Protokoll
1990/91:14
TALMANNEN:
Ärade kammarledamöter! Före dagens plenum vill jag påminna om att det
i dag är FN-dagen. Det är i dag 45 år sedan FNs generalförsamling första
gången möttes. Vi hyllar FN för dess betydelse och insatser.
Till FN och dess olika organ knyter vi svenskar och de flesta av jordens
folk stora förhoppningar inför framtiden. Det skall inte förnekas att världs-
organisationen under sin existens många gånger haft svårt att leva upp till de
förväntningar som fanns vid organisationens tillkomst. Men dessa svårighe-
ter har inte sin grund i organisationen som sådan, utan har berott på bris-
tande stöd från FNs medlemsstater.
Under detta år har FNs viktiga roll och uppgifter mer än någonsin fram-
trätt i den svåra krisen i Mellersta Östern. Alla hoppas vi att organisationen
med aktivt stöd av sina medlemsstater med fredliga medel skall kunna lösa
denna kris. I detta sammanhang vill jag också påminna om våra landsmän
som mot sin vilja hålls kvar i Irak. De och deras familjer har vårt stöd i en
utsatt situation.
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1990/91:47 till skatteutskottet
Motionerna
1990/91 :Sk7—Skl2 till skatteutskottet
Företogs till avgörande socialutskottets betänkande 1990/91 :SoU2, jord-
bruksutskottets betänkanden 1990/91 :JoUl, JoU2 och JoU3 samt näringsut-
1 Riksdagens protokoll 1990/91:14
|
Prot. 1990/91:14 24 oktober 1990 |
skottets betänkande 199O/91:NU1 (beträffande debatten i dessa ärenden, se Socialutskottets betänkande SoU2 Mom. 1 (nytt statsbidragssystem) Utskottets hemställan bifölls med 159 röster mot 138 för reservation 1 av Paul Ciszuk, Kent Lundgren, Claes Roxbergh, Marianne Samuelsson och Mom. 3 (en kommitté för översyn av statsbidragen) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Anita Sten- Mom. 4 (statsbidrag till personalkooperativ) Utskottets hemställan bifölls med 160 röster mot 145 för reservation 5 av Mom. 5 (statsbidrag till alternativ barnomsorg m.m.) Utskottets hemställan bifölls med 203 röster mot 24 för utskottets hemstäl- Mom. 9 (utbyggnaden av barnomsorgen) Hemställan Utskottets hemställan bifölls med 254 röster mot 16 för hemställan i reser- Britta Bjelle (fp) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats som Motivering Utskottets motivering godkändes. Mom. 30 (samisk barnomsorg) Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 32 för reservation 27 av Övriga moment Utskottets hemställan bifölls. Jordbruksutskottets betänkande JoUl Utskottets hemställan bifölls. Jordbruksutskottets betänkande JoU2 Utskottets hemställan bifölls. |
7
Jordbruksutskottets betänkande JoU3
Mom. 1 (märkning av miljöfarliga kemikalier m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 287 röster mot 16 för reservation 1 av
Annika Åhnberg. 3 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 5 (årlig redovisning av vissa kemikalier m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Åsa Domeij -
bifölls med acklamation.
Mom. 6 och 7 (revision av i Sverige tillåtna kemikalier, m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Åsa Domeij -
bifölls med acklamation.
(forts. 14 §)
Sedan voteringsanläggningen upphört att fungera beslöt kammaren på
förslag av talmannen att voteringen skulle fortsätta före avgörandet av de
ärenden som upptogs under 4—13 §§.
Talmannen meddelade att lagutskottets betänkande LU5, arbetsmark-
nadsutskottets betänkanden AU10, AU1 och AU9, bostadsutskottets betän-
kanden BoU6, BoUl och BoU2 samt konstitutionsutskottets betänkanden
KU2, KU5 och KU6 skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1990/91:LU5 Ändring i aktiekontolagen (1989:827) (prop. 1989/90:160).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades under 15 §.)
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1990/91 :AU10 Ändring i arbetsmiljölagen.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades under 15 §.)
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1990/91 :AU1 Jämställdhet.
Anf. 1 ANDERS G HÖGMARK (m):
Herr talman! Jämställdhet kan man tala väldigt mycket om, och vi är ju i
det här huset och i den här kammaren inte främmande för detta. Men det är
också viktigt att jämställdheten tar sig praktiska uttryck, att den omsätts i
praktiskt handling. Just genom praktisk handling skapar man goda förebil-
der, och ingenting är så värdefullt som goda förebilder. Jämställdhetsarbete
och synen på jämställdhet är inte något undantag härvidlag.
Det brukar i olika sammanhang heta att det kan vara bra att också något
redovisa sina egna värderingar, och det är kanske på sin plats inte minst i ett
sådant här ämne.
Herr talman! Jag skall säga något om min familjesituation hemma, vid de
tillfällen då jag någon gång är på min mantalsskrivningsadress, som inte är
Stockholm - det kan ju vara bra att i tider som dessa göra en viss distinktion
i det sammanhanget. Jag vill inte påstå att vi hemma fördelar sysslorna så
otroligt jämställt under den tid då riksmötet pågår, men vi försöker efter
bästa förmåga. Jag lever i en familj där jag representerar det underrepresen-
terade könet; jag utgör inte ens 40 % av familjen. Med två döttrar och hustru
har jag en levande bild av vad aktivt jämställdhetsarbete innebär på fältet.
Vi fördelade i min familj föräldraledigheten på ett ganska konventionellt
sätt när barnen var små, och det är de fortfarande. Vi är tacksamma över att
slippa klåfingriga pekpinnar från politiker som talar om för oss hur vi skall
kvotera föräldraledigheten. Vi tror oss själva kunna klara av den fördel-
ningen. Detta var några synpunkter på den miljö jag lever i och de värde-
ringar jag har.
Jag sade tidigare att det är viktigt med goda förebilder. I den del av Sverige
som jag kommer från, Värend i Småland, har av urgammal tradition kvinnan
ärvt lika. Varför vet inte ens någon professor i historia, men så har det enligt
jordeböckerna varit genom århundraden. Kvinnan har alltid, i motsats till
vad som har varit fallet i andra delar av Sverige, ärvt lika. Det skapar givetvis
en viss tradition. Vi håller kvinnan högt, och det bör man också göra.
Det är självfallet viktigt hur föräldrar beter sig. Jämställdhetsarbetet
handlar mycket om attityder och värderingar. Det är viktigt för mina två
döttrar att ha goda förebilder både inom och utanför hemmet. För min
minsta flicka, Karin 8 år, är det en god förebild när Hanna som är 13 år gam-
mal kommer hem och säger att hon blivit ledamot i elevrådets styrelse. Karin
frågar då storasystern: Bestämmer du mycket där, Hanna? Ja, svarar Hanna.
Då skall jag också vara med i elevrådets styrelse när jag blir större, säger
Karin.
För ett par veckor sedan hade jag familjen i Stockholm. Vi gav våra flickor
tillfället att sitta i pappas riksdagsbänk. Flickorna ställde frågor, och framför
allt frågade min minsta flicka Karin: Bestämmer man mycket här? Svaret
blev ja. med en viss reservation för vad en enskild ledamot kan bestämma.
Men man måste ju ändå visa en god förebild, så jag sade: Det gör vi. Då vill
jag också sitta här, sade hon. Det är viktigt att man i stort och i smått på ett
tidigt stadium lär barnen, och inte minst flickor, att också de har en given
position vid styrelseborden och i andra sammanhang där man beslutar både
om sin egen situation och om andras.
Det är viktigt att klart inse att jämställdhetsarbetet är ett långsiktigt arbete
där det gäller att förändra grundläggande attityder och värderingar. När vi i
dag debatterar jämställdheten, finns det också anledning att litet fundera
över vår egen syn på individens, kvinnans och familjens roll, även visavi
andra kulturers synsätt. Utan att peka ut någon speciell kultur i vår omvärld,
finns det all anledning att fundera över vilket hot vissa andra kulturer repre-
senterar just när det gäller kvinnans roll och position. I tider då gränser öpp-
nas och vi tar intryck från andra kulturer, tror jag det är bra att vi slår fast
vad som är okränkta värden hemma i vårt land när det gäller synen på kvin-
nan som individ och respekten för livet.
Herr talman! Det är ingen hemlighet att moderata samlingspartiet hyser
en viss misstro mot alltför mycket lagstiftning, reglering och kvotering i fråga
om jämställdheten. Det gäller även på många andra av samhällslivets områ-
den. Däremot menar vi att det är viktigt att man vidtar förändringar på ett
antal områden inom det politiska fältet för att få goda förutsättningar för en
bättre jämställdhet. I politikens möjligheter ligger att skapa förutsättningar
för någonting, förutsättningar för förändringar.
Jag vill peka på några områden, som vi tagit upp i våra reservationer till
betänkandet och där vi menar att det är mycket angeläget att det sker för-
ändringar. Låt oss gärna kalla det systemförändringar eller systemskiften.
Det är ord som för några år sedan var nästan bannlysta men nu nästan blivit
högsta mode alltifrån regeringen via generaldirektörer och ämbetsverk. Alla
har egentligen varit för systemförändringar under de gångna åren, fastän
man kanske inte har talat så högt om det. Men nu väller en flod av önskemål
om systemskiften fram. Vi hälsar det från moderat sida med stor glädje och
emotser fredagens presentation av systemförändringar med stort intresse,
och det gör även många andra.
■ Vi kan konstatera att en stark ekonomi, en ekonomi i balans, en god till-
växt, en låg inflation och en hög sysselsättning är förutsättningar och rent
allmänt ett fundament för välfärden men inte minst för kvinnors möjlighet
att behålla en position på arbetsmarknaden, komma in på den och utveckla
sitt inflytande. Omvänt gäller självfallet motsatsen. Det är i första hand kvin-
norna som drabbas av en ekonomi med låg tillväxt, hög inflation och obalan-
ser i övrigt. Det är därför nödvändigt, herr talman, med systemförändringar,
som gör att man kan återställa en ekonomi i balans, en ekonomi med god
sysselsättning och låg inflation.
Det är också viktigt att man bryter de offentliga vård- och servicemonopo-
len. Fler arbetsgivare ger en förutsättning för kvinnor att välja, eftersom 70-
80 % av de anställda inom de offentliga vård- och servicemonopolen är kvin-
nor. Man påpekar ofta att det relativa löneläget för kvinnor är dåligt. Det
finns mycket fog för ett sådant påpekande. Man nämner hur dåliga lönerna
är inom t.ex. vård, omsorg och service.
Valfriheten, möjligheten att välja att gå till en annan arbetsgivare, blir ut-
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
omordentligt liten om man som socialdemokraterna envetet, nästan rigid -
Ines Uusmann, utskottsmajoritetens talesman eller kanske taleskvinna -
håller fast vid de offentliga vård- och servicemonopolen. När man nästan
aldrig ger möjlighet för alternativa arbetsgivare och för alternativa service-
former att komma fram, kommer dessa kvinnor aldrig att få en möjlighet att
välja mellan olika arbetsgivare, något som är naturligt inom industrin. Trivs
jag inte i ett företag och tycker att det betalar för litet, går jag till ett annat
företag. Den möjligheten ger inte socialdemokraterna kvinnorna. Varför
förvägrar ni kvinnorna mångfalden när det gäller att välja mellan olika ar-
betsgivare inom dessa områden, Ines Uusmann?
I realiteten finns det ett yrkesförbud. Kvinnor, unga som gamla, får i prak-
tiken ingen möjlighet att starta företag. Unga kvinnor får för få förebilder
när det gäller att starta nya företag på de områden där de är duktiga och
professionella. Varför förvägrar ni unga kvinnor den möjligheten, Ines Uus-
mann? Ingår det i de förväntade systemskiftena att ni skall öppna sådana
möjligheter i framtiden? Er rigida syn på de offentliga vård- och servicemo-
nopolen håller tillbaka kvinnor och är försvårande för praktiskt jämställd-
hetsarbete.
Herr talman! Kombinationen svag ekonomi och offentliga vård- och servi-
cemonopol innebär en fullständigt hopplös situation, inte minst för äldre
människor. Det är något slags ödets ironi, eftersom kvinnor har en tendens
att bli några år äldre än män. Ända in på ålderdomen förföljer socialdemo-
kraternas rigida syn dessa människor.
Det är i dag de många gamla kvinnorna på ålderdomshem, långvårdshem
och olika inrättningar - eller de som står i köer för att komma in där - som
hela tiden drabbas av bristen på valfrihet och mångfald. In i det sista, under
de sista åren av sin levnad, drabbas just kvinnorna, Ines Uusmann, av er
urusla politik på detta område. Det är ni socialdemokrater som bär ansvaret
för att äldre kvinnor, vilka under de sista åren av sin levnad borde kunna få
en god vård och omsorg, drabbas av er rigida inställning. Det bör klart slås
fast från denna talarstol.
Herr talman! Bristen på valfrihet är kvinnornas gissel. Vi har i ett annat
sammanhang under förra veckan diskuterat barnomsorgen och den totala
oförmågan hos socialdemokraterna att ge valfrihet inom familjepolitiken när
det gäller barnomsorg. Det drabbar också kvinnorna. Jag tänker inte ta upp
den debatten här.
Kunskap är viktigt. Det ger inflytande, insikt och makt. Det är väl känt,
och det tror jag inte vi behöver föra en debatt om. Det är därför viktigt att
utbildningssystemet fungerar på ett bättre sätt än för närvarande. Moderata
samlingspartiets förslag om en bättre skola med kvalitet, mångfald och val-
frihet är ett sätt att uppnå detta.
Efter att ha sett en lång rad praktiska exempel, inte minst mina egna flick-
ors skolgång, är jag inte främmande för tanken på flickklasser eller flick-
grupper i skolan. Det skulle vara mycket intressant att höra om Ines Uus-
mann har tankar i samma riktning. Jag är övertygad om att det, inte minst
på låg- och högstadiet, skulle betyda en hel del om man i vissa ämnen under
vissa tider införde ett sådant system. Det låter kanske som att litet grand gå
tillbaka i tiden, men eftersom flickors och pojkars mognad sker i så olika
takt, skulle det vara till väldigt stor nytta för flickorna. En sådan ordning
skulle betyda mycket för dem när de går vidare i utbildningssystemet.
Herr talman! I ett internationellt perspektiv finns det en sak som är otro-
ligt angelägen, nämligen utbildningen i språk. Där kan jag se någonting löf-
tesrikt, inte minst för flickor. Det är sedan många år tillbaka välkänt att just
flickorna när det gäller språksidan definivt har en begåvning som pojkarna
kanske långt senare kan förvärva. Genom att ytterligare förbättra språkut-
bildningen kommer flickor och unga kvinnor att kunna dra stor nytta av den
ökade internationalisering som sveper över Europa och över huvud taget
över hela världen. Detta ser jag som mycket positivt.
Herr talman! Moderata samlingspartiet har i en reservation uttryckt sin
uppfattning om hur man ser på det förfaringssätt som departement och äm-
betsverk nu tillämpar, nämligen att vid nominering av personer till olika upp-
drag begära in namnförslag på en man och en kvinna. Moderata samlings-
partiet, liksom andra demokratiska organisationer, förbehåller sig rätten att
nominera den person som man anser mest lämpad för uppdraget. Som de-
mokratisk organisation tillämpar vi i moderata samlingspartiet det system
som vi vill ha. Inom vår rörelse får vi, om det blir nödvändigt, ta strid om
vilken person som är mest lämpad. Det ankommer inte på utomstående att
lägga sig i den nomineringsprocessen. Detta har vi, herr talman, velat mar-
kera genom vårt yttrande.
Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till reservationerna nr 1
och nr 10.
Anf.2 KJELL-ARNE WELIN (fp):
Herr talman! Det är dags för en ny jämställdhetsoffensiv i Sverige. Jäm-
ställdhet är inte ett visst samhällstillstånd som en gång för alla kan uppnås,
utan snarare en strävan som måste hållas levande under yttre skiftande för-
hållanden.
Under de senaste åren har födelsetalen ökat kraftigt i Sverige. Det blir fler
barn och fler föräldrar som sannolikt inte kommer att låta sig nöja med da-
gens brister i barnomsorgen eller med de begränsade möjligheter att förena
föräldraskap med arbetsliv som hittills existerat.
Det avgörande i en ny offensiv för jämställdhet måste vara att göra jäm-
ställdheten till en mansfråga lika mycket som det är en kvinnofråga. Det är
en nyckel för att engagera männen för deras roll som pappor. Det räcker inte
med att bygga ut barnomsorgen eller ens att göra den mer flexibel. Männen
måste uppmuntras att utnyttja, inte bara lediga dagar som utgår vid barnets
födelse, utan också andra former av föräldraledighet, såsom ledighet för
vård av sjukt barn, rätt till deltidsarbete när barnen är små osv. För detta
krävs inte bara förstående arbetsgivare utan även sådana arbetsgivare som
har klart för sig att det är utvecklande för alla att ta hand om barn och att
den kvinna eller man som ägnar tid åt detta får erfarenheter som är till nytta
också i en rad andra situationer. De erfarenheter som föräldraledighet ger
bör i många sammanhang kunna vara en merit i arbetslivet.
Mans- och papparollen har utvecklats en del under de senaste decen-
nierna, även om det återstår mycket att göra. Dagens pappor har ett helt
annat ansvar för och mycket större delaktighet i hem, familj och hushåll än
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
vad som var fallet för en generation sedan. Denna förändring av mansrollen
har varit en av förutsättningarna för att flera kvinnor har fått chansen i ar-
betsliv och politik. Det är bara genom att denna mannens frigörelse fortsät-
ter som kvinnans frigörelse kan gå vidare. Insikten om den traditionella
mansrollens begränsningar och den vilja till större delaktighet som i dag
finns hos många män är en viktig och stor kraft att ta till vara i arbetet för
jämställdhet.
Den förlängda föräldraledigheten kan bli en kvinnofälla. Ju längre kvin-
nor är borta från arbetet, desto svårare får de att komma igen. Män måste
därför stimuleras att utnyttja ledigheten genom att denna erfarenhet tillgo-
doräknas vid t.ex. tjänstetillsättningar. Av män med små barn arbetar endast
några få procent på deltid. Av kvinnor i samma situation arbetar ungefär
hälften deltid, en knapp tredjedel arbetar heltid och resten förvärvsarbetar
inte alls. Anmärkningsvärt är att män med barn under sju år arbetar mer per
vecka än män som inte har minderåriga barn. Det måste göras betydligt
större ansträngningar för att uppmuntra och möjliggöra också för män med
minderåriga barn att välja förkortad arbetstid. Mycket talar för att det fort-
farande i arbetslivet finns ett avsevärt motstånd mot pappaledighet. Rege-
ringskansliets informationssatsning ”Pappa kom hem” är ett positivt steg
som bör följas av flera. Där har även regeringen en viktig uppgift.
Folkpartiets uppfattning är att både kvinnor och män skall ta ansvar för
såväl sin egen försörjning som sitt föräldraskap. Det innebär att arbetslivet
måste organiseras så att kvinnor och män bättre än nu kan förena förvärvsar-
bete med uppgifter i hem och samhälle. Sverige har en hög procent yrkes-
verksamma kvinnor, drygt 80 %, samtidigt som man har den bland jämför-
bara länder mest könsuppdelade arbetsmarknaden. Den svenska arbets-
marknaden är till stor del uppdelad på en kvinnodominerad och en mansdo-
minerad sektor, sektorer som i flera avseenden skiljer sig från varandra.
Kvinnor arbetar framför allt inom den offentliga sektorn och män inom den
privata sektorn. Endast 8-9% av den totala arbetskraften arbetar i yrken
med jämn könsfördelning. En del av den löneskillnad som finns mellan kvin-
nor och män kan förklaras av denna segregering.
Kvinnornas riktigt stora inträde på arbetsmarknaden sammanföll i tid med
slopandet av sambeskattningen 1970 och med den stora expansionen inom
den offentliga sektorn 1970-1985. Under denna period ökade antalet an-
ställda inom den offentliga sektorn med 550 000 personer. Av dessa var 80 %
kvinnor som i stor utsträckning valde att syssla med samma saker som de
tidigare gjort inom hemmets väggar, vård och omsorg.
Den offentliga sektorn, och särskilt då den sociala tjänstesektorn, är i dag
starkt dominerad av kvinnor. Offentliga alternativ är i dag kraftigt subven-
tionerade med skattemedel medan enskilda alternativ inte får några bidrag
alls. Det innebär att t.ex. förskollärare som vill starta ett enskilt daghem inte
har praktiska möjligheter att göra det. Kvinnor som vill arbeta med vård,
omsorg eller utbildning har därmed inte heller någon möjlighet att välja nå-
gon annan arbetsgivare än den offentliga sektorn. På områden där män tra-
ditionellt är verksamma finns normalt inga liknande hinder mot att starta
enskild verksamhet. Denna ordning är från jämställdhetssynpunkt omöjlig
att försvara.
En stor andel av alla yrkesarbetande kvinnor i Sverige sitter fast i en låglö-
nefälla. Genom att inte ha möjlighet att välja arbetsgivare, har de svårt att
ställa krav på högre löner. När sjuksköterskor, undersköterskor och förskol-
lärare m.fl. väljer att lämna sitt yrke för något annat, bättre betalt arbete är
detta ett slöseri med utbildad arbetskraft som Sverige så väl behöver.
För att klara den framtida barn- och äldreomsorgen måste vi slå vakt om
den kvalificerade personal som finns. Den måste erbjudas möjligheter till
större inflytande på sin arbetsplats, möjligheter att påverka sina arbetstider
och möjlighet att välja arbetsgivare. Kort sagt: Vårdpersonalens arbete
måste värderas högre.
Att bryta det offentliga monopolet ter sig i detta perspektiv som den effek-
tivaste åtgärden för att öka jämställdheten och minska löneskillnaden mellan
kvinnor och män. Om det rådde konkurrens om arbetskraft även inom så-
dana områden som vård, omsorg och utbildning, skulle löneutvecklingen
också för de offentliganställda kvinnorna förbättras.
Vi måste dessutom satsa på en förnyelse av den offentliga sektorn. Det
räcker inte med att erbjuda möjligheter att jobba i egen regi. Vi måste också
bättre ta till vara de offentliganställdas kreativitet och skaparkraft. Vi folk-
partister tror att en förnyelse av den offentliga sektorn där de anställda ges
möjligheter att ta eget ansvar, att utvecklas, göra karriär och få erkänsla för
sitt arbete är nödvändig för att förmå den stora andelen kvinnor att stanna
kvar. Det är inte minst viktigt att det skapas utvecklingsmöjligheter också
vid sidan av att det sker en förnyelse.
Herr talman! Under de senaste årtiondena har då och då framförts krav
på sex timmars arbetstid. Vi folkpartister anser att det i dagens läge är bättre
att arbeta för mer flexibla arbetstider. Arbetstidens eller arbetsdagens längd
behöver inte regleras genom politiska beslut.
Enligt folkpartiets uppfattning bör stat, landsting och kommun gå i spet-
sen för att genomföra en mer flexibel arbetsorganisation och mer flexibla
arbetstider som ger individer, både med och utan små barn, större möjlighe-
ter till individuell anpassning av arbetstidens omfattning och förläggning.
Medan tjänstemän i stor utsträckning har flexibla arbetstider är det endast
13 % av de kommunalt anställda LO-medlemmarna som har denna möjlig-
het. I försök med flexibel arbetstid inom vården har detta, mot mångas för-
modan, visat sig fungera mycket bra. Därför bör systemet med flexibla ar-
betstider öka för alla anställda. Det kan också noteras att ungefär en tredje-
del av kvinnorna, mot 22 % av männen, arbetar på obekväma arbetstider.
Många kvinnor som i dag arbetar deltid önskar arbeta heltid, men de kan
inte få det på grund av att arbetet är organiserat för deltidsarbete. Målet
borde vara att de flesta tjänster som inrättas bör vara heltidstjänster, men att
de anställda skall kunna välja hur mycket de vill arbeta. Många arbetsgivare,
inte minst stat och kommun, har funnit det lönsamt att inrätta deltidstjäns-
ter, vilket i sin tur lett till deltidsarbetslöshet. Arbetsgivarna spar pengar,
men ofta måste samhället gå in och betala arbetslöshetsunderstöd, socialbi-
drag osv. Detta är olyckligt och står i direkt strid mot jämställdhetssträvan-
dena, speciellt som det framför allt är unga kvinnor som drabbas av ofrivillig
deltidstjänstgöring.
Eftersom det är så många kvinnor som förvärvsarbetar inom den offent-
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
10
liga sektorn har såväl politiker som offentliga arbetsgivare ett speciellt an-
svar för kvinnors arbetsvillkor. Den bristande jämställdheten på arbetsmark-
naden kan till stor del föras tillbaka på det förhållandet att det är mannen
som sätts upp som norm. Kvinnan föder barn under den tidigare delen av sitt
liv, oftast före 40 års ålder, medan männen kan bli fäder när som helst under
sitt förvärvsarbetsliv. Det är också oftast före 40 års ålder som karriärstegen
är viktig.
Att vara borta från sitt arbete för att vårda barn under denna period kan
hindra många kvinnor från att avancera. Numera har många företag satt in
åtgärder så att den som är hemma och vårdar barn under en längre tid inte
skall tappa kontakten med arbetslivet. SE-banken, t.ex., ordnar regel-
bundna informations- och kontaktträffar för anställda som är föräldralediga.
De anställda uppmuntras också att gå in och arbeta extra under sin ledighet,
vilket underlättar en återgång och motverkar att tiden rusar ifrån en i yrkesli-
vet bara för att man under en period väljer att ge barnen extra tid.
Sparbanken i Uppsala vill uppmuntra män att ta föräldraledigt. Därför har
banken valt att ge de män som utnyttjar sin rätt till ledighet en extra semes-
terdag per ledig månad.
Herr talman! Löneskillnaderna mellan kvinnor och män har under en
följd av år minskat. Under 80-talet har dock en tendens till ökade löneskill-
nader kunnat skönjas. I en nyligen utkommen doktorsavhandling slås fast
att såväl längre utbildning som längre arbetslivserfarenhet betalar sig sämre
för kvinnor än för män. Ett skäl till detta är att den könssegregerade arbets-
marknaden befrämjar en bestående löneolikhet mellan kvinnor och män.
Detta är något som i framtiden åter kan komma att öka löneskillnaderna.
Det framgår av SCBs lönestatistik över industriarbete att löneskillnaderna
mellan kvinnor och män var 7:51 kr./tim. 1988, medan skillnaden var 4:46
kr./tim. 1981.
För att minska löneskillnaderna krävs insatser av olika slag. Den svenska
jämställdhetslagens förbud mot lönediskriminering håller inte måttet vid
jämförelse med t.ex. EG-direktiven. I Sverige ligger bevisbördan när det
gäller lönediskriminering på den enskilda kvinnan. Uppstår det en tvist kan
den anställde vända sig till facket eller JämO. Enligt en dom i höstas i EG-
domstolen tvingas företagen att visa att de inte diskriminerar kvinnor vid lö-
nesättning. Regeringen bör få i uppdrag att undersöka om liknande bestäm-
melser kan införas i Sverige.
I den debatt som i dag förs om arbetsmiljöernas beskaffenhet är det viktigt
att kvinnornas arbetsmiljö särskilt uppmärksammas. Det är uppenbart att
förhållandena inom den offentliga sektorn på ett helt annat sätt än tidigare
måste lyftas fram i arbetsmiljödebatten. Statistiken visar t.ex. att när det gäl-
ler kvinnors högriskyrken i fråga om belastningsolyckor, att det är sjukvårds-
biträden, hemvårdare och badpersonal som ligger i topp. Det är bland kvin-
norna under 25 år som belastningsolyckorna ökar mest. Sedan 1979 har be-
lastningsolyckorna i hushållsarbetet ökat med 173 %. Inom hälso- och sjuk-
vården har olyckorna ökat 70 % eller mer. Lyften är orsak till mer än hälften
av olyckorna bland kvinnor. Den nytillsatta arbetsmiljökommissionen bör
snarast återkomma med förslag i dessa frågor.
Det är inte heller osannolikt att en stor del av problemen inom den offent-
liga sektorn har sin grund i psykosociala arbetsmiljöproblem vid sidan av er-
gonomiska risker.
Kvinnornas sjukfrånvaro har under 80-talet ökat med nästan 50 %, medan
männens frånvaro har ökat med 15 %. En viktig orsak till detta är kvinnor-
nas arbetsmiljö.
Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet, som infördes
under de borgerliga regeringsåren efter förslag från folkpartiet, är ett viktigt
instrument i arbetet med att motverka könsdiskriminering och främja jäm-
ställdhet på arbetsplatserna. Efter det att folkpartiet hade begärt en parla-
mentarisk utredning om hur lagen kan stärkas, tillsatte regeringen en sär-
skild utredare med uppdrag att utvärdera jämställdhetslagen. Vi beklagar
att regeringen inte delar vår uppfattning om värdet av en parlamentarisk ut-
redning. Det är också beklagligt att utredningen dragit ut på tiden, då vi an-
ser det angeläget att en förstärkning av lagen snarast kommer till stånd.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 2 och
11.
Anf. 3 KERSTI JOHANSSON (c):
Herr talman! Drygt fyrtiotalet motionsyrkanden behandlas i det betän-
kande vi nu debatterar - AU 1. Det är motioner och yrkanden från alla par-
tier som är representerade i riksdagen. Samtliga motioner avstyrks av ut-
skottsmajoriteten, främst med hänvisning till pågående utredningsarbete
och projektverksamhet.
Vi kan i betänkandet också läsa att i stort sett samtliga de åtgärder som
föreslogs i den femåriga handlingsplanen för jämställdhet våren 1988 har
vidtagits. Är det möjligt att detta är ett riktigt konstaterande?
Att handlingsplanen haft en medvetandehöjande och opinionsbildande
verkan i samhället får vi också veta. Låt oss hoppas att detta är riktigt! Men
jag vill återigen framhålla, precis som jag gjorde i den allmänpolitiska debat-
ten för ett par veckor sedan, att jämställdhetsarbetet på många områden går
väldigt trögt. Också jämställdhetsminister Margot Wallström var i debatten
långt ifrån nöjd. Hon betonade att det fortfarande finns orättvisor, både
klasskillnader och skillnader mellan kvinnors och mäns villkor, och att kvin-
norna, om vi granskar arbetslivet utifrån både klass- och könsperspektiv,
drar det kortaste strået.
Låt mig säga att jag tror att jämställdhetsarbetet skulle vinna på om social-
demokraterna vore litet mer ödmjuka. I stället för att ideligen, rakt upp och
ner, avstyrka alla motioner borde de kunna ta del av och också använda sig
av idéer och förslag som kommer fram, även om de råkar komma från annat
parti. Det gäller inte bara det här området utan inom alla samhälls- och poli-
tikområden.
I det betänkande vi nu behandlar vill jag peka på förslag som förts fram
från centerpartiet och som återfinns i reservationer fogade till betänkandet.
Vi har exempelvis begärt att en parlamentarisk kommitté skall tillsättas
med direktiv att genomföra en arbetsvärdering av olika yrkessektorer för att
kartlägga skillnader och analysera bakgrunden till att kvinnodominerade yr-
ken oftast värderas lägre än yrken där männen är flest. En sådan utredning
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
11
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
12
bör också kunna lägga fram förslag om åtgärder för att rätta till de missför-
hållanden som råder.
Har ministerord någon betydelse finns det kanske hopp om att en arbets-
värdering kommer till stånd och att vi till ett annat år inte behöver reservera
oss i denna för centern så viktiga fråga. Margot Wallström uttalade nämligen
sitt gillande för centerns förslag och betonade vikten av att driva frågor om
arbetsvärdering.
Men tittar vi på vad utskottsmajoriteten skriver i betänkandet så konstate-
ras visserligen att ökade löneskillnader kan iakttas, men sedan handlar skriv-
ningen mest om att man skall öka kunskaperna om löneskillnaderna och de-
ras orsaker.
I centerpartiet anser vi att en arbetsvärdering med det snaraste måste ge-
nomföras. De senaste åren har löneskillnaderna ökat. Denna utveckling
måste vändas. En utjämning av löneskillnaderna mellan kvinnor och män är
en viktig jämställdhetsfråga.
I centerpartiet har vi även, både i jämställdhetsmotionen och i våra regio-
nalpolitiska motioner, kraftigt understrukit att koncentrationspolitiken
måste brytas. Regional balans och samhällsplanering har stor betydelse när
det gäller att uppnå jämställdhet. Detta underströks också i regeringens pro-
position om jämställdhet inför 90-talet. Där står t.o.m. att ”ett av målen för
regionalpolitik är att kvinnor och män i alla delar av landet skall ha tillgång
till arbete, service och god miljö”. Det står även att ”en fortsatt betoning av
jämställdhetsmålen bör göras inom ramen för de regionalpolitiska åtgär-
derna”.
Hur blir det i framtiden? Vad får exempelvis skattereformen för effekter
för kvinnor och för regional balans?
Från centerns sida har vi vid upprepade tillfällen påtalat den felaktiga in-
riktning som finansieringen av marginalskattesänkningarna fått. Någon
måste betala dessa, och vilka blir det? Jo, det blir de som har låga inkomster,
de som tjänar under 100 000 kr., och det är de deltidsarbetande, och i hög
grad är det kvinnorna. Arbetsamma, ambitiösa, kunniga, engagerade och
lågavlönade kvinnor får använda merparten av sin inkomst till nödvändig
konsumtion - som mat och boende. Ofta bor de i regioner och orter med en
mer begränsad arbetsmarknad och med små möjligheter att kompensera sig
genom t.ex. bättre betalda jobb eller längre arbetstid.
Den ökade indirekta beskattningen slår hårt mot dem som har låga in-
komster och som egentligen knappt får del av skattesänkningarna. 1989 hade
en miljon svenskar en årsinkomst under 100 000 kr., de flesta kvinnor. Skat-
teomläggningens finansiering är ett hot mot jämställdhetssträvandena, som
omläggningens arkitekter socialdemokraterna och folkpartiet borde ha ana-
lyserat bättre. Eller är kraven på en rättvis fördelningspolitik inte giltiga
längre i socialdemokratins och folkpartiets värld? Har de glömt begreppet
rättvisa?
Vi i centern har i kommittémotionen och i reservation betonat att det är
viktigt att satsa mer på kvinnligt nyföretagande. Vi menar att ett ökat nyföre-
tagande skulle ha stor betydelse för möjligheterna att skapa sysselsättning i
utsatta regioner och bredda kvinnors arbetsmarknad. Kvinnliga företagare
väljer ofta andra branscher än män. Kvinnorna är mer inriktade mot servi-
ceområdet eller tjänstesektorn. Därför är det, enligt centerns mening, vik-
tigt att utvecklingsfondernas verksamhet breddas. Hittills har de varit mest
inriktade på tillverkningsindustri och turism. Skall kvinnliga företagare få
större möjlighet till hjälp till företagande via fonderna måste fonderna om-
fatta även tjänstesektorn.
Herr talman! Vi har i en reservation tagit upp kvinnorepresentationen.
Det är viktigt att kvinnorepresentationen i beslutande organ både inom nä-
ringslivet, i de fackliga organisationerna och inom politiken ökar. Här har
inte minst kvinnoorganisationerna stor betydelse. De gör, med mycket små
ekonomiska resurser, betydande insatser när det gäller utbildning av kvin-
norna för att stimulera dem att engagera sig i samhällsutvecklingen och i be-
slutande organ. Kvinnoorganisationerna skulle kunna uträtta ännu mer om
de hade mer pengar till sitt förfogande. I dag sker mycket av deras arbete på
frivillig och ideell basis. Jag vet att anslagen inte behandlas i det här betän-
kandet, men jag vill ändå ha detta sagt därför att pengarna är av stor bety-
delse i organisationernas arbete.
Att öka kvinnorepresentationen i beslutande organ är angeläget. Vi behö-
ver både kvinnors och mäns erfarenheter och värderingar i samhällsarbetet
och i beslutsfattandet om vi skall kunna uppnå ett mer jämställt samhälle.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 3 och 8
i betänkandet.
Anf. 4 MAGGI MIKAELSSON (v):
Herr talman! Så länge vi har ett samhälle, där det är männen som har mak-
ten och där det är mannen som är normen utifrån vilket allt annat bedöms,
så länge kommer vi också att ha ett samhälle, som värderar männens arbets-
insatser högre, som i första hand spenderar samhällets pengar på männens
aktiviteter och som väljer kvinnodominerande områden när det blir tal om
nedskärningar och besparingar.
Kjell-Arne Welin har gett en lång rad exempel på kvinnors arbetssituation
och kvinnors arbetsskador och på hur en manlig maktstruktur drabbar kvin-
nor.
Därför handlar jämställdshetsarbetet i grunden om kvinnokamp - kvinno-
kamp för rätten till lika lön för likvärdigt arbete, rätten till barnomsorg, rät-
ten till delat ansvar för barn och hem - och om kampen för rätten att kvin-
nors erfarenheter och kunskaper skall värderas på samma sätt som männens.
Men kvinnokamp är också klasskamp. På 70-talet myntade vi parollen:
Ingen klasskamp utan kvinnokamp, ingen kvinnokamp utan klasskamp. Jag
tycker att det är hög tid att plocka fram den här parollen igen. Det är dags
för kvinnorna att revoltera mot de attacker som i dag görs mot de rättigheter
till arbete, barnomsorg, sjukförsäkring, m.m. som finns i dag.
Jag tänker på kvinnorna inom den offentliga sektorn. Den offentliga sek-
torn har betytt mycket för kvinnors möjligheter till egen försörjning, en of-
fentlig sektor av vård och omsorg om barn, sjuka och gamla, vilken nu tycks
hotas i grunden av den ekonomiska utveckling som regeringen genom den
tredje vägens politiska misslyckande har lagt grunden till.
Men jag tänker också på alla kvinnor inom privat verksamhet, vilka i ännu
högre grad än i den offentliga sektorn är förvisade till de lägst betalda arbets-
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
13
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
14
uppgifterna - inom industrin, inom handeln och inom kontorsvärlden, för
att ta några exempel.
Det är dags för kvinnorna att ta saken i egna händer - att kräva inflytande
och makt över sina jobb, att kräva demokrati på arbetsplatserna, att kräva
social rättvisa och att kräva sex timmars arbetsdag och lagstadgad barnom-
sorg. I kvinnokampen och jämställdhetsarbetet är det kvinnorna som måste
dra det största lasset. Och vi har allt att vinna i den kampen.
Jag tycker faktiskt inte att Anders Högmark skall slå sig för bröstet och
påstå att jämställdheten skulle bli bättre om man avskaffade de offentliga
monopolen. Hur ser det egentligen ut med jämställdheten på den privata
sidan? Har man hunnit så mycket längre där? Nej, det har man inte.
Det är genom den offentliga sektorn som kvinnornas obetalda arbete lyfts
fram på ett helt annat sätt än som skulle ha blivit fallet om den inte hade
funnits. Men eftersom det fortfarande, som jag sade tidigare, är männens
norm som gäller, har man värderat detta arbete på ett helt felaktigt sätt.
Anders Högmark talade om sina barn. Jag skall tala om mina.
Jag har en dotter som är 20 år. Hon är undersköterska. För henne finns
det inte heltidsarbete att få, som ofta är fallet i offentlig sektor inom sjukvår-
den. Hon arbetar deltid. Hon har en månadslön brutto under 7000 kr. per
månad. Det är alltså inte så lätt att klara sig i det här samhället med den
utveckling som vi har. Även om det hade varit ett privat sjukhus, är jag inte
så säker på att någon där hade kunnat garantera henne vare sig arbete eller
högre lön.
Jämställdhet är faktiskt inte i första hand fråga om att byta arbetsuppgifter
så att kvinnorna skall laga bilar och männen sköta blommorna. Jämställdhet
handlar om lika värde, om att ändra maktförhållandena som gör att kvinnor
och kvinnors arbete systematiskt nedvärderas. Det är vad jämställdhet hand-
lar om.
I det här betänkandet behandlas ett antal motioner om jämställdhet som
vi har väckt. Jag tänker ta upp dem. Jag skall börja med de motioner som vi
har väckt om kvinnor och ekonomi. Där har vi försökt visa på hur den nuva-
rande ekonomiska utvecklingen påverkar kvinnor och faktiskt utgör ett di-
rekt hot mot både kvinnorna och jämställdheten. Det kan vara intressant att
påpeka att dessa motioner skrev vi under den allmänna motionstiden, dvs.
januari 1990, före de fyra stoppen, före regeringskrisen och beslutet om skat-
teomläggningen. Man kan knappast påstå att situationen har förbättrats se-
dan dess - tvärtom. Eftersom det är kvinnorna som finns på de lägst avlö-
nade jobben, eftersom det är kvinnorna som finns inom den offentliga sek-
torn och eftersom det är kvinnorna som sliter ut sig i dåliga arbetsmiljöer
och med dubbelarbete, slår varje försämring av vård, omsorg och sociala rät-
tigheter hårdast mot kvinnokollektivet.
Enligt vad jag har hört lär finansministern ha uttalat att protesterna mot
bensinpriset kommer att verka som en västanfläkt jämfört med de reaktio-
ner som vi kan förvänta oss på regeringens nya åtstramningspaket, som vi
skall få ta del av i veckan. Med andra ord kan man, utan att ha sett förslagen,
räkna ut att det kommer att få en sned fördelningseffekt, till kvinnornas
nackdel.
Det står i betänkandet att kvinnor och ekonomi har ägnats ökad uppmärk-
samhet från statsmakternas sida under de senaste åren. Var det nedskär-
ningar som drabbar kvinnor man tänkte på då?
Utskottsmajoriteten hänvisar till att det görs en årlig redovisning i budget-
propositionen av hur vissa ekonomiska resurser fördelas mellan kvinnor och
män. Jag skulle vilja att utskottets företrädare Ines Uusmann talar om för
mig var dessa redovisningar finns i årets budgetproposition. Jag har tagit
med mig finansplanen. Jag har tittat i den och bläddrat fram och tillbaka,
men jag har inte hittat något om denna fördelning mellan kvinnor och män.
Varför skall man för övrigt begränsa sig till vissa ekonomiska resurser? I ett
samhälle som det svenska, där kvinnorna arbetar nästan lika mycket som
män, borde det vara självklart att man redovisar hur alla ekonomiska resur-
ser fördelas ur kvinno- och mansperspektiv.
Jag skall inte bara komma med kritik; jag skall ge litet beröm också. En
särskild grupp skall följa upp och analysera skattereformen och dess effekter
för kvinnor och män. Jag blir glad när jag läser det, eftersom det var en av
de saker som vi från vänsterpartiet kritiserade i våras när beslutet om skatte-
omläggningen fattades. Då stod det nämligen inget om att man särskilt skulle
studera skatteomläggningens effekter. Det visar att vi tydligen ändå har fått
gehör för våra krav så här i efterhand, och det är ju alltid något.
Vidare har vi en motion om förändringar i jämställdhetslagen. Jag kan på
sätt och vis förstå synpunkten att man inte skall föregripa regeringens propo-
sition, eftersom den kommer rätt snart, men jag tycker också att det hade
varit rimligt om utskottet åtminstone hade givit regeringen en liten vink om
hur propositionen borde utformas. Nu blev det inte så, och vi fick lov att
reservera oss. Det är ett ganska vanligt sätt att hantera motioner som kom-
mer från oppositionspartierna. Jag håller med centerns företrädare här. Jag
tycker att man kunde visa litet mera ödmjukhet och titta på förslagen från
olika partier och se om de är bra i stället för att vänta några år och sedan
komma med dem som sina egna.
Våra förslag innebär direkta förbättringar för den som anmäler brott mot
jämställdhetslagen. Vi föreslår t.ex. att det skall införas ett skydd för den
som utnyttjar sina rättigheter - man skall våga utnyttja lagen - och att man
skall ha rätt till ekonomiskt skadestånd om man missgynnats och gått miste
om anställning eller befordran. Vi tycker också att det i jämställdhetslagen
måste införas en regel mot kollektiv lönediskriminering - detta är faktiskt
någonting som förekommer i dag. Det handlar inte bara om individuella
missförhållanden.
Löneskillnaderna ökar mellan män och kvinnor, vilket också har påpekats
tidigare här i dag, och det är allvarligt. Den jag-fixerade utveckling som vi
ser i samhället i dag, med individuella lönesystem som ett talande exempel,
missgynnar kvinnor som, tror jag, har större förmåga att se till andra värden
än sådana som är direkt kopplade till pengar. Kvinnor är bättre tränade till
att sätta barn och familj före sina egna behov, men så som samhället utveck-
las i dag blir det till en nackdel och något som gör att kvinnor halkar efter i
löneutvecklingen.
Inför den faktiska utvecklingen hittills och med tanke på den ekonomiska
framtid som regeringen spår är det nästan patetiskt att utskottet skriver att
”en utjämning av löneskillnaderna mellan kvinnor och män är en av de vikti-
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
15
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
gaste jämställdhetsfrågorna under 90-talet”. Ja visst, självklart, tycker jag,
men hur viktiga kommer jämställdhetsfrågorna att få vara i regeringens eko-
nomiska politik? Kommer det att finnas utrymme för något annat än vackra,
men till intet förpliktande, fraser om jämställdhet under 90-talet?
Sedan vill jag kort beröra våld och övergrepp mot kvinnor. Här har vi en
motion från vänsterpartiet som har blivit hänvisad till ett annat utskott och
alltså inte behandlats i det här betänkandet, trots att det finns en rubrik som
är exakt likalydande som vår motion. Jag vill då helt kort nämna något om
detta, så att det inte framstår som att vi inte har sett på dessa frågor.
Det sexuella våld som många kvinnor utsätts för i dag är det mest förned-
rande av förtryck och visar på den yttersta förlängningen av mäns maktposi-
tion i samhället. I vår motion om sexuella trakasserier pekar vi särskilt på
behovet av stöd till kvinnojourerna och behovet av stöd till våldsoffren. Men
även rehabilitering av gärningsmän är en viktig samhällsuppgift.
Jag skall ta upp en enskild motion av Eva Johansson, motion A808. Där
begärs en samlad utredning av kvinnors situation i storstaden. Man menar
att den snabba samhällsomvandlingen påverkar kvinnans traditionella roll.
Man vill ha en komplettering till storstadsutredningen där en rad frågor skall
belysas: Hur påverkar arbetsresor, arbetstider, barnomsorg, offentlig och
annan service, föreningsliv, sociala nätverk, kulturell mångfald, omflyttning
i bostadsområden etc. kvinnornas situation? Jag vill gärna ansluta mig till
denna motion, eftersom jag tycker att det är ett bortglömt område i dag. Det
finns ingen reservation till förmån för denna motion, varför jag yrkar bifall
till motionen som sådan.
Till sist. När det gäller jämställdhetsarbetet i framtiden har jag i en motion
föreslagit en översyn av JämOs roll. Enligt min uppfattning borde JämO ha
en friare roll och kunna fungera mer som opinionsbildare i jämställdhetsfrå-
gor. Särskilt med tanke på den ökande lönediskrimineringen borde JämO ha
rätt att studera företagens lönestatistik. Där borde man se över möjlighe-
terna till sanktion mot företag som inte uppfyller kraven på lika lön för lik-
värdigt arbete.
Herr talman! Jag har möjligen hållit på längre tid än vad jag hade anmält,
men jag vill avsluta med att säga att vi i vänsterpartiet står bakom alla reser-
vationer som vi har undertecknat. Särskilt vill jag yrka bifall till reservation
5.
Anf. 5 ANDERS G HÖGMARK (m) replik:
Herr talman! Maggi Mikaelsson säger att kvinnorna nu måste ta saken i
sina egna händer, för de står inte ut med att jobba på männens villkor. Det
ligger någonting sympatiskt i den värderingen. Det måste vara förfärligt job-
bigt för kvinnor som vill ta saken i egna händer att få arbeta inom det mono-
pol som offentlig vård och service utgör. Hade de arbetat inom den privata
sidan, hade de antingen bytt arbetsgivare eller, om de hade tyckt att det var
olämpligt, försökt starta något själv. Talet om att det nu är dags för kvin-
norna att ta saken i egna händer och samtidigt försvara - jag utgår från att
Maggi Mikaelsson och vänsterpartiet ansluter sig till den socialdemokratiska
synen här - offentliga vård- och servicemonopol är svårt att förstå. Att kom-
16
binera dessa två åsikter är svårt. Det är därför som socialismen lider det ena
skeppsbrottet efter det andra förmodligen även här.
Herr talman! Jag råkade i mitt huvudanförande felaktigt yrka bifall till re-
servation 10, det skall självfallet vara reservation 11.
Anf.6 MAGGI MIKAELSSON (v) replik:
Herr talman! Anders Högmark och jag lever möjligen i olika världar. Jag
skulle vilja rekommendera Anders Högmark att läsa LO-rapporten Klass
och kön, som visar något av de skillnader som drabbar kvinnor inom arbetar-
klassen.
Sedan vill jag ställa frågan hur det skulle fungera i de länder där man har
en mycket liten offentlig sektor. Jag tänker t.ex. på Storbritannien och USA.
Har man nått längre där med jämställdheten? Har kvinnor mer arbeten där?
Det är faktiskt inte så lätt att välja ny arbetsgivare om det inte finns några
arbetsgivare.
Anf.7 ANDERS G HÖGMARK (m) replik:
Herr talman! En kollega till ett vårdbiträde, inom LO-kollektivet, som
bor i Gnosjö, som jobbar inom metallindustrin och som blir trött på en ar-
betsgivare i Gnosjö, väljer en annan arbetsgivare eller startar eget. Då kän-
ner man inga klassgränser, för där finns möjligheterna. Men inom offentliga
vård- och servicemonopol gives icke de möjligheterna. Och så länge som
Maggi Mikaelsson eftersträvar att bibehålla denna urbota dåliga lösning,
som hämmar just kvinnorna och inte ger dem möjligheten att ta saken i sina
egna händer, så länge kommer också den här desperata kampen att fortsätta
i förkrympt form.
Släpp kvinnorna fria! Ge dem en ärlig chans, samma chans som männen -
och kvinnorna - har fått inom den privata sektorn, även om det finns mycket
mer att göra där.
Socialismen har ett inbyggt systemfel, och så länge som socialdemokra-
terna med hjälp av vänsterpartiet vill ha kvar de offentliga vård- och service-
monopolen, kan ingenting hjälpa de kvinnor som vill komma ur den kvinno-
fällan.
Anf. 8 MAGGI MIKAELSSON (v) replik:
Herr talman! Kvinnorna inom den privata sektorn ligger sämre till vad gäl-
ler löner än kvinnor inom offentlig sektor. Det är den ena sidan av saken.
Jämställdhetsarbetet är mycket svårare inom privat sektor - det är också nå-
gonting som man kan konstatera. Inte ens på chefsnivå finns det kvinnor.
Det är i och för sig inte så viktigt, tycker jag för min del. Det är viktigare att
man får jämställdhet bland kvinnorna nere på golvet, i industrin och i den
offentliga sektorn.
När det gäller offentligheten och offentliga monopol tror jag, om jag skall
vara riktigt ärlig, att det inte är monopolen i sig som ni retar er på, folkpartis-
ter och moderater, utan snarare det förhållandet att ni inte får del av skatte-
pengarna, av finansieringen. Den offentliga sektorn är ju offentligt finansie-
rad med skatter för att resurserna skall kunna komma alla till del. Nu vill ni
att privata arbetsgivare skall kunna ta över den här verksamheten och få del
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
2 Riksdagens protokoll 1990191:14
|
Prot. 1990/91:14 24 oktober 1990 |
av de skattepengar som folk har betalat in - för att göra egna privata vinster. |
|
Jämställdhet |
Talmannen anmälde att Anders G Högmark anhållit att till protokollet få Anf. 9 INGER SCHÖRLING (mp): Herr talman! Jag har just fått reda på att Anna Horn af Rantzien, som Vi pratar mycket om jämställdhet, men det görs inte speciellt mycket; det Men jämställdhet mellan kvinnor och män är i grunden en ekonomisk Med gröna värderingar skulle även livet utanför arbetsmarknaden värde- Om kvinnor och män har olika eller lika arbetsuppgifter och villkor med Herr talman! Detta är vad jag vill säga om jämställdhet i dag. Jag yrkar Anf. 10 INES UUSMANN (s): Herr talman! Visst behövs kvinnokampen! Kvinnor är på alla områden i Därför måste kvinnors villkor synliggöras och ligga till grund för alla våra |
18
överväganden, både när vi skall besluta om reformer och när vi måste dra åt
svångremmen.
Flera av de motioner som behandlas i dagens betänkande handlar om änd-
ringar i jämställdhetslagen. Och visst vore det frestande att yrka bifall till
alla yrkanden i dessa motioner, om man bara trodde på att det vore nyckeln
till den verkliga jämställdheten. Därmed inte sagt att förslagen i motionerna
är fel i och för sig.
