Protokoll
132-133
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1990/91:197 och 198 till lagutskottet
1990/91:200 till konstitutionsutskottet
Förslagen
1990/91:17 till socialutskottet
1990/91:19 till bostadsutskottet
Motionerna
1990/91 :Sf58—Sf63 till socialförsäkringsutskottet
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1990/91 :FiU36 Sammanställning av tilläggsbudget II för budgetåret 1990/91
(prop. 1990/91:125).
Kammaren biföll utskottets framställning om att betänkandet skulle avgö-
ras efter endast en bordläggning.
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1990/91:FiU38 Räntor på statsskulden, m.m. (prop. 1990/91:150).
1 Riksdagens protokoll 1990/91:132—133
Prot. 1990/91:132 Kammaren biföll utskottets framställning om att betänkandet skulle avgö-
14 juni 1991 ras efter endast en bordläggning.
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1990/91 :FiU39 Statsbudgetens inkomster för budgetåret 1991/92 (prop.
1990/91:150).
Kammaren biföll utskottets framställning om att betänkandet skulle avgö-
ras efter endast en bordläggning.
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1990/91 :FiU40 Statsbudgetens utgifter för budgetåret 1991/92 (prop.
1990/91:150).
Kammaren biföll utskottets framställning om att betänkandet skulle avgö-
ras efter endast en bordläggning.
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1990/91 :FiU41 Statsbudget för budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:100).
Kammaren biföll utskottets framställning om att betänkandet skulle avgö-
ras efter endast en bordläggning.
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Information från
regeringen om
EG-ansökan
Anmäldes
Proposition
1990/91:188 Riktlinjer för det fortsatta samarbetet vid omhändertagande av
miljöfarligt avfall i Sverige och Norge
Propositionen hänvisades omedelbart till jordbruksutskottet.
Anmäldes
Förslag
1990/91:20 Riksdagens revisorers förslag angående televerkskoncernens
verksamhet
Förslaget hänvisades omedelbart till trafikutskottet.
Anmäldes
Motionerna
med anledning av prop. 1990/91:194 Förverkande av rätt att ta arv, m.m.
1990/91:L31 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp)
med anledning av prop. 1990/91:200 Statsrådens arvoden
1990/91 :K98 av Jan Bergqvist m.fl. (s)
Motionerna hänvisades omedelbart till utskott enligt följande:
1990/91:L31 till lagutskottet
1990/91:K98 till konstitutionsutskottet
Anf. 1 TALMANNEN:
De av kammarens protokoll som återstår ojusterade vid innevarande riks-
mötes slut framläggs till godkännande torsdagen den 20 juni kl. 12.00.
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Information från
regeringen om
EG-ansökan
9 § Information från regeringen om EG-ansökan
Anf. 2 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Herr talman! Grunden för svensk säkerhetspolitik är en fast och konse-
kvent neutralitetspolitik. Det är det medel som vi sedan länge funnit bäst
ägnat att uppnå målet att trygga vårt lands fred, frihet och oberoende, vår
demokratiska samhällsordning och rätten att själva forma vår framtid i enlig-
het med våra egna värderingar.
Sveriges säkerhetspolitiska linje har ofta sammanfattats i uttrycket ”al-
liansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig”. Det är ett samlingsbegrepp
för de hänsynstaganden som krävs i fredstid för att klargöra att vi kommer
att förhålla oss neutrala vid ett eventuellt framtida krig i vårt närområde.
Till stöd för vår säkerhetspolitik har betydande resurser avsatts för det
svenska totalförsvaret. Det är en förutsättning för att svensk neutralitet skall
bli respekterad vid krig i vårt närområde.
Läget i Norden har under efterkrigstiden genomgående kännetecknats av
hög stabilitet och fredlig utveckling. Sveriges alliansfria ställning och vårt
starka försvar har gett ett väsentligt bidrag till denna nordiska stabilitet.
Efter de senaste årens snabba utveckling i Europa har förutsättningarna
för vårt land att delta i ett fördjupat internationellt samarbete påtagligt för-
ändrats.
Den 12 december 1990 uttalade riksdagen att Sverige bör eftersträva att
bli medlem i den Europeiska gemenskapen med bibehållen neutralitetspoli-
tik. Regeringen fick då fullmakt att lämna in en svensk ansökan om medlem-
skap i EG efter en samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska
faktorerna och efter samråd i utrikesnämnden.
Denna bedömning har nu genomförts, i nära kontakt med ledarna för de
i utrikesnämnden representerade partierna. Jag vill härmed inför riksdagen
redovisa dess resultat.
De senaste två åren har väldiga politiska omvälvningar ägt rum i Europa.
Klimatet mellan supermakterna USA och Sovjetunionen har förbättrats av-
sevärt. Den tidigare uppdelningen i två rivaliserande maktblock är förbi. De
öst- och centraleuropeiska länderna har frigjort sig efter decennier av totali-
tärt tvång. Tyskland har enats, Warszawapakten har upplösts, och Sovjet-
unionens militära tillbakadragande från Öst- och Centraleuropa framstår
som oåterkalleligt. En neddragning av såväl kärnvapen som konventionella
styrkor har inletts och förhandlingar förs om ytterligare nedrustning. Den
europeiska säkerhetskonferensens toppmöte i Paris i november förra året
lade grunden för ett nytt säkerhets- och samarbetssystem i vår världsdel.
Därmed har också Sveriges säkerhetspolitiska villkor i väsentliga avseen-
den förändrats till det bättre. Detta gäller även om de konkreta effekterna i
norra Europa inte är så påtagliga som i Centraleuropa. Det nordatlantiska
och nordeuropeiska området kan också väntas få fortsatt stor strategisk be-
tydelse för de båda ledande kärnvapenmakterna.
Sovjetunionens inre kris är en kvarvarande osäkerhetsfaktor. En rad skäl
talar för ett fortsatt starkt sovjetiskt intresse av samarbete med väst, och ett
motsvarande ringa intresse för konfrontatorisk maktpolitik. Oförutsägbara
yttringar av en fördjupad sovjetisk kris, med allvarliga återverkningar i om-
världen, kan dock inte uteslutas.
Kriser på grund av etniska och nationella motsättningar och svikna ekono-
miska förhoppningar i de öst- och centraleuropeiska länderna kan sannolikt
inte undvikas. Den sammanfattande bedömningen är emellertid att risken
för ett stormaktskrig i Europa är utomordentligt liten.
Herr talman! Den Europeiska gemenskapen utvecklas för närvarande
med stark dynamik. Till utgången av 1992 skall den inre marknaden ha ge-
nomförts med fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital. Två
regeringskonferenser utarbetar riktlinjer för en ekonomisk och monetär
resp, en politisk union inom Gemenskapens ram.
Den politiska unionen är ett långsiktigt mål för Gemenskapens samarbete,
som funnits även i de skeden där detta mest har handlat om praktiska ekono-
miska frågor. Strävan att skapa ”ett ständigt fastare förbund mellan de euro-
peiska folken” lades fast redan i Romfördraget 1957. Unionstanken är en
avgörande ledstjärna och riktpunkt för Gemenskapens arbete.
Det utrikespolitiska samarbetet inom Gemenskapen, EPS, har sedan
1970-talet växt fram på informell grund, och är organisatoriskt skilt från EGs
övriga verksamhet. Det finns dock en önskan hos Gemenskapens medlem-
mar att gå längre än tidigare på detta område och att i ett växande antal frå-
gor utforma gemensamma ståndpunkter. Det är därvid sannolikt, att vissa
utrikespolitiska ärenden kommer att avgöras med kvalificerad majoritet i
det framtida EG, men i så fall inom begränsade tillämpningsområden. Prin-
cipen om enhällighet i fråga om nationellt viktiga utrikes- och säkerhetspoli-
tiska beslut kommer med största sannolikhet att upprätthållas.
Gemenskapens medlemmar synes också inställda på att gradvis utöka sitt
säkerhetspolitiska samarbete, vilket där inte har samma direkta koppling till
försvarspolitiskt och militärt samarbete som i svenskt språkbruk. I riktlin-
jerna för regeringskonferensen förklaras att Gemenskapen bör överväga att
samordna sitt agerande bl.a. i frågor som berör nedrustning och rustnings-
kontroll, ESK samt vissa FN-angelägenheter inkl, fredsbevarande operatio-
ner. Även ekonomiskt och teknologiskt samarbete på krigsmaterielområdet
nämns, liksom vapenexportfrågor och icke-spridningsfrågor.
I anslutning till regeringskonferensen diskuteras vidare om Gemenskapen
också bör tillföras en rent försvarspolitisk dimension. I denna fråga råder
stor försiktighet hos flertalet medlemsstater. Den atlantiska försvarsorgani-
sationen NATO kommer för överskådlig tid framåt att förbli grundstenen i
Västeuropas försvar. Förenta staterna är också avvisande till en självständig
militärpolitisk roll för EG. Det föreligger inga förutsättningar för att vid
denna regeringskonferens förändra EG till en försvarspolitisk allians med
operativa militära uppgifter.
Önskemål om att stärka Västeuropas egen försvarspolitiska profil torde i
stället leda till ett ökat säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete inom den
västeuropeiska unionen, WEU. Att någon form av fast relation kommer att
etableras mellan EG och WEU är troligt.
Man kan utgå från att utformningen av ett eventuellt framtida försvarspo-
litiskt samarbete kommer att ske med hänsynstagande till de EG-stater som
inte anser sig kunna eller vilja delta i ett sådant. Detta överensstämmer väl
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Information frän
regeringen om
EG-ansökan
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Information från
regeringen om
EG-ansökan
med riktlinjerna för hanteringen av de försvarspolitiska frågorna under rege-
ringskonferensen, där det förklaras att hänsyn skall tas till medlemsstaternas
traditionella positioner.
