1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen
Protokoll
1990/91:23
Svar på frågor
Talmannen meddelade att Elving Andersson (c) denna dag återtagit sin
plats i riksdagen, varigenom Eva Rydéns tjänstgöring som ersättare upp-
hört.
2 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 7 november.
3 § Svar på fråga 1990/91:100 om en konferens om Mellersta Östern
Anf. 1 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig hur jag bedömer möjlig-
heterna till ett snart sammankallande av en internationell Mellersta Östern-
konferens och vilka åtgärder regeringen vidtar i detta syfte.
Under de gångna månaderna har den internationella uppmärksamheten
vad gäller Mellanöstern förskjutits från Palestinafrågan till Irak-Kuwait-
konflikten. Med skärpa har det internationella samfundet reagerat mot Iraks
invasion och folkrättsstridiga annektering av sitt grannland. Genom en rad
viktiga resolutioner har säkerhetsrådet klart och tydligt visat att stor interna-
tionell enighet råder i denna fråga. Detta är mycket positivt. FN kan äntligen
spela den viktiga roll som organisationen tidigare långa perioder varit oför-
mögen till.
Som Hans Göran Franck påpekar är det inte bara Kuwait som befinner
sig under främmande truppers ockupation. 23 år efter sexdagarskriget är
fortfarande Västbanken och Gaza ockuperade av Israel. Södra Libanon
ockuperas också av Israel, och syriska trupper är fortfarande kvar i stora de-
lar av landet.
Jag håller med Hans Göran Franck om att tillbakadragandet av främ-
mande trupper från olika länders territorium är en av förutsättningarna för
att fredlig samlevnad skall kunna uppnås i Mellanöstern.
President Mitterrand har i sitt tal i FNs generalförsamling nyligen givit ut- 1
1 Riksdagens protokoll 1990191:23
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
tryck för en liknande inställning. Jag har i riksdagen tidigare givit vårt stöd
till den av president Mitterrand anvisade vägen för att nå en lösning.
Jag vill använda detta tillfälle för att upprepa vårt stöd för Mitterrands
tankar. De bildar en grund för en allomfattande politisk lösning, som utgår
ifrån FNs säkerhetsråds relevanta resolutioner.
Det är regeringens starka förhoppning att ett nytt krig skall kunna undvi-
kas och att en fredlig lösning på Irak-Kuwait-konflikten skall kunna uppnås
på grundval av säkerhetsrådets resolutioner. Detta skulle öppna möjligheter
till en lösning av Mellanösterns övriga problem.
Så snart en lösning av den akuta krisen i Persiska viken har uppnåtts bör
världssamfundet till fullo koncentrera sig på dessa problem. Den grundlägg-
ande konflikten i området är självfallet Palestinafrågan. Innan den är löst
kan varaktig fred i området aldrig uppnås.
Sverige har vid upprepade tillfällen givit uttryck åt sitt stöd för tanken på
en internationell konferens om Mellanöstern i FNs regi med deltagande av
samtliga berörda parter.
Regeringens åsikt i denna fråga har på intet sätt förändrats.
En sådan konferens är, enligt vår mening, den bästa vägen mot en lösning
av regionens problem.
Regeringen kommer att fortsätta sina strävanden att stödja fredsansträng-
ningarna i Mellanöstern och att arbeta för att en sådan konferens kan
komma till stånd.
Anf. 2 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tackar utrikesminister Sten Andersson för svaret, som
på en rad punkter är välgörande klart och betydelsefullt, men vill ändå göra
några tillägg.
Jag tycker att det är viktigt att Sten Andersson uttalar sitt stöd för de tan-
kar som president Mitterrand gav uttryck för. Dessa tankar har kommit bort
i debatten, vilket jag tror är negativt från svensk synpunkt. Man har trott att
Sverige har en annan inställning. Det råder nog inga delade meningar om
hur allvarligt det skulle vara om det skulle bryta ut ett krig i Mellanöstern.
Det är viktigt att Sten Andersson uttalar sig för en internationell konferens
om Mellanöstern. Enligt min mening måste en sådan Mellanöstern-konfe-
rens, som man tidigare tänkt skulle koncentreras huvudsakligen kring Pales-
tinafrågan, utvidga ändamål och arbetsfält. Jag delar den uppfattning som
den norske fredsforskaren Johan Galtung gav uttryck för häromdagen och
som också överensstämmer med de tankar som finns i min fråga. Jag undrar
om inte också utrikesministern har den uppfattningen att det måste komma
in en rad andra problem i bilden. En utfästelse om att en sådan konferens
kommer till stånd skulle, enligt min mening, kunna vara av stor betydelse
för lösandet av den akuta krisen i Gulfen.
Anf. 3 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Från svensk sida har vi under en lång tid - redan innan Irak-
konflikten bröt ut - gett uttryck för uppfattningen att en Mellanöstern-
konferens bör komma till stånd. Ser man på alla de problem som finns i Mel-
lanöstern, måste man konstatera att det inte råder några tvivel om att ett
första steg för en lösning av Irak-Kuwait-konflikten måste vara att Irak ovill-
korligt drar sig ut ur Kuwait. Sedan är jag övertygad om att detta måste följas
av flera steg. Jag har också en uppfattning om i vilken ordning stegen bör
tas, men karaktären på det första steget är avgörande för fortsättningen. Det
är alldeles självklart att det bland dessa steg också måste finnas en lösning
av Palestinafrågan liksom av Libanonproblemet, annars förblir Mellanös-
tern en oroshärd.
Anf. 4 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Problemet är nu hur man skall komma ur den nuvarande
situationen och få till stånd en vidgad konferens som jag pläderar för. Jag
delar uppfattningen att det står helt klart att Irak måste dra sig ut ur Kuwait.
Iraks aktion är helt folkrättsstridig. Men det finns en blockering, och för att
komma vidare måste det bli utfästelser om en sådan här internationell Mel-
lanöstern-konferens. Den frågan måste på något sätt lösas.
Anf. 5 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag har hunnit tala med många under den senaste tiden, med
representanter både för arabländerna och för stormakterna, och jag tror att
alla är i stort sett överens om vad en sådan här process bör innehålla. Det
första steget måste vara det som vi är överens om, nämligen att Irak måste
dra sig ut ur Kuwait. Det första steget är helt avgörande, det stora problemet
är hur man skall börja. Politiskt är det helt uteslutet att man kan börja med
en Mellanöstern-konferens. Även om jag gärna skulle vilja se det, finns det
inget underlag för någonting sådant.
Anf. 6 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Nej, jag delar den uppfattningen att man inte kan börja med
en konferens, men man måste för att få till stånd en uppgörelse ge en klar
garanti för att en konferens blir av. Jag menar att det på denna punkt finns
en nyansskillnad mellan den svenska, franska och en rad andra länders
ståndpunkt å ena sidan och den ståndpunkt som USA, England och Israel å
andra sidan intar. Det är dessa tre länder som delvis har en annan uppfatt-
ning. Här gäller det att utöva starka påtryckningar på dessa tre länder för att
den franska och den svenska linjen skall kunna slå igenom.
Anf. 7 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Vi gör vad vi kan.
Anf. 8 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tackar för det svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
4§ Svar på frågorna 1990/91:102 och 118 om den dumpade krigs-
materielen vid Måseskärs fyr
Anf. 9 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jan Jennehag har frågat mig vilka initiativ jag planerar för
att i samarbete med berörda stater förhindra att skador uppstår i anledning
av den dumpade krigsmaterielen i höjd med Måseskärs fyr.
Jens Eriksson har frågat mig om jag har för avsikt att agera internationellt
för att undanröja de stora risker det innebär för fiskare och andra när farty-
gen rostar sönder och gifterna sprids.
Jag har för avsikt att besvara de båda frågorna i ett sammanhang.
Låt mig först konstatera att jag ser allvarligt på frågan om hur vi skall
kunna eliminera skaderiskerna från dumpningen och förstår väl frågeställar-
nas oro.
De kemiska stridsmedel som nu uppmärksammats i Skagerak har dumpats
där strax efter andra världskriget. Det skedde utanför vår territorialvatten-
gräns på internationellt vatten i ett område som senare kom att omfattas av
vår fiskezon och den svenska kontinentalsockeln. Vid den tiden fanns inte de
internationella konventioner som nu gäller för att förhindra farlig dumpning.
När dumpningen skedde innebar det sålunda inte någon folkrättsstridig
handling, men det gör det inte mindre angeläget att i möjligaste mån elimi-
nera skaderiskerna.
Sjöfartsverket har nyligen genomfört en preliminär undersökning av
dumpningen. I den rapport över undersökningen som överlämnats till rege-
ringen konstateras att några läckage eller kemiskt-biologiska skadeverk-
ningar från vraken inte är kända. Några omedelbara åtgärder har därför inte
bedömts påkallade. Sjöfartsverket har åtagit sig att i samarbete med berörda
myndigheter och organisationer samordna de åtgärder som på sikt är påkal-
lade. En sådan aktion behöver inte begränsas till den aktuella fyndplatsen.
I första hand gäller det en analys av vad som är tekniskt möjligt att göra för
att undanröja framtida risker. Man kommer därvid givetvis att tillgodogöra
sig erfarenheter från undersökningar av motsvarande slag i danska och
norska farvatten. Vi har också bett om att få ta del av tillgängliga upgifter
från arkiven hos de stater som på sin tid genomförde dumpningen.
Enligt FOA har senapsgas högre densitet än vatten, vilket innebär att den,
om ammunitionen börjar läcka, sjunker till botten. Tabun, som är en nerv-
gas, kommer vid läckage snabbt att upplösas av havsvattnet där den snart
blir ofarlig genom utspädning och nedbrytning.
Kustbevakningen har utarbetat operativa rutiner för omhändertagande av
fynd innehållande kemiska stridsmedel samt för sanering av personal och
material. Dessutom har en informationsbroschyr utarbetats och spritts, Se-
napsgas till sjöss - information och vägledning för fiskare.
I det här sammanhanget förtjänas att nämnas att frågan om omhändertag-
ande av senapsgas under senare år varit aktuell i södra Östersjön. Kom-
missionen för skydd av Östersjöns marina miljö (HELCOM) har behandlat
den frågan i februari 1988. Kommissionen fann att det för nävarande inte
finns någon godtagbar metod för slutlig destruktion av krigsgasammunition.
Enligt den undersökning som då gjordes, drogs slutsatsen att gasen inte ut-
gjorde något allvarligt hot mot Östersjöns marina miljö. Kommissionen be-
slutade att den gas som hade tagits upp av danska fiskare åter kunde släppas
ned i havet under förutsättning att relevanta försiktighetsmått vidtogs. Detta
tillvägagångssätt ansågs vara förenligt med andan i Helsingforskonventio-
nen.
Det är inte bara Sverige utan också andra närbelägna länder som kan
drabbas av skadeverkningar från den aktuella dumpningen. Det bör därför
finnas goda förutsättningar för ett internationellt samarbete för att komma
till rätta med skaderiskerna. När vi kommit fram till vad som är erforderligt
och tekniskt möjligt att genomföra avser vi också ta kontakt med berörda
grannländer. Mycket talar för att vi därvid tar upp frågan inom ramen för
redan existerande samarbete för skydd av havsmiljön.
Anf. 10 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det var ett uttöm-
mande och bra svar. Det som bekymrar mig är avslutningen. Där sägs att vi
avser ta kontakt med berörda länder ”när vi kommit fram till vad som är
erforderligt och tekniskt möjligt att genomföra”.
Jag och många med mig anser att det är bråttom innan några skador upp-
står. Då tänker jag närmast på fisket - både när det gäller den personal som
sysslar med fiske och när det gäller skador på själva fångsten.
Har utrikesministern någon uppfattning om när dessa kontakter kommer
att tas? Det har ju en viss betydelse om det blir inom en månad, inom ett år
eller kanske först om fem år, när läckagen redan är ett faktum.
Anf. 11 JENS ERIKSSON (m):
Herr talman! Jag tackar också utrikesministern för svaret. Jag tycker
också att det är ett positivt svar. Vi har fått ett bättre svar än vad jag hade
förväntat mig.
Skagerak, och inte bara Skagerak, är fyllt av vrak från två krig. De ligger
kvar intakta, och det innebär att fiskare kommer att drabbas av krigets följ-
der så länge vi kan se framåt i tiden. Det finns vrak, minankare och t.o.m.
minor. Men dessa speciella fartyg som sänkts med ammunition och gas om-
bord är särskilt farliga nu när de börjar att rosta. Då kan gifterna spridas ut
över havsbottnen och kanske t.o.m. upp på stränderna om vi har otur. Då
drabbas fler än de som fiskar.
Då frågar man sig vad utrikesministern kan göra. Ja, han har tydligen re-
dan gjort en del, men han kan kräva att fartygen tas bort. Det finns tekniska
möjligheter till detta, men då får man inte göra som sjöfartsverket och säga
att några omedelbara åtgärder inte har bedömts påkallade, utan då får man
göra någonting illa kvickt. Dessa fartyg har legat i 50 år nu.
Man kan även begära en förteckning över antalet fartyg och var de ligger,
men detta är tydligen på gång om jag har förstått utrikesministerns svar rätt.
Man har bett att få ta del av tillgängliga uppgifter. Dessa borde ju finnas.
Man borde veta var man har sänkt båtarna.
Det är viktigt att få reda på vad fartygen innehåller så att man kan ha en
ordentlig beredskap nu när de börjar att rosta sönder. Vi vet att detta kom-
mer att hända, men även detta verkar vara på gång.
Prof. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar pä frågor
Detta är en internationell fråga. Vi har gemensamma avtal med Norge
och Danmark, och det är fler än de svenska fiskarna som drabbas när det nu
börjar att läcka ut.
En sak som jag reagerat länge emot är att man skall kasta tillbaka gasen i
sjön. Finns det inte bättre metoder? Vet inte utrikesministern något bättre
sätt?
Anf. 12 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag delar uppfattningen att man skall ta den här frågan med
stort allvar, eftersom det trots allt råder osäkerhet om vad som kommer att
hända om det uppstår stora läckage. Därför delar jag också uppfattningen
att det är bråttom. Problemet är att forskarna i dag inte känner till någon
metod som är godtagbar för att oskadliggöra gaserna.
Vad vi kan göra, och det kan väl ske tämligen kvickt, är att, av de länder
som dumpat, ta reda på var de har dumpat och vad de har dumpat. Vi kan
även fråga utländsk expertis vad det finns för metoder och sedan återkomma
med en gemensam aktion så snabbt som möjligt. Det finns internationella
fora att ta upp detta i. Vi har Helsingforskonventionen, Oslokonventionen
och Londonkonventionen, som alla berör just havsmiljöfrågor. Det finns ex-
pertis knuten till dessa organ.
Jag kan lova att det inte skall ta några år. Vi skall skrida till aktion omedel-
bart. Sedan är frågan bara hur snabbt det kan göras. Det beror mycket på
de resultat vi får fram.
Anf. 13 JENS ERIKSSON (m):
Herr talman! Jag tycker att det är positivt att ni är på alerten när det gäller
att komma till rätta med det som har skett. Vi vet att det finns massor av
sådana sänkningar inte bara i det vi kallar graven nere vid Måseskär, utan
också på flera områden i närheten av Norge. Det är bra att ni tar reda på var
de finns och också vilka metoder som finns att oskadliggöra dem. Jag hoppas
att ni skall lyckas med det och kunna få bort det här eländet.
Anf. 14 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag kan bara lova att vi skall göra allt vad vi kan. Jag är allde-
les säker på att Jens Eriksson skall infria mina förväntningar då det gäller att
hålla mig varm och alert i den här frågan.
Anf. 15 JENS ERIKSSON (m):
Herr talman! Vi kräver inte heller mer än så.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på frågorna 1990/91:108 och 114 om Antarktis
Anf. 16 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Gudrun Schyman har frågat om jag tänker vidta några åtgär-
der för att Sverige aktivt skall medverka till ett totalt förbud mot exploate-
ringen av Antarktis.
Birgitta Hambraeus har frågat om jag ämnar se till att Sverige vid Antark-
tisfördragsmötet i Chile representeras av miljökunniga tjänstemän med in-
struktion att söka ett alternativ till mineralkonventionen i form av ett total-
förbud mot exploateringen av Antarktis.
Jag har vid åtskilliga tidigare tillfällen betonat att ett huvudmotiv för Sve-
riges engagemang i Antarktis är skyddet av miljön och forskningen kring
miljön. En förutsättning för adekvata forskningsresultat är att Antarktis
rena miljö bevaras. Från svensk sida kommer vi därför att verka för ett för-
stärkt skydd för den antarktiska miljön genom att allomfattande miljö-
skyddsregler fastställs vid det kommande Chilemötet. Miljöministern ut-
vecklade den svenska hållningen inför Chilemötet som svar på en riksdags-
fråga den 9 oktober 1990.
I oktober inbjöd jag till ett halvdagsseminarium om forskning och miljö-
skydd i Antarktis. Detta seminarium var också en del av våra förberedelser
inför miljömötet i Chile. I seminariet deltog såväl miljöorganisationer som
forskare, verksamma i Antarktis, samt departementstjänstemän. Seminariet
var mycket givande, och jag vågar påstå att miljöorganisationernas intresse
och ambitioner väl sammanföll med regeringens.
Under det kommande miljömötet i Chile kommer våra krafter och resur-
ser att inriktas på att förbättra skyddet för Antarktis miljö. Sverige kommer
tillsammans med andra länder att verka för ett consensusbeslut som innebär
att dagens förbud mot mineralutvinning förstärks. Frågan om mineralkon-
ventionen är därför lagd åt sidan. Från svensk sida är det inte aktuellt att
ratificera mineralkonventionen.
Slutligen vill jag nämna att Sverige på mitt initiativ kommer att vara väl
representerat vid det kommande Antarktismötet i Santiago i november. De-
legationen leds av en representant från statsrådsberedningen och kommer
att bestå av miljökunniga tjänstemän från miljödepartementet, UD och po-
larforskningssekretariatet. Därtill kommer forskare att vara representerade,
bl.a. en expert på marina miljöforskningsfrågor.
Anf. 17 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag skall be att få tacka utrikesministern för svaret. Jag är
mycket glad över att vi är överens i så långa stycken angående vikten och
värdet av att behålla Antarktis och inte förstöra det.
Jag är också mycket belåten med att Sveriges hållning när det gäller mine-
ralkonventionen är den som utrikesministern nu har redovisat, nämligen att
mineralkonventionen inte är aktuell utan lagd åt sidan vid förhandlingarna.
Jag är naturligtvis också mycket glad över att den delegation som kommer
att skickas i väg är så kompetent, som framgick av utrikesministerns redogö-
relse. Det verkar vara ett bra exempel på en fruktbar diskussion mellan poli-
tiker, tjänstemän, forskare och miljöorganisationer. Samtliga besitter stor
kunskap men utifrån litet olika utgångspunkter. Det är enligt min mening ett
bra exempel på ett gott samarbete.
Vad jag skulle vilja veta är hur man nu skall verka, hur det consensusbeslut
som skall skydda Antarktis från exploatering skall se ut.
Vad jag väldigt konkret har frågat är om regeringen är beredd att verka
för ett totalt förbud mot exploateringen av Antarktis. Jag vet att det finns
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
flera länder som har rest den frågan och som kommer att föra fram den. Jag
skulle mycket gärna vilja höra från utrikesministern att det är det mandatet
som delegationen har med sig inför det förestående internationella mötet,
dvs. att verka för ett totalt exploateringsförbud. På så sätt kan man sedan i
lugn och ro diskutera vilka lagar, förordningar och regler som skall finnas så
att området skyddas men ändå kan ställas till förfogande för forskning och
liknande. Jag skulle alltså vilja ha ett mer klargörande besked på den punk-
ten.
Anf. 18 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Även jag ber att få tacka utrikesministern för svaret, som är
mycket tillfredsställande.
Allomfattande miljöskyddsregler är emellertid inte detsamma som ett to-
talförbud mot exploatering. Vissa länder har enligt uppgift lagstiftat om för-
bud för sina medborgare att över huvud taget exploatera Antarktis. Jag är
inte säker på att detta är nödvändigt i Sverige, men att säga att detta skall
gälla ens eget land innebär att man verkligen menar allvar med ett totalför-
bud mot exploatering. Jag vill liksom Gudrun Schyman fråga: Kommer Sve-
rige att befinna sig i främsta ledet när det gäller att verkligen arbeta för det
som skulle kunna vara en naturpark?
Vidare säger utrikesministern att delegationen kommer att bestå av bl.a.
miljökunniga tjänstemän. Det låter mycket betryggande. Men enligt uppgift
skall den särskilt miljökunniga personen bara vara där den sista veckan och
inte hela perioden. Jag kanske är felunderrättad på den punkten. Jag vore i
så fall tacksam för ett tillrättaläggande om att det är miljö- och polarkunska-
pen som kommer att dominera över juridiken i detta sammanhang.
Anf. 19 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Låt mig börja med den sista frågan. Avsikten är att miljö-
aspekterna skall skjutas i förgrunden. Det är därför vi har varit väldigt ange-
lägna om att tillsammans med forskarna få fram den expertis som behövs för
att kunna göra en riktig bedömning. Det finns naturligtvis expertis även från
miljödepartementet och kanske också från annat håll, men vi har velat ha
mer fristående forskare representerade. Hur lång tid de kommer att vara
där, vet jag faktiskt inte. Det vore naturligtvis önskvärt att de kunde vara
där hela tiden.
Sveriges position är alldeles klar. Vi verkar gärna för totalförbud och för
en världspark, men här gäller det att åstadkomma ett consensusbeslut. Som
jag ser det i dag - och jag skall vara försiktig - är det då sannolikt inte möjligt
att på en gång åstadkomma det vi önskar. Men det viktiga är innehållet, att
vi kommer så långt det någonsin är möjligt. Jag kan försäkra om att vi kom-
mer att befinna oss i främsta ledet.
Anf. 20 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag skall inte gå in på den fråga som Birgitta Hambraeus har
ställt om delegationen utan mera koncentrera mig på frågan om ett totalför-
bud. Jag är glad över att vi är överens om att det i det här fallet vore lyckligast
om det blev ett totalförbud och att man sedan i skydd av det hade möjlighet
att förhandla om och diskutera formerna för den forskning som man ändå av
naturliga skäl vill bedriva där.
Vad gör utrikesministern för bedömning när han säger att det i dag inte
är möjligt med ett totalförbud? Vad jag förstår har många länder lagt fram
liknande förslag. Vilka intressen är det i dag som står hindrande i vägen, och
på vilket sätt skulle vi i så fall kunna undanröja dem? Min uppfattning är
som sagt att vi ändå är i ganska gott sällskap med en hel del andra länder.
Anf. 21 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! I det senaste riksdagsbeslutet i den här frågan tas mineral-
konventionen upp. Jag har själv ställt mig bakom det beslutet, men nu har
vi alltså lärt oss bättre. Det är inte så att man har försökt vara maximalist
och att man därmed har skapat en brist på totalt skydd, vilket vi kanske befa-
rade, utan man menar verkligen allvar. Man lagstiftar mot sina egna medbor-
gare.
Det är av den anledningen kanske litet svagt att säga att mineralkonven-
tionen är lagd åt sidan och inte aktuell. Jag utgår från att vi över huvud taget
inte längre kommer att arbeta för mineralkonventionen utan att det vi arbe-
tar för är en naturpark. Jag utgår också från att de miljökunniga kommer att
dominera vår delegation.
Anf. 22 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag har redan svarat på den sista frågan. Delegationen kom-
mer att domineras av miljökunniga.
Sedan till frågan om vilka hinder det är som föreligger. Det är riktigt att
vi befinner oss i gott sällskap med många och en del mycket inflytelserika
länder, men det finns också bland de länder som är med i Antarktisfördraget
en del som är ganska tveksamma. Jag tror att det främsta hindret består i att
miljöopinionen i en del av de här länderna inte är lika medveten och vaken
som den är i de länder som står bakom ett totalförbud. Men detta är självfal-
let något vi skall arbeta för, och tiden verkar för oss.
Anf. 23 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag vill för min del avsluta debatten med att uttrycka min
tillfredsställelse över att vi är så överens i frågan. Jag uppfattar debatten som
att delegationen som åker i väg har mandat att i sitt arbete på mötet med all
kraft verka för ett totalförbud.
Anf. 24 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Svaret till oss båda säger att man närmast arbetar för consen-
sus om de allomfattande miljöskyddsreglerna. Ett consensus innan alla är
överens blir naturligtvis svagare än ett totalförbud.
Jag hoppas, precis som Gudrun Schyman, att vi kan få ett besked från utri-
kesministern att våra sändebud har mandat från regeringen att verka för ett
totalförbud.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
6§ Svar på fråga 1990/91:131 om mordet på Daniel Chamoun
Anf. 25 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Håkan Holmberg har frågat mig på vilket sätt regeringen har
protesterat mot mordet på den libanesiska politikern Daniel (Dany) Cha-
moun.
