1 § Justering av protokoll
Protokoll
1990/91:38
Svar på frågor
Justerades protokollet för den 28 november.
2 § Ny riksdagsledamot m.m.
Upplästes och lades till handlingarna följande från valprövningsnämnden
inkomna
Berättelse om granskning av bevis för riksdagsledamot och ersättare för riks-
dagsledamöter
Till valprövningsnämnden har från riksskatteverket inkommit bevis om
att Bo Toresson (s), Stockholm, utsetts till ny ledamot av riksdagen fr.o.m.
den 1 januari 1991 sedan Marianne Stålberg (s) avsagt sig sitt uppdrag som
riksdagsledamot. Till ersättare för riksdagsledamöter har utsetts Rune Berg-
lund, Vemhån, och Hans-Göran Wiberg, Strömsund (båda s).
Valprövningsnämnden har denna dag granskat bevisen och därvid funnit
att de blivit utfärdade i enlighet med 15 kap. 1 § vallagen.
Stockholm den 3 december 1990
Stig Nordlund
Sven-Georg Grahn
3 § Svar på fråga 1990/91:253 om hemspråksundervisningen
Anf. 1 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):
Fru talman! Seija Viitamäki-Carlsson har mot bakgrund av de av rege-
ringen aviserade nedskärningarna av statsbidrag till hemspråksundervis-
ningen frågat mig om den kommunala självbestämmanderätten är starkare
än internationella överenskommelser som Sverige ratificerat, så att man kan
befara att ESK-dokumentet om den mänskliga dimensionen § 32 får en un-
derordnad betydelse.
Regeringen har nyligen lämnat förslag till riksdagen om bl.a. ett nytt stats-
bidragssystem till skolsektorn (prop. 1990/91:18 om ansvaret för skolan).
Enligt förslaget kommer det nya statsbidraget till skolsektorn att ges i form 1
1 Riksdagens protokoll 1990191:38
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
av ett generellt finansiellt stöd till kommunerna utan några öronmärkta bi-
dragsdelar. Kommunerna kommer således själva att - inom de ramar som
regering och riksdag lägger fast - ansvara för bl.a. fördelning av resurser till
skolverksamheten. De av regeringen aviserade nedskärningarna på skolom-
rådet kommer att behandlas i 1991 års budgetproposition. Jag är därför inte
beredd att i dag närmare redovisa dessa förslag.
Riksrevisionsverket har i sin förvaltningsrevision framhållit att hem-
språksundervisningen i dag ofta bedrivs individuellt eller i mycket små grup-
per, varför kostnaderna per undervisningstimme blir betydligt högre än för
andra ämnen. En effektivare användning av resurserna t.ex. i form av större
gruppstorlekar, går enligt min mening mycket väl att förena med av Sverige
ratificerade överenskommelser om mänskliga rättigheter.
Anf.2 SEIJA VIITAMÄKI-CARLSSON (v):
Fru talman! Jag tackar skolministern för svaret.
Jag vill ändå gå in på de här förslagen som skolministern inte är beredd att
diskutera i dag. Det föreslås nämligen att grunden för beräkningsmodellen
för specialresurs 2 är ett nytt schabloniserat behovsmått, dvs. andelen barn
i skolpliktig ålder mellan sju och femton år - med minst en förälder som är
född i utlandet - i kommunerna. Detta drabbar andra och tredje generatio-
nens invandrare, vilkas föräldrar är födda i Sverige. Detta gäller även torne-
dalingarna, zigenarna och samerna. Enligt förslaget kan de inte få statsbi-
drag för hemspråksundervisning och undervisning i svenska som andra
språk.
Vidare föreslås att kommunerna fritt kan disponera över resurserna, dvs.
de får ett visst belopp de själva kan bestämma över. Därmed är det kommu-
nernas välvilja som avgör om invandrarundervisningen får resurser eller
inte.
Det finns ingen garanti för att invandrarelevernas behov blir tillgodosedda
på bästa möjliga sätt.
Fru talman! Jag undrar om inte utgångspunkten för beräkning av statsbi-
draget för undervisning i hemspråket skall vara att det är elevernas behov
som är vägledande och inte föräldrarnas födelseort samt att bidragen till in-
vandrarbarnens undervisning även i fortsättningen skall öronmärkas för
detta ändamål.
Anf. 3 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):
Fru talman! Det statsbidragssystem som Seija Viitamäki-Carlsson tar upp
är just nu föremål för behandling i riksdagen. Det kommer upp till avgö-
rande här i kammaren den 12 december. Jag har anledning att tro att vi får
en bred uppslutning kring detta statsbidragssystem, kanske rent av även från
Seija Viitamäki-Carlssons eget parti. Det beror nog inte i så fall på att man
övergett hemspråkseleverna och deras undervisning, utan det beror på att
man har förstått systemets innebörd. Statsbidraget är i fortsättningen icke
det som garanterar rätten till en viss typ av undervisning. Statsbidraget är ett
finansiellt stöd till kommunerna. Det räknas upp beroende på vissa objek-
tiva kriterier, exempelvis, som det nyss refererades till, att en förälder är
född i utlandet.
Man måste hålla isär beräkningen av statsbidraget och rätten att få hem-
språksundervisning. Det är två skilda saker. Vi gör inga förändringar i rätten
till hemspråksundervisning i den proposition som nu ligger i riksdagen.
Vi har däremot sagt att vi inte är nöjda med det sätt som hemspråksunder-
visningen organiseras på ute i kommunerna. Det är alldeles för små grupper,
ofta enskild undervisning med en lärare och en elev - ett resursanspråk som
vi i övrigt i skolan inte alls har möjlighet att svara upp emot. Det är den saken
vi nu har satt fingret på. Vi hoppas att det leder fram till en bättre använd-
ning av resurserna och en mer skolliknande situation även i hemspråksun-
dervisningen. Det innebär att hemspråkseleverna skall få en bra hemspråks-
undervisning men att det skall ske till lägre samhällskostnader. Detta är bak-
grunden, och det får inte blandas ihop med statsbidragssystemet, som nu
skall behandlas i riksdagen.
Anf. 4 SEIJA VIITAMÄKI-CARLSSON (v):
Fru talman! Tack för svaret, skolministern. Vi står självfallet fast vid de
överenskommelser som gjordes i fjol och som statsministern berörde i svaret
i förra veckan till Ylva Johansson.
Jag har ändå en kort fråga till. Varför börjar skolministern med en ned-
skärning av just hemspråksundervisningen och pekar ut det området? Det
finns ju också andra områden där undervisningen inte bedrivs effektivt.
Anf. 5 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):
Fru talman! Jag är alltid tacksam för upplysningar om de områden där vi
kan göra effektiva insatser. Jag tar gärna emot förslag. I det här fallet har vi
gett riksrevisionsverket ett uppdrag. Man har bl.a. tittat på Göteborgs kom-
mun som är en stor kommun med många hemspråkselever. Där är den ge-
nomsnittliga gruppstorleken i dag i hemspråksundervisningen 1,4 elever per
grupp. Det är alltså nästan uteslutande enskild undervisning. Ett sådant sys-
tem kan vi inte ha. Det innebär att om vi inte gör någonting åt detta bygger
vi in motsättningar mellan den här verksamheten och andra typer av verk-
samheter i skolan. Det vore mycket olyckligt. Jag tycker därför att det är bra
att vi gör någonting åt detta nu och att vi gör det på ett sådant sätt att vi
kan hävda hemspråksundervisningens kvalitet. Det är detta vi utgår ifrån,
ingenting annat.
Anf. 6 SEIJA VIITAMÄKI-CARLSSON (v):
Fru talman! Jag tackar skolministern för svaret. Då återkommer vi nästa
vecka.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
4§ Svar på fråga 1990/91:259 om industrisysselsättningen i Ström-
stad
Anf. 7 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Fru talman! Sverre Palm har frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta
för att återskapa industrisysselsättningen i Strömstad.
Sverre Palm frågar mot bakgrund av Electrolux nedläggning av fabriken i
Strömstad i augusti i år.
Vad Strömstad tidigt har fått känna av är tecken på en kostnadskris som
hotar att drabba stora delar av det svenska näringslivet. En av regeringens
huvuduppgifter är att bryta denna utveckling.
Det som inträffat under den tid som gått sedan Sverre Palm ställde nästan
samma fråga till min företrädare för ett år sedan är att Electrolux nu har
lämnat Strömstad.
Fabrikslokalen har övertagits av ett konsortium med regionala och lokala
intressenter. Konsortiets ambition är att skapa nya arbetstillfällen i Ström-
stad.
Samhall har tagit över den kablagetillverkning som Electrolux bedrev och
sysselsätter ca 60 personer.
Arbetsförmedlingen arbetar mycket aktivt för att ge de f.d. Electroluxans-
tällda nya möjligheter genom platsförmedling, utbildning osv. Hälften av de
uppsagda har i dagsläget fått arbete.
Länsstyrelsen, utvecklingsfonden och länsarbetsnämnden deltar tillsam-
mans med kommunen, landstinget och näringslivet i projektet Företagsför-
nyelse i Strömstad.
Jag vill här påminna om det ansvar länsstyrelsen har i situationer som
denna. Med den regionalpolitiska proposition som regeringen lade i våras
ökades länsstyrelsernas resurser för att bedriva utvecklingsarbete i syfte att
möta sådana strukturförändringar, som de vi nu ser i Strömstad.
Industridepartementet följer utvecklingen i Strömstad noga, och jag är be-
redd att föreslå regeringen att välvilligt pröva frågor om stöd till större ange-
lägna projekt som medför sysselsättningsökning.
Anf. 8 SVERRE PALM (s):
Fru talman! Jag tackar industriministern för svaret på min fråga.
Det är positivt att regeringen välvilligt skall pröva stöd till angelägna pro-
jekt. Frågan är om det ger tillräckligt tydliga signaler.
I dag är det verklighet som jag för ganska precis ett år sedan varnade för
i en frågedebatt med arbetsmarknadsministern: Electroluxanläggningens
nedläggning är genomförd. Crawford Door har varslat 23 personer om upp-
sägning, och på Ramfabriken Jyden har man varslat 20 personer om uppsäg-
ning. Detta innebär att omkring 30 % av Strömstads industrijobb försvinner.
Gränshandeln har minskat med 30-35 %, och i Strömstads tätort är ned-
gången i handeln omkring 10-15%. Vi brukar mäta gränshandeln i väx-
lingen av norsk valuta, och det visar att nedgången är 50% när det gäller
dagligvaruhandel och att den genomsnittliga nedgången är 20%.
Även inom sjukvården aviseras neddragningar, och där gäller det 10 arbe-
ten. För att ytterligare klarlägga denna bild redovisar jag några siffror från
arbetsförmedlingen, som visar att antalet arbetslösa i dag är 225, jämfört
med förra årets 88. 160 stycken är inskrivna på beredskapsarbetsplatser och
inskolning, medan motsvarande siffra förra året var 20.
Detta är allt annat än ljusa siffror och med anledning därav vill jag fråga:
Kan industriministern tillfälligt införa Strömstad kommun i stödområdet?
Anf. 9 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Fru talman! För det första kan man säga att de akuta problem som Ström-
stad fick i och med Electroluxnedläggningen har vi haft mycket diskussioner
om med representanter för Strömstads kommun och för organisationer där.
Vi diskuterade också ett par projekt som var aktuella, och vi diskuterade
också ett ganska omfattande stöd till ett av projekten. Dess värre drog man
sig tillbaka från företagets sida för att lokalisera verksamheten till en annan
plats.
Vi har varit aktiva och också beredda att gå in och stödja industrilokalise-
ring till Strömstad. I första hand är det länsstyrelsen som har resurser för de
reguljära mindre projekten. Om det är större projekt kommer industriver-
ket eller regeringen in i bilden.
Vi är fortsättningsvis beredda att medverka till att hitta en lösning, men
det är klart att projekten måste komma till stånd, och det är ett arbete som
måste bedrivas i samverkan mellan lokala organ och länsstyrelsen. I den mån
vi har möjligheter skall vi naturligtvis också medverka.
I fråga om stödområdesindelningen måste vi naturligtvis se till att vi lyfter
fram de områden som är mest utsatta, och till dem kan vi för dagen inte
räkna Strömstad.
Anf. 10 SVERRE PALM (s):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för det kompletterande svaret. För att
göra Strömstad jämförbart med t.ex. Göteborg vill jag nämna att en ned-
dragning med 300 arbeten i Strömstad motsvarar 12 000-13 000 arbeten i
Göteborg.
Med det jag tidigare anfört, tycker jag att jag visat att Strömstads arbets-
marknad utsätts för en starkt strukturell förändring. Inför Electrolux ned-
läggning anförde företaget bl.a. att dåliga kommunikationer var ett av skä-
len för nedläggningen. Detta ligger utanför industriministerns ansvarsom-
råde, men jag vill ändå för industriministern understryka betydelsen av bra
kommunikationer för att lokalisera företag till en region.
Bohuslän är i stort behov av en infrastruktursatsning. Vi behöver en upp-
rustning av Bohusbanan och förbättrade vägar - det gäller såväl E 6-an som
våra länsvägar.
Avslutningsvis vill jag önska industriministern en bra dag i norra Bohuslän
i morgon.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
5 § Svar på fråga 1990/91:264 om kraftvärmeverk
Anf. 11 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Fru talman! Krister Skånberg har frågat mig vad regeringen avser att göra
för att motverka en övergång från fjärrvärme till elvärme och för att främja
kraftvärme.
Det har från olika håll uttryckts farhågor för att de nya beskattningsregler
som träder i kraft vid årsskiftet kommer att missgynna kraftvärme som ut-
nyttjar fossila bränslen jämfört med renodlad elproduktion i kondenskraft-
verk. Det har också sagts att denna effekt förstärks - särskilt vid koleldning-
när koldioxidskatten införs vid samma tidpunkt.
Det pågår ett arbete med att analysera de nämnda problemen och att finna
en lösning på de problem som kan föreligga. Jag är därför inte beredd att nu
närmare kommentera vilka åtgärder som kan komma i fråga.
Anf. 12 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret!
Statsrådet bekräftar att det från olika håll har uttryckts farhågor liknande
dem som jag har tagit upp i min fråga. Jag vill därför fråga när vi kan räkna
med att regeringen kommer med förslag till lösning av problemen? Under
mellantiden, fru talman, finns det stora risker för att både kraftleverantö-
rerna och användarna fattar beslut om att gå över från fjärrvärme till el-
värme. Det vore olyckligt både ur miljösynpunkt och ur samhällsekonomisk
synpunkt.
Är regeringen beredd att lämna besked före nyår eller deklarera en vil-
jeinriktning som gör att folk väntar med att fatta beslut för att kunna fatta
miljömässigt och ekonomiskt sett klokare beslut?
Anf. 13 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Fru talman! Som Krister Skånberg väl känner till är dessa frågor för närva-
rande föremål för förhandlingar med centern och folkpartiet. Dessa för-
handlingar är ju inte slutförda, men när de är det kommer det också att ges
besked om vad som planeras på detta område, vilket sedan blir föremål för
en proposition till riksdagen.
Anf. 14 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Fru talman! Överläggningarna har ju pågått en tid, och det enda vi vanliga
riksdagsledamöter vet om dem är ju att man inte har enats något vidare. Det
gör att det fortfarande hade varit värdefullt med någon typ av viljeinriktning.
Jag har väldigt svårt, fru talman, att föreställa mig att någon av parterna i
förhandlingarna skulle tycka att det som det har uttryckts farhågor för skulle
vara ett rimligt utfall. Alla måste ju ändå vara eniga om att det är en synnerli-
gen olycklig utveckling. Man borde kunna deklarera att man avser att lösa
problemet så att folk inte behöver fatta felaktiga beslut.
Anf. 15 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Fru talman! Jag har sagt offentligt flera gånger att med hänsyn till den om-
ställning av nuvarande energisystem som vi har bestämt oss för, från kärn-
kraft till andra energislag, är det viktigt att vi behåller det fjärrvärmeunder-
lag som vi har för att kunna få kraftvärme när vi alltså får elproduktion
också. Politiken har den inriktningen. De konkreta åtgärderna får vänta tills
vi är klara med förhandlingarna. Tålamod krävs i den här frågan också!
Anf. 16 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Fru talman! Jag tackar för svaret! Jag uppfattade det ändå som en deklara-
tion som gör att man faktiskt ger sig till tåls hos kraftproducenter och använ-
dare och inte i hastigt mod fattar beslut som gör att vi ytterligare låser fast
oss vid elvärme eller att man väljer andra investeringar än i kraftvärme.
Kraftvärmen är faktiskt en ovanligt ekonomisk och miljövänlig investering.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på fråga 1990/91:266 om förnybara och miljövänliga energi-
källor
Anf. 17 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Fru talman! Krister Skånberg har frågat mig vad regeringen avser att göra
för att främja den fortsatta utvecklingen och öka användningen av förnybara
och miljövänliga energikällor, bl.a. biobränslen.
De energipolitiska styrmedlen har under en följd av år utformats med
syfte bl.a. att främja användingen av alternativa energikällor, exempelvis
biobränslen. Ett av motiven för detta har varit en önskan att minska Sveriges
kraftiga oljeberoende. Användningen av biobränslen har ökat stadigt under
1980-talet, delvis som en följd av en aktiv energiskattepolitik, statliga oljeer-
sättningsprogram och stöd till forskning och utveckling.
Koldioxid- och svavelskatterna, som införs vid kommande årsskifte, kom-
mer att ytterligare förbättra konkurrenskraften för de förnybara energikäl-
lorna.
För närvarade pågår ett arbete med att analysera behovet av ytterligare
åtgärder för att främja en fortsatt utveckling och en ökad användning av för-
nybara och miljövänliga energikällor. Jag är därför inte beredd att nu vidare
kommentera denna fråga.
Anf. 18 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Fru talman! Jag får tacka för svaret på min fråga. Man skulle kunna upp-
fatta det så att statsrådet är nöjd med utvecklingen av biobränsleanvänd-
ningen och av biobränsletekniken. Jag menar med tanke på att det var
ganska länge sedan som man fattade beslut om avvecklingen av kärnkraft,
och eftersom man vet att fossila bränslen är en ändlig resurs, att man kunde
ha drivit utvecklingen väsentligt kraftfullare. Det är med tanke på miljöpro-
blemen och hushållningen med ändliga resurser mycket viktigt att möjlighe-
terna att använda biobränslen nu främjas mycket snabbt. Är statsrådet be-
redd att förorda att medel anslås för demonstrations- och fullskaleanlägg-
ningar, så att det skapas ett kommersiellt intresse, en marknad för en mera
offensiv biobränsleteknik?
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar pä frågor
Anf. 19 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Det är naturligtvis viktigt att vi också i framtiden får produk-
tion av el i kraftvärmeverk med biobränslen som energikälla liksom också
att vi får biogasanläggningar som kan ge större möjligheter till elproduktion.
Det byggs ju sådana anläggningar. Jag har under hösten invigt två sådana,
en i Örebro och i fredags en i Nässjö, där man satsar på detta. Dessutom har
riksdagen beslutat att avsätta 500 miljoner om året under de närmaste åren
för att främja tillkomsten av biobränslebaserade kraftvärmeanläggningar.
Denna fråga ingår i energiöverläggningarna. Jag ser det som en viktig del
i den framtida energipolitiken att få till stånd en utveckling av användningen
av biobränslen, först i kraftvärmeverk - eftersom den tekniken redan finns -
och senare i biogasanläggningar, till att börja med i stora prototypanlägg-
ningar och sedan, när man har fått tillräckliga erfarenheter, i fullskaleanlägg-
ningar. Men det är ganska mycket utvecklingsarbete som återstår för att
klara en utbyggnad av biogasen.
Anf. 20 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Fru talman! Jag tycker att det låter som om vi var eniga i sak, men möjli-
gen hade litet olika tidsskalor.
Vi talar om två saker när det gäller gas. Den ena är biogas, bl.a. rötgas. I
det avseendet finns det mycket intressanta erfarenheter från Danmark. Jag
skall be att senare till industriministern få överlämna en broschyr, som jag så
sent som i går fick från den danska energistyrelsen.
Den andra saken är förgasning av biobränsle. Som statsrådet påpekar är
det för litet gjort på den punkten. Det behövs på det området en kraftfull
teknikutveckling. Det är väl framför allt den som behöver stöd, om vi t.ex.
skall klara en avveckling av kärnkraften utan att det uppkommer några be-
kymmer för den svenska samhällsekonomin.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1990/91:226 om biståndet
Anf. 21 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! Jan-Erik Wikström har frågat mig om regeringen avser att i
budgetpropositionen lägga fram det tidigare aviserade förslaget om att inom
biståndsramen finansiera delar av kostnaderna i Sverige för asylberättigade
flyktingar från u-länder.
Svaret på frågan är ja.