Herr talman! Enheten och enhetligheten har varit grundläggande för den
Europeiska gemenskapens utveckling. Inriktningen har varit att alla med-
lemmar skall delta fullt ut i alla delar av Gemenskapens arbete. Det finns
ingen anledning att anta att EG nu skulle vara berett att kompromissa om
principen att medlemskap är odelbart. Sverige måste vid ett inträde i Ge-
menskapen ge sin anslutning till alla delar av samarbetet, godta de föränd-
ringar som kan följa av de nu pågående regeringskonferenserna, och för-
klara sig berett att aktivt medverka i Gemenskapens vidare utveckling i rikt-
ning mot de politiska mål som uppställdes i Romfördraget.
Ett medlemskap i EG är i dag förenat med krav på samordning av utrikes-
politiken, men ingalunda på likriktning. Kraven på samordning kan förvän-
tas växa, men friheten från likriktning kommer säkerligen att bestå. Även
som medlem får vi tillfälle att verka för Sveriges syn i frågor som ligger oss
varmt om hjärtat, såsom stärkande av FNs ställning, det alleuropeiska sam-
arbetet, nedrustningspolitiken, solidariteten med tredje världen, bistånds-
politiken och ökad samverkan med Baltikum.
Den stora skillnaden blir att huvuddelen av vårt agerande kommer att äga
rum inom Gemenskapens ram. Vad vi vinner är möjligheten att få gehör för
våra synpunkter inom EG-kretsen, och därmed ge dem långt bättre genom-
slag än om vi agerat som utanförstående stat. Vad vi förlorar är främst en
lika lätt identifierbar svensk profil i utrikespolitiken.
Dagens EPS-arbete bygger på principen om enhällighet. Att EG skulle
ta steget till en bindande majoritetsregel i nationellt avgörande utrikes- och
säkerhetspolitiska frågor ter sig under överskådlig tid uteslutet. Inte heller
torde EG-staterna överge en ordning som medger långtgående politisk
handlingsfrihet för den enskilde medlemmen i dessa avseenden.
Ändå kan detta samarbete ställa vårt land inför olika avvägningsproblem
med bäring på neutralitetspolitiken. Det kan röra frågor som gäller delta-
gande i utrikespolitiskt motiverade sanktioner mot utanförstående stater,
liksom vissa frågor rörande export av krigsmateriel. Det är dock regeringens
bedömning att för trovärdigheten i svensk säkerhetspolitik besvärande åta-
ganden skall kunna undvikas.
Den militära alliansfriheten utgör i fredstid neutralitetspolitikens kärna.
Att Sverige står utanför alla militära allianser, att vi avstår också från annat
förpliktigande militärt samarbete med andra stater och att vi har ett allsidigt
och starkt totalförsvar vittnar om vår beslutsamhet att förhindra att vi blir
indragna i en stormaktskonflikt i vårt närområde. Svensk politik bör även
fortsättningsvis föras med omsorg om att förtroendet bevaras för vår vilja
och förmåga att fullfölja den valda linjen.
Om en väpnad storkonflikt trots allt skulle drabba vårt område, måste
Sverige, för att då kunna stå neutralt, även fortsättningsvis konsekvent avstå
från deltagande i militära allianser eller annat förpliktigande militärt samar-
bete med andra stater, utöver vad som kan följa av vårt medlemskap i För-
enta nationerna. Sverige kan därför inte utan att ge avkall på neutralitetspo-
litiken delta i en gemensam försvarspolitik eller ett ömsesidigt försvarsåta-
gande inom EGs ram.
Det finns som tidigare betonats ingen anledning att tro att EG nu skulle
vara på väg att omvandlas till en militär allians eller skapa andra former för
gemensamma förpliktande försvarsarrangemang. I ett längre perspektiv kan
ändå inte uteslutas att en utvidgning av samarbetet mellan EGs medlemmar
också kommer att omfatta försvarsfrågor. Regeringens bedömning är att be-
slut härom kommer att bygga på enhällighet mellan medlemsländerna och
att det också i framtiden kommer att visas beredskap att finna lösningar för
de stater som inte vill eller kan delta i ett sådant samarbete. För svensk del
skulle detta innebära, att vi inte skulle förpliktigas att ta del i en eventuell
blivande försvarsallians mellan EG-stater eller omfattas av eventuella kol-
lektiva säkerhetsåtaganden.
Om en hållfast europeisk säkerhetsordning, t.ex. på ESKs grund, en gång
upprättas förändras de hittillsvarande förutsättningarna för Sveriges neutra-
litetspolitik.
Herr talman! För Sverige är kontakten och samarbetet med de nordiska
grannländerna av särskild betydelse. Trots skillnader i säkerhetspolitisk
orientering har vi kunnat verka gemensamt på en rad områden. De gemen-
samma historiska och kulturella banden, och den respekt och närhet som
kännetecknar det nordiska samarbetet, har skapat förutsättningar för en
djupgående samverkan på en rad områden. Så bör det också förbli. Utveck-
lingen av de nordiska ländernas förhållande till den fortgående europeiska
integrationen får inte tillåtas leda till bakslag i någon del av det nordiska
samarbetet. Det finns anledning att tro att utvecklingen tvärtom kommer att
leda till ett ökat behov av ett aktivt nordiskt samarbete.
Det bör också understrykas att regeringen avser att slutföra EES-förhand-
lingarna med all kraft. Sveriges intresse av ett sådant avtal minskas inte av
våra ambitioner i fråga om medlemskap i EG.
Herr talman! Säkerhetspolitisk planering måste alltid utgå från att också
det oväntade kan inträffa. Nya spänningar kan uppstå, och krig kan inte ka-
tegoriskt uteslutas. Därför bibehåller vi neutralitetspolitiken. Men bered-
skap inför det oväntade får inte hindra oss att ta vara på de möjligheter som
det sannolika erbjuder.
Förutsättningarna har ökat att förverkliga visionen av ett enat Europa som
lever i fred, välstånd och social rättvisa, till gagn också för utvecklingen i
världen i stort. Det blir allt tydligare att en lång rad politiska sakfrågor i läng-
den endast kan lösas genom bredast möjliga samarbete över nationsgrän-
serna. I detta samarbete har Sverige en viktig roll att spela. Också vi bör vara
med om att forma framtidens fria och fredliga Europa. Vi delar visionen att
våra nationer skall bli så sammanflätade med varandra, på samhällslivets
olika områden, att krig i vår världsdel framstår som otänkbart. Till det bidrar
det ökade beroende mellan stater och folk som den fortgående ekonomiska
integrationen leder till. Jag är övertygad om att vårt land kan ge många posi-
tiva bidrag till utvecklingen av detta framtida Europa.
Den Europeiska gemenskapen ses i hela Europa som ett viktigt kraftcent-
rum för samarbete och utveckling i vår världsdel. Sveriges möjligheter att
påverka detta framtida samarbete - politiskt, socialt och ekonomiskt - skulle
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Information från
regeringen om
EG-ansökan
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Information från
regeringen om
EG-ansökan
förbättras genom ett medlemskap i denna gemenskap. Det är regeringens
uppfattning att ett medlemskap i EG skulle innebära stora fördelar för Sve-
rige, som överväger nackdelarna. Vi delar Gemenskapens långsiktiga mål,
så som dessa formulerats i Romfördraget och Enhetsakten, och vill tillsam-
mans med de andra medlemmarna arbeta för dessas förverkligande.
Vid avgörandet om ett svenskt medlemskap är det nödvändigt att ta ställ-
ning både till det som medlemsstaterna redan kommit överens om och till de
planer och ambitioner som är aktuella. Detta ställningstagande måste inne-
fatta en bedömning av samtliga de faktorer som påverkar frågan om med-
lemskap. Genom en folkomröstning om svenskt medlemskap i EG blir det
slutligen svenska folket som får avgöra frågan.
Herr talman! Riksdagen har uttalat att Sverige bör eftersträva att bli med-
lem i den Europeiska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik. Re-
geringen anser att beslutssystemet inom EG, även vid nya samarbetsformer
inom organisationen, säkerställer möjligheterna för ett enskilt medlemsland
att värna sina grundläggande säkerhetspolitiska intressen. Det är regering-
ens samlade bedömning att ett svenskt medlemskap i EG är förenligt med
neutralitetspolitikens krav.
Efter det samråd som ägt rum i utrikesnämnden har regeringen i dag be-
slutat att överlämna en ansökan om svenskt medlemskap i den Europeiska
gemenskapen till EGs ministerråd.
Överlämnandet kommer att äga rum i Haag den 1 juli.
Sveriges säkerhetspolitik rör vårt lands mest centrala intressen. Den syftar
ytterst till att vi skall kunna trygga vårt lands fred, frihet och välstånd i en
föränderlig omvärld. Dess utformning kräver långsiktighet, konsekvens och
realism. Aktsamhet vid hanterandet av säkerhetspolitiken är en plikt. An-
passning till en förändrad verklighet är en nödvändighet. Bred enighet över
partigränserna är en styrka.
Genom handläggningen av denna fråga har regeringen visat att den önskat
bredast möjliga stöd för den deklaration jag här har avgett. En sådan bred
uppslutning är till stor nytta för vår nation i de viktiga förhandlingar som
förestår.
Anf.3 CARL BILDT (m):
Den 12 december 1990 fattade riksdagen det historiska beslutet att Sverige
skulle ansöka om medlemskap i den europeiska gemenskapen EG. Rege-
ringen gavs i uppdrag att efter förberedelse lämna in den formella ansökan
under 1991.
Därmed var tärningen kastad. Efter decennier av tvekan hade Sverige
svängt.
Jag döljer inte att vi moderater ser detta som en stor politisk framgång.
Den linje vi länge kämpat för är nu också Sveriges. Och nu har regeringen
fattat det formella beslutet att inom kort lämna in Sveriges ansökan. Vi häl-
sar det med stor tillfredsställelse.