Många av de områden som tagits upp om förstärkning och uppskärpning
av lagen har också kommit fram i remissvaren till utredningen ”Tio år med
jämställdhetslagen”. Det gäller t.ex. frågan om kollektiv lönediskrimine-
ring. I regeringskansliet arbetar man nu med en proposition om ändring i
lagen, och avsikten är att denna proposition skall presenteras för riksdagen
i februari. Jag vill absolut vända mig emot folkpartiet, som säger att det har
tagit mycket lång tid. Det har varit en mycket kort remisstid, och även utred-
ningsarbetet har gått undan. Därför menar jag att det är rimligt att avvakta
med att i sak ta ställning till dessa motioner till dess att vi har ett konkret
förslag att utgå ifrån.
Men jag tror att vi gjorde tillvaron litet för lätt för oss om vi skulle mena
att man kunde lagstifta fram en reell och fungerande jämställdhet. Då skulle
vi förmodligen ha gjort det för mycket länge sedan. På det området delar
jag alltså den uppfattning som har framförts i Sonja Rembos motion, att det
politiska arbetet nu mest måste inriktas på att inom olika politiska sakområ-
den göra förändringar som främjar förutsättningarna för jämställdhet.
När det sedan gäller vilka dessa förändringar är kan jag bara konstatera
att jag som socialdemokrat har ett helt annat synsätt än vad moderaterna
redovisar.
För att åstadkomma jämställdhet och rättvisa mellan kvinnor och män gäl-
ler det att framför allt göra kvinnors och mäns olika villkor synliga och att
analysera skillnaderna och bakomliggande orsaker. Sedan kan vi sätta upp
mål och prioritera. Visserligen handlar det om attityder och opinionsbild-
ning. Men framför allt handlar det om makt, precis som Maggi Mikaelsson
var inne på.
För att kvinnor skall få mera makt i politiken, i arbetslivet och över sina
egna liv krävs det att någon släpper ifrån sig makt, och denne ”någon” är en
man. Visst skall vi dela på makt och inflytande. Men det kräver att män ma-
kar åt sig, delar med sig av uppdragen och håller igen på lönekraven. Alla
män har visserligen inte makt. Men man kan formulera det så här: Män som
grupp har makt dels över kvinnor som grupp, dels över enskilda kvinnor.
Kvinnor som grupp har ingen makt alls. Däremot finns det enskilda kvinnor
som har makt över grupper av män. Därför blir faktiskt jämställdhetskam-
pen, som Maggi Mikaelsson också var inne på, en kvinnokamp för rättvisa
villkor.
Sedan ligger det mycket i det resonemang som förs i folkpartiets motion
om att papparollen behöver förändras liksom mansrollen över lag. Men
detta med att ändra på mansrollen får ni män faktiskt jobba med själva. Det
kan inte vi kvinnor ordna åt er, även om vi ofta tar på oss ansvaret för våra
nära och kära och kanske mer än vad som är nyttigt.
För övrigt pågår det just nu en kampanj i samverkan mellan facket, civil-
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
19
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
20
departementet och socialdepartementet - ”Pappa kom hem” som flera ti-
digare har talat om. Det handlar om att pappor bättre skall utnyttja den
unika möjlighet som de har att ta ledigt när barnen är små. Sådana aktioner
som Sparbanken i Uppsala och S-E-banken står bakom är naturligtvis också
väldigt värdefulla.
Grunden för rättvisa villkor är att man har ett eget arbete som man kan
försörja sig på. Det tycker de flesta, både kvinnor och män. I det avseendet
har vi i Sverige trots allt nått längre än man har gjort på de flesta håll i värl-
den. Kvinnor och män finns på den svenska arbetsmarknaden i nästan lika
stor utsträckning i dag. Visserligen arbetar kvinnor deltid och inte inom alla
branscher. Men kvinnorna finns ändå på arbetsmarknaden. I det forna Väst-
tyskland återfinns drygt hälften av kvinnorna på arbetsmarknaden. Det som
skiljer Sverige från de flesta västeuropeiska länder och som är huvudskälet
till att kvinnor kan förvärvsarbeta är vår socialpolitik och vår familjepolitik.
Vi har en äldreomsorg och en barnomsorg som möjliggör att kvinnor kan
kombinera sina roller som döttrar och mödrar med förvärvsarbete. Det är
min övertygelse att det är vad svenska kvinnor vill ha också i framtiden. Alla
försök att rasera våra välfärdssystem på den punkten kommer att utlösa en
samlad kvinnorevolt.
Kvinnorna finns inte inom samma områden som männen. Man brukar
säga att kvinnorna bara finns inom en smal strimma av arbetsmarknaden.
Men tittar man noga efter, kommer man att finna att det inte riktigt är så.
Kvinnors arbetsmarknad är nämligen bredare och mera varierad än vad man
vanligtvis ser. Men lönestatistiskt klumpas kvinnojobben ihop i stora grup-
per - som vård, omsorg eller service. Men jämför med om man klumpade
ihop alla mansjobb inom tillverkningsindustrin i enda yrkesgrupp! En mera
detaljerad löne- och befattningsstatistik är alltså ett viktigt instrument när
man diskuterar arbetsvärdering. Arbetsvärderingsinstrumentet. är viktigt
när det gäller att åstadkomma lika lön för likvärdigt arbete. Men vi måste
komma ihåg att ingen arbetsvärdering är objektiv. En arbetsvärdering byg-
ger på att man subjektivt bestämmer sig för vad som är arbete av lika värde -
det är varken svårare eller lättare än så.
Men jag tror inte att det går att över parternas huvuden bestämma vad
som är arbete av lika värde. Däremot är det uppenbarligen så, att parterna
behöver hjälp och uppmuntran när det gäller att komma i gång med det här
arbetet.
Centern har föreslagit att en parlamentarisk kommitté skall tillsättas för
att arbeta med arbetsvärdering. Som Kersti Johansson mycket riktigt påpe-
kade var Margot Wallström inte helt främmande för den tanken när dessa
frågor diskuterades här i kammaren för två veckor sedan. Men det skulle bli
fel om vi bröt ut just den frågan från jämställdhetsutredningens betänkande.
Jag räknar med att vi kan återkomma till detta i februari.
Misshandel av och sexuella övergrepp på kvinnor är de mest extrema ut-
trycken för bristande jämställdhet. Detta är ett stort samhällsproblem, som
ofta privatiseras. Kvinnojourernas erfarenheter tyder på att våld mot kvin-
nor förekommer i alla samhällsklasser. Det kan alltså inte kopplas enbart till
socialt utsatta. Återigen handlar det om mäns utövande av makt gentemot
kvinnor.
Den arbetsgrupp som består av representanter för civildepartementet och
socialdepartementet kommer mycket snart dels med en kartläggning, dels
med förslag till åtgärder på det här området. Jag menar att de intentioner
som finns i centerns motion är väl tillgodosedda genom denna arbetsgrupp.
Till slut vill jag kommentera diskussionen om s.k. offentliga monopol och
kvinnors villkor.
För det första: Vi har inga offentliga monopol. Det finns inga områden
där det är förbjudet att driva verksamhet i annan regi än den offentliga. Vad
det handlar om är att vi har en demokratiskt styrd organisation för att produ-
cera lejonparten av utbildning, vård och omsorg. Det har vi dels för att ge
insyn och påverkansmöjligheter och för att det oftast är mest praktiskt och
rationellt, dels för dem som behöver bra utbildning, vård och omsorg - alltså
inte för de anställdas skull.
För det andra: Kvinnors villkor i arbetslivet är jämförelsevis betydligt
bättre inom den offentliga sektorn än inom den privata - det var också Maggi
Mikaelsson inne på. Maskinskrivning och allmänt kontorsarbete är t.ex. ett
typiskt kvinnojobb, som återfinns inom privat, kommunal och statlig förvalt-
ning. Detta arbete är bäst betalt inom staten och något sämre betalt inom
kommunen. Sämst betalt är det enligt PTKs lönestatistik. Likadant är det
med lokalvårdarna. Jag tror faktiskt inte att ett privatanställt sjukvårdsbi-
träde skulle kunna pressa upp lönevillkoren till nivåer över Kommunals av-
tal. Jag vet för resten att man på de privata sjukhem som finns ofta har häng-
avtal till Kommunals avtal. Och det är nog tur, för annars hade väl villkoren
varit ännu sämre. Låt oss alltså avliva den myt som här finns en gång för alla,
för det är ändå bara en myt.
Jag yrkar bifall till arbetsmarknadsutskottets hemställan i dess betän-
kande om jämställdhet samt avslag på samtliga motioner och reservationer.
Anf. 11 KJELL-ARNE WELIN (fp) replik:
Herr talman! Ines Uusmann menar att arbetet med utvärderingen av jäm-
ställdhetslagen går utomordentligt fort och anklagar oss för att vi har en an-
nan uppfattning. Vad gäller tiden och vad som går fort eller inte kan vi kan-
ske inte enas. Därför får de här två olika uppfattningarna naturligtvis stå
kvar. Vi anser att arbetet med den här utvärderingen går alldeles för sakta.
Det behövs mycket snabbt en förändring av jämställdhetslagstiftningen.
Vidare säger Ines Uusmann att männen själva måste åstadkomma en för-
ändring av mansrollen. Jag medger att det kan ligga en del i det. Men samti-
digt går det ändå att starkare motivera och att skynda på arbetet med en
sådan här förändring ifall man är överens om de politiska initiativen för att
se till att männen snabbare förstår att förändra sin egen situation.
Ines Uusmann vill också hävda att kvinnornas arbetsmarknad är betydligt
bredare än man tror. Hon visar att det inom den offentliga sektorn - sjukvår-
den, barnomsorgen, äldreomsorgen och utbildningen - finns många arbets-
uppgifter. Naturligtvis är det så. Men gemensamt för de flesta av dessa ar-
betsuppgifter är att de är betydligt sämre betalda än motsvarande arbetsupp-
gifter inom de traditionella mansyrkena i tillverkningsindustrin och lik-
nande. Det är detta som vi vill förändra.
Vi menar att löneutvecklingen inom de traditionella kvinnoyrkena måste
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
21
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
22
få en mycket snabb förändring. Det är utomordentligt väsentligt att sjukskö-
terskor, barnskötare, lärare och andra får en lön som är konkurrenskraftig
jämfört med andra yrkesområden utanför den offentliga sektorn. En sjuk-
sköterska har i dag 12 800 i slutlön. Hon har oftast studieskulder på 150 000
kr. Jämför man det med andra grupper som har lika lång utbildning, tror jag
att sjuksköterskorna ligger ganska långt ner i den gruppen lönemässigt. I och
med att sjuksköterskorna ligger lågt lönemässigt, ligger naturligtvis all annan
personal som har kortare utbildning inom sjukvård, äldreomsorg och lik-
nande betydligt mycket lägre. Man får därför stora problem att rekrytera och
behålla sin personal inom dessa områden.
Vad gäller de offentliga monopolen, Ines Uusmann, kräver vi, och även
moderaterna i samma utsträckning, tror jag, att andra alternativ inom de of-
fentliga monopolen skall finansieras med skattemedel. Det är detta det
handlar om.
Anf. 12 INGER SCHÖRLING (mp) replik:
Herr talman! Jag begärde ordet mest för att korrigera mig själv. Jag rå-
kade i hastigheten yrka bifall till reservation nr 5 men jag avsåg att yrka bifall
till reservation 4 mom 5.
Anf. 13 ANDERS G HÖGMARK (m) replik:
Herr talman! Det var många intressanta synpunkter som utskottsmajorite-
tens talesman, Ines Uusmann, förde fram. Jag kan hålla med om att kvinnors
och flickors situation behöver lyftas fram. Man må gärna kalla det för kvin-
nokamp. Hemma säger min äldsta dotter att vi tjejer skall vara lika bra som
grabbarna. Då brukar jag säga: Det är bra, stå på dig, Hanna. Det finns
ingen anledning att kvinnorna skall sätta ljuset under skäppan. De har i år-
hundraden dragit ett tungt lass i det tysta. De förtjänar verkligen att komma
fram och få den position de är värda. Det tycker jag är mycket bra. Om det
tror jag att vi kan vara tämligen överens.
Jag tycker också att det är en mycket sympatisk inställning som Ines Uus-
mann har när hon säger att hon inte tror så mycket på lagstiftning. Där vän-
der hon sig mot folkpartiet. Jag delar den uppfattningen. Vi moderater har
ungefär samma uppfattning, att det har visat sig föga framgångsrikt att lag-
stifta om jämställdheten. Det skall vi dra slutsatser och lärdomar av inför
framtiden.
Ines Uusmann säger också att det finns mycket i den moderata motionen
av Sonja Rembo som hon kan instämma i. Men, säger hon, det behövs ett
helt annat synsätt på det som behöver göras. Jag pekade på några saker som
vi moderater tycker behöver göras och som är viktiga. Först nämnde jag en
ekonomi i balans. Min fråga är: Är det inte nödvändigt, drabbas inte kvin-
norna speciellt hårt av en ekonomi i obalans? Jag pekade på behovet av en
bra skola, en god utbildning. Har Ines Uusmann där en avvikande uppfatt-
ning? Jag pekade på goda förebilder; hem, skola och arbetsliv. Jag har
mycket svårt att föreställa mig att Ines Uusmann har en annan uppfattning.
Vad mer är det som behövs?
Sedan tar Ines Uusmann upp en mycket intressant fråga. Hon säger unge-
fär så här: Alla försök att rasera våra välfärdssystem kommer att bemötas av
oss kvinnor. Vi kvinnor kommer att reagera mot detta. Det skall ske i ljuset
av att de flesta av våra offentliga service- och vårdsystem finns inom det of-
fentliga monopolet. Vem var adressaten? Var det kanlishuset, som jobbar
dag och natt för att åstadkomma systemskifte, eller var det riktat mot oss
moderater? Det kunde vara intressant om Ines Uusmann ville utveckla det.
Vad är det som inte får raseras i de offentliga vårdmonopolen, i sjukförsäk-
ringssystemet? Vilka systemförändringar får äga rum? Ett besked vore bra,
så att inte onödigt arbete görs i kanslihuset. Det är kanske ganska många
kvinnor som delar Ines Uusmanns uppfattning.
Herr talman! Vår kritik av de offentliga monopolen är främst betingad av
omtanken om de människor som drabbas av den dåliga omvårdnad som man
råkar ut för när systemfelen blir allt värre.
Anf. 14 MAGGI MIKAELSSON (v) replik:
Herr talman! Jag tog i mitt anförande upp att jag inte hittade någon redo-
visning i budgetpropositionen om hur ekonomiska resurser fördelas mellan
män och kvinnor. Jag fick heller inget besked av Ines Uusmann om detta.
Jag vill upprepa den frågan, eftersom detta är något vi har motionerat om
från vänsterpartiet. Vi tycker att det är mycket viktigt att man redovisar hur
de ekonomiska resurserna fördelas på kvinnor och män, eftersom vi vet att
de fördelas orättvist. Man måste kunna visa det i siffror, det är det enda som
biter på herrarna.
Jag vill också som exempel på att’jämställdhetsarbetet har lägre status
ställa frågan: Hur hög status har den här debatten jämfört med ekonomiska
debatter?
Det sägs i betänkandet att förutsättningarna för jämställdheten skall främ-
jas. Hur främjar man förutsättningarna för jämställdhet när man inför åt-
stramningar i ekonomin för att locka storkapitalet att stanna kvar i Sverige?
Det finns bara ett sätt, som jag ser det. Det är att utvidga demokratin, att ge
möjlighet till verkligt inflytande på arbetsplatserna, möjlighet för kvinnorna
att påverka arbetets uppläggning och innehåll.
Detta förutsätter också att man har ett arbete. Hur kommer arbetsmark-
naden att se ut under de närmaste åren? Kommer arbetslösheten att öka?
Det är många som spår det, och orsaken är att vi skall klara den ekonomiska
utveckling som regeringen arbetar med. Kommer det att drabba män och
kvinnor lika? Nej, jag tror inte det. Det är kvinnorna som kommer att bli
förlorare. Detta är en viktig uppgift för de socialdemokratiska kvinnorna att
jobba med inom sitt eget parti. Jag önskar er lycka i det jobbet och hoppas
att ni får framgång.
Anf. 15 KERSTI JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Jag återkommer till arbetsvärderingen. Ines Uusmann säger
att den kommer i samband med propositionen i februari. Bättre sent än ald-
rig. Men vi kunde ha legat långt framme på detta område. Vi i centern har i
flera år begärt en parlamentarisk kommitté för just arbetsvärdering. Vi me-
nar att en parlamentarisk kommitté är bra, för då får alla partier vara med i
diskussionen. Vi brukar göra så i viktiga frågor. Vi har också i vår motion
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
23
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
betonat att arbetet måste bedrivas på sådant sätt att det inte inkräktar på det
ansvar parterna på arbetsmarknaden har.
I fråga om kvinnorna och deltidsarbetet säger Ines Uusmann att många
kvinnor vill arbeta deltid. Visst är det så. Nära hälften av alla förvärvsarbe-
tande kvinnor arbetar deltid i dag. Inte alla gör det för att de frivilligt har valt
detta. Det kan bero på begränsningar i utbildningen eller på en begränsad
arbetsmarknad. Men många väljer deltid precis av det skälet att de vill ägna
tid åt hem och familj. Vore det inte på det sättet skulle stora delar av Sverige
stanna. Den obetalda arbetsinsats som görs i dag i all vardagsomsorg av barn
och gamla utgörs av mer än dubbelt så många timmar som motsvarande vård
i den offentliga sektorn.
Till sist hoppas jag, när Ines Uusmann nu, precis som vanligt, rakt upp
och ner yrkar avslag på alla motioner, att man ändå inför den kommande
propositionen i februari verkligen tar del av de många bra förslag som fak-
tiskt finns i de här jämställdhetsmotionerna. Jag har läst många av dem, och
vi har skrivit många själva i centerpartiet; förslag som skulle kunna leda till
en bättre situation för många kvinnor.
Anf. 16 INES UUSMANN (s) replik:
Herr talman! Jag tror att Kersti Johansson måste ha missförstått mig, ef-
tersom hon sade att jag tycker att det är bra med deltid och att kvinnor vill
arbeta deltid. Det finns naturligtvis många kvinnor som väljer att arbeta del-
tid för att få vardagen att gå ihop. Men det finns oerhört många kvinnor som
ofrivilligt arbetar deltid, eftersom arbetsorganisationen och sysselsättningen
på den ort där de bor är sådan att de inte får heltidsarbete. Därför är det
viktigt att arbetsgivarna - oavsett om de är privata eller offentliga - och par-
terna i övrigt kan komma överens om att det är heltidstjänster som man skall
inrätta i första hand.
När det gäller arbetsvärderingen överensstämmer motionerna här i riks-
dagen mycket väl med remissvaren i utredningen. Både motioner och re-
missvar finns med i arbetet på propositionen.
Jag vill stanna kvar vid arbetsvärderingen och då vända mig till Kjell-Arne
Welin. Det måste vara något fel när han talar om skillnaderna mellan sjuk-
sköterskornas och metallarbetarnas löner och påstår att de hänger ihop med
att den ena gruppen tillhör den offentliga sektorn och den andra den privata.
Det är ju det som är arbetsvärdering; vårt sätt att se olika på mäns och kvin-
nors arbete. Den analys som han hade med i sitt anförande tidigare säger
emot detta påstående, att det är den offentliga sektorn i sig som skulle göra
att lönerna på kvinnosidan är lägre. Det handlar ju om helt andra saker.
Anders Högmark frågade mig vad jag menar med socialpolitik och famil-
jepolitik och att det skulle ha något samband med kvinnors jämställdhet.
Vad jag förstår har moderaterna lagt fram ett förslag till nytt vårdnadsbi-
drag, som innebär att man om man har två barn måste tjäna åtminstone
140 000 kr. om året för att över huvud taget få det att gå ihop, om man skall
ha ett förvärvsarbete. Annars får man betala för att arbeta i förvärvslivet.
Det är väl, om något, ett slag mot jämställdheten. För övrigt har jag förstått
att folkpartiet delar den uppfattningen. Det är ju intressant med tanke på att
24
moderaterna och folkpartiet kanske skall försöka göra någonting gemen-
samt när det gäller familjepolitiken.
Anf. 17 KJELL-ARNE WELIN (fp) replik:
Herr talman! Ines Uusmann menar att det är fel att jämföra löner för vissa
grupper inom den offentliga sektorn med löner för vissa grupper inom den
privata sektorn och att använda det i ett arbetsvärderingssystem. Men det är
ju faktiskt inte fel. Lika arbete - oavsett var det utförs - skall enligt vår
uppfattning betalas lika. Arbetsgivare inom den offentliga sektorn har väl-
digt ofta lägre lönesättning för ett arbete, som sannolikt kan jämställas med
arbete på den privata marknaden. Därför är det också av utomordentlig vikt
att vi får ett arbetsvärderingssystem som förändrar lönesituationen för den
offentliga sektorn.
Jag vill återigen säga att man, om vi skulle konkurrensutsätta de offentliga
monopolen, med en likvärdig finansiering, sannolikt skulle vinna oändligt
mycket till gagn för dem som använder sig av den offentliga servicen och
också för dem som arbetar inom den offentliga servicen. Därför tror jag att
det skulle vara väldigt positivt om socialdemokraterna försökte se över situa-
tionen och därmed få en något generösare och mer framstegsvänlig uppfatt-
ning vad gäller att konkurrensutsätta hela den offentliga sektorn.
Anf. 18 ANDERS G HÖGMARK (m) replik:
Herr talman! Jag avser inte att ta upp någon debatt om familjepolitiken
och barnomsorgen. Det är rätt som Ines Uusmann sagt. Vi har lagt fram ett
förslag och kommer att debattera det på vår partistämma i Linköping om ett
par veckor. Det handlar om hur man skall avhjälpa den brist på valfrihet som
råder i dag och erbjuda familjerna en ökad valfrihet. Det är det förslaget går
ut på. Jag är övertygad om att detta är någonting som uppfattas positivt. Jag
är mer angelägen om att veta hur barnfamiljerna uppfattar det än att veta
hur folkpartiet uppfattar det. Jag är övertygad om, eftersom jag - precis som
de flesta politiker och säkert också Ines Uusmann - har viss kontakt med
verkligheten, att många många familjer efterfrågar en ökad valfrihet. De är
instängda i en fälla med den brist på valfrihet som existerar i dag.
Jag fick inte mycket till svar på frågan vad Ines Uusmann menade med att
alla hot mot de offentliga välfärdssystemen kommer att bemötas av kvinnor.
Tystnaden uppfattade jag som att adressaten inte var jag utan Rosenbad och
det arbete som pågår. Jag misstänkte att det var så och har nu fått det bekräf-
tat. Det skall bli mycket intressant att se utfallet av det.
Så till sättet att se på offentliga vårdmonopol. Det finns säkert sådana ex-
empel som någon här nämnde, nämligen att man inom privat industri har
lägre löner för motsvarande arbete. Det förekommer säkert. Jag är alldeles
övertygad om att med ett dynamiskt synsätt, med en större konkurrens sek-
torerna emellan och med större öppenhet för kvinnor att välja mellan olika
sektorer och olika arbetsgivare kommer situationen på sikt att utjämnas och
totalt driva upp lönebilden för kvinnor, som ju många gånger har för dålig
ersättning för det arbete de utför. Men med bara en arbetsgivare har man
mycket små möjligheter att välja.
Här har talats om ”Pappa kom hem”. I all blygsamhet må jag säga att vi
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
25
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
kanske internt i denna kammare borde fundera över hur vi beter oss mot
dem som är småbarnsföräldrar. Jag har ingenting att klaga på när det gäller
våra kvittningsmän. De ger oss möjlighet att någon gång komma hem. Men
det kanske borde finnas en större ömsesidig förståelse över partigränserna
för att skapa bättre möjligheter för både mamma och pappa att komma hem
till familjen som bor på annan ort än Stockholm.
Anf. 19 KERSTI JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! När vi diskuterade kvinnornas deltidsarbete, uppfattade jag
att Ines Uusmann sade att många kvinnor vill ha deltidsarbete för att också
kunna ägna sig åt familjen. Det tycker jag att vi skall respektera. Det handlar
ju om valfrihet. Men vi vet att det också finns många som vill arbeta heltid
och som inte har några möjligheter till det, eftersom arbetsmarknaden är
begränsad. De kanske bor på fel ställe i landet. Det finns inte arbetstillfällen.
Men jag vill också säga att när det gäller de som väljer att arbeta deltid
därför att de vill ägna sig åt familjen borde vi mer värdera den arbetsinsats
som faktiskt görs: det obetalda arbetet. Jag tänker då framför allt på de kvin-
nor som arbetar med barnomsorg. Inom centerpartiet anser vi att det borde
vara en självklarhet att alla skall få del av samhällsstödet till barnomsorgen.
Det system som socialdemokraterna driver är ju att det endast är de som får
kommunal barnomsorg som kommer i åtnjutande av stödet till barnomsor-
gen. Det, menar vi i centerpartiet, är ett djupt orättvist system som helt sak-
nar fördelningspolitiskt ansvar.
Anf. 20 INES UUSMANN (s) replik:
Herr talman! Till Kjell-Arne Welin vill jag säga att vi från vårt parti inte
har varit med om att bygga ut den offentliga sektorn för de anställdas skull,
utan det har vi gjort därför att vi behöver en praktisk och rationell demokra-
tisk organisation för dem som behöver utbildning, vård och omsorg.
Som politiker måste vi i första hand företräda dem som har dessa behov,
dvs. de som är konsumenter. På de flesta av dessa områden förekommer det
privata kompletteringar, men det har inte ett dugg att göra med anställnings-
formen för dem som arbetar.
Anders Högmarks påstående att jag skulle polemisera med någon annan
än honom själv var intressant. Jag diskuterar familjepolitiken och dess sam-
band med jämställdheten. Att det skall löna sig att arbeta tycker inte bara
moderata samlingspartiet utan också de flesta andra partier här i riksdagen.
Moderaterna brukar ju argumentera för den s.k. valfriheten. Men detta
måste innebära att det inte alls skall löna sig att arbeta. I stället skall man
betala för att få förvärvsarbeta. Såvitt jag förstår gäller det även centern i ett
av dess förslag. Visserligen är det inte lika kostnadskrävande att få arbeta
om man är centerpartist som om man är moderat, men inriktningen av dessa
partiers förslag är densamma. Det kan vi socialdemokrater, oavsett om vi
sitter i arbetsmarknadsutskott, i kanslihus eller är aktiva i kvinnoförbund,
aldrig acceptera.
Talmannen anmälde att Kjell-Arne Welin, Anders G Högmark och Kersti
26
Johansson anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till
ytterligare repliker.
Anf. 21 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Lika lön för likvärdigt arbete måste vara en självklarhet.
Många av talarna har här uppehållit sig vid löneskillnadsproblematiken.
Principen lika lön för lika arbete har funnits under flera årtionden. Visst har
det också skett förbättringar och utjämningar genom åren vad gäller kvin-
nors löner. Speciella låglönesatsningar, den solidariska lönepolitiken och
samordnade förhandlingar har betytt mycket för att höjningar av kvinnors
löner kommit till stånd.
Det är därför beklagligt, herr talman, att vi, som flera av talarna har påpe-
kat i dag, sedan mitten av 1980-talet åter har fått ökade skillnader mellan
kvinnors och mäns löner. Kön bestämmer lön. Det är för att få en förklaring
till det påståendet som vi i motion A806 har ställt krav på forskning gällande
löneskillnader och mer djupgående statistik i ämnet.
Vi i det socialdemokratiska kvinnoförbundet anser att kunskaper erford-
ras för att man skall kunna se de djupgående mönstren i fråga om kvinnligt
och manligt i arbetslivet. Kunskaper behövs för att vi skall kunna tolka alla
.uppgifter om löneskillnader mellan kvinnor och män. Kunskaper behövs
också för att orättvisor skall kunna åtgärdas. I allt arbete som rör jämställd-
het mellan kvinnor och män är synlighet och synliggörande ett måste.
Förhållanden som inte lyfts fram i ljuset, som inte granskas och som inte
diskuteras blir inte heller åtgärdade. Vi kan inte längre nöja oss med en
mängd påståenden om löneskillnaderna.
Utskottet påpekar att beslut har fattats gällande en professur avseende
ekonomisk forskning med inriktning på kvinnors och mäns inkomster och
löner. Det är ett steg i rätt riktning. Det är ett bra beslut, men vi anser ändå
att ytterligare åtgärder behöver vidtas.
Jag väntar, herr talman, på den utlovade jämställdhetspropositionen. Jag
undrar mycket över vad det kommer att stå i den om lönediskriminering och
arbetsvärdering. Jämställdhetsministern bör få allt stöd i det här arbetet.
Det är min och det socialdemokratiska kvinnoförbundets förhoppning att
positiva åtgärder kommer att föreslås så att resultat i en av 1990-talets vikti-
gaste jämställdhetsfrågor kan uppnås, nämligen lika lön för lika arbete.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 15 §.)
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1990/91 :AU9 ILOs konventioner nr 168 och 167 (prop. 1989/90:64).
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Jämställdhet
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades under 15 §.)
27
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
28
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1990/91 :BoU6 Vissa ändringar i bostadsbidragslagen.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades under 15 §.)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1990/91:BoUl Vissa fastighetsrättsliga lagstiftningsfrågor.
Anf. 22 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! I det här betänkandet behandlas något av vad man kan kalla
för hjärtat i den sociala bostadspolitiken. Den sociala bostadspolitiken är
också något av hjärtat i socialdemokraternas bostadspolitik. Men detta
hjärta fungerar inget vidare. Det har råkat ut för ett ordentligt flimmer, och
en infarkt är faktiskt nära förestående.
Man kan fråga sig vad socialdemokraterna är beredda att göra åt saken.
Svaret är kort och koncist: ingenting. Socialdemokraterna håller fast vid alla
gamla regler och bestämmelser, och därför blir också problemen allt större
på bostadsmarknaden. Vi har köer, kostnadsökningar i byggandet, ett lågt
byggande, en låg rörlighet på bostadsmarknaden, det förekommer svarta
pengar m.m. Sammantaget har vi fått en bostadsmarknad där allt färre män-
niskor har möjlighet att bo enligt sina egna önskemål.
Dessa problem kommer att bestå, och allt talar för att de också kommer
att förvärras om inte inriktningen på den förda politiken ändras.
Låt mig nämna några inslag i den bostadspolitik som har förts och som ger
de nuvarande problemen. Det är inslag som expropriationslagen, förköpsla-
gen, tillståndslagen, bruksvärdessystemet, hyreslagen och lokalhyreslagen.
Man har i fråga om lokalhyror nyligen gått över från ett mer marknadsbase-
rat system till ett system som mer liknar bostadsmarknaden. Vidare är det
inslag som hyresförhandlingslagen, bostadssaneringslagen tillståndslagen,
bostadsförsörjningslagen och lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt.
Jag skulle kunna fortsätta länge med att räkna upp olika lagar och regler som
faktiskt styr bostadsmarknaden. Vad jag räknade upp är bara några exempel
på den flora av lagar och bestämmelser som finns på detta område.
De här regleringarna och styrmedlen är var för sig orsaker till att vi har
stora problem på bostadsmarknaden. Sammantaget gör alla dessa regler att
effekterna blir ännu mer påtagliga. Man kan i dag i stort sett fråga vem som
helst i Sverige om bostadsmarknaden fungerar, och den övervägande delen
av de tillfrågade skulle svara klart nej på den frågan.
En uppdelning av de problem som berörs i betänkandet i olika huvudom-
råden visar att det blir fem stycken. Ett sådant huvudområde är kommuner-
nas mycket starka ställning gentemot boende och övriga aktörer på bostads-
marknaden. Ett annat huvudområde är en diskriminering av organisationer
som - i vart fall inte i den styrande majoritetens ögon - inte har rätt politisk
färg. De är alltså inte socialistiska.
Vi har vidare en mängd statliga regler som minimerar de boendes möjlig-
heter att själva utöva inflytande och bestämma över sitt boende.
Vi har dessutom ett regelsystem på hyresområdet som gör, för att uttrycka
mig något lågmält, att hyressättningen blir orättvis.
Härutöver finns en direkt uttalad ovilja från utskottsmajoriteten att pröva
nya vägar för att utveckla och få en fungerande bostadsmarknad.
Fru talman! Vi moderater vill avskaffa delar av den här lagstiftningen och
förändra andra. Det är en förutsättning för att få en bostadsmarknad i balans
och en förutsättning för att få ett samhälle där människorna kan tillgodose
sina egna bostadsönskemål.
Som jag tidigare nämnde har kommunerna en mycket stark ställning på
bostadsmarknaden. Vi moderater vill låta de många olika aktörerna, utöver
kommunerna, på bostadsmarknaden få mer att säga till om. Därför vill vi
bland annat upphäva förköpslagen, tillåta avgifter för bostadsförmedling,
upphäva bostadsförsörjningslagen och upphäva den kommunala anvisnings-
rättslagen.
Det förekommer också på en mängd områden att vissa organisationer som
inte tillhör den s.k. arbetarrörelsen aktivt motarbetas från socialdemokra-
ternas sida. Den s.k. hyresgäströrelsen, dvs. Hyresgästernas riksförbund,
ges stora ekonomiska och verksamhetsmässiga fördelar, jämfört med alter-
nativa föreningsbildningar. Det har t.o.m. gått så långt att människor som
inte ens är medlemmar i den här organisationen får betala stora belopp till
Hyresgästföreningens verksamhet. De som försöker starta egna föreningar
för att exempelvis förhandla om hyran med hyresvärden göre sig icke besvär.
Det är mycket svårt, näst intill omöjligt, att förhandla själva.
Även på bostadsrättsområdet diskrimineras organisationer som inte till-
hör den s.k. arbetarrörelsen. Organiationen SBC, Sveriges bostadsrättsföre-
ningars centralorganisation, har inte samma möjlighet som exempelvis HSB
och Riksbyggen. De två sistnämnda, med förlov sagt rödfärgade, organisa-
tionerna behöver exempelvis inte få speciella tillstånd för att köpa fastighe-
ter, vilket däremot SBC måste ha. Det finns andra exempel på liknande dis-
kriminering av just SBC.
Men, fru talman, för några veckor sedan behandlade bostadsutskottet frå-
gan om den diskriminerande lagstiftning som ger de röda organisationerna
HSB och Riksbyggen rättigheter som det politiskt obundna SBC inte har.
Det gäller rätten att vara fastighetsmäklare. I det enskilda ärendet beslutade
den socialdemokratiska majoriteten i utskottet att stödja det gamla mode-
rata kravet om att ta bort just denna begränsning av många olika begräns-
ningar.
Det är glädjande, och här vill jag ge socialdemokraterna en eloge för att
de till slut har ställt upp på den moderata linjen. Men det här är bara en liten
liten del av de olika diskriminerande regler som drabbat just SBC. Eftersom
socialdemokraterna ganska nyligen visat att de har ändrat inställning, förut-
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
29
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
30
sätter jag att de också stöder den gemensamma borgerliga reservationen nr
30, som gäller likabehandling av bostadsrättsorganisationer i lagstiftningen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 30.
Inflytandet för de boende får de boende inte själva ansvara för, utan det
får endast den s.k. rörelsens egen organisation, Hyresgästföreningen. Det
gäller såväl allmänt inflytande som en sådan konkret och nära fråga som in-
flytandet över reparationer i den egna lägenheten. Att de samtidigt tvingas
betala en massa pengar till Hyresgästföreningen och dess kostnader är dub-
belt förkastligt.
Inte heller på hyresområdet har man någon möjlighet att påverka bostads-
kostnaden. Vi har i Sverige en reglering av hyran som faktiskt kommer från
den krislagstiftning som infördes i samband med kriget. Den lagstiftningen
gäller fortfarande, mer än fyra decennier efter andra världskriget. Detta i
kombination med den kommunala bostadsförmedlingens monopolliknande
ställning gör att många inte får bo i det område som de önskar.
Samtidigt kan det bli på det sättet att hyran blir högre för bostaden som
bostadsförmedlingen har anvisat, trots att den bostaden exempelvis ligger
mer ocentralt än den bostad som den som sökte bostad egentligen ursprung-
ligen önskade. Hyreslagstiftningen har gjort att de boende, om man genera-
liserar, får betala mer i hyra ju mindre nöjd man är med den tilldelade bosta-
den.
De boendes önskemål får på det viset en helt omvänd ekonomisk effekt.
Det är en av orsakerna till att problemen på bostadsmarknaden är så stora
som de se facto är i dag i Sverige. Trots att socialdemokraterna borde ha lärt
sig av den icke fungerande bostadsmarknaden, har man nyligen infört ett
liknande system på lokalhyressidan.
Fru talman! Vi moderater har föreslagit många förändringar på just det
fastighetsrättsliga området, som betänkandet behandlar. Om de förslagen
bifölls av en riksdagsmajoritet, skulle faktiskt huvudproblemen på bostads-
marknaden bli ett minne blott.
Vi har också fört fram förslag till ytterligare utveckling av bostadsområ-
det. Ett av förslagen är förslaget om ett hyrköpssystem, som skulle ge de
boende ytterligare valfrihet. Med vårt förslag skulle de boende kunna välja
att inledningsvis bo med hyresrätt men därefter ha möjlighet att själva, om
de så önskar, ta över ägandet av fastigheten.
Fru talman! Jag har visat på att moderaterna har fört fram krav som inne-
bär att många av dagens problem på bostadsmarknaden skulle lösas. Dess
värre tvingas jag konstatera att socialdemokraterna står helt tomhänta inför
alla de problem som finns.
Jag skulle vilja ställa två frågor till socialdemokraternas representant. Den
första frågan är: Har ni över huvud taget några förslag till att lösa de stora
problem som vi har på bostadsmarknaden? I så fall vill jag gärna höra de
förslagen.
Den andra frågan kanske är onödig, därför att jag förutsätter att socialde-
mokraterna nu stöder den gemensamma borgerliga reservationen nr 30 när
det gäller att avskaffa diskrimineringen av SBC. I ett ärende som vi har be-
handlat i utskottet efter det att det här betänkandet justerades har ju social-
demokraterna, som jag nämnde, gått med på att ge SBC samma möjligheter
som HSB och Riksbyggen när det gäller en så liten men viktig del som fastig-
hetsmäklarlagen. Jag förutsätter att jag har rätt, om jag ser framför mig en
omröstning här i kammaren där socialdemokraterna stöder just reservation
30.
Fru talman! Jag yrkar bifall till de moderata reservationerna nr 1, 8, 18,
28 samt 30.
Sedan vill jag också nämna att vi har prövat en ny teknik vid behandlingen
av det här ärendet. I vanliga fall har vi moderater väldigt många motivreser-
vationer sida upp och sida ner. I det här betänkandet har vi prövat en ny
variant. Vi har i ett särskilt yttrande talat om på vilka områden som vi har
andra uppfattningar än utskottsmajoriteten och andra grunder för det ställ-
ningstagande som utskottsmajoriteten har gjort.
Anf. 23 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):
Fru talman! Förra veckan hölls ett seminarium inom FNs ramar i Karls-
krona - för första gången i stadens historia. Seminariet behandlade fördel-
ningsaspekter på skatte- och bostadspolitiken mellan olika befolkningsgrup-
per. 23 länder var representerade, huvudsakligen europeiska.
Många länder, särskilt från Östeuropa, kastar enligt ett tidningsreferat lätt
avundsamma blickar mot Sverige och dess höga bostadsstandard. Men ”nu
på denna konferens skall inte bara fördelarna utan nackdelarna av bostads-
politiken redovisas”.
Varje land skulle lämna en rapport över förhållandena i det egna landet.
Rapporterna var hemligstämplade för alla utom den inre gruppen. Anled-
ningen till sekretessen var att rapporterna saknar politisk officiell stämpel,
något som leder till friare dokument. Det skulle vara mycket spännande att
veta vad regeringen lade fram i detta dokument. Att regeringen ser de höga
bygg- och boendekostnaderna som en nackdel, det vet vi. Men anser man i
övrigt allting bra? Det kanske Lennart Nilsson kan ge oss en belysning av.
Man kan också ställa sig frågan: Vad skulle folkpartiet ta fram för nackde-
lar i svensk bostadspolitik? Fördelarna känner vi till - att vi i allmänhet bor
mycket bra i Sverige. Det finns dock områden, särskilt i de större städerna,
där bostadsförhållandena behöver förbättras. Vid förra veckans besök i Gö-
teborg fick vi i bostadsutskottet många exempel på detta.
Fru talman! Folkpartiet kunde bland nackdelarna ta fram en bostadsmark-
nad som inte fungerar för ungdomar, framför allt inte i storstäderna, för liten
rörlighet inom bostadsbeståndet, ett alltför utvecklat regelsystem och ett för
litet hyresgästinflytande. För några månader sedan hade vi dock som första
punkt haft de alltför höga och växande bostadssubventionerna. Nu bryts
denna utveckling genom skattereformen.
Stora förändringar föreslås också i det förslag till bostadsfinansiering som
regeringen nyligen presenterade. Men detta skall vi inte debattera i dag utan
hålla oss till vad som kallas fastighetsrättsliga frågor, som i mycket handlar
om valfrihet, likställdhet och trivsel i boendet.
De första avtalen om boinflytande skrevs 1979 under Birgit Friggebos tid
som bostadsminister. Men mycket har tyvärr stannat på pappret, och tilltron
till den svenska boendedemokratin är dålig bland svenska hyresgäster. Det
visar t.ex. den aktuella storstadsutredningen. Endast tre av tio hyresgäster i
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
31
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
allmännyttan tycker att de kan påverka sitt boende. Motsvarande siffra
bland dem som har bostadsrätt är åtta av tio.
Det är svårt att säga varför boendedemokratin inte fungerar som tänkt.
Jag tror att både de privata fastighetsägarna, allmännyttan och hyresgästor-
ganisationerna behöver ta nya tag.
I somras ”pryade” jag på ett byggnadsföretag och hade då tillfälle att vara
med på ett byggmöte. Det var drygt 100 lägenheter som skulle byggas på ett
nyexploaterat område. Det var ett av de första byggmötena med represen-
tanter för alla underentreprenörer närvprande. Jag blev mycket imponerad
över den stora fackkunskap som lyste igenom överallt och också över de
snabba beslut och konkreta lösningar som växte fram under sammanträdet.
Där upplevde man inget byggkrångel.
Jag frågade om man avsåg att ge de blivande hyresgästerna någon del i
utformningen av lägenheterna, färgsättningen och utrustningen. Nej, blev
svaret - de får ta lägenheterna som vi bestämt dem, annars blir det mycket
dyrare!
Vid en stark efterfrågan kan sådant sägas, och tyvärr accepteras det också.
Men det är skrämmande att människor inte får bestämma mer över sin bo-
stad. Det är inte förvånande om man hellre väljer egei) villa eller bostadsrätt
med dess större inflytande.
Jag tycker också att detta öppnar för frågeställningen om det inte är dags
att ta fram lägenheter med mindre inredning och större möjligheter för hy-
resgästerna att successivt öka standarden i sin lägenhet på samma sätt som
man ofta gör i ett eget småhus.
Hyresgästen har dock redan i dag möjlighet att bl.a. måla och tapetsera
sin lägenhet. Efter samråd med värden kan ytterligare förändringar göras.
Denna utveckling bör fortsätta liksom hyresgästernas inflytande över fastig-
hetsunderhållet totalt.
Som framkom vid gårdagens hearing om det nya förslaget till bostadsfi-
nansiering befaras dock att hyresgäststyrt fastighetsunderhåll helt skjutits i
sank genom att det föreslås att avsättning till lägenhetsunderhåll skall ersät-
tas med lån. Detta anses rättvist i förhållande till egnahem och bostadsrätter,
som kan få ränteavdrag för lån till underhåll. Här utjämnar man visserligen
en ojämlikhet, men från flera håll varnas för att detta kan bli en lånefälla,
som på sikt höjer hyrorna drastiskt. Risken är väl också stor att eftersom det
är fastighetsägaren som skall låna, så får hyresgästerna mycket litet att säga
till om i underhållsfrågor. Med de fonder som byggs upp i dag både i hyres-
rätter och i bostadsrätter kan hyresgästerna kräva mer inflytande.
Jag är också förvånad över att de stora fastighetsbolagen inte mer knyter
konsumentgrupper till sig och har en fortlöpande dialog. Bomässorna ger
kanske en del, men de besöks ju mer av fackfolk än av blivande bostadskon-
sumenter.
Bostadsutskottets betänkande nr 1 tar också upp frågan om likabehand-
ling av bostadsrättsorganisationer i lagstiftningen - en stående fråga sedan
flera år, som fått samma negativa behandling från den socialistiska sidan.
Äntligen har dock, som Jan Sandberg nämnde, något börjat hända. Soci-
aldemokraterna har nyligen accepterat att i fastighetsmäklarlagen skall
SBC, Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation, jämställas med
HSB och Riksbyggen. Det är bara att beklaga att det är drygt en månad se-
dan det betänkande som vi nu behandlar justerades och att dessa nya ström-
ningar då inte hade hunnit slå rot-hos majoriteten. Om så hade varit fallet,
kunde frågan ha fått ett annat bemötande även i detta betänkande. Jag är
kanske inte lika optimistisk som Jan Sandberg, som trodde att voteringen
skulle utfalla till reservationens fördel, men man kan ju alltid hoppas. Jag
hoppas i alla fall att detta är sista gången som vi behöver ha en reservation i
denna fråga.
Fru talman! De flesta av de reservationer som folkpartiet står bakom fanns
även med när vi hade de fastighetsrättsliga frågorna uppe förra året vid den
här tiden. Särskilt mycket nytt har inte kommit till, och jag finner det inte
nödvändigt att upprepa alla argument, t.ex. vad gäller förköpslagen, bruks-
värdessystemet, inflytandet vid bostadssanering osv. I stället vill jag, som
min kollega Erling Bager gjorde vid en frågedebatt med bostadsministern i
förra veckan, betona att det är mindre av regleringar och förbud som behövs
i bostadspolitiken och mer av boinflytande och stimulans av rörlighet.
Jag stöder alla reservationer som folkpartiet står bakom men inskränker
mig till att yrka bifall till reservationerna nr 21, 30 och 36.
Anf. 24 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Bostadsutskottets betänkande nr 1 handlar om fastighetsrätts-
liga frågor. Betänkandet behandlade en rad motioner som väcktes under den
allmänna motionstiden i år. Totalt behandlas 25 motioner med ca 70 yrkan-
den. I betänkandet finns 38 reservationer. Centern är med på 14 av dessa.
Jag tänker inte i det här anförandet beröra samtliga centerreservationer,
utan jag väljer i stället att något mer ingående ta upp en del av reservatio-
nerna.
Jag vill börja med reservation nr 27, som behandlar frågan om kooperativ
hyresrätt. Sedan januari 1987 pågår en försöksverksamhet med kooperativ
hyresrätt. Verksamheten bedrivs med stöd av lagen om försöksverksamhet
med kooperativ hyresrätt. Lagen gäller till utgången av 1991.
Kooperativ hyresrätt innebär att det med andelsrätt i en ekonomisk för-
ening följer en rätt att hyra bostadslägenhet. Den ekonomiska föreningen
upplåter alltså bostadslägenheter med hyresrätt till sina medlemmar. Den
ekonomiska föreningen kan antingen äga fastigheten eller hyra lägenhe-
terna- i det senare fallet brukar det kallas boföreningar. Lägenheterna vida-
reupplåts alltså till de boende. Det är i första hand Riksbyggen och SABO
som bedriver verksamhet med kooperativa hyresrätter.
I Stockholm finns sedan lång tid tillbaka Stockholms kooperativa bostads-
förening, SKB. Denna bildades redan 1916, och antalet medlemmar är i dag
ca 44 000. SKBs verksamhet omfattas inte av den försöksverksamhet som
bedrivs av Riksbyggen och SABO. SKBs verksamhet bedrivs i stället med
stöd av övergångsbestämmelser till bostadsrättslagen.
Vi i centern kräver en permanentning av verksamheten med kooperativa
hyresrätter. Den kooperativa hyresrätten har enligt vår uppfattning gett så
goda erfarenheter att den bör permanentas. Vi vill att regeringen snabbt läg-
ger fram ett förslag som gör kooperativ hyresrätt till ett likvärdigt alternativ.
Tyvärr visar regeringen stor senfärdighet i den här frågan. Tiden rinner i
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
3 Riksdagens protokoll 1990/91:14
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
34
väg. Först i höst har regeringen tillsatt en utredning med uppgift att utvär-
dera försöksverksamheten. Jag vill i detta sammanhang ställa en fråga till
socialdemokraterna: Varför är socialdemokraterna inte beredda att perma-
nenta den kooperativa hyresrätten?
Reservation nr 30 tar upp frågan om likabehandling i lagstiftningen av bo-
stadsorganisationer. Av debatten har redan framgått att det är moderaterna
och folkpartiet som tillsammans med centern står bakom den reservationen.
Det finns för närvarande tre stora bostadsrättsorganisationer, HSB, Riks-
byggen och Sveriges bostadsföreningars centralorganisation, SBC, på den
svenska bostadsmarknaden. Dessa organisationer behandlas olika i lagstift-
ningen. Jan Sandberg har delvis varit inne på det, men jag vill komplettera
vad han sade. Vi är i dessa tre partier överens om att SBC diskrimineras i
förhållande till de båda andra organisationerna. I bostadsrättslagen, i till-
ståndslagen och i fastighetsmäklarlagen diskrimineras SBC. Det är orättfär-
digt.
SBC har en omfattande verksamhet och har dessutom sedan några år en
särskild förening - SBC Bo - som har till syfte att för sina medlemmar bygga
bostäder, som upplåts med bostadsrätt. Antalet bosparande medlemmar i
SBC Bo uppgår till ca 19 000.
Tillståndslagen och bostadsrättslagen faller under bostadsutskottet, me-
dan fastighetsmäklarlagen hanteras av lagutskottet. När det gäller fastighets-
mäklarlagen har bostadsutskottet yttrat sig till lagutskottet. Då hände det
märkliga att ett enigt bostadsutskott framförde den åsikten att lagutskottet
bör föreslå riksdagen att ändra fastighetsmäklarlagen så, att SBC eller för-
ening inom SBC jämställs med HSB och Riksbyggen.
Däremot vägrar socialdemokraterna fortfarande att jämställa SBC med
Riksbyggen och HSB i bostadsrättslagen och i tillståndslagen. Min fråga till
socialdemokraternas talesman Lennart Nilsson blir: När tänker socialdemo-
kraterna likabehandla SBC, HSB och Riksbyggen? Varför vill inte socialde-
mokraterna ge SBC och dess medlemmar och ca 19 000 bosparare samma
rättigheter som de människor som engagerat sig i HSB och Riksbyggen? Jag
hoppas att Lennart Nilsson utnyttjar tillfället att besvara mina frågor.
Jag vill ta upp ytterligare ett område i mitt anförande, nämligen de kom-
munala bostadsförmedlingarna. Enligt bostadsförsörjningslagen kan rege-
ringen ålägga kommun att anordna bostadsförmedling. I våras framhöll före-
trädare för bostadsdepartementet i ett pressmeddelande: ”Det är dags att
inrätta förmedlingar i de kommuner som inte har några i dag.” Av uttalandet
kan man dra slutsatsen att bostadsministern vill tvinga kommuner att inrätta
bostadsförmedlingar.
I centern har vi en annan syn på beslutsfattandet. Vi vill decentralisera
beslutsfattandet. Vi litar på kommunalpolitikerna. Jag tycker att det är
märkligt att regeringen har framfört funderingar på att ålägga kommuner att
inrätta bostadsförmedlingar. Det är att göra det litet för lätt för sig. Man dis-
kuterar inte alls kostnaderna i sammanhanget. Jag är också förvånad över
att socialdemokraterna har ett så litet förtroende för kommunalpolitikerna.
Det är kommunpolitikerna som står närmast kommuninvånarna och som
bäst kan bedöma hur man skall lösa bostadsfrågorna i den egna kommunen.
Enligt nuvarande bestämmelser skall den kommunala bostadsförmed-
lingen vara avgiftsfri. Vi i centern vill öka kommunernas frihet. Därför vill
vi ändra lagstiftningen så, att kommunerna ges en möjlighet att ta ut en av-
gift, om de så önskar. Då skulle bostadsförmedlingarna få bättre resurser och
kunna arbeta mer aktivt för att ge en bättre service till kommuninvånarna.
I detta betänkande behandlas också många frågor som gäller boendeinfly-
tandet, och jag vill här något beröra frågan om hyresgästernas inflytande.
Vi i centern har i det avseendet många krav i betänkandet. Vi anser att det
fortfarande finns en rad hinder när det gäller inflytandet för de boende. Ge-
nom att ta bort hinder och stärka boendeinflytandet vill vi skapa ökad trivsel,
ökat engagemang och större gemenskap i bostadsområdena.
Jag vill också säga några ord om lokalhyreslagstiftningen. Genom de änd-
ringar i lokalhyreslagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 1989 stärk-
tes lokalhyresgästernas ställning. Vi i centern vill ytterligare stärka de små
företagens ställning på lokalhyresmarknaden. Vi vill ha ett samhälle där ar-
bete, service och boende har ett nära samband. Det förutsätter att många
små företag för produktion och service finns i närsamhället. Men småföreta-
gen är liksom andra beroende av stabila och långsiktigt angivna villkor för
att kunna bedriva sin verksamhet.