Anf. 22 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):
Fru talman! I sitt ekonomiska krispaket aviserade regeringen en prutning
på biståndet med ungefär 7 milj.kr. Jag hoppades faktiskt att detta var en
sondering för att utröna vilka reaktionerna på förslaget skulle bli. Det var ju
inte ett konkret förslag utan en avisering. Reaktionen har inte uteblivit.
Folkpartiet har naturligtvis protesterat och likaså flera andra riksdagspar-
tier. Alla landets kyrkor och hjälporganisationer har tagit avstånd från idén.
SIDAs chef har offentligt kritiserat förslaget. Våra programländer i Afrika
och Asien, vilka tar emot vårt bistånd, har frågat varför denna kraftiga prut-
ning på biståndet skall sättas in när de redan har drabbats så hårt av oljekri-
sen. De fattiga länderna får lida därför att Sveriges regering har misskött vår
ekonomi.
Jag hade, som sagt, hoppats att det bara var fråga om en sondering. När
socialdemokraterna i riksdagen häromdagen beslöt att utöka avdragsrätten
för fackföreningsavgiften trodde jag nästan att biståndsministern i dag skulle
kunna komma med beskedet att regeringen inte avsåg att fullfölja sin idé.
Men tyvärr: svaret, som jag enligt praxis tackar för, är kort och avslöjande.
Sveket mot de fattiga länderna skall fullföljas.
Då är min fråga till biståndsministern: Hur kan biståndsministern vara
med om detta?
Anf. 23 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! Jag vill protestera mot uttrycket svek. Vad det har handlat om
under de år när jag har varit biståndsminister är att den aktuella delen av
budgeten, biståndsramen, kontinuerligt och konstant har fått mycket kraf-
tiga ökningar. Det kommer även nästa år att bli ökningar inom biståndsra-
men.
Visst är behoven ute i världen omåttligt stora, men det är också så - och
det tycker jag att Jan-Erik Wikström skall erkänna - att i en internationell
jämförelse i kretsen av rika givarländer har Sverige verkligen inget att skäm-
mas för. Jag vill erinra om att det som USA ger i bistånd är 0,15 % av deras
bruttonationalinkomst, medan Västtyskland och England ger 0,41 resp.
0,31 %. Sverige står faktiskt för ett enprocentsmål, och det är ett mål som vi
också kommer att uppfylla nästa år.
Anf. 24 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):
Fru talman! Nu tycker jag nog att biståndsministern försöker att blanda
bort korten. Sverige har faktiskt lovat att uppfylla och stå fast vid enpro-
centsmålet. Det var en gång ett löfte till u-länderna, och liberaler och social-
demokrater i skön förening arbetade i många år för att få gehör för denna
tanke. Men nu tycks det vara varken ett löfte eller en målsättning utan bara
en fras.
Det är faktiskt femte gången sedan regeringsskiftet 1982 som biståndet ur-
holkas. Sedan hjälper det inte att andra länder sviker ännu mer än Sverige
gör. Det är alltid lätt att bekänna andras synder, men jag tycker faktiskt att
biståndsministern skall erkänna att det här är fråga om ett avsteg från enpro-
centsmålet. Det är därför som jag karakteriserar det som ett svek.
Anf. 25 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! Det är inte ett avsteg från enprocentsmålet. Den kostnad som
vi nu finansierar inom biståndsramen, det första årets förläggningskostnader
för flyktingar från u-länder, är kostnader som får räknas som bistånd enligt
OECDs biståndskommitté, DAC.
Naturligtvis är det så - det ger jag Jan-Erik Wikström rätt i - att när man
gör på detta sätt kommer verksamhet i u-länderna som vi annars skulle ha
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
10
bedrivit med hjälp av denna summa inte till utförande. Men ändå vill jag
hålla fram att biståndet totalt sett kommer att öka och att det som vi gör inte
är något svek mot u-länderna. Vi kommer i stället, till skillnad från många
andra givarländer, att hålla fast vid våra utfästelser.
Anf. 26 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):
Fru talman! Men det är inte att hålla fast vid enprocentsmålet när man
först tar 300 miljoner till Östeuropa och sedan 700 miljoner för att betala
Sveriges kostnader för att ta emot flyktingar. Så kan man inte trolla med siff-
rorna. Det innebär dessutom att man ett följande år skall öka biståndet först
med den miljard som man nu har prutat bort och sedan med det som motsva-
rar ökningen av bruttonationalinkomsten.
Det är väl möjligt att en annan regering får ta itu med detta, men det går
inte att komma ifrån att det faktiskt är fråga om ett avsteg från enprocents-
målet.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på fråga 1990/91:237 om livsmedelshjälp till Sovjetunionen
Anf. 27 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! Ingrid Hasselström Nyvall har frågat mig om jag instämmer i
statsministerns uttalande om svensk livsmedelshjälp till Sovjetunionen. Sva-
ret på frågan är ja.
Jag framhöll redan i mitt tidigare svar till Ingrid Hasselström Nyvall att
regeringen självfallet inte kommer att stå overksam om en hungerkatastrof
verkligen skulle utbryta i Sovjetunionen. Som både statsministern och jag
betonat följer vi nu situationen mycket nära och är beredda att delta i en
internationellt samordnad aktion för livsmedelshjälp till Sovjetunionen, om
läget där skulle kräva detta.
Anf. 28 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):
Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Hjelm-Wallén!
Jag hade bett om detta klarläggande, eftersom flera olika besked har läm-
nats från regeringen. Jag är glad att statsrådet i dag har besvarat frågan med
ett entydigt ja. Det framgick också i invandrarministerns debatt med min
partikollega Håkan Holmberg den 22 november att det fanns ganska diver-
gerande besked inom regeringen.
Jag tycker nog fortfarande att regeringens planer är alltför långsiktigt in-
riktade. Statsrådet skriver i sitt svar att regeringen är beredd att delta i en
internationellt samordnad aktion för livsmedelshjälp. Jag skulle liksom förra
gången än en gång vilja betona att det enligt min uppfattning är viktigt att
man försöker finna snabba och kanske mer okonventionella lösningar.
Det börjar ju nu komma information från Sovjet om att man där är med-
veten om den svåra situationen framför allt när det gäller distributionen. Un-
der de senaste dagarna har det också rapporterats om flera åtgärder i syfte
att förhindra svinn på vägen i fråga om både sändningar inom landet och
c
hjälpsändningar utifrån. Frågetecken finns naturligtvis när det gäller om
dessa åtgärder är effektiva nog.
Jag vill fråga: Har regeringen lagt upp några planer? Med vilka kan man
samarbeta - Röda korset. Rädda barnen, andra organisationer? Har man
undersökt möjligheten till samarbete med de svenska företag som faktiskt
finns i Sovjetunionen? Man vet ju sedan tidigare att en hel del av livsmedels-
distributionen går via företag. Har man kontaktat något svenskt företag för
att diskutera frågan? Har man haft kontakter med finska organisationer och
myndigheter? Det är väl så att den första insatsen kanske måste ske där.
Jag vore tacksam för svar på dessa frågor. Jag har ytterligare några.
Anf. 29 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! Det är sant att det kommer många rapporter om försörjnings-
läget i Sovjetunionen, som är mycket ansträngt. Det kommer många rappor-
ter, och de är också motstridiga. Innan katastrofhjälp planeras måste man
vara klar över hurdant läget är och att utländsk hjälp verkligen behövs. När
det är klarlagt, måste man ställa sig frågorna: Vilken typ av hjälp skall det
röra sig om, och hur skall hjälpen kanaliseras?
De flesta regeringar liksom hjälporganisationer intar fortfarande håll-
ningen att det inte finns tillräckligt underlag för att avgöra om livsmedels-
hjälp kommer att behövas. Detta är också den svenska regeringens inställ-
ning samtidigt som vi uttalar en beredskap. Det pågår i regeringskansliet ett
aktivt arbete i syfte att få ett säkrare underlag. Jag och mina medarbetare på
UD har t.ex. i dag sammanträffat med de svenska hjälporganisationerna för
att med dem diskutera läget och få deras bedömning. Och denna skiljer sig
inte från regeringens bedömning.
Vi för också diskussioner med andra länder och självfallet med våra nor-
diska grannländer. Vi har önskat att frågan skall tas upp så snabbt som möj-
ligt i samband med att de 24 industrialiserade länderna träffas för att disku-
tera frågan i ett vidare geografiskt spektrum. Eventuell hjälp i större skala
måste, för att vara effektiv, samordnas internationellt.
Det kan uppfattas som att vi intar en avvaktande hållning, men vi är inte
mer avvaktande än att vi naturligtvis genomför en hel del förberedelsearbete
för att vi skall kunna agera snabbt om det blir nödvändigt. Vi vet än så länge
inte om detta är fallet.
Anf. 30 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):
Fru talman! Jag tackar för de här beskeden. De är positiva, och detta är
naturligtvis en del av det som vi eftersträvar. Men formuleringen i svaret, att
regeringen är beredd att delta i en internationellt samordnad aktion om läget
i Sovjet skulle kräva detta, speglar inte det tryck som många av oss känner,
det som vi hör att resenärer till Sovjet har upplevt och som skildras genom
massmedia - även om det kanske inte alltid är korrekt.
Vi vet ju också att det finns livsmedel i Sovjet men att man där inte förmår
distribuera dessa livsmedel till alla som är behövande. Det kommer därför
att bli väldiga ”svackor” på vissa orter. Man undrar då om vi på något sätt
kan hjälpa till i just dessa situationer.
Det sägs ju att man i Sovjet har haft en sådan stor skörd, men det hävdas
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar pä frågor
11
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
på vissa håll att den delvis står kvar på rot och att den aldrig har kommit in
i lagren. Och då hjälper det ju inte att skörden har varit stor.
Jag tror också att svenska folket, om läget verkligen blir akut, är berett att
göra en hjälpinsats, så som har skett t.ex. i fråga om Rumäniens barn. Det
vore då bra om myndigheterna kunde ge stöd t.ex. när det gäller portot.
Hela svenska folket får nu gratis julpaket - skulle vi inte då kanske också
kunna skicka ett julpaket med bistånd?
Anf. 31 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! Jag vill inte uttala mig om formerna för en eventuell katastrof-
hjälp till Sovjetunionen via svenska enskilda organisationer och kyrkor.
Detta får de avgöra själva. Jag vet att dessa organisationer redan i dag plane-
rar att sända förnödenheter till Sovjetunionen och att de delvis också redan
har gjort det. De har naturligtvis den svenska regeringens stöd för detta. Jag
ser mycket positivt på det.
Jag trodde att vi nu talade om insatser av mycket större vidd och av större
mått, och då måste nog olika länder samordna sig i en internationell aktion.
Om regeringar går in måste det vara fråga om just en sådan vidare aktion.
Anf. 32 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):
Fru talman! Regeringar kan ju också om de har stöd, inte minst opinions-
mässigt, driva fram aktiviteter från enskilda människor som kan komma en-
skilda människor till godo. Varje människa som slipper hungra innebär ju
något positivt, och detta är något vi litet till mans kunde hjälpa till med, även
om jag vet att det här är fråga om enorma tal.
Sovjets ledning har ju också sagt att man inte vill ha gratis gåvor. Åtmin-
stone har man uttalat detta. Om det nu har varit tal om att ordna bistånds-
hjälp från den svenska regeringen, har man då diskuterat möjligheten att
lämna hjälpen i form av krediter eller liknande i stället för i form av gåva, så
att det hela på så sätt kanske skulle bli behagligare?
Anf. 33 Statsrådet LENA HJELM- WALLÉN (s):
Fru talman! Även jag har naturligtvis noterat vad sovjetiska myndigheter
och politiker säger, nämligen att man inte önskar gåvor utan krediter. Det
ankommer inte på mig utan på andra myndigheter och naturligtvis på företag
att avgöra vilken typ av överenskommelse, med kredit som grund, som man
är beredd att genomföra med Sovjetunionen. Men naturligtvis undersöks
också sådant.
Anf. 34 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):
Fru talman! Jag hoppas naturligtvis att vi skall slippa allt detta, men det
har ändå sett ut som om det verkligen skulle bli nödvändigt. Jag är glad över
12
att den svenska regeringen i dag tycks ligga något längre fram i sin planering
för detta än vad som var fallet när vi träffades för fjorton dagar sedan.
Överläggningen var härmed avslutad.
9§ Svar på fråga 1990/91:178 om folk- och bostadsräkningen
Anf. 35 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Fru talman! Claes Roxbergh har frågat statsministern om han är beredd
att dels verka för att minska registrerandet i samband med folk- och bostads-
räkningarna, dels föreslå att uppgifterna rensas ur registren.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Varje folk- och bostadsräkning regleras i lag. Riksdagen tar där ställning
till såväl undersökningens syfte som dess innehåll.
Av lagen (1989:329) om en folk- och bostadsräkning år 1990 (ändrad
1989:908) framgår att FoB-registret skall lämnas över till riksarkivet för för-
varing så snart det inte längre behövs för framställning av den anslagsfinan-
sierade statistiken. Riksdagen har alltså beslutat att FoB-registret med alla
uppgifter skall bevaras hos riksarkivet.
Behovet av de uppgifter som registreras har varit föremål för en noggrann
prövning. I lagmotiven (prop. 1988/89:121) anges varför de olika uppgifterna
behövs. Vilka uppgifter och statistikregister som utnyttjas i samband med
FoB 90 framgår direkt av FoB-lagen.
Datainspektionen är den myndighet som har till uppgift att skydda med-
borgarnas integritet vid användningen av datoriserade personregister och
som meddelar de säkerhetsföreskrifter som behövs. Statistiska centralbyrån
följer de regler och rutiner som datainspektionen meddelar.
Uppgifterna bevaras i registren i enlighet med riksdagens beslut och får
bara lämnas ut om sekretesslagens regler medger det.
Anf. 36 CLAES ROXBERGH (mp):
Fru talman! Jag tycker att civilministerns svar är dåligt. Jag frågade om
regeringen var beredd att verka för att minska registrerandet och föreslå att
uppgifterna rensas ur registren. Att riksdagen har fattat ett beslut som ligger
till grund för folk- och bostadsräkningen är jag fullständigt medveten om.
Det som är problemet är om folk- och bostadsräkningen går till på ett sådant
sätt som riksdagen beslöt om.
Var det riksdagens mening att man skulle bokföra och registrera antalet
utrikes födda i hushållen och den fonetiska stavningen av våra invandrares
namn? Var det meningen att man skulle registrera samboende kvinnas resp,
mans invandringsår, medborgarskap, sysselsättning och födelseland? Var
det meningen att förföljda kvinnors hemliga adresser också skulle finnas
med i detta register? Var det meningen att tjugonio trettiondelar av den in-
formation som sammanställs tas från befintliga register och en trettiondel
samlas in via de blanketter som vi alla har fått? Jag ställer mig tveksam till
det. Men den intressanta frågan är: Är det regeringens framtida linje att fort-
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
13
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
sätta den här typen av registreringsverksamhet och lagring av all informa-
tion? Det står ju regeringen fritt att föreslå riksdagen att göra någonting an-
nat.
Förutom nuvarande folk- och bostadsräkning har vi registrerat och lagrat
all information från tidigare folk- och bostadsräkningar. Min slutgiltiga fråga
blir: Är regeringen beredd att komma tillbaka med ett förslag om en folk-
och bostadsräkning, där man avidentifierar uppgifter efter det att man har
samlat in de data som behövs för de ändamål som faktiskt finns?
Anf. 37 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Fru talman! Regeringen har föreslagit en viss utformning av folk- och bo-
stadsräkningen för riksdagen. Riksdagen har därefter tagit ställning och har
på en punkt till yttermera visso fattat ett preciserat beslut beträffande hur
detta material skulle förvaras. Detta är alltså noga genomtänkt och behand-
lat av riksdagen, och den lag som finns tänker jag föreslå regeringen att följa
i alla sammanhang.
Claes Roxbergh vidgar frågeställningen till att omfatta en del andra områ-
den. Jag skall gärna gå in på detta, även om jag inte har så lång tid till mitt
förfogande att jag kan ta upp alla delar. Det är ingen hemlighet för Claes
Roxbergh, som ju sysslar en del med detta, att det förs en diskussion om att
dessa uppgifter har ett särskilt värde, eftersom de speglar förändringar som
är ganska långsiktiga. Folk- och bostadsräkningen har ett stort värde för dem
som är intresserade av samhällsfrågor, samhällsplanering, medicinsk utveck-
ling, samband mellan miljö och hälsa osv.
Det viktiga enligt min mening är, Claes Roxbergh, att man kan vara allde-
les garanterad och övertygad om att dessa uppgifter endast används för det
syfte som är tänkt och inte används på ett obehörigt sätt. Det är just därför
som en särskild lag har utformats som skall garantera detta. Jag kan åta mig
att se till, vilket jag naturligtvis också har gjort, att de principer som datain-
spektionen har lagt fast exakt skall följas, vilket riksdagen sedermera har
fattat beslut om.
Anf. 38 CLAES ROXBERGH (mp):
Fru talman! Det går alldeles utmärkt att följa de förändringar som sker i
samhället även om man avidentifierar registret. Varför i hela fridens namn
skall vi ha kopplingen kvar ner på individnivå? Varför är detta nödvändigt?
Forskare kan gå in i detta material även om vi avidentifierar det. Man kan
då inte se att det var Johansson eller Pettersson som bodde här eller där och
vem vederbörande bodde ihop med, eller vem som sammanbodde med den
eller den kvinnan under den eller den tiden.
Jag menar att vi inte skall syssla med eller tillstyrka den typen av forskning
på individnivå. Däremot håller jag fullständigt med ministern när det gäller
behovet av att följa långsiktiga förändringar. Men för den skull kan vi av-
identifiera uppgifterna. Det vore inget problem alls. Varför inte avidenti-
fiera dem efter tre år, när nästa folk- och bostadsräkning genomförs?
14
Anf. 39 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Fru talman! Den uppfattningen har inte jag. Min uppfattning är att man
inte kan avregistrera dessa uppgifter, och det blev också riksdagens beslut
när man särskilt övervägde den frågan. Om man gör detta kan registren inte
fungera ur forskningssynpunkt. Det är inte alls så, att det bedrivs forskning
på individnivå, Claes Roxbergh. Men för att man skall kunna följa t.ex. hur
hälsan och miljön samverkar måste man ha någon typ av identifikation så
att man kan se vilka individer det faktiskt handlar om. Annars blir detta en
skuggboxning där man inte på samma sätt som nu är möjligt kan ge en bild
av vad som händer under lång tid.
Sedan till den vidare frågeställningen. Jag är inte för ett ohämmat registre-
rande av uppgifter. Det finns ett antal register i vårt land. Som Claes Rox-
bergh så riktigt säger i sin fråga kommer dessa uppgifter i registren i första
hand från andra håll, och själva folk- och bostadsräkningen är inte så särskilt
omfattande i sig.
Anf. 40 CLAES ROXBERGH (mp):
Fru talman! Jag vill påstå att det skulle gå alldeles utmärkt att följa t.ex.
hälso- och miljöutvecklingen för en industriarbetare i Göteborg utan att veta
att industriarbetaren heter Johansson eller Pettersson och har ett visst per-
sonnummer. Uppgifterna att vederbörande har den eller den sysselsätt-
ningen kan ju finnas lagrade trots att man inte skall kunna se exakt vilken
individ det är fråga om. Jag hävdar fortfarande att denna typ av forskning är
möjlig i ett avidentifierat register.
Anf. 41 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Fru talman! Om Claes Roxbergh menar att den typ av epidemiologiska
studier som görs skulle vara möjliga att göra utan att använda någon typ av
personnummer eller annan identifikation, har Claes Roxbergh en annan
uppfattning än vad både datainspektionen och alla forskare har beträffande
möjligheten att använda registren ur forskningssynpunkt eller för samhälls-
planering. Jag tror att Claes Roxbergh har fel på den punkten.
Det jag arbetar för är att de register som vi har, dvs. statistikregister, och
som bl.a. används när man bygger upp folk- och bostadsräkningsregistret,
inte skall ha fler uppgifter än vad som behövs. När dessa register nu byggs
upp stiftas olika speciallagar just för att garantera detta. Dessutom finns en
särskild utredning som arbetar med att bygga upp ett regelsystem varigenom
vi inte skall registrera mer än vi behöver. Vi har helt enkelt inte råd att regi-
strera mer än vad vi har pengar till.
Anf. 42 CLAES ROXBERGH (mp):
Fru talman! Eftersom det är så lätt att registrera, och jag hävdar fortfa-
rande att det är billigt att registrera, finns det en tendens att man registrerar
”allt som rör sig”. Jag vill därför avslutningsvis fråga ministern: Anser rege-
ringen att uppgifter skall användas för det ändamål för vilket de är insam-
lade, eller anser regeringen att det är helt okej att samla in uppgifter och
lägga dem på lager och sedan använda dem till litet allt möjligt annat? Detta
är i så fall allvarligt.