När Sverige nu söker sig in i EG innebär detta den största förändringen av
vår utrikes- och därmed vår säkerhetspolitik i modern tid.
När det gäller utrikespolitiken förklarar vi oss beredda att ge upp en tradi-
tion av total obundenhet, som sträcker sig mer än ett århundrade tillbaka i
tiden.
Vi är beredda, och vi vill, gå in i en gemenskap där vi också skall delta i
utformningen och genomförandet av en gemensam europeisk utrikespolitik
i alla de frågor där en sådan behövs. Och vi gör det inte bara därför att detta
är ett måste i en gemenskap där samarbetet är odelat, utan därför att vi är
fast och fullt övertygade om värdet av denna europeiska utrikespolitiska ge-
menskap.
Vår egen utrikespolitik måste därmed vara en utrikespolitik med en klar
europeisk identitet. Därmed ges den också helt nya möjligheter.
Vår säkerhets- och försvarspolitik dikteras av säkerhetsgeografin i det
nordatlantiska och nordeuropeiska område som vårt sjö-, luft- och landterri-
torium är en del av. Vi är och förblir en liten demokratisk nation i omedelbar
närhet av den historiskt alltid starka men ofta instabila ryska makten. Så har
det varit, och så kommer det att förbli.
Den bestående uppgiften för vår säkerhetspolitik i denna situation förblir
att undvika att falla under denna makts inflytande, samtidigt som vi inte ut-
vecklas till ett hot mot dess säkerhet. Militär alliansfrihet och ett starkt
svenskt försvar är och förblir den naturliga slutsatsen. På detta sätt lämnar
vi dessutom vårt bidrag till stabiliteten och säkerheten i denna vår del av
Europa.
I regeringens deklaration talas det om att vi vill bli medlemmar med ”bibe-
hållen neutralitetspolitik”. Det är den formulering som riksdagen har lagt
fast. Det är viktigt att säga att ”bibehållen” inte är detsamma som ”oföränd-
rad”. Det säger sig självt att det, i och med beslutet att söka medlemskap i
en framväxande politisk union, handlar om en viktig förändring av denna
politik.
Det som består, det är den hårda kärnan i vår geografiskt givna alliansfria
säkerhetspolitik. Europas politik har förändrats radikalt under de senaste
åren, men Europas geografi består.
Med ansökan om medlemskap förklarar vi vår fulla anslutning till de poli-
tiska mål och strävanden som bär upp den europeiska gemenskapen. Det
finns inte några fotnötter, reservationer, förbehåll eller inskränkningar. Vi
vill vara med och bygga en europeisk union.
Som företrädare för politiska partier i regeringställning och opposition,
och därmed som företrädare för en överväldigande majoritet i denna riks-
dag, har vi genom beslutet den 12 december, genom den process som nu har
varit och genom stödet till den formella ansökan i dag träffat vårt val. Vi
känner Gemenskapens politiska mål, och vi är väl informerade om de nya
och betydelsefulla steg mot dels en politisk, dels en ekonomisk och monetär
union som Gemenskapen nu kommer att ta.
Vår strävan är att så snart som möjligt nå fram till formella förhandlingar
om medlemskap med Gemenskapens medlemsstater. Det är vår förhopp-
ning att dessa skall kunna vara avslutade under 1993 för att kunna godkännas
under 1994 och göra ett medlemskap fr.o.m. 1995 möjligt.
Avtalet om medlemskap skall godkännas i den ordning som vår grundlag
lägger fast. Men därtill kommer, att det bör anordnas en folkomröstning i
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Information frän
regeringen om
EG-ansökan
1 * Riksdagens protokoll 1990/91:132-133
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Information från
regeringen om
EG-ansökan
10
syfte att godkänna det avtal som då undertecknats av regeringen och en
första gång godkänts av riksdagen.
Men detta ändrar ingenting i det ställningstagande som vi som politiska
partier träffade den 12 december 1990 och som nu leder fram till stödet för
ansökan. Vårt ”ja” är ett klart ”ja”, och det är viktigt att säga.
Det går inte att fria till en flicka, men samtidigt säga att det där med ja
eller nej till äktenskap ger man besked om först inför altaret, utan att detta
tenderar att dämpa intresset för bröllopsförberedelserna. Och på samma sätt
är det med Europapolitiken. Vårt ”ja” i dag är ett ”ja” också i morgon, inte
ett ”kanske” som lämnar utrymme för ett ”nej”.
Ingen skall kunna tvivla på Sveriges europeiska övertygelse och beslut-
samheten i vår Europapolitik.
Jag är övertygad, herr talman, om att 1990-talet blir förnyelsens decen-
nium för Europa och europeiseringens decennium för Sverige. Det kommer
att ställa krav på oss alla. Men det innebär att en ny och spännande framtid
öppnas upp.
Sverige förblir för oss alla vår älskade hembygd. Men Europa är nu vår
spännande framtid.
(Applåder)
Anf.4 BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Sverige kommer nu att ansöka om medlemskap i den Euro-
peiska gemenskapen. Det är en händelse som vi liberaler hälsar med mycket
stor glädje.
Sveriges nära samhörighet med demokratierna i Europa har för oss libera-
ler alltid varit självklar. Vi har glatt oss åt den alltmer fördjupade integratio-
nen som i EG har haft sin drivkraft och sitt nav. Vi inser också vilken bety-
delse EGs sammanhållning och framgångar har haft för den utveckling mot
fred, demokrati och marknadsekonomi som vi nu kan se i hela Europa.
När folken i Öst- och Centraleuropa sprängde sina bojor och rev de murar,
som skiljde dem och oss, växte också hoppet om fred i Europa. Demokratier
för inte krig med varandra!
Risken för ett storkrig i Europa har avsevärt minskat. Det kvarvarande
hotet bottnar i ovissheten om vart det politiska och ekonomiska sönderfallet
i Sovjet, om det fortsätter, kan föra unionen.
För att säkra freden i Europa måste demokratierna i väst föra en politik
som främjar frihet, demokrati och marknadsekonomi också i Sovjet. Enligt
min, och folkpartiet liberalernas, uppfattning kan Sverige bäst verka för det
som medlem av Europeiska Gemenskapen.
Vi liberaler har länge hoppats på, och verkat för, att Sverige en dag såsom
medlem av Gemenskapen skall vara med att forma den europeiska framti-
den. Den dagen har nu ryckt ett bra stycke närmare.
I statsministerns anförande vill jag särskilt understryka visionen av ett
Europa, så sammanflätat på samhällslivets olika områden, att ett krig i vår
världsdel framstår som otänkbart. Det är också värdefullt att det i deklara-
tionen understryks att vi delar Gemenskapens långsiktiga mål, så som dessa
formulerats i Romfördraget och enhetsakten, och vill tillsammans med de
andra medlemmarna arbeta för dessas förverkligande.
Vi liberaler vill arbeta för att Sverige som EG-medlem aktivt och med en-
tusiasm skall medverka till framväxten av en europeisk union, öppen för alla
Europas demokratier - en union som i världspolitiken blir en kraft för av-
spänning och fred, för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, för
en internationell rättsordning, för ekonomisk och social utveckling och för
en god livsmiljö åt alla - ett generöst Europa, ett Europa öppet mot omvärl-
den.
Vi kommer därför att liera oss med krafter inom EG som vill detsamma
som vi, som t.ex. vill ge samarbetet en social dimension och föra en radikal
miljöpolitik. Och vi vet, att till de omistliga medlen för att målen skall nås
hör marknadsekonomi och fri handel.
Sverige har mycket att lära och vinna av medverkan i den europeiska ge-
menskapen. Vi har också mycket att tillföra. Sverige har initiativrika och väl-
utbildade medborgare, en grundfast demokratisk tradition, en fungerande
samhällsordning, internationellt framgångsrika företag, en väl utvecklad
handel, goda råvaror och, inte att förglömma, en fantastisk natur.
Vi har i Sverige funnit vägar att genom bl.a. en omfattande arbetsmark-
nadsutbildning hålla arbetslösheten nere. Vi har kommit längre än andra
länder på vägen mot jämställdhet mellan kvinnor och män. Inom miljöpoliti-
ken har vi gjort framsteg som kan bli goda exempel för andra. När det gäller
skyddet av medborgarnas liv och hälsa mot arbetsskador, trafikskador och
droger har vi en hel del att lära ut. Sverige går inte tomhänt in i det euro-
peiska samarbetet.
Herr talman! Integrationen inom EG syftar inte till någon centralstyrd en-
hetsstat, utan till en federation där nationella och regionala kulturer och
språkgrupper utvecklas sida vid sida, med respekt för varandras särdrag och
i glädje över mångfalden. Det bästa i arvet från Athen, Jerusalem och Rom
förs vidare.
Samtidigt är många problem internationella till sin karaktär. Den gräns-
överskridande miljöförstöringen kan bara hindras genom internationell sam-
verkan. Den makt som kapitalets rörlighet ger måste balanseras genom
överstatligt politiskt samarbete. I dessa och andra sammanhang kommer
samverkan inom EG att vara viktig.
Att ständigt segla, att vilja utforska och förändra, att vara i rörelse mot
något nytt är, enligt författaren Rolf Edberg, ett europeiskt drag. Därför är
inte heller den gemenskap vi svenskar nu vill tillhöra någon färdig produkt.
Den blir vad dess medlemmar och medborgare gör den till. Vi liberaler ser
fram mot att få vara med i arbetet att forma Europas framtid - att skapa ett
medborgarnas Europa!
(Applåder)
Anf.5 OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! En svensk ansökan om medlemskap i den europeiska ge-
menskapen är ett steg i en process. Det är inte det första steget och naturligt
nog inte heller det sista.