Strukturomvandlingen och de ofta kraftiga hyreshöjningarna på lokalhy-
resmarknaden gör att många lokalhyresgäster tvingas ge upp sin verksam-
het. Ekonomin blir alltför ansträngd. Man klarar inte kostnadshöjningarna.
Butiker läggs ner, och många småföretagare inom serviceyrkena försvinner.
Servicen utarmas. Vi i centern vill stärka lokalhyresgästernas ställning på hy-
resmarknaden. Vi vill ha ett väl fungerande närsamhälle.
Fru talman! Jag tänker i detta anförande inte beröra några fler av centerns
reservationer. Jag ställer mig bakom samtliga reservationer som centern
finns med på i detta betänkande, men för att underlätta voteringen nöjer jag
mig med att yrka bifall till reservation nr 27.
Anf. 25 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Bakom den torra titeln Vissa fastighetsrättsliga lagstiftnings-
frågor - ämnet för den här debatten - döljer sig en rad angelägna frågor för
alla boende. Vänsterpartiet har på detta område ställt en rad olika förslag.
Gemensamt för alla förslagen är att de syftar till att stärka hyresgästers el-
ler - med den term vi föredrar - hyresrättshavares skydd och möjlighet att
påverka sin egen boendesituation.
Vår inställning i dessa frågor är väl känd, och jag skall därför bara lyfta
fram några av de punkter på vilka vi reserverat oss mot utskottet eller eljest
har särskilda synpunkter
För det första anser vi, i likhet med utskottsmajoriteten, att nuvarande
regler för expropriation bör bibehållas. Att, som moderaterna kräver, öka
kommunernas ersättning för exproprierade fastigheter skulle enbart stärka
den privata fastighetsägarens ekonomi och knappast de boendes. Inte ens av
borgerligt styrda kommuner har moderaterna fått stöd i denna fråga.
För det andra är förköpslagen ett område, där både moderater och folk-
partister ifrågasatt nuvarande lagstiftning. Vänsterpartiet instämmer i ut-
skottets bedömning att lagen varken bör ändras eller ses över i det avseen-
det. Däremot är det viktigt att hyresrättshavarnas inflytande stärks. Vi anser
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
35
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
36
därför att hyresrättshavarna skall tillfrågas och ge sitt godkännande vid köp
av fastighet. Det finns i dag rätt för hyresrättshavare att lägga in veto vid
ombyggnader. Men vi föreslår också att en avgift skall tas ut vid försäljning,
exempelvis med 10 % av försäljningssumman. En sådan åtgärd skulle ge
uppskattningsvis 25 miljarder till staten och kommunerna. Jag har svårt att
förstå varför socialdemokraterna inte säger ja till denna möjlighet för staten
och kommunerna att öka sina inkomster.
För det tredje gäller det hyressättningen. Bruksvärdessystemet är en an-
nan återkommande fråga, där de borgerliga partierna vill öka marknadskraf-
ternas avgörande vad det gäller hyressättningen. I vänsterpartiet är vi ange-
lägna om att behålla bruksvärdessystemet och förbättra det.
I reservation nr 12 från moderaterna och folkpartiet finns ett krav på att
även andrahandsuthyrning skall vara marknadsmässig. Jag undrar därför om
ni anser att förstahandshyresgäster skall kunna ta ut vilket pris som helst av
den som hyr i andra hand. Jag undrar också varför inte bruksvärdessystemet
gäller lokalhyror. I alla andra sammanhang brukar moderater och folkparti-
ster värna om småföretagarna och deras möjligheter att överleva och bedriva
sin verksamhet. Varför gör ni inte det i det här sammanhanget? Det är
mycket väl känt att höga lokalhyror lätt kan knäcka småföretag och butiker
i t.ex. nyproduktionen.
För det fjärde gäller det förhandlingssystemet. Det kan låta tilltalande att,
som föreslås i borgerliga reservationer, låta enskilda hyresgäster själva för-
handla om sin hyra. Men jag har svårt att förstå annat än att det bara skulle
stärka de hyresgäster som har stora juridiska kunskaper, som är starka och
som själva kan sköta förhandlingar. Däremot är det för de allra flesta inget
steg framåt. Vi avvisar därför detta förslag.
Däremot anser vi i vänsterpartiet att det är viktigt att införa primär för-
handlingsskyldighet vid fastställande av förstagångshyran för alla lägenhe-
ter, alltså även inom den privata sektorn, liksom vid förändrings- och för-
bättringsåtgärder.
Deltagarna från bostadsutskottet i riksdagens resa till Göteborg fick till-
fälle att se hur problemet med de höga förstagångshyrorna slår i det privata
beståndet. Detta lyftes särskilt fram som ett stort problem av hyresgäströrel-
sen i Göteborg.
Jag kommer för det femte till boinflytandet. Tidigare i debatten behand-
lade frågor har på olika sätt berört boendeinflytandet, men det finns fler för-
slag som direkt kan öka hyresrättshavarnas inflytande. Ett exempel härpå
finns i reservation nr 25, där vi föreslår att hyresrättshavare bör kunna finnas
med i bostadsföretagens styrelser samt vid byggande och förvaltning.
En ytterligare aspekt på inflytandet gäller den viktiga frågan om att slippa
betala för kabel-TV, en service som många hyresrättshavare inte ens har ef-
terfrågat men som de ändå tvingas betala för. Detta borde vara ett självklart
krav.
För det sjätte gäller det frågan om bostadsanvisning. Vänsterpartiet anser
att kommunerna bör ha rätt att kräva att få anvisade bostadssökande accep-
terade av fastighetsägaren. I dag sker en obehaglig överprövning från fastig-
hetsägarens sida, trots att kommunerna redan har undersökt om den anvi-
sade personen är lämplig eller inte.
Vi anser också att en obligatorisk bostadsförmedling bör införas och att
bostadsförmedlingen självfallet skall vara avgiftsfri.
Bl.a. moderaterna och folkpartiet har talat om de stora problemen på bo-
stadsmarknaden. Vi i vänsterpartiet delar uppfattningen att det finns stora
problem på bostadsmarknaden i dag. De största problemen, som vi ser det,
gäller bristen på inflytande för hyresrättshavarna, den omfattande spekula-
tionen och de skyhöga hyrorna för nyproducerade lägenheter. Vi är alltså
överens om att problemen är stora, men vi är inte överens om recepten för
att lösa problemen.
Jag har nu redovisat några av vänsterpartiets ståndpunkter i bostadspoliti-
ken och i de fastighetsrättsliga frågorna. Jag står självfallet bakom alla de
reservationer som mitt parti har fogat till betänkandet, men jag inskränker
mig till att yrka bifall till reservationerna nr 6 och 23.
Anf. 26 KJELL DAHLSTRÖM (mp):
Fru talman! Bostadspolitiken står inför en brytningstid, liksom så mycket
annat som vi vant oss vid under efterkrigstiden. Den traditionella bostadspo-
litiken, såsom den har utformats, räcker inte för att lösa dagens och framti-
dens bostadsproblem. Det är dags för en ekologisk bostadspolitik. Med
denna utgångspunkt, som miljöpartiet de gröna har, är det omöjligt att i av-
görande grad stödja vare sig borgare eller socialister i bostadspolitiken. •
Allt fler människor söker sig till en ekologiskt sund bostadsmiljö. Den s.k.
Ekobyrörelsen är i dag en av de få framväxande folkrörelserna i Sverige.
Känslan av att kunna behärska sitt boende och sin närmiljö, att ha överblick,
närhet och allt inom räckhåll är livskvaliteter som vi allt tydligare eftertrak-
tar.
Det anonyma boendet, de påvra miljonprogramsmiljöerna, de usla mate-
rialen, de slarvigt hopkomna husen och den fjärrstyrda förvaltningen - allt
detta reagerar vi mot med eftertryck. Men det krävs mer än boverkets sym-
patiska avregleringar. Det krävs mer av bostadsdebatt för att klargöra hur
människor verkligen vill förändra och påverka sitt boende.
Varken höger eller vänster inom bostadspolitiken sörjer här för det nöd-
vändiga trendbrottet. Varken privatisering eller socialisering kan klara an-
passningen till de ekologiska utgångspunkterna. Det gäller att i viss mån
både privatisera och socialisera - skulle man kunna säga med gamla termer.
Men det måste ske i andra former än de traditionella och inte på det sätt
som exempelvis moderaterna och vänsterpartiet föreslår i de motioner som
behandlas i detta betänkande. Även om det i enskildheter finns många sym-
patiska drag i deras förslag, kan vi inte annat än i några få fall stödja dessa.
Miljöpartiet de gröna återkommer med förslag till en sammanhållen eko-
logisk bostadspolitik. Det krävs här stora tag. I korthet kommer förslagen
att beröra möjligheterna för långt fler hushåll än i dag att äga sina bostäder,
att massförvaltning och massägande av bostäder avvecklas, att bostäder ga-
ranterars alla och att man varken skall vinna eller förlora på sitt boende.
Kanske skall bostadsförmedling och mäklarverksamhet prövas ingå i ett nytt
system för effektivare omsättning och byten av bostäder.
Fru talman! Tyvärr kunde inte någon miljöpartist delta vid justeringen av
detta betänkande, och det är anledningen till att vi inte formellt har några
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
37
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
38
reservationer och inte heller något särskilt yttrande, där vi kunnat framföra
de meningar som jag här gett uttryck för. Vi stöder därför några center- och
vänsterpartireservationer.
Det gäller bl.a. vänsterpartiets reservation nr 6. Det är viktigt att skärpa
kraven på handeln med bostadsfastigheter. Ja, frågan är om det över huvud
taget är förenligt med gröna utgångspunkter att jättestora bostadsbestånd
ägs enskilt eller ens allmänt, om det finns möjlighet för de boende att själva
äga och efter bästa förmåga förvalta sin bostad.
Vi stöder också tankegångarna i reservationerna nr 14,15 och 16 i syfte att
förbättra lokalhyresgästernas situation. Många småföretagare lever farligt,
eftersom hyressättningen är fri och besittningsrätten svag.
Vi är glada för att vi har fått centerns och vänsterpartiets stöd i reservation
nr 23 för vår motion att hyresgäster skall slippa tvångsanslutning till kabel-
TV. Det vore en naturlig frihetslinje att även andra partier stödde det kravet.
Vi stöder centerns reservation nr 27 med krav på att den kooperativa hy-
resrätten permanentas som den goda besittningsform den är.
Förslaget om ägarlägenheter, såsom det här framförs i moderat tappning,
kan snart vara moget att förverkligas. Det krävs dock en hel del restriktioner
på bostadsmarknaden för att motverka spekulation. Men visst-varför skall
inte hyresgäster kunna få ta över sina inbodda lägenheter som ägare. Ingen-
ting i vår ideologi motsäger en spridning av ägande och ansvar på detta sätt.
I dag är vi dock inte beredda att stödja förslaget.
Vi tycker att det är dags att likabehandla SBC med andra bostadsrättsor-
ganisationer, liksom hela utskottet nyligen tyckte det när det gäller mäklarla-
gen. Det vore naturligt att vi här i kammaren kom överens om att stödja
reservation 30.
Bostadsförmedling och bostadsmäkleri är sammantaget en verksamhet
som har en mycket stor betydelse för att människor skall hitta den bostad de
söker. Här finns mycket att göra. Vi tycker dock inte att riksdagen skall
tvinga alla kommuner att ha en obligatorisk bostadsförmedling. Förhållan-
dena i stora och små kommuner är väldigt olika. Jag tror att en utbyggd för-
medling av såväl hyresbostäder som ägarbostäder kan vara något som vi bör
utveckla.
Vänsterpartiet tar i reservation nr 37 upp krav på ett lagförslag som möj-
liggör att s.k. övernattningslägenheter blir permenentbostäder. Jag kan se
svårigheten i att få till stånd en fungerande lag, men jag vill ändå stödja re-
servationens krav på ett lagförslag.
Jag hade inte tänkt yrka bifall till någon av reservationerna, men eftersom
vi tyvärr inte var närvarande vid justeringen av betänkandet har jag här ändå
förklarat vår inställning i dessa frågor. Efter att ha hört debatten och efter
att under tiden ha blivit störd av den s.k. gula kammarblanketten, vill jag
särskilt stödja reservation nr 23, som andra talare har yrkat bifall till tidigare.
Anf. 27 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till utskottets hemstäl-
lan i bostadsutskottets betänkande och därefter ge Ingrid Hasselström Ny-
vall rätt i att det inte har tillkommit så mycket nytt i detta ärende sedan det
behandlades förra året. Det är samma gamla krav som upprepas från olika
håll, och mot den bakgrunden kanske det inte finns någon större anledning
att gå djupare in på detaljer kring detta. Låt mig bara konstatera att en hel
del av de motioner som behandlas i betänkandet och en del av reservatio-
nerna är föremål för utredningar i olika sammanhang. Jag tänker på hyres-
lagstiftningen, tillståndslagen, osv.
I fråga om kooperativa hyresrätter, som Birger Andersson tog upp, är det
efter förslag från den socialdemokratiska regeringen sagt att det skall ske en
utvärdering. Vi tycker att den kooperativa hyresrätten är en utmärkt form
av boende, men för att se om någonting behöver förbättras i det samman-
hanget, bör man genomföra denna utvärdering. Det är naturligtvis enkelt
att säga att detta skall permanentas omedelbart, men låt oss ändå studera
utvärderingen för att se om det finns några förbättringar som behöver ge-
nomföras i sammanhanget.
När man lyssnar till Jan Sandberg skulle man kunna tro att vi befann oss
på något slags torgmöte, där man i gammal känd moderat stil varnar för de
röda spöken som finns runt omkring i landet och där man säger att socialde-
mokrater är för allting som handlar om regleringar, lagar, osv.
Vi socialdemokrater vill inte ha några lagar som inte behövs. Vi vill inte
ha krångliga regler, utan vi vill naturligtvis ha det så enkelt som möjligt. Men
allt skall utgå från det som Jan Sandberg nämnde, nämligen att vi skall kunna
bedriva en social bostadspolitik i det här landet. De olika lagstiftningar som
finns på detta område handlar mycket om att göra det möjligt att bedriva en
social bostadspolitik. Vi socialdemokrater har ingen anledning att skämmas
för den bostadspolitik som vi har bedrivit i vårt land. Det borde Jan Sand-
berg och moderaterna också kunna inse.
Efter att ha åkt runt här i världen för att studera bostadsfrågor kan vi kon-
statera att vi i Sverige har det bra mycket bättre än människor i i stort sett
alla länder som vi över huvud taget har besökt. Det gäller vår utrymmesstan-
dard, det gäller kostnader i förhållande till inkomst, m.m. Visserligen kan vi
ibland uppleva att vi har problem, men jag tycker att det finns anledning att
fundera litet över proportionerna här i tillvaron. Det borde även modera-
terna göra.
Vad är det moderaterna vill göra? Jo, de säger att de vill öka rörligheten.
Och det sade Ingrid Hasselström Nyvall också. De säger att det är för litet
rörlighet på bostadsområdet. Men säg detta till alla de människor som bor
exempelvis här i Stockholms innerstad i hyresbostäder! Dessa människor är
i dag mycket oroliga för att hyrorna skall börja marknadsanpassas och att
bruksvärdessystemet skall avskaffas. Detta är ju egentligen det som framför
allt moderaterna vill. De tycker inte att bruksvärdessystemet skall gälla.
För oss socialdemokrater är detta viktigt. Om moderat bostadspolitik får
gehör i det här landet, innebär det att många inte minst av de pensionärer
som bor exempelvis här i Stockholms innerstad får lov att flytta, eftersom
marknaden kommer att slå igenom och medföra hyror som gör att vanligt
folk över huvud taget inte har en chans att bo i sådana bostäder, dvs. i attrak-
tiva lägenheter. Det är därför vi har ett bruksvärdessystem som knyter an till
den sociala bostadspolitiken, som egentligen är ganska unik i världen. När
vi är ute och studerar andra länder borde också de av utskottets ledamöter
som förespråkar att det skall ske intrång och försämringar i bruksvärdessys-
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
39
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
40
temet, inse detta. I dessa länder är det nämligen verkligen fråga om segrega-
tion och liknande när det gäller bostäderna, och detta beror på att man släp-
per marknaden fri och inte tillämpar den sociala syn som vi har i vårt land.
Det förekommer också en diskussion om att kommunerna har en för stark
ställning. Vad är en kommun, Jan Sandberg, och vad består kommunen av?
Jo, kommunen består av människor, och kommunen har att tillgodose kom-
muninvånarnas önskemål. Det är i kommunerna fria val vart tredje år, och
människorna i kommunerna får då bestämma vem som skall styra verksam-
heten i deras kommun. Jag tycker därför att det är angeläget att vi här i riks-
dagen, som-stiftar lagar, ger kommunerna och deras invånare möjligheter att
styra sin egen verksamhet, allt för att undvika spekulation och annat som
innebär att vi inte kan bedriva en social bostadspolitik.
Många av oppositionspartierna här i riksdagen tycker inte om hyresgäströ-
relsen och framför allt inte .om det råkar finnas en eller annan socialdemo-
krat i organisationen. Det verkar så.
Jag vill påstå att hyresgästerna runt om i landet utgör en av de mest le-
vande folkrörelserna i vårt land. Jag hörde senast i går att Hyresgästernas
riksförbund har en ökad medlemstillströmning. Jag tycker att det är angelä-
get att vi har starka hyresgästorganisationer och starka organisationer över
huvud taget, som kan företräda sina medlemmar emot de krafter som har så
mycket styrka och kunskap i form av juridisk expertis och annat. Därför är
det angeläget att vi även har starka hyresgästorganisationer, och detta slår vi
socialdemokrater vakt om.
Då sägs det emellertid: Men inte skall de som inte är medlemmar i hyres-
gäströrelsen behöva betala för fritidsverksamhet. Då kan man fundera över
om de människor som inte har några barn skall betala för lekredskapen ute
på gården eller om de som inte tvättar i tvättstugan skall vara med och betala
för tvättmaskinerna.
Jag vill alltså påstå att vi socialdemokrater inte vill ha mer lagar än vad
som är nödvändigt. Vi vill inte ha mer krångel än vad som behövs för att
kunna bedriva en social bostadspolitik. Vi har inget emot SBC den dag SBC
har samma syn på den sociala bostadspolitiken, den dag då verksamheten
har en social prägel och bedrivs på ett folkrörelsekooperativt sätt. Vad det
handlar om är nödvändigheten av att utgå från den syn som finns inom folk-
rörelsekooperationen.
Vi socialdemokrater utgår när det gäller lokalhyrorna från att regeringen
följer dessa frågor. Det finns en del problem i dessa sammanhang, men jag
utgår från att regeringen följer detta och att man vidtar åtgärder om detta är
nödvändigt för att stärka lokalhyresgästernas ställning ytterligare.
Anf. 28 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Lennart Nilsson började sitt anförande med att säga att nu
kommer de gamla kraven upp igen. Det är riktigt att många krav återkom-
mer. Man måste då ställa sig frågan: Varför återkommer dessa krav? Jo,
Lennart Nilsson, de återkommer därför att socialdemokraterna inte lyssnar
på de förslag som framförs. Socialdemokraterna utgår tydligen ifrån att alla
förslag som kommer från oppositionspartierna skall avstyrkas. Jag tror att
det är mycket farligt att bedriva politik på det sättet. För min del anser jag
att om det kommer bra och vettiga förslag är det vår skyldighet som rikspoli-
tiker att ställa oss bakom dem oavsett från vilket parti de kommer.
I ett sammanhang kan vi se detta, och det gäller fastighetsmäklarlagen
som vi tidigare har varit inne på. Där har ni ändrat er. Ett enigt bostadsut-
skott kom fram till att SBC skall likabehandlas i fastighetsmäklarlagen. Det
tyder på att om berättigade krav återkommer lyssnar socialdemokraterna så
småningom och ställer sig bakom dessa. De krav som vi från centern tycker
är berättigade skall vi återkomma med. Jag hoppas att socialdemokraterna
till nästa år funderar litet ytterligare så att vi får stöd för våra synpunkter.
Jag vill också säga något om den kooperativa hyresrätten, som Lennart
Nilsson gick förbi mycket hastigt. Lennart Nilsson var med på utskottsresan
till Göteborg, där vi träffade företrädare för det allmännyttiga bostadsföre-
taget Poseidon. Erfarenheterna i Göteborg av de kooperativa hyresrätterna
var mycket goda. Lennart Nilsson representerar ju Göteborgs och Bohus
län, och han har därför möjlighet att ställa ytterligare frågor om det var nå-
got som var oklart i sammanhanget.
I kommittédirektiven för en utvärdering av den kooperativa hyresrätten
skriver storstadsutredningen följande: Utredningen anser att det är mycket
som talar för att den kooperativa hyresrätten varaktigt etableras på den
svenska bostadsmarknaden och föreslår bl.a. mot denna bakgrund att för-
sökslagstiftningen om kooperativ hyresrätt ersätts med en permanent lag-
stiftning. Det är just vad vi i centern önskar oss. Jag hoppas att socialdemo-
kraterna så snabbt som möjligt ställer upp på de önskemålen.
Jag vill påminna Lennart Nilsson om de frågor jag ställde om SBC. Jag ber
att få upprepa frågorna: När tänker socialdemokraterna likabehandla SBC,
HSB och Riksbyggen? Vad är det för fel på SBCs nuvarande organisation?
Vad är det ni inte accepterar? Jag vill inte ha något allmänt flum i samman-
hanget utan ett konkret besked. Vad är det som ni inte accepterar?
Anf. 29 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):
Fru talman! Det är alldeles riktigt att vi upprepar berättigade krav, vilket
också Birger Andersson har framfört. Det är inte så mycket nytt, och det
höll Lennart Nilsson också med om. Jag tycker att det är onödigt att ta upp
tiden med att här upprepa samma argumentation som vi hade förra året, men
vi vidhåller för den skull våra krav. Det vore mycket roligt om socialdemo-
kraterna nu ville visa sin ändrade inställning till SBC. Det lönar sig att tjata,
vilket jag sade i debatten förra året.
När det gäller rörligheten på bostadsmarknaden tror jag att den kan öka
med vissa åtgärder, Lennart Nilsson, utan att man för den skull behöver för-
sätta människor i en svår situation. Jag vill inte gå fram så hårt att människor
som bott i en lägenhet i innerstan i hela sitt liv skall tvingas flytta. Däremot
kan det vara bra om de flyttar om lägenheten är för stor och de inte behöver
ha de ytor eller den standard som finns utan kan nöja sig med mindre.
Det är viktigt att man stöder den rörligheten på olika sätt. Jag själv är posi-
tiv till det förslag från boverket som ännu inte är konkretiserat och behandlat
men där tankegången är att man på något sätt skall stödja en omflyttning,
naturligtvis helt utan tvång. Jag tror också att man kan öka rörligheten ge-
nom att t.ex. bostadsrättsinnehavare får ta ut det belopp i hyra för lägenhe-
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
41
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
42
terna som det skulle kosta dem att bo där själva, naturligtvis med något till-
lägg för skäligt slitage. Som det nu är, är det många som inte hyr ut t.ex. en
bostadsrättslägenhet i andra hand eftersom det skulle gå med direkt förlust.
Det finns möjlighet att bygga s.k. additionslägenheter, vilket också skulle
kunna hjälpa en studerande eller en äldre människa att ha en bostad i anslut-
ning till en annan lägenhet. Sedan kan detta tillägg bidra till att en familj kan
få en större lägenhet. Det finns många smådetaljer med vilka man kan öka
rörligheten utan att för den skull låta det gå hårt ut över enskilda människor.
Anf. 30 JAN SANDBERG (m):
Fru talman! Ja, Lennart Nilsson, jag kanske lät litet engagerad i talarsto-
len. Det beror på att jag faktiskt är ganska upprörd. Även om vi diskuterar
dessa frågor år efter år råder det ändå de facto stora problem på bostads-
marknaden.
Lennart Nilsson slår sig för bröstet och säger att Sverige är ensamt i värl-
den om sin bostadspolitik. Ja, det tror jag det. När man sett hur det fungerar
i Sverige finns det inte många andra länder som är intresserade av att ta över
vad socialdemokraterna kallar den sociala bostadspolitiken men som fak-
tiskt har blivit mer asocial än social. Lennart Nilsson säger också att man inte
vill ha några krångliga regler och onödiga lagar. Men jämför svensk lagstift-
ning på detta område med den lagstiftning som Lennart Nilssons partivänner
i andra europeiska länder, om vi skall röra oss i närområdet, anser rimlig på
bostadsmarknaden! Där finns mycket stora skillnader. Sverige är ett av de
mest genomreglerade länderna just när det gäller bostadsområdet.
Det är självklart att vi moderater för fram samma gamla krav i den här
debatten som i motsvarande debatt förra året, eftersom det är samma gamla
problem och samma gamla politik som styr bostadsmarknaden. Jag tror inte
att exempelvis de ungdomar som i dag står i bostadskö, eller alla andra som
står i bostadskö, eller de pensionärer som tvingas söka socialbidrag för att
klara av att betala reavinstskatten när de flyttar till en lika stor lägenhet på
en annan våning tycker att det är en bra bostadspolitik. Är detta en social
bostadspolitik? Är den svenska bostadsmarknaden så bra som Lennart Nils-
son säger? Fråga människorna! Jag är övertygad om att Lennart Nilsson dess
värre inte kommer att få det svar han förväntar sig.
Jag märkte inte ens en antydan till svar på den fråga som jag ställde i mitt
inledningsanförande. Lennart Nilsson kan inte bara säga att allt är jättebra
i Sverige. Visst finns det problem på bostadsmarknaden, det borde även
Lennart Nilsson inse. Vilka åtgärder är socialdemokraterna beredda att
vidta för att lösa dessa problem? Tydligen inga. De är inte beredda att ändra
inriktningen på sin politik.
Det sades att det är bra med starka hyresgästföreningar. Det kan man
tycka. Men varför är hyresgästföreningen så stark i jämförelse med andra?
Det är därför att hyresgästföreningen har en monopolställning som en majo-
ritet av lagstiftarna i denna kammare, framför allt socialdemokraterna, har
givit den. Det tror jag det, att det inte kan växa upp andra starka hyresgäst-
organisationer när hyresgästföreningarna har denna lagstipulerade mono-
polställning.
Så till uttalandena om att marknadsmässig hyra skulle vara en katastrof
och att moderat politik skulle innebära detta. Det vi säger är att man i första
hand skall justera det hela så att det inte blir dyrare att bo ocentralt än cen-
tralt. Jag vill citera en ledamot av kammaren under den förra perioden, Bo
Södersten. Han sade följande om det svenska hyressättningssystemet:
”Denna hyressättningsprincip är fullständigt orimlig och leder till stora orätt-
visor.”
Min fråga kvarstår. Vad vill socialdemokraterna göra? Vill man inte göra
någonting?
Anf. 31 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Låt mig till Birger Andersson säga att vi socialdemokrater är
beredda att acceptera bra förslag både i utskottet och här i kammaren. Pro-
blemet är bara att de förslag som har kommit från oppositionen inte är bra,
och därför kan vi inte acceptera dem. Så enkelt är det.
Sedan försöker Birger Andersson att måla upp något slags motsättning när
det gäller den kooperativa hyresrätten. Den tillkom ju på socialdemokratiskt
initiativ. Vi tycker att den kooperativa hyresrätten är bra.
Låt mig säga något om detta med rörligheten på bostadsmarknaden. Jag
vill ta ett litet exempel. Jag har en mor som är änka och som vill bo kvar i
den bostad hon bott i sedan år 1946. Hennes enda önskan är att bo kvar, och
hon är naturligtvis beredd att använda en del av sin pension för att klara
detta. Det är precis på samma sätt för många andra människor. Att byta bo-
stad är inte som att byta skjorta, köpa en ny bil eller något annat. Bostaden
är för människor en del av livet. De fäster sig vid grannar och bekanta, sin
omgivning, sin trädgård eller vad det nu kan vara. Därför är det litet farligt
om nästan allt på detta område skall marknadsanpassas och bruksvärdessys-
temet därigenom avskaffas. Detta leder ofrånkomligen när det gäller attrak-
tiva lägen, inte minst i innerstaden, till att många människor vill, men inte
kan bo där, eftersom hyran kommer att stiga.
Jan Sandberg sade att detta är samma gamla politik. Jag replikerar genom
att säga att det är samma gamla krav från högerhåll. De handlar om att hy-
resgästerna och deras organisationer är för starka. Det finns för många lagar
som medger en social bostadspolitik. Man skall låta marknaden ta hand om
allting, vilket leder till stora, djupa orättvisor.
När det gäller bostadspolitiken i stort får vi anledning att diskutera denna
i samband med det lagförslag om bostadsfinansieringen som har lagts fram.
Nu har vi att diskutera samma gamla krav som har kommit tillbaka år efter
år. De blir inte bättre, utan de är lika dåliga som de någonsin har varit.
Den dag som SBC har samma uppbyggnad och samma organisationsstruk-
tur som bygger på folkrörelsekooperativ finns det kanske inte någon anled-
ning att säga nej. Men så är ju inte fallet i dag. Det är därför som vi säger
nej.
Anf. 32 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag börjar med att kommentera Lennart Nilssons egentligen
ganska så säregna påstående att socialdemokraterna är beredda att accep-
tera bra förslag. Till detta betänkande finns ca 70 yrkanden, och inget av
dessa förslag är tydligen bra. Jag rekommenderar Lennart Nilsson att läsa
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
43
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
44
dessa yrkanden ytterligare en gång. Det kan väl inte vara så, att det enbart
är socialdemokraterna i denna kammare som kan komma med bra förslag.
Jag tycker att det finns anledning för Lennart Nilsson att titta litet extra på
de motioner och yrkanden som de övriga politiska partierna har avgett.
Lennart Nilsson slog sig för bröstet och sade att det var socialdemokra-
terna som kom med de ursprungliga tankegångarna om den kooperativa hy-
resrätten. För närvarande är denna lag en lag som gäller på försök till den 31
december 1991. Såvitt jag kan förstå är socialdemokraterna nu beredda att
förlänga denna försöksverksamhet. Vi i centern anser att erfarenheterna är
så goda - jag hoppas att även socialdemokraterna tar till vara erfarenhe-
terna - att vi vill att denna lagstiftning skall permanentas. Jag har talat med
både SABO och Riksbyggen. Det visade sig att dessa bostadsföretag har
kooperativa hyresrätter i sina verksamheter. Riksbyggen har kooperativa
hyresrätter i bl.a. Stockholmstrakten, Lund, Borås och Örebro, och SABO
har sådana hyresrätter från Piteå och ner till Lund. Man märker hela tiden
ett växande intresse för kooperativa hyresrätter. Det är faktiskt dags, Len-
nart Nilsson, att arbeta fram en permanent lagstiftning.
Beträffande lokalhyreslagstiftningen sade Lennart Nilsson att han utgick
ifrån att regeringen följer dessa frågor. Det vore värdefullt om Lennart Nils-
son kunde ge ett klart besked om att regeringen följer dessa frågor och att
man är beredd att vidta de förändringar som kan vara aktuella.
I vår reservation, som står att läsa på s. 41—42 i betänkandet, har vi redovi-
sat vår syn på vilka förändringar som behöver genomföras. Om Lennart Nils-
son efter ytterligare en genomläsning blir övertygad om att våra synpunkter
är riktiga, finns det möjligheter att stödja den reservationen. Det finns även
möjligheter att stödja reservation 27, där vi strävar efter att få en permanent-
ning av lagstiftningen om kooperativa hyresrätter.
Anf. 33 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):
Fru talman! Till Lennart Nilsson vill jag säga att jag inte har den minsta
åstundan till att inte vilja låta hans mor bo kvar i sin lägenhet. Det är verkli-
gen angeläget att den som vill bo kvar skall få göra det. Ändå vet man att
det faktiskt är många som vill röra på sig, men de mäktar inte. De behöver
stöd, kanske inte samhällets stöd men de behöver på olika sätt få hjälp med
en omställningsprocess när det gäller bostadsfrågan. Detta är en del i denna
rörlighet, kanske inte den största, men den utgör ändå en bland andra fakto-
rer.
Lennart Nilsson är så kolossalt subjektiv i sina bedömningar. Jag tycker
att vi från de politiska partierna måste försöka ha en mer objektiv syn, även
om vi företräder en ideologi. Lennart Nilsson talar hela tiden om att allt är så
bra, att ingenting behöver ändras. Men detta är ju en subjektiv bedömning.
Andra kanske inte delar denna uppfattning, vilket de har gett uttryck för i
motioner och reservationer. Det står ju naturligtvis alla fritt att tycka att allt-
ing är bra, men jag tycker att man borde ha en något mer överblickande syn.
Lennart Nilsson sade att man var beredd att diskutera om SBC skall få
samma rättigheter som folkrörelserna när SBC blir likställt med de andra
folkrörelserna. Men varför måste SBC vara organiserat likadant och se ut på
samma sätt som folkrörelserna? SBC kan väl vara en bra rörelse, även om
den inte är precis lik de andra folkrörelserna. Det finns plats för mer objekti-
vitet och mer hänsyn till individen. Av alla Sveriges hyresgäster är nästan
ingen den andra lik.
Anf. 34 JAN SANDBERG (m):
Fru talman! Jag vill beröra en grupp som har stora problem med bristen
på rörlighet när det gäller dagens bostadsmarknad. Det finns tiotusentals
småbarnsfamiljer som bor i små lägenheter, t.ex. tvåor. Det är par med barn
som mycket gärna vill bo i en större lägenhet, men de har ingen möjlighet
att få sitt önskemål tillgodosett till följd av den inlåsning som i dag finns på
bostadsmarknaden och som är ett resultat av den förda politiken. Den vill vi
moderater ändra på för att se till att alla dessa barnfamiljer får en chans att
lösa sina bostadsproblem.
Lennart Nilsson sade att den dag SBC har samma uppbyggnad som bl.a.
HSB och Riksbyggen är socialdemokraterna beredda att diskutera om SBC
skall få samma rättigheter. Men enligt Lennart Nilsson har SBC tydligen
samma uppbyggnad, eftersom SBC skall ha samma rättigheter som dessa or-
ganisationer, åtminstone när det gäller fastighetsmäklarlagen. Då har ju so-
cialdemokraterna ställt sig bakom principen att SBC skall likabehandlas. Jag
förväntar mig då att detta resonemang fullföljs även på övriga områden.
Lennart Nilsson beskrev bostadsmarknaden i Sverige som trots allt väldigt
bra och världsledande på olika sätt. Visst är bostadsmarknaden världsle-
dande genom att den uppvisar de problem som finns i Sverige, men som man
inte har i andra länder.
Vad säger då Lennart Nilsson till de hundratusentals människor som står
i en bostadskö, till de mer än 100 000 ungdomar som står i bostadskö och till
de pensionärer som tvingas in i socialbidragsberoende bara genom att flytta
en våning i samma fastighet, därför att reavinstskatten slår sönder hela deras
ekonomi? Säger Lennart Nilsson till dem att det egentligen är ganska bra i
Sverige och att detta är en följd av den sociala bostadspolitiken? I så fall
tror jag inte att Lennart Nilsson får de uppskattande hejarop han tydligen
förväntar sig, enligt vad han har sagt här i kammaren. Det är den s.k. sociala
bostadspolitiken som har gjort att bostadsmarknaden inte fungerar i Sverige
i dag.
Jag har sagt det tidigare och jag vill avsluta med att säga det igen: Det går
att lösa dessa problem. Det går inte över en natt, men det går att påbörja
arbetet i rätt riktning och se till att fler människor kan bo som de själva vill.
För detta krävs en ny inriktning av bostadspolitiken, Lennart Nilsson, en ny
inriktning som innehåller frihetsreformer, minskad byråkrati, lägre kostna-
der, bostäder efter människors önskemål i stället för enligt centrala byråkra-
ters eller politikers och ett sänkt totalt skattetryck - inte bara omfördelning
av skatten. Det är den politik som vi moderater kämpar för, och det tänker
vi fortsätta att göra. Att denna politik genomförs är en förutsättning för att
man skall kunna lösa de problem som finns.
Anf. 35 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! När det gäller SBC och den reservation som de borgerliga par-
tierna har avgett vill jag hänvisa till det särskilda uttalande som vänsterpar-
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
45
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
46
tiet har gjort i just den frågan. Vi kan se att det i och för sig finns skäl som
talar för likställighet mellan SBC och andra folkrörelseföretag, men då krävs
det också förändringar i andra avseenden och att alla bostadsrättsorganisa-
tioner underkastas en förvärvsprövning enligt tillståndslagen. Det är inte så
enkelt som de borgerliga partierna här har framställt saken.
I vad gäller kooperativ hyresrätt, som behandlas i reservation 33, vill jag
framhålla att vänsterpartiet har en positiv inställning till en sådan rätt. Allt
vittnar om att de erfarenheter som görs är positiva. Däremot tycker vi att
man, liksom i andra sammanhang, först bör ta del av den utvärdering som
skall göras,-innan man exakt fastlägger hur lagstiftningen skall se ut.
Vi tycker att den borgerliga reservationen 16 är litet märklig. Där behand-
las bruksvärdessystemet, och man hävdar att en stor lägenhet i den centrala
delen av staden skall vara dyrare än en liten i en förort. Jag trodde att vi
hade ett system som i princip innebar att större lägenheter är dyrare än små.
Samtidigt anser jag att man attackerar hela tanken att bostaden skall vara
vårt eget hem. Att i detta sammanhang vara helt utlämnad åt marknadsprin-
ciper och människor som ägnar sig åt bostadskarriär - som ofta påpekas från
de borgerliga partierna - tycker vi är mycket stötande.
Till slut Lennart Nilsson: Jag fick inget svar - inte heller från något annat
håll - på vårt förslag om försäljningsavgiften. Man har ju räknat ut att det
skulle bli stora vinster, 25 miljarder kronor om året, som stat och kommun
skulle kunna ta in och därmed få medel för en rad angelägna uppgifter som
inte kan klaras i dag. Jag undrar varför ni inte är intresserade av att införa
en sådan avgift. Dessutom tror vi att man på detta sätt skulle kunna stoppa
en hel del av den spekulation i bostäder som pågår i dag och som vi bestämt
vänder oss emot.
Anf. 36 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Låt mig bara säga till Eva Zetterberg att vi i de här dagarna
diskuterar Sveriges ekonomiska problem. Vänsterpartiet har simsalabim
helt plötsligt plockat fram 25 miljarder kronor, som i stort sett skulle lösa alla
Sveriges problem. Det är bara att konstatera att krav i olika tappningar från
vänsterpartiet egentligen är mycket orealistiska. De kan väl egentligen sägas
vara något slags önsketänkande som inte stämmer med den verklighet som
vi upplever.
På läktaren sitter några ungdomar. Vi diskuterar ju nu ett bruksvärdessys-
tem, som handlar om att man jämför hyressättningen i allmännyttan, varef-
ter man förhandlar. Då finns det olika faktorer som kan påverka hyressätt-
ningen beträffande olika lägenheter. Jan Sandberg sade att det kan bli billig-
are att bo. Han talade om barnfamiljer och berättade om hur bra allting skall
bli bara marknaden släpps fri.
Det är ingen som kan tro på detta. Jag tycker att Jan Sandberg skall be-
rätta, inte minst för de här ungdomarna, på vilket sätt de skulle kunna få en
lägre hyra om marknadskrafterna fick slå igenom på hyressättningen, exem-
pelvis i Stockholms innerstad, där ju många vill bo. På vilket sätt skulle det
bli lägre hyra i en lägenhet i Vasastaden, om marknaden skulle få bestämma
hyran? Det är naturligtvis inte sant att hyran skulle bli lägre. Tvärtom skulle
många människor som redan bor i hyreslägenheter i den centrala delen av
Stockholm bli tvungna att flytta därifrån. De skulle inte ha råd att bo där.
Jag säger inte att allt är bra på bostadspolitikens område här i landet. Men
det betänkande som vi har att diskutera i dag handlar om delar av det hela.
Det är klart att allting hänger ihop, och jag skulle mycket väl kunna inveckla
mig i en djup bostadspolitisk diskussion här i kammaren. Men det kan ju inte
vara avsikten när det gäller just det här betänkandet.
Jag tror att det är angeläget att slå fast att vi socialdemokrater tycker att
bruksvärdessystemet är ett viktigt instrument för att man skall kunna bo i
olika delar av en kommun och i olika delar av landet.
Till Birger Andersson vill jag bara säga att om riksdagen nu fattar beslut
om någonting och man bestämmer sig för att ha en utvärdering innan någon-
ting sker är det väl inte fel. Om riksdagen fattar ett beslut får man väl se vad
utvärderingen ger vid handen. Det finns inga motsättningar mellan Birger
Andersson och mig när det gäller kooperativ hyressättning. Det är ett bra
system och därför skall vi naturligtvis slå vakt om det. Jag utgår ifrån att det
efter utvärderingen kommer ett förslag om permanentning. Så enkelt är det
ju-
Anf. 37 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Ja, Lennart Nilsson, inom vänsterpartiet är vi medvetna om
den räntekris som det talas om i det här landet. Det finns ju olika sätt att lösa
problemen. Det förslag som vi har lagt fram kallar ni önsketänkande. Men
förslaget är faktiskt realistiskt. Det handlar om 25 miljarder kronor som
skulle komma stat och kommun till godo. Jag tycker inte att detta är en
summa att förakta.
När det gäller att komma med förslag till åtgärder är vi inom vänsterpartiet
helt på det klara med vart man skall rikta sig. Vi accepterar inte att åtgär-
derna går ut över människor som har låga inkomster och små möjligheter att
förbättra situationen. Vi anser att åtgärderna skall rikta sig mot kapitalet,
där det finns pengar att hämta. Vi vet att just fastighetsägarbranschen är en
bransch där det finns mycket stora pengar när det gäller både seriöst byg-
gande och spekulation. Att ta ut 10 % vid försäljning av fastigheter skulle
inte innebära ett avbräck för seriösa byggare. Däremot skulle det kanske av-
hålla vissa byggare från spekulation. Att det dessutom skulle strömma in
pengar skulle väl knappast vara något hinder. Det skulle alltså gälla fastig-
hetsägarna, medan de enskilda, hyresgästerna, inte skulle drabbas. Jag har
mycket svårt att se att det här enbart är ett önsketänkande. Det skulle ju
vara möjligt för fler partier att anamma förslaget och arbeta vidare på det.
Anf. 38 JAN SANDBERG (m):
Fru talman! Lennart Nilsson berörde i alla fall litet av ungdomarnas bo-
stadsproblem. Han påstod att ungdomarna skulle få större problem, om det
fördes en moderat politik. Detta är felaktigt. Vad beror det på att framför
allt en grupp, ungdomar, har mycket stora problem på bostadsmarknaden?
Här har vi en typeffekt av alla regler m.m. som innebär centraldirigering.
Bl.a. har just ungdomen drabbats. Jag kan nämna ett enda litet exempel,
Lennart Nilsson. Som en del av den sociala bostadspolitiken finns kravet att
man skall ha en s.k. fullgod eller mänsklig bostad. Varje människa skall ha
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vissa fastighets-
rättsliga lagstift-
ningsfrågor
47
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Egenskapskrav
på byggnader
ett rum för samvaro, dvs. vardagsrum på normalspråk, och ett rum som man
skall sova i. Det blir alltså minst en tvåa, om det rör sig om ett ensamhushåll.
Här har man inte bara uttryckt ett önskemål, utan man har infört lagar och
regler, så att det hela har genomförts, inte bara i nybyggandet av bostäder
utan i alla befintliga fastigheter. Dessa regler är starkt bidragande till att det
från 1960 fram till i dag till följd av lägenhetssammanslagningar har försvun-
nit, via politiska styrmedel, mer än 185 000 smålägenheter i det befintliga
fastighetsbeståndet.
Detta är ett exempel på politiska beslut som direkt har drabbat ungdo-
marna. Jag skulle kunna nämna många fler exempel. Jag föreslår att både
Lennart Nilsson och de ungdomar som är speciellt intresserade av dessa frå-
gor läser den rapport som jag har skrivit. Rapporten heter just ”Ungdomar-
nas bostadsproblem går att lösa”. I denna rapport beskriver jag alla de pro-
blem som specifikt drabbar ungdomarna och en mängd åtgärder som vi mo-
derater kräver och som skulle kunna lösa ungdomarnas bostadsproblem.
Anf. 39 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag tycker att jag i alla fall har lyckats med en sak i den här
debatten: att väcka intresse för den kooperativa hyresrätten. Lennart Nils-
son säger att det var socialdemokraterna som funderade, varefter lagen om
försöksverksamhet så småningom kom till. Jag förmodar att ni har funderat
en hel del, innan lagen infördes. Nu har lagen begränsad giltighet, den gäller
till den sista december 1991, alltså under fem år.
Vi kritiserar er senfärdighet. Ni tillsätter en utredning hösten 1990 och sä-
ger att det måste bli en utvärdering. Sedan planerar ni en förlängning av den
tillfälliga lagen med, såvitt jag förstår, två år. Vi tycker att ni skulle ha kunnat
fatta ett beslut beträffande utvärderingen tidigare, och vi anser också att de
erfarenheter som man får ta del av när man talar med personer från SABO,
Riksbyggen och på annat håll är positiva. Jag vädjar nu till Lennart Nilsson
att verka för att det görs en snabb utredning och för att det läggs fram ett
förslag till permanent lagstiftning. Det skulle glädja mig om Lennart Nilsson
kunde medverka till att dessa önskemål blir tillgodosedda.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beträffande beslutet, se 15 och 20 §§!)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1990/91 :BoU2 Egenskapskrav på byggnader.
Anf. 40 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! I betänkande 2 avhandlas egenskapskrav på byggnader. De
frågor som avhandlas i betänkandet har mycket att göra med bostädernas
inomhusmiljö. En rad problem finns i dag som gör att boendemiljön i många
48
fall inte är tillfredsställande. Det gäller problem med fukt och mögel, dålig
ventilation, radon i bostäder och mycket annat.
Många av problemen har sin grund i att vi fortfarande inte lärt oss att
bygga bättre hus. Trots teknikens landvinningar på en rad områden så kunde
man förr bygga hus med bättre klimat i och en hälsosammare miljö invändigt
än vad fallet i vissa sammanhang är i dag. Det är ett observandum. Kanske
är det dags att återknyta till historien när det gäller att fortsätta arbetet med
att förbättra kvaliteten i våra bostäder.
De många boendemiljöproblemen gör det nödvändigt att arbeta med mil-
jöfrågorna i samband med boendet intensivt och på bred bas. Det har vi cen-
terpartister vid åtskilliga tillfällen påtalat och också väckt förslag om i denna
kammare.
Riksdagen har också på förslag av ett enigt bostadsutskott hemställt hos
regeringen om ett åtgärdsprogram mot sjuka hus och för en bättre inomhus-
miljö. Förslagen är under bearbetning. Förslagen skulle redan ha lagts fram,
men det har ännu inte skett. Det är viktigt att det arbetet sker med hög inten-
sitet i departementet.
Mot den bakgrunden har vi centerpartister inte funnit anledning att åter-
upprepa våra krav på förändringar när det gäller egenskapskrav på byggna-
der vid den tidpunkt då de motionskrav restes som nu behandlas i detta be-
tänkande. Det är förklaringen till att några centermotioner inte behandlas i
detta betänkande.
De grundläggande kraven på byggnader kommer till uttryck i 3 kap. plan-
och bygglagen. De av boverket, med stöd av plan- och byggförordningen i
PBL, utfärdade nybyggnadsreglerna trädde i kraft den 1 januari 1989, dvs.
ganska nyligen. De har ännu inte hunnit att verka så lång tid att det går att
bedöma dess verkan. Även om vi centerpartister har grundinställningen att
de regler och förordningar som styr boendet skall vara så få som möjligt och
så enkla som möjligt är det på bas av nu vunna erfarenheter för tidigt att
kräva en omarbetning innan reglerna fått verka och visa vad de går för. Det
är ytterligare ett motiv till att våra tidigare krav om förenklingar inte finns
återupprepade vid detta tillfälle.
I betänkandet avhandlas emellertid bl.a. byggnormer för att förbättra
ungdomarnas bostadssitution. Ungdomarnas situation på bostadsmarkna-
den är besvärande, och allt som kan göras för att underlätta deras situation
är angeläget. Värst är situationen för dem som finns här i Stockholm. 50 000
av de ungdomar som i dag söker kontrakt till en ny bostad här i Stockholm
bor kvar hemma. Över 100 000 bor i andra eller tredje hand med den rad av
osäkerhetsfaktorer som följer av det. Det är långt ifrån tillfredsställande.
Av den anledningen beslutade riksdagen, på förslag från en majoritet i bo-
stadsutskottet, för en tid sedan, mot regeringspartiets vilja, att statliga lån
inte längre skall utgå till ombyggnader som går ut på att slå samman lägenhe-
ter, detta för att tillgången på smålägenheter inte ytterligare skall minska,
vilket i första hand drabbar ungdomen. Detta har haft en positiv effekt. Men
den är inte tillräcklig. En rad ytterligare åtgärder krävs.
Vi har under den allmänna motionstiden föregående riksmöte i en särskild
motion om ungdomars boende anvisat en rad sådana åtgärder. De gällde
bl.a. ändrade villkor för bostadslån, byggande av fler smålägenheter, utnytt-
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Egenskapskrav
på byggnader
4 Riksdagens protokoll 1990/91:14
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Egenskapskrav
på byggnader
jande av vindsvåningar, byggande av övernattningshotell samt stopp för kon-
torisering. Sparandet bör underlättas, och särskilda stimulansbidrag bör in-
föras för byggande av små lägenheter. Förslagen har emellertid avvisats av
riksdagen vid tidigare tillfällen.
Från centerns sida anser vi emellertid fortfarande att det är åtgärder av
den typen som krävs för att lösa ungdomars bostadssituation i stället för att
man rent allmänt uttalar att de flesta byggnadsreglerna skall tas bort, vilket
förordas i den moderata motionen. I denna motion ges emellertid inga kon-
kreta förslag till konstruktiva åtgärder. Motionen har avstyrkts av utskottet.
Det är åtgärder av den typ som vi centerpartister har föreslagit i vår mo-
tion som krävs. Det är inte heller de åtgärder som anförs från regeringens
sida, som motiv för att avstyrka moderatmotionen, som behövs. De åtgärder
som regerignen har-vidtagit har hittills visat sig inte ha någon effekt för att
fö> bättra just ungdomarnas bostadssituation.
Fru talman! Med det anförda har jag redogjort för centerns uppfattning,
vilken framgår i reservation 4. För att bespara kammaren tid avser jag inte
att yrka bifall till reservation 4. I övrigt yrkar jag bifall till hemställan i bo-
stadsutskottets betänkande.
Anf. 41 JAN SANDBERG (m):
Fru talman! I detta betänkande behandlas de olika områden som det
svenska regelsystemet på bostadsmarknaden omfattar. Det är allt från ny-
byggnadsregler till krav på parkeringsplatser i den nya plan- och bygglagen.
På detta område, liksom på många områden, har moderaterna en annan
uppfattning än framför allt socialdemokraterna. Samtidigt är vi överens i
vissa delar.
Fru talman! Vi moderater har under en följd av år kritiserat den mycket
omfattande floran av detaljstyrande och stela regler inom såväl nybyggnads-
som ombyggnadsområdet.
Till detta betänkande har vi moderater fogat fyra reservationer i sak. I
samtliga behandlas regelsystemet vid just ny- och ombyggnader.
Det är ganska talande att grundregelverket för hela vår västerländska civi-
lisation, de tio Guds bud, får plats på en A4-sida, medan bestämmelserna
för hur en bostad skall se ut omfattar tusen och åter tusen papper av samma
storlek. Detta omfattande regelverk tycker vi moderater med fördel kan be-
gränsas.
Nu har man i och för sig sett över de nya byggnormerna, men det finns
enligt vår mening fortfarande mycket att ändra även i det nya förslag som
kommit fram och fastställts.
Problemet med en sådan omfattande regelsamling, som styr så mycket in
i detalj av såväl ny- som ombyggandet, är ju att tidsåtgången blir orimligt
lång, om man räknar från det att man bestämmer sig för att vidta en åtgärd
tills man kan vidta denna åtgärd.
Detta får också till följd att kostnaderna för bostadsbyggandet skjuter i
höjden, och sist, men inte minst, så medför det att människornas önskemål
om hur bostaden skall utformas skjuts i bakgrunden. Det som skjuts.fram är
just de centrala direktiven och bestämmelserna. Självfallet skall vi ha regler
50
i vilka det bestäms hur man skall bygga och även i vissa delar hur man skall
bygga om, men dessa regler behöver inte vara så omfattande som de är i dag.
Man har redan prövat möjligheterna att begränsa nybyggnadsreglerna i
vissa delar. Därigenom har man kunnat bygga några s.k. fribyggeområden.