Den 21 oktober i år mördades Chamoun, hans hustru och två söner av
okända gärningsmän i Beirut. Chamoun kom från en av Libanons mest
kända familjer. Hans far, Camille Chamoun, var Libanons president 1952 till
1958. Daniel Chamoun tog för några år sedan över ordförandeskapet i det
liberala partiet ”National Liberal Party” (NLP) efter sin far. Från att ha varit
ledare för en av de kristna miliserna i Libanon blev Daniel Chamoun så små-
ningom mer känd som politiker. Under de sista månaderna av sitt liv ledde
han en koalition av politiska grupper som stödde general Aoun i dennes
kamp mot Libanons president, Elias Hrawi.
Den djupt tragiska sanningen är att mordet på Chamoun inte är det första
politiska mordet i Libanons moderna historia. Sedan inbördeskriget i Liba-
non bröt ut 1975 har en lång rad framstående politiker mördats. Det räcker
kanske med att nämna morden på de nyvalda presidenterna Beshir Gemayel
i september 1982, René Moawad i november 1989 samt på premiärminister
Rashid Karami i juni 1987. Efter 15 års uppslitande inbördeskrig ligger Liba-
non i ruiner. De mänskliga tragedierna är oräkneliga.
Självfallet fördömer regeringen dessa grymma mord. De utgör inte enbart
mänskliga tragedier. Politiska mord försvårar dessutom en redan tidigare
mycket allvarlig och komplicerad situation i Libanon.
En strimma av hopp för Libanon gavs dock genom den så kallade Taif-
överenskommelsen. Detta avtal, som tillkom hösten 1989, stipulerar ett
större inflytande för Libanons muslimer. Överenskommelsen har öppnat
dörren för konstitutionella förändringar och nationell försoning i Libanon.
Den svenska regeringen stöder till fullo Taif-överenskommelsen och den
linje som Libanons president, Elias Hrawi, och landets regering har valt. I
och med att general Aoun nu tvingats bort från presidentpalatset i Beirut har
möjligheterna ökat väsentligt för genomförandet av Taif-överenskommel-
sen.
Daniel Chamoun motsatte sig, liksom general Aoun, Taif-överenskom-
melsen. Det är ödets grymma ironi att han strax innan han mördades hade
en del kontakter med den libanesiska regeringen och då antydde en vilja att
acceptera den formel som skisserats i avtalet. Hans förtida och tragiska död
lämnar ett tomrum i det libanesiska politiska livet.
1 media har en rad spekulationer förekommit om vem som skulle kunna
ligga bakom mordet på Chamoun och hans familj. Inga gärningsmän till då-
det har dock kunnat identifieras.
Det är regeringens förhoppning att våldsspiralen i Libanon måtte ta slut
så att fred och försoning åter får råda i landet.
Anf. 26 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Jag får tacka utrikesministern för svaret. Orsaken till att jag
ställde frågan var att det fanns skäl att efterlysa en markering från regeringen
just med tanke på att situationen i Libanon så sällan föranleder tydliga kom-
mentarer. Detta är ett exempel på ett osedvanligt brutalt attentat, riktat mot
en av de personer som, vad vi än må tycka om denna persons eget agerande
och politiska bakgrund osv., sannolikt var oundgänglig för att en fredlig lös-
ning skulle kunna komma till stånd.
Jag är glad över att utrikesministern så tydligt markerar den svenska upp-
rördheten över detta dåd. Jag anser också att det finns skäl att markera att
den utveckling som nu tycks ske i riktning mot att den nationella libanesiska
armén återtar kontrollen över Libanon, kan ses på flera olika sätt. Den ut-
veckling som nu äger rum kan också tolkas så, att det i själva verket är Syrien
som steg för steg eliminerar de krafter som står i vägen för en syrisk kontroll
av det libanesiska territoriet.
Det kan inte ligga i Sveriges intresse att genom tystnad eller försiktighet
medverka till att det skapas ett intryck av att vi accepterar en sådan utveck-
ling. Libanon bör styras av människorna i Libanon. Alla utländska styrkor
bör dras tillbaka. Det finns inget rimligt skäl som säger att Syrien eller något
annat land i området skulle ha någon särskild rätt att utse sig självt till do-
mare över vad som händer i Libanon.
Anf. 27 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Uppfattningen att alla främmande styrkor bör dras bort har
regeringen gett uttryck för många gånger. Det är också alldeles självklart att
vi fördömer mord av det slag som har begåtts, och för övrigt alla mord. Men
det går inte att protestera om man inte vet vem som har begått morden. Man
vet inte till vem man skall vända sig med protesten.
Anf. 28 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Detta är i och för sig naturligtvis riktigt. När det gäller Liba-
non är det sannolikt nästan alltid omöjligt att med absolut säkerhet uttala sig
om vem som ligger bakom det ena eller det andra dådet med tanke på den
förvirrade situation som råder. Detta får inte leda till att regeringen intar en
försagd hållning därför att det är svårt att härifrån identifiera gärningsman-
nen. Det allvarliga är att dessa dåd över huvud taget äger rum och att den
ena politiska ledaren efter den andra, som det förefaller, drabbas av den här
typen av aktioner. Jag är glad att det nu i alla fall har kommit en markering
från regeringen på denna punkt.
Anf. 29 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Denna markering har i och för sig lämnats vid ett flertal tidi-
gare tillfällen. Men jag delar helt Håkan Holmbergs uppfattning. Den är
ganska självklar.
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
11
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
Anf. 30 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Jag är glad över den enighet som i så fall råder.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1990/91:141 om svenskarna i Irak m.m.
Anf. 31 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Ingbritt Irhammar har frågat mig om jag är beredd att aktivt
medverka till att psykologhjälp ges kostnadsfritt till såväl de kvarhållna
svenskarna i Irak som deras anhöriga i Sverige.
Personalen vid ambassaden i Bagdad har ett mycket nära och förtroende-
fullt förhållande till alla de kvarhållna svenskarna där. Man utbyter tankar
om snart sagt allt som har att göra med den mycket påfrestande situationen.
Genom detta dagliga umgänge stöttar man varandra på många olika sätt.
Frågan om professionell psykologhjälp har diskuterats i svenskarnas led-
ningsgrupp. Man har också talat om detta i en större krets. De berörda har
vid dessa tillfällen själva avböjt erbjudande om psykologhjälp. Bland
svenskarna på platsen finns för övrigt flera läkare.
På ett tidigt stadium av Irak-Kuwait-konflikten inleddes ett samarbete
mellan utrikesdepartementet och bl.a. Statshälsan för att bygga upp en be-
redskap för psykiatrisk och medicinsk hjälp till de kvarhållna svenskarna och
för dem som lyckats resa hem till Sverige. Sedan dess har departementet
fortlöpande kunnat konsultera denna expertis. Jag kan försäkra Ingbritt Ir-
hammar att vi har mycket göda resurser till vårt förfogande.
Även vad gäller psykologhjälp till de anhöriga i Sverige har stöd och råd-
givning organiserats i samarbete med bl.a. Statshälsan. Dessutom har utri-
kesdepartementets personalkonsulenter och anvisningsläkare tagits i an-
språk i detta sammanhang. Experter har hållits tillgängliga både för enskilda
direktkontakter och vid de möten som varje vecka ordnas på departementet
för de anhöriga.
Den behandling som kan bli aktuell i Sverige sker genom landstingen. För
vård i offentlig regi gäller som bekant reglerna om patientavgifter. De som
har återvänt till Sverige och som på grund av tidigare bosättning i Irak eller
Kuwait inte omfattas av det svenska sjukförsäkringssystemet har fått rådet
att registrera sig i Sverige.
Låt mig till sist understryka att de överväganden som görs med avseende
på psykologhjälp bara är ett av många uttryck för det starka engagemang
som regeringen känner i hela denna allvarliga fråga med vittgående och tra-
giska humanitära aspekter för såväl svenskarna i Irak som deras anhöriga.
Den bästa hjälpen vore givetvis att svenskarna och andra utländska medbor-
gare fick lämna Irak. Vi fortsätter intensivt att på olika vägar nå detta resul-
tat.
Anf. 32 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Jag vill först tacka utrikesministern för svaret.
Varje gång som någon ur den svenska gisslan får lämna Irak mår självfallet
de som tvingas vara kvar allt sämre. Det gäller inte bara gisslan, utan även
dess anhöriga. Här pendlar man mellan hopp och förtvivlan.
Jag vill först och främst anföra att den psykologhjälp som jag frågat efter
självfallet inte är vad gisslan och dess anhöriga i första hand vill. De vill just
detta som Sten Andersson tog upp i sitt svar och som jag tycker är positivt,
nämligen att man på alla sätt måste försöka få ut den svenska gisslan.
Jag vill främst ställa några frågor om detta, eftersom Sten Andersson säger
att man arbetar intensivt på olika sätt. Det har för det första framförts förslag
från gisslans familjer att t.ex. skicka en f.d. statsminister. Är detta något som
övervägs inom regeringskansliet? Skulle detta strida mot sanktionerna?
För det andra anser gisslan också, jag har talat med några av dem, att det
vore mycket bra om Sverige sade sig vara berett att ge medlarhjälp. Det är
möjligt att detta kan behövas i denna situation. Är detta något som övervägs
och som Sverige skulle kunna framföra?
För det tredje är psykologhjälpen viktig. Det är positivt att höra att det
finns en sådan beredskap. Jag vet att personalen i Bagdad är mycket duktig
och att den stöder och hjälper. Jag vet också att en av de läkare som varit ett
stort stöd för gruppen där nere nu förhoppningsvis är fri, och då finns ju inte
det stöd som funnits tidigare. Vilka är de åtgärder som regeringen nu arbetar
intensivt med för att försöka få loss gisslan?
Anf. 33 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Som jag tidigare sagt arbetar vi på många olika sätt. Jag har
haft många samtal under den vecka som gått med utrikesministrar från regio-
nen, och jag träffade Arafat. Vi arbetar naturligtvis genom Jan Eliasson, vår
FN-ambassadör, som har speciell kännedom om förhållandena i den här de-
len av världen. Jag går inte in på alla detaljer, eftersom jag inte tror att detta
skulle tjäna syftet.
När det sedan gäller medlarhjälp är Sverige alltid berett. Jag ser det som
en förpliktelse att vi som levt i fred så länge skall göra en insats när vi kan
för att åstadkomma fred eller undvika att ett krig utbryter. Risken för detta
är naturligtvis mycket stor där nere.
Det krävs en del saker om vi skall kunna göra en insats i detta samman-
hang. Det krävs en vilja hos de olika parterna, och det måste finnas ett för-
troende gentemot Sverige från parterna som är större än det förtroende de
hyser för varandra. Några tydliga sådana tecken har inte kommit. Därmed
är det mycket svårt att se några svenska möjligheter, även om vi har en del
idéer.
Jag tror inte att det i detta läge vore tillrådligt att regeringen skickade en
f.d. statsminister eller en f.d. någonting annat med nära anknytning till rege-
ringen.
Anf. 34 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Det är positivt att höra att Sverige alltid är berett att medla.
De kontakter som utrikesministern har haft under den senaste veckan kan
förhoppningsvis ha lett något steg i den riktningen. Åtminstone har kanske
ett erbjudande klart framförts - och det tror jag har skett.
Någon som på plats kunde föra samtal skulle kanske också underlätta för
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
13
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
medlarrollen. Andra länder har använt sig av f.d. statsministrar och fått ut
människor. Det gäller kanske inte alla ur ett lands gisslan, men för var och
en som får lov att lämna landet är det en stor tröst för de inblandade.
Överläggningen var härmed avslutad.
8§ Svar på fråga 1990/91:145 om rustningsbegränsningar i
Nordeuropa
Anf. 35 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig om regeringen är beredd
att ta något nedrustningsinitiativ i vår egen region i Nordeuropa.
Regeringen följer mycket noga den internationella utvecklingen och be-
dömer mot bakgrund av denna de nedrustningspolitiska initiativ som skall
presenteras från svensk sida. Sveriges säkerhetspolitiska intresse, liksom det
nordiska områdets betydelse, står därvid i centrum.
Frågan om i vilken utsträckning nedrustningspolitik bör och kan regionali-
seras är komplicerad. Sverige har sedan länge stått i främsta linjen i det inter-
nationella nedrustningsarbetet inom FN. Vi har där i en rad frågor sökt nå
bredast möjliga multilaterala lösningar i linje med vår traditionella syn på
FN och dess roll. Frågor om världens överlevnad bör dryftas av hela det in-
ternationella samfundet. Det finns också frågor, särskilt när det gäller mass-
förstörelsevapen, som inte kan lösas på en regional nivå.
En kärnvapenfri zon har dock sedan länge diskuterats subregionalt, nämli-
gen mellan de nordiska länderna. Den ämbetsmannagrupp utrikesminist-
rarna tillsatt för att studera frågan skall nästa år lägga fram sin rapport. Det
beslutades vid det nordiska utrikesministermötet i höst. Vi får alltså anled-
ning att snart återkomma till den frågan.
Samtidigt ser vi just nu utsikter till stora framsteg på den regionala euro-
peiska nivån. Om några dagar öppnas i Paris det toppmöte som skall be-
kräfta de resultat som åstadkommits på nedrustningsområdet inom den
Europeiska säkerhetskonferensens ram. De s.k. CFE-förhandlingarna om
truppreduktioner har fört längre på den konventionella nedrustningens väg
än någon vågade hoppas för bara ett par år sedan.
I Paris skall också dryftas en fortsättning av ESK-processen. Alla ESK-
stater delar ansvaret för vår gemensamma framtid; alla stater har lika rätt till
säkerhet; ingen får uteslutas från samarbete; säkerheten i Europa är odelbar.
Detta är några av de grundläggande elementen i svensk syn på ESK-proces-
sen. Vi hoppas och tror att ESK-staterna fortsätter på den inslagna vägen
och att konferensen förblir ett forum för europeisk nedrustning.
Denna hoppfulla utveckling på den europeiska nivån tycks bekräfta den
linje regeringen drivit och som inneburit, att vi avstått från att subregionalt
ta upp sådana militära frågor, som med framgång kan förhandlas inom ESKs
ram. Detta kommer säkert även i framtiden att vara en klok politik.
Anf. 36 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Utvecklingen i hela världen, alltså även här i Europa, har
skapat nya möjligheter till nedrustning. Det är givet att de bästa resultaten
kan nås genom bredast möjliga multilaterala lösningar. Men i den nya situa-
tion som nu råder i Nordeuropa bör man angripa dessa frågor på ett nytt sätt
så att man också i större utsträckning kan aktivt verka för regionala lösningar
och bilaterala lösningar. Det ena alternativet utesluter inte det andra. Det
har tidigare varit mycket svårt och blockerat när det gällt att nå sådana bila-
terala eller regionala lösningar. I dag kan vi på olika håll se, inte minst i Cen-
traleuropa, att denna väg inte är stängd.
Det andra jag vill kommentera i Sten Anderssons svar är det förslag som
väntas från ämbetsmannagruppen om en kärnvapenfri zon, något som det
nu borde finnas betydligt större förutsättningar att uppnå. Skall hela nästa
år gå, eller kan vi räkna med att till början av året få denna rapport? Det
skulle vara lämpligt att i detta sammanhang också ta upp frågan om kärnva-
penfria flottbesök.
Anf. 37 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag hoppas att vi skall kunna få rapporten i början av nästa
år - det är vårt önskemål. Den kan då utgöra en god grund för den fortsatta
debatten.
Anf. 38 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Kan utrikesministern säga någonting om huruvida man är
beredd att i detta sammanhang på nordisk basis ta upp frågan om kärnvapen-
fria hamnar i samband med flottbesök?
Anf. 39 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Om man från svensk sida skulle ha en sådan beredskap blir
det sannolikt ingen rapport om en nordisk kärnvapenfri zon. Det är bara att
välja.
Anf. 40 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag är inte så pessimistisk som Sten Andersson är. Jag tror
att även våra nordiska grannar bör kunna övertygas om att en ny tid har in-
trätt och att man kan arbeta med nya metoder. Jag tror att det över huvud
taget skall kunna finnas större möjligheter att påverka vår omvärld för att
motverka att det sker militär utbyggnad. Vi behöver inte bara ta fasta på vad
som kan ske österut. Jag tycker t.ex. att Norge bör besvara Gorbatjovs för-
slag om nedrustning här i nord, vilket man ännu inte har gjort.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på fråga 1990/91:149 om förtroendet för den svenska allians-
friheten
Anf. 41 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jan Jennehag har till försvarsministern riktat en fråga om
vilka åtgärder han avser vidta för att återställa förtroendet för den svenska
alliansfriheten. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
15
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
16
Bakgrunden till frågan synes vara de uppgifter som förekommit i pressen
om att Sverige i stöd av ett hemligt försvarsavtal med USA från år 1952 syste-
matiskt skulle ha bedrivit ett dubbelspel vad gäller den svenska neutralitets-
politikens utformning. Regeringen skulle därvid också ha undanhållit vä-
sentliga fakta i målet för det svenska folket.
Jag kan försäkra Jan Jennehag om att dessa i sig mycket allvarliga beskyll-
ningar dess bättre saknar all grund. Något avtal med den innebörd som upp-
givits finns inte och har aldrig funnits.
Det vore enligt min mening djupt olyckligt om den debatt som förts tilläts
skymma blicken för det väsentliga, nämligen att alliansfriheten under lång
tid varit och alltjämt förblir grundläggande för vår utrikes- och säkerhetspo-
litik. Alliansfriheten utgör själva kärnan i vår neutralitetspolitik. Det gäller
också och inte minst i ett skede präglat av dramatiska förändringar i vår om-
värld.
Frågeställaren konstaterar att innebörden och tolkningarna av vår neutra-
litetspolitik kan skifta från tid till annan. I detta ligger i och för sig ingenting
uppseendeväckande. Neutrala staters rättigheter och skyldigheter i händelse
av krig finns reglerade i Haagkonventionerna från år 1907. I fred finns inga
motsvarande bestämmelser. Den svenska neutralitetspolitiken är en politik
vars innehåll vi själva definierar med hänsyn till vad vi anser bäst gagna våra
nationella intressen.
Självfallet måste vi beakta de krav som trovärdigheten i vår strävan att
även i kritiska lägen slå vakt om neutraliteten ställer. Men det betyder inte
att vår politik skulle vara statisk eller att vi skulle sakna förmåga att anpassa
vår utrikespolitik till en föränderlig verklighet.
Europas karta håller nu på att ritas om. Det kalla kriget tillhör det för-
flutna. Warszawapakten har i praktiken upphört att existera. NATO utveck-
las alltmer i riktning mot en politisk organisation. Parallellt härmed ser vi hur
en ny alleuropeisk säkerhetsordning, baserad på samarbete och ömsesidigt
förtroende mellan Europas länder och folk, utvecklas och tar form. Därmed
förändras också förutsättningarna för vår egen utrikes- och säkerhetspolitik.
Samtidigt är det viktigt att hålla i minnet att den svenska neutralitetspoliti-
ken inte enbart är en produkt av det kalla kriget. Den bygger på en mångårig
historisk tradition och utgör sedan länge vårt bidrag till lugn och stabilitet i
vår del av världen. Det är en politik som även med förändrade yttre betingel-
ser förblir rotad i ett starkt svenskt egenintresse. Jag har från min tid som
utrikesminister talrika belägg för att man också i omvärlden inser att så är
fallet och inte minst på denna grund hyser förtroende och respekt för vår
neutralitetslinje. Det är ett förtroendekapital som i stöd av en fast och konse-
kvent svensk utrikes- och försvarspolitik byggts upp under en lång följd av
år och som regeringen fortsatt med all kraft och omsorg kommer att förvalta.
Grunden för vår utrikes- och säkerhetspolitik förblir också med det nya
läget i Europa alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig.
Anf. 42 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det var intressant.
Det var bra att vi fick höra att det inte har funnits något avtal med NATO
sedan 1952. Aftonbladets uppgift den 27 oktober om ett avtal 1982 mellan
State Departement och den svenske ÖB är kanske också felaktig. Men nu är
skadan skedd - den svenska trovärdigheten är ifrågasatt.
Jag har framför mig en bunt klipp från svenska tidningar, alltifrån Proletä-
ren till Svenska Dagbladet, där dessa uppgifter kommenteras. I min fråga
hänvisar jag till en händelse för ungefär tio år sedan. Den dåvarande för-
svarsministern gjorde då ett uttalande med ungefär följande innebörd: Vi är
visserligen alliansfria, men vi vet ju var vi hör hemma. Det uttalandet föror-
sakade ett enormt liv. Man kan säga att de nu aktuella artiklarna i Dagens
Nyheter och Aftonbladet har väckt ett massmedialt liv, dock inte på samma
sätt som den dåvarande försvarsministerns uttalande.
Skadan är alltså skedd - den svenska trovärdigheten har ifrågasatts.
Jag har här ett klipp från den norska tidningen Dagbladet den 5 november,
där man frågar sig om den svenska neutraliteten är en stor bluff. Har Sveri-
ges försvarsförbindelser med USA och NATO varit så omfattande att man
kan tala om ett associerat medlemskap i NATO? frågar tidningen. När ut-
ländska presskommentarer har den karaktären anser jag att det har skett en
skada som behöver åtgärdas.
Anf. 43 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Om det finns länder där man är så oklok att man baserar sin
uppfattning om svensk neutralitetspolitik och alliansfrihet på svenska tid-
ningsklipp, då kan detta ha skadat. Men jag tror inte att man är så oklok.
Anf. 44 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! När vi tar del av tidningsklipp och försöker bedöma deras
trovärdighet, måste vi ändå förstå att vad som skrivs är ett utflöde av en de-
batt som pågår. Om det i denna debatt uttrycks tvivel på vår trovärdighet,
måste vi ta det på allvar. Utrikesministern tycker inte att vi behöver göra
någonting. Jag tycker att vi behöver det. Vi lär inte bli eniga i dag.
Anf. 45 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jan Jennehag försöker ”plåga” ut så mycket som möjligt av
detta. Det finns emellertid inget fog för detta misstänkliggörande.
Det avtal som träffades 1952 offentliggjordes både i Sverige och i USA,
och det blev tillgängligt för allmänheten. Det är alltså inget hemligt avtal,
och det avsåg inte det som man har gjort gällande i debatten.
Det är likadant med det avtal som åberopats i Aftonbladet. Det avtal som
träffades 1982 var ett tillämpningsavtal beträffande det försvarsmaterielsam-
arbete som förekommer mellan Sverige och USA - ingenting annat. Det är
ingenting märkvärdigare än det som sker i andra sammanhang då Sverige
säljer vapen till andra länder. Det finns alltså inget fog för beskyllningarna.
Vi är beredda att lämna ut allt det material som krävs för att misstankarna
skall hävas.
Anf. 46 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Jag konstaterar bara att det för tio år sedan blev ett fruktans-
värt liv när en svensk utrikesminister tämligen löst och utan att göra några
hänvisningar sade att man visste var vi hör hemma.
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1990/91:23
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
18
Nu presenteras upplysningar av en annan halt. Men jag vill också sätta in
detta i ett historiskt sammanhang och konstatera att det i dag passar litet
bättre för socialdemokratiska företrädare att inte tala så högt om alliansfri-
het och neutralitet, när vi behöver omvärdera dessa begrepp inför vårt EG-
samarbete.
Anf. 47 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag talar gärna och ofta om både svensk neutralitetspolitik
och svensk alliansfrihet. Jan Jennehag måste alltså ha lyssnat på någon an-
nan än mig.
Anf. 48 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Jag konstaterar att utrikesministern och jag icke lär bli eniga
i denna fråga - varje fall inte i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1990/91:151 om åtgärder för att få hem de kvar-
hållna svenskarna i Bagdad
Anf. 49 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Per Gahrton har frågat mig vad jag avser vidta för vidare
åtgärder för att underlätta för de kvarhållna svenskarna i Bagdad att få resa
hem till Sverige om de så önskar.
Krisen i Persiska viken har redan utvecklats till en mänsklig tragedi.
Hundratals, kanske tusentals kuwaitier har dödats och sårats. Flera tiotal
amerikanska soldater har redan mist livet under övningar och förberedelser
för vad som kan komma.
Skulle ett krig bryta ut väntas en mänsklig katastrof av oanade mått. Bedö-
mare talar om tiotusentals, kanske hundratusentals dödsoffer och ett oräk-
neligt antal sårade.
Irak kvarhåller fortfarande mellan tre och fyra tusen utlänningar mot de-
ras vilja. Ett stort antal av dessa är utplacerade vid militära och civila anlägg-
ningar som förmodas vara mål för väpnade attacker.
Ett antal svenskar hålls också fortfarande kvar i Bagdad.