Utan de två senaste årens väldiga politiska omvälvningar i Europa hade
det enligt centerns mening inte varit möjligt att söka medlemskap i EG. Ber-
linmurens fall, Tysklands enande, Warszawapaktens upplösning och Sovjet-
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Information från
regeringen om
EG-ansökan
11
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Information från
regeringen om
EG-ansökan
12
unionens militära tillbakadragande från Öst- och Centraleuropas stater är
sådana avgörande händelser i en tidvis dramatisk, men ändå fortlöpande
process.
Bakom denna förändring ligger interna skiften i Sovjetunionens ledarskap
och politik. Klimatet mellan Sovjetunionen och USA har avsevärt förbätt-
rats. En neddragning av såväl kärnvapen som konventionella styrkor i
Europa har följt i avspänningens spår. Konferensen om säkerhet och samar-
bete i Europa har vid toppmötet i november 1990 bekräftat denna utveck-
ling.
Den dynamiska förändringen av Europa gäller i hög grad också EG. De
pågående regeringskonferenserna är ett uttryck för denna dynamik.
Fyrpartiuppgörelsen i utrikesutskottet, som riksdagen ställde sig bakom,
formulerade denna insikt på följande sätt: ”1 bedömningen ingår självfallet
hänsyn till den fortsatta utvecklingen i Europa, inklusive EGs regeringskon-
ferenser.” Därutöver nämns i utskottsbetänkandet ”EES-förhandlingarna”
och ”säkerhetspolitiskt viktiga skeenden inom ESK”. Det är mot denna bak-
grund logiskt att statsministern i deklarationen anger att ”det är regeringens
samlade bedömning att ett svenskt medlemskap i EG är förenligt med neu-
tralitetspolitikens krav”. Bedömningen bygger på att beslut inom det s.k.
EPS-arbetet bygger på principen om enhällighet samt att beslutssystemet
inom EG, även vid nya samarbetsformer inom organisationen, säkerställer
möjligheterna för ett enskilt medlemsland att värna sina grundläggande sä-
kerhetspolitiska intressen.
Eftersom Sverige går in med en medlemskapsansökan till EG mitt i en
dynamisk process är det naturligt och klokt att också under perioden fram
till ett färdigförhandlat avtal avläsa utvecklingen inom EGs regeringskonfe-
renser. Dessutom hinner vi under samma tid få en öppen och informerad
debatt om konsekvenserna av ett medlemskap för Sveriges del. Det är en
nödvändig del av förutsättningarna för en demokrati. Därför är en folkom-
röstning en avgörande del av beslutsprocessen för vår del.
Därmed är det också klarlagt att medlemskapsansökan inte föregriper det
slutliga beslutet. Omvänt gäller att en ansökan inte skulle inges om vi inte
var beredda att ställa upp för EGs långsiktiga mål.
Neutralitetspolitik är ett samlande begrepp för all den politik som krävs
för att ge verklig innebörd och realism åt uttrycket ”alliansfrihet i fred, syf-
tande till neutralitet i krig”. I en fredssituation handlar vår säkerhetspolitiska
linje om alliansfrihet. Sveriges alliansfrihet förutsätter ett allsidigt och starkt
totalförsvar. Vår säkerhetspolitik har avgörande betydelse för stabiliteten i
det nordeuropeiska området.
Neutralitetspolitiken är - som all annan politik - ett medel för att nå sitt
mål. Det mål vi vill säkra är att hålla landet utanför krig.
Genom avspänningen mellan öst och väst har också riskerna för en stor-
maktskonflikt minskat. Men vår säkerhetspolitiska strävan gäller inte enbart
en stormaktskonflikt utan jämväl andra konflikter i vårt närområde eller
konflikter som kan komma att beröra oss.
Alliansfriheten handlar, till sist, om att vi kan bestämma över vårt eget
deltagande i ett krig, så långt detta är möjligt. Det utesluter således också
ett försvarssamarbete av annat slag som är ömsesidigt förpliktande. I en
värld utan vapen behövs inga allianser. Det är det målet vi vill nå. Därför vill
vi se alliansfrihet som en tidlös hållning, där vi behåller full suveränitet inför
framtiden.
Demokratisering och ökad öppenhet medverkar till minskade krigsrisker
i vår världsdel och likaså till ett ökat samarbete mellan demokratiska stater.
Därför är det mycket viktigt att det nya Europa som växer fram inte bygger
nya barriärer av ekonomisk art i stället för de murar som raserats. Det är
centerns alleuropeiska vision.
Sverige bör eftersträva en öppen och rak kommunikation med EG inför
och under förhandlingarna. Till det som inte är förhandlingsbart hör Sveri-
ges säkerhetspolitik. Den avgör vi själva. Därför bör den inte heller åbero-
pas som förhandlingsunderlag i ansökan. Däremot bör den klargöras för
EGs medlemsstater.
Den diskussion som förts mellan de partier som står bakom riksdagens
EG-beslut har varit öppenhjärtig, klargörande och nödvändig. Överlägg-
ningarna har lett fram till statsministerns deklaration. Statsministern har i
diskussionen haft en mycket konstruktiv roll. Deklarationen, som den nu
föreligger, står i god överensstämmelse med centerpartiets uppfattning när
det gäller säkerhetspolitiken, som är grundad på de bedömningar och den
analys av förändringarna i vår omvärld som i dag är möjliga att göra.
(Applåder)
Anf. 6 LARS WERNER (v):
Herr talman! Beslutet att ansöka om medlemskap i EG är det största poli-
tiska beslut som fattats under efterkrigstiden, har statsministern sagt. Därför
är det synnerligen märkligt att det fattats i en sådan hast, brådska och med
ett så stort mått av hemlighetsmakeri. Den svenska politiska beslutsproces-
sens praxis har frångåtts.
Regeringens handläggning har medfört att ingen omfattande folklig de-
batt har varit möjlig innan beslutet fattades.
Med andra ord: Detta stora beslut har fattats utan att det svenska folket
getts möjlighet att göra sin stämma hörd på det sätt som är brukligt i vårt
land. Vi förhåller oss därför djupt kritiska till det sätt på vilket frågan har
handlagts.
Tage Erlander och Olof Palme var av den åsikten att Romfördraget inte
gick att förena med svensk neutralitetspolitik. För mindre än ett år sedan
delade den nuvarande regeringen den åsikten. Nu säger statsministern i de-
klarationen att man delar Gemenskapens mål så som dessa formulerats i
Romfördraget och enhetsakten. Det är en uppseendeväckande omsväng-
ning, då vi vet att Romfördragets mål bl.a. är en politisk union, vilken på
sikt kan ge EG-unionen karaktären av en supermakt.
Vårt parti är motståndare till svenskt medlemskap i EG. Efter det att be-
slutet nu har fattats understryker jag vikten av att det nu förs och kommer
att föras en seriös debatt inför en folkomröstning. De verkliga skiljefrågorna
måste lyftas fram. Vi har ingen nytta av beskrivningar av EG som ”ett kom-
mande paradis” eller som ett ”summan av allt ont”.
För min del tror jag att vårt land bör säga nej till EG-medlemskapet fram-
för allt av två skäl. De heter demokrati och alliansfrihet.
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Information från
regeringen om
EG-ansökan
13
|
Prot. 1990/91:132 14 juni 1991 |
Oavsett om vårt land ansluts till EG eller inte, kommer vi att möta ett |
världsekonomi.
|
Information från |
Att stanna utanför EG innebär inte att vi skall isolera oss från dess eko- Vi anser att det är viktigt att slå vakt om den nationella suveränitet som vi Vårt parti är internationalistiskt. Vi är väl medvetna om att många poli- Vi vill bevara den svenska alliansfriheten och neutraliteten. Regerings- Vi menar att ett fortsatt alliansfritt neutralt Sverige inom ESK-processens Den grundläggande motsättningen i vår värld i dag går mellan nord och Sverige bör ur detta perspektiv slå vakt om sin roll som en ”syds ombuds- Herr talman! Vi säger nej till en svensk ansökan om medlemskap i EG. Anf. 7 INGER SCHÖRLING (mp): Herr talman! I dag den 14 juni är en historisk dag, dagen då regeringen Miljöpartiet beklagar djupt att vi inte har fått någon debatt och att de fyra |
|
14 |
sammanträtt många gånger har ni tydligen inte kommit överens. Varför |
måste man annars ha alla dessa deklarationer? I så fall hade ni väl kunnat
ställa er bakom en enda gemensam, och då hade vi haft tid för en debatt här
i dag. Och varför denna brådska? Är det för att visa handlingskraft inför va-
let? Varför söka medlemskap just i detta skede, när EG förändas så snabbt
och mycket talar för att förändringen leder till en politisk union som omfattar
gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och förmodligen även gemensam
försvarspolitik.
I deklarationen står det att Sverige ställer upp på EGs långsiktiga politiska
mål och dessutom godtar de förändringar som kan följa av de pågående rege-
ringskonferenserna. Detta är fullständigt häpnadsväckande ansvarslöst! Ni
säljer ut allt det som Sverige har stått för sedan Gustav Vasas tid på ett bräde
och köper grisen i säcken.
I deklarationen står det att Sverige inte kan ge avkall på neutralitetspoliti-
ken och delta i en gemensam försvarspolitik eller i ett ömsesidigt försvarsåta-
gande inom EGs ram.
Men i nästa andetag sägs att det inte finns någon anledning att tro att EG
nu skulle vara på väg att omvandlas till en militär allians eller skapa andra
former för förpliktigande försvarsarrangemang. Därför blir det, som det he-
ter i deklarationen, den samlade bedömningen att ett svenskt medlemskap i
EG är förenligt med neutralitetspolitikens krav.
Svenska folket utsätts i detta dokument för tidernas ordvrängeri!
Denna tro om hur verkligheten skall komma att se ut är ett utspel för
hemmamarknaden, för dem som inte har haft en chans att följa EGs för-
handlingar. Är ni inte rädda för att folk blir heligt förbannade över detta
svek mot en sekellång neutralitetspolitik?