Anf. 43 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Fru talman! Regeringen har definitivt inte den uppfattningen att registren
skall användas till allt möjligt. Folk- och bostadsräkningen, som ju är en sär-
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar pä frågor
16
skild statistik som byggs upp och som i första hand grundar sig på statistik
som ursprungligen har gjorts för annat ändamål, regleras av en särskild lag-
stiftning som möjliggör detta. Man måste vara mycket noggrann när man
använder statistik för andra ändamål än det för vilket den ursprungligen är
avsedd. Det tror jag att Claes Roxbergh och jag är ganska ense om. Därför
finns det en utredning som skali tillförsäkra, om den fullföljs i form av ett
riksdagsbeslut, att statistik inte används på annat sätt än tänkt.
Jag har samma uppfattning som Claes Roxbergh att det är viktigt att det
sker en begränsning av insamlandet av statistik och att statistiken används
på ett omsorgsfullt sätt och inte används för andra ändamål än vad den ur-
sprungligen insamlats för.
Anf. 44 CLAES ROXBERGH (mp):
Fru talman! Skall människor få förtroende för denna typ av insamling och
skall man få folk att över huvud taget svara på den typen av frågor, är det ett
oavvisligt krav att uppgifterna används för det ändamål de samlas in för och
inte för något annat. För att göra detta troligt för gemene man krävs det en
avidentifiering. Annars kommer svarsfrekvensen i nästa folk- och bostads-
räkning kanske att endast bli 60-70 %.
Anf. 45 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Fru talman! Om det finns en tendens, den är väl inte säkerställd ännu,
till att det är en mindre andel svarande som lämnar uppgifter till folk- och
bostadsräkningen beror det i så fall på att det sprids villoläror kring detta.
Det finns inte ett enda exempel på att folk- och bostadsräkningen har utnytt-
jats på ett felaktigt sätt eller använts för andra syften än vad som var tänkt.
Detta trots att vi har haft folk- och bostadsräkningar i den här formen sedan
60-talet.
Anf. 46 CLAES ROXBERGH (mp):
Fru talman! Det må så vara. Det är helt förståeligt att folk är oroade. Jag
har här Variabelkatalogen. Det är en beskrivning av alla de insamlade data
som finns på varje person i detta land. Så länge dessa data finns utgör de en
källa till oro för människorna. Det är självklart. Även om vi har stiftat en
särskild lag och även om jag kan hålla med om att det inte har förekommit
något missbruk, såvitt jag vet, så finns det en möjlighet till missbruk, så länge
dessa data är tillgängliga. Kanske inte i dag, men kanske om fem år eller
kanske om tio år. Katalogen är ett ypperligt redskap för en invasionsarmé
som kommer till Sverige och vill ha reda på hur svenska befolkningen bor,
beter sig osv.
Anf. 47 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag tycker att detta bidrar ytterligare till en felaktig bild av de
garantier vi har för att folk- och bostadsräkningen skyddas från att användas
på ett felaktigt sätt.
Anf. 48 CLAES ROXBERGH (mp):
Fru talman! Vad är anledningen till att registrera en hel del uppgifter vil-
kas användningsområden är mycket tvivelaktiga? Varför skall t.ex. den fo-
netiserade skrivningen av namnen på våra invandrare finnas med? Skall nå-
gon ringa upp dem och prata med dem? Det är egentligen enda skälet till att
detta skulle få finnas med. Det normala skulle annars vara att namnen är
med såsom de stavas. Det finns en hel rad av uppgifter i denna Variabelkata-
log som är tvivelaktiga och som man kan undra över varför de över huvud
taget finns där.
Anf. 49 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Fru talman! Alla uppgifter som finns i Variabelkatalogen följer inte med i
statistiken. De finns med i den underliggande statistik som används i folk-
och bostadsräkningen. Det är inte detsamma som att de bevaras i folk- och
bostadsräkningen.
Anf. 50 CLAES ROXBERGH (mp):
Fru talman! Jag hoppas att regeringen till nästa folk- och bostadsräkning
har ett förslag på hur denna bör genomföras så att den eliminerar människors
oro för dessa frågor och så att uppgifterna sedan kan avidentifieras.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1990/91:184 om polisbemanningen på Lidingö
Anf. 51 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Fru talman! Allan Ekström har frågat mig vad jag avser att göra för att
tillförsäkra Lidingöborna ett tillfredsställande rättsskydd även nattetid, ef-
tersom polisstationen på Lidingö sedan en tid tillbaka hålles stängd under
natten.
En enig polisstyrelse i Lidingö polisdistrikt beslutade vid sammanträde
den 5 september 1990 att polisstationen i Lidingö fr.o.m. den 1 oktober eller
den senare tidpunkt polischefen bestämmer tills vidare skall hållas stängd
nattetid och att inskränkningar skulle ske i polispersonalens nattjänstgöring.
Anledningen till dessa inskränkningar var den besvärliga personalsituation-
en på polismanssidan med ett antal vakanser och ledigheter för personalen.
Innan polisstyrelsen fattade beslut, hade man kommit överens med polis-
myndigheten i Stockholm om den polisiära bevakningen på Lidingö. Över-
enskommelsen innebär att polismyndigheten i Stockholm svarar för utryck-
ningsverksamheten i Lidingö polisdistrikt och även bedriver viss övervak-
ning på ön under de tider då polispersonal från Lidingö inte är i tjänst.
Jag tycker att detta är ett utmärkt exempel på hur man, utan att eftersätta
anspråken på ordningshållning, kan hushålla med sina resurser genom sam-
verkan mellan myndigheter. Exemplet manar till efterföljd.
Anf. 52 ALLAN EKSTRÖM (m):
Fru talman! Medan brottsligheten i vårt land har ökat med 600 % har po-
liskåren under samma tid minskat med ca 700 årsarbetskrafter. Av en miljon
anmälda brott om året klaras 700 000 aldrig upp. Våldet är mer omfattande
i Stockholms län än EGs genomsnitt.
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1990191:38
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar pä frågor
18
I denna situation tvingas polisstyrelsen stänga polisstationen på Lidingö
och därigenom ställa närmare 40 000 människor utan skydd och bevakning
nattetid från den egna polisen. Detta sker under årets mörkaste årstid.
I en annons i Lidingöposten kunde lidingöborna för två månader sedan
uppmuntrande läsa: ”Lidingö polisstation nattstängd.” Några rader längre
ner kunde man läsa: ”Närmaste nattöppna polisstation är Norrmalms polis-
station, Bryggargatan 19, Stockholm.
Vid behov av akut polishjälp under angivna tider”, dvs. under natten,
”ring Stockholmspolisens sambandscentral 7699000 eller 90000.”
Bryggargatan ligger i närheten av T-centralen, alltså på flera kilometers
avstånd från Lidingö. Inom Lidingö är i sin tur avstånden stora. Utryck-
ningssträckan kan alltså vara avsevärd.
Köpmännen känner oro, och allmänheten likaså. Lidingö har utsatts för
en brottsvåg den senaste månaden. Antalet ingripanden nattetid under okto-
ber månad har halverats jämfört med föregående år: 34 ingripanden mot 67
året tidigare.
Polisens centrala uppgift är att skapa trygghet, bl.a. genom övervakning.
Här sviker den egna polisen. Men polisministern är synbarligen helt obe-
kymrad och ställer ingen förbättring i utsikt. Jag tackar för svaret, som gör
mig besviken.
Anf. 53 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag har över huvud taget inte diskuterat polisens verksamhet
i sin helhet. Jag är bekymrad över att brottsligheten är hög och att det är
brist på polispersonal i en del polisdistrikt, framför allt i Storstockholm. Jag
har föreslagit ett antal åtgärder, varigenom vi skall kunna förbättra situatio-
nen.
Bland de åtgärder som jag menar är viktiga ingår också ett samspel och
bättre samarbete mellan de polismyndigheter som gränsar till varandra. Jag
menar att ett sådant samarbete kan förbättra situationen jämfört med att ett
polisdistrikt självt skall svara för verksamheten.
Jag tycker att det är viktigt att polisdistrikt som gränsar till varandra har
en sådan uppbackning av varandra så att utryckningskapacitet kan ställas till
förfogande när så erfordras för att klara en situation som annars skulle vara
riktigt prekär. Det måste väl vara bra, Allan Ekström, att två polisdistrikt
som ligger nära intill varandra begär hjälp av och stöttar varandra?
Anf. 54 ALLAN EKSTRÖM (m):
Fru talman! Med mitt omdöme att polisministern verkar obekymrad avsåg
jag självfallet situationen på Lidingö. Det är en stad på nära 40 000 männi-
skor som ställs utan övervakning och skydd av den egna polisen under nat-
ten. Det går inte att jämföra polis från Bryggargatan i Stockholm med den
egna polisen.
Jag bekräftade också detta genom att påpeka att i oktober i år gjordes 34
ingripanden mot 67 året tidigare. Det förekommer ingen övervakning, och
det förekommer ingen verksamhet i preventivt syfte. Annonsen har skapat
oro. Köpmännen känner oro, och de har skriftligen uttryckt denna. Det-
samma gäller allmänheten. Ett meddelande av detta slag i Lidingöposten gör
inte situationen bättre: ”Skräcknatt för 67-åring. Polisen hade nattstängt.”
Det är sådant jag åsyftar med att situationen inte är tillfredsställande.
Anf. 55 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Fru talman! Polisen har inte nattstängt. Polisen på Lidingö har nattstängt.
Det är därför det erfordras denna typ av åtgärder. Vi har inte en personal-
styrka som gör att man vid alla tidpunkter och vid alla situationer kan nå
en plats mycket snabbt. Men för Lidingö är situationen gynnsammare än på
många platser just därför att Stockholmspolisen finns intill och det där finns
en god utryckningskapacitet även om området är stort att bevaka.
Jag tycker att det är viktigt att man i sådana områden som Storstockholm
har mera av den här typen av överenskommelser och diskussioner om hur
man gemensamt skall bevaka området än att säga att det är en katastrof att
det inte finns tillräcklig kapacitet just i ett visst polisdistrikt.
Anf. 56 ALLAN EKSTRÖM (m):
Fru talman! Till det som polisministern sade vill jag inte foga annan kom-
mentar än att jag hade trott att han skulle ha tagit upp orsaken till tingens
nuvarande ordning, nämligen att 18 av 50 polismanstjänster i Lidingö - dvs.
36 % av tjänsterna - är obesatta. Det är det som är pudelns kärna.
Anf. 57 Civilminister BENGT K Ä JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag är mycket väl medveten om orsaken till att detta arrange-
mang har kommit till stånd.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på fråga 1990/91:247 om Vallsundsbron
Anf. 58 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):
Fru talman! Stina Eliasson har frågat mig när regeringen avser att fatta
beslut om Vallsundsbrons läge.
Länsstyrelsens beslut att fastställa den stadsplan som bl.a. berör tillfarten
till Vallsundsbron har överklagats till regeringen. Orsaken till att ärendet
ännu inte är avgjort är att vissa markfrågor och andra omständigheter i an-
slutning till planen först bör klarläggas. För närvarande pågår diskussion
mellan kommun och markägare. Jag kan därför inte ge något exakt besked
om tidpunkten för beslut i frågan.
Anf. 59 STINA ELIASSON (c):
Fru talman! Jag tackar för svaret, som var väldigt kort och som inte ger
mig särskilt mycket upplysning. Visserligen står det i svaret att det inte går
att ge något exakt besked. Men går det att ge ett någorlunda exakt besked?
Eller skall ärendet behandlas med samma snigelfart som hittills har varit fal-
let ända sedan länsstyrelsen skickade överklagningsärendet till regeringen?
Detta skedde nämligen den 23 februari 1989 - alltså för 22 månader sedan.
Därefter har regeringen från boverket inhämtat remissyttrande, som är date-
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
19
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar pä frågor
rat den 11 oktober - alltså 8 månader senare. Därför är det kanske inte så
underligt att vi blir litet irriterade och tycker att det hela går väl så sakta.
Jag undrar då hur lång tid det kan ta innan regeringen sätter sitt sigill på
beslutet efter det att diskussionen mellan kommunen och markägarna är
över. Från sysselsättningssynpunkt och inte minst från trafikekonomisk syn-
punkt är det kolossalt viktigt för oss i kommunen att äntligen få sätta i gång
med Vallsundsbron.
Boverket har i sitt gedigna yttrande pekat på en mängd omständigheter
som är viktiga att känna till, t.ex. att den färjeförbindelse över Vallsundet i
Storsjön som ligger i Jämtlands län varje dygn transporterar 13000 fordon.
Men vi har tur som bor så långt norrut, åtminstone när vintrarna är ordent-
liga, för då finns det isvägar över Vallsundet, och det gör att det blir dubbelt
så många fordon som kör den här sträckan. Inte minst från trafikekonomisk
synpunkt är det viktigt att projektet sätts i gång.
Anf. 60 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):
Fru talman! Så snart alla erforderliga handlingar är klara och så fort erfor-
derligt beslutsunderlag finns tillgängligt kommer regeringen omgående att
fatta ett beslut.
Anf. 61 STINA ELIASSON (c):
Fru talman! Vad är det då för kompletterande uppgifter som behövs? Jag
undrar ändå vad som menas med ”omgående”. Rör det sig om en månad,
femton månader, fjorton dagar eller hur lång tid rör det sig om?
Anf. 62 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):
Fru talman! Stina Eliasson får naturligtvis tolka ordet ”omgående” hur
hon vill. För mig betyder ”omgående” att så snart erforderligt material finns
framtaget kommer beslutet att fattas.
Anf. 63 STINA ELIASSON (c):
Fru talman! Kan det vara till någon hjälp för regeringen om jag åker hem
till kommunen och säger till den socialdemokratiska majoriteten, som ännu
inte har kommit till skott, att den får skynda på, för så fort kommunen läm-
nar de kompletterande uppgifterna är regeringen beredd att omgående, dvs.
med detsamma fatta ett beslut?
Anf. 64 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):
Fru talman! Jag har gett det kompletterande svar som Stina Eliasson efter-
frågar, och jag har inget mer att tillägga.
Anf. 65 STINA ELIASSON (c):
Fru talman! Jag åker då hem till kommunen och säger att den skall skynda
på så att vi äntligen kommer till skott.
Överläggningen var härmed avslutad.
20
12 § Svar på fråga 1990/91:267 om avvecklingen av vårdhemmen
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Anf. 66 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Fru talman! Agne Hansson har frågat socialministern vilka åtgärder rege-
ringen är beredd att vidta för att uppfylla löftet gentemot Kalmar läns lands-
ting och andra landsting om att avvecklingen av vårdhemmen inte skall för-
orsaka landstingen ökade kostnader.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall besvara
frågan.
I regeringens proposition med förslag till lag om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (prop. 1984/85:176) uttalades att vårdhem
och specialsjukhus borde avvecklas och att alternativa boendeformer borde
skapas för psykiskt utvecklingsstörda. Enligt vad som framhölls i propositio-
nen borde vårdhem för barn och ungdomar avvecklas skyndsamt, medan
vårdhem och specialsjukhus för vuxna borde avvecklas i den takt som de
ekonomiska förutsättningarna och hänsynen till de boende vid institutio-
nerna medgav.
För att fullfölja avvecklingsmålet föreslogs i propositionen bl.a. att nyin-
tagning av barn och ungdomar till vårdhem skulle upphöra och att nyintag-
ning av vuxna till vårdhem och specialsjukhus endast skulle få ske i de fall
synnerliga skäl förelåg. Riksdagen tillstyrkte dessa förslag.
I det avsnitt av propositionen där de ekonomiska konsekvenserna av de
samlade förslagen belystes konstaterades att det förelåg uppenbara svårighe-
ter att beräkna kostnaderna för institutionsavvecklingen. Socialministern
betonade att avveckling borde ske i planerade former och inom ramen för
de personella, ekonomiska och andra resurser som vid varje tidpunkt stod
till förfogande för omsorgsverksamheten. Något uttalande som styrker vad
Agne Hansson påstår i sin fråga om ett totalt statligt finansieringsansvar för
vårdhemsavvecklingen finns såvitt jag känner till inte.
Jag vill dock göra Agne Hansson uppmärksam på att staten redan i dag,
genom bostadsfinansieringssystemet, svarar för betydande delar av omsorgs-
huvudmännens kostnader vid byggandet av alternativa boendeformer. Jag
vill också påminna om att regeringen nyligen, i propositionen om ansvaret
för service och vård till äldre och handikappade m.m. (prop. 1990/91:14) lagt
fram förslag om inrättande av ett särskilt statligt femårigt stimulansbidrag
för att påskynda utbyggnaden av bl.a. gruppbostäder för psykiskt utveck-
lingsstörda. Några ytterligare åtgärder är för närvarande inte aktuella.
Anf. 67 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Därefter vill jag slå fast att det är viktigt
att det angelägna förändringsarbete som pågår när det gäller förbättringar
för handikappade och sjuka fortsätter. Jag har ingen annan uppfattning i den
frågan.
Sedan är det viktigt att också regering och riksdag tar ett ansvar för att se
till att intentionerna i de beslut som fattas följs.
När det gäller den här frågan skall, som statsrådet har citerat, avveck-
lingen av vårdhemmen ske i den takt som de ekonomiska förutsättningarna
med hänsyn till de boende vid institutionerna medger. Det är viktigt för
Svar på frågor
21
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
denna diskussion att vi är ense om att kostnadskalkylerna inte har hållit. Det
har jag visat i min fråga. För Kalmar läns landsting har det inneburit mer än
en fördubbling.
Landstingen, inte minst Kalmar läns landsting, har t.o.m. fått en rad do-
mar på sig för att man inte har fullföljt besluten så snabbt som möjligt. Det
innebär att det egentligen har skett en omtolkning av den formulering som
statsrådet själv ger mig här. Vem skall då egentligen bära ansvaret för om-
tolkningen? Vi kanske först bör vara överens med varandra om att det har
skett en omtolkning av citatet, eftersom domarna nu finns. Det måste åvila
staten att ta sin del av det ekonomiska ansvaret, eftersom vi fattar beslut
över huvudet på kommunerna. Min fråga gäller om statsrådet inte är beredd
att göra det.
Anf. 68 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Fru talman! För det första blir jag inte klok på hur de kostnadskalkyler
som Agne Hansson citerar i sin fråga skall tolkas. Om inflationen är medräk-
nad är kostnadsökningen relativt obetydlig, eftersom det gäller en period på
tio år. Det är fråga om en kostnadsökning mellan 600 och 1 200 kr. i dygn-
skostnad. Om inflationen inte är medräknad är det naturligtvis en avsevärd
skillnad. Det är en avgörande fråga som jag vill ställa när det gäller kostnads-
kalkylen.
Byggkostnaderna har samtidigt ökat kraftigt under 80-talet. Det finns för-
modligen här, liksom vid allt annat byggande, en real kostnadsökning som
man inte kunde förutse när man gjorde upp kalkylerna.
För det andra tror jag att dessa domar skiljer mellan två saker. Föreligger
det ett enligt lagen avsett behov av gruppbostad? Föreligger det en ekono-
misk situation som förhindrar att landstingen tillgodoser det behovet? Dom-
stolarna har således också till uppgift att göra den sistnämnda bedömningen.
Man måste då komma ihåg att i förhållande till den enskildes behov utgör
landstingets budget en väldig resurs. Det kan i vissa fall vara mycket svårt att
hävda att det inte finns pengar för att inom rimlig tid tillgodose den enskildes
behov av gruppbostad. De förutsättningar som landstinget faktiskt har att
tillgodose det enskilda behovet måste tas med i bilden.
Jag vill inte hålla med om att det har gjorts någon omtolkning av ansvaret
under 80-talet. Det är som det avsågs i omsorgslagen.
Anf. 69 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Jag får acceptera det svaret. Man kan göra olika tolkningar.
När det gäller ekonomin är det i och för sig ointressant om det rör sig om
siffror i fast penningvärde eller om inflationen är medräknad. I vilket fall
som helst har ministern här erkänt att det följer med en merkostnad.
Vid det här beslutet påpekade inte minst Kalmar läns landsting - jag skrev
själv under detta såsom ordförande i förvaltningsutskottet -, mycket kraftigt
att man har underskattat beräkningarna. Nu står vi inför det faktum att man
har fått detta resultat. Detta kan man överföra på väldigt många olika frågor.
Vi sitter i detta hus och fattar många beslut som sedan medför betydligt
ökade kostnader, som den som skall verkställa beslutet alltid får bära. Det
22
borde finnas ett ansvar. Är regeringen beredd att följa upp sådana här beslut
för att inte överföra kostnaderna till verkställarna?
Anf. 70 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Fru talman! Jag gläder mig redan i förväg över att centerpartiet kommer
att rösta ja till det förslag från regeringen om en insats för att stimulera byg-
gande av gruppbostäder som finns här i riksdagen. När förslaget går igenom
kommer det att betyda att landstingen för första gången får ett ekonomiskt
stöd inom ramen för utbyggnad av omsorg.