Resultaten av dessa försök har varit mycket positiva. De boende har, trots
uttalanden från olika byråkrater och politiska representanter, faktiskt trivts
mycket bättre i dessa områden än i vad man kan kalla normala nybyggda
bostadsområden. Bl.a. har omflyttningsfrekvensen i dessa fribyggeområden
varit lägre än i jämförbara bostadsområden som har byggts på normalt sätt.
Vi vet också att boendekostnaderna har sänkts. Det är inte minst aktuellt
i dessa dagar av skatteomläggningar, hyreshöjningar och jag vet inte vad.
Sålunda kan man faktiskt dra den slutsatsen att man har byggt både billigare
och bättre, i varje fall enligt dem som bor i dessa områden.
Vi moderater vill att man skall gå vidare på den här avregleringsvägen.
Därför föreslår vi att regelverket skall begränsas.
I reservation 3 till betänkandet har vi visat på vilka förbättringar dessa för-
ändringar skulle medföra för en grupp på bostadsmarknaden, ungdomarna.
Vi var i och för sig inne på detta i den förra debatten, där jag gav ett exempel
på hur reglerna har begränsat och förvärrat för ungdomarna. Om man skulle
ge sig på att begränsa regelverket, skulle fler ungdomar ha möjlighet att få
en egen bostad. Jag är övertygad om att nybyggandet av smålägenheter
skulle ta fart jämfört med dagsläget. Inredande av vindar till mysiga och bil-
liga bostäder skulle inte längre motarbetas, vilket ofta är fallet i dag. Samti-
digt skulle vi inte behöva återuppleva den formliga slakt på smålägenheter
som de tidigare ombyggnadsreglerna har medfört.
I reservation 7 har vi reserverat oss mot utskottsmajoritetens förslag att
lägga ytterligare detaljregleringar i det redan mycket omfattande regelver-
ket. Det här handlar i och för sig om en relativt begränsad sak, införande av
mer omfattande detaljreglering gällande hörselslingor i lokaler. Vi modera-
ter delar uppfattningen att de hörselskadade skall ges möjlighet att delta i
verksamheter i samlingslokaler, men vi tycker att det går utmärkt att lösa det
utan ytterligare detaljstyrning. Här vill jag faktiskt citera utskottsmajorite-
tens egen text, som egentligen är en bra sammanfattning av vår moderata
inställning inom just detta område. Det går att läsa på s. 8 i utskottsbetän-
kandet: ”1 denna liksom i andra frågor om bostäders och lokalers tillgänglig-
het och användbarhet för olika grupper av handikappade bör avsaknaden av
detaljerade föreskrifter snarast ses som en öppenhet för nya tekniska lös-
ningar och en möjlighet till lokalt anpassade lösningar.” Vi kunde inte ha
uttryckt det bättre själva. Det är samtidigt förvånande att vi var tvungna att
reservera oss på denna punkt trots allt.
Fru talman! Det här betänkandet handlar om egenskapskrav på byggna-
der. Alla skulle tjäna på om man avreglerade regelverket. Därför yrkar jag
bifall till den moderata reservationen 1.
Avslutningsvis vill jag ställa en fråga till majoritetens talesman: Socialde-
mokraterna har i olika sammanhang sagt att de ökade byggkostnaderna
måste motverkas. Borde inte ett bra sätt att göra det vara att i större omfatt-
ning än nu minska de kostnadshöjande byggnormerna?
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Egenskapskrav
på byggnader
51
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Egenskapskrav
på byggnader
52
Anf. 42 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):
Fru talman! ”Normsystemets uppbyggnad m.m.” är rubriken på det inle-
dande avsnittet i betänkandet BoU2. Från folkpartiet hade vi hellre sett ru-
briken "Normsystemets nedtrappning”. Den inriktning som anges i PBL mot
funktionskrav i nybyggnadsreglerna i stället för bestämda mått och fastsla-
gen standard är ett steg på väg mot en nedtrappning men långt ifrån tillräck-
ligt. Det gick ju bra att införa den frihet som friggebodarna innebar. Kan inte
något av detta tänkande överföras på t.ex. synen på ungdomsbostäder och
frågan om förtätning av tidigare bebyggelse? Regelsystemet skall inte be-
höva hindra nya och mer flexibla lösningar.
På vissa områden är det dock bra med normer som underlättar för handi-
kappade och äldre att kunna välja bostad. Även normer som stöder och dri-
ver på en ny utveckling, t.ex. källsortering av sopor, kan under en övergångs-
tid vara befogade. Boverket arbetar nu med denna fråga.
Den bostadsstandard som vi har i Sverige i dag och de krav som de flesta
av oss ställer på sitt boende bedömer jag är en grund för att en god nivå kom-
mer att hållas även med mindre styrande regler. Däremot kommer det i det
läget att finnas mera utrymme för ökad fantasi och idérikedom samt för män-
niskors individuella önskemål. Normer, låneregler och subventioner har allt-
för länge styrt byggandet.
Det har från många håll ifrågasatts om de nybyggnadsregler som trädde i
kraft för snart två år sedan verkligen tillämpats. Särskilt vad det gäller äldre-
boendet har samma rigida regler som fanns tidigare ofta förts fram. Just där
är det funktionskraven som bör vara mer styrande. Folkpartiet vill därför att
man snarast ser över hur de nya reglerna tillämpas. Därför yrkar vi bifall till
reservation 6. Även reservation 2 är väsentlig för det vi eftersträvar.
Miljöpartiet har i en motion krävt elmätare och varmvattenmätare i varje
lägenhet. Det förstnämnda har jag själv pläderat för i många sammanhang.
Det byggs ju inte heller numera lägenheter med gemensam elmätare eller
fastigheter med endast en mätare. Det andra kravet har man tidigare sagt
vara svårt att uppfylla. En vanlig vattenmätare är det däremot lätt att sätta
in, och den kan också ge ett mått på varmvattenförbrukningen. Dessa åtgär-
der är ett bra incitament för energibesparing och därmed lägre hyror. Jag
tycker att vi är på god väg med dessa åtgärder, och det kan vidtas utan lag-
stiftning.
---(viskning) är det så här många människor har det när de besöker of-
fentliga lokaler - de hör inte vad som sägs. Hörselnedsättning är inte bara
ett handikapp för dem som betraktas som döva, utan det är en egenskap -
kan man nästan säga - hos många äldre människor. De har nu erfarit att hör-
selslingor inte installeras eller fungerar dåligt i offentliga byggnader. Det är
bra att utskottet har uppmärksammat problemet och begär att regeringen
kommer med förslag till åtgärder. Vi måste i det här fallet ha normer som
gör att alla kan ta del av även det mindre värdefulla som ibland sägs.
Anf. 43 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Många har här och i andra sammanhang talat om ungdomars
behov av bostäder. Jag tror att inget av partierna är villigt att säga att det
inte är ett problem att vi har för få lägenheter och för få bostäder att erbjuda
ungdomen. Däremot har vi olika synpunkter på hur frågan skall lösas. Från
mitt partis sida är vi inte villiga att medverka till särskilda klausuler och reg-
ler vad gäller ungdomsbostäder. Vi tycker att det är viktigt att man bygger
billiga och bra bostäder för alla. I den mån man lyckas med det kommer det
naturligtvis också ungdomar till godo. Det är inte bara ungdomar som har
bostadsbehov. Jag är övertygad om att om man på ett effektivare och bättre
sätt kan få fram fler bostäder till ett lägre pris, kommer ungdomar också att
gynnas av det.
Tillgängligheten är ett stort problem för många med funktionsnedsätt-
ningar. Flera andra talare har varit inne på denna fråga, så jag vill bara
nämna att personer med funktionsnedsättningar har fått en del förbättringar.
Det är ett resultat av handikapporganisationers egna krav och hårda arbete
på detta område. Men jag tror inte att det räcker. Vi har sett exempel på
hur tillgängligheten inte existerar eller inte existerar i den utsträckning som
behövs. Vi föreslår därför i vår reservation 9 att man i denna fråga ser över
hur PBL fungerar, vilka problem som finns och hur de skall kunna lösas.
Jan Sandberg berörde här tio Guds bud och hänvisade till hur det gick att
skriva dem på en stentavla. Nu är det ju så, att vi även för andra områden i
vårt samhällsliv har lagtexter på flera tusen sidor. Jag blev inte riktigt klok
på Jan Sandbergs inlägg - om han menade att även övriga lagar och förord-
ningar kan ersättas med tio Guds bud på en sida. Det kunde vara intressant
att få en kommentar om detta.
Fru talman! Jag vill hänvisa till vänsterpartiets olika reservationer i det här
betänkandet och yrkar bifall särskilt till reservation 9, om kravet på tillgäng-
lighet.
Anf. 44 KJELL DAHLSTRÖM (mp):
Fru talman! Det här betänkandet måste man uppfatta som något av en
restpost i behandlingen av tidigare propositioner - och förhoppningsvis kom-
mande proposition när det gäller sjuka hus. Jag konstaterar också att rubri-
ken är Egenskapskrav på byggnader, och att det finns motioner från bl.a.
miljöpartiet som behandlas i andra sammanhang och som just gäller egen-
skapskrav på byggnader. Jag tänker på förslag om att förändra vårt klassiska
vattentoalettsystem, vilket är ett typiskt egenskapskrav på byggnader, som
behandlas av jordbruksutskottet. Vi har tidigare i bostadsutskottet behand-
lat krav på ökat experimentbyggande av ekologisk karaktär, vilket ju också
är ett mycket typiskt egenskapskrav på byggnader. Det har inte hanterats i
detta betänkande. Därför är kanske rubriken litet väl svulstig i förhållande
till det lilla som betänkandet innehåller.
Men litet grand positivt innehåller det. Man har bl.a. tillgodosett en del
krav på precisering när det gäller i vilka lokaler hörselslingor skall finnas.
Det är krav som har framförts i flera motioner och som Ingrid Hasselström
Nyvall så förtjänstfullt redovisade genom att viska här i talarstolen.
Vårt förslag om källsortering av sopor behandlas i mom. 8. Det utlovas ett
preciserat förslag från boverket under hösten. Jag godtar tills vidare detta;
det har utskottet också gjort.
Mom. 11 gäller vårt förslag om obligatorisk elmätare. Jag instämmer gi-
vetvis i miljöpartiet de grönas motion 1989/90:Bo502, yrkande 3. Jag är noga
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Egenskapskrav
på byggnader
53
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Egenskapskrav
på byggnader
54
med att till protokollet yttra detta, eftersom vi när det gäller det här betän-
kandet inte fanns på plats vid justeringen.
För att hushållen skall stimuleras till elsparande är det nödvändigt att el-
förbrukningen görs synlig och upplevs som påverkbar. I dag förekommer det
i många fastigheter att förbrukningen av hushållsel mäts gemensamt och att
elkostnaden delas på alla boende, oberoende av individuell förbrukning.
Detta inbjuder givetvis inte till sparande. Genom elmätare i varje lägenhet
underlättas varje hushålls framgångsrika deltagande i jakten på energislöse-
riet. Jag är glad att höra att Ingrid Hasselström Nyvall delar vår uppfattning
om detta, även om hon inte är beredd att stödja kravet på en lagstiftning.
Hon nämnde bl.a. att det numera är mycket sällan som det inte förekommer
individuella elmätare. Men skam till sågandes bor många av oss riksdagsle-
damöter under vår vistelse här i Stockholm i lägenheter utan individuell el-
mätning.
I mom. 12, beträffande obligatoriska varmvattenmätare stöder jag givet-
vis vår motion Bo502, yrkande 4, om en lagstiftning. Tappvarmvattnet svarar
ju för en betydande del av hushållens energiförbrukning. Flera utredningar
visar att förbrukningen av varmvatten minskar om varmvattenmätare instal-
leras. Trots detta har få mätare installerats. Vid nybyggnad av bostadshus
bör det bli obligatoriskt att installera varmvattenmätare. Även i befintliga
hus bör, där så är möjligt, mätare installeras. Ofta har man sett en svårighet
i att det inte skulle finnas mätare som på ett riktigt sätt kan mäta varmvatten
och vattenflöden. Numera är det inget problem, och en lagstiftning skulle
givetvis också påskynda en teknisk utveckling av sådana mätare.
Mom. 13 gäller vänsterpartiets förslag att kraven på parkeringsutrymme
på tomtmark skall tas bort ur plan- och bygglagsstiftningen. Vi instämmer
här till fullo i vänsterpartiets uppfattning, liksom vi har gjort tidigare.
Slutligen vill jag, när vi har hanterat den här restposten av motioner, fråga
socialdemokraternas företrädare Rune Evensson: När kommer från bover-
ket till vårt bord förslag om källsortering? När kommer vi att i ett samman-
hang få hantera ekologiskt grundade egenskapskrav på byggnader? När
kommer propositionen om sjuka hus? Det skulle vara trevligt att få höra litet
mer om det.
Anf. 45 RUNE EVENSSON (s):
Fru talman! I det betänkande vi nu behandlar tar man upp olika krav på
byggnader vad gäller standard, miljö, hälsa och säkerhet. Ett antal motioner
från allmänna motionstiden behandlas. Många av dem är kända från tidigare
behandlingar i riksdagen. I de fall där dessa motioner ej föranlett något änd-
rat ställningstagande i förhållande till behandlingen förra året, har jag för
avsikt att följa talmannens uppmaning från riksmötets öppnande att avstå
från debatt, då inget väsentligt har hänt som motiverar ett annat ställningsta-
gande, och endast yrka bifall till utskottets förslag.
Jag avser alltså att i första hand koncentrera mig på reservationerna 7, 8
och 9. Men jag vill ändå bemöta något av det som tidigare har sagts här under
debatten.
Agne Hansson talade om kvalitet i boendet och om sjuka hus. Mycket av
det som han sade kan jag hålla med om. Agne Hansson sade också att reg-
lerna i byggandet måste få verka ett tag innan ändringar görs. Jag håller med
även om det.
När det gällde ungdomens situation ondgjorde sig Agne Hansson över att
man inte gör tillräckligt för att skaffa bostäder åt ungdomen. Jag vill då på-
minna om att när riksdagen införde ungdomsbostadsstöd och ungdomsbo-
stadsbidrag, var de borgerliga partierna emot det - och om jag minns rätt var
även centern emot detta.
Men så sent som i betänkandet 1989/90:21 säger centerpartiet i en reserva-
tion: ”Även om vissa invändningar kan resas mot ungdomsbostadsbidragen,
tvingas utskottet mot bakgrund av den uppkomna situationen konstatera att
det nu inte är möjligt att avveckla dessa bidrag.”
Jan Sandberg talar mycket om begränsningen av regler. Jag vill påstå att
mycket av detta önskemål har tillgodosetts i samband med de nybyggnadsre-
gler som boverket har gett ut och som numera i stor utsträckning är utfor-
made som funktionskrav.
När det gäller fribyggen pågår en del sådana. Det pågår också en utvärde-
ring av dessa fribyggen, och vi avvaktar den utvärderingen innan vi tar vidare
ställning.
I fråga om smålägenheter, som har försvunnit under ett antal år sedan
1960, vill jag bara påminna Jan Sandberg om att de flesta av dessa lägenheter
faktiskt försvann när vi hade borgerlig regering här i landet.
Sedan sade Jan Sandberg att tio Guds bud fick plats på en A4-sida, medan
vårt byggande fordrar betydligt fler sidor. Då vill jag säga att med tanke på
det generella sätt som tio Guds bud är avfattade kan man sammanfatta boen-
dets budord i en mening: Alla skall ha en god bostad.
Kravet på hörselslingor i offentliga lokaler har föranlett flera motioner. I
nybyggnadsreglerna finns detta uttryckt som funktionskrav. Dessa krav har
förts över från tidigare SBN 80. Kraven har inte minskat. Kravet på att hör-
selskadade skall kunna delta i verksamheten i samlingslokaler ligger fast,
även om detta inte uttryckligt angetts i nybyggnadsreglerna.
Avsaknaden av detaljregler skall snarare ses som en öppenhet mot andra
lösningar. Kraven skall givetvis bibehållas. Men för undvikande av missför-
stånd bör regeringen få titta på hur detta kan uttryckas bättre, så att missför-
stånd undviks.
Moderaterna reserverar sig mot detta och menar att funktionskraven även
här är till fyllest och att man inte behöver peka ut vilka typer av samlingslo-
kaler som bör komma i fråga. Byggherre och byggnadsnämnd anses vara
bättre skickade att klara detta. Men vore det så väl hade nog problemet ald-
rig uppkommit.
Vänsterpartiet kräver i en reservation en översyn av PBL vad gäller kravet
på tillgänglighet. Den kommunala självbestämmanderätten gör att tillgäng-
lighetskravet behandlas olika i olika kommuner enligt reservanten.
Vid alla tillfällen som PBL har behandlats här i kammaren har vi tryckt på
vikten av att all bebyggelse görs tillgänglig för personer med alla former av
handikapp. Alla människor måste på lika villkor kunna delta i samhällslivet.
I tillämpningsföreskrifter samt i råd och anvisningar till lagen trycks det
också på tillgängligheten. Det gäller också i utbildningen. Det åligger natur-
ligtvis byggherrar, planerare och arkitekter att följa lagen, även i dessa delar.
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Egenskapskrav
på byggnader
55
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Egenskapskrav
på byggnader
56
Dessutom åligger det kommunerna att via planer och bygglov se till att så
blir fallet. Kommunerna har till sin hjälp i dessa frågor annat som är knutet
till dem. Det finns alltså alla förutsättningar för att detta skall fungera i kom-
munerna.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan i
betänkandet samt avslag på reservationerna.
Anf. 46 JAN SANDBERG (m):
Fru talman! Ja, jag jämförde med tio Guds bud. Men jag gjorde inte den
jämförelsen för att jag tycker att den samlade svenska lagstiftningen skall
kunna sammanfattas på ett A 4-papper, utan därför att jag - och då vänder
jag mig inte i första hand mot lagarna i Sveriges rikes lag, som i och för sig
består av ett antal sidor, där vi moderater har synpunkter på en del lagar -
vänder mig mot att bostadssektorn har så otroligt många bestämmelser och
regler som inte finns med i Sveriges rikes lag men som regeringen, boverket
och andra fastställer. Det är alltså den floran av olika detaljregler som jag
vänder mig mot.
Jag kan faktiskt ställa upp på Rune Evenssons sammanfattning av vad bo-
stadspolitiken skall gå ut på, nämligen att alla skall ha en god bostad. Den
uppfattningen delar jag alltså. Men när vi sedan skall arbeta på att försöka
nå det målet har vi ganska skilda uppfattningar om hur det skall ske. Det går
att begränsa regelverket betydligt, inte minst på bostadssektorns område -
som ju är ett av de mest detaljreglerade områdena i det här landet.
Beträffande fribyggen sade Rune Evensson att man avvaktar en utvärde-
ring av pågående projekt. Jag föreslår att Rune Evensson beger sig ut till det
bostadsområde i Uppsala där man har ett s.k. fribygge och att han frågar
människorna som bor där vad de tycker. Inte bara den statistik som redan
finns och som visar att omflyttningsfrekvensern är väldigt låg i de här områ-
dena utan också alla samtal med de här människorna skulle kunna bevisa för
Rune Evensson att det inte behövs någon utvärdering i framtiden. I stället
kan man redan i dag säga att detta med fribyggen är ett bra sätt att bygga på.
Det tycker inte minst de människor som bor i de aktuella områdena.
Beträffande detaljregler om hörselsiingor sade Rune Evensson att sådana
i och för sig är viktiga och att man således ställer upp på kraven på att man
skall komma med litet mera detaljerade föreskrifter.
Men jag hänvisade i min argumentation till utskottsmajoritetens skrivning
i detta avseende. Det står att ”avsaknaden av detaljerade föreskrifter snarast
ses som en öppenhet för nya tekniska lösningar och en möjlighet till lokalt
anpassade lösningar”.
Det är våra argument mot en detaljreglering på området. Men hur förkla-
rar Rune Evensson detta med att majoriteten trots allt har ställt upp på det
som jag återgav från utskottsbetänkandet?
Anf 47 KJELL DAHLSTRÖM (mp):
Fru talman! Jag upprepar min fråga till Rune Evensson om han möjligen
har en uppfattning om när vi gemensamt kan hantera förslag om ekologiskt
grundade egenskapskrav. Jag var ju kritisk till att de krav som vi har fram-
ställt i olika motioner behandlats under olika punkter. Därför har vi inte fått
en gemensam debatt kring ett ekologiskt byggande, och det är olyckligt. Det
finns ju många människor i Sverige som i dag verkligen är intresserade av
dessa frågor. De bör alltså diskuteras också i denna kammare.
När kommer boverkets förslag om källsortering på riksdagens bord, och
när får vi propositionen om sjuka hus? Det vore bra om regeringspartiets
företrädare kunde ge uttryck för sin uppfattning i dessa frågor.
Anf. 48 RUNE EVENSSON (s):
Fru talman! När det gäller Kjell Dahlströms frågor om källsortering vill
jag bara säga att riksdagen för ett år sedan biföll en motion i det samman-
hanget. Vi sade att nya ombyggnadsregler skall utarbetas, så att källsorte-
ring av sopor underlättas. Boverket har fått ett uppdrag och arbetar med
detta. Förslag kan väntas redan i höst. Det var den ena frågan.
Så till den andra frågan, som gäller sjuka hus. Denna fråga är under bered-
ning i bostadsdepartementet. Jag kan bara säga att vi är lika intresserade
som Kjell Dahlström av att besked kommer så fort som möjligt.
Anf. 49 KJELL DAHLSTRÖM (mp):
Fru talman! Det var roligt att höra att intresset för dessa saker delas av
andra. Vi i miljöpartiet har, såvitt jag vet, alltsedan vi kom in i riksdagen
efterlyst en proposition i detta sammanhang. Men den saken har ständigt
skjutits på framtiden. Jag hoppas verkligen att det som här har sagts kan tol-
kas som ett löfte som kan infrias.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beträffande beslutet, se 15 och 20 §§!)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1990/91:KU2 Statlig förvaltning m.m. (prop. 1989/90:100 delvis).
Anf. 50 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! I konstitutionsutskottets betänkande nr 2 behandlas den stat-
liga förvaltningen. Och i budgetpropositionens bilaga 2 redovisas för riksda-
gen det mycket omfattande arbetet som pågår vad gäller förnyelsen av den
offentliga sektorn. Konstitutionsutskottet har tagit del av denna redogörelse
men har inte funnit anledning att göra något uttalande.
I betänkandet i övrigt behandlas motioner på varierande områden inom
den statliga förvaltningen. Ett enhälligt utskott avstyrker samtliga motioner
med hänvisning till att de huvudsakligen är tillgodosedda enligt gällande la-
gar, förordningar och rekommendationer. Jag yrkar därför bifall till utskot-
tets hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beträffande beslutet, se 15 och 20 §§!)
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Stallig för-
valtning m.m.
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Nationaldagen
som helgdag, m.m.
58
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1990/91:KU5 Nationaldagen som helgdag, m.m.
Anf. 51 STIG BERTILSSON (m):
Fru talman! I Belgien gör man det. I Danmark gör man det. I Finland gör
man det. I Norge, i Portugal, ja, i många länder firar man nationaldagen
som en allmän helgdag. Men det gör inte vi i Sverige. Detta har föranlett oss
moderater att i anslutning till behandlingen av detta betänkande avlämna en
reservation. Vi anser nämligen att nationaldagen borde firas som en helg-
dag. I en tid då Europa och övriga världen blir alltmer internationell anser
vi att det är av betydelse att nationaldagen förstärks. Ett sätt att göra det är,
som sagt, att fira den som helgdag. En nationaldag är ju ett lands officiella
högtidsdag. Det är den dag som man i många länder firar till minne av den
tidpunkt då landet fick sin gällande författning, av en självständighetsförkla-
ring, av en revolution eller av någonting annat.
I Sverige är nationaldagen som bekant den 6 juni. Det är dagen för Gustav
Vasas tronbestigning 1523 och för regeringsformens tillkomst 1809 som utgör
grunden för just detta datum.
Vi moderater tycker att det finns anledning att verkligen fira den här da-
gen som en helgdag. Det finns helgdagar i vårt land som kanske mer än hälf-
ten av landets befolkning egentligen inte firar. Nationaldagen måste vara en
helgdag för att den skall kunna bli en högtidsdag för hela svenska folket.
Detta skulle vara möjligt genom en ändring i enlighet med vad som sägs i
reservation 1 i konstitutionsutskottets betänkande 15.
Jag yrkar härmed bifall till denna vår reservation.
Anf. 52 BENGT KINDBOM (c):
Herr talman! Begreppet nationaldag är en ny företeelse i vårt land. Vi har
alltså inte haft nationaldagen särskilt länge. Det högtidlighållande som vi ti-
digare hade berodde på enskilda initiativ av olika slag genom föreningslivet.
Det var svenska flaggans dag som firades.
Men det finns anledning att beakta nationella händelser. Sådant är viktigt,
och det har framgått också av förhållandena i omvärlden. Men det faktum
att det finns anledning att framhålla betydelsen av den nationella utveck-
lingen eller att bekräfta en nations särdrag och särart behöver ju inte leda till
nationalism.
Utöver det som Stig Bertilsson nämnde om den 6 juni vill jag lägga till att
den senaste grundlagen antogs just detta datum, alltså den 6 juni. För att så
att säga lyfta nationaldagen, tidigare kallad svenska flaggans dag, anser vi i
centerpartiet att det är viktigt att den dagen görs till helgdag. Vi skulle då
följa en ordning som gäller i de allra flesta länder i vår omvärld. Det skulle
förstärka nationaldagen, som skulle bli en nationell högtidsdag.
Herr talman! Jag ber att få hänvisa till vad vi i centern har sagt i våra mo-
tioner samt i vår reservation. Det finns anledning att återkomma till frågan.
Jag kommer dock inte i dag att yrka bifall till reservationen.
Anf. 53 ROSA-LILL WÅHLSTEDT (s):
Herr talman! I det här betänkandet behandlas ett antal motioner. Motio-
närerna yrkar att nationaldagen den '6 juni stadfästs som helgdag. Vidare
finns det i två motioner krav på ändringar i flagglagstiftningen.
Till utskottets betänkande är två reservationer fogade - en från modera-
terna och en från centerpartiet. I reservationerna yrkar man att nationalda-
gen skall vara en helgdag. Men motionsförslag om att nationaldagen görs till
helgdag har behandlats och avslagits vid ett flertal tillfällen under senare år.
Riksdagen har då hänvisat till att nuvarande former för firandet av national-
dagen ger tillräckligt utrymme när det gäller att markera nationaldagens be-
tydelse i det svenska samhället.
Så sent som i maj 1989 antog riksdagen en lag om allmänna helgdagar. Då
gjordes det inga ändringar när det gäller de helgdagar som redan finns. Vi-
dare finns det ett tungt vägande skäl för att avstyrka reservationerna, nämli-
gen att införandet av ytterligare en helgdag skulle få stor samhällsekonomisk
betydelse.
Kostnadseffekterna skulle bli betydande. Av ca 200 arbetsdagar skulle
0,5 % produktiv tid försvinna. Ett annat mått i det avseendet är att införan-
det av ytterligare en arbetsfri dag skulle kosta 0,25 % av BNP. Det betyder
att det skulle kosta drygt 3 miljarder kronor att införa en ny helgdag. Dess-
utom skulle nationaldagen två gånger av sju infalla på tisdagar resp, torsda-
gar, något som med sannolikhet skulle leda till att krav på ledighet vid s.k.
klämdagar skulle resas på arbetsmarknaden.
Moderaterna har visserligen insett att införandet av en ny helgdag skulle
få samhällsekonomiska konsekvenser. De yrkar därför att regeringen skall
låta utreda frågan om huruvida någon annan helgdag kan flyttas eller helt
utgå, så att nationaldagen i stället blir helgdag.
Vidare säger moderaterna i sin reservation: ”Det torde knappast råda nå-
gon tvekan om att allmänheten hyser uppfattningen att nationaldagen bör
vara helgdag.”
Med anledning av moderaternas resonemang i den här reservationen vill
jag säga att det här med att flytta eller att slopa någon av det nuvarande helg-
dagarna inte är så enkelt. Såvitt jag förstår skulle en sådan åtgärd antingen
uppröra eller såra de människor som vill fira en kyrklig helgdag enligt djupt
förankrad religiös helgd eller också uppröra och såra de hundratusentals
människor som vill högtidlighålla första maj - arbetarrörelsens stora interna-
tionella högtidsdag. Första maj har ju varit helgdag i Sverige sedan 1928.
Jag vill fråga moderaternas talesman vilken statistik man så att säga lutar
sig mot när man talar om att det finns em majoritet bland medborgarna som
vill att nationaldagen skall vara helgdag.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan och av-
slag på de två reservationerna.
Anf. 54 STIG BERTILSSON (m):
Herr talman! Rosa-Lill Wåhlstedt säger att ett skäl till att låta bli att göra
nationaldagen till helgdag är att det inte gjorts några förändringar tidigare.
Men om man resonerar på det sättet blir det över huvud taget inga föränd-
ringar i vårt samhälle.
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Nationaldagen
som helgdag, m.m.
59
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Nationaldagen
som helgdag, m.m.
Det händer ju väldigt mycket runt om i Europa, och därför finns det anled-
ning att på olika sätt understryka nationaldagens betydelse. Mot den bak-
grunden tycker jag att Rosa-Lill Wåhlstedt borde vara lyhörd, åtminstone i
någon mån, inför de opinionsyttringar som ändå förekommer. Vi moderater
säger att det lär finnas en majoritet bland svenskarna som vill att nationalda-
gen skall vara helgdag. Även om vi, när vi gör ett sådant uttalande, inte stö-
der oss på detaljerade studier, så är det ändå fråga om väldigt kraftiga opi-
nionsyttringar. Vi anser faktiskt att dessa är värda att beaktas.
Vidare talar Rosa-Lill Wåhlstedt om kostnadseffekterna beträffande en
ny helgdag. Naturligtvis har vi också observerat de förhållandena. Av den
anledningen har vi sagt att man, även om ett principbeslut fattas om en ny
helgdag, bör utreda om det finns någon möjlighet att eventuellt ta bort nå-
gon annan helgdag. När det gäller de andra helgdagarna är faktiskt inte alla
kyrkliga. Vad beträffar första maj, som är helgdag alltsedan 1928, kan vi
konstatera - och det borde Rosa-Lill Wåhlstedt också göra - att den dagen
inte är så helig längre. Man jobbar numera i hög grad på första maj - många
gör faktiskt det. Jag säger därmed inte att första maj skall tas bort som helg-
dag. Men vi måste vara observanta på de förändringar som äger rum runt
omkring oss.
Sammantaget, Rosa-Lill Wåhlstedt, tycker jag att det finns väldigt mycket
som talar för att man, om nu t.ex. arbetarrörelsen anser att första maj
mycket väl kan vara helgdag, också borde kunna ställa upp på att hela natio-
nen får betrakta sin dag som en helgdag.
Anf. 55 ROSA-LILL WÅHLSTEDT (s):
Herr talman! Stig Bertilsson anför en mängd argument för att nationalda-
gen skall bli helgdag. Men då vill jag framhålla att utskottets majoritet har
funnit att de nuvarande formerna och de arrangemang som man har ute i
landet är till fyllest när det gäller att fira nationaldagen.
Jag skulle till Stig Bertilsson vilja säga att vi i dagens situation, när vi har
sådana problem med ekonomin och måste vara återhållsamma, bör tänka
oss för en eller två gånger innan vi inför ytterligare kostnader i samband med
tillskapandet av ytterligare en helgdag, en dag som därmed görs arbetsfri.
Det handlar om pengar i storleksordningen drygt 3 miljarder kronor. Det är
inte att förringa.
Jag skulle vilja fråga Stig Bertilsson vilken av de andra helgdagarna han
tror att man skulle kunna slopa. Det finns en religiös hävd, och det finns
andra traditioner. En sådan prövning gjordes i maj 1989, och då fann man
inte att man kunde ta bort någon av eller ändra de nuvarande helgdagarna.
Anf. 56 STIG BERTILSSON (m):
Herr talman! Att socialdemokraterna har skött vårt lands ekonomi så då-
ligt kommer för oss moderater aldrig att vara ett argument för att inte ha
nationaldagen som helgdag. Det vill jag understryka.
Rosa-Lill Wåhlstedt sade att jag har anfört en massa argument. Exakt så
sade hon. Värdera dem, lyssna till dem, Rosa-Lill Wåhlstedt! De finns för-
ankrade i opinionen.
60
Vilken helgdag man skall ta bort, om man skall ta bort någon, är vad vi
vill ha utrett. När vi har fått göra det kommer också svaret.
Anf. 57 ROSA-LILL WÅHLSTEDT (s):
Herr talman! Helt kort vill jag säga att det när det gäller den ekonomiska
situationen i landet finns andra krafter som verkar och ser till att ekonomin
utvecklas på ett visst sätt. Det är inte socialdemokraterna och deras rege-
ringspolitik som har varit orsak till detta.
En prövning av vilken helgdag man eventuellt kan flytta eller låta utgå
skedde i samband med att lagen om helgdagar antogs i maj 1989.
Anf. 58 STIG BERTILSSON (m):
Herr talman! Jag noterar att Rosa-Lill Wåhlstedt anser att socialdemokra-
terna inte har någonting med den ekonomiska utvecklingen i landet att göra.
Det är ytterligare en bekräftelse.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beträffande beslutet, se 15 och 20 §§!)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1990/91:KU6 Negativ föreningsrätt samt kollektivanslutning m.m.
Anf. 59 HANS NYHAGE (m):
Herr talman! Till konstitutionsutskottets betänkande nr 6, som vi nu skall
behandla, finns fogade fyra reservationer, av vilka två gäller negativ för-
eningsrätt och de två övriga kollektivanslutningen till politiskt parti. Det är
således ett par synnerligen gamla bekanta som åter dyker upp på arenan.
Det måste rimligen vara varje enskild människas egen angelägenhet att
själv avgöra om hon vill tillhöra en förening eller inte. Detta är så elemen-
tärt, att det är fullkomligt obegripligt att det alltjämt finns personer-t.o.m.
i denna kammare - som vägrar att inse att denna rätt skall vara absolut tryg-
gad och därmed i alla avseenden vara grundlagsfäst. Detta gäller enbart för
rätten att fritt ansluta sig till en förening, dvs. den positiva föreningsrätten,
men däremot inte för den negativa föreningsrätten, dvs. rätten att slippa till-
höra en förening.
I Sverige bryter vi därmed mot vad Europakonventionen för mänskliga
rättigheter har uttalat i frågan. Här har vi rader av flagranta fall, där man
från fackliga organisationers sida begått rent diskriminerande handlingar för
att tvinga arbetstagare att bli medlemmar. Bojkotter, snokande och ren per-
sonförföljelse ingår dess värre i denna hantering. Åtgärder av typ svartlist-
ning av icke-medlemmar äger också rum. Inslag av den karaktären har föga
med demokrati att göra.
Rätten att utan sanktion träda ut ur en förening borde vara lika självklar
som rätten att ansluta sig. Så är det alltså inte. Trots att arbetsdomstolen vid
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Negativ förenings-
rätt samt kollek-
tivanslutning m.m.
61
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Negativ förenings-
rätt samt kollek-
tivanslutning m.m.
flera tillfällen fastslagit, att medlem i en facklig organisation äger rätt att
lämna denna enligt egen önskan, händer det att fackliga organisationer på
skilda sätt lägger hinder i vägen för ett frivilligt utträde. Det händer också
att man försvårar för arbetsgivare, som skall anställa någon som ej är fackligt
ansluten.
Verkligheten visar alltså, att den enda möjligheten att garantera friheten
för en person att själv bestämma om han eller hon vill tillhöra en förening
eller inte är att helt grundlagsfästa föreningsrätten. Detta innebär således att
även den negativa föreningsrätten blir grundlagsfäst, vilket yrkas i reserva-
tion nr 1.
Frågan om kollektivanslutning till politiskt parti är också av den karaktä-
ren, att man rimligen inte skulle behöva stå i Sveriges riksdag och diskutera
något som är så reaktionärt och icke-demokratiskt. Men tyvärr visar ju verk-
ligheten även här att det är nödvändigt med en lagstiftning för att vi helt skall
kunna känna oss befriade från eländet. Att kollektivt ansluta människor till
det socialdemokratiska partiet utan att inhämta deras uttryckliga medgi-
vande är en kvalificerad icke-demokratisk ynkedom. Någon ytterligare argu-
mentering krävs inte för det självklara i att en sådan hantering måste förbju-
das i lag.
Från socialdemokratiskt håll görs nu gällande att man själv beslutat sig för
att avskaffa kollektivanslutningen med utgången av detta år. Det tog flera år
att genomföra detta, vilket hade kunnat ske utan något dröjsmål alls, om
bara viljan funnits. Men det gällde ju att suga ut så mycket som möjligt av
icke-socialdemokrater, att användas i den socialdemokratiska verksamhe-
ten.
Nåväl, kollektivanslutningen i sin nuvarande utformning skall avskaffas.
Kvarnstenen blev för tung. Men tämligen självklart är att detta är ett beslut
under galgen. Med en klar socialdemokratisk riksdagsmajoritet hade beslu-
tet aldrig fattats. Detta gör att behovet av lagstiftning kvarstår för att det
skall kunna fastslås att tvångsanslutning till politiskt parti inte hör hemma i
en demokrati.
Självfallet har socialdemokraterna inte lämnat ifrån sig kollektivanslut-
ningen utan att ersätta den med något annat, som ingalunda är bättre. Nu
skall man ansluta fackliga organisationer. Därmed tvingas de fackligt an-
slutna att kollektivt vara med och betala till det socialdemokratiska partiet.
Men det stannar inte enbart vid detta. Lika uppseendeväckande är att avgif-
ten för individuellt ansluten medlem helt eller delvis skall kunna betalas av
den fackliga organisationen. Därmed har man i princip inte nått någon för-
ändring alls, snarare tvärtom, jämfört med innebörden av den nu tillämpade
kollektivanslutningen. Den nya formen är lika reaktionär som den hittills
tillämpade.
Herr talman! Det är alldeles självklart att vi måste ha en lagstiftning som
gäller förbud mot att kollektivansluta människor till ett visst parti. Det är
lika naturligt att vi också yrkar att fackliga organisationer icke får anslutas
till politiskt parti. Jag yrkar härmed bifall till reservationerna 1 och 3.
Anf. 60 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Det är svårt att hålla räkningen på vilken gång i ordningen
som vi debatterar de här två frågorna.
Om det inte vore något problem med kollektivanslutningen, skulle vi som
reserverat oss inte ta upp frågan gång på gång. Det är faktiskt 17 år sedan
riksdagen första gången uttalade att kollektivanslutning inte borde före-
komma, men fortfarande pågår den.
Uppenbarligen har inte socialdemokraterna i grunden ändrat uppfattning.
I stället har man genom slugt manövrerande byggt upp en ny konstruktion,
som i praktiken är lika odemokratisk som kollektivanslutning, men med den
skillnaden att det nu inte ens går att reservera sig. När socialdemokraterna
nu under en tid fått vidkännas en massflykt från medlemsskarorna, hittar
man på en annan modell för att pungslå de fackligt anslutna.
Den enskilda människan har råkat ur askan i elden. Genom sin fackför-
ening tvingas hundratusentals människor ekonomiskt stödja ett parti som
man inte alls sympatiserar med. Ja, organisationen skall t.o.m. betala in
medlemsavgiften. Det är precis sådana här konstruerade bindningar mellan
fackföreningsrörelse och ett politiskt parti som länder i Östeuropa nu frigör
sig ifrån och stiftar lagar emot. I går eftermiddag kunde vi i andrakammarsa-
len lyssna till Alexander Dubcek när han berättade om Tjeckoslovakiens fri-
görelseprocess och om dess lagstiftningsarbete just mot den här typen av
bindningar. Om jag inte missminner mig var det ett antal socialdemokrater
som stod upp och applåderade hans tal. I olika sammanhang uttalar socialde-
mokraterna sitt stöd för de förra socialistiska staternas frigörelse och lagstift-
ningsarbete. Varför inte stödja denna utveckling också i Sverige?
Det är viktigt att slå vakt om det fackliga engagemanget i vårt land. Social-
demokraternas manipulationer bidrar bara till att splittra det och rasera för-
troendet för det fackliga arbetet. Ute i landet kan man på flera håll rappor-
tera om mer eller mindre fullgångna planer på att bilda nya fackföreningar
som är politiskt obundna. Ett sätt att förhindra en sådan splittring är att ge-
nom lagstiftning slå fast att kollektivanslutning inte skall förekomma.
Liksom tidigare har vänsterpartiet sitt krystade särskilda yttrande om att
kollektivanslutning inte skall förekomma och att organisationsanslutning
kommer att medverka till splittring inom fackföreningsrörelsen. Har man
dessa åsikter är det naturligt att reservera sig. Men åsikterna kanske inte är
så helhjärtade som man försöker framställa dem.
Herr talman! Det är också viktigt att slå fast att varje medborgare borde
ha grundlagsfäst rätt att stå utanför en förening om man så önskar. Den rät-
ten har man i praktiken inte i Sverige. Ständigt kommer det rapporter från
enskilda människor om hur fackliga organisationer på olika sätt anser sig ha
rätt att trakassera enskilda medborgare för att tvinga in dem som medlem-
mar. Rapporter finns också om olika aktiviteter som fackliga organisationer
ägnar sig åt för att ställa upp hinder för arbetsgivare som vill anställa någon
som inte är fackligt ansluten.
De problem som majoriteten räknar upp i betänkandet och som anses som
hinder för att i grundlag rättsskydda den enskilde mot annan enskild är fak-
tiskt inte tillräckliga för att man skall låta bli att vidta åtgärder. Verkligheten
visar med all önskvärd tydlighet att behovet av ett sådant skydd finns. Våra
lagkunniga har löst svårare problem än så. Ute i Europa, i andra länder, går
det uppenbart att lösa sådana problem.
Det stora och allvarliga problemet i det här sammanhanget är faktiskt att
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Negativ förenings-
rätt samt kollek-
tivanslutning m.m.
63
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Negativ förenings-
rätt samt kollek-
tivanslutning m.m.
64
socialdemokraterna inte tycker att den enskilda människan behöver något
skydd. De tycker att kollektivet - den fackliga organisationens tvångsmöj-
ligheter - är viktigare än den enskilda människans rätt. För oss folkpartister
är ett sådant resonemang fullständigt främmande. För oss är det viktigast att
skydda den enskilda människan från övergrepp både från organisationer och
från staten.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 3.
Anf. 61 BENGT KINDBOM (c):
Herr talman! Frågan om negativ föreningsrätt som den inledande delen av
det här betänkandet handlar om, utgår ju från de fri- och rättigheter som vi
har i vårt land och som till viss del är grundlagsfästa, nämligen att det all-
männa inte kan tvinga den enskilde till ställningstagande i religiöst, politiskt,
kulturellt eller annat hänseende. Vi har föreningsfrihet och demonstrations-
frihet och andra grundläggande fri- och rättigheter som vi slår vakt om. Lika
naturligt som det är att vi har de här grundläggande fri- och rättigheterna
vore det att också ha rättigheten från någonting. Det är ju det som berörs i
reservation nr 1 och i den motion som bl.a. Martin Olsson m.fl. från center-
partiet har lämnat. Rätten att fritt ansluta sig har vi, men rätten att fritt ut-
träda finns inte.
Det finns inget skydd mot de tvångsåtgärder som kan vidtas inom för-
eningslivets ram, eftersom vi i vissa fall har kopplat olika verksamheter till
föreningsaktiviteter av olika slag. Det finns också på det kommunallags-
reglerade området en upplösning av den rena demokratiska linjen, där man
talar om brukarinflytande och medverkan från olika intresseorganisationer.
Det är, inom parentes sagt, åtgärder och förslag som vi från centerpartiet har
vänt oss emot. Vi har sagt att det är de demokratiska principerna som skall
gälla och att vi skall motverka de korporativa inslagen. Det resonemang vi
för om den negativa föreningsrätten bör också kopplas till centerpartiets för-
slag om att ramlagstifta om ideella föreningar. Där borde vissa grundläg-
gande regler för de ideella föreningarna läggas fast såsom medlemskap, vill-
kor när det gäller ekonomi etc. samt revision och rätten till utträde, för att
ta några exempel. Vi har krävt en utredning om detta, och jag säger inte att
det var en slutlig lösning på hur vi vill se den frågan.
Jag vill med hänvisning till detta om föreningar och föreningsrätten under-
stryka det som vi ser som självklart, nämligen både rätten att fritt ansluta sig
till en förening och rätten att lämna en förening. För att kunna få detta verk-
ställt yrkar jag bifall till reservation nr 1.
Reservation nr 3 berör kollektivanslutningen, som ju är en gammal fråga
i konstitutionsutskottet. Där har gjorts en rad uttalanden under åren. Bärig-
het även på den här frågan har ju det resonemang som jag förde tidigare om
föreningsfriheten och föreningsrätten. Här tillkommer ytterligare en del som
har reglerats av föreningsformen och riksdagen i vanlig lag, nämligen val-
hemligheten som gäller både allmänt och enskilt. Det här är uttryck för själv-
klarheter, som jag ser det: rätten att ansluta sig, rätten att behålla valhemlig-
heten. Socialdemokraterna har ju ändå av tradition och historia hävdat in i
det sista ett samband mellan föreningar och politiskt parti, där den enskilde
medlemmen inte kan få sin vilja tillgodosedd. Motvilligt har man fösts dit
där man är i dag. Den socialdemokratiska kongressen har beslutat att anta
nya regler för anslutning till partiet. Man har alltså inte gått på den linje som
jag anser vara självklar, nämligen ett frivilligt och enskilt medlemskap i par-
tiet. Man använder sig av teknikaliteter för att överbrygga det som sker den
1 januari 1991. Ett exempel på det är att låta föreningarna betala avgiften
för den enskilde.
Det lagförslag som här har diskuterats har granskats av lagrådet, som har
konstaterat att det inte står i strid med de föreningsfrihetsprinciper som tidi-
gare har åberopats, dvs. att det skulle vara ett ingrepp i den fria föreningsrät-
ten. Lagrådet har sagt att det går att anta den här lagen utan att ingrepp
görs i denna föreningsrätt. Lagrådet har också sagt att lagen skulle uppnå sitt
syfte, nämligen att begränsa kollektivanslutningen till ett visst politiskt parti.
Eftersom den här diskussionen inte upphör, finns det anledning att stå fast
vid kravet att man skall införa en lag från den 1 januari 1991. Det framgår
av reservation 3.
De nya organisationsanslutningarna går ut på att grupper av medlemmar
utan egen medverkan i praktiken blir medlemmar genom att deras förening
har anslutit sig till ett politiskt parti. Det är, som jag redan tidigare har sagt,
lika orimligt som den direkta kollektivanslutningen. Det har grundläggande
betydelse för den enskildes möjlighet att vara med i en förening. Vill man
inte löpa risken att på detta sätt genom sin förening bli ansluten till en poli-
tisk organisation eller ett politiskt parti, då skall man inte gå med i för-
eningen, trots att det kanske är av primärt intresse för den enskilde.
Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservation 3.
Anf. 62 LARS-OVE HAGBERG (v):
Herr talman! Det var inga glädjetoner från de tre föregående talarna. Jag
trodde nästan att de var på en begravning. Det återstår faktiskt bara två må-
nader innan kollektivanslutningen för enskild medlem till politiskt parti upp-
hör. Det beslutet fattades inom socialdemokratin efter det att riksdagen vid
ett flertal tillfällen uttalat sig mot denna kollektivanslutning. Mitt parti har
uttalat att vi, i och med att man så uppenbart bryter mot riksdagens intentio-
ner, inte finner någon annan möjlighet än att ansluta oss till lagstiftningsför-
slaget, trots att vi inte tycker att det är den bästa vägen att gå. Vi har därefter
kunnat konstatera att socialdemokratin i och med utgången av detta år av-
skaffar kollektivanslutningen. Det hälsar vi naturligtvis med stor tillfreds-
ställelse.
Det finns dock andra organisationsformer. Vänsterpartiets hållning, som
också framgår av vårt särskilda yttrande, är att organisationsanslutningen
inte är bra för fackföreningsrörelsen. Därför är vi motståndare till en sådan
form av anslutning. Samtidigt har vi sagt att vi inte kan lägga oss i att riksda-
gen lagstiftar om ideella organisationers samband med andra organisationer.
Här gäller det inte enskilda individer.
För några veckor sedan deltog jag i min fackförenings representantskaps-
möte där jag är ledamot. På dagordningen hade vi uppe frågan om hur av-
vecklingen av kollektivanslutningen skulle ske. I sedvanlig ordning kom en
socialdemokratisk ombudsman och berättade om de valmöjligheter som
fanns. Vi kunde på samma sätt som tidigare ge ett bidrag till socialdemokra-
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Negativ förenings-
rätt samt kollek-
tivanslutning m.m.
5 Riksdagens protokoll 1990191:14
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Negativ förenings-
rätt samt kollek-
tivanslutning m.m.
66
terna och bilda socialdemokratiska fackklubbar på jobbet. Vi kunde också
välja organisationsanslutningsformen och därmed få tillträde till arbetar-
kommunens representantskap samt säkerställa, som han sade, vår röst i rö-
relsen. Ombudsmannen glömde dock att tala om att det fanns en tredje väg,
nämligen att låta bli att ge något generellt stöd till politiskt parti. Det måste
vara tragiskt för både ombudsmannen och särskilt för socialdemokraterna
att inte i tid ha insett detta. Det här måste vara det allra sämsta tillfället för
socialdemokraterna att ställa om sig. Eftersom jag har mycket goda kontak-
ter med basen vet jag att det här innebär oerhörda problem för socialdemo-
kratin. Det stärker kanske inte arbetarrörelsen, men socialdemokratin får
väl skylla sig själv.
Efter ombudsmannens inledning och utgjuteiser om hur bra dessa model-
ler var, framför allt organisationsmodellen, gick vi till grupparbete. Det
första vi sade i den grupp jag hörde till var,att vi inte kände igen oss i det
ombudsmannen hade sagt. I gruppen ingick en ”stor” klubbordförande och
en mycket gammal socialdemokrat som hade ingått i bolagsstyrelsen. Vi re-
sonerade hur vi skulle göra och kom fram till att vi aldrig skulle gå med på
organisationsanslutning. Det skulle bli vår död, sade vi. På den punkten var
gruppen helt enig.
Nu skall vi snart fatta beslut om detta i vår fackförening. Jag kan inte tänka
mig något annat än att en organisationsanslutning absolut inte kommer på
fråga. Jag anser dessutom att en organisationsanslutning vore politiskt själv-
mord för socialdemokraterna i detta läge.
I nämnda grupparbete sade många att det automatiskt blir så att de som
inte är socialdemokrater - i dag är det många fler än de som är socialdemo-
krater - får bilda en egen fackförening. Det är kanske det som står till buds
om socialdemokraterna handskas så vårdslöst med sitt inflytande i fackför-
eningsrörelsen. Jag tror att de kloka människorna i fackiuieningsrörelsen
inte gör misstaget att tillskapa organisationsanslutningsformen.
Att gå på linjen lagstiftning, som föreslås i reservationerna, tror jag är far-
ligt. Man vill reglera genom bidrag. Det är klart att man kanske enligt ameri-
kansk mqjiell via bidrag vill reglera ekonomin för ideella organisationer och
kanske i synnerhet för politiska partier. Men det handlar inte om det, utan
att med hjälp av lagstiftning begränsa fackets möjligheter. Jag anser att
facket skall kunna stödja politiska partier och politiska initiativ när man så
vill. Det skall kunna ske helt fritt. Facket bedömer sig självt och bestämmer
självt om det vill vara slagkraftigt eller bara ett bihang till ett parti. Det är
något som den svenska statsapparaten inte bestämmer. Den principiella håll-
ningen tycker vi är riktig. Därför reserverar vi oss inte på den här punkten.
Vi tror nämligen på människorna och anser inte att staten skall avgöra så-
dana här saker. Fackföreningsrörelsen kommer säkert genom sin mångfald
att klara av detta. Jag är för en enhetlig fackföreningsrörelse. Det är inte vi
här i riksdagen som skall bestämma om det skall vara en, två eller tre fack-
föreningar på en arbetsplats, utan det avgör de arbetande människorna där.
De skall ha rätt att bestämma hur de skall organisera sig. Här har socialde-
mokratin^ett stort ansvar framöver. De har att ta ställning till om vi skall ha
en enhetlig fackföreningsrörelse eller inte.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 63 BENGT KINDBOM (c) replik:
Herr talman! Av Lars-Ove Hagbergs uttalande om organisationsanslut-
ningen drar jag slutsatsen att han är absolut motståndare till den. Samtidigt
anser han att de enskilda själva skall få avgöra till vilket politiskt parti de
skall ansluta sig. Jag vill redovisa att det finns en lösning på detta problem,
närmligen i form av det förslag till lag som föreligger. I det står bl.a.: ”En-
skild person får antas som medlem i politisk sammanslutning endast om han
genom egen ansökan ger till känna att han önskar inträda i sammanslut-
ningen.” Det är lösningen på hela problemet.