Den svenska regeringen har vid upprepade tillfällen krävt att alla utlän-
ningar som så önskar skall få lämna Irak. UD har på olika sätt aktivt verkat
härför. Ett mindre antal svenskar har i olika sammanhang tillåtits resa ut.
Svensk-palestinska vänskapsförbundet har gjort en beundransvärd insats
härför, liksom också Sveriges Muslimska råd. Jag vill ta detta tillfälle att å
regeringens vägnar tacka dessa båda organisationer för deras värdefulla bi-
drag till vår gemensamma sak.
Jag vill vidare försäkra Per Gahrton och riksdagens övriga ledamöter att
regeringen fortsätter att med all kraft driva frågan om svenskarnas utresa.
Förutom våra egna direkta kontakter med Iraks regering har en rad andra
länder, organisationer och personer engagerats i denna sak. Jag kan här inte
gå närmare in på exakt vilka detta gäller och hur de eller vi agerar, men jag
kan försäkra att denna fråga fortsätter att ha högsta prioritet och att utrikes-
departementet arbetar vidare på högvarv.
Det är allas vår förhoppning att vi snart skall uppnå det för oss självklara
resultatet att alla svenskar som så önskar skall få återvända hem till Sverige
från Irak.
Anf. 50 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag noterar med tillfredsställelse utri-
kesministerns syn på läget i området och det yttersta allvar som utrikesminis-
tern ger uttryck för här.
Jag utgår från att det också innebär att Sverige fortsättningsvis kommer
att prioritera olika försök att få till stånd en fredlig lösning på denna konflikt
praktiskt taget till varje pris, men givetvis inom ramen för vad FN sysslar
med. I dessa tider när det skramlas med vapen på många ställen är det oer-
hört viktigt att det i världen finns en röst som talar om förstånd och fred. Det
gäller naturligtvis för alla inblandade, men det gäller också för våra lands-
män som finns mitt i detta getingbo med stor oro. De har många anhöriga
som också känner en berättigad oro.
Jag vill rikta ytterligare tack till utrikesministern, men inte för egen del.
För mina vänners skull, för Sveriges Muslimska råds och framför allt för de
svenskars som kvarhålls och deras anhörigas skull tackar jag verkligen med
emfas för utrikesministerns vänliga ord. Det känns bra, framför allt å de
hemkomna svenskarnas vägnar, efter den ganska osakliga kritik som rikta-
des från visst håll mot att vi över huvud taget gjorde denna aktion. Det känns
mycket bra att få det erkännandet från regeringens sida.
Jag har inte så mycket att fråga om, men jag vill ha ett klargörande på tre
punkter. För det första vill jag för säkerhets skull kollationera att jag har
tolkat saken rätt och att regeringen kommer att fortsätta att arbeta för en
fredslösning. För det andra undrar jag om man kan tolka berömmet till dessa
delegationer så att regeringen ser positivt på att eventuellt andra delegatio-
ner åker om det skulle bli nödvändigt. För det tredje vill jag ta upp en fråga
som gäller hoppet för de anhöriga. Det har talats om att de skulle få åka ner
till jul. Kan utrikesministern möjligen ge någon antydan om att det inte skall
behövas, att de anhöriga inte skall behöva åka till Bagdad i jul utan att saken
då skall vara ur världen?
Anf. 51 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag hoppas naturligtvis, utan att kunna ge några garantier
för att så kommer att ske, att alla svenskar skall vara hemma före jul. Det
arbetar vi för på allt sätt.
Vi har inte heller något emot att andra delegationer, i likhet med Pales-
tinska vänskapsförbundet eller Sveriges Muslimska råd, åker ner. Det vikti-
gaste i detta läge, kanske också för svenskarna, är att vi på allt sätt fortsätter
våra ansträngningar att hitta eller hjälpa till att hitta en fredlig lösning. De
flesta som man talar om det här med börjar nu bli mycket pessimistiska. Man
är klar över vilka steg som borde finnas med i en fredsprocess, men ingen
har ännu kommit på hur man skall ta det första steget.
I det avseendet kan möjligen länder som Sverige spela en roll. Det kräver
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
19
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
20
dock dels att parterna vill att Sverige skall finnas med, dels att parterna hy-
ser fullt förtroende för Sverige. Det krävs åtminstone att de hyser mycket
större förtroende för Sverige än vad de hyser för varandra.
Anf. 52 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Jag vill starkt understryka behovet av aktiva insatser för
fred. Vi mötte kravet från många håll att Sverige skall engagera sig mera
aktivt. Bland dem som vi pratade med hade en del inte tyckt sig uppfatta att
det förekommer kraftfulla insatser. Nu har utrikesministern varit ute och rest
på ett sätt som jag för min del tycker är mycket positivt och lovande. Jag
skall inte begära noggranna besked om exakt vad som har tilldragit sig vid
dessa samtal. Ibland måste man kanske få gå diplomatiskt till väga.
Jag konstaterar också att regeringen gärna ser att nya delegationer reser.
Jag vill understryka vikten i att det finns en beredskap för sådana resor om
de verkligen skulle behövas. De opinionsbildare som sitter på sina stolar här
och var och skriver utan att tänka på människorna ute i världen, kanske
borde tänka efter. Det fungerar inte på oss som är mer eller mindre proffspo-
litiker, utan på de människor som närmast drabbas när de får höra att det är
en kombination av fåfänga och stupiditet som har gjort att man över huvud
taget vill hjälpa dem. Jag noterar att vi i detta avseende har samma uppfatt-
ning som regeringen tycks ha.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på fråga 1990/91:109 om åtgärder för att hindra svenska
män att utnyttja barn i Asien
Anf. 53 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Herr talman! Gudrun Schyman har frågat socialministern vilka åtgärder
den svenska regeringen tänker vidta för att inte svenska män skall utnyttja
barn i Asien. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.
Att barn utnyttjas i sexuellt syfte är självklart någonting som vi med all
kraft måste bekämpa. När det gäller sexuellt utnyttjande av barn i andra län-
der är detta en fråga som till största delen kräver samarbete mellan länderna
för att kunna lösas. I Sverige är det i första hand genom opinions- och upplys-
ningsarbete som insatser kan ske. Under vissa förutsättningar kan brott som
förövats utomlands bestraffas i Sverige, om gärningsmannen är bosatt här.
Dessa regler gäller också straffbelagda övergrepp mot barn.
Frågan om sexuellt utnyttjande av barn och ungdomar har de senaste åren
fått ökad uppmärksamhet i FN.
I konventionen om barnets rättigheter har slagits fast att det är en mänsk-
lig rättighet för varje barn att skyddas mot övergrepp och utnyttjande. Det
gäller självfallet också exploatering i sexuella sammanhang. Konventionens
artikel 32 slår fast staternas skyldighet att vidta åtgärder såväl nationellt som
internationellt för att förhindra att barn utnyttjas för prostitution. Konven-
tionen bildar därför en viktig bas för åtgärder på detta område.
Vid årets möte med FNs kommission för de mänskliga rättigheterna an-
togs två beslut rörande exploatering av barn. För det första tillsattes en sär-
skild rapportör med uppgift bl.a. att studera förekomsten av sexuellt utnytt-
jande av barn. För det andra beslöt kommissionen att för synpunkter från
bl.a. stater sända ut ett förslag till aktionsprogram mot sexuell exploatering
av barn. Sverige stödjer helt och fullt antagandet av ett sådant program. Me-
ningen är att kommissionen nästa år skall anta aktionsprogrammet, som
bl.a. behandlar frågan om åtgärder mot s.k. sexturism.
Även inom Europarådet pågår ett arbete för att komma till rätta med ut-
nyttjandet av barn för prostitution. Efter gemensamt nordiskt initiativ har
Europarådet tillsatt en arbetsgrupp som skall föreslå åtgärder mot olika for-
mer av sexuellt utnyttjande av barn.
Jag kan därför konstatera att frågan om sexuellt utnyttjande av barn är
föremål för åtskillig uppmärksamhet både inom och utom FN. Sverige kom-
mer att verka för att detta arbete bedrivs så aktivt som möjligt.
Anf. 54 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag skall be att få tacka statsrådet Lindqvist för svaret. Vi
är överens om att detta är en mycket allvarlig fråga, som väl förtjänar att
uppmärksammas ännu mer än hittills. Bakgrunden till att jag har ställt den
här frågan är att en treårig kampanj har startats, ledd av en pastor från Nya
Zeeland som har fått pengar från FNs barnfond. Det är alltså en kampanj
för att väcka uppmärksamhet runt om i-världen för dessa frågor. Framför allt
riktar sig kampanjen till länder i den rika världen, i-världen, för att väcka
opinion och för att få regeringarna att reagera på något sätt.
Jag känner till barnkonventionen och vad som görs internationellt och att
detta är en fråga för FN. Men jag tror att en mycket viktig del i detta arbete
är att skapa en nationell opinion, att få ett tryck i det egna landet som blir så
starkt att det blir omöjligt för män, som det företrädesvis är fråga om, att
resa till länder i tredje världen och utnyttja barn på detta sätt. Man kan tänka
sig vad som skulle hända om vi hade motsatt trafik, om det kom män från
tredje världen och utnyttjade våra flickor som är i åldrarna sex-nio år - det
finns siffror som visar att det rör sig om det - i den enorma utsträckning som
det är fråga om i tredje världen. Jag tror att det skulle väcka ett ramaskrik.
Jag menar också att detta är ett tecken på hur man skiljer på i-värld och u-
värld, och hur man delvis tar lätt på sådana här uppgifter.
Jag skulle vilja koncentrera den här debatten till vad vi kan göra här i Sve-
rige för att få upp frågan på dagordningen - inte som ett internationellt pro-
blem, det är vi överens om att det är - för att få igång den här debatten och
för att få fram de reaktioner som skulle omöjliggöra att den här typen av
resor över huvud taget arrangeras och som skulle omöjliggöra att detta fort-
sätter i den utsträckning som faktiskt sker nu. Jag vill ha litet konkreta exem-
pel på vad vi kan göra här i Sverige nu.
Anf. 55 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Herr talman! Vi är helt överens om att det behövs åtgärder på olika plan
och att åtgärder här i Sverige är viktiga under förutsättning att vi kan finna
åtgärder som är effektiva och som gör att vi verkligen kommer åt problemen.
Jag tror alltså att det är viktigt att man försöker öka kunskapen om vad som
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
21
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
22
pågår, att man kartlägger de här resorna och att man sprider information av
vad som faktiskt är på gång, dvs. att man avslöjar den s.k. sexturismens verk-
liga innehåll och inriktning. Men jag tror samtidigt att det är en ganska svår
uppgift, eftersom dessa länder är attraktiva turistmål i sig. Mycket av den
turism som sker i denna riktning i världen är naturligtvis fullt legitim och
oantastlig. Men vi borde anstränga oss för att försöka göra sådana insatser.
Kanske är det frivilligorganisationerna som kämpar för barns rättigheter,
både internationellt och i Sverige, som borde engagera sig i att med olika
metoder försöka avslöja vad som pågår. Och skulle sådana propåer komma
från det hållet skulle jag söka efter möjligheter att stödja dessa organisatio-
ner.
Herr talman! Jag vill också passa på att säga att utöver de internationella
aktiviteter som jag redan har nämnt har också underkommittén till kommis-
sionen för de mänskliga rättigheterna, som sysslar med olika minoritetsgrup-
per, satt i gång ett kartläggningsarbete som handlar om handel med barn
över huvud taget. Jag tror att en av uppgifterna från svensk sida är att se till
att de olika kartläggningar som nu görs verkligen leder till ökad kunskap och
till att vi sedan använder den kunskapen både här hemma och i vårt interna-
tionella arbete.
Anf. 56 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag är överens med Bengt Lindqvist om att detta är en svår
uppgift. Och det kan många gånger vara svårt att avslöja den trafik som på-
går. Och vi skall vara medvetna om att det är fråga om stora pengar, det finns
mycket pengar att tjäna i denna verksamhet, vilket gör denna fråga mycket
svår.
Det finns broschyrer på flygplatser och på resebyråer i vilka det ges infor-
mation och upplysningar om vad som försiggår ute i världen. Det finns en
broschyr som heter Pass upp, som ungdomar får när de reser. Syftet med den
är att hjälpa dem att inte råka ut för olyckor. Denna broschyr kan även
handla om aids, osv. Det finns en broschyr som heter Pass på, där det påpe-
kas att man skall kolla sitt bagage så att man inte ofrivilligt blir langare av
knark, m.m.
Vi har motionerat i riksdagen om att staten borde kunna bekosta något
liknande där man pekar på att denna typ av s.k. turism förekommer i dessa
länder och att denna verksamhet är djupt kränkande och olaglig ur olika syn-
punkter.
Anf. 57 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Herr talman! Jag ställer mig inte avvisande till något sådant, om vi bara
kan finna effektiva former för det. Om vi skall komma till rätta med detta
på nationellt plan här hemma i Sverige tror jag att det måste handla om åt-
gärder av ett sådant slag som gör att de människor som planerar resor med
denna avsikt verkligen känner ett obehag och känner sig avslöjade. Om det
går att åstadkomma på något sätt är jag positiv till att vidta åtgärder om vi
kan finna formerna för dem. Men jag tror att det är där som vi måste sätta
in stöten.
För min del tror jag också mycket på åtgärder bland barn och ungdomar i
de länder det gäller. Vi måste utveckla vårt stöd till barnen, inte minst till
gatubarnen, slumbarnen, i de stora städerna både i Asien och i Latiname-
rika. Om det kunde bli ett massivt stöd i barnkonventionen för sådana insat-
ser, tror jag faktiskt att vi skulle kunna göra något i positiv riktning för att
komma till rätta med denna svåra situation.
Anf. 58 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Om detta är vi fullständigt överens. Jag tolkar denna debatt
som att när det kommer konkreta förslag till åtgärder som kan vidtas här i
Sverige - vare sig de kommer från frivilligorganisationer eller från annat håll
eller i form av motioner, kanske t.o.m. i riksdagen - så kommer statsrådet
att ställa sig positiv till dem och vara villig att hjälpa till i detta mycket viktiga
arbete.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1990/91:155 om bilförmåner
Anf. 59 Statsrådet ERIK ÄSBRINK (s):
Herr talman! Carl Frick har frågat mig vad jag avser att göra för att
komma till rätta med företagsbilarna. Han syftar därvid på värderingen av
bilförmån.
Värderingen av bilförmån är starkt schabloniserad. Någon ändring i det
avseendet sker inte genom skattereformen. Detta hänger samman med att
förmån av fri bil är mycket vanligt förekommande. Av främst förenklings-
skäl tas t.ex. inte hänsyn till körsträckans längd i det enskilda fallet. Beskatt-
ningen av förmånsbilarna skärptes dock högst väsentligt i samband med re-
formen. Jag kan tillägga att till grund för beräkningen av förmånsvärdet lig-
ger en antagen privat körsträcka på 1 500 mil per år.
De regler som skall tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1991 har som nämnts
nyligen behandlats och antagits av riksdagen. Jag har för närvarande inte för
avsikt att verka för en omprövning av dem.
Anf. 60 CARL FRICK (mp):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag tror att det är ett av de kortaste
svar som jag någonsin har fått i ett sådant här sammanhang. Och nöjd är jag
naturligtvis inte, eftersom regeringen tydligen inte har någon avsikt att göra
något åt detta.
Bilförmånen är, som jag ser den, en ganska märklig historia som ju inne-
bär att man får en bil till sitt förfogande från sitt företag mot att man betalar
en viss procentsats av nybilsvärdet i skatt eller liknande. Problemet är ju inte
att man använder bilen i företagets tjänst. Problemet är i stället den privata
körningen som innebär att man får gratis bensin och många andra saker. Det
finns därför inga begränsningar för dessa människor när det gäller att köra
bil. Dessutom känner de ju inte av skattehöjningar och bensinprishöjningar.
Det finns alltså ingen gräns.
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar pä frågor
23
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
Vi har ju också sett att bensinbolagen ger ut Europakort som man kan åka
på i Europa och låta företagen betala. Då får man åka ganska billigt.
Vad detta innebär är egentligen en inledning till en stimulans till ofantligt
slöseri med bensin och åkande. Vi har ju ställt oss bakom olika konventioner
för att begränsa utsläpp av kväveoxider. Vi har sagt att det skall finnas ett
tak för koldioxidutsläpp osv. Här har man då en verksamhet som i stället
accelererar detta. Jag tycker att det är litet beklämmande att man från rege-
ringens sida inte har uppmärksammat det. Det här är en sorts miljöfråga.
Därför borde man se till att vi får bort sådana här bilförmåner och successivt
leder oss in i ett sunt tänkande när det gäller miljö och framtid, så att vi får
ner den här typen av verksamhet, som jag dessutom tycker är ganska orätt-
vis.
Vad är det som ligger bakom regeringens ovilja egentligen mot miljö? Den
slutsats som man drar av statsrådets svar är att regeringen struntar i miljön -
regeringen har ju fixat en skatterefom.
Anf. 61 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Carl Frick sade att beslutet var inledningen till en stimulans
till körande med förmånsbilar. Så är det inte. Som jag sade i mitt svar är det
här principiellt inget nytt med anledning av skattereformen, utan dessa reg-
ler har vi haft i flera år. Vad vi gör med skattereformen är att vi kraftigt skär-
per beskattningen av förmånsbilarna, man tar upp ett större förmånsvärde
till beskattning. Det gör att förmånen inte är lika attraktiv som den var tidi-
gare. Detta skall jämföras med kontantlön, som beskattas lägre än tidigare.
Det gör att vi i praktiken får en tröskel som gör att för dem som kör litet blir
det här inte en intressant förmån. En viss återhållande effekt tror jag att
detta har.
Jag skall gärna medge att dessa regler inte är perfekta. Det beror på att vi
i skattesammanhang liksom på andra områden ofta måste göra en avvägning
mellan enkelheter å ena sidan och precisionen, millimeterrättvisan, å den
andra. Vi klarar inte i praktiken - jag har i varje fall inte sett något sådant
konkret förslag - att mäta hur lång den faktiska körsträckan är. Om man
bygger på körsträckan måste man därför ändå förlita sig på schabloner. Då
är vi tillbaka i den typ av problematik som vi har med dagens system. Sådana
praktiska hänsyn gör att vi tvingas arbeta med schabloner, som inte ger exakt
rätt resultat i varje enskilt fall. Men jag tycker ändå att det blir bättre resultat
än med det system vi har.
Jag vill vidare säga att betydande ansträngningar har gjorts från rege-
ringen att få skattereformen också miljömässigt riktig. Det är inte alltid som
vi har fått tillräckligt starkt stöd från andra för att kunna genomföra skattere-
formen i alla dessa delar.
Anf. 62 CARL FRICK (mp):
Herr talman! Vad jag menade var alltså att man faktiskt inleder människor
i frestelse att köra mycket. Man har en fast kostnad, och sedan finns det
ingen gräns för privat körande. Jag har träffat familjer där hela familjen ut-
nyttjar bilen och kör enormt långa sträckor. Det är verkligen ett fantastiskt
24
sätt att inleda människor i frestelse att köra mycket och därmed aktivt delta
i miljöförstöringen.
Jag har själv inget förslag, men jag tycker att det vore värt att gemensamt
fundera ut sätt att på något vis få håll på den här verksamheten, när vi ändå
i andra sammanhang uppmanar människor att vara återhållsamma med an-
vändningen av fossila bränslen. Här har vi i stället ett system som uppmanar
människor till att göra precis tvärtom.
Anf. 63 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag skall inte upprepa mig, men jag vill lägga till att indirekt
kan det ändå vara en press på förmånsinnehavaren. Det är nämligen arbets-
givaren som får betala de kostnader som är förknippade med bensinförbruk-
ningen. Det kan ändå ha någon återhållande effekt att ett överdrivet kö-
rande innebär ökade kostnader.
Jag vill än en gång understryka att det inte är ett perfekt system. Carl Frick
är välkommen med förslag om hur man skall kunna genomföra ett mera mil-
jövänligt system, som samtidigt är praktiskt fungerande och som dessutom
har erforderliga förutsättningar att få politiskt stöd i denna kammare.
Anf. 64 CARL FRICK (mp):
Herr talman! Någon restriktivitet kanske företagen kan ha, men ärligt ta-
lat tror jag inte så mycket på det.
Jag skall gärna delta i ett arbete och komma med ett förslag som kan vara
bra. Om socialdemokraterna och miljöpartiet på någon punkt kan vara över-
ens i det här, då borde det finnas politisk majoritet i riksdagen för att åstad-
komma en miljöförbättring av det här slaget. Det tror jag dessutom skulle
ha psykologiska verkningar. Folk är utomordentligt förgrymmade över att
vissa personer i landet får fara runt utan begränsningar. Så det finns också
en sorts social sida i det hela, som borde vara uppmuntrande för en socialde-
mokrat.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på fråga 1990/91:173 om realisationsvinstbeskattningen av
bostadsrätter
Anf. 65 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Bo Lundgren har frågat mig om regeringen är beredd att
ändra reavinstreglerna så att vid försäljning av bostadsrätter hänsyn inte tas
till föreningens skulder.
En utgångspunkt i skattereformen är att skattereglerna för egnahem och
bostadsrätter skall vara enhetliga och likformiga. För bostadsrätternas del
innebär detta att reavinsten skall beräknas med hänsyn till lägenhetens andel
i föreningens skulder. Detta i kombination med en rätt för den skattskyldige
att dra av sin andel i föreningens utgifter för ny-, till- och ombyggnadskostna-
der och för motsvarande andel av utgifter för värdehöjande reparationer och
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
25
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar pä frägor
26
underhåll under fem år före avyttringen innebär att reglerna för bostadsrät-
ter och egnahem har fått samma principiella utformning.
Mot den bakgrunden är det - vilket Bo Lundgren gör gällande - inte rik-
tigt att påstå att en förlustaffär kan leda till reavinstbeskattning. Mitt svar på
den av Bo Lundgren ställda frågan är att jag inte är beredd att föreslå några
förändringar när det gäller reavinstbeskattningen av bostadsrätter.
Anf. 66 BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det är fullt möjligt att som i skatteomläggningen driva en-
hetlighetsprincipen väl långt. Man kan inledningsvis konstatera att bostads-
rätten innebär en rätt att bebo en lägenhet som tillhör en förening där man
är medlem. Men när man äger ett småhus, som för övrigt också kan vara
bostadsrätt, är det inte så med äganderätten, utan där äger man tillgången i
sig själv i dess helhet. Det är alltså ganska klart en skillnad redan i upplåtel-
seformen.
Statsrådet säger att en förlustaffär inte kan leda till reavinstbeskattning.
Jag vill fråga: Är statsrådet beredd att stå här och säga att inte vid något
enda tillfälle kan en försäljning av bostadsrätt, som ger en förlust, leda till
reavinstbeskattning?
Som statsrådet sade är det mycket komplicerade regler. Om man är be-
redd att ändra i det hänseendet skulle man kunna förenkla reglerna och sam-
tidigt få bort de tvivelaktiga effekter som innebär att, inte normalt men i
vissa fall, t.o.m. en förlustaffär kan leda till reavinstbeskattning, då hade
man sluppit många problem. För den enskilde är det nämligen fråga om att
ha betalat ett pris för rätten att bebo en lägenhet och få ett visst annat pris
vid försäljning av bostadsrätten. Det är fullt möjligt, utan att det blir några
som helst skatteflyktsproblem eller annat, att beskatta en reavinst vid för-
säljning av bostadsrätten, om man nu över huvud taget skall beskatta den.
Jag vill fråga statsrådet: Är det verkligen till hundra procent säkert att det
aldrig kan bli en reavinstskatt vid en förlustaffär?
Anf. 67 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det är riktigt, som Bo Lundgren säger, att det är vissa skill-
nader i själva besittningsformen mellan bostadsrätten och äganderätten. Det
är också så att vi i skattereformen eftersträvat, och till stora delar också upp-
nått, en lika behandling i ekonomiskt hänseende. Det har varit känneteck-
nande för strävandena på det här området, där vi ännu en kort tid har kraf-
tigt olika regler för äganderätt och bostadsrätt. Jag ser ett stort värde i att vi
får samma skattemässiga behandling, att vi i ekonomisk mening behandlar
de olika besittningsformerna så lika som möjligt. Det gör vi med den här
förändringen. Då är det nödvändigt att ta hänsyn till förändringarna av skul-
den i bostadsrättsföreningen. De gamla reglerna ledde till en felaktig be-
skattning. Det är inte så att en felaktig beskattning bara slår i den ena rikt-
ningen, den kan lika väl slå i den andra riktningen, dvs. att man i vissa fall
kanske beskattar för litet och i andra för mycket. Det är inte så, som det
ibland antyds, att den ändring vi gör skulle utfalla entydigt negativt för bo-
stadsrätterna. Den kan i många fall få den motsatta effekten. Man får ett
ekonomiskt riktigare resultat.
