miljön måste vidtas genom
bl.a. användande av ekonomiska styrmedel.
Nu ett år senare har en miljöplan presenterats som skall behandlas av EG-
parlamentet och EGs ministerråd i december i år. Miljöplanen innehåller
bl.a. förslag om en avgift på koldioxidutsläpp.
Man kan konstatera att EGs handlande i miljöfrågor är snabbt, jämfört
med den svenska regeringens långrotande på samma område. Borgerliga
förslag om ekonomiska styrmedel röstades år efter år ner av riksdagens so-
cialistiska majoritet. Enda undantaget var när vänsterpartiet stödde den bor-
gerliga linjen om skattestimulans till avgasrenade bilar våren 1985, mot soci-
aldemokraternas röster. Nu har dess bättre en omsvängning ägt rum.
Herr talman! Enligt min uppfattning kommer de utomordentligt stora mil-
jöinsatser som skall rädda Östeuropas människor och natur att göras framför
allt genom EG. Sverige, som har starkt intresse av dessa miljöinsatser, bör
redan nu samarbeta med EG om detta. Jag vill fråga Birgitta Dahl vilka åt-
gärder som har vidtagits på det området.
Endast genom samordnade planer får miljöhjälpen den effekt som är nöd-
vändig. Självfallet skulle även här ett medlemskap kraftigt underlätta sam-
arbetet.
Anf. 46 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:
Herr talman! Jag kan vara överens med herr Virgin om mycket av det han
sade, men jag vill gärna betona att när han anser att ett snabbt medlemskap
i EG skulle innebära en kraftig stimulans i miljöhänseende, tycker jag att
han går väl långt.
Som jag sade i mitt huvudanförande, är det mycket som är under uppbygg-
nad i EG. Många av miljööverenskommelserna ligger dessutom utanför EG,
så jag är inte så säker på att ett snabbt medlemskap i EG skulle få så oerhört
stor betydelse i miljöhänseende. Tvärtom tror jag att de närmaste åren kan
innebära att EG på en del håll hinner i fatt den nordiska utvecklingen på
miljöområdet. Så även ur den synpunkten kan 1992 eller 1993 vara en
mycket lämpligare tidpunkt.
Anf. 47 IVAR VIRGIN (m) replik:
Herr talman! Enligt min uppfattning är dynamiken i EGs miljöarbete be-
tydligt snabbare än i det svenska miljöarbetet. Det tycker jag talar mycket
starkt för ett EG-medlemskap, så att vi så att säga får del av den dynamiken.
Ett medlemskap är dessutom inte aktuellt förrän ansökan har behandlats,
och då befinner vi oss sannolikt en bra bit in på 90-talet.
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
69
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
Anf. 48 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Det finns en uppenbar utgångspunkt - eller det borde fin-
nas - för diskussionen om miljöfrågorna och Sveriges samarbete med resten
av Europa, och det är att vi i dag befinner oss i en situation där vi måste börja
tala om miljöproblem av den andra generationen, som det ibland uttrycks.
När miljödebatten började i Sverige, var det mycket fråga om att man de-
batterade relativt sett begränsade störningar av ganska lätt identifierade och
ofta mycket påtagliga utsläpp. 1 dag har man, i alla fall i vårt land och på
många andra håll, kunnat komma åt mycket av detta. Däremot har vi någon-
ting som är farligare långsiktigt, nämligen mycket stora och kanske globala
störningar av många små, ofta mera diffusa utsläpp.
Denna nya situation, som många skribenter och forskare har pekat på, är
någonting som vi måste ha som bakgrund här. Det innebär att miljöpolitiken
i dag endast kan bedrivas i internationella former, för att vi skall komma åt
de verkligt avgörande och allvarliga sakerna.
Grethe Lundblad ställde en fråga i sitt inledningsanförande, om inte vi
andra hade synpunkter på frågan om det behövs en samlad institution eller
en samlad institutionell ram för att hantera miljöfrågorna i Europa. Jag är
övertygad om att det är just det som behövs och att EG-samarbetet är just
det instrument som kan erbjuda detta.
Många observatörer har pekat på att när man förhandlar som man tradi-
tionellt gör mellan länder om utsläppsbegränsningar och annat, uppstår ofta
något som litet grand liknar ett kortspel, där alla försöker undvika att bli
sittande med Svarte Petter. Det är ett slags kompensationsspel, där ingen vill
förbinda sig till någonting mer än vad någon annan också åtar sig.
Resultatet blir ofta att man inte kommer någonstans eller att det avtal som
träffas inte förpliktigar till så mycket. Därför behövs sannolikt en internatio-
nell samordning, en tredje part så att säga, som kan gå in när de nationella
regeringarna kör fast.
Ivar Virgin och Grethe Lundblad hade ett meningsutbyte om huruvida
samarbete med EG skulle bli en stimulans för svensk miljöpolitik. Om man
ser på grundprinciperna för den svenska miljölagstiftningen och de principer
som är vanliga i andra länder, finner man något mycket intressant. Miljöju-
risten Staffan Westerlund har i en uppsats häromåret pekat på åtminstone
fyra avgörande punkter, där man i omvärlden ofta är mer avancerad i sin
miljöpolitik än vi är i Sverige.
Det gäller då först utgångspunkten, att miljöpolitik skall bedrivas utifrån
kvalitetsnormer som är väl definierade, medan vi i Sverige ofta utformar vår
politik efter något slags skälighetsbedömningar - vad som är ekonomiskt
möjligt, osv. Miljökvalitetsnormer är ofta ledstjärnan i andra länder. Dess-
utom är det vanligare med generella krav på miljökonsekvensanalyser i
andra länder när man t.ex. skall bygga en ny stor hamn, en stor industrian-
läggning, ett stort flygfält eller något annat. Det här har vi inte på samma
sätt i Sverige.
Det finns för det tredje ofta bättre möjligheter i andra länder än i vårt land
att gå till domstol om man anser sig beröras av en miljöstörning. Tills helt
nyligen har det också varit så att vi har legat långt efter andra länder när det
70
gäller ekonomiska styrmedel. Nu har vi börjat med att introducera ett sys-
tem med miljöavgifter. Det är helt uppenbart att vi ligger en bra bit efter.
Jag tror att om vi får ett nära samarbete med EG kan man därifrån mycket
väl hävda att vi, för att inte ägna oss åt politik som innebär otillåtna handels-
hinder, måste anpassa oss uppåt i vissa avseenden till normer som är mer
avancerade och utvecklade i andra länder.
Jag vill också säga några ord om den fråga som kanske är den allra största,
nämligen miljösamarbetet med Östeuropa. Östtysklands integration i den
nya tyska förbundsrepubliken är säkerligen det viktigaste enskilda bidraget
på mycket länge till en progressiv miljöpolitik i Europa.
Planekonomi innebär - överallt där den har tillämpats - stagnation, eko-
nomiskt och framför allt tekniskt. Trabantbilen är det klassiska exemplet på
vad det här innebär. Planekonomi förutsätter politiskt förtryck som innebär
censur. Det går inte att få fram fakta eller ordentliga analyser och att föra en
ordentlig debatt om miljöfrågor, och det innebär framför allt organisations-
förbud.
Militärkuppen mot Solidaritet i Polen 1981 innebar bl.a. att man i dess
linda kvävde den första fria polska miljörörelsen, som just då hade uppstått
och börjat organiseras i de fullständigt mardrömslika industrilandskapen i
det polska Schlesien.
Man kan utveckla det här temat hur länge som helst, men det avgörande
är att den kommunistiska ideologin har betraktat naturen som en fiende på
samma sätt som man har betraktat den borgerliga samhällsklassen. Nu möj-
liggörs en modernisering. Fakta kan komma i dagen. Industrin kan få en sti-
mulans att börja utveckla ny teknik och ta sig ur den stagnation som man har
befunnit sig i. EG har en avgörande roll när det gäller att bidra till detta.
Jag vill i likhet med Ivar Virgin fråga Birgitta Dahl på vilket sätt Sverige
bidrar till att den här processen kommer i gång. Vår miljö, herr talman, är
en del av hela Europas miljö, och därför måste vår miljöpolitik vara en del
av en europeisk miljöpolitik.
Anf. 49 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:
Herr talman! Sverige och Norden ligger geografiskt mitt emellan England
och Sovjetunionen. Jag tror att det skulle vara en farlig tanke, eller rent av
katastrofal, om man i dag skulle lita till EG-institutioner för att lösa Europas
miljöproblem.
Jag har nyss fått svar på en fråga från Nordiska ministerrådet om vilka
miljöföroreningar från Kolahalvön som kommer in över Norden. Från detta
lilla område kommer bl.a. 400000 ton svaveldioxid per år.
Det skulle vara katastrofalt om vi fick ett samlat miljöorgan som inte inne-
slöt öststaterna. Därför tror jag att vi måste tänka oss mycket noga för när
det gäller att finna rätta institutionella system för att alla länder i Europa -
öst som väst - skall kunna lösa miljöproblemen.
Anf. 50 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:
Herr talman! Det är uppenbarligen så att länder som inte är med i EG och
som under mycket lång tid kanske inte kommer att vara med, t.ex. Sovjet-
unionen, givetvis inte kan delta i den här typen av institutionellt samarbete
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
71
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
72
som jag berörde. Däremot är det ett faktum att det många gånger bland län-
der som är medlemmar kan visa sig vara långt effektivare att träffa övergri-
pande avtal eller att ha övergripande institutionella regler och domstolsme-
kanismer och annat liknande som finns inom EG. Då kan man mycket lätt
lösa de problem som uppstår när länder kör fast. Grethe Lundblad vet ju
hur lätt det är att köra fast i förhandlingar mellan länder om anpassning av
miljöpolitiken.
Jag tror att det finns ett visst illusionsmakeri både i vårt land och i andra
länder om hur långt man når på den här vägen. Ibland behövs andra grepp,
och här kan EG faktiskt vara mycket nyttigt.
Anf. 51 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:
Herr talman! Det är oerhört viktigt att man på något sätt kan väcka de
något tveksamma staterna inom EG, de som ännu inte riktigt satt i gång med
miljöpolitiken. Kanske en hel del av utmaningen från Östeuropa i dag när
det gäller miljöföroreningarna kan verka som ett Pearl Habor i miljökriget
och få även dessa länder att skärpa sina insatser. Just av den anledningen tror
jag att det är viktigt att man tar ett bredare grepp på miljöåtgärderna i
Europa än enbart inom EG. Men jag tror att EG kommer att vara en tung
och viktig del av miljösamarbetet i Europa.
Anf. 52 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag vill inte överdriva skillnaden i Grethe Lundblads upp-
fattning och min på den här punkten. Däremot vill jag konstatera att bakom
den bedömning som jag och många andra gör i denna fråga ligger just den
omständigheten att miljölagstiftningen i många andra länder utformas enligt
andra principer än vad som under 20 års tid varit gängse i Sverige. Det är
principer som sannolikt skulle få till resultat att vi blev tvungna att skärpa
vår egen miljöpolitik. Vi sätter oss i bland på våra höga hästar. Just på detta
område är det väldigt oförsiktigt att göra det - man kan trilla ner.
Anf. 53 KARIN STARRIN (c):
Herr talman! Jag instämmer naturligtvis med alla som här uttryckt sin
glädje över att vi har fått ett enat Tyskland, en vecka gammalt Tyskland. Vi
ser naturligtvis nu stora möjligheter i och med att planekonomin är på fall i
många östeuropeiska stater. Men jag vill samtidigt, herr talman, reagera mot
Grethe Lundblads inställning. Hon gör det väldigt lätt för sig och överlåter
nu helt enkelt våra miljödiskussioner till EG, där det hela skulle komma att
lösa sig. Hon menar att vi redan har så många konventioner att vi inte längre
behöver fundera på våra olika miljöproblem.
”Länge nog har jorden plundrats och förgiftats. Länge nog har det pratats
om hur den kan räddas.” Detta är Greenpeaces ord när man beskriver vad
som har hänt. ”Vi gör ord till handling”, säger Greenpeace i sin senaste bro-
schyr. Man tycker att det nu är hög tid att politiker fattar de riktiga miljöpoli-
tiska besluten.
I regeringsförklaringen heter det: ”1990-talets uppgift är att ställa om till
en ekologiskt uthållig livsform. I Sverige finns goda förutsättningar att visa
att god miljö kan förenas med välstånd och full sysselsättning.”
Det här låter verkligen hoppfullt. Osökt går tankarna till socialdemokra-
terna och den socialdemokratiska kongressen. Så här uttalade sig Stefan Ed-
man, en engagerad socialdemokratisk miljökämpe, i Dagens Nyheter efter
kongressen: ”På varje miljöfråga har partiet snubblat. När ekonomin kom-
mer i konflikt med miljön, offras miljön.”
En tydlig skillnad mellan socialdemokraterna på 1970- och 1980-talen och
på 1990-talet är att man nu talar om rätt saker. Jag vill gärna tro att man
också är beredd att fatta de rätta besluten. Men kongressen, som nyligen
avslutades, gav inte det uttrycket. Jag kan bara nämna Öresundsbron, för-
packningar och ett svajigt energibeslut. Energiministern måste erkänna att
hon led svidande förluster på kongressen.
Trafikfrågorna är och kommer att vara högaktuella i EG-diskussionerna
och inför det kommande EES-avtalet. Vi måste ha modet att göra varierade
saker inom trafikområdet, t.ex. utveckla etanol som alternativt drivmedel
och kräva införande av katalysatorrening på alla bilar och lastbilar, men även
på tunga och lätta personbilar. Införandet av Kalifornienkraven måste bli en
målsättning för alla länder i hela Europa.
Vi måste naturligtvis ändra trafikvolymen genom att bygga ut kollektivtra-
fiken. Satsning på miljövänliga bussar och spårtrafik måste intensifieras.
Detta är inte förenligt med de besked som har kommit från SJ, att man tän-
ker dra ned på mängden trafik. Även olika länstrafikbolag aviserar nu in-
dragningar. Man måste i stället, Birgitta Dahl, stimulera människor att åka
kollektivt genom att införa fler turer, göra trafiken mer tillgänglig och natur-
ligtvis också göra biljettpriserna mer attraktiva.
Miljöhänsyn skall finnas med från början i all planering och i alla beslut
på alla samhällsområden. Detta är ett uttalande av miljöministern. Men när
man nu ser utvecklingen på trafikområdet undrar man vilka miljöhänsyn
som har vägts in.
Det återstår många frågor att lösa på avfallsområdet inom hela Europa.
Sverige borde kunna ta en ledande roll i diskussionen omkring avfall. Men
än en gång handlar det bara om ord, inte handling. Visserligen säger Birgitta
Dahl att engångsförpackningar skall bort, och då tänker man på den oaptit-
liga PET-flaskan som nu skall tas fram i returform. Men vad händer sedan
med plasten?
Vi måste nu tillsammans med hela Europa ta krafttag och utveckla återan-
vändningssystem. Vi behöver större marknader för att kunna få avsättning
för returmaterial. ”Recycling America” i USA, t.ex., har verkligen fått ett
positivt gensvar. Människor är beredda att separera sopor, om de vet att so-
porna blir nya råvaror. Här borde vi naturligtvis ta ett initiativ för att föra
fram hela Europa till en framskjuten position.
Principen som gäller inom EG är att det som är lagligt i ett land måste gälla
för alla EG-länder. Vad händer då med vårt beslut om förbud mot bestrål-
ning av livsmedel? Eftersom denna metod är tillåten i flera EG-länder, frå-
gar man sig om den också kommer att bli tillåten i Sverige. Kommer man att
tillåta patent på liv? Kommer avsaknaden av rätten att ta patent på liv att
uppfattas som ett handelshinder? Vilka principer kommer att gälla?
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
73
|
Prot. 1990/91:6 10 oktober 1990 |
Anf. 54 VIOLA CLAESSON (v): Herr talman! Jag vill börja med en hymn till EG: |
|
Allmänpolitisk - Europafrågor |
Du gamla du fria Mandom, mod och morske män |
|
Miljöfrågor m.m. |
Inga sorger än i våra sinnen bo Hoppet är vår vän och vi dess löfte tro När vi knyta förbund i den lund där de härliga lagarna gro Anderssons tro dimmornas bro över vallgravens djupa vatten Kallokain dollargrin Gyllenfeldt vid ratten ”Vår stund på jorden, kamrater..” - Vem minns den gröna Dahl? - I SAP, i Sverige? - Utanför EG? Så avståndshandikappat! Drick ur ditt glas hej lustigt kalas Nyss införlivat och momsbefriat Jag vill leva i Europa just-in-time Ett spöke går runt Europa Tredje vägen räcker inte till allihopa Den i mitt tycke infantilt manipulativa EG-propaganda som man möter Grethe Lundblad har redovisat Sveriges internationella miljökontakter. |
|
74 |
bilorienterad politik. Ett tecken på detta är motorvägsutbyggnaden i Bohus- |
län - som möttes av starka protester - och den del av ScanLink som denna
utbyggnad utgjorde.
I en interpellationsdebatt i våras sade Birgitta Dahl: ”Det står alldeles
klart att utan avgörande strukturförändringar på trafikens område och tek-
nikförändringar kommer vi inte att kunna klara våra miljöpolitiska mål. —
- Vi måste ha en övergång till järnvägstrafik från trafik med flyg och på
landsväg.” Det lät då som om regeringen äntligen ville anpassa sig till väns-
terpartiets miljö- och trafikkrav. Men i praktiken pågår ju anpassningen till
EG och bilindustrins prognoser. Det är vad som händer resp, inte händer i
praktiken som bör diskuteras här. Jag anser att Sverige har råd att gå i spet-
sen för en mycket bättre trafikstruktur än den vi nu har - ja, en totalt om-
vandlad trafikstruktur. En sådan tycks också Birgitta Dahl vilja ha. Men ing-
enting händer.
Enligt alla expertutlåtanden när det gäller detta område som jag har stude-
rat innebär EGs inre marknad en explosionsartad tillväxt av vägtrafiken. In-
dustrins just-in-time-system, där varulager flyttas ut på vägarna, är ett exem-
pel på en strukturell förändring i systemet som redan inneburit att företags
lastbilstransporter ökat mer än tio gånger. Volvokoncernen har hittills tjänat
tio miljarder med sådana metoder. Men vem får betala kalaset? Jo, samhäl-
let betalar miljardvinsterna genom att ta hand om olycksdrabbade trafikan-
ter och miljöproblem. Detta, Birgitta Dahl, är typiskt för den modell som
regeringen och riksdagsmajoriteten anser att Sverige skall ingå i. Riksdagen
har redan fattat ett beslut om att Sverige skall ingå i ett allomfattande västeu-
ropeiskt trafiknät.
Öresundsdelegationen har räknat ut att om 6 500 fordon per dygn färdas
på bron ger detta utsläpp av kväveoxid på 1 700 ton per år. Jag vet ingen som
utan att rodna kan säga att detta är en tillförlitlig prognos. Om man blygsamt
räknar med 30 000 fordon om dygnet blir det ytterligare många ton utsläpp.
Jag vill återkomma till frågan om Öresundsbron senare, eftersom beslutet
på SAPs kongress angående Öresundsbron gjorde många människor i det
här landet - också utanför SAPs led - mycket olyckliga.
Anf. 55 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:
Herr talman! För att jämföra censur och likriktning i Östtyskland med svå-
righeten att komma över hemligstämplat material i Sverige - ett problem
som fritt kan diskuteras här i kammaren - måste man säkerligen tillhöra
Viola Claessons parti.
Anf. 56 VIOLA CLAESSON (v) replik:
Herr talman! Det kanske vore dags att höra efter om vänsterpartiet kan få
stöd för det krav som vi framför här i riksdagen då och då tillsammans med
miljöpartiet, att hemligstämplade rapporter i dessa frågor borde läggas på
den lagstiftande församlingens bord. Kan jag få stöd för det i fortsättningen?
Jag anser att det låg många riktiga bedömningar i de uttalanden som gjordes
om det gamla DDR. Det har jag också sagt.
Anf. 57 ROY OTTOSSON (mp):
Herr talman! Miljöproblemen följer helt andra gränser än nationerna. Ut-
släppen av koldioxid, radioaktiva ämnen, freoner och DDT har spritts runt
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
76
hela vårt klot och begränsas enbart av själva berggrunden och den yttre rym-
den. Annan miljöpåverkan kan begränsas till ett visst avvattningsområde,
t.ex. utsläpp av kväve- och tungmetaller i Östersjöbäckenet. Det är därför
naturligt att den moderna miljödebatten har sin utgångspunkt i det interna-
tionella perspektivet. Det är också självklart att såväl den ideella miljörörel-
sen som de gröna partierna i hög grad är internationella till sin karaktär och
i sitt arbetssätt.
Samtidigt inser vi i den gröna rörelsen att inga resultat kan uppnås i miljö-
politiken eller på många andra områden om man inte vidtar mått och steg
lokalt, regionalt och nationellt. Tänk globalt och handla lokalt är ett grund-
läggande måtto för oss i miljöpartiet. En ökad grad av självtillit är en direkt
förutsättning, som vi ser det, för att man på allvar skall kunna förändra sam-
hället så att miljön inte utarmas.
Det första och helt nödvändiga steget för en framgångsrik politik för en
bättre miljö i Europa är att förändra politiken till det bättre här hemma.
Alltför ofta har vi sett att möjliga och behövliga åtgärder för en bättre miljö
inte har vidtagits eller har skjutits upp i åratal med hänvisning till att andra
länder inte har kommit så långt. Samma argument möter man i land efter
land. Man väntar helt enkelt på varandra och ingen vill ta första steget. Så
var det när det gällde att införa effektiv avgasrening på bilar och för att få
bort tungmetallerna ur batterierna, för att ta några exempel. Så är det fortfa-
rande på punkt efter punkt, inte minst när det gäller att skärpa avgasbestäm-
melserna och beträffande kravet på helt tungmetallfria batterier.
I dag heter det ofta i Sverige att man väntar på EG. Ett konkret exempel
på det gav Inger Schörling i förra debatten. Det gällde bensen i bensin, nå-
gonting som självklart borde förbjudas i Sverige. Där skall vi inte vänta på
EG. Med andra ord: en rad möjliga och angelägna åtgärder för en bättre
miljö i Sverige har lagts på hyllan i väntan på EG. Svensk EG-politik är nå-
got av en död hand över miljöpolitiken.
Kortsiktigt är GATT egentligen ett större hinder än EG vid bedrivandet
av en aktiv miljöpolitik. Det beror på att så mycket betraktas som handels-
hinder. Förbjuder vi vissa ämnen som är miljöfarliga, måste naturligtvis även
importen av dessa ämnen förbjudas. Det kan ses som ett handelshinder. Sät-
ter vi gränsvärden kan samma sak hända. Ställer vi vissa miljökrav på in-
hemskt producerade ämnen, betraktas det som handelshinder av GATT och
EG om vi ställer samma krav på importerade ämnen. Detta kan leda till så-
dana absurda situationer som att vi tvingas tillåta import från EG-länderna
av den i Sverige förbjudna asbesten, om vi skall integreras med EG. T.o.m.
miljöavgifterna kan gå i samma handelspolitiska baklås. EG-domstolen har
t.ex. förbjudit Västtyskland att införa miljöavgifter på sina motorvägar.
Att de internationella sammanhangen ofta har varit hinder för ett fram-
gångsrikt miljöarbete beror ytterst på att miljöfrågorna betraktas som margi-
nella frågor, störande avvikelser, som skall städas bort av tekniker och som
saknar djupare politiska dimensioner. En viss svängning till det bättre kan
ändå sägas vara på gång, men det gäller också att driva på. Några konkreta
krav i den riktning som vi från miljöpartiet ställt under det senaste året i riks-
dagen är att man skall inrätta en internationell miljödomstol, att man skall
ha automatisk lagfästning av påskrivna internationella överenskommelser
här i Sverige, att vi skall ha utökad rätt till fri information vad gäller uppgif-
ter som rör miljön internationellt, att man skall inrätta ett Östersjösekreta-
riat, att man skall införa totalt internationellt förbud mot export av miljöfar-
ligt avfall till u-länderna, att man skall inrätta en europeisk miljöfond, dvs.
helt enkelt sätta i gång en Marshallplan för miljön i öst. Uppåt 100 miljarder
skulle behövas satsas enbart på den delen. Där borde Sverige kunna bidra
med 1 miljard första året åtminstone. Vi kräver vidare att man skall införa
internationella miljökvalitetsnormer och att man skall införa internationella
miljöavgifter. Det finns inte någon brist på uppslag.
Trafikpolitiken i EG är i hög grad de transnationella företagens politik för
större vinster i eget intresse. De vill i huvudsak bygga ut omfattande motor-
vägssystem, som t.ex. ScanLink, Öresundsbron och allt vad det heter. De
vill förtäta biltrafiken med sofistikerade metoder, öka hastigheterna och för-
korta transporttiderna på väg.
Om man analyserar det scenario som dessa industrialister har gjort till
EGs politik - det är faktiskt på det sättet - visar det sig att utsläppen kommer
att öka mycket kraftigt från bilismen i Europa, kanske med 50 % fram till
mitten av 90-talet. Det gäller utsläpp av koldioxid, kolmonoxid, kolväten,
kväveoxider och partiklar från alla dessa fordon, inte minst från lastbilarna.
En sådan utveckling leder ofrånkomligen till ökande försurning, skogsdöd,
minskade skördar i jordbruket, fiskdöd, syrebrist i haven, miljörelaterade
sjukdomar och hälsoproblem i storstäderna samt en rad annat elände.
Märkligt är att samma organ samtidigt fattar beslut om att minska utsläp-
pen. Man sätter upp normer och säger att man nu minsann skall ta krafttag
för miljön. Samtidigt har man en allmän utveckling som fördärvar miljön i
dess grund. Det är därför vi i miljöpartiet säger nej till EG. Den allmänna
utveckling som EG vill ha kommer att fördärva miljön värre än någonsin.
Anf. 58 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att det ofta är trist när man hör representanter
från miljöpartiet ständigt utmåla och beskriva en mängd hotbilder. De talar
förfärligt litet om vad som görs åt dessa hot.
När det gäller internationella miljöproblem, som vi främst skall diskutera
i dag, har Sverige spelat en mycket pådrivande roll vid många internationella
förhandlingar, tillsammans med de nordiska länderna ibland, ensamt ibland.
Statsministern har kallat till konferens, miljöministern har deltagit och ord-
nat konferens, t.ex. Nordsjökonferensen. Jag tycker inte att man kan påstå
att vi från svensk sida inte har medverkat tillräckligt till att vi skall få en
bättre miljö i Europa. Vi har tvärtom varit mycket pådrivande. Det har
också lett till att man inom EG på punkt efter punkt har gett med sig och
mer och mer försökt följa upp även miljöfrågorna.
Jag tycker att vi måste sluta upp med svartmålningen av den svenska insat-
sen i det internationella miljöarbetet och i stället försöka att konstruktivt
komma fram till på vilket sätt vi skall kunna angripa de stora miljöproble-
men. Dessa problem syns nu ännu större efter att vi har sett vad som har
hänt i öster. Jag tycker att det skulle vara mer tilltalande för svenska parla-
mentariker att samsas om sådana gemensamma insatser.
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
77
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
78
Anf. 59 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag kritiserade inte de svenska insatserna, Grethe Lundblad.
Jag kritiserade EGs allmänna inriktning och hävdade att den inriktningen
leder till ökad försurning, ökad havsdöd, ökad skogsförstöring m.m. Jag an-
gav också en lista över vad man borde göra, hur vi borde driva på från svensk
sida. Jag vet att det görs mycket från svensk sida.
De goda exempel som Grethe Lundblad tog upp, både i sitt första anför-
ande och nu senast, nämligen det som händer inom FNs organisation inom
Europa för att få en bättre miljö, alltså ECE, ”30 %-klubben” beträffande
NOX-utsläppen, svaveldioxidutsläppen osv., är bra. Det har vi i miljöpartiet
tagit fasta på. Vi tycker att man bör utveckla just den typen av miljösamar-
bete i Europa. Vi har bl.a. pläderat för ett Europas FN, som skulle kunna
ha som ett huvudmål att miljösanera och miljöinrikta hela Europa. Det vore
väl en utmaning. Jag tror att vi är ganska överens i det avseendet.
Det vi kanske inte är överens om är vad EG egentligen står för. Tittar man
på EGs analys av den egna trafikpolitiken, som jag utgick från när jag kom
med svartmålningen, som Grethe Lundblad kallade den, visar den att man
kommit fram till att utsläppen av kväveoxider kommer att öka med ca 30 %,
kanske 50 %, beroende på att vägtrafiken kommer att öka. Får man så kraf-
tiga ökningar av dessa utsläpp, så kommer det att ha effekter på miljön. Det
kan man inte heller bestrida, eftersom det är väl dokumenterat. Det är bara
att gå ut och se sig omkring om man inte har sett det förut. Detta är vad man
måste ta fasta på.
I Sverige är en stor del av sjöarna försurade. Jag kommer själv från ett län
där 60 % av sjöarna i dag är försurade, och detta beror inte på de lokala
utsläppen, utan det beror på importen från hela Europa. Jag betackar mig
därför för att dessa utsläpp skall ökas ytterligare. Det betyder nämligen att
de sista sjöarna kommer att slås ut, och det kommer att bli helt hopplöst att
klara av miljöarbetet i Sverige och naturligtvis även nere i Europa.
Långsiktigt innebär detta också att en av de viktigaste råvarorna i Sve-
rige - skogen - hotas i sin grund, eftersom själva marken förändras kemiskt
genom det sura nedfallet. Näringsämnena tvättas ur, giftiga tungmetaller lö-
ses ur och förgiftar träden. Vad skall vi då klara oss på?
Detta undergräver den grundläggande möjligheten att skapa ett välstånd
i framtiden. Och det är också det som är det förskräckliga med hela Europa-
debatten - EG-fanatikerna blundar kategoriskt och vill inte se den här pro-
blematiken. Grethe Lundblad kanske inte blundar, men EG-fanatikerna gör
det. De vill inte se att om man ökar vägtrafiken så kraftigt, får man problem.
Och de problemen skall vi inte ha. Vi måste då ha en annan trafikpolitik,
något som jag gärna går in på i nästa replik.
Anf. 60 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:
Herr talman! Jag kan hålla med om att det finns områden där det kanske
inte har gått så snabbt i EG, men jag vill gärna också redovisa att jag på
internationella miljökonferenser har upplevt parlamentariker och andra re-
presentanter från EG som har varit relativt pådrivande i arbetet med att för-
söka få till stånd gemensamma miljökrav i Europa. Detta har t.ex. gällt vat-
tenföroreningar och liknande, och det har gällt kemikaliehanteringen. Det
är ju inte heller så att EG på något sätt lägger ett tryck på alla stater inom
EG.
Jag har här i min hand ett papper som handlar om att Förbundsrepubliken
Tyskland nu skall få en ny kemikalielag som, såvitt jag kan förstå, ligger väl-
digt nära den svenska kemikalielagen. Landet har alltså, trots att det tillhör
EG, fått lov att utforma dessa bestämmelser. Man får hoppas att detta är
något som smittar av sig på de andra EG-länderna.
Vi måste emellertid komma ihåg att EG för inte så många år sedan som
nya medlemmar fick några stater som nästan aldrig hade sysslat med miljö-
politik. Det är naturligtvis ett problem i dag för EG att standarden i de olika
länderna inom EG är mycket olika. Därför kan gemensamma bestämmelser
föra med sig vissa svårigheter.
Jag tror att det är mycket viktigare att vi arbetar på ett positivt och kon-
struktivt sätt än att vi bara svartmålar den utveckling som sker.
Anf. 61 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag vill hävda att vi från miljöpartiet inte bara svartmålar.
Jag läste i mitt huvudanförande upp några konkreta förslag, och de var di-
rekt tagna ur den partimotion som vi lade fram här i riksdagen i januari må-
nad och där vi konkret har gått in på en rad konstruktiva förslag. Vi ägnar
oss alltså inte åt den svartmålning som vi ofta anklagas för när det gäller
Europapolitiken i stort och möjligheterna att utveckla miljöpolitiken samt
inte minst att förbättra trafikpolitiken i miljövänlig riktning.
Det är också riktigt att det, som Grethe Lundblad påpekar, finns enskilda
EG-parlamentariker - inte minst de gröna i EG-parlamentet - som är pådri-
vande för en bättre miljöpolitik. Vi i miljöpartiet medverkar också i det in-
ternationella gröna arbetet för att driva på så att EG trots allt får igenom ett
och annat miljöförbättrande krav. Det är naturligtvis bra ju mer detta kan
smitta av sig, och vi arbetar också konkret med detta dagligdags.
Men detta hjälper inte om den överordnade, långsiktiga politiken som do-
minerar EG faktiskt går ut på att ensidigt öka den industriella produktionen
och att öka vägtrafiken på bekostnad av egentligen allting annat. Då får man
miljöproblem som är så stora att de blir ohanterliga, och det börjar kosta så
mycket att åtgärda dessa problem att det bara inte går att komma i kapp.
Även om man ensidigt blåser upp den industriella produktionen för att
kunna tävla ännu bättre med USA och Japan - det är ju det som ändå är det
centrala målet för EG - så är det ju inte alls säkert att den ekonomiska till-
växt som blir följden kommer att räcka till för att reparera de enorma skador
som uppkommer. Det kan vara fråga om skador som är irreparabla. Det sura
nedfallet fördärvar marken så att den inte kan producera skog, utan det kan
dröja 50—100 år innan det går att reparera eller innan det repareras av de
naturliga processerna. Det är sådana skador som vi måste förhindra.
Av EGs egna analyser på detta område framgår att man löper risken att
hamna i den situationen, och faktum är att den situationen redan råder lokalt
på vissa ställen nere i Centraleuropa och även i någon mån i södra och syd-
västra Sverige. Dessa uppgifter gör att man faktiskt måste börja reagera och
ta detta på allvar, i stället för att bara skjuta det under mattan och säga att
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
80
vi skall vara positiva och inte prata om de där hemska problemen. På det
sättet löser man inga prolem.
Vi i miljöpartiet menar att EG, som har uppkommit ur Kol- och stålunio-
nen, i stor utsträckning företräder industriintressena, ja t.o.m. storindustrins
intressen. Och det är inte det tåget som vi skall hoppa på, utan vi skall ut-
veckla ett FNs Europa utifrån ECE, UNEP, FNs arbete kring dessa frågor,
vilket Grethe Lundblad är väl förtrogen med. Detta är ju också mycket mer
konstruktivt, och det har bättre bärighet åtminstone när det gäller miljösi-
dan.
Tredje vice talmannen anmälde att Grethe Lundblad anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 62 Miljöminister BIRGITTA DAHL:
Herr talman! Den förändringens vind som blåser över Europa öppnar oer-
hörda möjligheter också på miljöns område. Visst finns här risker, men möj-
ligheterna överväger, och dynamiken i processen är sådan att vi måste inrikta
oss på att ta till vara alla möjligheter till förbättringar.