Den omsorgsberedning som förberedde propositionen och som närmast
inom sig förde förhandlingar innehöll representanter för Landstingsförbun-
det. Omsorgsberedningen kom fram till att man skulle kunna genomföra la-
gens intentioner inom ramen för givna resurser. Det kan Agne Hansson och
jag ha synpunkter på i dag. Landstingsförbundet accepterade faktiskt den
gången, såsom representant för landstingen, att man skulle lägga upp arbetet
på det sättet.
Anf. 71 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Det fanns en varning från Landstingsförbundet även när det
gäller den här delen.
Vi har varit pådrivande när det gäller att få till stånd statligt stöd för grupp-
boende. Jag har i bostadsutskottet medverkat till att reglerna blir flexiblare
och bättre när det gäller att hantera dessa 1,5 miljarder. Jag hoppas verkligen
att vi kommer framåt.
Det kommer tyvärr inte, herr statsråd, att lösa grundproblemet att kom-
muner och landsting alltid får stå för fiolerna när man gör undervärderingar
av kostnaderna vid centrala beslut. Jag har inte fått något besked ifrån stats-
rådet om statsrådet är beredd att göra en bättre uppföljning, att vara nog-
grannare och att se till att de lokala nivåerna inte får stå för hela det ansvaret.
Anf. 72 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Fru talman! Jag vill passa på tillfället att ge en eloge till landstingen när det
gäller sättet att sköta utbyggnaden av gruppbostäder för utvecklingsstörda.
Under de första åtta åren under 80-talet byggde man 500 gruppbostäder per
år. 1989 ökade det till 800, och i år beräknas antalet vara mellan 1 100 och
1 200. Jag tycker att det är ett gott betyg åt landstingens sätt att prioritera.
Jag hade ett skäl till att peka på möjligheterna att stödja regeringens för-
slag till stöd för byggande av gruppbostäder. Centerpartiet har nämligen i
socialutskottet yrkat avslag på hela den proposition som innehåller det här
stödet. Jag får utgå ifrån att centern finner former för att mot denna bak-
grund lämna det stöd som Agne Hansson uppenbarligen vill lämna till detta
ändamål.
Anf. 73 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Jag kan gärna instämma i elogen till landstingen. Jag är fortfa-
rande involverad, såsom revisor i Kalmar läns landsting, i att försöka på-
verka landstinget att fullfölja detta. Nu befinner sig landstinget i en mycket
svår prioriteringssituation. Det finns domar. Det hänger hela tiden på den
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
23
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
24
lokala ekonomin i landstinget om denna utbyggnad skall kunna fullföljas.
Jag tycker inte att det är rätt gentemot landstingen att staten hanterar lands-
tingen på ett sådant här sätt. I slutändan kommer de handikappade att drab-
bas. Jag har tyvärr inte fått något besked om att ministern är beredd att med-
verka.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på fråga 1990/91:250 om kvotering inom offentliga sektorn
av inskolningsplatser m.m. för ungdomar
Anf. 74 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Kaj Nilsson har frågat mig om jag finner det meningsfullt att
utreda möjligheten av att införa ett kvoteringssystem inom den offentliga
sektorn för att, i ett sämre arbetsmarknadsläge, tillgodose behovet av ett
ökat antal inskolningsplatser och beredskapsarbeten för ungdomar.
Ett nytt system av åtgärder för 18-19-åriga arbetslösa ungdomar infördes
den 1 juli 1989. Det innebar att ungdomslagen upphörde och ersattes med
inskolningsplatser som infördes på hela arbetsmarknaden.
Det tyngst vägande skälet till denna förändring var den kritik som riktades
mot ungdomslagen. Vid ett flertal utvärderingar konstaterades att ungdoms-
lagen innebar en inlåsningseffekt av ungdomarna i en åtgärd inom den of-
fentliga sektorn.
Den nya inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för ar-
betslösa ungdomar har målsättningen att de så snabbt som möjligt skall få
en fast förankring på hela den reguljära arbetsmarknaden.
Ungdomarna på inskolningsplats skall utföra ordinarie arbetsuppgifter
och få introduktion och inskolning i arbetet.
Systemet förnyades med utgångspunkt i arbetslinjen genom ett åtgärds-
program i fyra steg: för det första en intensifierad platsförmedling mot den
reguljära arbetsmarknaden, därefter jobbsökaraktiviteter, vägledning mot
utbildning och i sista hand heltidsarbete på avtalad eller vid behov särskild
inskolningsplats. Den nya lagen om särskilda inskolningsplatser innebär att
ungdomarna har rätt att bli anvisade särskild inskolningsplats senast efter sju
veckors arbetssökandetid. För ungdomar som avslutat sin utbildning på vå-
ren gäller den 1 november samma år. Undantag kan göras från denna regel.
AMS har enligt uppgift svårigheter med att få fram tillräckligt antal avta-
lade inskolningsplatser. Inom den offentliga sektorn har besparingskrav, an-
ställningsstopp och allmänna neddragningar orsakat svårigheter att få till
stånd avtalade platser. Inom det privata näringslivet har kompletterande av-
tal, till det tidigare centrala avtalet, inte slutits inom ett antal branscher.
För att underlätta ungdomarnas etablering på arbetsmarknaden förutsät-
ter jag att arbetsgivarna tar sitt ansvar för de arbetslösa ungdomarna genom
att anställa dem på avtalade inskolningsplatser om reguljärt arbete ej finns
att tillgå.
Som skäl för mitt antagande vill jag erinra om att arbetsmarknadens parter
i beredningsarbetet vid utformningen av den nya ungdomsgarantin tillstyrkt
inrättandet av den nya ungdomsgarantin med avtalade inskolningsplatser på
hela arbetsmarknaden.
För arbetslösa ungdomar över 20 år, vilka kan anvisas beredskapsarbete,
gäller på samma sätt som för de yngre, utbudsstimulerande åtgärder. Det
innebär platsförmedling, jobbsökaraktiviteter, yrkesvägledning och vid be-
hov arbetsmarknadsutbildning. Målet är att förbättra den unges möjligheter
att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Då allt fler av de lediga platserna bara kan tillsättas med personer som
har utbildning eller erfarenhet kan en arbetsmarknadsutbildning ofta ge den
arbetssökande den kompetens som krävs för att få ett arbete. En annan ef-
fekt är också att med en välutbildad yrkeskunnig arbetskraft ökar de svenska
företagens konkurrenskraft.
Jag anser det därför inte meningsfullt att styra in ungdomarna i åtgärder
inom den offentliga sektorn och är därför inte beredd att utreda möjlighe-
terna till ett kvoteringssystem.
Anf. 75 KAJ NILSSON (mp):
Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för det utförliga svaret,
som var mycket informativt när det gäller vad man gör för ungdomar, och
det är ett helt batteri av åtgärder.
I den avslutande delen av svaret ges tyvärr klart besked om att arbets-
marknadsministern inte tänker vidta de åtgärder som jag har efterlyst, t.ex.
en kvotering mellan olika nivåer inom den offentliga sektorn. Jag har efter-
lyst denna åtgärd mot bakgrund av att kommunerna är mycket hårt belas-
tade med den här typen av uppgifter. Kommunerna efterlyser en balans. I
nuvarande läge är det en snedbelastning när det gäller kommunerna i förhål-
lande till landsting och stat. Det framkom inte i svaret om statsrådet är med-
veten om denna snedbelastning. Visserligen anförs det skäl till att man inte
kan satsa på den offentliga sektorn: besparingskrav, anställningsstopp och
allmänna neddragningar. Det gör ju att kommunerna får det så mycket värre
och en mycket större belastning. Jag hade hoppats att just den här snedbe-
lastningen skulle komma fram i svaret.
Anf. 76 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Jag valde att ge ett utförligt svar, eftersom jag tycker att det
är en mycket viktig fråga som Kaj Nilsson tar upp. Men den åtgärd som han
föreslår med kvotering inom den offentliga sektorn är absolut fel signal i dag.
Vi skall komma ihåg att samtliga dessa åtgärder är inriktade på ungdomarnas
behov och på att stärka deras möjligheter att få ett arbete på den reguljära
arbetsmarknaden. Då tycker jag att det är oerhört viktigt att vi använder
åtgärderna just i det syftet. Det kanske inte riktigt framgick av det som Kaj
Nilsson sade.
De erfarenheter som vi har av inskolningsplatser är att 78 % av dem som
har haft en inskolningsplats har fått ett arbete på den reguljära arbetsmark-
naden. Vi vet också att det i dessa dagar är ännu viktigare att vi vässar våra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, inte minst för ungdomarnas skull, så att
de ännu mer bidrar till att ge ungdomarna arbete på den reguljära arbets-
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
25
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
marknaden i näringslivet. Därmed ges också näringslivet en möjlighet att
rekrytera och behålla ungdomar i arbete.
Vi kunde i dag även ha diskuterat mycket om hur stor betydelse föränd-
ringen och förnyelsen av arbetslivet skulle ha för dessa ungdomars möjlighe-
ter att stanna kvar på jobben ute i det privata näringslivet.
Jag tror att frågan hade ett vällovligt syfte, men inriktningen på åtgärden
var fel.
Anf. 77 KAJ NILSSON (mp):
Fru talman! Det står även i svaret att arbetsmarknadsministern förutsätter
att arbetsgivarna tar sitt ansvar. På den punkten har man tydligen inte haft
tillräcklig framgång.
Jag vill återkomma till den allvarliga snedbelastning som finns mellan
kommuner och landsting å den ena sidan och mellan kommuner och lands-
ting och staten å den andra sidan. Kommunerna har ett mycket svårt arbete
att klara den här uppgiften, medan kanske landstingen och statliga institutio-
ner kommer undan ganska billigt. Då skulle den här kvoten relateras till an-
talet anställda, t.ex. på stora arbetsplatser inom landsting och stat. Upplever
inte arbetsmarknadsministern att det finns en skevhet mellan de här ni-
våerna?
Anf. 78 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Jag höll på att säga att det må vara hur det vill med snedbelast-
ningen. Jag är medveten om och förstår också de problem som Kaj Nilsson
syftar på. Men det som är utgångspunkten för mig när jag diskuterar behovet
av inskolningsplatser är ju vad dessa ungdomar behöver för att få ett arbete
på den reguljära arbetsmarknaden. Och det är detta som jag som arbets-
marknadsminister måste ha för ögonen när jag tittar på åtgärderna. Då är
jag inte så säker på att det i dag är just till den offentliga sektorn som de här
ungdomarna i första hand skall vända sig genom inskolningsplatserna. Nu
handlar det om att de privata arbetsgivarna tar ett större ansvar när det gäller
att ta emot dessa ungdomar och teckna avtal om dessa inskolningsplatser.
Det är mitt främsta syfte i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Meddelande om svar på interpellationerna 1990/91:102, 88 och
107
Anf. 79 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Med hänvisning till riksdagsordningen ber jag att få meddela
att interpellationerna 102 av Elver Jonsson, 88 av Björn Samuelson och 107
av Agne Hansson på grund av arbetsbelastning och efter överenskommelse
med interpellanterna kommer att besvaras den 11 januari 1991 kl. 9.00.
26
15 § Svar på fråga 1990/91:207 om tullservicen och färjetrafiken
mellan Örnsköldsvik och Vasa
Anf. 80 Statsrådet ERIK ÄSBRINK (s):
Fru talman! Görel Thurdin har frågat mig om regeringen är beredd att
medverka till att generaltullstyrelsen kan upprätthålla en grundläggande ser-
vice på tullområdet så att en fungerande färjetrafik kan bedrivas mellan Örn-
sköldsvik och Vasa.
Det som föranlett Görel Thurdins fråga är enligt vad jag har inhämtat ge-
neraltullstyrelsens beslut den 23 oktober 1990 att inte medge Vasabåtarna
tillstånd till utökad färjetrafik under perioden den 24 maj-den 11 augusti
1991 på linjen Örnsköldsvik-Vasa. Ett överklagande har i går inkommit till
finansdepartementet. Ärendet kommer efter beredning i departementet att
bli föremål för regeringens prövning. Jag är därför inte nu beredd att ta ställ-
ning i ärendet.
Anf. 81 GÖREL THURDIN (c):
Fru talman! Jag tackar statsrådet Erik Åsbrink för svaret. Det är kortfat-
tat, men innehåller ändå löfte om aktivitet i ärendet även efter den här fråge-
stunden, eftersom överklagande har skett och regeringen kommer att han-
tera ärendet. Därför tycker jag också det vore bra om vi kunde ha en diskus-
sion om principer. Det måste i alla fall fastställas många gånger här i riksda-
gen - och det görs också - principer som myndigheterna skall följa för att vi
skall få en bra service och regionalpolitiskt likartade förutsättningar i vissa
myndighetsfrågor.
Anledningen till att jag ställt frågan är att konsekvensen av att man inte
får denna service är att färjelinjen blir nedlagd. Jag har läst tidigare att gene-
raltullstyrelsen har motsatt sig att man startar en ny färjetrafik. I och för
sig kan jag förstå att man gör det ställningstagandet när det gäller att starta
någonting nytt. Men det är också en konkurrenssnedvridande åtgärd, om det
är olika företag som skall konkurrera med varandra om färjetrafik. Vi talar
om marknadsekonomi och fri konkurrens numera ganska flitigt i det här
landet. Men en sådan här åtgärd är som sagt direkt konkurrenssnedvri-
dande. Dessutom kan det tänkas att det är ett led i omorganisationen att
servicen minskas. Färjetrafiken läggs ner, och då kan man kanske flytta
verksamheten till Umeå - det har vi diskuterat tidigare.
Vad menar vi då med grundläggande service på de olika orterna i landet?
Anf. 82 Statsrådet ERIK ÄSBRINK (s):
Fru talman! Det är svårt för mig att här i dag djupare gå in på frågan.
Handlingarna har precis kommit till departementet, och jag har inte haft
möjlighet att mera ingående studera dem. Ärendet kommer naturligtvis att
beredas i sedvanlig ordning.
Rent allmänt skall vi naturligtvis, när vi tar ställning till den här typen av
ärenden, se på färjetrafiken och dess positiva effekter. Men vi måste också
se på kostnaderna. I det här fallet handlar det, såvitt jag förstår, om vissa
ytterligare kostnader som uppkommer om tullen skall fullgöra sina uppgif-
ter. Det måste naturligtvis här, liksom i andra sammanhang, ständigt ske en
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
27
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
bedömning av om vi kan ta på oss dessa kostnader, hur de skall finansieras,
om det skall ske genom att en annan verksamhet inom tullen trängs undan
eller om det kan ske genom att vi beslutar oss för ökade statsutgifter.
Det här är jag alltså inte beredd att ge svar på i dag, utan det är en fråga
som regeringen kommer att ta ställning till i sinom tid.
Anf. 83 GÖREL THURDIN (c):
Fru talman! Det här med grundläggande service är en aktuell fråga, för vi
har fastslagit de regionalpolitiska målen här i riksdagen. Sedan har vi haft
ett antal utredningar som har tittat på vad som menas med dessa regionalpo-
litiska mål. I t.ex. tele- och postutredningen har man lyft fram begreppet
grundläggande service. I alla diskussioner om service från myndigheter och
även verk - de facto folket - har man tagit upp frågan om grundläggande
service. Då tycker jag att man från regeringens sida på något sätt måste
kunna svara på frågan vad som menas med grundläggande service. Regional-
politik betyder ju att orterna skall få grundläggande service och i det här fal-
let även bevakning. Men jag kanske har fel? Jag måste få veta vad regeringen
anser om detta med grundläggande service. Någon idé om det måste ni i re-
geringen ha.
Anf. 84 Statsrådet ERIK ÄSBRINK (s):
Fru talman! Det är naturligtvis angeläget att vi kan ge en god service inom
färjetrafiken i de delar av landet där sådant kan komma i fråga. Vi måste -
jag vill understryka det - beakta också de ökade kostnader som detta kan
medföra. Får jag vara ofin nog att påminna om att det parti som Görel Thur-
din representerar i sitt alternativ till skattereformen bl.a. avvisade det för-
slag till importmoms som finns i skattereformen. Det motsvarar ett inkomst-
bortfall på 500 miljoner. Detta sades skola finansieras genom rationalise-
ringar inom tulladministrationen. Får jag då påpeka att det i runt tal motsva-
rar en halvering av de utgifter som vi har för tullens verksamhet i landet. Det
säger sig självt att skall man göra något så oerhört drastiskt, handlar det om
en dramatisk försämring av den service som samhället kan erbjuda i det av-
seendet.
Anf. 85 GÖREL THURDIN (c):
Fru talman! Det argumentet, herr statsråd, har jag hört tidigare. Rationa-
liseringar är vi naturligtvis inte emot. Det har talats om datorisering osv.
Men här har man visat tendenser till en omorganisation i riktning mot expan-
derande orter i stället för att se på var det finns behov av service och var det
finns en omfattande hamntrafik. Örnsköldsvik tillhör faktiskt de städer som
har en omfattande hamnverksamhet. Därför anser jag att det är en fullstän-
digt fel inriktning att flytta hela administrationen till Umeå, då man i stället
får åka med bil mellan Örnsköldsvik och Umeå för att åstadkomma en ser-
vice i den andra största hamnstaden i Norrland.
Jag tycker inte att statsrådet skall komma undan frågan vad som menas
med grundläggande service med att börja tala om vad vi i centern har fram-
fört som alternativ till finansiering i skattereformen.
28
Anf. 86 Statsrådet ERIK ÄSBRINK (s):
Fru talman! Det kan diskuteras hur långt man skall sträcka sig för att upp-
rätthålla en grundläggande service på tullområdet. Jag tror att vi kan vara
överens om att en sådan service inte kan upprätthållas om man halverar an-
slaget till tullen. Det var faktiskt det centerpartiet föreslog för inte så länge
sedan. Det är riktigt att jag sagt detta förut, och jag säger det igen, för jag
har inte fått något bra svar på hur man skall bära sig åt för att klara servicen
i Örnsköldsvik och i en del andra orter om man drar ner tullens resurser med
50%.
Anf. 87 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Vissa av de uppgifter som har med importmomsen att göra
handläggs de facto nu av tullen, och det kostar pengar. Tanken var att de
skulle minskas. Men om det visar sig att det belopp som det här gäller - det
finns ingen som kan ange exakta belopp i finansieringen av skattereformen,
inte ens regeringen - är för litet, är jag den första att ompröva beloppet för
att det skall garantera den grundläggande servicen. Men jag är inte så säker
på att regeringen och statsrådet är villiga att ompröva något för att åstad-
komma denna grundläggande service.
Överläggningen var härmed avslutad.
16 § Svar på fråga 1990/91:230 om momsen på vägfärjetrafiken
Anf. 88 Statsrådet ERIK ÄSBRINK (s):
Herr talman! Rune Backlund har, mot bakgrund av att vägfärjor är en del
av vägnätet, frågat om jag är beredd att medverka till att vägfärjorna undan-
tas från den beslutade mervärdeskatten på kollektivtrafiken.
Utgångspunkten för den beslutade reformeringen av mervärdeskatten har
varit att beskattningen i princip skall vara generell även på tjänsteområdet.
Detta får till följd att alla typer av tjänster som tillhandahålls yrkesmässigt
mot ersättning blir skattepliktiga. Det är alltså inte så att transporter med
vägfärjor blir skattepliktiga enbart på grund av att de definitionsmässigt an-
ses utgöra personbefordran eller kollektivtrafik. Även i de fall man tar ut
bro- eller vägavgifter för vissa broar eller för vissa vägsträckor torde avgif-
terna komma att omfattas av den generella skatteplikten till mervärdeskatt.
Jag är inte beredd att medverka till att dessa områden utantas från mervärde-
skatt.
Då Rune Backlund, som framställt frågan, anmält att han var förhindrad
att närvara vid sammanträdet, medgav andre vice talmannen att Görel Thur-
din i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 89 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman’ Rune Backlunds vägnar får jag tacka för svaret; Rune
Backlund har inte möjlighet att närvara i kammaren i dag. Jag skall i alla fall
försöka argumentera för frågan och för det han är ute efter.
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar pä frågor
29
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
30
I skattereformen talar man i och för sig om tjänster. Då kan man säga att
kostnaderna för vägfärjorna är ett slags alternativa kostnader för väginveste-
ringarna. En vägfärja är att betrakta som en väg - utan den kan de här män-
niskorna inte ta sig till och från sina hem och verksamheter.
Dessutom är färjetrafiken en verksamhet som är lätt att avgränsa. Därför
borde regeringen kunna lägga fram ett förslag om att undanta färjor av det
här slaget, färjor som så att säga ersätter vägen, från beslutet om moms även
på tjänster - de tjänsterna bör kunna ses som ett alternativ till en väginveste-
ring.