Anf. 64 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Fru talman! Efter Lars-Ove Hagbergs redovisning av interiörer från hans
fackföreningsmöte får man konstatera att han ju inte har varit särskilt aktiv
i den här frågan, om det har dröjt ända till för någon månad sedan innan det
startades någon diskussion i hans fackförening om kollektivanslutning eller
inte. Med tanke på att det var 1973 som riksdagen första gången uttalade att
kollektivanslutning inte skulle förekomma, får man nog säga att Hagberg är
senfärdig.
Sedan var hela hans anförande ett instämmande i och ett försvar för reser-
vation 3. Jag föreslår att han röstar för den vid voteringen.
Anf. 65 LARS-OVE HAGBERG (v) replik:
Fru talman! Till Bengt Kindbom vill jag säga att det är självklart att varje
individ själv skall ansluta sig till politiskt parti. Det var precis det jag sade.
Vad jag därutöver argumenterade för var att socialdemokratin själv får av-
göra hur den vill se fackföreningsrörelsen framöver och att inte staten skall
gå in och bestämma vilka former som fackföreningen skall ha. Jag undrar
vad det blir i förlängningen, om man griper in i fackföreningsrörelsens beslu-
tanderätt här.
Jag tycker att man skall göra mycket klart att den enskilda individen inte
kan tvångsanslutas till politiskt parti. Men vad en organisation gör med sig
själv är faktiskt en annan sak. Kan man inte skilja på dem, tror jag att man
hamnar ganska snett.
För Ylva Annerstedt kan jag berätta att mitt motstånd mot kollektivan-
slutningen började långt före 1973. Det var mycket tidigare i min fackliga
verksamhet som jag första gången föreslog att kollektivanslutningen skulle
upphävas. Men representantskapet, där socialdemokraterna haft majoritet,
har inte upphävt den, tyvärr.
Nu är det dags att upphäva den definitivt, och frågan ställdes av socialde-
mokraterna vad som skall komma i stället. Jag refererade att det finns inget
som helst intresse för att gå in för organisationsanslutning.
Det förvånar mig faktiskt ganska mycket att folkpartiet vill att staten skall
lägga sig så enormt mycket i föreningslivet, säga vad de ideella organisatio-
nerna skall göra och inte göra. Det förvånar mig oerhört, för det innebär
väldiga konsekvenser för många organisationer. Skall vi reglera Svenska ar-
betsgivareföreningens och andra organisationers handlande och transaktio-
ner, vart någonstans de skall åka, osv.?
Jag tycker att det är en farlig väg som folkpartiet är inne på, att lagstifta
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Negativ förenings-
rätt samt kollek-
tivanslutning m.m.
67
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Negativ förenings-
rätt samt kollek-
tivanslutning m.m.
68
om vad facket skall göra. Däremot skall vi hålla rent mot alla försök att an-
sluta enskilda människor till politiska partier.
Anf. 66 BENGT KINDBOM (c) replik:
Herr talman! Lars-Ove Hagberg säger att vi riktar oss mot vad organisa-
tionen får göra och inte göra. Jag kan bara hänvisa återigen till hur vårt för-
slag, som är lagrådsgranskat, är utformat. Det riktar sig inte mot vad en fack-
förening eller en annan organisation - för det finns ju flera organisationer
som är anslutna till partier - får göra eller inte göra, utan det är ett skydd för
den enskilde som reglerar att anslutning till politiskt parti skall ske genom
egen ansökan.
Anf. 67 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Herr talman! Lars-Ove Hagberg skryter med sitt engagemang mot kollek-
tivanslutning och säger att det har varit mångårigt. Men det har då inte avsatt
några spår i form av reservationer här i kammaren och uppenbarligen inte
heller i aktiviteter i hans eget fackförbund.
Så undrar Lars-Ove Hagberg varför staten skall ha synpunkter på de här
frågorna. Partierna är faktiskt inga föreningar vilka som helst. Partierna är
en del av vår demokrati här i Sverige-.'De är de grundläggande organisatio-
nerna för att bedriva valrörelse och utse representanter i våra beslutande för-
samlingar. Det är minsann tngens ensak, utan det är allas vår angelägenhet.
Vi tillämpar principen ”en person och en röst”. Om nu partierna i stället
börjar bli korporationer och sammanslutningar av organisationer, då bety-
der det •'»t det har skett en grundläggande förändring av sättet att utse repre-
sentanter i de olika organen.
Anf. 68 LARS-OVE HAGBERG (v) replik:
Hyr talman! Nu kom,Ylva Annerstedt in på en helt ny fråga. Hon skall
reglera vad partierna skall göra. Skall vi ha en helt ny lagstiftning för hur
demokratin skall bäras? Jag kan ge mig in i den diskussionen, Ylva Anner-
stedt, omhur demokratin skall bäras, hur den skall decentraliseras, vem som
har reellt inflytande, vem som ger bidrag. Det kan jag diskutera ganska
länge, men jag trodde faktiskt att vi diskuterade fackföreningarnas möjlighe-
ter att anslutä"sig till politiskt parti. Det är detta det handlar om, och det är
det ni vill förbjuda.
Jag har egentligen inte polemiserat mot inneborden i det Bengt Kindbom
säger, utan jag har sagt att det är kanske onödigt att lagstifta, när det är två
månader kvar. Onödig lagstiftning och byråkrati skall vi förskonas ifrån,
tycker jag. Dessutom tror jag att socialdemokratin inte gör om den här gro-
dan något mer. Jag tror att vi kan vara ganska säkra på det.
Man måste som sagt vidga begreppet litet, Ylva Annerstedt, och ta upp
kyrkan och övriga organisationer till diskussion. Vad ni vill göra är att för-
bjuda fackföreningarna att göra vissa saker, och det vill jag inte vara med
om, trots att jag är motståndare till kollektivanslutningen.
Jag skall inte framhäva min egen roll, för jag tror att den är oerhört blyg-
sam. Men den dagen vi i fackföreningen skulle ta ställning till ett nytt system
visade det sig att medlemmarna, även socialdemokraterna, inte ville vara
med om organisationsanslutning. Jag tar inte åt mig äran av det, men det är
faktiskt så.
Andre vice talmannen anmälde att Ylva Annerstedt anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 69 CLAES ROXBERGH (mp):
Herr talman! Som delvis har framgått av debatten här, rör det sig i första
hand om individens frihet gentemot organisationerna. Vi har en tendens att
slå vakt litet väl mycket om organisationernas möjligheter, men här handlar
det om individens frihet att gå in i föreningar, att gå ut ur föreningar, att själv
välja vilket politiskt parti man vill stödja utan att behöva deklarera detta öp-
pet.
Om man är kollektivansluten till ett politiskt parti, måste man för att gå
ur deklarera att man inte ställer upp på det partiets åsikter. Detta strider mot
grundläggande principer i vår demokrati. Det borde vara en självklarhet att
det skall vara min ensak vilket parti jag vill stödja och rösta på. Därför menar
vi att det är rimligt att den rätten grundlagsskyddas och garanteras individen.
Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 4.
Anf. 70 SÖREN LEKBERG (s):
Herr talman! Jag kan hålla med de talare som har sagt att det här är ingen
ny debatt. Det är en gammal bekant som återkommer år efter år, och en del
av argumenten börjar faktiskt kännas ganska slitna.
Jag skall försöka fatta mig kort, men innan jag kommenterar de olika sak-
frågorna vill jag konstatera att tonläget i vissa sammanhang är litet underligt
här. Både Hans Nyhage och Ylva Annerstedt använde rätt så mycket av tom
retorik och en mängd invektiv. I Hans Nyhages anförande fanns ord som
förföljelse, ynkedom, elände etc. Jag tror att det vore bra om vi kunde för-
söka att här i kammaren föra en saklig diskussion om det som betänkandena
egentligen handlar om.
Låt mig börja med frågan om det utvidgade grundlagsskyddet för den s.k.
negativa föreningsrätten. Vi har i dag en sådan inskriven i vår grundlag. Av
regeringsformens fri- och rättighetsregler framgår klart att det finns en
grundlagsskyddad s.k. negativ föreningsrätt. Vad hela denna diskussion
handlar om är att man i regeringsformen använt sig av en systematik som
innebär att man vill reglera den enskilda individens förhållande till det all-
männa, till statsmakten. Det är detta som regleras i grundlagen. Man har
ansett att det inte är särskilt klokt och praktiskt att i grundlagen reglera en
enskilds förhållande gentemot en annan enskild, eftersom sådana frågor kan
lösas mycket praktiskt och enkelt genom en vanlig lag. Detta är orsaken till
att man har valt att göra på det sättet.
Denna fråga har varit föremål för mycket djupgående utredningar och
analyser, framför allt på 1970-talet, när vi fick den nya fri- och rättighetskata-
logen i vår regeringsform. Utskottet har nu vidhållit denna uppfattning, och
jag vill med detta yrka bifall till utskottets hemställan på den punkten.
Kollektivanslutningen är en gammal diskussionsfråga. Jag hänvisar här till
vad Lars-Ove Hagberg nyss sade, nämligen att kollektivanslutningen ju
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Negativ förenings-
rätt samt kollek-
tivanslutning m.m.
69
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Negativ förenings-
rätt samt kollek-
tivanslutning m.m.
kommer att upphöra om två månader. Vi har under de senaste åren här i
kammaren diskuterat denna fråga, och jag har vid de senaste tillfällena då
fått företräda vårt parti. Jag har hela tiden hänvisat till det beslut som det
socialdemokratiska partiet har fattat, nämligen att kollektivanslutningen
skall upphöra helt och hållet den 31 december i år. Det sker alltså om två
månader. Det innebär att det krav på lagstiftning, som framför allt Bengt
Kindbom i detalj här har refererat, blir helt tillgodosett. En sådan lag skulle
bli totalt onödig. Det skulle bli en lag som reglerar ett förhållande som inte
längre existerar. Jag känner Bengt Kindbom som en seriös och noggrann
person, som är emot onödig byråkrati och onödiga lagar. Jag förstår därför
inte varför han i dag argumenterar för att vi skall införa en lag som inte har
någon betydelse.
När det gäller de andra formerna för samverkan och samarbete mellan po-
litiska partier och andra organisationer tycker vi att det är rimligt att ett poli-
tiskt parti och en organisation kan ha ett samarbete. Här kommer vi in på
det som varit väsentligt under årens lopp, nämligen det att riksdagen tidigare
inte har velat införa en lagstiftning som reglerar partiernas och organisatio-
nernas verksamhet och inre arbete. Man har varit rädd för att det skulle
få smittoeffekter på föreningsrättens område. Det har varit orsaken till att
riksdagen tidigare har velat undvika att stifta lag på detta område.
Jag vill här understryka att detta inte är någonting som bara socialdemo-
kratin har ansett, utan denna uppfattning har omfattats också av vänsterpar-
tiet men även av folkpartiet och centerpartiet. Under de år då vi hade en
borgerlig majoritet i riksdagen lades det inte fram några förslag mot vare sig
kollektivanslutning eller någonting annat på det föreningsrättsliga området.
Då vill man inte stifta lag. Då talade man i centerpartiet och folkpartiet
mycket om att det var den fria debatten och opinionsbildningen man skulle
förlita sig till. När vi nu har haft en fri debatt och opinionsbildning och vårt
parti fattat beslut om att kollektivanslutningen skall upphöra, då vill man
plötsligt införa lagar och bestämmelser, något som man alltså tidigare var
väldigt rädd för, eftersom det kunde innebära risker just på det förenings-
rättsliga området. Var finns här logiken i handlandet?
. Man bör faktiskt vara försiktig och inte klampa in i det som rör förenings-
livet. Jag märkte också att Bengt Kindbom, som jag tror är en gammal folk-
rörelseman, själv började bli litet försiktig när han kom in på dessa frågor;
han började svaja litet i argumentationen. Vi vill till varje pris undvika att
reglera hur föreningar, organisationer och partier internt skall fungera i det
här landet. Det är ingen uppgift som staten eller myndigheter skall svara för,
utan det är någonting som organisationernas egna medlemmar skall be-
stämma över. De bör ha så pass stor frihet som möjligt när det gäller att klara
de egna angelägenheterna.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan under
punkt 2.
Anf. 71 HANS NYHAGE (m):
Herr talman! Sören Lekberg uppträder här som någon sorts renlighets-
apostel. Han mästrade mig för att ha använt tung retorik och hårda ord. Som
70
alla förstår känner jag mig djupt förkrossad och nedslagen över dessa magi-
strala toner från Sören Lekberg.
Det finns emellertid inte tillräckligt hårda ord, Sören Lekberg, för att ut-
trycka den reella innebörden av att man vill tvinga människor att tillhöra ett
visst politiskt parti. Det är verkligen på tiden att det går upp för Sören Lek-
berg och övriga socialdemokrater att det är detta saken gäller.
Efter att ha hört Sören Lekbergs anförande inser jag att det inte lönar sig
att med honom argumentera mot kollektivanslutningen. Men en enda fråga
kan väl Sören Lekberg ändå svara på: Vad finns det för skäl för att just social-
demokratin är det enda parti i detta rike som inte vill medverka till att den
enskilda människan fritt och frivilligt får välja partitillhörighet? Varför
måste det vara en massa konstigheter och krångligheter i detta med kollek-
tivanslutningen av medlemmar i fackliga organisationer? Varför kan inte den
enskilda människan helt och hållet själv få avgöra detta? Svara nu exakt på
den frågan!
Anf. 72 CLAES ROXBERGH (mp):
Herr talman! Jag anser inte att detta enbart är en fråga för socialdemokra-
tin, utan jag tycker att man bör höja blicken och visionen något. Även om
något annat parti i dag inte tillämpar denna princip, skulle det i framtiden
kunna bli möjligt att ett annat parti känner sig frestat att slå in på den här
vägen.
Observera att det här inte handlar om att reglera partiernas inre arbete
utan att det handlar om att ge en garanti för individen att inte bli ansluten
till något parti och-att inte behöva deklarera sin åsikt i samband med att man
begär utträde. Detta är det väsentliga - en garanti för individen. Jag menar
att detta strider mot vedertagna demokratiprinciper, som går ut på att man
skall kunna tillhöra ett parti och kunna göra det utan att behöva deklarera
att man tillhör just det partiet. Jag skall kunna hålla detta för mig själv och
hemligt, men detta går inte i samband med kollektivanslutningen.
Anf. 73 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Argumenten är slitna, säger Sören Lekberg. Det är klart att
de har blivit slitna på 17 år, eftersom de faktiskt är desamma. Skälen till att
vi vill stödja den enskilda människans möjlighet att själv bestämma vilket
parti hon vill tillhöra utan att avslöja det är desamma, och de skälen är fortfa-
rande giltiga.
Sören Lekberg säger vidare: Vi har en negativ föreningsrätt. Och han fort-
sätter: Man har ansett det oklokt att reglera förhållandet mellan enskilda i
grundlagen. ”Man” är då socialdemokrater och kommunister, som i 17 år har
ansett att det är oklokt. I andra delar av världen har man löst problemet, och
moderaterna, folkpartiet och centern har ansett att vi behöver ha detta
skydd i grundlagen. Det är faktiskt ett oändligt mänskligt lidande som döljer
sig bakom de frågor som vi nu diskuterar. Det har förekommit trakasserier
av människor därför att de har velat gå ur det socialdemokratiska partiet,
och det har förekommit trakasserier därför att människor inte har velat vara
medlemmar i facket. Det är faktiskt på det sättet.
Lagförslaget är tillgodosett, säger Sören Lekberg vidare. Men nej, det är
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Negativ förenings-
rätt samt kollek-
tivanslutning m.m.
71
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Negativ förenings-
rätt samt kollek-
tivanslutning m.m.
72
faktiskt inte tillgodosett. Lagförslaget tar upp förbud mot både kollektivan-
slutning och organisationsanslutning. Lagen är inte onödig. Vem kan säga
att inte socialdemokraterna kanske rätt vad det är ändrar sig och inför kol-
lektivanslutning igen eller att något annat parti gör det? Vi vill att rätten för
den enskilde att själv bestämma skall finnas i lagen.
Sören Lekberg har tydligen inte läst lagrådets yttrande. Där säger de, dvs.
våra bästa experter på området, klart ifrån att lagen inte gör något som helst
intrång på föreningsfrihetens område.
För folkpartiet är det självklart att det är den enskilda människan som
skall skyddas mot både organisationer och staten. Därför är det för oss själv-
klart att i grundlag tillförsäkra den enskilda människan både rätten att själv
bestämma vilket parti man skall tillhöra och rätten att gå ur en förening eller
en organisation.
Anf. 74 BENGT KINDBOM (c):
Herr talman! Argumenten är inte slitna, Sören Lekberg. Så länge frågan
inte är löst, är de nämligen värda att återupprepa.
Sören Lekberg sade att frågan om den negativa föreningsrätten kan lösas
med vanlig lagstiftning. Jag sade i mitt huvudanförande att det, som vi ser
det, också krävs en reglering i vanlig lag. Det finns alltså en koppling mellan
dessa båda saker. Det gäller att skydda den enskilde och se till att han har
denna rättighet fastställd i grundlag. Hur detta skall gå till kan däremot, som
jag sade, regleras i vanlig lag.
Frågan om kollektivanslutningen till det socialdemokratiska partiet är
löst, och kraven på en lösning av problemet är tillgodosedda, säger Sören
Lekberg. Men så är inte fallet, eftersom man nu har gått över till att disku-
tera andra anslutningsformer. Hade socialdemokraterna beslutat att kollek-
tivanslutningen skulle upphöra, och hade det socialdemokratiska partiet haft
ett sådant medlemsantagningsbegrepp som andra partier som är verksamma
här i riksdagen har, hade frågan varit löst. Men lagen kan ändå behöva finnas
till så att inte andra partier slår in på den vägen, antingen det är fråga om
riksdagspartier eller lokala partier, som på ett eller annat sätt försöker be-
gagna sig av denna möjlighet. Det är emellertid en annan sak.
Herr talman! Jag vill slutligen för Sören Lekberg påpeka att vårt förslag
inte reglerar förhållandena inom partier, och inte förhållandena i föreningsli-
vet i övrigt. Förslaget innebär ett skydd för den enskilde att fritt välja poli-
tiskt parti. Blir vederbörande, direkt eller indirekt, tvingad in i ett parti, skall
detta enligt vårt lagstiftningsförslag inte ha någon verkan.
Anf. 75 LARS-OVE HAGBERG (v):
Herr talman! Socialdemokraterna har i dag ett krismedvetande, och de
berömmer sig av att vara oerhört handlingskraftiga. Jag undrar om deras
krismedvetande sträcker sig till partiets ansvar för fackföreningsrörelsen.
Om det gjorde det, skulle nog Sören Lekberg och andra socialdemokrater
ta ett resonemang med den socialdemokratiska partistyrelsen, så att det kom
en rekommendation om att organisationsanslutning inte är att föredra i det
här läget. Det vore oerhört klädsamt för fackföreningsrörelsens skull. I an-
nat fall kan det som sagt slå ganska slint.
Jag tycker över huvud taget att den här debatten tangerar en för fackför-
eningsrörelsen och ideella rörelser oerhört farlig diskussion. Som verksam
inom fackföreningsrörelsen vet jag inte vilken fråga borgerligheten nästa
gång kommer att ta upp. Jag vet inte i vilken utsträckning jag får ge bidrag,
stödja en enskild händelse, stödja ett parti en enskild gång eller om jag får
vara med och utse folk i ABF. Det är en farlig principiell hållning att lagstifta
mot organisationsanslutning.
Anf. 76 SÖREN LEKBERG (s):
Herr talman! Jag skall börja med Hans Nyhage. Hans Nyhage har tydligen
inte satt sig in i vad frågan gäller och inte tagit reda på vad som har hänt. Jag
har vid upprepade tillfällen i dag och vid tidigare års debatter i denna fråga
sagt att det socialdemokratiska partiet har fattat beslut om att kollektivan-
slutningen skall upphöra. Den kommer nu att upphöra helt och hållet om
två månader. Det behövs alltså ingen lag för att stoppa den. Vi har fattat
beslut om det, och det kommer att genomföras om två månader. Då måste
också Hans Nyhage lita på mitt ord!
Claes Roxbergh sade att det är bra att beslut har fattats och att man inte
har behövt ta till lagar men att det kan vara bra med en lag i något slags
.preventivt syfte, så att man inte i framtiden kommer på dessa idéer. Då är vi
inne på det som vi har försökt diskutera under årens lopp och som Lars-Ove
Hagberg också har varit inne på i dagens debatt, nämligen detta med det
föreningsrättsliga. Under alla år har en mycket stor majoritet i riksdagen va-
rit rädd för att behöva använda lagar som skulle innebära att vi skulle in-
kräkta på föreningslivets självständighet. Efter vad vi har hört i debatten i
dag finns det emellertid partier som inte är främmande för detta. På 60-talet
och 70-talet var det bara moderaterna som ville gå in och lagstifta mot orga-
nisationer, mot partier och mot föreningar, men i dag har tydligen modera-
terna helt och hållet fått sällskap av folkpartiet och centerpartiet. Även mil-
jöpartiet tycks ha sådana tankegångar.
Detta, herr talman, är en mycket skrämmande utveckling. Det innebär att
en organisation själv inte skall få bestämma vad den skall få göra, hur den
skall få fördela sina pengar och om den kanske skall få göra ett uttalande i
en politisk fråga. Jag tror att vi skall vara mycket varsamma då det gäller att
komma på idéer på lagstiftningsområdet som kan inkräkta på föreningslivet.
Anf. 77 HANS NYHAGE (m):
Herr talman! Om socialdemokraterna hade tillämpat den demokratiska
metoden att låta den enskilde fritt och frivilligt själv få avgöra partitillhörig-
het, hade frågan om en ny lagstiftning aldrig behövt aktualiseras. Men nu
har socialdemokraterna bevisligen använt en metod som rycker undan möj-
ligheterna för många människor att fritt och frivilligt välja parti.
Det förhållandet att man nu säger att detta skall upphöra i och med ut-
gången av detta år ändrar ingenting i sak när det gäller behovet av att i lag
fastställa att detta är något som skall avgöras av den enskilde själv. Vad är
det som är så farligt med en lagstiftning om att den enskilde själv skall få
avgöra partitillhörigheten, Sören Lekberg? Ni har ju nu själva avskaffat kol-
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Negativ förenings-
rätt samt kollek-
tivanslutning m.m.
73
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Negativ förenings-
rätt samt kollek-
tivanslutning m.m.
lektivanslutningen, enligt vad ni säger. Då kan ni vara med på lagstiftningen,
eftersom det vore helt ofarligt.
Herr talman! När man nu avskaffar kollektivanslutningen i dess nuva-
rande form, arbetar man för att få en annan form av kollektiv anslutning,
nämligen att ansluta organisationerna. Sedan sitter de enskilda medlem-
marna i dessa fackliga organisationer i precis samma båt som tidigare. De
tvingas att med sina medlemsavgifter vara med och stötta en partipolitisk
verksamhet som de inte ansluter sig till. Detta är inte demokrati, Sören Lek-
berg! Försök att begripa att det är där som skon klämmer och försök att med-
verka till det mycket enkla att man ej heller får lov att ansluta facklig organi-
sation eller organisationer över huvud taget till politiska partier. Det finns
människor i dessa organisationer som inte tillhör det parti som anslutningen
sker till, och därmed bryter man mot demokratins regler.
Anf. 78 BENGT KINDBOM (c):
Herr talman! Sören Lekberg krävde att vi skall vara insatta i frågan. Jag
tycker att han borde vara insatt i vad som står i utskottets betänkande. Det
är inte de förslag till lagstiftning som kom under 70-talet som vi diskuterar
utan det förslag som presenterades år 1985 i en centermotion och som prö-
vats av lagrådet. Lagrådet har sagt att detta förslag är förenligt med för-
eningsrätten, och därmed uppnår lagen sitt syfte.
Centerpartiet har inte med detta förslag till lagstiftning riktat sig mot för-
eningslivet eller mot den inre verksamheten i en förening eller ett parti. Det
är ett förslag som syftar till att ge den enskilde frihet att själv välja politiskt
parti.
Anf. 79 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Kollektivanslutningen skall upphöra, säger Sören Lekberg,
och det behövs ingen lag. Men lagförslaget behandlar också frågan om orga-
nisationsanslutning - den nya kollektivanslutning som socialdemokraterna
har hittat på. Det innebär att den enskilde numera inte har någon reserva-
tionsrätt, men ändå skall han eller hon tvingas att ekonomiskt stödja det so-
cialdemokratiska partiet.
Även övriga fri- och rättigheter i grundlagen syftar till att skydda männi-
skor mot övergrepp och hindra alla planer som eventuellt kan finnas på att
beröva människor deras mänskliga rättigheter, t.ex. rätten att själv välja
parti eller rätten att utträda ur en förening.
Sören Lekberg säger vidare att den föreslagna lagstiftningen går in på det
föreningsrättsliga området. Sören Lekberg har tydligen inte läst lagrådets
yttrande. Där säger man klart ifrån att detta lagförslag inte på något sätt in-
kräktar på föreningarnas frihet.
Sören Lekberg sade tidigare att det minsann inte kom några förslag under
den borgerliga regeringstiden. Det var under en borgerlig regering som riks-
dagens majoritet för första gången uttalade att kollektivanslutning inte
skulle få förekomma. Vi trodde att socialdemokraterna ändå skulle lyssna
på riksdagens uttalande, men det gjorde de inte trots upprepade uttalanden
från riksdagen. Det dröjde 17 år innan socialdemokraterna bestämde sig för
74
att avskaffa kollektivanslutningen, och det berodde på att fackföreningsrö-
relsen höll på att fullständigt rämna på grund av kollektivanslutningen.
Organisationerna skall inte få bestämma, säger Sören Lekberg. Avsikten
med det lagförslag som nu ligger är att skydda den enskilde. Det är detta
som är vitsen. Verkligheten visar ju att det är den enskilda människan som
behöver skydd både mot organisationer och mot staten. Det står folkpartiet
för.
Anf. 80 CLAES ROXBERGH (mp):
Herr talman! Jag tycker att Sören Lekberg här ägnar sig litet grand åt vul-
gärdebatt. Det har aldrig varit fråga om att inskränka vare sig föreningars
eller organisationers rätt att verka. Detta lagförslag påverkar inte alls för-
eningarnas sätt att använda pengar, uttala sin mening eller något annat.
Det handlar bara om en enda sak: har jag rätt att själv som individ be-
stämma om jag skall stödja eller vara medlemd ett politiskt parti? Det är
detta det handlar om. Skall jag kunna gå med i en organisation utan att där-
för bli medlem i ett politiskt parti? Det handlar om att garantera individens
rätt, och det är grundlagen till för.
Anf. 81 SÖREN LEKBERG (s):
Herr talman! Det kan vara svårt att föra en någorlunda intellektuell dis-
kussion i replikskiftena. Jag har konstaterat att det är svårt att föra en sådan
diskussion med vissa ledamöter som inte vill diskutera sakskäl.
Låg mig än en gång slå fast följande. Det lagförslag som det talas så
mycket om i debatten är det lagförslag som har lagts fram i en motion av
centerpartiet och som varit föremål för lagrådets yttrande. Det förslaget
handlar om enskild persons medlemskap i politiskt parti, dvs. om en enskild
blir medlem i ett politiskt parti utan att själv vilja det, kommer ett sådant
medlemskap att sakna rättsverkan. En sådan lag är helt obefogad eftersom
det nu inte kommer att förekomma någonting sådant. Jag har flera gånger
upprepat att det socialdemokratiska partiet har fattat beslut om att kollektiv-
anslutningen helt och hållet kommer att vara avskaffad inom två månader.
Det finns alltså inget fog för att stifta en lag som skall reglera någonting som
inte existerar. Om man man vill införa en sådan typ av lag måste man i så fall
lida av förföljelsemani.
Jag vill slutligen också framhålla att man inte lade fram något lagförslag
under de år det fanns borgerlig majoritet här i riksdagen. Man var oerhört
försiktig med att göra detta och åberopade att man inte ville lägga fram för-
slag som skulle kunna få en negativ inverkan på föreningsrätten.
Nu för man fram argumentet att man vill reglera organisationsanslutning
och partiers möjligheter att få bidrag från organisationer och andra. Då är
vi ju inne på detta som t.o.m. centerpartister och folkpartister var rädda för
för ett antal år sedan. Det är mycket märkligt att man nu när denna opinions-
bildning har resulterat i att kollektivanslutningen har upphört - något som
folkpartister och centerpartister vädjade om för 10-15 år sedan - ändå vill
införa en ny lag.
Herr talman! Jag ville bara påpeka dessa sakliga fenomen i det här sam-
manhanget.
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Negativ förenings-
rätt samt kollek-
tivanslutning m.m.
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Negativ förenings-
rätt samt kollek-
tivanslutning m.m.
76
Anf. 82 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Sören Lekberg upprepar påståendet att det inte kom några
lagförslag under den borgerliga regeringstiden. Nej, vi trodde ju att socialde-
mokraterna skulle vara mottagliga för sakskäl och ta sitt förnuft till fånga.
Detta var anledningen till att vi inte i första omgången valde att gå fram med
hot om lagstiftning. Men det hjälpte inte. Socialdemokraterna gjorde ju ing-
enting. Det tog 17 år innan socialdemokraterna började diskutera avskaffan-
det av kollektivanslutningen.
Sören Lekberg sade vidare att opinionsbildningen har gett resultat. Den
har gett resultat så till vida att socialdemokraterna har insett att de inte vågar
fortsätta att driva detta med kollektivanslutning. I stället har de hittat på ett
annat sätt att beröva människor deras demokratiska rättigheter, och det vän-
der vi oss definitivt emot.
Anf. 83 SÖREN LEKBERG (s):
Herr talman! Jag vill bara helt kort säga att jag blev förvånad över Ylva
Annerstedts argumentation. Först sade hon att det inte behövdes någon lag
när det fanns en borgerlig majoritet här i kammaren. Då väntade man på att
det skulle bli ett resultat. När nu det socialdemokratiska partiet har beslutat
att kollektivanslutningen skall upphöra, då vill man ha en lag. Var finns logi-
ken?
Detta vittnar om att hela denna fråga om kollektivanslutningen och ett
utvidgat grundlagsskydd för den negativa föreningsrätten har blivit något
slags symbolfråga, något slags hjärnspöke för vissa personer som försöker
hålla sig fast vid någonting som inte längre existerar.
Jag vill återigen varna för en utveckling mot en lagreglering av förening-
arna. Så sent som för 10—15 år sedan fanns det företrädare för de borgerliga
partierna som i kammaren förespråkade att man skulle avvisa allt tal om att
genom lag reglera partiernas inre liv. Den typen av borgerliga företrädare
tycks numera helt ha försvunnit.
Anf. 84 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Sören Lekberg sade att frågan om kollektivanslutning och
negativ föreningsrätt förefaller att ha blivit en symbolfråga. Det har han all-
deles rätt i. För oss i folkpartiet är det en symbolfråga att stå upp för den
enskilda människans demokratiska rättighet gentemot övergrepp från orga-
nisationer och från staten.
Vidare sade Sören Lekberg att vi i folkpartiet nu vill gå in och reglera par-
tiernas inre verksamhet. Det är inte fråga om det. Det enda som gäller är
att tillförsäkra den enskilda människan rätten att fritt gå in i ett parti eller
bestämma om man vill stå utanför.
Anf. 85 SÖREN LEKBERG (s):
Herr talman! För all tydlighets skull vill jag påpeka att den enskilda indivi-
den fritt måste välja om han skall vara med i det socialdemokratiska partiet.
Man kan inte komma med i det socialdemokratiska partiet om man inte fritt
önskar det. Jag vill än en gång slå fast detta och därmed också peka på det
inkonsekventa i att stifta en lag mot någonting som inte längre existerar.
Anf. 86 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! I stället har socialdemokraterna hittat på att man skall an-
sluta organisationer som skall betala medlemsavgifterna för de enskilda
människorna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beträffande beslutet, se 15 och 20 §§!)
14 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 17
oktober (forts, från 2 §)
Jordbruksutskottets betänkande JoU3 (forts.)
Mom. 8 (produktregistret)
Utskottets hemställan bifölls med 269 röster mot 31 för reservation 5 av
Annika Åhnberg och Åsa Domeij.
Mom. 11 (den s.k. omvända bevisbördan)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Annika Åhn-
berg och Åsa Domeij - bifölls med acklamation.
Mom. 12 (gränsvärden för formaldehyd)
Utskottets hemställan bifölls med 234 röster mot 65 för reservation 8 av
Bengt Rosén m.fl.
Mom. 14 (användningen av vissa miljögifter)
Utskottets hemställan bifölls med 228 röster mot 72 för reservation 9 av
Sven Eric Lorentzon m.fl.
Mom. 15 (förbud mot utbytbara kemiska produkter)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Åsa Domeij -
bifölls med acklamation.
Mom. 17 (avveckling av freoner och haloner m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 247 röster mot 53 för reservation 12 av
Karl Erik Olsson m.fl.
Mom. 21 och 22 (förbud mot produktion, import och användning av vissa
kemikalier m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 279 röster mot 16 för reservation 16 av
Annika Åhnberg. 5 ledamöter avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU1
Mom. 1 (forskning om hälsorisker vid kraftledningar)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Lars Norberg-
bifölls med acklamation.
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Negativ förenings-
rätt samt kollek-
tivanslutning m.m.
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Mom. 2 (säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Lars Norberg -
bifölls med acklamation.
Mom. 3—6
Utskottets hemställan bifölls.
Företogs till avgörande lagutskottets betänkande 1990/91:LU5, arbets-
marknadsutskottets betänkanden 1990/91: AU10, AU1 och AU9, bostadsut-
skottets betänkanden 1990/91 :BoU6, BoUl och BoU2 samt konstitutionsut-
skottets betänkanden 1990/91:KU2, KU5 och KU6.
Lagutskottets betänkande LU5
Utskottets hemställan bifölls.
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU10
Utskottets hemställan bifölls.
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU1
Mom. 1 (förutsättningarna för jämställdhet)
Utskottets hemställan bifölls med 241 röster mot 57 för reservation 1 av
Anders G Högmark m.fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 2 (riktlinjerna för jämställdhetsarbetet)
Utskottets hemställan bifölls med 262 röster mot 35 för reservation 2 av
Elver Jonsson och Charlotte Branting.
Mom. 3 (koncentrationspolitiken)
Utskottets hemställan bifölls med 247 röster mot 53 för reservation 3 av
Börje Hörnlund m.fl.
Mom. 5 (kvinnor och ekonomi)
Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 31 för reservation 4 av
Karl-Erik Persson och Anna Horn af Rantzien.
Mom. 6 (utvärderingen av jämställdhetslagen)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Elver Jonsson
och Charlotte Branting - bifölls med acklamation.
Mom. 11 (parlamentarisk kommitté)
Utskottets hemställan bifölls med 262 röster mot 36 för reservation 8 av
Börje Hörnlund och Kersti Johansson.
78
Mom. 19 (den offentliga sektorns monopolställning)
Utskottets hemställan bifölls med 207 röster mot 92 för reservation 11 av
Elver Jonsson m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 22 (våld mot kvinnor)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Börje Hörn-
lund m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 23 (kvinnors situation i storstaden)
Utskottets hemställan bifölls med 274 röster mot 23 för motion
1989/90:A808 av Eva Johansson m.fl.
Mom. 28 (JämO)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 16 av Karl-Erik Pers-
son och Anna Horn af Rantzien - bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU9
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoU6
Utskottets hemställan bifölls.
Då voteringsanläggningen på nytt var ur funktion beslöt kammaren på för-
slag av andre vice talmannen att voteringen skulle fortsätta före avgörandet
av de ärenden som upptogs under 17—19 §§.
Prot. 1990/91:14 ■
24 oktober 1990
Trädgårdsnäringen
Beträffande de på föredragningslistan närmast upptagna ärendena, jord-
bruksutskottets betänkanden JoU4, JoU5 och JoU6, beslöt kammaren på
förslag av andra vice talmannen medge att de fick företas till avgörande i ett
sammanhang sedan debatten i alla dessa ärenden avslutats.
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1990/91:JoU4 Trädgårdsnäringen.
Anf. 87 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande 1990/91:JoU4 behandlas
ett antal motioner väckta av ledamöter från moderaterna och centern under
den allmänna motionstiden i januari 1990. Utskottet har bl.a. med hänsyn
79
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Trädgårdsnäringen
till den utveckling som skett i samhällsekonomin och inom trädgårdsnä-
ringen, med ändrade konkurrensförhållanden som följd, förordat en ny träd-
gårdsutredning. Riktlinjer för den nu gällande trädgårdsnäringspolitiken lä-
des fast av riksdagen senast år 1979. Mycket av vad som då sades har dock
aldrig i praktiken följts upp. En hel del har emellertid hänt som starkt påver-
kar trädgårdsnäringens företag. Det finns alltså nu goda skäl att se över hur
näringen utvecklats och också hur framtidens förändringar och problem
samt dess möjligheter skall kunna mötas.
Utskottet avser dock att återkomma till frågan om en ny trädgårdsnärings-
utredning då den pågående kartläggningen av ekonomin inom trädgårdsnä-
ringen, som nu sker inom lantbruksstyrelsen, har slutförts. Vidare bör resul-
taten av de nu aktuella överläggningarna inom GATT och inom de euro-
peiska ekonomiska samarbetsorganen först vara mer överblickbara. Från
moderat sida anser vi att denna uppfattning är rimlig, och därför ställer vi
oss bakom förslag i betänkandet i denna del.
Herr talman! Då det gäller forskning kring biologisk bekämpning har från
vår- sida väckts förslag om insatser för ytterligare biologisk bekämpning inom
trädgårdsproduktionen. På så sätt skulle man på sikt kunna öka möjlighe-
terna att minska användningen av kemikalier inom trädgårdsnäringen. Det
är ett mål som alla vill arbeta för och det skulle, om man lyckas i det här
avseendet, kunna förverkligas. Vi vill i reservationen, som fogats till betän-
kandet, ge regeringen detta till känna.
Vi moderater anser också att produktionssituationen inom trädgårdsnä-
ringen komplicerats på grund av att nya växtsjukdomar och skadegörare allt
oftare kommer in i vårt land. Eftersom Sverige har en mycket restriktiv håll-
ning vad gäller inregistrering av nya verksamma bekämpningsmedel mot
dessa växtsjukdomar och insekter, ökar risken för att dessa sjukdomar och
skadegörare kan få fotfäste och bli allt svårare att bekämpa.
Ambitionen från samhällets sida att reducera kemikalieanvändningen så
mycket som möjligt är riktig. Men på grund av de ökade risker som nu kan
konstateras anser vi det helt nödvändigt att skärpa uppmärksamheten, om
vi skall kunna bevara den hittills höga nivån på det fytosanitära området.
Enligt uppgifter som kommit utskottet till del bereds för närvarande för-
slag i lantbruksstyrelsen om framtida bibehållen hög växtskyddsnivå. Vi av-
vaktar detta förslag. Självfallet kan vi på goda grunder utgå från att man
även i omgivande länder har samma strävanden. Det bör ha stor betydelse i
det fortsatta europeiska integrationsarbetet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 och i övrigt till utskottets
hemställan.
Anf. 88 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! I detta ärende debatterar vi den svenska trädgårdsnäringspo-
litiken har ju varit aktuell under hela 80-talet. År 1982 avgavs en träd-
gårdsnänngsutredning med en mängd förslag om hur man skulle förbättra
den svenska ''^"årdsnäringens situation och vilka åtgärder som samhället
då borde vidi,..
Inte särskilt mycket av detta har blivit verklighet. Det mesta har stoppats
80
undan i skrivbordslådorna. Man har under lång tid hänvisat till en mängd
olika orsaker till att man inte har tagit itu med den här frågan.
Från centerpartiets sida ser vi det som står i detta betänkande som en halv
seger eftersom utskottsmajoriteten, och framför allt socialdemokraterna,
ändå har gått med på att det finns bekymmer som man måste titta på. Vi
förväntar oss att man förverkligar de löften som man har gett om att en träd-
gårdsnäringsutredning skall komma. Utskottet skriver om den frågan:
”Utskottet har erfarit att lantbruksstyrelsen nyligen påbörjat en utredning
om ekonomin inom trädgårdsnäringen baserad på en kartläggnihg av en-
skilda företag. Styrelsen siktar på att ha utredningen klar i december 1990.
Utskottet har för avsikt att därefter, och sedan klarare insikt vunnits om
GATT- och EFTA/EG-förhandlingarnas konsekvenser, ta upp trädgårdsnä-
ringens situation och därvid också överväga önskvärdheten av en bred utred-
ning av trädgårdsnäringen.”
Med den skrivningen vill utskottet säga att man tycker att de synpunkter vi
anfört faktiskt är riktiga. Vi kommer att se till att detta också blir verklighet.
Ingvar Eriksson hade ett ganska långt resonemang om växtskyddet och de
bekymmer som den ökade importen av olika växter och grönsaker medför
för den svenska trädgårdsnäringen. Vi riskerar att få in skadegörare och
sjukdomar - svampar och annat - som vi normalt inte har i Sverige. Den
ökade handeln ger dessa risker. Den enligt vår uppfattning något svaga kon-
trollen gör också att riskerna blir större.
Vi har i en reservation tagit upp dessa synpunkter och krävt större upp-
märksamhet från svensk sida på den här situationen. I Sverige har vi inte
godkända bekämpningsmedel för att ta itu med skadegörare - och vi vill hel-
ler inte använda sådana bekämpningsmedel därför att vi anser att de har för
stor giftverkan. Därför får vi vidta åtgärder i förebyggande syfte och se till
att vi inte får in de här problemen i vårt land. Det är det bästa sättet att hålla
nere användningen av gifter i odling.
Jag yrkar bifall till reservation 1. Till Ingvar Eriksson kan jag säga att det
finns möjlighet att rösta för den reservationen, om man nu är orolig på den
här punkten.
Ingvar Eriksson tog även upp en diskussion om biologiska bekämpnings-
medel. Vi har en reservation som gäller registreringsavgiften för dessa biolo-
giska bekämpningsmedel. Den avgiften måste ju sättas på sådant sätt att
man stimulerar framställningen av sådana medel, för det är ju den vägen vi
vill gå för att minska användningen av olika typer av gifter.
Rådgivningen är ju viktig, inte minst i tider då det finns bekymmer. Inte
bara på trädgårdsnäringens område utan på en mängd andra områden finns
det bekymmer i dag. Men det är viktigt att vi har en rådgivning som kan ge
de besked som utövarna av näringen behöver få. Ändringen av rådgivnings-
systemet - med lantbruksnämnderna i länsstyrelserna - är ett bekymmer, ef-
tersom trädgårdsnäringen inte har rådgivning i alla län. Detta är en fråga
som måste uppmärksammas och bevakas, så att inga landsändar blir utan
denna rådgivning. Vi kräver i en reservation större uppmärksamhet på den
punkten.
Vi tar ju ut miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Dessa
pengar skall gå tillbaka till näringen - det finns det riksdagsbeslut på. Men
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Trädgårdsnäringen
6 Riksdagens protokoll 1990/91:14
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Trädgårdsnäringen
82
efterlevnaden är inte hundraprocentig. Det är en kritik som vi framfört i
många år, och den återkommer i det här sammanhanget. De pengar som från
trädgårdsnäringen går till sådana här avgifter skall också användas för att
skapa bättre förutsättningar i trädgårdsnäringen för en biologiskt riktig pro-
duktion. Det kan vara forskning om biologiska bekämpningsmedel. Det kan
vara forskning inom hela det spektrum som gäller odling på ett alternativt
sätt - att ta hänsyn till de biologiska förutsättningar som finns. Det kan också
vara andra viktiga forskningsprojekt.
Herr talman! Med det sagda vill jag alltså yrka bifall till reservation 1. Vi
står naturligtvis bakom alla andra reservationer som vi avgivit i det här be-
tänkandet. Men vi inskränker oss till att yrka bifall till reservation 1.
Anf. 89 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Lennart Brunander tyckte att om jag var så orolig som jag
framhöll i mitt anförande med tanke på de här importerade växtsjukdo-
marna och skadegörarna, så borde jag rösta för reservationen som centern
står bakom.
Jag vill då erinra om att vi till betänkandet har fogat ett särskilt yttrande,
där vi tar upp det problemet. Att vi inte själva har reserverat oss beror på
att - som jag också sade i mitt anförande - lantbruksstyrelsen just håller på
att bereda frågor kring en framtida bibehållen högväxtskyddsnivå. Eftersom
dessa frågor bereds har vi menat att vi bör avvakta det kommande förslaget
innan vi går vidare.
Anf. 90 MARIANNE SAMUELSSON (mp):
Herr talman! Att frågor om växtskyddet och trädgårdsnäringen bereds i
regeringskansliet har vi ju förstått - men åt vilket håll? Om det är i en rikt-
ning som ger ett bättre skydd mot import av t.ex. växtgifter som vi inte vill
ha, är vi kanske mer osäkra på.
Svensk trädgårdsnäring hävdar sig väl i den internationella konkurrensen,
står det i utskottets betänkande. Men då kan man fundera över hur det kom-
mer sig att det är så svårt att hitta svensk frukt och svenska grönsaker i butik-
erna.
Häromdagen var jag väldigt sugen på ett svenskt gott saftigt äpple. Jag
gick därför till en närbutik här i Gamla stan för att köpa ett svenskt äpple.
Men inte hittade jag något sådant. Nej, gröna hårda blanka äpplen var vad
jag hittade. Det är inte riktigt samma smak på dem. Jag kan t.o.m. säga att
det är väldigt stor skillnad mellan dem och den frukt som finns i svenska träd-
gårdar. Det är dock förvånande att det, trots att det är äppelsäsong, inte
finns svenska äpplen i butikerna.
Att ha rätt att äta bra svenskodlad mat är viktigt. Det är därför som vi har
hävdat att momsen på svensk mat behöver tas bort.
55 % av trädgårdsprodukterna lär i dag vara importerade. 90 % av fröod-
lingarna finns utomlands. Då kan man fråga sig hur det här påverkar med
tanke på sårbarhetsaspekten.
Just nu förs ju en mycket livlig debatt om neddragningar och inskränk-
ningar med hänvisning till att vi har en ekonomisk kris. Ett område som dock
inte har diskuterats speciellt mycket i det avseendet är försvaret. Det tyder
kanske på att man fortfarande betraktar ett eventuellt krigshot som en risk.
Då kan man också fundera över detta med maten, för även i det samman-
hanget är det väl viktigt att vi har en egen produktion.
I detta betänkande återfinns ett bifallsyrkande från oss i reservation 2. Det
gäller då EGs växtskyddspolitik. Vi har sagt att vi vill att växtskyddet skall
beaktas vid en anpassning till EG, så att det inte blir en försämring här. Vi-
dare gäller det att de restriktioner som man har lyckats få till stånd när det
gäller kemikalieanvändningen i svensk trädgårdsnäring kan vidmakthållas.
Jag yrkar bifall till reservation 2.
Anf. 91 HÅKAN STRÖMBERG (s):
Herr talman! Det betänkande som vi nu har att ta ställning till är utskottets
svar på de motioner som har väckts innehållande krav på insatser inom träd-
gårdsnäringen.
Som framgår av utskottsbetänkandet råder det mycket stor samstämmig-
het i utskottet om att vi noggrant skall följa utvecklingen inom trädgårdsnä-
ringens område. Vidare skall vi vara beredda att vidta de åtgärder som kan
anses vara påkallade för att främja en svensk produktion av trädgårdspro-
dukter i en friare men också sundare konkurrens med andra länder.
Visserligen är sex reservationer och tre särskilda yttranden fogade till ut-
skottsbetänkandet. Men jag betraktar nog reservationerna enbart som
smärre markeringar, kanske för att man vill visa på en viss aktivitet på det
här området. Jag tror alltså mindre på att det skulle råda oenighet om målet
för trädgårdsnäringen.
Men när man lyssnar på bl.a. Lennart Brunander och Marianne Samuels-
son får man lätt en annan uppfattning, nämligen att det skulle vara mycket
dåligt ställt inom trädgårdsnäringen. Lennart Brunander sade att det inte har
skett någonting sedan 1982, då trädgårdsnäringsutredningens förslag be-
handlades.
Marianne Samuelsson sade: Visserligen pågår det utredningar. Men går
dessa åt rätt håll?
Ja, ni kanske försöker skjuta in er kritik mot regering och myndigheter.
Men kritiken slår direkt mot trädgårdsnäringen. Jag vill påstå att man inom
svensk trädgårdsnäring inte bör ta åt sig av den kritiken. Tvärtom kan man
sträcka på ryggen och i ett internationellt perspektiv peka på en mycket stor
framgång.
Jag tycker i stället att man inom svensk trädgårdsnäring skall ha en eloge
för det arbete som man har lagt ned. Man ligger ju långt före andra länder
t.ex. när det gäller att använda biologisk bekämpning av skadegörare och
att bekämpa växtsjukdomar. Dessutom har man minskat användningen av
gödningsämnen efter växternas behov. Vidare intar man en tätposition när
det gäller odlingsteknik och växthusutnyttjande. Som en följd härav produ-
ceras trädgårdsprodukter av mycket hög kvalitet, till konsumenternas
fromma.
Att det sedan sker kvalitetsförsämringar i leden mellan producent och
konsument skall trädgårdsnäringen inte lastas för. Däremot är det i många
fall orimligt stora prispåslag i mellanleden - en fråga som vi måste ägna be-
tydligt större uppmärksamhet under den närmaste tiden framöver.
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Trädgårdsnäringen
83
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Trädgårdsnäringen
84
Jag vill också säga att svensk trädgårdsnäring inte skulle ha haft en tätposi-
tion internationellt beträffande produktion och kvalitet om det inte i botten
hade funnits ett starkt stöd från samhällets sida. Det handlar då om rådgiv-
ning, ekonomiskt stöd till anläggningar, införande av ny teknik och ratio-
nella o’dlingsmetoder. Men det handlar också om samhällets stöd i fråga om
forskning avseende sortförädling och biologiska bekämpningsmedel. Detta
samhällsstöd har varit mycket betydelsefullt för svensk trädgårdsnärings ut-
veckling och kommer också att vara det i framtiden.
Men visst finns det problem. Sådana slipper vi aldrig. Vi kommer aldrig
att få uppleva att en viss näring befinner sig i en situation som kan betecknas
som problemfri. Vi har inte tillfredsställande lönsamhet inom trädgårdsnä-
ringens alla områden.
Exportsubventioner som tillämpas inom exempelvis EG bidrar till låga im-
portpriser, vilka trädgårdsnäringen skall konkurrera med. Men här ser vi en
möjlighet att få bättre regler i de pågående GATT-förhandlingarna och i ett
vidgat Europasamarbete.
Också våra miljökrav bidrar till högre produktionskostnader för svenska
trädgårdsodlare. Men vi är inte beredda att ge efter beträffande miljökra-
ven. Vi vill ha rena produkter odlade i en icke förorenad miljö.
Att vidare, som man pekar på i reservationerna, vissa skadegörare kan
angripa svenska odlingar, i samband med import, är ett problem som vi ty-
värr knappast helt kan komma ifrån.
Men att påstå att det skulle vara så dålig kontroll att de här skadegörarna
finns i de svenska odlingarna är delaktigt. Det är växtskyddsnämnden som
utövar kontrollen i detta sammanhang. Till både Marianne Samuelsson och
Lennart Brunander vill jag säga att man har internationella kontakter med
motsvarande organ. Man vet var sådana här skadegörare uppträder och
vilka sorter de ger sig på. Dessutom följer man importen och sätter in restrik-
tioner när man upptäcker angrepp. Men vi kommer, som sagt, aldrig ifrån
att svenska odlingar kan angripas.
Medlet att komma till rätta med detta är egentligen att helt stänga grän-
serna, men det kan vi knappast göra. En annan åtgärd är att ha direkt kon-
troll på varje importerat parti som kommer in i landet då man misstänker att
det innehåller skadegörare.
Vad som gäller är att man fortsätter med detta arbete, och det gör man
också.
I utskottet är vi överens om att vi skall följa trädgårdsnäringens utveckling
och om att vi skall vidta de åtgärder som kan vara nödvändiga för att trygga
svensk trädgårdsnäring och därmed tillgodose konsumenternas krav på
svenskproducerade trädgårdsprodukter. Därför finns det kanske anledning
att göra en bred översyn av hela trädgårdsnäringen. Men det finns skäl, som
utskottet har påpekat, att avvakta ännu en tid.
Det pågår en översyn initierad av lantbruksstyrelsen om lönsamheten i
vissa odlingsgrenar inom trädgårdsnäringen. Jag kan tala om för utskottets
ledamöter att jag i dag har haft kontakt med en av utredarna och fått veta
att utredningen beräknas vara klar vid årsskiftet 1990-1991.
Den pågående diskussionen om ökat Europasamarbete är också en viktig
del som bör avvaktas innan man totalutreder en svensk trädgårdsnäring.