Låt mig påminna om att nedrustningen i Europa i sig själv är en oerhörd,
kanske den största, miljövinsten. Detta är fallet både därför att rustningen
och hotet om krig utgör det största miljöhotet och därför att man därigenom
frigör resurser som kan användas för fredligt utvecklingsarbete och för mil-
jöinsatser. Avspänningen har också gjort det möjligt att arbeta med miljö-
frågorna på ett helt annat sätt än vad som var möjligt så länge som Europa
var gastkramat av det kalla kriget. I den process som nu pågår är Sverige
mycket aktivt och pådrivande i förhållande till både Östeuropa och Väst-
europa och våra gemensamma insatser.
Låt mig först, herr talman, konstatera att den nya öppenheten, som är en
följd av omvälvningarna i Östeuropa, har avslöjat det vi länge misstänkte,
nämligen den oerhörda ekologiska katastrof som pågår där och som är en
följd av det politiska system som människorna har lidit av under årtionden.
Det är naturligtvis folken i Öst- och Centraleuropa som lider mest, men även
vi får en stor del av effekterna av den ekologiska katastrof som är en realitet.
Det är därför att gemensamt intresse och också en fråga om internationell
solidaritet att stödja utvecklingen av miljöarbetet i Östeuropa. Förutsätt-
ningen för att det skall vara meningsfullt är att man nu äntligen har fått rege-
ringar som är beredda att göra någonting åt eländet. I den stunden har Sve-
rige också på bred front intensifierat det samarbete vi sedan länge har haft
med dessa länder.
En del av detta samarbete utgjordes av den satsning på 1 miljard kronor
som regeringen beslutade om när tiden var mogen, dvs. när det fanns rege-
ringar som man på ett meningsfullt sätt kunde samarbeta med.
Nästa steg - och det var mycket betydelsefullt - togs vid Ronnebykonfe-
rensen för en månad sedan. Den var betydelsefull på flera sätt. För det första
kunde då stats- och regeringscheferna enas om ett konkret dokument om
renandet av Östersjön. Utgångspunkten var de åtgärder som är nödvändiga
för att återställa den ekologiska balansen, att skapa förutsättningar för liv i
Östersjön och för oss som bor runt Östersjön.
Arbetet på att förverkliga Ronnebykonferensens beslut pågår nu mycket
aktivt under svensk ledning, och det är inriktat på att nationella planer skall
vara färdiga i januari nästa år och att ett gemensamt aktionsprogram skall
vara färdigt före utgången av 1991.
Ett annat mycket viktigt resultat av Ronnebykonferensen var att vi i pro-
cessen kunde föra in olika finansieringsinstitut som Världsbanken, Nordiska
investeringsbanken, Europeiska investeringsbanken och Europeiska åter-
uppbyggnads- och utvecklingsbanken vilka kunde göra en kraftsamling för
att skapa de ekonomiska resurser, och om man så vill den Marshallhjälp,
som behövs för att rusta upp Östeuropa i detta avseende. I det arbetet deltar
Sverige också mycket aktivt.
Jag vill särskilt framhålla att EG som organisation och dessutom en del
enskilda länder inom EG som tillhör Östersjöstaterna deltog i Ronnebykon-
ferensen och nu deltar i uppföljningen.
Vi har också under senaste åren kunnat se en mycket intressant utveckling
av samarbetet på officiell nivå mellan Europas alla stater. Det är inte bara
inom de etablerade organen såsom ESK, ECE, Helsingforskommissionen,
Nordsjökonferensen och UNEP som samarbete sker.
Jag vill peka på ett annat mycket intressant exempel. I juni i år träffades
EGs och Östeuropas miljöministrar och jag själv som representant för EFTA
för att diskutera gemensamma insatser för att förbättra framför allt Östeuro-
pas miljö. Vi kommer om en månad att ha ett miljöministermöte mellan EGs
och EFTAs miljöministrar. Det är tillkommit på svenskt initiativ, och likaså
på svenskt initiativ skall man särskilt diskutera transportfrågorna, vad vi ge-
mensamt kan göra på transportområdet för att förbättra Europas miljö.
Herr talman! I detta sammanharig är det naturligtvis mycket viktigt att vi
också utnyttjar alla möjligheter till ett fördjupat samarbete inom den västeu-
ropeiska gemenskapen, mellan EFTA och EG, samtidigt som vi utvidgar det
alleuropeiska samarbetet. Jag har under de senaste åren upplevt att det finns
en väldig dynamik i detta samarbete. Den kan främst användas för att driva
på utvecklingen, och det är möjligt utan att vi för den skull behöver vara
medlemmar i Europeiska gemenskapen.
Sverige utnyttjar alla de möjligheter som finns att påverka de gemen-
samma insatserna i positiv riktning. Det är inte så enkelt att vi i alla avseeen-
den är vare sig bättre eller sämre än EG. Vi har gjort en noggrann genom-
gång av hur det förhåller sig, och förhållandena är om inte identiska så i
många stycken ganska jämbördiga. På några områden ligger EG före. Det
gäller framför allt bestämmelser om buller. Jag betraktar detta som en möj-
lighet för oss svenskar att lyfta fram oss själva.
På andra områden - när det gäller bilavgaser, kemikalier och ekonomiska
styrmedel - ligger vi före EG. Vi var först med att införa koldioxidavgift.
Det är bara när det gäller subventioner till företagen som EG ligger före.
Men på andra områden ligger Sverige före utvecklingen inom EG.
Vi befinner oss här i en förhandlingssituation där vår utgångspunkt är att
vi inte skall släppa våra miljökrav utan anstränga oss att med hjälp av likasin-
nade inom EG lyfta EG till den nivå vi anser vara riktig från miljöns utgångs-
punkt. Ett sådant viktigt område där Sverige anstränger sig mycket i dag är
bilavgaser och trafiken. Vi tror nu att EG kommer att ansluta sig till de nor-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
6 Riksdagens protokoll 1990/91:6
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
82
mer vi har i dag i Sverige. Men jag anser att vi måste gå vidare redan under
90-talet för att genomföra Kalifornienkraven, och då behöver vi ha EG med
oss.
Det är diskussion och en dynamisk process som nu pågår. Jag har stora
förhoppningar att vi genom intensivt arbete skall lyckas med att lyfta den
gemensamma standarden. Detta är mycket viktigt också i perspektivet att
Östeuropa som ett led i den omdaningsprocess som nu pågår antingen riske-
rar att binda fast sig vid ett mycket dåligt trafiksystem som blir ett hot mot
resten av Europa eller kan följa med i den utveckling som vi förhoppningsvis
skall kunna etablera inom EFTA och EG.
Herr talman! Jag hör till dem som med utomordentlig tillförsikt ser på
framtiden, och jag känner mycket stor glädje inför den utveckling som vi nu
ser i hela Europa. Jag uppfattar som ansvarig för miljöfrågorna naturligtvis
riskerna, men framför allt möjligheterna. Jag anser att den självklara ut-
gångspunkten för Sveriges förhandlande och samarbete i alla sammanhang
skall vara att vi skall utnyttja denna historiska situation för att förbättra
Europas miljö till gagn för alla Europas folk samtidigt som Europa kan bli
en förebild för resten av världen.
Anf. 63 IVAR VIRGIN (m) replik:
Herr talman! Mycket av det Birgitta Dahl sade var utomordentligt gläd-
jande och visar på en positiv inställning till EG som gick betydligt utöver vad
jag hade förväntat mig. Egentligen var det början på en god plädering för ett
svenskt medlemskap, och det registrerar jag med glädje.
Jag ställde en fråga om våra samarbetsmöjligheter med EG på miljöområ-
det, och jag fick ett svar när det gällde Östersjön. Att vi kommit så långt att
samarbetet med EG på det området tydligen är framgångsrikt är i sig någon-
ting att hälsa med glädje.
Jag tror att den här framgången bör följas upp på en rad andra områden
när det gäller Östeuropa. Samarbetskanalen med EG är egentligen den enda
tänkbara om de enorma resurser som Östeuropa behöver skall komma Öst-
europa till del. Problemen är av den storleksordningen att det är nödvändigt.
För att få litet perspektiv när det gäller problemen kan jag nämna att Jän-
schwalde, ett enda kraftverk vid gränsen till Polen, släpper ut lika mycket
kväveoxider som all svensk trafik och lika mycket svavel som vid alla svavel-
utsläpp i Sverige. Insatser från Västtyskland till Östtyskland kommer att ha
den största betydelse för miljön. Detta kanske ger litet perspektiv till den
rapport som kom fram i EG-sammanhang förra året om att trafiken i sam-
band med ett förverkligande av den inre marknaden skulle öka utsläppen.
Genom att vidta sådana här åtgärder kan man alltså kompensera detta.
Dessutom är, som Birgitta Dahl sade, EGs miljöpolitik en dynamisk process,
och jag har den bestämda uppfattningen att man är villig att göra utomor-
dentligt starka insatser för att komma till rätta med de miljöproblem som
eventuellt kan uppstå.
Denna uppfattning stöds också av fristående debattörer i Sverige. Staffan
Westerlund har nämnts här tidigare, och det finns flera som har framfört att
EG på många områden har en miljöpolitik som ligger före Sverige. Jag
tycker att det var klädsamt att Birgitta Dahl ändå erkände att de europeiska
gemenskaperna på vissa områden låg före Sverige. Det registrerar jag med
tillfredsställelse.
Anf. 64 VIOLA CLAESSON (v) replik:
Herr talman! Det finns alltid en märklig brist på logik i inläggen från de
talare som är så där uppenbart för EG: Man vill så gärna nämna att det finns
exempel - många, säger Ivar Virgin - från EG på att miljökraven är hårdare
och att EG är bättre. Birgitta Dahl anförde till något eller några enstaka ex-
empel. Jag vill då höra: Vad är det som under alla de här årens riksdagsar-
bete med miljöfrågor och miljöpolitik har hindrat en majoritet av den här
församlingen att, utan att diskutera vare sig anpassning i konkreta former
eller ett EG-medlemskap, fatta beslut om bättre gränsvärden t.ex. när det
gäller bullernivån? Vad är det som har hindrat?
Skulle vi föreslå ett NATO-medlemskap eller någon annan formell förbin-
delse med USA för att diskutera kaliforniska bilkrav? Ingen har kommit på
den tanken. Det vore ju hårresande. Men det är en exakt parallell, eller hur?
Jag hoppas att Birgitta Dahl inser det. Jag har inte uppfattat hennes dis-
kussion här som en plädering för EG-medlemskap, men den var ändå så vag
när det gällde inställningen till EG och uppfattningen om möjligheterna med
EG att de mest EG-frälsta här blev väldigt glada. Jag skulle därför vilja att
Birgitta Dahl svarade på frågan: Behöver vi komma ännu närmare EG eller
bli EG-medlemmar för att införa ännu bättre miljökrav här i Sverige? Varför
då, i så fall?
Det är väldigt viktigt att diskutera Östeuropa, och det har alla som har
varit uppe i talarstolen gjort. Den internationella solidariteten är lika viktig
i miljösammanhang som i andra sammanhang. Men när man diskuterar
pengar till Östeuropa vill jag veta av Birgitta Dahl: Är det riktig solidaritet
om man tar av biståndspengar som var avsedda för andra ändamål för att
kunna lämna över pengar till miljöförbättringar? Är det riktigt och solida-
riskt, Birgitta Dahl, att man tillåter att kommersiella intressen blir inblan-
dade, och finns det sådana kommersiella intressen i det arbete som just nu
förbereds?
Till sist vill jag återvända till trafikpolitiken - Birgitta Dahl berörde den i
väldigt liten utsträckning. Att jag tar upp den frågan beror på att det kanske
inte finns något annat område där man så snabbt och så rejält skulle kunna
vidta åtgärder för att åstadkomma riktigt bra miljöresultat - jag hoppas att
Birgitta Dahl håller med om det. Jag vill därför ha litet mer konkreta besked
om trafiken.
Anf. 65 KARIN STARRIN (c) replik:
Herr talman! Vi fick höra ganska många superlativer, både från energimi-
nistern och från Ivar Virgin, om att det är utomordentligt intressant att vi nu
har fått i gång den här debatten. Jag vill då fråga om de superlativerna är
beroende av att vi nu har ett öppet och fritt Europa och att Östeuropa börjat
diskutera miljöfrågorna mer öppet, eller om det är just förhandlingarna med
EG som motiverar dem.
Jag vill fortsätta mitt frågande - jag hoppas att jag nu får svar av Birgitta
Dahl - om vilken insyn regeringen uppfattar att vi har i de pågående EG-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
83
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
84
förhandlingarna, speciellt när det gäller miljöfrågorna. Jag tycker inte att vi
som arbetar här i riksdagen har en tillräcklig insyn i vad som pågår just i
miljödiskussionerna. Vi får rapporter, men det är rapporter som lämnas när
diskussionerna är klara; vi får aldrig några underhandsrapporter där proble-
men belyses mer ingående. Det får naturligtvis inte heller de pådrivande mil-
jöorganisationerna. Jag är övertygad om att vi behöver pådrivare i form av
miljöintresserade och miljöengagerade människor för att få till stånd riktiga
beslut. Min fråga är: Hur skall vi kunna förstärka miljötänkandet i EG-för-
handlingarna?
Jag ställde också en annan fråga i mitt inledningsanförande. Jag påtalade
den princip som gäller inom EG, att det som är tillåtet, det som är bestämt
i lag, i ett land gäller också i de andra medlemsländerna. Vad händer då med
våra olika beslut på miljöområdet? Ta t.ex. frågan om bestrålning av livsme-
del. Vad händer med vårt förbud mot att importera bestrålade livsmedel?
Kommer det beslutet att gälla även i fortsättningen?
Det gäller för alla de olika diskussioner som förs under förhandlingarna
att miljöpolitiska krav ställs mot kommersiella krav. Vilka krav är det då i
slutändan som segrar?
Ronnebykonferensen var mycket efterlängtad. Den visade på ett kreativt
och bra sätt vilka problem vi har att hitta lösningar på. Men innebär kraft-
samlingen också, Birgitta Dahl, att vi från Sveriges sida är beredda att satsa
ytterligare resurser, att verkligen visa vad vi menar med att utöka de anslag
till miljöförbättrande åtgärder som behövs för Östersjön?
Anf. 66 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Herr talman! Miljöminister Dahl sade att vi skall försöka lyfta EG till en
bättre nivå. Det skall man naturligtvis försöka göra om man inte har något
annat alternativ. Vi menar från miljöpartiet att det finns alternativ till EG.
Man behöver inte hamna i ”tvångstankar” och tro att EG är den enda väg
som finns i Europa. Europa är mycket, mycket större än EG.
Den historiska situation som vi har i Europa och som flera anspelat på
från kammarens talarstol i dag beror inte på EG utan på vad som händer i
Östeuropa, nämligen att en frigörelse från de förtryckarsystem som man tidi-
gare haft och faktiskt i hög grad fortfarande har där har påbörjats. Det är
självklart att vi från Sveriges sida skall engagera oss i den frigörelseprocessen
och försöka få till stånd en utveckling där i miljövänlig riktning, så att de
östeuropeiska länderna inte gör samma misstag som vi har gjort, som Frank-
rike har gjort och gör, som England gör och som Västtyskland gör, dvs. som
vi gör här i Västeuropa. Då borde man så att säga jobba för ett alternativ till
EG. Det är det vi försöker göra från de gröna partiernas sida. Vi menar att
ett Europas FN här skulle kunna vara en möjlighet.
Jag vet inte om jag förstod Birgitta Dahl rätt, men det lät som om hon var
beredd att ställa upp för en europeisk Marshallplan för miljön i Östeuropa.
Bl.a. skulle man se till att få till stånd en miljöfond av sådan storlek att man
verkligen kan ställa upp. Visst är det så att det i Östeuropa finns enorma
miljöförbrytelser som måste rättas till. De härstammar nästan uteslutande
från föråldrad storindustri, och de härrör från ett tänkande där man satt just
den industriella tillväxten i främsta rummet. Det är en karikatyr på den väst-
europeiska industripolitiken. Som karikatyr har den stelnat och demonstre-
rar därmed hur det i den värsta förlängningen blir i det systemet. Det är det
vi skall ha fram ett alternativ till - ett grönt, miljövänligt alternativ.
Jag tycker att det är stötande när Ivar Virgin här säger att utsläppsminsk-
ningarna i Östeuropa så att säga skall betala för högre utsläpp från trafiken
i Västeuropa. Så skall man inte bedriva en bra miljöpolitik. Tvärtom måste
vi i många fall minska utsläppen av de luftföroreningar som här är aktuella
med kanske 90 %.
Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kam-
marens förhandlingar.
Anf. 67 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Repliken skall gälla statsrådet Dahls anförande.
Anf. 68 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Fru talman! Då kan vi ta upp en fråga till som vi inte har hunnit med än.
Det är en fråga som jag tog upp nyss här och som berör just vikten av att
engagera oss i Östeuropa. Frågan har anknytning till kraven på en Marshall-
plan för hjälp där. Men nu är dessutom tiden ute.
Anf. 69 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag tycker att det var en bra genomgång som Birgitta Dahl
gjorde av regeringens strävan att samarbeta med andra länder i Europa och
i synnerhet med EG för att hjälpa länderna i öst att äntligen få till stånd en
anständig miljöpolitik. Jag utgår ifrån att vi kommer att få en kontinuerlig
redovisning av ytterligare faser i arbetet. Jag tror att många i kammaren har
intresse av det.
Även jag delar den oro som har uttryckts av många i tidigare omgångar av
debatten för att det svenska biståndet till öst tas delvis från pengar som skulle
ha gått till u-länder. Det måste vara möjligt att öka den samlade ramen, så
att inte u-länderna får betala för den miljöhjälp och annat som är nödvändigt
för Östeuropa.
Många talare har på olika sätt berört formerna för miljösamarbetet. Det
är oerhört viktigt att ha klart för sig de problem som alltid uppstår när man
i mer traditionella former försöker träffa internationella avtal. I en bok som
kom för ungefär ett år sedan analyserar professor Karl-Göran Mäler vid
Handelshögskolan resultatet av något som han kallar för försurningsspelet
mellan olika aktörer, dvs. länder. Han finner att det nästan är omöjligt att
nå fram till avtal där det verkligen ligger i varje lands intresse att fullgöra de
åtaganden som man har skrivit på att man skall försöka uppfylla. Det enkla
skälet är att det inte finns någon utomstående så att säga tredje part som kan
kontrollera att dessa avtal uppfylls och efterlevs och att det är oerhört svårt
att förhandla fram en kostnadsfördelning för internationell miljöpolitik som
godtas av de parter som är inblandade. Polluter-pays-principle är tillämplig
i varje enskilt land, men den är oerhört svår att få att fungera i traditionella
förhandlingar mellan självständiga länder när det gäller miljöpolitik.
För att bryta denna blockering, komma ur Svarte Petter-spelet, är det nöd-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
85
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
vändigt, skriver Mäler och andra kolleger till honom i samma bok, att skapa
en situation där det finns gemensamma institutioner som kan binda de stater
som är med i samarbetet. Dessutom skall dessa stater - Sverige, Storbritan-
nien, Polen, Tyskland eller vilka det nu kan vara - bindas samman genom en
ekonomisk integration just av det slag som EG erbjuder. Jag har svårt att se
att det finns realistiska alternativ till det samarbetet, och det är svårt att se
att vi skulle kunna delta på ett meningsfullt sätt i det här framväxande insti-
tutionella miljösamarbetet utan att vara medlemmar.
Anf. 70 Miljöminister BIRGITTA DAHL:
. Fru talman! Jag är gammal nog att ha minnen av Europa från andra världs-
kriget, genom det kalla kriget och fram till i dag. För mig är det som nu hän-
der något alldeles enastående. Det nya är inte bara det i och för sig fantas-
tiska att kommunismen faller i Östeuropa. Vi har också under den tid jag
kan minnas befriat oss från fascism och nazism. Vi slipper det kalla kriget.
På 60-talet hörde jag till dem som ivrigt bekämpade medlemskap i EG av
skäl som jag fortfarande tycker är giltiga. I dag talar jag inte för medlem-
skap. Den frågan är för tidigt väckt. Men jag talar för att alla européer skall
söka varje tillfälle att samarbeta. Jag tror att institutionerna kommer att för-
ändras. Det är för tidigt att säga var vi kommer att befinna oss om ett år,
ännu mindre om fem eller tio år. Låt oss tillsammans ta oss steg för steg
framåt. Det är inte bara idyll. Det är också många gräl och många svåra för-
handlingar. Vi har grälat med EG. Vi har grälat inom EFTA. Vi grälar t.o.m.
ibland inom Norden. Vi talade ganska bestämt till Sovjetunionen om Kola-
halvön på Ronnebymötet, innan vi kom fram till den uppgörelse som nu ser
ut att leda till att det blir en förbättring. Den processen skall vi delta i, och
det är möjligt att göra det utan att vara medlem i EG.
Det är klart att det finns skeden i förhandlingarna där regeringen företrä-
der Sverige och hela svenska folket och då man inte kan tala öppet om allt-
ing. Det måste finnas saker som är sekretessbelagda. Men vi kommer själv-
fallet att redovisa resultatet för riksdagen. Vi anstränger oss, som Anita Gra-
din redovisade för i sitt inlägg, för att göra det i utrikesnämnden och på andra
sätt. Jag skall gärna, Håkan Holmberg, återkomma med redovisningar för
riksdagen om det speciella miljösamarbetet. Det finns så mycket att redovisa
steg för steg.
När det gäller de ekonomiska insatserna är det riktigt att Ronneby repre-
senterade ett genombrott för ett nytt sätt att så att säga mobilisera resurser.
Där finns det additionella resurser även från Sverige som medverkar med
pengar till både Nordiska investeringsbanken och det speciella riskkapital-
bolag som där har bildats för att hjälpa till i Östeuropa. Vi medverkar i
Världsbanken, och vi medverkar i Europeiska återuppbyggnadsbanken med
resurser. Vi har tillfört additionella resurser.
Det finns ett annat inslag i dessa diskussioner, speciellt nu med EG. Man
skall försöka se till att de pengar som dessa bankinstitut har i så stor utsträck-
ning som möjligt styrs till miljöinvesteringar när det gäller medverkan i Öst-
europa. Dels av omsorg om miljön, dels därför att vi är övertygade om att
det är strategiskt viktiga också för att åstadkomma de nödvändiga ekono-
86
miska reformerna. Det är samma dåliga ineffektiva teknik som förstör mil-
jön och ekonomin. Vi tror att det är strategiskt viktigt och rätt att göra så.
Man skall vara beredd i det här arbetet att på en gång gå före och verka
för en sådan harmonisering som är till fördel för miljön. Det är lättare att
bedriva ett bra miljöarbete om man kan förmå många länder att ställa
samma krav på t.ex. bilindustrin.
Fru talman! Låt mig allra sist svara på några frågor som har ställts flera
gånger i dag.
Enligt min bestämda uppfattning är det fel att ställa insatser i Sverige, i
Östeuropa eller i u-länderna mot varandra. Jag tycker mycket illa om dem
som föreslår att vi i stället för att ställa hårda krav på vår egen verksamhet
skall satsa pengarna i Östeuropa. Båda insatserna behövs. Vad rika industri-
länder som Sverige måste göra under 90-talet och början av 2000-talet är att
se till att vi gör rätt för oss på hemmaplan. Det är vi som fortfarande smutsar
ner mest per capita sett i ett globalt perspektiv. Det är vi som måste gå före
med att städa och utveckla god teknik. Samtidigt med detta skall vi överföra
kunskap, teknologi och resurser till såväl Östeuropa som utvecklingslän-
derna för att de skall ha möjlighet att lyfta sina folk ur fattigdom och nöd
utan den våldsamma miljöförstörelse som skulle bli följden om de tilläm-
pade den dåliga teknik som de ensamma har råd att betala.
Anf. 71 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Fru talman! Det sades i en tidigare replik att vi kan göra mycket på trans-
portområdet för miljön i Europa. Jag skulle i min replik vilja framhålla möj-
ligheterna att bygga ut just den miljövänliga järnvägen genom Europa. Där-
igenom skulle vi kunna få betydligt energieffektivare och miljövänligare
transporter av såväl gods som personer.
Av tradition och hävd har varje land sitt eget nationella järnvägssystem
som ofta har karaktären av en planekonomisk ö. Så var det också i Sverige
tills för några år sedan. Det är naturligtvis både otidsenligt och orationellt
och gör att det blir mycket svårt att komma framåt i järnvägspolitiken sett
ur Europaperspektiv. Häri ligger också en mycket stor utmaning som det
finns all anledning att peka på, både som möjlighet och som svårighet.
Men det är inte hela förklaringen till att det går trögt på järnvägssidan.
De transnationella företag som i huvudsak dominerar EG-arbetet är nära
förknippade med väg och bilintressena. Fler av de aktuella storföretag som
har format mycket av EGs transportpolitik är ju faktiskt bil- och trafikföre-
tag.
I dessa kretsar är järnvägslösningar tyvärr ofta ett främmande begrepp,
och inte sällan frodas fördomar mot möjligheterna att utveckla järnvägar.
Det ser vi dagligen exempel på även i Sverige, tyvärr. Det bör vara en huvud-
uppgift, tycker jag, för miljöintressena att lyfta fram möjligheter och peka
på den vägtrafikmodell vi har genomfört i Sverige som en möjlighet att
komma loss från de låsningar som finns.
Man skall också ha klart för sig att det gäller att få företagen att upptäcka
järnvägens möjligheter, Vi har fått en ganska livlig diskussion i Sverige på
senare tid, där man faktiskt börjar återupptäcka järnvägens möjligheter. Det
visar sig då att det kan vara väl så intressant att bygga ut järnvägar som mo-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
87
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
88
torvägar. Då sparar man både på energi och naturresurser, samtidigt som
man faktiskt kan förbättra trafiken på många håll. Detta borde vara någon-
ting att satsa på!
Slutligen vill jag säga att en ökad integration av Europa och ett ökat sam-
arbete naturligtvis borde kunna leda till ett bättre och mer framgångsrikt
miljöarbete. Då måste man emellertid ifrågasätta den grundläggande inrikt-
ningen av Europapolitiken. Vi menar att man måste söka en mer miljövänlig
inriktning totalt sett än vad man har i dag.
Anf. 72 VIOLA CLAESSON (v) replik:
Fru talman! Jag ställde frågor tidigare till Birgitta Dahl. Hon har kanske
inte hunnit svara på dem ännu, men jag hoppas att hon gör det.
På tal om solidaritet, Birgitta Dahl, är det särskilt solidariskt att förbinda
hjälpen med att släppa in kommersiella intressen i bilden? Är det solidariskt
att ta pengar från tredje världen, biståndspengar, för att man skall kunna
hjälpa Östeuropa, om man nu som Birgitta Dahl anser att Sverige har råd?
”Vara beredd att gå före”, precis så sade Birgitta Dahl. Det låter otroligt
glädjande, tycker jag.
Man skall vara beredd att på en gång gå före. Vi skall göra rätt för oss
både på hemmaplan, i Östeuropa och i tredje världen. Bra! Men så tänker
jag så här: Varje gång man har en debatt med Birgitta Dahl kommer hennes
entusiasm fram. Den är fin och känns äkta. Men vad händer sedan?
Jag har suttit och studerat protokoll från våra interpellations- och frågede-
batter. Där finns garantier, försäkringar och en mängd sådana löften som vi
har hört i debatten i dag. Det hjälper ju inte när ingenting händer!
Jag måste återkomma till trafikpolitiken. Ser Birgitta Dahl inte minsta
svårigheter, problem och sorgesamma tecken i det som nu händer i Öst-
europa? Vi är alla överens om att den frihet de har funnit är bra. Det ligger
en enorm makt och rikedom hos bil- och elektronikföretagen, samlad bl.a.
hos runda-bords-lobbyisterna i Västeuropa.
När dessa slår klorna i denna enorma marknad för att tillfredställa alla
konsumistiska behov - vad händer då? Hur blir det då med den trafikpolitik
som Birgitta Dahl påstår att hon vill föra? Birgitta Dahl hjälper ju inte ens
till att klara av bilindustriintressena här i Sverige, utan vi får en Öresunds-
bro, ett motorvägsbygge i Bohuslän, Uddevalla-paket, Kockums-paket osv.
Man lovar att bygga bilfabriker som sedan slås igen och ställer arbetare ar-
betslösa.
Handlar inte miljöfrågorna alls om makt längre, Birgitta Dahl? Är Bir-
gitta Dahl inte alls rädd för de löften och allianser som fanns när Kjell-Olof
Feldt reste till OECD-ministrarnas möte redan 1984 och propagerade för
ScanLink och ett sammanbundet europeiskt vägnät? Det är detta vi ser verk-
ställas i dag.
Anf. 73 KARIN STARRIN (c) replik:
Fru talman! Jag har inte varit med i politiken så länge, men tillräckligt för
att jag skall kunna hålla med Birgitta Dahl om att den utveckling som nu
sker i Östeuropa verkligen är enastående.
Jag kan beskriva de enorma känslor jag upplevde när jag var med på en
stor miljökonferens i Washington, där representanterna från både Sovjet-
unionen och Polen underströk behovet av hjälp från länder som har kommit
längre i den tekniska utvecklingen. Polens representanter vädjade verkligen
till alla övriga stater och beskrev hur stort behovet var i fråga om miljöför-
bättrande åtgärder och teknik. Vi är helt överens om att vi har massor att
göra, och nu har vi naturligtvis större möjligheter när vi har ett öppet Öst-
europa.
Jag har berört trafikpolitiken en del. Birgitta Dahl har ju utnämnt trafiken
till miljöpolitikens värsting. Hon har sagt att utvecklingen går åt fel håll. Vi
har väldigt svårt att få en folklig opinion omkring trafikfrågorna och det är
viktigt att vi väljer rätt kommunikationssätt. Och tacka för det när vi inte
stimulerar människor till att välja rätt kommunikationssätt! Det är ju det frå-
gan gäller.
Jag blir glad när jag nu hör att miljöministern är beredd att driva kraven
på en bättre avgasrening i EG-diskussioner och förhandlingar om EES-avtal.
Californienkraven har ju också nämnts, och det är helt klart en styrka om
länder kan samverka. Men någon måste naturligtvis ta det främsta initiati-
vet.
Jag tycker inte att jag fick något direkt svar på min fråga huruvida Sverige
uppfattar sig kunna följa förhandlingarna på ett ordentligt sätt om miljöfrå-
gorna i EG-diskussionerna. Jag vill påminna Birgitta Dahl om miljöfrågorna
i EG-diskussionerna. Jag vill påminna Birgitta Dahl om att vi naturligtvis
respekterar att vissa förhandlingslägen kräver sekretess. Men det är väl ändå
viktigt för att man skall kunna skapa en bredare opinion och ett starkare för-
troende att vi har en öppen dialog och debatt. Det är viktigt att vi verkligen
känner att vi har folkopinionen med oss. Känner Birgitta Dahl verkligen att
vi hanterar miljödiskussionerna på det sättet?
Anf. 74 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:
Fru talman! Frågan om medlemskap är för tidigt väckt, säger Birgitta Dahl
som inledning till ett i övrigt nästan invändningsfritt anförande om vikten av
europeiskt samarbete, i synnerhet på miljöområdet som vi nu diskuterar.
Jag tycker ändock att även socialdemokratin borde kunna samla ihop sig
internt vid det här laget. Tonläget är litet olika bland statsråden. Man borde
kunna samla ihop sig internt till en tydlig linje och ta de konsekvenser som
ligger i förlängningen av bl.a. den analys som Birgitta Dahl själv gjorde av
villkoren för miljösamarbetet.
För att anspela på opinionen som Karin Starrin nämnde, kan man säga att
den annars kommer att hinna rusa i väg ytterligare några kilometer framför
socialdemokratins nuvarande officiella ståndpunkt. Svenska folket börjar få
allt klarare för sig att både miljöpolitik och annat som vi måste satsa på i
framtiden förutsätter att vi gör det i ett större europeiskt och internationellt
sammanhang. Det vore skönt om även socialdemokratin kunde komma till
den insikten.
Anf. 75 IVAR VIRGIN (m) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja börja med att påminna litet om den dynamik
som ändå finns i EGs miljöpolitik. Den började egentligen 1987 och har re-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
89
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
90
dan hunnit mycket långt. Bl.a. utsläpp av koldioxid diskuteras i EG på ett
sätt som påminner om den svenska debatten 1988. Det innebär således att
man är tätt inpå oss.
Det verkar som om många pläderar för kraftiga sänkningar av koldioxid-
utsläppen. Det är endast möjligt om man vidtar åtgärder på en rad olika om-
råden. Det är en mycket glädjande utveckling, och det finns all anledning att
försöka hänga med.
Den svenska vacklan på koldioxidområdet måste förvåna länderna i EG.
Vi har fattat beslutet att bibehålla koldioxidutsläppen på en oförändrad
nivå, och vi skall självfallet leva upp till det kravet.
Personligen är jag övertygad om att medlemskap i EG skulle vara till stor
fördel för Sverige och svensk miljöpolitik. När vi väl är medlem tror jag att
en tävlan internt mellan de stater som är i frontlinjen när det gäller miljöfrå-
gorna skulle vara utomordentligt stimulerande. Västtyskland är en av de sta-
ter som verkligen driver miljöpolitiken mycket hårt. Det är intressant att
vårt progressiva beslut när det gäller CFC-utsläppen nu tas upp i Västtysk-
land och att man där har fattat samma beslut som i Sverige. Förändringen
har gått oerhört snabbt, och den tycker jag i sig är mycket glädjande.
Jag tycker också att Sveriges röst måste få höras i Europa, inte minst på
miljödebattens område. Jag erinrar mig en debatt i EG-parlamentet för ett
år sedan där en miljöpartist pläderade för utskottets majoritetslinje i strid
mot kommissionen. Miljöpartisten förde en miljövänlig linje till torgs mot
kommissionen. Parlamentet fattade det beslut som den gröne pläderade för.
Det tycker jag visar på möjligheterna i Europa för en progressiv miljöpolitik.
Anf. 76 Miljöminister BIRGITTA DAHL:
Fru talman! Flera av inläggen har av goda skäl uppehållit sig vid transport-
frågorna. De är strategiskt viktiga. En av de första dusterna vi tog med EG
var när vi genomförde avgaskravet. Vi fick ta en ordentlig strid med EG för
att kunna genomföra det.
Nu för vi en diskussion där vi önskar, som jag tidigare var inne på, att EG
liksom Sverige är berett att under 90-talet höja kravet ytterligare. Det är en
diskussion som pågår. För att driva på den har vi föreslagit att EGs och EF-
TAs miljöministrar när vi träffas i Geneve den 5 november, dagen före kli-
matkonferensen, noggrant skall gå igenom transportfrågorna och vad vi ge-
mensamt kan göra för att skärpa kraven och förbättra transportsystemen.
Vi ser tre krav som vi behöver enas om, och som naturligtvis även behöver
genomföras i Östeuropa. Det första är skärpta krav på fordon och bränsle.
Dessa länder, utvidgat till OECD-kretsen, bestämmer villkoren, eftersom
de stora producenterna och de stora användarna lika väl som de teknolo-
giska och ekonomiska resurser som krävs för att förbättra fordonens egen-
skaper finns där.