Anf. 90 Statsrådet ERIK ÄSBRINK (s):
Herr talman! Den här skatten, liksom många andra skatter som har disku-
terats i samband med skattereformen, är ett utflöde av en generell princip -
som vi har försökt tillämpa över ett så stort område som möjligt - nämligen
att vi skall ta ut en enhetlig och generell mervärdeskatt och att den skall utgå
på i princip alla typer av konsumtion av varor och tjänster. Det får till följd
att vi breddar mervärdeskatten till ett större område än tidigare.
Som jag sade i mitt svar är det här inte något utslag av principen att kollek-
tivtrafiken skall mervärdeskattebeläggas, även om det i och för sig också är
fallet, utan det är en följd av att alla typer av tjänster beläggs med mervärde-
skatt. Men det är också så att transporter - det handlar om såväl biltranspor-
ter som alla slag av kollektivtrafik - beläggs med mervärdeskatt. Jag tycker
att det är fullkomligt naturligt att man gör på det sättet även i detta fall. Som
jag påpekade: Skulle det bli aktuellt - och det är en diskussion som förs i
dessa dagar - att ta ut bro- eller vägavgifter på vissa håll i landet, lär mervär-
deskatten komma att tas ut även i de fallen.
Det här beslutet, som redan är fattat av riksdagen, ligger alltså fast. Jag
ser ingen anledning att ändra på det.
Anf. 91 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag är mycket väl medveten om principen om likformig be-
skattning och att det skall tas ut moms på alla varor och tjänster. Men jag är
också medveten om att det har gjorts en hel del undantag. Jag vet vidare att
det har gjorts ändringar när man har sett att de förslag som lagts fram inte
varit riktigt bra. En sådan har vi behandlat senast i dag i skatteutskottet.
Jag tycker att just vägfärjor är en så speciell sak. Det är klart att man kan
bygga en bro - det kan man göra. Men det kanske ändå i längden blir dyrare
än att ha en vägfärja för den trafik som passerar. Jag vet att Rune Backlund
bor på Visingsö, och där har man det problemet att man måste använda en
vägfärja, men sådana finns ju även på andra håll i landet. Många gånger är
det också regionalpolitiskt nödvändigt att se till att kostnaderna inte blir för
höga för dessa människor.
Anf. 92 Statsrådet ERIK ÄSBRINK (s):
Herr talman! Görel Thurdin använde nu ett argument som jag har hört
många gånger förut, nämligen att verksamheten är så speciell. Det har jag
hört tillämpat på snart sagt alla områden i tillvaron som utsätts för någon
form av beskattning. Och i någon mening är det riktigt - alla verksamheter
har sina särdrag, alla verksamheter är angelägna, i varje fall för en del män-
niskor. Därför kan det argumentet användas och har använts i pläderingar
för att man skall undanta alla möjliga områden från beskattning.
Görel Thurdin har själv velat åstadkomma sådana lättnader på en rad
andra områden. Om man adderar alla dessa unika särfall blir de regel sna-
rare än undantag, och då handlar det om stora urgröpningar i skatterefor-
mens finansiering. Därför kan vi inte tillmötesgå dessa önskemål. Skulle vi
göra det skulle vi snart ha ett lapptäcke som påminner om det gamla skatte-
systemet eller blir ännu värre. Därför finns det all anledning att hålla fast vid
de generella principerna.
Anf. 93 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Det är bara det att de generella principerna inte alltid går att
tillämpa, därför att verkligheten inte är så generell som man har försökt göra
den. Vi kan t.ex. se på hur det här slår på särintresset turism: i stället för att
få intäkter till finansiering av skattereformen förlorar man intäkter. Det har
diskuterats och kommer att diskuteras här senare också. Det är ett typexem-
pel på att man faktiskt gjort någonting tokigt.
Dessutom får man ofta höra argumentet att det är svårt byråkratiskt att
hantera en differentiering. Men i det här fallet är det enkelt att dra gränsen.
Gränsen mellan land och vatten tror jag inte att momsen kommer att för-
ändra.
Anf. 94 Statsrådet ERIK ÄSBRINK (s):
Herr talman! Jag vill bara invända mot påståendet att det skulle ligga nå-
gon felräkning bakom de kalkyler som gjorts i fråga om turistmomsen eller
på andra områden. Det är inte på det sättet att skattereformen förutsätter
en viss intäkt från en viss delbransch. Det intressanta är den totala intäkt
som vi får genom de åtgärder som utgör finansieringen av skattereformen.
Det kan mycket väl vara på det sättet att människor ändrar sitt konsum-
tionsbeteende, minskar sin konsumtion på ett området och ökar den på ett
annat. Då får man naturligtvis minskade intäkter på de områden där kon-
sumtionen går tillbaka men ökade på ett annat område. Detta är varje fall
med hänsyn till totalfinansieringen av skattereformen ganska ointressant.
Drar man ned sin konsumtion och spenderar mindre på ett område kan det
vara ett uttryck för att man spenderar mer på ett annat område, och då kom-
mer skatteintäkterna in den vägen. Använd därför inte det argumentet - det
är i grunden felaktigt!
Anf. 95 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Mycket skall man höra om den här skattereformen innan
öronen ramlar av, måste jag säga! Här har vi stått i kammaren och dividerat
om exakta siffror när det gällt finansieringen av skattereformen, och det har
utdelats åthutningar åt den som inte haft samma siffror som regeringen, och
nu säger statsrådet att den fördelningen inte spelar någon roll - huvudsaken
är att totaleffekten blir densamma. Det var ett mycket märkligt påstående!
Jag skall komma ihåg det till de fortsatta övningarna.
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
31
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
17 § Svar på fråga 1990/91:249 om beskattningen av restaurang- och
hotelltjänster
Anf. 96 Statsrådet ERIK ÄSBRINK (s):
Herr talman! Hugo Hegeland har frågat om regeringen är beredd att före-
slå lättnader i beskattningen av hotell- och restaurangtjänster med anledning
av den starkt minskade efterfrågan inom dessa branscher.
Höjningen av mervärdeskatten på hotell- och restaurangtjänster har in-
gått som ett led i strävan att få en generell och enhetlig mervärdeskatt som
är konsumtions- och konkurrensneutral och som i princip omfattar all yrkes-
mässig omsättning av varor och tjänster. Jag är mot denna bakgrund inte be-
redd att föreslå någon ändring av mefvärdesbeskattningen av dessa tjänster.
Anf. 97 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för försöket att svara på min fråga.
Beträffande den redovisade bakgrunden, som alltså inte föranledde stats-
rådet att föreslå några förändringar, vill jag påpeka att den bara är en del av
bakgrunden.
Som Görel Thurdin påpekade har statrådet hela tiden varit otroligt ange-
lägen om att reformen skall vara totalfinansierad. Nu visar det sig att efter-
frågan på hotell- och restaurangtjänster sjunker så mycket att man räknar
med att man inte får in de 1,3 miljarder somfrian hade kalkylerat med.
Så fort det uppstått något sådant bortfall har ju statsrådet krävt att man
skall ha någon annan finansieringskälla. Ta bara förslaget om löneskatt! I
proposition nr 54 talar regeringen om att en ansvarsfull finansiering är
grundläggande för hela skattereformen. Därför föreslår man en alternativ
finansiering. Har statsrådet nu helt tappat ansvaret samtidigt som man tap-
par 1,3 miljarder i intäkter från moms på hotell- och restaurangtjänster?
Anf. 98 Statsrådet ERIK ÄSBRINK (s):
Herr talman! Hugo Hegeland har ju ändå en viss nationalekonomisk ut-
bildning - jag är därför förvånad över det märkliga inlägg som jag nyss lyss-
nade till. Jag skall försöka upprepa argumenteringen en gång till.
Om vi får minskade intäkter på ett visst område därför att konsumtionen
går ned är detta inte ett uttryck för att det är några brister eller felaktigheter
i finansieringen av skattereformen; det är ett uttryck för att människorna ge-
nom ändrade preferenser eller på grund av ändrade kostnader förskjuter sin
konsumtion - minskar den på ett område och ökar den på ett annat. Vi är
faktiskt inte beroende av att få in ett exakt belopp i skatteintäkter från ho-
tell- och restaurangbranschen - vi är beroende av att totalt sett få in ungefär
de intäkter som vi har kalkylerat med. Blir det litet mindre på ett område
och litet mer på ett annat är detta inget problem från finansieringssynpunkt.
Detta har ingenting att göra med det exempel som Hugo Hegeland åbero-
pade, nämligen att vi tappar en delfinansiering genom att ett visst förslag - i
det här fallet arbetsgivaravgifter på pensionsutbetalningar - måste uppskju-
tas något halvår. I det läget är det inte ett uttryck för ändrade konsumtions-
vanor utan ett genuint bortfall av skatteintäkter, och i det fallet är det själv-
32
klart att vi eftersträvar en alternativ finansiering. Det rör sig alltså om två
helt olika situationer som inte kan jämföras med varandra.
Anf. 99 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för att han erkänner att jag har vissa
kunskaper i ekonomi. Tyvärr kan jag inte ge samma erkännande till statsrå-
det. Möjligen kan det bero på att jag tyvärr inte har haft statsrådet som elev.
Jag har haft Bengt K Å Johansson som elev och även Ingvar Carlsson. Från
det hållet har jag ännu inte hört sådana häpnadsväckande uttalanden som
jag nyss hörde. Här säger statsrådet att om vi inte får in 1,3 miljarder kronor
i momsintäkter på hotell- och restaurangtjänster får vi in det någon annan-
stans. Det får vi visst inte. Var har statsrådet lärt sig ekonomi någonstans
egentligen? Efterfrågan går ju i stället till utlandet. Konferenser kommer ju
att förläggas till utlandet. I vinter kommer man att resa till Norge och
Schweiz i större utsträckning än tidigare. Uppfattningen att den svenska
skatteomläggningen skulle vara ett nollsummespel är helt felaktig. Tvärtom
blir ju effekten den att en del av efterfrågan riktar sig till utlandet. Vi går
miste om denna efterfrågan och får alltså inte alls in någonting. Därför kan
jag mycket väl fråga hur det går med ansvaret - man skall ju ha det totala
beloppet. Statsrådet säger att det kommer in på olika områden, men så blir
det ju inte.
Anf. 100 Statsrådet ERIK ÄSBRINK (s):
Herr talman! Jag skall försöka förklara det hela en gång till. Om det är på
det sättet att det inom ramen för en given totalkonsumtion sker förskjut-
ningar, så att människor konsumerar mindre på ett område och mera på ett
annat - och det är givet att dessa områden är ungefär lika behandlade skatte-
mässigt: det är en grundprincip i reformen - påverkar skattereformens finan-
siering inte nämnvärt de totala intäkterna. Påståendet att en stor del av efter-
frågan läcker ut utomlands är i bästa fall obevisat. Det vet vi ingenting om
förrän vi har sett resultatet någon gång efter utgången av nästa år. Får jag
bara påpeka för Hugo Hegeland, liksom för hans partivänner, att genomför
man stora, ofinansierade skattesänkningar, som ni ibland tycks vilja göra,
dvs. en kraftig påspädning av efterfrågan ofinansierad utan någon täckning
i den reala produktionen, får man med all säkerhet en kraftig ökning av im-
porten och en försvagning av vår utrikesbalans. Den risken är mycket större
med den moderata skattepolitiken än med den skattereform som här genom-
förs och som är ansvarsfullt finansierad.
Anf. 101 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Med anledning av detta slingriga svar vill jag erinra om att
skatteutskottet uppvaktades av Sveriges turistråd och flera representanter
för hotell- och restaurangbranschen. De pekade på att man i Stockholm, Gö-
teborg och Malmö inte konkurrerar sinsemellan om tjänsterna utan med
London, Hamburg, Paris och andra städer. De framhöll att skatteomlägg-
ningen kommer att slå på turistbalansen, som redan är negativ. Den kommer
att bli ännu större. Det är en ofrånkomlig följd av skatteomläggningen.
Finns det något av det stora ansvar som man i alla andra sammanhang talar
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1990191:38
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
34
om, borde ju ändå statsrådet reagera inför den väntade efterfrågeminsk-
ningen.
Anf. 102 Statsrådet ERIK ÄSBRINK (s):
Herr talman! Någon gång måste folk inse att har man fattat ett beslut gäl-
ler det. Sedan måste man inrätta sig efter detta. Jag är för min del mycket
orolig, om det finns människor som ser som sin huvudsakliga uppgift att tala
om hur förfärligt dyrt och dåligt det är i den svenska hotell-, restaurang- och
turistbranschen. Möjligen kan detta skapa en överdriven och onödigt nega-
tiv bild, som skrämmer bort folk från att konsumera de tjänster som erbjuds,
tjänster som ändå på många sätt är attraktiva och prisvärda.
Det finns en historisk parallell. Den svenska bryggerinäringen förklarade
på sin tid att om man inte fick tillverka mellanöl, skulle det över huvud taget
inte gå att tillverka ett drickbart öl i landet. Jag vet att bryggerinäringen har
fått äta upp de orden och ångra sig. Följden blev under många år att konsum-
tionen av folköl och annat öl pressades ned. Folk hade fått lära sig av bryg-
garna att det inte fanns kvar något drickvärt öl. Möjligen skall samma lär-
dom dras när det gäller turistbranschen.
Anf. 103 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Jag skall bortse från resonemanget om mellanöl och i stället
erinra om hur man reagerade i Frankrike när man upptäckte att det blev en
kraftigt minskad efterfrågan. Där var ju momsen i restaurang- och ho-
tellbranschen 18,6 %. Man sänkte momsen till 7 %, eftersom man insåg att
man skulle förlora turistintäkter. Därför tycker jag att statsrådet bör vara
intresserad av att se till att vi kan vända det stora underskottet i turistbalan-
sen. Nu har skatteomläggningen tvärtom lett till den effekten att vi får ett
bortfall. Jag förstår inte att statsrådet kan säga att ingenting skall ändras utan
att vi skall se hur det blir, eftersom det inte, enligt hans mening, kan bevisas
någonting i förväg. Nej, vi kan inte bevisa någonting i förväg, men det kan
inte heller statsrådet. Men det går ändå att bedöma vad som är sannolikt,
och den sannolika utvecklingen blir att man tappar 1,3 miljarder kronor. I
andra sammanhang sägs det att man är så ansvarsfull att man skall finansiera
skatteomläggningen till sista öret, samtidigt som vi kritiseras när vi tror mer
på dynamiska effekter.
Anf. 104 Statsrådet ERIK ÄSBRINK (s):
Herr talman! Det tillhör ju den moderata mytologin att man ökar skattein-
täkterna genom att sänka skatterna, eller kanske rent av ta bort dem helt
och hållet. Det är en inställning som jag menar inte hör hemma i en seriös
debatt.
Eftersom det ändå mellan raderna antyds att moderaterna skulle vara be-
redda att sänka mervärdeskatten för just den här branschen, skulle jag vilja
fråga om det verkligen förhåller sig så. Nyligen har det ju träffats något slags
överenskommelse mellan moderaterna och folkpartiet. Har jag förstått det
rätt talas det om generella sänkningar av mervärdeskatten i den mån man nu
får råd med detta i framtiden. Skall jag tolka Hugo Hegeland så, att detta
icke är fallet och så, att moderaterna kräver en återgång till en differentierad
mervärdeskatt? Kräver ni detta också av folkpartiet för att ni över huvud
taget skall kunna bilda regering, om den situationen uppstår, och för att ni
skall kunna föra något slags gemensam skattepolitik? Hur blir det nu: Blir
det återgång till differentierad mervärdeskatt eller blir det ändringar av den
generella mervärdeskatten? Kan jag få ett besked på den punkten?
Anf. 105 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Artikeln i Dagens Nyheter gällde ju som statsrådet mycket
väl vet sex huvudpunkter. Det är helt riktigt att det står att man skall arbeta
för en sänkning av momsen. Bl.a. bör ju den extra höjningen med 1,5 %
från 23,46 % till 25 % tas bort, så snart man kan återgå till det tidigare läget.
Beträffande en differentiering av olika skatter får vi naturligtvis ta ett sam-
tal med folkpartiet. Två får inte svara samtidigt - inte ens talmannen som är
folkpartist får gå in i debatten och säga hur folkpartiet ställer sig - och stats-
rådet vet mycket väl att jag inte kan stå här och säga vad sådana förhand-
lingar skulle leda till. Man måste emellertid göra någonting, och det är ni
som har hittat på att höja skatten på hotell- och restaurangtjänster så oerhört
att det blir den här effekten. Det är alltså inte vi som har gjort det.
Anf. 106 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! När det gäller den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten
behöver inte Hugo Hegeland bekymra sig. Det finns redan ett riksdagsbeslut
om att skatten skall återgå till den tidigare lägre nivån vid utgången av nästa
år. Det kommer att ske alldeles automatiskt.
Beträffande fortsatta åtgärder rörande mervärdeskatten kan jag konsta-
tera att jag inte fick något svar på frågan. Tala inte om att slingra sig! Här
försöker Hugo Hegeland sitta på två stolar samtidigt, och detta är uppenbart
taktiken ända fram till valet. Det gäller dels att ge sken av att ni är beredda
att sänka mervärdeskatten selektivt på vissa områden, dels att tala om gene-
rella sänkningar av mervärdeskatten. Detta går inte ihop. Man kan inte göra
bådadera. Antingen får man bestämma sig för en enhetlig skatt eller för en
differentierad skatt. Det hade varit bra om jag hade kunnat få ett klarare
besked på den punkten. Annars kan det möjligen vara så, att en del företrä-
dare för turistbranschen - och jag förstår att ni är ivrigt verksamma där - får
en felaktig föreställning om vad ni tänker göra, om ni får chansen efter valet
nästa år.
Anf. 107 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Anledningen till den minskade efterfrågan inom hotell- och
servicenäringarna är ju den mycket höga mervärdeskatten. Sänker man skat-
ten blir det ju en ökning av efterfrågan. Då blir det ökade intäkter, varför
det inte alls behöver bli något problem som statsrådet tror. Nu får jag inte
bestämma själv, vilket kanske inte förvånar statsrådet, eftersom det finns en
viss demokrati även inom vårt parti, men jag kan alltid argumentera för en
sänkning av mervärdeskatten när det gäller hotell- och restaurangtjänster.
Detta skulle ju leda till en ökning av efterfrågan i Sverige eller i varje fall
motverka bortfallet. På så sätt får man ju in de intäkter som statsrådet så
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
35
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
36
gärna efterlyser i olika sammanhang då det gäller att vara ansvarsfull med
hänsyn till finansieringen av skatteomläggningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
18 § Svar på fråga 1990/91:260 om avdragsrätten för avgifter till
fackföreningar
Anf. 108 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Birgit Friggebo har frågat finansministern om huruvida ett
uttalande av innebörd att en utbyggriad av föräldraförsäkringen är en högre
prioriterad åtgärd än höjningar av avdraget för fackföreningsavgift fortfa-
rande äger giltighet.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Bakgrunden till frågeställningen är denna. Riksdagen beslutade i våras att
skattereduktionen för fackföreningsavgifter fr.o.m. 1992 års taxering skall
sättas ned från 40 % till 20 % av underlaget. Samtidigt höjdes taket för re-
duktionsgrundande avgift från 1 200 kr. till 2500 kr.
Den socialdemokratiska partikongressen uttalade att reduktionskoeffi-
cienten åter borde höjas till 40 %. Det var i detta sammanhang som finansmi-
nistern uttalade att en utbyggd föräldraförsäkring skulle prioriteras framför
ett ökat avdrag för fackföreningsavgifter.
Skatteutskottet har i dag beslutat föreslå riksdagen att avdragstaket på
2 500 kr. för fackföreningsavgifter skall slopas. Skälet är i första hand att det
inte föreligger någon begränsning i arbetsgivares avdragsrätt för kostnader
för organisationsverksamhet. Genom att ta bort taket skapas därför likfor-
mighet i detta hänseende mellan arbetsgivare och arbetstagare. Utskottet
beslutade vidare att föreslå riksdagen att mätnings- och granskningsavgifter
vid byggnadsarbeten, som i dag är avdragsgilla i inkomstslaget tjänst, för ar-
betstagaren i stället skall behandlas på motsvarande sätt som fackförenings-
avgifter, dvs. skattereduktion skall medges i stället för avdrag i förvärvskäl-
lan.
Ett genomförande av beslutet att höja skattereduktionen för fackföre-
ningsavgifter från 20 % till 40 % skulle medföra minskade skatteintäkter om
ca 1,1 miljarder kronor. Kostnaden för en utbyggd föräldraförsäkring skulle
uppgå till ca 1,6 miljarder kronor. Den strama finanspolitiken gäller självfal-
let fortfarande. Det är därför inte möjligt att bifalla kongressens beslut om
att höja skattereduktionen för fackföreningsavgifter. Det är inte heller för
närvarande möjligt att bygga ut föräldraförsäkringen.
Som en jämförelse kan nämnas att de åtgärder skatteutskottet förordar,
och som jag har redogjort för, innebär en minskning av skatteintäkterna om
ca 25 milj. kr. såvitt avser det slopade avdragstaket vid en skattereduktion
på 20 %.