Detsamma gäller för GATT-förhandlingarna. Det finns också skäl att följa
vad som sker efter beslutet om avreglering på jordbrukets område. Då först
har vi ett bredare underlag, så att vi kan göra en översyn av den svenska
trädgårdsnäringen som helhet.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan och
avslag på samtliga reservationer.
Anf. 92 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Håkan Strömberg talade om hur bra vår svenska trädgårds-
näring är. Det kan jag gärna instämma i. Jag tycker också att den skall ha en
eloge för att den har klarat sig så bra som den har gjort under de förutsätt-
ningar den har getts att arbeta under. Man har gjort ett mycket fint jobb.
Men det är egentligen inte det vi skall diskutera här i dag. Vi skall diskutera
på vilket sätt samhället, staten, skapar förutsättningar och visar vilja att
hjälpa till. Det är det vår kritik har gällt. Jag sade att vi nu har fått en halv
seger, eftersom utskottets majoritet har gått med på att vi skall få en utred-
ning. Även om man inte direkt har skrivit in att man vill beställa en sådan
utredning av regeringen, förutsätter den skrivning som föreligger att en så-
dan utredning skall komma till stånd.
Nu säger Håkan Strömberg att lantbruksstyrelsens utredning är klar vid
årsskiftet. Då skall vi kunna sätta i gång. Det är bra.
Vi vet inte om den samstämmighet som Håkan Strömberg talar om finns,
eftersom de eventuella motsättningar som kan finnas kommer fram när de
åtgärder som utredningen visar behöver vidtas skall bli verklighet. Jag kan
hoppas att vi skall ha en samstämmighet, det vore mycket bra. Det vore nyt-
tigt. Det vore önskvärt att det blev så, men det vet vi inte. Det får vi se.
De reservationer vi har avgett är inte bara markeringar. De tar upp reella
problem som vi vill peka på, problem som man inte får glömma bort, inte
ens i avvaktan på en sådan här utredning. De subventioner som Håkan
Strömberg säger finns i EG - vilka försvårar den svenska trädgårdsnäringens
situation genom att de subventionerade varorna kommer hit och konkurre-
rar på ett sätt som inte är riktigt schyst - understryker de krav som vi har haft
på en utredning.
Jag skulle, Håkan Strömberg, vilja veta om socialdemokraterna är be-
redda att verkligen kämpa för att svensk trädgårdsnäring skall få likvärdiga
regler att arbeta efter när det gäller de här frågorna och om socialdemokra-
terna är beredda att slåss för att den satsning på miljön och matkvaliteten
som görs verkligen fullföljs även i dessa förhandlingar.
Anf. 93 MARIANNE SAMUELSSON (mp):
Herr talman! Håkan Strömberg sade att jag klagade på den svenska träd-
gårdsnäringen. Det skulle i så fall vara om Håkan Strömberg uppfattade det
som ett klagomål på näringen att det inte finns svenska äpplen att köpa i
affärerna. Jag upplever det inte som ett klagomål på näringen, utan snarare
på att det finns regler som gör att det, trots närheten till de svenska äppelträ-
den, inte går att konkurrera med importerade äpplen. Det är ett annat pro-
blem.
Håkan Strömberg tog också upp en annan sak. Jag vet inte om jag skall se
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Trädgårdsnäringen
85
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
86
det som en hel seger, men han sade att man icke var beredd att ge efter på
miljökraven. Innebär det att ni inte ens i EG-förhandlingar är beredda att
ge efter på några miljökrav? I och med det har ni i princip ställt er bakom
vår reservation.
Anf. 94 HÅKAN STRÖMBERG (s):
Herr talman! Detta att lantbruksstyrelsen lägger fram sin utredning om
lönsamheten inom trädgårdsnäringen är ingen anledning att genast sätta i
gång att utreda. Det jag nämnde var också GATT-förhandlingarna och Eu-
ropasamarbetet. Men vi bör kanske också följa litet mer vad som händer
med de beslut som vi har fattat om avreglering på jordbrukets område. Vi
kanske har någonting där att lära också. Först när vi kan få de samlade arbe-
ten som pågår tror jag att det finns skäl att göra en översyn av hela trädgårds-
näringen.
Jag vet också att Lennart Brunander inte avsett att kritisera trädgårdsnä-
ringen. Kritiken är riktad mot regeringen, men också mot myndigheterna.
Men den faller til syvende og sidst på trädgårdsnäringen, att det skulle vara
en dålig näring som behöver ett ökat ingripande från samhällets sida. Jag vill
hävda att trädgårdsnäringen står sig gott. En stor del har skett med samhäl-
lets goda minne. Samhället har gett trädgårdsnäringen och kommer självfal-
let att ge trädgårdsnäringen nödvändigt stöd för utveckling av trädgårdsnä-
ringen och utvecklingen på bekämpningsmedelsområdet. På odlingar under
glas används i dag till största delen biologiska bekämpningsmedel.
Jag vill säga till Marianne Samuelsson som sökte svenska äpplen: Det var
kanske fel butik. Gå till Hötorget! Där går det mycket väl att köpa svenskod-
lade äpplen. De finns. De är av mycket hög kvalitet. Jag håller med om att
det ibland inte finns svenska äpplen. Det är ett dilemma. Men vi hoppas att
satsningarna på svenska fruktodlingar skall ge resultat. Man får bidrag till
att byta ut de gamla träden mot nya och även till att byta till sådana sorter
som kan vara smakligare för svenska konsumenter. Detta visar också att
även fruktodlarna är på alerten och utnyttjar samhällsstödet till att förnya
sina odlingar.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beträffande beslutet, se 20 §!)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1990/91 :JoU5 Livsmedelskontroll.
Anf. 95 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! I detta betänkande behandlar utskottet ett stort antal mo-
tionsyrkanden från föregående riksmöte om livsmedelskontroll. Ett antal
motioner om importkontroll av livsmedel har därvid blivit föremål för en för-
djupad behandling. Andra motioner har behandlats på ett förenklat sätt, ef-
tersom de tidigare under valperioden varit uppe till behandling i utskott och
kammare.
Utskottet gör i betänkandet en utförlig genomgång av förutsättningarna
för livsmedelskontroll, inte minst då det gäller den viktiga importkontrollen.
Målet är givetvis att söka åstadkomma så rättvisa förutsättningar som möj-
ligt mellan producenter, distributörer och handel i olika länder. Detta måste
ske på sådant sätt att kontroll och krav inte uppfattas som ensidiga handels-
politiska åtgärder från Sveriges sida, stridande mot svenska åtaganden inom
ramen för GATT-samarbetet. Risken att Sverige annars skulle kunna råka
ut för handelspolitiska ”straffåtgärder” är stora.
I betänkandet redovisas vissa bakgrundsuppgifter om importkontroll, reg-
lerna för användning av bekämpningsmedel, aktuella bestämmelser om han-
delshinder i GATT-avtalet. En analys av definitionsproblem, som måste lö-
sas vid en sådan jämförelse mellan svenska och utländska produktionsmeto-
der som förutsätts i flera motioner, görs i betänkandet.
Herr talman! Den svenska råvaruproduktionen för livsmedel omfattas av
ett stort och svåröverskådligt komplex av lagar och andra föreskrifter, som
alla kan hänföras till begreppet produktionsmetoder i den mening som avses
i flera av de i betänkandet behandlade motionerna. Bestämmelserna omfat-
tar både primär produktion, förädling och saluhållande. Med en vidare defi-
nition av begreppet kan även uppsamlingsledet, transporter m.m., beröras.
När det gäller vegetabilieproduktionen är det i första hand bestämmelserna
om bekämpningsmedel som är av stort intresse. Bestämmelserna om miljö-
krav på odlingen, hänsyn till naturvården, arbetarskydd, arbetsmiljö, ar-
betstid och teknisk utrustning hör också hit. I såväl utsädes- som växtskydds-
lagstiftningen finns bestämmelser som kan innebära restriktioner för vegeta-
bilieproduktionen.
Många av de politiska beslut som fattats rör miljökraven på den svenska
livsmedelsproduktionen, och de gäller mer övergripande målsättningar som
indirekt påverkar de enskilda företagen. Här kan nämnas t.ex. beslutet om
halvering av bekämpningsmedelsanvändningen och minskning av kväve-
läckaget från jordbruket. Bestämmelserna om jordbrukets hänsyn till natur-
vårdens intressen är av liknande slag. I dessa fall borde kraven på likartade
produktionsmetoder innebära att exportländerna skall ha samma eller möjli-
gen jämförbara krav på livsmedelsproduktion i sitt regelsystem. Det är svårt
att i praktiken hävda detta.
Bland bestämmelserna om animalieproduktionen märks främst djur-
skyddslagen med tillhörande detaljföreskrifter om storlek och utformning av
stallar m.m. Vi har foderlagstiftningar och vi har de veterinärmedicinska för-
fattningarna. Miljökraven på produktionen har bl.a. konkretiserats i regler
om begränsning av antalet djur per ytenhet samt lagring och spridning av
stallgödsel. Dessa krav kan dock differentieras beroende på företagets stor-
lek och läge. Särskilda regler finns om miljöskyddsprövning av uppfödnings-
anläggningar på olika områden.
Flertalet bestämmelser om förädling av saluhållande av livsmedel finns i
livsmedelslagen med tillhörande detaljföreskrifter. Det kan gälla hantering,
tillsatser, märkning, personalhygien, livsmedelslokaler osv. Eventuellt bör
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
87
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
88
även bestämmelser om arbetarskydd, arbetsmiljö och arbetstid beaktas då
det gäller produktionsmetoder.
Riksdagen har i lag fastställt vissa grundläggande krav på produktionen
och samtidigt bemyndigat regeringen eller viss myndighet att meddela de-
taljföreskrifter i ämnet. Det finns alltså, utöver lagar och förordningar, ett
mycket stort antal myndighetsföreskrifter som rör de olika leden i livsme-
delsproduktionen, vilka alla torde falla in under begreppet produktionsme-
toder.
Om man gör en relativt snäv definition av begreppet produktionsmetoder
torde det vara svårt att finna något land som ställer exakt samma krav på
sin livsmedelsproduktion som Sverige och därmed skulle kunna motsvara de
krav som ställs i de mera långtgående motioner som behandlas i betänkan-
det.
Då det gäller rättsliga och handelspolitiska förutsättningar för en utökad
importkontroll har utskottet i ett yttrande till skatteutskottet tidigare redovi-
sat den inhemska lagstiftningen samt GATT-avtalet och TBT-överenskom-
melsen. Den gäller överenskommelsen om tekniska handelshinder.
I lagen anges bl.a. vilka skyddsintressen som får tillgodoses genom im-
port- och exportkontrollen. En central bestämmelse beträffande importen
av livsmedel finns i 11 § livsmedelslagen.
Som framgår av redovisningen i det nämnda utskottsyttrandet ger 11 §
livsmedelslagen möjlighet att vidta åtgärder mot importerade livsmedel en-
dast om det behövs från hälso- och näringssynpunkt eller annars för att tillgo-
dose konsumentintresset. Därför har utskottet inte ansett det möjligt att till-
godose de tämligen vittsyftande motionskraven på likartade eller godtagbara
produktionsmetoder i ursprungsländerna.
Av dessa skäl vill vi moderater framhålla vikten av att Sverige intensifierar
samarbetet med andra länder i en strävan att harmonisera bestämmelser och
krav då det gäller livsmedelskontroll och importkontroll. Självfallet är det
mycket viktigt att man försöker komma fram till samma bestämmelser och
krav grannländerna emellan. Det gäller självfallet att skapa så rättvisa kon-
kurrensförhållanden som över huvud taget är möjligt.
Vi moderater har emellertid funnit att importförbud för livsmedel med
resthalter av i Sverige förbjudna medel kan hävdas med hänvisning till 11 §
livsmedelslagen beträffande åtgärder till skydd för konsumentintresset. Vi
framför den ståndpunkten i reservation nr2, där vi konstaterar att den
svenska livsmedelskontrollen vid en internationell jämförelse innebär
mycket stränga krav från hälso- och miljösynpunkt. Detta gäller inte minst
kraven på växtskyddsmedlen.
De riksdagsbeslut som fattats beträffande halvering av bekämpningsme-
delsanvändningen går i samma riktning och innebär bl.a. att ett flertal äm-
nen sorteras ut från marknaden. Vid utvärdering och riskanalys har svenska
myndigheter funnit att svenska konsumenter bör skyddas för restsubstanser
av vissa ämnen som bl.a. misstänks ha cancerframkallande effekter eller
medföra andra hälsorisker. I det internationella arbetet med fastställande av
gränsvärden är bedömningen ofta mindre sträng än den svenska. Det före-
kommer därför att importerade livsmedel innehåller restsubstanser av äm-
nen som förbjudits i Sverige. Vår åsikt är att man vid importkontrollen ej
skall behöva acceptera restsubstanser av ämnen som förbjudits i Sverige. En
sådan inställning ger inte upphov till handelshinder i GATT-avtalets mening.
Det är dessutom i god överensstämmelse med den nyss nämnda 11 § livsme-
delslagen beträffande åtgärder till skydd för konsumentintresset.
Vi moderater har också i ett särskilt yttrande tagit upp vissa andra frågor
inom livsmedelskontrollen. Riksdagen beslutade 1989 om vissa förändringar
av livsmedelslagen. Bl.a. togs beslut om märkning angående ursprungsland
på förpackade livsmedel. Vidare har konsumenterna under senare år fått yt-
terligare hjälpmedel inför sitt varuval. Jag kan nämna märkning som blivit
allt vanligare när det gäller svenskodlat. Man har symbolmärkning, man har
information om hög fiberhalt och om lågt fettinnehåll. Vi anser att dessa
möjligheter på ett positivt sätt ökat informationen till konsumenterna och
också deras kunskap inför valet av produkter. Vi anser också att dessa sys-
tem både kan och bör vidareutvecklas utan att de komplikationer uppstår
som så utförligt redovisas i betänkandet under rubriken Problemanalys.
Herr talman! Jag vill till sist yrka bifall till reservation nr 2 och i övrigt till
hemställan i utskottets betänkande.
Anf. 96 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Svensk mat är bra. Den håller hög kvalitet. Jag vill påstå att
den i allmänhet håller en högre kvalitet än den mat som vi importerar. Det
beror på att vi i Sverige har strängare krav på kvaliteten än man har i andra
länder samt att vi har odlings- och uppfödningsmetoder med mindre gifter
och tillsatsmedel. Detta är naturligtvis bra. Det är också ett starkt konsu-
mentkrav att det skall vara så. Konsumenten måste mer än hittills komma i
centrum när vi fastställer vår livsmedelspolitik och de kontroller som skall
göras.
Det råder inget tvivel om att den miljö vi lever i och den mat vi äter har
betydelse för vår hälsa. Det är vad det handlar om. Det handlar också om
att skapa trygghet för konsumenterna så att de vet vad de köper och kan vara
säkra på att produkterna håller en viss kvalitet. Men det handlar också om
ett rättvisekrav gentemot de svenska producenterna.
Under behandlingen av detta ärende har, som föregående talare sade, ett
antal motioner som bl.a. väckts av centerpartiet diskuterats. Vi vill att
samma krav skall ställas på de livsmedel som importeras som de krav som
ställs på de produkter som tas fram i Sverige. Man har sagt att våra krav är
så långtgående att det inte går att uppfylla dem. Man har försökt beskriva
våra krav och målsättningar på det sättet. Man har vidare sagt att vi i centern
vill att det skall ställas krav på att produkter som importeras skall tas fram på
samma sätt som produkter framställda här. Men det handlar inte om sådan
exakthet, utan om att vi skall ställa samma krav vad gäller användningen av
sådant som kan påverka de produkter som vi importerar och sedan skall äta.
Det är givetvis inte bra för mig som konsument om jag tolererar att importe-
rade produkter innehåller medel som inte tillåts i livsmedel som produceras i
Sverige. Det måste vara en självklarhet och en utgångspunkt för vårt arbete.
Utskottsmajoriteten försöker, som jag uppfattar det, på ett raljant sätt
nonchalera frågan om gifter och restsubstanser. Man säger att det är våra
matvanor, för mycket fett och socker exempelvis, som gör att vi mår illa och
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
89
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
90
blir sjuka. Restsubstanser av olika slag tycks ha ganska liten betydelse. Jag
har inte samma uppfattning. I stället tycker jag att utskottsmajoriteten utta-
lar sig på ett nonchalant sätt. Kolhydrater, fett och andra substanser har all-
tid funnits i den mat som vi äter. Jag komponerar själv min matsedel efter
smak, behov och egna önskningar och bestämmer alltså hur mycket fett och
kolhydrater som får ingå i den. En annan sak är att vi genom utbildning och
information får kunskaper om vad vi skall äta för att må bättre. Det har na-
turligtvis stor betydelse.
Om vi däremot äter mat som innehåller restsubstanser av olika slag men
som inte kan mätas, påverkas vi på ett sätt som vi inte själva bestämmer. Det
enda sättet att utöva påverkan är att låta bli att köpa sådana produkter.
När vi ställer krav på livsmedlen, gör vi det med utgångspunkten att
skydda konsumenterna. Om vi tycker att det är fel att det ingår antibiotika i
kött producerat i Sverige, måste det vara lika fel att antibiotika ingår i impor-
terat kött. Det är så självklart att det inte skulle behöva diskuteras.
Jag har försökt se efter hur det fungerar i verkligheten. Det görs mycket
noggranna kontroller på det svenska köttet. Man undersöker regelbundet
mängden bekämpningsmedelsrester, tungmetaller, hormoner, antibiotika
och eventuella läkemedel i köttet. Det görs 32 000 kontroller per år. På det
importerade köttet däremot görs bara stickprov för att se om det innehåller
salmonellabakterier. Ibland undersöks också om köttet innehåller
läkemedelsrester. Enligt uppgift togs 40 sådana prover år 1989. I övrigt tas
inga prover på det importerade köttet.
Vi har tidigare diskuterat trädgårdsnäringen här. Den provtagning som tas
där visar klart att det är i de importerade grönsakerna och framför allt i fruk-
terna som det finns för höga restsubstanser av bekämpningsmedel.
Jag kan påvisa ungefär samma förhållanden vad gäller kontrollen av våra
slakterier. Ett motiv för att våra krav inte kan uppfyllas är, som det heter,
kravet på likabehandling. Det är i och för sig en bra princip. Vi exporterar
kött och fläsk till EG-länder och USA. Det för med sig att EG-folk är här
och kontrollerar våra slakterier en gång om året. Från USA kommer man
två tre gånger per år. Sverige gör bara sporadiskt motsvarande kontroller
utomlands. Det förekommer med andra ord ingen likabehandling, i varje
fall inte på det sättet att vi ger den svenske producenten samma förutsätt-
ningar vid export som EG-länderna och USA ger sina producenter. Vi ger
inte heller den svenske konsumenten samma skydd mot gifter i importerade
produkter som det skydd vi ger honom mot gifter i produkter producerade i
Sverige.
I EG-länderna är det tillåtet att använda en mängd olika preparat vid upp-
födning av djur. Framför allt är det läkemedel och tungmetaller samt en del
andra medel för att stimulera tillväxten. Det är medel som vi har svårt att
upptäcka vid provtagning, om vi nu alls tar några prover. Jag tycker det är
naturligt att ställa krav på att få veta vad dessa importerade produkter inne-
håller.
Naturligtvis måste det utarbetas regler för provtagning, något som vi inte
kan göra här i riksdagen rakt upp och ned. Vi måste ge regeringen och de
myndigheter som hanterar dessa frågor i uppdrag att utarbeta regler på ett
sätt som gör dem användbara. Utgångspunkten skall vara de krav som jag
här har försökt beskriva. Sverige måste i sina internationella kontakter dis-
kutera dessa frågor och få sina krav accepterade. Det måste rimligtvis finnas
ett konsumentintresse för dessa frågor också i andra länder.
För att konsumenten skall få veta vad han köper krävs en bättre märkning
av livsmedlen. I rådande situation finns det stor anledning för oss konsumen-
ter att få veta varifrån produkterna kommer. I den nya livsmedelslagstift-
ningen ingår regler för märkning av hela produkter. Men i fråga om styckade
och sammansatta produkter såsom korv och köttbullar förekommer inga
regler för märkning. Vi får inte veta varifrån ingredienserna kommer. Vi i
centerpartiet tycker det är rimligt med en redovisning av varifrån de vanli-
gaste ingredienserna i dessa produkter kommer. På den punkten finns dock
inga reservationer i betänkandet.
Det krävs kunskaper för att driva en riktig konsumentpolitik och för att ta
fram bra livsmedel. Om, som det står i betänkandet, det viktiga är vad och
hur vi äter, är kunskaper därom nödvändiga. Därför måste utbildningen på
det området bli bättre. Nu läggs lanthushållsskolor och konsumentutbild-
ningar ned runt om i landet. Det sker därför att det av ekonomiska skäl är
svårt att driva dem. Det är, som jag ser det, en katastrof. Dessa utbildningar
borde finnas kvar för att ge människor erforderliga kunskaper. Utbildningen
i näringsfrågor är inte heller särskilt framträdande i våra skolor utan tvärtom
alldeles för liten. Vi borde också bättre utbilda dem som hanterar maten i
våra butiker så att det sker på ett riktigt sätt.
Herr talman! På detta område finns oerhört mycket att göra. Låt mig av-
sluta med att yrka bifall till reservation 1 i detta betänkande.
Anf. 97 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Lennart Brunander sade att majoriteten i utskottet har utta-
lat sig raljant om det svenska folkets matvanor. Låt mig i sammanhanget be-
tona att det finns en mycket klar och bestämd bas för sådana uttalanden.
För några år sedan utgav cancerkommittén en rapport som jag gärna vill
hänvisa till, för där betonas just det förhållandet att det är huvudsakligen
sättet att leva, sättet att använda olika matvaror, som medför de stora ris-
kerna. Det är de facto inte så att man med fog kan hävda att de svenska
konsumenterna står inför stora och farliga risker på grund av de livsmedel
som konsumeras i landet. Jag tycker att det är en stor överdrift att då säga
att vi har en raljant skrivning. Lennart Brunander borde ta tillbaka det ytt-
randet.
Sedan vill jag än en gång betona, och det tog Lennart Brunander också
upp, vikten av att vi jobbar internationellt för att så långt det är möjligt
åstadkomma samma regler och att vi i Sverige skall söka påverka den inter-
nationella utvecklingen i positiv riktning härvidlag. Det har vi rika möjlighe-
ter att göra genom det integrationsarbete som för närvarande pågår i
Europa. Jag hoppas att centern är beredd att medverka i denna strävan. I
varje fall är vi moderater det.
Anf. 98 LENNART BRUNANDER (c).replik:
Herr talman! Jag sade inte att skrivningen var raljant när det gäller kostva-
norna. Jag betonade också att de naturligtvis har betydelse. Men jag sade att
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
91
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
inställningen till gifter och tillsatsmedel var nonchalant, eftersom man un-
dervärderar deras betydelse. Jag tror att man gör det utan att vara särskilt
på det klara med vad det är man egentligen gör. Jag tror inte att det finns
några egentliga bevis för att det är så ofarligt som man säger, för i så fall
skulle vi inte ha en livsmedelslagstiftning i Sverige som ser ut som den gör.
Jag tycker alltså inte, som Ingvar Eriksson sade att jag skulle mena, att
konsumenterna tar stora risker därför att svenska livsmedel innehåller till-
satsmedel. Jag sade tvärtom att vi utsätter konsumenten för onödiga risker
genom att inte kontrollera importen och inte ställa tillräckligt höga krav där.
Det är på den punkten jag kritiserar majoriteten i utskottet.
Anf. 99 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Nonchalant är ju ett ännu hårdare ord som jag tycker inte
borde användas i det här sammanhanget. Vi har inte nonchalerat de risker
som kemikalierna innebär. Vi har inte nonchalerat de problem som kan vara
förenade med importen i de fall man har hittat bekämpningsmedel som inte
är tillåtna i Sverige. Men vi har i betänkandet försökt att mycket klart analy-
sera hela problemkomplexet, och vi har aldrig tidigare i Sveriges riksdag haft
ett dokument från jordbruksutskottet som varit så väl genomarbetat. Jag vill
gärna ha sagt det till riksdagsprotokollet.
Betänkandet är värt en ingående läsning, för där betonas vad som händer
om Sverige ensidigt skärper kraven ännu hårdare än andra länder gör och
vilka problem det kan innebära för oss. Jag vill än en gång understryka: Det
är viktigt att vi svenskar, när vi nu går in i ett internationellt arbete, försöker
att agera på ett sådant sätt att vi vinner respekt för vår uppfattning och våra
strävanden att minimera riskerna med främmande ämnen i livsmedel. Vi får
inte ta risken att utsättas för handelsförföljelse, som kan bli följden om vi
går för snabbt fram eller om vi är orealistiska.
Jag vill än en gång understryka att betänkandet är unikt, jämfört med vad
vi tidigare åstadkommit från utskottet, och jag rekommenderar det till läs-
ning för alla som är intresserade.
Anf. 100 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Det är ett väl genomarbetat betänkande det håller jag med
om. Men majoriteten drar fel slutsatser.
Anf. 101 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Äta bör man, annars dör man. Äter gör man, ändå dör man!
Jag vet inte om detta uttryckssätt numera kan anses vara upphöjt till ord-
språk, men jag tycker i vart fall att det kan vara en kommentar till alla åter-
kommande undersökningar som visar att den viktigaste anledningen till
ohälsa som följer av mat inte är bekämpningsmedelsrester eller sådant som
vi nu diskuterar, utan det är vad människor äter och hur de äter.
Det är förvånande att det behöver göras utredningar för att komma fram
till det. Eftersom vi är beroende av mat för att över huvud taget överleva, är
det självklart att hur vi äter och vad vi äter är av livsavgörande betydelse.
För övrigt är problemet för större delen av världens befolkning inte vad de
92
äter utan vad de inte äter. Detta möjligen sagt också som en kommentar till
det tidigare replikskiftet här.
Det finns faktiskt en mycket viktig skillnad mellan de mer lyxbetonade
problem som vi har i vår del av världen - att vi äter för mycket, att vi äter
för fet mat, att vi äter för proteinrik och energirik mat - och problemet hur
man kan ställa krav på importerade livsmedel. Hur och vad vi äter är ändå
en sak som ankommer på den enskilda människan. Med information, upp-
lysning och utbildning kan vi bidra till att människor blir tillräckligt kunniga
på det här området för att kunna göra de korrekta valen.
Det är helt annorlunda med de importerade livsmedlen, som man inte vet
någonting om, därför att den relationen gör människan maktlös. Det är pre-
cis detta faktum som gör att det är viktigt att vi i landets högsta beslutande
församling diskuterar vilka krav vi kollektivt skall ställa på de livsmedel vi
importerar.
Jordbruksutskottet griper nu - likt en drunknande, höll jag på att säga -
efter ett halmstrå. Eftersom vi nu med alla medel tvingas hitta arbetsmeto-
der som minskar vår arbetsbörda, har vi börjat använda en förenklad arbets-
hantering. Det innebär å andra sidan att vi ibland också kan fördjupa arbetet
i utskottet. Det här betänkandet har varit föremål för såväl förenklad som
fördjupad hantering, och jag skall i resten av mitt anförande koncentrera
mig på det som har varit föremål för den fördjupade hanteringen, nämligen
just kontrollen av importerade livsmedel.
Det är en fråga som riksdagen haft att behandla åtskilliga gånger bara un-
der den korta tid som jag har varit ledamot av den här församlingen. Det
finns en risk att behandlingen ibland blir slentrianmässig, att ett ärende så
att säga går i stå, att ingenting nytt händer.
Därför vill jag gärna instämma med dem som tidigare i debatten har sagt
att det här betänkandet»från utskottet faktiskt är ett stort steg framåt i be-
handlingen av dessa frågor. Det har lyft fram de frågeställningar som finns,
fördjupat dem och pekat på problemen med den principiella utgångspunkt
som bl.a. jag har, nämligen att vi skall kunna ställa samma krav på de livsme-
del vi importerar som på dem vi tillverkar här i landet.
Egentligen är det kravet rätt självklart. Säg det till vem som helst ute i
samhället, och man nickar instämmande. Ja, det verkar helt rimligt. Det är
klart att vi skall ställa samma krav på de livsmedel vi importerar som på dem
vi tillverkar i Sverige. Men i det här betänkandet lyfts så att säga den andra
sidan fram.
Det finns de som menar att vi kan ställa det kravet på vissa väl avgränsade
områden. Vi kan t.ex. mäta resthalter av bekämpningsmedel och där kan vi
ställa samma krav på svenska och på importerade livsmedel. Men vi kan inte
ställa samma krav, av en rad skäl, när det gäller andra aspekter, t.ex. när det
gäller etik inom djurhållningen i jordbruket, när det gäller miljöaspekter och
andra kvalitetskrav, när det gäller tillsatshormoner och sådana saker.
Jag tycker att det är en bra ansats som utskottet gör med att lyfta fram
frågeställningarna, men jag tycker ändå inte att jordbruksutskottet är rätt
forum för att gå vidare i den här diskussionen. Det normala sättet att hantera
sådana här saker är ju att tillsätta en utredning som får försöka belysa frå-
gorna ur olika aspekter.
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
93
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
Det är faktiskt mycket sällsynt att vi i riksdagen fattar beslut i frågor som
är så okomplicerade att det bara varit att lämna ett enkelt förslag och sedan
besluta. Tvärtom är det ju ganska vanligt att det ser ut precis som det gör i
det här ärendet, att ett frågekomplex har många många olika aspekter som
måste belysas och att det innehåller konflikter där man kanske inte kan till-
godose alla sidor. Vi hanterar detta på så sätt att vi tillsätter en utredning,
som försöker se över frågan om hur man kan lösa olika konflikter, var man
så att säga måste ta definitiv ställning. Jag tycker att det skulle vara det rim-
liga sättet att hantera även den här frågan.
Det är nämligen oerhört viktigt att vi tar människors oro på allvar. Den
grundläggande frågan bakom allt detta är om det är någon mening med att
vi i vårt land ställer höga krav på vår egen tillverkning av livsmedel. Är detta
meningsfullt i en tid när vi går mot ett alltmer ökat handelsutbyte när det
gäller jordbruksprodukter? Jag tror att detta är en utveckling som vi inte kan
bromsa och som inte heller bör bromsas. Det är bra att vi har en ökad frihan-
del mellan olika länder, men en förutsättning för denna ökade frihandel
måste faktiskt vara att man funderar över vad i det egna bagaget av krav på
miljö, etik och kvalitet som man anser sig ha rätt att bära med sig in i den
processen.
Det har i betänkandet rests frågor av typen: Om vi nu skall ha samma krav
på importerade livsmedel som på inhemska, vad gör vi då när vi t.ex. har
olika regler för vår egen produktion, beroende på var i landet produktionen
har ägt rum, om den har ägt rum i ett känsligt område med högre krav eller
någon annanstans? Vad gör vi med den typ av regler som vi kanske själva
har omfattande dispenser från? Jag kan inte svara på de frågorna, eftersom
de inte är så enkla att man bara kan säga att vi gör si eller så. Detta är den
typ av frågor som kräver en omfattande utredning.
Om man, vilket jag hoppas och tror är helt nödvändigt, gör en utredning
kring detta, då måste man koncentrera sig på de centrala frågorna. Jag tror
inte - och jag är övertygad om att medreservanterna inte heller tror - att vi
i varje detalj kan ställa exakt samma krav på importerade som på inhemska
livsmedel. Men det gäller att vaska fram det som är de centrala kraven.
Riksdagen har ju faktiskt redan tagit ett steg i och med beslutet att vi inte
skall importera bestrålade livsmedel. Den problematiken är jämförbar med
alla andra frågor som vi har rest kring importerade livsmedel. Det finns ing-
enting som skiljer den frågeställningen från de andra. I den frågan beslutade
ju riksdagen att vi inte skall importera bestrålade livsmedel. Argumentet var
att det var fråga om ett konsumentintresse, att en majoritet av konsumen-
terna i vårt land inte vill ha bestrålade livsmedel och anser att sådana inte är
nödvändiga.
Jag tror att det när det gäller importerade livsmedel finns många fler så-
dana principiella frågeställningar som kan särskiljas och där man kan ställa
samma krav.
Därmed, herr talman, vill jag särskilt yrka bifall till reservation nr 1, och
i övrigt står vi givetvis bakom de yrkanden som finns i våra reservationer.
94
Anf. 102 MARIANNE SAMUELSSON (mp):
Herr talman! I Sverige har vi om vi jämför oss med andra länder förhållan-
devis höga krav både på olika kemikalier och bekämpningsmedel som an-
vänds inom livsmedelsframställningen och på arbetsmiljöförhållandena.
Utskottet har, precis som flera talare redan har påpekat, noggrant gått ige-
nom de motioner som vi har tagit oss tid med till fördjupad behandling. Ut-
skottet har också konstaterat den problembild som bl.a. vi i vår motion har
tagit upp. Skillnaden är att utskottet inte vill ställa de krav som vi anser vore
självklara i förhållande till de krav vi har här hemma.
Utskottet har också i och med sin skrivelse konstaterat att vi i våra livsme-
del naturligtvis har en mängd ämnen som det inte är tillåtet att använda här
i Sverige. Utskottet säger att det skulle leda till långtgående inskränkningar
av livsmedelsimporten om man ville ta itu med dessa problem. Det håller jag
helt med om. Det är klart att vi, om vi skall ställa samma krav på den mat vi
importerar som vi ställer på den vi framställer här hemma, inte kommer att
kunna importera på samma vis som i dag.
Utskottet har också konstaterat att det föreligger stor enighet om att det
inte är främmande ämnen i maten eller tillsatser utan i stället felaktiga mat-
vanor som är det verkliga hälsoproblemet. Det är möjligt att det är det verk-
liga hälsoproblemet om man ser det totalt för befolkningen. Dock kan man
väl säga att den lilla grupp av befolkningen som lider av astma och allergier
och ständigt råkar ut för ämnen i sin mat som de reagerar på kanske inte ser
den biten som det verkliga hälsoproblemet. För dem är kanske hälsoproble-
met det, att de inte enkelt kan se vad de varor de köper innehåller för ämnen.
Betänkandet handlar enligt min mening om något som jordbruksutskottet
kanske inte sysslar så väldigt mycket med, nämligen internationell solidari-
tet. Vi vet ju att problemen när det gäller att förändra miljön i världen till
det bättre inte är koncentrerade till vårt eget land, utan att de är globala. Vi
har naturligtvis inte möjlighet att besluta globalt i alla frågor, men vi kan via
handel påverka väldigt mycket. Att vi i andra länder tillåter framställnings-
metoder som är oacceptabla här hemma gör att vi faktiskt exporterar miljö-
problemen och även i ganska hög grad arbetsmiljöproblemen.
I betänkandet nämns bl.a. att vi inte skulle kunna importera livsmedel
som är flygbesprutade. Det vore kanske en klar fördel åtminstone för de afri-
kanska teplantagearbetarna. I Afrika säger man inte ens till dem att gå av
fältet när man flygbesprutar, utan man sprutar ut bekämpningsmedlet rakt
över deras huvuden. Det vore kanske en klar fördel för dem om vi i Sverige
sade att vi inte accepterar detta sätt att hantera arbetare och att vi inte tänker
importera dessa varor så länge de ansvariga inte använder sig av andra bruks-
metoder.
Det är mycket viktigt att vi när vi talar om internationell solidaritet tar in
frågan om hur den mat som vi importerar tillverkas och att vi ställer krav.
Man skall göra precis på samma sätt som i fråga om miljösidan, där konsu-
menter har ställt krav på mer oblekta pappersvaror och krav på att t.ex.
blekta kaffefilter skall tas bort. På det sättet kan vi globalt vara med och
påverka, genom att trycka på och säga att vi inte accepterar olika sätt att
tillverka varor eller att vi inte vill ha olika bekämpningsmedel i våra varor.
På så vis kan vi internationellt bidra till en bättre miljö.
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
95
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
96
Naturligtvis kommer detta också att leda till bättre konkurrensmöjligheter
för vårt eget jordbruk. När vi ställer krav på djurstallars storlek osv. innebär
det en mängd kostnader. Hur kan vi sedan tillåta import från länder där dju-
ren har en helt annan miljö? Är det inte så noga med djur i andra länder?
Är det bara viktigt hur våra djur här hemma har det?
Vi måste nog i vårt sätt att arbeta i Sveriges riksdag ha en mycket högre
grad av internationellt och globalt solidaritetstänkande och ansvar.
Med detta vill jag, herr talman, yrka bifall till reservationerna 1 och 4.
Anf. 103 GRETHE LUNDBLAD (s):
Herr talman! År 1989 hade vi i denna kammare en stor debatt om livsme-
delskontroll, i samband med ett regeringsförslag om en skärpt kontroll av
import. Jag kan till bl.a. Annika Åhnberg säga att den propositionen grun-
dades på en mycket stor utredning som arbetat under många år med livsme-
delskontroll och importkontroll, så visst har dessa frågor utretts mycket.
Det har också kommit propåer om att livsmedel som producerats med me-
toder som vi exempelvis av miljöskäl eller av hänsyn till djurskyddet har för-
bjudit här i Sverige skulle diskrimineras med importförbud oavsett om de
vid importtillfället innehåller något som är farligt för konsumenten. Också
vid det tillfället avvisade utskottet dessa krav, vilka främst kommit från cen-
tern, vänsterpartiet och miljöpartiet.
Vi behandlar i dag ett betänkande som innehåller många motioner om
livsmedelskontroll. Utskottet avstyrker de flesta med en förenklad hante-
ring, medan man lyft fram just dessa frågor om importförbud för livsmedel
som är producerade med metoder som vi inte använder i Sverige. Jag vill
gärna i detta sammanhang ge ett stort tack till utskottets kansli och kansli-
chef som lagt ner så stor möda för att sprida kunskap och ge fakta om ett
område inom livsmedelspolitiken som vi så ofta debatterat men där vi kan-
ske inte haft så mycket fakta som vi här fått. Detta är verkligen ett läsvärt
betänkande.
Jag vill fastslå vissa fakta för att kasta ett ljus över Sveriges livsmedelshan-
del. För det första är en stor del av de livsmedel som erbjuds de svenska
konsumenterna svenskproducerade och en stor del kommer från jordbruket.
För det andra medför vårt nordliga klimat att vi måste importera vissa grön-
saker och frukter. Den yrkesmässiga fruktproduktionen är t.ex. bara 10 %
av den svenska konsumtionen. Men vi har naturligtvis också en stor hushålls-
odling. För det tredje är såväl livsmedelshandel som livsmedelsmyndigheter
ense om mycket stränga krav för att skydda varorna mot för konsumenterna
farliga ämnen. Det finns således en importkontroll som stoppar varor med
rester av farliga ämnen eller tillsatser.
Ett generellt importförbud som också skulle omfatta produktionsmetoder
i olika länder inskränker näringsfriheten. Det kan också sägas vara ett in-
trång i andra länders bestämmelser. Ett annat problem som också nämns i
betänkandet är att miljö- och djurskyddslagstiftningen i Sverige ofta har ka-
raktär av ramlagstiftning till vilken är knuten många förordningar, och det
finns också många dispenser. Hur sådant skall kunna fogas in i importbe-
stämmelser är mycket svårt att säga. Jag kan som exempel nämna problemen
kring djurhållning och gödselspridning endast finns i vissa delar av Sverige.
Hur skulle vi kunna kräva att bestämmelser om detta skall gälla i andra län-
der? Skulle vi välja ut vissa landskap i andra länder?
Problemet är också att det finns en hel del u-landsprodukter där man vid
odlingen måste använda speciella bekämpningsmedel på grund av att man
där av klimatskäl har helt andra produktionsförutsättningar. Skall vi då
kräva att de inte får komma hit med sina varor, eftersom vi inte har godkänt
dessa bekämpningsmedel här i Sverige? Det finns oerhört många problem
med ett sådant importförbud som föreslås i reservationerna.
Även om man behandlat produkter med bekämpningsmedel eller använt
medicin eller liknande finns ju en nedbrytningstid. Efter en viss tid finns det
inga resthalter. Det är därför som vi kanske inte finner så mycket resthalter
i de importerade livsmedlen. Jag kan här nämna att vi i Sverige tillåter anti-
biotikabehandling av grisar fram till ett visst antal veckor före slakt.
Jag tror att förslagen i motionerna skulle leda till långtgående och inte
överblickbara inskränkningar i livsmedelsimporten på grund av att vissa be-
kämpningsmedel kanske har använts. Men det finns inga konstaterbara rest-
halter i livsmedlen. Det är ärligt när några av reservanterna säger att man
vill ha dessa bestämmelser, därför att det är synd om den svenska produktio-
nen. Men vi får komma ihåg att livsmedelslagen är till för att skydda konsu-
menterna. Den är inte till för att skydda producenterna. Det står ganska
klart angivet i livsmedelslagen att det är livsmedlens kvalitet och tjänlighet
som man vill skydda. Det skall också vara en god redlighet gentemot konsu-
menterna.
Jag hinner inte göra många kommentarer till det som här sagts av olika
talare, men jag vill ge en kommentar till Ingvar Eriksson, som lämnat ett
särskilt yttrande om märkning med ursprungland m.m. Min erfarenhet är att
det är grossistförbunden och Industriförbundet som är bromsklossar. Jag
kan bara rekommendera ett samtal med dem.
Flera talare har nämnt att den största hälsofaran för konsumenterna inte
är bekämpningsmedelsrester eller andra främmande ämnen utan faktiskt
vårt val av kost. Bl.a. Lennart Brunander har varit mycket kritisk mot detta
resonemang. Hälsoforskningen har gått framåt, och man kan inte bara säga
att fett alltid har funnits. Forskningen om hälsan har gått framåt, och vi har
lärt oss mera. Därför har också livslängden ökat.
Lennart Brunander nämnde köttkontrollen. Den kontrollen är mycket
noga i Sverige, det vet jag. Men vi kontrollerar också slakterier i utlandet
och importerar bara från godkända slakterier. Svensk köttimport är mycket
liten, eftersom vi själva har ett överskott av kött. Det går hundratals ton per
vecka från Sverige. Det är mycket hög kvalitet på det köttet, det vill jag
gärna säga. EG skärper för närvarande sina bestämmelser på detta område.
Jag tror därför att det inte finns så stora brister när det gäller det importerade
köttet.
Lennart Brunander säger att riksdagens inställning är mycket nonchalant
när det gäller tillsatser och bekämpningsmedel. Jag tycker inte att man kan
säga det. Vi har inga bekämpningsmedelsrester i den svenska maten, och
man kan inte tala om gifter i maten i Sverige. Sådana är förbjudna. Vi har
en giftfri mat. Det motsatta fallet är ett brott mot svensk lag. Vi måste stän-
digt tala om att det förhåller sig på det sättet.
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
7 Riksdagens protokoll 1990/91:14
P'jt. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
Det ni kämpar mot är inte rester i livsmedel utan vissa produktionsmeto-
der. Detta är sådant som är svårt att reglera med livsmedelskontrollen, och
det har också inte så stor betydelse för konsumenten. Det kan tvärtom sägas
att man genom ett utökat importförbud för en del livsmedel kanske minskar
utbudet för konsumenterna och medverkar till prisökningar, eftersom det
blir bristfällig konkurrens. Då har bestämmelserna blivit till nackdel för kon-
sumenterna. Jag vill inte säga att era förslag på något sätt skulle vara konsu-
mentvänliga. Det kan bli tvärtom.
Annika Åhnberg tycker att vi skall ställa samma krav när det gäller pro-
duktionsmetoderna. Som jag tidigare har nämnt kontrollerar vi i Sverige
mycket noga olika saker. Det finns också här i Sverige bestämmelser som gör
att vi tillåter vissa medel, men vi begränsar användningen av dem mycket
hårt.
När det gäller frågan om de bestrålade livsmedlen har EG ansett att det
svenska beslutet utgör ett handelshinder. Det skall öppet erkännas att vi inte
kan analysera om livsmedlen är bestrålade. Vi får helt lita på de uppgifter
vi får av importörerna. Vi har inte haft någon direkt möjlighet att bedriva
livsmedelskontroll på detta område, dvs. mot bestrålningen, och det är fort-
farande fallet. Det vi har att göra, och det vill jag gärna understryka, är att i
största möjliga utsträckning arbeta internationellt för att andra länder också
skärper sina bestämmelser om innehåll av restsubstanser av bekämpnings-
medel och tillsatser i livsmedel.
Vi bör i alla internationella fora ta upp dessa frågor. Det försöker Sverige
att göra i samband med GATT-förhandlingarna, och i Geneve arbetar vi
inom WHO med Codex alimentarius, där Sverige många gånger är det le-
dande landet. Jag tror att det är på detta sätt som vi skall förbättra livsme-
delskontrollen, inte genom importförbud. Med detta yrkar jag avslag på re-
servationerna och bifall till utskottets hemställan.
Anf. 104 ANNIKA ÅHNBERG (v) replik:
Herr talman! Jag håller med Grethe Lundblad om att det behövs ett ökat
internationellt samarbete, men det är också det enda som jag håller med
Grethe Lundblad om.
För det första vill jag fråga Grethe Lundblad: Varför skall vi ta för givet
att de importerade livsmedlen inte kan uppfylla de krav som vi kommer att
ställa på dem? Jag är övertygad om att de kan uppfylla våra krav, men jag
tror inte att det sker med automatik. Varför skulle det göra det? Om den
som skall använda produkterna ställer stora krav på produktionen, är det
självklart att producenterna lever upp till dessa krav, om de är intresserade
av att exportera sina varor.
För det andra vill jag i det här sammanhanget passa på att säga, att när
Grethe Lundblad m.fl. talar om importen från tredje världens länder, får
man lätt intrycket att det är den fattiga och utsugna befolkningen som tjänar
på exporten, men som regel är det stora amerikanska företag som mycket
väl har råd att kosta på sig avancerade tekniker och metoder för att se till att
hålla hög kvalitet på sina produkter, t.ex. när det gäller frukt och grönsaker.
För övrigt delar jag Marianne Samuelssons uppfattning att det skulle vara
ett stöd för människorna i dessa länder om vi ställde högre krav på hur bl.a.
bekämpningen får gå till.
För det tredje vill jag framhålla att jag inte är ängslig för att de svenska
producenterna inte skall klara sig. Tvärtom tror jag att det förhållandet att
de har haft att leva upp till hårda krav från samhället har lett till att de har
blivit mycket effektiva och mycket framgångsrika i sitt sätt att producera,
när det gäller både kvalitet och andra aspekter. Återigen vill jag säga att det
är de höga kraven som är en viktig drivfjäder.
Det låter nu som att Grethe Lundblad vill att beslutet om förbud mot be-
strålade livsmedel skall rivas upp. Jag hoppas verkligen att det inte är avsik-
ten. Dessutom kan det inte vara omöjligt att från svensk sida via stickprov -
eller snarare sagt stickprovsbesök - kontrollera om livsmedel är bestrålade.
Vi har ju råd att i så många andra sammanhang skicka tjänstemän och politi-
ker på resor och konferenser runt halva jorden, så nog skulle vi kunna kosta
på oss att också ha den här typen av uppföljning av våra krav.
Jag vill också fråga hur Grethe Lundblad kommer att förhålla sig i framti-
den när frågan om bovint tillväxthormon blir aktuell. Bovint tillväxthormon
är redan i dag aktuellt för export i vissa delar av världen. Skall också det vara
en acceptabel metod? Det är en metod som många andra länder nu ifrågasät-
ter, och där kan ett exportförbud vara ett mycket viktigt led i hur utveck-
lingen kommer att bli när det gäller användningen av den typen av metoder.
Grethe Lundblad sade att importen ju är så liten. Som om det skulle vara
ett skäl till att vi inte skall ställa så höga krav! De svenska ansträngningarna
är inriktade på att öka handeln med jordbruksprodukter och att åstad-
komma ökad frihandel. Det är just av detta skäl som konsumenterna har rätt
att ställa krav på det svenska samhället att man ser till att det som importeras
är acceptabelt från konsumentsynpunkt.
Anf. 105 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Grethe Lundblad sade att vi står här och talar mest för pro-
ducenterna, och inte så mycket för konsumenterna. Men jag inledde mitt
anförande med att säga att det är viktigt att konsumenterna i större utsträck-
ning än i dag ställs i centrum när vi diskuterar dessa frågor och över huvud
taget när vi diskuterar livsmedelskontroll och livsmedelspolitik. Samtidigt är
det naturligt att vi är intresserade av att de svenska producenterna behandlas
korrekt. Det behöver inte råda något motsatsförhållande här, utan det är,
som Grethe Lundblad uttryckte det i ett annat sammanhang, ”god redlighet”
att värna också om producenterna.
Grethe Lundblad påstod vidare att jag hade sagt att jag tyckte att riksda-
gen var nonchalant. Det tyckter jag inte, för riksdagen har ännu inte uttalat
sin mening. Men jag tycker att det sätt på vilket majoriteten i jordbruksut-
skottet behandlade frågan om gifter i livsmedel var nonchalant. Man sköt
undan denna fråga i ett hörn och menade att den inte hade så stor betydelse
och att den inte spelade så stor roll. Varför har vi då en så sträng lagstiftning
i Sverige? Varför är då - som Grethe Lundblad nyss sade - gift i maten ett
brott mot svensk lag? Det måste vara ett brott mot svensk mot lag att ha gift
i maten, även om den kommer från något annat land. Med gift menar jag
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
99
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
i det här fallet inte bara bekämpningsmedel och tungmetaller, utan också
medicinska ämnen.
Grethe Lundblad sade en del andra saker som jag tycker att jag måste
kommentera. Hon sade bl.a. att man, om man ställer samma krav på den
importerade maten som man gör på den mat som produceras i Sverige, dis-
kriminerar den importerade maten. Jag kan inte ställa mig bakom ett sådant
synsätt. Jag tycker att det fullt naturligt att ställa samma krav, oberoende
var maten kommer ifrån. Att begära att de producenter som finns utanför
Sveriges gränser skall använda metoder som uppfyller våra krav på kvalitet
på maten när de skall sälja till oss är en inskränkning i näringsfriheten, sade
Grethe Lundblad. Jag kan inte heller dela det synsättet.
Grethe Lundblad talade också om att det är tillåtet att använda antibiotika
till grisar i Sverige intill en viss tid före slakten. Det är i och för sig sant, men
det är ändå fel. Det är tillåtet att i Sverige på veterinärs inrådan använda
mediciner när ett djur är sjukt. Detta är i samstämmighet med vår omtanke
och omsorg om djuren, att de inte skall lida. Samtidigt har vi regler som sä-
ger att medicin inte får användas för nära i tiden innan ett djur skall gå till
slakt och att man inte får använda mjölk från ett djur som är behandlat.
Detta är till skydd för konsumenten, men det har egentligen ingenting med
det här att göra, annat än att de karenstider som gäller är till för att skydda
konsumenten. Vi måste naturligtvis sköta våra djur.
Grethe Lundblad! Är det acceptabelt att importera kött som innehåller
antibiotika och andra medicinska ämnen, när vi inte tillåter det i Sverige av
det skälet att det inte är bra för konsumenterna?
Anf. 106 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Åberopande vårt särskilda yttrande framhöll Grethe Lund-
blad att grossistförbund och handeln i övrigt utgör bromsklossar när det gäl-
ler märkning. Det stämmer nog, men jag hoppas ändå att Grethe Lundblad
delar vår uppfattning att just systemet med märkning är ett bra system, inte
minst från konsumentsynpunkt, och att det är angeläget att detta märknings-
systeni/vidareutvecklas. På så sätt kan konsumenterna välja t.ex. svenskpro-
ducerade varor. Om märkningen är bra, kan konsumenterna också undvika
produkter från länder som man anser producerar på ett sätt som upplevs som
stötande.
Anf. 107 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag vet inte om Grethe Lundblad menar vad hon säger. Det
är väldigt svårt att avgöra. I den ena stunden talar hon sig varm för vikten av
internationell solidaritet, i nästa stund säger hon att vi inte har något gift i
maten'i Sverige, eftersom det strider mot lagen. Sedan säger hon att det inte
går att kontrollera, för det betyder inskränkningar i den allmänna handeln
och andra problem.
Jag vill bara ställa en fråga om det internationella forumet: Kan Grethe
Lundblad tänka sig att i GATT diskutera en utvidgning av livsmedelslagens
tillämpningsområde, så att den omfattar även miljöhänsyn och formerna för
djurhållning samt att vi är internationellt pådrivande för att verkligen få mat
100
som är producerad på ett miljömässigt bra sätt? Detta skulle även gagna
människor i de fattiga länderna.
Anf. 108 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:
Herr talman! Jag påstår fortfarande att vi här i Sverige har en bra livsme-
delskontroll. Vi ser till att de livsmedel som kommer in i landet kontrolleras
vid gränsen så att de har samma kvalitet som vi kräver av de svenska livsme-
del som finns i affärerna. Jag tycker att systemet är bra. När livsmedlen skall
saluföras har de alltså samma kvalitet när det gäller rester av bekämpnings-
medel, tillsatser och liknande. Det är vad som kontrolleras vid gränsen.