Jag ser inget mer angeläget samarbetsprojekt ur miljösynpunkt när det
gäller forskning, utveckling och industriell utveckling inom Europa än pro-
jekt på just fordons- och trafikområdet. Här har Sverige också spetstekno-
logi, liksom flera andra länder i Europa, och skulle kunna uträtta något
mycket viktigt.
För det andra behöver vi enas om insatser för att rena Europas storstäder
och tättbefolkade områden. Det handlar om allt ifrån människors hälsa till
det europeiska kulturarvet. Det är mycket bråttom. På måndag skall jag in-
viga en utställning i London om luftangrepp. Jag har tidigare invigt den i
Tallinn och i Bergen i samband med Bergenkonferensen i våras. Den går
för närvarande runt i Europa som en väckarklocka för vad vi behöver göra
gemensamt.
För det tredje behöver vi enas om ett storskaligt järnvägssystem, ett mo-
dernt järnvägsnät för hela Europa och inte bara för Västeuropa. Detta järn-
vägsnät skall ta över så mycket som möjligt av transporterna från flyg och
landsväg.
Vi behöver också enas om gemensamma regler för sjöfarten. Östersjön är
ett akut exempel. Baksidan av det mycket positiva ökade utbytet är risken
för skador från färjetrafiken, om vi inte ser till att den sker på ett ur miljösyn-
punkt acceptabelt sätt. Vi kommer att arbeta mycket intensivt på detta om-
råde.
Vi kommer också att arbeta mycket intensivt när det gäller koldioxidfrå-
gan. Det är ett av de områden där vi ligger långt före. Vi har minskat våra
koldioxidutsläpp med 36 % och ligger långt under genomsnittsnivån per ca-
pita i resten av Europa.
Nu börjar ett antal andra europeiska länder att diskutera att sätta upp mål-
sättningar liknande våra. Vi får anledning att återkomma till det. Rege-
ringen arbetar med den klimatstrategi som riksdagen har begärt.
Till Karin Starrin vill jag säga att vi inte bara följer förhandlingarna utan
även deltar inifrån i det här arbetet. Vi har ständiga kontakter, och förutom
att vi själva reser har vi även här haft besök på hög nivå. Carlo Ripa de
Meana kommer till Sverige i november på ett officiellt besök där vi skall gå
igenom viktiga frågor. Vi känner dock varandra väl.
Det hör till bilden att det finns ett speciellt samarbetsklimat mellan miljö-
ministrarna i Europa och EGs miljödirektorat. Det beror på att vi träffas så
ofta, inte bara för att diskutera europeiska problem utan även globala pro-
blem, flera gånger varje månad. Det har utvecklats en ”klubb” av likasin-
nade som upplever sig kämpa för samma mål, även om vi ibland förhandlar
om exakt vilka regler som skall fastställas vid de aktuella mötena. Jag har
upplevt många förhandlingar nu inför FNs globala miljökonferens 1992, där
vi har gjort gemensam sak för att förmå t.ex. USA att ställa sig bakom det
som de rika länderna måste åta sig för att det skall vara möjligt att få till
stånd avtal som verkligen blir globala därför att u-länderna kan delta. Detta
förutsätter att rika industriländer ställer upp och tar särskilt ansvar för att
överföra resurser från nord till syd.
Fru talman! Detta samarbete som vi nu bedriver på europeiskt plan är
ovanligt väl fungerande och väl förankrat just på miljöområdet, därför att vi
försöker hjälpa varandra att lösa problem som är av mycket stor betydelse
för varje enskilt land och för oss européer gemensamt.
Anf. 77 GÖREL BOHLIN (m):
Fru talman! Sverige är ett extremt exportberoende land och ett extremt
transportberoende land. Transportkostnaderna utgör också en betydande
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
91
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Miljöfrågor m.m.
92
andel av företagens kostnader. Köparna av våra produkter finns framför allt
i Centraleuropa, t.ex. i Tyskland.
För att de norra och inre delarna av vårt land skall kunna leva, kämpar
vi med olika regionalpolitiska åtgärder. Inte minst är kommunikationerna
betydelsefulla. Inrikesflyget med Arlanda som nav är kanske den effekti-
vaste. Goda vägar och bra järnvägar är också oundgängligen nödvändiga.
Exempelvis vår skogsnäring är beroende därav, och därmed Sverige.
Inom EG arbetar man för att liberalisera och för att skapa enhetliga regler
för handel och transporter, att riva hinder. Från svensk sida gör vi vad vi kan
för att våra regler skall harmoniseras och anpassas. Eftersom vi står utanför
EG men har EG-länderna som våra viktigaste handelspartner är det en livs-
nödvändighet att få bort hinder för transporter inom och utom landet. Bärig-
hetspaketet med upprustning av broar och vägar hör dit.
Luftfarten i Europa är nu på väg att avregleras, och vi i Sverige och Skan-
dinavien startar också så smått. Detta kommer i det första steget att innebära
att Linjeflyg och kanske ytterligare bolag parallellt med SAS kommer att
trafikera de vinstgivande linjerna inom landet. Sannolikt får vi också specia-
liseringar inom denna sektor, t.ex. utveckling av system för frakttransporter
av olika slag - på marken, i luften och till sjöss.
Ett område inom luftfarten där vi enligt min uppfattning absolut måste
vara med och påverka är ett europeiskt flygkontrollsystem, Eurocontrol.
Luftfartens expansion i Europa har inneburit att det blivit trångt i luften.
Detta medför förseningar och ofta onödigt cirklande över flygplatser i sam-
band med landning med onödiga luftföroreningar som följd.
När nu Östeuropa öppnas mot väst, vilket är mycket positivt, uppstår möj-
ligheter att föra en hel del av flygtrafiken över Östeuropa i stället för över
Centraleuropa. Detta kan medföra kortare flygvägar, mindre trängsel i luf-
ten och att t.ex. Arlanda ur luftfartssynpunkt hamnar mera centralt. Dess-
utom ges de östeuropeiska länderna en inkomstmöjlighet som de sannerli-
gen behöver. För både vår egen skull och för Europa bör vi vara med i de
centrala diskussionerna om luftfartens liberalisering och utformningen av
flygvägar och flygledning.
I övriga Europa har man kommit mycket längre med snabbtågsutbyggna-
den än i Sverige. Men vi har ett unikt och tekniskt framstående projekt som
borde intressera många andra länder, nämligen den lutande vagnboggie,
som konstruerats av ABB och som nu börjat användas av SJ på snabbtågs-
förbindelsen Stockholm-Göteborg. Fördelen med den konstruktionen är
att den kan användas på befintlig bana och även för godstransporter. För att
åstadkomma miljövänliga och snabba transporter genom Europa borde vi
vara med i diskussionen för vår egen skull och för att få till stånd ett snabb-
tågsnät i Europa och därigenom dämpa vägtransportutvecklingen. Jag väl-
komnar miljöministerns besked om konferensen den 5 november på detta
område.
Det trafikområde som orsakar mest bekymmer både ur ekonomisk syn-
punkt och ur miljösynpunkt är lastbilstrafiken. Lastbilstransporterna är
också mest efterfrågade. EG diskuterar nu att tillåta s.k. cabotage, dvs. att
en transportör får ta upp last även i ett genomgångsland. Detta skulle kunna
gynna svenska distributörer, men problemet är Sveriges kostnadsläge i för-
hållande till EG-ländernas. För en svensk åkare är kostnadsläget enbart på
skattesidan ca 10 % högre jämfört med t.ex. Danmark. Därtill kommer lö-
nekostnadsläget och avgifter av olika slag. Trots att svenska speditörer är
mycket effektiva kommer de således, tror jag, att tvingas flytta ut verksam-
heter ur Sverige och operera från grannlandet Danmark eller från något land
längre bort och att färdas först norrut för att sedan med last återvända till
mottagaren av transporten. Vi i Sverige konkurrerar då ut oss själva genom
att skatter och avgifter ligger så högt i förhållande till vad som är fallet i
Europa i övrigt. Resandet kan också bli onödigt omfattande och därmed mer
miljöförstörande.
Det bästa enligt min uppfattning för Sverige, svenskt näringsliv och för
den svenska välfärden är därför ett svenskt EG-medlemskap. Man skall inte
underskatta den samlade kraft som de nordiska länderna skulle kunna ut-
göra inom EG och som verkligen bevisats i FNs arbete. Det har också
nämnts här tidigare i dag. För att komma till rätta med flera av de kommuni-
kationsproblem som på olika sätt finns inom Europa behövs vi. EG-företrä-
dare har också vid flera tillfällen uttryckt förhoppningen att inom EG med
Sverige som medlemsstat få hjälp med miljöarbetet. Jag hoppas att Sverige
inom en inte alltför lång tid skall bli medlem i EG.
Flyktingpolitik m. m.
Anf. 78 GULLAN LINDBLAD (m):
Fru talman! Det är intressant och framåtsyftande att den flyktingpolitiska
debatten har placerats under Europadebatten. Från moderat sida har vi
nämligen sedan länge påtalat behovet av en harmoniserad flyktinglagstift-
ning i Europa. Sverige kan ju inte leva som en isolerad ö här uppe i norr med
en flykting- och invandringspolitik som skiljer sig avsevärt från flykting- och
invandringspolitiken i övriga Europa. Sverige är ju en del av Europa, en del
av en värld som av alla tecken att döma kommer att ge upphov till flykting-
och migrationsströmmar av mycket stor omfattning under de närmaste åren.
Sverige kan inte ensamt klara detta. Vi i Sverige måste samarbeta med andra
länder.
Världen omkring oss är fylld av kriser, svält, våld och förtryck. Och även
om vi i vår nära omgivning har kunnat glädja oss åt att murar har rivits, att
folk har kastat av sig det kommunistiska oket och sökt friheten, så har vi,
bl.a. genom Kuwaitkrisen, blivit påminda om att freden i världen är bräck-
lig. Vi lider alla med dem som har tvingats fly till tältläger och leva under de
vidrigaste omständigheter. Vi har haft detta inpå oss i våra vardagsrum.
Ändå vet vi att människor har tvingats leva i flyktingläger runt om i vår värld
i åratal, främst i fattiga delar av världen.
Fru talman! Det finns ca 15 miljoner människor som har flytt från sina
länder och nästan lika många som lever som flyktingar i sina egna länder.
Som ledamot i flyktingpolitiska rådet har jag med mycket stort intresse kon-
staterat att regeringen har lämnat direktiv till en utredning om förutsättning-
arna för och inriktningen av en sammanhållen flykting- och immigrationspo-
litik. Den bakgrund som har tecknats och den diskussion som förs där är in-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Flyktingpolitik
m.m.
93
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Flyktingpolitik
m.m.
tressant och pekar på ett delvis nytt sätt att gripa sig an frågor om flykting-
och invandringspolitik.
Den internationella utvecklingen på senare år har varit dramatisk och på
många sätt hoppingivande. Men vi skall inte blunda för att vår del av världen
kommer att utsättas för att nytt tryck, ett troligt immigrationstryck från öst
där människor flyr från den fattigdom och miljöförstöring som en kommu-
nistisk kommandoekonomi har förorsakat. Samtidigt kommer flykting-
strömmar från en fattig och sjukdomshärjad befolkning i syd att söka sig till
Europa och vår del av världen.
Tiden medger naturligtvis inte att jag här ger mig in i någon mer inträng-
ande diskussion kring det påbörjade utredningsarbetet.
Låt mig endast ta upp ett par frågor som jag anser vara särskilt viktiga i
detta sammanhang, nämligen flyktingbegreppet och den europeiska samord-
ningen. Det är nödvändigt att vi har ett så klart definierat flyktingbegrepp
som möjligt. Det bör vara förankrat i en konvention, en ömsesidig överens-
kommelse mellan FN-länderna, om den nya flyktingkonventionen går mot
en förändring.
För övrigt anser jag liksom tidigare att många av de flyktingfrågor som vi
möter i vårt land borde lösas i eller i närheten av flyktingarnas hemländer, i
deras egen kultur, genom FNs flyktingkommissariats försorg. Jag beklagar
naturligtvis att UNHCR i dag lever under så svåra ekonomiska omständighe-
ter. Jag hoppas att frågan om flyktingkommissariatets ekonomiska resurser
verkligen förs upp på dagordningen i världssamfundet. Tyvärr är inte invand-
rarministern här, för jag skulle gärna vilja veta om denna fråga har förts upp
som en angelägenhet, t.ex. i FN. Kanske utskottets företrädare kan ge be-
sked.
Så ett par aktuella frågor rörande vår egen flyktingpolitik. Jag vill särskilt
ta upp en fråga som vi moderater länge drivit, nämligen möjligheten till tem-
porärt arbetstillstånd. Vi har nu kunnat konstatera att AMS har kommit med
ett förslag om tillfälliga arbeten, t.ex. vägarbeten, vaktmästeri eller andra
uppgifter. Jag delar inte helt AMS synpunkter därvidlag, men det är ändå ett
nytt sätt att tänka. Tyvärr har jag också kunnat konstatera att såväl invand-
rarministern som arbetsmarknadsministern i en artikel i Aftonbladet nyligen
sade nej till möjligheten till arbete för våra asylsökande. ”Jobba nej, städa
ja”, lydde rubriken i artikeln.
Jag tycker att den nuvarande inställningen är alltför rigid. Jag noterar fak-
tiskt att den interdepartementala skiss som har gjorts inför utredningen är
betydligt mer framåtsyftande. Där tycker man faktiskt att det skulle kunna
gå att ta ett steg i ny riktning. Detsamma gäller en annan viktig fråga som vi
har framfört, att vi skulle kunna göra det litet lättare att söka sig hit som
invandrare. Där är politiken i dag alldeles för rigid. Det är bara några ut-
ländska forskare och speciella tekniker, inalles ett par hundra personer om
året, som får söka sig hit som invandrare.
Tyvärr tvingas många att ställa sig i kön för asylsökande i stället, vilket inte
skulle behöva vara nödvändigt om vi litet grand lättade på möjligheten att
söka sig hit som immigrant. Jag skulle vilja höra utskottets företrädares syn
på denna fråga, som uppebarligen har ett visst stöd i departementet.
94
Anf. 79 MARIA LEISSNER (fp):
Fru talman! När Genévekonventionen skapades efter krigets slut i Europa
hoppades man att flyktingproblemet skulle vara övergående. Men i dag, när
andra världskriget äntligen faktiskt har tagit slut, överfylls Europa ändå av
flyktingvågor. Såvitt vi kan se kommer de inte att upphöra.
Flyktingfrågan är mer brännande aktuell än någonsin i Europa, men i dag
diskuteras inte några konventionsförslag om att garantera de flyende några
rättigheter. I stället överlägger de europeiska länderna under en intensiv
konferens- och mötesverksamhet om hur man på bästa sätt skulle kunna
hålla ett maximalt antal flyktingar utanför Europa. Schengenavtalet tidigare
i år var en bekräftelse på denna utveckling. Dublinkonventionen, som regle-
rar vilket land som skall ta emot asylansökan, är ytterligare ett exempel. I
december förväntas en konvention om gränskontroll undertecknas.
Det finns en stor risk för en nedåtgående spiral i utvecklingen. När ett land
tvingas att behandla en asylansökan innebär det samtidigt att de andra län-
derna förbjuds att behandla samma asylansökan. Så länge som vi har olika
regler i de olika europeiska länderna, blir det nästan en rysk rulett för den
flykting som råkar välja fel land att lägga in sin asylansökan i. Många frivil-
ligorganisationer är starkt oroade över denna utveckling.
De nämnda överenskommelserna utgör en naturlig förlängning av den hit-
tills ständigt hårdnande attityden gentemot flyktingar. Kraven på att flygbo-
lagen skall avvisa människor som saknar visum, de trängre definitionerna på
vem som är flykting, den hårdare lagstiftningen och den ökade gränskontrol-
len är exempel på saker som har genomförts i Europa och som syftar till just
att hindra flyktingar från att ens söka asyl.
Den europeiska samordningen kan vara på både gott och ont. Vilken roll
skall Sverige spela i den samordningen? Vi har grovt sett två val. Det ena är
att ägna oss åt en samordning av politiken i Europa i syfte att bli av med
åtminstone en del av de många flyktingar som kommer till Sverige. Det
andra är att verka för en mer human och rättssäker politik. Regeringen har
hittills valt att huvudsakligen haka på och förstärka de negativa tendenserna
i Europa. Några exempel från vår interna lagstiftning är naturligtvis sanktio-
nerna mot flygbolagen, införandet av en rad viseringstvång, återsändandet
av asylsökande till länder som inte har skrivit under Genévekonventionen,
frysning av paragraferna om de facto-flyktingar, asylsökande av humanitära
skäl och krigsvägrare, och andra mycket oroande tendenser.
Ett ytterligare exempel är det anförande som statssekreteraren Bengt Sö-
derberg höll vid UNHCRs årsmöte i Geneve häromsistens. Som en huvudor-
sak till flyktingproblemet nämnde han underutveckling och sociala orättvi-
sor. Ytterligare ett exempel på oroande tendenser finns i riktlinjerna för den
nya utredningen om immigrationspolitiken. Där nämns som en huvudorsak
till de stora flyktingrörelserna i världen att dessa sker av ekonomiskt nöd-
tvång, t.ex. på grund av felslagna skördar. Ett annat exempel är den troliga
strategi som regeringen har att inte någonsin återinföra den flyktinglag som
det beslutades om i maj 1989 men som hann fungera bara ett halvår. I riktlin-
jerna för den sittande expertutredningen sätter man nu ett frågetecken för
om vi ens skall ha ett skydd för de facto-flyktingar.
Dessa två saker är särskilt bekymrande. Det ena är talet om ekonomiska
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Flyktingpolitik
m.m.
95
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Flyktingpolitik
m.m.
96
folkvandringar från nord till syd. Jag skulle vilja fråga regeringens represen-
tant vilket underlag regeringen har för talet om fattigdom som en av de vikti-
gaste grunderna för flyktingströmmarna till Sverige.
Det andra problemet är regeringens syn på de facto-flyktingar och deras
skyddsbehov. Där är Sveriges position mycket oklar. Nu finns inget lagligt
skydd, eftersom regeringen fryste den paragrafen i december i fjol. Kan re-
geringen utlova att man inte umgås med några funderingar på att i den nya
lagstiftningen avskaffa skyddet för de flyktingar som flyr undan krig och kon-
flikter?
Tråkigt nog drar Sverige åt fel håll i Europa. Regeringen bidrar aktivt på
detta sätt till att Europas nya Berlinmur kan komma att gå mellan å ena sidan
de välmående demokratiernas invånare och å andra sidan offer för diktatu-
rer och konflikter strax utanför Europas gränser.
Det finns andra krafter att samarbeta med i Europa, såsom de frivilligor-
ganisationer som jag talade om tidigare. Också i Europaparlamentet finns
det krafter som verkar i motsatt riktning. 1987 antog Europaparlamentet en
mycket långtgående resolution, där man slog fast bl.a. att de facto-flyktingar
måste få skydd. Man talade om den afrikanska flyktingdefinitionen, och man
talade om att Europas länder inte skulle tillåtas använda sig av visumregle-
ring för att stänga ute asylsökande.
Det finns en diskrepans mellan olika åsikter i Europa. Det gäller för oss
att ställa oss på rätt sida. De asylsökande behöver förvisso en samordning av
asylpolitiken i Europa, men en samordning av helt annat slag.
Jag undrar till sist: Vad är den socialdemokratiska visionen av den euro-
peiska flyktingpolitiken? Är det ett stängt Europa eller ett öppet Europa?
Är det fler murar eller färre murar?
Anf. 80 RUNE BACKLUND (c):
Fru talman! Under det senaste året har vi kunnat se hur murar har rivits,
hur stängsel och vakttorn har monterats ned och gränser öppnats för männi-
skor, vilket gett dem möjlighet att resa fritt över gränserna. Detta har varit
en mycket positiv utveckling för områden i vår omedelbara närhet.
Men den demokratiseringsprocess som pågått i Östeuropa har också öpp-
nat våra ögon för hur stora skillnaderna är mellan Östeuropa och Väst-
europa, inte minst när det gäller de ekonomiska förhållandena.
Levnadsförhållandena i öst är betydligt sämre än i väst. När människorna
i sin nyfikenhet på förhållandena i väst har kommit att resa och besöka väst
i större omfattning, har man naturligtvis insett att det kommer att ta lång tid
innan man når i fatt den standard som råder i Västeuropa. Detta har skapat
ett ökat migrationstryck. Människor söker en bättre framtid än den man kan
vänta i sitt eget land - i varje fall under de närmaste åren.
Det finns också i de här länderna kuvade minoriteter, minoriteter som har
levt under betydligt sämre förhållanden än majoritetsbefolkningen. Även
dessa grupper har ett intresse av att söka sig bättre förhållanden.
Det paradoxala är nu att bara något halvår efter det att murarna rivits,
skapas det nya murar i Europa. Vi hörde för en tid sedan hur det nu enade
Tyskland som en av sina första åtgärder faktiskt inför hårda viseringsregler
gentemot Polen. Österrike skärper gränskontrollen, ökar bevakningen, för
att förhindra illegal invandring. En stor del av det österrikiska valet kom att
handla om hur man skall hantera immigranterna som kommer från Öst-
europa.
Inte heller i Sverige har vi särskilt mycket att yvas över i det här samman-
hanget, eftersom vi har mycket hårda viseringsregler mot Östeuropas folk.
Vi tillåter ju knappt släktbesök, och när det gäller turistvisum är vi mycket
restriktiva mot ett antal länder.
Vi känner också av migrationstrycket. Vi har fått en spirande debatt här
och var i landet om illegal arbetskraftsinvandring från Polen. Och vi har de
polska ”affärsmännen” som agerar i Sydsverige. Men hur vi än ser på dessa
två företeelser, är de kanske dags att vi funderar över hur våra visumregler
skall fungera mot Östeuropa. Hur står de egentligen i överensstämmelse
med allt annat som vi har sagt om ökade kontakter, ökat utbyte och ökat
samarbete med Östeuropas folk? Jag tror att vi på allvar måste börja fundera
på hur vi skall ha den här viseringspolitiken organiserad, om vi menar något
med allt tal om ökat samarbete. Det är en fråga som vi från centerns sida
gärna vill lyfta fram i det arbete som nu pågår för att öka kontakten med
Östeuropas länder.
Migrationstrycket är alltså en av 90-talets stora frågor i Europa. Vi kan då
konstatera att ännu har inte det största landet i Europa, Sovjetunionen, öpp-
nat sina gränser. Frågan är bara i sin linda, och det kommer att bli ännu
större svårigheter att hantera frågan under resten av 90-talet. Samtidigt kan
man konstatera att det enda som hindrar migrationstrycket är en utjämning
av de ekonomiska förhållanden mellan väst och öst.
I Västeuropa förs nu en diskussion om avveckling av gränser. Det får ef-
fekter för viseringspolitiken, asylpolitiken och gränskontrollen. Det har i
den svenska debatten till och från riktats kritik mot att Sverige med observa-
törsstatus har deltagit i dessa förhandlingar. Jag har för min del mycket svårt
att förstå denna kritik. Om vi skall vara med i utvecklingen av Europa, så
måste vi ju med vårt synsätt när det gäller flykting- och invandrarfrågor söka
påverka det övriga Europas sätt att fatta beslut och välja regelsystem. Är vi
inte närvarande i de fora där man diskuterar detta, kommer vi inte heller att
kunna påverka utvecklingen.
Vi inom centern tycker att man från svensk sida i det här Europaarbetet
borde ta både nya och fler initiativ för att lyfta fram dessa frågor, så att de
kommer högst på den politiska dagordningen. Det gäller hur vi hanterar mi-
grationsfrågor i Europa, hur vi hanterar en solidarisk fördelning i fråga om
världens flyktingproblem. Det gäller dem som söker sig till Europa, och det
gäller hur vi solidariskt fördelar kostnaderna för att hjälpa övriga regioner i
världen som har stora flyktingproblem. Skall vi kunna påverka detta, så
måste vi som sagt vara med i de olika sammanhang där frågorna kommer
upp till diskussion. Annars kan vi inte påverka utvecklingen och föra vårt
synsätt vidare.
Fru talman! Risken är uppenbar, när man nu håller på att skapa nya sys-
tem i Europa, att man är på väg att skapa isolerade öar. Man bygger nya
murar kring områden, och det i ett Europa som helt nyligen har rivit sina
synliga murar. Det är mycket olyckligt om vi får den utvecklingen. Vi måste
från svensk sida göra allt vad vi kan för att förhindra en sådan utveckling.
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Flyktingpolitik
m.m.
7 Riksdagens protokoll 1990/91:6
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Flyktingpolitik
m.m.
Anf. 81 JAN-OLOF RAGNARSSON (v):
Fru talman! I största tysthet - ja, rent av i hemlighet - genomför EG-sta-
terna i samverkan med bl.a. Sverige en harmonisering av flykting- och in-
vandringspolitiken. I juni i år undertecknade elva EG-stater en konvention
i Dublin, som reglerar vilket land som skall vara skyldigt att behandla en
asylansökning. Huvudprincipen är att det land som utfärdat visum blir skyl-
digt att göra asylprövningen. Genom att den principen kombineras med
sanktioner mot transportföretag som medför passagerare utan nödvändiga
inresehandlingar kan man på ett effektivt sätt hindra skyddsbehövande män-
niskor att fly. I december i år skall mellan EG-staterna ingås ytterligare en
överenskommelse som i högsta grad berör flyktingarna. Det kommer att
gälla förstärkt kontroll vid EGs yttergränser, gemensam viseringspolitik och
gemensamma regler om sanktioner mot transportföretag. ”Vi hoppas att
Sverige kan vara med” säger Anders Wenström, arbetsmarknadsdeparte-
mentet, i senaste numret av LO-tidningen - nr 40, den 5 oktober 1990.
Hela harmoniseringen av flykting- och invandringspolitiken inom EG har
rent formellt förlagts till organ utanför EG-maskineriet. Ett syfte med detta
är att förhindra insyn i vad som pågår. EG-parlamentet gick i våras i en reso-
lution till hård attack mot denna mörkläggning, och man uppmanade EG-
kommissionen att upphöra att delta i samarbete med regeringar på ett sätt
som strider mot EG-fördraget när det gäller ämnesområden som är gemen-
skapens ansvar, och inte underminera EG-organens ställning. Kommissio-
nen borde besinna sin roll som väktare av EG-fördraget, slutar EG-parla-
mentet sin kritik mot EG-kommissionen.
En av de hemligaste institutioner som bl.a. sysslar med harmonisering av
EGs flykting- och invandringspolitik är TREVI - Terrorisme, Radicalisme,
Extremisme, Violence International. TREVI är inget formellt EG-organ,
och därför har EG-parlamentet ingen insyn. TREVIs främsta arbetsfält är
att bekämpa terrorism, bekämpa störande av den offentliga ordningen, be-
kämpa internationell kriminalitet samt ägna sig åt asylfrågor. Sverige och
några andra stater som inte är medlemmar av EG deltar som observatörer i
TREVI-samarbetet.
Jag vill fråga regeringens representant: När skall den svenska riksdagen,
de folkvalda, få information om Sveriges roll i detta arbete? Vad anser rege-
ringen om EG-parlamentets kritik mot mörkläggningen av harmoniseringen
av EGs flyktingpolitik och kringgåendet av EG-fördraget som detta age-
rande innebär?
Vad anser regeringen om SIS, Schengen Information System, som består
av en centraldator som kan samköra befintliga dataregister EG-länderna
emellan, detta för att kontrollera personer som anses hota säkerheten, och
kontrollera oönskade flyktingar?
Slutligen, fru talman! Enligt uppgift skall Sverige och andra EFTA-länder
sammanträda nu på måndag den 15 oktober i Köpenhamn med ordföranden
i den s.k. koordinationsgruppen för flykting- och invandrarfrågor. Syftet lär
vara att man skall gå igenom vilka konventioner på immigrationsområdet
som EFTA-länderna kan ansluta sig till.
Min sista fråga blir: När kommer riksdagen att informeras om detta?
98
Anf. 82 MARIANNE SAMUELSSON (mp):
Fru talman! Jag skall börja med att återge en dikt av Paulus Utsi:
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Så länge vi har vatten där fisken lever,
så länge vi har land där renen betar och vandrar,
så länge vi har marker där det vilda gömmer sig
har vi tröst på denna jord.
När våra hem ej mera finns
och vår mark är förödd - var ska vi då bo?
Man räknar med att det i dag finns ca 15 miljoner människor som av olika
anledningar är på flykt i världen. Lika många sådana människor finns det
inom de egna länderna. En viktig orsak är krigen i världen. Men det blir allt
vanligare att människor flyr därför att miljön på en plats är så förstörd att
det inte går att leva kvar där.
Från regeringshåll framhålls det ofta att Sverige har en generös flyktingpo-
litik jämfört med de övriga västeuropeiska länderna. Det uppfattas naturligt-
vis generöst om man inte känner till den situation som råder i Europa och i
världen i dag. De länder som har den mest generösa flyktingpolitiken i dag
är de allra fattigaste länderna. Afrika har via OAU-konventionen förbundit
sig att ta emot dem som av olika anledningar flyr. Det innebär naturligtvis
en enorm belastning för redan skuldtyngda och fattiga länder.
Det nya Europa öppnar nya möjligheter, säger vi ofta i våra debatter -
men hur är det med handlandet? I förmiddagens debatt kunde vi höra de
olika partiernas företrädare tala sig varma när det gäller hur positivt det är
med det nya öppna Östeuropa, hur fint det är att det äntligen finns en frihet
för människorna. Men hur är det alltså med handlandet? Sverige vägrar ta
bort visumtvånget för öststaterna. Vi fick inga partier med oss på vår begä-
ran i våras. Regeringen fortsätter att införa nya visum tvång när Sverige får
för många flyktingar - senast gentemot Bulgarien. Österrike tar t.o.m. sin
armé till hjälp för att hindra människor från Östeuropa att använda sig av
sin nya och av Västeuropa applåderade frihet.
Men vad tänker regeringen göra för att upprätthålla en generös flykting-
politik och ett fortsatt värnande av de mänskliga rättigheterna här hemma
och i samarbetet med EG?
Europa står inför ett vägval när det gäller de mänskliga rättigheterna.
Skall regeringen driva frågan om en generös flyktingpolitik, eller skall de
krafter som vill ha en hårdare flyktingpolitik få ta över?
Schengendokumentet talar sitt tydliga språk: hårdare gränskontroll med
harmonisering beträffande viseringspolitiken. De stränga visumkraven kom-
bineras med straff för de flygbolag som för med sig passagerare utan visum.
Även övriga transportmöjligheter straffas naturligtvis.
Dessutom vill man införa ”one chance only”-regeln, som innebär att en
person som sökt asyl i ett land och som fått avslag inte kan söka asyl i ett
annat EG-land.
Detta i kombination med hårdare regler för att en person skall anses vara
flykting gör att allt mera talar för att vägvalet med det nya öppna Europa,
som vi alla gläds åt, kan bli något helt annat. Jag vill därför fråga:
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Flyktingpolitik
m.m.
99
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Flyktingpolitik
m.m.
Tänker regeringen gå med på dessa harmoniseringar?
Vilka möjligheter anser regeringen sig ha att påverka, så att vi får ett öp-
pet Europa?
Är det rimligt att visumreglerna kvarstår mot öst och att nya krav beträf-
fande visum införs när vi samtidigt talar om människors rättigheter i fråga
om att få röra sig och resa fritt?
Jag kunde i somras bevittna hur en nära kvinnlig släkting, som hade inbju-
dit en polsk familj, fick intyga både att hon var svensk medborgare och att
hon tänkte stå för alla kostnader vid eventuell sjukdom när det gällde gäs-
terna. Vad är det för frihet Sveriges regering talar om? Är det bara friheten
för oss att åka till öststaterna när vi vill som är viktig?
Tidigare kunde man bjuda hit släktingar från öst, om man garanterade att
det inte skulle kosta öststaterna något. Nu är det vi som sätter upp hindren!
Kommer regeringen att fortsätta att driva en politik i humanitetens tecken
enligt vår svenska folkrörelsetradition, eller kommer regeringen att överge
sin ambition på det humanitära området för att få delta i ”Festung Europa”?
Det nya Europa öppnar inte dörrar till en större gemenskap, om inte vi
politiker kämpar för det positiva i de nya möjligheternas Europa. Risken
finns att nya murar byggs. Sverige har en generös flyktingpolitik statistiskt
sett i jämförelse med Europa, därför att EG har en alltför snål flyktingpoli-
tik.
Vi måste arbeta för ett öppet Europa, där alla Europas stater finns med
och där vi har råd att betala tillbaka en del av vår skuld till de fattiga folken.
Genom vårt sätt att leva har vi sugit ut de fattiga folken och bidragit till
miljöförstörelse och krig. Nu måste vi tillsammans skapa ett positivt Europa,
där vi bryr oss om varandra.
Anf. 83 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Fru talman! I regeringsförklaringen framhöll statsministern:
”Genom en generös och samordnad migrations- och flyktingpolitik måste
Europa agera för ett gemensamt förhållningssätt inför framtida befolknings-
rörelser.”
Hur kommer då de framtida migrations- och flyktingströmmarna att se ut?
Vi har under 80-talet sett hur migrationen totalt sett ökat från syd till nord.
Det finns ingen anledning att tro att migrationstrycket gentemot Europa
kommer att minska om inte klyftan mellan nord och syd, mellan rika och
fattiga, minskar på ett påtagligt sätt.
En del av migrationen sker av flyktingskäl. Men en stor del av den sker av
ekonomiska och sociala skäl. Migrations- och flyktingströmmarna kommer
åtminstone under de närmaste åren med största sannolikhet att vara av eko-
nomisk art - det handlar om flykten från fattigdom och om drömmen om en
bättre framtid.
De flesta länder i Europa för en politik som inte tillåter någon som helst
invandring eller bara en mycket begränsad sådan. Därför är det verkligen
förståeligt att många av dem som söker sig till Europa utnyttjar rätten och
möjligheten att söka asyl. Det finns ingen annan chans att komma in i ett
land.
100
Även utvecklingen i Östeuropa har lett till befolkningsrörelser som man
inte kunde förutse för ett år sedan och som i viss utsträckning berör Sverige.
Det förekommer ibland i diskussionerna påståenden, som vi hört här i
dag, om att EG-länderna håller på att bygga murar för att hindra människor
från andra delar av världen att komma in. ”Fästning Europa” har ju blivit
ett talesätt myntat av frivilligorganisationerna, ett begrepp som används in-
nan vi vet om det över huvud taget blir några likartade visumregler och hur
de i så fall skall se ut eller om det blir en likartad behandling av asylansök-
ningarna.
Det är viktigt att komma ihåg i diskussionen att det hittills inte finns någon
enhetlig flyktingpolitik inom EG. Varje land ansvarar för sin egen politik på
det här området, och inom EG-kommissionen finns inget mandat att driva
en gemensam flyktingpolitik. Det är möjligt att ett steg mot ett mer utvecklat
samarbete kan vara det avtal som undertecknades i Dublin av 11 EG-länder.