Folkpartiet har inte varit främmande för att i arbetet med skattereformen
genomdriva beslut som medför försvagningar av budgeten.
En prioritering av en utbyggd föräldraförsäkring står fast så snart de eko-
nomiska förutsättningarna så tillåter - det finns inte någon som helst anled-
ning att ifrågasätta detta mot bakgrund av det beslut som skatteutskottet fat-
tat.
Anf. 109 BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! I min fråga refererades två uttalanden av Allan Larsson. I
frågesvaret kommenteras bara en. En av frågorna gällde Allan Larssons ut-
talanden om att: Nu är det dags att inse att det är blodigt allvar. Allt vi kan
göra under de närmaste åren måste underordnas den stora uppgiften att åter-
skapa vår ekonomiska styrka.
Jag skulle vilja fråga: Är det fortfarande blodigt allvar? Är det rätt signal
som ges från skatteutskottets socialdemokrater när man vill premiera fack-
föreningarna och deras konfliktfonder? Stämmer skatteutskottets beslut
överens med att det är blodigt allvar och att vi måste behålla välfärden?
Det talas om likformighet. Ett sätt hade naturligtvis varit att ta bort av-
dragsrätten för båda, men det avstyrks av skatteutskottet. Innebär detta tal
om likformighet att konfliktersättningen skall beskattas för arbetstagarna,
precis som sker för arbetsgivarna?
Dessutom behandlas frågan om vad detta skulle kosta. Det är riktigt att
detta förslag kostar mindre än det SAP-kongressen beslutade om. Men vad
innebär detta på sikt? Nu bakar man ihop mätningsarvoden m.m. och lägger
in detta i fackföreningsavgiften. Det skall sedan behandlas på samma sätt.
Vi vet att det finns kollektiva hemförsäkringar, kollektiva bilförsäkringar,
som bakas in i fackföreningsavgiften. Är inte Erik Åsbrink rädd för att en
massa personliga utgifter kommer att öka kostnaderna för avdragsrätten i
framtiden?
I bakgrunden finns bundenheten till LO. Det är därför man genomför
detta. Förra veckan slängde man förslaget om sjuklön i papperskorgen på
grund av LO. Nu ökar man avdragsrätten för fackföreningsavgiften. Jag
skulle vilja fråga: Vad står härnäst på LOs önskelista, som vi skall få ta ställ-
ning till och genomföra här i riksdagen?.
Slutligen undrar jag: Hur mycket av dessa skattefinansierade pengar ham-
nar hos det socialdemokratiska partiet, och vilka uppgörelser finns inför va-
let?
Anf. 110 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Den sista frågan tänker jag inte svara på.
Det som står härnäst på LOs lista skulle jag möjligen kunna tänka mig är
samma sak som hör hemma under den första frågan, som handlar om att det
nu är blodigt allvar. Det är blodigt allvar. Huvuduppgiften för den ekono-
miska politiken nu och framgent är att få ordning på landets ekonomi, att
bringa ned den höga inflationen, som är ett hot mot sysselsättning och väl-
färd samt mot hela vår samhällsmodell. Detta är jag övertygad om också är
en huvuduppgift för LO, liksom det är det för regeringen och för det social-
demokratiska partiet.
Det slopade taket är en åtgärd som syftar till ökad likformighet. Det finns
inga begränsningar beloppsmässigt när det gäller arbetsgivarnas avdragsrätt.
Det finns fortfarande sådana begränsningar i fråga om fackföreningsmed-
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1990/91:38
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
38
lemmarnas avgifter, även om det är relativt få som går över taket. Jag menar
att det är en självklar rättviseåtgärd att ta bort det taket. Man kan naturligt-
vis, det medger jag, ha synsättet att avdragsrätt inte skall medges för någon-
dera parten. Det är en fullt tänkbar uppfattning. Däremot har jag mycket
svårt att förstå och acceptera dem som hävdar att det skall vara full avdrags-
rätt för arbetsgivarna och ingen avdragsrätt alls för fackföreningsmedlem-
marna. Det är för mig en orimlighet att skattesystemet på det sättet skulle
systematiskt gynna den ena parten på arbetsmarknaden och missgynna den
andra.
Jag vill också som svar på frågan om konfliktersättning skall beskattas säga
att avdragsprocenten är satt så att hänsyn tas till att konfliktersättning inte
beskattas. Det är endast 20 % i skattereduktion från och med nästa år, dvs.
betydligt lägre än den generella skattesats som löntagarna har. Det hänsyns-
tagandet har gjorts på det sättet.
Anf. 111 BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag förstår om statsrådet Erik Åsbrink inte vill svara på den
sista frågan som jag ställde, nämligen hur mycket av de pengar som tas in i
fackföreningsavgifter - och som alltså till viss del är skattefinansierade - som
hamnar hos det socialdemokratiska partiet. När man gör förändringar och
tar bort taket kan fackföreningarna öka sina avgifter utan att det kostar sär-
skilt mycket för dem som är med i fackföreningarna. Hur mycket av dessa
pengar hamnar hos det socialdemokratiska partiet? Den frågan bör gå att
besvara, även om statsrådet inte vill svara på vilka överenskommelser som
finns i samband med det här beslutet.
Nu finns alltså inga begränsningar. Här bakar man in kollektiva hemför-
säkringar, kollektiva bilförsäkringar och andra personliga utgifter i fackföre-
ningsavgiften. Kommer statsrådet att göra begränsningar, så att människor
inte får ha den här typen av kollektiva utgifter via fackföreningen, vilka
också är avdragsbara?
Anf. 112 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag tänker inte gå med på att föra debatten på det plan som
Birgit Friggebo gör med den typen av frågor. Det finns inga som helst över-
enskommelser knutna till detta förslag.
Det är en illusion, och tyder på okunnighet, att tro att det är fritt fram ute
i fackföreningsrörelsen att höja medlemsavgifterna. Det finns här, som på
andra områden, ett mycket starkt motstånd mot den typen av avgiftshöj-
ningar. Jag är övertygad om att mycket stor återhållsamhet kommer att visas
på det området framöver.
Jag tycker att Birgit Friggebo också, när retoriken har skalats bort, kunde
ha i åtanke att vi faktiskt om en månad genomför en åtgärd, som innebär att
avdragen blir hälften så mycket värda. Skattereduktionen halveras faktiskt
med det förslag vi lägger fram. Om man beaktar den saken tycker jag inte
att detta onyanserade skall är på sin plats.
Anf. 113 BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Fackföreningarna, framför allt LO, bidrar faktiskt i väldigt
hög grad till det socialdemokratiska partiets ekonomi. Min enkla fråga är
hur mycket av de här subventionerade fackavdragen som hamnar i det so-
cialdemokratiska partiets ficka. Nu vill Erik Åsbrink inte diskutera på den
nivån. Ni drar er inte för att genomföra beslut som underlättar att det går till
på detta sätt. Det tycker jag är värre än att ta upp en diskussion om hur
mycket pengar som hamnar i det egna partiets ficka.
Avdragsrätten i sig och borttagandet av taket underlättar naturligtvis möj-
ligheten att höja fackföreningsavgiften. Fortfarande har jag inte fått svar på
frågan om det skall vara möjligt även i framtiden att få personliga utgifter
inbakade i den fackliga avgiften och därmed få en skattesubvention på hem-
försäkringar, bilförsäkringar osv.
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Svar på fråga 1990/91:268 om beskattningen av dagbarnvårda-
res kostnadsersättning
Anf. 114 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Agne Hansson har frågat mig om jag är beredd att vidta åt-
gärder så att beskattningen av kostnadsersättning för dagbarnvårdare i fa-
miljedaghem upphör.
Den 13 november i år besvarade jag en liknande fråga från Stina Eliasson.
Visserligen avsåg den frågan sådan kostnadsersättning som utges för vård av
person i enskilt familjehem.
Som dock framgick av det svar jag då lämnade innebär skattereformen
i princip att kostnadsersättningar generellt blir skattepliktiga. Detta gäller
således även dagbarnvårdares kostnadsersättning.
Genom skattereformen införs samma regler i detta avseende för både of-
fentligt och privat anställda. Kostnadsersättningar skall således tas upp som
intäkt, medan avdrag medges för omkostnaderna. I normalfallet kan antas
att ersättningen i sin helhet gått åt till de avsedda omkostnaderna, varför
avdrag kan medges med samma belopp som kostnadsersättningen utan att
någon närmare utredning i form av kvitton eller liknande behöver lämnas. I
sådant fall skall inte heller någon preliminärskatt betalas på kostnadsersätt-
ningen. De nya reglerna innebär således normalt inte någon försämring för
dagbarnvårdarna.
Jag är inte beredd att vidta åtgärder för att särskilda regler i detta av-
seende skall kunna införas för just dagbarnvårdare i familjehem.
Anf. 115 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Jag hade naturligtvis blivit betydligt
gladare om det hade varit positivt.
I normalfallet skall ersättningen kvittas mot kostnader som får dras av,
säger statsrådet, och det är ju riktigt. Detta skall då inte ha någon betydelse.
Jag vill naturligtvis fråga: Om det inte har någon som helst betydelse, varför
då dra på sig detta onödiga merarbete som vållar en rad problem genom att
införa krångel i onödan? Det är min första fråga.
Normalfallen är tydligen få, för jag har från flera familjedagbarnvårdare
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
39
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar pä frågor
40
hemma i Västerviks kommun fått den reaktionen att de upplever detta som
en klar försämring. De ger exempel på att de mot en ersättning på 20 kr. om
dagen skall stå för två mål mat och dessutom ett mellanmål, leksaker, extra
slitage på huset m.m. Det är naturligtvis orimligt. Det går inte ihop. Familje-
dagbarnvårdarna anser att det är en klar försämring.
Om de ställer upp och upplever att de inte får någon uppmuntran utan
ytterligare krångel och slutar, innebär det dessutom att det blir brist på dag-
barnvårdare. Man kan få flera som inte ställer upp. Det är till förfång för
samhällsutvecklingen och de egna initiativen över huvud taget.
Varför, statsrådet, kan man inte vara beredd att göra ett undantag och un-
derlätta och främja både personliga initiativ och samhällsnyttig verksamhet?
Anf. 116 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag vidhåller att det i de allra flesta fall inte innebär någon
förändring eller försämring i praktiken för dagbarnvårdarna. Det visar också
de reaktioner som jag har mött när jag har haft tillfälle att framföra de syn-
punkterna i andra sammanhang.
Det innebär inte heller, vilket Agne Hansson påstår, ökat krångel. Det
finns inga speciella svårigheter med att genomföra denna ordning, däremot
är det ett utflöde av principen om likformig beskattning att vi gör på det här
sättet. Jag menar att det är av stort värde att vi kan ha en så konsekvent syn
på olika delar av skattesystemet som möjligt.
Jag vill också påpeka - vilket jag också gjorde i mitt svar till Stina Eliasson
för bara tre veckor sedan när nästan exakt samma fråga var uppe i riksda-
gen - att det står den skattskyldige fritt att visa om kostnaderna har varit
högre och på så vis få göra avdrag för detta. Den möjligheten finns fortfa-
rande kvar.
Anf. 117 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! För det första måste jag fråga statsrådet hur mycket detta
påverkar skattereformens finansiering. Det måste vara den första fråga man
ställer - om man skall bibehålla krånglet.
För det andra: Får jag tolka statsrådets svar så att det som sägs om att man
skall kunna medge avdrag för hela omkostnaden betyder att man inte skall
behöva redovisa allt i form av kvitton och verifikationer i övrigt? Kan man
få ett klart och entydigt svar på det? I så fall har man naturligtvis i någon
mån förenklat saken.
Jag har lyssnat på debatten tidigare och diskuterat med Erik Åsbrink
många gånger. Kan det vara så fruktansvärt viktigt att bita sig fast som en
krubbitare i principer i stället för att kunna förenkla, vara praktisk och kon-
struktiv?
Anf. 118 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Agne Hanssons alternativ innebär ingen förenkling. Det
finns inget sådant skäl att göra en förändring.
Beloppsmässigt är det här en mycket obetydlig del av den samlade skatte-
reformen. Det kan ju inte vara ett ensamt skäl till att man skall överge alla
principer och införa en mängd särbestämmelser och undantag. Det finns
många små detaljer i reformen, men om vi skulle ha det synsättet skulle vi
snart ha ett mycket komplicerat och oenhetligt skattesystem med alla pro-
blem det medför.
Det finns all anledning - med en krubbitares envishet eller på annat sätt -
att hålla fast vid vissa principer. Dessa principer attackeras ständigt av Agne
Hansson och hans partivänner och andra partier i riksdagen som på olika sätt
försöker riva sönder olika delar av skattereformen. Det går naturligtvis i
varje enskilt fall att säga att det går bra att göra på ett visst sätt, men om vi
inte hade visat en viss ståndaktighet hade det inte blivit någon skattereform.
Anf. 119 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Det påverkar inte finansieringen, säger statsrådet. Jag kan
inte förstå varför man skall bita sig fast vid principer. Risken är ju att mycket
av det goda i skattereformen går förlorat.
Mitt förslag innebär ingen förenkling, säger statsrådet vidare. Men det
måste väl ändå innebära en förenkling om man struntar i att beskatta kost-
nadsersättningen? Då slipper man ju alla problem med redovisning och det
faktum att många upplever detta som en försämring. Eller är statsrådet be-
redd att medge att en redovisning av omkostnaderna inte behöver göras av
familjedaghemsvårdare?
Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 16.48 på förslag av andre vice talmannen att ajour-
nera frågestunden till kl. 18.00.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
20 § Svar på fråga 1990/91:258 om miljöbrott
Anf. 120 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen avser att fö-
reslå förändringar i miljölagstiftningen i syfte att åstadkomjna likhet inför
lagen. Bakgrunden till frågan är enligt frågeställaren att ett litet företag döm-
des för miljöbrott under det att åtalet mot ett större företag lades ned.
Som Annika Åhnberg säkert vet kan jag inte kommentera enskilda fall.
Min principiella inställning är emellertid självfallet att alla som begår miljö-
brott skall behandlas lika inför lagen. Storleken på ett företag saknar bety-
delse.
Denna princip om likhet inför lagen utgör också den självklara grunden
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
41
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
42
för lagstiftningen och tillämpningen. Det finns därför ingen anledning att fö-
reslå några förändringar i miljölagstiftningen i fråga om likhet inför lagen.
Den av regeringen tillsatta miljöskyddskommittén skall däremot se över
andra miljöstraffrättsliga frågor inkl, frågan om regler för ansvar för juri-
diska personer och deras ställföreträdare. Ett första betänkande kommer re-
dan i början av år 1991.
Anf. 121 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på frågan.
Jag är naturligtvis medveten om att miljöministern inte kan kommentera
ett speciellt konkret fall, och det är naturligtvis mer de generella och princi-
piella tankarna bakom detta som är de viktiga. Jag har valt att exemplifiera
min fråga med ett konkret fall som har aktualitet just nu, men det är inte
första gången som den här typen av händelse inträffar.
Det är heller inte någonting som inträffar bara när ett ärende går så långt
som till åtal. Det kan också finnas fall i övrigt i tillämpningen, t.ex. miljö-
och hälsoskyddsnämnders miljötillsyn, där man på det kommunala planet
kan uppleva att det görs skillnad mellan olika aktörer, t.ex. beroende på de-
ras betydelse i kommunen. Detta är naturligtvis en mycket beklämmande
tendens.
Jag är glad att miljöministern säger att principen måste vara likhet inför
lagen, och jag hade naturligtvis inte heller väntat mig att få något annat svar.
Jag tror att alla är fullkomligt överens om den saken.
Att den här typen av åsikten florerar och att man då och då kan uppleva att
dessa åsikter bekräftas genom skriverier i massmedia, föder hos människor i
vårt samhälle en misstro inför samhällets miljöpolitik, och jag tror att det är
en mycket farlig utveckling. Jag undrar därför: Kommer miljöskyddskom-
mittén att göra någon analys av hur tillämpningen av lagstiftningen har fun-
gerat, eller har man kanske redan gjort en sådan? Man skulle på så sätt
kunna få dessa misstankar bekräftade eller dementerade. Och kommer det i
betänkandet att ingå någon analys av hurdan utvecklingen faktiskt har varit?
Anf. 122 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Låt mig först än en gång stryka under hur viktigt det är att
alla behandlas lika, vare sig det är förtroendevalda, domstolar eller myndig-
heter som fattar beslut. Det är vidare så att det har varit dåligt med tillämp-
ningen i det förflutna, men nu är dess bättre en skärpning på väg, och den
understödjer vi på allt sätt. Vi har bl.a. utbildat poliser och åklagare för att
de skall bli bättre på att sköta den här typen av mål.
Det finns sedan en sorts problem som inte är specifik för miljömål, utan
som också förekommer i fråga om ekonomiska mål och skattemål. Det är
nämligen så att man när det gäller stora företag ibland kan råka i tvivel om
vem som är ansvarig. Så skall det inte vara; det är alltid ytterst VD och styrel-
sen som är ansvariga. Det kan vara så att dessa delegerar befogenheter till
någon annan. Om den delegeringen är oklar, kan det uppstå osäkerhet om
vem som skall ställas till ansvar. Ofta väljer då åklagaren att åtala både VD
och den till vilken delegationen eventuellt har skett.
När det ibland uppstår problem, har det att göra med detta slag av svårig-
heter. Detta gäller också det aktuella fallet. Det var därför inte av en hän-
delse som jag i mitt svar nämnde att kommittén skall se över frågor om regler
för ansvar för juridiska personer och deras ställföreträdare.
Anf. 123 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag förstår att det var något sådant som låg bakom svaret.
Jag delar uppfattningen att det naturligtvis inte skall vara möjligt för ett stort
företag att, genom att man är oklar i beslutsdelegationen eller i sättet att
hantera miljöfrågor, i förlängningen klara sig undan samhällets sanktioner
när ett miljöbrott har begåtts. Jag ser med spänning fram emot det betän-
kande som efter vad jag förstår kommer att innehålla förslag som i framtiden
omöjliggör den här typen av missförhållanden.
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Svar på fråga 1990/91:261 om tillsynen enligt lagen om kemiska
produkter
Anf. 124 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Åsa Domeij har frågat mig om regeringen tänker göra något
för att klara ut ansvarsfördelningen mellan kommuner och länsstyrelser,
t.ex. genom att ändra förordningen om kemiska produkter.
Lagen och förordningen om kemiska produkter är relativt nya, och det tar
tid att få resurser och kompetens för tillsynen helt på plats. Att den regionala
och lokala tillsynen inte fungerar fullt tillfredsställande beror enligt min me-
ning inte i första hand på en oklar ansvarsfördelning mellan de lokala och
regionala tillsynsorganen, utan snarare på att uppbyggnaden på tillsynsom-
rådet fortfarande pågår.
Som stöd till miljö- och hälsoskyddsnämnderna i deras tillsyn av efterlev-
naden av lagen om kemiska produkter och föreskrifterna till denna, utarbe-
tade kemikalieinspektionen och naturvårdsverket år 1989 en vägledning för
den lokala tillsynen. Denna vägledning uppdateras löpande.
Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket arbetar nu med att utforma
ytterligare tillämpningsföreskrifter och allmänna råd som stöd till de lokala
och regionala tillsynsorganen. Kemikalieinspektionen arbetar bl.a. med att
ta fram föreskrifter om marknadsföringen av miljöfarliga kemiska produkter
och naturvårdsverket med generella krav och restriktioner från miljöskydds-
synpunkt mot användningen av kemiska produkter.
Dessutom tillsatte regeringen nyligen en utredare som skall se över natur-
vårdsverkets uppgifter och organisation (Dir. 1990:67). En viktig uppgift för
utredaren är att analysera hur ansvarsfördelning och samarbete mellan och
inom olika nivåer (centralt, regionalt, lokalt) bör utformas. Utredaren kom-
mer bl.a. att pröva den regionala organisationens ändamålsenlighet för ett
effektivt arbete i frågor med anknytning till miljö. I utredarens uppgifter in-
går även att analysera naturvårdsverkets och kemikalieinspektionens an-
svars- och arbetsfördelning för olika kemikaliefrågor, vidare att analysera
samverkansformer mellan naturvårdsverket och kemikalieinspektionen och
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
43
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
andra myndigheter som har uppgifter enligt lagen (1985:426) om kemiska
produkter. Ett förslag kommer att lämnas redan under första halvåret 1991.
Anf. 125 ÅSA DOMEIJ (mp):
Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret, men tyvärr verkar inte
miljöministern så oerhört offensiv när det gäller kemikaliefrågorna, trots att
hon många gånger har sagt att kemikaliefrågorna är väldigt viktiga miljöfrå-
gor. Jag tycker att lagen om kemiska produkter är en mycket intressant lag,
eftersom den utgår från vaggan-till-graven-principen. Den borde enligt min
uppfattning därför kunna tillämpas i betydligt större omfattning.