Om vi däremot skall gå in och diskutera vilken lagstiftning olika länder
skall ha på miljö- och djurskyddsområdet för att de skall få exportera livsme-
del till Sverige, anser jag att vi överskrider gränsen för vad som är tillåtet vid
internationellt umgänge. Jag tycker att detta är sådana frågor som vi får ta
upp i internationella förhandlingar. Sådana äger rum på många håll både om
miljön, djurskydd, livsmedelskvalitet och liknande.
Krävs det hänsyn till produktionsmetoden, blir det mycket långtgående
inskränkningar i livsmedelsimporten, vilket inte kan vara det bästa för de
svenska konsumenterna. När vi diskuterar livsmedelskontroll måste vi fråga
oss vad som är bäst för de svenska konsumenterna.
Jag tycker alltså att det finns anledning att ställa mycket hårda krav på
svenska livsmedel både när det gäller bekämpningsmedelsrester, tillsatser
och vissa andra saker. Det finns också andra krav, t.ex. beträffande hormon-
rester och liknande. Annika Åhnberg frågade om detta, och jag vill gärna
säga att jag personligen har en mycket negativ inställning till tillväxthormo-
ner. Jag hoppas att vi inte får några konflikter på det området.
Sammanfattningsvis vill jag säga att vi inte kan komma med några ensidiga
fördömanden i form av förbud mot import från vissa länder. Det hjälper inte
heller u-länderna särskilt mycket. Allra bäst hjälper vi u-länderna om vi tar
upp dessa frågor i internationella förhandlingar. Även om multinationella
företag arbetar i u-länderna, kan vi inte där bestämma vilka som skall produ-
cera livsmedlen. Det allra bästa är att vi ställer sådana krav på livsmedlen att
företagen så småningom blir på det klara med att produktionen måste ske
på ett annat sätt. Jag tror inte att vi genom importförbud kan få till stånd
ändringar. Vi måste kunna bevisa resthalter i livsmedlen efter det att dessa
har kommit till oss.
Anf. 109 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Grethe Lundblad säger att vi har en bra livsmedelskontroll.
Ja visst är den bra, den har vi inte i och för sig kritiserat. Vi har sagt att den
borde tillämpas lika på svenska och på importerade livsmedel, så att konsu-
menten när han köper någonting vet att det har ställts samma krav. Då finns
det inte heller några restsubstanser av sådant som kan vara skadligt för kon-
sumenten. När vi ställer sådana krav tycker Grethe Lundblad att vi har tram-
pat över gränsen. Jag är ledsen att Grethe Lundblad har denna uppfattning,
eftersom bestämmelser baserade på den inställningen begränsar våra möjlig-
heter att ge konsumenten ett riktigt skydd. Vi har absolut inte föreslagit im-
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
101
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
102
portförbud, men vi ställer krav på dem som vill exportera hit. Vi bör ställa
åtminstone samma krav som man i utlandet ställer när vi skall exportera.
Jag har några exempel beträffande köttexporten. Vi lever inte alls upp till
kraven. Det görs kontroller, som Grethe Lundblad sade i ett tidigare inlägg,
men det sker mycket sporadiskt. Enligt de uppgifter som jag har fått är livs-
medelsverket ute och kontrollerar vart femte eller sjunde år, medan EG gör
kontroller varje år.
Det var ledsamt att höra Grethe Lundblad säga att vi kanske inte lever
upp till vad som krävs när det gäller bestrålning. Riksdagen har ändå beslutat
om detta, eftersom konsumenten av etiska och andra skäl inte vill ha bestrål-
ning av livsmedel. Det står klart i livsmedelskontrollagen, som Grethe Lund-
blad tidigare har hänvisat till, att bestrålning inte är tillåten av just dessa
skäl.
Det finns också andra etiska frågor som är aktuella i detta sammanhang.
Snart är det, Grethe Lundblad, förbjudet att hålla höns i bur. Detta har vi
också beslutat i riksdagen. Detta har inte skett därför att burhönsäggen är
farliga att äta,utan därför att människorna i vårt land inte vill att hönsen skall
stå i burar. Detta var utgångspunkten för det beslutet. Är det rimligt, Grethe
Lundblad, att äta ägg som har värpts av höns i burar i Danmark, Tyskland
eller någon annanstans? Vad är det för logik? Är detta ett sjyst uppträdande
mot konsumenten? Han måste ju reagera.
U-länderna kan vi hjälpa på många olika sätt, men inte genom att låta bli
att ställa krav.
Anf. 110 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik:
Herr talman! Grethe Lundblad talade om vad som är bäst för den svenska
konsumenten. Man skulle inte behöva ställa några större krav på utlandet.
Jag tror att det bästa för den svenska konsumenten är att man har en livskraf-
tig miljö, som gör att vi kan andas frisk luft och dricka friskt vatten varhelst
vi befinner oss i världen. Vi måste också kunna äta maten utan att känna oro
för att den kan innehålla substanser som vi av olika anledningar inte tål. Jag
vet att astmatiker i dag har problem, därför att det inte finns en ordentlig
varudeklaration. Det finns en uppsjö av olika restsubstanser. Oavsett om det
är fråga om någonting tillåtet eller ej, finns det kanske ämnen som männi-
skor trots allt reagerar på. Jag vill återigen fråga om socialdemokraterna är
villiga att ändra livsmedelslagens tillämpning till att omfatta även miljöhän-
syn och formerna för djurhållning.
Anf. 111 ANNIKA ÅHNBERG (v) replik:
Herr talman! Bovint tillväxthormon innebär att man med avancerad gen-
teknik kan man plocka ut en gen för ökad mjölkproduktion. Man kan mång-
faldiga och sedan föra in generna i kon. På så sätt kan man kanske öka mjölk-
avkastningen med 20-25 %. Grethe Lundblad hoppas att det inte skall bli
några konflikter. Monsanto AB, som är det företag som arbetar mest med
den här processen, fattar inte sina beslut på basis av fromma förhoppningar.
Det är två saker som avgör. Dels gäller det opinionstrycket, dels den faktiska
lagstiftningen i olika länder när det gäller användningen av metoder, tillsat-
ser eller vad man skall kalla det. Därför är det vår uppgift att beträffande
både de inhemska och de importerade livsmedlen bestämma hur vi skall för-
hålla oss till den här typen av utveckling. Accepterar vi den eller accepterar
vi den inte?
Sedan reducerade Grethe Lundblad diskussionen i övrigt till att handla
om importförbud eller inte. Det går naturligtvis inte. Om den principiella
utgångspunkten är den att vi har rätt att ställa samma krav på importerade
livsmedel som på inhemska livsmedel leder detta till en process, där man i
sista hand tillgriper importförbud. Men detta är inte det som man självklart
börjar med. Det positiva i processen kan ju vara att de ökade kraven leder
till förändringar hos dem som man vill importera från. Det är ju det som är
poängen med en sådan här process.
Naturligtvis är det svårt att hitta de allra bästa sätten att ställa krav. Det
är alltid svårt att i internationella relationer jämföra företeelser i de olika
länderna. Se bara vilka problem man har inom ramen för GATT när det gäl-
ler att jämföra t.ex. stödet till jordbruket i olika länder.
Men man tar sig ändå sakta framåt. Man sammanväger olika typer av stöd,
och sedan hittar man något slags totalmått som inbegriper många olika en-
skildheter. Precis på samma sätt kan man gå till väga när det gäller de här
processerna. Man kan väga samman olika faktorer och ge dem tyngd. Jag
förstår faktiskt inte denna ovilja från socialdemokratins sida att ta itu med
dessa problem. Det är ju bråttom. Ambitionen är ju att vi skall få en ökning
av frihandeln som också så småningom skall omfatta jordbruksprodukter.
Det måste ju vara ett självklart konsumentkrav att vi slår vakt om konsu-
menternas rätt att ställa krav, att vi ser till att vi har samma krav på importe-
rade livsmedel som på inhemska livsmedel. I dag är det faktiskt så, att livs-
medelsverket stickprovsanalyserar framför allt en del av de 890 000 ton frukt
och grönsaker som vi årligen importerar. Men man undersöker så gott som
aldrig andra typer av importerade livsmedel. Vi har helt enkelt ingen bered-
skap för en god kontroll av importerade livsmedel.
Anf. 112 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:
Herr talman! Jag vill först gärna säga till Marianne Samuelsson att de far-
liga substanserna i livsmedel som hon talade om analyserar vi verkligen när
livsmedlen förs in i Sverige. Det finns alltså en livsmedelskontroll i detta
sammanhang som fungerar.
Beträffande det som Lennart Brunander sade om hönsen, vill jag säga att
jag inte tycker att det är rimligt att vi skall bestämma över afrikanska höns i
Sveriges riksdag. Det tycker jag att de afrikanska parlamenten skall göra.
Jag tycker att vi skall ta upp frågan i internationella församlingar. Men detta
är inte en fråga för Sveriges riksdag. Vi får bestämma om det som gäller inom
vårt eget lands gränser. Övriga frågor får vi ta upp i internationella förhand-
lingar.
Jag är absolut emot att vi skall införa bestrålade livsmedel i Sverige. Men
det måste ändå vara en faktauppgift, Annika Åhnberg, att detta inte går att
kontrollera. Det går rent faktiskt inte att kontrollera detta vid gränsen. Den
enda möjligheten är att man får ett intyg från dem som importerar varorna.
Det skaffar vi också i dag. Men vi kan inte vara säkra på detta.
Avslutningsvis vill jag gärna säga att vi arbetar för att kunna kontrollera
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
103
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Livsmedels-
kontroll
104
alla rester som finns i livsmedel. Och vi skall försöka klara även tillväxthor-
monerna. Vi i utskottsmajoriteten vill också förbättra livsmedlens kvalitet,
och vi gör det genom livsmedelskontroll och genom internationella förhand-
lingar, där vi ständigt försöker föra fram krav på livsmedlen. Jag tror att det
är bästa sättet att arbeta på. Om vi skulle gå fram med importförbud vid
olika konsumtionstillfällen, kan det resultera i restriktioner som vi får
mycket svårt att motivera även för konsumenterna. Det kan faktiskt också
resultera i att det inte händer något i de andra länderna, att de bara låter bli
att exportera till Sverige. Då har vi inte uppnått något. Jag tror mycket mer
på internationella förhandlingar. Det är det sätt på vilket Sverige brukar ar-
beta, och det skall vi fortsätta med. Men vi skall även fortsätta att utveckla
våra möjligheter att kontrollera alla livsmedel vid gränsen, så att vi kan
komma åt sådana rester av bekämpningsmedel som vi inte vill acceptera.
Men andra länders interna problem med produktionen får vi låta dessa län-
ders parlamentariker sköta.
Tredje vice talmannen anmälde att Lennart Brunander, Marianne Sa-
muelsson och Annika Åhnberg anhållit att till protokollet få antecknat att
de inte ägde rätt till ytterligare repliker.
Anf. 113 ANDERS CASTBERGER (fp):
Herr talman! Vi kan konstatera att rätten kring frågan om import av livs-
medel och de krav som skall ställas fått en mycket inträngande belysning vid
behandlingen av detta ärende. Frågorna visade sig vara kanske svårare än
vad en del hade trott. Men här har också en saklig plattform skapats för fort-
satt arbete på detta område.
Arbetssituationen i jordbruksutskottet har medfört att vi som bekant nöd-
gats acceptera en förenklad hantering av vissa ärenden. Det innebär att fri-
stående motioner i princip sakbehandlas högst en gång under varje valpe-
riod. Men det innebär samtidigt att varje ämnesområde skall kunna bli före-
mål för en fördjupad hantering inom en treårsperiod.
För folkpartiets del har vi varit med om att besluta om en sådan förenklad
hantering, även för motionen av Lars Ernestam m.fl. om dricksvattnet. Mo-
tionen handlar om de viktiga frågorna om skydd för råvattentäkter, översyn
av lagstiftning, myndighetsorganisation och beredskap beträffande farliga
transporter och elavbrott som kan drabba dricksvattenförsörjningen, statsbi-
drag för att höja vattenkvaliteten i enskilda brunnar för dricksvatten och om
kontrollen av de kommunala vattenledningarna. Vi utgår från, vilket också
markerats i betänkandet, att också övriga anser att detta är viktiga frågor,
även om vi genom den förenklade hanteringen inte har kunnat pröva huru-
vida det finns ett stöd bland övriga partier för just de förslag till konkreta
åtgärder som folkpartiet fört fram, bl.a. om en nationell strategi för god vat-
tenkvalitet, något som nu flera ämbetsverk, bl.a. naturvårdsverket, nyligen
redovisat ett underlag för, och vi har också markerat i betänkandet att det är
på gång.
Principen om förenklad hantering gör att vi därför utgår från att frågan
om dricksvattnet kommer att behandlas mer ingående under våren, och så
måste också den skrivning som vi alla är överens om tolkas. Jag vill därför
redan nu förutskicka att folkpartiet avser att återkomma med förnyade och
fördjupade förslag om dricksvattenfrågan ur såväl ett folkhälso- och miljö-
perspektiv som ett livsmedelsperspektiv.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beträffande beslutet, se 20 §!)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1990/91 :JoU6 Vatten- och luftvård.
Anf. 114 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Detta betänkande om vatten- och luftvård är ett betänkande
som har varit föremål för förenklad behandling. För att utskottet skall kunna
klara den ökade arbetsbelastningen i riksdagen har vi infört ett system med
denna förenklade behandling, som innebär att fristående motioner i princip
skall kunna få en mer djupgående behandling en gång per mandatperiod.
När det gäller den här frågan vet vi att den kommer upp till behandling
under våren 1991. Då räknar utskottet med att återkomma med en mer för-
djupad behandling. På det sättet kommer de motioner som tas upp i detta
utskottsbetänkande att få denna fördjupade behandling.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Anf. 115 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Jag vill säga att jag tycker att det är olyckligt att utskottets
arbetsförhållanden är sådana att man har valt att behandla motioner inom
dessa två mycket viktiga områden på detta förenklade sätt. Det är många
och viktiga krav som förs fram i dessa olika motioner. Många av dessa skulle,
om de genomfördes, ge betydande förbättringar för den svenska miljön. Det
är väldigt många områden som direkt berör väldigt många människor. Jag
tänkte bara nämna ett område som jag vet att många intresserar sig för. Det
finns även nämnt i det moderata särskilda yttrandet som har fogats till detta
betänkande, och det gäller regeringens beslut att i praktiken förbjuda import
av motorfordon från 1976 års modeller.
Vi inom moderata samlingspartiet är främmande för att införa direkta för-
bud på områden där stimulanser principiellt är att föredra. Ett exempel på
förbud som vi motsätter oss är just regeringens beslut att i praktiken för-
bjuda import av fordon fr.o.m. 1976 års modell som inte uppfyller 1989 års
avgasreningskrav. Vi har därför i en motion som nämns i detta betänkande,
JoU862, krävt att beslutet skall omprövas. Det har vi gjort därför att beslutet
ger knappt påvisbara miljöeffekter. Det slår endast undan benen för alla de
människor i Sverige som är motorintresserade. Vi vet att motorintresset ger
meningsfull fritid för hundratusentals människor och samtidigt sysselsättning
åt hundratals småföretag.
Detta importförbud för teknikhistoriskt intressanta bilar av årsmodellerna
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vatten- och
luftvård
105
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Vatten- och
luftvård
106
1976—1988 står också i motsatsförhållande till det arbete och de beslut som
man de facto har fattat inom EG.
Regeringen har mandat att upphäva beslutet om importrestriktionerna,
och vi förutsätter att så sker. Om så inte sker kommer vi under vårriksdagen
att återkomma med kravet på ett upphävande av beslutet.
Jag vill ändå ta tillfället i akt, herr talman, att ställa en fråga till socialde-
mokraternas representant. Är ni beredda att verka för att regeringen upphä-
ver detta beslut om importrestriktioner?
Anf. 116 GRETHE LUNDBLAD (s):
Herr talman! Eftersom vi inte har tagit upp denna motion till behandling
är det litet svårt att svara på detta. Meningen med denna behandling är ju
att vi vid kommande tillfälle skall ta upp dessa frågor till en mer ingående
behandling. Vi har flera gånger behandlat bl.a. frågorna om trafik och miljö.
Jag har därför förhoppningen att vi kanske nästa år skall kunna ta upp en del
av dessa frågor. Men lösningen på dem kan vi inte ge någon antydan om nu.
Det är säkert inte så enkelt som det kan låta.
Anf. 117 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Ett förslag från min sida för att minska arbetsbelastningen
på jordbruksutskottet är att man via kontakter med det egna regeringspar-
tiet ser till att man upphäver detta beslut. Då behöver vi inte återkomma i
ärendet, och då kan vi också se till att arbetsbelastningen för utskottet mins-
kar.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beträffande beslutet, se 20 §!)
Med anledning av det tekniska felet på voteringsanläggningen medgav
kammaren, på förslag av tredje vice talmannen, att de ärenden som nu var
slutdebatterade (bostadsutskottets betänkanden BoUl och BoU2, konstitu-
tionsutskottets betänkanden KU2, KU5 och KU6 samt jordbruksutskottets
betänkanden JoU4, JoU5 och JoU6) samt de ärenden som hann debatteras
färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle företas till avgö-
rande i ett sammanhang i början av kammarens arbetsplenum onsdagen den
7 november.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1990/91 :SkUl Tullskyddet för trädgårdsprodukter.
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
. (Beslut skulle fattas den 7 november.)
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1990/91:UUI Krigsmaterielexport (skr. 1989/90:124).
Anf. 118 JAN-OLOF RAGNARSSON (v):
Herr talman! De senaste årens internationella utveckling har varit omväl-
vande. Det är nog ingen överdrift att påstå att det vi nu bevittnar är begyn-
nelsen av en av de största politiska förändringarna i vår tid.
Den 10 november 1989 inleddes ett nytt kapitel i Europas historia: Berlin-
muren öppnades och började rivas. Hundratusentals människor kunde fritt
strömma över den mur som så länge varit symbolen för det kalla krigets de-
lade Europa. Det blev äntligen möjligt att tro på en avveckling av det kalla
kriget.
Den process som nu har startat kommer att fortgå. Stormakterna har både
politiska och ekonomiska skäl att driva nedrustnings- och avspänningspro-
cessen vidare. Förändringarna sker inte bara i de internationella relatio-
nerna. Intrycket av djupgående förändringar förstärks också av åtföljande
.demokratiseringsreformer inom olika länder i framför allt Östeuropa.
Det finns i dag ingenting som talar för att avspänningen plötsligt skulle
avbrytas och övergå i en ny fas av kallt krig och militär konfrontation mellan
stormakterna. De politiska, ekonomiska, sociala, kulturella, nationella och
etniska konflikter som nu får ökat utrymme i takt med att demokratiserings-
processen i Östeuropa utvecklas kan i en övergångsperiod leda till militära
konfrontationer inom t.ex. Sovjetunionen. Men att detta skulle vändas i mi-
litära hot mot t.ex. Sverige får betraktas som orealistiskt.
Medvetenheten om att forskning, teknik, kunnande och pengar nu måste
satsas på lösningar av de globala överlevnadsproblemen är i dag stark inom
alla nationer. Den ömsesidiga avskräckningen förbyts med nödvändighet i
ömsesidigt beroende och samarbete, vilket i sin tur leder till en gemensam
säkerhet.
Målsättningen för den svenska säkerhetspolitiken, även dess militära del,
måste vara att på alla sätt bidra till en fördjupning och en vidareutveckling
av den internationella avspänningsprocessen. Detta för att undvika att vårt
eget land blir indraget i militära konflikter för att permanenta stabiliteten i
Europa, men också utifrån situationen för länderna i tredje världen som i
dag ofta får se sin framtid intecknad i ständigt ökande militärutgifter.
Samtidigt som vår målsättning är internationell avspänning, att genom
stegvis nedrustning nå slutmålet allmän och total avrustning, måste vi kon-
statera att arbetet för att nå dit är svårt att lägga fast inom några tidsbe-
stämda ramar.
Den internationella utvecklingen är en snabbt föränderlig och samver-
kande process, vilket inte minst den senaste tidens händelser visat. För Sve-
riges del gäller det att medverka i denna process på ett så aktivt och kon-
struktivt sätt som möjligt.
Sveriges status som neutralt land ger oss särskilda möjligheter att verka på
den internationella arenan. Svensk militär nedrustning, en successiv krymp-
Krigsmaterielexport
107
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Krigsmaterielexport
108
ning och avveckling av den svenska vapenindustrin och ett förbud mot all
svensk vapenexport är de första och självklara stegen.
Herr talman! Det finns fyra goda skäl för att avveckla den svenska vapen-
exporten: moraliska skäl, nedrustningspolitiska skäl, neutralitetsskäl och ar-
betsmarknadsskäl.
När det gäller de moraliska skälen kan Sverige inte fortsätta att säga att vi
vill ha nedrustning och avspänning i världen och samtidigt bidra till samma
världs militarisering genom vapenexport. Vapen som säljs kommer till an-
vändning på det ena eller det andra sättet. Den internationella vapenhan-
deln kan inte kontrolleras genom den svenska lagstiftningen. Att påstå det
är otillåtligt blåögt eller medvetet lögnaktigt.
Nedrustningspolitiskt skulle ett stopp för den svenska vapenexporten öka
Sveriges trovärdighet i arbetet för internationell nedrustning i FN och i andra
internationella organ. En ordentlig satsning på omställning från militär till
civil produktion, som med nödvändighet måste bli följden, skulle dessutom
kunna bli ett inspirerande exempel när det gäller nedrustningssträvandena i
hela världen.
Beträffande neutralitetsskäl: I dag går den svenska vapenexporten i hu-
vudsak till u-länder och till NATO-länder. Ingen export går till Östeuropa.
Varje vapenaffär föregås av ett omfattande samarbete. Det gäller utveck-
lingen av vapensystem, kontakter med utländska företag som skall leverera
delar, utbildningspaket m.m. Den svenska vapenindustrin blir på det här sät-
tet alltmer indragen i västvärldens militärindustriella komplex. Beroendet
ökar ju mer avancerade vapensystemen blir. Ytterligare ett problem är att
de svenska vapen som innehåller amerikanska komponenter, vilket en hel
del gör, bara får exporteras till stater som USA godkänner. Allt detta rimmar
illa, för att inte säga strider mot den svenska neutralitetspolitiken.
Slutligen arbetsmarknadsskäl: När en särskild ort är beroende av en enda
industri som producerar en enda vara för en enda marknad, blir den orten
väldigt sårbar. Konkurrensen på den internationella vapenmarknaden är
hård, och en förlorad order kan leda till arbetslöshet för många. En övergång
till ökad civil produktion skulle minska sårbarheten och trygga jobben på de
orter som i dag är särskilt beroende av vapenexporten.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 1 till detta betän-
kande.
Anf. 119 INGER SCHÖRLING (mp):
Fru talman! Vi behandlar nu utrikesutskottets betänkande om krigsmate-
rielexport. Jag skulle tro att miljöpartiets grundsyn på vapenexporten är väl-
känd för de allra flesta. Den är att all vapenexport bör avvecklas och helt
upphöra. Vi anser att svensk vapenexport inte går att förena med en aktiv
freds- och neutralitetspolitik. Vi har i flera motioner framfört att riksdagen
skall begära att regeringen lägger fram ett lagförslag om totalförbud mot ex-
port av krigsmateriel och att en plan för avveckling av svensk krigsmateriel-
export på fem år skall beslutas. Vi har t.o.m. i motion 1989/90:U426 yrkat att
medel skall beviljas för en kunskapsbank för försvarsindustrien omställning.
I det här betänkandet hänvisar man till att krigsmaterielexportutred-
ningen - förutom att analysera sambandet mellan svensk försvarsindustris
framtid och exporten av krigsmateriel - också hade till uppgift att göra en
bedömning av om den svenska krigsmaterielexporten skall ytterligare be-
gränsas eller avbrytas. Remissbehandlingen av utredningen pågår nu, enligt
utskottet. Det skulle vara intressant att få höra från socialdemokraternas ta-
lesman när förslaget beräknas komma.
Hittills har utrednings- och lagstiftningsarbetet inte lett till något annat än
att den legala och tyvärr också illegala krigsmaterielexporten har ökat. Men
låt oss hoppas att det blir annorlunda denna gång. Låt oss vara optimistiska.
Beträffande utredningsarbetet vill jag också nämna vikten av att samtliga
riksdagspartier är representerade i utredningar om krigsmaterielexporten.
Fredsrörelsen bör också vara företrädd i den rådgivande nämnden för krigs-
materielfrågor. Detta har vi också yrkat.
Vi vet alla att vapenskandalerna och vapenaffärerna har skadat tilltron till
Sverige som freds- och nedrustningsivrare och också skadat tilltron till
svensk neutralitetspolitik. Vapenexportbyken, som Sten Andersson sade
skulle tvättas, har tyvärr blivit allt smutsigare ju mer den har tvättats. Tvät-
ten har kanske inte varit så aktiv.
Vapenexporten har visat sig vara oerhört svårkontrollerad. Gränsdrag-
ningen mellan vad som är legalt och illegalt är oklar och ibland godtycklig.
När ett brott misstänks eller t.o.m. när man helt uppenbart kan säga att ett
brott har begåtts har det varit svårt, för att inte säga omöjligt, att kräva nå-
gons ansvar för detta.
Så länge vi har vapenexport kommer vi också att få nya vapenexportbykar,
som blir lika svåra att tvätta som den vi har nu. Därför anser vi att all krigs-
materielexport skall avvecklas och upphöra.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
Innan vi förhoppningsvis får en avveckling av och ett stopp för svensk va-
penexport måste gällande regler ses över och den av regeringen utlovade re-
striktiviteten börja synas i antalet utförseltillstånd och värdet av utförseltill-
stånden i kronor och ören. Vi kräver att länder som har missbrukat svenska
vapenexportregler skall uteslutas från svensk vapenexport och att företag
som har brutit mot gällande regler inte skall kunna få några nya exporttill-
stånd.
I detta betänkande behandlas också kemiska vapen. Vi vet alla hur fruk-
tansvärda dessa vapen kan vara. Vi såg i den lilla byn Halabja i norra Irak
hur fruktansvärda konsekvenserna kan bli.
Sverige står utanför den s.k. Australiengruppen, som är en sammanslut-
ning av tolv länder som har enats om att kemiska vapen inte skall spridas till
tredje världens länder. Sverige exporterar årligen ca 20 ton av de kemiska
ämnen som faktiskt kan användas vid framställning av kemiska vapen. Vi
vet också att 13 av de 30 länder som export sker till har eller har haft och
använt kemiska vapen under 80-talet.
I motion 1989/90:U423 har vi krävt att Sverige skall lagstifta om exportre-
striktioner för produkter som kan användas vid framställning av kemiska va-
pen. I betänkandet utlovades också ett förslag från regeringen till sådana re-
striktioner. Det tycker vi är mycket bra. Vi undrar bara när förslaget kom-
mer. Detta kanske vi kan få svar på i dag.
Vi väntar också på krigsmaterielbegreppsutredningens förslag, som tydli-
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Krigsmaterielexport
109
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Krigsmaterielexport
110
gen finns i regeringskansliet även den. När kommer det förslaget till riksda-
gen?
Jag vill yrka bifall till reservation 2, där dessa frågor tas upp.
Reservation 3 avser krigsmaterielexport till Indonesien. Det har vi skrivit
en särskild motion om. Beträffande Indonesiens brott mot folkrätten på Öst-
timor och Väst-Papua har regeringen medgett att dödsstraff används, att
människor försvinner, att fångar misshandlas samt att rättssäkerheten är då-
lig och att domstolarna t.o.m. är korrumperade. Ändå fortsätter Sverige att
bistå Indonesien med vapen eller, som det heter, följdleveranser och reserv-
delar. Det är mycket oprecist och grumligt. Dessa leveranser måste upphöra
omedelbart.
Jag yrkar därför bifall till reservation nr 3.
Anf. 120 STURE ERICSON (s):
Fru talman! I fråga om krigsmaterielexporten har riksdagens fyra största
partier traditionellt varit tämligen eniga. De har för något halvår sedan leve-
rerat en enig utredning om den framtida krigsmaterielexporten. De fyra par-
tierna sitter i den rådgivande nämnden för krigsmaterielexport, och de sitter
också i utrikesnämnden, där de deltar i beredningen av regeringens beslut i
de här frågorna. Däremot har vänsterpartiet och miljöpartiet ställt sig vid
sidan om och driver kraven på minskning av eller stopp för Sveriges export
av krigsmateriel.
Den exporten är en del av vår säkerhetspolitik. Det anses att en inhemsk
försvarsindustri innebär stora fördelar ur beredskaps- och underhållssyn-
punkt. Det är värdefullt att vi kan tillverka vapensystem och avancerad mili-
tärteknologi som är anpassad till svenska förhållanden. Bakom detta har det
traditionellt funnits en bred enighet. Det svenska försvaret är ingen stor
kund beträffande sådant materiel, och därför har det ansetts att det är nöd-
vändigt med viss export om vi skall kunna ha en svensk försvarsindustri. Det
är alltså den traditionella motiveringen till att vi har fört den politik som vi
har fört.
Till följd av den dramatiska utveckling som ägt rum i relationerna mellan
öst och väst, speciellt i Europa, har man i många länder gjort ganska kraftiga
neddragningar av sina försvarsbudgetar. Det har lett till att försvarsindustrin
i dag i nästan hela världen är en krisbransch, med krympande omsättning.
Det gäller både öst och väst, och det gäller naturligtvis också de neutrala
länderna.
En tendens i den krympningsprocessen är emellertid att man försöker be-
vara försvarsindustrins teknologiska kompetens, dvs. man behåller anslagen
för utveckling av nya system, medan man i ganska stor omfattning stryker
redan framtagna projekt samt minskar och senarelägger projekt.
Den svenska försvarsindustrins marknad krymper också drastiskt - både
hemmamarknaden, genom att de svenska försvarsanslagen inte räcker sär-
skilt långt för beställningar, och exportmarknaden, främst genom att andra
länder minskar sina försvarsbudgetar.
Om man tittar på de utförseltillstånd som har beviljats under de nio första
månaderna under 1990 - fr.o.m. januari t.o.m. september - finner man att
summan uppgår till bara en tredjedel av de exporttillstånd som beviljades i
fjol. Två tredjedelar av exportmarknaden har alltså försvunnit av marknads-
skäl. Om man sedan beaktar den tredjedel som man fått, och där är mer än
hälften export till de nordiska länderna, förstår man att den internationella
marknaden kapitalt har försvunnit.
Eftersom våra försvarsanslag inte ökar - snarare minskar ju dessa - befin-
ner sig vår egen försvarsindustri just nu i en mycket svår situation. Vi vet,
för det kan vi ju läsa om i tidningarna, att det pågår mycket drastiska struk-
turförändringar här. Man försöker slå ihop företag. Man är klart medveten
om att flera av våra krigsmaterielföretag sannolikt kommer att få upphöra
med sin verksamhet. Detta berör tusentals anställda runt om i landet. Det
är ungefär 10 % av vår verkstadsindustri som det här handlar om. Och denna
industri har en mycket större andel av högteknologisk kompetens än indu-
strin i övrigt.
En annan internationell trend är att industrierna också inom den här bran-
schen utökar samarbetet över gränserna för att på det sättet försöka bredda
sin hemmamarknad och för att minska sina kostnader. Med en mindre
svensk försvarsindustri kommer vårt land för sin säkerhetspolitik att bli mera
beroende av import. Det gäller då import från högteknologiländer. Det sä-
ger sig självt att vi inte får köpa vapen och annan krigsmateriel av länder som
vi själva inte är villiga att sälja till - det lilla vi nu kommer att ha att sälja i
framtiden.
Det finns alltså starkare argument nu än det fanns tidigare när det gäller
att hantera sådana här exportfrågor från rent säkerhetspolitiska utgångs-
punkter. Det är precis det som krigsmaterielindustriutredningen lade fram
ett enhälligt förslag om tidigare i år. Inger Schörling frågade vad som kom-
mer att hända med det förslaget.
Förslaget har varit ute på remiss och bearbetas nu i departementet. Till
departementets material kan fogas ett beslut som den socialdemokratiska
partikongressen fattade i september. Partikongressen gav partistyrelsen i
uppdrag att verka för mera restriktiva regler för exporten i fråga om länder-
valet. Man pekar ut stater som befinner sig i konflikt. Vidare pekar man ut
stater som undertrycker mänskliga rättigheter och stater som, utan FN-upp-
drag, har trupper på andra staters territorium, i strid eller för ockupation.
De här sakerna finns med i redan gällande riktlinjer. Men det är klart att
partikongressen önskade en skärpning, i varje fall beträffande tillämp-
ningen.
Det här är det aktuella läget i denna fråga. Vad jag har velat framhålla
som viktigast här är att det förefaller som om denna industri går en ganska
dyster framtid till mötes till följd av den glädjande utveckling som vi kan
notera. Det handlar då om att olika länder runt om i världen skär ned sina
försvarsanslag. Och det kan gälla länder där militära lösningar på konflikter
förefaller mindre sannolika än de var för några år sedan. Detta skall vi vara
glada över. Tyvärr innebär det här även en oro inför framtiden för många
svenska hushåll. Men den saken skall vi naturligtvis ta tag i, och vi skall även
vara generösa. Krigsmaterielexportutredningen hänvisar till att det finns
skäl att ta i litet extra när det gäller arbetsmarknadspolitiska och regionalpo-
litiska insatser för att lösa dessa problem.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betänkandet.
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Krigsmaterielexport
111
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Krigsmaterielexport
Anf. 121 JAN-OLOF RAGNARSSON (v):
Fru talman! Jag sade i mitt anförande att vi i vänsterpartiet hade fyra goda
skäl att anföra för en avveckling av den svenska vapenexporten. Sture Eric-
son talade i sitt anförande mycket om arbetsmarknadsskäl. Han sade att det
rör sig om en krisbransch. Vi säger i den reservation som vi har framställt
tillsammans med miljöpartiet att regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag om en femårig avvecklingsplan för den svenska vapenexporten.
Det är alltså inte fråga om att från den ena dagen till den andra övergå till
civil produktion.
Jag upprepar vad jag tidigare sagt om just detta med arbetsmarknadsskäl.
En ort som är beroende av en industri, en vara eller en marknad är oerhört
sårbar. Men en övergång till ökad civil produktion skulle minska sårbarheten
och trygga jobben på de orter som i dag är särskilt beroende av vapenexpor-
ten.
Så till en annan sak som har med det socialdemokratiska partiet att göra.
Det socialdemokratiska kvinnoförbundet, ungdomsförbundet SSU och bro-
derskapsrörelsen har ju nästan samma syn som vi i vänsterpartiet på vapen-
exporten. Den socialdemokratiska partikongressens beslut innebär också,
såvitt jag förstår, en skärpning av reglerna för vapenexport. Det tycker jag
är positivt. Därför tror jag att vi kommer att kunna se på 90-talet som av-
spänningens och nedrustningens årtionde. Jag tycker, som sagt, att detta är
oerhört positivt. Det är bara att hoppas att kongressens beslut inte förblir
enbart kongressbeslut utan att det också blir praktisk politik.
Anf. 122 INGER SCHÖRLING (mp):
Fru talman! Först vill jag säga till Sture Ericson att det inte alls är så, att
vi har ställt oss utanför utrikesnämnden eller den rådgivande nämnden. I
stället är det helt enkelt så, att vi inte får vara med - varken miljöpartiet eller
vänsterpartiet får alltså vara med, trots att vi har sagt att vi vill det. Vi har
framfört detta önskemål, och vid en rad tillfällen har vi dessutom krävt att
få vara med. Men det går ändå inte. Vi skall hålla oss till sanningen, och vad
som då gäller är alltså att vi inte har ställt oss utanför här.
Ja, visst handlar det om en krympande marknad, tack och lov! Avspän-
ningen i världen kommer att leda till nedskärningar i ländernas försvarsbud-
getar. Människor kommer att kräva att resurser satsas på helt andra saker.
Det gäller t.ex. vår tids verkliga hotbild - miljöförstöring och sammanbrott
beträffande ekologiska system. Att svensk vapenindustri står inför stora be-
kymmer när konkurrensen på den inre marknaden hårdnar är också helt
klart. Det är bara att inse att nedskärningar måste till inom den svenska
krigsmaterielindustrin.
Sedan är det orimligt att staten av sysselsättningsskäl skall hålla en vapen-
industri i gång genom olika stödåtgärder. Däremot har vi sagt att man natur-
ligtvis måste ta ansvar för orter, företag och anställda som drabbas av ned-
läggningar. En omställning till civil produktion måste ske så smärtfritt som
möjligt.
Vi har i andra motioner framställt en rad förslag om vapenindustrins fram-
tid och, som jag tidigare nämnde, vi har yrkat på medel för en kunskapsbank
112
för försvarsindustrins omställning. Detta är något som vi faktiskt har väntat
och även sett fram emot.
Internationaliseringen ökar och kontrollen försvåras. När Sture Ericson
säger att värdet av vår export har minskat betydligt, kan man misstänka att
en del av det som Sverige medverkar i faktiskt inte syns. Utlandsengage-
manget har ökat. Svenska företag som tillverkar militärutrustning och tek-
nologi - Kockums och Ericsson är bra exempel - har under en längre tid eta-
blerat sig i Australien och Sydostasien. Ofta bildar man nya bolag och dotter-
bolag tillsammans med inhemska företag. Svensk kontroll av och insyn i
svensk deltagande i den här typen av vapenhandel är nästan omöjlig.
Anf. 123 STURE ERICSON (s):
Fru talman! Jag vänder mig till att börja med till Jan-Olof Ragnarsson. Att
ni helt vill avveckla vapenexporten under en 5-årsperiod bygger naturligtvis
på att ni har en annan syn på svensk säkerhetspolitik. Det har ni alltid haft.
Det betyder att ni inte tycker att det finns något skäl att ha den gardering
som en inhemsk krigsmaterieltillverkning innebär för ett neutralt land. En
konsekvens av den politik som vänsterpartiet och miljöpartiet förespråkar i
detta avseende är att man blir mer beroende av import. Alla vet var vi måste
.köpa. Vi måste köpa av ett litet fåtal högteknologiska länder. Det innebär
en förändring av beroendeförhållandena som vi helst vill undvika.
Inger Schörling, miljöpartiet och vänsterpartiet kör sin egen linje i de här
frågorna. Det var det jag menade med att ni har ställt er utanför. Ni kommer
självfallet med i både utrikesnämnd och rådgivande nämnd när ni blir till-
räckligt stora. Det är bara vanliga proportionalitetsnycklar som tillämpas av
riksdagen.
När det gäller att ställa sig utanför har miljöpartiet gått ytterligare ett steg
och ställt sig utanför den sittande försvarskommittén. Vänsterpartiet är fort-
farande kvar, så länge kommittén arbetar. Att ni ställt er utanför försvars-
kommittén är ett tecken på att det förmodligen blev litet för jobbigt att be-
höva precisera sig och ta ställning i de många frågor som en försvarskom-
mitté måste ta ställning i. Miljöpartiet har på det sättet också ställt sig vid
sidan av den konkreta säkerhetspolitiska debatten.
Sedan säger Inger Schörling att vi måste skära ned krigsmaterielindustrin.
Det jag försökte illustrera med mitt första inlägg var att det kanske inte be-
hövs; det sköter marknaden om just nu. Det vi däremot måste göra är att se
till att de människor som drabbas - det rör sig om tusentals hushåll i vårt
land under de närmaste åren - får samhällets stöd på olika sätt med litet extra
doser av aktiv regionalpolitik och litet extra insatser av arbetsmarknadspoli-
tik. Den glädje som vi andra kan känna över att freden har säkrats skall inte
drabba just de hushållen som har svåra personliga problem, utan där bör
samhället vara generöst.
Anf. 124 INGER SCHÖRLING (mp):
Fru talman! Nej, Sture Ericson, det var inte alls jobbigt att ställning. Sture
Ericson vet mycket väl att vi har tagit ställning. Vi har klart och tydligt tagit
ställning till säkerhetspolitiken.
Vi har en helt annan uppfattning än de s.k. stora partierna har. Vi vill ha
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Krigsmaterielexport
113
8 Riksdagens protokoll 1990191:14
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Krigsmaterielexport
114
en helt annan debatt. Om ingen vill lyssna på de argument som framförs i
utredningen och ingen har minsta ambition att ta till sig andra argument,
kommer man till en punkt när man kanske tycker att det finns andra saker
som är vettigare att göra. Man tycker att det är bortkastad tid. Då tar man
konsekvenserna av det.
Anf. 125 STURE ERICSON (s):
Fru talman! Jag har haft tillfälle att följa miljöpartiets insatser i försvars-
kommittén under de månader som partiet satt med. Vi lyssnade mycket upp-
märksamt, mycket länge dessutom, på synpunkter som framfördes. Vi för-
väntade oss naturligtvis att miljöpartiet, liksom andra partier, skulle preci-
sera sig när de hade andra uppfattningar, sätta dem på papper och redovisa
dem i offentlig debatt. Men det blev för jobbigt. Man lämnade kommittén
helt sonika och sysslade med annat.
Miljöpartiet har fortfarande enfrågekaraktären. Jag kan förstå att det är
svårt för ett nytt parti att utforma en politik i alla frågor. Ni har inte priorite-
rat säkerhetspolitiken.
Anf. 126 INGER SCHÖRLING (mp):
Fru talman! Man kan lyssna med stängda öron. Det kanske är det som har
hänt den här gången. Man lyssnar, men man tar inte till sig argumenten. Man
är inte beredd att diskutera dem och man vill inte ta emot de nya argument
som ett nytt parti har. Att kalla oss för enfrågeparti visar bara att det inte
hjälper hur många program eller hur långa promemorior vi skriver. En del
ledamöter i andra partier, även i denna riksdag, orkar inte läsa dem eller ta
dem till sig. Så måste jag tolka detta.
Anf. 127 PAUL CISZUK (mp):
Fru talman! Sture Ericson säger att det blev för jobbigt för oss att sitta i
försvarskommittén. Jag vet inte var han har fått det ifrån. Vi försökte verkli-
gen att få till konkreta diskussioner. Vi utformade t.ex. en mycket konkret
reservation i försvarskommittén om arméns organisation. Jag kunde inte
märka att vi fick någon som helst respons på det, att socialdemokraterna ville
diskutera detta.
Vi föreslog att försvarskommittén skulle få ett år till på sig för att komma
i ett ordentligt utredningsläge beträffande säkerhetspolitiken. Vi fick inget
svar på vårt brev till regeringen och vi fick ingen respons i kommittén.
Regeringen beslutade att hänskjuta JAS-projektet till kommittén. Vad
gjorde kommittén? Man sade att man skulle ta upp detta i sitt slutbetän-
kande. Sedan kom det upp i riksdagen för beslut i juni. Det är en typisk för-
halningstaktik, medan över två miljarder per år rullar ut på detta föråldrade
projekt.
Vi krävde att man skulle tillsätta två konkurrerande säkerhetspolitiska ut-
redningar. Vi fick inget svar på det heller, annat än att man inte ville göra
det. Man ordnade ett säkerhetspolitiskt seminarium där kända ståndpunkter
framfördes.
Vi har verkligen försökt att inom kommittén sätta liv i detta arbete, men
vi möttes endast av en vilja att krampaktigt hålla fast vid den föråldrade hot-
bilden om två stormaktsblock, som vi har haft i 40 år. Det handlar om en
fruktansvärd oförmåga att se att omvärlden har ändrat sig. Jag är mycket
spänd inför att se kommitténs slutbetänkande, för att se om det så små-
ningom kommer till stånd något nytänkande. Det har kommit vissa signaler
på DNs debattsida, åtminstone från ett parti, ett mindre parti. Hur står det
till i det stora partiet? Börjar man vakna?
Anf. 128 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Innan jag lämnar ordet till Sture Ericson vill jag erinra om att vi diskuterar
utrikesutskottets betänkande nummer 1, som gäller krigsmaterielexport.
Anf. 129 STURE ERICSON (s):
Fru talman! Krigsmaterielexporten är intimt sammankopplad med säker-
hetspolitiken och är en del av vår säkerhetspolitik. Jag finner det fullt rimligt
att vi här för en liten diskussion om det oppositionella partiet, miljöpartiet,
som har en egen linje. Den linjen är naturligtvis direkt kopplad till partiets
agerande i övrigt i den säkerhetspolitiska debatten.
•J
Paul Ciszuk var ledamot av försvarskommittén under några månader. Men
han tyckte sig inte få gehör. Majoriteten i försvarskommittén anslöt sig inte
till hans uppfattningar och då drog han sig ur leken. De synpunkter som han
framförde här är mer än ett halvår gamla.
Paul Ciszuks förslag om att man skulle ta ytterligare ett år på sig för att
titta noggrant på detta har i dag vunnit bifall från kommitténs majoritet.
Kommittén kommer inte att lägga fram ett färdigt förslag i december i år
utan det kommer att bli åtminstone ett års fördröjning innan vi får ett beslut.
Det finns flera orsaker till det: Beslutsunderlaget är dåligt. Den säkerhetspo-
litiska utvecklingen motiverar det.
I övrigt är det en självklarhet att vi inte tar ställning i JAS-frågan förrän
vi har ett fullödigt beslutsunderlag. Jag tycker bara att miljöpartiet inte nar
lyckats hantera sitt nya medlemskap i försvarskommittén. Det var ju första
gången miljöpartiet fick vara med i ett allvarligt sammanhang som gällde vår
säkerhetspolitik. Men det klarade man inte av. Det blev för jobbigt och man
ville syssla med andra frågor.
Anf. 130 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):
Fru talman! Jag tar mig orådet före att förlänga den här debatten med ett
par minuter. Jag gör det eftersom jag inte kan förneka den enorma besvi-
kelse jag kände när jag lyssnade till Jan-Olof Ragnarsson och Inger Schör-
ling. Om man inte vet varför vi har en materielindustri i Sverige, kan män
alldeles uppenbart föra den diskussionen utifrån de utgångspunkter ni
gjorde. Det är helt enkelt av det skälet att den svenska neutralitetspolitiken
vilar på ett fåtal steg. Ett av de betydelsefulla steg som den svenska neutrali-
tetspolitiken vilar på är den inhemska materielindustrin. Om man inte vet
eller förstår det kan man ju tycka att det är en tillverkning som vilken halm-
hattstillverkning som helst. Men det är det inte. Ni talar så lättsamt om ned-
läggning av materielindustrin. Men det handlar inte om att Bofors kanske
lägger ned sin verksamhet, utan det handlar om att stänga Karlskoga. Där
finns en offentlig sektor, men den har svårigheter och är inte självgenere-
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Krigsmaterielexport
115
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Krigsmaterielexport
116
rande utan får de här bekymren. Jag är glad att Sture Ericson, om än med
filttofflorna på, faktiskt nämnde detta. Härom är vi överens.
Eftersom det nu kom på tal, vill jag nämna att jag blev litet bekymrad över
hur den socialdemokratiska partikongressen hanterade försvarsfrågorna
över huvud taget och speciellt frågan om materielexporten. Där gav man
partistyrelsen i uppdrag att verka för en ytterligare restriktiv inställning. Det
var väl ändå ett alldeles onödigt beslut. När materielindustrin dör i tvinsot
på grund av att vi inte kommer till skott i försvarskommittén och lämnar de
beställningar som svenskt försvar behöver, behöver vi inte ha några
kongresspekpinnar om att vara restriktiva. Det löser sig självt, Sture Eric-
son. Jag tycker att det blir litet onödigt patetiskt när man åberopar att kon-
gressen varit rådig. Det är nog en överdrift om kongressen i allmänhet, men
på denna punkt var det en rådighet utan någon som helst mening.
Sedan kan jag naturligtvis inte heller riktigt frita mig från det resonemang
som förstärktes av Paul Ciszuk, som menar att två parallella säkerhetspoli-
tiska kommittéer ändå skulle vara bra. Jag säger som Sture Ericson: Det
vore väl idé att pröva sin förmåga på den kommitté som har varit. Den kan-
ske inte är med så länge till. Men det hade varit idé att vara verksam där.
Man hade inte så eget koncept att detta inte rymts där. Men det var nog
andra skäl som styrde, och Sture Ericson har berört dem. Jag tror att han
har funnit poängen.
Anf. 131 PAUL CISZUK (mp):
Fru talman! En sakupplysning till Sture Ericson: Jag satt med exakt ett år
i försvarskommittén. Det var inte fråga om ett par månader.
Jag tackar naturligtvis för det glädjande beskedet att en del av våra förslag
nu börjar vinna gehör. Till Arne Andersson i Ljung måste jag säga att det
förvånar mig att inte moderaterna förstår finessen med att ha två konkurre-
rande utredningar. Ni brukar ju förstå finessen med fri konkurrens och
marknadsanpassning annars. Såvitt jag förstår kommer vi gärna med i ett
seriöst försvarsutredande, men inte i en kommitté där man bara sitter och
skall jämka samman partiers ståndpunkter.
Anf. 132 JAN-OLOF RAGNARSSON (v):
Fru talman! Arne Andersson i Ljung säger att han blir bekymrad när han
hör mig och Inger Schörling från miljöpartiet tala om en avveckling av den
svenska vapenexporten. Men i inledningen sade jag att det finns fyra skäl
till detta: ett var neutralitetsskälet. I dag går den svenska vapenexporten i
huvudsak till u-länder och NATO-länder. Den svenska vapenindustrin blir
på det sättet mer indraget i västvärldens militärindustriella komplex och vi
blir då också beroende av andra länder. Det kanske strider mot den svenska
neutralitetspolitiken.
När det gäller arbetsmarknadskäl har vi sagt, och det sade jag också till
Sture Ericson, att det ju inte är en avveckling från den ena månaden till den
andra utan handlar om en 5-årsplan. Det är helt klart att det blir problem i
Karlskoga. Det förstår jag också. Vi tror att 5-årsplanen skall vara tillräcklig
för en övergång till civilproduktion så att man kan rädda och bevara syssel-
sättningen i Karlskoga.
Anf. 133 INGER SCHÖRLING (mp):
Fru talman! Till Arne Andersson i Ljung skulle jag vilja säga att neutrali-
tetspolitiken som han värnar så mycket om - och det tycker jag är bra - verk-
ligen är i farozonen med de vapenskandaler, vapenaffärer och vapenbykar
som vi inte har tvättat än. Där kan man tala om att förtroendet för den
svenska neutralitetspolitiken är i farozonen. Det ligger alltid i kölvattnet på
vapenexport. Jag har tidigare redogjort för hur svårt det är att kontrollera.
Arne Andersson håller också fast vid de gamla tankegångarna trots att
både Jan-Olof Ragnarsson och jag har pratat om civil produktion. Det är ju
civil produktion som skall ersätta produktion av krigsmateriel. Vi har också
talat om i motioner hur det kan se ut, och vi har begärt medel för att göra en
kunskapsbank så att vi inte står handfallna den dag vi måste lägga om till
civil produktion. Detta har vi förutsett.
Anf. 134 STURE ERICSON (s):
Fru talman! Till Jan-Olof Ragnarsson vill jag säga att vi inte har vår krigs-
materielindustri av sysselsättningsskäl. Vi har den försvarsindustri vi har
därför att det är bra för ett neutralt lands säkerhetspolitik att ha en viss egen
produktion på det här området. Det ökar våra möjligheter att upprätthålla
den utrikes- och säkerhetspolitik som vi vill föra.
Slutligen vänder jag mig till Paul Ciszuk. Han vill inte sitta med i en för-
svarskommittté för att jämka samman partiståndpunkter. Men det är ju just
detta det handlar om! Miljöpartiet har inte förstått vad säkerhetspolitik
handlar om. Säkerhetspolitik är en fråga om att jämka samman och försöka
uppnå bredast möjliga nationella samling bakom vår säkerhetspolitik. Hela
den process som en försvarkommitté innebär handlar ju om vår yttre trygg-
het. Att ha suttit i en försvarkommitté ett år helt utan att begripa det är
ganska betänkligt.
Anf. 135 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):
Fru talman! Bara ytterligare två ord till Inger Schörling och i någon mån
till Jan-Olof Ragnarsson. En övergång till civil produktion förutsätter vissa
grundläggande saker. En av dem är att riskvilligt kapital är berett att arbeta
i Sverige. Nu är situationen sådan att det kapital som finns dras utomlands
och etableras i marknader utanför landets gränser. Det hamnar då inte i
Karlskoga och i de krisorter som vi själva är med och skapar. Hur har ni i era
partier skapat förutsättningar för svenskt kapital att etableras hemma? Icke
ett strå till stacken! Ni har icke varit positiva till Europa, där vi får del av en
stor marknad. Vi är en förlorande part med den politik som ni bedriver - om
man nu skall skylla miljöpartiet för att över huvud taget driva ekonomiskt
politik. Men vänsterpartiet gör det, och får faktiskt vara med och ta ansvar
för det.
Anf. 136 JAN-OLOF RAGNARSSON (v):
Fru talman! Låt mig helt kort säga följande till Arne Andersson i Ljung
vad gäller synen på Europa. Vi är positivt inställda till Europa, men kritiskt
inställda till EG. Det är alltså inte sant det Arne Andersson säger. Samtidigt
som vi alltså är positiva i vår syn på Europa är vi oerhört kritiska till den EG-
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Krigsmaterielexport
117
9 Riksdagens protokoll 1990191:14
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Internationella
miljöfrågor
118
anpassning som pågår dag för dag i Sverige. Vi är också positiva i vår syn på
tredje världen.