Det finns naturligtvis ett stort intresse från Sveriges sida att delta i diskus-
sionerna om migrations- och flyktingpolitiken. Frågan om ett mer strukture-
rat samarbete har väckts och diskuterats mellan EFTA och EG.
För Sveriges del gäller liksom tidigare att grundläggande migrations- och
flyktingpolitiska frågor skall hanteras genom ett aktivt internationellt samar-
bete.
Sverige, som har en strävan att föra en solidarisk och generös flyktingpoli-
tik, arbetar för att få fram ett konstruktivt samarbete på europeisk nivå kring
behandlingen av asylsökande och mottagande av flyktingar. Intresset för
samarbete i flyktingfrågor har hittills inte varit särskilt stort från övriga euro-
peiska länder. Men det borde i Europa finnas ett gemensamt förhållningssätt
inför framtida befolkningsrörelser. En ökad öppenhet i Europa är nödvändig
av bl.a. solidaritetsskäl. Av 15 miljoner flyktingar i världen finns endast
några få procent i Europa. Det är varken solidariskt eller rimligt att tro att
de fattiga länderna i tredje världen skulle kunna ta emot och klara stora flyk-
tingströmmar om Europas förhållandevis rika länder skulle stänga sina grän-
ser.
Samverkan mellan europeiska länder har huvudsakligen rört sig om insat-
ser mot symptomen, men lösningar av bakomliggande problem har man inga
gemensama handlingslinjer för. Den samordning som hittills funnits för att
möta situationen inom Europa har lett till ganska blygsamma framsteg
främst då i de pågående konsultationerna mellan UNHCR och ett femtontal
västländer.
Mellan de nordiska länderna har däremot ett ökat samarbete och en sam-
ordning kunnat ske, vilket egentligen borde kunna bilda mönster för ett
bättre internationellt samarbete.
De kraftigt ökade migrationsströmmama till Västeuropa kommer inte att
kunna mötas inom ramen för en flyktingpolitik. Det behövs en ny samord-
nad migrations- och flyktingpolitik i Europa, grundad på en helhetssyn där
man inte bara har flyktingssituationer för ögonen utan också ser invand-
ringen som en positiv faktor för ländernas utveckling. Där skall Sverige
också agera.
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Flyktingpolitik
m.m.
101
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Flyktingpolitik
m.m.
102
Anf. 84 MARIA LEISSNER (fp) replik:
Fru talman! Maud Björnemalm talar om de ekonomiska flyktingarna som
ett stort inslag dagens flyktingsströmmar i Europa. Men kan man verkligen
finna någon bakgrund till detta? Vad ser vi om vi tittar i statistiken? Är det
så att turkbulgarerna förra året kom hit på grund av felslagna skördar? Kom
de irakiska kurderna på grund av omfattande arbetslöshet? Kom Kosovo-
albanerna kanske på grund av en och annan liten miljökatastrof? Det är na-
turligtvis inte så, utan varje större flyktinggrupp som kommer, framför allt
till Sverige, har sin bakgrund i en politisk händelse där mänskliga rättigheter
har förtryckts. Det är att förvända synen på människor, att förvrida flykting-
debatten att hävda att det ekonomiska orsakerna skulle vara ett starkt skäl
till att människor söker sig till Sverige.
Även i Europa är detta kraftigt överdrivet. Om man ser på ökningen förra
året av de asylsökande till Europa, finner man att ungefär hälften av den
kraftiga uppgången består av rumäner. Kan det verkligen vara så att männi-
skor flyr från Rumänien av några andra skäl än politiska, med tanke på de
mycket stora svårigheter som Rumänien tampas med? Finns det någon tro-
värdighet i att människor inte skulle ha politiska skäl att fly från Rumänien
nu eller förra året? Återigen hör vi från regeringshåll att de människor som
kommer hit egentligen inte har så starka skäl. Man säger att de egentligen
inte borde komma hit och att det bara är irriterande att de kommer hit och
belastar vår samhällsapparat. Det vore välgörande med en annan och mer
konstruktiv attityd med större förståelse för de svåra omständigheter som
gör att människor av politiska skäl tvingas fly. Dess värre får vi väl vänta
länge på detta från regeringen.
Det är tyvärr så, säger Maud Björnemalm, att resten av Europa inte har
velat lyssna på de konstruktiva förslagen när det gäller att skapa en vettig
flyktingpolitik i samordning med de övriga europeiska länderna. Några för-
slag från folkpartiet kan i så fall vara att Sverige går spetsen för att låta bli
att använda viseringsinstrumentet för att hindra människor med rejäla flyk-
tingskäl att komma hit, att Sverige låter bli att ansluta sig till det tåg som
utnyttjar flygbolagen för hindra flyktingar från att komma hit. Kanske skulle
vi också kunna få en diskussion om en eventuell gemensam europeisk kon-
vention som slår fast att de facto-flyktingar också ska ha ett rättsskydd i
Europa. Jag skulle vilka höra Maud Björnemalms inställning till just detta.
Är regeringen beredd att verka för en sådan konvention?
Anf. 85 JAN-OLOF RAGNARSSON (v) replik:
Fru talman! Maud Björnemalm säger att vissa påstår att nya murar byggs
upp i Europa. Men konventionen och de diskussioner som förts i Dublin av
de elva EG-staterna har ju rört just nya asylregler och att en europeisk fäst-
ning skall byggas. LO-tidningens artikel börjar med: Inom en snar framtid
kan Sverige ha anslutit sig till EG-ländernas nya regler om asylrätt. Sverige
finns också med i diskussionerna om ett avtal för yttre gränskontroll. Det är
ingenting som jag eller någon annan har påstått. Det är faktum att det byggs
nya murar i Europa.
Inom Amnesty International svenska sektionen är man också orolig och
har skrivit ett öppet brev till utrikesdepartementet där man uttrycker sin oro
över de nya asylreglerna och över att ingen offentlig debatt har förts om
detta i folkvalda församlingar eller i massmedia. Som jag inledningsvis sade
sker förändringar inte bara i svensk utan även i europeisk flyktingpolitik i
största tysthet, ja rent av i hemlighet.
Amnesty säger också i sitt brev att man djupt beklagar den tystnad som
alltjämt råder i Sverige om utarbetandet av två så viktiga mellanstatliga för-
drag, vilka senare mycket väl kan komma att antas också i Sverige, dvs. att
man nu smygvägen förändrar flykting- och migrationspolitiken, så att vi till
slut, utan att ens få diskutera i den här församlingen, står inför fullbordat
faktum.
Det är inget påstående, Maud Björnemalm, utan det är faktiskt ett faktum
att nya asylregler kommer att genomföras i Europa. Jag tycker att vi skall få
information och få i gång en debatt, så att vi inte smygvägen ansluter oss till
de här asylreglerna.
Anf. 86 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik:
Fru talman! Allt det som Maud Björnmalm tog upp i sitt anförande anda-
des ett skydd för oss själva. Det var inte mycket av solidaritet och mänskliga
rättigheter som kom fram i det talet. Nej, det var ett tal om att den nya flyk-
tingströmmen bestod av människor som tyckte att det var bättre i det här
landet än i deras eget och därför ville komma hit. Det kan i och för sig tyckas
som en självklarhet. Det var därför som så många svenskar flyttade till USA
en gång i tiden. Det fanns möjligheter för dem att skapa sig en bättre tillvaro
i USA.
Maud Björnmalm gav inga besked om sådant som många av oss oroar oss
för, saker som också Röda korsets generalsekreterare Olof Hellander tog
upp i en debattartikel i DN häromsistens. Han varnade där kraftigt för det
nya Europas politik med flyktingfientlighet och höga murar. Jag vill veta om
regeringen tänker bidra till att det skapas nya murar i Europa, att det byggs
upp kraftiga skydd mot att flyktingar kommer in i länderna. Det är flyktingar
som enligt alla konventioner bör få komma till oss av humanitära skäl. Dessa
konventioner har vi hittills följt. Det vore intressant att få veta om rege-
ringen har ändrat policy.
Sverige har, trots att det är ett litet land, varit ganska drivande i dessa frå-
gor på det internationella planet. Vi har ofta framställts som starka och tuffa.
Därför är det viktigt att vi inte utan debatt förändrar vår politik. Det är vik-
tigt att få reda på vad regeringen anser i dessa frågor. Vilka krav ställer Sve-
rige på den kommande och eventuellt gemensamma flyktingpolitiken? Stäl-
ler vi upp på de krav som ställs inom EG? Eller kommer vi att ställa krav på
att EG förändrar sin nuvarande syn på flyktingpolitiken?
Anf. 87 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Maud Björnemalm, utskottsmajoritetens talesman, har na-
turligtvis många frågor att besvara. Jag kan inte begära att få svar på alla
mina frågor, och än mindre kan jag begära att vi alla får svar på samtliga
frågor. Men låt mig ändå upprepa min fråga, om socialdemokraterna nu är
beredda att lätta något på den rigorösa inställningen till begreppet invand-
ring. I arbetsgruppens idérapport sägs följande: Den nuvarande tillämp-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Flyktingpolitik
m.m.
103
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Flyktingpolitik
m.m.
104
ningen av gällande reglerna - en arbetskraftinvandring av ca 200-300 perso-
ner - är uppenbarligen alltför rigid för att tillfredsställa de behov som i vart
fall i framtiden kan uppstå. - Jag upprepar min fråga: Är ni beredda att tänka
om något? Det sägs nämligen också i rapporten, att under begreppet asylsö-
kande, dvs. människor som skall till förläggningar och uppta hela apparaten,
som vi ibland tycker har urartat till att bli alltför byråkratisk, döljer sig up-
penbarligen ganska många som i stället skulle kunna komma in genom ar-
betskraftsinvandring. Det tycker jag skulle ge ett mycket positivt tillskott till
vårt land.
Mina värderade meddebattörer är alltför pessimistiska i sin syn på frågan
om en harmonisering av flyktingpolitiken i Europa. Det är naturligtvis
mycket viktigt att vi deltar i den här diskussionen, och just därför är det
också angeläget att vi säger ja till Europa. Då får vi på ort och ställe vara
med och påverka.
De regler som vi ställer upp måste ge klara anvisningar om vilka som är
flyktingar. Flyktingen, dvs. en människa som i sitt hemland har blivit förföljd
på grund av ras, religion och av andra orsaker, skall givetvis få en fristad i
Sverige; det ställer vi alla upp på. Men vi skall naturligtvis delta i diskussio-
nerna i EG kring dessa frågor och kunna säga ifrån. Jag är optimist och tror
att vi kommer att lyckas väl.
Det har diskuterats huruvida fattigdom skall kunna ligga till grund för
flyktingskap. Självklart skall den kunna göra det. Frivilligorganisationerna
är inte eniga om att så inte skulle vara fallet. Vissa organisationer ser nega-
tivt på fattigdom som grund för flyktingskap, medan andra organisationer,
som har kunskaper om människors fattigdom och behovet av bistånd, säger
att det är på tiden att vi för in just begreppet fattigdom som en viktig orsak
till flyktingskap.
Anf. 88 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Det har ställts många frågor till mig. I likhet med Gullan Lind-
blad tycker jag att somliga här är alltför pessimistiska. Maria Leissner exem-
pelvis ser enligt min mening bara svårigheterna och inte möjligheterna.
Alla människor som söker sig till Sverige och Europa är faktiskt inte flyk-
tingar. De är det inte enligt FNs flyktingkommission. Därför har jag, Maria
Leissner, förespråkat en ny immigrations- och flyktingpolitik inom ramen för
vilken en viss invandring tillåts. Det vill jag också ha sagt till Marianne Sa-
muelsson, som tyckte att jag talade till skydd för oss själva. Jag förespråkar
alltså att en viss invandring skall tillåtas. Det framgår också av de direktiv
som regeringen har lämnat när det gäller att se över den svenska invandrar-
och flyktingpolitiken. En viss arbetskraftsinvandring skall också tillåtas,
Gullan Lindblad.
Anf. 89 MARIA LEISSNER (fp) replik:
Fru talman! Vi förespråkar en ny immigrations- och invandringspolitik,
säger Maud Björnemalm. Det låter naturligtvis som en utomordentligt in-
tressant signal att man funderar på att tillåta en viss invandring av, som jag
tolkar det, arbetsmarknadsskäl. Men på det europeiska planet för man såvitt
jag kan se inte den här politiken. Eller står man verkligen för den typen av
förslag på det europeiska planet? Om det vet vi ingenting. Precis som Jan-
Olof Ragnarsson sade har den svenska riksdagens ledamöter liksom de of-
fentliga debattörerna en utomordentligt dålig insyn i vad som egentligen dis-
kuteras när regeringen sätter sig ned med sina kolleger i andra regeringar i
Europa för att dra upp riktlinjerna för den gemensamma asyl- och immigra-
tionspolitiken. Det är en mycket stor brist, och frågetecknen kommer att
kvarstå ända till dess att vi får exakt information om vad regeringen har för
sig vid dessa samtal.
Jag är för Europa och mycket positivt inställd till ett svenskt uppgående i
EG så småningom, förutsatt att den nuvarande utvecklingen fortsätter i Öst-
europa. Men i Europa finns det olika krafter att arbeta tillsammans med. Vi
kan verka tillsammans med de människor som är rädda för invandrare och
flyktingar. Vi kan också verka tillsammans med dem som med viss kraft ut-
trycker sina åsikter, som verkligen vill föra en generös flyktingpolitik och
som kritiserar överenskommelser som tvingar flygbolag att avvisa asylsö-
kande, vare sig deras skäl för att få asyl är starka eller inte. Det är människor
som framför kritik mot användande av viseringsregler som ett medel att av-
visa flyktingar som vill komma in i ett visst land. Dessa krafter vill folkpartiet
samarbeta med i Europa. Vi är övertygade om att Sverige skulle kunna få
.till stånd en bättre europeisk och gemensam flyktingpolitik än den som förs
för närvarande. Det är en av de viktiga uppgifter som vi har framför oss när
vi nu obönhörligen kommer att fungera i ett allt större alleuropeiskt sam-
manhang.
Jag skulle då vilja återigen fråga Maud Björnemalm: Hur är det med rege-
ringens vilja att skydda de facto-flyktingarna? Är man beredd att verka för
en europeisk konvention eller någon annan rättslig historia som skulle kunna
slå fast just de facto-flyktingarnas rätt till skydd?
Och hur är det i Sverige? Hur kommer det att bli med den svenska lagstift-
ningen? Kommer denna grupp av flyktingar, som faktiskt har utomordentligt
starkt behov av skydd, även i fortsättningen att utestängas, eller kommer
dessa flyktingar att få stanna i Sverige?
Anf. 90 JAN-OLOF RAGNARSSON (v) replik:
Fru talman! Maud Björnemalm säger att vi som ifrågasätter och är kritiska
mot den flyktingpolitik som håller på att lagfästas i EG-länderna har en pes-
simistisk syn. Jag vill säga tvärtom, att vi har en optimistisk syn på att männi-
skor från länder i och utanför vår världsdel fritt skall kunna resa i Europa,
att det inte skall byggas nya europeiska fästningar.
Det vore intressant att höra om Maud Björnemalm i den sista repliken tar
avstånd från vad Anders Wenström på arbetsmarknadsdepartementet säger
i LO-tidningen, nämligen att han hoppas att Sverige skall ansluta sig till EG-
ländernas nya regler vad gäller asylrätt. Det kommer ju att leda till en oer-
hört destruktiv syn på människor, på Europa och på Sveriges möjligheter i
ett framtida Europa.
Det är intressant att höra här från talarstolen: Tar Maud Björnemalm av-
stånd från de här uttalandena från arbetsmarknadsdepartementet? Annars
är det ju risk för, som jag sade i min förra replik, att Sverige smygvägen, utan
att det diskuteras vare sig här i riksdagen eller i massmedia, ansluter sig till
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Flyktingpolitik
m.m.
105
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Flyktingpolitik
m.m.
EGs asylregler. Det är oerhört viktigt att få ett klarläggande, och Maud
Björnemalm har nu möjlighet att ta avstånd från vad som har sagts från ar-
betsmarknadsdepartementet.
Anf. 91 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik:
Fru talman! Ja, Maud Björnemalm sade att vi var så negativa i vår syn på
Europa och flyktingpolitiken. Menar Maud Björnemalm med detta att hon
själv och regeringen ser positivt på EGs flyktingpolitik, eftersom ni inte vill
framföra någon kritik alls? Jag fick inget svar på frågan om det finns några
signaler från regeringen, om den ser negativt eller positivt på EGs flykting-
politik.
Maud Björnemalm sade att det finns ingen gemensam flyktingpolitik i
Europa och att det behövs en sådan. Men samtidigt måste hon lika väl som
jag vara medveten om att EG med sina nya gränser och gemensamma tull-
murar, passkontroll osv. självklart kommer att ha en gemensam flyktingpoli-
tik. Det kommer ju inte att fungera i ett nytt gemensamt område, om man
inte också har en gemensam flyktingpolitik.
De signaler vi hittills har fått från EG-håll är väl inte speciellt positiva för
flyktingarna. Jag undrar litet grand hur regeringen tänker driva politiken i
förhållande till detta och vilka krav man ställer. Sverige är väl inte precis
värdelöst, utan vi har mycket som är positivt både för oss själva och för
många andra. Jag tycker att man skall framhålla ganska starkt i sina förhand-
lingar med andra länder att vi också har möjligheter att ställa krav och inte
bara automatiskt rätta oss efter vad andra tycker och vill i de här frågorna.
Anf. 92 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Jag sitter ju inte i regeringen, så jag vet faktiskt inte vad rege-
ringen diskuterar. Men jag vet att Sverige är aktivt i europeiska sammanhang
och att det är Sverige som har tagit iniativet till de s.k. konsultationer som
hålls mellan UNHCR och de femton västländerna.
Maria Leissner vet mycket väl vilka regler som för närvarande gäller i
fråga om de asylsökande och flyktingarna, dvs. de som får asyl i Sverige är
de som är flyktingar enligt FN-konventionen och de som har ett starkt
skyddsbehov.
Sedan till Jan-Olof Ragnarsson. LO-tidningen i all ära, men jag gör inga
uttalanden eller tar någon ställning till sådant som grundar sig på en tidnings-
intervju.
Marianne Samuelsson frågade om jag är positiv eller negativ till EGs flyk-
tingpolitik och Sveriges ställning där. Jag är positiv därför att jag är överty-
gad om att Sverige har möjligheter att påverka den europeiska flyktingpoliti-
ken.
Förste vice talmannen anmälde att Maria Leissner, Jan-Olof Ragnarsson
och Marianne Samuelsson anhållit att till protokollet få antecknat att de inte
ägde rätt till ytterligare repliker.
106
Sociala frågor m.m.
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Anf. 93 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):
Fru talman! När sociala frågor eller kvinnorna och Europa diskuteras,
skymtar ibland en viss mytbildning. Det finns anledning att peka på en del
fakta, så att inte gamla ingrodda föreställningar ligger till grund för en debatt
som är så avgörande för välfärden som vårt förhållande till Europa.
Kvinnors välfärd påverkas ofta av om det finns faktisk möjlighet att fritt
välja i det svåra dilemmat barn/yrkesliv och om det över huvud taget är möj-
ligt att enligt egna önskemål förena ett aktivt ansvarstagande föräldraskap
med önskad yrkesverksamhet. Viktigt är naturligtvis också om det i realite-
ten föreligger lika möjligheter till lika lön.
De debattörer som skildrar Europa i svart och Sverige i vitt befinner sig
långt borta från dagens verklighet. Snarare är det så att vissa välfärdssystem
är överlägsna i ett land och andra i ett annat.
Den familjepolitik som ger föräldrar möjlighet att ge sina barn den vård,
omsorg och tid de känner att barnen behöver är väl utvecklad i länder som
Frankrike, Belgien och i viss mån Tyskland, en familjepolitik som i allmän-
het löper upp till dess att barnen studerat färdigt och flugit ur boet. Sverige
.däremot har en mer utvecklad föräldraförsäkring för små barn och ett system
som stimulerar eller tvingar till förvärvsarbete i större utsträckning än i
många andra europeiska länder. Men även i t.ex. Tyskland och Österrike
finns ett års föräldraledighet.
Det svenska pensionssystemet har europeiska konkurrenter som har för-
delar framför det svenska systemet. Tryggheten vid arbetslöshet och sjuk-
dom ser litet olika ut i Europa men finns i olika former. Vilket system som
är att föredra beror ofta på individens situation.
Generellt kan nog sägas att Sverige vad gäller transfereringssystemen be-
finner sig i mitten, sannolikt på den övre halvan. Vi har bra försäkringssys-
tem, men de ligger inte i egen divison. Karakteristiskt för dem är att de är
storskaliga, byråkratiska och monopoliserade. EGs försäkringslösningar ger
ofta bättre utrymme för enskilda behov, något som Sverige är i skriande be-
hov av. Vi moderater har insett att Sverige här har inspiration att hämta.
Den kvinnliga förvärvsfrekvensen är högre i Sverige än i Europa. Statisti-
ken må dock tas med en nypa salt, eftersom Sverige till skillnad från jämför-
elseländerna räknar in alla föräldrar som är föräldralediga. Dessa är så pass
många att statistiken förändras påtagligt, om vi skulle räkna som i Europa.
Rensar vi statistiken, blir skillnaderna inte så stora, och Sverige och t.ex.
Kanada ligger då relativt lika. Två tredjedelar av OECD-länderna har en
kvinnlig förvärvsfrekvens på över 50 %.
Gemensamt för de västeuropeiska länderna är att den kvinnliga förvärvs-
frekvensen ökar. Överallt förvärvsarbetar kvinnor alltmer, men utveck-
lingen sker i litet olika takt, bl.a. beroende på från vilken utgångspunkt man
startat och vilka stimulans- resp, tvångseffekter som finns i socialförsäkrings-
systemen. Inte alla länder har haft det tvivelaktiga nöjet att ha en så inflytel-
serik person som Alva Myrdal, som så påtagligt prioriterade yrkeslivet fram-
för barnen. Den sociala ingenjörskonsten har inte tillåtits göra sådana in-
grepp i familjelivet som i vårt land; givetvis med undantag för Östeuropa.
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
107
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
108
De svenska kvinnorna har extremt långa totala arbetstider. Franska och
västtyska kvinnor avlastas visst dubbelarbete genom de bidrag resp.avdrag
för barntillsyn som ofta används för tillsyn i hemmet. Här inkluderas vanli-
gen visst hemarbete.
Svenska kvinnor finns i en förvånande konform arbetskår med ett fåtal
yrken, i liknande lönelägen och med få toppositioner. De svenska kvinnorna
utgör en bred bas och har relativt låga löner, ofta på monopoliserade mark-
nader med små möjligheter att höja lönerna genom att byta arbetsgivare. En
enda svensk kvinna är VD i ett börsföretag. I Frankrike är de många fler.
Europa har redan fått en positiv inverkan på möjligheterna till högre löner
för svenska kvinnor genom den Europaanpassning som nu planeras vad gäl-
ler jämställdhetslagen. EG har, liksom vi, en mängd program för att öka
jämställdheten på arbetsmarknaden. Men när det kommer till styck är det
oftast klorna i lagstiftningen som är avgörande. Där ligger EG än så länge
före oss. Men en ändring är under utarbetande, även om den inte når ända
fram till EG-kvinnans rätt att själv kunna gå till allmän domstol och kräva
samma lön som en likvärdig man på samma arbetsplats. Det är ändå mycket
glädjande att Sverige är på väg att ta ett steg i rätt riktning, mot den tuffare
jämställdhetslagstiftning som finns inom EG.
Statsvetare har visat att de som får kunskap om EG blir EG-positiva. Sär-
skilt kvinnorna värderar om. De inser att många områden inom EG ligger
mer i linje med kvinnornas intressen, matpriserna t. ex. Rättshjälpens ut-
formning är ett annat mycket tydligt exempel på att Europas kvinnor har
större ekonomisk trygghet än de svenska.
Viss domvärjo kommer under alla omständigheter att ligga inom EG. Var-
för skall då inte svenska män och kvinnor ha rösträtt där? Inte minst för väl-
färdens skull måste vi ansöka om medlemskap. Det har 83 % av landets kom-
munstyrelseordförande insett. Jag är övertygad om att denna kammare,
bl.a. med kvinnornas hjälp, kommer att bli lika klok.
Anf. 94 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):
Fru talman! Mycket talar för att det skulle vara en fördel för Sverige att
bli medlem i EG. Det skulle bl.a. ge oss möjligheter att verka internationellt
för en gynnsam ekonomisk utveckling och en utbyggd social välfärd. Det
finns också områden inom den sociala sfären där EG-länderna ligger bättre
till än Sverige. Där skulle vi kunna stimuleras till förbättringar via EG.
Ett medlemskap innebär ju att vi blir bundna till beslut som fattas inom
gemenskapen. På ett område skulle det kunna bli en förödande effekt på
folkhälsan, om vi inte kan bevara vår handlingsfrihet: det alkoholpolitiska
området. I mitt inlägg skall jag ta upp tre hörnstenar i vår svenska alkoholpo-
litik: alkoholbeskattningen, gränskontrollen och monopolet.
Höga alkoholpriser är det effektivaste medlet på kort sikt för att pressa
ned alkoholkonsumtionen. På den punkten tvekar inte alkoholforskarna.
Det är därför livsviktigt att vi vid en eventuell anslutning till EG får behålla
friheten när det gäller alkoholpriserna.
År 1987 kom som bekant EG-kommissionen med ett förslag som för Sve-
riges del skulle motsvara en dryg halvering av nuvarande priser. Reaktionen
från några medlemsländer blev lyckligtvis så kraftig att kommissionen måste
komma med ett nytt förslag. I stället för harmonisering föreslår man en mini-
minivå för dryckesskatten. Det är naturligtvis en klar förbättring.
Men dessutom föreslår man att det skall fastslås ett mål för beskattning
ungefär i nivå med 1987 års förslag. Det förslaget är synnerligen oroande.
Om medlemsstaterna vill ändra skatterna får de inte avlägsna sig från det
målet. För oss, som av hälsopolitiska skäl har en hög skatt, skulle den enda
tillåtna förändringen vara att sänka den skatten.
Det mål som EG-kommissionen föreslår ligger ungefär på dagens prisnivå
i Tyskland. Där har man ungefär dubbelt så hög alkoholkonsumtion per in-
vånare som vi har i Sverige. I Sverige är konsumtionen 5,4 liter och i Tysk-
land 10,6 liter.
Jag vill fråga representanten för regeringspartiet om EG-kommissionens
förslag verkar acceptabelt eller om man inom det socialdemokratiska partiet
är beredd att med kraft hävda ståndpunkten att beskattningsrätten för alko-
hol måste finnas kvar av hälsopolitiska skäl.
En fungerande gränskontroll är ett måste om differentierade skatter skall
få någon effekt. Danmark, som har den högsta alkoholskatten bland EG-
länderna, har fått dispens från kravet på fri införsel hittills. Men kommissio-
nen har hårt drivit linjen att dispensen skall väck. EGs ”skatteminister”, ma-
dame Scrivener, betonade vid ett möte med Europaparlamentets ekono-
miska utskott att det bara var Danmark bland de tolv medlemsländerna som
ville ha kvar gränskontrollen för införsel av alkohol. Hennes budskap var att
Danmark kommer att få ge med sig.
Vad tycker socialdemokraterna om detta? Vilken strategi har man för att
bevara gränskontrollen? För man håller väl med om att höga alkoholpriser
inte får den avsedda effekten att minska konsumtionen om man fritt kan
skyffla sprit över gränserna. Det har visats tydligt i t.ex. USA och vid grän-
sen mellan Danmark och Västtyskland. En fjärdedel av det vin som konsu-
meras i Danmark kommer från Tyskland.
Det svenska alkoholmonopolet kom till av och motiveras enbart med
hälsopolitiska skäl. Enligt Romfördragets 36 § kan importrestriktioner god-
tas bl.a. om motivet är skydd för människors hälsa och liv. Det borde kunna
åberopas för ett bevarat alkoholmonopol.
Sverige tjänar stora pengar på monopolföretaget Vin & Sprits utlandsför-
säljning av Absolut Vodka till bl.a. EG-länderna. Jag såg i dag att man på
två år har tiodubblat exporten till Grekland, med marknadsföringsmetoder
och reklammetoder som är förbjudna i Sverige. Jag har mycket svårt att tro
att EG-förhandlarna skall lyckas övertyga om att det svenska monopolet en-
bart är till för att främja hälsan, så länge vi inte har samma etiska regler vid
försäljning utomlands som inom Sverige. Hur har regeringen tänkt sig att vi
skall kunna tacka nej till vinöverskottet i Sydeuropa så länge vi använder
vårt statsmonopol till en marknadsföring i EG-länderna som är så oetisk att
den har förbjudits i Sverige?
Tycker regeringspartiet att det är viktigt att monopolet bevaras och vilken
strategi har man i så fall tänkt sig för att göra det kravet trovärdigt?
Hittills har regeringen haft en mycket låg profil när det gällt att lyfta fram
de alkoholpolitiska frågorna i integrationsarbetet. Av 23 arbetsgrupper till-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
109
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
110
sattes t.ex. sist av alla och sent omsider en arbetsgrupp för hälso- och social-
politiska frågor.
Jag vill till sist fråga: Är socialdemokraterna beredda att föra in alkohol-
frågan som en viktig del i diskussionerna kring ett närmande till EG?
Anf. 95 GUNILLA ANDRÉ (c):
Fru talman! Hur kommer ett närmande till EG att påverka svenska kvin-
nors situation? Jag har under senare år ställt den frågan till olika sakkunniga.
Svaren har varierat. Exempelvis har man svarat att EG huvudsakligen hand-
lar om handelspolitik och inte är något som berör kvinnor eller att EG är bra
för alla och därför också är bra för kvinnor.
Av svaren och ansiktsuttrycken att döma har min frågeställning överras-
kat. EG-frågan har hittills mestadels diskuterats abstrakt i tekniska och eko-
nomiska termer. Hur kvinnors livsvillkor kommer att förändras har inte varit
intressant. Därför har vi centerkvinnor drivit kravet att en av alla arbets-
grupper som regeringen har tillsatt i EG-frågan skulle analysera vad EG
kommer att innebära för kvinnorna i Sverige. Jag beklagar att vi inte har nått
resultat. Skulle det komma fram alltför brännbart stoff, månne?
Jag tycker att det är dags att tala klarspråk i EG-frågan. Kvinnorna måste
få reda på vad som väntar dem. Vilket öde går vi till mötes? Var finns de
socialdemokratiska kvinnorna i EG-frågan? Den socialdemokratiska kon-
gressen hade ingen debatt. Varför? Beror det på ointresse, på att LO be-
stämmer eller på att alla socialdemokrater redan vet allt om EG?
EG är tillskapat av män för män. Det är män som på grund av starkt infly-
tande från den romersk-katolska kyrkan uppvisar en helt annan kvinnosyn.
Mannen är skapelsens krona, och kvinnans uppgift är att se upp till och putsa
denna dyrgrip.
Det mansvälde som finns i EG-länderna avspeglar sig bl.a. i parlamentens
kvinnorepresentation. Enligt IPUs senaste statistik har exempelvis Frank-
rike och Storbritannien ca 6%, Portugal 7 och Belgien 8% kvinnor. Högst
ligger Danmark med 30 %. Detta kan jämföras med Sverige, som har 38 %.
Även inom EG-organisationen är mansdominansen förkrossande. I EG-
kommissionen - ett slags regering - sitter 15 män och 2 kvinnor. Institutionen
som har minst makt, parlamentet, har flest kvinnor, 18 %.
Givetvis säger inte kvinnorepresentationen allt. Men om kvinnors värde-
ringar och krav skall få genomslag, måste det finnas kvinnor som för fram
och driver dessa.
EGs inre marknad blir världens mest köpstarka. Näringslivet kan och
måste satsa på stordrift som aldrig förr. De fyra friheterna är det viktigaste
medlet för att skapa ekonomisk tillväxt. Centralisering, stora enheter,
snabba omställningar, stor rörlighet, hög teknologi och högt tempo blir allt-
mer framträdande. Den som är starkast favoriseras. Det är inte kvinnorna.
Investeringarna kommer att göras där kostnadsnivån och miljökraven är
lägst. En studie gjord av EG-kommissionen 1988 visar att näringslivet an-
vänder följande medel för att öka lönsamheten:
* automatisering
* flyttning till lågkostnadsland
* ökat säsongsarbete, deltid, obekväm arbetstid
* underleverantörer, hemarbete.
Med denna inriktning är det lätt att förutse kvinnornas lott. De kan förvänta
sig hög arbetslöshet, obekväma arbetstider, ohälsosamma arbetsmiljöer och
dåliga löner. I EG-landet Danmark har de låga lönerna, dvs. kvinnolönerna,
redan sänkts.
Om Sverige skall leva upp till de fyra friheterna måste bl.a. vissa skatter
och avgifter sänkas. Det betyder minskade statsinkomster. Vilka kommer att
drabbas? De starka eller de svaga? Kvinnor eller män? För Danmarks del
rör det sig om 40 miljarder.
Det finns, exempelvis inom skatte- och socialförsäkringssystemen, bety-
delsefulla skillnader mellan vårt land och EG-länderna när det gäller kvin-
nor. Kommer vi att tvingas backa femtio år?
Frågetecknen hopar sig.
Anf. 96 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Fru talman! Det fanns mycket i Gunilla Andrés anförande som jag skulle
kunna stämma in i, dock inte allt. Jag har en betydligt mer EG-positiv syn
än vad Gunilla André har.
När det gäller representationen håller jag naturligtvis med Gunilla André.
Det är självklart att vi i Sverige skall hjälpa våra systrar ute i Europa och
driva på och se till att kvinnorna får en betydligt bättre och högre representa-
tion i de olika EG-organen. Det är självklart, och jag tror också att vi kom-
mer att kunna göra det. Detta handlar om en utveckling i fråga om synen på
familjen som har gått fortare i vårt land än vad den har gjort där ute. Jag tror
att vi kan hjälpa till på det området, och denna utveckling är också på gång
i andra länder.
Gunilla André glömde en sak, nämligen att kvinnolönerna i Sverige inte
kommer att bli särskilt höga om vi inte klarar vår tillväxt. Utan tillväxt kom-
mer alla dessa kvinnor som jobbar i den offentliga sektorn inte alls att få se
sina löner öka, utan de kommer att få se sina löner sjunka. Vi är tvungna att
se till att vi klarar tillväxten i vårt land, och det gör vi inte utan medlemskap
i EG.
Anf. 97 GUNILLA ANDRÉ (c) replik:
Fru talman! Charlotte Cederschiöld säger att vi skall hjälpa våra systrar i
EG-länderna på kontinenten. Jag har hört det där förut. Det är klart att vi
skall försöka hjälpas åt, men jag ser framför mig en bild av hur de svenska
kvinnorna först måste arbeta mycket hårt för att flytta fram positionerna här
i vårt land och sedan också måste ner och hjälpa till med att flytta fram posi-
tionerna i EG-länderna. Det blir jobbigt!
I sitt huvudanförande hänvisade Charlotte Cederschiöld till att 84 % av
kommunstyrelseordförandena var positiva till EG. Min fråga blir då: Hur
många av dem är kvinnor?