Jag skall medge att det kan finnas vissa pedagogiska problem att sprida
insikt om innebörden av de nya skattereglerna. Men det är då viktigt att vi
alla hjälps åt att ge korrekta beskrivningar av hur reglerna fungerar och skall
tillämpas. Då tror jag att vi efter hand kommer att få stor förståelse för reg-
lerna, även i det här avseendet.
Anf. 68 BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Statsrådet Åsbrink svarade inte på frågan, som jag tycker är
rätt central, nämligen om det kan bli beskattning vid en förlustaffär.
Låt mig sedan säga att problemet med reavinstbeskattningen ju är att den
generellt är för hög i Sverige, både när det gäller bostäder och när det gäller
andra tillgångar. Som den nu är utformad är det också en mycket komplice-
rad lagstiftning som inte får avsedda effekter, i varje fall inte enligt mitt sätt
att se det. Den pedagogiska uppgiften hade kunnat förenklas om man hade
avstått från de komplicerande regler som nu har införts.
Men låt mig gå tillbaka till den fråga som jag ställt till statsrådet. Eftersom
man bara får dra av värdehöjande reparationer och underhåll som gjorts
under fem år före avyttringen, innebär exempelvis en investering sex år tidi-
gare att man har fått en skuldökning, om man har lånat kapital till det, men
man får inte avdrag för motsvarande kostnad från reavinsten för andelen.
Det innebär att skulden mycket väl kan ha ökat utan att avdragsvolymen
ökat på samma sätt, och därmed har man en förlust. Detta är orimligt. Jag
frågar återigen: Är det korrekt, som statsrådet säger i sitt svar? Om det inte
är det, bör det upplysas om det av rent pedagogiska skäl.
Anf. 69 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Femårsregeln har tillkommit av praktiska skäl. Det förelig-
ger svårigheter att gå alltför lång tid tillbaka. Här finns återigen en likabe-
handling av bostadsrättsinnehavaren och den som äger sin bostad.
Bo Lundgren tycker att reavinstbeskattningen är för hård. Jag kan bara
konstatera att det här är ett utflöde av en princip som jag för min del anser
vara mycket viktig, nämligen att vi skall ha lika beskattning av arbetsinkoms-
ter och kapitalinkomster. Det är möjligt att Bo Lundgren anser att inkomster
av arbete skall beskattas hårdare. Jag har i varje fall inte den uppfattningen.
Jag ser ett stort värde i att vi har likabehandling, och det uppnår vi med skat-
tereformen fr.o.m. nästa år.
Anf. 70 BO LUNDGREN (m): ‘'
Herr talman! När man jämför beskattningen av arbete och beskattningen
av kapital bör man, som statsrådet själv gör i andra sammanhang, säga att vi
har för hög kapitalbeskattning i Sverige, inte minst med tanke på den infla-
tionstakt som regeringen de facto har åstadkommit, bl.a. genom finansie-
ringen av skatteomläggningen och genom andra brister i den ekonomiska
politiken. Men det är en alltför hög skattesats som gäller, såväl när det gäller
kapitalinkomster som när det gäller kapitalvinstbeskattningen. Det är också
en mycket hög beskattning i förhållande till vad man har i övriga Europa.
Det kan väl statsrådet, som har ansvaret för detta, knappast förneka!
Men den fråga det här gäller är att reavinstbeskattningen, bortsett från
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
27
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
att den är för hög, är orimligt och tveksamt utformad. Femårsgränsen är en
praktisk regel, säger statsrådet. Ja, för skatteförvaltningen i första hand. Det
intresserar mig inte att samma sak gäller för småhusen. Frågan är återigen:
Kan inte investeringar som är gjorda före femårsperioden leda till att skuld-
ökningen blir sådan att man de facto får en skatt trots att man har gjort en
förlust på affären?
Anf. 71 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det är möjligt att det inte intresserar Bo Lundgren att man
har en femårsregel också för egnahem, men för mig har det stort intresse,
och jag ser även på den här punkten ett värde i att vi har lika regler för ägan-
derätt och bostadsrätt.
Sedan är det riktigt att finansieringen av skattereformen engångsvis med-
för en viss höjning av priserna - det är ingen bestående effekt utan en en-
gångseffekt. Jag är betydligt mer orolig för vad en underfinansiering med 40
miljarder kr., som moderaterna haft, i varje fall i sina hittillsvarande skatte-
förslag, skulle innebära, bl.a. för inflationstakten här i landet, om det försla-
get genomfördes. Min tro är att det skulle leda till galopperande inflation i
den svenska ekonomin. Jag hoppas att vi slipper uppleva ett sådant scenario.
Anf. 72 BO LUNDGREN (m):
Herr talman! I denna skattedebatt vill jag bara framhålla - det vet statsrå-
det mycket väl, i varje fall efter riksdagsdebatten den 13 juni - att det inte
finns någon underfinansiering i det förslag som vi har lagt fram. Bortsett från
att de påståendena är i sak fel på varje punkt är det inget parti som lägger
fram förslag om en underfinansiering på 40 miljarder av en skattesänkning
på 54 miljarder - det är orimligt i sig självt.
Låt mig sedan säga att femårsregeln, som gäller både småhus och bostads-
rätter, är någonting som i sig själv komplicerar tillvaron, inte minst för de
personer som är berörda i sammanhanget.
Men åter till frågan. Här gäller det att inte få oskäliga effekter. Jag har
inte fått svar på frågan: Menar statsrådet seriöst att det inte går att vid en
förlustaffär vid en bostadsrättsförsäljning hamna i den situationen att man
får betala reavinstskatt?
Anf. 73 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag har redan svarat på den fråga som Bo Lundgren har
ställt. Vi genomför fr.o.m. nästa år lika regler för äganderätt och bostads-
rätt. Jag ser det som en stor vinst att vi når dithän. Jag ser det också som
en stor vinst att vi så långt det är praktiskt möjligt får en likabehandling av
arbetsinkomster och kapitalinkomster i skattesystemet.
Sedan kan jag instämma i beteckningen ”orimligt” på det skatteförslag
som moderaterna tidigare har presenterat. Det är orimligt, och det går inte
att förverkliga. Den intressanta fråga som man kan ställa sig är om den över-
enskommelse som nyligen har träffats mellan moderatledaren och folkparti-
ledaren också innebär att moderatledaren nu överger sin tidigare skattepoli-
tik och därmed i tysthet accepterar den skattereform som har genomförts,
28
eller om ni moderater alltjämt kräver att skattereformen rivs upp för att ni
skall kunna bilda en regering tillsammans.
Anf. 74 BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Som statsrådet också mycket väl vet kommer marginalskat-
tesänkningarna självfallet att ligga fast även vid ett regeringsskifte, som är
nödvändigt för svensk ekonomi. Om man däremot skall sänka skatte-
trycket - vilket vi och folkpartiet är överens om - krävs uppenbarligen att
några skatter sänks. Exempelvis kan det då bli aktuellt med sådana som har
varit inslag i finansieringen av skattereformen. Man måste sänka vissa skat-
ter för att få ett sänkt skattetryck - det är nödvändigt.
Låt mig sedan slå fast att det trots vad statsrådet sade i sitt svar - det har
han i och för sig sedan inte velat upprepa - är fullt möjligt att hamna i den
situationen att man får betala reavinstskatt på en faktisk förlustaffär om man
försäljer en bostadsrätt. Det är orimligt. Det är en följd av att vi har för hög
beskattning och av att man använder en felaktig teknik. Den bör alltså änd-
ras.
Anf. 75 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det är ett fullständigt felaktigt återgivande av vad jag har
sagt. Det är tvärtom på det sättet att med de ändringar som vi nu genomför
i beskattningen kan vi eliminera ett antal fall där beskattningen har varit fel-
aktig, i vissa fall för hög och i andra fall för låg. Med den reform vi nu genom-
för följer alltså, som jag ser det, en stor förbättring även i det här avseendet.
För övrigt får jag väl tolka Bo Lundgrens uttalanden så, att det alltjämt är
ett moderat krav att folkpartiet skall hoppa av från och riva upp den skatte-
reform som man varit överens med oss om att genomföra. Det gäller även
reavinstbeskattning av bostäder.
Anf. 76 BO LUNDGREN (m):
Herr talman! I ord vill socialdemokrater ibland sänka skattetrycket. Att
det aldrig blir så i gärning är väl känt av svenska folket, som får betala skat-
terna. Men om socialdemokraterna i ord vill sänka skattetrycket måste också
socialdemokraterna överväga att exempelvis sänka momsuttaget eller sänka
kapitalbeskattningen. Statsrådet Åsbrink sade själv i den offentliga hea-
ringen i skatteutskottet att kapitalbeskattningen sannolikt var för hög och
att den kanske måste omprövas så småningom. Det innebär ett avsteg från
skattereformen, som tydligen inte får ändras över huvud taget.
Låt mig sedan säga att om en person köper en bostadsrätt för en viss
summa och sedan genomför värdehöjande reparationer och underhåll sex år
innan denna bostadsrätt försäljs igen och om vederbörande finansierar detta
med lån är det fullt möjligt för vederbörande att hamna i den situationen att
han eller hon, om vederbörande säljer bostadsrätten med en viss förlust i
termer av försäljningspris minus anskaffningskostnad, får betala reavinst-
skatt för en faktisk förlust, på grund av att skuldökningen är så stor och på
grund av att man inte får göra avdrag för reparationen. Så är det, statsrådet!
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
29
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
30
14 § Svar på fråga 1990/91:179 om vården i familjehem och skatte-
omläggningen
Anf. 77 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Stina Eliasson har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att
vidta för att de s.k. familjehemmen - trots skattereformen - skall kunna fin-
nas tillgängliga för socialtjänstens behov när det gäller vård av barn och ung-
dom i behov av samhällets särskilda stöd.
Ett av huvudsyftena med skattereformen är att skapa en neutral beskatt-
ning av arbetsinkomster. Detta gäller i princip alla slag av ersättningar för
arbetsinsatser.
Beträffande kostnadsersättningar har i princip offentligt anställda varit
befriade från att ta upp dem till beskattning, och de har då inte heller fått
avdrag för de omkostnader som ersättningen avsett att täcka. Av likformig-
hetsskäl gäller i fortsättningen emellertid samma beskattningsregler för såväl
offentligt som privat anställda i detta avseende. Kostnadsersättningar skall
således tas upp som intäkt medan avdrag medges för omkostnaderna.
Vad jag nu sagt kommer också att gälla för sådan kostnadsersättning som
utges för vård av person i enskilt familjehem. Det kan vara svårt att beräkna
omkostnadernas storlek. Det är därför dessa normalt bör antas kunna uppgå
till ett schablonbelopp med vilket avdrag kan medges vid taxeringen. I så-
dana fall kommer inte heller preliminärskatt att dras på kostnadsersätt-
ningen. Riksskatteverket bör kunna ge närmare rekommendationer om
bl.a. schablonbeloppens storlek. Det står naturligtvis den skattskyldige fritt
att visa att kostnaderna varit högre och på så vis få avdrag för dessa.
Skatteomläggningen leder till likformig och lägre beskattning av arbetsin-
komster. Skattereformen bör därför enligt min mening få en positiv inverkan
på människors engagemang i familjehemsvården.
Talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande i kamma-
ren och förklarade överläggningen avslutad.
15 § Svar på fråga 1990/91:172 om åtgärder i anledning av riksdagens
tillkännagivanden i vissa biståndsfrågor
Anf. 78 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Jan-Erik Wikström har frågat mig om vilka åtgärder som
vidtagits med anledning av riksdagens beslut i vissa biståndsfrågor.
Frågorna som Jan-Erik Wikström tar upp åtgärdas för närvarande på olika
sätt inom UD och biståndsmyndigheterna.
När det gäller utredningen om kreditinstrumentets roll i biståndet kan jag
meddela Jan-Erik Wikström att den kommer att tillsättas inom kort. Direk-
tiv till utredningen håller på att utarbetas, och enligt vår tidsplan skall resul-
tatet av utredningen kunna presenteras före sommaren 1991. Utredningens
uppgift är beroende av andra diskussioner och överväganden som t.ex. rege-
ringens ställningstagande till utredningen om det bilaterala biståndets orga-
nisation och arbetssätt, och i synnerhet då förslagen som gäller behovet av
att stödja u-ländernas näringslivsutveckling. Utredningen kommer nu lägligt
i tiden, inte minst med hänsyn till de livliga internationella diskussioner som
pågår om krediternas roll i biståndet. Att utarbeta direktiv som sätter frågan
i sitt rätta internationella sammanhang har tagit några månader.
Jan-Erik Wikströms andra fråga gäller det franskspråkiga Afrika. FNs ut-
vecklingsprogram, Världsbanken och Afrikanska utvecklingsbanken har ta-
git initiativ till en särskild fond för att bygga upp kunskap och kapacitet för
att i ett långsiktigt perspektiv skapa underlag för utvecklingspolitiken i Af-
rika. Efter riksdagens beslut har Sverige aktivt medverkat i detta arbete och
kommer att ingå i en styrelse för fonden som väntas börja sin verksamhet i
början av år 1991. En viktig fråga har för svensk del varit att det fransksprå-
kiga Afrikas problem och behov skall uppmärksammas. Arbetet i fonden ger
anledning till att bygga upp kunskap på svensk sida om förhållandena i dessa
länder.
Den tredje delfrågan avsåg hur hemvändande biståndsarbetares erfaren-
heter tas till vara. Med breddningen i det svenska biståndssamarbetet kom-
mer nya personalkategorier in i bilden. SIDAs nya utbildningsbyrå söker nya
vägar för att ta till vara dessa personalkategoriers erfarenheter i biståndsar-
betet. Det avser bl.a. möjligheter att mer systematiskt dra in företagsan-
ställd personal i utbildningsverksamheten. I årets budgetproposition avser
jag att återkomma till hela frågan om utvärderings- och erfarenhetsåterfö-
ring i det svenska biståndet.
Anf. 79 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):
Herr talman! Jag läser självfallet allt riksdagstryck, särskilt skrivelser från
regeringen, mycket noggrant. När jag läste skrivelse 1990/91:15 och kom till
s. 24, fann jag under rubriken Internationellt utvecklingssamarbete att skri-
velsen var slutbehandlad. Jag undrade då vad som hade hänt med de tre till-
kännagivanden som utrikesutskottet hemställt om att riksdagen skulle göra.
Tillkännagivandena gällde alltså åtgärder för en långsiktig kunskapsupp-
byggnad om det fransktalande Afrika, en parlamentarisk utredning med
uppgift att göra en översyn av u-krediterna och andra kreditinstrument från
biståndspolitisk synpunkt samt vikten av att ta till vara hemvändande bi-
ståndsarbetares erfarenheter. Det stod att läsa att skrivelsen var slutbehand-
lad, men inte ett ord om dessa tillkännagivanden. Det var därför jag ställde
min fråga.
Jag tackar nu biståndsministern för svaret. Jag vet inte vad som har hänt,
om man i raketfart har tagit upp dessa tre frågor inom utrikesdepartementet
för att kunna komma med ett lämpligt svar i dag. Min fråga är: Varför fanns
inte dessa tillkännagivanden omnämnda i regeringens skrivelse?
Anf. 80 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Tiden mellan riksdagens beslut om biståndsbudgeten och
denna skrivelse är omkring en månad. Under denna månad har vi inte hunnit
att fullfölja alla de propåer som riksdagen har kommit med. Det är kutym
att regeringen får ta litet längre tid på sig än så. Detta är orsaken till att dessa
tillkännagivanden inte har behandlats i skrivelsen.
Så här i efterhand tycks det mig felaktigt att tolka detta som att skrivelsen
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
31
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar pä frågor
är slutbehandlad, för det är den naturligtvis inte. Vi fortsätter att behandla
detta.
Anf. 81 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):
Herr talman! Misstag kan ju hända i de bästa kretsar. Om man bara erkän-
ner misstagen, så blir man genast förlåten.
Överläggningen var härmed avslutad.
16 § Svar på fråga 1990/91:120 om plan- och bygglagen
Anf. 82 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):
Herr talman! Karin Israelsson har frågat mig om jag anser att plan- och
bygglagen (1987:10) spelat ut sin roll. Bakgrunden till frågan är regeringens
beslut i ett ärende avseende ett överklagande av en detaljplan i Umeå kom-
mun.
Svaret är nej. Plan- och bygglagen är både nu och fortsättningsvis grunden
för samhällsplaneringen och ett viktigt instrument för medborgarinflytandet.
Anf. 83 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Jag vill tacka bostadsministern för svaret, som var ett klart
nej på min fråga om plan- och bygglagen har spelat ut sin roll.
Jag undrar ändå om detta är med sanningen överensstämmande, eftersom
regeringen genom ett beslut har godkänt byggande av ett höghus som skall
bli hotell i centrala Umeå, där det finns riksintressanta områden som enligt
fastlagd stadsplan är av riksintresse.
Nu vill en penningstark intressent bygga ett höghushotell mitt i centrala
staden, och detta har regeringen genom sitt beslut stöttat. Det finns inga mo-
tiv i regeringsbeslutet till varför man har gått ifrån stadsplanen. Området är
tydligen inte längre av riksintresse, då man tillåter byggandet av detta hög-
hushotell.
Eftersom det saknas skäl, funderar också många andra kommuner över
vad som ligger bakom beslutet. Inte minst inom Stockholms kommun undrar
man vad regeringen egentligen menar.
Det enda som statsrådet har anfört var när han under en intervju i Ekot
sade att han inte vill köra över de lokala politikerna i Umeå, men en sådan
intervju kan ju inte innehålla allt. Det är väl inget skäl som det finns något
stöd för i plan- och bygglagen!
Kommer detta att bli vägledande inför framtiden? Kommer de starka eko-
nomiska intressena att väga tyngre än riksintressen, miljöintressen och beva-
randeintressen? I så fall borde det ske en lagändring eller ett slopande av
kriteriet riksintressen, om dessa så snabbt kan köras över när det finns andra
intressenter med i bilden.
Statsrådet borde ha kunnat motivera beslutet.
Anf. 84 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):
Herr talman! Jag vill med kraft vända mig emot påståendet att det för re-
geringens ställningstagande skulle ha haft någon som helst betydelse vem det
är som skall bebygga tomten. Regeringen har i enlighet med vad som sägs i
plan- och bygglagen prövat detta ärende.
Om man ifrågasätter om ett riksintresse har påverkats av en plan är det
länsstyrelsen som i första hand har att bevaka ett riksintresse och att det
inte - som det uttrycks i lagen - påtagligt skadas av de kommunala besluten.
Länsstyrelsen har gjort en genomgång, och man har kommit fram till att riks-
intresset inte påtagligt skadas av de kommunala besluten. Därför har man
ansett att det var möjligt att godta denna plan. Regeringen har gjort samma
bedömning som länsstyrelsen. Regeringen har också bedömt att riksintresset
inte påtagligt skadas i detta fall och har därför ansett att planen kan antas.
Det har i denna fråga också förekommit en lång rad överklaganden från
kommuninnevånare. Låt mig bara säga att det inte är fråga om att köra över
en lokal opinion. Det är fråga om att mot bakgrund av vad som sägs i plan-
och bygglagen bedöma det som vi hade att i första hand ta ställning till, näm-
ligen riksintresset som sådant. Vi har alltså i regeringen funnit att det inte
påtagligt skadas av det kommunala beslutet.
Anf. 85 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Det var bra att höra att det funnits i varje fall några tankar i
samband med beslutet och att detta inte tillkommit på lösa boliner, men vad
bostadsministern förtiger är att riksantikvarieämbetet och boverket har an-
sett att det aktuella läget är av så stort riksintresse att det är bevarandevärt.
Det är för en lekman som mig när jag reser genom Umeå stad helt klart att
stadssilhuetten och miljön kommer att förändras alldeles påtagligt av detta
stora spökhotell mitt inne i en låg bebyggelse. Det kommer att skymma
mycket av den utsikt som finns mot den vackra älvbrinken osv.
Dessutom kommer hotellet att påverka miljön i staden, eftersom det kom-
mer att dra till sig mycken trafik. Det vore kanske på sin plats att man klarare
definierade vad ett riksintresse är och om det kan offras så här lätt.
Anf. 86 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):
Herr talman! Jag vill upprepa att det finns ett riksintresse ur kulturminnes-
vårdssynpunkt i centrala Umeå. Det är helt riktigt att riksantikvarieämbetet
menade att detta riksintresse skulle ta skada av detta kommunala beslut.
Länsstyrelsen och även regeringen gjorde en annan bedömning. Regeringen
har därför, som sagt, mot bakgrund av att vi ansett att riksintresset icke på-
tagligt skadas om planen genomförs, antagit planen. Det är det som ligger
bakom beslutet och den redovisning som jag har lämnat.
Anf. 87 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Det är bara att beklaga att beslutet har utfallit på detta sätt.
Det kan inte vara så att alla mellanstora städer i Sverige numera skall ha ett
höghus inne i centrala staden för att de skall anses vara städer av god kvali-
tet. Det finns många områden i Umeåregionen som skulle ha passat betydligt
bättre för inplacering av ett höghushotell. Man var inte bunden vid en för-
läggning enbart till denna plats.
Regeringen borde kanske också ha tagit litet mera hänsyn till de protester
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar pä frågor
3 Riksdagens protokoll 1990/91:23
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
som även har riktats mot regeringen i detta ärende. Också de tunga myndig-
heterna riksantikvarieämbetet och boverket gjorde en annan avvägning.
Beslutet får dessutom den principiella följden att det skapas en stor osä-
kerhet om huruvida det över huvud taget finns någon mening i att för framti-
den klassa miljöer som riksintressanta. Den situationen uppstår om man så
snabbt kan gå ifrån ett sådant här avgörande, dessutom på så svaga grunder
som har skett i Umeå.
Anf. 88 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):
Herr talman! Regeringens prövning har gällt ärendet i Umeå. Regeringen
kommer självfallet, i alla de sammanhang där det anförs att riksintressen
skulle ta skada, att pröva ärendena från fall till fall. Det är alltså inte fråga
om prejudicerande ställningstaganden, utan de är att betrakta som ställ-
ningstaganden i de aktuella fallen. I detta fall har det gällt påverkan på riks-
intressen beträffande kulturminnesvården i den centrala delen av Umeå, och
regeringen har funnit att ett antagande av planen inte skulle innebära någon
påtaglig skada för riksintresset. Det är det som har legat till grund för beslu-
tet.
Anf. 89 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Det återstår naturligtvis att se. Jag antar att det kommer
flera prövningsärenden till regeringen. Med det inträffade som grund kom-
mer man kanske att vilja få fram den tolkningen att regeringen kräver sådana
här beslut. Vi skall naturligtvis med stort intresse följa den inställning som
regeringen ger uttryck för i de olika frågorna.
Vi förstår att det i detta fall haft stor betydelse att starka socialdemokra-
tiska företrädare har stått bakom beslutet. Jag tycker inte att detta skall väga
tyngst, utan det är riksintresset som i sådana fall skall göra det. Jag ser det
som ett stort svek mot Umeå stads innerkärna att man tillåter byggandet av
ett hotell av den här storleksordningen där.
Anf. 90 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):
Herr talman! Jag vill än en gång med skärpa understryka att de insinuatio-
ner som nu görs om vad som skulle varit bakgrunden till regeringens beslut
är i allt oriktiga. Det enda som varit vägledande för oss är bestämmelserna i
plan- och bygglagen, varvid vi haft att pröva om ett riksintresse lider påtaglig
skada, om en plan antas. Vi har funnit att det här inte lider någon påtaglig
skada och att planen därför kan antas.
Jag undanber mig varje form av insinuationer om att annat skulle ha varit
vägledande för regeringens beslut i denna fråga.
Anf. 91 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Det som statsrådet nu tilläde om beslutsunderlaget var in-
tressant. Det är naturligtvis tröstefullt att hänsynen till plan- och bygglagen
varit vägledande, men det stillar inte den oro inför framtiden som jag känner
när man kan frångå en översiktsplan och på detta sätt klart förändra en
stadsbild.
34
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Svar på fråga 1990/91:144 om lagstiftningen om brutet räken-
skapsår
Anf. 92 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Karl-Gösta Svenson har frågat finansministern vilka åtgär-
der han tänker vidta för att åstadkomma en fullgod lagstiftning avseende
brutna räkenskapsår. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag
som skall svara på frågan.
Reglerna om räkenskapsår finns i bokföringslagen. Riksdagen beslöt i vå-
ras om vissa ändringar i reglerna som trädde i kraft den 1 juli i år. Ändring-
arna innebär att bl.a. enskilda näringsidkare som regel skall ha kalenderåret
som räkenskapsår. Som Karl-Erik Svenson har varit inne på finns det sedan
tidigare en regel som innebär att alla företag inom en koncern skall ha
samma räkenskapsår. En koncern i dagens mening kan bestå exempelvis av
en enskild näringsidkare och ett aktiebolag som ägs av honom. Sammantaget
leder detta till att ett aktiebolag som ägs av t.ex. en enskild näringsidkare nu
kan behöva byta räkenskapsår så att det blir samma inom koncernen. Detta
gäller emellertid inte om näringsidkaren är en enskild jordbrukare, eftersom
denne omfattas av jordbruksbokföringslagen, som inte har någon liknande
koncernregel. Av detta följer att den jordbrukare som i Karl-Gösta Sven-
sons exempel äger mer än hälften av aktierna i ett byggnadsföretag inte be-
höver lägga om räkenskapsåret i aktiebolaget.