Lyssnar man till förbundskansler Kohl, president Mitterrand, EG-kom-
missionens Jacques Delors och EGs ambassadör i Sverige Ivo Dubois är ton-
gångarna nämligen andra men helt samstämmiga: målet är ett gemensamt
Europaförsvar med en fristående EG-armé. EG håller som bäst på att ut-
veckla dessa riktlinjer, och då väljer Sverige att ansöka om medlemskap i
EG, innan vi vet hur omfattande den politiska unionen blir.
Men vad vi vet är att EGs fördrag, EGs regler och EGs institutioner inte
är förhandlingsbara. Det som det kan förhandlas om är alltså endast i vilken
takt ett nytt medlemsland skall anslutas.
Vi har hört statsministern läsa upp den säkerhetspolitiska deklarationen,
och det är ett våndans papper. Det är uppenbart att det var en hart när omöj-
lig uppgift att förena de två oförenliga begreppen svensk neutralitet och
svenskt medlemskap i en ekonomisk och politisk union. Det har blivit en
svävande osmos av ord.
Rolf Gustavsson, TV-aktuellts korrespondent i Bryssel, skriver i Svenska
Dagbladet i går att för att Sveriges medlemsansökan skall accepteras av EG
krävs att vi inte kommer med några som helst förbehåll. Detsamma har jag
hört EGs ambassadör säga, och detsamma har vi hört i dag. Det finns egent-
ligen inga förbehåll i den medlemsansökan som Sverige skall lämna in.
Om det skulle finnas några förbehåll implicit, måste de, precis som Rolf
Gustavsson skriver, vara djupt begravda mellan raderna. I detta avseende
kan man säga att deklarationen är riktigt lyckad.
Miljöpartiet de gröna har ägnat mycket arbete åt att få fram obekväma
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Information från
regeringen om
EG-ansökan
15
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Riksmötets avslut-
ning
fakta och att kritiskt granska det omfattande material som har funnits runt
närmandet till EG. Det har ofta varit ett svårt arbete, ett hårt arbete. Papper
har hemlighållits. Det finns utredningar som vi fortfarande inte har fått ta
del av. Men vi har med kunskaper och envishet visat att ett litet parti kan
göra stor nytta för demokratin.
Jag tror mig med stolthet kunna säga att vi till en stor del har stått för den
EG-debatt som förts i Sverige. Det har varit en smärtsam politisk erfarenhet
att se hur viktiga demokratiska värden satts ur spel och sätts ur spel. Det
viktigaste beslutet det här seklet tas utan att folket tillfrågas eller haft en
möjlighet att ta ställning.
Ni vill ha en folkomröstning 1994. Ja, det är så dags då! När förlovningen
har varat i fyra år, brukar inte giftermålet göra så stor skillnad.
Jag har hört Carl Bildt säga här i dag att folkomröstningen inte skall för-
ändra vårt ja till EG. Vilken förolämpning för demokratin och dess instru-
ment!
Jag tror att vi är många som känner oss grundlurade i dag. ”De fyras gäng”
kör över riksdagens beslut från den 12 december i fjol om att inte ge upp den
svenska neutralitetspolitiken. Sverige rättar in sig i EG-ledet utan förbehåll.
För det viktigaste målet, att lösa miljöproblemen, behövs ett brett samar-
bete med hela Europa, både i öst och i väst. Ett sådant samarbete vill miljö-
partiet de gröna ha. Men till EGs stormakts- och rikemansklubb säger vi nej!
I detta anförande instämde Krister Skånberg, Paul Ciszuk, Anna Horn af
Rantzien, Eva Goes, Lars Norberg, Kaj Nilsson, Anita Stenberg, Kjell
Dahlström, Gösta Lyngå, Eva Bengtsson, Claes Roxbergh, Marianne
Samuelsson, Elisabet Franzén, Kent Lundgren, Carl Frick, Ragnhild Po-
hanka och Roy Ottosson (alla mp).
Överläggningen var härmed avslutad.
Kammaren beslöt kl. 11.03 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 11.15.
Förhandlingarna återupptogs kl. 11.15.
Storkyrkans kör under ledning av musikdirektör Håkan Martinsson sjöng
först tre sånger: Om sommaren sköna och Glädjens blomster av Hugo Alf-
vén samt Dofta, dofta vit syren av David Wikander.
(Applåder)
Anf. 8 TALMANNEN:
Ärade riksdagskolleger! Inte mindre än 56 av riksdagens ledamöter ställer
ej upp i höstens val. De har beslutat att lämna riksdagen vid mandatperio-
dens utgång.
Jag vill på riksdagens vägnar tacka er alla för värdefulla insatser för Sveri-
ges riksdag och för den svenska demokratin.
Med de avgående försvinner 772 riksdagsår av erfarenheter från riksda-
gen.
Ni har utfört ett utomordentligt fint och plikttroget arbete för riksdagen
och för Sverige. Ni har berikat riksdagen med era goda kunskaper och per-
sonliga kvalifikationer.
De 56 representerar sex riksdagspartier med olika värderingar och upp-
fattningar. De 56 har olika bakgrund och erfarenheter. Och jag kan tillägga:
de har olika temperament och kynnen; åtminstone i riksdagens talarstol! De
som slutar har tillhört riksdagen alltifrån mindre än en enda mandatperiod
till tolv perioder. De avgående är i olika åldrar; somliga har uppnått mogen
ålder. Andra lämnar riksdagen mycket unga mitt i sin riksdagskarriär, och
de har mänskligt att döma mycket ogjort i politik och samhällsarbete.
Att vara ledamot av sitt lands parlament är det finaste uppdrag en medbor-
gare kan få i en demokrati.
Ni har fått känna det partipolitiska arbetets hårda villkor; den grå och slit-
samma vardagen. Krav och kritik har riktats mot er. Överdriven och orättvis
har ni nog tyckt ibland. Ni vet hur det är att på söndagskvällen lämna famil-
jen och hemorten för att bege sig till riksdagshuset eller till konferensgården.
Ni har erfarenheter av hur det är att vänta på järnvägsstationer och flygplat-
ser eller att stå i snålblåsten på torget och hur det är att sitta på riksdagsrum-
met på kvällar och nätter för att läsa riksdagens handlingar. Ni har fått pröva
på ett arbete, där arbetstiden är totalt oreglerad och där någon arbetsbe-
skrivning inte finns.
Men jag hoppas att ni också fått känna mycket av politikens och riksdags-
arbetets glädje, att ni upplevt gemenskapen och kamratskapet - också över
partigränserna. Och känt den speciella glädjen vid framgångar med motio-
ner och andra framstötar i syfte att göra Sverige bättre.
Den samlade kunskapen och erfarenheten i riksdagen är enastående. Jag
har många gånger haft anledning att säga, att Sveriges riksdag består av
mycket kunniga och kompetenta ledamöter, som har erfarenheter från sam-
hällets alla områden. Det är det som ger riksdagen dess styrka. Nya ledamö-
ter lär av gamla och gamla lär av nya, över partigränserna. Det är hela tiden
ett växelspel som skapar kontinuitet och förnyelse i riksdagen och i partipoli-
tiken. Detta är också en oerhörd styrka inte bara för riksdagen utan för Sve-
rige.
Jag tycker att Annika Åhnberg här i kammaren för ett par veckor sedan
uttryckte det fint, när hon sade sig vara glad över att ha fått arbeta i jord-
bruksutskottet tillsammans med Jens Eriksson, som nu avgår. Att vara oenig
i sakfrågor hindrar inte ett gott arbetsklimat i utskottet. Jens Eriksson har
varit en läromästare för alla i jordbruksutskottet; det var Annika Åhnbergs
fina tack och beröm till en utskottskollega.
I år är det 20 år sedan enkammarriksdagen infördes. 14 av de avgående
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Riksmötets avslut-
ning
17
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Riksmötets avslut-
ning
18
ledamöterna var med då. Mycket har hänt och förändrats under denna tid.
Riksdagen har flyttat fram och tillbaka, från Helgeandsholmen till Sergels
torg och åter till Helgeandsholmen. Detta har inte varit utan problem, men
lokalerna, arbetsvillkoren och servicen har förbättrats i många avseenden.
Ledamöterna har fått mer stöd i form av tekniska, personella och ekono-
miska resurser.
Men arbetsmängden har också ökat. 1971 - enkammarriksdagens första
år - väcktes drygt 1 600 motioner och i år nästan 5 000. Reservationerna har
ökat från ca 500 till 4 900. Och riksdagstrycket har nästan fördubblats i om-
fattning, över 70 000 sidor blir det i år. Voteringarna med rösträkning har
ökat från drygt 500 till ca 1 300. Självklart har detta satt sin prägel på riks-
dagsarbetet och på ledamöterna.
Det finns många förklaringar till denna ökning. Samhället har blivit mer
komplicerat, och allt fler vill vara med och påverka besluten. Politiken har
också blivit mer internationell. Det parlamentariska läget och massmedias
allt intensivare bevakning har lett till en önskan att göra politiska marke-
ringar i allt fler sakfrågor.
Enkammarriksdagen har upplevt en 20-årsperiod då regeringar av olika
sammansättningar och kulörer kommit och gått på ett helt annat sätt än tidi-
gare under efterkrigstiden. Riksdagen har upplevt en jämviktsriksdag där
lotten fick avgöra många beslut. Utskotten har under hand fått en skarpare
profil, bl.a. genom utskottsutfrågningarna. Partigrupperna har byggt upp
kanslier, som stöd till ledamöterna. Datoriseringen har gjort sitt intåg. Ett
nytt parti kom in i riksdagen för första gången på 70 år. Det har varit händel-
serika år under enkammariksdagens historia.