Om jag fattade det hela rätt skulle vi behöva ha ett medlemskap i EG för
att kvinnolönerna skulle stiga. Jag ser det inte riktigt på det sättet. Man kan
också se det så, att företagen, för att kunna leva upp till de krav som EG-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
111
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
länderna ställer, måste ge sig söderöver för att bringa ned kostnaderna. Och
då finns det kanske inte så många jobb kvar här i Sverige i alla fall. Jag tycker
därför inte att det argument som Charlotte Cederschiöld här kommer med
är bra.
Anf. 98 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Fru talman! Det framgick inte av den statistik som i går visades på TV hur
många av kommunstyrelseordförandena som var kvinnor. Det skulle varit
intressant att veta det, men det framgick inte. Vi vet ju att de flesta med all
sannolikhet är män. Vi vet också att det trots allt har blivit fler och fler kvin-
nor i kommunledningarna, bl.a. har en hel del kvinnor kommit in bland
kommunalråden.
Man kan inte ta hela resan i ett enda steg, men vi flyttar ju fram positio-
nerna. Om det nu är så illa inom EG som Gunilla André vill framställa det -
jag håller med om att siffrorna är dåliga - blir det faktiskt inte bättre om vi
inte gör någonting. Jag tror att vi kan flytta fram positionerna.
Man har i två statsvetenskapliga undersökningar konstaterat att kvinnor
blir mer positivt inställda när de får mer information om förhållandena i EG.
Det faktum att det är fler män som är kommunstyrelseordförande tror jag
inte gör att de är mer positiva till EG. Det är snarare så att de är mer med-
vetna om den ekonomiska situationen i kommunen och förstår hur viktigt
det är med tillväxten, och det gör att de är positiva till EG.
Anf. 99 GUNILLA ANDRÉ (c) replik:
Fru talman! Charlotte Cederschiöld säger att om bara människorna får in-
formation så blir de positiva. Jag undrar vilken information det är som gör
dem så oerhört positiva. Jag har i varje fall inte fått klart för mig vilka konse-
kvenser ett närmande till eller medlemskap i EG skulle få de svenska kvin-
norna, och jag tror att det är väldigt många kvinnor som liksom jag inte har
den informationen. Det är därför som vi centerkvinnor har drivit kravet att
en av alla dessa arbetsgrupper i regeringskansliet skulle se över de här frå-
gorna och se till kvinnoperspektivet i EG-frågan. Jag beklagar mycket att vi
inte har fått till stånd den gruppen.
Förste vice talmannen anmälde att Charlotte Cederschiöld anhållit att till
protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 100 GUDRUN SCHYMAN (v):
Fru talman! Jag tycker att detta var ett mycket intressant replikskifte som
sade en hel del om vilka olika utgångspunkter vi har som kvinnor när vi ser
på EG-frågan.
Det var mycket uppfriskande och befriande att höra Gunilla Andres in-
lägg, och jag inser att centerkvinnorna och vänsterpartiet har en betydande
enighet i dessa frågor. Jag skulle önska att hela centerpartiet var lika entydigt
som Gunilla André har varit här och också ställt sig bakom vänsterpartiets
motionskrav att det skulle tillsättas en arbetsgrupp som skulle se på konse-
kvenserna för kvinnor. Men det är möjligt att den motionen inte är behand-
112
lad ännu. Vi kanske kan göra gemensam sak här i kammaren under hösten
och hoppas på resultat.
Jag tror, precis som Gunilla André, att den här frågan är oerhört viktig för
oss kvinnor - inte minst för oss kvinnor som arbetar inom offentlig sektor.
Vi kvinnor är beroende av en fungerande offentlig sektor för att vi arbetar
där, för att vi behöver utnyttja den, för att vi är beroende av en fungerande
barnomsorg, för att vi är beroende av en fungerande äldreomsorg, för att vi
vill känna oss trygga och veta att våra barn får mat i skolan - ordentlig mat
som de inte skall behöva betala för - och för att vi skall veta att våra barn
har ett bra fritis att gå till efter skolan osv.
Det sociala välfärdssystem som finns i Sverige med en generell sociallag-
stiftning som grund bygger på att socialpolitiken finansieras med skatteme-
del. Det är en modell som skiljer sig väsentligt från hur det ser ut i EG-län-
derna.
Den beskrivning som Charlotte Cederschiöld gav av detta glansens EG
och hur bra det skall bli för kvinnorna haltar betänkligt, det måste jag säga.
Jag tror att det är just bristen på saklig information som gör att så många
kvinnor säger sig vara positiva till EG.
Charlotte Cederschiöld tog upp frågan om livsmedelspriserna. Vilken in-
formation om livsmedlen har man fått? Jo, det står i tidningarna att om vi
blir medlemmar i EG får vi bättre livsmedel. På EFTA-delegationens s.k.
hemliga möten fick vi i förra veckan besked om att livsmedlen i två fall var
av bättre kvalitet, bättre varudeklarerade i EG-länderna än i Sverige. Det
handlade om choklad och mineralvatten. I övrigt var det inte mycket beställt
med garantier beträffande lägre priser och bättre kvalitet på livsmedel. Det
handlar inte om detta utan det är fråga om hela andra saker när det gäller
priserna på livsmedel.
Charlotte Cederschiöld tar på samma sätt upp att förvärvsfrekvensen är
hög i Sverige. Men, säger hon, vi kvinnor har dåliga löner och långa arbetsti-
der och arbetar inom vårdyrken osv. Javisst. Men om detta är någonting som
oroar moderaterna förstår inte jag varför ni inte är positiva till t.ex. sex tim-
mars arbetsdag. Varför är ni inte positiva till stopp för löneökningar till hög-
lönegrupper och påslag för låglönegrupper? Varför är ni inte positiva till att
lagstifta om en utbyggd barnomsorg? Allt detta är saker som skulle göra att
livet blev lättare för oss kvinnor, framför allt för oss ensamstående kvinnor.
Detta är, enligt vad jag kan förstå, inte någonting som ingår i moderater-
nas världsbild. Det ingår inte heller i den debatt som förs om hur dessa frågor
skall hanteras inom EG, av det enkla skälet att man säger att detta inte ingår
i harmoniseringen och EG-anpassningen. Det är tyvärr också det svar som
man får när man försöker att få ansvarigt statsråd att svara på dessa frågor.
Det ingår inte i förhandlingarna - och med detta skall man bli lugnad. Jag
menar att det är precis tvärtom. Man blir ytterligt oroad, eftersom man vet
att socialpolitiken och familjepolitiken bygger på hur vi har det med vår skat-
te- och finanspolitik.
Vi vet att det redan i dag har skett en harmonisering av den svenska skatte-
politiken. Man går ifrån en progressiv inkomstbeskattning till en större ut-
jämning, man har punktskatter och indirekta skatter. Vi vet i dag att när vi
har harmoniserat våra skatter med nivån inom EG kommer vi att befinna
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
113
8 Riksdagens protokoll 1990191:6
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
114
oss i en situation där det fattas mellan 30 och 40 miljarder kronor i statskas-
san. Vi kommer att vara tvungna att harmonisera vare sig vi fattar beslut om
det eller inte eftersom marknadskrafterna kommer att fungera i den rikt-
ningen. Det går inte att här i Sverige ha högre priser på saker om man kan
köpa billigare på andra sidan gränsen. Skatterna kommer med självklarhet
att harmoniseras utan att vi behöver fatta beslut om det. Också jag har ställt
mig frågan: Vad gör vi då? Vad tänker regeringen göra då? Vilka frågor och
vilka områden får då stryka på foten?
I Danmark har man redan sett att det är inom den sociala sektorn som
nedskärningarna sker. Där är man oroad när man ser att det blir försäm-
ringar när det gäller barnomsorgen, äldreomsorgen, utbetalningar av social-
bidrag osv. Allt detta som i Sverige och i de andra nordiska länderna bygger
på skattefinansiering, som är en generell välfärdspolitik, är mycket illa ute i
den EG-anpassning som redan nu pågår. När vi blir medlemmar, som mode-
raterna och folkpartiet vill, har vi fullt ut frånhänt oss vår möjlighet att be-
driva en nationell välfärdspolitik.
Vi frånhänder oss på samma sätt - vilket Ingrid Ronne-Björkqvist tog
upp - möjligheten att bedriva en nationell alkoholpolitik. Hon har alldeles
rätt i detta. I socialutskottet är vi alla djupt oroade. Men det är bara två par-
tier som sagt: Detta går vi inte med på. Ni som accepterar dessa konsekven-
ser, både när det gäller alkoholpolitiken och socialpolitiken, är beredda att
betala ett pris, och det vore bra om detta deklarerades ibland.
Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens för-
handlingar.
Anf. 101 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! Gudrun Schyman är litet slarvig i beskrivningen av vad jag
sade. Jag hänvisade till att Sverige inte är världsbäst. Jag sade att det finns
olika system och att vi i Sverige på vissa områden är bättre och på andra
områden sämre. Men Sverige är inte världsbäst på allting och EG sämst på
allting.
Gudrun Schyman tycks tro att det bara är i Sverige som man kan tänka de
allra största tankarna, och det utan undantag, och att inte någon någonstans
i ett annat land skulle kunna tänka någon bra tanke. Vi moderater tror fak-
tiskt att man kan det och att det kan vara värt att sätta sig in i vad man tycker
och gör även i andra länder.
Jag talade heller inte om kvaliteten på maten - den diskussionen har jag
aldrig tagit upp. Jag talade om EG-priserna, eftersom jag trodde att de flesta
här i kammaren kände till att restaurangerna häromdagen serverade mat till
EG-priser, vilket naturligtvis gav gemene man en uppfattning om kostna-
derna för maten inom EG.
Jag vill åter kort bara konstatera att information i alla andra sammanhang
brukar, i varje fall ofta, leda till en mer nyanserad och många gånger även
till en mer positiv syn. Vid en statsvetenskaplig institution, jag tror det var i
Uppsala, har det konstaterats att information - all möjlig information - om
förhållandena i EG har lett till att kvinnor blivit mer positiva i sin syn på EG.
Det är ett faktum, resultatet av en utredning.
Anf. 102 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp) replik:
Herr talman! Ja, Gudrun Schyman, det finns en stor skillnad mellan v och
fp i synen på EG generellt. Jag började mitt anförande med att betona att vi
tror att det finns väldigt många fördelar. Jag tog upp ett problem som finns -
det är vi oroade över i båda partierna - men vi tror att problem går att lösa
bara man lyfter fram dem. Det som jag framför allt är oroad över är att rege-
ringspartiet ännu inte har tagit i med kraft när det gäller det problemet. Det
tror jag att det går att få socialdemokraterna att göra, om vi tillräckligt inten-
sivt ligger efter dem med biåslampan. Problemet med monopolet går säkert
alldeles utmärkt att lösa om man kan ta itu med vodkaexporten. Så är det
också med de andra punkter som jag tog upp: Tar vi itu med problemen går
det också att finna lösningar.
Anf. 103 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Charlotte Cederschiöld talade om att det var EG-priser på
restaurangerna. Visst - jag är medveten om det jippo som ägde rum härom-
dagen. Jag stötte på en kommentar som jag tyckte var ganska träffande. Det
var några som då hade varit ute på någon restaurang - eller kanske på flera,
eftersom det var så billigt - och som efteråt sade: Ja ja, jag tror inte att det
blir så billigt, för jag både åt och drack dubbelt så mycket som jag brukar
göra. - Det är kanske den effekt det skulle få helt enkelt.
Vi är inte världsbäst, säger Charlotte Cederschiöld. Jag tycker inte heller
att Sverige är världsbäst på allting, men jag har i min hand en skrift, som är
framtagen av Svenska metallindustriarbetareförbundet, om Sverige, EG och
den sociala tryggheten - en alldeles utmärkt skapelse, som faktiskt innehål-
ler fakta och inte är en partsinlaga. Man gör där en genomgång av de flesta
sociala förmåner. Man går land för land igenom sjukpenningen och arbetska-
deförsäkringen, och man tittar på föräldrapenningen, barnbidragen, ålders-
pensionen och arbetslöshetsersättningen. Skriften är mycket pedagogisk och
bra upplagd.
Sammantaget visar det sig att Sverige ligger i särklass i topp. När det gäller
sjukpenningen är Sverige etta, när det gäller arbetskadeförsäkringen är Sve-
rige tvåa, när det gäller föräldrapenningen är Sverige etta, när det gäller
barnbidrag ligger Sverige på fjärde plats, när det gäller pensionsförsäkringar
är Sverige etta och när det gäller arbetslöshetsförsäkringar är Sverige tvåa -
vi ligger kort sagt i täten.
Här har man också vägt in det faktum att de här förmånerna tillkommer
alla, vilket en stor del av de förmåner som finns i EG-länderna inte gör; de
är kopplade till en anställning, dessutom till en heltidsanställning. Står man
utanför arbetsmarknaden - det är ju arbetskraftens fria rörlighet som EG
handlar om och inte om människor i största allmänhet - står man också utan-
för en mängd av de sociala tryggheter som för oss är en självklarhet.
För oss kvinnor betyder det väldigt mycket, eftersom det ofta är vi som
står utanför arbetsmarknaden, eftersom det är vi som har deltidsarbetena,
eftersom det är vi som är beroende av att just det sociala trygghetssystemet
finns, för att vi skall kunna få leva det hela liv som för de flesta i dag är en
självklarhet och kunna kombinera föräldraskap med yrkesliv och gärna
också vara aktiva i den samhällspolitiska debatten.
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
115
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
Anf. 104 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! Jag instämmer helt med Gudrun Schyman i att vi både skall
vara yrkesaktiva och delta i den samhällspolitiska debatten. Jag vill tillägga
att vi också skall ha möjlighet att ta hand om våra barn och ge dem den tid
som vi tycker att de behöver.
Det var ju roligt att de personer som Gudrun Schyman nämnde och som
var på restaurang fick äta dubbelt så mycket en gång i alla fall. Det är faktiskt
känt att svenskarna äter betydligt sämre än invånarna i EG.
Tyvärr kan vi inte i ett sådant här replikskifte gå igenom hela försäkrings-
systemet - tiden tillåter inte det. Men om man bara tittar på stödet till barn-
familjerna i procent av disponibel inkomst finner man att det i Belgien är
22,9 % och i Holland 18,9 %, medan Sverige landar på 13,9 %. Det är alltså
relativt dåligt på det området. Det är barnbidraget som trasslar till det.
Jag vill ändå anföra ett citat om synen på socialförsäkringssystemen i Sve-
rige. Det är av den socialdemokratiske kämpen Rolf Edberg, som i Metallar-
betaren skriver: Sverige är bra på välfärd men inte enastående. Våra pensio-
ner, sjukpenningar och barnbidrag ligger under genomsnittet i EG.
Anf. 105 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Vi kan naturligtvis inte hålla på och slå varandra i huvudet
med siffrorna i olika broschyrer, Charlotte Cederschiöld. Jag överlämnar
gärna den skrift jag talade om. Den är mycket tänkvärd, eftersom man där
väger in också andra aspekter på bidrag och försäkringar, nämligen hur
många som kan få förmånerna, hur länge de varar och hur man skall kvalifi-
cera sig för att få dem. Väger man in allt detta i stället för att bara strikt
jämföra siffrorna rakt av blir resultatet det som jag talat om.
Jag håller med om att det kanske var roligt för de personer som fick äta
dubbelt så mycket. Värre är det då med dem som kommer att dricka dubbelt
så mycket. Jag kommer att tänka på ett annat citat - jag minns nu inte vem
som gjort det uttalandet - som lyder: Vi får ju spriten till halva priset, vi får
skrumplevern gratis, men vi får själva betala sjukvården för den. Det är
också en verklighet som kanske ligger bakom hörnet i EG-anpassningens ti-
der.
Vad tror Charlotte Cederschiöld kommer att hända när vi får den press
inom sjukvården som vi vet kommer att uppstå? Det är vetenskapligt bevisat
att en 50-procentig sänkning av alkoholpriserna ger en 50-procentig ökning
av konsumtionen. Det finns siffror på vad det innebär i akuta alkoholskador
och i kroniska alkoholskador, och det finns siffror på vad det betyder för
belastningen på sjukvården, en sjukvård som redan i dag är i kris; man bör-
jar tala om prioriteringar: Är det verkligen så att den som dricker skall få sin
sjukvård på samma sätt som den som inte dricker? - Sådana diskussioner
kommer vi att komma in i.
Detta är en mycket stor och omfattande fråga, men jag tror att de diskus-
sionerna kommer att följa på det faktum att vi får 40 miljarder i minskade
skatteintäkter. Jag kommer att med fladdrande öron lyssna när regeringspar-
tiets representant skall tala om vad som kommer att hända i Sverige när de
skattemiljarderna försvinner.
116
Talmannen anmälde att Charlotte Cederschiöld anhållit att till protokollet
få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 106 ANITA STENBERG (mp):
Herr talman! I Sverige är den sociala välfärden beroende av om man bor
i Sverige. I andra länder är den sociala välfärden beroende av om man är
anställd. Där är det anställningsförhållandet som utgör försäkringsgrund.
Möjligheterna att få ett arbete över huvud taget, lönen och de sociala för-
månerna är naturligtvis förknippade med varandra. Men för den som ställs
-utanför arbetsmarknaden blir det stor skillnad mellan att vara med i EG och
att stå utanför. Att vara med i EG är positivt eller kanske likartat med nuva-
rande sociala förmåner för två tredjedelar av invånarna i EG, men det inne-
bär en klar försämring för en tredjedel. Det gäller just den tredjedel som
redan utgör den svaga gruppen i samhället. Därför vill miljöpartiet inte att
Sverige går med i EG.
Sverige är det enda land där arbetsgivaren betalar samtliga sociala avgif-
ter. I andra länder delas kostnaden mellan arbetsgivaren och den anställde.
Den anställde får komplettera med privata försäkringar för att få sitt försäk-
ringsskydd ordnat. Företagen kan konkurrera om arbetskraften med bättre
försäkrings- och pensionsförmåner, men då blir det naturligtvis frivilligt och
en förhandlingssituation.
Danska LO har tittat på löneomkostnaderna. Man har utgått från 1987 års
siffror och satt löneomkostnaderna i Västtyskland till 100 och sedan jämfört
med några länder världen över. Här är några siffror: Schweiz i topp med
100,1. Portugal i botten med 16,3. Sverige ligger på 84,5. Det finns många
siffror, men jag hinner inte ta några fler.
EGs idé är ju fri rörlighet inom EGs tolv medlemsländer och helst också
inom de sex EFTA-länderna för varor, tjänster, personer och kapital.
Innebär detta nu att t.ex. en fransk entreprenör kan bygga den för oss i
miljöpartiet så förhatliga Öresundsbron med portugisisk arbetskraft?
Räcker det om han håller sig till minimibestämmelserna vad gäller den so-
ciala dimensionen? Löneomkostnaderna ligger ju som sagt på 16,3 % för
portugisisk arbetskraft gentemot den danska som ligger på 83,3 % eller den
svenska på 84,5 %.
Danska LO har sagt att Danmark måste ha rätt att kräva att utländsk verk-
samhet i Danmark skall hålla danska överenskommelser. Men den franske
ordföranden i EG, Jacques Delors, har i ett förslag till kompromiss om den
sociala dimensionen sagt att danska LO inte kommer få sin vilja igenom. Om
detta kommer det att bli strid på kniven under 90-talet inom EG.
Detta är ett resonemang som hotar den svenska välfärden. Inte vill vi väl
att företagen ute i Europa skall komma hit och med hjälp av billig arbetskraft
konkurrera ut den svenska arbetskraften på vår egen hemmaplan? Vill soci-
aldemokraterna det? Detta resonemang åren av anledningarna till att miljö-
partiet inte vill att Sverige går med i EG.
En annan anledning är att när skatterna sjunker och tullhindren försvinner
kommer priserna på tobak och alkohol att sjunka. Eftersom tobak och alko-
hol förorsakar mycket stora utgifter inom både den sociala sektorn och sjuk-
vårdssektorn - det rör sig om miljarder - måste vi för att hålla nere sjuk-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
117
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
vårdskostnaderna minska det drogmissbruket. I den tvingande situationen
är tullar och skatter ett instrument att få efterfrågan på drogerna att sjunka.
Dessutom behöver vi tullkontroll för att i möjligaste mån hindra narkotika-
smuggling. Vi får annars en ökande ström av billigare alkohol och tobak in i
landet. Här har vi ingen hjälp att vänta från EG-anhängarna. Vinsten från
försäljningen är tydligen viktigare än människors hälsa och sociala välbefin-
nande. Det tycker jag är skrämmande.
I en expertrapport till EG-kommmissionen, The Environmental Dimen-
sion, vilken som namnet anger handlar om miljöfrågorna, sägs det att last-
bilstrafiken över gränserna förväntas öka med mellan 30 och 50 % på grund
av den inre marknaden. Det kommer att innebära att fler bilar, mer avgaser
och fler sjuka är det pris vi får betala för att få en allt snabbare tillväxt i sam-
hället. Då kan vi alla genom utökade transporter skaffa oss fler prylar och
mer sopor, som det sedan krävs fler transporter för att bli av med, ibland
t.o.m. till andra länder. Så går t.ex. kvicksilverhaltigt avfall till Spanien.
Vinsten med att tillhöra EG är en vinst för de stora kapitalägarna i
Europa, för de multinationella jättarna och för storföretagen. Förlusten
kommer att drabba de svaga i samhället och försämra deras ställning, dvs.
de som redan i dag har svårt att komma ut på arbetsmarknaden, t.ex. de
handikappade.
Därför skall Sverige inte gå med i EG. Därför skall Sverige verka för ett
enat Europa, och det gäller hela Europa, inte bara den utvalda rika delen av
vår världsdel. Därför skall Sverige sluta medverka till utsugning av u-län-
derna, sluta medverka till att dumpa vårt avfall i andra länder och sluta med-
verka till att tära på de av jordens resurser som inte kan ersättas.
Sverige skulle kunna vara ett föregångsland. Det har vi råd med.
Vill socialdemokraterna medverka till att den sociala dimensionen blir
med god insyn och utan hemlighetsmakeri diskuterad här i riksdagen?
Anf. 107 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Vad kommer ett EG-medlemskap att innebära för Gittan
som har kronisk ryggvärk och går på omskolning? Den frågan ställdes nyli-
gen i tidningen Morgonbris med utgångspunkt i en forskarrapport om kvin-
nor och EG. Den frågan skulle jag också vilja ställa till dem som här i kam-
maren förespråkar en snabb EG-anslutning.
Det finns mycket skrivet om den europeiska gemenskapen. Men precis
som Gunilla André påpekade tidigare saknas det ett kvinnoperspektiv i de-
batten.
Vad innebär gemenskapen för kvinnor i Europa? Ja, bland de 18 miljoner
arbetslösa är majoriteten kvinnor och ungdomar.
Vad kommer den ökade rörligheten, som ofta beskrivs som den stora EG-
vinsten, att innebära för kvinnorna? Ja, förmodligen att männen tvingas
flytta dit där jobben finns och att kvinnorna följer med eller blir kvar
hemma. Vi känner igen situationen från 1950- och 1960-talens Sverige.
Fritt flytande kapital - är det något som berör kvinnor? Knappast, efter-
som kvinnor sällan har kapital.
Vad betyder EGs lockande och förföriska toner om sänkta skatter för
118
kvinnorna i Europa? Naturligtvis hot mot den offentliga service som byggs
upp av skatterna - barnomsorg, utbildning och vård.
Claude Cheysson, som har suttit många år i EG-kommissionen, ser EGs
inre marknad som en katastrof för socialt svaga, de som inte gynnas av den
ekonomiska tillväxten. Hon säger att det troliga är att fattigdomens femini-
sering kommer att öka. Det betyder att bland de fattiga kommer en allt
större andel att utgöras av kvinnor - samtidigt som hela gruppen fattiga blir
större. I dag lever 44 miljoner människor, 14 % av EGs befolkning, under
EGs fattigdomsgräns, och över hälften av dem, 22 miljoner, är äldre kvinnor
och ensamma mödrar.
Man måste fråga sig om kvinnor och män har samma möjligheter att ut-
nyttja medlemskapets fördelar. Man måste fråga sig hur det går för svaga
grupper som arbetslösa, hemarbetande, gamla och sjuka i gemenskapens
Europa.
De här frågorna har ett antal norska forskare ställt, och de pekar framför
allt på att merparten av det arbete som kvinnorna i EG utför ryms inom be-
greppet atypiskt arbete. Det som utmärker den sortens arbete är att arbets-
tagarna saknar anställningsskydd och rättigheter i samband med graviditet,
förlossning eller sjukdom. De här arbetena bygger på arbetskontrakt som är
begränsade till tid - en form av projektanställning. I de jobben är kvinnorna
naturligtvis efterfrågade som arbetskraft - det är en synnerligen billig lösning
för arbetsgivaren.
Men allra svårast är det för de kvinnor som tar legoarbete i hemmet. Det
är kvinnor med småbarn, och det är invandrarkvinnor. I England faller den
formen av arbeten under begreppet fri företagsamhet och befriar arbetsgiva-
ren från både socialt och ekonomiskt ansvar.
I England har de som arbetar mindre än 12 timmar i veckan inget anställ-
ningsskydd. Det kan ta upp till fem år innan deltidsanställda uppnår anställ-
ningsskydd. System som ”hire and fire” och leasinganställningar förekom-
mer ganska ymnigt. Men det är ju allmänt känt att Storbritanniens sociala
skyddsnät inte är särskilt omfattande. Hur är då förhållandena i Tyskland -
jag refererar nu till det som varit Västtyskland? Förvärvsfrekvensen ligger
på ca 50%.
Det betyder att varannan kvinna har ett arbete. Det är en låg siffra, och
det beror på brister i familjepolitik och jämställdhet men också på en ”Be-
schäftigungsförderungsgesetz”, som den kallas, en lag som är ett hån mot
ungdomar och kvinnor. Det är en lag som är avsedd att skaffa fram nya arbe-
ten. Men det är arbeten - arbetsgivaren har en generell rätt att träffa avtal
om sådana - som bara gäller 18 månader och utan något som helst socialt
skydd. Man kan sedan avskedas utan saklig grund. Det är klart att regering
och arbetsgivare menar att den här lagen skapar nya jobb, men om man sy-
nar detta närmare finner man att det är heltidsarbeten som har blivit deltids-
arbeten. Det är många normala arbetsavtal som har blivit socialt oskyddad
flexibilitet. Då frågar man sig hur kvinnor kan ställa upp på det här. Men i ett
land med en arbetslöshet som ligger mellan 8 och 10 % finns det inte många
alternativ.
Ja, vad kan ett närmande mellan EFTA-länderna och EG få för konse-
kvenser för kvinnorna? Målet och ambitionen måste självfallet vara att för-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
119
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
120
bättra arbetsmarknads-, social- och familjepolitiken - inte att avreglera ä la
Thatcher. Och målet måste vara att EFTA-länderna inte accepterar kompro-
misser i dessa avseenden.
I detta sammanhang vill jag gärna framhålla att EG-byråkratin har arbetat
hårt med jämställdhetsfrågorna. Man har antagit en jämställdhetslag som
går längre än den svenska. Men verkligheten ser annorlunda ut än i de pap-
per som producerats i Bryssel. Jag efterlyser större trovärdighet när det gäl-
ler efterlevandet av lagen.
Min tid är ute. Jag vill bara avsluta med att poängtera vad som har sagts
av flera talare här, nämligen att information och kunskap är viktig för kvin-
nor och att kvinnor verkligen måste sätta sig in i EG-debatten och EG-frå-
gorna. Det berör oss alla vare sig det blir medlemskap eller icke.
Anf. 108 GUNILLA ANDRÉ (c) replik:
Herr talman! Jag tyckte att Kristina Svensson höll ett mycket bra anför-
ande. Jag konstaterar att vi har ett stort mått av samsyn när det gäller kvin-
norna och EG. Ur kvinnoperspektiv finns det många negativa effekter som
vi kan se framför oss. Jag håller med om att vi verkligen behöver få fram
dessa synpunkter och föra en diskussion. Då är det, som jag framförde i mitt
anförande, förvånande att de socialdemokratiska kvinnorna var så tysta på
kongressen. Fanns det ingenting som man kunde lyfta fram där? Vad vi be-
höver är ju en motdebatt mot förhärligandet av EG ur alla aspekter.
Jag hade tre teorier om varför det var så tyst på den socialdemokratiska
kongressen. Det beror på ointresse, på att LO bestämmer eller på att alla
socialdemokratiska kvinnor vet allt om EG. Av Kristina Svenssons inlägg
har jag förstått att det inte är ointresse, och måhända är det inte heller så att
alla socialdemokratiska kvinnor vet allt om EG. Då återstår den tredje teo-
rin, att det är LO som bestämmer, och min fråga till Kristina Svensson är då:
Är det på det sättet att LO också i den här frågan skall bestämma över de
socialdemokratiska kvinnorna?
Anf. 109 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! Jag tycker att Kristina Svensson hade ett bra engagemang,
men hon glömde det som är så viktigt, nämligen tillväxten. Vi måste kunna
betala för ett socialförsäkringssystem för att de skall bli bra för Gittan. Vi
kan inte betala det med arbetslöshet. Vi måste betala det med inkomster
som kommer ur arbete och med skatter. De skatter - och försäkringssystem
också för all del - som Kristina Svensson är så mån om förutsätter att vi får
inkomster och tillväxt. Då vill jag svara med en motfråga: Vilka har drabbats
när socialdemokraterna inte har haft råd att uppfylla sina löften, mål och
målsättningar när det gäller föräldraförsäkring, daghem och sextimmarsdag?
Vilka är det som har drabbats av detta? Är det i första hand män eller kvin-
nor?
Anf. 110 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Jag lyssnade med mycket stort intresse på Kristina Svenssons
inlägg. Som jag sade skulle jag lyssna mycket noga för att höra hur ni skulle
få ihop det. Och när jag lyssnade tänkte jag: Just det, precis så här är det.
Det vet ju jag också. Så där eländigt är det faktiskt. Kvinnans ställning i EG-
länderna är betydligt svagare än i Sverige och i de nordiska länderna på alla
upptänkliga områden, precis som Kristina Svensson räknade upp.
Jag satt här i bänken och funderade på hur hon skulle få till det på slutet
för att försvara regeringens politik, som redan i dag går ut på en kraftig har-
monisering till EG och EGs skatteregler, en regeringspolitik som dessutom
utlovar ett möjligt medlemskap så småningom. Haken i regeringens undran
i dag över medlemskap eller inte ligger ju inte på det skattepolitiska planet,
det kvinnopolitiska eller det socialpolitiska planet, utan det handlar om neu-
tralitetspolitiken och säkerhetspolitiken. Inte ett ord om vad skattepolitiken
kommer att innebära för kvinnorna. Inte ett ord om alla de frågor som Kri-
stina Svensson här tog upp och den kritik som jag, precis som Gunilla André,
förmodar finns inom den socialdemokratiska kvinnoorganisationen. Eller är
kanske Kristina Svensson helt ensam i den här uppfattningen? Jag hoppas
att det inte är så.
Vi kanske helt enkelt skall göra en gemensam kvinnofront i EG-frågan
och gå ut och kräva ordentlig saklig information. Vi kanske skall ställa ansva-
riga ministrar till svars och fråga varifrån vi skall ta de pengar som i dag går
till finansiering av vår generella välfärdspolitik och vår familjepolitik, det
.som vi kvinnor behöver som stöd för att kunna leva ett bra liv. Var har ni
tänkt ta dessa pengar? Jag ställer den frågan igen, eftersom jag antar att Kri-
stina Svensson sitter här som representant för regeringspartiet. Om det inte
är så eller om det är så att Kristina Svensson inte är överens med partiet, så
säg det.
Till Charlotte Cederschiöld skulle jag vilja säga: Vad skall vi göra när vi
inte får in dessa skattepengar? Vad skall vi göra om vi, som moderaterna vill,
går med, finansierar skattepolitiken och sänker skattetrycket? Det är klart
att vi inte har några pengar då. Jag antar att det är någon form av privata
lösningar som Charlotte Cederschiöld tänker sig, checkar eller vad det nu
kan vara för någonting, eller också är det den husmoriserade välfärden som
man talar om i EG, hem till spisen, ha en man som tjänar så mycket pengar
att han kan försörja en eller vara en mamma som är hemma. Det är ju det
som är jämlikhetens EG. Ojämlikhet brukar vi kalla det för.
Anf. 111 ANITA STENBERG (mp) replik:
Herr talman! Det är så mycket som inte ingår i harmoniseringen med EG,
speciellt inom den sociala dimensionen. Jag frågar igen - jag tror att Kristina
Svensson vill svara, men jag vet inte om hon kan det - om socialdemokra-
terna vill medverka till att den sociala dimensionen blir med god insyn och
utan hemlighetsmakeri diskuterad här i riksdagen.
Det kommer att talas mycket om den sociala dimensionen i EG-debatten
framöver. Det spår den danska medlemmen i EG-parlamentet Jens Peder
Bonde i sin bok Det nya Europa. Danmark har tillhört EG i 18 år. Än så
länge har vi inte hört så mycket om den sociala dimensionen i Sverige. Den
västeuropeiska fackföreningsrörelsen och de socialdemokratiska partierna i
EG har dock hotat att blockera alla kommande direktiv till den inre markna-
den om EG inte får en social dimension.
EG-kommissionen stöder också ett förslag till dokument som skall tillför-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
121
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
122
säkra löntagarna likartade rättigheter i alla EG-länder. Alla länder utom
Storbritannien har varit villiga att acceptera detta. Fru Thatcher och hennes
regering önskar inte skriva under. Det skulle ge de brittiska löntagarna
större rättigheter än de har för närvarande, och det anser fru Thatcher tydli-
gen inte att de skall ha.
Att den brittiska regeringen har den inställningen kan man gott förstå, när
man ser hur stor del av bruttonationalprodukten de olika EG-länderna läg-
ger ned på de offentliga utgifterna. Det gjorde de i alla fall 1988. De totala
offentliga utgifterna består av ett lands transfereringar, bidragen, och den
offentliga konsumtionen. Storbritannien använde 38,9 % av BNP, Danmark
59,8 % och Sverige 62 %. Jag tycker att dessa siffror säger mycket om den
sociala dimensionen.
Anf. 112 KRISTINA SVENSSON (s) replik:
Herr talman! Först vill jag svara på Anita Stenbergs fråga. Det är inte så
svårt att svara på den. Det är väl självklart att vi hävdar den sociala dimen-
sionen i de förhandlingar som just nu pågår kring EES-avtalet.
Jag tycker att ni skall sluta att tala om hemlighetsmakeri, eftersom det inte
förekommer något sådant i dessa frågor. Poängen i mitt anförande var att vi
från svensk sida inte kan kompromissa när det gäller socialpolitik och famil-
jepolitik. Jag är inte den första som säger detta. Det har sagts i denna kam-
mare av bl.a. Anita Gradin.