Miljöministern säger i sitt svar att huvudproblemet inte är ansvarsfördel-
ningen, utan att uppbyggnaden på tillsynsområdet fortfarande pågår och att
detta är en ny lag. Men vi har ju trots allt haft en lagstiftning på det här områ-
det ganska länge. Före lagen om kemiska produkter hade vi lagen om hälso-
och miljöfarliga varor, som tillkom redan 1973. Men givetvis är det också
sant att tillsynen stegvis håller på att förbättras.
Vi i miljöpartiets riksdagsgrupp har skickat ut en enkät om just lagen om
kemiska produkter och dess tillämpning till 100 miljö- och hälsoskydds-
nämnder. Vi tycker nämligen att de här frågorna är mycket viktiga. Där
framkom just detta med den bristande ansvarsfördelningen. Man visste inte
vad länsstyrelsen skulle göra och vad kommunen skulle göra, och därför
gjorde man inte någonting alls.
Man klagade också på informationen från de statliga verken - den infor-
mation som ministern här tog upp i sitt svar. Ofta klagade man dessutom på
fel myndighet, eftersom man inte visste vilka myndigheter som skulle
komma med föreskrifter och råd. I en del kommuner, t.o.m. ganska många,
sade man att man aldrig hade tillämpat lagen över huvud taget.
Jag anser att någonting bör göras här. Om regeringen verkligen vill ha så
flummiga förordningar som det här är fråga om, tvingas riksdagen i stället
att i stor utsträckning lagstifta i detalj, och det kanske inte är bra i alla fall.
I förordningen om kemiska produkter står att länsstyrelsen utövar den
närmare tillsynen och kommunen den omedelbara tillsynen inom varje kom-
mun. Det är ganska svårt att lista ut hur detta egentligen skall tolkas. Jag
skulle vilja se ett snabbt initiativ från regeringen på detta område.
Överläggningen var härmed avslutad.
22 § Svar på fråga 1990/91:221 om statliga lån till kommuner
Anf. 126 Finansminister ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Stina Eliasson har frågat mig om Göteborgs och Malmö
kommuner är de enda kommuner som regeringen vill stödja genom generösa
lån.
Jag är medveten om att många kommuner har ekonomiska problem. Jag
anser emellertid inte att statliga lån - vare sig dessa är generösa eller inte -
löser problemen. Staten ger i stället stöd på annat sätt, t.ex. genom extra
44 skatteutjämningsbidrag.
Vad beträffar Ragunda kommun så är det riktigt att regeringen inte vidtog
någon åtgärd med anledning av kommunens hemställan om lån.
Ragunda kommun har emellertid under en lång följd av år fått extra
skatteutjämningsbidrag. Bidragen har dessutom ökats kraftigt de två senaste
bidragsåren. För år 1991 får Ragunda 4,6 milj.kr. Relaterat till kommunens
skatteunderlag motsvarar detta en utdebitering på ca 65 öre, vilket är högst
i landet.
Varken Göteborg eller Malmö får extra skatteutjämningsbidrag. Lånen
till Göteborg och Malmö får därför betraktas som en extraordinär åtgärd.
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
Anf. 127 STINA ELIASSON (c):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga.
Det som har gjort oss i Ragunda kommun litet fundersamma, och inte så
litet, är dels att vi nekades lånet, dels att det inte fanns någon motivering till
beslutet. Det konstateras bara helt sonika att regeringen inte vidtar någon
åtgärd med anledning av hemställan. Jag tycker att en motivering hade varit
på sin plats.
Ragunda kommun befinner sig i en mycket besvärlig situation, och det
tror jag att statsrådet känner till, och befolkningsstrukturen är ogynnsam. Vi
har väldigt många äldre människor, och skatteunderlaget är svagt. Utdebite-
ringen för år 1990 var sammanräknat för alla typer av skatter för Ragunda
kommun 33:25 kr. Detta skall jämföras med Malmö som har 31:03 kr. och
Göteborg 31:18 kr. I procent av medelskattekraften var den egna skattekraf-
ten för Ragunda 82,3 %, Malmö 103,9 % och Göteborg 110,4 %. Varken
Göteborg eller Malmö betalar någon skatteutjämningsavgift på den lands-
tingskommunala sidan, eftersom de inte är med i landstingskommunalt sam-
manhang.
Av svaret fick jag reda på att lånen till Göteborg och Malmö var en ex-
traordinär åtgärd. Jag tycker nog att vi är i behov av extraordinära åtgärder
också i Ragunda kommun. Vi skulle behöva de 16 milj.kr. som vi anhållit att
få som lån, och det står också i kommunens framställan, eftersom vi behöver
bygga gruppbostäder och vidta miljöåtgärder osv.
Anf. 128 Finansminister ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Jag är medveten om att Ragunda kommun har en svår situa-
tion. Jag anser också att detta kommer till uttryck i de belopp som utgår till
kommunen i form av extra skatteutjämningsbidrag.
När det gäller motiven för insatserna i Göteborg och Malmö har min före-
trädare redovisat dem i proposition till riksdagen. Jag har ingenting att till-
lägga därutöver. Jag vill bara understryka att jag med den statsfinansiella
situation vi har och kan förutse framöver bedömer det som uteslutet att vi
kan göra liknande insatser i fortsättningen.
Anf. 129 STINA ELIASSON (c):
Herr talman! Det sist sagda var ett klart och rakt besked. Men det finns
faktiskt en sak som jag tror att statsrådet kan hjälpa till med, så att Ragunda
kommun slapp komma med anhållanden om lån, och det är att skyndsamt
se till att den regionalpolitiska utredningens förslag om att vattenkraftsvins-
5 Riksdagens protokoll 1990191:38
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
46
terna skall återgå till de kraftproducerade kommunerna snarast genomförs.
Ett halvt öre av de vinster som kraftbolagen gör med hjälp av den el som
produceras i Ragunda kommun - vi har nio kraftverk - skulle ge oss 29,7
milj. kr. i tillskott varje år.
Vi väntar otåligt på ett sådant förslag från regeringshåll. Vi är litet ledsna
och arga över att detta förslag inte kom med i regeringens proposition. Det
hela begravdes för att återigen utredas. Dessutom anser vi att 5,5 miljarder
kronor till storstäderna för extraordinära åtgärder för kollektivtrafik och så-
dant är generöst.
Överläggningen var härmed avslutad.
23 § Svar på fråga 1990/91:269 om statliga lån till kommunerna i
Kalmar län
Anf. 130 Finansminister ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Agne Hansson har med hänvisning till de statliga lånen till
Göteborgs och Malmö kommuner frågat mig om jag är beredd att stödja
kommunerna i Kalmar län genom lån med samma generösa villkor.
I sak hänvisar jag till det svar som Stina Eliasson tidigare har fått om stat-
liga lån till kommuner. Jag är alltså medveten om att många kommuner har
ekonomiska problem, men jag anser inte att statliga lån löser dessa problem.
Som jag svarat Stina Eliasson ger staten i stället stöd på annat sätt, och
även i Kalmar län finns det kommuner som tillfälligt eller under en lång följd
av år har fått extra skatteutjämningsbidrag. För år 1991 har Högsby och Väs-
terviks kommuner fått bidrag med 1,4 milj.kr. resp. 6,6 milj.kr. Bidraget till
Västerviks kommun var nominellt sett bland de högsta i landet.
Slutligen konstaterar jag återigen att varken Göteborg eller Malmö får
extra skatteutjämningsbidrag och att lånen till dessa kommuner får betraktas
som en extraordinär åtgärd.
Anf. 131 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Jag vill tacka finansministern för svaret.
Jag förmenar inte Göteborg och Malmö en sådan här behandling. Jag har
inte tänkt mig att jag rent konkret skall få några pengar hem till Kalmar län
här i dag. I så fall kunde finansministern lämnat över dem när han var på
besök i länet.
Frågan är ställd som ett exempel på att man kan se litet olika på rättvisepo-
litik. Den är ställd också för att det finns anledning att lyfta fram de ekono-
miska problem som vi har i Kalmar län. Nu noterar jag att finansministern
säger i svaret att dessa problem inte löses med lån. Jag delar den uppfatt-
ningen. Det är naturligtvis betydligt viktigare att man har en rättvis syn i de
stora frågorna inom den ekonomiska politiken och skattepolitiken för att
åstadkomma regional balans.
Man ser i kommunerna det litet grand som en utmaning att man får väldigt
många kostnader övervältrade på sig. Sedan får man ett skattetak över huvu-
det, och det sägs att kommunalpolitikerna måste ha detta, eftersom de inte
klarar ekonomin. Det slår mycket hårt framför allt mot de kommuner med
regionalpolitiska problem som finns i Kalmar län.
Det vore självfallet tacksamt om finansministern kunde ge en fingervis-
ning om hur man skall hantera dessa ekonomiska problem. I ett läge där man
i vissa fall är beredd att tillgripa sådana extrema åtgärder för expansiva om-
råden kan det uppfattas som att man i Kalmar län är bortglömd. Jag skulle
gärna vilja ha en bekräftelse från finansministern att han är beredd att tänka
på detta i fortsättning.
Anf. 132 Finansminister ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Jag har tillsatt den kommunalekonomiska utredningen, som
skall göra en bedömning av kommunernas ekonomi framöver och hur finan-
sieringen av den kommunala verksamheten skall ske. Det kommunala skat-
testoppet är till för att anpassa tillväxten i kommunernas verksamhet till de
realekonomiska förutsättningarna. Det har, som Agne Hansson vet, varit en
snabb expansion under 80-talet, och vi kan inte ha en sådan snabb takt i fort-
sättningen. Det är skälet till det kommunala skattestoppet. Det ligger i den
kommunalekonomiska utredningens uppdrag att redovisa hur det skall
åstadkommas en rättvis fördelning mellan kommunerna och hur det skall bli
i fortsättningen på området.
När det gäller denna typ av lån vill jag upprepa vad jag sade nyss. Det är
fråga om extraordinära åtgärder. Med hänsyn till det statsfinansiella läget
kommer det inte att finnas utrymme för att göra sådana insatser. Däremot
skall vi genom skatteutjämningen hjälpa de kommuner som har det svårast.
Jag är angelägen om att se till att det finns resurser så att detta kan klaras.
Det är ett skäl till att jag har en viss motståndskraft mot förslag att sänka
skatteinkomsterna som kommer från diverse håll.
Anf. 133 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Det finns stora förväntningar i Kalmar län på utredningsar-
betet med hänsyn till åldersstruktur osv. - även om det tas viss hänsyn till det
i dag.
Vidare har vi det extra skatteutjämningsbidraget. Jag såg en redovisning
över fördelningen. Även där fanns det en tung post där man räknade in kost-
naderna för infrastrukturella åtgärder i storstadsområden. Inte heller där
kunde jag se att det fanns den fördelningssynen att det är de mest utsatta
områdena som pengarna skall användas för. Det regeringsförslag om stor-
stadstrafiken som redovisades häromdagen angående infrastrukturella åt-
gärder visar inte heller denna rättvisa syn mot svaga regioner. Jag hoppas att
det blir en ändring i fortsättningen.
Anf. 134 Finansminister ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Fördelningen av de extra skatteutjämningsbidragen sker ge-
nom den nämnd som är tillsatt och som har parlamentarisk sammansättning.
Den nämnden har varit enig. De beslut som jag har varit med i regeringen
att fatta har helt byggt på de förslag som är framlagda av nämnden. Man har
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
48
gjort ett bra arbete, och jag har haft lätt att ansluta mig till de förslag som
nämnden har redovisat.
Överläggningen var härmed avslutad.
24 § Svar på fråga 1990/91:243 om rättshjälp vid bodelning
Anf. 135 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Charlotte Cederschiöld har frågat mig om jag avser att upp-
häva den inskränkning som 8 § första stycket sjunde punkten rättshjälpsla-
gen innebär när det gäller möjligheterna till rättshjälp i bodelningsärenden
och när denna lagändring i så fall förväntas.
Alltsedan rättshjälpslagens tillkomst år 1973 har det funnits restriktioner
i fråga om rättshjälp för bodelning. Den nu gällande regeln, som Charlotte
Cederschiöld hänför sig till, infördes den 1 juli 1988 och innebar en viss ytter-
ligare åtstramning. Jag vill erinra om att ett enigt justitieutskott vid riksdags-
behandlingen tillstyrkte regeringsförslaget i denna del. Sedan den nya regeln
gällt en tid fick jag emellertid signaler om att det förelåg en viss ojämnhet i
rättshjälpsnämndernas praxis som kunde leda till mindre tillfredsställande
resultat i vissa fall. Med anledning av detta hölls i justitiedepartementets regi
en hearing i mars 1990 med företrädare för bl.a. advokater och rättshjälps-
nämnder. Därefter har vissa ytterligare undersökningar av praxis gjorts.
Jag avser att redovisa mina slutsatser av utvecklingen i min anmälan till
1991 års budgetproposition och vill inte nu föregripa den behandling som
frågan då kommer att få.
Anf. 136 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.
Jag är fullt medveten om att det var ett enigt justitieutskott som införde
denna inskränkning. Men sedermera har vi moderater i ett särskilt yttrande
markerat att vi önskar en förbättring på området. Om det inte sker har vi
sagt att vi kommer att återkomma i frågan.
Nu har den moderata partistämman enhälligt kommit fram till att modera-
terna vill upphäva denna inskränkning. Vi har tröttnat på att vänta.
När det gäller undersökningarna av praxis har jag varit i kontakt med de-
partementet och rättshjälpsnämnden och därifrån fått informationer om att
någon egentlig ändring inte föreligger, kanske i något enstaka ärende.
Statsrådet vill inte tala om vad regeringen egentligen vill. Det försvårar
onekligen debatten. Men slutsatsen är att man ändå kan hysa ett visst hopp
om vad som komma skall i budgetpropositionen.
Någon hearing hade inte behövts om förhållandena hade varit tillfredsstäl-
lande. Om en ändring behövs är det bättre att upphäva en inskränkning i
lagen än att påverka tillämpningen av den.
Vi får hoppas att svensk lagstiftning snart får litet konkurrens och utsätts
för jämförelser med andra länder. Det skulle kunna tvinga fram en mer
ändamålsenlig lagstiftning. Vi kan jämföra med vår stora granne Tyskland
med 80 miljoner invånare, och mer än 40 miljoner kvinnor. Där finns s.k.
Prozesskostenhilfe och Rechtsberatenhilfe som ligger utanför själva det
rättsliga förfarandet.
Prozesskostenhilfe gäller i alla processuella sammanhang. Sedan den 1 ja-
nuari 1981 gäller den även för utlänningar och statslösa. Så en del svenska
kvinnor i skilsmässosituationer skulle faktiskt ha ett bättre läge som statslösa
i Tyskland än som svenskar hemma i Sverige.
Men det är inte bara i Tyskland som man har laglig rätt till rättshjälp vid
bodelning. För att ta några exempel finns den rätten dessutom i England,
Holland, Belgien, Frankrike, i de EG-länder som jag har hunnit undersöka,
och i Schweiz. Sannolikt finns den också på flera håll.
Varför är det så farligt att låta människor få chansen att få sin sak prövad?
Vilken skada skulle det innebära om vi fick denna möjlighet även i Sverige?
Överläggningen var härmed avslutad.
25 § Svar på fråga 1990/91:251 om rättshjälpen till asylsökande
Anf. 137 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Lena Boström har frågat statsrådet Maj-Lis Lööw om vilken
rätt och vilken möjlighet en asylsökande har att påverka valet av den advo-
kat som skall handha och formulera flyktingens överklagningsärende. Arbe-
tet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall besvara frågan.
I de fall som frågan avser utgår rättshjälp genom offentligt biträde enligt
rättshjälpslagen (1972:429). Till biträde utses i allmänhet en advokat eller en
biträdande jurist vid advokatbyrå. När det gäller valet av offentligt biträde
är huvudregeln att man i första hand skall förordna den som den rättshjälps-
sökande själv har utsett. Självklart har den som just kommit till Sverige för
första gången i allmänhet inte några praktiska möjligheter att själv på ett
meningsfullt sätt ta ställning till frågan om vilken advokat han eller hon skall
välja. Därför framställs i dessa fall normalt inga önskemål om någon särskild
advokat. I det läget gäller regeln att den myndighet som beviljar rättshjälp
själv utser en lämplig person som biträde.
En strävan hos de myndigheter som utser biträden bör självfallet vara att
uppdragen skall fördelas på ett rättvist sätt bland dem som är lämpliga för
uppdraget. Invandrarverket fördelar uppdragen utifrån en särskild lista. Att
samma advokat förordnas i flera samtidigt pågående ärenden vid samma
flyktingförläggning kan vara till fördel utifrån intresset av att förordna en
person med specialkunskaper på det aktuella rättsområdet och utifrån effek-
tivitetssynpunkt. Det innebär naturligtvis ingen inskränkning i advokatens
skyldighet att noggrant sätta sig in i varje enskilt ärende och att föra fram de
synpunkter som varje enskild individ har.
Andre vice talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande
i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
49
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
50
26 § Svar på fråga 1990/91:254 om sekretesslagstiftningen och FNs
barnkonvention
Anf. 138 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Björn Samuelson har frågat mig om regeringen avser att un-
der innevarande riksmöte förelägga riksdagen förslag som bringar sekretess-
lagstiftningen i överensstämmelse med FNs barnkonvention.
Björn Samuelsons fråga är föranledd av en dom i regeringsrätten i juni
1989. Domen avser ett fall där en vuxen person fått avslag på en begäran att
få ta del av en uppgift om sig själv som finns i en s.k. barnavårdsakt.
Björn Samuelson har tolkat domen så att den enskilde normalt inte har
rätt att få del av uppgifter inom socialtjänsten om vem som är hans eller hen-
nes far och att den svenska sekretesslagstiftningen därför uppenbart strider
mot den av Sverige ratificerade FN-konventionen om barnens rättigheter.
Vid behandlingen av ärendet om godkännande av konventionen fann var-
ken socialutskottet eller konstitutionsutskottet att den gällande svenska sek-
retesslagstiftningen behövde ändras för ett godkännande av konventionen.
Den bedömningen gjordes med anledning av en motion i den här aktuella
frågan och med kännedom om innehållet i den aktuella regeringsrättsdo-
men. Jag delar denna uppfattning.
Givetvis har vi inom regeringskansliet klart för oss vad socialutskottet och
konstitutionsutskottet uttalade vid behandlingen av frågan om godkännande
av konventionen, nämligen att det finns anledning för regeringen att i lämp-
ligt sammanhang överväga en ändring av sekretesslagen för att tillgodose in-
tresset av att en person skall kunna få tillgång till uppgifter om sin börd. För
närvarande övervägs inom regeringskansliet hur en sådan översyn bör
komma till stånd.
Anf. 139 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Först vill jag tacka justitieministern för svaret på min fråga.
När jag skrev dessa motioner och också när jag formulerade denna fråga,
hade jag i bakhuvudet att svensk lagstiftning ju måste ha en röd tråd. T.ex.
när riksdagen fattade beslut om befruktning med hjälp av spermiedonation
uttalade riksdagen att det var viktigt att barnet kunde få reda på vem som
var dess fader. I och med den tekniska och biotekniska utvecklingen kan det
framöver också bli fråga om att få reda på vem som är barnets moder.
Här tyckte jag att det brast när det gällde viss hantering av olika ärenden
när människor försökt ta reda på vem som är hans resp, hennes fader.
Om man skall bli en bra politiker är det väldigt viktigt att man också har
en inlevelseförmåga. Det är denna inlevelseförmåga som har drivit mig och
fått mig att ta olika initiativ i riksdagen när det gäller den här frågan.
I slutet av sitt svar säger justitieministern att det ”övervägs inom regerings-
kansliet hur en sådan översyn bör komma till stånd”. Det kan väl hända att
både justitieministern och jag förstår vad som avses, men jag skulle ändå
vilja ha ett förtydligande. Vad betyder detta? Handlar det om utredningstek-
nikaliteter? Räcker det inte om regeringen inför en specialregel i sekretess-
lagstiftningen som undantar sådana domslut som förhindrar människor att
söka sitt ursprung? Kan man tolka det så att det under innevarande riksmöte
kommer att läggas fram ett förslag till riksdagen som möjliggör för männi-
skor att finna sina rötter?
Anf. 140 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Jag delar Björn Samuelsons grundinställning som han redo-
visade när han hänvisade till de regler som finns om insemination och barns
rätt i det sammanhanget att få kunskap om sitt ursprung. Jag anser att detta
skall vara den bärande tanken i den här typen av frågor.
I den nuvarande regleringen i sekretesslagen 7 kap. 4 § gäller ett s.k. om-
vänt skaderekvisit, dvs. presumtionen är för sekretess. För att göra en änd-
ring i denna bestämmelse krävs det enligt min uppfattning en noggrann ge-
nomgång av rättsläget och av vilka konsekvenser en uppmjukning av denna
bestämmelse skulle kunna få.