Anf. 137 INGER SCHÖRLING (mp):
Fru talman! Mina kommentarer är ungefär desamma som Jan-Olof Rag-
narssons. Arne Andersson i Ljung har inte förstått att Europa inte bara be-
står av EG. Vi förde en omfattande debatt om det för någon vecka sedan.
Om man inte tror på Sverige och inte tror att någon vill investera i Sverige,
då tror man väl inte heller att vi över huvud taget behöver en försvarsmakt.
Vi tror att det finns de som är villiga att investera kapital i civil produktion.
Industrin vet mycket väl att krigsmateriel inte har någon framtid. Andra hot
som vi har talat om, miljöhot och ekologiska hot, står i förgrunden.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 7 november.)
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1990/91 :UU2 Internationella miljöfrågor.
Anf. 138 PÄR GRANSTEDT (c):
Fru talman! I detta utrikesutskottets betänkande 2 behandlas frågor som
naturligtvis hör till mänsklighetens verkliga ödesfrågor. Ingenting annat är
nog så avgörande för vår framtid som våra möjligheter att bemästra de inter-
nationella miljöproblemen. De är naturligtvis av olika slag. I vår egen del av
världen kan vi se överflödets miljöproblem, dvs. miljöproblem som hänger
samman med vår höga konsumtionsnivå. I andra delar av världen ser vi fat-
tigdomens miljöproblem, dvs. de miljöproblem som beror på att utarmade
människor tvingas överutnyttja naturresurserna.
Våra egna miljöproblem, i den rika delen av världen, har vi ekonomi och
teknologi för att bemästra. Här är det den politiska viljan som krävs men
som i alltför stor utsträckning saknas. I de fattiga länderna är situationen
annorlunda. De befinner sig ofta i en ond cirkel, där fattigdomen leder till
naturförstörelse. Denna leder i sin tur till en ytterligare fördjupad fattigdom.
I förlängningen av den utvecklingen undergrävs själva förutsättningarna för
mänsklig existens i stora områden.
Vi ser hur öknarna breder ut sig, vi ser skogsskövlingen i bergstrakter som
leder till ständigt växande jordförstörelse, och vi ser hur regnskogarna inom
några årtionden hotar att helt försvinna från jordens yta.
Det är viktigt att vi i de ekonomiskt lyckligare lottade länderna tar ansvar
också för tredje världens miljöproblem. Det handlar verkligen om att säker-
ställa grunden för mänsklig existens. Centern har därför föreslagit att Sve-
rige skall ta initiativ till en global miljöfond där alla länder bidrar i förhål-
lande till sin bruttonationalinkomst. Insatser skall göras där behoven är
störst. Vi räknar med att det i första hand rör sig om insatser för att säkra
naturens överlevnadsmöjligheter och därmed människornas i tredje världen
överlevnadsmöjligheter.
I Europa har vi också miljöproblem som är förknippade med fattigdom.
Framför allt gäller det i Central- och Östeuropa. Även här behövs speciella
och solidariska insatser, inte minst på luftvårdens område. Luftföroreningar
respekterar som bekant inga nationsgränser. Därför har vi föreslagit en sär-
skild europeisk luftvårdsfond med i princip samma uppläggning. Alla länder
skall bidra efter ekonomiska förutsättningar, och insatserna görs där beho-
ven är störst. I det fallet kan man tala om ett rent egenintresse. Vi vet ju att
en stor del av av våra egna försurningsproblem kommer från länder som
själva har små möjligheter att på egen hand bemästra sina luftförorenings-
problem inom överskådlig tid. Vill vi lösa våra egna försurningsproblem,
måste vi alltså vara beredda att medverka till insatser i andra länder.
Ett särskilt ödesdigert miljöproblem är hotet mot regnskogarna. Det är
ödesdigert därför att en utplåning av regnskogarna innebär att en viktig bas
för den biologiska mångfalden hotas. Existensmöjligheterna hotas för de
människor som lever i områdena och hela kulturer kan försvinna. Dessutom
har regnskogarna stor betydelse för hela jordens mat. En allt för stor sköv-
ling av regnskogarna i exempelvis Amazonas skulle kunna få konsekvenser
för vindsystemet på den amerikanska kontintenten och därmed för Golf-
strömmen. Indirekt skulle det också starkt påverka klimatet i vårt eget om-
råde. Detta är bara en illustration på hur intimt sammanvävda de globala
miljösambanden är med varandra. Därför är det viktigt också ur vår egen
synpunkt att göra biståndsinsatser för att rädda regnskogarna. En av de me-
toder som kan användas för att göra det och för att få till stånd andra miljöin-
satser är s.k. skuldbyten. Vi löser av en del av u-ländernas skuldbörda mot
att de investerar i miljöinsatser i sina resp, länder.
Detta är några av de frågor som centern har aktualiserat och som behand-
las i betänkandet. Dess värre har vi tvingats reservera oss på en rad punkter.
Jag skall inte nu yrka bifall till alla reservationer för att inte i onödan belasta
kammarens arbete. Vi står självfallet bakom allt det som sägs i de reservatio-
ner som vi har undertecknat. Jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation
1. Beträffande den reservationen kommer vi i sinom tid att begära votering,
när nu den kan tänkas infalla.
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Internationella
miljöfrågor
Anf. 139 INGER SCHÖRLING (mp):
Fru talman! Miljöproblemen är i hög grad gemensamma och världsom-
spännande. Det gäller hoten mot ozonskiktet, drivhuseffekten, försurningen
och förgiftningen av världshaven. Vi vet att nationella insatser inte är till-
räckliga för att lösa de globala miljöproblemen. De måste lösas genom inter-
nationellt samarbete. Miljöpartiet de gröna har skrivit en omfattande mo-
tion med ett tjugofemtal yrkanden. Några av dessa finns med i detta betän-
kande om internationella miljöfrågor.
När det gäller miljölagstiftningen har Sverige undertecknat en rad kon-
ventioner som vi tycker skall omsättas i svensk lagstiftning. Utskottet hänvi-
sar i sin skrivning till att miljöskyddskommittén har fått i uppdrag att se över
bl.a. det här. Jag vill gärna vara optimistisk och hoppas på att så kommer
man att göra också.
119
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Internationella
miljöfrågor
I yrkande 13 i vår motion U637 om miljölagstiftning säger vi att de sträng-
aste miljökraven i något nordiskt land skall vara riktlinje för andra nordiska
länder. Utskottet hänvisar också i det fallet till miljöskyddskommittén, och
det trots att utredningen inte alls har med detta i sina direktiv. Vad jag förstår
har den heller inga planer på att ta upp de här frågorna. Så vi tycker faktiskt
inte att motiveringen för utskottets avslagsyrkande är godtagbar.
Vår motivering är att miljöskyddsarbetet måste skärpas med hänsyn till
den mycket omfattande miljöförstöring som vi dess värre har i Norden. För
närvarande finns det en tendens, bl.a. inom Nordiska rådet, att i stället till-
lämpa en minimiprincip, dvs. att det lägsta förekommande miljökravet är
det som blir normgivande i det nordiska miljöarbetet. En sådan princip mot-
verkar ju eller rent av förhindrar allt aktivt miljöskyddsarbete. Därför anser
vi att den måste med kraft förkastas.
Fru talman! Jag måste yrka bifall till yrkande 13 i motion U637.
Frågan om global miljöfond tas upp i reservation 1, som innehåller två
moment. Det är dels kravet på en internationell miljöfond, dels krav på in-
ternationella miljöavgifter som vi har föreslagit i vår motion, yrkande 15.
Dess värre saknas i resérvationen text som motiverar införande av interna-
tionella miljöavgifter. De skäl som vi har framfört är för det första att man
genom att införa sådana avgifter skulle i handeln mellan länder undvika
snedvridande effekter som missgynnar miljövänlig produktion och gynnar
miljöstörande produktion. För det andra skulle man härigenom undvika ex-
port av miljöstörande verksamhet till länder där inga miljöavgifter finns. För
det tredje får man ett internationellt ekonomiskt system som långsiktigt ger
incitament till att utveckla produktionsmetoder och försörjning som är
bättre för miljön. För det fjärde får man ett effektivt sätt att minska - på
sikt kanske också eliminera - globala och gränsöverskridande miljöproblem,
t.ex. växthuseffekten och försurningen.
Jag vill också yrka bifall till reservation 1.
Mom. 5 tar upp den internationella miljödomstolen. Utskottets motive-
ring för att avslå vår motion, som går ut på att regeringen skall arbeta för att
en internationell miljödomstol inrättas, mynnar ut i att man bör förvänta sig
att fördragsslutande stater respekterar sina förpliktelser och att en interna-
tionell miljödomstol därför inte behövs. Det tycker jag är att betrakta som
ett avstyrkande och inte som ett svar på motionen, som det står i betänkan-
det.
Vi anser att en internationell miljödomstol bör inrättas och att regeringen
skall aktivt verka för den saken. Ett visst förberedelsearbete med sådan in-
riktning har redan gjorts av en grupp miljöintresserade jurister som har sitt
säte i London. Det bör kunna vara en utgångspunkt för det fortsatta arbetet.
Skälet till att inrätta en internationell miljödomstol är naturligtvis att de mil-
jökonventioner som finns ofta inte efterlevs.
Jag vill yrka bifall till vår motion U637, yrkande 1.
Mom. 12 handlar om information och medverkan. Där har utskottet gjort
en positiv skrivning vad gäller vårt krav på att FN skall verka för att en kon-
vention upprättas om fri information rörande uppgifter om miljön, dvs. det
skall vara lätt att få uppgifter om miljöns tillstånd i andra länder. Utskottet
120
utgår ifrån att regeringen skall driva den frågan. Ja, vi får verkligen hoppas
att det blir så.
När det gäller vårt krav att FN skall verka för att etablerade miljöorganisa-
tioner får observatörsstatus i de internationella konventionernas kommissio-
ner utmynnar utskottets skrivning i ingenting, egentligen. Efter att ha kon-
staterat att det är ett ganska vettigt krav och att vissa tendenser finns interna-
tionellt i den riktning som vi föreslår, anser utskottet rätt och slätt att det är
bra så. Men det räcker inte. Regeringen skall naturligtvis aktivt arbeta för
att de etablerade miljöorganisationerna verkligen får observatörsstatus. Det
är detta vi är ute efter.
Fru talman! Jag måste därför yrka bifall till vår motion U637, yrkande 4.
Så den marina miljön, mom. 14 i betänkandet. Vi har i vår partimotion
kr att Sverige skall arbeta för en världsomfattande konvention till skydd
för världshaven. Utskottet instämmer inledningsvis i det, men när man kom-
mer till slutklämmen anser man att den havsrättskommission som kom till
1982 skulle räcka. Sverige har skrivit på den men inte ratificerat den.
Något uttalande om att regeringen skall verka för en världsomfattande
havsmiljökonvention gör inte utskottet. Vi anser att det är väldigt angeläget
att få till stånd en konvention som skyddar världshaven ur miljösynpunkt,
och konventionen bör vara global till sin karaktär. Jag kan tyvärr inte anse
att det svar som utskottet har gett här är godtagbart.
Jag yrkar därför bifall till yrkande 5 i motion U637.
Så kommer vi till Antarktis. Vi anser med bestämdhet att Sverige skall
verka för att Antarktis blir en s.k. världspark, med hänsyn till natur och
miljö. Vi anser inte att mineralkonventionen, som ju i grunden är en exploa-
teringsinriktad konvention, kan ersätta kraven på att naturskydda Antark-
tis.
Så länge som mineralkonventionen inte har ratificerats av tillräckligt
många länder kan det naturligtvis hejda ytterligare exploatering av Antark-
tis. Av taktiska skäl kan det vara motiverat att hålla kvar vid den tills vidare,
och det är vad utskottet anför i sin skrivning.
Utskottet säger också att Sveriges avsikt inte är att ratificera mineralkon-
ventionen. Det bör i så fall innebära bifall till yrkande 7 i vår motion U637.
Däremot är inte utskottets skrivning godtagbar när det gäller vårt krav på
att regeringen skall verka för en skyddskonvention för Antarktis som världs-
park. Utskottet borde faktiskt kräva att regeringen skall arbeta för det må-
let. Då räcker det inte att konstatera, som det står i skrivningen, att det i och
för sig vore naturligt.
Jag yrkar bifall till yrkande 6 i motion U637.
Slutligen har vi i vår partimotion krävt att Sverige skall verka för att en
konvention upprättas också för Arktis. Utskottet instämmer i stort sett i vår
beskrivning både vad gäller behovet av en sådan konvention och för övrigt.
Ändå nöjer sig utskottet med att konstatera att ett visst samarbete i miljöfrå-
gor förekommer mellan länder runt Arktis.
Det är naturligtvis inte alls tillfredsställande, utan utskottet borde kräva
att regeringen skall verka för att en internationell konvention till miljö- och
naturskydd för Arktis skall upprättas. Jag vill därför yrka bifall till yrkande
8 i motion U637.
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Internationella
miljöfrågor
121
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Internationella
miljöfrågor
122
Dessutom vill jag yrka bifall till de reservationer som vi har stött och står
bakom, nämligen reservationerna 2, 5 och 6.
Anf. 140 SÖREN NORRBY (fp):
Fru talman! En viktig, en nödvändig dimension av vår miljöpolitik är na-
turligtvis den internationella. Vi lever inte i någon isolerad del av världen,
vilket man ibland skulle kunna tro när man lyssnar till den svenska miljöde-
batten.
I detta betänkande behandlas delar av en folkpartimotion, 1989/90:11657.
Motionen behandlas välvilligt men till intet förpliktande. Många av de för-
slag vi för fram har tidigare behandlats av utrikesutskottet, men just ingen-
ting har hänt i de frågor som vi här lyfter fram. Det som är angeläget är att
vi nu går över från en passiv inriktning på detta område till en aktiv.
Det är frestande att här citera på ett sätt som man inte skall citera. Det
står i ett citat från förra året i betänkandet att utskottet utgår från att rege-
ringen aktivt kommer att följa utvecklingen på detta område. Sedan säger
utskottet som sin kommentar i år: Sedan utskottet senast behandlade frågan
har ingenting skett som föranleder en ändring av utskottets bedömning. Till-
lägget ”som föranleder en ändring av utskottets bedömning” är väldigt dåligt
underbyggt, och det gäller alla tre delarna av vår motion som här behandlas.
Den del av motionen som inte anses besvarad handlar om skuldbyte, den
i debatten nu allmänt accepterade metoden att skuld skall kunna bytas mot
miljösatsningar. Om vi använder bilden av en skuld, skulle vi kunna säga att
priset för vår materiella standard i i-länderna är en skuld i form av miljöför-
störing. Den skulden, miljöskulden, måste vi nu börja betala av, och det med
hög ränta. Just ordparallellen skuldbyte-miljöskuld skulle här kunna tjäna
som en bra modell för oss.
Det vi föreslår i motionen är att man skall arbeta aktivt med exportkredit-
nämnden, och självfallet skall det ske inom ramen för Parisklubbens arbete.
Det får inte vara så att den internationella byråkratin hindrar oss från att
göra de insatser som vi anser vara nödvändiga.
Som framgår av reservation nr 2 till utskottets betänkande står vi fast vid
vårt krav på aktivare insatser. Jag skall av praktiska skäl avstå från att yrka
bifall till den reservationen.
Vi står också bakom reservationerna 1 och 5 till betänkandet.
Två delar av vår motion har blivit vänligt behandlade av utskottet. Det är
dels frågan om den icke konventionsbundna folkrätten, den som ger natio-
ner möjlighet att agera på basis av grundläggande internationella sedvanor
och principer. På det området har det heller inte hänt just någonting sedan
föregående utskottsbehandling, även om utskottet har den förhoppningen.
Så länge det inte händer någonting aktivt, måste vi hävda denna princip som
folkrättslig sedvana. Det är först genom att aktivt utöva den icke konven-
tionsbundna folkrätten som man stärker den.
Den tredje frågan handlar om miljöbistånd. Utskottet diskuterar i huvud-
sak den form av insatser vid miljökatastrofer som avser i-länder. I vår motion
har vi tagit upp frågan om utvecklingsländerna.
I samarbetet i världen skall vi naturligtvis ställa upp med insatser för ut-
vecklingsländerna på de områden där vi är särskilt bra internationellt sett.
Det torde vi vara just när det gäller snabba insatser vid miljökatastrofer.
Dessutom borde vi, som framhålls i motionen, ställa upp med utveckling av
marina vetenskaper, miljöåtgärder vid kustutvecklingsprojekt och stimulans
när det gäller att förhandla fram regionala konventioner till skydd för kust-
haven. Vi har i Sverige på detta område ett internationellt respekterat kun-
nande, som vi borde ställa upp med som en del av den svenska u-hjälpen.
Det tror jag är ganska okontroversiellt, och jag tycker att det hade varit bra
om utskottet hade ansett den punkten i vår motion besvarad med ett konsta-
terande av den typ jag just har redovisat.
Anf. 141 KRISTINA SVENSSON (s):
Fru talman! Detta betänkande behandlar motioner från allmänna mo-
tionstiden. Till betänkandet har fogats sex reservationer. Bakom majoritets-
texten står socialdemokraterna och moderaterna.
Jag vill först poängtera att utskottet konstaterar att det föreligger en bred
politisk enighet om behovet av fortsatta aktiva svenska insatser för att
skydda miljön och för att skapa en globalt hållbar utveckling.
Den svenska regeringen är och har under lång tid varit mycket aktiv inter-
nationellt i syfte att väcka och ena världssamfundet inför de miljöhot som nu
blir alltmer överhängande.
De motioner som utskottet har behandlat i samband med det här betän-
kandet tar upp frågor som man redan arbetar med i en rad internationella
fora. De här frågorna har också ganska nyligen behandlats i betänkanden
från både utrikesutskottet och jordbruksutskottet. Det gäller t.ex. interna-
tionella åtgärder mot försurning och klimatförändring, det gäller den marina
miljön och det gäller finansiering av miljövårdande insatser i enskilda länder,
t.ex. i form av skuldbyten, som folkpartiets representant alldeles nyss tog
upp-
Jag tänker därför inte uppehålla mig vid de förslagen, utan jag tänker i
stället koncentrera mig på två frågor, nämligen dels kravet på en internatio-
nell miljöfond, dels skyddet av regnskogarna.
Möjligheten att inrätta en särskild miljöfond, där i-länderna bistår u-län-
derna för att finansiera globala miljöinsatser, kommer bl.a. att diskuteras på
miljökonferensen i Brasilien 1992.
Dessutom förekommer den här diskussionen i andra internationella fora,
och det är inom UNEP, UNDP och Världsbanken. Jag syftar på det som kal-
las Global Environment Facility.
Där fortskrider planerna på att inrätta en miljöfacilitet för att åtgärda mil-
jöförstörelse och för att förebygga miljöskador i u-länderna. I slutet av no-
vember skall medlemsländerna ta upp förhandlingar om påfyllnader, dvs. bi-
drag till faciliteten. Det handlar om tre års inbetalningar till en sammanlagd
summa av 7 miljarder svenska kronor. Faciliteten beräknas sedan komma i
gång vid halvårsskiftet 1991.
Men det finns problem. USA vill inte bidra med sin andel, och dessutom
ställer Japan mycket hårda villkor. Frågan drivs å andra sidan mycket hårt
av Tyskland och Frankrike, och den här miljöfonden kommer troligen inte
att spricka, även om USA inte finns med.
Vid Parismötet i mars i år identifierade man de fyra huvudområden som
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Internationella
miljöfrågor
123
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Internationella
miljöfrågor
124
miljöfonden skall arbeta med. Dessa är klimatförändringar, biologisk mång-
fald, nedsmutsning av haven och förtunning av ozonskiktet. Fonden bygger
på en trepartssamverkan mellan UNDP, UNEP och Världsbanken, och man
utgår från varje organisations erfarenheter och kunnande inom sitt verksam-
hetsfält. Fonden skall finansiera investeringar, tekniskt bistånd och institu-
tionell utveckling. Det handlar om projekt som t.ex. att effektivisera kol-
kraftverk för att minska nedsmutsning och luftföroreningar. Man diskuterar
vidaré att finansiera sådana projekt som är ekologiskt försvarbara, och man
ser inte i första hand till projekt ur strikt ekonomiskt lönsamhetsperspektiv.
Denna fond skall bygga på additionalitet, dvs. den skall medverka i insat-
ser som kompletterar det redan existerande biståndsflödet. Den skall också
medverka i miljöinsatser som inte ses ur ett snävt nationellt perspektiv utan
i ett globalt perspektiv, och den skall stödja sådana insatser som inte annars
kan utföras. Sverige har deltagit i de möten som har hållits och intar en
mycket aktiv hållning för att realisera denna miljöfacilitet.
Vid det möte som UNEP höll i juni i år i London om en global ozonfond
inrättades en särskild fond för u-länderna som innebär att man skall fasa ut
ozonförtunningen till år 2008.
Jag nämner de här två exemplen för att belysa att det pågår aktivitet för
att skapa den miljöfond som efterlyses i reservationen som undertecknats av
centern, folkpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet. Jag menar att reservan-
terna slår in öppna dörrar. Utskottsmajoriteten hänvisar också till jord-
bruksutskottets betänkande 1989/90:JoU5, där det sägs^ ”Utskottet utgår
från att regeringen och dess förhandlare driver frågan vidare. Något särskilt
riksdagsuttalande med anledning av---motionen synes således icke påkal-
lat.” Det vaj alltså fråga om en centermotion.
Jag anser att det finns ett starkt stöd för jordbruksutskottets uttalande un-
der riksmötet 1989/90. Det visar bl.a. arbetet på att skapa den miljöfacilitet
som ' ' ’ tidigare har uppehållit mig vid.
oä iiil den andra frågan i betänkandet som jag tänkte ta upp, nämligen
regnskogarna. Utskottet delar den oro för de tropiska regnskogarna som har
framförts här av bl.a. Pär Granstedt. Vi har tidigare uttalat att det behövs
kraftfulla åtgärder på internationell nivå. Utskottet menar att skyddet av
regnskogarna måste ha högsta prioritet.
Dp r möjligt att en konvention skulle kunna vara ett sätt att skydda regn-
skogen. Men vi är väl medvetna om att för att en sådan konvention skall bli
effektiv måste den antas av ett mycket stort antal stater, och framför allt
måste den antas av de stater som själva har tropisk regnskog inom sina terri-
torier. Dessa länder måste engagera sig konstruktivt i frågan. Tyvärr har vi
ännu inte sett det engagemanget.
Det är alldeles uppenbart så, att rovdriften av tropisk regnskog och de
stora virkesuttagen får obotliga konsekvenser för både miljö och människor.
De stora avverkningarna leder till erosion, och många gånger tunnas det nä-
ringsfattiga jordlagret ut, och det lakas ut genom läckage. Jorden flyter bort
och ner i vattendrag som blir gyttjiga, vilket leder till att betingelser för fisk
och växtlighet förändras. Återplantering av skog blir omöjlig, eftersom jor-
den spolats bort.
I Sarawak på norra Borneo har fiskbeståndet i floderna minskat till en
tiondel av vad som fanns för tio år sedan. Viltet i skogarna har minskat, hjort
och vildsvin ger sig i väg, och den inhemska befolkningen har svårt att få
tillräckligt med mat. Som alltid är det barnen som drabbas hårdast, och bar-
nen i den här provinsen lider i dag av proteinbrist. I avverkningarnas spår
följer migration och omflyttningar. Skogsarbetarna följer avverkningarna
från plats till plats, eller också söker man sig in till städerna när arbetet tagit
slut. Man har blivit van vid en penningekonomi och tror att det går att få
avlönade arbeten inne i städerna. Men det är fråga om outbildad arbetskraft,
och ofta hamnar människorna i arbetslöshet och slum. Det gamla sociala
mönstret bryts upp. I avverkningarnas spår följer sociala problem och där-
med också social misär.
Virkesavverkningar är dessutom ett riskfyllt arbete. Ett hårt arbetstempo
och just ingen skyddsutrustning gör att olycksfallsstatistiken är mycket hög.
Den hänsynslösa avverkningen av tropisk regnskog för alltså inte enbart
med sig ekologiska konsekvenser som är förödande, utan även sociala och
antropologiska konsekvenser som också är förödande. Det är inte bara eko-
system utan även sociala mönster som förstörs. Målet måste naturligtvis vara
ett hållbart skogsbruk och en hållbar skogsskötsel som tar hänsyn till åter-
växt.
Exporten av osågat timmer måste upphöra. I Indonesien och Malaysia har
man nu lagstiftat mot en sådan export. Det är enbart sågat timmer som får
exporteras. Förädlingen inom landet måste utvecklas vidare, och uppbygg-
nad av industrier som producerar färdiga produkter måste stimuleras.
Från svensk sida kan vi i vårt bistånd stimulera till just en sådan utveck-
ling. Vi kan vidare genom forskningsinsatser, t.ex. genom Sarecs arbete,
stödja och utveckla skogsforskning som leder fram till ett hållbart skogs-
bruk. Vi kan både genom bilaterala och multilaterala insatser stödja skyddet
av den tropiska regnskogen.
Fru talman! När det gäller Inger Schörlings kommentarer till betänkandet
vill jag hänvisa till de skrivningar som finns i utskottets betänkande. Frågan
om bl.a. en miljödomstol är klart och tydligt besvarad. Inger Schörling häv-
dade ju någonting annat i sitt anförande. På samma sätt tas havsmiljökon-
ventionen upp, och det finns mycket tydliga skrivningar i betänkandet.
Sören Norrby tog upp skuldbytena och gav som exempel hur man kan byta
en skuld mot ett inköp av ett naturvårdsområde. Det är alldeles riktigt. Visst
kan man göra det. Men man måste se den här metoden för vad den är. Den
kan utnyttjas och användas på ett bra sätt i vissa fall. Jag har sett exempel
på detta i Costa Rica där det fungerat alldeles utmärkt. Men det är ingen
metod som man kan lösa de stora problemen med. Det tror jag säkert vi är
överens om.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottet hemställan och avslag på samtliga
reservationer.
Anf. 142 EVA BJÖRNE (m):
Fru talman! I det betänkandet vi nu diskuterar står det, precis som Kri-
stina Svensson sade, att regeringen är och under lång tid har varit mycket
aktiv internationellt i syfte att väcka och ena världssamfundet inför de miljö-
hot som nu blir allt mer överhängande.
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Internationella
miljöfrågor
125
10 Riksdagens protokoll 1990191:14
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Internationella
miljöfrågor
126
Det största av miljöhoten är växthuseffekten. De klimatförändringar som
framkallas av växthusgaserna är något av en ödesfråga för hela mänsklighe-
ten. Av växthusgaserna utgör koldioxiden drygt hälften.
För att minska koldioxidutsläppen har olika åtgärdspaket presenterats i
skilda internationella sammanhang. Inom EG-kommissionen har föreslagits
både en frysning och en avgiftsbeläggning av dessa utsläpp.
Här i Sveriges riksdag beslöts i juni 1988 att koldioxidutsläppen inte får
öka. Genom det beslutet om ett koldioxidtak är Sverige ett föregångsland
när det gäller att förhindra växthuseffekten.
Nordiska rådets ministerråd beslutade i mars i år om en handlingsplan mot
luftföroreningar. Vad gäller klimatpåverkande gaser har man där slagit fast
bl.a. att
* de nordiska länderna så snart som möjligt skall reducera de samlade ut-
släppen av klimatpåverkande gaser och att
* de nordiska länderna skall arbeta för utplåning av koldioxidutsläppen så
snart som möjligt för att därefter reducera dem efter år 2000.
Koldioxidutsläppen svarar för det största relativa bidraget till växthus-
effekten och intar därför en särställning. Utsläppen har ökat sedan mer än
100 år tillbaka och ökningen är särskilt kraftig efter andra världskrigets slut.
I Sverige kulminerade dock koldioxidutsläppen under början av 1970-talet
och de har sedan minskat med ca 35 %, trots att vägtrafiken samtidigt har
ökat. Det är till stor del kärnkraften som har bidragit till denna gynnsamma
utveckling. Oljan har kunnat ersättas med elkraft och en rad miljöskadliga
utsläpp har minskat. Självfallet måste den politik som gjort denna utveckling
möjlig få ligga till grund för de åtgärder som krävs för att Sverige skall kunna
uppfylla egna och internationella åtaganden och förväntningar.
Ett beslut om avveckling av kärnkraften, som den socialdemokratiska re-
geringen förordar, skulle omintetgöra dessa reduceringar, spräcka kol-
dioxidtaket och öka, inte minska, utsläppen av miljöfarliga gaser.
Vi har ett globalt ansvar. Vi måste värna också om den internationella mil-
jön, och det är inte oansvarigt bara mot Sverige och svenskarna utan mot
jordens alla folk att avveckla kärnkraften och därmed öka växthuseffektens
verkningar. Vi måste också se till andra länders, och då inte minst Östeuro-
pas och tredje världens, möjligheter och problem när det gäller energikällor.
Den viktigaste klimatvårdande åtgärden i Sverie med internationella åter-
verkningar är att behålla kärnkraften så länge den är säker eller till dess att
miljömässigt bättre alternativ finns tillgängliga.
Anf. 143 INGER SCHÖRLING (mp):
Fru talman! Av bara farten yrkade jag bifall till reservationerna 2, 5 och
6. Min avsikt var att säga att vi naturligtvis stöder dessa reservationer, och
härmed tar jag tillbaka mitt yrkande om bifall.
Anf. 144 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Fru talman! Många av oss riksdagsledamöter har fått oss tillsänt en ut-
omordentlig bok som heter Tillståndet i världen 90. Det är en svensk över-
sättning av den internationellt kända miljörapporten State of the world. Det
är bl.a. AB Fläkt som har bekostat översättningen och som också har skickat
ut boken till riksdagsledamöterna.
Rapporten visar klart att vi för att vi skall komma ifrån koldioxidutsläppen
och växthusgaserna måste hushålla, effektivisera och gå in för förnybara
energikällor. Man har räknat ut kostnaderna för att minska koldioxidutsläp-
pen och funnit att effektivisering är ungefär sex gånger billigare än kärn-
kraft, och då tänker man alltså globalt. Jag skall inte förlänga debatten, för
det är ju inte meningen att vi skall ha en kärnkraftsdebatt. Men jag rekom-
menderar alla riksdagsledamöter att läsa den här boken. Den ger oss oerhört
intressanta möjligheter att tänka globalt när det gäller en miljöpolitik som
också ger oss en välfärd i världen.
Anf. 145 EVA BJÖRNE (m):
Fru talman! Att beh,ålla kärnkraften i Sverige innebär inte att det som Bir-
gitta Hambraeus säger inte är bra. Jag har läst boken och det finns mycket
läsvärt i den.
Vi moderater anser naturligtvis att man skall hushålla med energi. Ener-
gianvändningen ökar dag för dag. Vi menar att man inte skall bygga nya
kärnkraftverk och vi vet att det finns bara ett minimalt utrymme för att bygga
ut vattenkraften. Däremot vill vi inte ha kol och olja, som kommer att er-
sätta kärnkraften om den avvecklas i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 7 november.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1990/91:KrUl Museifrågor.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 7 november.)
föredrogs
kulturutskottets betänkande
1990/91:KrU3 Tornedalsfrågor.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 7 november.)
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Internationella
miljöfrågor
127
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
128
Anmäldes och bordlädes
Skrivelse
1990/91:49 Återkallelse av förslag om treårsplan för Vattenfallkoncernen,
m.m.
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 23 oktober
1990/91:60 av Hans Göran Franck (s) till utrikesministern om dödsdömda
och torterade i Turkiet:
287 dödsdömda fångar i turkiska fängelser riskerar enligt uppgift från Am-
nesty International att avrättas med kort varsel.
1984 genomfördes den senaste avrättningen i Turkiet. Därefter har ytterli-
gare verkställighet av dödsdomar uppskjutits under trycket från den interna-
tionella opinionen. Om Turkiet nu beslutar att verkställa dödsdomar, blir
Turkiet inom Europarådet det enda land som tillåter avrättningar. Åtskilliga
av de dödsdömda har fått sina domar av militärdomstolar, där den rättsliga
prövningen varit godtycklig efter att tortyr förekommit.
Turkiet har anslutit sig till konventionen mot tortyr. Men Amnesty Inter-
national liksom andra källor rapporterar att utbredd tortyr och andra brott
mot de mänskliga rättigheterna fortsätter i stor omfattning.
1982 anmäldes Turkiet av bl.a. Sverige till Europakommissionen för
mänskliga rättigheter, vilket tre år senare ledde till en förlikning, som inne-
bar att Turkiet skulle upphöra med kränkningar mot Europakonventionen
om mänskliga rättigheter.
Sverige liksom övriga medlemsländer har ett direkt ansvar för att Turkiet,
som medlem i Europarådet, uppfyller konventionen i praktiken.
På grund av det anförda får jag ställa följande frågor till utrikesminister
Sten Andersson:
1. Vilka åtgärder avser regeringen vidta i anledning av rapporterna om tor-
tyr och andra kränkningar av gällande konventioner?
2. Hur bedömer regeringen situationen för de dödsdömda fångarna i Turkiet
och vilka åtgärder kommer att vidtas för att stoppa nya avrättningar?
1990/91:61 av Annika Åhnberg (v) till industriministern om effekterna av
Tjernobylolyckan:
Den 26 april 1986 inträffade en explosion i den fjärde reaktorn vid kärn-
kraftverket i Tjernobyl. Explosionen var så kraftig att ståltaket, 1 000 ton
tungt, slets av reaktorbyggnaden och en häftig brand uppstod. Stora mäng-
der radioaktiva ämnen spreds i atmosfären, bl.a. jod 131, cesium 134 och
cesium 137. Många länder drabbades av nedfallet, också Sverige.
Fyra personer omkom omedelbart, och under de närmaste veckorna dog
ytterligare 30 av akuta strålskador, många av dem var brandmän. Officiellt
uppges sammanlagt 31 människor som arbetade på kärnkraftverket eller
med saneringen ha dött. Inofficiella siffror uppger dock antalet till 250.
200 000 människor har evakuerats. Om vad som sedan hänt, om de mer lång-
siktiga skadorna på barn och vuxna, på djur och på natur vet vi inte så
mycket.
Från Tjernobyl kan vi lära oss mycket om konsekvenserna av en kärn-
kraftsolycka. I dag när kärnkraftsavvecklingen i Sverige på nytt ifrågasätts -
det räcker tydligen inte med ett Three Mile Island och ett Tjernobyl; behövs
det ett Barsebäck också? - vore det rimligt att en noggrann analys av effek-
terna av Tjernobyl blev en del av underläge*; diskussionen.
Just därför är det så beklagligt att något försök till samlad analys inte finns.
SSI (statens strålskyddsinstitut) har rapporterat om en beräkning som an-
ger de totala sovjetiska konstnaderna för perioden 1986-1996 till 40 miljar-
der rubel, vilket torde motsvara 200 miljarder kronor. Andra beräkningar
redovisar helt andra belopp, från 9 miljarder rubel till 30 miljarder rubel.
Kostnaderna i Sverige för Tjernobylkatastrofen har beräknats till en halv
miljard kronor t.o.m. utgången av budgetåret 1987/88. Beräkningen avsåg
kostnader via försvars-, jordbruks- och industridepartementen.
Kostnaderna för Sverige, Norge och Finland uppges i en tidningsartikel
vara ca 3 miljarder kronor.
Till dessa ekonomiska beräkningar av olika kvaliteter skall övriga förlus-
ter, som är de viktigaste, läggas. Förlorade liv, förlorad livskvalitet och ång-
est för resten av livet hos många många människor - hos dem som lever nära
det direkt drabbade området i Sovjetunionen, men också hos dem som lever
i områden drabbade av radioaktivt nedfall i Sverige och i andra länder.
Några kända fakta är:
* Jordbruksareal av samma storlek som den totala svenska jordbruksarealen
är obrukbar, för hur länge vet ingen.
* Antalet missbildade nyfödda barn har ökat.
* Växter inom en 10 km radie från Tjernobyl stråldödades, men man har
också observerat genetiska förändringar, som deformerade eklöv och
onormal barrtäthet.
Diskussionen om kärnkraftens konsekvenser kan inte reduceras till en dis-
kussion om sannolikheten av en olycka, den måste också inbegripa konse-
kvenserna av en olycka.
Det förefaller mig mycket besynnerligt att inte en seriös analys av Tjero-
bylolyckans effekter är en del av underlaget för vår energipolitiska diskus-
sion. Analysen behövs för att diskutera kärnkraftens roll i energisystemet
men också som underlag för en korrekt bedömning av kostnaderna för
kärnkraftsproduktionen och för fastläggande av försäkringspremier. Det är
inte rimligt att samhället skall stå som garant. Försäkringskostnaderna måste
bäras av producenterna.
Dessutom behövs en analys för att förbättra den svenska beredskapen in-
för kärnkraftsolyckor här eller utomlands.
Vid olyckan i Tjernobyl, liksom så ofta annars, drabbades barnen särskilt
hårt. Många rapporter når oss om brist på obesmittade livsmedel, om för-
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Internationella
miljöfrågor
129
Prot. 1990791:14
24 oktober 1990
130
störda marker som gör att barnen inte längre kan få vara ute och om sjukdo-
mar till följd av Tjernobylkatastrofen. Ideella organisationer samlar nu in
pengar för att hjälpa barnen i det drabbade området.
Nyligen hölls i FNs regi ett toppmöte om barnens situation i världen. Det
rådde stor enighet kring nödvändigheten av att vi försöker förbättra barnens
situation. Därför vill jag särskilt betona vikten av att vi från svensk sida gör
vad vi kan för de drabbade barnen runt Tjernobyl, eftersom vi har medi-
cinska och tekniska resurser, vilket saknas där.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga:
1. Kommer regeringen att ta initiativ till en seriös analys av effekterna av
kärnkraftsolyckan i Tjernobyl?
2. Vad avser regeringen göra för att hjälpa de drabbade barnen runt Tjerno-
byl?
den 24 oktober
1990/91:62 av Marianne Andersson i Vårgårda (c) till arbetsmarknadsminis-
tern om arbetslösheten i Älvsborgs län:
Det har förutsagts att Älvsborgs län kommer att bli nästa krisområde på
grund av näringsstrukturen med stor andel verkstadsföretag och underleve-
rantörer till dessa. Nu börjar vi se den situationen.
Platstillströmningen har minskat i högre takt i P-län än i övriga landet.
Antalet nyanmälda platser i P-län har minskat med 23 % mot 10 % i riket.
Älvsborgs län är särskilt utsatt genom Saabs neddragningar i Trollhättan och
den krympande tekobranschen.
Antalet arbetssökande är också högre än i landet i övrigt. Förändringen
är 19 % i P-län och 5 % i riket. Sammantaget räknar länsarbetsnämnden
med 1 100 fler människor utan arbete än för ett år sedan. Prognosen för det
kommande året är alarmerande; i augusti 1991 räknar länsarbetsnämnden
med 3 200 fler arbetslösa än i augusti 1990. Detta skulle innebära en ökning
från 2,2 % till 3,4 % arbetslösa på ett år i P-län.
Dessa siffror visar att P-län är speciellt utsatt för den försämring som i dag
sker på arbetsmarknaden. I arbetsmarknadsutsikterna för september pekar
man på att det är äldre, kvinnor och flyktingar söm drabbas av den försäm-
rade situationen. Kvinnor är speciellt utsatta, delvis på grund av den försäm-
rade situationen inom tekobranschen, som huvudsakligen drabbar kvinnor.
Skatteomläggningen, som leder till minskade möjligheter att resa till och
från sitt arbete på grund av minskade reseavdrag, förvärrar situationen.
Detta gör att arbetsmarknaden nu är sämre fungerande, eftersom det i dag
finns minskat incitament att arbeta och ökade marginalkostnader för att
delta i arbetslivet. Människor drabbas av en dålig arbetsmarknad och dess-
utom har man ekonomiskt svårt att klara av kostnaderna för att arbeta.
De kraftigt ökade lönekostnaderna har bidragit till svårigheterna på ar-
betsmarknaden. Rehnbergkommissionen har varnat för ökningen av permit-
teringar och varsel. Kommissionen har dessutom varnat för att försämring-
arna på arbetsmarknaden kommer att bli störst för dem som bor utanför de
expansiva områdena.
P-län har redan drabbats hårt av neddragningar inom teko och nu av svå-
righeterna för Saab i Trollhättan. Neddragningarna drabbar inte bara dess
industrier, utan i stor omfattning även underleverantörerna.
Med hänvisning till vad som ovan anförts vill jag fråga arbetsmarknadsmi-
nistern:
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att motverka den ökade ar-
betslösheten i Älvsborgs län?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 23 oktober
1990/91:127 av Karl-Gösta Svenson (m) till industriministern om investe-
ringar i Blekinge:
Blekinge har en i jämförelse med riket i övrigt högre arbetslöshet. Den är
särskilt påtaglig för ungdomar och kvinnor. Som bekant kommer inte Saab
att investera i en ny bilmotorfabrik i Karlskrona, vilken beräknades ge 500
nya arbetstillfällen.
Varslen ökar i länet. Arbetslösheten kommer att öka och beräknas uppgå
till 3,5 % under första delen av år 1991.
Den socialistiska regeringen har under det här året vägrat små och medel-
stora företag i länet att nyttja sina investeFingsfondsmedel för investeringar.
Det är ett märkligt agerande i tider av stigande arbetslöshet och sjunkande
investeringar. Det tyder också på en småföretagarfientlig politik.
Genom att släppa investeringsfondsmedel fria för investeringar i Blekinge
stimuleras till ökade investeringar i länet, och därmed skapas förutsättningar
för ytterligare arbetstillfällen.
Kommer industriministern att omgående släppa medel i allmän investe-
ringsfond och investeringsreserv fria för investeringar i Blekinge?
1990/91:128 av Pär Granstedt (c) till justitieministern om den sammanslagna
försäkrings- och kammarrätten i Stockholm:
Enligt riksdagsbeslut skall kammarrätterna och försäkringsrätterna slås
samman. Kammarrätten i Stockholm ligger i centrala Stockholm och försäk-
ringsrätten för Mellansverige i Handen. Det är en viktig strävan att mot-
verka de stora koncentrationer av arbetsplatser i centrala Stockholm och
stärka arbetsmarknaden främst i södra Stockholms län. Staten har här som
dominerande arbetsgivare i regionen ett stort ansvar.
Kommer frågan om lokaliseringen av den nya sammanslagna försäkrings-
och kammarrätten i Stockholm att lösas med hänsyn tagen till behovet av en
bättre fördelning av arbetsplatserna i Stockholmsregionen?
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
131
|
Prot. 1990791:14 24 oktober 1990 |
1990/91:129 av Rolf L Nilson (v) till industriministern om det statliga vill- Hösten 1989 fick Saab låna 1,2 miljarder kronor av staten, ett s.k. villkors- Nu har Saab meddelat att man inte tänker uppfylla det löftet. Orsaken är En rimlig konsekvens av Saabs löftesbrott är att villkorslånet omedelbart Jag frågar därför industriministern om regeringen avser att kräva att Saab 1990/91:130 av Ylva Annerstedt (fp) till socialministern om märkning av me- Ungefär 10 % av svenska kvinnor lider av nickelallergi. Ofta har de drab- Socialstyrelsen har kommit med föreskrifter om gränsvärden för att få Vilka ytterligare åtgärder avser socialministern vidta för att introducera 1990/91:131 av Håkan Holmberg (fp) till utrikesministern om mordet på Da- Den 21 oktober i år mördades den kände libanesiske politikern Daniel Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesministern: På vilket sätt har den svenska regeringen protesterat mot mordet på Da- den 24 oktober 1990/91:132 av Ingegerd Elm (s) till socialministern om socialstyrelsens re- |
|
132 |
Ämnar regeringen ompröva sitt eget beslut om lokalisering till Jönköping |
av en av socialstyrelsens regionala enheter för tillsyn inom hälso- och sjuk-
vården?
1990/91:133 av Viola Claesson (v) till socialministern om lasarettet i Skene:
Inom Älvsborgs landsting planeras nedskärningar motsvarande med en
halv miljard kronor av totalt sex miljarder kronor. I sjukvårdsnämndens pa-
nikartade förslag ingår en ny rollfördelning mellan de berörda sjukhusen.
Främmande termer som ”high-touch” och ”high-tech” används nu av nämn-
dens företrädare för att klassa de olika lasaretten.
Lasarettet i Skene är ett av dem som kommer att utarmas på ett förödande
sätt om planerna genomförs. Befolkningen i Marks kommun revolterar mot
planerna på att lägga ner akutsjukvården eftersom det innebär att 90 % av
verksamheten vid Skene lasarett är i farozonen.
Jag vill därför fråga Ingela Thalén:
Avser regeringen vidta några åtgärder för att förhindra nedskärningar av
den typ som kan komma att drabba verksamheten vid lasarettet i Skene?
1990/91:134 av Marianne Andersson i Vårgårda (c) till industriministern om
utvecklingsfondernas lånefond:
Riksdagen beslutade i våras i enlighet med regeringens näringspolitiska
proposition att reducera utvecklingsfondernas lånefond med 1,6 miljarder
kronor. Beslutet var olyckligt inte minst med tanke på dagens försämrade
arbetsmarknadssituation. Indragningen fördelas dessutom mellan länen på
ett administrativt sätt av SIND statens industriverk utan hänsyn till situatio-
nen i de olika länen.
För Älvsborgs län får detta förödande konsekvenser. Vår utvecklingsfond
är en av de mest effektiva och hade vid beslutstillfället mycket pengar ute.
Nu kommer de friska pengarna att dras in till staten medan de med de största
riskerna finns kvar. Samtidigt är Älvsborgs län ett av de mest utsatta för kon-
junkturväxlingar. Bilindustrin och alla dess underleverantörer samt tekoin-
dustrin är kända exempel. Nu när behovet blir som störst är möjligheterna
att hjälpa små företag som minst.
Är industriministern beredd att ta initiativ till omprövning av beslutet om
indragning av 1,6 miljarder kronor från utvecklingsfonden?
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
133
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
29 § Kammaren åtskildes kl. 18.25.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 9§ anf. 22 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 12 § anf. 51 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 16 §,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 22 § anf. 118 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
IGunborg Apelgren
134
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Onsdagen den 24 oktober
Anförande med anledning av FN-dagen
Talmannen
1 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 1
2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 17
oktober (forts. 14 §)................................ 1
Socialutskottets betänkande SoU2
Jordbruksutskottets betänkande JoUl
Jordbruksutskottets betänkande JoU2
Jordbruksutskottets betänkande JoU3 (delvis)
3§ Meddelande om samlad votering........................ 3
4 § Ändring i aktiekontolagen............................ 3
Lagutskottets betänkande LU5
Beslut fattades under 15 §
5 § Ändring i arbetsmiljölagen............................ 3
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU10
Beslut fattades under 15 §
6§ Jämställdhet....................................... 3
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU1
Debatt
Anders G Högmark (m)
Kjell-Arne Welin (fp)
Kersti Johansson (c)
Maggi Mikaelsson (v)
Inger Schörling (mp)
Ines Uusmann (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Beslut fattades under 15 §
7 § ILOs konventioner nr 168 och 167...................... 27
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU9
Beslut fattades under 15 §
8 § Vissa ändringar i bostadsbidragslagen.................... 27
Bostadsutskottets betänkande BoU6
Beslut fattades under 15 §
9 § Vissa fastighetsrättsliga lagstiftningsfrågor................ 28
Bostadsutskottets betänkande BoUl
Debatt
Jan Sandberg (m)
Ingrid Hasselström Nyvall (fp)
Birger Andersson (c)
Eva Zetterberg (v)
Kjell Dahlström (mp)
Lennart Nilsson (s)
Beträffande beslutet, se 15 och 20 §§
135
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
48
10 § Egenskapskrav på byggnader..........................
Bostadsutskottets betänkande BoU2
Debatt
Agne Hansson (c)
Jan Sandberg (v)
Ingrid Hasselström Nyvall (fp)
Eva Zetterberg (v)
Kjell Dahlström (mp)
Rune Evensson (s)
Beträffande beslutet, se 15 och 20 §§
11 § Statlig förvaltning m.m............................... 57
Konstitutionsutskottets betänkande KU2
Debatt
Catarina Rönnung (s)
Beträffande beslutet, se 15 och 20 §§
12 § Nationaldagen som helgdag, m.m....................... 58
Konstitutionsutskottets betänkande KU5
Debatt
Stig Bertilsson (m)
Bengt Kindbom (c)
Rosa-Lill Wåhlstedt (s)
Beträffande beslutet, se 15 och 20 §§
13 § Negativ föreningsrätt samt kollektivanslutning m.m.......... 61
Konstitutionsutskottets betänkande KU6
Debatt
Hans Nyhage (m)
Ylva Annerstedt (fp)
Bengt Kindbom (c)
Lars-Ove Hagberg (v)
Claes Roxbergh (mp)
Sören Lekberg (s)
Beträffande beslutet, se 15 och 20 §§
14 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 17
oktober (forts, från 2 §)............................. 77
Jordbruksutskottets betänkande JoU3 (delvis)
Näringsutskottets betänkande NU1
15 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats under
4-13 §§ (se även 20 §)............................... 78
Lagutskottets betänkande LU5
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU 10
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU1
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU9
Bostadsutskottets betänkande BoU6
16 § Beslut om samlad votering............................ 79
136
17 § Trädgårdsnäringen.................................. 79
Jordbruksutskottets betänkande JoU4
Debatt
Ingvar Eriksson (m)
Lennart Brunander (c)
Marianne Samuelsson (mp)
Håkan Strömberg (s)
Beträffande beslutet, se 20 §
18 § Livsmedelskontroll.................................. 86
Jordbruksutskottets betänkande JoU5
Debatt
Ingvar Eriksson (m)
Lennart Brunander (c)
Annika Åhnberg (v)
Marianne Samuelsson (mp)
Grethe Lundblad (s)
Anders Castberger (fp)
Beträffande beslutet, se 20 §
19 § Vatten- och luftvård................................. 105
Jordbruksutskottets betänkande JoU6
Prot. 1990/91:14
24 oktober 1990
Debatt
Lennart Brunander (c)
Jan Sandberg (m)
Grethe Lundblad (s)
Beträffande beslutet, se 20 §
20 § Beslut om uppskjuten votering......................... 106
21 § Tullskyddet för trädgårdsprodukter...................... 106
Skatteutskottets betänkande SkUl
Beslut skulle fattas den 7 november
22 § Krigsmaterielexport................................. 106
Utrikesutskottets betänkande UU1
Debatt
Jan-Olof Ragnarsson (v)
Inger Schörling (mp)
Sture Ericson (s)
Paul Ciszuk (mp).
Förste vice talmannen (o*m debattreglerna)
Arne Andersson i Ljung (m)
Beslut skulle fattas den 7 november
23 § Internationella miljöfrågor............................ 118
Utrikesutskottets betänkande UU2
Debatt
Pär Granstedt (c)
Inger Schörling (mp)
Sören Norrby (fp)
Kristina Svensson (s)
137
Prot. 1990/91:14 Eva Björne (m)
24 oktober 1990 Birgitta Hambraeus (c)
Beslut skulle fattas den 7 november
24 § Museifrågor....................................... 127
Kulturutskottets betänkande KrUl
Beslut skulle fattas den 7 november
25 § Tornedalsfrågor . .................................. 127
Kulturutskottets betänkande KrU3
Beslut skulle fattas den 7 november
26 § Bordläggning...................................... 128
27 § Anmälan om interpellationer
1990/91:60 av Hans Göran Franck (s) om dödsdömda och torte-
rade i Turkiet.............4..................... 128
1990/91:61 av Annika Åhnberg (v) om effekterna av Tjerno-
bylolyckan..................................... 128
1990/91:62 av Marianne Andersson i Vårgårda (c) om arbets-
lösheten i Älvsborgs län........................... 130
28 § Anmälan om frågor
1990/91:127 av Karl-Gösta Svenson (m) om investeringar i Ble-
kinge ......................................... 131
1990/91:128 av Pär Granstedt (c) om den sammanslagna för-
säkrings- och kammarrätten i Stockholm.............. 131
1990/91:129 av Rolf L Nilson (v) om det staliga villkorslånet till
Saab......................................... 132
1990/91:130 av Ylva Annerstedt (fp) om märkning av metall-
produkter som innehåller nickel.................... 132
1990/91:131 av Håkan Holmberg (fp) om mordet på Daniel
Chamoun...................................... 132
1990/91:132 av Ingegerd Elm (s) om socialstyrelsens regionala
enheter för tillsyn inom hälso- och sjukvården.......... 132
1990/91:133 av Viola Claesson (v) om lasarettet i Skene..... 133
1990/91:134 av Marianne Andersson i Vårgårda (c) om utveck-
lingsfondernas lånefond........................... 133
138
gotab 97232, Stockholm 1990