Nej, Charlotte Cederschiöld, jag glömmer inte tillväxten. Hur skulle jag
kunna glömma den? Den är basen för vår välfärd. Det är med hjälp av den
vi bygger vår välfärd. För mig och de socialdemokratiska kvinnorna utgörs
välfärden av det som vi bygger upp tillsammans med våra skatter, den gene-
rella välfärdspolitiken, vår utbildning, hälsovård, barnomsorg osv.
Självfallet måste vi ha ett så nära förhållande som möjligt till Europa. Vi
kan inte leva isolerade här uppe. Så många har sagt det tidigare, att jag
egentligen inte behöver påpeka det. Vi närmar oss Europa för att nå en till-
växt som vi är i starkt behov av. Därigenom kan vi få förutsättningar för vår
fortsatta välfärd. Jag tycker att jag har en realistisk syn på detta.
Gudrun Schyman frågade varför kvinnornas ställning är svagare i Europa.
Det är lätt att svara även på den frågan. Kvinnans ställning är svag i Europa
på grund av att man har en svagare sociallagstiftning och familjelagstiftning.
Det är faktiskt på dessa två områden som vi kvinnor här i Sverige har fått
förutsättningar att kombinera förvärvsarbete med familjeliv och ett sam-
hällsengagemang. Det menar jag är de två viktigaste orsakerna till att vi i
Sverige har så hög förvärvsfrekvens för kvinnor.
Anf. 113 GUNILLA ANDRÉ (c) replik:
Herr talman! Kristina Svensson tog i sitt förra inlägg upp frågan om EGs
jämställdhetslag. Den skiljer sig på två punkter från den svenska, men det
sker nu en överarbetning av den svenska. Jag hoppas att man från regering-
ens sida ändrar dessa båda punkter så att lagarna blir lika. I övrigt är det
samma bestämmelser.
Det är trots allt verkligheten, som Kristina Svensson sade, som gäller. Det
håller jag med om. När det gäller möjligheterna att förändra samhället och
kvinnans situation utifrån lagstiftning tror jag att verkligheten ser något
bättre ut i Sverige än i EG-länderna.
Sedan är det fråga om hur vi skall kunna finanseria det sociala trygghets-
system som vi är överens om. Vi vet att vi kommer att få ett inkomstbortfall
i och med en EG-anslutning. Statliga pengar försvinner. Som jag nämnde i
mitt inledningsanförande har 40 miljarder försvunnit i Danmark på detta
sätt. Frågan är hur vi skall kunna få in pengar. Är det de svaga eller de starka
som skall betala?
Slutligen har jag, liksom tydligen även vänsterpartiet, motionerat om en
arbetsgrupp. Vi har drivit den här frågan ganska länge från centerkvinnornas
sida. Det vore bra om Kristina Svensson kom med någon synpunkt på om
det är lämpligt att bilda en sådan arbetsgrupp där vi verkligen skulle kunna
studera vad en harmonisering eller anslutning till EG skulle betyda för de
svenska kvinnorna. Jag tror att många efterlyser detta i dag. Okunnigheten
om vad det kommer att innebära är stor.
Anf. 114 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Jag är medveten om Kristina Svenssons, socialdemokrater-
nas och framför allt de socialdemokratiska kvinnornas ambition att målsätt-
.ningen måste vara att vi inte skall få någon försämring. Jag förstår det. Reali-
teten är dock att det medför försämringar. Realiteten är att vi får minskade
skatteintäkter på 30-40 miljarder kronor. Realiteten är att vi måste finan-
siera den generella välfärdspolitiken, den familjepolitik och den socialpolitik
som vi har i dag, som är ett stöd för oss kvinnor, på något annat sätt. Jag
ställer mig frågan hur detta skall gå till.
Den frågan är relevant att ställa redan i dag mot bakgrund av den harmo-
nisering som Sverige har gjort till EG, bl.a. vad gäller skattepolitiken. Vi vet
att även om vi inte beslutar om medlemskap kommer vi inte att kunna ha en
högre momssats än vad EG-länderna har när gränsen går vid Danmark och
samtidigt ha fri rörlighet av varor och tjänster, som vi kommer att skaffa oss
i och med ett EES-avtal om det går så som regeringspartiet och andra partier
vill. Som en följd av verkningarna av marknadskrafterna kommer vi att
tvingas harmonisera våra punktskatter. Häri ligger minskningen på 40 mil-
jarder.
Det måste vara relevant att fråga vad vi skall göra åt detta, eftersom vi
frånhänder oss möjligheten att finansiera via skattepolitiken på det sätt som
vi gjort hittills. Vid ett medlemskap frånhänder vi oss den möjligheten totalt.
Redan i dag med den harmonisering som vi är inne i och som kanske kommer
att fullbordas med EES-avtalet befinner vi oss i den situationen. Vad har
man för beredskap i regeringskansliet eller inom det regerande partiet för
att möta detta faktum?
Jag skulle önska, liksom Gunilla André, att kvinnorna i de olika partierna
kunde göra gemensam sak - i alla fall vi som har vad jag skulle vilja kalla
en realistisk syn på hur förhållandena är inom EG för kvinnorna och vad
konsekvenserna kan bli. Jag skulle vilja föreslå att vi inte bara gör det här i
kammaren när de aktuella motionerna kommer upp, utan att vi också gör
det utanför det här huset. Det är än viktigare att vi kvinnor går ut i en infor-
mations- och upplysningskampanj om EGs konsekvenser för oss kvinnor.
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
123
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Sociala frågor
m.m.
124
Det börjar så smått komma nu. En del fackföreningar som har många kvin-
nor i den offentliga sektorn tar upp det. Men det är en fråga som har lyst
med sin frånvaro i debatten mycket, mycket länge. Jag tycker att det vore
utmärkt om t.ex. vi kvinnor här i riksdagen, som representerar olika poli-
tiska partier, förde ut den typ av saklig information som vi har gett uttryck
för i dag.
Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kam-
marens förhandlingar.
Anf. 115 ANITA STENBERG (mp) replik:
Herr talman! Jo, Kristina Svensson, det förekommer ett hemlighetsma-
keri. Det gäller bl.a. EES och probleminventeringen från den 8 maj 1990.
Detta material är hemligstämplat. Det har Per Gahrton talat om många
gånger här i riksdagen, senast i dag. Många frågor i detta sammanhang gäller
just den sociala dimensionen, t.ex. socialförsäkringar, leksaker, m.m. Det
gäller bl.a. kvinnor, t.ex. deras pensioner, och vi vet att det kommer att bli
försämringar. Men vi vet inte riktigt, eftersom man inte får tala om det.
Jag tog upp detta vid socialutskottets EG-utfrågning i går, men jag fick
inga ordentliga svar där heller. Vad kan man kalla detta annat än hemlighets-
makeri?
Anf. 116 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! Jag kan konstatera att Kristina Svensson inte hade något
svar på min fråga, nämligen vem som drabbas värst av socialdemokraternas
svikna politiska löften. Svaret är att kvinnor i vårt land redan i dag drabbas
av Sveriges dåliga ekonomi. Det är viktigt att inse att ekonomisk politik och
socialförsäkringspolitik hänger ihop. Det är sorgligt att konstatera att social-
demokraterna inte har insett det förr. Det är därför som vi nu kan åse dessa
socialdemokratiska misslyckanden och den för Sverige så sorgliga ekono-
miska utvecklingen.
Anf. 117 KRISTINA SVENSSON (s) replik:
Herr talman! Det gläder mig att Charlotte Cederschiöld ställer sig bakom
en förlängning av föräldraförsäkringen och en fullt utbyggd barnomsorg. Jag
hoppas att vi kan återkomma till det.
Gunilla André tog upp det faktum att verkligheten när det gäller jäm-
ställdheten ser bättre ut i Sverige än i övriga Europa. Det är alldeles uppen-
bart att det är på det sättet. Vad jag påpekade var att den jämställdhetslag
som finns inom EG går längre än vår egen. Jag sade även att det är ett papper
producerat i Bryssel som tyvärr ännu inte efterlevs av EG-länderna. Men vi
bör ställa förhoppningar inför framtiden.
Gunilla André och Gudrun Schyman frågade hur de pengar som försvin-
ner kompenseras. Själva poängen med allt detta är faktiskt att vi skall få en
ökad tillväxt. Det betyder en ökad BNP och en förbättrad ekonomi. Natur-
ligtvis skall det även fortsättningsvis satsas på en stark och gemensam sektor,
dvs. utbildning, vård och omsorg.
Det finns en sak som vi har gemensam i denna debatt, vilket jag tycker
är roligt, nämligen att vi alla har påtalat att det har saknats och saknas ett
kvinnoperspektiv när vi diskuterar Europafrågan. Det är verkligen hög tid
att anlägga ett sådant. Jag har försökt att få fram material till denna debatt.
Jag gick då till riksdagsbiblioteket, och via deras databaser letade man. Man
fick fram fem artiklar om kvinnor och EG. Jag måste i ärlighetens namn säga
att det var tunna artiklar. Det saknas alltså information och debatt i denna
fråga.
Jag vill gärna tala om att ett mycket intressant seminarium som heter
Kvinna i Europa kommer att äga rum i Rosenbad den 25 oktober. Det är
Anita Gradin och Margot Wallström som inbjuder till ett seminarium om
den västeuropeiska integrationen. Det är mycket på gång. De fackliga orga-
nisationerna tar äntligen upp frågan. Och vi gör det även från de politiska
kvinnoförbunden. Jag tycker att det är mycket viktigt att vi tillsammans ser
till att denna fråga genomlyses från alla sidor och ur alla vinklar.
Näringslivsfrågor m. m.
Anf. 118 LARS TOBISSON (m):
Herr talman! Arbetet inom EG med att till 1992 skapa en inre marknad
syftar till full rörelsefrihet över gränserna för varor, tjänster, kapital och per-
soner. På varuhandelns område innebär detta i princip inget nytt - även Sve-
rige har ju här ett frihandelsavtal. Vad tjänsterna beträffar uppstår kanske
vissa öppningar, inte minst på den finansiella sidan, men i många fall blir
marknaden ändå lokalt avgränsad.
Mer spännande ter sig då perspektiven för kapital och personer. Utveck-
lingen mot fria kapitalrörelser är i sig inte knuten till EG. Inom OECD arbe-
tar man sedan länge för att undanröja hinder på detta område. Stora företag
kan dessutom kringgå sådana hinder med hjälp av handelskrediter m.m. När
andra europeiska länder genomförde framgångsrika avregleringar under
1980-talet, var det naturligt för Sverige att följa efter, alldeles oavsett vårt
förhållande till EG.
Av de fyra företeelser som den fria marknaden skall omfatta är kapitalet
mest lättrörligt över gränserna. Det har Sverige fått erfara, när under senare
år dels direktinvesteringar i företag utomlands har skjutit i höjden, dels port-
föl jinvesteringar i aktier och fast egendom har vuxit till oanade proportioner.
Även om det delvis kan röra sig om en temporär stockanpassning, är säkert
huvudorsaken att kapitalet söker sig till gynnsammare villkor i andra länder.
Den tolkningen får stöd av att inflödet av främmande kapital till Sverige inte
alls har samma omfattning.
Grundläggande för lokaliseringen av sparande och företagande är den
skattemässiga behandlingen. Ett belysande exempel är aktieomsen och valp-
skatten, som snabbt drev i väg en stor del av handeln med svenska värdepap-
per till utländska börser.
Tidigare var tanken inom EG att man genom politiska beslut skulle har-
monisera skatteuttaget på åtminstone de områden där rörligheten över grän-
serna är stor. Det förekom avancerade planer på en definitiv källskatt på ka-
pitalinkomster. Men detta förslag har fått skrinläggas för gott. På samma sätt
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Näringslivsfrågor
m.m.
125
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Näringslivsfrågor
m.m.
126
går det förmodligen med idén om vissa ramar för uttag av mervärdeskatt. I
stället förefaller den brittiska ståndpunkten få råda, enligt vilken ett land
skall ha frihet att debitera lägre moms och därmed kanske kunna dra till sig
mer affärer.
På detta sätt kan harmoniseringen komma att drivas fram av marknads-
krafterna. Det blir en anpassning nedåt. Uppläggningen av den skatteom-
läggning som socialdemokraterna och folkpartiet nu står bakom framstår då
som sällsynt olycklig. Höjda skatter på sparande och företagande med uppe-
mot 40 miljarder måste ytterligare driva på utströmningen av placeringskapi-
tal. Redan en definitiv källskatt på kapitalinkomster på 30 % blir ett pro-
blem, när det inom EG inte gått att enas om ens 15 %. Än mer avvikande
är t.ex. 30 % i evig reavinstskatt på nominella kapitalvinster.
Men, invänder då någon, höjda kapital- och företagsskatter är ju till för
att finansiera sänkta skatter på arbetsinkomster, och därmed blir det väl
ändå lättare för det mänskliga kapitalet att stanna i Sverige? Ja, sänkta mar-
ginalskatter kommer säkert att stimulera arbetsutbudet. Men om det lönar
sig bättre att arbeta, blir det å andra sidan mycket dyrare att leva, när andra
skatter höjs lika mycket som inkomstskatten sänks. Jag har tidigare förut-
spått ett nytt livsmönster, där man bor enkelt, cyklar till jobbet med ett smör-
gåspaket i fickan och sedan tillbringar den generöst utmätta fritiden på var-
mare och framför allt billigare breddgrader, dit man förlägger större inköp
och kanske också så småningom sitt sparande.
Den ofrånkomliga slutsatsen blir att i ett alltmer gränslöst Europa måste
Sverige, i likhet med andra högskatteländer, sänka skatten inte bara på ar-
bete utan också totalt sett. Annars kommer först kapitalet och företagandet
att flytta dit där de finner sig mer uppskattade, dvs. mindre beskattade. Och
om sparandet och företagsamheten här hemma minskar, blir det ju heller
inte så mycket att göra för arbetskraften. Då är risken stor att särskilt de med
kvalificerad utbildning följer kapitalet ut i vida världen.
Herr talman! De krafter jag här beskrivit kommer att verka alldeles oav-
sett vårt lands förhållande till EG. Vi kan helt enkelt inte isolera oss från vår
nära omvärld. Ju förr vi anpassar villkoren för arbete, sparande och företa-
gande - ja, helt enkelt våra levnadsvillkor i stort - efter detta, desto bättre
är det. Det vore väl något att sträva efter att Sverige blir ett land, där inte
bara våra egna medborgare vill leva, bo och verka, utan där också andra
européer är intresserade av att satsa för framtiden!
Anf. 119 CARL FRICK (mp):
Herr talman! Vad är viktigast, rörligheten för människor eller kapital,
miljö eller kortsiktiga kapitalökningar, industriutbyggnad eller spekulation,
demokrati eller kapitalägarmakt?
Frågorna kan låta bisarra i frigörelsens tid, men sedan ett antal år tillbaka
frigörs kapitalet. Det får nu vandra fritt dit där det snabbast kan formeras.
De fria kapitalmarknaderna fordrar likformighet i skatter och bestämmel-
ser mellan de olika länder som är inblandade. Saknas den flyttar kapitalet
till uppkomna skatteparadis. Det blir en tävlan mellan länderna att ge kapi-
talet så goda förökningsmöjligheter som möjligt, precis som Lars Tobisson
sade.
Samtidigt som murarna för kapitalets rörlighet rivs ser vi nu hur det byggs
murar mot människor i Östeuropa. Beteckningen ”Festung Europa” på EG
verkar nu överträffa de värsta farhågorna.
Det är underligt att den ende som i partiledardebatten helhjärtat ställde
upp på Åsa Domeijs krav på fri rörlighet för människor i hela Europa var
Lars Werner. Alla andra tvekade eller svarade inte i denna viktiga fråga.
Kapitalägare är ofta osolidariska. De tar normalt bara hänsyn till sig själva
och de vinster som kapitalets placeringar skall ge upphov till. De fria kapital-
rörelserna leder till högre räntor och omfattande kortsiktiga spekulationer.
Det var den lärdom som finansutskottets ledamöter fick vid utskottets besök
i Australien sistlidna höst. Där hade man flera års erfarenheter. De bekräftas
av de svenska erfarenheterna. Mycket kapital har vandrat till de spekulativa
fastighetsmarknaderna inom EG.
Kapital är det samlade resultatet av många människors slit. Det kan starkt
ifrågasättas om det är rimligt att arbetsresultat skall vara spekulationsobjekt.
De fria kapitalrörelserna gör kapitalet än mer osolidariskt. Vi frånhänds
möjligheterna att använda arbetsresultaten för att göra miljörimliga och
långsiktiga investeringar. Höga räntor ”sabbar” miljöinvesteringar. Långsik-
tigt investerande kommer på undantag när man fokuserar på själva kapital-
spekulationen.
Varför anses det vara så viktigt med fria kapitalrörelser? Den bakomlig-
gande faktorn är övertygelsen att fria kapitalrörelser gynnar ekonomisk och
materiell tillväxt. Inom EG beräknar man tillväxten till mellan 4 och 7 % per
år, dvs. fördubblingstider på ner mot tio år. Man räknar på allvar med att
den materiella förbrukningen skall fördubblas på något mer än tio år. En
sådan utveckling ger omfattande miljöförstöring enligt en länge hemligstäm-
plad rapport, Task Force Report on the Environment. Vägtrafikökningen
blir mycket kraftig, och man har redan allvarliga problem med framkomlig-
het och utsläpp inom delar av EG.
Det är något grundläggande fel med tanken på de helt fria kapitalrörel-
serna. De föranleder rader av problem i de länder som tillåter rörligheten.
De inskränker den ekonomiska handelsfriheten hos de deltagande länderna.
Om valutorna låses inom EMS finns ingen praktisk politisk möjlighet för re-
geringar att klara konjunkturförändringar på annat sätt än genom att spela
med arbetslösheten. Det är en absurd politik enligt svenskt synsätt.
Regeringarna och medborgarna blir de stora kapitalägarnas gisslan. De
normala demokratiska processerna sätts ur spel när valda regeringar och
parlament inte har några ekonomiska instrument och frihetsgrader att arbeta
med. Det finns all anledning att se upp med de fria kapitalrörelserna och
deras påverkan på demokratin, livsvillkoren och miljön.
Den svenska avregleringen har varit ogenomtänkt, och den måste om-
prövas. Kapitalhanteringen i EG måste förr eller senare göras om av demo-
kratiska skäl, miljö- och solidaritetsskäl, och därmed faller en av hörnste-
narna i EG-politiken.
Människor, deras livsvillkor och miljö är långt viktigare än snabba kapital-
ökningar. Värnet om de demokratiska beslutsprocesserna är viktigare än ka-
pitalägarnas intressen och makt. Det är långsiktigt osunt med fria osolida-
riska kapitalrörelser samtidigt som man bromsar människors rörelsefrihet.
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Närings li vs frågor
m.m.
127
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Näringslivsfrågor
m.m.
128
Hur ställer sig nu egentligen de övriga partierna till människors fria rörlig-
het i hela Europa? Vad prioriterar ni: människor och deras livsvillkor, folk-
styret, miljön? Eller sätter ni kapitalförmerandet främst? Så svårt behöver
svaret knappast vara. Glöm inte det demokratiska underskottet inom EG!
Borde inte resultatet av våra gemensamma ansträngningar kunna användas
positivt för hela Europa och inte bli till spekulation i delar av Europa?
Anf. 120 BERTIL PERSSON (m):
Herr talman! Jag vill ta upp en specialfråga som inte är oväsentlig oavsett
EG-anslutning eller ej. 1900-talet var regionernas århundrade i Europa.
Med de fyra friheterna blir rörligheten en helt annan i stora delar av Europa.
Redan ser vi ekonomiskt och kulturellt starka regioner utan nationsgränser
växa fram. Oxford, Cambridge, London, Paris är den starkaste. Barcelona,
Rivieran, Milano, Bayern, Schweiz och likaså Benelux är andra starka regio-
ner.
Det är tre faktorer som skapar sådana regioner:
1) Bra universitet för forskning och utbildning.
2) Bra kommunikationer, speciellt flyg.
3) Bra levnadsbetingelser, bra skolor, bra bostäder, bra kulturliv och bra fri-
tidsmöjligheter.
De skapar tillsammans förutsättningar för lokalisering av högteknologi, av
produktkonkurrerande verksamheter, verksamheter som har framtiden sig -
datorer, bioteknik och kommunikationsteknologi. Stockholm-Arlanda-
Uppsala är den enda starka regionen i norra Europa. Vi behöver fler för att
återfå en tillfredsställande tillväxt i landet. Med Öresundsbron kan Skåne
och Sjaelland balansera svensk ekonomi. Här finns potential för Europas
femte k-region med 4,5 miljoner invånare, tre universitet och en ännu vikti-
gare flygplats.
Östersjön blir troligen på sikt inte bara formellt utan också reellt ett inter-
nationellt hav. Nordtyskland med universitet i Hamburg, Kiel, Lubeck,
Rostock, Straalsund och Greifswald och med Hamburgs hamn har en
mycket stor potential. Hamburg återfår genom återföreningen sitt uppland.
Hansaregionen kan därför åter bli stark på sikt. Polen och förhoppningsvis
de baltiska staterna kan accentuera detta.
Det är viktigt för oss att skapa möjligheter för Sydsverige att få del i denna
utveckling. Än är Nordtyskland intresserat av ett närmare utbyte. För att
detta skall bli möjligt fordras inte bara en Öresundsbro utan även en bro
över Femer Baelt och väsentligt bättre färjeförbindelser med de norra de-
larna av Tyskland och Polen. Sydsverige behöver tillstånd till en sådan ut-
veckling. Då kan man anknyta till den kontinentala utvecklingen, som ser
väldigt hoppingivande ut.
En sådan här utveckling skulle stärka hela landets ekonomi och skapa en
ekonomisk balans i Sverige. Vi skulle i Skåne få en motvikt till utvecklingen
i Mälardalen. Vad vi som politiker kan göra för att underlätta detta är att
skapa transportmöjligheter med hög regularitet och turtäthet och att skapa
bättre förutsättningar för universiteten i regionen att profilera sig hårdare
och internationaliseras.
Vi kan också skapa större frihet för den sydsvenska regionen. Ett gemen-
samt Skånelän och Skånelandsting skulle exempelvis skapa helt andra förut-
sättningar att bättre utnyttja de stora men spridda möjligheter som finns i
Skåne.
Världen förändras snabbt. Det kräver en förändringsberedskap om vi
skall kunna utnyttja de nya möjligheter som vår förändrade närmiljö erbju-
der.
Anf. 121 CARL FRICK (mp) replik:
Herr talman! Bertil Persson talade om en hoppfull utveckling, bl.a. om
förträffligheten med en Öresundsbro. Det ”hopp” man ger människorna är
att de skall dränkas i ökade mängder av avgaser. Den här bron har till spe-
ciellt syfte att öka trafikmängderna i södra Skåne, som redan är utomordent-
ligt drabbat av avgaser och försurning. Jordarna har mycket låga pH-värden.
Frågan är bara hur många år det kommer att dröja innan produktionsförmå-
gan börjar sjunka.
Vi vet också vilka enorma störningar som bron kommer att förorsaka i
vattnet i inloppen och utloppen till Östersjön, som faktiskt också är en del
av den region som Bertil Persson talade så varmt för.
Det känns utomordentligt hopplöst när Bertil Persson säger att detta är
inledningen till en hoppfull utveckling.
Om man talar om utveckling, måste man försöka analysera konsekven-
serna av de förslag man lägger fram och göra det i andra termer än tillväxt
och ökning av den materiella välfärden. Man måste se till den fysiska situa-
tionen för de människor som bor i området. Om man vill slå sönder de goda
livsbetingelserna i det här området, kan det naturligtvis vara riktigt att an-
vända ordet ”hoppfullt”.
Anf. 122 BERTIL PERSSON (m) replik:
Herr talman! Carl Frick säger att vi under senare tid fått en försämring av
livsbetingelserna i Skåne. Den ekonomiska utvecklingen har stagnerat på ett
oroväckande sätt. Min uppfattning är alldeles bestämt att man skall bygga
broar mellan folk. Jag tror att vi kan konstatera att den minskade genom-
strömning som bron leder till rör sig om 0,5 %, vilket mycket enkelt kan
kompenseras med muddring. Utsläppen på bron kommer dessutom att bli
mindre än utsläppen från den nuvarande färjetrafiken. Utsläppen på bron
blir med katalytiskt avgasrenade bilar hälften av vad färjorna i dag släpper
ut.
Även om bron medför en väsentlig miljöförbättring i vår region kommer
den i huvudsak inte till för att förbättra miljön, utan den kommer till för att
man skall skapa möjligheter att utnyttja förutsättningarna för den tillväxt
som är så väsentlig. Vi måste ha tillväxt dels för att öka välfärden och göra
bättre miljösatsningar, dels för att få fram den kreativitet i regionen som
uppstår när människor möts.
Anf. 123 CARL FRICK (mp) replik:
Herr talman! Man kan bygga broar mellan människor på ett betydligt
bättre sätt än genom att bygga en bro mellan Danmark och Sverige, mellan
Malmö och Köpenhamn.
9 Riksdagens protokoll 1990191:6
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Närings li vs frågor
m.m.
129
|
Prot. 1990/91:6 10 oktober 1990 |
Bertil Persson säger att utsläppen på bron skulle bli mindre än utsläppen |
utan det är vad som händer i de områden där människor bor och verkar och
|
Allmänpolitisk - Europafrågor |
där vår mat odlas. Många rapporter visar att utsläppen blir väsentligt större |
|
Näringslivsfrågor m.m. |
Att kreativiteten hos människor skulle öka på grund av att de blir sjuka Anf. 124 BERTIL PERSSON (m) replik: Herr talman! Låt mig konstatera att en undersökning som gjorts bland Jag bor i den här regionen, och jag känner den väl. Jag vill alldeles bestämt Det finns runt Öresund potentialer som vi faktiskt inte har anledning att Andre vice talmannen anmälde att Carl Frick anhållit att till protokollet Anf. 125 KRISTER SKÅNBERG (mp): Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag hoppas att brolösningen Miljöpartiet vill att vi i Sverige skall öka samarbetet och umgänget med Den anpassning till den västeuropeiska gemenskapen och dess blivande I miljöpartiet frågar vi oss varför regeringen har så bråttom att de som En av de frågor som vi i miljöpartiet ställer oss är vilka grupper som kom- |
|
130 |
mer att vinna och vilka som kommer att förlora om Sverige anpassar sig till |
EGs regler. Jag vill bidra till den debatten genom att belysa småföretagens
situation. Jag skall då koncentrera mig på två grupper småföretag-underle-
verantörer och sådana företag som levererar till kommuner, landsting och
staten, dvs. till de köpare som svarar för vad man kallar offentlig upphand-
ling.
De företag som köper från underleverantörer håller sedan några år till-
baka på att ändra sina köpvanor och regler. Kort uttryckt kan man säga att
de köper mer från färre underleverantörer och begär mer av dessa underle-
verantörer, som man brukar kalla för primärleverantörer. Man ökar sin an-
del utländska leverantörer, dvs. man köper mer och mer från utländska pri-
märleverantörer, trots att man minskar det totala antalet underleverantörer.
Det betyder att man minskar sin andel köp på den svenska marknaden, sin
andel köp från svenska primärleverantörer.
Primärleverantörer köper i sin tur från andra underleverantörer. Det
byggs alltså upp en underleverantörskedja. Primärleverantörerna köper nor-
malt från underleverantörer som verkar i deras egen region eller i deras eget
land. När svenska företag väljer att köpa alltmer från utländska underleve-
rantörer betyder det att hela underleverantörskedjan drabbas. Hela den
kedja som går genom en primärleverantör hamnar då i ett annat land.
Liknande effekter uppstår när svenska köparföretag flyttar sin tillverkning
utomlands. Särskilt kännbart är detta för underleverantörer till personbilsin-
dustrin. Som personbilstillverkare är Volvo och Saab internationellt sett små
företag. Genom att tillverka flotta, lyxiga bilar för köpare med goda ekono-
miska möjligheter har Volvo och Saab länge klarat sig bra på en ökande
marknad, trots att det har funnits en stor överkapacitet hos biltillverkarna i
världen.
Nu viker bilförsäljningen - inte bara i Sverige - samtidigt som den ja-
panska biltillverkningen ökar i såväl Japan som Europa och USA. Svenska
underleverantörer kommer att drabbas mycket hårt av denna utveckling. Si-
tuationen förvärras av att EG-anpassningen ökar både utflyttningen av
svenska företag och konkurrensen för svenska företag på den svenska mark-
naden, alltså de svenska företagens hemmamarknad.
Jag går nu över till att beröra de företag som levererar vid den offentliga
upphandlingen. EGs regler för offentlig upphandling kommer vid en svensk
anpassning också att gälla i Sverige. Mycket enkelt uttryckt betyder detta att
större upphandlingar måste vara öppna för alla säljare inom EG. Detta leder
till att även de svenska småföretagen, som i dag är lokala leverantörer vid
offentlig upphandling, blir drabbade av ökad storskalig konkurrens utifrån.
Jag vill fråga både regeringen och mina riksdagskolleger: Hur bedömer ni
utvecklingen för de grupper som jag här har tagit upp, för svenska underle-
verantörer och för leverantörer vid offentlig upphandling, i synnerhet ut-
vecklingen för de företag som har svårt att bli slagkraftiga när det gäller ex-
port? Det finns naturligtvis företag som kan kompensera sig för de ökade
svårigheterna på den svenska marknaden genom att expandera utomlands,
men enligt vad man hittills känner till utgör dessa företag ett litet antal. Det
stora flertalet kommer att drabbas hårt.
Regering och riksdag har tidigare oroat sig för underleverantörerna. Hur
är det nu med den oron? Jag vill föreslå ett recept. Vi i riksdagen bör besluta
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Näringslivsfrågor
m.m.
131
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Näringslivsfrågor
m.m.
132
att landsvägstransporter och flygtransporter får bära sina totala kostnader,
inkl, miljökostnader och kostnader för olyckor. Detta kommer att gynna de
leverantörer som finns på nära håll.
Miljöpartiet vill att man i största möjliga utsträckning skall förlägga till-
verkning i närheten av marknaden. Vi har dock inte något emot att tillverk-
ning förläggs utomlands i de fall då marknaden i huvudsak är belägen utom-
lands. Men svenska företag borde i dag värna mycket mer om sin hemma-
marknad. Om vi får rätt transportkostnader åtminstone är detta en gynnsam
faktor.
Anf. 126 BERTIL PERSSON (m) replik:
Herr talman! Jag vill bara konstatera att Krister Skånberg nu skildrade
den situation som råder i Sverige i dag med de bekymmer som uppstår när
vi inte är fullvärdiga medlemmar i EG. Därför är det väsentligt att Sverige
får vara med och vara underleverantörer ute i hela Europa. Att man inte
köper från Sverige beror i stor utsträckning just på att vi inte är medlemmar
i EG.
Inom EG kommer också konkurrensen på all fri offentlig upphandling att
bli fri inom hela området. Då får ju de svenska underleverantörerna chans
att bli riktigt stora.
Anf. 127 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:
Herr talman! Jag tycker inte att Bertil Perssons analys är riktig. Svenska
småföretag kommer inte att kunna öka sin export som en följd av att Sverige
blir medlem i EG eller av att vi anpassar oss till EG. Hela denna anpassning
och tendensen i det EG som för närvarande byggs upp innebär ökad storska-
lighet. Ju snabbare denna anpassning sker, ju mer vi i Sverige går in för att
anpassa oss till denna storskalighet och strukturomvandling, desto mer kom-
mer Sverige att bli en randstat. Den svenska industrin kommer att bli ännu
mer utarmad och en ännu större ”avlärning” kommer att äga rum.
Hela industrigrenar kommer i stor utsträckning att flytta utomlands - vissa
kan dock komma att koncentreras till Sverige. En uppenbar risk är att vissa
typer av avfallshantering, t.ex. hantering av radioaktivt avfall, kan bli kon-
centrerade just till Sverige, eftersom berggrunden är ”så pass säker” och Sve-
rige är så glest befolkat.
Det är alltså en industrigren - en fruktansvärd hantering - som vi kan få
mer av i Sverige, men mycket av det som i dag tillverkas i Sverige kommer
att i storskalighetens tecken flyttas till ställen där de komparativa fördelarna
blir större - skogsindustrin borde rimligtvis få en större chans i Sverige.
Vi inom miljöpartiet menar att en mera aktiv regionalpolitik skulle främja
sådant företagande som stannar kvar i Sverige och som levererar huvudsakli-
gen till den svenska marknaden. Självfallet skall den tillverkning som i hu-
vudsak är avsedd för utländska köpare kunna flytta utomlands under förut-
sättning att ägandeskapet blir delat. Alla länder skall ha möjlighet att bygga
upp en självförsörjning och en självtillit.
Anf. 128 BERTIL PERSSON (m) replik:
Herr talman! Jag vill först konstatera att även inom EG är det frivilligt för
länderna att ta hand om radioaktivt avfall.
Sedan vill jag också konstatera att bekymret för Sverige är just att Sverige
är en randstat vid det viktiga årtalet 1992, när beslutet om de fyra friheterna
blir verklighet. Då öppnas plötsligt hela marknaden inom EG för de länder
som är medlemmar, och det skapar en ny balans mellan de olika företagen.
När Sverige eventuellt kommer med framöver är detta tumult och denna om-
ställning redan ett passerat stadium, och vi kommer att gå in i en stabiliserad
marknad, vilket skapar mycket mindre möjligheter för de svenska företagen
att etablera sig än om de hade haft chansen att vara med från början.
Anf. 129 KRISTER SKÅNBERG (mp) replik:
Herr talman! De företag som framför allt har möjlighet att vara med från
början är de svenska storföretagen, och de har redan sett om sitt hus. Dessa
företag har sedan många år tillbaka etablerat sig och sedan ökat sin etable-
ring inom EG. De har också i stor utsträckning sett till att de numera har
tillverkning förlagd inom EG för att kunna uppfylla EGs mycket hårda krav
på att 80 % av en vara skall vara tillverkad inom EG för att varan skall anses
utgöra en EG-vara. Där är reglerna hårda och öppenheten gentemot om-
världen ytterst begränsad.
Herr talman! Vi i miljöpartiet har försökt visa på ett alternativ. Genom att
i stället inrikta sig på mer regionala och lokala marknader kan man sträva
efter att en stor del av tillverkningen sker för att tillgodose en mer lokal
marknad, vilket skulle spara in på resursslösande och miljöförstörande
transporter. Med en sådan lokal marknad avser vi bl.a. Norden, men också
länderna kring Östersjön.
Bertil Persson och jag tycks vara överens om att Östersjön i fortsättningen
skall kunna bli ett transporternas hav. Men vi i miljöpartiet menar att Öster-
sjön dessutom måste skonas från ekologisk katastrof. Det var därför som
Carl Frick betonade att denna bro medverkar till att Östersjön blir ännu mer
förstörd, miljömässigt sett.
Andre vice talmannen anmälde att Bertil Persson anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Övriga Europafrågor
Anf. 130 GUNNAR HÖKMARK (m):
Herr talman! Det finns förmodligen inget som så är så viktigt för den fram-
tida fredliga utvecklingen i Europa som de kommande årens utveckling i
Europas nya demokratier. I det perspektivet kommer det som sker med och
inom EG att vara av avgörande betydelse för hela Europas framtid.