Reglerna i bokföringslagen innebär vidare att man kan få dispens från den
nu angivna regleringen. Förutsättningen för dispens är att det föreligger syn-
nerliga skäl. Dispensfrågorna prövas av riksskatteverket, vars beslut kan
överklagas till regeringen.
Karl-Gösta Svenson har påstått att en tillämpning av de nu gällande reg-
lerna på detta område innebär att man måste bryta mot minst en av de i sam-
manhanget relevanta lagarna. Jag förstår inte vad han menar med det. Såvitt
jag förstår är så inte fallet. Jag kan därför inte heller finna någon anledning
att nu ändra dessa bestämmelser.
Anf. 93 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är bra att vi har fått detta
klarläggande beträffande jordbrukarna, men av svaret kan man konstatera
att det uppstår en styrande effekt när en person som idkar enskild närings-
verksamhet samtidigt driver ett bolag inom en helt annan bransch. Även när
det inte föreligger något samband mellan verksamheterna får man den effek-
ten att räkenskapsåret måste ändras till kalenderår för det aktuella bolaget.
Jag tycker att det är en svaghet i lagstiftningen. Det är näst intill omöjligt att
få dispens, eftersom det härför fordras att synnerliga skäl skall föreligga.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
35
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
18 § Svar på fråga 1990/91:159 om köerna vid kriminalvården
Anf. 94 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Hugo Hegeland har frågat mig vilka åtgärder jag har för av-
sikt att vidta eller föreslå för att minska köerna till fångvården.
Av Hugo Hegelands fråga får man intrycket att dömda som skall verkställa
ett fängelsestraff inte kan tas emot. Så är inte fallet. De som inställer sig på
en anstalt med ett föreläggande eller en verkställbar dom får alltid omgående
påbörja verkställigheten.
Anf. 95 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för försöket att svara på min fråga. Jag
är mycket förvånad över svaret, eftersom min fråga föranleddes av just med-
delanden i pressen och i TV om ökande köer till fängelserna. Nu bestrider
statsrådet detta, och det var ju utomordentligt intressant, eftersom en av an-
ledningarna till att man halverade strafftiden just var att man ville minska
köerna till fängelserna. Det har alltså uppstått en helt ny situation.
Svaret ger ett starkt intryck av att statsrådet inte vet vad ordet ”verkställa”
betyder. Det är ju inte de dömda som skall verkställa ett fängelsestraff, utan
det är givetvis kriminalvården som verkställer straffet. Den dömde avtjänar
straffet. Man bör enligt min uppfattning i detta sammanhang ha bättre dis-
tinktioner.
Drygt 16000 personer per år döms i dag till fängelse eller kriminalvård,
som det heter i förskönande syfte. Man har diskuterat att det måste byggas
fler fängelser eller kriminalvårdsanstalter, men det fattas pengar, och därför
har vi fått köer. Är detta helt felaktigt, statsrådet?
Anf. 96 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Läget är det att vi har en mycket hög beläggning i våra fäng-
elser. De öppna anstalterna har i dag i vart fall på sina håll en beläggning på
upp emot 96 %, och det är högre än föregående år. På de slutna anstalterna
var beläggningen den 1 november i år 91 %.
Vi har som ambition att hålla en beläggning på 85 % för att i anstalterna
ha utrymme för placeringar som kräver hänsyn till särskilda behov. Vi har
numera en mycket ambitiös kriminalvård, som försöker tillgodose exempel-
vis behovet av att få komma till en narkotikafri anstalt eller till en anstalt
som har en särskild behandling att erbjuda.
När vi har en så pass hög beläggning som det här är fråga om - över 90 % -
uppstår givetvis svårigheter när det gäller att uppfylla dessa ambitioner.
Dessutom är kriminalvårdsstyrelsens system för placeringar av dem som är
dömda och skall inställa sig för verkställighet föråldrat. Vi har än så länge
inget ADB-stöd.
Detta är emellertid frågor som kriminalvårdsstyrelsen mycket aktivt arbe-
tar med, och vi har vidtagit särskilda åtgärder för att få till stånd en större
effektivitet när det gäller att utnyttja de tillgängliga fängelseplatserna.
Anf. 97 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för detta betydligt fylligare svar, som
bättre svarar mot min fråga och anledningen till min fråga. Eftersom jag har
suttit vid förhandlingarna i justitieutskottet och även har besökt kriminal-
vårdsanstalter kan jag säga att det är mycket ambitiöst att man försöker pla-
cera de dömda i rätta miljöer. Detta är särskilt problematiskt när det gäller
längre fängelsestraff, och det skapar givetvis köer.
Jag skulle utöver detta vilja ställa en fråga. Det är heller inte omöjligt att
statsrådet har funderat över detta. I USA har det blivit allt vanligare att pri-
vata firmor tar över fängelserna. Jag har sett en uppgift i tidningen Arbetet -
som naturligtvis är ett verkligt sanningsvittne - från den 13 maj om att pri-
vata fängelser öppnas runt om i landet i USA. Det finns även en del ideella
föreningar inom den här verksamheten. Bl.a. sköts ett kvinnofängelse i Min-
nesota av den frivilliga organisationen Volunteers of America. Andra fängel-
ser sköts av vinstdrivande företag, såsom The Corrections Cooperation of
America, i översättning ungefär ”det amerikanska tuktbolaget”. Florida var
den första delstaten som hade en ungdomsvårdsskola av den här typen.
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Svar på fråga 1990/91:164 om registrerat partnerskap för homo-
sexuella
Anf. 98 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Ylva Johansson har frågat mig om regeringen avser att pre-
sentera ett lagförslag om registrerat partnerskap för homosexuella under in-
nevarande riksmöte.
Det förslag till lagstiftning om registrerat partnerskap som socialstyrelsen
har utarbetat behandlas för närvarande inom justitiedepartementet. Försla-
get, som snarare kan karakteriseras som en skiss, reser en hel del frågeställ-
ningar som kräver ytterligare analyser. Socialstyrelsens förslag innehåller
t.ex inte någon fullständig inventering av de rättsverkningar som kan följa,
utan är mera att se som en modell. Det fortsatta nödvändiga beredningsarbe-
tet bör äga rum under parlamentarisk medverkan. Detta arbete kommer
knappast att kunna slutföras inom sådan tid att ett lagförslag kan överlämnas
till riksdagen under innevarande riksmöte.
Anf. 99 YLVA JOHANSSON (v):
Herr talman! Riksdagen har konstaterat att det är samma känslomässiga
och ekonomiska sammanbindning som utgör grunden för både heterosexuell
och homosexuell samlevnad. Men homosexuella par saknar i dag möjlighet
till ett fastare familjebildningssystem. Regeringen har själv tidigare framfört
att det måste vara en viktigt samhällsuppgift att underlätta en stabil homo-
sexuell samlevnad.
Nu har socialstyrelsen presenterat ett lagförslag som syftar till att rättslik-
het mellan hetero- och homosexuella parförhållanden skall uppnås i flera
viktiga avseenden.
Jag vill tacka justitieministern för svaret, men jag är besviken över att re-
geringen inte planerar att komma med en proposition i den här frågan under
detta riksmöte. Jag skulle vilja fråga justitieministern om regeringen har för
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
37
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
avsikt att presentera ett lagförslag om registrerat partnerskap för homosexu-
ella eller om det här är ett försök att begrava frågan. Såvitt jag är underrättad
har också den socialdemokratiska partikongressen uttalat sig positivt i frågan
och uttalat att frågan bör ges en skyndsam behandling av regeringen.
Jag skulle också vilja fråga om anledningen till att man vill ha en parla-
mentarisk beredning. Det är ju sällan riksdagen ställer sig negativ till en par-
lamentarisk beredning av en fråga. Men på vilka punkter finns det anledning
att förankra den här frågan i andra partier? Min övertygelse är att en ganska
bred majoritet av den här kammaren i dag skulle stödja ett förslag från rege-
ringen om införande av registrerat partnerskap för homosexuella.
Anf. 100 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Det gläder mig att Ylva Johansson är övertygad om att det i
riksdagen finns en bred enighet om att i den här frågan följa den riktning
som socialstyrelsen har presenterat i sitt förslag. Det torde underlätta det
beredningsarbete som kvarstår innan regeringen har möjlighet att lägga fram
en proposition.
Regeringen kommer att arbeta med den här frågan så skyndsamt som det
över huvud taget är möjligt.
Anf. 101 YLVA JOHANSSON (v):
Herr talman! Det var välkommet att regeringen skall arbeta så skyndsamt
som möjligt. Men jag skulle ändå vilja ställa en kompletterande fråga, efter-
som jag tycker att det vore mycket olyckligt om frågan skulle behöva dras
igenom valrörelsen och inte kunde avgöras förrän efter det kommande valet.
Socialstyrelsen förslag har ju i alla fall av socialstyrelsen presenterats som
ett lagförslag, och det har de fördelarna att det inte skulle innebära många
ändringar i annan lagstiftning. På vilka punkter betraktas detta förslag som
skiss eller modell?
Anf. 102 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Det vi talar om nu är ett helt nytt rättsinstitut i svensk lag-
stiftning. När man inför ett sådant är det ganska viktigt att man har klart för
sig vilka rättsverkningar som kan följa. Detta måste naturligtvis beredas på
ett noggrant sätt. Det vore mycket olyckligt om vi genomförde en så pass
genomgripande lagändring som detta innebär utan att vara övertygade om
att den kommer att fungera och vilka konsekvenser den över huvud taget
får.
Jag reagerar litet grand mot Ylva Johanssons sätt att närma sig frågan. Vi
har ett förslag från socialstyrelsen. Det kräver ytterligare beredning, bl.a.
för att, som jag tidigare sade, inventera de olika rättsverkningar som kan bli
en följd av institutet. Detta kräver en utredning i vanlig ordning, och jag
bedömer det för närvarande knappast som möjligt, ens om arbetet sker med
största skyndsamhet, att en proposition kan föreligga under innevarande
riksmöte. Det är möjligt att vi hinner med det, men jag bedömer det som
väldigt svårt att hinna med. Jag tycker att Ylva Johansson borde vara nöjd
med ett sådant svar.
38
Anf. 103 YLVA JOHANSSON (v):
Herr talman! Jag har naturligtvis stort förtroende för regeringens bered-
ningsarbete. Jag är själv inte jurist och kan inte avgöra frågan. Självfallet
litar jag på att regeringen gör en riktig bedömning av hur man behöver förbe-
reda andra rättsliga verkningar.
Men vad jag frågade var på vilka punkter detta gällde och hur förslaget
förhåller sig till det danska förslaget, som redan är genomfört.
Överläggningen var härmed avslutad.
Ajounering
Kammaren beslöt kl. 16.39 på förslag av talmannen att ajournera fråge-
stunden till kl. 18.00.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
20 § Svar på fråga 1990/91:116 om grundvattnet
Anf. 104 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig om jag är beredd att med-
verka till ett snabbt riksdagsbeslut i enlighet med naturvårdsverkets önskan
i fråga om skydd av grundvattnet.
Situationen beträffande grundvattnet är allvarlig. Regeringen uppdrog
därför i augusti 1989 åt naturvårdsverket att utarbeta underlag för en natio-
nell strategi för god vattenkvalitet. Uppdraget har redovisats till regeringen
i mitten av september i år i form av rapporten Sötvatten ’90, ett aktionspro-
gram för en nationell strategi för god vattenkvalitet. Rapporten komplette-
rar de andra aktionsplanerna Hav ’90, Luft ’90 och Natur ’90.
Samtliga dessa aktionsplaner har tagits fram på uppdrag av regeringen
som ett led i förberedelserna för den miljöproposition som läggs fram för
riksdagen under våren. Regeringen kommer då att ge sin helhetssyn på mil-
jöpolitiken och också närmare redogöra för sitt ställningstagande till de åt-
gärder som föreslås i Sötvatten ’90.
Då Gudrun Schyman, som framställt frågan, anmält att hon var förhind-
rad att närvara efter kl. 18, medgav andre vice talmannen att Annika Åhn-
berg i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 105 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Gudrun Schyman är tyvärr förhindrad att närvara här i kam-
maren i dag. Jag ber att på hennes vägnar få tacka för svaret på denna fråga.
Gudrun Schyman har ställt frågan därför att hon känner stor oro, vilket
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar pä frågor
39
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
40
ministerns svar bekräftar att vi alla gör, över situationen för grundvattnet.
Vi tycker naturligtvis att det är mycket bra att naturvårdsverket har fått i
uppgift att göra en samlad utredning kring grundvatten och sötvatten i övrigt
och att detta kommer till riksdagen i samband med att vi behandlar den stora
miljöpolitiska propositionen.
Det kan ändå inte hjälpas att man ibland känner att det finns delar i detta
beslut som vi hade kunnat ta upp tidigare och att ambitionen att behandla
helheten kan leda till att kanske förhållandevis enkla men viktiga beslut i
onödan fördröjs. Jag tänker då särskilt på en del som berörs i denna fråga,
nämligen saltvatteninträngningen speciellt i skärgårdsområden. Där har vi
från vänsterpartiet tidigare motionerat och krävt att man skulle belägga
denna rätt att använda vattnet med någon typ av tillståndsplikt i syfte att
göra människor uppmärksamma på vad som faktiskt håller på att hända och
att det faktum att någon oansvarigt utnyttjar vatten på sin fritidstomt till sitt
fritidshus kan leda till att man - för hur långt fram till vet vi inte - ödelägger
möjligheterna för alla att få tillgång till färskvatten. Därför tycker vi nog att
frågan hade kunnat bli föremål för riksdagens beslut redan för några år se-
dan. Därmed hade vi kanske sluppit en del av de problem som vi har sett
föregående sommar men även denna sommar.
Anf. 106 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Det är i och för sig riktigt att vi genom att ha ingripit på ett
tidigare stadium, innan vi fick en så omfattande exploatering av vissa väldigt
känsliga skärgårdsområden, skulle ha kunnat förebygga denna situation.
Det var för att få en möjlighet att hantera dessa frågor som naturvårdsverket
fick uppdraget. Remissinstanserna yttrade sig över förslaget den 5 novem-
ber. Det har inte riktigt gått en vecka sedan dess. Jag kan försäkra att vi inte
kommer att dröja med att vidta åtgärder nu.
Det rör sig om bl.a. ganska komplicerade lagfrågor och gammal sedvane-
rätt, som man måste angripa. Det är inte så enkelt, vilket naturvårdsverket
också har påpekat. Jag vill dock säga att det finns möjligheter för kommuner
och länsstyrelser att ingripa även med stöd av nuvarande lagstiftning. Också
detta är ganska komplicerat. Men jag skall ge ett exempel.
Det finns i vattenlagen en allmän aktsamhetsregel, som innebär att var
och en måste iaktta aktsamhet så att icke vattentillgången skadas. För att
förstärka skyddet för en yttre grundvattentillgång får länsstyrelsen inrätta ett
vattenskyddsområde kring denna samt föreskriva de inskränkningar i rätten
att förfoga över fastigheter och meddela de andra föreskrifter som behövs.
Det finns alltså faktiskt möjligheter att ingripa med utnyttjande av nuva-
rande lagstiftning. Men jag tror att det kommer att vara till nytta att få en
samlad strategi, som vi kan se till att alla tillämpar i fortsättningen.
Anf. 107 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag delar uppfattningen att det är en fördel om vi kan få en
samlad strategi. En anledning till att enskilda kommuner eller länsstyrelser
inte utnyttjar denna möjlighet kan vara att de tycker att det är mycket svårt
att gå fram på egen hand och avvika i väsentliga avseenden från hur likartade
situationer blir behandlade i andra delar av landet. Jag tror också att det kan
vara så att man inte har uppmärksammat denna möjlighet och att kommu-
nerna kanske inte har upplevt att de har fått tillräckligt stöd i att använda sig
av denna möjlighet. Regeringen borde kanske på ett tydligare sätt ha marke-
rat för de kommuner som har starkt hotade områden att denna möjlighet
redan finns och att kommunerna, om problemen är mycket allvarliga, borde
ha använt denna möjlighet redan tidigare.
Anf. 108 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Det syftet tjänar faktiskt själva utredningen, som har kart-
lagt detta och på ett tydligt sätt talat om att möjligheten finns. Naturvårds-
verket håller nu på att förbereda föreskrifter till kommuner och länsstyrelser
i denna fråga.
Naturvårdsverket har framhållit att det skulle vara bra att göra en smärre
ändring i vattenlagen enligt vilken tillsynsmyndigheten kan vid vite förelägga
någon som saknar tillstånd till vattenuttag att upphöra med sin verksamhet
även under period då beslutet är överklagat. En sådan lagändring förbereds
just nu i justitiedepartementet.
Anf. 109 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Även om vi nu har klagat över att dessa beslut har dröjt för
länge, vill jag gärna avsluta denna debatt med att säga att vi är mycket glada
över att dessa frågor nu skall bli föremål för riksdagsbehandling. Jag är även
glad över vad ministern sade om att regeringen verkligen inte skall, när ut-
redningen och remissomgången är klara, dröja med att komma med förslag
så att vi kan i bästa möjliga mån reparera tidigare synder på detta område.
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Svar på fråga 1990/91:152 om åtgärder för att stärka skyddet av
älvarna enligt naturresurslagen
Anf. 110 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Siw Persson har, med hänvisning bl.a. till pågående rege-
ringsprövning av ett markavvattningsföretag vid Brattströmmen i Österdal-
älven, frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att stärka älvarnas
skydd i naturresurslagen.
Låt mig först konstatera att de älvar och älvsträckor som riksdagen beslu-
tat undanta från vattenkraftsutbyggnad har ett lagligt skydd genom bestäm-
melser i naturresurslagen 3 kap. 1 och 6 §§. Detta skydd innebär förbud mot
vattenkraftverk, vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål.
Bestämmelserna innebär också att andra exploateringsföretag och ingrepp i
miljön får komma till stånd inom de berörda områdena, endast om det kan
ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.
Enligt min uppfattning är det av riksdagen beslutade skyddet av älvarna
så starkt att jag för närvarande inte kan se att det skulle finnas något att vinna
på att genomföra några ändringar i naturresurslagen i detta avseende.
Beträffande Brattströmmen kan jag konstatera att den är belägen i en del
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
41
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
42
av Österdalälven som åtnjuter skydd enligt bl.a. de bestämmelser i naturre-
surslagen som jag nu har nämnt. Markavvattningsärendet i det aktuella vat-
tenområdet prövas för närvarande av regeringen, varför jag givetvis inte nu
kan kommentera detta.
Anf. 111 SIW PERSSON (fp):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Det gläder mig, men i och för sig är det
ett självklart svar för en ansvarsfull miljöminister. Naturvårdsverket har
både i juni och senast häromveckan slagit fast att företaget i Brattströmmen
utan tvekan är ett markavvattningsföretag och att företaget strider mot na-
turresurslagen 3 kap. 1 och 6 §§.
Varför har jag då ställt den här frågan till miljöministern? Jo, det är av
följande anledning. Det går nämligen elaka rykten, Birgitta Dahl, om att
ministern möjligen skulle vara beredd att kompromissa om NRL, därför att
Älvdalens kommun har gått ut och gjort arbeten och nu har problem. Jag
vill ge miljöministern möjlighet att här säga att det är elakt förtal, och att det
aldrig skulle falla miljöministern in att förhandla om någonting så viktigt som
de saker som finns upptagna i NRL.
Anf. 112 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag måste upprepa, Siw Persson, att jag inte ens efter sådana
provokationer, indirekt kan kommentera ett kommande beslut. Riktigt så
enfaldig är jag inte. Jag vill inte avhända mig möjligheten att bevaka mil-
jöintressena.
Jag vill dock påminna om att regeringen i våras förbjöd schaktningsarbe-
tena. Jag har klart och tydligt deklarerat att när det gäller naturresurslagen,
och det vet Siw Persson, är just frågan om älvarna, de undantagna älvarna,
inte förhandlingsbar. Det är inte en prövning enligt naturresurslagen som det
är fråga om här. Det är en prövning i annan ordning som gäller just detta.
Det beslut som skall komma efter det att alla inblandade har yttrat sig tänker
jag redovisa när det beslutet är fattat.
Anf. 113 SIW PERSSON (fp):
Herr talman! Jag måste be miljöministern förklara sig litet närmare. Jag
förstod inte riktigt vad miljöministern menade. Det skall väl prövas av rege-
ringen om det är ett markavvattningsföretag och om det strider mot NRL
eller inte? Är det ytterligare något som skall prövas som jag har missat? I
sådana fall ber jag miljöministern om en förklaring.
Anf. 114 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Ja, det är riktigt att det skall prövas på det sättet.
Anf. 115 SIW PERSSON (fp):
Herr talman! Vi är många som tycker att det är självklart att det som är
intaget i NRL inte i någon form skall vara förhandlingsbart. Jag vill passa på
tillfället att understryka detta.
Man har från olika håll påpekat att om en kommun inte inväntat att ett
länsstyrelsebeslut har vunnit laga kraft, utan satt i gång någonting som den
sedan inte klarar av och får ekonomiska problem, får det vara dess egen hu-
vudvärk. Det är myndigheternas självklara skyldighet att se till att de saker
som är undantagna och skyddade i NRL skall bevakas.
Jag vill också passa på att säga till miljöministern att det självfallet är pro-
blem med dessa översvämningar. Men man klarar inte av det genom att gå
in i Brattströmmen. Naturvårdsverket har visat på en öppning. Man kan
klara av detta genom att förbättra de undermåliga avloppssystem som finns
uppe i området, i Idre.
Överläggningen var härmed avslutad.
22 § Svar på fråga 1990/91:175 om Emån
Anf. 116 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Ingrid Hasselström Nyvall har frågat mig om ansökningar
om anslag inkommit för fortsatt arbete i Emån, och hur jag anser att detta
skall utformas.
Den ekonomiska ramen för det s.k. Emåprojektet fastställdes av riksda-
gen år 1978. Enligt vad jag har fått veta föreligger ingen framställning om
ändrade ekonomiska förutsättningar för projektet. Lantbruksstyrelsen be-
myndigades i anslutning till riksdagsbeslutet att lämna statsbidrag för åtgär-
der inom projektet. Jag har inhämtat från lantbruksstyrelsen att det för när-
varande utgår bidrag för prövningskostnader.
Av mitt svar i riksdagen till Ingrid Hasselström Nyvall den 20 oktober 1988
framgår att regeringen noggrant följer Emåprojektet. Regeringen har bl.a.
i januari 1989 förbehållit sig prövningen av tillåtligheten enligt vattenlagen
av flera delföretag inom projektet. Yttranden från förättningsmännen till re-
geringen förväntas komma in under 1991. Låt mig också nämna att rege-
ringen i april 1989 till största delen fastställt ett beslut som länsstyrelsen i
Kalmar län fattat i egenskap av tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen.
Genom beslutet förhindrades åtgärder som gav upphov till omfattande
grumlingar i Emåns vatten.
Regeringen har, så långt det är lagligen möjligt, skaffat sig inflytande över
den prövning som skall föregå eventuella arbeten i Emån. Jag kan naturligt-
vis inte uttala mig om utformningen av sådana arbeten, eftersom det då finns
risk att jag föregriper framtida regeringsbeslut.
Anf. 117 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):
Herr talman! Tack för svaret, statsrådet Dahl. Jag får också tacka för att
regeringen noggrant följer Emåprojektet. Det är ju inte första gången vi dis-
kuterar detta och kanske heller inte den sista.
Jag tror nog att de kvarnar som tidigare fanns i Emån säkerligen snurrade
betydligt snabbare än dagens byråkratiska. Jag vet att man väntar på en vat-
tendom. Men sedan Sydkraft dragit tillbaka sitt förslag om vattenkraftsut-
byggnad borde ärendet kunna behandlas snabbare.
Vad som nu föranlett min fråga är uppgifter om att årensning planeras
norrut genom Emådalen förbi Mörlunda.
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
43
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
44
Jag vill klart deklarera att debatten kring Emån måste handla om både hur
åns egenart och särpräglade flora och fauna kan bevaras och hur lantbrukets
intressen skall beaktas. Nu ligger en död hand över ån, och ingenting händer
för att stimulera en positiv utveckling, t.ex. för att få ökad turism med fiske
som ett väsentligt inslag.