Jag ser det inte som möjligt att ett förslag kan föreläggas riksdagen redan
under innevarande riksmöte.
Anf. 141 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Då vill jag i stället fråga så här: Kommer beredningsarbetet
eller översynsarbetet att komma till stånd under innevarande riksmöte, så
att vi får ta del av de direktiv som justitieministern utfärdar beträffande detta
arbete?
Anf. 142 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Det beror på hur vi kommer fram till att denna översyn kan
komma till stånd. Jag utesluter inte att det kan bli fråga om att utfärda direk-
tiv för ett uppdrag under detta riksmöte.
Anf. 143 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Så det är t.o.m. tveksamt om översynen kommer till stånd?
Överläggningen var härmed avslutad.
27 § Svar på fråga 1990/91:262 om genteknikberedningens samman-
sättning
Anf. 144 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Roy Ottosson har frågat socialministern om genteknikbe-
redningens sammansättning. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det
är jag som skall svara på frågan.
I genteknikberedningen ingår representanter för samtliga riksdagspartier.
Det borgar för att de viktiga frågor beredningen har att ta ställning till blir
allsidigt belysta. Till beredningen har också förordnats ett stort antal exper-
ter. De skall inom sina resp, ämnesområden tillföra beredningen sakkun-
skap. Jag anser att Roy Ottossons karakteristik av experterna är felaktig och
oförskämd.
Som Roy Ottosson tycks känna till har ledamöter av beredningen förordat
att personer som representerar bl.a. annat Lantbrukarnas Riksförbund och
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
51
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
52
miljörörelsen skall knytas till arbetet. Beredningen har emellertid nyligen
beslutat att inte för närvarande begära att ytterligare experter förordnas. Jag
har inhämtat att beredningens ordförande i samband med detta beslut för-
klarade, att inget hindrar att beredningen vid behov kallar till hearings där
personer från exempelvis intresseorganisationer får ge sin syn på de frågor
beredningen behandlar.
Jag är för egen del övertygad om att beredningen själv kan avgöra vilken
information som den behöver för att utföra sitt svåra uppdrag. Det finns där-
för inte anledning för regeringen att vidta någon åtgärd i saken.
Anf. 145 ROY OTTOSSON (mp):
Herr talman! Jag vill först tacka för svaret. Nu tycker jag väl att justitiemi-
nistern missuppfattande min fråga. Jag är inte ute efter att vara oförskämd
mot någon av experterna i denna beredning. Jag vill inte på något sätt för-
neka att de naturligtvis är mycket duktiga var och en på sitt område.
Som justietieministern sade har beredningen ett mycket svårt arbete, och
då är det viktigt att experterna kommer från många olika håll. Jag har bara
konstaterat - vilket justitieministern inte heller vände sig emot - att miljörö-
relsen, bönderna, djurskyddet, konsumentrörelsen m.fl. intresseorganisa-
tioner inte var representerade. Om man ser till dagens samhällsdebatt i
denna fråga är det just från dessa organisationer som kritiken mot den nuva-
rande utvecklingen inom gentekniken och biotekniken kommer. Därför hy-
ser jag farhågan, som också bekräftades i det svar jag fått, att denna bered-
nings expertsammansättning är vinklad. Det är väl ändå regeringen som är
ansvarig för denna sammansättning, även om beredningen självfallet kan
kalla in och utfråga andra personer, vilket vi får hoppas att den gör.
Jag vill poängtera att detta är en mycket viktig fråga för oss i miljöpartiet.
Vi har nu krävt en allsidig parlamentarisk utredning. I stället tillsattes denna
beredning med något vidare direktiv än vad som är normalt för en bered-
ning. Vi hyser dock misstro mot beredningsalternativet just för att det kan
vara ett sätt att vinkla frågan, att inte tillsätta den utredning som behövs. Jag
måste fråga justitieministern: Varför kan man inte ta in representanter för
miljörörelsen som experter i denna beredning?
Anf. 146 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Jag vill understryka att denna beredning är sammansatt av
representanter för samtliga partier riksdagen. Följaktligen är även miljöpar-
tiet representerat i själva beredningen.
Det är givetvis inom beredningen som det skall avgöras vilka experter, in-
tresseorganisationer och andra som man vill involvera i sitt arbetet. Här har
miljöpartiet stora möjligheter att övertyga beredning om vilka dessa exper-
ter och intresseorganisationer är.
Anf. 147 ROY OTTOSSON (mp):
Herr talman! Jag tolkar detta som att justitieministern håller med om att
det är viktigt att denna beredning har en allsidig sammansättning, och att
man även har med experter som representerar kritiska synpunkter. Jag är
naturligtvis medveten om att samtliga partier är representerade. Självfallet
kommer vi i miljöpartiet genom vår representant att kämpa för att få en mer
kritisk granskning av den utveckling som sker på bioteknikens område.
Det är inte alls ointressant vilka experter som ingår. Detta är en mycket
komplicerad naturvetenskaplig fråga och det krävs mycket kunskaper om
detta område för att man skall kunna begripa vad som sägs. Därför är det
viktigt att just expertgruppen har en bra sammansättning.
För att vara helt säker på att jag förstått justitieministern rätt vill bara
fråga: Håller justitieministern med om att expertsammansättningen i en be-
redning bör vara allsidig?
Överläggningen var härmed avslutad
28 § Svar på frågorna 1990/91:227 och 228 om försvarsmaterielindu-
strin
Anf. 148 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):
Herr talman! Lennart Eliasson har frågat mig om regeringen kommer att
ha några önskemål om bevarande av utvecklingskompetens och produk-
tionskapacitet inom försvarsmaterielindustrin i de nu pågående diskussio-
nerna mellan AB Bofors och FFV.
Lennart Eliasson har vidare frågat mig om regeringen under våren 1991
kommer att avsätta pengar för försvarsmaterielbeställningar, t.ex. artille-
riammunition, i väntan på att ett nytt försvarsbeslut ger ett mer långsiktigt
besked inför framtiden till våra försvarsmaterielindustrier.
Då frågorna rör samma ämne har jag valt att besvara dem i ett samman-
hang, och jag börjar med försvarsmaterielbeställningar.
För budgetåret 1990/91 har riksdagen avsatt drygt 11 miljarder kronor för
beställningar av försvarsmateriel.
Vad gäller t.ex. artilleriammunition täcker nuvarande beställningar pro-
duktion fram till våren 1992.
Inom regeringskansliet pågår ett arbete med att ta fram en proposition för
budgetåret 1991/92, som kommer att föreläggas riksdagen i februari 1991.
Denna proposition kommer bl.a. att behandla försvarsindustrin. Jag vill av
naturliga skäl inte föregripa detta arbete. Givetvis kommer utvecklings- och
produktionskapacitet inom hela försvarsindustrin att vägas in i regeringens
fortsatta bedömningar och förslag.
Anf. 149 LENNART ELIASSON (fp):
Herr talman! Jag vill tacka försvarsministern för svaret.
Jag ställde min fråga bl.a. av det skälet att jag anser att försvarsmaterielin-
dustrins situation är litet speciell. Dess enda kund är i praktiken svenska sta-
ten, eftersom all utveckling i princip sker på uppdrag av staten eller med dess
goda minne.
Jag tycker att detta rimligen bör medföra att denna enda kund också har
ett speciellt ansvar när det gäller att ge besked i god tid om kommande be-
hov. Därmed möjliggör man för industrin att kunna planera och inte minst
kunna ge besked till sina anställda. Jag är naturligtvis medveten om de be-
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
53
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
Svar på frågor
ställningar som finns när det gäller artilleriammunition fram till 1992. Det är
om drygt ett år. Materielbeställningar med något enstaka års framförhållning
ger inte särskilt lång trygghet och ingen planeringshorisont att tala om. Dess-
utom pågår det naturligtvis på skilda håll projekt där man behöver besked
för att kunna planera för eventuell fortsatt verksamhet.
På utvecklingssidan, som jag också frågade om, är naturligtvis risken upp-
enbar att brist på besked eller osäkra besked får till följd att personal med
mycket specifika kunskaper söker tryggare anställning och kanske ofta är de
första som ser sig om efter annat. Därmed riskeras funktioner hos hela avdel-
ningen.
Ett av skälen är naturligtvis också arbetsmarknadssituationen i Karlskoga.
Under de senaste två och ett halvt åren har ca 1 400 anställda sagts upp. Det
finns risk för ytterligare uppsägningar, om man inte i relativt god tid får be-
sked om eventuella fortsatta beställningar.
Jag tycker att svaret ger föga tröst för oroliga anställda. Jag skulle vilja
fråga om försvarsministern och regeringen på något sätt kommer att antyda
ett behov av kapacitet resp, ytterligare materielbeställningar i den aviserade
propositionen.
Överläggningen var härmed avslutad.
29 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1990/91:60 till konstitutionsutskottet
Skrivelse
1990/91:62 till utrikesutskottet
30 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlädes åter
Lagutskottets betänkande 1990/91 :LU13
Bostadsutskottets betänkande 1990/91:BoU5
31 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Konstitutionsutskottets betänkande
1990/91:KU16 Justitieombudsmännens redovisning av sin verksamhet till
1990/91 års riksmöte m.m.
54
Trafikutskottets betänkande
1990/91:TU10 Tilläggsbudet I inom kommunikationsdepartementets om-
råde
Jordbruksutskottets betänkanden
1990/91 :JoU13 Skogsbruket i fjällnära skogar
1990/91 :JoU14 Björnlandets och Djurö nationalparker
32 § Anmälan om interpellation
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 4 december
1990/91:112 av Elver Jonsson (fp) till socialministern om minskad alkohol-
konsumtion:
Alkoholkonsumtionen är det dominerande sociala och medicinska proble-
met i vårt land. Det finns ett klart samband mellan bruket av alkohol och
missbruket. Det finns därför starka skäl att pressa tillbaka totalkonsumtio-
nen av alkohol.
Det uppskattas att ca 300 000 till 500 000 människor i vårt land ”har pro-
blem” med alkohol. Det uppskattas att omkring 20 % av vårdplatserna inom
akutsjukvården och 40 % av platserna inom den psykiatriska vården upptas
av patienter med sjukdomar som orsakats av alkohol. Bakom dessa fakta
döljer sig en hel rad med mänskliga tragedier. För folkpartiet liberalerna har
det alltid varit en viktig uppgift att hindra och lindra det lidande som följer i
alkoholmissbrukets spår.
Riksdagen uttalade sig för över ett år sedan för en mer aktiv alkoholpoli-
tik. Riksdagen uttalade vidare att det måste till en rad konkreta åtgärder för
att sänka alkoholkonsumtionen. Riksdagen ställde sig åter bakom WHOs
mål att minska alkoholkonsumtionen med 25% från år 1980 till år 2000.
Riksdagen gjorde dessa uttalanden med anledning av ett antal motionsyr-
kanden från bl.a. folkpartiet. Regeringen synes ännu inte tagit riksdagens
beslut på allvar.
Nordiska rådet har också beslutat om ett aktionsprogram för att uppnå
samma WHO-mål som Sveriges riksdag ställt sig bakom.
Jag vill med anledning av dessa uttalanden fråga socialministern:
1. Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att nå WHOs målsättning
om en minskad totalkonsumtion av alkohol med 25 % till år 2000?
2. Hur har Nordiska rådets beslut följts upp för att uppnå WHO-målet?
3. Vilka konkreta åtgärder i övrigt har regeringen vidtagit med anledning av
riksdagens olika uttalanden om en mer aktiv alkoholpolitik med syfte att
sänka alkoholkonsumtionen och förbättra folkhälsan?
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
55
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
33 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 3 december
1990/91:273 av Margit Gennser (m) till socialministern om datasystemet
FAS 90:
Riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas framtida datasystem,
FAS 90, har i socialförsäkringsutskottet endast behandlats i samband med
vad som kan beskrivas som rena administrativa problem. I 1989/90:SfU10
konstateras exempelvis att möjligheterna att anknyta sjukpenningutbetal-
ningar till tidpunkten för den försäkrades faktiska inkomstbortfall är av-
hängigt av FAS 90. Däremot har inte de långt viktigare integritetsfrågorna
berörts, en fråga som med rätta oroar allmänheten. Datainspektionen, lä-
karförbundet m.fl. framför nu en välunderbyggd kritik i detta hänseende.
Man kan nu se en tydlig konflikt mellan väsentliga krav på skydd för känsliga
personliga uppgifter och försäkringssystemets behov av ett modernt ADB-
stöd.
Vilka mål avser socialministern att prioritera - administrativ effektivitet
eller den enskildes skydd mot integritetskränkningar?
den 4 december
1990/91:274 av Lars Norberg (mp) till industriministern om statens energi-
verk:
I ett par uppmärksammade artiklar i tidningen Ny Teknik under november
har statens energiverk utsatts för en kritisk granskning. Av granskningen
framgår att energiverket både genom sin personalpolitik och sin anslagspoli-
tik satsat mer på grundforskning och minskat inriktningen på sådan praktisk
teknikutveckling som skulle kunna främja övergången till inhemsk energi
och energihushållning. Energidebatten i Sverige domineras av starka indust-
riella intressen både på producent och konsumentsidan. Det skulle behövas
en kritisk intellektuell motvikt till dessa intressen. Energiverket har i stället
valt att anpassa sig till detta energietablissemang bl.a. i sina utredningar.
Avser statsrådet vidta några åtgärder för att ändra inriktningen på energi-
verkets arbete?
1990/91:275 av Eva Goés (mp) till miljöministern om uranbrytning i natio-
nalparker:
I DN den 30/11 1990 fanns ett reportage från Berth i Australien som hand-
lade om att tillstånd givits för att starta brytning av uran i tre nationalparker.
Eftersom Sverige importerar uran från Australien, som själva inte har kärn-
kraft, så är vi i högsta grad orsak till denna nyproduktion.
56
Sverige importerar uran från Kanada, där brytning sker på indianernas
mark, urinvånarnas mark, och även från Gabon och Niger i Afrika, från
Kina - antagligen från Tibet, som lider och lyder under Kina och från USA.
Av dessa länder är det USA som har den största chansen att protestera. Öv-
riga länders urbefolkningar är så få till antalet att de inte har en chans.
Jag frågar miljöministern:
Vad avser miljöministern att göra för att hindra att vi i Sverige bidrar till
att uran börjar brytas i Australiens nationalparker?
1990/91:276 av Lars Werner (v) till försvarsministern om svensk neutralitets-
politik:
Aftonbladet har avslöjat ett hemligt dokument om samarbete mellan
svensk och amerikansk militär. Dokumentet anger också att Sveriges rege-
ring givit tillstånd till samarbetet. I dokumentet, daterat 5 mars 1960, med-
delar USAs Stockholmsambassad till USAs utrikesminister att Sveriges re-
gering muntligen givit tillstånd för en grupp från den amerikanska kustbe-
vakningen att utföra militära tester, eskorterade av svensk militär personal.
Aftonbladet skriver att detta tillstånd från Sveriges regering bidrog till att
utveckla det amerikanska Polarissystemet, och förstärkte USAs möjligheter
att förbereda krig och framgångsrikt utkämpa krig med atomvapen.
Jag vill därför fråga försvarsministern:
Anser försvarsministern att ovannämnda samarbete med USA överens-
stämmer med svensk neutralitetspolitik?
34 § Kammaren åtskildes kl. 18.45.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 15 § anf. 86 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
Prot. 1990/91:38
4 december 1990
STAFFAN HANSSON
/Gunborg Apelgren
57
Prot. 1990/91:38
Tisdagen den 4 december
1 § Justering av protokoll................................ 1
2§ Ny riksdagsledamot m.m.............................. 1
3§ Svar på fråga 1990/91:253 om hemspråksundervisningen...... 1
Statsrådet Göran Persson (s)
Seija Viitamäki-Carlsson (v)
4§ Svar på fråga 1990/91:259 om industrisysselsättningen i Ström-
stad ............................................ 4
Industriminister Rune Molin (s)
Sverre Palm (s)
5 § Svar på fråga 1990/91:264 om kraftvärmeverk.............. 6
Industriminister Rune Molin (s)
Krister Skånberg (mp)
6 § Svar på fråga 1990/91:266 om förnybara och miljövänliga energi-
källor ........................................... 7
Industriminister Rune Molin (s)
Krister Skånberg (mp)
7§ Svar på fråga 1990/91:226 om biståndet................... 8
Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)
Jan-Erik Wikström (fp)
8 § Svar på fråga 1990/91:237 om livsmedelshjälp till Sovjetunionen 10
Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)
Ingrid Hasselström Nyvall (fp)
9 § Svar på fråga 1990/91:178 om folk- och bostadsräkningen..... 13
Civilminister Bengt K Å Johansson (s)
Claes Roxbergh (mp)
10 § Svar på fråga 1990/91:184 om polisbemanningen på Lidingö ... 17
Civilminister Bengt K Å Johansson (s)
Allan Ekström (m)
11 § Svar på fråga 1990/91:247 om Vallsundsbron............... 19
Bostadsminister Ulf Lönnqvist (s)
Stina Eliasson (c)
12 § Svar på fråga 1990/91:267 om avvecklingen av vårdhemmen ... 21
Statsrådet Bengt Lindqvist (s)
Agne Hansson (c)
13 § Svar på fråga 1990/91:250 om kvotering inom offentliga sektorn
av inskolningsplatser m.m. för ungdomar................ 24
Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s)
Kaj Nilsson (mp)
14 § Meddelande om svar på interpellationerna 1990/91:102, 88 och
107............................................. 26
Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s)
58
|
15 § Svar på fråga 1990/91:207 om tullservicen och färjetrafiken mel- |
27 |
Prot. 1990/91:38 4 december 1990 |
|
lan Örnsköldsvik och Vasa........................... | ||
|
Statsrådet Erik Åsbrink (s) | ||
|
Görel Thurdin (c) | ||
|
16 § Svar på fråga 1990/91:230 om momsen på vägfärjetrafiken .... Statsrådet Erik Åsbrink (s) Görel Thurdin (c) 17 § Svar på fråga 1990/91:249 om beskattningen av restaurang- och |
29 | |
|
hotelltjänster..................................... Statsrådet Erik Åsbrink (s) Hugo Hegeland (m) 18 § Svar på fråga 1990/91:260 om avdragsrätten för avgifter till fack- |
32 | |
|
föreningar........................................ Statsrådet Erik Åsbrink (s) Birgit Friggebo (fp) 19 § Svar på fråga 1990/91:268 om beskattningen av dagbarnvårdares |
36 | |
|
kostnadsersättning................................. Statsrådet Erik Åsbrink (s) Agne Hansson (c) |
39 | |
|
Ajournering........................................... |
41 | |
|
Återupptagna förhandlingar............................... |
41 | |
|
20 § Svar på fråga 1990/91:258 om miljöbrott.................. Miljöminister Birgitta Dahl (s) Annika Åhnberg (v) 21 § Svar på fråga 1990/91:261 om tillsynen enligt lagen om kemiska |
41 | |
|
produkter........................................ Miljöminister Birgitta Dahl (s) Åsa Domeij (mp) |
43 | |
|
22 § Svar på fråga 1990/91:221 om statliga lån till kommuner...... Finansminister Allan Larsson (s) 23 § Svar på fråga 1990/91:269 om statliga lån till kommunerna i Kal- |
44 | |
|
mar län.......................................... Finansminister Allan Larsson (s) Agne Hansson (c) |
46 | |
|
24 § Svar på fråga 1990/91:243 om rättshjälp vid bodelning....... Justitieminister Laila Freivalds (s) Charlotte Cederschiöld (m) |
48 | |
|
25 § Svar på fråga 1990/91:251 om rättshjälpen till asylsökande .... Justitieminister Laila Freivalds (s) 26 § Svar på fråga 1990/91:254 om sekretesslagstiftningen och FNs |
49 | |
|
barnkonvention................................... Justitieminister Laila Freivalds (s) 27 § Svar på fråga 1990/91:262 om genteknikberedningens samman- |
50 | |
|
sättning......................................... Justitieminister Laila Freivalds (s) |
51 |
Roy Ottosson (mp)
59
Prot. 1990/91:38 28 § Svar på frågorna 1990/91:227 och 228 om försvarsmaterielindus-
4 december 1990 trin............................................. 53
Försvarsminister Roine Carlsson (s)
Lennart Eliasson (fp)
29 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 54
30 § Förnyad bordläggning................................ 54
31 § Bordläggning...................................... 54
32 § Anmälan om interpellation
1990/91:112 av Elver Jonsson (fp) om minskad alkoholkon-
sumtion ....................................... 55
33 § Svar på frågor
1990/91:273 av Margit Gennser (m) om datasystemet FAS 90 56
1990/91:274 av Lars Norberg (mp) om statens energiverk .... 56
1990/91:275 av Eva Goes (mp) om uranbrytning i national-
parker ........................................ 56
1990/91:276 av Lars Werner (v) om svensk neutralitetspolitik 57
60
gotab 97423, Stockholm 1991