Det ligger i allra högsta grad i vårt intresse - som européer, svenskar och
medmänniskor - att ge utvecklingen mot demokrati och marknadsekonomi
i Östeuropa vårt stöd. Vi kan göra det dels genom ansträngningar som med-
lemmar i EG, dels genom att sätta den europeiska utvecklingen i den
svenska utrikespolitikens centrum. Det kräver en utrikespolitisk kompetens
och en professionell förmåga att förstå vad som sker i vår omedelbara om-
värld. Det är i sin tur en förutsättning för att Sverige skall kunna spela någon
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övriga Europa-
frågor
133
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övriga Europa-
frågor
134
roll för stödet till de nya demokratierna och därmed arbetet på en europeisk
fred och säkerhet.
Herr talman! I februari detta år meddelade det svenska utrikesdeparte-
mentets kabinettssekreterare i en tidningsartikel följande: ”Det är faktiskt
inte den svenska socialdemokratin som medelst en framgångsrik propa-
gandaoffensiv lurat de öst- och centraleuropeiska reformisterna att ägna sitt
intresse åt svenska samhällslösningar, de har kommit fram till detta av egen
fri vilja, baserad på en politisk analys.”
Och litet senare meddelade statsministern följande i den egna partitid-
ningen: ”Det är intressant att notera att när länder runt om i Europa ser sig
om efter ett exempel så är det socialdemokratin som är modellen, och då
ofta den svenska.”
Sedan dess revolterade verkligheten mot svensk socialdemokrati. De öst-
tyska socialdemokraterna förlorade stort. I Ungern och Tjeckoslovakien
kom de inte ens in i parlamenten.
Min avsikt med att citera Ingvar Carlsson och Pierre Schori är inte att retas
eller förarga. Citaten är betecknande för en oförmåga att förstå vår euro-
peiska samtid - en oförmåga och, faktiskt, utrikespolitisk inkompetens som
beror på ideologiska skygglappar.
Denna oförmåga förklarar varför den bredare Europafrågan fortfarande
är så lågt prioriterad i regeringens faktiska utrikespolitiska gärningar. Riks-
dagens beslutade stöd till Östeuropa - motiverat inte bara av miljöpolitiska
skäl utan också av det mer övergripande kravet på att stödja utvecklingen
mot marknadsekonomi och demokrati - har till betydande delar fastnat i den
svenska regeringens byråkrati.
I stället för att stödja kunskapsutbyte om marknadsekonomi använder re-
geringen biståndspengar för att stödja närstående socialdemokratiska orga-
nisationers verksamhet i Östeuropa. LO får pengar för att anordna semina-
rium om arbetsmiljö i Polen. Arbetarrörelsens internationella center får
pengar för att utbilda i valteknik och lokal demokrati. LOs och TCOs bi-
ståndsnämnd får pengar för att ge fackliga kurser för journalister. Socialde-
mokratiska kvinnoförbundet får pengar för att starta ett kvinnocenter vid ett
stålverk. För att ge en liten smak av den svenska modellen ordnar statens
institut för personalutveckling kurser i förvaltning, och ovanpå allt annat
ordnar riksskatteverket en kurs i skatteadministration för sovjetiska besluts-
fattare.
Det närmaste regeringen kommit att stödja marknadsekonomisk utveck-
ling är att BITS nyligen beslutat att stödja utvecklingen av konsumentkoope-
rationen i Polen genom KFs Project Center. När de gamla socialistiska eko-
nomierna har ett skriande behov av att utveckla den enskilda äganderätten
kommer svenska socialdemokrater dragandes med KF!
Herr talman! Detta är en utrikespolitisk skandal. Sverige försummar den
i dag viktigaste utmaningen, nämligen att medverka till den demokratiska
och marknadsekonomiska utvecklingen i det forna Östeuropas diktaturer.
Trots att utbytet av mänskliga kontakter och kunskaper kanske är det vik-
tigaste vi kan bidra med, har Sverige kvar viseringsbestämmelser gentemot
balterna som gör det svårare för balter att komma in Sverige än att resa ut
ur sina hemländer. Löftet om att erbjuda unga balter arbetspraktik, som var
ett av de bärande löftena i ett av vårens många krispaket, fastnade i byråkra-
tins kvarnar. Trots att de östeuropeiska länderna behöver kunna exportera
allt de kan producera, kommer vi att under ytterligare några år ha kvar im-
portrestriktioner på textilier och skor.
Herr talman! Vägen till det framtida Europa går genom Europeiska ge-
menskapen. Det är inte minst uppenbart för länderna i Central- och Öst-
europa. Men det är också en väg som består av demokrati och marknadseko-
nomi, som våra nya europeiska demokratier behöver stöd för att beträda.
I båda dessa frågor försummar Sverige sitt europeiska ansvar. Den social-
demokratiska dogmatik som präglar regeringen gör den dåligt skickad, herr
talman, att leda Sverige i dagens Europa.
Anf. 131 ELISABET FRANZÉN (mp):
Herr talman! Hur påverkar en svensk anpassning till EG den svenska de-
mokratin? Den frågan har ställts många gånger av miljöpartiet och av andra
till EG-förespråkarna, men den har inte fått något riktigt svar.
Oavsett om anpassningen sker genom ett EES-avtal eller i form av med-
lemskap i EG, kan jag inte se hur det skall kunna genomföras utan att det
svenska folkets grundlagsfästa rätt till ett demokratiskt styrelseskick skall tas
ifrån oss.
I regeringsformens första kapitel, som fastställer statsskickets grunder
står:
”All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen
bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.---Den offent-
liga makten utövas under lagarna.---Riksdagen är folkets främsta företrä-
dare. Riksdagen stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur
statens medel skall användas.”
Detta är grunden för hur vi, som är folkets valda ombud, skall förvalta
det ansvar som våra väljare har anförtrott oss. Jag utgår därför från att alla
riksdagens ledamöter är beredda att följa de här grundprinciperna.
Det är därför jag räknar med att få ett ärligt svar på frågan om hur ni, som
är EG-anhängare, har tänkt att det i framtiden skall gå till rent praktiskt när
riksdagen skall uppfylla de grundlagsfästa kraven
- att all offentlig makt skall utgå från det svenska folket,
- att den offentliga makten skall utövas under svenska lagar,
- att riksdagen även i framtiden skall kunna vara det svenska folkets främsta
företrädare och stifta lag och besluta om statsskatt, och kunna göra detta
som en del i ett folkstyre som bygger på fri åsiktsbildning.
Situationen är som alla vet den, att den europeiska gemenskapen inte är
berett att underkasta sig beslutsorgan som är gemensamma med EFTA. EG
vill inte underkasta sig något annat överstatligt organ. Därför blir EFTA-
staterna genom ett EES-avtal lydstater till EG.
Det som EG-staterna bestämmer kommer att bli bindande även för län-
derna i EFTA, och de har ingen annan möjlighet att påverka besluten än
genom samtal och övertalning. Genom EES-avtalet blir dessa länders folk
och deras parlament, såvitt jag begriper, klavbundna av EGs lagbeslut och
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övriga Europa-
frågor
135
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övriga Europa-
frågor
136
förlorar möjlighet och rätt att på parlamentarisk väg hävda de egna intres-
sena gentemot EG i de fall de kolliderar.
Tidigare i debatten har bl.a. Per Gahrton och Inger Schörling givit flera
exempel på sådana beslut, t.ex. de 14 000 sidorna EG-lagar som Sverige
måste ta in som svensk lag vid ett avtal. Jag behöver inte ta upp debattiden i
kväll med att lämna fler exempel.
Regeringen får enligt 10 kap. regeringsformen i viss utsträckning ingå bin-
dande internationella överenskommelser om riksdagen har godkänt detta.
Meningen med den bestämmelsen är knappast att riksdagen får godkänna en
överenskommelse som sätter själva grunderna för det svenska statsskicket ur
spel - alltså vad som sägs om att den offentliga makten skall utgå från folket
och att detta skall bygga på en fri åsiktsbildning. Just den fria åsiktsbild-
ningen är ett särskilt kapitel.
Vi känner alla till Per Gahrtons envisa kamp för att olika faktauppgifter i
samband med EG-EFTA-förhandlingarna skall bli offentliga. Det är en
grundläggande förutsättning för den offentliga och sakliga debatt som utgör
en nödvändig del av den fria åsiktsbildning som vårt statsskick garanterar
oss. Vi vet också att regeringen är frikostig i fråga om användningen av hem-
ligstämpeln när det gäller uppgifter och fakta. Sanningen och en fri debatt
om denna skulle nämligen störa förhandlingarna.
Till sist, herr talman, vill jag upprepa min allvarligt menade fråga som jag
ställt till de politiker som arbetar för en EG-anslutning i någon form:
Hur skall ni praktiskt gå till väga för att säkra folkets och riksdagens
grundlagsfästa beslutanderätt när Sveriges lagar samtidigt i allt skall anpas-
sas till de beslut som EGs organ har suverän rätt att fatta? Har ni kommit på
något sätt som innebär att riksdagen får möjlighet att behandla frågorna, öp-
pet och offentligt, och att fatta sakligt grundade beslut på uppdrag av det
svenska folket, innan EG-kommisionen avgör den saken för vår räkning? I
samband med ett utskottförhör i våras fick en regeringstjänsteman just den
frågan. Han svarade då: Det har vi inte talat om ännu.
Anf. 132 BIRGER HAGÅRD (m):
Herr talman! Vi var många som i slutet av 50-talet entusiasmerades av
Europatanken. Man kan säga att Europatanken har levt hos de europeiska
folken alltsedan medeltiden. Många olika försök har ju, men förgäves, gjorts
för att återigen ena Europa.
Romfördraget framstod i slutet av 50-talet som en ledstjärna för oss. Ett
Europas förenta stater var det mål som hägrade. Att Sverige skulle bli full-
värdig medlem var givetvis ett faktum.
I 1962 år valrörelse slogs vi. Redan då stod det ju på våra afficher: Ja till
Europa. Nu kan vi se hur det målet sakta håller på att förverkligas. Jag kan
försäkra att socialdemokraterna 1991 kommer att möta oss moderater i en
valrörelse som handlar om Europa och där vi med hänförelse och entusiasm
kommer att slåss för det som i decennier har varit ett våra främsta ideal.
Elisabeth Franzén skall inte hysa någon som helst misstro beträffande
framtiden. Naturligtvis skall svenska folket, liksom andra europeiska folk,
fritt kunna välja Europaparlament och de organ som i demokratisk ordning
skall avgöra våra öden i ett framtida Europa.
Egentligen har det fallit på min lott att tala om utbildningens roll i de här
sammanhangen. Jag kan då säga att en internationell samarbetsorganisation
aldrig någonsin har satsat så hårt på utbildning, forskning och möjligheter till
studier och forskning i andra medlemsländer som EG har gjort. Forskning,
utveckling och utbildning har fått nyckelroller i det integrationsarbete som
pågår. Här finns det naturligtvis två syften:
Först gäller det att ekonomiskt och industripolitiskt hävda Europa i tävlan
med USA och Sydostasien, enkannerligen Japan. Det gäller också att ha
högsta kvalitet på utbildning och forskning, att se till att informationsflödet
går smidigt mellan företag och forskning samt att utnyttja den tekniska ut-
vecklingen.
Sedan gäller det att förstärka den europeiska identiteten, i synnerhet hos
unga människor. Ett mångkulturellt Europa är det som eftersträvas framför
allt annat.
Och märk väl: Det är inte fråga om någon harmonisering av utbildningen,
en enhetlig utbildningsstruktur, utan vad man eftersträvar är att framhålla
det specifika hos vart och ett av de olika länderna.
Bättre kvalitet, mångfald och förnyelse är alltså de främsta ledstjärnorna.
När det gäller erkännandet av examina är man redan på god väg. Det någon-
ting som redan har antagits och det här kommer också att gälla för vårt land
i framtiden.
Beträffande integrationen på utbildnings- och forskningsområdet sägs det
att Sverige i det avseendet har hunnit längre i sin strävan att förena sig med
EG än som är fallet på många andra områden. Men det är sanning med mo-
difikation.
När det gäller forskning och utveckling finns det ett ramprogram som EG
har antagit på åtta olika målområden och som huvudsakligen är av natur-
vetenskaplig och teknisk karaktär. Men det humanistiska finns också med.
Vidare är Sverige fullvärdig medlem i Science - det första av EGs forsk-
ningsprogram där Sverige lyckats bli medlem. I övrigt deltar vi på projekt-
nivå - alltså inte på programnivå.
Beträffande utbildnings- och ungdomsutbytet finns det en rad olika pro-
gram som EG har satt i sjön. Comett, Erasmus, Lingua och Youth for
Europé är bara några program i det sammanhanget.
Sverige och EFTA-länderna deltar i Comett. Det handlar framför allt om
ett samarbete mellan universitet och företag. Tanken är att vi skall skicka
150-300 teknologer varje år till något EG-land för t.ex. praktik. Men samti-
digt skall vi vara medvetna om att Sverige, trots att vi bidrar på samma sätt
som andra länder inom EG till Comett, ändå inte får vara med i program-
kommittén. I stället har det ordnats sex specialkommitteér för de olika
EFTA-länderna med representantskap direkt från EG-kommissionen, alltså
inte från Comett-kommissionen, detta för att demonstrera att EFTA-län-
derna trots allt bara är länder av andra rang i de här sammanhangen.
När det gäller de andra programmen har vi ännu inte kommit med. För-
handlingar är på gång. Men vi vet inte vad dessa kommer att resultera i.
Erasmus är ett strålande projekt. Man räknar med att 44 000 studenter
från de olika EG-länderna under 1990/91 skall studera utanför sitt hemland.
Linguaprogrammet - det handlar då om att sprida spåkkunskaper - håller
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övriga Europa-
frågor
137
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övriga Europa-
frågor
138
man på att sätta i sjön. Vi får inte vara med där, men skulle behöva få vara
med.
Tempus är ytterligare ett program som är till för att just intensifiera utby-
tet med Östeuropa.
Youth for Europé är ett program som startades den 1 juli 1989 och som
pågår fram till den 31 december 1991. Programmet omfattar 80 000 ungdo-
mar.
Young Workers Exchange programme är också ett program.
Till sist, herr talman, vill jag bara framhålla att ett sådant här utbyte fram-
för allt bygger på stipendier. Det har talats om beskattning av stipendier i det
här landet. En beskattning skulle dock medföra oerhört stora svårigheter för
vår forskning. Dessutom skulle vi naturligtvis ha få möjligheter att göra
verklighet av våra intentioner när det gäller internationaliseringen och vår
anknytning till EG.
Anf. 133 ELISABET FRANZÉN (mp) replik:
Herr talman! Birger Hagård sade att jag inte skulle hysa oro beträffande
framtiden. Sverige kommer att få plats i Europaparlamentet och alltså vara
med och besluta där.
Men jag förmodar att det är under förutsättning att vi blir medlem av EG.
Svaret gjorde mig verkligen bekymrad. Birger Hagård vet tydligen inte att
det inte är Europarlamentet som fattar besluten inom EG utan att det är
Europakommissionen.
Jag kan också nämna att man inom EG-parlamentet är ganska frustrerad
just därför att man inte alls får bestämma. Bestämmanderätten ligger hos
kommissionen i alla väsentliga frågor. Jag fick inte heller svar av Birger Ha-
gård på min fråga om hur vi praktiskt löser detta i Sverige.
Anf. 134 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Herr talman! Elisabet Franzén liksom alla andra miljöpartister har ingen
känsla för historiens vingslag när det susar och susar högst påtagligt. Hon
tror att allt skall bli vid den stela form som vi för närvarande har. Så kommer
det nu inte att bli. Jag är fullt medveten om Europaparlamentets befogenhe-
ter, men jag vet också att ett direktvalt parlament som Europaparlamentet
successivt har försökt öka sina befogenheter. I ett framtida förenade Europa
kommer naturligtvis detta parlament att framstå som det stora europeiska
parlamentet. Till dess får vi acceptera alla de mellanled som nu finns för att
kunna skapa denna storartade enhet för framtiden. Inte skall formalistiska,
små praktiska detaljer - jag höll på att säga krämardetaljer - få vara de som
förstör svenska folkets engagemang och deltagande i det stora europeiska
enhetsverket.
Anf. 135 ELISABET FRANZÉN (mp) replik:
Herr talman! Historiens vingslag slår tydligen även framåt i tiden för mo-
derater som Birger Hagård.
Jag är mycket medveten om att man i EG-parlamentet, där man känner
detta obehag och denna frustration över att inte få bestämma, strävar efter
att få ett större inflytande. Hur det går med den saken vet vi inget om, och
detta bör inte den svenska riksdagen och regeringen dra några växlar på i
dag. Vi får rätta oss efter de beslut som fattas och de förhållanden som råder
i EG, i Sverige och i det övriga Europa.
Anf. 136 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Herr talman! Jag förstår inte att Elisabet Franzén kan hysa en sådan rädsla
för framtiden. Här gäller det i stället att vara med om att skapa framtiden.
Det handlar om att hoppas och tro på den. Vi har inget exempel på det ännu,
men ett parlament som Europaparlamentet, vilket är direktvalt av folket,
kommer så småningom att få de väsentliga och avgörande befogenheterna.
Vi är inte där ännu, men vi kommer dit. Det är vår skyldighet som svenskar
att hjälpa till i denna sameuropeiska utveckling för framtiden.
Andre vice talmannen anmälde att Elisabet Franzén anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 137 GÖRAN ÅSTRAND (m):
Herr talman! Just i de dagar då en ideologi och ett politiskt system försvin-
ner i skuggorna av sitt eget misslyckande för vi i vårt land debatten hur vi,
.som hör hemma i den västerländska kulturtraditionens värdegemenskap,
skall kunna öppna gränser, vidga utbyte, knyta ekonomiska och kulturella
kontakter. När socialismens politiska teknik, dvs. planhushållningen, på ett
för dess trovärdighet förödande sätt misslyckas, bildar detta misslyckande
naturligtvis en viktig bakgrund till de konstruktiva åtgärder som demokrati-
erna i Västeuropa vidtar för att på den västerländska kulturkretsens värde-
gemenskap bygga en samverkan.
Herr talman! Jag väljer att i denna Europadebatt tala om kultur.
Som jag ser det är frågan om den andliga friheten särskilt viktig. Vi har i
vårt lilla Sverige oerhört mycket att lära av kontinentens europeiska länder.
Från samma grund i arvet från Aten, Jerusalem och Rom har vi utvecklats
olika. Kulturländerna nere i Europa lever närmare med och i kulturen än vi
tillåtits göra. 60 år av en politik som prioriterat materialism har inte varit en
god grogrund för kulturen. Övertron på samhällsinitiativ, samhällsinflytande
och skattepengar har fjärmat många svenskar från den personliga kulturupp-
levelsen. I vårt land tror vi lätt att det är pengar och personal kulturen behö-
ver, när det i första hand handlar om att ge individen, familjen och skolan
den kulturmiljö som stimulerar till t.ex. läsning och musicerande. I länder
där man slagit vakt om sitt kulturarv har vi, herr talman, mycket att lära.
Den politiska styrningen är en av kulturens gissel. En prästman som jag
mötte i Tallinn i Estland förra året undrade om det skulle bli skäran eller
korset som skulle vinna. För honom stod den ena symbolen för förtryck och
styrning, den andra för hopp och andlig frihet.
Nu går vårt land in i de förhandlingar som skall öppna Europa för oss och
öppna oss för Europa. Vi kommer in sent, vilket inte minst från kulturella
utgångspunkter är att beklaga. I flera år har EG-länderna gjort strukturellt
mycket intressanta satsningar, som varit både till inriktning och omfång ef-
tersträvansvärda. Åren kring 1990 har listan omfattat ting som restaurering
av religiösa monument, åtgärder för omgivningen till historiska byggnader,
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övriga Europa-
frågor
139
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övriga Europa-
frågor
140
byggnader som rör industri, jordbruk, hantverk och åtgärder för öppna an-
läggningar i historiska områden.
I EG-kommissionens arbete ingår nu att göra ett ramprogram för att säkra
den fria rörligheten för kulturella varor och tjänster. Här handlar det om att
förbättra konstnärers arbetsvillkor och genom olika insatser öka arbetsmöj-
ligheterna inom den kulturella sektorn.
När jag, herr talman, läser om dessa försök och åtgärder blir jag glad. Det
här skulle Sverige behöva, tänker jag, och det här och det här - kvalitet t.ex.
och mångfald.
Amerikaniseringen av vårt kulturliv är, som jag ser det, ett problem och en
konsekvens av en otydlig och passiv svensk kulturpolitik. En av de glädjande
effekterna av vårt medlemskap i EG och vårt närmande till Europa blir att
vi går tillbaka till våra europeiska kulturella rötter. Tysklands, Frankrikes
och Italiens rika kultur och språkskatt kommer att nå oss lättare och för-
hoppningsvis få effekter på vårt lands kulturklimat och kulturprofil.
Kulturländernas breda kulturella aktiviteter för oss också närmare områ-
den och objekt inom smala kultursektorer. Förhoppningsvis utan pekfingrar
och styrning kan vi därmed få ta del av, engagera oss i och njuta av detta rika
kulturflöde.
Våra egna bidrag till det enade Europas kulturliv är viktiga nog, men då
gäller det också att vi förmår lyfta blicken och se perspektiven. När svenska
kulturmyndigheter börjar sin historieskrivning vid industrialiseringens och
arbetarrörelsens genombrottsår, då är perspektivet alldeles för kort. När
man tror att Sverige bara har en nutid och en framtid, men ingen historia, då
tappar man just det kulturella perspektiv som ger kvaliteter i kontinentens
kulturländer.
Bredast av all kulturverksamhet i Europa i dag är den kulturverksamhet
som pågår inom kyrkor och samfund. Den når flest människor och sysselsät-
ter i särklass flest konstnärer. Se bara på kyrkomusiken och kyrkosången!
Dessa kulturaktiviteter räknas inte in i den nuvarande nomenklaturen i
socialdemokraternas Sverige. De finns inte!
På denna och mängder av andra områden kommer EG-inträdet att öppna
dörren ocn vidga perspektivet. Men för att vi skall kunna vara aktivt med i
denna breda kulturella gemenskap i Europa måste vi också se om vårt eget
hus, ändra kulturklimatet, lyfta fram konst, litteratur, musik, uppmuntra
kulturella aktiviteter i hemmen, öka kvaliteten och volymen på kulturens
basfärdigheter i skolan, stimulera fritt konstnärskap på skilda områden och
bevara de kulturskatter vi har.
Herr talman! Det handlar om att lyfta fram och försvara humanismen och
humaniora. Det gör vi uppenbarligen lättare i en öppen samverkan med
Europas kulturländer än som kulturpolitiskt isolerad nation.
Anf. 138 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Jag har valt att tala om Europa och demokratin. Det tror jag
behövs. I all synnerhet tror jag det efter att ha lyssnat till Birger Hagård som
med en svepande handrörelse förpassar vår svenska grundlag till pappers-
korgen. Vi bör nog något mer tänka på vart den utveckling som vi är inblan-
dade i och som vi riksdagsledamöter har ett ansvar för kommer att leda.
Europa är utan tvivel demokratins vagga. De grekiska stadsstaterna har
ofta kallats de första demokratierna, även om deras demokratier knappast
skulle ha godkänts i dag gå de varken gav kvinnor eller slavar några rättighe-
ter.
Demokrati i vår mening med lika rösträtt för alla och ett parlamentariskt
system är en ganska ny företeelse. Dess värre är det också ett sårbart system,
som ständigt måste försvaras och aktualiseras. Jag upplever att det systemet
i västvärlden är ett hotat system. Det hotas av loggyism och av kapitalismens
styrning av massmedia. Så vi har all anledning att diskutera hur vi skall för-
svara demokratin.
Som alla pionjärrörelser har den gröna rörelsen tvingats att bryta sin väg
utan ekonomiska resurser eller massmediabistånd. Därför är demokratin
inte blott en del av vår människosyn den är också vårt enda medel att för-
svara världen mot dem som är ansvariga för miljöhot och ekologiska kata-
strofer.
Vi menar att demokratin måste byggas från botten. Viktigast är en lokal-
demokrati, där människor i kommunen och kommundelarna får maximala
möjligheter att fatta de beslut som rör deras sociala liv och deras samarbete.
Endast då besluten rör frågor där de lokala resurserna inte räcker till bör
man föra upp frågorna till regional eller nationell nivå.
Ett fåtal frågor, som huvudsakligen rör freden, behöver beslutas på över-
nationell nivå, på världsdelsnivå eller global nivå. Det är, som jag brukar
uttrycka saken, sådana frågor som rör den trefaldiga freden, nämligen fred
mellan människor, fred med naturen och fred med framtiden.
Vi menar att samtidigt som Östeuropas stater närmar sig demokrati utgör
EG en fara för demokratin. Det gäller inte bara det s.k. demokratiska under-
skottet inom EG som är ett erkänt och välkänt faktum, den omständigheten
att de tunga besluten fattas av kommissionen, rådet och domstolen utan par-
lamentarisk förankring. Nej, det gäller framför allt att man vänder upp och
ner på beslutsordningen. Allt fler beslut fattas på hög EG-nivå, och de lokala
och nationella demokratierna blir allt mer inskränkta.
Det finns ett tänkespråk som jag vill påminna om i det här sammanhanget:
Nej, min vän, där hade du fel, två halva sanningar gör inte en hel!
Den första halvsanningen är att påstå att det är samma sak att säga ja till
EG som att säga ja till Europa. Den halvsanningen har upprepats många
gånger i denna kammare i dag. EG är bara halva Europa och när man räknar
antalet stater knappt det. Ändå sätter SAF och moderaterna likhetstecken
mellan EG och Europa, vilket är en nonchalant oförskämdhet mot den halva
av Europa som just nu håller på att frigöra sig från de totalitära systemen
och söka sig en demokratisk framtid.
Den andra halvsanningen är att EG är en väg till frihet. De fyra friheterna
innebär i praktiken huvudsakligen frihet för det internationella kapitalet och
de transnationella företagen, en frihet som förvandlar folken till enbart pro-
ducenter och konsumenter, styrda av en ytlig reklamdominerad massmedia-
kultur i de ekonomiska intressenas tjänst.
EG syftar till en union, en superstat; det framgår redan av Romtraktaten.
Birger Hagård hälsar detta enbart med glädje. Vad världen hittills har sett av
superstater visar med all önskvärd tydlighet att det är svårt att upprätthålla
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övriga Europa-
frågor
141
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övriga Europa-
frågor
demokratin i en superstat. Besluten kommer för långt bort från den en-
skilde, demokratin blir manipulerad och människor tappar intresset, som de
gör i USA. När de skilda nationaliteterna, som i Sovjet, får chansen att ut-
veckla sitt eget självstyre, då ger man superstaten på båten.
Det finns alltså två skäl för att se med stor skepsis på projektet EG. För
det första: Skulle projektet lyckas, är det risk för att det utvecklar sig till
de transnationella företagens och bankernas diktatur. För det andra är det
i högsta grad osäkert om projektet kommer att lyckas, om de europeiska
nationerna i öster vill uppge sin självbestämmanderätt och gå in i EG och
om nationerna i väster verkligen vill leva i denna superstat.
Herr talman! Jag tror att vi behöver tänka över frågan om demokratin och
dess försvar i EG-sammanhang både en och två gånger.
Anf. 139 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Herr talman! Lars Norberg, hys ingen fruktan, inte ens när det gäller det
formella överlämnandet av den svenska suveräniteten på olika områden!
Allt är noga förberett. Vi har i vår grundlag bestämmelser för exakt hur detta
skall gå till.
Och, Lars Norberg, det är faktiskt på det viset att länderna i Östeuropa -
Tjeckoslovakien, Ungern, Polen - knackar på EGs dörr och vill komma in,
men det är av olika skäl svårt för dem att göra det nu. Vi skall bara hoppas
att vi i Sverige hinner före.
Jag hyser ingen fruktan för en stor europeisk union en gång i framtiden.
Jag är stolt och glad över att vara europé, och jag känner mycket starkt för
våra broderfolk ute i Europa, för dem som vi har besläktad kultur med, dem
som vi har så mycket gemensamt med, dem som vi kan forma en framtid
tillsammans med.
Mot detta ställer jag då Lars Norbergs stora dröm: den lilla röda stugan
nere vid sjön, med fåren som betar, mor som kardar och far som ror efter
fisken. Ja, det är en liten semesterdröm. Vi trivs alla med den på sommaren.
Men bevare mig väl, om det vore det som skulle styra hela vår tillvaro! Det
räcker det inte till.
Anf. 140 LARS NORBERG (mp) replik:
Herr talman! Birger Hagård gör det väldigt enkelt för sig, när han säger
att grundlagen ger förutsättningar för att ansluta Sverige till EG. Det är ju
fråga om grundlagens bokstav och grundlagens anda. När man överlåter
huvuddelen av de beslutsmöjligheter och beslutsfullmakter som har stått den
svenska riksdagen till buds till andra organ, då är frågan om man inte har
eliminerat grunden för grundlagen.
Polen, Ungern och Tjeckoslovakien knackar förvisso på EGs dörr, därför
att de vill ha ett samarbete med Europa, men de anses ju inte dugliga ur EG-
synpunkt. De är inte tillräckligt ekonomiskt utvecklade. EG är som bekant
en rikemansklubb.
Slutligen, Birger Hagård, vidhåller jag att superstater - och det är uppen-
barligen superstaten som är Birger Hagårds ideal - är en fara för demokra-
tin. Superstater försämrar demokratin, det visar all erfarenhet.
142
Anf. 141 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Herr talman! Läs förarbetena till vår grundlag, om inte annat! Det är inget
originellt att vi har bestämmelser för hur man skall överlåta suveräniteten.
Varenda modern författning efter andra världskriget har likartade bestäm-
melser. Inte minst var det den danska författningsändringen som inspirerade
oss. Så det behöver inte vara något problem i det här sammanhanget.
Rikemansklubb, säger Lars Norberg om EG. Jag tror inte att man skall
säga rikemansklubb. Det var inte fallet när Spanien, Portugal och Grekland
trädde in, men tack vare EG har de länderna en tillväxt som gör att de ut-
vecklas snabbare än många andra länder i världen. Tjeckoslovakien, Polen
och Ungern har också sina förutsättningar. De har problem i dag. Låt oss
hoppas att de blir lösta inom den femårsperiod när det kan bli aktuellt med
EG-inträde.
Superstat, säger Lars Norberg vidare. Vad är det för snack? Är Lars Nor-
berg beredd att underkänna Förenta staternas demokrati? Det vore märkligt
i så fall, och då är han en av de få som gör det.
Alltsammans beror naturligtvis på hur det utformas. Det har inte sagts att
det skall vara något slags centralistiskt styrd superstat i Europa. Det finns
någonting som heter konfederationer, och det finns en rad olika möjligheter
att lösa problemen så att alla demokratiska rättigheter och möjligheter tillva-
ratas.
Anf. 142 LARS NORBERG (mp) replik:
Herr talman! Den möjlighet som regeringsformen ger att överlåta beslut
till överstatliga myndigheter finns därför att man har föreställt sig att beslu-
ten på enstaka områden skall överlåtas, men icke hela det svenska rättsvä-
sendet eller den dominerande och avgörande delen av den svenska lagstift-
ningen. Det kan icke ha varit grundlagsfädernas avsikt. Birger Hagård, som
jag trodde tillhörde ett parti som hade en viss respekt för historien och som
tidigare har kallat sig konservativt, borde ha en viss förståelse för att man
inte utan vidare kastar en grundlag i sjön, vilket man i praktiken gör om man
överlåter större delen av beslutsmakten till andra enheter.
Jag menar att USA ur demokratisk synpunkt är en ganska torftig demo-
krati som man i många avseenden måste ifrågasätta. När en president röstas
fram av 30 % av de röstberättigade i landet och det kanske är det viktigaste
val man företar är demokratin faktiskt hotad.
Andre vice talmannen anmälde att Birger Hagård anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 143 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag skall i mitt anförande försöka bryta ned den ofta högtra-
vande och teoretiska debatten om Sverige och EG samt det nyvaknande öv-
riga Europa. Då är människors vardagliga situation i Västmanland den för
mig självklara utgångspunkten. Det är också naturligt att börja med en kort
historisk anknytning.
Röda jorden i Riddarhyttan är landets äldsta plats för järnframställning. I
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övriga Europa-
frågor
143
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övriga Europa-
frågor
Norbergs bergslag var gruvdriften i gång redan på 1200-talet. Europas äldsta
masugn - Lapphyttan - eldades första gången i slutet av 1100-talet.
Järnexport från Bergslagen kom i gång tidigt. För västmanlänningen är
därför livliga handelskontakter med Europa naturliga. När svenskt närings-
liv inte längre bara exporterade järn utan självt började tillverka bl.a. stål-
produkter, inleddes den omfattande industrialiseringen. Den har gett arbete
i Västmanland i många år. Ingen annan region i landet har så hög andel av
sin sysselsättning inom industrin.
Genom exporten - Europaberoendet - har vi också fått känna av olika
strukturkrisers härjningar i exempelvis Fagersta, Norberg och Surahammar.
I Hallstahammar sker nu uppsägningar och permitteringar. Det gör att ett
speciellt stöd behövs till Hallstahammar.
Sjunkande befolkningssiffror och ekonomiska svårigheter är för de här
kommunerna välkända problem. Men det finns en annan, en personlig sida
också. De i förtid pensionerade människorna, de som har erfarenhet och
kunnande, bär en stor mänsklig börda. Därför är det inget konstigt i att deras
barn och barnbarn, när de ser på Europa, också ser 8-10 % arbetslöshet. För
Europatilltron måste de sociala ambitionerna vara höga. Det goda arbetet åt
alla är ett avgörande krav.
En grundläggande förutsättning för järnexporten var att frakterna kunde
ordnas ekonomiskt och rationellt. Järnet gick från Bergslagen över ham-
narna i Köping och Västerås. De hamnarna är lika viktiga i dag för den miljö-
vänliga och transportekonomiska sjöfarten på Mälaren.
Kapaciteten i Södertälje kanal är mycket viktig. Med den måttliga insat-
sen av 30 milj.kr. skulle fartygsstorlekarna i kanalen kunna ökas med när-
mare 50 %. Det betyder bättre konkurrensförmåga hos sjöfarten.
Mot sjöfarten på Mälaren finns emellertid just nu ett stort akut hot: Vad
skall hända med den rasade motorvägsbron i Södertälje? Den låga brohöj-
den begränsar kraftigt framkomligheten. Det borde vara självklart att de
seglationsförhållanden som gällde före raset snabbt återställs. Men ännu ett
halvår efter raset saknas besked. Det skapar osäkerhet om framtiden.
Det är dessutom en besynnerlig form av EG-strategi att försämra fram-
komligheten i kanalen. Det framstår som än egendomligare i ljuset av att
vägverket nu satsar miljoner kronor på att EG-anpassa broar, bl.a. tre
stycken alldeles utanför Köping. För Europatilltron i Västmanland är det
nödvändigt att i stället för att försämra framkomligheten bygga ut Södertälje
kanal.