För två år sedan, i oktober 1988, lovade statsrådet Dahl mig i ett frågesvar
att ta initiativ till en översyn av Emåprojektet med syfte att hela företaget
skulle omprövas av riksdagen. Något sådant initiativ har vi inte sett.
Är det inte dags att, i samband med den nya jordbrukspolitiken, se över
om man inte kan koppla samman stödet för det öppna landskapet med Emå-
projektet?
Anf. 118 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Det jag lovade, och det har jag verkligen följt, var att nog-
grant följa Emåprojektet. Regeringen har förbehållit sig prövning, och rege-
ringen har efter besvär från exploateringsintressena fastställt de länsstyrelse-
beslut som skulle skydda Emån.
Vi har även ändrat praxis och fattat beslut i ett antal enskilda ärenden som
gäller våtmarker och dikningsföretag, någonting som jag också lovade vid
det tillfället. Detta är ju ett av många exempel på företag som grundar sig på
riksdagsbeslut som inte överensstämmer med nuvarande syn på naturvår-
den. Vi är inte färdiga med detta. I ett antal andra ärenden har vi fattat beslut
som har stärkt skyddsintressena mot exploatörerna. Det allra tydligaste ex-
emplet är Hornborgasjön. Jag kan lova att vi kommer att fullfölja det arbetet
och att det kommer att återspegla sig i den miljöpolitiska propositionen, i
den aktionsplan för naturvården och i den förnyade skärpta lagstiftning på
naturvårdsområdet som vi kommer att förelägga riksdagen. I detta arbete
har jag ett mycket gott samarbete med jordbruksministern.
Anf. 119 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):
Herr talman! Jag vill ändå återkomma med ytterligare en fråga. Det står
här att statsrådet Dahl har inhämtat från lantbruksstyrelsen att det för närva-
rande utgår bidrag för prövningskostnader. Det vore intressant att veta om
man vet någonting om omfattningen av de kostnaderna. Det står vidare att
yttrandet från förrättningsmännen förväntas komma in till regeringen under
1991. Förekommer det någon styrning av detta t.ex. via naturvårdsenheten?
Dessa förrättningsmän, arbetar de fullständigt fritt? Det var ju detta som
ledde till den olyckliga utvecklingen 1988.
Anf. 120 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! För det första får regeringen inte, som Ingrid Hasselström
Ny vall vet, lägga sig i ens tillsynsmyndigheternas handläggning av enskilda
ärenden. Vi följer däremot noggrant arbetet, och länsstyrelsen och rege-
ringen har haft samma uppfattning i de här frågorna under de senaste åren.
För det andra vill jag upplysa om att regeringens bemyndigande till lant-
bruksstyrelsen att lämna statsbidrag för åtgärder mot översvämningar i
Emån som gavs 1978 föreskriver som villkor för statsbidraget att åtgärderna
skall vara påbörjade före utgången av år 1988. Den tiden är alltså passerad.
Anf. 121 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):
Herr talman! Ja, statsrådet Dahl, det ser nu ut att kunna bli majoritet i
riksdagen för att Emån skall omfattas av naturresurslagen när frågan kom-
mer upp nästa gång. Det blir väl i vår som vanligt. Inför det undrar jag om
inte miljöministern ändå kan fundera kring ett handlingsprogram för Emån.
Ett lagskydd skulle kunna betyda utveckling för ett av Sveriges intressan-
taste vattendrag. Om man för in Emån under naturresurslagen, är det inte
för att hindra utvecklingen. Jag hoppas i stället att det skall leda till ett ökat
intresse och ökade resurser för Emån.
Anf. 122 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag kan lova att det kommer att läggas fram förslag om för-
stärkt skydd för naturvården, för våtmarker och mot exploateringsintressen
osv. Lagstiftningen skall skärpas, och det kommer att göras insatser för vård
av kulturlandskapet och värdefulla naturmiljöer.
Som Ingrid Hasselström Nyvall vet får vi inte ha retroaktiv lagstiftning.
Jag får inte heller ingripa i strid mot lagstiftningen i enskilda ärenden där
det föreligger olika rättsintressen som måste vägas enligt lagens bokstav och
anda. Jag kan emellertid lova att jag skall utnyttja alla möjligheter, det har
regeringen gjort genom att förbehålla sig prövningen, att ta till vara natur-
vårdens intressen när det gäller Emån.
Anf. 123 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):
Herr talman! Jag får tacka för det här positiva beskedet. Jag kommer att
ha det i åtanke, och jag vet att många med mig kommer att kontrollera att
det följs.
Överläggningen var härmed avslutad.
23 § Svar på frågorna 1990/91:153, 154, 158, 166 och 168 om SJs
persontågstrafik
Anf. 124 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Carl Frick har frågat mig vad som kommer att hända med
den spårburna trafiken mellan Falköping och Nässjö samt hur det kommer
att gå med Kinnekullebanan när regeringen drar tillbaka pengar för interre-
gional tågtrafik. Viola Claesson har frågat mig om regeringens s.k. krispaket
innebär att tågtrafik i Norrlandslänen kommer att läggas ner. Åke Gustavs-
son har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att invånarna i Jönkö-
pings län även fortsättningsvis skall ha tillgång till goda kollektiva transpor-
ter på sträckan Nässjö—Jönköping. Karin Israelsson har frågat mig om rege-
ringen ämnar stå fast vid beslutet att minska anslagen till SJ och om det i så
fall innebär att persontrafiken i norr stoppas. Då frågorna berör samma an-
slag, dvs. statens köp av interregional persontrafik på järnväg, väljer jag att
besvara dem i ett sammanhang.
Statens kostnader avseende järnvägens infrastruktur och järnvägstrafik
uppgår för närvarande till drygt 4000 milj.kr. per år. Av dessa anslås, under
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
45
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
46
innevarande budgetår, 618 milj.kr. till köp av interregional persontrafik på
järnväg. Regeringen har ansett det nödvändigt att i krispaketet föreslå en
minskning av detta anslag med 157 miljoner.
Köpet av tågtrafik sker genom förhandling mellan regeringen, företrädd
av transportrådet, och SJ. Transportrådet och SJ har i preliminärt avtal den 1
oktober 1990 kommit överens om den statliga upphandlingen för budgetåret
1991/92. Detta avtal behöver nu omförhandlas med hänsyn till den lägre an-
slagsnivån. Det är viktigt att denna omförhandling sker snarast då tidtabel-
lerna för den lokala o,ch regionala kollektivtrafiken i länen i flertalet fall är
anpassade efter den interregionala tågtrafiken.
Resultatet av förhandlingen kommer sedan att redovisas i regeringens
budgetproposition till riksdagen i januari. Jag vill därför inte på detta sta-
dium uttala mig om vilken tågtrafik som kommer att köpas. Jag förutsätter
dock att sovvagnstrafiken till övre Norrland även fortsättningsvis kommer
att ingå i upphandlingen. Det är enligt min mening otänkbart att halva Sve-
rige skulle ställas utan persontrafik på järnväg.
Vad avser Kinnekullebanan vill jag nämna att den är en länsjärnväg. En-
ligt det trafikpolitiska beslutet år 1988 omfattas inte länsjärnvägar av den
statliga upphandlingen. Det är numera trafikhuvudmännen i länen som an-
svarar för trafikförsörjningen på länsjärnvägarna. Jag finner därför ingen an-
ledning till åtgärd på grund av frågan om Kinnekullebanan.
Anf. 125 CARL FRICK (mp):
Herr talman! Jag får tacka för svaret. Riksdagen beslutade så sent som i
våras att anslaget till den interregionala trafiken skulle vara oförändrat i två
år, om jag minns rätt. Skälet till detta var att det har visat sig vara mycket
besvärligt att klara upphandlingen och trafikplaneringen om nya beslut fat-
tas varje år. Att man nu går in och skär i anslaget strider mot riksdagsbeslu-
tet. Det strider även mot riksdagsbeslutet att det skall vara mera långsiktigt
när det gäller den här typen av anslag.
1988 års trafikpolitiska beslut innehöll ett löfte om att staten inte skall
övervältra kostnaderna för persontrafik på järnväg till kommunerna. Om
staten nu minskar sina inköp för persontrafik på järnväg kommer kommun
och landsting att tvingas att antingen bekosta järnvägstrafiken eller att er-
sätta den med busstrafik. I bägge fallen innebär det att statens nuvarande
kostnader övervältras på kommunerna i strid mot riksdagens beslut, såvitt
jag kan förstå.
Det här är besvärligt för länshuvudmännen att klara upp mot bakgrund av
den enorma ryckigheten. Vi har också sett en skrivelse från landshövding-
arna i Jönköpings och Skaraborgs län som uttalar sin förtvivlan över detta.
År 1987 köpte staten persontrafik för 1,5 miljarder, i dagens penning-
värde. I år rör det sig om 0,6 miljarder. Det är en mycket kraftig sänkning.
Nu föreslås ytterligare en sänkning med 30 %. Det kommer naturligtvis att
inverka allvarligt på den interregionala trafiken när man gör på detta sätt.
Man har anledning att hysa oro både för banan Falköping-Nässjö och för
Kinnekullebanan. Om länshuvudmännen vill upprätthålla trafiken på t.ex.
banan Falköping-Nässjö, måste man kanske offra Kinnekullebanan. Dessa
frågor hänger ihop. Jag kan inte förstå varför regeringen går emot riksdagens
beslut och på detta sätt hotar den trafik som faktiskt behövs för att man skall
få bort så många fordon så möjligt från våra vägar. Det finns en väl funge-
rande järnvägstrafik.
Anf. 126 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret. Jag kan
faktiskt bara finna ett enda riktigt kategoriskt uttalande i detta, nämligen
att det enligt kommunikationsministern är otänkbart att halva Sverige skulle
ställas utan persontrafik på järnväg. Detta är en ganska låg ambitionsnivå.
Det stämmer inte ett dugg med de beslut som riksdagen har fattat.
Sedan förra våren har regeringen minskat anslaget till den interregionala
tågtrafiken - den som kallas olönsam - med 190 milj.kr. Nu skall ytterligare
en minskning med 157 miljoner ske.
Svenska lokaltrafikföreningen säger att det leder till en ohållbar situation.
En omfattande och dramatisk nedläggning av tågtrafiken kommer att äga
rum i juni 1991. I praktiken tvingas man att ersätta indragen tågtrafik med
busstrafik, vilket Carl Frick också har varit inne på här.
Dessutom strider det mot de beslut som vi tidigare har fattat här i riksda-
gen. Det skulle vara intressant att veta om det finns någon rimlig och logisk
tanke bakom den här regeringspolitiken. Har man studerat var den miljö-
vänliga trafiken skall minskas på grund av att det finns t.ex. ett överskott på
miljövänlig tågtrafik? Finns det ett sådant överskott av miljövänlig tågtrafik,
Georg Andersson? Var i landet finns det i så fall? Nu kommer tydligen sov-
vagnstrafiken till övre Norrland att räddas. Om ambitionsnivån är att halva
Sverige inte kan ställas utan tågtrafik, undrar människor i hela Sverige var
trafiken skall läggas ner. Var i landet finns det för mycket tågtrafik i dag?
Anf. 127 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! På en punkt delar jag statsrådets uppfattning, nämligen att
det är nödvändigt att ha ett sparpaket i det nuvarande ekonomiska läget. I
övrigt gör jag bedömningen att det inte är riktigt sjyst mot de olika delar av
landet som håller på att försöka klara en bra regionaltrafik att göra kraftiga
nedskärningar.
Detta gäller särskilt i fallet med banan Nässjö—Falköping, där parterna är
helt överens. Konsekvensen av ett sparpaket som skulle slå mot denna ban-
del, är att man helt rycker undan marken för en långsiktig utveckling av tra-
fikpolitiken. Det kan dessutom innebära att man övervältrar kostnader på
kommun och landsting, vilket strider mot det trafikpolitiska beslutet.
Jag tycker att det är rimligt att man bibehåller sovvagnstrafiken i Norr-
land. Däremot tycker jag att det är fel att plocka ut vissa bandelar och inte
studera hur de skall kunna fungera på mest effektiva sätt. Väljer man meto-
den att plocka ut sovvagnstrafiken på Norrland, vilket statsrådet har gjort,
tycker jag att det är precis lika rimligt att säga att man skall ha kvar trafiken
Nässjö—Falköping enligt den överenskommelse som transportrådet och SJ
redan har träffat. Därför är min logiska fråga till kommunikationsministern:
Varför är statsrådet inte beredd att göra samma utfästelse för en geografiskt
begränsad region som berör åtskilliga hundratusen invånare och som har
stor regionalpolitisk betydelse?
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
47
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
48
Anf. 128 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på frågan.
För en månad sedan undertecknade SJ tillsammans med transportrådet
det avtal som skulle gälla för trafikperioden från sommaren 1991 till somma-
ren 1992. Så här kort tid efter detta kommer det ett besked om att ytterligare
besparingar måste ske. Då sattes rykten i svang om att även sovvagnstrafiken
på Norrland skulle dras in, att inlandsbanan skulle läggas ned och att vissa
andra ingrepp i Norrlandstrafiken skulle göras. Vad som oroade mig mest
var att sovvagnstrafiken skulle tas bort. Nu påstår ju statsrådet i svaret att
han förutsätter att sovvagnstrafiken till övre Norrland även fortsättningsvis
kommer att ingå i upphandlingen. Det är ju en förutsättning, men det är ju
inget besked om att så kommer att ske.
I vissa intervjuer i hemortspressen har Georg Andersson varit mer be-
stämd i sin uppfattning att det skall tillskjutas medel som gör det möjligt att
behålla sovvagnstrafiken. Jag hade hoppats på ett sådant klart besked även
i det här svaret, men så blev det inte. Det är fortfarande förhandlarna som
skall komma överens om det här. Det är mycket olyckligt, eftersom alla kost-
nader stiger för Norrlandsresenärerna. Turtätheten på Linjeflyg kommer att
minska, och kostnaderna kommer att öka ganska påtagligt. Dessutom har ju
kostnaderna för transporter med egen bil ökat alldeles påtagligt för oss som
har långa avstånd. Vad som har hänt är att bussarna redan har vaknat. De
står i kö får att få klara av denna trafik. Ur miljösynpunkt är det ju beklagligt
att så skall vara fallet när vi har en järnväg som är lagd och klar men som
inte kan trafikeras. Järnvägen är ju ett miljövänligt alternativ.
Något som har bidragit till att försämra SJs ekonomi är förslaget om
momspåslag på persontrafik, vilket har slagit undan benen för SJ. Jag undrar
om regeringen är beredd att förändra momsen på persontransporter.
Anf. 129 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Detta är ingen rolig situation. Vi har under några veckor
arbetat med ett krispaket med anledning av behovet av att minska statens
utgifter. Det är många besvärande beslut som vi har fått fatta. Det här är
ett av dem. Det hade varit mycket skojigare att få presentera en ytterligare
expansion på detta område liksom på många andra områden.
Jag håller med Carl Frick om att det inte är lyckligt att göra hastiga brott
i den här utvecklingen. Och jag har respekt för riksdagens tidigare beslut.
Men nu föreläggs riksdagen förslag om att ändra detta beslut. Då är det upp
till riksdagen att ta ställning. Om riksdagen vill tillskjuta pengar är det riks-
dagen obetaget att göra det. Men regeringen har bedömt att vi måste spara
och begränsa utgifterna på en rad områden, och vi har då valt också detta
område med en begränsad reduktion av subventionen av tågtrafiken. Jag no-
terar att ingen kommenterat hur mycket som vi egentligen satsar på järn-
vägstrafiken. I stället angriper alla den begränsade besparingen, som är nog
så känslig där den inträffar.
Det är riktigt att det inte finns överskott på miljövänlig trafik. Vi skulle
behöva mer av den sorten. Men det här är en ekonomisk fråga. Sparpaketet
var nödvändigt, säger Åke Gustavsson, och att det är det som är bakgrun-
den. Jag har plockat ut övre Norrland av alldeles bestämda skäl. Jag finner
det inte rimligt att Norrland, trots det här sparpaketet, skall drabbas på det
sättet att ingen persontrafik skall förekomma i övre Norrland. Därför har
jag gjort det, men jag har gjort det med reservation. Jag har sagt att om upp-
handlingen blir för dyr måste vi se över SJs ensamrätt att trafikera dessa ba-
nor och utöva denna sovvagnstrafik. Det är alltså fortfarande ett förhand-
lingsläge, som jag menar måste finnas gentemot SJ när det gäller uppköpen
av detta liksom i övriga delar.
Anf. 130 CARL FRICK (mp):
Herr talman! Jag har respekt för att man satsar 4 miljarder på järnvägen.
Samtidigt har man ju fattat ett beslut om att införa moms på kollektivtrafi-
ken, och då tar man säkert tillbaka en hel del av dessa förträffliga pengar.
Men vad den här politiken är inledningen till upplever jag som en urholk-
ning av hela järnvägspolitiken. Man har talat sig varm för att man skall stor-
satsa på järnvägen, osv. för att så många människor och så mycket gods som
möjligt skall kunna transporteras på järnvägen. Först har anslagen till inter-
regional trafik minskat med ungefär 50 % i reala värden, och sedan fortsätter
den här politiken. Om man skall tro på järnvägen kan regeringen inte fort-
sätta att skära ned.
Jag skall för miljöpartiets del gärna delta i ett arbete som syftar till att
skrapa ihop de här pengarna och betydligt mer, så att vi kan bygga ut en väl
fungerande interregional trafik i hela landet. Det är faktiskt nödvändigt om
vi skall klara våra miljöproblem. Jag kan inte förstå varför regeringen på det
här sättet prioriterar bil- och busstrafik. Jag är nämligen övertygad om att
man gör förluster på olyckor och annat också i detta sammanhang.
Anf. 131 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Det är inget nytt att riksdagens järn vägspartier får stå och
slåss mot regeringen för en bättre och utbyggd järnvägstrafik i landet. De
här 4 miljarderna kan låta mycket, men det är verkligen inte det, eftersom
man skulle ha byggt efter behoven för länge sedan, och järnvägen är mycket
eftersatt, det vet Georg Andersson mycket väl.
Georg Anderssons ödesmättade tal, om att landet skulle vara i ekonomisk
kris och att man därför kan skära utan att diskutera var man skall skära, var-
för man skall göra det och utan att det finns ett överskott på miljövänlig tra-
fik i det här landet, accepterar inte jag och vänsterpartiet.
Den EG-anpassning av trafiken som har ägt rum under flera år i det här
landet har bl.a. inneburit att landets största företag, Volvo, har tjänat över
10 miljarder på att utöka sin långtradararmada på landsvägarna. Det är en
EG-anpassad politik som samhället får betala. Volvo har gjort vinster, och
samhället har gjort förluster, och det ställer vi oss inte bakom.
Anf. 132 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Georg Andersson och jag är överens om att sparpaketet är
nödvändigt. Men poängen i det jag försökte säga är att sparpaketet i detta
avseende motverkar sina egna syften.
För det första är det samhällsekonomiskt felaktigt av den enkla anled-
ningen att kollektivtrafikresandet minskar.
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1990191:23
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
50
För det andra - och det gäller den statsfinansiella situationen som vi nu
diskuterar - blir det rimligen svårare för SJ att uppfylla statsmakternas krav
på förräntningar.
För det tredje drabbar det miljön genom att folk tvingas ut på vägarna i
större utsträckning.
För det fjärde innebär det att trafiksäkerheten blir sämre. Här diskuteras
t.ex. Jönköpings läns sämsta riksväg när det gäller olyckor.
Jag menar alltså att det är viktigt att vi även fortsättningsvis klarar att ge-
nomföra det avtal som ligger klart.
Anf. 133 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! När även de egna går in och håller med om kritiken så måste
väl också statsrådet inse att det här är allvarligt. Det finns ingen regionalpoli-
tisk grund i det krispaket som har lagts fram, utan det slår blint. Vi vet att
de svagare regionerna drabbas ännu hårdare av krispaket som inte har någon
regionalpolitisk inriktning eller någon solidaritet inbyggd i sig. Och det är
alltid de svaga som då får betala det högre priset. Det är en fara i att anse sig
vara så fattig att man inte har råd med de satsningar som på sikt är lönsamma
och som ger de effekter som vi alla fyra här har talat om när det gäller miljö
och alternativ. Man kan på det sättet satsa mycket felaktigt och åstadkomma
stora skador för framtiden. Faktum är ju att man inte har råd att underhålla
de vägar som finns, och det är något som är mycket påtagligt i Norrlandslä-
nen.
Jag tycker att det finns all anledning att inför förhandlingarna starkt hävda
behovet av trafik i Norrland.
Anf. 134 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Alla fyra frågeställarna talade för ökade utgifter för samhäl-
let. Det vore önskvärt att man kunde ställa upp. Regeringen har inte ansett
att vi kan göra det, utan har tvingats att göra kännbara inskränkningar i ut-
gifterna. Vi har dock en mycket medveten strävan i kommunikationsdepar-
tementet att skydda investeringarna i infrastrukturen. Vad vi har dragit ner
på är administration och bidragssystem. Det är genomgående i det krispaket
som har presenterats.
Moms ifrågasätter Carl Frick och andra. Kom ihåg att bensinmomsen,
som vi har infört, drar in ca 10 miljarder. Momsen på kollektivtrafiken, inkl,
flyg, lokaltrafik och SJ, svarar för ungefär 2 miljarder.
Viola Claesson vill diskutera huruvida det finns en ekonomisk kris. Vi har
aldrig varit inne i den diskussionen, utan vi har utgått från den ekonomiska
analys som vi har presenterat för riksdagen. Sedan kan jag säga att det sam-
hällsekonomiskt vore bättre att göra ytterligare satsningar, men de pengarna
har vi inte.
Anf. 135 CARL FRICK (mp):
Herr talman! Man kan ju dra den slutsatsen att när det gäller de järnvägs-
sträckor som vi har talat om - Falköping-Nässjö och Norrlandstrafiken -
verkar det onekligen som att vi får räkna med neddragningar av trafiken.
Indirekt drabbas också Kinnekullebanan. Jag tycker att det är ett slag mot
Skaraborgs län, och också mot Jönköpings län. Jag tycker att det är utomor-
dentligt dåligt att det transportmedel som vi borde utveckla i Sverige nu fak-
tiskt kommer att minska i omfattning.
Genom att man minskar bidragen, minskar man faktiskt också trafikmöj-
ligheterna och åkmöjligheterna på ett naturvänligt sätt för människorna. Jag
har väldigt svårt att förstå att det kan vara en god miljöpolitik - det kunde
vara en god socialdemokratisk politik också - att man gör på det här sättet.
Vi har ändå undertecknat en konvention mot ökade utsläpp av kväveoxider.
Vi har fastställt ett koldioxidtak i Sverige. Vi har gjort en mängd andra saker
som vi säger är viktiga för oss. Här handlar nu regeringen precis tvärtom.
Nog tycker jag att vi gemensamt skulle kunna klara att hitta 157 miljoner,
och säkert mer pengar, för att se till att den här trafiken kan räddas och ut-
vecklas. Jag tycker att det är skrutt av regeringen!
Anf. 136 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Ja, Carl Frick, det stämmer, och det tycker jag att vi har visat
gång på gång i debatter som handlat om mer pengar till järnvägen. Det var
väldigt bra att Georg Andersson själv bjöd på så utomordentliga argument.
Han sade att flyget och SJ tillsammans bara ger statskassan 2 miljarder, när
man har lagt på momsen. Ta då bort momsen på järnvägstrafiken!
En fråga vill jag upprepa som vi har tagit upp här i riksdagen varje år:
Varför skall flyget slippa att betala en drivmedelsskatt motsvarande den som
bilismen får betala? Jag skulle uppskatta att ungefär 3 miljarder årligen
skulle kunna tas in på flyget. Om man vill att det skall vara konkurrensneu-
tralitet, något som regeringen nu har gått i spetsen för att driva igenom här
i riksdagen, ta då pengarna därifrån och se samtidigt till att det inom det
inrikesflyg som vi har finns en regionalpolitisk balans så, att linjerna mellan
huvudstäderna inte vinner på andras bekostnad. Men se framför allt till att
momsen försvinner på miljövänliga kollektivtransporter och att pengarna till
interregional tågtrafik finns kvar med råge, Georg Andersson.
Anf. 137 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Kommunikationsministern säger att alla fyra talar för ökade
utgifter från samhällets sida. Det är möjligt att det var felsägning - jag för-
modar att statsrådet syftar på statsfinanserna. Jag menar att det samhälls-
ekonomiskt är felaktigt att vidta drastiska nedskärningar av den enkla anled-
ningen att man skulle tvinga många ut på vägarna. Men jag ifrågasätter - det
är min poäng - att det statsfinansiellt är rätt att genomföra denna åtgärd.
Det leder till att SJ får svårt att uppfylla statsmakternas krav på förränt-
ningar. Jag tror att det blir sämre möjligheter att utveckla reseunderlaget på
såväl västra stambanan som södra stambanan, mellan vilka bandelen
Nässjö-Falköping går.