Ni som nu lämnar riksdagen kommer inte att lämna det partipolitiska ar-
betet eller arbetet för vår demokrati. Ni kommer att fortsätta arbetet för
Sverige. Jag är helt säker på att de flesta av er redan på måndag är ute i
valarbetet. Ni kommer att ersätta riksdagens plenisal och riksdagens talar-
stol med andra mötesplatser och andra talarstolar för att argumentera och
slåss för era värderingar och åsikter. En del av er kanske kommer att skriva
memoarer, och på så vis ge er bild av politiken och livet i riksdagen. Andra
går direkt till nya viktiga uppdrag i samhället. Vi kommer helt säkert att få
möta er i riksdagens korridorer. Det gäller helt säkert t.ex. de nya ordföran-
dena i RFSU och HCK.
De avgående ledamöterna, som tillhört riksdagen minst en valperiod,
kommer nu att erhålla riksdagens förtjänstplakett, som ett synbart tack för
insatserna i riksdagen. Plaketten är utformad av konstnären Bo Thorén och
gjord i rent silver. Den yttre cirkeln på plaketten - hjulet - symboliserar Sve-
rige. Sverige strålar samman i riksdagen, med lilla riksvapnet tre kronor som
symbol. Den avrundade kvadraten betecknar riksdagens högsta funktion -
kammaren.
De avgående - utom två som jag så småningom vill be komma fram för att
få sin hederbetygelse - har fått plaketten på sina bänkar.
1. Sju ledamöter
Marianne Andersson i Gislaved
Anna Horn af Rantzien
Ylva Johansson
Kent Lundgren
Gösta Lyngå
Lars Norberg
och
Ing-Britt Nygren
har tillhört riksdagen innevarande mandatperiod, dvs. i högst tre år.
2. In i riksdagen kom i 1985 års val
Ingegerd Anderlund
Viola Claesson
Lars De Geer
Bo Hammar
Ingrid Hasselström Nyvall
Erik Holmkvist
och Maria Leissner
De har därmed tillhört riksdagen i två mandatperioder, dvs. i sex år.
3. I drygt åtta år, sedan 1983, har
Margö Ingvardsson
Margareta Persson
och
Sylvia Pettersson
tillhört riksdagen.
4. Vid 1982 års val invaldes i riksdagen
Lars Ahlström
Göran Ericsson
Kersti Johansson
Ingvar Karlsson i Bengtsfors
Gustaf Persson
och
Aina Westin
Dessa sex kolleger har tillhört vår riksdag i nio år.
5. Vid 1979 års val invaldes
Lars Ahlmark, tidigare ersättare under två riksmöten
Göran Allmér
Alexander Chrisopoulos
Kerstin Ekman
Jens Eriksson
Lars Svensson, som var ledamot även 1973
och
Sture Thun
Dessa sju kolleger har således tillhört riksdagen i 12 till 14 år.
6. Vid 1976 års val invaldes
Torsten Karlsson
Sven Eric Lorentzon
Iris Mårtensson
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Riksmötets avslut-
ning
19
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Riksmötets avslut-
ning
20
och
Martin Segerstedt
och de kan räkna fem mandatperioder i riksdagen eller 15 år.
I 15 år har också Ulla Johansson tillhört riksdagen. Hon kom in första
gången 1974.
Birgitta Rydle kom till riksdagen 1976. Totalt har även hon varit ledamot
i riksdagen i 15 år.
7. Vid 1973 års val invaldes i riksdagen
Arne Andersson i Gamleby
Gunilla André
Helge Hagberg
Rune Johansson
och
Margit Sandéhn
Dessa fem kolleger tog säte i riksdagen 1974 och har således 18 riksdagsår.
15 av de avgående ledamöterna har tillhört riksdagen i minst 20 år - i minst
sju mandatperioder. Jag vill säga några ord till var och en av dem.
Martin Olsson kom in efter 1970 års val. Han är en enveten motionär, som
visat att det lönar sig att motionera i en fråga år ut och år in. Och han kan
visa att det kan gå vägen; barnpensionen är nu skattefri.
Någon kanske tycker att lagutskottet inte är det roligaste utskottet att
hamna i; det har tunga frågor och besvärliga lagtexter att penetrera. Men
utskottets ledamöter ser ändå glada ut och är hängivna och engagerade i sitt
arbete. Jag har mer än en gång imponerats av Martin Olssons engagemang
och kunnighet i talarstolen i lagutskottets frågor. Det har känts tryggt att
hans kloka, eftertänksamma och - om jag får använda uttrycket - jordnära
egenskaper finns med i lagsammanhang.
Martin Olsson har engagerat sig mycket för riksdagens interna frågor. Jag
värdesätter mycket hans insatser i förvaltningsstyrelsen. Arbetet i riksdags-
administrationen syns inte så mycket utåt och ger inga rubriker. Och när det
någon gång blir rubriker så är de inte positiva. Men det är nödvändigt och
viktigt att några av riksdagens ledamöter med engagemang tar sig an också
det riksdagsinterna arbetet.
Karin Söder har innehaft många tunga och viktiga poster i sitt parti, i riks-
dagen och i regeringen. Hon blev Sveriges första kvinnliga utrikesminister
och partiledare; hon har varit socialminister och president i Nordiska rådet.
Jag blev bänkkamrat med henne, när vi kom in i riksdagen i valet 1970.
Det var trevligt - och givande. Hon bjöd ofta på hemlagad knäck. Jag har
inget emot att man här i plenisalen suger på en och annan karamell! Men
jag tvingas utifrån rent personliga erfarenheter tillstå att det bjuds för litet -
numera.
För 20 år sedan berättade Karin Söder för mig att hennes föräldrars ord
till henne på vägen ut i livet var: Alla människor har lika värde, även om
utgångslägena är olika. Kanske har dessa föräldrarnas ord varit pådrivande
för hennes starka sociala engagemang och hennes stora intresse för männi-
skor. Och kanske har de också varit vägledande för hennes envisa och oför-
tröttliga arbete för barnen, som varit och är ett av Karin Söders stora
intresseområden.
Karin Söder har skrivit många motioner och hållit många tal om barnens
rättigheter. Hennes insatser på detta område är av bestående värde. Vi upp-
skattar hennes energiska arbete som ordförande i Nordiska rådets svenska
delegation. Det är ingen överdrift att säga att Karin Söder är en av våra
främsta nordister och att hennes insatser i nordisk politik också är av be-
stående värde.
Vi har många ledamöter som började i riksdagen 1969. Nio av dem lämnar
nu riksdagen.
Lennart Andersson har tillhört lagutskottet under utskottets hela historia
och också varit dess ordförande eller vice ordförande. Oerhört samvets-
grann, kunnig och påläst, säger utskottskollegerna om Lennart Andersson.
Och det stämmer med den mycket positiva bild jag själv har av honom efter
många år av nära samarbete. Lennart Andersson är djupt rotad i Södertälje
och dess kommunala liv. Och hans kommunala engagemang grundas på
övertygelsen att en riksdagsledamot måste ha ett lokalt engagemang i kom-
munen för att komma så nära väljarnas liv och problem som möjligt.
Lennart Anderssons motioner präglas också av det lokala livet: hem-
språksundervisning för kommunens invandrare, högskola, järnvägsstation
och nytt polishus till Södertälje.
Lennart Andersson tillhör den grupp av riksdagsledamöter som tillför
Sveriges riksdag det kommunala livets erfarenheter, som vi inte skulle klara
oss utan. Utan de kommunala erfarenheterna blir riksdagen inte tillräckligt
bred.
Roland Brännström personifierar försvarspolitiken de senaste 20 åren.
Han blev ledamot av försvarsutskottet 1971, och sedan dess har han varit
detta utskott trogen. Han har varit ordförande för eller ledamot av ett stort
antal offentliga utredningar på försvarsområdet. Hans förmåga att komma
till slutsatser och överenskommelser är allmänt omvittnad. På ett stillsamt
sätt utan åthävor, men med en pondus grundad på erfarenhet och kunskap
har han visat prov på en sällsynt förmåga att på ett konstruktivt sätt få till
stånd uppgörelser för ett försvar somt tvingats skära och hushålla. Hans ar-
betsrum i riksdagshuset har fungerat som sambandscentral.
Roland Brännström har också lagt ner ett gott arbete i ”Sällskapet politik
och näringsliv”. Det är en viktig uppgift att förbättra ledamöternas kunska-
per om näringslivet och öka företagens och företagarnas kännedom om par-
tipolitikens villkor.
Lars Gustafsson blev ledamot av utbildningsutskottet 1971 och dess ordfö-
rande 1986. Han har varit ledamot av och ordförande för ett flertal offentliga
utredningar om forskning och högre utbildning.
Lars Gustafsson har lyckats förena en vetenskapsmans intellektuella
skärpa och nyfikenhet med en utpräglad resultatpolitikers förmåga att ge-
nomföra förslag. Han har mycket gedigna kunskaper om sitt utskotts alla
områden. Som ordförande i forskningsrådsnämnden vet han vad som är på
gång inom forskningen, vad Sverige behöver och vilka resurser som behövs.
Vi som samarbetat med Lars Gustafsson vet hur krävande han är när det
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Riksmötets avslut-
ning
21
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Riksmötets avslut-
ning
22
gäller saklighet och korrekthet. Men vi vet också att hans underfundiga hu-
mor kan lösa upp knutar och att hans stora intresse för jazz och lyrik visar
hans stora bredd. Den sträcker sig långt utöver forsknings- och utbildnings-
frågor. I en tid när utbildningsutskottet varit ett av våra mest arbetstyngda
utskott har det varit en stor styrka att Lars Gustafsson varit dess ordförande.
Grethe Lundblad mötte jag en vacker julidag i riksdagshusets korridorer
släpande stora buntar riksdagstryck för att förbereda ett miljötal. Det var ett
uttryck för riksdagsledamöternas inställning att ledamotskapet går före so-
liga och sköna sommardagar. Jag minns också en beredning i regeringen.