Herr talman! Många av jobben i Västmanland finns hos genuint svenska
företag, men de har under de senaste åren genomgått en kraftig internatio-
nalisering. Huvudkontoren har flyttat från Västmanland och även från Sve-
rige.
- ASEA har via Brown Boveri förvandlats till ABB.
- Metallverken har tagits över av det finländska Outokompo Copper.
- Volvo ägs delvis av franska Renault.
Detta multinatioenlla ägande innebär att för västmanlänningarna viktiga
beslut kan komma att fattas utan lokala hänsyn. Det är givetvis bra att före-
144
tagen hänger med i utvecklingen, men hänger sysselsättningen med i Väst-
manland?
Kan handel med EG och övriga Europa lösa alla problem? Västmanlands
höga andel av industrijobb medför en ensidig arbetsmarknad. Arbetslöshe-
ten bland kvinnor är relativt sett hög. Blir det verkligen lättare för kvinnor
att kunna välja mer varierade arbeten? I bruksorterna, särskilt i norra delen
av länet, är kvinnorna i alltför hög grad hänvisade till vården för att få jobb.
Skall alla kunna få jobb fordras en aktiv näringslivspolitik, men också en
generös regionalpolitik. Det är många västmanlänningar som frågar sig om
det finns utrymme för en effektiv regionalpolitik efter en EG-anpassning.
Till detta är bara att konstatera att det också i EG-länderna finns behov av
kraftfulla regionalpolitiska insatser. Det måste vara ett krav i EES-förhand-
lingarna att vi får utrymme att bedriva en effektiv regionalpolitik i Sverige.
I Västmanland har en studie av näringslivsutvecklingen i länet gjorts, bl.a.
med sikte på EG och 2000-talet. Den visar att:
- Tjänstesektorn är jämförelsevis svagt utvecklad i länet.
- Det saknas avancerad teknisk utbildning och forskning.
- Även om hälften av industrisysselsättningen finns inom sektorer som spås
bra framtidsutsikter, finns många av jobben i helt andra sektorer.
- Lönsamheten i flera företag är svag.
Herr talman! Utöver stöd till flera olika projekt behöver Västmanland två
rejäla statliga insatser inför EG-anpassningen.
1. Byggandet av Mälarbanan måste snarast starta, med klart uttalat mål
att hela projektet skall fullföljas. Då breddas arbetsmarknaden. Sett med
Västmanlandsögon blir det lätt att nå både Stockholm och Örebro. De
snabba resorna ökar dynamiken i regionen.
2. Skall företagsamheten i Västmanland - både den nuvarande och den
kommande - ha möjligheter i Europa och i världen, måste det finnas arbets-
kraft med bra utbildning. Det behövs satsningar på avancerad teknisk utbild-
ning och forskning.
För övrigt anser jag att Skinnskattebergs kommun drabbats nog av arbets-
löshet. I medborgarnas Europa finns plats för välutbildad skoglig personal.
Därför måste skogsmästarskolan i Skinnskatteberg få leva vidare.
Anf. 144 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp):
Herr talman! Hur vill vi att framtidens landsbygd i Sverige, Europa och
världen skall se ut? Det är en viktig fråga för oss alla i EG-debatten, eftersom
en levande landsbygd med alla sina värden måste bevaras - som bas för livs-
medelsförsörjningen, som kulturskatt, som livsrum för djur och växter, som
mål för friluftsliv och avkoppling, som socialt andningshål.
Kan landsbygden hållas levande när EGs regler och lagar blir bestäm-
mande? Allt fler människor oroas av att så inte är fallet, och därför bör för-
hållandet EG och landsbygdens utveckling diskuteras betydligt grundligare
än fallet är i dag.
Jag tänker bygga dagens anförande på resultaten från två möten av helt
olika karaktär. Det ena är ett symposium, som ordnades av Världskyrkorå-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övriga Europa-
frågor
145
10 Riksdagens protokoll 1990191:6
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övriga Europa-
frågor
146
det i april detta år och där jag deltog. Det andra är Nordisk Folkeriksdag,
som samlades i Vega i Norge i juli 1990.
Världskyrkorådet inbjöd två personer från varje västeuropeiskt land till
ett symposium i Spanien; detta för att analysera riskerna för de små jordbru-
ken i Europa och möjliga motåtgärder, som kunde sättas in för att hindra att
dessa små enheter skulle gå förlorade när tillväxtekonomi och centralisering
accelererar med EG-planernas förverkligande. De flesta deltagarna var
själva småjordbrukare, några hade arbetat politiskt eller ideellt med gles-
bygdsfrågor, men alla delade vi Världskyrkorådets fruktan för att de små
värdefulla enheterna skulle sopas bort av EGs väldiga stormvåg.
Först kunde vi lätt komma överens om att oönskade och skrämmande ef-
fekter redan hade börjat uppträda. De små jordbruken har ju sedan länge
utsatts för bortrationalisering och sammanslagning till större enheter, betyd-
ligt sårbarare i sitt beroende av stora ekonomiska investeringar, importener-
gi och kemikalier, betydligt riskablare för miljö och framtid. Framför allt har
människorna, gräsrötterna, helt ignorerats för tillväxtekonomins skull.
Frågorna tornade upp sig. Hur skulle den traditionella kunskapsbanken
kunna räddas? Vilken roll skulle familjen, ungdomen, media och koopera-
tionen kunna spela? Vilken roll skulle kyrkan och facket kunna ta på sig?
Vad ligger bakom regeringars motvilja mot att investera i landsbygdspro-
jekt - eller bankernas och försäkringsbolagens ovilja? Brist på prestige? El-
ler vill man bibehålla status quo? Makt?
Vi kom fram till att landsbygdens befolkning borde organiseras och koor-
dineras, få hjälp med kurser t.ex. i att tala offentligt, och i ledarskapsträning.
Självtillit nämndes ofta som ett mål att arbeta för, ett led i förhindrandet av
manipulation. Landsbygd inkl, glesbygd borde på alla sätt ges högre status.
Miljövårdande åtgärder borde betalas bättre, småindustrier borde få lättare
att etablera sig. Kvinnornas ovärderliga och oftast obetalda insatser borde
värderas rättvist och även ekonomiskt. En bättre kontakt mellan stads- och
landsbygdsbor kunde ge som resultat hjälp i småbruket, fadderverksamhet,
sociala insatser, lägerskoleverksamhet, m.m. Jag nämnde naturligtvis många
av de idéer som vuxit fram under landsbygdskampanjen, som t.ex. telestu-
gor, som lär ut datakunskap - en idé som nu också förverkligas i Finland.
Världskyrkans roll, slutklämmen i symposiet, visar på situationens allvar
inför EGs förverligande. Världskyrkan skall kunna ekonomiskt och psykolo-
giskt stödja landsbygd och glesbygd med många av de insatser som nämnts;
den bör ta ställning för de fattiga och för dem som riskerar att slås ut - mot
dem som slår ut naturligt uthålliga samhällen och fördjupar klyftan mellan
fattiga och rika. Kyrkan bör betona vikten av moraliska och kulturella förde-
lar inför 1992, inte bara ekonomiska. Kyrkan bör se på landsbygdens Europa
med större allvar.
Självfallet konstaterade vi att begreppen landsbygd och glesbygd har olika
betydelse i olika länder. Detta innebär naturligtvis också att våra för oss all-
varliga glesbygdsproblem inte är några problem i EGs ögon i jämförelse med
den i Sydeuropa eller Irland och att EGs insatser för att rädda landsbygden
inte kan räknas gälla Norden.
För Östeuropa blir landsbygdens omvandling ännu mer drastisk och obe-
läknelig. Vad den beträffar kan man bara ställa frågan: Måste också Öst-
europas jordbruk bli ett ekologiskt fattigt och människofattigt, utsugande
och sårbart industrijordbruk, eller har de någon som helst möjlighet att lära
av och undvika våra misstag?
Denna vilja att ta framtiden i sina egna händer, som så klart manifestera-
des under Världskyrkorådets symposium, återspeglas ju i den vidsträckta
folkrörelse som slåss emot politiskt och nationellt förtryck och för ett uthål-
ligt liv.
På den nordiska folkriksdagen i Vega i Norge försökte man arbeta vidare
med idén om att skapa ett alternativ till EG, byggt på globalt ansvar och
samarbete i stället för på konkurrens. Detta skulle innebära att vi nu står vid
slutstationen för den typ av ekonomi som formulerades för 200 år sedan av
Adam Smith och därmed inför en av historiens största utmaningar. I den
ekonomin är ju grundprincipen den att det är den fria konkurrensen och det
ekonomiska egenintresset som skall styra utvecklingen mot det gemen-
samma bästa.
EGs förespråkare vill övertyga om att de miljö- och överlevnadsfaror som
har växt fram ur Adam Smiths modell kan lösas inom denna med hjälp av
avgifter på miljöskadlig produktion, med lagstiftning och genom att upp-
muntra miljöteknologi, energi- och resurssparande. Visst spar vi därmed tid,
så att vi får något mer av tid utöver de tio år som WorldWatch menar att vi
har på oss för radikala förändringar.
Anf. 145 EVERT SVENSSON (s):
Herr talman! Ibland händer det mest otänkbara, och när det har hänt tar
vi det som nästan självklart att det har hänt. Men det var faktiskt otänkbart
1988 att freden skulle bryta ut i Europa 1989, efter nära 50 år av diktatur. En
efter en har de diktaturerna fallit, nästan utan ett enda dödande skott.
Det var, herr talman, inte vapen som gjorde folken fria. Det har skett med
icke-våld. Man vann över en av världens starkaste militärmakter. Europa har
varit delat av järnridån, och på båda sidor har man haft nog med vapen för
att helt kunna förgöra både sig själv och fienden. Det var människornas fri-
hetslängtan som drev fram revolutionen mot militären, rustad till tänderna.
Vi diskuterar nu vilket Europa vi vill ha - det Europa som geografiskt sett
är större än Kina och som har 700 miljoner invånare, ett Europa från Ural
till Atlanten, från Kaspiska havet till Gibraltar och upp till Hammerfest och
Nordkap.
Detta hör framför allt ihop med Europas säkerhetspolitik. Kan vi få ett
gemensamt säkerhetssystem, så faller många andra samarbetsfrågor på
plats, och det blir lättare att lösa dem. Detta, herr talman, är visionen av ett
nytt och fredligt Europa - en gemensam säkerhet, inte murar försvarade av
vapen på båda sidor.
Vi har nu det politiska instrumentet för en sådan ordning, nämligen ESK,
den europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen. Det är egentligen,
herr talman, bara att fortsätta med förhandlingar inom ramen för den akt
som upprepades i Helsingfors 1975 och som sedan har fortsatt i olika former.
Fram till 1989 fanns inte de politiska möjligheterna. Nu ligger, herr tal-
man, fältet öppet för stora och avgörande steg i fråga om gemensam säkerhet
i Europa. När detta har fått fastare former, blir Warszawapakten - som näs-
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övriga Europa-
frågor
147
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Allmänpolitisk
debatt
- Europafrågor
Övriga Europa-
frågor
tan är ute ur räkningen nu - och NATO överflödiga. Vår neutralitetspolitik,
liksom Österrikes, Finlands och Schweiz neutralitetsförklaringar blir över-
flödiga, eftersom det inte i Europa finns några allianser att vara alliansfria
från. Det skulle med andra ord inte finnas några fiender.
Herr talman! Vi är inte där än, och det kan ta lång tid. Det kan också gå
fort. Därom vet vi ingenting om i dag. Vi bara ser ljusningen vid horisonten.
Men möjligheterna har plötsligt kommit till oss, och Sverige bör agera i den
riktningen.
Med detta vill jag också, herr talman, ha sagt att det är för tidigt för vår
del att överge neutraliteten. Den lades fast långt före första och andra världs-
kriget och innan det att Warszawapakten och NATO skapades som bastioner
mot varandra, på var sin sida om järnridån. Endast en gemensam säkerhet i
Europa kan få oss att uppge vår alliansfrihet.
Jag vill ha detta sagt särskilt tydligt, eftersom många nu tycks vara beredda
att ge upp svensk neutralitet för att Sverige skall få tillträde som fullvärdig
medlem i EG. Vår neutralitet kan inte säljas ut. NATO finns fortfarande där,
och det finns, herr talman, starka krafter för att göra EG till en försvarsal-
lians. Vi har därför att först se utvecklingen innan vi söker fullt medlemskap
i EG och säger att neutraliteten inte är aktuell i dag.
Jag har, herr talman, talat om det stora Europa, det gemensamma och de-
mokratiska hemmet i Europa. Men ESK innefattar också bestämmelser om
ekonomiskt och tekniskt samarbete och frågor om mänskliga rättigheter.
Detta är frågor som nu diskuteras särskilt i Europarådet.
Europarådet har två krav för medlemskap: ett pluralistiskt valsystem och
att landet följer konventionen om de mänskliga rättigheterna. När de Cen-
tral- och Östeuropeiska länderna kan svara upp mot dessa krav kan de också
bli medlemmar av Europarådet. Man kan då tänka sig att Europarådet blir
betydligt starkare och får en viktigare uppgift i Europa och att Europarådet
också blir en bas för ESK-processen, som är så viktig ur säkerhetspolitisk
synpunkt i det stora gemensamma demokratiska hemmet Europa.
Den allmänpolitiska debatten om Europafrågor var härmed avslutad.
(Beträffande fortsättningen av den allmänpolitiska debatten, se prot. 7!)
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1990/91:22 till lagutskottet
1990/91:29 till finansutskottet
Skrivelse
1990/91:21 till justitieutskottet
148
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1990/91:10 Förslag till begravningslag
1990/91:11 Några delgivningsfrågor
1990/91:17 Tillfällig försäljning
1990/91:23 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag
1990/91:28 Förlängd tid för registrering av licensområden för älgjakt
1990/91:30 Vissa befogenheter för ett nytt statligt förvaltningsbolag
1990/91:31 Två nya nationalparker: Björnlandet och Djurö
1990/91:32 Fastighetsdomstolar, m.m.
1990/91:36 Åtgärder mot miljöfarliga blybatterier
1990/91:38 Statsbidrag till personalkooperativ barnomsorg
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 9 oktober
1990/91:39 av Berith Eriksson (v) till justitieministern om kommunarrest:
År 1984 beslöt regeringen att terroriststämpla och utvisa nio kurder, samtliga
flyktingar från Turkiet. Bakgrunden var en säpoutredning med anledning av
mordet på en kurd i Uppsala. Utvisningen, som inte verkställdes, omvandla-
des till rörelseinskränkningar och anmälningsplikt, s.k. kommunarrest.
Åklagare fann inte några bevis mot de nio som kunde ligga till grund för
en rättslig prövning och avskrev åtal mot dem.
Alla väsentliga delar av polisutredningen är numera offentliga, och där
kan man se vad dessa kurder är misstänkta för och varför de kommunarreste-
rades. Säpoakterna har granskats av en del journalister och jurister, och den
bedömning som dessa gjort är att det är en pinsamt dålig utredning med
mycket svaga bevis.
I säpos akt kan man inte se den förföljelse och det lidande som drabbat,
och fortfarande drabbar, de utsatta kurderna och deras familjer. Pinsamt är
det även att Sverige till följd av kommunarresten finns med på Amnestys
internationella lista, tillsammans med länder som Sydafrika, Iran och Co-
lombia, för brott mot mänskliga rättigheter.
Men frågan handlar inte enbart om dessa kurder skall få upprättelse eller
inte. Det handlar även om rättsäkerheten i en rättsstat och om tron på den
svenska demokratin både inom och utom Sveriges gränser.
Den 19 oktober 1989 frigavs Gerhard Conlon, Carole och Patrick Richard-
son efter att oskyldigt dömda ha suttit 15 år inspärrade i brittiskt fängelse.
Om denna rättsskandal sade Storbritanniens inrikesminister Douglas Hurd:
”Detta är en mycket allvarlig affär för alla som bryr sig om rättvisa”.
Det är nu snart 6 år sedan de nio kurderna belädes med kommunarrest,
och jag vill fråga justitieministern:
149
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
1. Anser justitieministern att kommunarresten står i överensstämmelse med
den svenska regeringsformens 2 kap, 9 §?
2. Anser justitieministern att kommunarresten inte bryter mot Europeiska
konventionen om mänskliga rättigheter?
3. Kommer de kommun- och länsarresterade kurderna att få en öppen rätte-
gång?
den 10 oktober
1990/91:40 av Ulla Tilländer (c) till statsrådet Bengt Lindqvist om statsbidrag
till barnomsorg i svenska kyrkans regi:
Arbetet bland barn - inte minst bland barn i förskoleåldern - har sedan
gammalt en stark förankring i kyrkosamfunden. Svenska kyrkan har varit
ute tidigt på det här området. Det visar söndagsskolans mer än hundraåriga
tradition.
Genom den ökade fritiden och förändringen i fritidsvanor har söndags-
skolans roll efter hand minskat, och då är det naturligt att kyrkorna inriktar
sin verksamhet på vardagsarbete bland barn i förskoleåldern. Kyrkans barn-
timmar är exempel på sådant arbete.
Eftersom intresset för och efterfrågan på alternativ inom barnomsorgen
kraftigt ökar överallt i landet, inställer sig frågan såväl för enskilda som för
församlingar: Av vilket skäl är svenska kyrkan förhindrad att arbeta på
samma villkor som andra?
I dag utgår statsbidrag till daghem och fritidshem som drivs av en samman-
slutning av föräldrar, som gemensamt tar ansvaret för omsorgen om sina
egna eller varandras barn, eller en sammanslutning som erbjuder en speciell
form av pedagogik som har anknytning till en ideell organisation eller som
har andra liknande grunder. Det innebär bl.a. att frikyrkliga trossamfund
kan bedriva daghems- och fritidsverksamhet med statligt stöd, och det är
bra. Nu aviseras också att personaldrivna daghem skall få statsbidrag.
Det finns inte något hinder för enskilda medlemmar inom en församling
tillhörande svenska kyrkan att bilda en föräldraförening eller annan ideell
förening med uppgift att driva daghem eller fritidshem med en speciell in-
riktning. Statsbidrag kan då lämnas på samma villkor som i övrigt gäller för
kommuner och frikyrkliga trossamfund.
Det är bra och ett steg i rätt riktning att förskolor och barnomsorg i koope-
rativ form eller stiftelseform kan få statsbidrag, också de med kristen inrikt-
ning, men det måste vara lika självklart att kyrkans församlingar jämställs
med andra trossamfunds församlingar när det gäller möjligheten att få stats-
bidrag till barnomsorgsverksamhet.
Med hänvisning till ovanstående vill jag till biträdande socialministern
ställa följande fråga:
Är regeringen beredd att medge statsbidrag till barnomsorg i svenska kyr-
kans regi?
150
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Anmäldes att följande frågor framställts
den 9 oktober
1990/91:69 av Gullan Lindblad (m) till statsrådet Maj-Lis Lööw om invand-
rarverkets praxis i utvisningsärenden:
Av pressen i mitt hemlän - Värmland - har framgått att en 40-årig iranier,
som förföljts och torterats i sitt hemland hotas av utvisning enligt ett beslut
av invandrarverket.
Amnesty International har agerat i ärendet, och enligt en representant för
denna organisation vore ett återsändande till Iran en säker död för mannen
i fråga. Ärendet skall nu bli föremål för ny bedömning.
Med anledning av detta ärende vill jag därför ställa följande principiella
frågor till invandrarministern.
Vilka rutiner för utvisning har SIV när en person som torterats i Iran löper
risk att bli utvisad dit? Är invandrarministern beredd att låta företa en över-
syn av praxis för utvisning/awisning i liknande fall?
1990/91:70 av Sten Andersson i Malmö (m) till försvarsministern om JAS-
projektet:
I Sydsvenska Dagbladet den 6 oktober 1990 uttalade Roland Brännström
(s), ledamot av försvarskommittén och vice ordförande i försvarsutskottet,
följande: ”Inte säkert att JAS kan flyga.” För Roland Brännström är inte ens
JAS-anskaffningen självklar. Industrin har åtagit sig en uppgift och än är vi
inte säkra på att JAS kan flyga och uppfylla alla de krav vi har, säger han.
Med tanke på de enorma skattepengar JAS-projektet hitintills kostat och
kommer att kosta framöver är uttalandet av en ledande försvarspolitiker be-
klagligt och förvånansvärt. Medborgarna får intrycket att deras skattepengar
används mycket lättvindigt och att JAS-satsningen är ett vågstycke där ingen
vet utgången.
Är statsrådet beredd att uttala sitt stöd för JAS-projektet?
1990/91:71 av Stig Bertilsson (m) till statsrådet Erik Åsbrink om följder på
grund av ändrat räkenskapsår:
Fr.o.m. den 1 juli 1990 avskaffas rätten till brutet räkenskapsår för en-
skilda näringsidkare, jordbrukare, dödsbon och handelsbolag. I vissa fall har
omläggningen till kalenderår visat sig medföra oönskade och allvarliga kon-
sekvenser, vilket torde ha förbisetts i lagstiftningen.
Jag syftar på de likviditetsproblem som följer på regeländringen, speciellt
för dem som haft brutet räkenskapsår per den 1 maj. Dessa företag ges ingen
möjlighet att förlänga räkenskapsåret eftersom det då blir mer än 18 måna-
der, vilket är max. I stället uppstår den konsekvensen att man 1991 kommer
att åsättas två taxeringar. Man kommer nu att dubbeldebiteras B-skatt för 8
månader under 1990.
151
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
Detta förfaringssätt innebär att många företag hamnar i en akut likvidi-
tetskris. Därför är det nödvändigt med någon form av övergångsbestämmel-
ser, som överbryggar de likviditetsproblem som för många kan innebära att
man t.o.m. kommer på obestånd.
Vilka åtgärder ämnar finansministern vidta för att motverka de likviditets-
problem som detta delbeslut i skatteomläggningen medför?
1990/91:72 av Gullan Lindblad (m) till civilministen om chefstjänsten vid
den regionala arbetslivsfonden i Värmland:
Chefstjänsten vid den regionala arbetslivsfonden i Värmland utannonse-
rades i april 1990, och en välmeriterad manlig sökande framfördes som den
centrala arbetslivsfondens förslag till regeringen. Regeringen återremitte-
rade emellertid ärendet till fonden med uppdrag att i stället finna ett kvinn-
ligt alternativ. Nästa beslut i ärendet togs den 16 augusti, och nu tillsattes en
kvinnlig chefstjänsteman, som inte sökt tjänsten men särskilt ombetts att ta
denna.
Jag har försökt förmå såväl jämställdhetsministern som arbetsmarknads-
ministern att förklara principerna för tillsättningen, men de har bara hänvi-
sat till varandra.
Jag frågar därför civilministern:
På vilka grunder beslöt regeringen att för Värmlands del inställa tillsätt-
ningen för att en kvinna skulle ”uppletas” till posten?
Är det regeringens uppfattning att kvinnor resp, män i fortsättningen skall
ha villkorslöst företräde vid tillsättning av vissa tjänster?
På vilket sätt anser regeringen att ett dylikt förfarande främjar jämställd-
het?
1990/91:73 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) till utrikesministern om barn på
institutioner i Rumänien:
Nyligen har vi i Sverige skakats av skrämmande rapporter och fruktans-
värda bilder av institutionsbarnens situation i Rumänien. Vi blir alla stumma
av förskräckelse över att barn i dagens Europa skall behöva leva under så-
dana vidriga och omänskliga förhållanden.
Rumänien har nyligen ratificerat FNs barnkonvention. Konventionen in-
nehåller bestämmelser avsedda att tillförsäkra barn grundläggande rättighe-
ter och att bereda barn skydd mot övergrepp och utnyttjande.
Rapporterna från Rumänien pekar tydligt på att man inte efterlever kon-
ventionen om barnets rättigheter.
Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:
Avser regeringen att inom FN aktualisera Rumäniens uppenbara brister
att leva upp till konventionens krav om barnets rättigheter?
1990/91:74 av Bertil Måbrink (v) till utrikesministern om de rumänska bar-
nen på institutioner:
152
När Ceausescuregimen störtades i Rumänien avslöjades en rad ohygglig-
heter. Allra värst var avslöjandena om hur föräldralösa barn och barn med
olika slags handikapp hade behandlats. Vi hoppades att dessa barn skulle får
snabb hjälp och att de i fortsättningen skulle få all den kärlek, mänsklig
värme och omvårdnad som ett barn måste ha för att leva och utvecklas.
Av all den information som nu kommit fram står det klart att barnen fort-
farande lever i samma ohyggliga misär och förnedring som före störtandet
av diktatorn.
Det som nu sker är fruktansvärt och helt oacceptabelt. Den inhumana be-
handlingen av barnen är inte en intern rumänsk angelägenhet. Det måste
vara det internationella samfundets skyldighet och kollektiva ansvar att se
till att de barn som spärrats in och behandlats på detta avskyvärda sätt får
den hjälp och mänskliga omsorg som alla barn bör ha - oavsett vilken del av
världen de lever i.
Jag vill fråga utrikesministern:
Vilka initiativ har regeringen vidtagit och vilka ytterligare initiativ tänker
regeringen vidta för att hjälpa de utsatta rumänska barnen?
1990/91:75 av Berith Eriksson (v) till socialministern om ett rabattsystem för
p-piller:
Tonårsaborterna fortsätter att öka i alarmerande takt. Sedan år 1983 har
antalet ökat från 18 till 25 per 1000 flickor i åldrarna 15-18 år.
På ungdomsmottagningen i Gävle har det bedrivits en försöksverksamhet
med subventionerade p-piller. Försöket har pågått i ett år, och under första
halvåret 1990 minskade antalet aborter med 30 %. Projektet innebär att reg-
lerna för utskrivning av läkemedel inte följs beträffande p-piller, utan flick-
orna har kunnat få en årsförbrukning till en kostnad av 65 kr. mot tidigare
tre månader för samma summa.
Jag vill fråga om socialministern kan tänka sig att införa ett rabattsystem
för p-piller.
1990/91:76 av Berith Eriksson (v) till statsrådet Maj-Lis Lööw om praxis be-
träffande asylansökningar av iranska medborgare:
Den fundamentalistiska regimen i Iran torde i dag vara världens mest av-
skydda. Rapporter om avrättningar, tortyr och förföljelse av oliktänkande
kommer i lika stor utsträckning nu som tidigare. Khomeinis efterträdare,
Irans nye ledare Rafsanjani, för en liberal ekonomisk politik för att få landet
på fötter efter det långa kriget mot Irak. Men brotten mot de mänskliga rät-
tigheterna har inte upphört, och den nya regimen begår ständigt nya brott.
Direktiv och praxis vid behandling av iranska asylärenden har tidigare va-
rit generösa, och de flesta som kunnat peka på förföljelse har fått stanna i
Sverige. Nu har sedan några månader praxis ändrats så att de flesta kommer
att avvisas.
Min fråga är:
På vilket sätt bedömer invandrarministern att situationen, vad gäller
mänskliga rättigheter i Iran, har förändrats som motiverar en ändring av
praxis i handläggningen av irakiers asylärenden?
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
153
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
154
1990/91:77 av Berith Eriksson (v) till jordbruksministern om handläggningen
av ersättningsärende om nödutfodring av renar:
Den 8 maj i år ställde jag en fråga till jordbruksministern om länsstyrelsens
i Norrbottens län begäran om inlämnandet av fullständig renlängd för att er-
sättning för nödutfodring av renar skulle betalas ut.
Jordbruksministern ansåg sig då förhindrad att svara på vad han ansåg om
detta regelvidriga tilltag eftersom ärendet bereddes i regeringsrätten och inte
var avgjort. Han sade också att ”beredningen kommer att gå så snabbt som
det överhuvudtaget är möjligt”. Det har nu gått mer än sex månader och
ärendet är ännu inte avgjort. Frågan kan inte vara så komplicerad. Det gäller
bara att rätten tar ställning i fråga om länsstyrelsens handlande i ärendet är
förenligt med förordningen och lantbruksstyrelsens föreskrift om ersättning
vid nödutfodring.
Min fråga är:
När kommer Talma och Rautasvouma samebyar att få sitt överklagande
prövat av regeringsrätten?
1990/91:78 av Annika Åhnberg (v) till jordbruksministern om spannmåls-
överskottet:
Årets skörd av spannmål är rekordstor. Överskottet beräknas till 2 miljo-
ner ton. På exportmarknaden inbringar spannmålen i dag under 50 öre/kg,
vilket leder till stora förluster, eftersom riksdagens beslut i våras innebar ett
spannmålspris på 1:30 kr./kg till producenten oavsett var spannmålen av-
sätts.
Vänsterpartiets förslag, som ej vann gehör, innebar en radikal sänkning
av spannmålspriset, vilket hade gjort dagens problem mindre. Det är nu
angeläget att snabbt få klarhet i hur regeringen avser finansiera kostnaderna
för spannmålsöverskottet.
Det kan inte vara rimligt att finansiera kostnaderna via höjda slaktdjurs-
avgifter. Det motverkar ju i själva verket en del av målet med riksdagens
beslut. I stället måste möjligheter till överlagring och biobränsleproduktion
analyseras. Jag vill fråga jordbruksministern:
Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att finansiera kostnaderna för
spannmålsöverskottet?
1990/91:79 av Annika Åhnberg (v) till jordbruksministern om dispenser från
skyldigheten att ha kor på bete:
Den nya djursskyddslagen från 1988 innebär att djurhållningen skall base-
ras på ett större hänsynstagande till husdjurens behov.
Mjölkkor skall släppas ut på bete om inte särskilda skäl föreligger för dis-
pens. För nystartare är det sällsynt med dispenser, men för jordbruk som
fanns före lagens tillkomst beviljas dispenser mer generöst. Det tycks särskilt
gälla stora gårdar med hög grad av rationalisering och effektivisering i pro-
duktionen, t. ex. Harpsund.
Ett alltför flitigt och slentrianmässigt dispensgivande förtar den nya lagens
effekter. Jag vill därför fråga jordbruksministern:
Avser regeringen vidta åtgärder för att minska antalet dispenser från djur-
skyddslagen?
den 10 oktober
1990/91:80 avSten Andersson i Malmö (m) till socialministern om aids:
Nyligen presenterades chockerande siffror över antalet aids-fall i Sverige,
och den stora nyheten var en alarmerande ökning bland de heterosexuella.
Det är t.o.m. så att antalet heterosexuellt nysmittade i dag dominerar.
Enligt uppgifter är det i huvudsak frågan om dels människor från s.k. hög-
riskområden, dels svenskar som smittats på utlandsresan.
Det är därför allvarligt att ansvariga myndigheter inte informerar om detta
faktum.
I dag upplever många situationen att det är viktigare att dölja var den
ökande aids-smittan kommer ifrån, än att hindra spridning.
Vilka initiativ är statsrådet beredd ta med anledning av uppgifterna av-
seende nya aids-fall?
11 § Kammaren åtskildes kl. 19.31.
Vid protokollet
OLOF MARCUSSON
/Gunborg Apelgren
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
155
Prot. 1990/91:6
10 oktober 1990
156
1 § Val till Nordiska rådet................................ 1
2 § Val av ytterligare suppleant i jordbruksutskottet............ 2
3 § Anmälan om ny vice ordförande i jordbruksutskottet........ 2
4§ Meddelande om ändringar i kammarens sammanträdesplan,
m.m............................................ 2
Talmannen
5 § Justering av protokoll................................ 3
6 § Allmänpolitisk debatt - Europafrågor.................... 3
Övergripande debatt om Europafrågan................... 3
Utrikesminister Sten Andersson
Margaretha af Ugglas (m)
Jan-Erik Wikström (fp)
Pär Granstedt (c)
Bertil Måbrink (v)
Per Gahrton (mp)
Andre vice talmannen (om debattreglerna)
Handelspolitik m.m.................................. 37
Statsrådet Anita Gradin
Nic Grönvall (m)
Gudrun Norberg (fp)
Per-Ola Eriksson (c)
Rolf L Nilson (v)
Inger Schörling (mp)
Lennart Pettersson (s)
Tredje vice talmannen (om debattreglerna)
Miljöfrågor m.m.................................... 66
Grethe Lundblad (s)
Ivar Virgin (m)
Håkan Holmberg (fp)
Karin Starrin (c)
Viola Claesson (v)
Roy Ottosson (mp)
Miljöminister Birgitta Dahl
Förste vice talmannen (om debattreglerna)
Görel Bohlin (m)
Flyktingpolitik m.m.................................. 93
Gullan Lindblad (m)
Maria Leissner (fp)
Rune Backlund (c)
Jan-Olof Ragnarsson (v)
Marianne Samuelsson (mp)
Maud Björnemalm (s)
|
Sociala frågor m.m................................... Charlotte Cederschiöld (m) |
107 |
Prot. 1990/91:6 10 oktober 1990 | ||
|
f |
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) Gunilla André (c) Gudrun Schyman (v) Anita Stenberg (mp) Kristina Svensson (s) Näringslivsfrågor m.m................................ |
125 | ||
|
Lars Tobisson (m) Carl Frick (mp) Bertil Persson (m) Krister Skånberg (mp) Övriga Europafrågor................................. |
133 | |||
|
7§ |
Gunnar Hökmark (m) Elisabet Franzén (mp) Birger Hagård (m) Göran Åstrand (m) Lars Norberg (mp) Göran Magnusson (s) Anna Horn af Rantzien (mp) Evert Svensson (s) (forts, allmänpolitisk debatt prot. 7) Hänvisning av ärenden till utskott....................... |
148 | ||
|
8§ |
Bordläggning...................................... |
149 | ||
|
9§ |
Anmälan om interpellationer | |||
|
1990/91:39 av Berith Eriksson (v) om kommunarrest....... |
149 | |||
|
1990/91:40 av Ulla Tilländer (c) om statsbidrag till barnomsorg |
150 | |||
|
10 § |
Anmälan om frågor | |||
|
1990/91:69 av Gullan Lindblad (m) om invandrarverkets praxis |
151 | |||
|
1990/91:70 av Sten Andersson i Malmö (m) om JAS-projektet |
151 | |||
|
1990/91:71 av Stig Bertilsson (m) om följder på grund av ändrat |
151 | |||
|
1990/91:72 av Gullan Lindblad (m) om chefstjänsten vid den |
152 | |||
|
1990/91:73 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) om barn på institu- |
152 | |||
|
1990/91:74 av Bertil Måbrink (v) om de rumänska barnen på |
152 | |||
|
1990/91:75 av Berith Eriksson (v) om ett rabattsystem för p-pil- |
153 | |||
|
1990/91:76 av Berith Eriksson (v) om praxis beträffande asyl- |
153 | |||
|
1990/91:77 av Berith Eriksson (v) om handläggningen av ersätt- |
154 | |||
157
Prot. 1990/91:6 1990/91:78 av Annika Åhnberg (v) om spannmålsöverskottet 154
10 oktober 1990 1990/91:79 av Annika Åhnberg (v) om dispenser från skyldig-
heten att ha kor på bete........................... 154
1990/91:80 av Sten Andersson i Malmö (m) om aids........ 155
158
gotab 97104, Stockholm 1990