Statsrådet är beredd att diskutera en frisedel på 200 miljoner för att upp-
rätthålla sovagnstrafiken. Okej, det kan man göra, men vad jag begär är en
frisedel på 30 miljoner. Bjud på det!
Anf. 138 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Krismedvetandet kom ovanligt snabbt den här gången. Den
1 oktober hade man ett helt annat underlag för överläggningarna. Nu plöts-
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
52
ligt har underlaget förändrats. Jag håller med föregående talare om att för-
hållningssättet att presentera ett krispaket verkar något märkligt. Vi hör
emellanåt hur bra det har gått i Sverige och hur bra den här regeringen har
varit när det gällt att klara svensk ekonomi.
Vad jag vill är att man bevakar Norrlandslänens intressen. Jag vet att - det
har man sagt också från SJ - just momsbeslutet har omkullkastat mycket av
SJs möjligheter att klara sig. Då tycker jag att det finns anledning att repa-
rera skadorna något så när och se till att pengarna kommer SJ till godo.
Anf. 139 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Till Karin Israelsson: En bra regering är en regering som tar
ekonomiskt ansvar för landet. Det vill vi göra, även om det är obekvämt att
presentera en del av de förslag som är nödvändiga. Karin Israelsson pläde-
rade tidigare för mer pengar också till vägarna. Jag ger gärna mer pengar till
vägarna i den utsträckning som vi kan plocka fram dem av skattebetalarna
och på annat sätt. Vi arbetar intensivt med det.
Vi bör hitta 157 miljoner, säger Carl Frick. Ja, hjälp till då! Riksdagen får
ju tillfälle att ta ställning till frågan. Det är naturligtvis obetaget att plussa på
detta och mer därtill.
Momshöjningen är ju, som ni alla vet, en del av skattereformen. Där kan
man hålla på att plocka ut den ena delen efter den andra och urholka hela
reformen. Det är så litet pengar, säger Viola Claesson, att det kan man bjuda
på. Så plockar man ut den ena delen efter den andra, men det går inte att
bedriva en ansvarig ekonomisk politik på det sättet.
30 miljoner vill Åke Gustavsson att jag skall bjuda på. Jag kan inte i da-
gens läge bjuda på mer än 618 miljoner minskat med 157 miljoner.
När det gäller Norrlandstrafiken har jag angett speciella villkor för, och
även förklarat varför, att köpet skall komma till stånd.
Anf. 140 CARL FRICK (mp):
Herr talman! Beträffande skattereformen har vi i miljöpartiet sagt att vi
inte tycker om den så som den har antagits. Vi hade ett annat förslag. Vi
hade dessutom finansierat de olika åtgärderna. Där ingick definitivt inte
moms på järnvägstrafiken, det kan jag tala om. Däremot ingick ökade be-
lopp till interregional trafik. Våra förslag är helt finansierade. Det borde fin-
nas utrymme för att diskutera en omläggning i dessa frågor. Dessutom in-
gick, precis som Viola Claesson sade, också att vi faktiskt vill skattebelägga
flygbränslet i motsvarande grad som man gör i fråga om bilismen. Vi kan
tänka oss att skydda Gotlandstrafiken och trafiken i övre Norrland.
Vad regeringen nu gör är en långsamt verkande - som jag upplever det -
dödsstöt mot tankarna på att bygga ut järnvägstrafiken. Man vill fortsätta
med landsvägsbyggande med ökad bilism, ökade olyckor och ökad miljöför-
störing. Socialdemokraterna uppträder som ett miljöförstörarparti, tyvärr,
måste jag säga. Det är ett tydligt tecken på att man långsiktigt struntar i mil-
jöfrågorna.
Anf. 141 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Georg Andersson var själv litet grand inne på rätt linje, när
han frågade oss om skattereformen skall uppluckras. Ja, visst skall den upp-
luckras - självklart. Det finansiella läget i Sverige kräver inte så drastiska
åtgärder som nu drabbar järnvägstrafiken överallt. Dessutom faller ju rege-
ringens löften om miljövänlig kollektivtrafik på bilismens bekostnad, som
lovades i t.ex. regeringsförklaringen 1989, platt till marken. Det går inte att
fatta det ena miljöfientliga trafikbeslutet efter det andra och skära ner ansla-
gen till järnvägen och påstå att man fortfarande håller fast vid sina löften.
Nej, riv upp skattereformen, framför allt i de delar som får så här märkliga
konsekvenser. Nu har man redan gjort upp tidtabeller med hänvisning till
den uppgörelse som har träffats den 1 oktober. Hur skall man kunna åstad-
komma en förändring som hinner träda i kraft nästa år?
Anf. 142 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Om kommunikationsministern ursäktar mig begränsar jag
mig till att debattera den fråga som var ställd, inte skattefrågan.
Det är naturligtvis tufft att få en debatt där flera frågeställare pressar kom-
munikationsministern. Det blir så när man - som kommunikationsministern
i det här fallet - har en felaktig utgångspunkt.
Jag tycker att vi har en bra regering. Regeringen tar i allmänhet intryck
av de argument som finns och den diskussion som förs. Jag vet att Georg
Andersson själv har god förmåga att lyssna. Därför utgår jag från att man i
regeringen som helhet nu funderar vidare med utgångspunkt i denna debatt.
Då tror jag att regeringen kommer till samma slutsats som jag har gjort,
nämligen att man skall se till att kollektivtrafiken fungerar, se till att vi har
bra förbindelser mellan Nässjö och Falköping.
Anf. 143 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Det är viktigt att komma ihåg att det finns kvar ett bety-
dande belopp för upphandling av olönsam interregional järnvägstrafik. Det
är transportrådets uppdrag att genomföra en förnyad förhandling med SJ.
Det är naturligtvis också SJs roll att bedriva så mycket järnvägstrafik som
möjligt så rationellt som möjligt och få den att gå ihop. Vi kan inte klara SJ
och järnvägspolitiken med ständigt ökande subventioner. Subventionsgra-
den för järnvägstrafiken som sådan ligger i dag på drygt 4 000 milj.kr. Det
innebär totalt sett en fördubbling under de senaste tre åren. Någonstans
finns naturligtvis en gräns.
Sedan håller jag med Åke Gustavsson om att skattereformen inte är da-
gens ämne. Jag säger bara att jag inte är beredd att förorda att den rivs upp.
Jag tycker att de som nu talar för det uttrycker sig på ett ansvarslöst sätt när
det gäller landets ekonomi. Jag tror att vi med den skattereform som har
beslutats kommer att ha ett mycket bättre underlag för att bedriva både en
aktiv trafikpolitik och en aktiv miljöpolitik på lång sikt.
Anf. 144 CARL FRICK (mp):
Herr talman! I så fall tycker jag att man börjar i bakänden - genom att
förstöra för miljön och den här trafiken. Det hade varit bättre om man hade
börjat med att se till att denna hade fungerat på ett bra sätt - då kanske man
hade skapat det underlag som verkligen behövs.
Kommunikationsministern ondgjorde sig över att man subventionerar
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
53
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
54
järnvägen. Men ett faktum är ju att den trafik vi har på vägarna i grunden är
starkt subventionerad, eftersom den inte bär sina samlade miljö- och sam-
hällskostnader. Det innebär att vi långsiktigt subventionerar miljöförstöring.
Genom att subventionera järnvägen subventionerar man ingen miljöför-
störing. Tvärtom-man subventionerar möjligen en god framtid. Jag subven-
tionerar hellre järnvägen än jag subventionerar biltrafik och bilism.
Anf. 145 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Det är faktiskt nya begrepp som har använts under senare år,
när man börjat tala om att järnvägen subventioneras med så och så mycket.
Tidigare fick vi veta - jag vet att den uppgiften är riktig - att SJ i Sverige
var det mest effektiva och rationella järnvägsföretaget i Europa. Jag tror att
Georg Andersson måste hålla med om det. Men helt plötsligt började man
tala om förluster och subventioner.
Men, okej - med utgångspunkt från det vill jag höra av Georg Andersson:
Ställer regeringen upp på att åtminstone betrakta de olika trafikslagen på ett
neutralt sätt, så att man låter konkurrensneutralitet råda?
Nu skall jag inte nämna biltrafiken utan flyget. Varför skall flyget fortsätta
att subventioneras så kraftigt att flyget inte ens behöver betala en drivme-
delsskatt som motsvarar bilismens? Vad är anledningen till det, Georg An-
dersson? Där skulle man få in gott och väl de pengar som behövs för en
bättre tågtrafik i stället för att avveckla tågtrafiken i Sverige.
Anf. 146 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag ställer gärna upp och diskuterar flygtrafiken med Viola
Claesson vid ett särskilt tillfälle - jag finner inte utrymme att göra det nu.
Carl Frick sade att jag ondgjorde mig över subventioneringen av järnvägs-
trafiken. Nej, det gör jag inte. Jag går in i den med öppna ögon. Jag har
t.o.m. föreslagit en höjning av investeringsgraden och insatserna. Det är fak-
tiskt på det sättet att vi över statsbudgeten betalar mer än 5 000 milj.kr. för
järnvägstrafiken som sådan. SJ betalar banavgifter med knappt en miljard.
Nettokostnaden för samhället för järnvägstrafiken ligger alltså på över 4 000
miljoner. Jag står för den politiken - jag ondgör mig inte över den, men jag
tycker det är ärligt att redovisa den.
När det gäller vägtrafiken vill jag säga att det faktiskt är så att vägtrafikan-
terna i form av olika skatter inkl, moms betalar i storleksordningen 40 miljar-
der. Vi satsar i statsbudgeten 10 miljarder för vägverkets verksamhet. Siff-
rorna talar för sig själva.
Anf. 147 CARL FRICK (mp):
Herr talman! Jag fick uppfattningen att kommunikationsministern ond-
gjorde sig över subventionerna; han tyckte att det var otäckt att de skulle
behöva öka. Jag tror tvärtom att det är viktigt att vi sätter in all kraft vi kan
på att underlätta uppbyggnaden av en fungerande järnvägstrafik. Vi måste
faktiskt få upp folk på tågen i mycket större utsträckning, om vi inte skall
fortsätta att förstöra miljön.
Jag kan av dagens frågestund bara dra den slutsatsen att jag inte kan få
något klart besked från kommunikationsministern om att han är villig att se
över det här beslutet. Han har fått erbjudanden från andra partier om att
diskutera för att se vad man kan göra för att rädda situationen. Det är han
uppenbarligen inte intresserad av. Han står fast vid sitt beslut. Det tycker
jag är käckt, men det är inte så käckt för de människor som skall drabbas av
det här.
Det betyder uppenbarligen att de här banorna kommer att drabbas av
olika nedskärningar - det tycker jag är ytterligt beklagligt. Jag tycker att in-
vånarna i de här länen skall notera att det finns en trafikmässig ovilja mot
att utveckla den här länstrafiken.
Anf. 148 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag vill bara än en gång konstatera att anslaget prutas med
157 miljoner. Kvar är ett belopp i storleksordningen 500 miljoner, att köpa
den här trafiken för. I vilken utsträckning sådana köp kan förverkligas kan
jag i dag icke uttala mig om, men det är alltså betydande belopp kvar för köp
av icke lönsam interregional trafik på de linjer som nu är i den här situatio-
nen.
Överläggningen var härmed avslutad.
24§ Svar på fråga 1990/91:156 om trafiken på E4 genom Vaggeryd
Anf. 149. Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Carl Frick har frågat mig vad regeringen avser att göra för
att lösa de problem som genomfartstrafiken genom Vaggeryd orsakar samt
om regeringen planerar några insatser för att snarast leda trafiken förbi Vag-
geryd. Carl Frick frågar dessutom om regeringen kan tänka sig ett trafikför-
bud för långtradare under tiden kl. 22.00 till kl. 06.30 i avvaktan på annan
trafiklösning.
Planeringsprocessen för byggande av riksvägar innebär bl.a. att det på lo-
kal och regional nivå lämnas förslag till prioriteringar av vilka investeringar
som skall realiseras. Planerna upprättas och fastställs efter remissbehandling
av vägverket. Det är således inte regeringen som beslutar vilka vägar som
skall byggas.
När det gäller planen för byggande av riksvägar i Jönköpings län har läns-
styrelsen valt att prioritera en del andra objekt före förbifart Vaggeryd. Som
exempel på sådana prioriteringar kan nämnas förbifart Eksjö samt västerle-
den i Vetlanda. Vägverket har inte funnit skäl att ändra länsstyrelsens be-
dömning. Regeringen har inte funnit några ekonomiska förutsättningar att
göra särskilda insatser i detta fall. Enligt vad jag har inhämtat pågår dock för
närvarande inom vägverket ett arbete med att genom omfördelningar inom
tillgängliga medel försöka göra det möjligt att, om än i mindre omfattning,
åstadkomma byggstart av projektet E4 i Vaggeryd under samma år som
byggstart sker av projektet förbifart Eksjö.
Avslutningsvis vill jag med anledning av Carl Fricks andra fråga svara att
jag inte är beredd att vidta några åtgärder för att införa trafikförbud för
långtradare på den aktuella vägen.
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
55
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar pä frågor
Anf. 150 CARL FRICK (mp):
Herr talman! Jag får tacka för svaret. Det som var intressant var att man
skulle kunna tänka sig en byggstart av ett projekt där man skulle göra någon-
ting liknande i Eksjö. Då är frågan: När är detta tänkt att genomföras? Det
kan vara intressant för de människor som bor i Vaggeryd att veta, vilket år
det här kan tänkas börja.
Den andra frågan, om körförbud, är faktiskt mycket allvarligt tänkt. Ge-
nom det här samhället dundrar mellan 10 000 och 12 000 fordon per dygn,
och de passerar ganska tätt intill husen och förbi en skola. Skall människor
kunna utföra ett gott arbete i samhällets tjänst måste de faktiskt kunna sova
ordentligt. Jag tycker då att det är rimligt att avstänga den tunga trafiken
under den tid de kan beräknas ta sin nattvila. Hur skall de kunna klara sina
arbeten, om de hela nätterna störs av denna utomordentligt tunga och dund-
rande trafik? Jag tycker det är viktigt socialt att skydda människorna från
detta intensiva buller som uppträder oregelbundet natten lång.
Jag vill verkligen rekommendera regeringen att allvarligt fundera över att
avlysa trafik på sådana här känsliga områden. Det gör man utomlands - det
förekommer i både Schweiz och Österrike - för att skydda befolkningen från
nattstörningar. I dessa internationalismens tider är det konstigt att man inte
skall kunna ta efter sådana goda exempel från andra länder, såvida det inte
är - som ofta är fallet - fråga om att snabbt transportera varor och snabbt
tjäna pengar, för det är uppenbarligen viktigare än människors väl och ve
när det gäller deras nattsömn.
Jag tycker att man skall sätta i gång så fort som möjligt med dessa arbeten
och att man under tiden skall bereda människor möjligheter till nattvila ge-
nom att förbjuda den tunga trafiken mellan kl. 22.00 och 6.30.
Anf. 151 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Som komplettering till mitt svar vill jag säga att den här ge-
nomfarten är ett av de objekt som jag anser vara bland de pinsammaste att
vi skall behöva ha som de är i dag. Jag har studerat detta på ort och ställe,
och jag bedömer det som mycket angeläget att man finner en lösning. Jag har
diskuterat detta tidigare privat med Åke Gustavsson och med den numera
bortgångne riksdagsledamoten Sven-Erik Alkemark.
Jag hoppas verkligen att det skall gå att hitta en lösning och att det arbete
som vägverket nu bedriver skall kunna medverka till att detta påskyndas.
Jag måste erkänna, Carl Frick, att jag tyvärr inte har något underlag med
mig för att konkret kunna svara på den fråga som ställdes om tidpunkten.
När det gäller införande av ett trafikförbud under nattetid, är det tyvärr
inte möjligt att under så lång tid stänga av en sådan pulsåder som E 4 utgör
i detta område.
Anf. 152 CARL FRICK (mp):
Herr talman! Jag har all respekt för att kommunikationsministern inte kan
lämna några detaljer om när byggandet skall påbörjas. Men jag noterar att
inställningen är välvillig till att det skall påbörjas.
Jag menar inte att hela trafiken på E4 skall avstängas nattetid, utan jag
56
avser bara den tunga trafiken. Den lätta trafiken som dundrar mindre borde
man kunna acceptera.
Jag vet ju själv hur det brukar gå till med de tunga mastiga långtradarna.
Det vore en människovänlig handling av regeringen att se till att den tunga
trafiken stängdes av nattetid. Den kan brusa fram på dagen intill den dag då
man ordnar en förbifart som är bra.
Det gläder mig att höra att kommunikationsministern tycker att situatio-
nen i Vaggeryd är väldigt allvarlig. Det borde borga för att det snart sätts in
åtgärder, men glöm inte bort nattsömnen! Den är faktiskt viktig.
Överläggningen var härmed avslutad.
25 § Svar på fråga 1990/91:157 om produktion och underhåll m.m.
av järnvägens rullande materiel
Anf. 153 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Viola Claesson har frågat industriminister Rune Molin vilka
åtgärder regeringen planerar för att Sverige skall ha kvar produktion, under-
håll och yrkeskunnande inom järnvägens verkstadsområde. Arbetet inom
regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.
Jag svarade på en fråga om Notviksverkstaden tidigare i höst. Sedan den
tidpunkten har behovet av omstrukturering inte förändrats vad gäller SJs
verkstäder. För att SJ skall kunna uppnå en effektiv och därmed långsiktigt
livskraftig verkstadsverksamhet krävs det omfattande omstruktureringar.
Detta innebär dess värre personalminskningar, men dessa bedömer SJ som
nödvändiga för att kunna klara den kvarvarande verkstadsverksamhetens
fortlevnad.
Beträffande malmvagnskorgar har SJ, enligt vad jag inhämtat, för avsikt
att under 1991 begära offerter om tillverkning.
Anf. 154 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Tack för svaret, Georg Andersson. Tyvärr verkar det som
att Georg Andersson inte riktigt har förstått vad dessa frågor handlar om.
Enligt det svar som har givits här tidigare är det fullständigt obehövligt att
säga i detta sammanhang att det skulle behövas en omstrukturering av Not-
viken.
Jag försöker ta upp den stora principiella frågan om att det finns ett väldigt
stort behov av både personal och yrkeskunnande på SJs verkstadsområde i
Sverige. Det stora problemet för dagen är ju att såväl SJ som Asea Brown
Boveri sparkar personal på svenska verkstäder, samtidigt som man förhand-
lar med utländska bolag om order i mångmiljonklassen för att få detta arbete
utfört utanför Sverige. Det är ju därför som man säger upp personal i Notvi-
ken och som Asea Brown Boveri och SJ har beslutat att lägga ned verkstaden
i Östersund. Känner Georg Andersson inte till det här? Detta i sin tur möj-
liggjordes genom ett överrumplande beslut i regeringen 1988/89, som inte
Georg Andersson direkt kan lastas för. Det var då som portarna öppnades
för Asea Brown Boveris köp av SJs verkstad. Man firade detta med ett invig-
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1990/91:23
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
58
ningsjippo för ungefär ett och ett halvt år sedan, men redan under hösten
bestämde man sig för att lägga ner verksamheten. Samtidigt förhandlar man
med ett f.d. östtyskt företag om att lägga en order som kommer från SSAB
om specialvagnar till andra ställen än Notviken och Östersund. Kan detta
vara rimligt om vi vill ha kvar yrkeskunskap, kunnande och människor som
kan underhålla järnvägens materiel i Sverige, Georg Andersson?
Anf. 155 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Med den utvidgning som Viola Claesson gör i denna fråga
är det i vid mening en näringspolitisk och ekonomisk-politisk fråga. Då är vi
egentligen tillbaka till diskussionen om krispaketet. Om svensk produktion
blir så dyr att den inte kan hävda sig i konkurrensen, är vi illa ute. Det är
bl.a för att dämpa kostnadsutvecklingen som krispaketet har presenterats.
Det som Viola Claesson pekar på är bara ett exempel på att det nu finns i
olika segment i det svenska näringslivet svårigheter att med framgång kon-
kurrera med internationella producenter. Detta är ett allvarligt uttryck för
den ekonomisk-politiska situation som vi befinner oss i och som vi måste
möta med omfattande åtgärder. Då är denna fråga som vi nu diskuterar bara
ett symtom på den situation som vi befinner oss i.
Anf. 156 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Nu handlar det väl inte om vad Georg Andersson uppfattar
som symtom eller inte.
Anledningen till att jag ställde den här frågan till Rune Molin var att han
har varit uppe i Östersund, eller om det var Notviken, och talat om att rege-
ringen minsann inte kommer att bidra till några fler brandkårsutryckningar,
dvs. för att rädda jobb.
Jag försöker ta upp behovet av yrkeskunniga människor på detta område,
om vi nu skall ha en järnväg i mer än halva Sverige, så att vi slipper bli bero-
ende av utländska bolag för att kunna fortsätta att reparera egna vagnar, ma-
teriel och också nyproduktion.
Är inte längre de kvalitetsmässiga och regionalpolitiska aspekterna värda
någonting för regeringen, Georg Andersson? Det är vad arbetarna i Notvi-
ken och Östersund undrar över.
Överläggningen var härmed avslutad.
26 § Svar på fråga 1990/91:165 om SJs användning av vissa träslag
Anf. 157 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig om vilka åtgärder rege-
ringen avser vidta med anledning av SJs beslut om användning av utrotnings-
hotat trä vid tillverkning av perrongbänkar.
Efter vad jag inhämtat från SJ har man dragit tillbaka detta beslut och un-
dersöker för närvarande alternativa material till sina perrongbänkar.
Enligt min mening finns det inte anledning för regeringen att vidta någon
åtgärd i denna fråga.
Anf. 158 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Det är ingen nyhet att de tropiska regnskogarna till stor del
skövlas och att detta utgör ett betydande hot inför framtiden när det gäller
den genetiska mångfalden och klimatförändringar. Det är ett väl känt fak-
tum.
För en tid sedan blev två beslut kända, som rör svenskt förhållningssätt till
de tropiska regnskogarna. Ett beslut innebar att den svenska möbelindustrin
och möbelhandlarna hade bestämt sig för att bojkotta import av trä från tro-
piska regnskogar, inte total bojkott, utan import av sådant trä som inte var
producerat på ett ekologiskt rimligt anpassat sätt.
Samtidigt blev det känt att statens järnvägar minsann inte alls hade några
sådana planer utan tvärtom avsåg att importera trä för sina perrongbänkar
utan några krav på hur det skulle vara avverkat och producerat.
Ministern redovisade nu i sitt svar att SJ har ändrat sig, och det är bra. Det
visar att man har varit lyhörd för en opinion som man i och för sig borde ha
tagit hänsyn till tidigare. Man borde också ha insett att fakta - och inte det
här opinionstrycket - skulle ha lett till att man inte fattade detta beslut.
Av svaret kan jag förstå att regeringen tycker att detta är någonting som
varken riksdag eller regeringen skall lägga sig i. Det är klart att det naturligt-
vis handlar om marginella mängder sett i relation till hoten mot de tropiska
regnskogarna. Men jag tillhör dem som ändå anser att man har rätt att ställa
högre krav på statligt ägda företag. Jag menar att de t.o.m. skall kunna gå i
spetsen, gå före andra företag.
Det var därför ytterst beklämmande att finna att det i det här fallet var
precis tvärtom med statens järnvägar. Av den anledningen tycker jag att frå-
gan kändes angelägen att diskutera.
Överläggningen var härmed avslutad.
27 § Svar på fråga 1990/91:122 om EGs giftnormer
Anf. 159 Statsrådet ANITA GRADIN (s):
Herr talman! Gudrun Schyman har frågat om jag tänker vidta några åtgär-
der för att få fram ett beslut om klassificering och märkning av formaldehyd
i enlighet med kemikalieinspektionens förslag.
De svenska märkningsbestämmelserna på kemikalieområdet överens-
stämmer i hög grad med EGs. Detta är bl.a. en följd av att Sverige utformat
sitt system med EGs som bas. Vissa viktiga skillnader finns dock i systemen.
Sverige har en fjärde klass som EG saknar och som framför allt omfattar
lösningsmedel. Vi har således på vissa punkter kommit fram till andra slut-
satser vad gäller farlighetsklassificering och märkning. Formaldehyd är ett
sådant fall.
Det är angeläget att vi så långt som möjligt försöker undvika att anta reg-
ler som avviker från övriga västeuropeiska länders. Samtidigt är det viktigt
med ett fortsatt aktivt arbete för att undvika skador för hälsa och miljö. I
det här fallet har de aviserade reglerna för klassificering och märkning av
formaldehyd ansetts välgrundade. Kemikalieinspektionens styrelse väntas
utfärda reglerna vid sitt nästa möte.