Det gällde livsmedelsfrågor. Föredragande statsråd sade, att det här har vi
kollat med Grethe, så det är nog bra.
Hennes självständiga linje - som grundas på gedigen kunskap - har betytt
mycket för jordbruksutskottets hantering av livsmedelsfrågorna. Grethe
Lundblad hör till dem som tidigt intresserade sig för miljövård och farliga
produkter. Hon har varit en pådrivare för en gemensam nordisk miljöpolitik.
Hon hade tidigt uppfattningen att miljöfrågan inte kan lösas på nationell bas,
utan det behövs ett gemensamt uppträdande i nordiska och europeiska sam-
manhang.
20 års arbete i Nordiska rådet har gjort henne till en sann och trogen ”nor-
dist”, och hon är en av riksdagens främsta när det gäller nordiskt samarbete.
Hennes bakgrund - född och uppväxt i grannlandet Danmark - har säkert
bidragit till hennes oförtröttliga arbete för nordisk gemenskap och samhörig-
het.
Lennart Pettersson besitter en osedvanlig mångsidighet och har genom ar-
betet i näringsutskottet och en mångfald utredningar blivit en av riksdagens
främsta näringspolitiker. När de regeringar som jag tillhörde diskuterade
namn för utredningsuppdrag fanns ofta Lennart Petterssons med. Det vitt-
nar om respekt för hans kunnande och förtroende för hans person.
Lennart Pettersson är aktad i alla läger för sin kunnighet.
Hans arbete med de näringspolitiska frågorna har präglats av vidsynthet
och internationell inriktning. Hans kunniga arbete som ordförande i riksda-
gens EFTA-delegation och som ordförande i Europarådets kommitté för ve-
tenskap och teknik har betytt mycket för Sverige i Europasammanhang.
Lennart Pettersson har skapat ett stort nätverk av parlamentariska kontak-
ter ute i Europa. Detta har varit till stor nytta för Sverige, och det betyder
mycket för riksdagen, när vi nu står på tröskeln till ett fördjupat europeiskt
samarbete.
När Gertrud Sigurdsen tog plats i riksdagen presenterades hon ofta kort
och gott som LO-kvinnan. Vid den tiden, 1968, var endast 13 % av riksda-
gens ledamöter kvinnor. Det förhållandet har till Sveriges och riksdagens
fördel avsevärt förbättrats, säkerligen tack vare att Gertrud Sigurdsen och
många av hennes medsystrar visat vägen genom kompetens och engage-
mang.
Gertrud Sigurdsen personifierar den gamla stammens politiker; som efter
att själv ha fått uppleva orättvisorna i samhället kastat sig ut i fackligt och
politiskt arbete för att få bort orättvisorna. Få människor har jag mött med
ett sådant brinnande socialt intresse som Gertrud Sigurdsen. Hon har visat
ett osedvanligt stort personligt engagemang i de mycket svåra vårdfrågorna,
t.ex. på ungdomsvårdsområdet. Och hon har inte värjt sig för att ge sig i kast
med nya och besvärliga områden.
Hon har varit hälso- och sjukvårdsminister och socialminister.
Gertrud Sigurdsens intressen har också innefattat de internationella frå-
gorna. Ledamot och vice ordförande i utrikesutskottet, FN-delegat, ledamot
av utrikesnämnden och inte minst biståndsminister.
På båda dessa områden har Gertrud Sigurdsen fått erkännanden för sin
kunnighet och kompetens. Klokhet och värme har präglat hennes arbete.
Olle Svensson sågs redan på 40- och 50-talen i riksdagens korridorer, som
journalist och sedan som sekreterare i den socialdemokratiska riksdagsgrup-
pen. Han är således den av de avgående som kan sägas ha den längsta riks-
dagserfarenheten. 1956 bestod partikansliet av honom själv och en kontorist
på deltid. Olle Svensson kunde riksdagen, när han 13 år senare tog plats i
riksdagen.
Olle Svensson har varit ledamot av KU sedan 1971 och dess ordförande
sedan 1982. Under sin riksdagstid har han varit medlem av ett flertal offent-
liga utredningar om press och massmedia, om fri- och rättigheter, yttrande-
frihet och folkstyre. Han är en av riksdagens allra kunnigaste ledamöter när
det gäller grundlagsfrågor och pressfrågor. Han står i första ledet när det gäl-
ler att försvara yttrandefriheten, och han är en stor förkunnare av uppfatt-
ningen att utan en fri och mångfaldig press finns ingen bra och frisk demo-
krati. Betecknande är att Olle Svensson - trots sina många år i riksdagen -
fortfarande främst ser sig som journalist och publicist.
Rune Jonsson och Olle Östrand började också båda i riksdagen 1969; de
var sedan utanför riksdagen en tid men det blir ändå minst 20 riksdagar.
I mångt och mycket har de också bakgrund och erfarenheter som liknar
varandra. Praktisk yrkesverksamhet, fackligt arbete, kommunalt verk-
samma. Båda är stabilt förankrade i sina hemkommuner och regioner.
Rune Jonsson är en mycket allsidig näringspolitiker. Hans bakgrund som
elektriker med yrkeserfarenhet från skogsindustrin och erfarenhet av fack-
ligt arbete ute i industrin har varit en stor tillgång för näringsutskottet, som
han har tillhört i många år. Han har stått upp för Norrlands industri och äg-
nat mycket tid åt statliga företag. Han är respekterad och omtyckt för sitt
stora kunnande och för sitt lugna och balanserade uppträdande.
Olle Östrand tillhör skaran av våra kompetenta trafikpolitiker. Hans in-
tresse- och verksamhetsområden i riksdagen är just trafikpolitiken och regio-
nalpolitiken. Sitt stora kunnande i dessa frågor har han breddat med erfaren-
heter från styrelsearbetet i vägverket, transportrådet och ordförandeskap i
Svensk Bilprovning. Hans arbete i dessa styrelser har tillfört riksdagen ökad
kompetens och erfarenhet och har varit en viktig länk mellan riksdagen och
den verksamhet vi beslutar om.
Ove Karlsson tog 1968 säte i riksdagens första kammare och har således
24 riksdagsår bakom sig. Han är också känd under namnet Karlsson i Ma-
lung, och redan i sitt jungfrutal tog han upp de usla vägförbindelserna för
Malungs exportindustrier.
I riksdagen vet vi att han är aktiv i regional- och glesbygdsfrågor, skogs-
bruk, jaktvård och trafikfrågor. Men få känner till hans insatser som folkbil-
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Riksmötets avslut-
ning
23
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Riksmötets avslut-
ning
24
dare i sitt hemlän. Under många år har Ove Karlsson varit ordförande i Da-
larnas ABF och ordförande i styrelsen för Malungs folkhögskola.
Ove Karlsson är inte en person som framhåller sina insatser, vill inte
glänsa på andras bekostnad. Ödmjukhet och hänsyn präglar både hans per-
son och hans arbete. Det finns många som han i riksdagen - som gör ett
mycket gediget och respekterat arbete men inte syns i rubrikerna. Men det
är deras trägna arbete som gör vår demokrati stabil. När jag var industrimi-
nister mötte jag Ove Karlsson på ett glesbygdsmöte. Hans ord där - kloka
och mänskliga, framförda på ett enkelt och jordnära sätt - var de som jag
mest minns från mötet. De vittnade om att han på djupet förstår glesbygdens
problem och folk.
Ingrid Sundberg har tillhört riksdagen ett kvarts sekel. Hon kom 1966 till
andra kammaren, började som suppleant i jordbruksutskottet och är nu kul-
turutskottets kunniga och omtyckta ordförande.
Jag vill med glädje återge några rader ur ett av Ingrid Sundbergs tal:
”Sans och måtta kan ibland vara lite tråkigt. Låt oss som arbetar med kul-
turpolitik gå lite längre än till sans och måtta. Låt oss sjunga flerstämmigt,
ja i så hög grad att det ibland blir dissonanser och bristande harmoni, om vi
därmed kan uppnå spänning, liv och förnyelse inom alla de områden, där vi
som kulturpolitiker har ansvar.”
Det är mycket kloka och fina ord, men också uppfordrande. De vittnar
om en öppen och fri inställning till kulturens uppgifter och möjligheter, men
de vittnar också om Ingrid Sundbergs vidsynthet och klokhet, det som har
gjort henne till en av riksdagens främsta kulturpolitiker.
Internationella kontakter och internationellt samarbete är en allt viktigare
del av en riksdagsledamots arbete. Ingrid Sundberg har varit en pådrivande
kraft i riksdagens internationella arbete. Hon tillhörde under många år utri-
kesutskottet och utrikesnämnden, Svenska Unescorådet och nedrustnings-
delegationen. Våra riksdagsledamöter utför ett omfattande och fint arbete
inom flera internationella fora. Men deras insatser uppmärksammas nästan
inte alls. Deras arbete sker i det tysta. Därför vill jag lyfta fram Ingrid Sund-
bergs omfattande arbete i internationella sammanhang: FN, Nordiska rådet
och inte minst i IPU, där hon faktiskt har varit verksam under hela sin riks-
dagstid, dvs. sedan 1966. Hon har under många år varit ordförande och vice
ordförande i IPU-delegationen. I just den egenskapen har hon hjälpt till att
skola in många ledamöter i det internationella arbetet. Vi tackar henne sär-
skilt för dessa fina insatser av bestående värde.
Så till de båda 50-talisterna.
Gösta Bohman tog säte i riksdagen 1958 och Evert Svensson 1957.
Gösta Bohman är riksdagens ålderman, dvs. riksdagens till levnadsåren
äldste ledamot. Men har är också, om jag introducerar den titeln, andre vice
ålderspresident efter Stig Alemyr och Evert Svensson.