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
60
Då Gudrun Schyman, som framställt frågan, anmält att hon var förhind-
rad att närvara efter kl. 18, medgav andra vice talmannen att Viola Claesson
i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 160 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret.
Frågan är vem som har ansett att de regler som man kan förutsätta att
kemikalieinspektionen skall utfärda är välgrundade och att klassificeringen
är välgrundad. Om svaret kan uppfattas så, att kemikalieinspektionen av re-
geringen har fått klartecken därför att regeringen tänker stå emot EG-kom-
missionens krav, då är detta ett mycket bra svar och någonting som man
tacksamt kan notera. Jag hoppas att jag har tolkat svaret rätt.
EG-kommissionen betraktar ju nämligen cancervarningar i anslutning till
olika kemiska ämnen - i detta fall talar vi om formaldehyd - som ett slags
handelshinder. Detta har upprört många. I Danmark har både befolkning
och regering fått slåss för att hålla på sin princip om hur cancervarningen
skall se ut och varför. Formaldehyd är just ett cancerframkallande ämne.
Om jag kan tolka svaret som att Anita Gradin och regeringen verkligen
tänker säga nej till EG-kommissionens krav och stå fast vid sin syn på hur
man skall betrakta formaldehyd, då är detta bra. Då har vi fått det svar vi
vill ha på Gudrun Schymans fråga.
Anf. 161 Statsrådet ANITA GRADIN (s):
Herr talman! Viola Claesson har tolkat svaret korrekt.
Överläggningen var härmed avslutad.
28 § Svar på fråga 1990/91:140 om proposition om krigsmateriel-
exporten
Anf. 162 Statsrådet ANITA GRADIN (s):
Herr talman! Torgny Larsson har frågat mig när den aviserade propositio-
nen med förslag till ny lagstiftning på krigsmaterielområdet kommer att före-
läggas riksdagen.
I proposition 1987/88:154 med förslag till lag om förbud mot utförsel av
krigsmateriel, m.m. förutskickade jag tillsättande av dels en parlamentarisk
kommitté för att se över exportbehovet, utlandssamarbetet och riktlinjerna
för krigsmaterielexporten, dels en särskild utredare för att göra en översyn
av krigsmaterielbegreppet. Den särskilde utredaren, universitetskanslern
Gunnar Brodin, överlämnade sitt betänkande, Begreppet krigsmateriel
(SOU 1989:66), i oktober 1989. Den parlamentariska kommittén överläm-
nade sitt betänkande, Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet (SOU
1989:102), i februari 1990. Bägge betänkandena var föremål för en bred re-
missbehandling under våren 1990.
På grundval av utredningsbetänkandena och remissyttrandena pågår ett
propositionsarbete inom utrikesdepartementets handelsavdelning. I sam-
band därmed behandlas även vissa förslag som framfördes i den s.k. medbor-
garkommissionens rapport om svensk vapenexport i maj 1988 (SOU
1988:15). Det gäller bl.a. frågan om en sammanslagning av lagarna om utför-
sel resp, tillverkning av krigsmateriel samt frågan om lagfästning av vissa
övergripande kriterier för export av krigsmateriel från Sverige. I det sam-
manhanget finns det även anledning att uppmärksamma den socialdemokra-
tiska partikongressens uttalande om lagfästning av s.k. ovillkorliga export-
hinder.
Propositionsarbetet är mycket omfattande och tidskrävande. Det har
dessutom något försenats på grund av att den parlamentariska kommittén
lämnade sitt betänkande drygt fyra månader senare än beräknat. De sista
remissyttrandena kom därför in först under sommaren 1990. Ett femtiotal
sakfrågor måste behandlas i propositionsarbetet. Därtill finns ett behov av
att göra kompletterande utredningar beträffande vissa problem som också
uppmärksammats i den politiska debatten. Det gäller den av Torgny Larsson
berörda frågan om lagfästning av riktlinjerna, som har viktiga konstitutio-
nella aspekter. Det gäller även inverkan av de folkrättsliga neutralitetsreg-
lerna och av FN-stadgans principer på våra egna exportregler, en fråga som
otillräckligt uppmärksammats i krigsmaterielexportutredningens betän-
kande.
Av dessa skäl är det inte möjligt för mig att i dag säga exakt när propositio-
nen om krigsmaterielfrågor kommer att föreläggas riksdagen. Min förhopp-
ning är dock att det skall ske under år 1991.
Anf. 163 TORGNY LARSSON (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka Anita Gradin för svaret. Jag har känt det
som mycket angeläget att få ett klarläggande besked från regeringen om när
en proposition för en ny vapenexportpolitik kan läggas fram. Som både
Anita Gradin och jag vet, fattades det vid den socialdemokratiska partikon-
gressen ett beslut om en skärpning av reglerna för vapenexport. Det är där-
för av stort värde att veta vilka konsekvenser regeringen har tagit av detta.
Mot bakgrund av utredningar som har arbetat har - antar jag - en proposi-
tion förberetts för att lämnas under våren 1991. Det är viktigt att proposi-
tionsarbetet inte försenas och att det blir möjligt att redan under pågående
riksmöte fatta ett beslut.
Det har naturligtvis utförts ett omfattande utredningsarbete. Jag förstår
att ett stort arbete också måste bedrivas på departementet. Såvitt jag kan
förstå är tanken att de beslut som fattades under den socialdemokratiska
partikongressen skall inarbetas i propositionen.
Jag skulle vilja fråga vad som menas med den sista meningen i statsrådets
svar, där det står att statsrådets förhoppning är att detta skall ske under år
1991. Kan det alltså innebära en risk för att det blir fråga om hösten 1991?
Anf. 164 Statsrådet ANITA GRADIN (s):
Herr talman! Det är väldigt svårt för mig att ge något löfte, eftersom detta
arbete har försenats. Vi har dels fått påpekanden från folkrättsdelegationen,
som enligt min mening i sitt remissvar har gjort mycket riktiga invändningar.
Man påtalar där bristerna på just det området. Det gör att vi nu arbetar ige-
nom den delen tillsammans med de folkrättsligt sakkunniga.
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar pä frågor
61
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
62
Det är vidare fråga om det som Torgny Larsson själv tar upp, nämligen
det uttalande som gjordes på den socialdemokratiska partikongressen. Även
detta gör det naturligtvis nödvändigt att ytterligare studera dessa frågor.
Risken finns därför att propositionen kan läggas fram först senare under
året.
Anf. 165 TORGNY LARSSON (s):
Herr talman! Skulle det ändå inte vara möjligt att nu prioritera detta ar-
bete? Det är ju viktigt att det fattas ett beslut i och med att den mandatperiod
vi nu är inne i snart är till ända. Det vore mycket bra om vi kunde klara av
frågan före valet.
Jag skulle vilja vädja till statsrådet och till regeringen att om möjligt lägga
fram ett förslag så att riksdagen kan fatta beslut redan under våren, i maj
eller juni.
Överläggningen var härmed avslutad.
29 § Svar på fråga 1990/91:177 om svenskars arbetsresor till Norge
Anf. 166 Statsrådet ANITA GRADIN (s):
Herr talman! Isa Halvarsson har ställt en fråga till jordbruksminister Mats
Hellström angående gränspendlare till Norge. Frågan har överlämnats till
mig.
Problemet gäller tillämpningen av en internationell tullkonvention om till-
fällig införsel av privata vägfordon. Konventionens syfte är att undvika dub-
belbeskattning av privatbilar i samband med bilägarens tillfälliga besök utan-
för bosättningslandet. Dess värre har bosättningsbegreppet inte definierats
i konventionen, vilket öppnat möjligheter till olika tolkningar. I Sverige strä-
var tullverket efter att tillämpa samma principer som används i den svenska
folkbokföringen. I Norge tillämpar tullmyndigheterna mer restriktiva princi-
per som i större utsträckning beaktar var man har sin arbetsplats. Detta leder
till att en svensk pendlare med familjebostad i Sverige och en tillsvidarean-
ställning i Norge anses som bosatt i Norge. Därigenom är pendlaren inte be-
rättigad till temporär tullfrihet där.
En del av bakgrunden till problemen är att Sverige har en lägre bilbeskatt-
ning än de andra nordiska länderna. Det kan därför vara frestande för perso-
ner i andra nordiska länder att köpa bil här.
För närvarande arbetar en nordisk arbetsgrupp på att försöka åstad-
komma gemensamma nordiska regler. Arbetsgruppen studerar de regler
som gäller eller föreslagits inom EG.
Enligt svenska bestämmelser har tullmyndigheterna också möjlighet att ge
dispens från reglerna i olika situationer då en person som är bosatt i landet
tillfälligt använder en utländsk bil. Den möjligheten finns inte i Norge. Från
svensk sida har vi i den blandade svensk-norska kommissionen för ekono-
miskt samarbete föreslagit att man i Norge skapar samma möjligheter till
smidig tillämpning. Vi har också instruerat den svenska ambassaden i Oslo
att ta upp frågan med norska myndigheter, vilket har skett.
Anf. 167 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! Jag tackar statsrådet så mycket för svaret.
Det är märkligt att det inte skall gå att ändra dessa regler. Det skulle verk-
ligen underlätta för människor om rätten att föra en bil över gränsen inom
Norden fastslogs, och det skulle också leda till ett enhetligare Norden. Det
är mycket beklagligt att detta byråkratiska krångel skall leda till så många
hinder och svårigheter för människor.
Detta är en mycket gammal fråga, men det som gjorde att jag ställde frå-
gan var egentligen en artikel i Expressen där man betraktade detta som en
Norgehistoria. Det blev mycket dyrt för den svensk som visserligen bodde i
Norge men fick fel på sin bil och lånade sin systers bil i Göteborg. Han åkte
alltså till Norge i en svensk bil, och det kostade honom 130 000 kr.
Det är mer vanligt att svenskar arbetar i Norge och bor i Sverige. Några
personer som bodde i Charlottenberg i Värmland och arbetade på Fornebu
hade också väldiga problem. De arbetade skift och hade en mycket kort pe-
riod för nattvila, och när de sov över betraktades de som bosatta i Norge
trots att de var mantalsskrivna och hade sina hem i Sverige. En gammal his-
toria är den om prästen som inte fick använda sin tjänstebil, utan frun var
tvungen att hämta honom vid gränsen. Det vore en välgärning för de männi-
skor som bor nära gränsen om man kunde ändra på detta.
Anf. 168 Statsrådet ANITA GRADIN (s):
Herr talman! Också jag anser att det skulle vara en välgärning om vi kunde
komma överens i dessa frågor, och det är mycket tråkigt att vi inte gjort det.
Vi har från svensk sida aktualiserat frågan i det nordiska samarbetet och vid
handelsministrarnas möten, men tyvärr har vi inte lyckats komma överens.
Det beklagar jag. Jag anser att detta skadar och ger dåligt rykte åt det nor-
diska samarbetet.
Överläggningen var härmed avslutad.
30 § Svar på fråga 1990/91:162 om konsumentinflytandet på livs-
medelspolitiken
Anf. 169 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM (s): -
Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen avser att
vidta åtgärder för att öka kännedomen om de medel som riksdagen anslog
under våren 1990 för ökat konsumentinflytande på livsmedelspolitiken.
Frågan om den närmare utformningen av stödet till ideella konsumentor-
ganisationer bereds för närvarande inom regeringskansliet i samråd med be-
rörda myndigheter. I det sammanhanget behandlas även frågan om hur in-
formation skall ske för att sprida kännedom om möjligheterna att utnyttja
de anslagna medlen. Regeringen avser att fatta beslut i frågan före årsskiftet.
Anf. 170 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Riksdagen beslutade i våras om en ganska omfattande för-
ändring av livsmedelspolitiken som innebär att jordbruket skall avregleras
över en femårsperiod.
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
64
Detta beslut, och livsmedelspolitiken över huvud taget, är i stort inriktat
på de produktionsmässiga aspekterna. Det är många som har ansett, bl.a. vi
från vänsterpartiet, att konsumentinflytandet är litet. Men i detta beslut in-
gick att riksdagen anslog 2 milj.kr. att fördelas via konsumentverket för
ideellt konsumentarbete under just den period när livsmedelspolitiken för-
ändras. Det är oerhört angeläget att konsumentperspektivet tas till vara och
att man är med och påverkar.
När nu statsrådet svarar att man håller på att fundera över hur detta skall
läggas upp och hur anslaget skall fördelas, blir jag litet besviken. Jag tycker
nog att det var ett ganska tydligt besked från riksdagen att 2 milj.kr. skulle
fördelas via konsumentverket. Jag har litet svårt att förstå att det skall krävas
så omfattande grubblerier av regeringen om hur man skall hantera dessa 2
milj.kr. och att man skall behöva grunna så länge över hur man skall bära sig
åt för att komma ut med information kring detta. Pengarna behövs nu.
Det är säkert ingen nyhet för statsrådet att det finns en spirande rörelse
kring de frågor som har med matpriser och matkvalitet att göra. Jag tror att
många av de organisationer som arbetar ideellt med dessa frågor, nybildade
eller sådana som har funnits tidigare, skulle vara i stort behov av även ett
litet ekonomiskt bidrag för att anordna möten och för att kunna bygga upp
sin verksamhet. Jag måste nog säga att jag är besviken över att det har gått
så sakta att få dessa pengar fördelade. Jag hoppas verkligen att det blir som
statsrådet säger, dvs. att arbetet blir färdigt före årsskiftet.
Anf. 171 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM (s):
Herr talman! Om Annika Åhnberg tolkar mig på detta sätt tror jag att
byråkratsvenskan har ställt sig i vägen för oss två. Vi är alla mycket glada
över att hela denna livsmedelspolitiska debatt har kommit i gång, och det
också utifrån konsumentintresset.
Regeringen har allt intresse av att få ut dessa pengar så snabbt som möj-
ligt. Det som har skett är att jordbruksdepartementet omedelbart gav ett
uppdrag till konsumentverket. Det handlar inte bara om att allmänt fundera
kring dessa pengar, utan det handlar om vilka kriterier som skall gälla för att
man skall få bidrag. Det är just detta som konsumentverket har redovisat till
jordbruksdepartementet, och regeringen är alltså i färd med att så att säga
sätta i sjön dessa bestämmelser så att man kan börja söka dessa pengar.
En rad organisationer har hört av sig till mig, och jag har också tagit upp
den här frågan när jag varit ute och talat. Vi har ett gemensamt intresse, och
regeringen skall inte långdra denna fråga. Det har varit nödvändigt att få ett
underlag så att vi vet efter vilka riktlinjer detta stöd skall fördelas. Detta tror
jag är nödvändigt. Det är just sådana frågor som man vänder sig till rege-
ringen med: Vilka kan få medel, de samarbetsorganisationer som nu har
dykt upp eller andra? Vilka kan få ta del av dessa pengar? När detta uppdrag
nu är redovisat skall det inte dröja länge.
Anf. 172 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Det är också många representanter från olika organisationer
som har vänt sig till mig och frågat vart dessa pengar har tagit vägen. Jag är
mycket glad att få detta klargörande, dvs. att regeringen ser detta som en
angelägen uppgift. Annars skulle man kunna gripas av misstanken att rege-
ringens intresse för ett aktivt konsumentarbete i livsmedelspolitiken inte
vore så stort, och det skulle vara mycket tråkigt om det skulle uppfattas så.
Anf. 173 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM (s):
Herr talman! De misstankarna skall vi verkligen se till att ta död på. Så är
det naturligtvis inte. Vi är tvärtom mycket intresserade av att medlen kom-
mer ut. Som jag upplever det känns det mycket bra att kunna erbjuda denna
möjlighet till alla dem som nu startar nya konsumentorganisationer-jag har
tagit med en del tidningsklipp om detta - och som är intresserade av att delta
i denna debatt, något som vi väl alla hälsar med glädje.
Anf. 174 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag är glad att statsrådet tycker att det känns bra att kunna
erbjuda dessa medel. Jag är naturligtvis särskilt glad eftersom det var en mo-
tion från vänsterpartiet som låg bakom detta beslut. Regeringen skulle kan-
ske kunna känna sig glad ännu fler gånger om den tog till sig fler av våra
förslag.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Svar på frågor
31 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av prop. 1990/91:47 Vissa frågor inför allmän fastighetstaxe-
ring år 1992
1990/91 :Skl5 av Bo Lundgren m.fl. (m)
1990/91 :Skl6 av Knut Wachtmeister m.fl. (m)
1990/91 :Skl7 av Gunnar Björk m.fl. (c)
1990/91 :Skl8 av Hans Dau (m)
1990/91 :Skl9 av Kjell Johansson m.fl. (fp)
med anledning av prop. 1990/91:48 Tillämpning i fråga om Irak och Kuwait
av lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner
1990/91 :U3 av Per Gahrton m.fl. (mp)
1990/91:114 av Bengt Hurtig (v)
65
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
32 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 13 november
1990/91:182 av Eva Goés (mp) till kommunikationsministern om bron över
Södertälje kanal:
Broförbindelsen på E 4 över Södertälje kanal består av två broar. Den av
broarna som ligger nedströms havererade den 13 maj 1990. Den ersattes
med en provisorisk fast bro, som starkt begränsar den segelfria höjden i ka-
nalen. Sjöfarten blir därför nödgad att ta en omväg på ca 10 mil. Sjöfartsver-
ket har påtalat denna olägenhet för vägverket och vill ha en snabb hantering
och lösning av ärendet.
Ännu har inget skett. Om vägverket tror att den bro som finns i dag är
tillräcklig, är detta en felaktig bedömning: sjöfartsintressena lider i dag
skada och kommer att skadas i framtiden om inte bron återställs, dvs. en bro
med en segelhöjd på 42 meter i öppet läge.
Ur miljö-, energi- och resurssynpunkt måste sjöfarten prioriteras före bil-
trafiken, och arbetet med att bygga en ny bro måste påbörjas omgående.
Min fråga till kommunikationsministern är:
Har otillräckliga resurser avsatts för att snabbt ersätta den havererade
bron med en ny enligt ovan?
1990/91:183 av Gunnar Björk (c) till socialministern om härbärgen för socialt
utslagna:
Sedan socialdemokraterna övertog regeringsmakten 1982 har inkomst-
och förmögenhetsskillnaderna i Sverige ökat. Antalet hem- och bostadslösa,
s.k. uteliggare, har ökat dramatiskt. Ett forskningsprojekt i Karolinska insti-
tutets regi uppskattade 1988 antalet hem- och bostadslösa enbart i Stock-
holm till 4000-5000 personer.
Bidragen och antalet bidragsberoende kommer att öka till följd av skatte-
reformen. Samtidigt medför den försvagade konjunkturen ökad arbetslös-
het, vilket också det riskerar att öka bidragsberoendet och antalet hem- och
bostadslösa.
Situationen och den utveckling som är på väg är djupt beklaglig. Om Sve-
rige gör anspråk på att vara ett välfärdssamhälle får det inte acceptera att
socialt utslagna tvingas söka sitt nattkvarter i trappuppgångar och kulvertar.
Regeringen har dess värre inte med kraft tagit itu med problemen.
Jag vill med anledning av ovanstående rikta följande fråga till socialminis-
tern:
Vad avser statsrådet att föreslå riksdagen för åtgärder för att tillgodose
behovet av härbärgen för socialt utslagna?
66
1990/91:184 av Allan Ekström (m) till civilministern om polisbemanningen
på Lidingö:
Polisstationen på Lidingö hålls sedan två veckor stängd under natten.
Vad avser statsrådet att göra för att tillförsäkra lidingöborna ett tillfreds-
ställande rättsskydd även nattetid?
33 § Kammaren åtskildes kl. 19.29.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen kl 16.39 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Gunborg Apelgren
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
67
Prot. 1990/91:23
Tisdagen den 13 november
1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen............... 1
2 § Justering av protokoll................................. 1
3 § Svar på fråga 1990/91:100 om en konferens om Mellersta Östern 1
Utrikesminister Sten Andersson (s)
Hans Göran Franck (s)
4 § Svar på frågorna 1990/91:102 och 118 om den dumpade krigsmate-
rielen vid Måseskärs fyr............................. 4
Utrikesminister Sten Andersson (s)
Jan Jennehag (v)
Jens Eriksson (m)
5§ Svar på frågorna 1990/91:108 och 114 om Antarktis.......... 6
Utrikesminister Sten Andersson (s)
Gudrun Schyman (v)
Birgitta Hambraeus (c)
6§ Svar på fråga 1990/91:131 om mordet på Daniel Chamoun..... 10
Utrikesminister Sten Andersson (s)
Håkan Holmberg (fp)
7 § Svar på fråga 1990/91:141 om svenskarna i Irak m.m.......... 12
Utrikesminister Sten Andersson (s)
Ingbritt Irhammar (c)
8§ Svar på fråga 1990/91:145 om rustningsbegränsningar i Nord-
europa .......................................... 14
Utrikesminister Sten Andersson (s)
Hans Göran Franck (s)
9 § Svar på fråga 1990/91:149 om förtroendet för den svenska allians-
friheten ......................................... 15
Utrikesminister Sten Andersson (s)
Jan Jennehag (v)
10 § Svar på fråga 1990/91:151 om åtgärder för att få hem de kvar-
hållna svenskarna i Bagdad........................... 18
Utrikesminister Sten Andersson (s)
Per Gahrton (mp)
11 § Svar på fråga 1990/91:109 om åtgärder för att hindra svenska
män att utnyttja barn i Asien......................... 20
Statsrådet Bengt Lindqvist (s)
Gudrun Schyman (v)
12 § Svar på fråga 1990/91:155 om bilförmåner................. 23
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Carl Frick (mp)
68
13 § Svar på fråga 1990/91:173 om realisationsvinstbeskattningen av
bostadsrätter..................................... 25
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Bo Lundgren (m)
14 § Svar på fråga 1990/91:179 om vården i familjehem och skatteom-
läggningen ....................................... 30
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
15 § Svar på fråga 1990/91:172 om åtgärder i anledning av riksdagens
tillkännagivanden i vissa biståndsfrågor................. 30
Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)
Jan-Erik Wikström (fp)
16 § Svar på fråga 1990/91:120 om plan- och bygglagen.......... 32
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
Bostadsminister Ulf Lönnqvist (s)
Karin Israelsson (c)
17 § Svar på fråga 1990/91:144 om lagstiftningen om brutet räken-
skapsår .......................................... 35
Justitieminister Laila Freivalds (s)
Karl-Gösta Svenson (m)
18 § Svar på fråga 1990/91:159 om köerna vid kriminalvården..... 36
Justitieminister Laila Freivalds (s)
Hugo Hegeland (m)
19 § Svar på fråga 1990/91:164 om registrerat partnerskap för homo-
sexuella ......................................... 37
Justitieminister Laila Freivalds (s)
Ylva Johansson (v)
Ajournering........................................... 39
Återupptagna förhandlingar............................... 39
20 § Svar på fråga 1990/91:116 om grundvattnet................ 39
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Annika Åhnberg (v)
21 § Svar på fråga 1990/91:152 om åtgärder för att stärka skyddet av
älvarna enligt naturresurslagen........................ 41
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Siw Persson (fp)
22 § Svar på fråga 1990/91:175 om Emån..................... 43
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Ingrid Hasselström Nyvall (fp)
23 § Svar på frågorna 1990/91:153, 154, 158, 166 och 168 om SJs per-
sontågstrafik...................................... 45
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Carl Frick (mp)
Viola Claesson (v)
Åke Gustavsson (s)
Karin Israelsson (c)
24 § Svar på fråga 1990/91:156 om trafiken på E4 genom Vaggeryd . 55
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Carl Frick (mp)
69
Prot. 1990/91:23
13 november 1990
25 § Svar på fråga 1990/91:157 om produktion och underhåll m.m. av
järnvägens rullande materiel.......................... 57
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Viola Claesson (v)
26 § Svar på fråga 1990/91:165 om SJs användning av vissa träslag . . 58
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Annika Åhnberg (v)
27 § Svar på fråga 1990/91:122 om EGs giftnormer.............. 59
Statsrådet Anita Gradin (s)
Viola Claesson (v)
28 § Svar på fråga 1990/91:140 om proposition om krigsmaterielex-
porten.......................................... 60
Statsrådet Anita Gradin (s)
Torgny Larsson (s)
29 § Svar på fråga 1990/91:177 om svenskars arbetsresor till Norge. . 62
Statsrådet Anita Gradin (s)
Isa Halvarsson (fp)
30 § Svar på fråga 1990/91:162 om konsumentinflytandet på livsme-
delspolitiken ...................................... 63
Statsrådet Margot Wallström (s)
Annika Åhnberg (v)
31 § Bordläggning...................................... 65
32 § Anmälan om frågor
1990/91:182 av Eva Goés (mp) om bron över Södertälje kanal 66
1990/91:183 av Gunnar Björk (c) om härbärgen för socialt ut-
slagna ........................................ 66
1990/91:184 av Allan Ekström (m) om polisbemanningen på
Lidingö....................................... 67
70
gotab 97384, Stockholm 1991