Gösta Bohman drogs sent och något motvilligt in i partipolitiken. Mitt i
yrkeskarriären valdes han 1958 in i riksdagens andra kammare. Gösta Boh-
man anförtroddes snart ordförandeskapet i det mäktiga statsutskottet. Så
småningsom blev han partiledare och finans- och ekonomiminister. I de rol-
lerna men också som oppositionsledare deltog han med liv och lust i debat-
terna i riksdagen. Hans goda debatthumör och skarpa tunga har i riksdagen
spridit både glädje och skräck. Oppositionsledarens roll är kanske inte alltid
så lustfylld, men i vår demokrati i vårt parlamentariska system är den en av
de viktigaste. Den är förbunden med mycket av skyldigheter och ansvar.
En del av sina memoarer har Gösta Bohman redan skrivit. Men det finns
helt säkert mycket mer att berätta. Få svenska politiker har utfört en så om-
fattande och intensiv partipolitisk gärning som Gösta Bohman. Han personi-
fierar dessutom på många sätt glädjen att få arbeta politiskt: nyfikenheten,
debattlusten, kunnandet och kompetensen och viljan att uträtta något.
Jag tycker att Gösta Bohman uttrycker det allra bäst själv i ett tal från
1970, som jag gärna vill citera några valda rader ur:
”Politisk verksamhet och politisk förkunnelse är inte bara iskalla beräk-
nande bedömningar. De kräver inte bara goda nerver, förmåga att tåla
motgångar och motstånd. Politik förutsätter också medmänsklighet och
värme. Den kräver framför allt övertygelse om att de idéer vi förfäktar och
slåss för är riktiga och nödvändiga---. Den som vill övertyga andra måste
själv vara så övertygad, att han kan framstå som förkunnare i ordets djupaste
innebörd. Inte bara som förmedlare av fakta.”
Jag menar att dessa hans ord kan vara vägledande för politiker i alla poli-
tiska partier. Och inte minst för ungdomen. Politik får inte bara vara statistik
och kalla fakta. Engagemang, känslor, lidelse, visioner och drömmar måste
också till för att politiken skall bli levande och mänsklig.
Det finns många goda anledningar att i dag tacka och hylla Gösta Bohman
för hans utomordentligt stora insatser för svensk politik och demokrati och
för hans fina arbete för Sveriges riksdag.
Evert Svensson är riksdagens förste vice ålderspresident med sina 36 riks-
dagsår. När han började i riksdagen 1957 var han 31 år och riksdagens
yngste. I tidningsläggen kallades han för politikens Benjamin. Sedan dess
har Evert Svensson innehaft ett stort antal uppdrag i riksdagen. Sex utskott
har han tillhört, och han har varit FN-delegat, medlem i Europarådet och
mycket mer.
För några dagar sedan tilldelades Evert Svensson statschefens/Konungens
medalj för sina omfattande samhällsinsatser. En fin representant för Sveri-
ges riksdag, en verklig långvägare, en idealist, internationalist och folkbil-
dare fick en välförtjänt hedersbetygelse.
Vi som lärt känna Evert Svensson vet att han är en försynt person, som
sällan tar till storsläggan utan hellre använder humorn som vapen. Lugnt och
metodiskt argumenterar han för sina ståndpunkter. Också Evert Svensson
har redan hunnit att skriva en del av sina memoarer. ”En värld där rättfärdig-
het bor - En politikers postilla” har han kallat sin bok.
Etik och moral i politiken är en fråga som kommit alltmer i blickpunkten
i den allmänna debatten om en förtroendekris mellan politiker och väljare.
Evert Svensson står för de kristna värdena. Han hävdar att politiken måste
grunda sig på moraliska värderingar. I annat fall tappar vi målet och kompas-
sen och inspirationen, utmaningen att skapa det goda samhället. Min gene-
ration var - skriver Evert Svensson - särskild vaccinerad mot diktatur och
våld. Att arbeta för fred var en väsentlig del av livet. Demokratin liksom
ympades in i oss. Med sitt djupa engagemang för social rättvisa och fred har
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Riksmötets avslut-
ning
25
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Riksmötets avslut-
ning
26
Evert Svensson vunnit stor respekt i riksdagen. Alla vi som kommit i nära
kontakt med honom vet att hans budskap är äkta och grundat på övertygelse.
(På anmodan av talmannen kom Gösta Bohman och Evert Svensson fram
till talmanspodiet och tog emot sina förtjänstplaketter.)
(Applåder)
Det är många som jag vid detta tillfälle skulle vilja ge blommor för goda
insatser i Sveriges riksdag och för arbetet för vår demokrati. Varför inte 349
buketter?
Jag skall i dag nöja mig med att dela ut en enda, till Ing-Britt Nygren, för
hennes envishet och för hennes goda humör.
(Blommorna överlämnades.)
(Applåder)
Ärade riksdagskolleger! Jag har till slut en önskan, som jag riktar till er 56
som nu har fått riksdagens plaketter som tack för era insatser i Sveriges riks-
dag. Det bekymrar mig att så få utanför de aktiva politikerleden ställer upp
till försvar för demokratin och det nödvändiga partipolitiska arbetet. Jag
tycker att det är anmärkningsvärt att det i dag främst är de partipolitiskt ak-
tiva som själva måste försvara sitt arbete. Fler borde ställa upp och försvara
det partipolitiska arbetet - och därmed demokratin - näringsliv, fackför-
eningsrörelsen, massmedia, kulturarbetare och många fler. Ingen enda med-
borgare i Sverige har fått ett fribrev från att försvara demokratin. Min öns-
kan är därför att ni som nu kommer att avgå kommer att bli goda ambassadö-
rer för Sveriges riksdag och för det demokratiska partiarbetet.
Än en gång: Tack för ert fina arbete!
(Långvariga applåder)
Härefter sjöng kören Sommardoft av Elisabet Hermodsson och Österlen-
visan av Olle Adolphson.
(Applåder)
Anf. 9 TALMANNEN:
Herr ålderspresident! Ärade kammarledamöter! Jag vill nu vända mig till
samtliga riksdagsledamöter och tacka er alla för ett mycket gediget och kun-
nigt arbete. Jag vill rikta ett tack till er för det viktiga arbete ni utför för vårt
land. Jag vill tacka de tre vice talmännen för ett fint samarbete och gott stöd
i mitt arbete. Jag vill på mina och kammarens vägnar tacka kammarsekrete-
raren och riksdagens personal för det mycket goda och uppoffrande arbete
som ni lagt ned under detta arbetstyngda riksmöte. Vår egen personal och
alla andra som arbetar i riksdagens hus bidrar till den goda atmosfär som gör
riksdagen till en levande och vänlig arbetsplats. Vi önskar dem alla en skön
semester.
Jag vill rikta ett stort tack till talmanskonferensens ledamöter, till förvalt-
ningsstyrelsen och till gruppledarna för deras stöd i mitt arbete med att för-
nya riksdagens arbetsformer och med att förbättra arbetsvillkoren för leda-
möterna. Mycket återstår att göra, men många idéer och förslag finns.
Ett särskilt tack vill jag framföra till kvittningsmännen för ert svåra men
mycket viktiga arbete.
Vi avslutar om en stund 1990/91 års riksmöte. För de flesta av er återstår
ännu mycket arbete, många resor, möten och tal. Men jag hoppas att ni får
några veckors välförtjänt och välbehövlig semester innan valkampen på all-
var börjar. Med en lätt travesti på en skolavslutningsvisa vill jag önska er alla
en skön och, som jag hoppas, varm och solig sommar.
Talman har nu hållit tal om politik och ideal.
Ingen klocka ringer mer, ingen riksdag snart man ser.
Sommaren kommer mer och mer, bin och blommor blir allt fler.
Ingen kan väl sitta inne nu.
Vad skall nu i sommar ske?
Ja, det kan bli allt möjligt de’.
Anf. 10 Ålderspresident STIG ALEMYR (s):
Herr talman! Kammarens ledamöter vill till er, herr talman, och till vice
talmännen framföra ett varmt tack för det mycket skickliga sätt på vilket ni
leder vårt arbete, både i plenisalen och i andra rum i detta hus. Det är otro-
ligt vilka skickligt genomförda voteringsperioder som ni klarar av. Vi sitter
fulla av beundran när vi märker hur oerhört skickligt ni genomför den delen
av arbetet.
Herr talman! Man kan säga att den valperiod som nu slutar har, om vi ser
oss om i världen, varit den mest händelserika sedan andra världskriget. Det
är nu möjligt för svenska ledamöter av riksdagen att sammanträda och sam-
arbeta med valda politiker från östra och centrala Europa, vilket var fullstän-
digt omöjligt under mycket lång tid. Detta förutsätter i och för sig ökade
resurser i den svenska riksdagen. Vi är mycket tacksamma mot talmannen
för det stora intresse talmannen visar för de internationella kontakterna. Det
har under valperioden skett en utbyggnad av våra resurser på det området.
Jag kan tänka mig att vi när hösten kommer och en ny valperiod inträder
ytterligare behöver bygga ut resurserna för att komma ännu bättre i kontakt
med kolleger på andra håll i världen som behöver och önskar samarbeta med
oss.
Det är många ledamöter som avgår. Talmannen har tackat kollegerna, och
vi instämmer alla i det tacket. Jag vill också vända mig till alla de övriga.
Tack för trevligt samarbete! Vilka av oss som återkommer till denna plenisal
bestämmer väljarna den 15 september.
Tack.
Anf. 11 TALMANNEN:
Jag tackar ålderspresidenten för hans vänliga ord.
Jag förklarar nu 1990/91 års riksmöte för avslutat.
Kören sjöng till sist Länge leve livet av H. Nyberg.
(Applåder)
Prot. 1990/91:132
14 juni 1991
Riksmötets avslut-
ning
27
Prot. 1990/91:132 11 § Kammaren åtskildes kl. 12.09.
14 juni 1991
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Gunborg Apelgren
28